1896. Andra Kammaren. N:o 12
ProtokollRiksdagens protokoll 1896:12
RIKSDAGENS PROTOKOLL
1896. Andra Kammaren. N:o 12.
Fredagen den 28 februari.
Kl. 7,7 e. m.
§ I -
Justerades protokollet för den 21 i denna månad.
§ 2.
Upplästes följande till kammaren ankomna protokoll:
Protokoll, hållet inför statsrådet och t. f.
chefen för kongl. justitiedepartementet den 27
februari 1896.
Handlanden Henrik Henriksson i Laholm hade aflemnat fullmagt,
utvisande att han vid riksdagsmannaval, som den 14 i denna månad
hållits i Kongsbacka, Varberg, Falkenberg och Laholms städer, blifvit
utsedd till ledamot af Riksdagens Andra Kammare för tiden till den
1 januari år 1897; och sedan berörda fullmagt funnits vara i föreskrifven
form utfärdad samt vidare granskats af vederbörande fullmägtige
i riksbanken och riksgäldskontoret, utan att desse mot fullmagten
framstält någon anmärkning, beslöts att protokoll öfver hvad
sålunda förekommit skulle meddelas Andra Kammaren, hvarjemte fullmagten
skulle till kammaren öfverlemnas för att hållas Henriksson
till hända.
In fidem
Albert Petersson.
Jemte det protokollet lades till handlingarna, beslöt kammaren
att jemväl för sin del förklara herr Henriksson behörig att taga plats
bland kammarens ledamöter; och skulle den ifrågavarande fullmagten
genom kammarens kanslis försorg till herr Henriksson återställas.
I sammanhang härmed tillkännagaf herr talmannen, att herr Henriksson
denna dag intagit sin plats i kammaren.
Andra Kammarens Prot. 1896. N:o 12.
N:0 12. 2
Fredagen den 28 Februari.
§ 3.
Till kammaren hade vidare inkommit följande sjukbetyg, som
upplästes:
Att ledamoten af Riksdagens Andra Kammare herr A. Wiklund
på grund af tillfälligt illamående är förhindrad att under några dagar
bevista Riksdagens sammanträden, intygar
Stockholm den 28 februari 1896.
Carl Runborg.
Praktiserande läkare.
§ 4.
Föredrogs och hänvisades till lagutskottet herr A. V. Ljungmans
i senaste sammanträdet afgifna och då bordlagda motion, n:o 222.
§ 5.
Efter föredragning, hvart för sig, af statsutskottets memorial:
n:o 22, med förslag till voteringsproposition i anledning af kamrarnes
skiljaktiga beslut i en fråga rörande anslagen under riksstatens
andra hufvudtitel; och
n:o 23, med förslag till voteringsproposition i anledning åt kamrarnes
skiljaktiga beslut angående väckt förslag om beviljande af ersättning
till länsmannen N. M. H. Sunding för mistad åklagareandel
i förbrutet gods;
blefvo de af utskottet i nämnda memorial föreslagna voteringspropositioner
af kammaren godkända.
§ 6.
Föredrogs och bordlädes för andra gången bankoutskottets memorial
n:o 5.
§ 7.
Herr D. Bergström aflemnade en motion, n:o 223, med förslag
till ändrad lydelse af 60, 65 och 75 §§ riksdagsordningen, hvilken
motion bordlädes.
Fredagen den 28 Februari.
§ 8.
3 N:0 12.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr L. Eklund från Norrköping under 4 dagar fr. o. m. 29 d:s,
Till bordläggning anmäldes:
bevillningsutskottets memorial och betänkanden:
n:o 6, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande 4:de
punkten i bevillningsutskottets betänkande n:o 1 angående vilkoren
för försäljning af bränvin;
n:o 7, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kougl. Maj:t
angående tullfritt införande öfver Fnnäsdalen af spannmål''och fläsk; och
n:o 8, i anledning af väckt motion om ändring i kongl. förordningen
angående stämpelafgiften den 9 augusti 1894;
lagutskottets utlåtanden:
n:o 20, i anledning af väckt motion angående ändring af 2 § utsökningslagen;
n:o
21, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 17 kap.
10 § handelsbalken;
n:o 22, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 27 kap.
10 § byggningabalken.
n:o 23, i anledning af väckta motioner om ändring i förordningen
den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet;
n:o 24, i anledning af väckt motion om förklaring eller ändring
af 20 kap. 8 § ärfdabalken;
n:o 25, i anledning af väckt motion angående ansvar för bristande
tillsyn af hund; och
dande mars.
Justerades två protokollsutdrag.
» J. A. Fjällbäck fr. »
» O. Erickson i Bjersby
» 4 » » 29 » , och
» 6 » » 2 instun -
§ io.
N:0 12. 4
Fredagen den 28 Februari.
n:o 26, i anledning af väckt motion om ändring af 8 och 17 §§
i lagen angående sparbanker den 29 juli 1892;
Första Kammarens protokollsutdrag:
n:o 88, med delgifning af kammarens beslut öfver dess tillfälliga
utskotts utlåtande u:o 1, i anledning af väckt motion angående meddelande
af föreskrifter i syfte att vid slagt af husdjur minsta möjliga
lidande måtte tillfogas djuren; och
n:o 90, innefattande delgifning af kammarens beslut öfver dess
tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3, i anledning af väckt motion om
meddelande af nya bestämmelser angående utöfvande af läkareverksamhet
och handel med läkemedel; samt
Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtanden:
n:o 2, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om tillägg till kongl. förordningen angående förbud för
barn att nattetid idka viss försäljning, m. m. den 10 juli 1891; och
n:o 3, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om ändring i kongl. förordningen angående hvad iakttagas
bör till förekommande och hämmande af smittosamma sjukdomar
bland husdjuren.
Kammaren beslöt, att dessa ärenden skulle å föredragningslistan
för nästa sammanträde uppföras framför de ärenden, som blifvit tvenne
gånger bordlagda.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 2,54 e. m.
In fidem
E. Nathorst Böös.
Lördagen den 29 Februari.
5 N:0 12.
Lördagen den 29 februari.
Kl. 1 e. m.
§ 1.
Justerades protokollet för den 22 dennes.
§ 2.
Till kammaren kade inkommit följande sjukbetyg, som upplästes:
Att ledamoten af Riksdagens Andra Kammare herr Bromée är hindrad
af sjukdom att infinna sig i riksdagen i dag varder härmed intygadt.
Stockholm den 29 februari 1896.
Martin Asplund.
Legit. läkare.
§ 3.
Vid föredragning till en början af herr D. Bergströms på kammarens
bord hvilande motion, n:o 223, med förslag till ändrad lydelse
af 60, 65 och 75 §§ riksdagsordningen, begärdes ordet af
Herr Themptander: Då jag är en varm vän af den öppna omröstningen,
hvilken, såsom många gånger i denna kammare framhållits,
icke allenast kan anses ur teoretisk synpunkt ega företräde framför
den slutna omröstningen, utan jemväl i åtskilliga afseenden erbjuder
beaktansvärda praktiska fördelar, har jag velat uttala mina sympatier
för det förslag, som innefattas i den väckta motionen. Men jag har
egentligen begärt ordet för att till det ärade konstitutionsutskottet göra
den vördsamma hemställan, att, derest konstitutionsutskottet skulle
finna detta förslag innebära en alltför radikal förändring för att kunna
på en gång i oförändradt skick genomföras, utskottet måtte såsom en
öfvergångsform till detsamma foga bestämmelser, enligt hvilka sluten
omröstning må kunna ega rum, när sådant af ett visst antal af kammarens
ledamöter påyrkas.
N:0 12. 6
Lördagen den 29 Februari.
Härefter beslöt kammaren hänvisa den ifrågavarande motionen
tillika med det i anledning af densamma nu afgifna yttrande till konstitutionsutskottet.
§ 4.
Föredrogos och bordlädes för andra gången:
bevillningsutskottets memorial och betänkanden n:is 6, 7 och
8; samt
lagutskottets utlåtanden n:is 20, 21, 22, 23, 24, 25 och 26.
§ 5.
Föredrogos och hänvisades till kammarens tillfälliga utskott
n:o 3 Första Kammarens protokollsutdrag:
n:o 88, med delgifning af sistnämnda kammares beslut öfver dess
tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, i anledning af väckt motion angående
meddelande af föreskrifter i syfte att vid slagt af husdjur
minsta möjliga lidande måtte tillskyndas djuren; samt
n:o 90, innefattande delgifning af samma kammares beslut öfver
dess tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3, i anledning af väckt motion
om meddelande af nya bestämmelser angående utöfvande af läkareverksamhet
och handel med läkemedel.
§ 6.
Föredrogos men blefvo å nyo bordlagda andra kammarens tredje
tillfälliga utskotts utlåtanden n:is 2 och 3.
§ 7.
Efter föredragning af sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande
n:o 1, i anledning af verkstäld granskning af fullmägtiges i
riksbanken och fullmägtiges i riksgäldskontoret åtgärder för utförande
af det dem gemensamt lemnade uppdrag i fråga om uppförande å
Helgeandsholmen af riksdags- och riksbankshus, biföll kammaren hvad
utskottet i nämnda utlåtande hemstält.
§ 8.
Föredrogos vidare, hvart för sig, och biföllos bankoutskottets
memorial:
1 N-.o 12.
Lördagen den 29 Februari.
n:o 2, angående verkstäld granskning af riksbankens styrelse och
förvaltning;
n:o 3, angående personlig löneförhöjning åt förvaltaren vid Tumba
bruk J. T. Fiebelkorn; och
n:o 4, angående afskrifning af osäkra fordringar vid åtskilliga afdelningskontor
af riksbanken.
§ 9.
Likaledes bifölls Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts härefter
föredragna utlåtande n:o 1, i anledning af väckt motion om skrifvelse
till Kongl. Maj:t angående ändring i 20 § jagtstadgan.
§ io.
Slutligen föredrogs bankoutskottets memorial n:o 5, angående afskrifning
af osäkra fordringar vid riksbankens hufvudkontor. säkra fordrin
gar
vid riks
I
detta memorial hemstälde utskottet, att Riksdagen måtte med- bankens hufgifva,
att de i memorialet omförmälda osäkra fordringar, nemligen: vudkontor.
hypotekslån ----------------------
vexlar...................-.....-.......
lån å vågförda effekter .........
kassakredit i v ..........-.............
omsättnings- och afbetalningslån
eller tillhopa....................—
finge ur riksbankens hufvudkontors räkenskaper afskrifvas.
Herr Danielson begärde ordet och yttrade:
Herr talman, mine herrar! Äfven om jag skulle vara den ende
inom kammaren, som hyser vissa betänkligheter mot att bifalla utskottets
förslag i denna del, skall jag dock tillåta mig att yttra
några ord. . .
Det förefaller mig, att i detta memorial ett sa betydligt belopp
föreslås till afskrifning, att man bör något betänka sig, innan man
dertill lemnar sitt bifall. Jag har undersökt förhållandena under de
senaste tio åren och dervid funnit, att under denna tidrymd Riksdagen
icke behof t afskrifva högre belopp af osäkra fordringar såväl vid hufvudkontoret
som vid afdelningskontoren än sammanlagdt 281,705 kr.,
här föreslås i ett enda tag en afskrifning af icke mindre än
kr. 190,977:47
» 184,874: 55
» 15,047:45
» 120,051:43
» 2,330:06
kr. 513,280:96
men
Lördagen den 29 Februari.
N:0 12. 8
Ang. afskrift 513,280 kronor 96 öre. Ser jag efter, hvad som ligger till grund för
säkra fordrin- ^enna afskrifning, så finner jag, att detta hufvudsakligen är att söka
gar vid riks- \ väsentligen ogynnsam ma förhållanden under åren 1890—91. Från
bankens Imf- år 1879 har riksbanken på en enda firma, »Aktiebolaget Henninovudkontor.
Schultz», gjort förluster på icke mindre än 31,392 kronor uti fem
(Forts.) olika låneposter för vexlar, och detta ehuru riksbanken år 1878 på
samma firma förlorade en summa af 11,704 kronor på kreditivräkning
Det förefaller mig, att då fullmägtige från år 1878 hade den erfarenheten,
att denna firma icke kunde uppgöra sin kreditivskuld, fullmägtige
hade bort vara mera varsamma med att belåna vexlar från
samma firma på så höga belopp, som bär äro i fråga, då till afskrifning
föreslås icke mindre än 31,392 kronor. Mig synes, att de icke
iakttagit den omsorg i detta fall, som de egentligen bort iakttaga.
Vidare förekommer, som herrarne finna, i afseende å hypotekslån,
lemnade åt Motala aktiebolag för år 1891, en hemställan om afskrifning
af icke mindre än 152,060 kronor 37 öre. Det är också ett
betydligt belopp under ett år.
Jag kan således icke finna annat, än att det är rätt väsentliga
siffror, som här föreligga.
Detta oaktadt har samma firma under samma år mot hypotek af
vågförda effekter erhållit ett lån å 15,000 kr, i rundt tal och derjemte
samma år ett kreditiv å 50,000 kr., enligt utskottets uppgift
om förfalloåren, och detta utan hinder af att bolaget icke kunnat full.
göra sin betalningsskyldighet i vidsträktare mån, än hvad vi se här
vara fallet.
Af dessa förhållanden vill det synas, som om fullmägtige haft,
minst sagdt, otur med dessa låneaffarer, och jag tycker derför, att
Riksdagen bör fästa herrar fullmägtiges uppmärksamhet på nödvändigheten
af att noga se sig för och iakttaga största varsamhet vid utlåning
af så betydande belopp, som här äro i fråga.
Nu kan man visserligen säga, att, då fullmägtige redan fått decharge,
det ingenting betyder, hvad vi nu göra. Jag medger det, men
i alla fall tror jag, att ett uttalande här är behöfligt.
Ty säkert är, att, om dessa fullmägtige, som år 1891 hade Riksdagens
förtroende, men i detta särskilda fall icke synas ha fullt motsvarat
detsamma, visat litet mera försigtighet mot dessa firmor och
bolag, riksbanken hade undgått att förlora så betydliga belopp, som
här äro i fråga.
Jag är mycket tveksam, hvad man skall yrka i detta fall, ty man
mötes alltid af invändningen, att fullmägtige fått decharge.
Ifrån de 10 senaste åren har jag sökt utforska längden af den
tidsperiod, som ligger emellan uppkomsten af dessa förluster och den
tidpunkt, då framställningar om deras afskrifvande inkommit till Riksdagen,
men sällan eller aldrig har jag funnit den så kort som i förevarande
fall.
Lördagen den 29 Februari.
9 No 12.
Här är, såsom herrarne kunna se, fråga om att afskrifva utlånta Ang. afskrifbelopp,
som först år 1891, således för icke stort längre tid än för jfrärinfyra
år sedan, fcrföllo till betalning. Vid föregående riksdagar.hafvagar Jd H/.s.
osäkra fordringar för riksbanken sällan föreslagits till afskrifning så bankens hufkort
tid efter förfalloåret, utan det bar vanligen skett först omkring ttullkontor.
tio år efter att det blifvit utredt, att lånesökanden icke kunnat gälda (Forts.)
sin skuld. Hvad som är orsaken till att vissa af riksbankens osäkra
fordringar i år föreslagits till afskrifning så kort tid efter förfalloåret,
känner jag icke, men det vet nog både bankoutskottet och öfriga
herrar, som tagit del af de till ärendet hörande handlingarna. Emellertid
synes det mig, att denna brådska är något för stor, och att det
kan vara skäl att dröja med afskrifningen af eu del af de stora belopp,
som här förekomma, för att afvakta, om icke några eller något af beloppen
kunna blifva guldna. Det kan ju nog vara behagligt för vederbörande
att få dem afskrifna, men jag anser, såsom sagdt, att Riksdagen
ännu någon tid bör dröja med beviljandet af deras afskrifning.
Likaledes förefaller det mig märkvärdigt och något för hastigt,
att ett år 1893, således för endast tre år sedan, förfallet, åt Svartå
bruks intressenter beviljadt kassakreditiv, hvarå ännu finnes oguldet
ett belopp af 43,476 kr.'' 25 öre, redan i år föreslagits till afskrifning.
Det förvånar mig verkligen, att på kassakreditivrörelsen kan behöfva
förloras så stora belopp, när man vet, att bankofullmägtige vid kreditivs
beviljande äro synnerligen försigtiga och icke göra det annat
än mot full säkerhet. Sådana förluster förefalla mig derför ännu mera
egendomliga än de förluster, som uppkomma på den öfriga lånerörelsen.
Det ena med det andra gör, att det bör komma till fullmägtiges
kännedom, att man icke är så synnerligt belåten med det sätt, hvarpå
de gått till väga vid vissa låns beviljande. Det kan ju möjligen vara
affarsotur, men jag tycker dock, att det gått för långt, när man gång
efter annan utlemnat lån åt samma firmor och aktiebolag, ehuru man
vetat, att de varit mindre solventa.
Om jag nu skulle våga göra ett annat yrkande än om bifall till
utskottets hemställan, så beror detta derpå, att jag icke vill vara med
om att afskrifva samtliga de till Motala mekaniska verkstads aktiebolag och
till aktiebolaget Henning Schultz utlemnade hypoteks- och vexellån
samt lån mot hypotek af vågförda effekter äfvensom det till Svarta
bruks intressenter beviljade kassakreditiv. Vid sådant förhållande
skulle det endast ifrågakomma att afskrifva efterföljande belopp i
osäkra fordringar, nemligen:
hypotekslån .................................................... kr. 38,917: 10
vexlar.............................................................. » 153,481:65
kassakreditiv............................—........-........ ;> 64,870:20
omsättnings- och af betalningslån........................... » 2,330: 06
eller tillhopa .................................................... kr. 259,599: 01
N:o 12. 10
Lördagen den 29 Februari.
Ang. af skrif Man kan visserligen säga, att det icke har någon betydelse, att
ning af o- dröja med afskrifningen åt de utaf mig antydda skulderna, emedan
gar vid riks- deråt ej något kan utfås, men mig synes det dock innebära en variansens
huf- ning till fullmägtige att hädanefter, så vidt möjligt är, bättre än hitvudlcontor.
tills vid beviljandet af lån söka bereda riksbanken full säkerhet derför.
(Forts.) Ty det är något så ovanligt, att så stora belopp, som här förekomma,
skola behöfva föreslås till afskrifning, att man bör förvänta, att något
sådant icke vidare ifrågakommer.
Jag skall derför, herr talman, till den kraft och verkan det hafva
kan tillåta mig att göra det yrkandet, att utskottets förslag i så måtto
bifalles, att afskrifning endast beviljas å de belopp, som jag nyss angifvit.
Jag gör detta yrkande för den händelse kammaren skulle anse
det vara af någon betydelse, att man inlägger en gensaga mot det
sätt, hvarpå fullmägtige handlagt en del låneansökningar.
Herr Themptander: Det förvånar mig icke, att den siste ärade
talaren funnit de utgiftsposter, som bankoutskottet i förevarande memorial
föreslagit till afskrifning, vara anmärkningsvärd t höga. De äro
det onekligen. Men jag skall emellertid bedja att till besvarande få
upptaga hvad af den ärade talaren anförts och yrkats, för att visa, att
det icke kan vinnas något praktiskt gagn af att i denna fråga komma
till annat resultat, än det utskottet tillstyrkt. Jag vill då först och främst
upplysa derom, att de riksbankens fordringar, för hvilka bankoutskottet
här tillstyrkt afskrifning, ingalunda varit de enda fordringar, med
afseende på hvilka bankofullmägtige framstält en så beskaffad begäran.
Man har inom utskottet företagit en mycket noggrann granskning af
alla omständigheter med afseende på hvarje särskildt till afskrifning
anmäldt lån; och det är endast i de fall, då utskottet kommit till full
visshet derom, att för riksbanken icke funnes någon möjlighet att utfå
någon vidare betalning å fordringen, som utskottet tillstyrkt afskrifning.
Deremot återförvisades till bankofullmägtige åtskilliga till afskrifning
föreslagna fordringsposter, rörande hvilka utskottet ansåg,
det icke vara till fullo ådagalagdt, att all utsigt för kronan vore utesluten
att å sin fordran ännu kunna erhålla någon utdelning.
Den omständigheten, att en fordran är af temligen färskt datum
och icke i 10 år varit balanserad i räkenskaperna, betyder deremot
ingenting; och härpå vill jag särskildt fästa uppmärksamheten med
anledning af hr Danielsons anmärkning rörande de stora fordringsposterna
af Motala mekaniska verkstads aktiebolag. Så snart det
nemligen är för riksbanken omöjligt att vidare erhålla någon utdelning
på sin fordran -— den må nu vara af aldrig så färskt datum — är
det ju klart, att man kan afskrifva den, ty då tjenar det ju icke något
till att längre balansera den i räkenskaperna. Så var förhållandet
här. De hypotek, som funnos för Motala mekaniska verkstads aktiebolags
lån, äro realiserade, och liqviden derför af riksbanken uppburen.
Sedermera har bolaget gjort konkurs. Denna konkurs är slutredo
-
Lördagen den 29 Februari.
11 N:0 12.
Tullkontor.
(Forts.)
visad, och utdelningen utbetald. Det fans och finnes således icke An9- afskrifden
ringaste möjlighet för riksbanken att vidare erhålla ett enda öre.
I sådana fall tillstyrker bankoutskottet afskrifning, oafsedt om fordran gar vijj riks
är gammal eller af yngre datum; och detta har alltid förut af Riks- bankens hufdagen
bifallits.
Vidare skall jag be att få säga några ord med anledning af att
den föregående ärade talaren yttrade sin förvåning öfver att bankofullmägtige
beviljade kredit åt vissa firmor, hvilkas mindre goda betalningsförmåga
bort hafva varit fullmägtige bekant vid tiden för krediternas
beviljande. Ja, det kan nog synas vara egendomligt; men
förhållandet är, att, fastän förbindelserna bära ett yngre datum, fordringarna
dock äro mycket gamla. De fordringar af senare datum,
som bär särskilt påpekats, äro i sjelfva verket ganska gamla; det är
fordringar, der riksbanken haft att göra med gäldenär-, om hvilkas
svårighet att betala fullmägtige nog haft fullständig kännedom, men
med hvilka de just derför nödgats förfara varsamt genom att medgifva
omsättningar för att på detta sätt erhålla så mycket som möjligt
och nedbringa kreditbeloppen. Det är just tack vare sådana åtgärder
som bankofullmägtige lyckats minska riksbankens fordringar
så långt det varit möjligt; men det är också till följd af dessa omsättningar,
som förbindelserna för ursprungligen gamla lån kommit att
bära senare datum. Man må icke tro, att det är de fullmägtige, som
fungerade under åren 1890, 1891 och 1892, som ursprungligen beviljat
dessa kreditiv. Nej, de äro i de flesta fall mycket gamla, och de
nämnda fullmägtige hafva blott haft till uppgift att bevaka riksbankens
intresse med afseende å dessa gamla fordringar, och det hafva
de gjort genom att vara medgörliga och tillåta omsättningar för att
sålunda söka få in åtminstone något.
Om man nu, såsom herr Danielson yrkat, endast vill medgifva
afskrifning för en del af dessa här uppräknade fordringar, så är det
naturligtvis i och för sig en fullkomligt oskyldig åtgärd. Förhållandet
blir blott det, att dessa icke afskrift^ fordringar komma att fortfarande
figurera i riksbankens räkenskaper, till något litet besvär för dem
som skola fora desamma. Men på samma gång ber jag fa säga, att
riksbanken af denna fortsatta bokföring icke kommer att hemta någon
den allra ringaste fördel. Det skulle blifva utan allt gagn att vidtaga
en sådan åtgärd; och jag kan försäkra, att bankoutskottet förfar med
den allra största noggrannhet, då det gäller att pröfva, huruvida i de
särskilda fallen skäl forefiunas till afskrifning eller icke.
Jag har redan förut sagt, att den omständigheten, att en fordran
är af yngi*e datum, ingenting bevisar, sä snart förhållandet är sådant,
att riksbanken rättsligen icke vidare kan erhålla något, och jag vill
gifva ännu ett exempel härpå. Om både gäldenär och löftesmän försättas
i konkurs men erhålla ackord, och detta ackord utbetalas, så
finnes det ju icke någon möjlighet att få en enda skilling vidare. Så
är särskilt förhållandet i afseende på det kassakreditiv, hvarpå herr
N:o 12 12
Lördagen den 29 Februari.
Ang. afskrif- Danielson fäste uppmärksamheten och som beviljats ett större bruks
''äkra flrdrin ''n^ressen*:er- Både intressenterna och löftesmännen försattes i konkurs,
gar vid riks-men öng° ackord och fullgjorde detsamma. Nu finnes det icke längre
bankens huf- någon möjlighet att utfå ett öre vidare på denna fordran, och således
vudkontor. är det icke heller något skäl att låta den balanseras i räkenskaperna*
(Forts.) Jag tror derför att kammaren icke har någon anledning att frångå
den hemställan bankoutskottet gjort om afskrifning af samtliga i betänkandet
uppräknade fordringsposter.
Härmed var öfverläggningen slutad; och sedan propositioner af
herr talmannen gifvits å hvartdera af de båda gjorda yrkandena, biföll
kammaren utskottets hemställan.
§ 11-
Under åberopande af i sådant afseende mellan herrar talmän träffad
öfverenskommelse, hemstälde herr talmannen, huruvida kammaren
ville besluta att i plenum nästa lördag den 7 instundande mars företaga
val af dels tjugufyra valmän för utseende af Riksdagens fullmägtige
i riksbanken och i riksgäldskontoret efter dem, som voro i tur att
afgå, äfvensom suppleanter för Riksdagens fullm ägtige i nämnda bank
och kontor, dels ock sex suppleanter för dessa valmän.
Denna hemställan bifölls.
§ 12.
Afgåfvos nya motioner af:
herr A. E. Bonz, n:o 224, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om visst tillägg till kongl. förordningen den 24 oktober 1885
angående försäljning af vin och maltdrycker m. m. och
friherre C. Carlson Bonde, n:o 225, med förslag till ändrad lydelse
af 6 § regeringsformen.
Dessa motioner bordlädes.
§ 13.
Ledighet fråu riksdagsgöromålen beviljades:
herr O. W. Lindh under 11 dagar fr. o. m. den 4 instundande
mars,
herr S. O. Nyländer under 5 dagar fr. o. m. den 3 instundande
mars,
herr G. Odqvist under 7 dagar fr. o. m. den 2 instundande
mars,
herr Folke Andersson under 5 dagar fr. o. m. den 3 instundande
mars,
13 N:0 12.
Lördagen den 29 Februari.
herr L. Eriksson i Bäck under 5 dagar fr. o. in. den 1 instundande
mars, och
herr A. Persson i Mörarp under 10 dagar fr. o. m. den 5 instundande
mars.
§ 14.
Till bordläggning anmäldes:
statsutskottets utlåtanden och memorial:
n:o 7 b, angående det ordinarie anslaget till kommerskollegium;
n:o 7 c, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående förhöjning
i vissa fall af de vid statens järnvägstrafik anstälde banvakters
löneförmåner;
n:o 24, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i en fråga
rörande anslagen under riksstatens sjette hufvudtitel;
n:o 25, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående disposition
af förra hospitalslägenheten »en tomt vid Säbygatan i Landskrona»;
n:o
26, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
af jord till tvångsarbetsanstalten å Svartsjö; och
n:o 27, i anledning af väckt motion angående rätt för rusthåll
att i visst fall i stället för uppsättande af häst erlägga kontant ersättning
;
sammansatta stats- och bankoutskottets memorial n:o 2, angående
årligt understöd åt enkefru Julia Wiel-Hansen.
lagutskottets utlåtanden:
n:o 27, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af 58
och 63 §§ i lagen angående väghålluingsbesvärets utgörande på landet
den 23 oktober 1891;
n:o 28, i anledning af väckt motion om ändring i fororduingen
den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt
behof; och
n:o 29, i anledning af väckta motioner angående formen för äktenskaps
af slutan de; samt
Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtanden:
n:o 4, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kongl.
Maj:t angående tiden för regementsmötena; och
N:0 12. 14
Tisdagen den 3 Mars.
n:o 5, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t angående den legala annonseringen.
Dessa ärenden skulle å föredragningslistan för nästa sammanträde
uppföras framför de ärenden, som blifvit två gånger bordlagda.
§ 15.
Justerades protokollsutdrag, hvarefter kammarens ledamöter åtskildes
kl. 1,51 e. m.
In fidem
E. Nathorst Böös.
Tisdagen den 3 mars.
Kl. e- m.
§ I
Justerades
protokollet för den 25 nästförflutna februari.
§ 2.
Herr statsrådet m. m. G. F. Gilljam aflemnade följande Kongl.
Maj:ts propositioner till Riksdagen, nemligen:
med förslag till ändringar i 50, 70, 72, 98, 109 och 111 §§ regeringsformen
samt 32, 65, 68, 71 och 73 §§ riksdagsordningen;
angående understöd till kolonien Hall;
angående ett tillägg till lagen om rikets mynt den 30 maj 1873; och
angående efterskänkande af viss del af kronans rätt till danaarf
efter snickaren Per Gustaf Rilén.
De sålunda aflemnade kongl. propositionerna bordlädes.
Tisdagen den 3 Mars.
15 N:0 12.
§ 3.
Efter föredragning af de i senaste sammanträdet aflemnade motioner.
hänvisades:
herr A. E. Baaz'' motion, n:o 224, till kammarens tillfälliga utskott
n:o 2; och
herr friherre C. Carlson Bondes motion, n:o 225, till konstitutionsutskottet.
§ 4.
Föredrogos och bordlädes för andra gången statsutskottets utlåtanden
n:is 7 b och 7 c.
§ 5.
Vid föredragning dernäst af statsutskottets memorial n:o 24, i
anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i en fråga rörande anslagen
under riksstatens sjette hufvudtitel, blef den af utskottet i nämnda memorial
föreslagna voteringsproposition af kammaren godkänd.
§ 6.
Föredrogos, men blefvo å nyo bordlagda:
statsutskottets memorial n:is 25, 26 och 27;
sammansatta stats- och bankoutskottets memorial n:o 2;
lagutskottets utlåtanden n:is 27, 28 och 29; samt
Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtanden n:is 4 och 5.
§ 7.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr John Olsson under
morgondagen.
§ 8.
Justerades tre protokollsutdrag.
N:o 12. 16
Tisdagen den 8 Mars.
§ 9.
Till bordläggning anmäldes:
bevillningsutskottets betänkande n:o 9, i anledning af väckta
motioner om exporttull å zinkmalm och jernmalm;
lagutskottets utlåtande n:o 30, i anledning af väckt motion angående
förbud mot vadhållning genom s. k. totalisator; samt
Första Kammarens protokollsutdrag, n:o 95, innefattande delgivning
af kammarens beslut öfver dess tillfälliga utskotts utlåtande
n:o 4, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om meddelande af föreskrifter dels till förhindrande af barns
och minderåriges användande vid offentliga förevisningar och dels till
inskränkande af barns och minderåriges användande vid offentliga
teaterföreställningar.
Kammaren beslöt, att dessa ärenden skulle å föredragningslistan
för morgondagens sammanträde uppföras framför de ärenden, som
blifvit tvenne gånger bordlagda.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 2,46 e. m.
In fidem
E. Nathorst Bofis.
Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag, 1896.