1895. Andra Kammaren. N:o 3 (Riksdagens protokoll 1895:3)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1895. Andra Kammaren. N:o 3.

Torsdagen den 24 Januari.

Kl. 1 e. m.

§ 1.

Justerades protokollet för den 17 dennes.

§ 2.

Föredrogs för remiss till vederbörligt utskott Kongl. Maj:ts Remiss «/
proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och be- statsverksbof;
och begärdes dervid ordet af propositionen.

Herr Mankell, som yttrade: Jag skall be att för de obemedlade
klassernas rakning få inlägga en kortfattad, men derför icke mindre
eftertrycklig protest mot den statsreglering, som nu af regeringen
blifvit uppgjord för år 1896. Med ett slag har budgeten blifvit
höjd med icke mindre än närmare 6 millioner. Och tillser man
hvarifrån inkomsterna til! denna höjning hafva kommit, finner man,’
att de till större delen härleda sig från de af regeringen nyligen
påbjudna spanmålstullarne, en börda, som bland alla förbrukningsskatter
tyngst måste falla på de obemedlade klasserna till de
agande klassernas fördel, icke allenast med det belopp, som ingår
till staten, utan äfven med det sannolikt lika stora belopp, som
skulle utgöra en hjelp eller ett understöd för de nödlidande större
jordbrukarne.

Redan en gång förut har den finansplan, som framlades vid
urtima riksdagen, blifvit bruten, då man på en gång år 1894 tog
i anspråk hela den tilläggsbevillning, som var afsedd att räcka
för en stor del af afskrifningen af grundskatterna och indelningsverket,
jemte de förhöjda stämpelafgifterna. Då förespeglades, att
sedermera skulle följa en maltskatt, jemte förhöjning af tullsatserna
å kaffe, tobak o. s. v. Emellertid har man nu skjutit
emellan en ny förbrukningsskatt på fem och en half millioner''och
sålunda för andra gången brutit den nyssnämnda finansplanen,
äfvensom det löfte, som da blef afgifvet, och som sedermera flera
gånger blifvit hördt, att icke annat än i yttersta nödfall pålägga
de obemedlade klasserna förbrukningsskatter.

. -Det vill nästan synas, som om herr finansministern skulle haft
svart att finna er. tillfredsställande användning för de rikliga inAndra
Kammarens Vrot. 1805. N:o 3. 1

^.0 g. 2 Torsdagen den 24 Januari.

Kemi*» af komster, som tillströmma statskassan genom dessa 5 a 6 millioner
statsverks- j sp anm ål s tull ar. Det är sant, att man för de utgifter iör löyo,.
proposition™ som blifvit en följd af urtimans beslut, lojalt måste sörja, och att
{Forts ) man måste underkasta sig dem, äfven om man icke varit med om
beslutet. Men enligt nyssnämnda finansplan skulle dessa utgifter,
på ordinarie stat åtminstone, icke behöfva uppgå till mer än en
och en half million öfver den förra budgeten. Lägger man dertill
de extra utgifterna och möjligen något på de ö fri ga hutvudtitlarne,
kan jag ej finna annat, än att det varit tillräckligt att
höja budgeten med 2 ä 3 millioner i stället för de 6, som nu
blifvit ifrågasatt, samt att man kunnat ettdera undvika, uppskjuta
eller på längre tid fördela de öfriga utgifterna. Enligt mm föreställning
borde återstoden användas för att, jemte det högst betydliga
öfverskottet från 1894, utan ökade skatter kunna bestrida
de ökade utgifterna för 1897 års statsreglering och kanske äfven
eu del af de 6,300,000 kronor, som herr finansministern ansett
blifva nödvändiga till och med år 1900.

Icke för ty har herr finansministern stält i utsigt ett nästan
oändligt perspektiv af ökade förbrukningsskatter, först och främst
maltskatten med 2‘/3 millioner, vidare 3 millioner genom den höjning
af bränvinsskatten, som skulle blifva en sannolik följd åt
den ökade förtäringen af bränvin, som komme att förorsakas genom
ölskattens tillkomst och derigenom framkallad minskning i förbrukningen
af öl, och vidare de 800,000 kronor, som skulle återstå
på stämpelskatten. Men det är icke nog härmed, utan sedermera
komma äfven åtskilliga millioner för den förhöjda kaffetullen, för
den förhöjda tobakstullen, äfvensom möjligen på det sista slutet
någon förökning i hvitbetssockeraccisen, hvilken hvitbetssockertillverkarne
dock i äkta protektionistisk anda få behålla oförändrad
ännu ett eller ett par år, för att ytterligare skära guld med taljknifvar
på andra folkklassers bekostnad. .

Å andra sidan finner jag icke en tillstymmelse till nedsättning
i någon annan förbrukningsskatt eller borttagande af någon personlig
skatt, för att nu icke tala om något så orimligt som införandet
af progressiv bevillning. Det enda, som det bjudes pa,
är en obetydlig utveckling af den degressiva beskattningen.

Det är sant, att man försöker trösta arbetarne med den afsättning
å 2 millioner, som skulle ske för deras olycksfallsförsäkring
och ålderdomsförsäkring; men ser man närmare pa den saken, sa
visar sig äfven, att arbetarne i sant statssocialistisk retning
si elfva få betala hela den ifrågasatta pensioneringen dels genom
de nyssnämnda förbrukningsskatterna, som skola användas dertill,
dels och i synnerhet genom den betydliga personliga tvangbeskattningen,
som uppkommer genom deras veckoafgifter till pensio Med

anledning af hvad jag sålunda nämnt, ber jag få hemställa
till statsutskottets medlemmar af denna kammare att de
måtte spara allt, hvad sparas kan, framför allt på fjerde och femte
hufvudtitlarne, men kanske äfven ganska betydliga summor pa de
öfriga. Derjemte ber jag få hemställa till bevillningsutskottet»

3 Sto 8.

Torsdagen den 24 Januari.

herrar medlemmar, att, om de icke kunna åstadkomma någon till- Semus af
tampning af den progessiva beskattningen eller någon nedsättning i statsverksspanmalstuHarne
_ eller i andra förbrukningsskatter, de åtminstone^^T"''
J-nn ?ka att \ naf>,on män utvidga den degressiva beskattningen ° a‘
till de obemedlade klassernas lörmån. Slutligen tager lag mig
tnheten hemställa till konstitutionsutskottets ledamöter, att de
med synnerlig uppmärksamhet måtte taga i betraktande den märkvärdiga
^anordning, som af Kongl. Maj:t blifvit gjord till betackande
åt de medel till aflöning åt utrikesdepartementets embetsman,
som det norska stortinget vägrat betala och hvilka endast
tdl den 1 juli skulle utgöra icke mindre än 183,000 kronor. För
sa vidt jag känner, linnes på 3:dje hufvudtiteln icke så stora beatt
de kunna betacka en sådan anordning. Och om en
sådan oanmärkt får ega rum med en relativt mindre summa, så
kan den äfven försiggå med en större; och kan den ske i ett fall,
sa kan den ske äfven i flera. Och hvar blir då gränsen, hvart
tager da Kiksdagens anslagsrätt vägen?

Hem talman! Mer än väl vet jag, att mina ord under nuvarande
förhållanden sannolikt komma att förklinga utan verkan,
ii ''j j° min-,,re. ^ar jaf> ansett det vara min oafvisliga skyldighet
att vid detta tillfälle det enda, som erbjudes vid riksdagen att
yttra sig om budgeten i dess helhet — inlägga en allvarlig gensaga
mot Qen obarmhertig^ utsugning af de fattigare samhällskiasserna,
hvilken måste ligga i den föreslagna statsregleringens
tillämpning och ännu mera i de finansplaner, som finnas i densamma
antydda.

Vidare anförde:

Hem Höjer: Herr grefve och talman, mine herrar! Den

kongl. statsverkspropositionen är under alla förhållanden ett i
högsta grad intressant aktstycke. Den är det både för hvad den
utsäger och för hvad den förtiger. Den föreliggande kongl. propositionen
gör från denna regel icke något undantag. Den har,
såsom vi kunna se något hvar, alls ingenting att säga om eventuella
skattelindringar; den har ännu mindre någonting att säga om en
eventuell tillämpning af den princip för inkomstbeskattning, som
åtminstone de. frisinnade i denna kammare för sin del ansett vara
den enda rigtiga. Den rullar i stället upp såsom ett föga lockande
framtidsperspektiv eu hel serie utaf — ja, hvad är nu den officiösa
termen? “kraftigt sig utvecklande budgeter11, balanserade till
allra största delen af indirekta skatter. Det närmaste intresset
vid statsverkspropositionen anknyter sig i allt fall till den ifrågasatta
tullförhöjningen på brödfödan — eu tullförhöjning, hvilken,
såsom vi alla veta, en landsfaderlig regering redan haft den vänligheten
att gorå till en aktualitet. Denna tullförhöjning, mine
herrar, synes mig vara en ganska betecknande illustration till den
försonlighet och den samhällsfrid, som det nya systemet så öfvermåttan
lyckligt har inaugurerat. Den synes mig äfven vara en
illustration till det valkartell, som hösten 1893 här och hvar i

N:o 8.

Remiss af
statsverkspr
opositionen.

(Forts.)

4 Torsdagen den 24 Januari.

orterna ingicks mellan de konservativa frihandlarne och protektionisterna
på basis af status quo i tullfrågan, d. v. s. på basis af
en spanmålstull af 1 krona 25 öre per 100 kilogram. Den synes
mig, denna ifrågasatta tullförhöjning, till sist vara en märkvärdig
illustration till de urtima löftena och icke minst till de både sanna
och vackra ord, som hans excellens herr statsministern yttrade i
Första Kammaren den 10 mars 1894.

Jag skall här be, mine herrar, att få göra ett par erinringar.
När i denna kammare en majdag 1891 debatterades det då föreliggande
härordningsförslaget, yttrade den dåvarande ledaren för
denna kammares ännu sammanhängande center, att hans och hans
meningsfränders antagande af detta härordningsförs^lag “skulle
innebära deras medvetna abdikation i tullfrågan11. När 1892 års
riksdag sedan hade gått in, då hade ledaren för kammarens center
abdikerat upp i talmansstolen, och en hel svärm af hans meningsfränder
inom centern hade mycket rigtigt abdikerat i tullfrågan
och instämt i den nya försvarssymfoni, som uppstämdes vid 1892
års riksdag. Men det fans en liten kohort qvar af denna center,
som med all sin försvarsvänlighet omöjlighen kunde finna sig uti
att med sin egen röst slå fast den lifsmedelsbeskattning, som
redan fans, för en oöfverskådlig framtid, och kanske till och med
bidraga att ytterligare förhöja den. Det var, mine herrar, denna
lilla motsträfviga hop af centerraän, som man ville vinna för det
urtima köpet; och det var för att lugna den, liksom för att lugna
den allmänna meningen i landet, som den urtima Riksdagens särskilda
utskott i sitt finansiella utlåtande af den 16 november ocli
sedermera Riksdagen sjelf uti sin skrifvelse af den 27 november
uttalade vissa desiderata, fastslog vissa postulat, som vi sedermera
något hvar vant oss vid att sammanfatta under benämningen
“de urtima löftena1*.

Mine herrar! Jag skall icke uppehålla mig vid att påminna
om dessa “urtima löftens" innebörd. Jag vill endast påminna
derom, att när Riksdagen i sin skrifvelse till fullo erkände, att
den tid skulle komma och ganska snart komma, då för genomförandet
af sjelfva härorganisationen man skulle nödgas pålägga
ytterligare indirekta skatter eller konsumtionsskatter, då framhöll
Riksdagen på samma gång angelägenheten deraf, “att dessa skatter
i möjligaste mån så anordnades, att de icke träffade sådana förbrukningsartiklar,
hvilka måste anses såsom nödvändighetsvaror**.
Jag är nu den förste att medgifva, att hvad man kallar för “de
urtima löftena** alls icke har formen af något juridiskt bindande
aftal. Men de äro ändock en sådan der öfverenskommelse, som
anses vara moraliskt förpligtande för hederliga män.

Om vi med Riksdagens skrifvelse af den 27 november sammanställa
Kongl. Maj:ts finansplan vid den urtima riksdagen, så synes
det mig, att man skulle kunna fördela de skatter af olika namn,
med hjelp af hvilka de urtima besluten skulle genomföras i tre
grupper. Till den första gruppen skulle kunna räknas de direkta
skatter och förmögenhetsskatter, med hvilka man skulle bereda
sig tillfälle att genomföra grundskatteafskrifningen samt göra den

Torsdagen den 24 Januari.

5 N:o 8.

ifrågasatta lindringen i rustnings- och roteringsbesvären. Till Remiss aj
dessa skatter hörde, som vi veta, jordbruksfastighetsbevillningens
höjning, särskild fastighetsskatt, särskild inkomstskatt, arfskatR (Forts.)
och ökad stämpelskatt, af kvilka skatteposter, såsom den siste
talaren nämnde, tvenne — nemligen den särskilda fastighetsskatten
och den särskilda inkomstskatten — såsom en hundraprocentig tillläggsbevillning
blifvit tagna i anspråk redan för 1894 års statsreglering.

Till den andra gruppen skulle man kunna räkna de indirekta
skatter, som i främsta rummet borde tagas i betraktande vid sjelfva
härorganisationens genomförande efter de urtima besluten. Dit
räknar jag för min del exempelvis den ifrågasatta maltskatten,
förhöjningen af bränvinstillverkningsafgiften, förhöjningen af
tobakstullen och kaifetullen m. m. Till den tredje gruppen skulle
man slutligen kunna föra just dessa eventuella skatter på nödvändighetsvaror,
om hvilka Riksdagen i sin skrifvelse alldeles
oförtydbart har förklarat, att de icke skulle komma ifråga förrän
i sista rummet och när, så att säga, allra yttersta nöd vore på
färde.

Nu vänder jag mig vördsamt till eder, mine herrar, både frihandlare
och protektionister i denna kammare, och frågar med
handen på bjertat, om vi nu redan, då vi stå vid början af härorganisationens
genomförande, då vi ännu icke tagit maltskatten
och de öfriga skatter, jag nyss uppräknade, i anspråk — om vi
redan kommit till denna yttersta gräns, vid hvilken vi med respekt
för de urtima löftena skulle kunna lägga en ytterligare skatt på
den nödvändighetsvara, som heter brödfödan. Svaret gafs, mine
herrar, redan i vintras, den 10 mars 1894, uti väl sagda ord af
hans excellens statsministern, och mig veterligen har icke någonting
sedan dess förekommit, som kunde hafva gjort hans ord mindre
bindande än hvad de voro då.

Nu kunnen I, mine herrar, säga till mig: “Men jordbrukets

betryckta och förtviflade ställning!" Derpå skall jag vördsamt
svara: Jordbrukets betryckta ställning existerade såsom ett faktum
långt före den urtima riksdagen: jordbrukets betryckta ställning
har existerat kontinuerligt sedan dess, och jordbrukets betryckta
ställning kommer att räcka ända till domedag, om I gån på som
1 börjat och fören det svenska jordbruket på irrvägar genom en
allt högre och högre preraiering af råg- och hveteodlingen.

Men i alla händelser har jordbrukets betryckta ställning alls
intet med de urtima löftena att skaffa. I kunnen icke få fram ur
Riksdagens skrifvelse en enda rad, der det ens står antydt, att
för den händelse det svenska jordbruket komme i trångmål, skulle
de gifna urtima löftena upphöra att gälla.

Nu medgifver jag, att hans excellens statsministern i sin
inkomstberäkning liksom sökt täcka den ifrågasatta tullförhöjningen
på brödfödan med ett litet vackrare och mera tilltalande namn.

Denna nya tullförhöjning är, menar han, endast afsedd till tullskydd.
Således om alla hans förhoppningar gå i fullbordan, skall
importen af råg och mjöl vara genom denna tullförhöjning snart

N:o 3. 6

Torsdagen den 24 Januari.

S™isa tf omöjliggjord och vi skola befinna oss i den lyckliga ställning, att
propositionm. int®t ei?da öre in 1 statskassan genom spanmålsimport, hvilken

(Forts.) tanke hans excellens uttrycker med de orden: “denna tullförhöjning
är icke föreslagen i syfte att bereda statsverket ökad inkomst,

utan för att bereda den svenska jordbruksnäringen ett verksammare

skydd än hittills". Men när hans excellens skref ned dessa ord
synes han hafva alldeles glömt bort hvad han skrifvit ett par
sidor förut. Tv der presenterar sig den ifrågavarande tullförhöiningen
under den imposanta gestalten af en utomordentligt gifvande
finanstull af fem millioner kronor. Fem millioner iTronor
eders excellens, med förlof till största delen tagna ur de fattiges
fickor; fem millioner, eders excellens, som ni behöfver hvart enda
öre för att få 1896 års statsreglering att gå ihop.

Jag kan i detta sammanhang icke alldeles undgå att bemärka
regeringens tilltag att gå Riksdagen i förväg och med begagnande
af Kongl. Maj:ts administrativa magt göra denna tullförhöjnin°-till en verklighet genom den s. k. tullukasen af den 5 januarf
Jag är den förste att erkänna, att regeringen till detta mått och
steg bär haft eu formel rätt på grund af 60 § regeringsformen
Men jag anser också för min del, att det var af regeringen materielt
origtigt och konstitutionelt betänkligt att taga och gräfva upp ur
sin djupa graf en så länge der gömd och nedmöglad grundlagsbestämmelse,
som hade till sin förutsättning förhållanden, som för
länge sedan upphört att finnas till — särskild! det förhållandet,
att då flera år förflöto mellan riksdagarna — och jag skulle ansett
det hafva varit rigtigast af regeringen att låta denna gamla, redan
glömda grundlag sparagraf fortfarande få vara oanvänd. Men äfven
om man kan vara af olika mening i denna sak, synes det mR
åtminstone alldeles klart, att regeringen haft både formelt och
materielt orätt, när den tagit sig före att genom den s. k. tullukasen
rubba den af Riksdagen fastslagna proportionen mellan
spanmålstullen å ena sidan och mjöltullen å den andra. Huru
elastisk man än vill göra den 60 § i regeringsformen, synes den
mig icke kunna täcka regeringens vidtagna åtgärd med ens ett
laglighetens sken.

Jag vet mycket väl, mine herrar, att här tjenar det icke
mycket till att på något sätt opponera, men om vi, de få återstående
frisinnade i Riksdagens Andra Kammare, ändå göra det, sker det
alldeles icke för vårt höga nöje, utan emedan vi anse det vara
vår oafvisliga skyldighet att någon gång åtminstone påminna om
tillvaron af dessa tusenden, som icke hafva rätt att genom några
sina egna ombud sjelfva här föra sin talan. Det är icke tvifvel
derom, att ju icke denna tullförhöjning skall blifva definitiv.
Regeringen är född med segerhufva och går från den ena triumfen
till den andra. Hans excellens herr statsministern hade den 15
januari att påräkna en mycket stor och, som jag tror, honom
mycket trogen majoritet inom Första Kammaren, och han hade
tillika en högst aktningsbjudande minoritet uti den Andra. När
hans excellens vaknade på morgonen den 17:de, fann han till sin
öfverraskning hafva att påräkna äfven en majoritet, en protektio -

7 N:o 8.

Torsdagen d^p 24 Januari.

nitisk majoritet — det bör ristas med guldbokstaf^ — en protektionistisk
majoritet äfven i den andra kammaren. Hans excellens
kan verkligen sjelf bevittna sanningen af det gamla ordspråket
att “lyckan stundom kommer medan man sofver“. Huru detta
nu gått till, det hör till dagens inre historia; och öfver dessa
dagars händelser fordrar kanske den kristliga kärleken, att man
breder den tätaste slöja. Regeringen har segrat, och jag är
färdig att tillägga: så godt kan det vara. Om det verkligen star
skrifvet i stjernorna, att svenska folket skall nödgas genomvandra
lifsmedelsbeskattningens via dolorosa ända till slut, då, må det i
Guds namn ske så fort och så grundligt som möjligt. Desto torr
kommer det i alla fall oundvikliga bakslaget, desto förr kunna vi
komma in i sundare ekonomiska förhållanden och desto förr kunna
vi måhända hoppas på ett sundare politiskt lif.

För min egen del, herr grefve och talman, har jag yttrat mig
endast och allenast för att såsom representant för en i det hela
fattig valkrets inlägga min allra bestämdaste gensaga mot en ytterligare
skärpning af ett beskattningssystem, i hvilket jag ser en
upprörande orättfärdighet.

Remiss aj
statsverkspropositionen.

(Forts.)

Hans excellens, herr statsministern Boström: De ord, som

blifvit yttrade af de föregående talarne, kunna måhända påkalla

svar från min sida. . .

Det har erinrats om uttalanden vid urtima riksdagen; desslikes
har man erinrat om ett yttrande, jag gjorde sistlidne
riksdag; och man vill förmena, att dessa yttranden och hvad
som här föreslagits icke stode i öfverensstämmelse med hvartannat.
Jag vill för min del bestrida, att icke derutinnan rader
full öfverensstämmelse. Vid urtima riksdagen blef det sagdt, att
kostnaden för grundskatternas afskrifning och lättande af indelningsverkets
börda skulle täckas, icke genom konsumtionsafgifter, utan
genom direkta eller förmögenhetsskatter. Hela kostnaden i anledning
af urtima Riksdagens beslut bestiger sig för ar l«yb till
6 617 000 kronor. De medel, hvarmed dessa utgifter blifvit bestridda,
äro 660,000 kronor, hvarmed jordbruksfastighetsbevillningen
ökats, tilläggsbevillningen 4,900,000 kronor, samt slutligen 1,800,000
kronor stämpelskatt. Jag ber att få fästa uppmärksamheten pa
att, om vid senaste riksdagen i enlighet med önskningar i b orsta
Kammaren den spanmålstnll, som man då ville införa, beslutits,
hvarken någon höjd stämpelafgift eller knappast någon tuläggsbevillning
varit erforderlig. Då var emellertid efter min uppfattning
landtbrukets ställning, om än betryckt, dock icke sådan, att
den påkallade afvikelse från den väg. som då var utstakad. Men
jag vågar påstå, att sedan dess jordbrukets ställning i vart land
blifvit så förvärrad, att ingen regering kunnat underlåta att söka
vidtaga åtgärder till beredande åt lättnad för denna näring. Det
är sant, och jag erkänner det gerna, att spanmålstull icke är den
angenämaste och bästa form för beskattning, men det gar a andra
sidan icke an att i ett land som vårt, der jordbruket är en modernäring,
med öppna ögon åse, huru detsamma går till bottnen. Het

Jho 3. 8

Torsdagen den 24 Januari.

kan, icke bestridas, att jordbrukets ställning försvårats alltför
propositionen mycket’ ocl1 det finnes ingen mera kompetent att bedöma den
(Forts.) saken än herrar landtman i Andra Kammaren.

st bär vidare framhållits, att denna ökning kommit ytterligt
lägligt vid budgetens uppgörande, att det eljest till äfventyra skull
hafva stält sig svårt att få debet och kredit att gå ihop. Jag
kan försäkra herrarne, att så icke är förhållandet. Det är gifvet,
att hade icke denna tullförhöjning föreslagits, hade i stället föreslagits
maltskatt och en ökad bränvinsbeskattning, skatter, som
bliivit ifrågasätta redan förut. Men jag hemställer till herrarne:
•ni vaD^ ut ekonomisk synpunkt klokt att, öfvertygad om

tillkomsten af ett riksdagsbeslut om höjda spanmålstullar och öfvertygad
om behöfligheten för jordbruket af sådana, likväl ej väcka
förslag derom, utan hänvisa till annan beskattning, hvarigenom i
detta fall två betydande näringar skulle oroats i sin verksamhet?
Detta skulle hafva framkallat oro på alla håll, men resultatet
skulle hafva blifvit detsamma.

Det har också slutligen talats om en serie af konsumtionsskatter,
som den kalkyl för framtiden, jag tillåtit mig framställa,
skulle hota med. Jag ber att få fästa herrarnes uppmärksamhet
pa hvad som verkligen blifvit sagdt. Det är ju, att de utgifter,
som betingas af urtima Riksdagens beslut, plus de utgifter, som
olycksfallsförsäkringen behöfver, dessa båda tillsammans skulle
täckas med vissa uppgiga skatter, och dock skulle återstå ökad
hvitbetssockertiliverkningsafgift, ökad tobaks- och kaffetull, med
nvilka man ju kunde möta en eventuel minskning i de tullsatser,
som utgå eller äro föreslagna.

Jag har icke någon anledning att ingå i vidare detaljer med
anledning af de yttranden, som blifvit fälda.

Herr Gustaf Ericsson från Stockholm: Med anledning af
hans excellens statsministerns anförande ber jag att få yttra några
få ord.

Hans excellens statsministern säger, att den gjorda tullförhöjningen
var en nödvändighet för det betryckta jordbruket, men
hans excellens glömde att tillägga: äfven för qvarnindustrien inom
vält land. Det kan sättas i fråga, huruvida den stora ökningen i
proportionen mellan tullen å malen och tullen å omalen spanmål
kan vara rigtigt väl afpassad. Under det att det nödstälda jordbruket
fått 1 krona 9U öres förhöjning, har qvarnindustrien fått
4 kronors förhöjning. Har detta varit af behofvet påkalladt? Jag
vågar derpå svara nej. Har det förut gått för sig att mala 100
kiJo för en prisskilnad i importtull af 1 krona 25 öre, icke kunde
val det, att spanmålstullarne blefvo höjda, göra nödvändigt, att
proportionen skulle mer än fördubblas på det stora hela. Och
man kan fråga, om denna hjelp i verkligheten kommit jordbruket
till del i den elfte, eller om det var i den tolfte timmen. Bar det
sig förut för herrar qvarnegare att mala med en prisskilnad af 1
krona 25 öre, utan att man försport, att något qvarnverk gått
under, hade det väl äfven med högre spanmålstull gått an att för -

9 Nso 8.

Torsdagen den 24 Januari.

mala spanmål utan en så stor prisskilnad. Man kan fråga, huruvida
herrar qvarnegare upphört att spekulera och införa spanmål i följd
af den låga skilnaden af 1 krona 25 öre, som förut varit. Derpå
kan jag svara nej. Och om jag skulle ställa den frågan på mig:
huru kommer det sig, att herrar qvarnegare med en sä liten prisskilnad
fortfarit att importera i sä stor skala — har detta kunnat
vara för jordbrukets upphjelpande? Derpå måste jag också svara
nej. Och huru hafva de kunnat våga göra det, då spanmålsprisen
varit i fallande? Derpå kan jag icke svara. Jag vill icke tro,
att de haft ett tyst löfte: importera allt hvad 1 kunnen och så
mycket I hinnen, så mycket som edra magasin kunna rymma och
intill dess af naturliga hinder icke någon import kan vidare sjöledes
komma så mycket i fråga; gören detta! — I skolen blifva
räddade. Jag kan icke besvara den nyss uppkastade frågan. Jag
måste kanske hänvända mig till Kongl. Maj:ts regering för att få
den frågan löst. Var det kändt för regeringen, att jordbruket var
i så stort betryck den 5 januari, både det kanske kunnat vara lika
väl kändt den 5 september eller oktober.

Jag för min del ber att få nedlägga min allvarliga gensaga
mot att denna stora förhöjning af mjöltullen kommer att i någon
som helst mån upphjelpa jordbruket. Det är fastmera min öfvertygelse,
att väl snarare en så stor prisskilnad skall befordra importen
af spanmål.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, blef den ifrågavarande
kong], propositionen jemte de i anledning af densamma nu
afgifna yttranden remitterad till statsutskottet.

§ B _

Herr statsrådet m. m. G. F. Gilljam aflemnade följande Kongl,
Maj:ts propositioner till Riksdagen, nemligen

om anordnande vid Upsala af en asyl för sinnessjuke;

angående ijordafsöndring från indragna mönsterskrifvarebostället
3A mantal Silleberg n:o 3 Börje Olofsgård med 1/i mantal Åker
n:o 2 i Skaraborgs län; och

angående beviljande af vissa förmåner för enskilda jernvägsanläggningar; äfvensom

Kongl. Maj:ts skrivelser:

om förordnande af en statsrådsledamot att utöfva den befattning
med riksdagsärenden, som enligt § 46 af riksdagsordningen
tillkommer eu ledamot af statsrådet; och

med anledning af en utaf Riksdagen år 1894 för dess del antagen
lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i grufvestadgan
den 16 maj 1884.

Remiss af
statsverkspropositionen.

(Forts.)

»''so 3. 10

Torsdagen den 24 Januari.

Dessa kong], propositioner och skrivelser bordlädes till nästa
sammanträde.

§ 4.

Föredrogs och hänvisades till lagutskottet Kongl. Maj:ts proposition
till Riksdagen angående Vermlands och Gotlands läns skiljande
från Svea hofrätts och förläggande under Göta hofrätts domvärjo
och i sammanhang dermed erforderliga bestämmelser.

§ 5.

Vid föredragning dernäst af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om handelsbolag och enkla bolag, lag om aktiebolag,
lag om vissa föreningar för ekonomisk verksamhet, lag om aktiebolag,
som drifva försäkringsringsrörelse, lag angående ändring i
vissa delar af strafflagen, lag om ändring i vissa delar af förordningen
angående handelsböcker och handelsräkningar den 4 maj
1855, lag angående ändring i 10 § af förordningen om tioårig preskription
och om årsstämning den 4 mars 1862, lag om registrering
af bankaktiebolag samt lag om ändring i vissa delar af lagen angående
handelsregister, firma och prokura den 13 juli 1887, begärdes
ordet af

Herr von Krusenstjerna, som yttrade: Med afseende på

omfattningen af den kongl. propositionen med förslag till lag om
handelsbolag och enkla bolag m. m. och då för dess bedömande
erfordras särskilda insigter, hvilka icke torde i erforderlig grad
förefinnas i lagutskottet, dit jag antager att den kongl. propositionen
annars skulle remitteras, tillåter jag mig hemställa, att Riksdagen
ville för behandlingen af denna kongl. proposition tillsätta ett
särskildt utskott, bestående af fem ledamöter från hvardera kammaren,
och att denna kammare måtte tillika utse suppleanter till
lika antal med ledamöterna från denna kammare.

Vidare anfördes icke. Med bifall till den af herr von Krusenstjerna
gjorda hemställan, beslöt Andra Kammaren för sin del, att
ett särskildt utskott, bestående af fem ledamöter från hvardera
kammaren, skulle tillsättas för behandling af ifrågavarande kongl.
proposition; och skulle, jemlikt § 37 mom. 1 riksdagsordningen,
Första Kammaren genom utdrag af protokollet inbjudas att i detta
beslut förena sig med Andra Kammaren.

Tillika beslöt kammaren att för sin del utse suppleanter i
nämnda särskilda utskott till lika antal med de ordinarie ledamöterna.

Härefter remitterades den kongl. propositionen till lagutskottet,
dock med förbehåll, att, derest Första Kammaren komme att biträda
Andra Kammarens beslut om tillsättande af ett särskildt

11 N:o 8.

Torsdagen den 24 Jannari.

utskott för ärendets behandling, propositionen skulle till detta sistnämnda
utskott öfverlemnas.

§ 6.

_ Föredrogos vidare och hänvisades till statsutskottet Kong*.
Maj:s propositioner till Riksdagen:

angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter
Ulrika Charlotta Thorsberg;

angående försäljning till Borgholms stad af ett jordområde af
2 hektar 52 ar från Borgholms kungsladugård; och

angående upplåtelse till enskilde af ett invid Långträsks jernvägsstation
beläget område af Piteå kronopark i Norrbottens län.

Till bevillningsutskottet remitterades Kongl. Maj:ts propositioner: angående

förhöjning af tullen å spanmål m. m.; samt
angående en särskild tilläggsbevinning för år 1896.

Slutligen öfverlemnades till statsutskottet Kongl. Maj:ts proposition
angående beredande af lånemedel till utveckling af statens
telefonväsende.

§ 7.

Föredrogs och lades till handlingarne Kongl. Maj:ts skrifvelse
till Riksdagen, i anledning af två vid sistförflutna riksdag beslutade
lagförändringar.

§ 8.

Efter föredragning, hvar för sig, af de på kammarens bord
hvilande motioner hänvisades:

herr C. G. Bergendahls motion, n:o 1, till lagutskottet;

herr J. Peterssons i Boestad motion, n:o 2, till bevillningsutskottet
;

herr J. A. Johanssons i Strömsberg motion, n:o 3, till bevillningsutskottet
;

herr O. G. Erilcsons i Odensvi motion, n:o 4, till lagutskottet;

herr H. N. E. Amnéus’ m. fl. motion, n:o 5, till bankoutskottet;

herr C. G. Bergendahls motion, n:o 6, till statsutskottet;

herr A. Hedins motioner, n:o 7 till statsutskottet och n:o 8 till
tillfälligt utskott;

N:o 8. 12

Torsdagen den 24 Januari.

herr S. Nordströms motioner, n:o 9 till tillfälligt utskott samt
n:is 10 och 11 till statsutskottet;

herr E. Svenssons från Karlskrona m. fl. motion, n:o 12, till
bankoutskottet;

herr T. V. Forsells m. fl. motion, n:o 13, till statsutskottet;

herr E. Wavrinskys motion, n:o 14, till statsutskottet;

herr Å. H. Hammarskjölds motion, n:o 15, till lagutskottet;

herr S. Palmes, motion, n:o 16 till tillfälligt utskott och n:o
17 till konstitutionsutskottet;

herr C. H. Wittsells motion, n:o 18, till lagutskottet;

herr C. F. Wallboms motion, n:o 19, till tillfälligt utskott;

herr T. Zetterstrands motioner, n:o 20 till lagutskottet och n:o
21 till statsutskottet;

herr N. Boströms m. fl. motion, n:o 22, till bankoutskottet;

herr A. G. Gyllensvärds m. fl. motion, n:o 23, till bankoutskottet;
och

herr C. Gethes motion, n:o 24, till statsutskottet.

§ 9.

Hänvisades till bankoutskottet Riksdagens år 1894 församlade
revisorers berättelse angående riksbanken.

Samme revisorers berättelse om granskningen af riksgäldskontorets
tillstånd och förvaltning öfverlemnades till statsutskottet.

§ 10.

Föredrogs och remitterades till lagutskottet justitieombudsmannens
vid innevarande riksdag afgifna embetsberättelse samt
tryckfrihetskomiterades berättelse.

§ 11.

Föredrogs och godkändes Riksdagens kanslideputerades memorial
n:o 1, angående antagande af tjensteman i Riksdagens kansli.

§ 12.

Afgåfvos nya motioner af:

herr O. H. Ström:

n:o 25, angående upphörande af mantalspenningarna;

n:o 26, angående upphörande af den personliga sjukvårdsafgiften;
och

13 N:o 3.

Torsdagen den 24 Januari.

n:o 27, angående upphörande af den personliga folkskoleafgiften;

herr Z. Larsson från Upsala:

n:o 28, om höjande af tullen å artikeln “jäst alla slag"; och

n:o 29, angående tull å vissa elektriska ledningskablar och
elektrisk ledningstråd;

herr E. A. Zotterman:

n:o 30, om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § allmänna strafflagen;
och

n:o 31, om ändrad lydelse af § 47 i kongl. förordningen den
31 december 1891 angående vilkoren för försäljning af bränvin m. m.;

herr J. Eliasson:

n:o 32, om upphäfvande af förordningen den 30 maj 1890 angående
Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden;
och

n:o 33, om ändrad lydelse af 63 § i lagen angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet den 23 oktober 1891;

herr K. Schöribech, n:o 34, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om utarbetande och framläggande af förslag till ändrad
lydelse af förordningen den 13 september 1864 angående ränta vid
försträckning;

herr A. G. Jönsson i Mårarp, n:o 35, om skrifvelse till Kongl.
Haj:t med begäran om förändrade bestämmelser i stadgandena om
syner och besigtningar å torp, tillhörande rotar och rusthåll vid
indelta armén;

herr A. F. Liljeholm, n:o 36, om anvisande för år 1896 af ett
anslag å 3,000 kronor till understöd åt läroanstalter, som utbilda
lärarinnor i hushållsgöromål;

herr H. E. Ahrenberg, n:o 37, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om utredning på bvilka vilkor staten kunde förvärfva
hela vattenkraften vid Trollhättan, för att, med kraftens tillgodogörande,
undantaga omgifningarna till en nationalpark; och

herr A. Ericson i Rausta, n:o 38, om ändrad lydelse af §§ 39
och 44 i legostadgan den 23 november 1833.

Samtliga dessa motioner begärdes på bordet och bordlädes till
nästa sammanträde.

§ 13.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

herr A. TF. M. Natt och Datj under 9 dagar fr. o. m. den 26 dennes

„ C. G. A. Bergendahl „ 5 „ „ „ 26 „

„ G. F. Wallbom „ 5 „ „ „ 25 ,,

och herr A. Ericson i Ransta „ 4 „ „ „ 25 „

N:o 8. 14

Lördagen den 26 Januari.

§ 14.

Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter
åtskildes kl. 2,25 e. m.

In fidem

E. Nålborst Böös.

Lördagen den 26 januari.

Kl. 1 e. m.

§ 1.

Justerades protokollet för den 13 innevarande januari.

Föredrogs ett från Första Kammaren ankommet protokollsutdrag,
n:o 19, utvisande, att Första Kammaren antagit Andra Kammarens
inbjudning att förena sig i dess beslut om tillsättande af
ett särskildt utskott, bestående af fem ledamöter från hvardera
kammaren, för behandling af Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen,
med förslag till lag om handelsbolag och enkla bolag, lag
om aktiebolag och vissa föreningar för ekonomisk verksamhet, lag
om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, lag angående ändring
i vissa delar af strafflagen, lag om ändring i vissa delar af förordningen
angående handelsböcker och handelsräkningar den 4
maj 1855, lag angående ändring i 10 § af förordningen om tioårig
preskription och om årsstämning den 4 mars 1862, lag om registrering^
af bankaktiebolag samt lag om ändring i vissa delar af lagen
angående handelsregister, firma och prokura den 13 juli 1887.

1 II 7 J 11 i 1 J 10 U Ii 00 4 >1 0! i JO* ''*t'') i.'' .t ) i''''l ‘i ’ 1 i\I 3 i 1 • '' ;,"7!

Detta protokollsutdrag lades till handlingarna.

På hemställan af herr talmannen beslöt kammaren att nästa
onsdag den 30 dennes företaga val af fem ledamöter och fem suppleanter
i det beslutade särskilda utskottet.

89cii9f O''-: nsb mi -ii) 0 rtfni; vn(\ v, ■ '' " '' ! t;ch!

§ 3.

Härefter föredrogs, _ hvar efter annan, och hänvisades till
statsutskottet Kongl. Maj:ts i senaste sammanträdet bordlagda propositioner
till Riksdagen:

Lördagen den 26 Januari. 16

om anordnande vid Upsala af en asyl för sinnessjuke:

angående jordafsöudring från indragna mönsterskrifvarebostället
*/4 mantal Silleberg n:o 3 Börje Olofsgård med ‘/4 mantal Åker
n:o 2 i Skaraborgs län; samt

angående beviljande af vissa förmåner för enskilda jernvägsanläggningar.

§ 4.

Föredrogs vidare och lades till handlingarna Kongl. Maj:ts
skrifvelse till Riksdagen, med tillkännagifvande att Kongl. Maj:t
förordnat statsrådet m. m. Sven Herman Wikblad att under innevarande
riksdag utöfva den befattning med riksdagsärenden, som,
enligt § 46 af riksdagsordningen, tillkommer en ledamot af statsrådet;
och skulle underrättelse om denna skrifvelses innehåll meddelas
vederbörande utskott samt de ledamöter, som hafva inseende
öfver Riksdagens kansli.

§ 5-

Föredrogs och lades till handlingarna Kongl. Maj:ts skrifvelse
till Riksdagen i anledning af en utaf Riksdagen år 1894 för dess
del antagen lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i grufvestadgan
den 16 maj 1884.

§ 6.

Efter föredragning af de i senaste sammanträdet aflemnade
motioner hänvisades:

herr O. H. Ströms motioner, n:o 25 till statsutskottet, n:o 26
till bevillningsutskottet och n:o 27 till lagutskottet;

herr Z. Larssons från "Upsala motioner, n:is 28 och 29, till bevillningsutskottet
;

herr E. A. Zottermans motioner, n:is 30 och 31, till lagutskottet; herr

J. Eliassons motioner, n:o 32 till bevillningsutskottet och
n:o 33 till lagutskottet;

herr K. SchönbecJcs motion, n:o 34, till lagutskottet;

herr A. G. Jönssons i Mårarp motion, n:o 35, till statsutskottet;

herr A. F. Liljeholms motion, n:o 36, till statsutskottet;

herr H. E. Ahrenbergs motion, n:o 37, till statsutskottet; och

herr A. Ericsons i Ransta motion, n:o 38, till lagutskottet.

N:o S.

Nso 3. 16

Lördagen den 26 Januari.

§ 7.

Nya motioner afgåfvos af:

herr P. G. Petersson i Brystorp m. fl.:

n:o 39, om ändrad lydelse af 14 § riksdagsordningen;

n:o 40, angående ändrad lydelse af § 4 i förordningen den 20
september 1859 angående utsträckt frihet för bergshandteringen;

herr O. Persson i Killebäckstorp, n:o 41, om tillägg till 32 §
i kungörelsen den 10 november 1882 angående förändrade grunder
för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner;

herr J. Sjöberg, n:o 42, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om nedsättning i den i frakttaxan för statens jernvägar
bestämda fraktsats för artikeln potatis;

herr J. Sjöberg m. fl., n:o 43, angående höjning af tullen å
fläsk;

herr Ollas A. Ericsson, n:o 44, med anledning af Kongl. Maj:ts
proposition om tilläggsbevillning för 1896;

herr J. A. Lundström, n:o 45, angående tillägg till gällande
förordning om kommunalstyrelse på landet, i syfte att kommunalnämndens
ledamöter skola årligen inom sig utse en kassaman;

herr J. Petersson i Boestad, n:o 46, om höjd bevillning för de
enskilda bankernas utgifningsrätt af tiokrone sedlar;

herr J. G. Hazén, n:o 47, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om utarbetande och framläggande af förslag till kraftigare
lagbestämmelser angående uppfostringsbidrag till oäkta barn från
dess fader;

herr S. B. Bruhn:

n:o 48, om tillägg till 7 § i förordningen angående stämpelskatt;
och

n:o 49, angående beräkningen af tullafgifterna å malen och
omalen spanmål;

herr C■ Hj. Wittsell, n:o 50, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om revision af markegångstaxorna samt att prisen
å de olika sädesslagen måtte bestämmas per 100 kilogram;

herr A. Peterson i Hasselstad m. fl.. n:o 51, om uppsägning af
förordningen angående Sveriges och Norges ömsesidiga handelsoch
sjöfartsförhållanden den 30 maj 1890;

herr E. G. Fredholm i Saleby, n:o 52, om ändrad lydelse af
10 § i förordningen angående lagfart å fång till fast egendom den
16 juni 1875, sådan den lyder i lagen den 31 december 1891;

herr P. Nilsson i Tönnersa, n:o 53, angående tull å artikeln
"säckar, tydligen brukade och slitna —“ samt upphäfvande af

Lördagen den 26 Januari.

mom. 2 i § 9 af de vid gällande tulltaxa fogade “Underrättelser
om hvad vid taxans tillämpning iakttagas bör“;

herr A. P. Gustafsson, n:o 54, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om fribrefsrätt för ordförande i fattigvårdsstyrelse,
kommunalstyrelse och kommunalnämnd samt med dem likstälda
förtroendemän såväl i stad som på landet;

herr R. W. A. M. Eklundh från Lund, n:o 55, angående upphörande
af bestämmelsen af godkändt undervisningsprof såsom vilkor
för lönetursberäkning såsom lektor vid allmänt läroverk;

herr O. Jonsson i Hof, n:o 56, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran dels om åtgärder för särskiljande af de öfverfältläkaren
nu tillhörande åligganden, dels ock om framläggande af förslag
till ändring af allmänna garnisonssjukhusets organisationsförhållanden; herr

F. O. Larsson i Mörtlösa m. fl., n:o 57, om inrättande af
ett riksbankens afdelningskontor i Linköping;

herr N. Åkesson, n:o 58, om nedsättning af tullen å artikeln
korinter;

herr A.^Petri, n:o 59, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om sådan ändring i förordningen angående kommunalstyrelse
i stad, att den kommunala beskattningen af jordbruksfastighet i
stad beräknas i förhållande till den bevillningsgrund, som gälda
före år 1893;

herr K. E. Holmgren, n:o 60, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om omarbetning af resereglementet, särskilt i vissa
afseenden;

herr M. Dahn, n:o 61, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om utredning, huruvida ej det verkliga värdet å vårt silfverskiljemynt
borde bringas i rigtigare öfverensstämmelse med dess
namnvärde samt i sådant fall om åtgärders vidtagande derför;

herr J. Eliasson, n:o 62, om tillägg till 38 § 4 mom. af förordningen
om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862;

herr O. W. Redelius, n:o 63, om nedsättning af räntan å de
till Hultfred—Vesterviks och Vestervik—Åtvidaberg—Bersbo
jernvägar utlemnade statslån m. m.;

herr E. ./. Ekman:

n:o 64, om förklaring af 7 kap. 3 § strafflagen; och

n:o 65, om beviljande af pension åt juris doktorn J. A.
Thurgren;

herr J. M. Ekströmer, n:o 66, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om utredning och framläggande af förslag i fråga om
jordbrukskreditens upphjelpande;

herr B.V. Iledgren, n:o 67, angående tiden för erläggande af
nederlagsafgift samt befrielse från nämnda afgift, då godset till
utrikes ort åter utföres;

Andra Kammarens Prot. 1895. N:o 3.

N:o 3.

N:o 3. 18

Lördagen den 26 Januari.

herr A. G. Ericsson i Väsby, n:o 68, om upplåtande af väg
öfver Eskilstuna kungsladugård till allmänt begagnande i utbyte
mot annan väg;

herr C. A. Kumlin, n:o 69, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om utarbetande och framläggande af förslag till ändring
af 58 § i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21
mars 1862;

herr M. Andersson i Löfhult, n:o 70, om skrifvelse till Kongl.
Maj''-t med begäran om åtgärders vidtagande för att korpraler,
vice korpraler, soldater och deras vederlikar vid armén och flottan
vid afskedstagande! må erhålla högre gratial;

herr A. Olsson i Ornakärr m. fl., n:o 71, om skrifvelse till
Kongl. Haj:t med begäran om utarbetande och framläggande af
förslag till ordnande af jordegares och arrendatorers ömsesidiga
rättsförhållanden, särskild! i vissa afseenden;

herr E. A. Wijkander, n:o 72, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om framläggande af förslag till ändrade bestämmelser
angående flottled och kongsådra, särskild! uti landets forsar och
vattenfall;

berr O. Mdin, n:o 73, om afskrifning af den sjöfarten under
namn af lastpenningar åliggande beskattning;

herr S. Boetliius, n:o 74, om anvisande å ordinarie stat af
ett årligt anslag till undervisningsmateriel åt seminariet i sanskrit
och jemförande indoeuropeisk språkforskning vid universitetet i
Upsala;

herr O. B. Themptander, n:o 75, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om utarbetande och framläggande af ett tillägg till
gällande myntlag angående statens skyldighet att inlösa silfverskiljemynt; herr

II. Andersson i Nöbbelöf, n:o 76, om ändrad lydelse af
73 § i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet
den 23 oktober 1891;

herr F. J. E. Berglöf, n:o 77, om utvidgning af treklassiga
allmänna läroverket i Varberg till femklassigt;

n:o 78, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utarbetande
af lagförslag i syfte att förekomma obehörigt bruk af
sådana inteckningar, som enligt 23 § i förordningen angående inteckning
i fast egendom må utan uppvisande af inteckningshand1
ingen dödas, men med hvilka djdik åtgärd ej vidtagits; och

n:o 79, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning
af frågan om förläggande af Skåne och Blekinge under
Göta hofrätt samt förflyttning af hofrättens i Kristianstad två
divisioner med en till hvardera af Svea och Göta hofrätter samt
framläggande af det förslag, hvartill utredningen föranledde;

herr P. O. Lundell, n:o 80, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med

Lördagen den 26 Januari.

19 N'':0 8.

begäran om utredning, om och på hvad sätt låntagare i hypoteksförening
kunde utan betungande vilkor antingen få inbetala äldre
lån eller få räntan derå nedsatt till 4 % samt framläggande af
förslag i sådant syfte;

herr N. Petersson i Runtorp, n:o 81, om höjning af tullen å
portlandscement; samt

herr S. Nordström m. fl., n:o 82, om höjande af dagaflöningen
för det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets korpraler,
vice korpraler, till korpralstjenst kommenderade soldater samt
sjukvårdssoldater.

Motionerna bordlädes.

§ 8. •

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

herr C. T. Lind under 14 dagar fr. o. m.	den 30 dennes,
„ G. W. Skytte „	14 „	30 „
,, N. .7. Nilsson i Grofva ,,	12 „	27 „
,, G. Sälting „	4	28 „
och ,, J. A. Fjällbäck „	3 i, ,,	26 „ .
§ 9-

Justerades protokollsutdrag, hvarefter kammarens ledamöter
åtskildes kl. 1,3c e. m.

In fidem

E. Nathorst Böös.