1895. Första Kammaren. N:o35 (Riksdagens protokoll 1895:35)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1895. Första Kammaren. N:o35.

Tisdagen den 14 maj.

Kammaren sammanträdde kl. 3 e. m.

Justei’ades protokollet för den 7 i denna månad.

Anmäldes och bordlädes statsutskottets memorial:

n:o 93, angående statsregleringen för år 1896; och

n:o 94, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande utskottets
hemställan i dess memorial n:o 90 om anvisande af de i regeringsformens
63 § föreskrifna kreditivsummor.

Vid föredragning af statsutskottets under gårdagen bordlagda
memorial n:o 91, med förslag till åtskilliga stadgande^ hvilka böra
införas i det nya reglementet för riksgäldskontoret, biföll kammaren
hvad utskottet i detta memorial hemstält.

Vid föredragning af första särskilda utskottets nästlidne dag
bordlagda memorial n:o 6, angående aflöning åt dess tjensteman och
vaktbetjening, biföll kammaren hvad utskottet i memorialet hemstält.

Upplästes och godkändes statsutskottets förslag till Riksdagens
skrivelser till Konungen:

Första Kammarens Prot. 1895. N;o 35.

N o 35. 2

Tisdagen den 14 Maj.

n:o 32, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette
liufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet;

n:o 33, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde
liufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet;

n:o 34, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde
hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet,

och

n:o 35, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde
hufvudtitel.

Upplästes och godkändes bevillningsutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelse, n:o 73, till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition om vissa förändringar i gällande förordning angående vil—
koren för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade
spirituösa drycker.

Upplästes och godkändes bankoutskottets förslag till Riksdagens
skrivelser:

n:o 74, till Konungen, med reglemente för riksbankens styrelse
och förvaltning, och

n:o 75, till fullmägtige i riksbanken, med öfverlemnande af bankoreglementet.

Justerades fem protokollsutdrag för denna dag.

Ledighet från riksdagsgöromålen under åtta dagar från och med
morgondagen beviljades herr Poignant och friherre Klingspor.

På framställning af herr talmannen beslöts, att de under dagen
första gången bordlagda ärendena skulle uppföras främst på föredragningslistan
till nästa sammanträde.

Kammaren åtskildes kl. 3,09 e. m.

In fidem

A. von Krnsenstjenia.

Onsdagen den 15 Maj, f. m.

3 N o 35.

Onsdagen den 15 maj.

Kammaren sammanträdde kl. 12 på dagen.

Justerades protokollen för den 8 i denna månad.

Herr talmannen tillkäuuagaf, att anslag utfärdats till sammanträdets
fortsättande kl. 8 på aftonen.

Anmäldes och bordlädes:

sammansatta stats- och bankoutskottets memorial n:o 7, angående
anvisande af ersättning till utskottets kansli; och

Första Kammarens tillfälliga utskotts utlåtande n:o 19, i anledning
af motion, angående meddelande af föreskrifter i syfte att vid
slagt af husdjur minsta möjliga lidande måtte tillfogas djuren.

Föredrogs och företogs punktvis till afgörande statsutskottets under
gårdagen bordlagda memorial n:o 93, angående statsregleringen för
år 1896.

Punkten 1.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2.

Herr Casparsson: Statsutskottet hänvisar här till statsverkspropositionen
och anför, att det ifrågavarande beloppet skulle tills vidare
af statskontoret förvaltas och göras fruktbärande i enlighet med
derom i statsrådsprotokollet öfver civilärenden för den 14 sistlidne
januari angifna grunder. Men om man går till det åberopade statsrådsprotokollet,
finnas der inga grunder angifna. På sid. 69 i den
kongl. propositionen heter det nemligen:

Om afsättande
af medel för
arbetareförsäkring.

N:0 28. 4

Onsdagen den 15 Maj, f. m.

Om afsättande
af medel för
arbetareförsäkrincj.

(Forts.)

»Deremot, och då det synes lämpligt att, allt efter som förhållandena
det medgifva, medel afmattas till amortering af den kostnad, som
staten åsamkas genom att den nuvarande generationen redan från försäkringens
början lemnas inträde i densamma, tillåter jag mig, efter
samråd med chefen för finansdepartementet, hemställa till Eders Kongl.
Maj:ts pröfning, huruvida icke Eders Ivongl. Maj:t täcktes föreslå den
redan detta år sammanträdande Riksdagen att för ifrågavarande ändamål
för år 1896 afsättes ett belopp af 1,400,000 kronor, och hemställer
jag tillika att, om detta af Riksdagen bifalles, ifrågavarande medel
må öfverlemnas till statskontoret för att af detta embetsverk tills vidare
förvaltas och fruktbargöras till förmån för den blifvande pensionsfonden
enligt de närmare grunder, som af Eders Kongl. Maj:t varda
meddelade.»

Således äro grunderna ej här angifna, och de hafva naturligtvis
ej heller kunnat angifvas, innan sjelfva beloppet var beviljadt.

Statsutskottet hänvisar vidare till det särskilda utskottets utlåtande
om önskvärdheten af att dessa medel måtte beviljas, oberoende
af huruvida »lagförslaget af Riksdagen antages eller ej.» Men nu
hafva, efter sammanjemkningen af de olika besluten, kamrarne »med
frånträdande af sina förut fattade beslut och med afslag å utskottets
hemställan förklarat» o. s. v. Och att hemta stöd från uttalande af
ett utskott, hvars hemställan kamrarne hafva förkastat, om detta är
ett stöd, så är det åtminstone ett mycket svagt stöd.

Utskottet säger vidare: »Riksdagen har visserligen icke bifallit
ifrågavarande lagförslag, men då Riksdagen beslutat att i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t behagade taga frågan under
förnyad pröfning samt, efter vidtagande af erforderlig utredning,
för Riksdagen framlägga det förslag, Kongl. Maj:t kunde finna påkalladt,
samt häraf torde framgå, att omförmälda fråga, om den än
för närvarande icke vunnit sin lösning, likväl skall finna en sådan,
har utskottet ansett det af Kongl. Maj:t föreslagna afsättande af
medel för ofvan angifna ändamål icke böra uppskjutas.» Ja, derom
vill jag icke tvista; men så allvarlig som denna fråga är och då
åsigterna äro så olika, så, om denna fråga finner sin lösning, icke
tror jag för min del, att det blifver så snart, och vid sådant förhållande
synes mig ett afsättande af dessa medel obehöfligt. Då
sjelfva lagen ej antagits, har ju dermed förslaget fallit. Det har
i alla tider ansetts ytterst illojalt att neka anslag till genomförande af
lagförslag, som Riksdagen antagit, och, såvidt jag kan erinra mig, har
Riksdagen aldrig dertill gjort sig skyldig; men det finnes en annan
ytterlighet, och den är, att bevilja medel till genomförande af en lag,
som Riksdagen förkastat eller åtminstone tills vidare undanskjutit, och
detta får jag säga är en loyautö, hvilken jag åtminstone ej kan vara
med om. Jag skulle möjligen kunna vara det, om här funnes några
öfverskottsmedel, men så är för närvarande icke fallet, utan för att

5 N:o 35.

Onsdagen den 15 Maj, f. in.

kunna afsätta detta belopp, skola vi nu för fåle gången pålägga de Om afsättande
skattdragande en tilläggsbevilluing. Jag kan ej erinra mig, att någon a^rbtUv.^Sr,
tilläggsbevillning förut utgått under mer än 3 år å rad men för säkring.

att fä medel till denna fond skulle, som sagdt, erfordras eu dylik be- (Forts.)

vinning äfven under det 4:de året.

Jag kan, mine herrar, ej vara med om att afsätta medel till bildande
af en fond, hvars behöflighet icke är ådagalagd, hvars verksamhet
ännu icke är beslutad och hvars förvaltning skall ske i öfverensstämmelse
med »antydda grunder», hvilka ännu ej förefinnas.

Af alla dessa skäl yrkar jag afslag å utskottets hemställan i denna
punkt.

Herr Tamm, Hugo: Såsom herrarne möjligen torde erinra sig,

var jag med bland dem, som ansågo, att den ifrågavarande skrifvelsen
icke borde aflåtas, och detta hufvudsakligen på den grund, att min
öfvertygelse är, att man icke kan göra något sämre i afseende på frågor,
som beröra arbetsklassens intressen, än att gifva förespeglingar,
hvilka man sedermera icke vill eller kan inlösa. Det var hufvudsakligen
derför, att jag ansåg denna pensioneringsfråga ännu opröfvad,
omogen och vidhäftad med så stora svårigheter, som jag ej var med
om skrifvelsen, utan ansåg, att Riksdagen borde för lösning af frågan
afvakta den tidpunkt, då större erfarenhet från andra länder hunnit
förvärfvas. Emellertid blef, emot detta mitt yrkande, skrifvelse af
båda kamrarne antagen om att Kongl. Maj:t måtte låta utarbeta och
för Riksdagen framlägga ett förslag i det syfte, som i kongl. propositionen
var framhållet. Jag kan ej 1 kammarens beslut se något annat än ett
uttalande, att denna fråga, sådan den är framlagd, bör vinna en lösning, och
det ganska snart. Då så är, har jag ansett mig i statsutskottet böra
böja mig för ett riksdagsbeslut och har vid sådant förhållande ej funnit
skäl att yrka afslag å Kongl. Maj:ts framställning om afsättande
af medel till den ifrågavarande fonden. Och dessutom, när nu Riksdagen
gjort det uttalandet, att Riksdagen icke vill invänta någon vidare
erfarenhet utifrån, utan att den är redobogen att gifva åt arbetsklassen
denna pensionering, då synes det mig också svårt att afslå
den ringa bråkdel af kostnaden, som nu åt regeringen begäres, då
detta onekligen skulle kunna tydas, som om man ej ville så att
säga stå fast vid det beslut man tagit för att derigenom undgå att
en ringa ökning skulle uppkomma på debetsedlarne.

Jag vill slutligen gent emot deu siste talaren nämna, att vi hafva
förut gått till väga på liknande sätt. Vi hafva afsatt under några år
100,000 kr. till dessa sjukkassor och olycksfallsförsäkringar, hvilka
icke voro definitivt antagna, när medel derför afsattes. Och ehuru
jag, som sagdt, från början ogillat, att man gjorde några förespeglingar
i afseende på det framlagda förslaget, och beklagar den afgifna
skrifvelsen, har jag dock ansett konsekvensen vara sådan, att jag för

N:0 35. C

Onsdagen den 15 Maj, f. m.

Om afsättande min del
cf medel för £örslag

ej kan vara med om annat än att yrka bifall till utskottets

drbetareför säkring.

(Ports.)

Herr Forssell: Min högt ärade vän, som nyss hade ordet, framstälde
eu analogi, som, tror jag, ej var fullt rigtig. Han sade, att vi
för några år sedan Msatte 100,000 kr. för befrämjande af sjukkasseväsendet,
och att vi alltså nu på samma sätt och på samma grund
och lika lätt skulle kunna afsätta 1,400,000 kr. för ordnande af pensioneringen
åt arbetarne. Men, rnine herrar, det är en väsentlig
skillnad mellan dessa båda fall. Åtgärden i förra fallet afsåg eu afsättning
af medel för ett ändamål, hvarom Riksdagen var med Kong!.
Maj:t. ense och hvarom icke, såvidt jag vet, egde rum den ringaste
strid inom Riksdagen sjelf. Riksdagen antog sjukkasselagen och afsatte
medel till dess genomförande. Nu deremot föreligger blott en skrifvelse
såsom grund för anslaget, eu skrifvelse till Kong], Maj:t rörande
ett ämne, om hvilket de mest olika uppfattningar varit och ännu äro
inom riksdagen rådande. Hvad denna skrifvelse egentligen innebär,
det kan väl ingen så säkert säga. Enligt min uppfattning utgör den
endast ett försök att täcka öfver en bestående meningsskiljaktighet;
den angifver blott ett problem för framtiden, och ingen kan ännu
veta, huruvida eller huru detta problem blifver i framtiden löst. Men
om nu detta anslag insattes i budgeten, då är att befara, att åt denna
skrifvelse framdeles kommer att gifvas en tydning, som icke varit
dermed afsedd.

Många finnas inom Riksdagen, hvilka motsatt sig det framlagda
förslaget om arbetarepensioneringen, icke derför att de ansågo detta
förslag böra förbättras, utan snarare emedan de ansågo det oförbätterligt,
icke derför att de hade väsentliga anmärkningar mot dess detaljer,
hvilka tvärtom rönt det största erkännande, utan derför att de mer
eller mindre skarpt misstrodde och ogillade förslagets princip — försäkringsfrånse/.
De anse, att man ej kan sägas förbättra arbetarnes vilkor
derigenom att man ålägger t. ex. våra fabriksarbetare att utgöra
en personlig skatt, uppgående till tolfva ofta kanske till tjugu kronor
per år, för att vinna eu fördel som de sjelfva efter afl sannolikhet
icke skola anse motsvara en dryg skattetunga. De anse, att man icke
bör så väsentligt, som enligt förslaget sker, försämra de vilkor, under
hvilka för närvarande den fattige arbetaren åtnjuter understöd af
det allmänna. De anse, att man icke bör inkasta i förhållandet emel -

lan arbetsgivare och arbetstagare det element till strid och oro, som
onekligen innehålles i detta förslags bestämmelser. De anse, att förslaget,
långt ifrån att stilla social oro, tvärtom skulle i vårt land
framkalla en oro, som ej förut funnits. De anse, att förslaget hvilade
på fullständigt felaktiga grunder, att det utgick från och måste mynna
till baka till den principen, att staten är den högste arbetsgivaren
för alla arbetare i samhället, att staten är maximus communis regulator
et divisor för all privat inkomst och all privat verksamhet. De

7 N:o 35.

Onsdagen den 15 Maj, f. m.

trodde att om detta förslag, med hvilket man nu leker en gång blefve Om
fullt allvar, skulle denna ödesdigra princip inom kort framkalla be- arhetarefö^
tänkliga missförhållanden i vårt land, och de ville derför att man åt- säkring.
minstone skulle vänta, till dess man finge se, huru förhållandena ge- (Forts.)

staltade sig i länder, der liknande förslag antagits.

De herrar, som hafva haft sådan mening, och jag vagar pasta
att de äro många både inom denna kammare och inom medkammaren,
kunna ej med tillfredsställelse se, att hvad de hittills betraktat såsom
ett hotande spöke nu på visst sätt skall taga fast form inför deras
öo-on och varda deras egeu skapelse. De säga sig, att om dessa
1 400,000 kr. i år uppföras på budgeten såsom en fond för arbetares
pensionering, så skall det, när pensioneringsförslaget åter framlägges
för Riksdagen, såsom afgörande skäl för bifall anföras, att hufvudsaken
ju redan måste anses afgjord, då pengar äro för densamma beviljade
och afsätta. Man kan väl säga, att det förslag, som kommer
till baka till Riksdagen eller det förslag som slutligen af Riksdagen antages
icke nödvändigt måste vara grundadt på obligatorisk försäkring;

_ det kan ju möjligen förutsättas, att det kan blifva ett förslag om

pensionering grundad på frivillighet. Men, mine herrar, det vore väl
bra egendomligt att afsätta 1,400,000 kr. i en budget som ej har
något öfverflöd, endast för att bereda utvägar for ett alldeles okandt
förslag, för ett förslag, som aldrig förelegat, som icke vant pröfvadt,
vare sig i detalj eller i princip, och som aldrig åt Riksdagen begärts.

Det vore så egendomligt, att jag fruktar, att den motsatta tolkningen
af Riksdagens" beslut skulle få mycket större chanser för sig, an den
jac- nu nämnt. Och det är derför, som jag vågar inför kammaren
lägga en så utomordentlig vigt på det förhållandet, att vi för närvarande
verkligen icke befinna oss inför ett finansiell öfverflöd. JMar
100,000 kr. afsattes till sjukkasseförsäkringen, till eu .försäkring, om
hvilken egentligen ej rådde någon tvist, då befunno vi oss midt i det
öfverflöd, för hvars afskaffande det till och med ansats nödvändigt
tillsätta en särskild komité. För närvarande befinna vi oss deremot
i en alldeles motsatt ställning, inför den särskilda svårighet att ta
nödiga utgifter och tillgängliga inkomster att gå i hop, som betecknas
dermed, att man måste tillita en tilläggsbevlllning. \ ul sadant förhållande
plägar man ej göra afsättningar till fonder, hvilkas uppgift
är obestämd, och jag vägar påstå, att från rent finansiel synpunkt
kan kammaren med fullt skäl utslå utskottets hemställan'' under denna

.Tåg instämmer i herr Casparssons yrkande om afslag.

Herr Berg, Gustaf: Jag skall icke tillåta mig att till bemötande
upptaga de teoretiska spekulationer, som den siste ärade talalen
framhållit, utan blott anhålla att, gent emot den förste ärade talaren
på upplandsbänken, fä såsom min åsigt uttala, att det synes mig vara
eu handling af politisk klokhet och politisk framsynthet, om denna

N o 35. 8

Onsdagen den 15 Maj, f. in.

°af rSiaförY\T?3™0- "ubiffer hvad statsutskottet föreslagit utan någon so,»
arbetareför- *e meningsskiljaktighet. Om jag rätt lattade de skal, som bestämt
säkring. den förste talaren att ej bifalla utskottets förslag, anmärkte lian till
(Forts.) en början, att några sådana grunder för dessa medels fruktbargörande
och förvaltning, som statsutskottet antagit skolat fÖreiinnas i statsrådsprotokollet
för den 14 januari i år, ej der återfinnas. Jag tror
dock ej, att detta förhållande kan tillmätas någon egentlig betydelse,
helst, såsom den ärade talaren sjelf erkände, grunderna ej gerna kunde
bestämmas förr, än beloppet beviljats. Det andra skälet, det kanske
vigtigaste för talaren, var, att man ej borde bevilja anslag till arbetareförsäkring,
då frågan om en sådan försäkring ej ännu vore löst och
antagligen ej kunde vinna någon snar lösning. Jag vågar likväl för
min del hoppas pa en sådan lösning; och då man är genomträngd af
den förhoppningen, • bör man ej heller enligt min åsigt vägra det derför
erforderliga materiella understödet. Slutligen framhölls, att om
man streke detta anslag, skulle man kunna undgå eu tilläggsbevillning.
Jag tror att man skulle kunna undgå en tiiläggsbevillning äfven
med antagande af detta förslag; men jag vill icke finna någon
för mig bestämmande synpunkt i den omständigheten, huruvida man
kan frigöra sig från eller nödgas underkasta sig tiiläggsbevillning; och
äfven med den senare i utsigt skall jag icke tveka att antaga hvad
utskottet här föreslagit. Största innebörden af ett bifall till statsutskottets
förslag skulle enligt min tanke ligga deruti, att denna kammare
derigenom i handling visar, hvad densamma har i ord uttalat
genom den till Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelsen: nemligen att kammaren
allvarligen önskar en lösning af försäkringsfrågan.

Under sådana förhållanden tillåter jag mig vrka bifall till statsutskottets
förslag.

Hans excellens herr statsministern Boström: Jag skall anhålla
om bifall till statsutskottets förslag i denna punkt.

Jag skall dock dervid icke tillåta mig att ingå i någon kontrovers
med presidenten lorssell angående lämpligheten och möjligheten
åt att genomföra en arbetarepensionering. Herr Forssell är, såsom
belial ne hörde, sakens principielle motståndare. I sjelf va verket föreligger
icke här den frågan. Det är ej nu fråga om, utan fråga huru
rida. Jag menar, att genom Riksdagens skrifvelse 1SS4, genom det
beslut, som då fattades, genom hvad som derefter och senast vid innevarande
riksdag förekommit måste väl få anses konstateradt, att
Riksdagen önskar få denna iråga löst, ehuru Riksdagen ännu ej är på
det klara med sättet för dess lösning. Eu sak tror jag dock, att alla
äro ense om, nemligen, att huru än lösningen kommer att gå, är dock
behöfligt att för ändamålet kräfvas ganska väsentliga belopp. Det
går ej an att kasta allt på framtiden. Och det är derför jag tror,
att det skulle ligga eu synnerlig klokhet i att bifalla hvad utskottet
här föreslagit. Den omständigheten, att ännu icke några bestämmelser

9 N o 35.

Onsdagen den 15 Maj, f. in.

blifvit utfärdade angående sättet för fondens förvaltning, synes mig ej Om affällande
vara något skäl emot saken. De ord, som yttrats af departementschefen
till statsrådsprotokollet, torde väl lemna tillräcklig garanti för säkring.
fondens förvaltning och tillgodoseende på bästa sätt. Det är väl (Forte.)
också, synes mig, önskligt att Riksdagen på ett mera effektivt sätt
bekräftar, hvad den i sin skrifvelse uttalat. Den får ett långt högre
värde, då genom handling gifves bekräftelse på hvad i ord blifvit
uttaladt. Min kollega här bredvid mig upplyser, att Andra Kammaren
redan bifallit utan diskussion den kongl. propositionen.

Dör öfrigt ber jag få nämna, att när herr Forssell opponerade
mot förslaget, bland annat derför att denna statsreglering vore så
ofantligt svag, synes han mig näppeligen dertill haft skäl. Jag ber
att få hänvisa herrarne till inkomstberäkningarna på sid. 16 i statsverkspropositionen.
Deraf framgår en minskning i sockertullen pa
cirka 8 millioner. Vidare finner man en tillökning i utgifterna i följd
af urtima Riksdagens beslut om ökad afskrifning af grundskatter samt
ökade försvarsbördor, hvilken stiger upp till cirka 1,300,000 kr. Med
dessa fakta för ögonen synes mig, som man, äfven om en tilläggsbevillning
af 30 % erfordras, dock ej med fog kan kalla ställningen
för svag. Jag skulle vilja påstå, att herr Forssell sjelf som finansminister
kommit med statsregleringar, hvilka varit väsentligt svagare
än denna.

Jag skall ej vidare upptaga kammarens tid, jag vill endast tillåta
mig att, på sätt jag började, anhålla om bifall till statsutskottets
förslag.

Herr vice talmannen: Kär särskilda utskottets utlåtande

n:o 1 förekom i kammaren, röstade jag för det förslag, som då af herr
Tamm framstäldes. Jag trodde nemligen, att innan man fattade beslut
i en så stor och vigtig fråga som denna, borde man i rikare mån
rådfråga erfarenheten från utlandet. Men kammaren fattade ett annat
beslut. Och sedan beslöto kamrarne vid sammanjemkniug att, »med
frånträdande af sina förut i ärendet fattade beslut» och, »med utslag
å utskottets hemställan, förklara, att Kongl. Maj:ts proposition icke
kunnat bifallas, samt i skrifvelse till Kongl. Magt anhålla, att Kongl.

Maj:t behagade taga frågan under förnyad pröfning samt, efter vidtagande
af erforderlig utredning, för Riksdagen framlägga det förslag,

Kongl. Maj-.t kan finna påkalladt».

Riksdagen har sålunda anhållit att å nvo få frågan framlagd.

Nu sade en talare nyss, att när fråga var för några år sedan
om sjukkassor var beslut förut fattadt, och först sedan skedde afsättniugen
af medel för ändamålet. Detta är emellertid ett misstag.

Riksdagens skrifvelse härom år 1890 var af följande lydelse: »Itrågan
om olycksfallsförsäkring för arbetare och bildandet af sjukkassor har
vid denna riksdag visserligen icke vunnit lösning i den del, som afsåga
i Eders Kongl. Maj-.ts propositioner till Riksdagen om försäkring för

N:o 35. 10 Onsdagen den 15 Maj, f. in.

Om afsättande olycksfall i arbetet och om ett ordinarie anslag af 41,100 kr. till en
aarbetar eför- ^^försäkringsanstalt. Men då dessa frågor säkerligen i en annan
säkring. f°rtn åter komma under Riksdagens behandling för att, sedan åsigterna
(Forts.) ona ratta sättet för frågornas lösning slutligen enats, lyckligen ordnas,
har Riksdagen ansett sig böra tillstyrka afsättning af medel till underlättande
af åtgärder för ändamålets vinnande».

Sålunda, oaktadt icke Kongl. Maj:ts proposition då blef bifallen,
afsattes likväl penningar.

Nu frågar jag, om ej utskottet efter det uttalande Riksdagen gjort
i sin skrifvelse hade skyldighet antaga, att Riksdagen ville genomföra
trågan och handla derefter. Visserligen är beloppet nu betydligt större
än 1890, men ändamålet är också större och mera vidtomfattande.

Oaktadt jag sålunda för min del ställer mig på den mening herr
Tamm uttalat, har jag dock ansett mig böra lojalt böja mig för det
beslut, Riksdagen fattat.

I förbigående vill jag säga, att herr Forssell har rätt uti, att
när 1890 Riksdagen fattade sitt beslut, var den ekonomiska ställningen
ganska god. lian erinrade till och med om, att eu komité blef tillsatt
för att föreslå användandet af öfverflödet. Men jag vill fästa
uppmärksamheten på, att detta skedde år 1888, eller 2 år förut.

Då nu slutligen Andra Kammaren bifallit utskottets hemställan,
synes det mig, att alla skäl tala för att denna kammare icke af fruktan
för 30 % tilläggsbevillning afslår densamma.

Jag yrkar bifall.

O J

Herr Casparsson: Min granne här bakom mig har upptagit till
besvarande pell bemötande tre skäl, som jag skulle hafva anfört emot
förslaget. Jag tillåter mig dervidlag anmärka, att jag upptagit de skäl
för förslaget, som statsutskottet har anfört, och derjemte har jag påpekat,
att en uppgift, som statsutskottet lemnat, icke var korrekt, den
uppgiften nemligen, att dessa »grunder» skulle vara angifna uti departementschefens
anförande till statsrådsprotokollet. Deremot har jag
för min egen del emot förslaget blott anfört ett enda skäl, och det är,
att jag icke kan påminna mig, att Riksdagen förr har beviljat anslag
till genomförande af ett lagförslag, som den har afslagit eller åtminstone
tillbakavisat. Detta var, som sagdt, det egentliga eller enda skäl,
jag hade för mitt yrkande på afslag.

Talaren nämnde äfven om »politisk klokhet» och att den politiska
klokhetens kraf skulle bjuda oss att antaga detta. Ja, under min
temligen långa riksdagsmannabana har jag bevittnat så många akter af
politisk klokhet, som sedan hafva upplöst sig uti dunst och dimma,
att jag, då man talar om politisk klokhet, alltid mottager det med
mycken, mycken varsamhet.

Herr Dickson, Robert: Vid föredragning af särskilda utskottets
utlåtande angående Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag

11 N:o 35.

Onsdagen den 15 Maj, f. m.

om försäkring för beredande af pension vid varaktig oförmåga till ar- Om afsättande
bete hörde man ej mycket af de principiella invändningar, som herr
Forssell nu framkommit med. Voteringen egde rum mellan förslag säkring.

till skrifvelse och förslag om att låta med frågan anstå, till dess ytter- (Km-ts.)

ligare erfarenhet vunnits. Afslagsyrkandet blef under diskussionen återtaget.
Kammaren beslöt då att hos Kongl. Maj:t begära, att förslaget
skulle framläggas på nytt, och deri, tycker jag, ligger tillräckligt skäl
för bifall till Kongl. Maj:ts förslag om afsättning af ett belopp för
ändamålet. Inom särskilda utskottet, som bandlagt den kongl. propositionen,
funnos i åtskilliga delar skiljaktiga meningar, men alla voro ense
om att förorda en sådan afsättning. Och utom det precedensfall, som
redan påvisats, vill jag påminna derom, att från och med ar 1884 ha
afsatts medel till en fond för ett nytt riksdagshus, ehuru beslut om
anvisande af plats eller uppförande af byggnaden ej fattades af Riksdagen
förrän år 1888. lag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Herr Reuterswärd: Oafsedt de ganska goda skäl, som den förste
talaren anförde för sin åsigt, och än mindre den tredje talarens i ordningen
mera teoretiska än praktiska skäl, kommer jag att både förorda
och yrka bifall till statsutskottets förslag. Vi hafva visserligen afslagit
lagen på den grund, att vi anse den böra undergå åtskilliga förbättringar,
innan den blir af Riksdagen antagen. Men skulle man nu
kunna säga, att Första Kammaren ej ens vill visa sin goda vilja genom
att instämma med Andra Kammaren i dess beslut, skall detta tydas så,
att Första Kammaren kommer med de obotfärdig^ förhinder. Och dä
jag är öfvertygad derom, att Första Kammaren är en lika varm vän
till arbetaren och dess välförstådda intressen som någon i Andra Kammaren,
ber jag få lägga herrarne på sinnet, att det är klokt och utvisande
politisk framsynthet att bifalla utskottets förslag, ly denna
fråga måste på ett eller annat sätt lösas. Och om den ifrågavarande
fonden redan nu börjar bildas, så är han väl ej borta för det, helst
den under tiden kommer att förräntas. Jag yrkar bifall till statsutskottets
förslag.

Herr Benedicks: Det är med djupt beklagande jag måste skilja
mig från den siste högt ärade talaren. Jag tror, att, med hänsyftande
på Riksdagens uttalande för något öfver tio år sedan, man bör betänka,
dels att de meningar, som nu råda, ej voro då rådande, dels att sedan
dess Tysklands erfarenhet talat ett mycket klart och tydligt språk,
och det heter: missnöje hos arbetsgifvarne och stigande missnöje hos
arbetarne. Arbetarne hafva visat detta tydligt, då de i ökadt antal
valt socialister till riksdagsmän. Intet annat land har följt Tysklands
exempel, som, när det antog denna lag, handlade så att säga under
tvång. Strax förut hade nemligen både Nobilings och Ilödels attentat
mot den gamle kejsaren egt rum, och socialismen utspridt sig. Under
intrycket af allt detta antogos (lossa lagförslag, som vi nu genast

N:o 35. 12

Onsdagen den lo Maj, f. in.

°af TedeUör eller ät.miustone såsom det första af alla andra folk vilja taga efter.
arbciareför- Under intrycket af den principen: »principiis obsta» vill jag för min
säkring. del motsätta mig ett antagande nu, då det deri inneslutes, att vi skola
(Forts.) antaga lagen sedan, hurudan den ån må blifva. Jag tror, med den
personliga kännedom jag har om de åsigter, som gjorde sig gällande
vid omröstningen här i kammaren, att, hade alla, som förut voro närvarande,
äfven da infunnit sig, skulle möjligen eller rättare troligen
utgången hafva blifvit en annan.

Det är med anledning deraf som jag yrkar afslag.

Herr J reffenberg: Jag skall be att först få nämna några ord
med afseende pa hvad den siste talaren anförde i fråga om det förmenta
missnöje, som i Tyskland skulle hafva framkallats af dessa försäkringslagar.
Jag erinrar då om hvad jag, när frågan sist var före
i kammaren, tog mig friheten att yttra. Jag åberopade då en person,
som mycket noggrant studerat förhållandena i Tyskland, rest der och’
särskildt försökt taga reda på verkningarna af dessa lagar. Denna
person jag skall för hvar och en af kammarens ledamöter, som det
önskar, uppgifva hans namn — har sagt mig, att det egentliga missnöjet
beror derpå, att försäkringslagarne omfatta äfven de s. k. lösa
arbetarne, samt på det ytterliga besvär, som är förenadt med märkessystemets
användande. Hvad den omständigheten beträffar, att socialisterna
utbredt sig i Tyskland och på senaste tiden insatt flere och
flere ledamöter i tyska riksdagen, tror jag, att mångfaldiga skäl finnas,
som kunna förklara detta förhållande, och särskildt då den s. k. miiitarismen
med alla dermed förenade olägenheter.

Det var dock icke egentligen med anledning af den siste talarens
yttrande, jag här velat uppträda — jag hade begärt ordet redan förut
utan det var i anledning af herr Casparssons yttrande angående
statsregleringen. Han nämnde, att hau varit med om så många beslut
i Riksdagen, för Indika den egentliga drifkraften varit den förmenta
s.. k. statsklokheten, men Indika beslut sedan visat sig gå ins blciuc
hinein. Jag vill då fråga: anser icke herr Casparsson det vara eu
stor vinst, att villomeningar blifva skingrade? Så länge de icke äro
det, verka de till skada för samhället och dess utveckling. Jag anser
det derför vara en stor vinst, att sådana frågor, som behöfva utredning,
också verkligen blifva utredda, så att det för alla tänkande menniskor
må blifva klart, att man icke vidare bör sysselsätta sig med
dylika frågor, som endast kunna skada det allmänna.

Heirarne veta nog, att vi i våra tider icke hafva ondt om agitatorei,
som särskildt på de senare åren visat sig hafva till speciel uppgift
att allt mer och mer depopularisera denna kammare. Jag frågar
eder nu, miue herrar: om Riksdagen nu afslår detta ifrågasatta anslag,
är det icke då påtagligt, att dessa agitatorer skola få ymnigt vatten
pa sin (jvaru och använda detta såsom det yppersta agitationsmedel

13 N.O 35.

Onsdagen den 15 Maj, f. m.

särskilt under nästkommande år, då, såsom vi veta, det förestår åt- Om

stollig rörelse inom arbetareverlden? arbetareför Utaf

hvad jag yttrat förstå herrarne lätt, att jag instämmer med ikring.
herr Berg och äfven i hvad hans excellens statsministern här yttrat. (Forts.)
Det lärer väl icke råda det ringaste tvifvel om, att. ifall efter skedd
utredning frågan om arbetarnes ålderdomsförsäkring skulle visa sig
olöslig, penningarne, som ju i alla händelser finnas qyar, kunna användas
för andra ändamål, hvarigenom arbetsklassens intressen tillgodoses.

Jag tillstyrker på det lifiigaste bifall till utskottets förslag.

Herr Benedicks: Den siste ärade talaren påstod, att jag skulle
hafva öfverdrifvit det i Tyskland rådande missnöjet.

Jag vågar ej fullt lita på mitt minne rörande siffrorna, men jag
skulle tro, att då antalet socialistiske riksdagsmän i Tyskland vid näst
sista valet voro 35, äro de nu 47. Deribland äro flere af Tysklands
allra största handels- och industristäder representerade just af socialister.
Det medel, som der användts för att förekomma socialismen,
har således i den vägen slagit mycket illa ut. Och det är ett annat
förhållande i Tyskland, der särskild! den s. k. öfverklassen är ofantligt
mycket rikare än i Sverige, och der arbetsklassen tvärtom är fattigare.
Denna klass har här i Sverige både, absolut taget, rörande
bostäder, föda, kläder, bildning, sjukvård o. s. v. gått framåt och äfven,
relativt sedt, i förhållande till andra klasser fått sina vilkor förbättrade.
Jag har rest temligen mycket omkring i Tyskland, speciel i
fabriksdistrikten, och hört mig för just med anledning af detta då hotande
lagförslag; och allmänt bland arbetarebefolkningen, särskildt i
Sachsen, har jag funnit missnöje med denna lag. Det är således i den
industriidkande delen af Tyskland, som just företrädesvis skulle fatt
åtnjuta fördelame af denna beprisade inrättning, som missnöjet varit
störst. Och hvarför? Jo, derför att det fins ingen bättre grund för
socialismen att stå på än att tala om dessa pensioners otillräcklighet.

Det var det, som socialisternas anförare i tyska riksdagen framhöll,
när denna lag antogs, och följderna ha visat, att han hade rätt. Den
ena eftergiften föder den andra. Skulle vi nu börja med att af »politisk
klokhet» göra eftergifter i detta, tror jag med herr Casparsson, att den
der politiska klokheten af en efterverld får ett annat namn. Särskildt
torde ock böra framhållas den stora skilnaden mellan 1 yskland och
Sverige i afseende på förmögenhetens jemna fördelning.

Det exempel, som framdrogs med jemförelse!!, att vi afsatt penningar,
ehuru vi ej beslutat saken, när det gälde riksdagshusbyggnaden,
håller icke streck, ty då var det ett allmänt erkändt behof, som
skulle tillgodoses, och alla voro ense om, att den nuvarande byggnaden
icke kunde bibehållas.

Herr Öländer: Jag fruktar, att diskussionen i denna fråga gif -

N:0 35. 14

Onsdagen den lä Maj, f.

°a} medTför S‘.g U, ett omr^ei som lugger utom råmärkena för frågans egent -

af medel för
arbetareförsäkring.

(Forts.)

iga innebörd. Här talas klandrande om det af Kongl. Maj:t framlagda
förslaget till försäkringslag, dess principer och dess följder.
Riksdagen bär dock en gång sagt sitt ord i denna fråga, den har godkant
principerna i förslaget, den har hos Kongl. Maj:t begärt att återfå
det antingen oförändradt eller med några mindre detaljförändringar.
Vi hafva ju sålunda full garanti för att en lösning af frågan skall
•ske och att den skall ske inom mycket kort tid, och vi känna äfven,
i hvilken rigtning den skall ega rum. Då vi också veta, att så snart
denna lösning inträffar, äro stora belopp af nöden, kan jag icke fatta,
hvarför vi skola kasta allt detta på framtiden och icke redan nu besluta
det begärda anslaget. Jag tror också, trots hvad herr Casparsson
sagt, att detta vore politiskt klokt, och jag hoppas, att denna poitiska
klokhet ej skall, såsom den, af hvilken herr Casparsson hade
erfarenhet, upplösa sig i en dimma.

Herr 1 a ger h o l in: Då jag tror, att arbetareförsäkringslagen ej
kan genomdrifvas på detta århundrade, är det ur både arbetsgifvarnes
och arbetarnes synpunkt den största politiska klokheten att afslå utskottets
hemställan, och ber jag derför att få förena mig med herr
Casparsson.

Grefve Douglas: Jag skall ej återupplifva diskussionen om
arbetareförsäkringen, utan endast i korthet yrka bifall till statsutskottets
förslag i här föreliggande punkt. Det utskott, som haft den kongl.
propositionen angående arbetareförsäkringen att behandla, har visserligen
af skäl, som finnas anförda i utskottets betänkande, sett sig tvunget
att för närvarande afstyrka propositionen, men har dock samtidigt
uttalat^ såsom sin öfvertygelse, att en arbetareförsäkring bör komma
till stånd och att den bör vara grundad på den obligatoriska principen.
Samma uppfattning tycktes råda, då saken förekom här i kammaren,
der det öfvervägande flertalet af talarne uttalade sig i samma
rigtning. Då man nu vet, att eu nödvändig förutsättning för att en
lagstiftning för augifvet ändamål skall komma till stånd är, att ett
mycket stort kapital maste vara samladt, hemställer jag, huruvida det
icke är allt skäl i verlden — såvida ej Första Kammaren vill utsätta
sig för misstanken att icke mena allvar — att redan nu börja afsätta
de medel, som af Kongl. Maj:t äro föreslagna.

Af dessa skäl ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Hammarskjöld: Jag har egentligen begärt ordet endast
för att få inlägga en gensaga emot det påståendet, att kammaren
skulle hafva godkänt principerna uti det framlagda förslaget till arbetareförsäkring
och att kammaren skulle tänkt sig, att endast smärre
detaljändringar deruti skulle ske. Som kammaren behagade erinra
sig, hade det särskilda utskott, som behandlat det kongl. förslaget,

15 N:o 35.

Onsdagen den 15 Maj, f. m.

deremot gjort många och principiella anmärknmgar Har i kamma-Om ^cgo»d«
ren gjordes andra sådana, och resultatet blef en skrifvelse till Kongl. arje(areyö-,._
\Iaid

man val icke gerna påstå, att något uttalande från kammaren ännu (Forts.)

skett med afseende på de principer, hvarpå ett lagförslag om arbetareförsäkring
bör vara bvgdt för att hafva utsigt att gå igenom. Detta
synes mig äfven hafva blifvit autydt af herr statsministern i hans senaste
yttrande. ,

Om jag för min del kommer att rösta för det förslag, som herr

Casparsson Iframstält, så är orsaken dertill i främsta rummet en finansiel.
Det synes mig nemligen vara något ytterst underbart lflnanshistorien,
om man gör afsättningar af stora belopp för ett ändamål,
som ännu icke blifvit beslutadt, i all synnerhet när medel till
dessa afsättningar skola anskaffas genom påläggande af en särskild
skatt. Ett sådant finansielt oting vill jag icke vara med om, hvarför
jag instämmer i herr Casparssons yrkande.

Häri instämde herr Wcern.

Herr B illin g: Jag skall icke inlåta mig i diskussion med den
siste talaren om huruvida denna kammares beslut, då det särskilda
utskottets n:o 2 betänkande här behandlades, innebar ett godkännande
af principerna uti det framlagda kong], förslaget. Men hvad som bestämdt
icke kan förnekas, det är, att Riksdagens Första Kammare och
äfven dess andra kammare genom sitt beslut bestämdt uttalat den meningen,
att något borde göras i den rigtniug, hvilken man kan beteckna
med olika namn, men som å allmänhet sedt pekar derpå, att
till arbetarnes bästa bör äfven från statens sida på något sätt sörjas

för deras framtid. . .

Detta måste man bestämdt säga ligger uti Riksdagens beslut.
Och då det förekommer mig, som om ett afslag nu på statsutskottets
betänkande skulle visa, att detta Riksdagens beslut då val, om jag
får nyttja ett starkt uttryck, nästan ett spegelfäkteri, anser jag detta for
mig vara en fullt bindande grund till att yrka bifall till statsutskottets
förslag.

Herr Fränekel: Jag kan mycket väl förstå, att, då man star pa
den ståndpunkt, som presidenten Forssell, att man icke i någon form vill
vara med om, att staten skall bidraga till någon försäkring för arbetare
i händelse af olycksfall eller invaliditet, man gerna vill framflytta
den tidpunkt, då staten skall börja samla de fonder, som för ett sådant
ändamål alltid blifva behöfliga. Men en sådan åsigt kan man
omöjligen anse hafva varit Riksdagens, då Riksdagen vid beslutet om
arbetareförsäkringslagen affattade sin skrifvelse till Kongl. Maj:l. Man
måste ovilkorligen ''anse, att denna skrifvelse innebär en önskan, att
denna fråga måtte lösas, om också icke precis pa det sätt, som Kongl.

N:0 35. 16

Onsdagen den 15 Maj, f.

(5Ä&Maj:t 1H11 föreslagit, dock på något angränsande sätt. Då torde det
arbetareför- vara afejes S‘‘vet> att för att det belopp, som här är ifrågasatt, hvilket
säkring. afser att den nu lefvande generationen må blifva delaktig i denna förkorta.
) säkring, som annars först efter lång tids förlopp skulle kunna komma

att inträda, att, säger jag, för att detta belopp skall kunna åstadkommas,
nödiga medel måste samlas af denna generation, hvilken således
sjelf bör bidraga till dessa medels samlande.

Såsom man finner af förslaget i Kongl. Maj:ts proposition, utgöra
dessa 1,400,000 kronor endast amortering på den ifrågavarande fonden.
Att nu afsla statsutskottets förslag i den nu föredragna punkten skulle
endast vara ett sätt att uppskjuta samlandet af denna fond, en åtgärd,
för hvilken icke en enda reservant inom utskottet uttalat sig, ehuru
man väl från Andra Kammaren kunnat vänta invändningar deremot.

Jag kan icke finna, att något grundadt skäl blifvit anfördt för
att icke redan nu börja den ifrågavarande amorteringen, äfven om
grunderna för försäkringen skulle komma att undergå förändring.

Jag yrkar bifall till statsutskottets förslag.

Herr Törnebladh: Da den siste talaren har nämnt om stats utskottets

åsigt, vill jag tillkännagifva, att jag också delade den uppfattning,
som uttryckts i utskottets förslag, men jag har dermed icke
på ringaste sätt godkänt principerna i det kongl. förslaget.

Efter härmed slutad öfverläggning gjorde herr talmannen jemlikt
derunder förekomna yrkanden propositioner, först på bifall till hvad
utskottet i förevarande punkt hemstält och vidare på afslag derå, samt
förklarade sig anse den förra propositionen, hvilken upprepades,
vara med öfvervägande ja besvarad.

Herr henedicks begärde votering, i anledning hvaraf uppsattes,
justerades och anslogs eu så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller hvad statsutskottet hemstält i punkten 2 af sitt
memorial n:o 93, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, afslås utskottets hemställan.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befuunos rösterna hafva
utfallit sålunda:

Ja — 73;

Nej —

31.

Onsdagen den 15 Maj, f. m.

17 N:o 35.

Punkterna 3 och 4.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

Punkten 5. Om upplåning

af medel till

Herr Sandberg: Trogen hvad jag anser varatunn pligt äfven
med risk att mitt yttrande kommer att helsas med åtlöje åt dagens
vise, kan jag icke underlåta att på det djupaste beklaga, att äfven
statsregleringen för år 1896 icke kunnat uppgöras utan ökad skuldsättning.
Svenska Riksdagen fortfar att med lätt sinne vandra framåt
på den beqväma vägen utefter skuldsättningens sluttande bana, utan
att låta sig varnas af exemplen från andra länder: Portugal, Grekland
och Italien, hvilka tydligen visa, hvart en alltjemt ökad skuldsättning
slutligen leder. Jag för min del fruktar en stor fara för \år
frihet och sjelfständighet af denna skuldsättning, som hufvudsakligen
sker i utlandet. Jag har naturligtvis icke något yrkande att framställa.

Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, biföll kammaren
hvad utskottet i föreliggande punkt hemstält.

Punkterna 6—8.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

Vid föredragning af statsutskottets under gårdagen bordlagda
memorial n:o 94, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande
utskottets hemställan i dess memorial n:o 90 om anvisande af de i
regeringsformens 63 § föreskrifna kreditivsummor, biföll kammaren
hvad utskottet i memorialet n:o 94 hemstält.

Vid förnyad föredragning af statsutskottets den 11 och 13 i
denna månad bordlagda memorial n:o 92, i anledning af kamrarnes
skiljaktiga beslut vid behandlingen af utskottets utlåtande i n:o 79 i
anledning af väckta motioner dels om vissa vilkor för åtnjutande af
de för statens embets- och tjensteman bestämda löneförmåner, dels ock
i fråga om utredning rörande embets- och tjenstemäns dagliga arbetstid
in. in., biföll kammaren hvad utskottet i nämnda memorial föreslagit.

Förslå Kammarens Protokoll 1895. N:o 35.

N:o 35. 18

Onsdagen den 15 Maj, e m.

Upplästes och godkändes ett uppsatt förslag till kammarens skrifvelse
till Konungen med anmälan om ledigheter, hvilka skola innan
nästa lagtima riksdag genom val fyllas.

Justerades ett protokollsutdrag för detta sammanträde.

Kammaren åtskildes kl. 1,19 e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

Onsdagen den 15 maj, e. m.

Kammaren sammanträdde kl. 8 e. m.

Anmäldes och bordlädes
statsutskottets memorial:

n:o 95, med förslag till voteringspropositioner m. m. i anledning
af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande beloppen af de i regeringsformens
63 § föreskrift^ kreditivsummor; och

n:o 97, angående den nya riksstaten; samt

bevillningsutskottets betänkande n:o 29, med förslag till den af
Riksdagen faststälda bevillniugssummas utgörande.

19 N o 35.

Onsdagen den 15 Maj, o. m.

Upplästes och godkändes statsutskottets förslag till Riksdagens
skrivelser till Konungen:

n:o 29, angående regleringen af utgifterna under riksstatens tredje
hufvudtitel, omfattande anslagen till utrikesdepartementet;

n;o 77, i fråga om framläggande af förslag till ändring af allmänna
garnisonssjukhusets organisationsförhållanden;

n:o 78, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition om uppgörelse
med Stockholms stad angående öfverlåtande på staten af den rätt,
staden må ega till vissa delar af Helgeandsholmen;

n:o 79, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående beredande af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor;

n:o 80, i anledning af Kongl. Majtts proposition angående försäljning
af kronan tillhöriga halfva gården n:o 71 med halfva tomten
n:o 127 a inom qvarteret Stor- och Vretroten m. m. i Arboga;

n:o 81, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående förbättring i de nuvarande pensionsvilkoren i folkskolelärarnes
enke- och pupillkassa;

n:o 82, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående ändring i stadgadt vilkor för åtnjutande af de pensioner,
som vid 1894 års riksdag beviljats åtskilliga vid statens jernvägsbyggnader
anstälde tjensteman;

n:o 83, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning
till aktiebolaget Visby cementfabrik af ett område af Visborgs
kungsladugård i Gotlands län; och

n:o 84, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående jordafsöndring
från förra kronolänsmansbostället Va mantal Fintorp
n:o 1 i Göteborgs och Bohus län.

Upplästes och godkändes första särskilda utskottets förslag till
Riksdagens skrifvelse, d:o 76, till Konungen, i anledning af Kongl.
Maj:ts proposition n:o 6 med förslag till lag om handelsbolag
och enkla bolag, lag om aktiebolag, lag om vissa föreningar för ekonomisk
verksamhet, lag om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse,
lag angående ändring i vissa delar af strafflagen, lag om ändring i
vissa delar af förordningen angående handelsböeker och handelsräkningar
den 4 maj 1855, lag angående ändring i 10 § af förordningen
om tioårig preskription och om årsstämning den 4 mars 1862, lag

N:0 35. 20

Torsdagen den 16 Maj.

om registrering af bankaktiebolag samt lag om ändring i vissa delar
af lagen angående handelsregister, firma och prokura den 13 juli 1887.

Justerades ytterligare två protokollsutdrag för denna dag.

Kammaren åtskildes kl. 8,07 e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

Torsdagen den 16 maj.

Kammaren sammanträdde kl. 2 e. m.

Justerades protokollet för den 9 i denna månad.

Anmäldes och bordlädes statsutskottets memorial n:o 96, med
förslag till åtskilliga stadgande^ hvilka böra införas i det nya reglementet
för riksgäldskontoret.

Herr talmannen tillkäunagaf, att anslag före kl. 2 utfärdats till
sammanträdets fortsättande kl. 7 e. m.

Upplästes och godkändes statsutskottets förslag
dels till Riksdagens skrivelser till Konungen:

21 N:o 35.

Torsdagen den 16 Maj.

n:o 92, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående förvärfvande
för statens räkning af vissa enskilda jernvägar,

n:o 93, i fråga om utredning angående statstjensters förening med
andra tjenstebefattningar, samt

n:o 95, angående dispositionen af nettobehållningen å vissa jernvägars
trafikinkomster år 1896,

dels ock till Riksdagens skrifvelse, n:o 94, till fullmägtige i riksgäldskoutoret,
angående afsättande af medel för amortering af 1894
års svenska 3 % statslån.

Upplästes och godkändes Riksdagens kanslis förslag

dels till Riksdagens skrifvelser till Konungen:

n:o 85, i fråga om omarbetning af kungörelsen den 21 oktober
1864 angående förändrade instruktioner för direktioner, läkare och
syssloman vid länens lasarett och kurhus;

n:o 86, om vidtagande af åtgärder till förekommande af förvexling
mellan den nya blänkfyren vid Sandhammaren och andra i granskapet
befintliga fyrar;

n:o 87, angående omarbetning utaf gällande resereglemente af deu
11 februari 1881 i syfte att åstadkomma större sparsamhet med statens
medel;

n:o 88, om utarbetande och framläggande af förslag till lag angående
in- och utländska försäkringsanstalters verksamhet i Sverige;

n:o 89, om åtgärders vidtagande för åstadkommande af en fortskyndad
och ändamålsenlig folkskolestatistik;

n:o 90, angående kontroll å tillverkningen af och handel med
margarinost, samt

n:o 91, om utarbetande och framläggande af förslag till lärlingslag; dels

ock till paragrafer i riksdagsbeslutet:

n:o 20, angående förhöjning af tullen å spanmål m. m.;

n:is 21 och 22 angående statsregleringen;

n:o 23, om lag angående försäkring för beredande af pension vid
varaktig oförmåga till arbete;

n:o 24, angående skyldighet för kommuner och enskilde att fullgöra
reqvisitioner för krigsmagtens behof samt att till krigsbruk afstå
hästar och fordon;

N:0 35. 22

Torsdagen den 16 Maj.

•I "jj i25, ansäende ansvarsfrihet för fullmägtige i riksbanken och
riksgäldskontor^ i fråga om de af dem vidtagna åtgärder i afseende å
uppförande af riksdags- och riksbankshus å Helgeandsholmen;

n:o 26, angående tullbevillningen;

n:o 27, angående bankovinsten;

n:o 28, angående ansvarsfrihet för fullmägtige i riksgäldskontoret,
samt

n.° 29, angående ansvarsfrihet för fullmägtige i riksbanken.

Föredrogs och företogs punktvis till afgörande statsutskottets
under gårdagen bordlagda memorial n:o 95, med förslag till voteringspropositioner
m. in. i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande
beloppen af de i regeringsformens 63 § föreskrifna kreditivsummor.

Punkten A).

De föreslagna voteringspropositionerna godkändes.

Punkterna B) och C).

Hvad utskottet hemstält bifölls.

Vid föredragning af statsutskottets nästlidne dag bordlagda memorial
n:o 97, angående den nya riksstaten, biföll kammaren utskottets
i detta memorial gjorda hemställan.

Vid föredragning af sammansatta stats- och bankoutskottets under
gårdagen bordlagda memorial n:o 7, angående anvisande af ersättning
till utskottets kansli, biföll kammaren hvad utskottet i nämnda memorial
hemstält.

Föredrogs, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran bevillningsutskottets
sistlidne dag bordlagda betänkande n:o 29.

Torsdagen den 16 Maj.

23 N:0 35.

Vid föredragning af Första Kammarens tillfällfälliga utskotts under
gårdagen bordlagda utlåtande n:o 19, i anledning af motion angående
meddelande af föreskrifter i syfte att vid slagt af husdjur
minsta möjliga lidande måtte tillfogas djuren, biföll kammaren hvad
utskottet i nämnda utlåtande hemstält;

och skulle, jemlikt 63 § 3 mom. riksdagsordningen, detta beslut
genom utdrag af protokollet delgifvas medkammaren.

Herr talmannen tillkännagaf, att efter öfverenskommelse med herr
talmannen i Andra Kammaren omröstningar jemlikt 65 § riksdagsordningen
komme att anställas vid kamrarnes sammanträden under
morgondagen öfver de af båda kamrarne vid detta sammanträde godkända
voteringspropositioner för sådana omröstningar.

Justerades fem protokollsutdrag för denna dag.

Herr talmannen yttrade, att han, med anledning deraf att bevillningsutskottets
betänkande n:o 29 blifvit å nyo bordlagdt samt skyndsam
behandling af annat ärende ej erfordrades, finge hemställa, att de
anslag, som utfärdats för sammanträdets fortsättande kl. 7 e. m., måtte
fa nedtagas.

Denna hemställan bifölls.

Kammaren åtskildes kl. 2,17 e. m.

In fidem

A. von Krusensljerna.

N:0 35. 24

Fredagen den 17 Maj, f. m.

Fredagen den 17 maj, f. m.

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Justerades protokollet för den 10 i denna månad.

Anmäldes och bordlädes statsutskottets memorial n:o 98, angående
öfverlemnande till Kong!. Maj:t af det nya reglementet för riksgäldskontoret.

Anstäldes jemlikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver föl
jande af statsutskottet i dess memorial n:o 95, afdelningen A), punkten
1, föreslagna och af båda kamrarne godkända voteringsproposition:

Den, som vill, att den i regeringsformens 63 § först omförmälda
kreditivsumma under tiden intill nästa riksdag bestämmes till 2,500,000
kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har ifrågavarande summa för nämnda tid blifvit bestämd
till 7,500,000 kronor.

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja — 3;

Nej — 106.

25 N o 35.

Fredagen den 17 Maj, f. m.

Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt och
afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokollsutdrag,
n:o 323, som upplästes och hvaraf inhemtades, att omröstningen derstädes
utfallit med 110 ja och 80 nej samt att båda kamrarnes sammanräknade
röster befunnits utgöra 113 ja och 186 nej, hvadan beslut
i frågan blifvit af Riksdagen fattadt i öfverensstämmelse med
nej-propositionen.

Anstäldes jemlikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver följande
af statsutskottet i dess memorial n:o 95, afdelningen A), punkten
2, föreslagna och af båda kamrarne godkända voteringsproposition:

Den, som vill, att den andra af de i regeringsformens .63. § omnämnda
kreditivsummor, eller det s. k. stora kreditivet, vid innevarande
riksdag bestämmes till 5,000,000 kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har ifrågavarande summa vid innevarande riksdag
blifvit bestämd till 7,500,000 kronor.

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja — 1;

Nej — 108.

Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt
och afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokollsutdrag,
n:o 324, som upplästes och hvaraf inhemtades, att omröstningen
derstädes utfallit med 116 ja och 74 nej samt att båda kamrarnes
sammanräknade röster befunnits utgöra 117 ja och 182 nej, hvadan
beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt i öfverensstämmelse
med nej-propositionen.

Vid förnyad föredragning af bevillningsutskottets den 15 och 16
i donna månad bordlagda betänkande n:o 29, med förslag till den af

Första Kammarens Prof. 1895, N:o 35. 3

N o 35. 26

Fredagen den 17 Maj, f. m.

Biksdagen faststälda bevillningssummans utgörande, biföll kammaren
hvad utskottet i detta betänkande hemstält.

Vid föredragning af statsutskottets uuder gårdagen bordlagda
memorial n:o 96, med förslag till åtskilliga stadganden, hvilka böra
införas i det nya reglementet för riksgäldskontoret, biföll kammaren
hvad utskottet i nämnda memorial hemstält.

Upplästes och godkändes Biksdagens kanslis förslag till paragrafer
i riksdagsbeslutet:

n:o 30, angående lag om handelsbolag och enkla bolag, lag om
aktiebolag m. m.;

n:o 31, angående reglemente för riksbankens styrelse och förvaltning; n:o

32, angående ändring af §§ 10, 20, § 32 mom. 1 och § 33
riksdagsordningen;

n:o 33, om tillägg till § 33 riksdagsordningen;

n:o 34, angående ändring af § 34 riksdagsordningen;

n:o 35, angående ändring af § 37 mom. 1 och § 45 riksdagsordningen; n:o

36, om uppsägning af förordningen angående Sveriges och
Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden den 30 maj 1890
m. in.;

n:o 37, om vissa ändringar i gällande förordning angående vildren
för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade
spirituösa drycker:

n:o 38, angående en bibana från Norra stambanan vid Vännäs
till Umeå och vidare till Storsandskär;

n:o 39, angående disposition af besparingarna å hufvudtitlarne;

n:o 40, angående beräkningen af riksgäldskontorets utgifter och
inkomster; samt

n:o 41, angående fortsatt utveckling af statens telefonväsende.

27 N:o 35.

Fredagen den 17 Maj, e. m.

Herr talmannen tillkännagaf, att anslag utfärdats till sammanträdets
fortsättande kl. 7 på aftonen.

Justerades tre protokollsutdrag för denna dag.

Kammaren åtskildes kl. 11,47 f. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

Fredagen den 17 maj, e. m.

Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m.

Upplästes och godkändes statsutskottets förslag till Riksdagens
skrivelser till Konungen:

n:o 96, angående statsregleringen för år 1896 och sättet för anvisande
af vissa anslagsbelopp;

n:o 98, angående beräkningen af statsverkets inkomster;

n:o 99, angående de i § 63 regeringsformen föreskrifna kreditivsummor; n:o

100, med ny riksstat, samt

n:o 101, angående upprättadt nytt reglemente för riksgäldskontoret.

N:0 35. 28

Fredagen den 17 Maj, e. m.

Upplästes och godkändes bevillningsutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelse, n:o 97, till Konungen, angående bevillning af fast
egendom samt af inkomst.

, Upplästes och godkändes Riksdagens kanslis förslag till paragrafer
i riksdagsbeslutet:

n.° 42, angående åtskilliga pa grund af 89 § regeringsformen
väckta frågor;

n:° 43, angående förvärfvande för statens räkning af vissa enskilda
jernvägar;

n:o 44, angående statsregleringen;

n:o 45, angående kreditivsummmorna, och

n:o 46, angående bevillning af fast egendom samt af inkomst.

Justerades ytterligare tre protokollsutdrag för denna dag.

Tillkännagafs, att Kongl. Maj:t låtit genom offentligt anslag bjuda
och kalla Riksdagens samtlige ledamöter att lördagen den 18 innevarande
månad efter förrättad gudstjenst sig å rikssalen infinna för att
enligt 36 § riksdagsordningen af Kongl. Maj:t i nåder hemförlofvas.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

Kammaren åtskildes kl. 7,07 e. m.

Lördagen den 18 Maj.

29 N:0 35.

Lördagen den 18 maj.

Kammaren sammanträdde kl. 10,30 f. m.

Justerades protokollet för den 11 i denna månad.

Vid föredragning af statsutskottets under gårdagen bordlagda memorial
n:o 98, angående öfverlemnande till Kongl. Maj:t åt det nya
reglementet för riksgäldskontoret, biföll kammaren hvad utskottet i
nämnda memorial hemstält.

Protokollsutdrag härom justerades.

Herr talmannen och kammarens ledamöter afgingo kl. 10,50 f. m.
till Storkyrkan, der riksdagspredikan hölls af pastorsadjunkten i Jakobs
och Johannes’ församling Karl Öhman. Efter gudstjenstens slut begaf
kammaren sig till rikssalen, der jemväl Andra Kammaren infann sig.
Sedan herr statsrådet och chefen för civildepartementet Groll uppläst
Kongl. Maj:ts nådiga förordnande för hans excellens herr statsministern
Boström att å Kongl. Maj:ts vägnar afsluta riksdagen, samt talmännen,
hvar för sig, framfört kamrarnes undersåtliga välönskningar, och riksdagsbeslutet
blifvit af herr statsrådet och chefen för civildepartementet
uppläst, förklarade, å Kongl. Maj:ts vägnar, hans excellens herr statsministern
1895 års lagtima riksdag vara afslutad.

Efter det kammarens ledamöter återkommit till samlingsrummet
och der intagit sina platser, framträdde herr von Ehrenheim till talmansbordet
och yttrade: Mine herrar! På dagar efter den i riksdagsordningen
tillmätta arbetstid afslutas denna riksdag. Den har för kammarens
ledamöter medfört ett träget arbete och väl äfven ofta ganska
många bekymmer; men den har liksom sina föregångare utmärkts för
det synnerligen goda och kamratlika förhållande, som egt rum mellan

Första Kammarens Prot. 1895. N:o 35. i

N:o 35. 30

Lördagen den 18 Maj.

kammarens ledamöter, hvilket, på samma gång det lättar arbetet, äfven
är en så vigtig borgen för ärendenas goda utveckling och afgörande.
Mig som kammarens talman har detta kamratlika förhållande också i
hög grad kommit till godo, och jag hembär derför till kammaren min
upprigtiga och hjertliga tacksamhet.

Detta tal besvarades af herr Stråle i följande ordalag: Vid den
nu afslutade riksdagen, der frågor af mycket allvarlig innebörd blifvit
behandlade, återstår för Första Kammarens ledamöter att tacksammast
erkänna den lugna, opartiska och säkra hand, med hvilken dess talman
under skiftande meningsbrytningar ledt ärendena. Ni, herr talman,
har städse förtjent och erhållit detta vitsord, men det är icke desto
mindre för oss en oafvislig pligt och lika oafvisligt behof att å nyo
upprepa vår innerliga tacksamhet och vördsamma tillgifvenhet, uttalande
den förhoppning, att Ni, befriad från riksdagstungan, må fa åtnjuta
en välbehöflig hvila för att länge med nya krafter uppträda i
talmansstolen vid blifvande riksdagsförhandlingar.

Kammarens ledamöter åtskildes kl. 12,10 e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

STOCKHOLM, IDUNS TRYCKERI AKTIEBOLAG 1895.