1895. Första Kammaren. N:o 21
ProtokollRiksdagens protokoll 1895:21
RIKSDAGENS PROTOKOLL
1895. Första Kammaren. N:o 21.
Torsdagen den 18 april.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Upplästes fyra inkomna läkarebetyg, så lydande:
Att statsrådet m. m. herr Aug. Östergren är genom sjukdom
hindrad under några dagar att lemna sina rum, intygas på heder
och samvete. Stockholm den 17 april 1895.
It. M. Bruzelius,
med. professor.
Att ledamoten af Riksdagens Första Kammare, f. d. landshöfdingen
W. Stråle, som lider af Thrombosis ven. pedicae,
ehuru betydligt förbättrad, dock ännu ej är så återstäld, att han
under närmaste tid kan inställa sig vid kammarens sammanträden,
varder härmed på heder och samvete intygadt. Stockholm den
17 april 1895.
Carl Flensburg,
med. d:r, docent.
Att ledamoten af Riksdagens Första Kammare herr P. Bondesson,
hvilken från och med den 4 dennes varit insjuknad i ganska
allvarsam influensa, från hvilken sjukdom han nu visserligen ätsa
pass återstäld att han vistas uppe, likväl icke utan stor fara
för recidiv för ögonblicket kan företaga resa för att inställa sig
vid Riksdagens sammanträden under den närmaste tiden, intygas
härmed på heder och samvete. Teckomatorp den 17 april 1895.
Axel Joll. Ekdahl,
med. doktor.
Att ledamoten af Första Kammaren, konsul P. Olsson på
grund af sjukdom (influensa) är hindrad att under den närmaste
Första Kammarens Prof. 1895. N:o 21.
1
Torsdagen den 18 April.
Ko 21. 2
tiden deltaga i riksdagsarbetena, varder härmed på beder och
samvete intygadt. Helsingborg den 17 april 1895.
Johan CoUin,
stadsläkare.
Anstäldes jemlikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver
följande af bankoutskottet i dess memorial n:o 9 föreslagna och
af båda kam rar ne godkända voteringsproposition:
Den, som, i enlighet med bankoutskottets af Andra Kammaren
gillade förslag, vill, att af riksbankens för år 1894 bokförda vinst
ett belopp af 2,340,000 kronor må öfverlemnas till statsverket och
återstoden, eller 263,187 kronor 21 öre, för riksbanken bibehållas,
röstar
Ja;
Deu, det ej vill, röstar
Nej; , ;!
Vinner Nej, har Riksdagen, i likhet med Första Kammaren,
beslutit, att af riksbankens för år 1894 bokförda vinst ett belopp
af 2,600,000 kronor må öfverlemnas till statsverket och återstoden,
eller 3,187 kronor 21 öre, för riksbanken bibehållas.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit
sålunda:
Ja—18;
Nej—124.
Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt
och afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokollsutdrag,
n:o 210, som upplästes och hvaraf inhemtades, att omröstningen
derstädes utfallit med 173 ja och 47 nej samt att
båda kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 186 ja
och 171 nej, hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med ja-propositionen.
Anstäldes jemlikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver
följande af statsutskottet i dess memorial n:o 43, punkten 2,
föreslagna och af båda kamrarne godkända voteringspropositionen:
Torsdagen den 18 April. 3 Jfjo 21,
Den, som vill, att Riksdagen, med alslag å friherre Klinckowströms
motion i denna del, på extra stat för år 1896 anvisar
895,300 kronor för anskaffning af nya eldhandvapen åt armén, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kongl. Maj ds förevarande framställning
på det sätt bifallits, att Riksdagen, för anskaffning af karbiner
med repetermekanism och af liten kaliber, äfvensom för förändring
af ammunitionsfabrikén, på extra stat för år 1896 anvisat 306,800
kronor, samt derigenom friherre Klinckowströms omförmälda
motion i denna del blifvit besvarad.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit
sålunda:
Ja—132;
Nej—10.
Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt
och afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokollsutdrag,
n:o 211, som upplästes och hvaraf inhemtades, att omröstningen
derstädes utfallit med 77 ja och 145 nej samt att båda
kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 209 ja och
155 nej, hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt i
öfverensstämmelse med ja-propositionen.
Anstäldes jemlikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver
följande af statsutskottet i dess memorial n:o 43, punkten 3, föreslagna
och af båda kamrarne godkända voteringsproposition:
Den, som vill, att Riksdagen till anskaffning af mobiliseringsammunition
till eldhandvapén på extra stat för år 1896 anvisar
600,000 kronor, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
N:o 21. 4
Torsdagen den 18 April.
Vinner Nej, har Riksdagen till anskaffning af mobiliseringsammunition
till eldhandvapen på extra stat för år 1896 anvisat
450,000 kronor.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit
sålunda:
Ja—129;
Nej—13.
::ij v I ?■ ; jj ■ :. r ''''-‘i- ’ 1 1U1J i
Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt
och afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokollsutdrag,
n:o 212, som upplästes och hvaraf inhemtades, att omröstningen
derstädes utfallit med 51 ja och 171 nej samt att
båda kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 180 ja
och 184 nej, hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med nej-propositionen.
Anstäldes jemlikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver
följande af statsutskottet i dess memorial n:o 43, punkten 4,
föreslagna och af båda kamrarne godkända voteringsproposition:
Den, som vill, att Riksdagen i enlighet med Kongl. Maj:ts
i ämnet gjorda framställning, för anskaffning af fästningsartillerimateriel
på extra stat för år 1896 beviljar 100,000 kronor, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kongl. Maj:t förevarande framställning
äfvensom friherre Klinckowströms omförmälda motion i denna
del'' ej af Riksdagen bifallits.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit
sålunda:
Ja—111;
Nej—28.
Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt
och afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokolls
-
Torsdagen den 18 April. 5
utdrag n:o 213, som upplästes och hvaraf inhemtades, att omröstningen
derstädes utfallit med 41 ja och 178 nej samt att båda
kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 152 ja och
206 nej, hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt i
öfverensstämmelse med nej-propositionen.
Anstäldes jemlikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver
följande af statsutskottet i dess memorial n:o 44 föreslagna och
af båda kamrame godkända voteringsproposition:
Den, som vill, att Kongl. Maj:ts förevarande framställning
på det sätt bifalles, att Riksdagen för anskaffning af ny fartygsmateriel
på extra stat för år 1896 anvisar ett belopp af 1,785,000
kronor, röstar
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts förevarande framställning
på det sätt bifallits, att Riksdagen för anskaffning af ny fartygsmateriel
på extra stat för år 1896 anvisat ett belopp af 1,500,000
kronor.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit
sålunda:
Ja—104;
Nej—32.
Sedan protokoll öfver omröstningen ''blifvit uppsatt, justeradt
och afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokollsutdrag,
n:o 214, som upplästes och hvaraf inhemtades, att omröstningen
derstädes utfallit med 48 ja och 173 nej samt att båda
kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 152 ja och
205 nej, hvadan boslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt i
öfverensstämmelse med nej-propositionen.
Jf:o 21.
Nso 21. 6
Torsdagen den 18 April.
Anstäldes jemlikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver
följande af statsutskottet i dess memorial n:o 51, punkten 1, föreslagna
och af båda kamrarne godkända voteringsproposition:
Den, som vill, att Riksdagen, med af slag å Kongl Maj:ts
framställning om pensionsrätt för konsistorienotarierna, men med
godkännande af hvad Kongl. Maj:t föreslagit såväl i afseende å
aflöningsstat för dessa tjensteman under derför i öfrigt uppstälda
vilkor som ock beträffande arfvoden åt amanuenser, extra biträden
och vaktbetjente vid domkapitlen samt skrifmaterialier och
expenser för dessa myndigheter äfvensom ersättning för semestervikariat,
höjer det i riksstaten under åttonde hufvudtitelns anslagsrubrik
»domkapitlens expeditioner» uppförda anslag med
69,409 kronor eller till 94,409 kronor, samt beslutar, att det nu
under titel »indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag,
ersättningar» under nyssnämnda anslagsrubrik upptagna anslag
från riksstaten uteslutes, allt under vilkor, att provisionerna å
presterskapets enke- och pupillkassas medel komma att ingå till
statsverket, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har hvad Kongl. Maj:t under anslagsrubriken
»domkapitlens expeditioner» föreslagit icke af Riksdagen bifallits.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit
sålunda:
Ja—101;
Nej-35.
Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt
och afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokollsutdrag,
n-.o 215, som upplästes och hvaraf inhemtades, att omröstningen
derstädes utfallit med 46 ja och 172 nej samt att båda
kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 147 ja och
207 nej, hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt i
öfverensstämmelse med nej-propositionen.
Anstäldes jemlikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver
följande af statsutskottet i dess memorial n:o 51, punkten 3,
föreslagna och af båda kamrarne godkända voteringsproposition:
7 N:o 21,
Torsdagen den 18 April.
Den, som vill, att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
framställning, på extra stat för år 1896 beviljar ett anslag af
4,000 kronor till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
>Acta mathematica», röstar
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning
på det sätt bifallits, att Riksdagen till understöd för fortsatt utgifvande
af tidskriften »Acta mathematica» på extra stat för år
1896 beviljat ett anslag af 3,000 kronor.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit
sålunda:
Ja—47;
Nej—87.
Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt
och afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokollsutdrag,
n:o 216, som upplästes och hvaraf inhemtades, att omröstningen
derstädes utfallit med 111 ja och 106 nej samt att
båda kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 158 ja
och 193 nej, hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med nej-propositionen.
Anstäldes jemlikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver
följande af statsutskottet i dess memorial n:o 54, punkten 1, föreslagna
och af båda kamrarne godkända voteringsproposition:
Den, som vill, att Kongl. Maj:ts förevarande framställning
på det sätt bifalles, att åt musikläraren vid allmänna läroverket
i Jönköping, musikdirektören Gustaf Wilhelm Heintze må från
och med månaden näst efter den, i hvilken han, efter fylda 70
år, undfår afsked från tjensten, beviljas pension å allmänna indragningsstaten
för hans återstående lifstid till belopp af 1,000
kronor årligen, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Hto 21. 8
Torsdagen den 18 April.
Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts förevarande framställning
på det sätt bifallits, att åt musikläraren vid allmänna läroverket
i Jönköping, musikdirektören Gustaf Wilhelm Heintze må från
och med månaden näst efter den, i hvilken han, efter fylda 70
år, undfår afsked från tjensten, beviljas pension å allmänna indragningsstaten
för hans återstående lifstid till belopp af 750
kronor årligen.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit
sålunda:
Ja—101;
Nej—31.
Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt
och afsändt till- Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokollsutdrag,
n:o 217, som upplästes och hvaraf inhemtades, att omröstningen
derstädes utfallit med 55 ja och 159 nej samt att
båda kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 156 ja
och 190 nej, hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med nej-propositionen.
Anstäldes jemlikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver
följande af statsutskottet i dess memorial n:o 54, punkten 2,
föreslagna och af båda kamrarne godkända voteringsproposition:
Den, som vill, att, i enlighet med Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, åt musikläraren vid Östermalms allmänna
läroverk Hans Petersson må beviljas en årlig pension å allmänna
indragningsstaten till belopp af 450 kronor, att utgå från och
med månaden näst efter den, i hvilken han efter uppnådda 65
lefnadsår erhåller afsked från tjensten, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts förevarande framställning
på det sätt bifallits, att åt musikläraren vid Östermalms allmänna
läroverk Hans Petersson beviljats en årlig pension å allmänna
indragningsstaten till belopp af 300 kronor, att utgå från och
med månaden näst efter den, i hvilken han efter uppnådda 65
lefnadsår erhåller afsked från tjensten.
9 lf:o 21.
Torsdagen den 18 April.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit
sålunda:
Ja—102;
Nej—27.
Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justerad t
och afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokollsutdrag,
n:o 2L8, som upplästes och hvaraf inhemtades, att omröstningen
derstädes utfallit med 57 ja och 152 nej samt att
båda kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 159 ja
och 179 nej, hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med nej-proposition en.
Anstäldes jemlikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver
följande af statsutskottet i dess memorial n:o 54, punkten 3, föreslagna
och af båda kamrarne godkända voteringsproposition:
Den, som vill, att, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, vaktmästaren vid musikaliska akademien Gustaf
Andersson må från och med månaden näst efter den, i hvilken
afsked blifver honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 600 kronor,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts förevarande framställning ej
af Riksdagen bifallits.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit
sålunda:
Ja—93;
Nej—36.
Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt
och afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokollsutdrag,
n:o 219, som upplästes och hvaraf inhemtades, att om
-
Jf:o 21. JO
Torsdagen den 18 April.
röstningen derstädes utfallit med 61 ja och 148 nej samt att
båda kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 154 ja
och 184 nej, hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med nej-propositionen.
Anstäldes jemlikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver
följande af statsutskottet i dess memorial n:o 54, punkten 4, föreslagna
och af båda kamrarne godkända voteringsproposition:
Den, som vill, att Kongl. Maj:ts förevarande framställning
på det sätt bifalles, att å allmänna indragningsstaten må uppföras
årliga pensioner åt framlidne bibliotekarien vid kongl. biblioteket
Richard Bergströms fyra omyndiga barn, Sven Hubert
Elias, Rudolf Kurt Ansgar, Per Krister Albrekt Sigfrid och Ninni
Fredrika Cecilia, att utgå från och med år 1895 med 150 kronor
till hvart och ett af barnen, till dess det uppnått 18 år eller,
hvad dottern beträffar, om hon dessförinnan träder i gifte, till
dess detta skett, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har såväl Kongl. Maj:ts förevarande framställning
som utskottets hemställan ej af Riksdagen bifallits.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit
sålunda:
Ja—122;
Nej—11.
Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt
och afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokollsutdrag,
n:o 220, som upplästes och hvaraf inhemtades, att omröstningen
derstädes utfallit med 110 ja och 104 nej samt att
båda kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 232 ja
och 115 nej, hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med ja-propositionen.
Torsdagen den 18 April.
11
If:o 21.
Föredrogs, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
konstitutionsutskottets under gårdagen bordlagda memorial n:o 15.
Vid förnyad föredragning af statsutskottets den 6 och 10 i
denna månad bordlagda utlåtande n:o 55, i anledning af Kongl.
Maj:ts proposition om uppförande af skolhusbyggnad m. m. inom
Tärna kapellförsamling, biföll kammaren hvad utskottet i detta
utlåtande hemstält.
Föredrogs å nyo Första Kammarens tillfälliga utskotts den
6 och 10 innevarande månad bordlagda utlåtande n:o 5, i anledning
af väckt motion om införande af helsovårdslära såsom läroämne
vid rikets folkskolelärareseminarier.
Herr Boström, Filip: Jag kan för min del icke gilla
den uppfattning, som af tillfälliga utskottet här uttalats, nemligen
att föreliggande fråga förut vid denna riksdag varit föremål för
Riksdagens behandling och att sålunda utskottet icke kunnat
ingå i pröfning af herr Grundbergs motion. Det är visserligen
sant, att den af herr Andersson i Lysvik väckta och till statsutskottet
remitterade motionen behandlar en ungefärligen likartad
fråga, nemligen införande af s. k. samaritkurser och
helsovårdslära såsom läroämnen vid rikets folkskoleseminarier.
Jag anser dock icke, att den af herr Gruudberg väckta motionen,
om att undervisning i helsovårdslära, med särskild hänsyn till
skolhygien, måtte bibringas lärjungarne vid folkskolelärare- och
lärarinneseminarierna i riket, står i så intimt förhållande till den
af herr Andersson i Lysvik väckta motionen, att utskottet deraf
bort anse sig föthindradt att ingå i pröfning af herr Grundbergs
motion. Jag anser detta så mycket mindre, som frågau icke varit
föremål för kammarens beslut, när herr Grundbergs motion
blef remitterad till tillfälligt utskott. På grund häraf föreställer
jag mig saken böra fattas så, att dessa motioner icke stå till
hvarandra i det intima förhållande, som tillfälliga utskottet låtit
påskina.
Med anledning af hvad jag yttrat, anhåller jag, att kammaren
måtte, med afslag å utskottets förslag, återremittera motionen
till utskottet.
Herr Wieselgren: Jag skall be att mot det sist anförda
motivet få anmärka, att något Riksdagens beslut icke var fattadt i
frågan, når denna motion väcktes; samma förhållande egde rum,
dä den remitterades till utskottet, ehuru jag icke i denna stuud
kan säga, hvilken dag det var den remitterades; men motionen
Ang. införande,
af helsovårdslära
såsom läroämne
r id folkskolelärareseminarierna.
N:o 21. 12
Torsdagen den 18 April.
Ang. in fö- kunde icke vinna behandling i utskottet, förrän Riksdagen redan
ravårdslära0 afslagit herr Anderssons i Lysvik motion.
såsom lära- Hvad beträffar frågan, huru vida det är samma ämne, som
ämne vid folk- föreligger i herr Anderssons i Lysvik och herr Grundbergs moskolelärare-
tioner, skall jag gerna medgifva, att man kan tvista derom.
seminarierna. Såsom stöd för utskottets uppfattning åberopar jag motioorts''}
Qens ganska klara ordalydelse. Sedan motionären framhållit, hvad
herr Andersson i Lysvik anfört såsom skäl för införande af
helsovårdslära såsom läroämne vid dessa seminarier, säger han
följande: »Utan att vilja förringa värdet af dessa motiv för införandet
af åtminstone det ena af dessa läroämnen, nemligen
helsovårdsläran, i våra folkskoleseminarier och derefter i folkskolan,
vill jag påpeka, att ett enligt min tanke ännu långt vigtigare
motiv för helsovårdslärans införande som läroämne i folkskoleseminarierna
föreligger i det faktum, att i dessa läroanstalter
för närvarande ingen som helst undervisning lemnas i slcolhygien.
»
Klarligen och påtagligen har således motionären uppstält
skolbygien icke såsom hufvudsak, utan endast såsom motiv för
helsovårdslärans införande såsom läroämne vid folkskolelärareseminarierna.
Eller med andra ord: Motionären har ansett, att
motiveringen för herr Anderssons i Lysvik motion var för svag
och behöfde förstärkas. Derför har motionären förstärkt denna
motivering med det långt vigtigare motivet skot hygien. Enligt
utskottets mening kan dock icke saken härigenom komma på
annan botten, än att det i båda fallen är fråga om införande af
helsovårdsläran såsom läroämne i folkskolelärareseminarierna; och
då nu vid denna riksdag afslagits en motion om helsovårdslärans
införande såsom sådant läroämne, har utskottet icke kunnat
komma till annan uppfattning, än att Riksdagen i ämnet redan
fattat beslut, och att det således icke är förenligt med riksdagsordningens
föreskrifter, att frågan å nyo för kammaren framlägges
för fattande af nytt beslut.
På grund af dessa skäl får jag hemställa om bifall till utskottets
förslag.
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes jemlikt derunder
förekomna yrkanden propositioner, först på bifall till hvad utskottet
i förevarande utlåtande hemstält samt vidare derpå att
utlåtandet skulle visas åter till utskottet; och förklarades den
förra propositionen, hvilken upprepades, vara med öfvervägande
ja besvarad.
Vid förnyad föredragning af statsutskottets den 5 och 6 i
denna månad bordlagda memorial n:o 47, med förslag till åt
-
Torsdagen don 18 April. 13 N:0 21.
skilliga stadgande!!, som höra införas i det nya reglementet för
liksgäldskontoret, biföll kammaren hvad utskottet i detta memorial
hemstält.
Föredrogs å nyo och företogs paragrafvis till afgörande
statsutskottets den 5 och 6 innevarande april bordlagda utlåtande
n:o 52, i anledning af Riksdagens år 1894 församlade revisorers
berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets jemte
dertill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under
år 1893.
§ 1-
Lades till handlingarna.
§ Ang. för
ändrad
upp
Herr
Falk: Då statsutskottet funnit, att den fråga, som *fällning af
här föreligger, för närvarande icke bör göras till föremål för nAI?^‘j^ns
något särskildt uttalande från Riksdagens sida, så är det icke hufvudtitel.
min mening att söka i detta fall åstadkomma någon ändring,
men det bör väl icke väcka förvåning, om jag söker att åt denna
vigtiga fråga gifva en i någon mån fullständigare utredning, än
statsutskottet lemnat i de 8—9 rader, utskottet egnat åt densamma.
För detta ändamål ber jag att få några minuter upptaga kammarens
tid; jag lofvar att icke blifva mångordig, ehuru anledning
nog kunde förefinnas att i ämnet yttra rätt mycket
Såsom 1894 års revisorer i sin berättelse angående arméförvaltningen
erinrat, hafva Riksdagens revisorer upprepade gånger
fast Riksdagens uppmärksamhet på att bokföringen och redovisningen
af de till landtförsvaret anvisade medel saknade Önskvärd
enkelhet, reda och öfverskådlighet, och de af kammarens
ledamöter, som tagit kännedom om revisorernas berättelse i denna
del, torde erkänna, att revisorerna för detta omdöme framlagt
fullgiltiga skäl. De senast församlade revisorerna hafva nu
emellertid ansett sig icke böra inskränka sig blott till ett återupprepande
af nämnda erinringar, utan de hafva, jemte det
de på ett sätt, som måste anses öfvertygande och oemotsägligt,
påvisat de väsentligaste bristerna i bokföringen och redovisningen,
äfven uttalat sig derom, huru de anmärkta bristerna
skulle kunna afhjelpas. I främsta rummet hafva revisorerna
framhållit, att »det nu använda systemet att såsom förskott behandla
en väsentlig del af de från arméförvaltningeu — eller
för dess räkning genom 1 andtränterierna — gjorda utbetalningar
N:o 21.
Ang. förändrad
uppställning
af
riksstatens
fjerde
hufvudtitel.
(Forts.)
14 Torsdagen den 18 April.
till underlydande myndigheter gjorde redovisningen i hög grad
invecklad och osäker». Förhållandet med dessa förskott är nu
det, att en högst betydlig del af de medel, som anordnas från
arméförvaltningen, anordnas såsom förskott och redovisas sedermera
genom afgifvande af räkenskaper. I arméförvaltningens
hufvudbok förekomma således mycket stora poster såsom dels
redovisade förskott och dels oredovisade förskott. Då 1893 års
revisorer sammanträdde, uppgingo, enligt arméförvaltningens
hufvudbok för år 1892, de vid årets slut oredovisade förskotten
till 781,799 kronor, utan att det för revisorerna var möjligt att
af tillgängliga handlingar finna, huru denna summa var å
arméförvaltningens olika departement fördelad eller hvilka myndigheter,
som fått mottaga medlen.
Enligt skriftliga uppgifter från som vederbörande tjensteman
inom arméförvaltningen i anledning häraf till statsrevisorerna
aflemnades, belöpte sig de oredovisade förskotten vid revisionsårets
slut på artilleridepartementet med 189,782 kronor, på
fortifikationsdepartementet 91,198 kronor, på intendentsdepartementet
367,952 kronor och på civila departementet 94,772 kronor,
eller sammanlagdt i rundt tal 743,000 kronor. Då emellertid de
oredovisade förskotten enligt arméförvaltningens hufvudbok uppgingo
till ett belopp af 781,000 kronor, förefans således eu skilnad
af, i rundt tal, 38,000 kronor mellan hvad arméförvaltningens
hufvudbok och de särskilda departementen upptogo såsom
oredovisadt, eller, med andra ord, arméförvaltningens hufvudbok
upptog oredovisade 38,000 kronor mera, än hvad summan enligt
de särskilda departementens uppgifter borde vara. Med anledning
häraf gjorde statsrevisorerna 1893 följande framställning: »För
beredande af ordning och reda samt till underlättandet af räkenskapernas
granskning hafva revisorerna ansett, att för framtiden
sådan förändring i arméförvaltningens räkenskaper bör vidtagas,
att för hvarje af förvaltningens departement upprättas och räkenskaperna
biläggas sammandrag öfver de vid räkenskapsårets slut
förefintliga oredovisade förskott, hvilka sammandrag böra innehålla
uppgift å de myndigheter eller personer, hos hvilka förskotten
innestå, samt att förskottskontot i arméförvaltningens hufvudbok
angifver fördelningen af nämnda förskott å de särskilda departementen
såväl i dess ingående som i dess utgående balans.»
Arméförvaltniugen har i sitt utlåtande öfver denna statsrevisorernas
anmärkning svarat så här: »att den erkände den
gjorda anmärkningens befogenhet samt lämpligheten af de med
anledning deraf framstälda förslag och skulle låta sig vara i hög
grad angeläget att söka få orsaken till den antydda oöfverensstämmelsen,
så fort ske kunde, utredd, och de fordrade uya räkenskapsbilagorna
derefter för framtiden vidfogade hufvudboken».
Då nu emellertid 1894 års statsrevisorer sammanträdde, befans
vid granskningen af arméförvaltningens räkeuskaper för år 1893,
15 X:o 21.
Torsdagen den 18 April.
att de anmärkta bristfälligheterna qvarstodo; och efter en med
anledning härutaf gjord förfrågan har chefen för arméförvaltningens
civila departement uti skrifvelse den 25 sistlidne oktober
meddelat, »att den utlofvade utredningen, med hvilken embetsverkets
bokslutskamrerare med biträde af vederbörande bokhållare
vore sysselsatt, ännu icke hunnit fullbordas, hvadan ej heller de
ifrågavarande räkenskapsbilagorna kunnat upprättas». Detta omförmälde
statsrevisorerna i § 1 af revisionsberättelsen rörande
arméförvaltningen, och i sin förklaring häröfver af den 22 januari
detta år har arméförvaltningen meddelat, att »den fortgående
utredningen angående förskotten ännu icke kunnat afslutas, hvadan
den beklagligtvis ej ens kan på 1894 års hufvudbok öfva
någon inverkan».
Jag föreställer mig, att den redogörelse, jag nu lernnat,
skall anses fullständigt motivera revisorernas uttalande, att det nu
brukliga förskottsväsendet gör arméförvaltningens redovisning i
hög grad invecklad och osäker, och under sådana förhållanden
är det ju naturligt, att revisorerna måste hysa önskan, att detta
system kunde ersättas med något annat, som bättre motsvarar
ändamålet. I sådant hänseende hafva statsrevisorerna tänkt sig,
att man skulle kunna vidtaga en liknande anordning, som redan
är genomförd i afseende på statskontorets utbetalningar, eller att
»de militära myndigheterna i landsorterna skulle ega att på reqvisition
i vederbörande landtränteri lyfta erforderliga medel,
hvilka, liksom arméförvaltningens utbetalningar till de militära
myndigheterna inom hufvudstaden, skulle bokföras icke under
för skottstitel, utan såsom remisser, hvilkot bokföringssätt möjliggjordes
derigenom, att i arméförvaltuingens hufvudbok upplades
särskildt konto för hvarje med eget anslag försedt truppförband,
undervisningsanstalt m. m.», och genom eu förändrad uppställning
af 4:de hufvudtiteln skulle hvarje regemente, undervisningsanstalt
eller annan institution erhålla sitt eget anslag, innefattaude
alla sådana kostnader, för hvilka särskildt medgifvande af arméförvaltningen
icke erfordrades.
Derjemte hafva statsrevisorerna ifrågasatt, att »samtliga
förvaltningsmyndigheters redovisningar, som angrnge de under
4:de hufvudtiteln uppförda anslag, med undantag blott för dem,
som rörde skattelindringar, inginge till ett enda af arméförvaltningens
departement» i stället för, såsom nu är förhållandet, till
fyra, hvilka i det närmaste äro af hvarandra oberoende och
hafva från hvarandra afvikande bokföringsmetoder. Ej heller
finnes någon för de fyra departementen gemensam princip för
ordnande af den ofantliga massan verifikationer, om hvilkas mängd
man torde kunna göra sig ett begrepp, då jag meddelar, att de
tillsammans utgöra 257 band, af hvilka många så voluminösa,
att de nästan utgöra en mansbörda hvar för sig.
Ang. förändrad
uppställning
af
riksstatens
fjerde
hufvudtitel.
(Forts.)
X:o 21. IG
Torsdagen den 18 April.
Ang. Jör- Hufvudfrågan i statsrevisorernas framställning är således eu
ändrad upp- förändrad, medelsanordning och redovisning af de under arméSriksstatens
förvaltningens vård stälda medel, och medlet dertill är en förändrad
fjerde uppställning af hufvudtiteln, dels i syfte att sammanföra på ett
hufvudtitel. enda ställe de många olika anslagsbehof, som för ett rege(Forts.
) mente, undervisningsanstalt eller annan institution erfordras, och
dels i syfte att bereda de förvaltande myndigheterna större sjelfständighet
i fråga om förvaltningen och redovisningen af de för
institutionernas upprätthållande utgående anslag.
Nu har arméförvaltningen rörande dessa statsrevisorernas
framställningar afgifvit utlåtande, och den säger då, att den finner
»förslaget om medelsförvaltningen i orterna synnerligen beaktansvärdt»;
»att visserligen någon betänklighet kan uppstå om
möjligheten att uppdraga åt de arméförvaltningen underlydande
förvaltningsorganen samma myndighet, som kunnat åt de med
personal för sådan verksamhet så mycket bättre utrustade länsstyrelserna
anförtros»; men att, »derest, såsom verkligen synes
antagligt, lokalförvaltningens utöfvande på af revisorerna antydda
sätt skulle visa sig vara närmare öfverensstämmande med det
tillvägagående, som måste vid mobila förhållanden iakttagas,
betänkligheterna böra skjutas i bakgrunden och svårigheterna
söka undanrödjas, såvidt detta på något vis låter sig verkställa».
Derjemte har arméförvaltningen tillagt, att den »fullständigt
delade revisorernas åsigt om nödvändigheten, att alla de arméförvaltningen
underlydande förvaltningsmyndigheternas redovisningar
inginge till ett af arméförvaltningens departement för att
der bokföras och granskas».
Såsom af detta framgår, har ju arméförvaltningen i liufvudfrågorna,
eller om medelsanordningeu och redovisningen, instämt
i statsrevisorernas framställning, och blott i fråga om förändrad
uppställning af hufvudtiteln i synnerligen kortfattade ordalag och
utan egentlig motivering uttalat en »tvekan om lämpligheten i
den föreslagna uppställningen af 4:de hufvudtiteln, enligt hvilka
anslagen å denna hufvudtitel skulle, i motsats till hvad i riksstaten
för öfrigt eger rum, ordnas efter förvaltningsmyndigheterna
och ej efter beskaffenheten af de behof, anslagen afse att
fylla».
Det är således den omständigheten, att det vore fråga om
en förändring så till vida, att hufvudtiteln skulle ordnas efter
förvaltningsmyndigheter och icke efter anslagsbehof, som arméförvaltningen
tagit till skäl för sin tvekan. Men det är mycket
lätt att visa, att hufvudtitelns nuvarande uppställning jäfvar
arméförvaltningens påstående, att den nu är uppstäld icke efter
förvaltningsmyndigheter, utan blott efter anslagsbehof, tv ganska
många och mycket betydliga anslag å fjerde hufvudtiteln inrymma
i sig alla de olikartade behof, som för institutionen i
fråga erfordras, och hufvudtitelns uppställning går i dessa fall
Torsdagen den 18 April.
17 N:o 21.
således redan nu just i den retning, som revisorerna anse önskvärd.
Jag vill i detta fall blott erinra om anslagen till krigsskolan,
krigshögskolan, artilleriet, fortifikationen och trängen, ty
de anslag, som till dessa institutioner nu äro i riksstaten uppförda,
innefatta, hvad en del af dem beträffar, alla de behof,
som för institutionen äro erforderliga, och för de öfriga nästan
alla dessa behof. Det är således på intet vis fråga om tillämpning
af någon ny princip vid uppställningen af fjerde hufvudtiteln,
som skulle gå i den rigtningen, att anslagen i stället för
att vara behofsanslag skulle blifva förvaltningsanslag, ty den principen
är i många fall redan genomförd, och det fordras blott en
ytterligare utvidgning och tillämpningen af densamma. För närvarande
äro emellertid behofsanslagen till antalet större, men
enligt revisorernas mening borde förvaltningsanslagen blifva till
antalet öfvervägande. Äfven inom de öfriga hufvudtitlarne förekomma
samma förhållanden, som här äro nämnda i fråga om
den fjerde; men det torde icke nu vara skäl att tala härom.
Lämpligare tillfälle torde dertill i framtiden erbjuda sig. Jag
vill nu blott tillägga, att då utskottet säger, att »det delar
den af revisorerne uttalade uppfattning om önskvärdheten af större
enkelhet och reda i afseende å redovisningen af de för landtförsvaret
anvisade medel; och torde, på sätt revisorerne erinrat,
ett sådant mål kunna i väsentlig grad främjas genom en förändrad
uppställning af riksstatens fjerde hufvudtitel» — och således
både arméförvaltningen och statsutskottet delar statsrevisorernas
uppfattning — kunde man vänta, att deraf skulle följa
något förslag från statsutskottets sida. Så har emellertid icke
skett, utan statsutskottet säger helt enkelt: »Då emellertid ett på
Kongl. Maj:ts förordnande uppgjordt förslag i berörda hänseende
blifvit till Kongl. Maj.t öfverlemnadt och förändringar i denna
hufvudtitels uppställning torde komma att nästa Riksdags pröfning
underställas, synes den af revisorerne upptagna frågan för
närvarande icke böra göras till föremål för något särskildt uttalande
från Riksdagens sida». Det är således den omständigheten,
att Kongl. Maj:t låtit uppgöra förslag till förändrad uppställning
af hufvudtiteln, som gifvit statsutskottet anledning att
afstyrka alla åtgärder i frågan. Alen det är klart, att ett sådant
förslag icke kan främja det mål, som statsrevisorerna uppstält
med mindre det uppgjorts med specielt syfte just på detta mål.
Så är emellertid icke förhållandet. Det förslag, som statsutskottet
åsyftar, är redan utarbetadt och till Kongl. Maj:t öfverlemnadt.
Det aflemnades den 15 november förlidet år, således en half
månad innan revisorernas framställning gjordes eller kunde vara
känd. Det är för öfrigt till Riksdagens ledamöter utdeladt och
kan således omöjligt vara för statsutskottet okändt. Hvar och
eu, som emellertid tagit kännedom om detta förslag, finner, att
det icke har annat mål än en sådan förändrad uppställning af
Forsta Kammarens Proi. 1895. N:o 21. 2
Ang. förändrad
uppställning
af
riksstatens
fjerde
hufvudtitel.
(Forts.)
N:o 21. 18
Torsdagen den 18 April.
Ang. för- hufvudtiteln, som betingas af urtima Riksdagens beslut. Vid
änärnd upp- nämnda riksdag tillkommo många nya anslag, flera förut befintSrik88tatens
uteslötos, hvarjemte en mängd öfverflyttningar från ett anslag
fjerde till ett annat nödvändiggjordes, och det är dessa förhållanden,
hufvudtitel. som nyss åberopade förslag till förändrad uppställning af hufvud(Forts.
) titeln afser att ordna, men det kan så mycket mindre lösa den
af revisorerna uppstäda frågan om förändrad medelsanordning
och redovisning, som denna fråga icke på minsta sätt af det
ifrågavarande förslaget ens beröres.
Jag skall nu icke längre upptaga kammarens tid, men jag
anser mig berättigad uttala ett beklagande, att en så stor och
vigtig fråga — kanske den vigtigaste som på många år från
statsrevisorerna framkommit — af statsutskottet undanskjutits och
icke föranledt till någon som helst dess åtgärd, ty, mine herrar,
det är likväl icke någon småsak, som är i fråga, då det gäller
medelsanordningen och redovisningen å en hufvudtitel, som redan
nu går upp till 25 millioner, och som, när alla anslag, som urtima
Riksdagen förutsatt, komma att utgå, belöper sig åtminstone
till 28 millioner, extra anslag oberäknade. Jag tror .verkligen, att
frågan bort egnas mera uppmärksamhet, än som från statsutskottets
sida kommit den till del.
Äfven från synpunkten af den granskning, som af statsverkets
räkenskaper åligger statsrevisorerna, kan jag icke annat
än beklaga utskottets tillvägagående, ty hvar och en, som något
känner hithörande förhållanden, vet, eller bör åtminstone veta, att
för granskning af de räkenskaper, som här äro i fråga, uppställa
sig för statsrevisorerna stora och, snart sagdt, oöfvervinneliga svårigheter,
och det borde under sådana förhållanden verkligen vara
för Riksdagen angeläget att söka undanrödja eller åtminstone i
någon mån förminska dessa svårigheter.
Jag har emellertid, herr talman, i frågans nuvarande läge
icke något yrkande att göra.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, lades den.
nu föredragna paragrafen till handlingarna.
§ 3-
Utskottets hemställan bifölls.
§§ 4 och 5.
Lades till handlingarna.
§ 3.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
Torsdagen den 18 April.
19 N:o 21
§ 7-
Herr Falk: Här föreligger eu fråga af största vigt, som
utskottet emellertid ansett icke böra leda till någon Riksdagens
åtgärd. Det kan i detta fall vara mindre underligt än i det, jag
nyss talade om, ty gifvetvis kan man icke hos utskottet förutsätta
den fackkunskap, som är nödvändig för frågans bedömande.
Ingen har väl heller ifrågasatt, att utskottet skulle lemna någon
uttömmande utredning af frågan; men något hinder torde derför
icke hafva funnits för statsutskottet att tillstyrka eu skrifvelse
till Kongl. Maj:t med begäran om eu sådan utredning, hvars behöflighet
tillräckligt ådagalagts såväl genom statsrevisorernas framställning
som genom den diskussion, hvilken såväl inom fackmannakretsar
som uti pressen egt rum. Revisorernas framställning
består af tvenne delar; den första egentligen innehållande detaljanmärkningar,
afsedda att med exempel belysa förvaltningens
gång inom lotsverket. I den senare delen uttala revisorerna
»önskvärdheten af att lotsverkets aflöningsstater med dithörande
bestämmelser måtte ställas i närmare öfverensstämmelse med lönerna
vid öfriga till femte hufvudtiteln hörande stater och corpser
samt särskildt att lotsarnes aflöningsförhållanden måtte regleras».
Härom säger utskottet:
»Vidkommande åter den af revisorerna ifrågasatta regleringen
af lotsverkets aflöningsförhållanden får utskottet erinra, huru
som Riksdagen upprepade gånger, då Kongl. Maj:t framlagt förslag
om fastställelse af stater för lotsverket, undandragit sig att
ingå i pröfniugen af desamma.»
Detta är fullkomligt rigtigt liksom äfven hvad utskottet sedermera
säger, nemligen att Riksdagen, enligt förut gjorda uttalanden,
»ansåge det vara bäst, att Kongl. Maj:t, med bibehållande
af sin konstitutionella rätt att bestämma fyr- och båkafgiften,
också sjelf, utan Riksdagens inblandande, tillsåge, att med dessa
medel icke blott säkerhetsanstalterna underhölles och utvecklades,
utan jemväl för personalen de aflönings- och pensionsförmåner
bereddes, på hvilka den kunde hafva skäligt anspråk».
Om således frågan angående lotsverkets aflöningsstater i
samband med fyr- och båkafgifternas bestämmande tills vidare af
Riksdagen öfverlåtits till Kongl. Maj:t, så synes häruti icke hinder
möta för Riksdagen att äfven på detta område principielt
uttala en mening, enär den omständigheten, att lotsverkets åtgärder
och räkenskaper äro underkastade granskning och yttrande
af statsrevisorerna, innebär en befogenhet och ett berättigande af
sådana uttalanden, när det dertill genom den skedda granskningen
gifvits eu bestämd anledning.
Man och man emellan såväl inom riksdagen som inom
kretsar, som äro intresserade i denna vigtiga fråga, har uttalats
den meningen, att det både varit lyckligare och bättre för dennas
Ang. reglering
af lots
verkets aftöningsstater.
N:o 21. 20
Torsdagen den 18 April.
Ang. reglering
af lotsverkets
aflöningsstater.
(Forts.)
utredning, om förslag derom framkommit i form åt. motion i
kammaren i stället för uti framställning från revisorernas sida.
Dermed må vara huru som helst, men uppenbart är i alla händelser,
att en sådan motion icke ligger inom revisorernas befogenhet,
ty de hafva för sina framställningar tydligen ej kunnat
välja någon annan form än revisionsberättelsen.
Jag vill nu emellertid icke längre uppehålla mig vid denna
fråga, ty för närvarande torde intet vara att göra vid densamma.
Det lärer kunna antagas, att den dock i eu framtid åter tager
Riksdagens uppmärksamhet i anspråk, och det torde då gifvas
anledning till ytterligare uttalanden, ty, mine herrar, för en sjöfartsidkande
nation, för ett land, som på tre sidor är omgifvet af
vatten, är frågan om ordnande af lotsverket och dermed i samband
stående förhållanden af så stor vigt och betydelse, ätt den
måste anses tillhöra dem, som, eu gång väckta, icke kunna falla.
Herr Lundeberg: Af den siste ärade talarens anförande
framgår, att statsrevisorernas åsigt är, att lotsväsendet bör omorganiseras.
Denna fråga har många gånger, såsom vi veta, varit
på tal inom riksdagen, men lika många gånger tillbakaskjutits och
det af många skäl, bland annat att det är Kongl. Maj ds konstitutionella
rätt att ensam dekretera i denna angelägenhet, men
äfven emedan lotsverket har ansetts så godt som eu privat affär,
som har att sköta sig sjelf och som har att afväga sina inkomster,
så att de betacka utgifterna, men icke sträcka sig deröfver.
Det har till och med ansetts så fristående, detta lotsväsende, att
Riksens Ständer på sin tid föreskrefvo, att om af en eller annan
orsak lotsmedlen måste disponeras för andra ändamål, skulle
dessa medel så fort som möjligt återbetalas till lotsverket. Det
vill således synas, som om statsrevisorerna icke haft fullt stöd
för sin utsago, då de uttalat, att lotsmedlen äro en samfärdseln
åliggande beskattning, och att dessa statsinkomster böra på bästa
sätt för statsverket tillvaratagas, ty lotsmedlen äro icke någon
statsinkomst; de äro i sjelfva verket en försäkringsafgift, som sjöfarten
betalar för att med minsta risk kunna drifva sin verksamhet.
Sjöfarten bidrager med hvad som är nödvändigt, men icke
med mera, och mera vore heller icke skäligt, då sjöfarten liksom
hvarje annan näring och kanske i vissa fall i större mån kontribuerar
till statsverkets behof.
Hvad nu beträffar organisationen af lotsväsendet, är det ju
möjligt, att den kunde vara bättre, men något positivt bevis derför
finnes icke i statsrevisorernas berättelse. Den siste ärade talaren
sade, att man och man emellan uttalats klander öfver det
sätt, hvarpå lotsverket skötes, men å andra sidan får man höra,
att det finnes många, som anse, att lotsväsendet är väl orduadt
och skötes bra, om också några föreskrifter på sista tiden icke
Torsdagen den 18 April.
21 N:o 21.
ansetts rigtigt praktiska och lämpliga, men det är ju också fråga
om att nu göra rättelse deri.
Vill man någon ändring i nu bestående förhållanden, lärer
detta icke vara möjligt att vinna genom ett uttalande från statsrevisorerna,
ty lika väl som den siste ärade talaren framhöll, att
fackkunskap icke fans hos statsutskottet, i lika hög grad kan
detta gälla om statsrevisionen. Vill man en ändring, måste saken
inordnas på annat sätt, antingen genom eu kongl. proposition
eller genom enskild motion, så att utskottet må få tillfälle att
grundligt sätta sig in i frågan och anlita källor, som kunna vara
nödiga för en fullständig utredning.
På de skäl jag nu anfört vågar jag tro, att Riksdagen lika
litet hädanefter som hittills skall finna sig villig att gifva sig in
på detta område, utan finna det bäst, att lots väsendet blir eu
affär mellan Kongl. Maj:t och sjöfarten.
Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren hvad
utskottet i förevarande paragraf hemstält.
§ 8.
Herr statsrådet Groll: Det finnes en grupp af ärenden
inom civildepartementet, som i allmänhet framför andra påkallar
en skyndsam och jemn behandling, nemligen frågor rörande bolagsordningars
fastställelse och ändringar i desamma. För främjande
af denna skyndsamma och jemna handläggning har sedan
derå år den anordningen varit i civildepartementet vidtagen, att
ifrågavarande ärendens handläggning uppdragits åt en person.
De hafva skilts från öfriga ärenden och hafva icke passerat expeditionschefens
behandling, utan den person, till hvilken de öfverlemnats,
har både i egenskap af byråchef och expeditionschef
handlagt göromålen med dem. Först var en revisionssekreterare
och derefter ett kansliråd inom justitiedepartementet förordnad
för detta ändamål, och sedermera har under några år en kanslisekreterare
inom civildepartementet, hvilken, efter eu längre tids
öfning med dessa ärenden, befunnits dertill lämplig, haft i uppdrag
att handlägga desamma. Den behandling, som från denne
kanslisekreterares sida kommit dessa ärenden till del, har således
icke varit något, som ålegat honom såsom kanslisekreterare, utan
något, som eljest skulle hafva tillhört eu byråchef och expeditionschefen.
Han har handlat fullkomligt sjelfständigt. Då kanslisekreteraren
eljest har att biträda byråchefen och expeditionschefen,
och dessa båda äro ansvariga för de åtgöranden, som förekomma,
får han här bära ansvaret sjelf. Det kan naturligtvis i
allmänhet icke rimligtvis begäras, att eu lägre tjensteman i departementet
skall åtaga sig sådan ansvarighet och sådana göromål
utan att erhålla ersättning derför. Denna har under de för
-
Ang. reglering
af lotsverkets
aflöningsstater.
(Forts.)
Ang. arfvode
till en tjensteman
för särskild
t bestyr.
N:o 21. 22
Torsdagen den 18 April.
Ang. arfvode sta åren utgått med 2,000 kronor årligen; detta var under den
till en tjenst^- ^ som revisionssekreteraren och kanslirådet hade detta uppdrag,
skildt bestyr men under senare tiden har ersättningen utgått med 1,000 kronor
(Forts.) om året
Om
en återgång gjordes till den gamla anordningen, så att
dessa ärenden hade att passera den ordinarie expeditionschefen,
skulle sådant naturligtvis föranleda, att ärendena fördröjdes. Jag
tror derför, att om Riksdagen godkänner den motivering, som utskottet
för sin del beslutit, och Kongl. Maj:t deraf skulle anse
sig förhindrad att låta den anordning fortfara, som under senare
tider i berörda afseende existerat inom civildepartementet, skulle
allmänheten snart finna sig mycket litet belåten dermed. För
min del tror jag visserligen icke, att Kongl. Maj:t kan vara bunden
af ett uttalande i utskottets motivering, men om så skulle
vara, anser jag, att det skulle blifva till nackdel för eu skyndsam
handläggning af ifrågavarande ärenden inom departementet.
Herr Berg, Gustaf: Då jag begär ordet i denna fråga,
har det icke skett för att yttra mig om den regeringsåtgärd, som
här beröres, utan för att anhålla att med några ord få vända
mig mot den motivering, som utskottet i den föredragna punkten
använda en motivering, som enligt min uppfattning i sig upptager
en mycket vigtig konstitutionel principfråga. Sedan nemligen
utskottet redogjort för hvad revisorerna i förevarande fråga
haft att anföra, yttrar utskottet sig på följande sätt: »Utskottet
delar den af revisorerne i förevarande fråga uttalade mening och
har velat framhålla, att det synes oegentligt, att särskildt arfvode
utöfver stadgad aflöning tilldelas tjensteman för bestyr, som
kunna anses ligga inom eller beröra gränserna för hans tjensteåligganden».
I detta uttalande ligger sålunda en anmärkning
mot regeringen, och en anmärkning, som, efter hvad jag vågar
hålla före, framstälts i en form, som strider icke allenast mot
grundlagens andemening, utan äfven mot grundlagens bestämda
stadgande. Till stöd för detta mitt påstående vill jag anföra och
anhåller att få uppläsa, hvad riksdagsordningen stadgar i 29 §
2 mom. angående statsutskottet. Det heter nemligen der: »Utskottet
tillkommer ock att efterse och granska, huru vida gjorda
eller förordnade utbetalningar af statsmedlen icke öfverstigit beloppet
af de hufvudtitlar, hvilka af Riksdag uti uppgjord statsreglering
blifvit faststälda, och huru vida utbetalningarna äro grundade
på behörigen upprättade stater, eller Konungens med vederbörlig
kontrasignation utfärdade anordningar, samt styrkta med
behöriga qvittenser af dem, som medlen mottagit. Skulle, mot
Riksdagens beslut, de till någon hufvudtitel anslagna summor
befinnas dragna till andra ändamål än dem, som under samma
hufvudtitel höra, eller något af Riksdagen faststäldt anslag befinnas
öfverskridet, skall utskottet hos kamrarne göra anmälan
Torsdagen den 18 April.
23 N:o 21.
emot den embetsman, som en sådan anordning kontrasignera^
hvarefter förfares enligt 106 och 107 §§ i regeringsformen. Ej
må dock, emot föreskriften i 90 § regeringsformen, utskottet i
något klander af Konungens gjorda anordningar ingå; ej heller
de för statsutgifterna redovisande tjensteman personligen för utskottet
eller Riksdagen till ansvar ställas, utan må, der så nödigt
finnes, hos Konungen af Riksdagen anmälas de anledningar, som
förekommit att emot någon sådan tjensteman i laglig ordning
ansvar yrka.» Och den åberopade 90 § lyder på följande sätt:
»Under Riksdagens, dess kamrars eller utskotts öfverläggningar och
pröfning må icke uti något annat fall eller på något annat sätt,
än grundlagarna bokstafligen föreskrifva, komma frågor om
embets- och tjenstemäns till- och afsättande, regerings- och dornaremagternas
beslut, resolutioner och utslag, enskilda medborgares
och korporationers förhållanden, eller verkställigheten af någon
lag, författning eller inrättning.»
Här anvisas i dessa grundlagsstadganaeu sålunda två vägar,
som statsutskottet har att följa, för såvidt statsutskottet vill göra
anmärkning mot någon regeringsåtgärd. Utskottet har nemligen
att hos kamrarne göra anmälan emot den embetsman, som kontrasignerat
eu emot faststäld stat stridande anordning, och detta i
den ordning, 57 § riksdagsordningen bestämmer, hvarefter, och sedan
konstitutionsutskottet blifvit hördt, tillämpning kan ske antingen af
den juridiska ansvarigheten enligt 106 § regeringsformen eller af den
politiska, enligt 107 §. Något annat sätt för anmärkning emot en
regeringsåtgärd känner icke grundlagen. Men genom anmärkningar
från statsutskottet i den form, som här föreligger, har
utbildat sig eu praxis, som går på sidan om grundlagen, och en
sådan praxis bör efter min uppfattning icke vidare främjas, utan
fastmera motarbetas. Det är denna min uppfattning, som jag
har velat vördsamt anföra till protokollet.
Herr Lundeberg: Ifrågavarande utbetalning grundar sig
på ett kongl. bref från 1878, och det lärer sålunda icke vara
något att göra dervid.
Om äfven, såsom den siste talaren framhållit, ifrågavarande
angelägenhet är af den art, att den borde behandlas af konstitutionsutskottet,
kan det emellertid vara tvifvel underkastadt, huruvida
det vore nyttigt eller ledande till en sund och god utveckling,
om frågor af en så underordnad art som denna gjordes till
föremål för den allvarliga behandling, som naturligtvis måste
komma de frågor till del, som hänskjutas till konstitutionsutskottet.
Jag tror derför, att den praxis, som nyss omnämndes,
tillkommit just för att undvika dylika småfrågors hänskjutande
till konstitutionsutskottet, under det Riksdagen på samma gång
lemnas tillfälle att fästa uppmärksamheten vid en sådan fråga,
och för min del anser jag äfven, att denna praxis är god. För öfrigt
Ang. arfvode
till en tjensteman
för särskildIt
bestyr.
(Forts.)
N:o 21. 24
Torsdagen den 18 April.
Ang. arfvode tillämpades den senast föregående år, då det gälde ett fall, som
rn en tjenare- förekommit i landtförsvarsdepartementet, ock dylika prejudikat
*skildt bestyr kunna nog uppletas från många år tillbaka.
(Forts) Hvad sjelfva saken beträffar, kar departementsckefen nyss
1 1 käft ett uttaiande, kvaraf framgår, kvilka svårigketer möta för
bekandling af en kel del frågor i civildepartementet utan att
derför anlita extra krafter, som lämpligast stå att finna just kos
de ordinarie tjenstemännen. Då det gälde vigtiga ärenden, vore
det icke rådligt att öfverlemna deras behandling ock afgörande
till extra biträden. Riksdagen bär emellertid åtskilliga gånger
uttalat sin åsigt om önskvärdheten af att extra ordinarie tjensteman
användas i dylika fall, ock jag tror, att det vore med alla
parters intressen bäst förenligt, om sådant i största möjliga utsträckning
kunde ske. Jag vill emellertid härmed icke hafva sagt,
att sådant i detta fall varit möjligt.
Herr Dickson, Robert: Jag skall be att få inlägga eu
gensaga emot den siste talarens yttrande, att extra uppdrag alltid
böra anförtros åt extra tjensteman. Om så skall kunna ske, beror
på uppdragets art; är det af eu mera magtpåliggande beskaffenhet,
så bör man uppdraga det åt en skicklig och lämplig person, ock
ej åt en person, som saknar nödvändig erfarenhet ock som således
icke kan egna ärendet den vård, som detsamma kräfver.
Det torde vara kändt, att intet af statsdepartementen är så
öfverhopadt af göromål som civildepartementet, ock att arbetet
såväl för departementschefen som för expeditionschefen är synnerligen
betungande. För att nu vinna en lättnad för expeditionschefen
ock befria honom från en del göromål, så att kan åt
den stora mängden af öfriga göromål skall kunna egna mera tid
och vara till mera hjelp för statsrådet, så har eu klass af ärenden,
föredragningar af bolagsordningar, uppdragits åt en särskild person.
Detta arbete är ej så omfattande, att tillsättande af en särskild
tjenst derför är af nöden. Den man, som förordnas att utföra
detta arbete, skall emellertid handlägga ärendet både såsom byråchef
ock expeditionschef, ock om det nu uppdrages åt en kanslisekreterare,
måste denne jemte sina öfriga göromål utföra detta
ansvarsfulla arbete. Ett större ansvar än eljest ålägges honom
härigenom, och det bör då köra till saken, att kan får någon
godtgörelse.
Och att till en extra ordinarie tjensteman anförtro en så
vigtig sak som att för statsrådsberedningen föredraga och sedermera
med expeditionschefs myndighet expediera så vigtiga frågor
som bolagsordningar, det kan jag ingalunda anse vara lämpligt.
Herr Alin: Enligt hvad i statsutskottets utlåtande blifvit
upplyst, är den utbetalning, emot hvilken statsrevisorerna rigtat
sin anmärkning, grundad på ett kongl. bref af den 14 april 1893,
25 N;o 21.
Torsdagen den 18 April.
ett förhållande, som blifvit meddeladt med anledning af stats- Ang. arfvode
revisorernas anmärkning. Häraf framgår, att det protokoll, hvarpå titl en tjenst*-den ifrågavarande regeringsåtgärden grundar sig, har varit föremål
för granskning i konstitutionsutskottet. För den händelse * ^
emellertid att statsutskottet skulle ansett, att konstitutionsutskottet ^ °r s''''
har förbisett detta protokoll, så hade statsutskottet haft att enligt
grundlagens uttryckliga bestämmelse göra anmälan hos kamrarne
för vidtagande af åtgärd enligt § 106 eller 107 regeringsformen.
Hade åter statsutskottet ansett, att granskning skett af konstitutionsutskottet,
så hade statsutskottet haft att helt enkelt förklara,
att då åtgärden vore i konstitutionel ordning granskad, så funne
utskottet intet annat att göra än att hemställa, att anmärkningen
icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Endera af dessa åtgärder både varit i full öfverensstämmelse
med grundlagens uttryckliga stadganden; och jag kan ej, i likhet
med min ärade vän i statsutskottet, som här förut haft ordet,
finna, att det kan vara nyttigt eller till en sund utveckling ledande,
att af den ena eller den andra praktiska hänsynen vidtaga en
åtgärd, som strider emot grundlagens tydliga och klara bud. Jag
skulle med anledning härutaf, liksom med anledning af hvad
ifrån statsrådsbänken blifvit yttradt, väl kunna sätta i fråga, huru
vida man icke här borde, endast med uteslutande af statsutskottets
motivering, bifalla dess hemställan. Men då förhållandet
är det, att denna statsutskottets framställning icke kommer vidare
än till detta papper och således icke kommer in uti en Riksdagens
skrifvelse, så finner jag, att hvad statsutskottet här yttrat
mycket väl kan få stå för statsutskottets räkning. Jag inskränker
mig sålunda till hvad jag nu har yttrat.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, biföll kammaren
hvad utskottet i föreliggande paragraf hemstält.
§ 9.
Lades till handlingarna.
§ 10.
Utskottets hemställan bifölls.
§§ 11—14.
Lades till handlingarna.
§§ 15-17.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
Första Kammarens Frot. 1895. N:o 21.
3
N:o 21. 26
Torsdagen den 18 April.
Ang. ett bidrag
af postmedel
för
uppehållande
af isfri segelled
mellan
Köpenhamn
oeh Malmö.
§ 18.
Herr Ljungberg: I denna punkt har utskottet slagit till
sammans
och kastat öfver bord en hel mängd anmärkningar på
sådana grunder, som att desamma dels blifvit nöjaktigt förklarade
och dels icke böra framställas o. s. v. För min del hyser jag
likväl tvifvel, om detta förfarande varit rigtigt, antingen man då
afser Riksdagens och statsutskottets ömsesidiga ställning eller
den kontroll öfver administrationen, som tillkommer statsrevisionen.
Utan tvifvel har utskottet rätt att gilla eller ogilla anmärkningar,
som revisorerna gjort, men jag tror icke det har rätt att undertrycka
gjorda anmärkningar. I sista instans har ju Riksdagen
rätt att pröfva desamma, men denna pröfning kan icke försiggå,
om ej anmärkningarne blifvit af statsutskottet meddelade. Det
är dessutom alldeles icke uppmuntrande för de statsrevisorer, som
med nit och trohet fullgöra sitt uppdrag, att anmärkningar, som
de oftast med stort besvär fått genomdrifna, — ty anmärkningarne
skola först genomgå granskning på afdelningen och sedan i
plenum inom statsrevisionen — icke ens komma till Riksdagens
kännedom och ännu mindre blifva föremål för dess bedömande.
Ett särskildt talande exempel i detta fall har man från den
revisionsberättelse, som nu varit föremål för statsutskottets pröfning.
Uti denna berättelse refereras, att regeringen under 1893
tilldelat »Det forenede dampskibsselskab» en present af 24,000
kronor. Det är för alla välbekant, att detta bolag redan för omkring
10 år sedan slagit under sig all trafik mellan Danmark
och Skåne och detta på ett synnerligen hänsynslöst sätt. Under
sådana förhållanden är det gifvet, att man icke skulle hafva
väntat någon uppmuntran för bolaget från svenska regeringens
sida, utan fastmer, att densamma sökte så vidt möjligt stäfja
bolagets tilltag, meu det har gått, såsom vi veta, helt annorlunda;
regeringen har beviljat det danska bolaget rättighet att öfverföra
svenska och norska posten mot ett statsbidrag, som till slut efter
hvarjehanda manipulationer uppgått till 21,500 kronor om året.
Detta går så till, att först 11,500 kronor lemnas bolaget för sjelfva
postföringen, hvaruti egendomligt nog ingår 3,500 kronor för en
expeditionshytt; det förefaller eget, att, då den årliga postföringsafgiften
är så stor, särskild dryg betalning skall årligen gifvas
för en så obetydlig sak. Härtill kommer vidare 10,000 kronor
för att hålla farvattnet isfritt under vintern. Dessa 10,000 kronor
har man fått på det sätt, att 5,000 utgå från handels- och sjöfartsfonden,
3,000 kronor af andra statsmedel och 2,000 kronor
från Malmö stad. Nu har i afseende på dessa 3,000 kronor icke
något kontrakt varit uppgjordt, men likväl föll det en vacker
dag hr Tietgen in, att, i förlitande på svenskarnes beskedlighet,
ytterligare begära dessa 3,000, och det hade ju kunnat låta säga
sig, om han nöjt sig dermed för en gång, det vill säga för 1893;
Torsdagen den 18 April.
27 N:o 21
men regeringen har äfven på särskild begäran tillåtit, att dessa Ang. ett bi3,
000 kronor skulle utgå retroaktivt — eller för 8 år. Detta är ?™tm
ju en ganska stor förmån, och jag kan verkligen icke se skälen, uppehållande
hvarför den beviljats, ty sjelfva poststyrelsen har icke ansett den af isfri segelnödvändig
eller att någon rättsgrund kunde derför åberopas. led mellan
På dessa fakta har jag trott mig böra fästa kammarens
uppmärksamhet, ty förhållandena i sundet äro ganska tänkvärda,
och ingen har i Riksdagen hittills egnat dem den uppmärksamhet, ^ or 3''^
som de verkligen förtjena. Det kan ju icke vara meningen, att
Danmark i all tid skall hafva hegemonien i sundet eller att vi
skola betala Danmark årlig tribut liksom fordom till Barbareskstaterna.
Men, säger man då, hvad skola vi kunna göra? Bolaget
är kapitalstarkt, och vi hafva ej medel att sätta oss deremot;
de försök, som blifvit gjorda för att besvärja den danska
konkurrensen, misslyckades genom de nedtryckta pris, som
bolaget begagnade. För min del skulle jag likväl tro, att det
finnes två utvägar att afskaffa detta för oss så menliga system.
Det ena vore att erbjuda ett svenskt ångbåtsbolag det understöd
af omkring 20,000 kronor, som nu beviljas det danska, och om
detta icke skulle visa sig tillräckligt för trafikens uppehållande,
funnes utvägen att insätta en kronobåt på traden mellan de båda
städerna. Detta senare sätt är icke något nytt; danskarne hafva
länge sedan försökt det. För några år sedan, då det var fråga
om att svenska fartyg skulle intaga routen mellan Helsingborg
och Helsingör, satte danska regeringen in på denna linie en
kronobåt, Masnedsund, som uppehöll förbindelsen mellan nämnda
orter, till dess att ångfärjan kom i gång. Enligt min tanke är
det hög tid att något göres, ty nuvarande förhållanden äro icke
hedrande för vårt land och synnerligt skadliga för vår nationella
ekonomi och den svenska sjöfarten i sundet. Vi böra komma
i håg, att den senare nästan alldeles stannat af i flere af de
skånska hamnarne; i åtskilliga af dessa är den danska trafiken
dubbelt så stor och i eu stad 4 ä 5 gånger så stor som den
svenska. Jag tror, att dessa omständigheter förtjena behjertande,
då nationen har både skam och skada af det nuvarande förhållandet,
och jag har velat fästa uppmärksamheten derpå i
sammanhang med den af revisorerna framstälda, men af utskottet
icke upptagna anmärkningen i denna fråga. Något yrkande har
jag icke att göra.
Herr Tornerhjelm: I anledning af den siste talarens
yttrande, att de anmärkningar rörande det af honom afhandlade
ämnet, som framstälts af statsrevisorerna, äfven borde hafva af
statsutskottet upptagits, ber jag få erinra, att hvad revisorerna
anfört icke framstälts under form af en anmärkning, utan endast
såsom en relation af hvad som passerat, och slutar denna på följande
sätt: »hvad sålunda förekommit hafva revisorerna ansett
IV:o 21. 28
Torsdagen den 18 April.
Ang. ett bi- sig böra bringa till Riksdagens kännedom». Kongl. Maj:t bar
^med it j^?*’icke uppfattat detta såsom en anmärkning, ty någon förklaring
uppehållande poststyrelsen bar icke infordrats i fråga om denna punkt.
af isfri segel- Det är således icke af förbiseende, utan på fullgiltiga skäl som
led mellan icke heller utskottet amnärkt denna sak.
Köpenhamn
oeh Malmö.
Forts.) Herr Ljungberg: Jag kan icke finna, att någon skilnad
mellan anmälan och anmärkning i detta fall bör göras. Ty i
båda fallen kan det vara i sin ordning att saken kommer inför
Riksdagen på samma sätt som äfven en anmälan af revisorerna
kommer inför statsutskottet. I detta fall hade saken varit tillräckligt
vigtig för att förtjena en pröfning i båda kamrarne,
hvilken nu icke kunnat ega rum, derför att statsutskottet icke
upptagit den af revisorerna gjorda erinran.
Efter härmed slutad öfverläggning lades den nu föredragna
paragrafen till handlingarna.
Vid förnyad föredragning af statsutskottets den 5 och 6 i
denna månad bordlagda utlåtande n:o 53, i anledning af väckt
motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran dels om åtgärder
för särskiljande af de öfverfältläkaren nu tillhörande åligganden,
dels ock om framläggande af förslag till ändring af
allmänna garnisonssjukhusets organisationsförhållanden, biföll
kammaren utskottets i detta utlåtande gjorda hemställan.
Vid förnyad föredragning af lagutskottets nedannämnda,
den 5 och 6 innevarande månad bordlagda utlåtanden:
n:o 27, i anledning af väckt motion om ändring i gällande
bestämmelser rörande oäkta barns försörjning;
n:o 28, i anledning af väckt motion om ändring af de uti
gällande konkurslag stadgade bestämmelser rörande utöfvande af
rösträtt i frågor, som röra konkursförvaltning;
n:o 29, i anledning af väckt motion om vidtagande af åtgärder
till förekommande af obehörigt bruk af sådana inteckningar,
som, enligt 23 § i förordningen angående inteckning i
fast egendom, må utan uppvisande af inteckningshandlingen
dödas;
n:o 30, i anledning af väckt motion om ändrade bestämmelser
rörande resekostnads- och traktamentsersättning åt målsegare i
brottmål; samt
Torsdagen den 18 April.
29 N;0 21.
n:o 31, i anledning af väckt motion om ändring i 11 kap.
15 § strafflagen,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemstält.
Herr vice talmannen erhöll på begäran ordet och yttrade:
Herr talman! Mine herrar! Enligt öfverenskommelse inom talmanskonferensen
får jag föreslå, att det första särskilda utskottets
utlåtande n:o 1, med förslag till lag om handelsbolag och enkla
bolag m. m., måtte uppföras på föredragningslistan till det plenum,
som inträffar nästkommande onsdag.
Herr Dickson, Robert: Då andra särskilda utskottets utlåtande
i anledning af Kongl. Maj:ts proposition om försäkring
för beredande af pension vid varaktig oförmåga till arbete m. m.
blifvit utdeladt under påsk, och kanske många af kammarens
ledamöter icke ännu hunnit taga del af betänkandet, hemställer
jag, att det måtte uppföras främst bland två gånger bordlagda
ärenden på föredragningslistan till lördagen den 27 april.
Efter härmed slutad öfverläggning beslöt kammaren, på
gjorda propositioner, att första särskilda utskottets utlåtande n:o 1
och andra särskilda utskottets utlåtande n:o 2 skulle uppföras,
det förra på föredragningslistan till kammarens sammanträde onsdagen
den 24 i denna månad, och det senare på föredragningslistan
till kammarens sammanträde påföljande lördag.
Justerades tre protokollsutdrag för denna dag.
Kammaren åtskildes kl. 3,o 7 e. m.
In fidem
A. von Krusenstjerna.
Första Kammarens Prat. 1895. N:o 21.
4