1895._Första Kammaren. N:o 29

ProtokollRiksdagens protokoll 1895:29

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1895._Första Kammaren. N:o 29.

Torsdagen den 2 maj.

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.; och dess förhandlingar
leddes till en början af herr vice talmannen.

Justerades protokollet för den 25 nästlidne april.

Anmäldes och bordlädes

sammansatta stats- och lagutskottets memorial:

n:o 6, angående anvisande af ersättning till utskottets sekreterare; lagutskottets

memorial:

n:o 44, i anledning af ej mindre återremiss från Andra
Kammaren af vissa delar af det i lagutskottets utlåtande mo 26
framlagda förslag till dels lag angående skyldighet för kommuner
och enskilde att fullgöra reqvisitioner för krigsmagtens behof,
dels ock lag angående anskaffande af hästar och fordon för krigsmagtens
ställande på krigsfot, samt väckt motion beträffande
ändring i vissa paragrafer i förslaget till förstnämnda lag, än äfven
kamrarnes skiljaktiga beslut beträffande samma förslag;

Första Kammarens tillfälliga utskotts utlåtanden:

n:o 10, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande af förslag
till lag angående in- och utländska försäkringsanstalters verksamhet
i Sverige;

n:o 11, i anledning af väckt motion om vidtagande af åtgärder
till förekommande af förvexling mellan den nya blank
fyren vid Sandhammaren och andra i granskapet befintliga
fyrar; och

n:o 12, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till
Kongl. Maj:t med begäran om vissa ändringar i förordningen

Första Kammarens Prof. 1895. N:o 29.

N:0 29. 2 Torsdagen den 2 maj.

angående försäljning af vin och maltdrycker mv m. den 24 oktober
1885.

> ; i. I •'' . u 1 . • • . ■: 4.

Vid föredragning af statsutskottets nedannämnda, under gårdagen
bordlagda memorial:

n:o 73, med förslag till voteringsproposition, i anledning af
kamrames skiljaktiga beslut i fråga om pension åt kartografen
Carl Edvard Dahlman, och

n:o 74, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut med afseende
å Kongl. Maj:ts proposition om uppförande af nytt landsstatsbus
i Luleå,

godkändes de i dessa memorial föreslagna voteringspropositioner.

Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
statsutskottets nästlidne dag bordlagda utlåtanden n:is 75 och 76.

Anslag till en Föredrogs å nyo statsutskottets den 27 och 30 sistlidne
allmän konstapril bordlagda utlåtande n:o 64, i anledning af gjorda framställ°ch
industri-u}ngar om bidrag till bestridande af kostnaderna för en allmän
UStockholm * konst- och industriutställning i Stockholm år 1897.

Herr B illin g: Reservanterna mot den statsutskottets hemställan,
som nu föredragits, äro ett ringa fåtal i jemförelse med
statsutskottets pluralitet. Jag antager såsom troligt, att ungefär
samma proportion, som här är mellan reservanterna och statsutskottets
pluralitet, också kommer att visa sig mellan motståndare
till och anhängare af utskottets förslag vid frågans afgörande i
Riksdagen. Jag tror dock icke, att detta förhållande beror derpå,
att man icke skall vara villig att gifva något och kanske mycket
erkännande åt den argumentering, med hvilken reservanterna
hafva velat stödja sitt yrkande, utan det beror fast hellre och så
godt som uteslutande derpå, att man anser eller påstår, att etc
bifall till reservanternas yrkande skulle lägga hinder i vägen för
åstadkommande af 1897 års tilltänkta konst- och industriutställning.
Under den debatt, som här kommer att föras, tror jag,
att herrarne skola få se, att om man tager bort, om jag så får
säga, diskussionens omslagspapper, reservanternas argument är
och blir detta enda: man skall antaga reservanternas förslag, ty
endast på den vägen kan man försäkra sig om att en utställning
kommer till stånd.

Då jag nu anser mig både berättigad och skyldig att närmare
motivera den reservation, vid hvilken jag tecknat mitt

Torsdagen den 2 Maj.

3 N:o 29.

namn, vill jag inledningsvis och allra först göra en jemförelse Anslag till en
mellan utskottets ståndpunkt och reservanternas. Der är mellan a^mÄ!t
dessa två en likhet i två afseenden. Såväl utskottets pluralitet Utställning i
som reservanterna hafva ett lifligt intresse för att utställningen Stockholm.
må komma till stånd och äro eniga om att för detta syftes upp- (Forte.)
nående statsbidrag bör lemnas.

Der är också mellan pluraliteten och minoriteten en likhet
i önskan om, att utställningen må komma till stånd utan att
klasslotteri härför anlitas. Å båda sidor har man stora betänkligheter
mot ett sådant lotteri.

Olikheten mellan utskottet och reservanterna är den, att,
trots sina betänkligheter mot klasslotterier, hänvisar utskottets
pluralitet till begagnande af denna utväg för att åstadkomma en
utställning, då deremot reservanterna anse, att denna utväg icke
bör anlitas och icke får anlitas. Reservanterna hänvisa till andra
utvägar för att nå det önskade målet. Om man i praxis skulle
göra allvar af den af utskottet uttalade önskan, att icke klasslotteri
skulle anlitas, skulle naturligtvis genom bifall till utskottets
förslag vara lagdt ett mycket större hinder i vägen för
eu blifvande utställning, än som sker genom ett antagande af
reservationen, ty reservationen söker att bereda andra utvägar
för att komma till målet — således antingen står i utskottets
motivering talet om det betänkliga i klasslotterier endast såsom
ett uttryck för en platonisk önskan, eller också skulle utskottets
motivering lägga hinder i vägen för utställningen. Att de af
reservanterna föreslagna åtgärderna icke äro utan sitt värde för
det åsyftade målets uppnående, och att icke heller desamma äro
omöjliga att använda, derom hafva reservanterna haft en fast
öfvertygelse. Den svåraste punkten i reservationen är naturligtvis
det andra vilkoret, att garantifonden skulle uppbringas till
400,000 kr. i stället för till 200,000 kr., och reservanterna hafva
haft sina betänkligheter mot att så som skett formulera det vilkoret.
För egen del skulle jag icke hafva något emot, om eu
modifikation i det vilkoret kunde göras. Jag vill dock nu här
upplysa herrarne om, för så vidt det icke klart framgår af motiveringen,
att det aldrig varit reservanternas mening, att bidrag:
till denna garautifond skulle lemnas af utställarne, åtminstone
icke till någon hufvudsaklig del af dem, utan att dessa bidrag
i stället skulle komma från dem som hafva direkt ekonomisk
fördel af utställningen, såsom t. ex. jernvägs- och ångbåtsbolag
och icke minst värdshusvärdar. Det kunde kanske också tänkas
på möjligheten af att, om staten höjde sitt bidrag, äfven något
bidrag till denna fonds höjande kunde begäras af Stockholms
stad, som stält sitt bidrag i en viss proportion till statens bidrag.

Den andra af reservanterna påpekade utvägen är ett starkare
anlitande af såväl manufakturförlagslånefonden som handelsoch
sjöfartsfonden. Att man har rätt att använda dessa fonder,

N:o 29. 4

Torsdagen den 2 Maj.

Anslag till en derom har Kongl. Maj:t gifvit oss ett intyg, då i den kongl. proallmån
konst- positionen är omtaladt, att man ämnar från dessa fonder taga
^utstäUminTi ett belopp af omkring 100,000 kr. Att ur dessa fonder kan tagas
Stockholm, mera, synes mig bli uppenbart, när man besinnar, att dessa
(forts.) fonder vid 1893 års slut hade sammanlagda tillgångar af något
öfver 6,000,000 kr. och då det visat sig, att såväl manufakturförlagslånefonden
som handels- och sjöfartsfonden under de senaste
åren haft betydligt större inkomster än utgifter, så att den förra
fondens inkomster öfverstigit utgifterna med omkring 100,000 kr.
om året och den andras med omkring 50,000 kr. om året. Så
mycket nu i fråga om en jemförelse mellan utskottets framställning
och reservationen.

Nu ber jag att vidare få fästa uppmärksamheten på betydelsen
af det steg, som man bär föreslagit att taga: nemligen
anlitandet af ett klasslotteri. Först och främst bör man icke
förbise, att ett klasslotteris anlitande är att taga ett mycket stort
och betydelsefullt steg på lotterivägen, och att detta står temligen
illa tillsammans med nu gällande förordning om lotteri. Nu
gällande lotteriförordning medgifver lotterier af två slag, dels
för välgörande ändamål, dels för utlottande af konst- och industrialster.
Den föreslagna tombolan kan försvaras, derför att den
är ingenting annat än ett slags konst- och industrilotteri, då icke
är fråga om penningelotteri i annan mån, än att den utfallande
penningesumman skall strax förvandlas i inköp af något utställningsföremål.
Tombolan är således ett slags konst- och
industrilotteri och står derföre bättre tillsammans med nu gällande
lotteriförordniug. Men det är ett stort steg mellan välgörande
eller konst- och industri lotteri och penningelotteri eller
klasslotteri.

Visserligen har Riksdagen redan medgifvit för sin del ett
undantag från då gällande lotteriförordning. Detta skedde -vid
bifallet till premieobligationslånen för operans uppförande, men
mellan detta lotteri och klasslotteri är dock ett stort steg, då vid
det förra endast är fråga om att spela om räntan på gjorda
insatser. Här deremot är det fråga om att spela om hela insatsen.
Det är således ett mycket stort steg, som nu skulle tagas
på lotteribanan, och man bör väl också derför vara mycket besinningsfull
vid detsamma.

Det andra, som är mycket betydelsefullt enligt min uppfattning,
är det, att genom den här föreslagna åtgärden, regeringens
och Riksdagens sanktion skulle gifvas åt penningelotterier.
Man beklagar, att ganska många svenskar, i synnerhet
i de södra provinserna spela på utländska lotterier. Man beklagar
detta såsom någonting ondt. Men, mine herrar, det blir
mångfaldigt värre ondt, om hvad man så ogillar får de högsta
statsmyndigheternas sanktion, om dessa myndigheter gifva sitt
gillande genom en sådan åtgärd, som här är föreslagen, och

5 N:o 29.

Torsdagen den 2 Maj.

icke blott det, utan om de locka och inbjuda till detsamma, Anslag■ till eu
hvilket här skulle ske. Man får icke invända: om man spelår
på utländskt lotteri, kan man så gerna hafva svenska penninge- utställning i
lotterier; derigenom åstadkommes, att penningarna stanna inom Stockholm.
landet. Detta skäl må hafva sin ekonomiska betydelse, men (Forte.)
naturligtvis har det icke någon moralisk betydelse. Äfven den
här antydda ekonomiska fördelen uppskattar jag icke högt, derföre
att inrättande af detta lotteri för utställningen skulle uppenbarligen
endast blifva en episod i lotterispelets historia i Sverige.

De som spela på utländska lotterier i Sverige skulle icke af detta
för tillfället anordnade lotteri dragas ifrån de utländska, utan spelet
på detta utställningslotteri skulle endast blifva ett plus till det öfriga
lotterispelandet. Härtill kommer, att jag icke tror det kan nekas,
att, om detta lotteri här skulle inrättas, man lockar klasser af
medborgare in på lotterispelet, som förut icke spelat. Hittills
har det i synnerhet varit de södra provinsernas befolkning som
varit lotterispelare. Inrättades nu klasslotteri vid industriutställningen,
komme säkerligen befolkningen inom andra trakter i
landet att också dragas in i lotterispelet.

Härtill må nu också läggas, att om man nu medgifver
detta lotteri, har man också öppnat porten för snart sagdt hvilket
lotteri som helst, och här finnes icke någon i denna kammare,
som ett enda ögonblick betviflar, att om man nu medgifver
ett klasslotteris inrättande för expositionens skull, man
icke kan hindra, att klasslotterier komma att anlitas i mångfaldiga
syften. Här finnas många ändamål lika värda uppoffringar
som en industriutställning, men som fordra så stora penningesummor
för sitt realiserande, att man icke vet någon utväg.

Här är en utväg nu framlagd. Tro icke herrarne, att den utvägen
kommer att försökas och tillgripas?

Jag skall icke uppräkna, hvilka förslag som först lära framkomma.
Det knackas redan på dörren af många med anhållan
att få tillträde till rättigheten att använda klasslotteri för uppnående
af sina syften. Men är då lotterispel verkligen någonting
så betänkligt? Jag anser mig skyldig att äfven besvara
den frågan efter min ståndpunkt. Här finnas etbici, som fördöma
lotterier helt och hållet och under alla omständigheter.

Till dem hör icke jag. Men äfven de, som anse, att man icke
i ett slag kan fördöma allt lotteri, veta dock, att lotteri är en
betänklig sak, som kan lätt leda till mycket stora både ekonomiska
och moraliska skador. Att man så kan, utan att i princip
fördöma allt slags lotteri, dock vara eu bestämd motståndare mot
vissa former deraf, det ligger i sakens natur, då det är en ofantlig
skilnad mellan lotteri och lotteri. Lotteri är en form af spel.

I hvarje spel ingår hasard, men hvar och en förstår den stora
skiluaden mellan hvad man kallar sällskapsspel och spel i Monte
Carlo. Det är eu himmelsvid skilnad mellan dessa två.

N:o 29. 6

Torsdagen den 2 Maj.

Anslag till en Hvad är då det betänkliga i lotterier från moralisk synallmän
konst- pUnkt sedt? Först det, att det är ett sätt att förvärfva egendom,
utstäMing\ förvärfva rikedom på en annan väg än den erkändt rigtiga vägen.

Stockholm. Till ekonomiskt förvärf eller förmögenhet kan man, så vidt jag
(Forts.) förstår, komma på endera af två fullkomligt berättigade vägar:
den ena arf eller gåfva, den andra arbete.

Den andra betänkligheten är den, att vinsten på lotterier
göres på bekostnad af andras förluster, och om jag nu icke vill
fästa alltför stor uppmärksamhet vid denna synpunkt i allmänhet,
vill jag fästa så mycket större vid denna betänklighet i en viss
specifikation. Jag tänker på att man spelar på lotteri på sina
allra närmastes bekostnad, att en hel hop menniskor på lotteri
uppoffra det, som de icke ha rätt att och icke heller skulle uppoffra,
om de toge tillräcklig hänsyn till sina allra närmaste. De
spela bort hvad som är nödvändigt och behöfligt för deras allra
närmastes behof.

Den tredje betänkligheten är det, att lotterispel mycket lätt
leder till, hvad jag med ett ord vill uttrycka, ett rus, ett sinnesrus,
förlorad jemnvigt i sinnena, förloradt sinneslugn: och om
det drifves upp till spelpassion, förderfvar det helt en menniska.
Följden deraf är ungefär densamma som af annat rus, att det
minskar lusten till arbete, minskar kraften att på berättigade
vägar söka slå sig fram.

Under hvilka vilkor är lotteri tillåtet? Derpå svarar jag
helt kort: jo jemnt så långt, hvarken längre eller kortare, äu
det är en lek. Så länge det är en lek, tror jag icke, att deremot
kunna göras några allvarligare gensagor, men upphör det att
vara en lek och i stället blir en väg att rikta sig, eu väg till
förderf, påstår jag, att det upphör att vara moraliskt berättigad^

När är det då berättigadt för den enskilde att spela på
lotteri? Samma regler kunna icke gälla för den ene som för
den andre. Lotterispel är berättigadt endast för dem, som verkligen
hafva råd att bestå sig denna lek. Den, som har råd till
detta nöje, har också efter min uppfattning rätt att bestå sig
det. Men i annat fall gör man orätt, om man detta gör. För
lotterispelaren är det vidare berättigadt att spela endast under
det vilkor, att han icke deraf föres till spellusta och passion, att
hans sinne deraf icke berusas, hans arbetslust deraf icke förlamas
eller försvagas.

Tillämpar jag nu detta på här föreliggande fråga, tror jag
icke, att klasslotteriet kan försvaras från synpunkten att vara eu
lek, men å andra sidan vill jag icke motsätta mig inrättandet af
en tombola, emedan jag anser denna för en lek. Klasslotteriet
kan icke vara en lek, derför att det är fråga om stora vinster;
man lärer icke kunna handskas dermed såsom eu leksak. Vidare
tror jag icke, att det kan bestridas, att genom inrättandet af ett
klasslotteri många lockas att här använda medel, som de hade

7 X:o 29.

Torsdagen den 2 Maj.

skyldighet att använda på helt annat håll. En mängd fattiga Anslag till en
personer komma att på lottsedlar använda sådant, som vore er''^ch^industriforderligt
för deras närmastes allra oundgängligaste behof. Och utfällning i
hvad blir följden af allt detta för dem, som förlora — jag vill Stockholm.
icke tala om följderna för dem som vinna? Det kommer att (Forts.)
verka på dem till stor skada. Missnöje uppstår i sinnet, arbetslusten
minskas och energien att kämpa sig fram på den väg,
som är den säkra vägen till välstånd, förslappas. Jag vet mycket
väl, såsom jag sade i början af mitt anförande, att jag med min
åsigt i denna fråga befinner mig i .Riksdagens minoritet, men jag
har ansett det såsom min rätt och skyldighet att få till protokollet
antecknadt någorlunda utförligt, hvilka de motiv äro, som
jag anser böra betinga, att icke de svenska myndigheterna slå
in på penningelotteriets väg.

Jag anser Riksdagen oundgängligen nödsakad att om denna
sak yttra sig, ty Kongl. Maj:t har i sin proposition gifvit tillkänna,
att man ämnar använda klasslotteri. Detta har naturligtvis
icke skett för att lemna en notis, utan för att få Riksdagens
tysta bifall. Dertill har herr Höglunds motion tillkommit,
som alldeles nödvändigt tvingar till ett uttalande i frågan.

På de af mig nu anförda grunderna anhåller jag, herr talman,
om proposition på bifall till den af mig och herr von
Friesen afgifna reservationen.

Herr talmannen ankom nu och öfvertog ledningen af förhandlingarna.

Herr Fosser: Af det nu föredragna betänkandet framgår,

såsom den siste ärade talaren antydt, att i utskottet icke funnits
mer än en mening derom, att den föreslagna konst- och industriutställningen
borde komma till stånd, och att statsmedel för detta
ändamål böra anslås. Men vill man verkligen detta på fullt allvar,
så är man äfven skyldig se till, att den blir ekonomiskt betryggad;
och för ernående häraf finnes, så vidt jag kan se, icke mer än
tvenne utvägar, den ena att bifalla herr Höglunds motion, den
andra att antaga utskottets förslag. Någon tredje finnes icke,
som på ett betryggande sätt leder till målet.

Herr Höglund har begärt 500,000 kronor utöfver de 300,000,
som Kongl. Maj:t föreslagit. Detta anspråk är enligt min tanke
alldeles för stort; statsverkets tillstånd medgifver icke uppoffrandet
af så betydliga medel som 800,000 ä 900,000 kronor för att
få till stånd donna industriutställning, huru betydelsefull den
än må vara. Inom utskottet har icke heller någon enda röst
höjts för ett bifall till herr Höglunds motion, och under sådana
förhållanden torde icke heller den ringaste utsigt finnas för att
densamma skall vinna Riksdagens bifall.

Hvad nu beträffar reservanternas förslag, så lider det af

N:0 29. 8

Torsdagen den 2 Maj.

Anslag till en den betänkliga bristen, att, om det af -Riksdagen bifalles, man
och industri-riskerar att hela utställningen blir omöjliggjord. Ty om man
utställning i uppställer såsom ett oeftergifligt vilkor för anslagets beviljande»
Stockholm, att inga medel få anskaffas genom lotterier, och om tilläfventyrs
(Forts.) den utvägen, som reservanterna påpekat, icke skulle leda till att
iå ihop det för utställningen nödvändiga penningbeloppet, då kan
jag för min del icke finna något annat vara att göra än att inställa
hela företaget.

Utskottets förslag åter, som ju egentligen i hufvudsak är
ett bifall till Kongl. Maj:ts proposition och derifrån skiljer sig
endast i vissa delar af motiveringen, betryggar på ett fullt tillfredställande
sätt utställningens ekonomi. Utskottet har visserligen
varit ense med reservanterna derom, att det vore i hög
grad önskligt, om lotteri för det ifrågavarande ändamålet kunde
undvikas, och om Kongl. Maj:t på annat sätt kunde bereda medel
för utställningen, men skulle detta likväl icke lyckas, har utskottet
ansett, att, hellre än att hela utställningen går om intet, man
måste få anlita ett lotteri såsom en sista resurs eller såsom eu
nödfallsutväg för att få det stora fosterländska företaget till stånd.

Hvad nu beträffar sjelfva lotterifrågan och det långa anförande,
den siste ärade talaren haft derom, vill jag icke mycket
ingå derpå, så mycket mindre som, på det sätt jag läst Kongl.
Maj:ts proposition i ämnet, jag icke funnit, att Kongl. Maj:t
begärt Riksdagens yttrande om den saken. Samme ärade talare
förmenade, att om utskottets förslag autoges, skulle derigenom
Riksdag och regering hafva sanktionerat lotteriet. Det tror jag
för min del visserligen icke. Här är ju icke fråga om något
införande af ett statslotteri eller af lotteri i allmänhet, utan endast
att för ett visst gifvet fall använda detsamma, och vi känna
ju alla, hurusom användningen af lotterier mycket ofta tillåtits
för befrämjande af konst och industri; men jag kan icke finna
annat än att det kraftigaste sätt, på hvilket man kan uppmuntra
konst och industri, är just deu ifrågavarande konst- och industriutställningen.

Under sådana förhållanden synes mig, som om det enda
rigtiga är att antaga utskottets förslag, hvartill jag anhåller om
bifall.

Friherre Klinkowström: Om jag vore säker, att den reservation,
som är statsutskottets ifrågavarande betänkande bifogad,
skulle hafva det inflytande på sjelfva frågans utgång, att ingen
industriutställning kunde ega rum, skulle jag med glädje ansluta
mig till densamma, men som jag är tveksam, huru vida ett bifall
dertill skulle medföra denna för mig önskvärda utgång åt frågan, får
jag helt enkelt, på det skäl som jag nu skall andraga, yrka afslag.

När denna fråga — om anslag till en industriutställning —
vid en föregående riksdag va)'' före, var min åsigt derom den -

Torsdagen den 2 Maj.

9 U*0 29.

samma som nu. Jag anser nemligen eu stor och ytterst kostsam Anslag till en
industriutställning icke löna mödan, ty den skulle blott för dota^män konststöra
antalet främlingar, som måhända besökte densamma, vid utställning i
eu jemförelse med större och äfven mindre europeiska länders ut- Stockholm.
ställningar visa sig som en parodi på en utställning. Hvad hafva (Forts.)
vi egentligen att exponera? Enligt mitt förmenande vore det
egentliga utställningsföremålet folkets fattigdom och nöd i hela
vårt land. Den som något litet tagit kännedom om det skattdragande
folkets bekymmer och svårigheter att anskaffa de skattebidrag,
som redan af båda statsmagterna beslutits, finner nog
omöjligheten af att öka dessa skatter med, efter hvad man nu
enskilda personer emellan vid riksdagen hört talas om, en tilläggsbevillning,
som förut utgått med 5 millioner kronor och säkert
icke kan blifva mindre än 7 millioner kronor. Jag finner detta,
såsom jag ofta vid denna Riksdag påpekat, orättvist, men det
oaktadt finna vi, att statsutskottet med en jemförelsevis obetydlig
opposition har framkommit med ett nytt anslagsföremål, eu industriutställning,
kräfvande 300,000 eller 400,000 kronor, hvarjemte
Kongl. Maj:t vill från 2:ne till Kongl. Maj:ts disposition stälda
fonder öka denna summa med åtskilliga betydande bidrag.

Jag nämnde nyss, att folkets nöd vore en expositionsartikel.

Enligt mitt förmenande bör annars en industriutställning visa
våra blomstrande näringars tillstånd, men dessa äro i allmänhet
icke blomstrande, utan föra en tynande tillvaro. Derom har delvis
den s. k. mellan riksdagen dragit försorg, och hvad som återstår hafva
våra frihandlare haft det nöjet att åstadkomma. Hvad skulle det
egentligen vara för en stor fördel med denna utställning? Ja,
nog vore för herrar stockholmare mycket roligt att rumla på densamma,
men den speciella praktiska nyttan deraf, den skulle nog
herrar värdshusvärdar, guldkrögare samt direktörer för varietéteatrar
förstå att draga. Jag är visserligen en vän af den sista
sortens nöjen, men jag får bekänna, att Stockholm redan har ett
alltför tillräckligt antal af dylika, för att de skulle behöfva ökas
med ännu fler.

Vi hafva sannerligen, mine herrar, så många ytterst vigtiga
ändamål att bekosta med de medel vi hafva att disponera, att
jag tycker det vara syndigt, om jag så får säga, att kasta ut så
betydande summor för ett ändamål, så föga önskvärdt och, såsom
jag vågar påstå, med så små utsigter att lyckas. Jag vet
visserligen, att kammaren är tunnt besatt i dag, och jag är öfvertygad,
att kammaren med stor majoritet kommer att bifalla detta,
jag vågar säga, lättsinniga utskottsutlåtande — man må förlåta
mig, men jag finner i hela min parlamentariska diktionär visserligen
svårare men inga lindrigare tillmålen för att karakterisera
detta förslag — men oaktadt jag är öfvertygad om kammarens
blifvande beslut, yrkar jag afslag å utskottets hemställan och
kommer att derå begära votering.

H:o 29. 10

Toradagen den 2 Maj.

Anslag till en Herr Tamm, Hugo: Jag kan icke för min del instämma

allmän konst- uti den sjste ärade talarens uppfattning om vare sig näringarnes
utställning i ställning eller expositionens brist på all nytta. Tvärtom kan det
Stockholm, val icke nekas, något som litet hvar nog känner till, att det för
(Forte.) närvarande pågår det allra lifligaste arbete och i ofantligt många
af industriens grenar också ett lyckligt arbete. Och erkännas
måste väl också, att en exposition, sådan som denna, kommer att
i sin män bidraga till ett upphjelpande af industrien. Jag kan
således för min del säga, att jag står här såsom eu varm vän af
expositionen, och jag tror, att den både kan värdigt representera,
och att den kan komma att verka godt för industrien. Men denna
exposition står för mig såsom ett nationelt företag, i hvilket alla
de, som arbeta på den svenska industriens utveckling, skola göra
sin insats och uti ädel täflan här möta hvarandra. Men just derför
att jag uti utställningen ser något, som kan blifva verkligt
nationelt, så är det mig motbjudande att detta nationella företag
skall hvila på en, efter mitt förmenande, så pass slipprig grund,
som den kommer att göra, om den skall byggas på ett lotteri.
Det är också mot den grunden, som jag har reserverat mig.

I afseende på möjligheten att ändock få utställningen till
stånd, delar jag den förste talarens åsigt. Reservanterna hafva
ju föreslagit, att 100,000 kronor skola ytterligare beviljas på extra
stat, d. v. s. deficit skulle då bringas ned till 375,000 kronor.
Fördelas detta, som också reservanterna framhållit, på några år,
skulle högst betydande bidrag derför kunna lemnas från de omnämnda
fonderna. Reservanternas förslag synes mig derför vara
alldeles fullkomligt berättigadt. Slutligen vill jag med afseende
på garantifonden endast nämna, att det för malmöutstäliningen
nästa år, enligt hvad en talare i Andra Kammaren nyss har upplyst,
endast i Malmö stad åstadkommits 155,000 kronor. Skulle
det väl då vara för mycket begärdt, om man tänkte sig möjligheten
af att bland för utställningen intresserade inom Stockholms
samhälle och på andra orter kunna uppbringa intill 400,000
kronor.

Jag ser således icke alls någon omöjlighet för genomförande
af det kongl. förslaget utan att behöfva anlita lotteri. Med
afseende på detta lotteri vill jag endast påpeka den egendomliga
progression, som härvidlag förekommit, huru denna fråga har utvecklat
sig allt sedan år 1890, då endast lotterier för välgörande
ändamål och till uppmuntran åt svenska konstnärer voro tillåtna.
Men sedan det året har mau omedelbart öfvergått till den massa
lotterier, som nu öfverallt förekomma af konstnärliga och industriella
arbeten. Det dröjde ej heller länge, innan vi flngo premielotterier.
Nu äro vi framme ända vid klasslotteriet och, om jag
så får säga, snart äfven i form af tombola vid rouletten.

Nu vill jag med afseende på den förste talarens yttrande
säga, att min reservation skiljer sig från hans derutinnan, att jag

11 H:o 29.

Torsdagen den 2 Maj.

uti min reservation infört äfven ett sådant vilkor, att tombola Andag till en
icke här skall få anlitas. Häremot har den förste talaren yttrat, industri en

sådan tombola är en form af industrilotteri. Ja väl, den är eu utställning i
form af industrilotteri på grund af det beslut, som fattades i Stockholm.

Första Kammaren den 15 Mars 1890 med 14 rösters majoritet. (Forts.)

Och jag kan icke undgå att för min del bibehålla den känsla,

jag då hade, nemligen att det just var den förste talarens insats

i den diskussionen, som gjorde att det blef lag, hvarpå han nu
stöder tombolans lagenlighet. Det var visserligen icke något yrkande
framstäldt, men det låg i hela anförandet ett moraliskt försvar
för dessa lotterier, särskildt uti det yttrandet, att dessa lotterier
innebära icke ett ondt men eu frestelse», fastän det då tillädes
att »jag har någon erfarenhet» — med afseende på den oro, som af
lotterier åstadkommes — »från min embetsverksamhet. Der funnos
inom en församling många, som spelade på penningelotteriet i
Köpenhamn, och jag kan försäkra eder, mine herrar, att de dagar,
då dragning skulle ega rum i Köpenhamn, var hela samhället liksom
i en slags dallring.»

Det är denna frestelse, utgången från den dagen, som utgör
skälet till att vi nu i dag diskutera dessa frågor. Denna
tombola skall dessutom, som det nu står, blifva en tombola om
penningevinster. Detta dock icke att förstå i den meningen, att
det skall lottas ut fyra eller fem kronor, utan det skall gifvas
anvisningar, med hvilka man kan köpa saker inom utställningen.

För min del är jag dock öfvertygad om att dessa anvisningar
sedermera i allmänhet komma att säljas, de för 5 kronor för
4 kronor o. s. v.; och det blir således faktiskt ett spel om
penningar.

Det linnes dessutom en annan anledning till anmärkning emot
denna tombola, hvilken jag antvdt i min reservation, nemligen
den från senaste utställningen i Göteborg hemtade erfarenheten.

Den person, som väckte förslag om tombolans inrättande derstädes,
skrifver på följande sätt: »att tombolan i Göteborg framkallade —
i olikhet med hvad jag sett å andra utställningar i skilda land -—
eu fullkomlig spelepidemi, i anledning hvaraf vi i styrelsen ej
hade annat att göra än att sätta stopp genom att borttaga »lyckohjulet».
— Något förbud utfärdades aldrig; men styrelsen ansåg
sig icke böra låta det fortgå med tombolan, då denna, i stället
för att, såsom ämnadt var, underlätta försäljningen af svenska
industrialster inom utställningen, framkallade ett ondt, som ingalunda
stod i harmoni vare sig med utställningen eller med hvad
dit hörde. Scenerna vid de ofta ett par gånger om dagen eller
ännu mera, tömda lyckohjulen voro vidriga. Spelet var allt;
derpå offrades summor ofta större än tillgångarne medgåfvo.

När så styrelsen såg sin välmenta plan att gagna i stället
verka motsatsen — ty det onda, som urartade allt mer i form
af tilltagande spelraseri, kunde naturligtvis ej försvaras med åt -

2fa> 29. 12

Torsdagen den 2 Maj.

Anslag till en
allmän konst
och industri
utställning i
Stockholm.
(Forts.)

»gången af industrialster, vunnen på detta sätt — indrogs to ra''bolan
helt och hållet.»

Det är sålunda äfven i den allmänna ordningens namn
inom utställningen, som jag har ansett, att såsom vilkor för det
begärda anslaget bör fordras tombolans borttagande.

En talare har yttrat både om lotteriet och om detta, att
detta är ju endast ett enda fall och att Riksdagen icke har någotmoraliskt
ansvar, om den fattar detta beslut. Men jag hemställer,
om det icke är mer öppet och ärligt att erkänna, att vi i och
med detsamma hafva gifvit vårt medgifvande till detta. Det är
ju blott fråga om »eu enda gång» — »ett enda fall» — nej mina
herrar — hvarje dålig och ond vana uppkommer genom att gifva
efter för frestelse och synd den ena gången efter den andra i enstaka
fall — och vid det första är motståndskraften störst — se’n
förslappas den undan för undan.

Det är egentligen på dessa grunder, som jag ej har kunnat
vara med hvarken om lotteri eller om tombola. Och då jag är
öfvertygad om att, det oaktadt, dessa penningar på af mig angifvet
sätt skola kunna erhållas, och eu utställning således kunna
ega rum, anhåller jag, herr talman, om bifall till den af mig afgifna
reservationen.

Herr Fränekel: Såsom den förste talare, hvilken yttrade

sig i denna fråga, nämnde, voro inom utskottet meningarna icke
delade derom, att en utställning sådan som den föreslagna, vora
af högsta vigt och betydelse, utan, såsom han äfven nämnde,
voro meningarna egentligen delade derom, på hvad sätt de medel
borde anskaffas, genom hvilka utställningen borde komma till
stånd. Sedan han yttrade sig, har emellertid eu ärad talare i
kammaren satt- i fråga, huruvida utställningen såsom sådan ens
kunde vara berättigad, och det är med anledning deraf, som jag
skall taga mig friheten yttra några ord.

I detta fall tror jag, att mot hans påstående, att en utställning
för närvarande icke vore berättigad, man har att uppställa
hvad som förekommer i den kongl. propositionen, nemligen
det stora intresse, som från hela landet och de kretsar, som
mest beröras af utställningen, visat sig för önskvärdheten att få
eu sådan utställning till stånd. De senaste siffror som dervidlag
förekomma äro, att 31 industriföreningar och 2,700 industriidkare
hafva i varma ordalag hos Kongl. Maj it anhållit, att denna för
landet vigtiga fråga nu icke vidare måtte uppskjutas. Och jag
hemställer till herrarne, om icke med fäst afseende på det lyckliga
förhållande som nu inträdt, nemligen att det genom våra
tullsatser Olif vit möjligt att bereda arbete åt vårt industrifolk här
i landet, deraf följer, att man bör se till, att de industrier, som
sysselsätta detta folk, måtte så mycket som möjligt förkofras och
sättas i tillfälle att i första rummet inom landet afsätta sina pro -

13 N:o 29.

Torsdagen den 2 Maj.

dukter. Det har i propositionen framhållits, att denna utställning Anslag till en

icke kan jemföras med de utställningar, i hvilka landet förut del tagit

på utländsk botten, ty det är alldeles naturligt, att detta utställning i

deltagande inskränkt sig till några få större industrier, men just Stockholm.

den stora och vigtiga handtverksindustrien kan der icke upp- Forts.)

träda på sätt den borde och icke få sina alster kända på sätt

som sig bör.

Nu bar samme talare, som jag nyss åsyftade, velat göra
troligt, att våra industrier skulle vara så dåliga, att de för närvarande
icke hade något att uppvisa. Det är högst märkvärdigt
att från det hållet, från en person, som vid många tillfällen visat
intresse för svensk näring och svensk industri, få höra ett sådant
klander. Jag kan icke tänka mig annat, än att det måste vara
beroende på att han i sin ifver för införande af tullskyddssystemet
har förbisett de följder detta skulle medföra, har förbisett
de goda verkningar som detta kunde hafva; och jag hemställer
således, att kammaren i detta fall måtte lemna hans anmärkningar,
som enligt mitt förmenande äro högst oberättigade,
utan afseende. Jag tror, att i den kongl. propositionen är
redan så tydligt framhållet och så väl bevisadt, att en konst- och
industriutställning i Stockholm nu efter öfver 1U sekel väl är
fullt berättigad och att den bör komma till stånd i Stockholm,
att derpå icke är nödigt att spilla vidare ord. Detta var också,
såsom nämnts, den allmänna meningen inom statsutskottet, der,
såsom herrarne torde finna, ingen ledamot från Andra Kammaren
motsatt sig ett bifall till den kongl. propositionen.

Jag kommer nu till reservanternas, om jag så får säga, förändring
i det sätt, hvarpå de erforderliga medlen skulle beredas.

I den komité, som af Kongl. Maj:t tillsatts, sammansatt af industriidkare
från landets alla delar, ansåg man, att vid uppgörande af
det förslag, som här är i fråga, man först och främst borde
tillse, att det utgiftsförslag. som förelåg, icke sattes för lågt, och
att vidare de påräknade inkomsterna för utställningen icke sattes
för högt; hvarjemte man naturligtvis hoppades, att det ekonomiska
resultatet ungefär skulle blifva det, som här är ifrågasatt.

Derutöfver tänkte man sig, såsom herrarne torde finna af handlingarne,
att man dock borde anskaffa en s. k. garantifond af
200,000 kronor, för att möta den möjliga brist, som kunde uppstå
utöfver den sålunda uppgjorda kalkylen. Nu hafva reservanterna
i sin ifver att åstadkomma en utställning utan något lotteri framhållit
såsom ett annat vilkor, utom att anslaget skulle ökas, äfven
att garantifonden borde ökas från 200,000 kronor till 400,000
kronor. Jag kali för min del icke bedöma, i hvad mån den ena
eller andra summan må kunna åstadkommas; men så mycket
bör väl vara klart, att då man talar om eu garantifond i denna
mening, har det alldeles intet att göra med det kostnadsförslag,
som från komitén föreligger i och för expositionens åstadkom -

N:o 2». 34

Torsdagen den 2 Maj.

Anslag till en mande. Garantifonden, såsom också ligger i namnet, afser att
allmän konst möta brister, som uppkomma i det verkliga kostnadsförslaget;
°utstäUninqi oc^’ om ^et således är reservanternas mening att man från börStockholm.
jan skulle uppgöra kalkylen så, att der visar sig eu brist på
(Fort*.) 200,000 kronor, så är det icke en gång skäl att kalla detta för
garantifond, utan då är det bäst att begära denna summa i form
af bidrag från andra båll. Jag tror, att i uppställandet af detta
vilkor ligger redan eu svår hake för möjligheten att åstadkomma
utställningen.

Här har från andra ledamöter i statsutskottet framhållits
att, i fall vilkor uppställas af Riksdagen af beskaffenhet att icke
betrygga utställningen, detta möjligen kan komma att betraktas
såsom ett förtäckt afslag. Man har vidare för att tillgodogöra
de medel, som skulle fattas, ansett, att man borde öka den af
Kongl. Maj:t begärda summan 300,000 kronor till 400,000 kronor.
I detta fall tror jag, att då Kongl. Maj:t har satt i fråga att utöfver
de 300,000 kronor, som föreslagits, taga 100,000 kronor
från fonderna, har man redan derutaf klart för sig, på hvad sätt
den summa skall åstadkommas, som är i kostnadsförslaget tänkt.
Och då är det väl högst osannolikt att, med så oklara bevis som
reservanterna anfört för möjligheten att åstadkomma utställningen
genom att öka summan med 100,000 kronor, densamma skulle
lättare komma till stånd genom antagande af reservanternas förslag.
På detta väntar jag mig möjligen det svaret, att bland
andra medel för att inom dessa gränser åstadkomma utställningen
är, att man inskränker utställningens dimensioner, eller
med andra ord, att man nedsätter kostnaderna. Äfven i detta
fall bör väl naturligtvis, såsom äfven utskottet i motiveringen
framhållit, allt göras för att kostnaderna må blifva så små som
möjligt. Men jag beder att fästa få reservanternas och kammarens
öfriga ledamöters uppmärksamhet på den saken, att för att utställningen
icke skall blifva sådan som friherre Klinckowströin
nämnde, att den skulle göra totalt fiasko, måste den hafva vissa
dimensioner, vara af eu viss utsträckning för att locka tillslutning
icke blott från Norge och Danmark, utan äfven locka andra länr
ders resande, som kunde önska att se denna utställning. Med
alltför små dimensioner, alltför lokal beskaffenhet kan man icke
påräkna den tillströmning, som annars vore att hoppas.

Hvad anslagets tillräcklighet beträffar, har man stora förhoppningar.
att detta skall kunna vidhållas, men endast genom den
ökade inkomst, som, att döma af erfarenheten från andra så beskaffade
utställningar, genom eu ökad freqvens kan åstadkommas.
Delvis torde äfven en del af det anslagna beloppet komma staten
till godo af trafiken på jernvägarne. Jag har för belysande af
möjligheten för en större trafik endast på stambanan fått från
öfverdirektören för statens jernvägar en uppgift, som visar på
hvad sätt persontrafiken ensam stigit vid de tillfällen, då allmänna

Torsdagen den 2 Maj.

15 N:o 2».

landtbruksmöten i Göteborg höllos i augusti 1891 och i Malmö Anslag tiller*.
i juli 1886. Denna uppgift visar, att endast persontrafiken &^h^jndnstri
statens jernvägar under dessa månader stigit, vid en jemförelse utställning i
mellan 1890 och 1891, med 112,000 personer, under det trafiken Stockholm.
för juli månad 1886 visade en ökning af 85,000 personer i för- (Forts.)
hållande till trafiken under samma månad 1885. Detta visar,
att icke endast statens jernvägar böra kunna hoppas på en ökad
freqvens under denna utställning, utan äfven enskilda jernvägar
och ångbåtskommunikationer böra hafva hopp om detsamma,

Härtill kan jag lägga de kraf på ökadt arbete, som i alla fall
under närvarande tid gör sig allt mer och mer gällande och
nödvändiggör extra tillskott. För de många industrier, som arbeta
inom landet, tror jag således det skulle verka högst nedslående,
om utställningen omöjliggjordes.

Af hvad jag nu tagit mig friheten yttra torde framgå, att
jag anser, att man genom ett bifall till utskottets förslag med den
motivering, som betänkandet innehåller, har lemnat möjligheten
öppen att tillse, såväl huruvida utgifterna böra kunna nedsättas,
som ock huruvida större penningbelopp från andra håll kunna
tagas, äfvensom lemnat möjlighet att förekomma att medel anskaffas
på det sätt, som är för vissa af kammarens ledamöter
mindre behagligt. Jag tror således, att den som önskar utställa
ningens framgång bör hålla sig till hvad som begärts i den
kongl. propositionen, nemligen ett bidrag af 300,000 kronor;
och har man då biträdt den motivering utskottet framlagt, tror
jag man gjort allt hvad som bör göras. Jag beder dessutom få
inlägga, att på beviljande af ett så beskaffadt anslag som detta
beror, huruvida utställningen kommer till stånd eller icke. Så
vidt jag kunnat finna inom den komité, som närmast handlade
denna fråga, ansågs det ytterst vigtigt, att ett sådant bifall kom
från Riksdagen såsom ett bevis på att der förefans det verkliga
intresset lör hela landet, att denna utställning borde komma till
stånd. Om detta anslag sålunda icke beviljas, kommer enligt,
mitt förmenande ingen utställning att ega rum.

Jag beder att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Wijk: Då den ärade representanten på elfsborgs bänken

hade den uppfattningen af industriutställningen, att den
endast skulle leda till att ytterligare befordra värdshuslif etc.,
kan man icke förvåna sig öfver att han icke ville betunga statskassan
med en utgift på 300,000 kronor. Jag har dock en annan
uppfattning af industriutställningens nytta och stöder mig dervid
på de uttalanden, som gjorts af representanter för industrier inom
hela vårt land. Man kan ej heller, då vi icke haft någon utställning
sedan 1866, säga'' att de återkomma för ofta. Jag är
således för min del med om att biträda utskottets förslag, men
har deremot eu något afvikande åsigt beträffande motiveringen.

Nio 2». 16

Torsdagen den 2 Maj.

Anslag till en Utskottet har här uttalat, att ett lotteri skulle medföra skadliga
följd®!*. För min del instämmer jag häruti, men min tro är, att
utställning i om lotterierna äro skadliga, så är tombolan det än mera. Det
Stockholm, är naturligt, att om man lägger upp lotter på några millioner,
(Forts.) så köpas de i hela landet; antagligen kommer en stor del också

att stanna i de djupa lagren. Dragningen sker, och i de flesta
fall äro de af med sina penningar. Härmed är också spelfrestelsen
afslutad. Men huru är det vid tombolan? Man såg vid expositionen
i Göteborg till hvilken ytterlighet det gick; man måste
stanna den, till den grad gjorde spelpassionen sig gällande. Och
denna tombola komme antagligen att hållas öppen från den första
dagen utställningen påginge till den sista. Jag anser således, att,
då ett uttalande göres om önskvärdheten af att lotteri ej kommer
till stånd, äfven några ord böra inflyta i afseende å inrättande
af tombola; och får jag för den skull föreslå en ändring i motiveringen
på följande sätt: Då ett lotteri, särskilt i den form,

som nu af departementschefen förordats, torde kunna medföra
skadliga verkningar, hyser utskottet, lika med motionären, betänkligheter
mot anlitandet af denna utväg för åstadkommandet
af tillgångar till kostnadernas betäckande, och han samma anmärkning
göras mot det ifrågasatta inrättandet af en tombola. Utskottet,
som sålunda anser önskvärd! att ordnandet af ett lotteri
och tombola etc., lika med i utskottets betänkande.

Herr talman, jag anhåller om proposition på detta mitt
yrkande.

Herr Tornerhjelm: Det är särskild! med anledning af de

yttranden, som fälts om tombolan, som jag begärt ordet. Jag
tror, att det är väl strängt att jemföra tombolan vid en industriutställning
med Monte Carlo och rouletten. Snarare synes den
mig kunna jemföras med ett vanligt industrilotteri, men den är
mindre farlig än ett sådant. Ty om det är fråga om att spela
om penningar, hvilket väl skulle vara det retande i rouletten, så
är visserligen det minst möjliga sättet att skaffa sig penningar
på spel att spela på ett industrilotteri. Men äfven der kan det
hända, att spelet i verkligheten blir om penningar, ty de föremål
som utlottas äro åsätta ett visst värde, till hvilket de af
fabrikanten återköpas, och jag kan lätt förvandla mitt spel till
ett spel om penningar på så sätt, att om jag icke får den möbel
eller hvad det vara må som jag vill hafva, så tager jag penningar
i stället. Men vid tombolan finnes icke någon möjlighet
att få penningar, utan der blir vinsten icke annat än ett verkligt
föremål. Man får nemligen en anvisning på föremål inom ett
visst värdebelopp, och naturligtvis väljer jag då något, som jag
vill hafva och som passar mig; och derigenom blir tombolan
mycket mindre ett spel om penningar än industrilotteriet. Jag
kan således icke förstå, att man hyser en sådan fruktan för

Torsdagen den 2 Maj.

17 Jf:o 29.

tombolan. Visserligen har jag från tillförlitligt håll hört, att Anslag till en
missbruk förekommo i Göteborg, men detta måste hafva berott all™är} konst
på särskilda förhållanden. Jag har sjelf varit ögonvittne vid och Utställning i
deltagit i tombolan vid en exposition i Köpenhamn, och der gick Stockholm.
mycket lugnt och fredligt till och förekom aldrig något störande. (Forts.)
Man köpte en lott en passant, och der var ingen som talade om
spelraseri. Jag tror således icke, att det är någon fara vid
tombolan.

Medan jag har ordet skall jag bedja att få yttra mig något
äfven om reservanternas förslag. Jag tror, att det är betänkligt
att antaga deras förslag, om man vill utställningen i dess helhet.

Det sätt, hvarpå de vilja skaffa penningar, anser jag betänkligt,
derför att det, enligt mitt förmenande, icke torde låta sig göra
att skaffa penningar på det sättet, att Kongl. Maj:t skulle taga
ur fonderna, och att man skulle öka garantifonden till 400,000
kronor. I likhet med herr Fränekel anser jag, att om man vill
fylla en beräknad bust af 200,000 kronor, såsom i reservanternas
kalkyl, genom »garantiteckning», så är detta namn origtigt. Det
hör i stället kallas subskription, ty penningar skola här utbetalas
för att fylla en på förhafld känd och beräknad brist; men vid
garantiteckning åsyftar man att skaffa medel för att fylla en
brist, som möjligen kan uppkomma genom att förhållanden, till
exempel kolera eller annat, inträffa, som göra, att hela grunden
för beräkningen faller, att beräkningen sålunda alldeles slår fel
och att det på sådant sätt uppstår en brist. Det är för sådant
ändamål man har garantiteckningen, och för sådant ändamål vill
jag vara med om att skaffa ändå större belopp än redan tecknade
200,000 kronor, och att det tages från de håll reservanterna vilja.

Meif det är äfven en annan sak, som jag anser betänklig,
nemligen att, på sätt reservanterna föreslagit, fästa sådana oeftergifliga
vilkor för anslagets beviljande. Detta kan lätt betraktas
såsom ett förtäckt afslag på hela framställningen, Jag tycker,
att det är bättre att gifva Kongl. Maj:t fria händer att skaffa
medel på bästa sätt. De vägar härför, som af reservanterna äro
föreslagna, tror jag komma att försökas af Kongl. Maj:t; och då
utskottet sagt, att det anser, att lotterier böra såvidt möjligt undvikas,
har man ju uttalat den önskan, att dessa vägar, eller samma
vägar reservanterna anvisat, skola såvidt möjligt användas. Men
man bör icke binda händerna på Kongl. Maj:t, så att man
riskerar att hindra hela företaget genom att såsom ett slags
vilkor uppställa förbud för lotteri.

Då jag icke hyser en sådan förskräckelse för lotteri, som
några af herrarne göra, ehuru jag anser att de icke böra användas
annat än såsom en nödfallsåtgärd, och då reservanternas
förslag kan innebära ett förtäckt afslag, anhåller jag att få yrka
bifall till utskottets hemställan.

Första Kammarens Prof. 1895. N:o 29.

2

?i:o 29. 18

Torsdagen den 2 Maj.

Anslag till en
allmän konstoch
industriutställning
i
Stockholm.

(Forti.)

Herr Wieselgren: Man önskar från åtskiliiga håll åstad komma

en industriutställning här i hufvudstaden, men man saknar
derför nödiga medel. Det gäller att anskaffa dessa medel. Man
vänder sig till Kongl Maj:t, man vänder sig till Stockholms stad,
man vänder sig till åtskilliga för företaget särskildt intresserade.
Det man kan påräkna från dessa håll räcker dock icke till. Hvad
gör man då? Man vet, att en stor mängd, vanligtvis fattiga, mer
eller mindre obemedlade medborgade i samhället hysa eu liflig
önskan att få litet mera utaf den vara, på hvilken så mycket af
lifvets ära och lycka anses bero. Man vet, att de äro mycket
lätt frestade, i fall man anordnar hvad som kallas med det vanliga
oskyldiga namnet »lotteri», och man tänker så här: kunna vi
blott få denna frestelse till stånd, skola vi få de nödiga medlen.

För min del kan jag icke se, att detta sätt att tillvägagå
är förenligt med vare sig industriutställningens, svenska statens,
Stockholms stads eller någon menniskovänlig medborgares värdighet,
Det är betänkligt, sade den siste talaren, att välja den väg
reservanterna anvisa. Nå men, mine herrar, är det icke ända
mera betänkligt att välja den andra vägen? Vi måste dock alla
medgifva, att, om vi taga bort de vanliga fraserna, så innebär
det förordade tillvägagåendet ingenting annat än: låt oss fresta
dem, som äro lätta att få att falla. Detta är hela innebörden, och
i hvilka draperier man än kläder det — »detta är detta*. Derför
att vi veta, att så många bland allmänheten äro lätta att locka,
lätta att bringa på fall, derför skola vi arrangera detta lotteriföretag,
som kan locka bra med penningar ur de fattiges och
obemedlades fickor, och så gorå möjligt att få den industriutställning
till stånd, som icke gifver dem någon vinst, utan lägger
vinsten på andra håll. En talare nämnde hvar han ansåg att
vinsten skulle egentligen komma att ligga. Han har blifvit bemött
af åtskilliga andra talare. Jag räds icke att erkänna, att
jag tänker lika med honom. Den hufvudsakliga vinsten kommer
att ligga på de s. k. guldkrogarna, de etablissement, som bjuda
menniskorna på njutningar och lockelser, vi veta hvilka de äro.
Der kommer vinsten att ligga. Jag har talat vid åtskilliga industriidkare,
som sagt, att då man arrangerar en utställning,
anse de sin heder bjuda dem att vara med, men någon vinst
vänta de sig ej deraf, utan tvärtom förlust. Jag kan för min del
icke veta hvad som härutaf är riktigt, men det är hvad industriidkarne
sagt mig, och de hafva nog icke sagt det utan anledning.

Det är åtskilligt taladt till försvar för den s. k. tombolan.
Jag tror att i det afseendet afgörande bevis ur erfarenhen föreligga
från den för några få år sedan vid expositionen i Göteborg
inrättade tombolan; och denna erfarenhet talar tydligt nog. Huru
man än anordnar eu sådan sak, der det gäller att för en mindre
insats vinna en större, torde yttringarna blifva hvarandra temligen
lika.

För min del ansluter jag mig till herr Tamms reservation.

Torsdagen den 2 Maj.

19 N:o 29.

Herr Rodhe: Jag skall endast anhålla att få tillägga några
få ord till hvad den förste talaren yttrade i denna fråga. Jag
är benägen att instämma i de allra flesta af de betänkligheter,
hvilka han uttalade mot det tilltänkta klasslotteriet. Då han emellertid
gjorde den distinktionen, att lotterier skulle vara berättigade,
när de äro en lek, och oberättigade i andra fall, vågar jag icke
helt följa honom, i synnerhet som han gjorde det tillägg, att de skulle
vara en lek, om jag fattade honom rätt, när man spelade om
smärre summor eller då man hade råd att offra dessa summor
på lotteri. Jag är för min del öfvertygad, att äfven under lek,
äfven när det gäller små summor, kunna de dåliga lidelserna
sättas i rörelse och komma i de flesta fall att sättas i rörelse
genom lotterier. Jag skulle hellre vilja bestämma saken så, att
när man spelar på lotteri i afsigt att bereda sig en vinning,
hvilken är eu oberättigad vinning, eftersom den tillkommer på
ett etiskt oberättigadt sätt, då är det origtigt att deltaga uti det.
Endast i sådant fall anser jag deltagande i lotterispel af ifrågavarande
art kunna tolereras, när afsigten icke är att bereda sig
vinning, utan blott att främja ett välgörande ändamål eller att
främja afsättning af någon konst- eller industriprodukt, som
icke på annat sätt skulle kunna fördelaktigt afsättas. Tillämpar
jag nu detta på ifrågavarande klasslotteri, hvem vill då bestrida,
att icke det afser, såsom äfven den siste talaren påpekade, att
ockra på menniskors dåliga lidelser, deras vinningslystnad. Men
erkänner man detta, huru kan man då vilja vara med om att
statsmagterna skulle saktionera ett sådant till vägagående? Vore
det icke att i viss mån göra en tillämpning af den satsen, som
dock alla äro färdiga att uttala sin förkastelsedom öfver, nemligen
att »ändamålet helgar medlen».

Då jag är öfvertygad om, att den vinning, som skulle
kunna beredas industrierna eller vårt land genom en anordning
sådan som den tilltänkta, endast är en skenvinning, öfver hvilken
ingen verklig eller varaktig välsignelse kommer att hvila, och då
jag icke vågar anse, att de faror, som skulle vara förenade med
klasslottereiet, icke skulle förekomma äfven vid tombolan, finner
jag mig mest benägen att rösta för bifall till herr Tamms reservation
och beder, herr talman, att få yrka bifall till denna.

Herr statsrådet Groll: Det har varit förenadt med ganska

stora svårigheter att kunna uppgöra eu plan för den tilltänkta
industriutställningen, der kostnaderna icke stälde sig så stora, att
dot nästan blefve omöjligt att tänka sig att genomföra företaget.
Slutligen har emellertid utställningskomitén efter åtskilliga ansträngningar
och afprutningar kommit till ett resultat, enligt hvilket kostnaderna
för utställningen skulle nedbragts till ungefär 2,650,000
kronor. Inkomsterna äro beräknade till omkring 1,480,000 kronor.
Hvad som återstår att fylla uppgår, noga taget, till 1,176,281

Anslag till en
allmän konstoch
industriutställning
i
Stockholm.
(Forts.)

N:o 29. 20

Toradagen den 2 Maj.

Anslag till en
allmän konstoch
industriutställning
i
Stockholm.

(Forts.)

kronor. Till täckande af detta belopp hafva komiterade beräknat
ett anslag från Stockholms stad på 300,000 kronor, hvilket
Stockholms stad också har beviljat, och vidare att genom statsanslag
skulle erhållas 400,000 kronor

I fråga härom framgår af statsrådsprotokollet, som åtföljer
den kongl. propositionen, att det belopp, som, utöfver hvad af
Riksdagen äskas, bör af statsmedel tillskjutas, torde kunna anvisas
å de till Kongl. Maj.ts disposition stående fonderna, mauufakturförlagslånefonden
samt handels- och sjöfartsfonden. Men utöfver
de 700,000 kronor, utställniugskomitén påräknat från staten och
Stockholms stad, återstår att fylla eu brist å minst 476,281
kronor, som komitén ansett böra anskafEas genom ett lotteri.
Till ytterligare trygghet har komitén slutligen föreslagit, att en
garantifond af minst 200,000 kronor borde bildas, något som
jemväl i statsrådsprotokollet förordas.

Till täckande af den brist, som enligt komiténs förslag skulle
fyllas genom inkomsten af ett lotteri, hade Kongl. Maj:t att välja
emellan att ytterligare anlita nämnda fonder eller ock söka på
annat sätt anskaffa medlen. Jag tror, att om man läser mitt anförande
till statsrådsprotokollet, skall man finna, att jag icke har
känt mig synnerligen tilltalad af tanken på ett lotteri, men det
har varit den enda möjlighet, som kunnat utfinnas, för att åstadkomma
företaget, då ju förenämnda fonder ej torde böra allt för
mycket betungas.

Hvad beskaffenheten af lotteriet beträffar, så anförde jag
i mitt yttrande till statsrådsprotokollet, att jag för min del i detta
fall anser ett klasslotteri vara att föredraga framför ett prernieobligationslotteri.
Jag tror nemligen, att det finnes skäl, som äro
ganska talande derför. Förhållandet är nemligen, att ett klasslotteri
skulle inrättas på en kortare tid. Man hade tänkt sig
möjligheten af att anordna det i ett par serier med 3 ä 4
uingar i hvarje, således måhända ej flera än högst 8 dragn

Allt detta skulle sålunda gå till ända ungefär på samma
tid som utställingen varade. Nu är det visserligen sant, att vid
ett klasslotteri förlorar eu stor del af dem, som göra insatser,
hela sin insats, under det att vid ett premieobligationslotteri den
spelande förr eller senare återfår sitt kapital, hvaremot han går
miste om räntan. Det senast här i landet inrättade obligationslotteriet,
å 10 millioner kronor, är, så vidt jag minnes rätt, stäldt
på en utlottningstid af 75 år.

Jag hemställer då, om icke man bör antaga, att spellystnaden
väckes och underhålles mera under dessa 75 år, med de
hvarje år återkommande tvenne dragningarna — i synnerhet då
man vet, huru till hvarje sådan dragning hos våra obligationshandlande
och på andra ställen säljas promesser — än vid ett klasslotteri,
der hela saken är undangjord på några månader. Jag

21 N:o 29.

Torsdagen den 2 Maj.

tror icke att man beböfver riskera, att någon, som gifver sig in Anslag till en
på att spela på detta klasslotteri, derigenom blir någon spelare. a#män konst Men

derigenom alt eu person år för år, 2 gånger om året
under hela sitt lif bar tillfälle att vara med om ett premieobliga- stockkdni.
tionslotteri, kan han slutligen blifva lockad till och finna sin lust (Fort*.)
för spel. så att ban till sist blir förderfvad. Det är detta, som
gjort, att jag, för min del, då fråga är om anordnandet af ett
lotteri för en gång, anser ett klasslotteri hafva företräde framför
ett obligationslotteri. Dock beror det naturligtvis också på, huru
klasslotteriet anordnas.

Här har talats om, att genom ett sådant företrädesvis de
medlemmar inom samhället skulle lockas att spela, som hafva
den minsta förmågan att bära dessa utgifter; ja, om man ordnar
det så, att insatserna blifva mycket små, så blifver det naturligtvis
i allmänhet de mindre bemedlade, som gifva sig in på
att köpa lotter. Men om lotterna ställas på något högre belopp,
är redan en stor del af dessa mindre bemedlade alldeles ur spelet.

Om lotteriet ställes så, att lotten skulle gälla 10 kronor eller
möjligen 20 kronor, med Vs och V* lotter, så tror jag, att en
stor del af all den fara, man föreställer sig, skulle vara undanröjd.
Jag tror derför icke, oaktadt jag, för min del, ej har någon
benägenhet i allmänhet för penninglotteriers inrättande, att någon
egentlig fara kan vara förenad dermed.

Jag måste ytterligare påpeka, att beräkningarna i afseende
på inkomsterna af utställningen synas, beträffande vissa poster,
vara något tvifvelaktiga, så att utöfver hvad som kunde inflyta
för lotteriet och fyllas ur garantifonden, det till äfventyra kunde
behöfvas ytterligare penningar för betäckande af möjligen uppkommande
brist.

Bland inkomsterna är den största posten den, som kärflyter
ur inträdesafgifterna. Den är beräknad till 1 million kronor.

Det kan dock hända, att här kan blifva ett större deficit. Man
kan ju tänka sig, att en farsot, koleran t. ex., vid utställningstiden
inträffar i Stockholm, och då kommer antagligen denna
inkomstpost att undergå eu betydlig reduktion. År 1866, då en
utställning sist var anordnad i Stockholm, inträffade, såsom kerrarne
torde erinra sig, att kolera utbröt i riket. Detta verkade
säkerligen på antalet entréafgifter, hvilka då icke inbringade
mer än omkring 200,000 kronor. Då Stockholms folkmängd
vid den tiden var hälften så stor som nu, och kommunikationerna
nu mera äro betydligt förbättrade, borde man kunna antaga,
att, om koleran äfven denna gång infinner sig, man ändock
kunde i entréafgifter inkassera åtminstone 400,000 ä 500,000
kronor. Det skulle sålunda under synnerligen ogynsamma förhållanden
kunna inträffa, att ett deficit af Va million kronor visade sig.

Det är för sådana händelser jag både tänkt det vara lämpligt, om en
garantifond kunde skaffas, hvilken till och med borde söka upp -

Sto 23. 22 Torsdagen deri 2 Maj.

Anslag till en drifvas till större belopp än dessa 200,000 kronor, som komitén
allmän konst- fgrutsatt, så att endast såsom eu allra sista nödfallsutväg mana‘utställning1
i faktur förlags lånefonden och handels- och sjöfartsfonden kunde
Stockholm, komma i fråga att ytterligare anlitas. Skulle dessa fonder sålunda
(Forts.) möjligen blifva nödgade att bidraga med till äfventyrs sammanlagdt
300,000 kronor, så är dock att märka, att då någon allmän
industriutställning i Stockholm icke egt rum på 30 år, bör bidrag
till dess anordnande af statsmedel, per år räknadt, komma att
utgå vida mindre än till allmänna landtbruksmöten, dertill Riksdagen
numera plägar bevilja 20,000 kronor om året.

På grund af hvad jag nu anfört tror jag mig hafva ådagalagt,
att det synes blifva förenadt med stora svårigheter att söka
åstadkomma en industriutställning af sådan betydenhet, som denna
naturligtvis måste blifva, utan att dermed förena något lotteri.
Beskaffenheten af detsamma har jag redan antydt och hoppas
derför, för min del, att Riksdagen måtte stanna vid att godkänna
utskottets förslag, hvarigenom dock eu industriutställning
möjliggöres. I sådant fall får man vidare söka anskaffa en
garantifond, så att på det sättet säkerhet kunde vinnas för att
icke någon större brist uppkomme, för hvilkens betäckande det
blefve nödvändigt att åter anlita Riksdagen.

Herr Fehrman: Det har af ett par talare framhållits be tänkligheter

af den allra allvarligaste art mot det sedligt berättigade
i spel och lotteri, som utskottet ansett sig kunna upptaga
såsom ett medel att främja det syfte, som utskottet velat till
godose. Det har dervid väckt min uppmärksamhet, och icke
mindre min förvåning, att från utskottets sida, så vidt jag hört,
icke ens gjorts försök att vederlägga de sålunda framkastade betänkligheterna.
Eu talare som försvarade utskottet sade, att det
var så vigtigt att få utställningen till stånd: det var allt Ja,
det vill jag icke bestrida, jag vill icke ställa mig på friherre
Klinckowströms ståndpunkt. Men med målet må nu vara huru som
helst; så mycket är visst: detta må vara än så behjertansvärdt,
så förmår det dock icke helga de medel, som för dess vinnande
anlitas. På en väg, som jag för min del måste anse vara orättfärdig,
spelets och lotteriets väg, vill jag icke bidraga till vinnande
af ett mål, som vore än så godt.

Det är af dessa skäl, som jag för min del, så länge de betänkligheter,
som äro framkastade, icke blifvit vederlagda (och
jag tror icke heller att de kunna vederläggas), finner mig förhindrad
att skänka min röst åt utskottets förslag. Hvilkendera af
reservationerna jag kommer att välja på får bero på omständigheterna.

Herr vice talmannen: Jag har icke deltagit i frågans

slutbehandling inom utskottet och skulle sålunda ur denna syn -

23 X:o 29.

Torsdagen den 2 Maj.

punkt icke hafva någon skyldighet att här yttra mig, men jag
anser — jag ber att få säga det öppet — såsom eu samvetspligt
att vid detta tillfälle uttala min uppfattning.^ Jag gör detta så
mycket mera, som jag var med om saken, då det första teaterobligationslånet
beslöts. Men genast efter detta beslut blef jag i
tillfälle att se dess verkningar på ett sådant sätt, att jag inom
mig blef fullt bestämd att icke vidare vara med om något dylikt.
Här har nyss talats om, huru genom promesshaudel spellustan
väckts till lif och under många år hållits vid lif. Jag tror, a;t
detta är fullkomligt sant, och jag vill derför för min del icke
vara med om något nytt premielån, i fall ett sådant skulle ifrågakomma.
Jag kan icke heller vara med om att framkalla eu annan
lotteriform. Kongl. Maj:t har visserligen icke understält
detta Riksdagens pröfning, men det ligger som grund för de framställningar
om anslag, som blifvit gjorda, och kan icke lemnas
utan afseende. För min del anser jag, att den ifrågasatta spelformen
klasslotteri är den mest utpreglade form för lotteri. Må
vara, att detta lotteri endast kommer att verka under eu jemförelsevis
kort tid. Jag tror dock, att denna tid kommer att blif\a
tillräckligt lång för att väcka den redan förutvarande spellusten
i vårt land till nytt lif, och att dessutom detta lotteri kommer att
efterföljas af andra. Jag tror, att litet hvar af oss känner till,
att sådana hafva varit ifrågasatta. Kommer nu ett lotteri i denna
form fram, är jag viss på, att andra följa snart efter.

Man säger mig också, att spellusten redan är stor i vårt
land, i följd deraf att i ett af våra grannländer existerar klasslotteri.
Jag tror dess värre, att det är sant. Men jag föreställer
. mig, att denna spellust inskränker sig hufvudsakligen till vissa
delar af och till vissa orter inom landet. Få vi ett svenskt klasslotteri,
kommer det att i vida högre mån än hittills uppväcka
spellusta i hela landet.

Jag skulle för min del lifligt önska, att Riksdagen fattade
ett sådant beslut, att expositionen kunde komma till stånd utan
denna utväg. Det förefaller mig i högsta grad motbjudande att,
när vi ega förbud mot lotterier, staten skall säga: »jag gör för
eu gång undantag för min räkning», i stället för att på annat
sätt anskaffa behöfliga medel.

Jag kan derför icke instämma i utskottets beslut. Jag säger,
såsom en föregående talare, att jag skall rösta för den reservation,
som har bästa utsigten att vinna framgång.

Herr Treffenberg: Beträffande sjelfva hufvudfrågan, huruvida
anslaget bör beviljas eller icke, kan jag icke neka till att
jag från början varit böjd för att ansluta mig till den uppfattning,
som gjordes gällande af friherre Klinckowström. Men då
jag i denna fråga, likasom i så många andra, der jag icke förmår
bilda mig ett sjelfständigt omdöme, är skyldig att tro pa

Anslag till en
allmän konstoch
industriutställning
i
Stockholm.

(Forts.)

N:o 29. 24

Torsdagen den 2 Maj.

Anslag till eu andra personer, som hafva bättre sakkunskap och omdöme än
^rlnduåtrf ^ag’ hafva mina betänkligheter i detta hänseende vikit, och komutstäUning
i mer jaS derför antagligen att rösta för det ifrågavarande auslaStockholm.
get. — Men hvad jag är säker om — och i det fallet har jag
(Fons.) verkligen bildat mig ett omdöme — det är, att jag på inga vil kor

vill bifalla utskottets förslag. Jag sluter mig nemligen helt
och hållet till de åsigter, som uttalats af herr Tamm i hans
reservation. Genom att göra denna reservation till ett kammarens
beslut rädda vi en stor, hederlig, folkuppfostrande och derför
statsklok princip; och den är väl värd denna uppoffring af
30,000 kronor, som motsvarar inkomsten af den ifrågavarande
tombolan, ja till och med de 100,000 kronor, som herr Tamm tillstyrkt
måtte beviljas utöfver hvad statsutskottet föreslagit.

Jag ber att få yrka bifall till herr Tamms reservation.

Hans excellens friherre von Essen: Då frågan om premieobligationslån
för första gången, det var år 1889, förekom i denna
kammare, tillät jag mig att försvara denna sak på de grunder,
som finnas i protokollet anförda och äfven i statsrådsprotokollet
intagna. Vid debatten derom fans det en ärad talare, som äfven
i dag uppträdt emot detta klasslotteri, och äfven flere andra, som
bland annat yttrade, att de fruktade för, att det var det första
steget utför, och att man skulle komma att fortfara på den vägen.
Jag tillät mig då yttra att jag hoppades, att något sådant
icke skulle komma att ske, och jag framhöll särskild^ att jag ansåg
premieobligationslånen vara af en helt annan art än de s. k.
klasslotterierna, och att man derför skulle kunna antaga ett sådant
premieobligationsiotteri, äfven om man stälde sig fiendtlig*
emot det andra slaget. Såsom chefen för civildepartementet framhållit,
är naturen af premieobligationslåuen den, att obligationen
köpes på beräkning, att hvarje obligation skall få sitt kapital
igen; och om han betalar det emissionspris, som är faststäldt,
skall lian, äfven om han icke vinner förr än det sista året, som
dragning sker, få någon ränta, jag vill minnas 31/i procent. Det
är en ganska liten ersättning, men det är emellertid så mycket,
att han är säker om att få sitt kapital igen, och deri ligger naturligtvis
eu stor fördel.

Dertill kommer, att vid premieobligationslån upptagas i allmänhet
icke så stora vinstbelopp, och de äro från den synpunkten
icke heller så lockande. Den önskan gjordo sig också gällande
hos KoDgl. Maj:t, då planen uppgjordes, att af de stora vinsterna
skulle några fördelas på framtiden, så att icke alla skulle lockas
af de snart påkommande största vinsterna. Frestelsen skulle då
vara mindre stark. Detta bestreds emellertid från bankmännens
synpunkt, hvilka önskade göra det så lockande som möjligt, derigenom
att de mycket stora vinsterna så snart som möiligt förekomme.

Torsdagen den 2 Maj.

25 N:o 29.

Hvad som gör det möjligt för dem, som upplägga ett sådant Anslag till en
lån, att fylla sina pligter emot obligationsköparne, är, såsom herrarne
torde känna, den omständighet, att det för obligationerna utställning i
inbetalda beloppet under en längre tid drager en ränta, som be- stocHhohn.
täcker alla dessa vinster och den lilla räntevinst, som kan före- (Forts.)
komma.

Deremot är förhållandet vid klasslotteriet, att detta mycket
snart tager slut. Dragningarne ställas på 2 å 3 år, hvarefter det
hela är afslutadt. Detta innebär naturligtvis den följd, att den
största delen af obligationsköparne icke kan vinna någonting.

Deri ligger den stora skilnaden.

Nu är frågan: hvilket är det skadligaste i afseende på att
reta allmänhetens spellust? Jag kan icke neka, att chefen för
civildepartementet har rätt deri, att dessa ständigt återkommande
dragningar, som infalla flere gånger om året, under en lång följd
af år, reta denna spellust. Man kan ju säga, att allmänheten
blir van dervid och att spelets lockelse derigenom skulle förminskas,
meu å andra sidan kan beklagligtvis spellusten underhållas
i väsentlig mån derigenom, att försäljning af promesser eger
rum, d. v. s. att eu lott får lemnas tillbaka om den icke utfaller
med vinst, hvarigenom på ett ganska oförsynt sätt kringgås något
som af Kongl. Maj:t förbjudits. Skulle polismyndigheterna kunna
förekomma detta, blefve det vida bättre.

Äfven vill jag meddela Öppet, att dessa teaterobligationer
hafva under de första åren sprungit upp till ett pris, som gör,
att köparne af desamma komma att på dem lida förlust. Det
var icke heller beräknadt, att så skulle komma att ske. Nu tror
jag emellertid, att böjelsen att köpa dessa obligationer stannat af.

Således har verkligen detta premieobligationslån, det måste jag
medgifva, utfallit så, att det blifvit mera till skada än man hade
beräknat.

Men det oaktadt anser jag klasslotterierna gifvetvis vara vida
skadligare än den audra arten. Det är sant, att det är snart slut.

Man tager in medicin, låt vara ett gift, som är häftigt verkande,
och det går snart öfver, men det har medfört stor skada för
framtiden. Det har stora olägenheter med sig att beträda och
fortsätta ytterligare på den vägen. Jag har en gång förut yttrat
i denna kammare, att jag skulle önska att vi aldrig beträdde den
vägen att öfvergå till klasslotterier, och jag kan icke heller nu
lemna min röst dertill.

Jag ber derför, det må gå med denna utställning, för hvilken
jag dock är varmt intresserad, huru det vill, att, då jag icke
kan rösta för införande af klasslotterier i Sverige, få förena mig
med herr Tamm.

Ilerr Almström: Det är endast eu talare, som yrkat afslag
på den gjorda framställningen, och jag skall derför till en början

N:o 29. 26

Torsdagen den 2 Maj.

Anslag till en icke uppehålla mig vid utställningen i och för sig, utan kan öfallmän
konst- yeTg^ till att bemöta de talare, som här hafva yrkat afslag på
''utställning^ utskottets hemställan och bifall till reservanternas.

Stockholm. De hafva stödt sig hufvudsakligen derpå, att man, genom

(Ports.) antagande af utskottets förslag, skulle införa ett nytt slag af
lotterier i landet, hviiket sedermera skulle komma att fortlefva,
eller för hviiket det åtminstone skulle göras stora ansträngningar
för att få det att fortlefva. Det är ju alldeles naturligt att de,
som anse lotterier för en syndig handling, måste yrka afslag på
utskottets förslag, men för dem, som anse, att spel på lotteri icke
är något värre än vanligt sällskapsspel, ställer sig saken annorlunda.
Då blir frågan: kommer man verkligen, genom inrättande
af ett sådant lotteri, som här är föreslaget, att på något sätt be
fordra spellusten i landet? Nej, mine herrar, jag tror det icke.
I motsats mot herr vice talmannen vågar jag påstå, att det spel
på lotteri, som här i landet verkligen eger rum, icke inskränker
sig till köp af teaterpremieobligationer eller promesser dertill, och
icke heller endast till de södra delarne af landet, ty lotterispelet
är spridt öfver hela vårt land. Det spel, som skulle komma att
ega rum på det nya lotteriet, blefve försvinnande litet mot hvad
som redan eger rum, och att på något sätt förebygga lusten att spela
på lotteri genom att nu afstå utskottets hemställan tror jag icke
går för sig.

Jag skall nu be att med några ord få återkomma till sjelfva
frågan. Det kan icke nekas, att i alla utställningar, i synnerhet
dem som egt rum på sista tiden, ingått en hel hop för utställningens
ändamål främmande saker. Det har också anmärkts, att
utställningarna till stor del blifvit humbug. Ja, jag medgifver,
att i de stora verldsutställningarna, som egt rum på sista tiden
i utlandet, ingått mycket som kan kallas humbug, men jemte
detta har dock i dem funnits ännu mer af verkligt värde.

I vårt land hafva numera uppstått så många nya industrier,
hvilka för mången äro okända, och hvilka intressen tåla väl vid att
tillvaratagas. Då de öfriga dessutom icke på ett fjerdedels sekel fått
visa hvad de kunna åstadkomma, är det ett behof för många industriidkare
att nu få göra det. Jag kan dock försäkra dem, som
icke känna de industriella förhållandena, att det är icke med mycket
gladt hjerta, som industriidkarne gå att deltaga i en sådan
utställning. Den medför för dem besvär och kostnader, men de
anse det dock för sin skyldighet att visa hvad de kunna åstadkomma.
Eu del af dem, icke alla, hoppas äfven att på eu sådan
utställning skörda vinst. Men en del deltager endast af intresse
för industrien i allmänhet.

Då talaren på elfsborgsbänken yttrade, att den utställning,
vi skulle kunna åstadkomma, skulle blifva eu parodi på hvad
utlandets stora verldsutställningar kunde framvisa, så begagnade
han ett för starkt uttryck. Om han hade sagt, att vi på långt

27 N:0 29.

Torsdagen den 2 Maj.

när icke kunna åstadkomma hvad de på de stora verldsutställningarue
kunna prestera, hade han haft rätt. Men det är icke
eu parodi, när ett land visar hvad det kan prestera, utan att
derför ställa anspråk på att täfla med de stora länderna.

Anser kammaren, att denna utställning bör ega rum, synes
mig, att det icke finnes någon annan möjlighet att få den till
■stånd än att antaga utskottets förslag, till hvilket jag ber att få
yrka bifall.

Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade
herr talmannen, att i afseende på utskottets i förevarande utlåtande
gjorda hemställan yrkats: l:o) att densamma skulle bifallas;
2:o) af herr BiUing, att det förslag, som innefattades i den
af honom och herr S. G. von Friesen vid utlåtandet afgifna reservation
skulle bifallas; 3:o) af herr Tamm, Hugo, att kammaren
måtte antaga det förslag, som innefattades i hans vid utlåtandet
afgifna reservation; och 4:o) att utskottets hemställan skulle afslås.

Vidare anförde herr talmannen, att jemväl beträffande utskottets
motivering särskildt yrkande framstälts, men att denna
fråga syntes böra företagas till afgörande, först sedan kammaren
beslutat öfver utskottets hemställan.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner i enlighet
med de fyra yrkanden, som frarastälts i afseende på utskottets
hemställan, och förklarade sig anse propositionen på antagande
af herr Tamms förslag vara med öfvervägande ja besvarad.

Votering begärdes, i anledning hvaraf herr talmannen upptog
hvart och ett af de tre öfriga i afseende på utskottets
hemställan gjorda yrkandena med förfrågan, huruvida kammaren
ville antaga bifall dertill såsom kontraproposition i den förestående
voteringen, samt förklarade sig finna de härå afgifna svaren hafva
utfallit med öfvervägande ja för deras mening, som ville till kontraproposition
antaga bifall till utskottets hemställan.

Jemväl om kontrapropositionens innehåll äskades emellertid
votering, i anledning hvaraf, och sedan till kontraproposition dervid
antagits afslag å utskottets hemställan, uppsattes, justerades
-och anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Den, som till kontraproposition i hufvudvoteringen angående
statsutskottets utlåtande n:o 64 antager bifall till utskottets hemställan,
röstar

Ja,

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har såsom kontraproposition i nämnda votering
antagits afslag å utskottets hemställan.

Anslag till en
allmän konstoch
industriutställning
i
Stockholm.

(Forts.)

N:0 29. 28

Torsdagen den 2 Maj.

Anslag till en Omröstning!

allmän konst ha{va
och industri -

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna
utfallit sålunda:

utställning i
Stockholm.
(Forts.)

Ja—73;
Nej—51.

Till följd häraf uppsattes, justerades och anslogs följande
omröstningsproposition för hufvudvoteringen:

Den, som antager det förslag, som innefattas i den af herr
Hugo Tamm vid statsutskottets utlåtande n:0 64 afgifna reservation,
röstar

Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan.

Vid slutet af den häröfver anstälda omröstning befunnos
rösterna hafva utfallit sålunda:

Härefter yttrade herr talmannen, att rörande motiveringen
yrkats, af herr Wijk, att i stället för tredje och fjerde punkterna
af det stycke i utlåtandet, som förekomme näst framför utskottets
hemställan, skulle göras följande uttalande:

Då ett lotteri, särskildt i den form, som nu af departementschefen
förordats, torde kunna medföra skadliga verkningar, hyser
Riksdagen, lika med motionären, betänkligheter mot anlitande af
denna utväg för åstadkommande af tillgångar till kostnadernas
betäckande, och kan samma anmärkning göras mot det ifrågasatta
inrättandet af en tombola. Riksdagen, som sålunda anser önskvärd!,
att anordnandet af ett lotteri och en tombola för ifrågavarande
ändamål måtte, såvidt möjligt, kunna undvikas, kan emellertid
icke biträda motionärens förslag, att Riksdagen skulle för utställningen
anvisa anslag utöfver det belopp, sam af Kongl. Maj:t
äskats.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner, först på
bifall till herr Wijks berörda yrkande samt vidare på afslag derå,
och förklarade sig anse den senare propositionen vara med öfvervägande
ja besvarad.

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Ja—50;
Nej—74.

Torsdagen den 2 Maj.

29 BT:o 29.

Herr Wijk begärde votering, i anledning hvaraf uppsattes, Anslag till en
justerades och anslogs en så lydande omröstningsproposition: tekoindustri

utställning i

Den, som bifaller herr Wijks yrkande i afseende på moti- Stockholm.
veringen i statsutskottets utlåtande n:o 64, röstar (Forts.)

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, afslås nämnda yrkande.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:

Ja—36;

Nej—52.

Vid förnyad föredragning af statsutskottets nedannämnda,
den 27 och 30 sistlidne april bordlagda utlåtanden:

n:o 65, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition om anordnande
af bageri och bryggeri vid Vexiö hospital,

n:o 66, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
utvidgning af Vexiö hospitals område,

n:o 67, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
förändradt sätt för användandet af ett till en mejeriskola inom
Jemtlands län anvisadt anslag,

n:o 68, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse åt enskilde af ett invid Jörns jernvägsstation beläget
område af kronoparken Vestra Jörnsmarken i Jörns socken af
Vesterbottens län, och

n:o 69, i anledning af Kongl. Maj-.ts proposition angående
försäljning till Upsala stad af kronolägenheten Slottstegelhagen
och en del af kronolägenheten Slottshumlegården,

biföll kammaren hvad utskottet i nämnda utlåtanden hemstält.

Föredrogs å nyo statsutskottets den 27 och 30 sistlidne Om öfverapril
bordlagda utlåtande n:o 70, i anledning af Kongl. Maj:ts låtandet på
proposition om uppgörelse med Stockholms stad angående öfver- »taten af visso,
låtande på staten af den rätt, staden må ega till vissa delar af Helgéands■
Helgeandsholmen, samt angående två i ämnet väckta motioner. holmen.

N:o 29. 30

Om öfverlåtande
på
8 ta ten af vissa
dt lar af
Helgeandsholmen.

(Forts.)

«

Om beredande
af älderdomsunderstöd
åt
barnmorskor.

Torsdagen den 2 Maj.

Herr Törnebladh: Då statsutskottets stora flertal varit

så alldeles bestämdt emot bifall till ifrågavarande motiou, hyser jag
naturligtvis ej någon förhoppning, att den skall af kammaren
bifallas och jag kommer derför ej att göra något yrkande derom.
Jag har begärt ordet endast för att ytterligare angifva min ställning
till frågan. Den är helt enkelt den, att jag, som jemte
öfrige motionärer varit underhandlare i saken, ansett det vara af
vigt att draga under Riksdagens ompröfning denna möjlighet att
kunna på en gång få saken reglerad, så att man ej skulle behöfva
ett ytterligare beslut af stadsfullmägtige. Vi hafva trott det vara
mera vigtigt än de obetydliga fördelar, som staten skulle vinna
genom bibehållande af den nuvarande uppsägningsrätten, helst
utskottet, likasom äfven af Kongl. Maj:ts proposition framgår,
har ansett, att den praktiska betydelsen af denna uppsägningsrätt
vore mycket liten.

Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren hvad
utskottet i föreliggande utlåtande hemstält.

Föredrogs å nyo statsutskottets den 27 och 30 nästlidue
april bordlagda utlåtande n.o 71, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition till Riksdagen angående beredande af ålderdomsunderstöd
åt barnmorskor.

Herr statsrådet Gilljara: Jag har visserligen ock skäl att
börja mitt anförande på samma sätt, som den föregående talaren
gjorde med anledning af sin motion: att då statsutskottet har
intagit den ståndpunkt, som det gjort i denna fråga, lär det icke
vara mycket hopp att i kammaren få ett bättre slut än det,
hvartill utskottet kommit. Jag måste emellertid med afseende på.
de särskilda förhållanden, som äro förknippade med denna fråga,
be att få taga kammarens uppmärksamhet i anspråk eu liten

stund. .

Som herrarne se af utskottets betänkande och af de i öfrig!
föreliggande handlingarne, så hade denna Kongl. Maj:ts framställning
till utgångspunkt en Riksdagens egen skrifvelse af år
1888. Jag kan i förbigående ej annat än erinra om, att utskottet
i sitt utlåtande icke ens har haft rum för ett kort referat af denna
Riksdagens skrifvelse; men väl kan jag i korthet säga, att den
gick i en alldeles motsatt rigtning emot hvad statsutskottets utlåtande
nu går. Det kan naturligtvis ej hjelpas, att utskottet
härvidlag ansett sig böra underkänna befogenheten af de åsigter,
som föranledde Riksdagen att gå in till Kongl. Maj:t med den
ifrågavarande skrifvelsen. Det blir en sak, som Riksdagen
sjelf får pröfva och bedöma. Men jag kan dock icke underlåta

31 N:o 29.

Torsdagen den 2 Maj.

att såga, att det är ett tillvägagående, som bör återkomma så Om beredande
sällan som möjligt, ty annars vållas ett onödigt arbete, der det^nd^-stödTt
finnes öfverflöd på arbete förut, och ett arbete, som blir så mycket barnmorskor
tyngre, då man bar att befara att det är fullkomligt gagnlöst. (Forts.)

I detta ärende hafva först två särskildt sakkunnige personer
varit tagua i anspråk i och för utredning, den ene af dessa
under en mycket lång tid och på ett synnerligen ansträngande
sätt. Om det resultat, hvartill han kommit, har ju statsutskottet
ej yttrat ett enda omdöme. Månne det på grund af sin principiella
uppfattning ansett detta vara fullkomligt obehöfligt? I ärendet
hafva vidare utlåtanden infordrats från en stor mängd myndigheter.
hvilka delvis underkastat frågan en omfattande och i följd
deraf äfven en tidsödande pröfning. Här äro hörda icke blott
medicinalstyrelsen och statskontoret, utan äfven direktionen öfver
iolkskolelärarnes pensionsinrättning och direktionen öfver prestera
skåpets enke- och pupillkassa, samtlige förste provinsialläkare och
förste stadsläkarne i Stockholm och Göteborg samt alla Konungens
befallningshafvande jemte öfverståthållareembetet.

Vidare är det en stor olägenhet, att igenom Riksdagens
skrifvelse hos de närmast intresserade — här då barnmorskorna
— väckts förhoppningar och berättigade förhoppningar, att åtminstone
något skulle komma att göras, detta något månde för
dem blifva mer eller mindre fördelaktigt. Dessa förhoppningar
blifva naturligtvis nu svikna.

Liksom Riksdagen intresserat sig — såsom tydligt framgår
af skrifvelsen — för barnmorskornas bästa, så har äfven Kongl,

Maj:t gjort det. Men det är likväl icke blott och bart för barnmorskornas
intressen, som allt detta arbete användts på frågans
utredning och behandling, utan dermed var afsedt att på samma
gång göra den allmänna helsovården en god tjenst och få den
bättre ordnad på ifrågavarande område. Detta var tvifvels utan
den hufvudsakliga anledningen äfven till Riksdagens skrifvelse.

Statsutskottet har dock, kan man säga, knappt med ett ord
antydt denna den vigtigaste omständigheten, i hvars ljus alla
öfriga argument egentligen böra betraktas. Jag har naturligtvis
icke den minsta anledning att gå in på sådana delar utaf den
föreliggande frågan, som af statsutskottet icke hafva blifvit berörda.
Men jag måste deremot underkasta de af statsutskottet
anförda skälen eu liten belysning — den skall icke blifva lång —
för att visa, hvilken motsats det råder emellan statsutskottets utlåtande
och den Riksdagens skrifvelse, som framkallat Kongl.

Maj:ts proposition.

Statsutskottet säger först: »att, då frågan nu efter verkstäld
utredning föreligger till afgörande, noga bör tillses och öfvervägas,
huruvida ifrågavarande ändamål verkligen är af beskaffenhet att
böra af staten understödjas, samt huruvida bidrag dertill från det
allmännas sida är af verkligt behof påkalladt». Med anledning

N:0 29. 32

Torsdagen den 2 Maj.

Omberedande deraf vill jag uppläsa ett litet kort referat af Riksdagens skrifvelse
a/ ålderdoms- £r 1888. Riksdagen säger i sin skrifvelse, att den anhåller,
barnmorskor. Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta förslag till en allmän
(Forts.) pensionsinrättning för barnmorskor jemte förslag till de bidrag från
staten, som derför kunna anses behötliga». Utaf dessa ordalag
kan man naturligtvis icke komma till någon annan slutsats, än
både att en pensionsauordning för barnmorskor är nödig, och att
staten bör efter Riksdagens förmenande på ett eller annat sätt
bidraga till deima pensionsanstalts upprätthållande.

Utskottet säger vidare, att »då frågan år 1888 var föremål
för Riksdagens pröfning, gälde den allenast föranstaltande af
erforderlig utredning». Nej, tnine herrar, den gälde en utredning
i ett alldeles bestämdt syfte, nemligen åvägabringandet af en
pensionsinrättning och ett förslag om det bidrag af statsmedel,
som kunde vara erforderligt.

Derefter förekommer i utskottets utlåtande ett skäl, som
aldrig någonsin af Kongl. Maj.t upptagits såsom ett giltigt skäl,
hvarför jag helt och hållet går förbi det. Utskottet har sedermera
åtskilligt att förtälja om, att barnmorskorna äro kommunala
yrkesutöfvare, och att staten med deras ålderdomsförsörjning intet
bär att göra. Då frågar jag å min sida statsutskottets ledamöter,
om det verkligen är ett så ovanligt förhållande i vårt land, att
staten understöder kommuner uti kommunala angelägenheter, särskilt
om dessa äro förbundna med ett allmänt intresse. Jag
vågar dervidlag hänvisa till folkskoleväsendet. Det är också en
kommunens angelägenhet, men staten har derför ingalunda ansett
sig förhindrad att bidraga till det, dels för att understödja fattiga
kommuner, dels ock för att med sitt bidrag jemna bördor, som
på grund af åtskilliga förhållanden trycka mycket ojemnt.

Utskottet säger vidare eller, rättare sagdt, utskottet erkänner,
att Kongl. Maj:ts proposition går ut på, att kommunerna sjelfva
skola bära den tyngsta bördan af denna pensionering, och då
synes det mig, som om statsutskottet just genom detta erkännande
åt Kongl. Maj:ts proposition i väsentlig män har brutit udden af
sitt näst föregående argument.

Följande utskottets motivering kommer jag derefter in på
eu mycket omtvistad fråga, som varit föremål för mycket öfvervägande,
nemligen huruvida barnmorskorna sjelfva böra bidraga
till pensioneringen eller icke. Från början var förslaget uppgjordt
på det sätt, att dessa icke sjelfva skulle lemna något bidrag.
Detta berodde på de särskilda förhållanden, som råda inom barnmorskecorpsen,
i det att somliga äro af kommunerna anstälda, andra
åter blott och bart enskildt praktiserande. Eu barnmorska är
äfven understundom en tid anstäld af kommunen, och en tid derefter
är samma barnmorska privatiserande. Det stötte derför på
mycken svårighet att på lämpligt sätt anordna uppbörden af barnmorskornas
afgifter, och derför beslöts från början att icke sätta i

Torsdagen den 2 Maj.

33 >’:o 29.

fråga några dylika åfgifter alls. På grund af statskontorets utlåtande Om beredande
och tillika ett instämmande i det afseeudet från direktionen öfver
folkskolelärarnes pensionsinrättning, ansågs det dock vara nöd- larnmor&-\lor%
vändigt att göra ändring i detta ursprungliga förslag, detta ock (F0rts.)
emedan det var väl bekant, hurusom särskilt inom Andra Kammaren
det är en bestämd sympati för att pensionstagarne i någon
mån sjelfva skola bidraga till sina pensioner. Men när förslaget
sedan skulle i detalj utarbetas, befans det så ytterligt svårt att
hålla reda på dessa enskildt praktiserande barnmorskor, att förslaget
blott och bart kunnat fastställa åfgifter för de i kommunernas
tjenst anstälda, under det att man deremot med afseende
på de andra barnmorskorna sökte hjelpa saken på det sättet, att
man gaf dem en proportionerligt nedsatt pensionering för den tid,
de enskildt utöfvat sitt yrke. Dermed syntes saken lika väl löst
i realiteten, som om dessa privatiserande lemnat ett bidrag till
sin pensionering.

Slutligen, för att ej gå igenom alla skälen, hvilket kan vara
öfverflödigt, så talar utskottet till sist om, att denna pensionering
för barnmorskor icke torde vara så synnerligen af behofvet påkallad.
I det fallet vädjar jag icke blott och bart till Riksdagens
skrifvelse, utan fastmera till den allmänna erfarenheten. Det lär
väl vara temligen allmänt bekant, att barnmorskorna, i allmänhet
taget, hafva små inkomster, och att de hafva mycket svårt att
under sin verksamhetstid med dessa små löner kunna åstadkomma
några besparingar, som skola komma dem till hjelp på ålderdomen.
I följd derutaf eger ett af de tu rum: antinger faller
barnmorskan fattigvården till last, och det är naturligtvis det
svåraste, eller ock tvingas hon till följd af behof att fortsätta
med sin verksamhet såsom barnmorska långt utöfver den tid,
som lämpligt är. Det var just med afseende bland annat på att
förekomma nödvändigheten af något dylikt, som Kongl. Maj:t
ansåg, att denna pensionsfrågas lyckliga reglering verkligen icke
hade liten betydelse för landet i dess helhet.

Då jag visserligen klarligen inser de små utsigter, som förefinnas
för framgång af Kongl. Maj:ts proposition, men å andra
sidan håller före, att Kongl. Maj:t i detta fall haft synnerligen
goda skäl för framläggande af sin proposition, och att de skäl,
som statsutskottet anfört emot propositionens antagande, äro af
mycket liten betydelse, så tager jag mig friheten att yrka bifall
till Kongl. Maj:ts proposition.

Herr talmannen tillkännagaf, att anslag utfärdats till sammanträdets
fortsättande kl. 7 e. m.

Herr Nyström, Carl: Jag beklagar i högsta grad det slut,
hvartill statsutskottet kommit, men kan inskränka mitt anförande
till att helt enkelt instämma med herr statsrådet och chefen för

Första Kammarens Prat. 1895. N o 29.

3

N:o 29. 34

Om beredande
af ålderdomsunderstöd
åt
barnmorskor.

(Forts.)

Torsdagen den 2 Maj.

ecklesiastikdepartementet. Jag hemställer till kammaren, hvilken
verkan detta skall göra på den hedervärda yrkesklass, som, när
Riksdagens skrifvelse kom till stånd, ansåg sin sak nästan vunnen.
Det är väl också mindre underligt, om de dervid ansågo
sig ha vunnit en bättre utsigt till ålderdomsförsörjning, och temligen
klart är, huru bitter missräkningen blir, när man i stället
för att hjelpa dem på deras ålderdom gifver dem en sådan hänvisning,
som att de få vända sig åt annat håll, eller att deras
tjenstgöring i allmänhet torde gifva tid öfrig till annan arbetsförtjenst.
De kunna enligt min åsigt ha fullaste skäl att beklaga
en sådan sakens utgång, en sådan slutakt på den serie, som''
började med Riksdagens skrifvelse. Då enligt min uppfattning
herr statsrådet förebragt alla de skäl, som borde kunna förmå
Första Kammaren att äfven i strid mot statsutskottet bevilja detta
anslag, skall jag anhålla få förena mig i samma yrkande som
herr statsrådet Gilljam.

Herr Pettersson, Carl: Till eu början anhåller jag få

erinra om det beslut, hvartill Riksdagen kom sistlidne lördag.
Då förehade Riksdagen eu kongl. proposition om pensionering af
arbetare. Visserligen är det sant, att denna proposition ej gick
igenom på det sätt, Kongl. Maj:t önskat, men båda kamrarne
gillade dock i hufvudsakliga delar Kongl. Maj:ts förslag, och
stora utsigter förefinnas, att i en kanske nära framtid det förslag,
Kongl. Maj:t då kommer att lägga fram, vinner Riksdagens bifall.
Såsom jag då hade äran framlägga i det korta anförande, jag
vid nyssnämnda tillfälle höll, innebär detta förslag en räckvidd
så stor, att ingen förmår öfverskåda den. Det gälde den gången
pensionering af arbetare vid fall af invaliditet, eller då de hunnit
den ålder, att de ej längre kunna fortsätta sitt arbete. I dag
gäller det pensionering visserligen icke af manliga arbetare, utan
af qvinliga — men med hänsyn dertill, att den förra pensioneringsfrågan
afsåg jemväl qvinliga arbetare, företer det nu föreliggande
förslaget i detta fall ingen olikhet mot det förra, och
det måste förefalla besynnerligt, att utskottet vägrat bifall till
det nu föreliggande förslaget, helst då Riksdagen hos Kongl. Maj:t
begärt utredning i ämnet. Visserligen hade förslaget om arbetarnes
pensionering behandlats af särskildt utskott, och detta af
statsutskottet, och de hafva ej sålunda utgått från samma källa,
men samma myndighet skall afgöra dem båda, nemligen Riksdagen;
och då frågar jag: skulle det ej vara inkonseqvent handlag
af Riksdagen att ena dagen visa sin sympati för eu kongl.
proposition af den stora omfattning som arbetarepensioneringen
och nu afslå frågan om beredande af pensioner åt barnmorskorna?
Det kan väl ej gerna bero på, att här är fråga om qvinnor —
att man derför skulle undertrycka det framlagda förslaget. Icke
heller kan det vara derför, att det gäller qvinnor, hvilka äro an -

Torsdagen den 2 Maj.

35 N:o 2».

stälda i kommunernas tjenst, då Riksdagen redan gifvit ett hälft Om beredande
löfte om, att den skall pensionera arbetare till och med i en‘Understödet
skildes tjenst. Dessa qvinnor äro dock, när de blifva ålderstigna, \)arnmors]mri
de flesta fall öfveransträngda, de hafva under en kedja af mödor (portg.)
och försakelser egnat sitt lif åt det allmännas tjenst i — jag vågar
påstå det — en vida högre grad än enskilde arbetare. Jag vill blott
erinra om, huru många menniskolif blifvit räddade genom dessa
qvinnor, huru de få släpa och slita, huru de ofta midt i natten på
svåra vägar få hasta till sina nödstälda och betryckta likars hjelp.

För öfrigt tänker jag, att de genom den undervisning, de numera
erhålla vid barnmorskeinstituten, hvarest de lära sig den s. k.
antiseptiska behandlingen, kommit i tillfälle att rädda ännu flera
menniskolif än genom om och trogen vård.

Jag finner för öfrigt, i likhet med hvad herr statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet nyss anfört, att utskottets
skäl för afslag på Kongl. Maj-.ts förslag äro mycket svaga, och
jag skall för min del bedja att få biträda hans förslag, då han
yrkade bifall till Kongl. Maj:ts proposition.

Friherre von Otter: Såsom den förste högt ärade talaren

erinrade, är detta en fråga, som har sin hemortsrätt i Riksdagen,
enkannerligen i denna kammare. — Vid 1888 års riksdag väcktes
här en motion, deri framhölls, huruledes de fattiga kommunerna
inom landet icke kunde aflöna sina barnmorskor såsom sig borde,
och att derför staten borde på ett eller annat sätt träda emellan.

Och det lämpligaste sättet ansåg motionären vara, att staten skulle
bidraga till eller åstadkomma deras pensionering. Denna motion
remitterades till ett tillfälligt utskott, som faun i den omständigheten,
att barnmorskereglementet ålade barnmorskorna vissa skyldigheter,
ett skäl, hvarför staten i detta fall borde träda emellan
samt tillstyrkte en skrifvelse i ämnet. När frågan förevar här i
kammaren, var det endast en ledamot, nemligen den högt ärade
ordföranden i medicinalstyrelsen, som yttrade sig, hvarefter kammaren
biföll motionen. Inkommen i Andra Kammaren tillstyrktes
motionen jemväl der af tillfälligt utskott derstädes, men när frågan
förevar i kammaren, uttalades mycket starka betänkligheter,
huruvida verkligen kunde vara skäl i att aflåta den föreslagna
skrifvelsen. Jag har protokollet här framför mig och skulle kunna
läsa upp ett och annat derur, men troligen skulle det icke intressera
så synnerligen mycket. — Emellertid framhölls der särskildt
af två talare, att vi »kunna ju vara med om denua sak,
det är ju endast fråga om en skrifvelse, och sedan kan Riksdagen
göra så som den vill». »Häraf synes, att Riksdagen icke blir
bunden genom förslagets antagande, utan lemnas fullt fria händer»,
säger en talare. En annan säger: »här är endast fråga om en
skrifvelse». »Vore det fråga om pensionering af barnmorskorna
genom statens försorg, skulle han sätta sig alldeles bestämdt der -

N:o 29. 36

Torsdagen den 2 Maj.

Om beredande emot». Emellertid bifölls utskottets förslag med 134 röster mot
“understöd”^ ^ begärdes, såsom herr statsrådet redan erinrat, förslag till
barnmorskor. en allmän pensionsinrättning för barnmorskorna samt förslag till
(Forts.) de bidrag från staten, hvilka dertill behöfdes.

Den utredning, som uti ifrågavarande angelägenhet har
åstadkommits, är enligt min mening till den grad samvetsgrann
och, jag vill säga, uttömmande, att i det hänseendet kan näppeligen
något fullständigare åstadkommas. Och äfven de fordringar,
som ställas på staten, äro nedbragta till ett minimum, då, såsom
I, mine herrar, torden erinra Eder, hela utgiften för ifrågavarande
pensionering skulle framdeles uppgå till 66,000 kronor. Deraf
skulle kommunerna betala 48,000 kronor, barnmorskorna sjelfva
8,000 kronor samt således endast 10,000 kronor komma på statsverket,
och detta icke förr än 1905

Således, i detta hänseende och i afseende å utredningen är
förslaget så tillfredsställande — kan man säga — som möjligt.
Derför är det endast i två principiella hänseenden, som utskottet
trott, att Riksdagen, innan den trädde in på denna väg, borde
noga betänka sig. Det ena är, att Riksdagen skulle ålägga kommunerna
afgifter, som röra deras gemensamma hushållningsangelägenheter,
och detta utan att kommunerna blifvit hörda. Det
är en sak, som jag tror att man bör noga tänka på, innan man
gör det. Herr statsrådet erinrade, att detta icke är det enda
område, hvarpå staten trädt emellan och hjelpt kommunerna,
och han anförde i detta afseende folkundervisningen. Men i det
fallet ber jag att få framhålla eu högst väsentlig skiljaktighet.
Afgifter, som Riksdagen eller staten har ålagt kommunerna till
följd af folkundervisningen, grunda sig på en allmän, af Kongl.
Maj:t och Riksdagen antagen lag eller stadga. Der föreskrifves,
att skolor skola finnas inom kommunerna, och huruledes deras
lärare skola af kommunerna aflönas. Med afseende å barnmorskorna
deremot finnes icke något liknande, och det är också
derför, som jag för min del tror, att om man skall kunna hoppas,
framgång åt denna sak, bör barnmorskeväsendet organiseras genom
någon lag eller stadga, hvarigenom hvarje kommun ålägges
att hafva barnmorskor och på något sätt sörja för dem.

Det andra hänseende, hvari utskottet anser eu princip föreligga,
med hvars antagande man bör vara varsam, är, huru
vida staten skall pensionera enskildt praktiserande. Och i detta
särskilda fall är ock att erinra om att kommunerna skulle bidraga
till pensionering af enskildt praktiserande.

Så vidt jag har mig bekant, är det något alldeles nytt hvad
den värde talaren på dalabänken yttrade med afseende på analogien
mellan denna fråga och den fråga, som förevar här om
dagen. Denna kan ju i viss mån hafva sitt berättigande. Men
jag vill erinra om, att den fråga, som då förevar, antogs icke,
utan blef uppskjuten.

Torsdagen den 2 Maj.

37 N:o 2f».

Såsom sagdt, det är nämnda två omständigheter, hvilka
gjort, att utskottet ansett sig böra afstyrka frågan. Med fullt
erkännande af den ytterliga omsorg och det förtjenstfulla arbete,
som i frågan blifvit nedlagda, anhåller jag om bifall till utskottets
förslag.

Herr Almén: Lika med åtskilliga af de föregående talarne
finner jag motiveringen för afslag något underhaltig, särskildt
med hänsyn dertill, att detta är en proposition, framkallad genom
Riksdagens egen begäran. Utskottet säger på sid. 8, då det öfvergår
till sin korta motivering af det hela, att utskottet »trott, att,
då frågan nu efter verkstäld utredning föreligger till afgörande,
noga bör tillses och öfvervägas, huru vida ifrågavarande ändamål
verkligen är af beskaffenhet att böra af staten uuderstödjas samt
huru vida bidrag dertill från det allmännas sida är af verkligt
behof påkalladt». Ja väl, men det synes mig vara väl sent för
Riksdagen att först nu börja tänka på detta. Hufvudfrågan, principen
borde den hafva tänkt på förut.

Den siste talaren erinrade om, att, då frågan väcktes i denna
kammare, endast en ledamot yttrade sig, hvarefter förslaget antogs.
Deri kan jag icke finna något skäl för det antagandet, att
Riksdagen skulle handlat lättsinnigt. Tvärtom tror jag, att Riksdagen
ansåg frågan så naturlig och billig, äfven hvad angår
principen, att den utan vidare diskussion antog förslaget om
skrifvelsen. — Han nämnde äfven, att inom Andra Kammaren
förefunnos betänkligheter, huru man skulle gå till väga, och att
frågan der slutligen afgjordes genom votering med — jag vill
minnas han sade — 134 röster för och 62 mot skrifvelses aflåtande.
Således en mycket stor majoritet. Och icke kan det sägas —
då en lång diskussion och sedan votering egde rum — att frågan
der behandlades alltför hastigt. För öfrigt vänder jag mig till
en hvar i kammaren med den frågan: vet icke Riksdagen, när
den beslutar eu skrifvelse till Kongl. Maj:t angående eu utredning,
hvad detta innebär? Jag tror, att så måste hafva varit
fallet äfven här, och att Riksdagens beslut — det må nu hafva
fattats för åtskilliga år sedan — bort respekteras äfven af utskottet.

Det är icke så, att utskottet behöfver obetingadt underskrifva
hvad Riksdagen föreslagit, men att komma med det påståendet,
att det endast varit fråga om en utredning, och att man derför
i dag kan göra hvad man vill, synes mig vara att ställa Riksdagens
eget anseende på spel. Ty har Riksdagen godkänt principerna,
påfordrat en utredning, som den föregående talaren betecknade
såsom mjrnket väl hopkommen, då frågas: hvarför har
Riksdagen öfvergifvit sin ståndpunkt? Hvarför besvära Kongl.
Maj:t och myndigheter med en tålamodspröfvande och arbetskräfvande
samt med ekonomisk uppoffring förenad utredning,
som Riksdagen sedan utan vidare förkastar? Utskottet må hafva

Om beredande
nf älderdomsnnderstöd
åt
barnmorskor.

(Forts.)

N:o 29. 38

Torsdagen den 2 Maj.

Om beredande sin åsigt för sig, så synes mig, att respekten för Riksdagens förra
^nderstöd^åt bort betinga en vidlyftigare motivering ock om möjligt

barnmorskor, äfven ett förordande af Kongl. Maj:ts proposition, då denna var
(Forts.) grundad på Riksdagens skrifvelse och man erkänner utredningen
vara god och bidragen föga betungande för kommunerna.

Man kan säga, att efter det förra beslutets fattande hafva
nya skäl för afslag inträffat, kvilka då icke voro kända. Ja,
skulle så hafva varit fallet, skulle jag erkänna detta såsom varande
af betydelse. Men jag frågar, om icke tvärtom sedan 1888
mycket inträffat, som talar för bifall till propositionen.

Här har länge ordats om införande af allmän ålderdomsförsäkring
för yrkesarbetare och andra. Jag frågar: om Riksdagen
anser sig skyldig att sörja för arbetarne i allmänhet, har
icke Riksdagen då också skyldighet att bidraga till pensionering
af en så aktningsvärd corps som barnmorskornas, eu corps, som från
helsovårdens synpunkt är nödvändig, en corps, som förtjenstfullt
fullgör sin oftast tunga skyldighet. Barnmorskorna äro i sanning
mera i behof af understöd än yrkesarbetare. Att de äro qvinnor
utgör icke något skäl till att neka dem understöd. Derom är
jag ense med föregående talare.

Utskottet säger vidare: att »såvidt frågan gäller att bereda
ålderdomsförsörjning åt barnmorskor, anstälda af kommunerna,
anser utskottet denna angelägenhet vara eu kommunernas egen,
som lämpligast bör af dem sjelfva ombesörjas». Ja väl, mycket
kan man tala om kommunernas skyldigheter, men man bör icke
frånse frågans praktiska sida och att det är otillräckligt sörjdt
för barnmorskornas ålderdom i detta nu; och förkastas detta förslag,
lär det icke blifva bättre förr än i en aflägsen framtid.
Erkänner man åter, att barnmorskorna behöfva understöd, är det
icke skäl att förvänta sådan genom kommunernas bidrag. Må
vara att de ofta lemna bidrag, men de underlåta det också ofta,
■och barnmorskorna motse derför sin ålderdom med stort bekymmer.

Utskottet talar också om faran af att ett bifall till förslaget
skulle kunna framkalla dylika anspråk från enskilde läkare, tandläkare,
apotekare o. s. v. Att fara finnes för att anspråk skola
framställas, vill jag icke förneka, men det finnes icke någon fara
för, att de skola bifallas. Jag tror, att man icke behöfver vara
så synnerligen rädd för sådana anspråk; komma de fram, nog
veta både kommunerna och Riksdagen medlen för att afslå dem.

Hvad utskottet yttrar om att ålägga kommunerna beskattning,
då de äro hänvisade till egen sjelfstyrelse, vill jag lemna
derhän såsom principielt skäl för afslag, men sjelfstyrelsen har
en annan vacker uppgift, och det är sparsamheten, som då åberopas
såsom skäl för nekande af understöd, äfven der sådant behöfves.
Nu är det visserligen ålagdt för kommunerna att hålla
barnmorskor, men när man vill genomföra detta, svaras, att medel
saknas. När man vidare frågar: hur reda sig kommunerna

Torsdagen den 2 Maj.

39 N:o 29.

utan barnmorskor, så svaras: jo, de anlita andra kommuners
barnmorskor och privat praktiserande. Blir det åter fråga om
ålderdomsförsörjning åt dessa eller kommunernas barnmorskor,
då hafva kommunerna icke några medel härtill. Således är äfven
härutinnan ett skäl att bifalla förslaget, eljest blir barnmorskornas
ställning icke bättre, och den borde dock förbättras, ty den
är icke tillfredsställande som den nu är.

Den siste talaren använde två hufvudargument för sitt yrkande
om afslag. Det ena var, att kommunerna skulle åläggas
dessa utgifter utan att blifva hörda. Det finnes dock äfven andra
områden, der utgifter åläggas dem utan att de blifva hörda. Jag
anser mig endast böra erinra derom, att, hvad specielt barnmorskorna
beträffar, kommunerna äro ålagda att hålla barnmorskor,
men man kan icke förmå alla att fullgöra detta åliggande.
Samma åliggande kan jemföras med kommunernas skyldighet att
anställa skollärare, hvilka beredts ålderdomsunderstöd.

Vidare sade talaren, att ett vigtigt skäl för afslag vore, att
man genom förslagets antagande skulle kunna komma att bereda
pensioner för enskilda praktiserande. Ja, enskilda praktiserande
må de väl gerna kallas, då de icke äro anstälda med aflöning
från kommunerna, men jag vill erinra om den skyldighet, som
åligger barnmorskor och läkare, den att aldrig neka sin hjelp,
der nöden påkallar. År nöden framme för en barnaföderska,,
får icke barnmorskan utan laga skäl undandraga henne sin hjelp.
Hon är visserligen enskildt praktiserande, men är dock bunden
vid ganska tunga förpligtelser. Om hon då kunde på ålderdomen
beredas pension, utan att det blefve alltför betungande för kommunen,
kan jag icke deri finna något skäl för afslag.

Slutligen kommer utskottet derhän, att det ser efter, om det
finnes något verkligt behof af statens medverkan för ifrågavarande
ändamål. Utskottet finner då, att antalet praktiserande barnmorskor
är 2,470, af hvilka 1,463 äro gifta och således »i någon
mån af sina män försörjda». Detta »i någon män» är ett kryphål
för afslag, ty icke är hvarje gift qvinna försörjd; hon råkar
ofta i större nöd efter giftermålet än förut. Icke få vi stryka
pensionering såsom obehöflig åt barnmorskorna, derför att de äro
gifta. Vidare torde väl många af dem blifva eukor och då icke
hafva någon nytta af mannens arbetsförtjenst. Vi kunna emellertid
icke anse dessa gifta barnmorskor såsom hafvande en för nöd
betryggad ålderdom. Jag vill icke mycket uppehålla mig vid
denna fråga då min öfvertygelse är den, att en hvar i denna
kammare måste erkänna, att med barnmorskornas understöd på
ålderdomen är illa bestäldt i vårt land. Många få sitt understöd
i form af fattigunderstöd. Att detta skall kännas betungande,
är gifvet, och det borde kunna undvikas. Då de ifrågasatta bidragen
icke äro för kommunen betungande, och äfven innebära
en besparing för kommunen i så måtto, att den slipper lemna -

Om beredande
af ålderdomsunderstöd
åt
barnmorskor.

(Forts.)

N:o 29. 40

Torsdagen den 2 Maj.

Om beredande
af ålderdomsunderstöd
åt
barnmorskor.

(Forts.)

bidrag från fattigvården för barnmorskornas understöd, så synes
mig äfven deri ligga ett skäl för bifall. Då nu onekligen barnmorskorna
besörja en ytterst vigtig uppgift i samhället, då vidare
i många kommuner är brist på barnmorskor; då slutligen anspråken
på barnmorskornas verksamhet nu för tiden måste ställas
vida högre än förr, och då det, för att dessa anspråk skola
kunna uppfyllas, icke blott fordras undervisning under den korta
tid, staten bekostar sådan, utan äfven nödiga förkunskaper, följer
häraf, att barnmorskornas ställning bör förbättras. Då vidare
månget barn dör af brist på nödigt förlossningsbiträde, och icke
få mödrar dö, och många flera blifva sjukliga under åratal, eller
under hela lifvet, allt på grund af okunnigt förlossningsbiträde,
då frågar jag: borde man icke söka råda bot på detta onda, och
någon bättre bot vet jag icke, än den att skaffa barnmorskorna
understöd på deras ålderdom. Då det för öfrigt är bestyrkt af
föregående talare, att utredningen är fullt tillfredsställande, och
då slutligen Eiksdagen äfven godkänt principen, att barnmorskorna
böra hafva pension på ålderdomen, och att staten bör dertill bidraga,
så tillåter jag mig, på dessa ganska giltiga skäl, yrka bifall
till Kongl. Maj:ts proposition

Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr
talmannen jemlikt de yrkanden, som derunder framstälts, propositioner,
först på bifall till hvad utskottet i förevarande utlåtande
hemstält samt vidare derpå att kammaren skulle afslå
utskottets hemställan och bifalla Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning; och förklarade herr talmannen sig anse den senare
propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.

Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades
och anslogs en omröstningsproposition af följande lydelse:

Den, som bifaller hvad statsutskottet hemstält i sitt utlåtande
n:o 71, röstar o

Ja,

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, afslår kammaren utskottets hemställan och bifaller
Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning.

Vid slutet af den häröfver anstälda omröstning befunnos
rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja—46;
Nej—55.

Torsdagen den 2 Maj.

41

»so 29.

Vid förnyad föredragning af statsutskottets den 27 och 30
sistlidne april bordlagda utlåtande n:o 72, i anledning af Kongl.
Maj:ts proposition angående försäljning af kronan tillhöriga halfva
gården u:o 71 med halfva tomten n:o 127 a inom qvarteret Storoch
Vretroten m. m. i Arboga, biföll kammaren hvad utskottet
i detta utlåtande hemstält.

Föredrogs å nyo konstitutionsutskottets den 27 och 30 näst- Ifrågasatt
lidne april bordlagda utlåtande n:o 16, i anledning af väckt
motion om ändring af §§ 60, 61, 73 och 77 regeringsformen. 77 re''gering8.

formm.

kHerr af Buren: Utan att vilja framställa något yrkande,

vill jag dock uttala mina sympatier för den del af motionen, som
innehåller förslag till ändring af 60 § regeringsformen, lydande
sålunda: Afgift, hvilken af Riksdagen pålagts näring för bekostandet
af anstalter eller åtgärder till näringens främjande, må, äfven
om afgiften ingår till statsverket, endast få för det med afgiften
åsyftade ändamålet användas.» Man skulle genom en sådan förändring
icke behöfva riskera, att en motion utan att sönderdelas
icke kan remitteras till utskott derför att man föreslagit t. ex.
en exporttull att användas uteslutande till skogsskötselns befrämjande,
hvilket jag tror vara en hufvudsaklig anledning till att
den stora skogsfrågan vid denna riksdag föll. Om en sådan bestämmelse
hade funnits, hade sannolikt denna motion i sin helhet
remitterats till ett utskott, som då också kunnat afgöra motionen
i sin helhet.

Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren hvad utskottet
i förevarande utlåtande hemstält.

Vid förnyad föredragning af konstitutionsutskottets nedannämnda,
den 27 och 30 sistlidne april bordlagda utlåtanden:

n:o 17, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af
§§ 62 och 69 regeringsformen samt § 65 riksdagsordningen, och
n:o 18, i anledning af väckt motion om ändring af §§ 53,
69, 87, 105, 106 och 107 regeringsformen, §§ 37, 38, 39, 42, 43,
48 och 57 riksdagsordningen samt § 2 tryckfrihetsförordningen,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemstält.

Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande lagutskottets
den 27 och 30 nästlidne april bordlagda utlåtande n:o 41,
i anledning af väckta motioner om ändring i 15 § i förordningen
angående patent den 16 maj 1884.

Första Kammarens Prof. 1895. N:o 29.

4

Njo 29. 42

Torsdagen den 2 Maj.

Ifrågasatt ut- Punkten 1.
sträckning af

kvitten Spetten- Herr Lundström: Då de skäl, som motionärerna anfört för
terad upp- sina förslag, synas mig goda, talande och kraftiga, har jag inom
firning skall utskottet icke kunnat annat än anse, att utskottet bort tillstyrka
bringMtillut- bifall till en af dessa motioner. Det torde icke kunna bestridas,
ojmng. ^ stora svårigheter oftast uppstå för patentinnehafvare, då de
inom så kort tid, som för närvarande är stadgad, skola nödgas
bringa den patenterade uppfinningen till utöfning, och att dessa
svårigheter vanligen äro desto större, ju vigtigare uppfinningen
är och ju större omfattning densamma har. Detta föranleder
naturligtvis också, att patentegare icke sällan helt och hållet måste
gå miste om sin uppfinning. Såsom synes af utskottets betänkande,
hafva från flera håll åtskilliga betänkligheter anförts mot
en sådan utsträckt tid för utöfningstvånget, och jag medgifver
gerna befogenheten af en och annan af dessa betänkligheter, men
tror icke, att de äro så afsevärda, att icke tiden för utöfningstvånget
utan olägenhet kunde utsträckas ett eller annat år, så
mycket hellre, som jag är öfvertygad om, att uppfinnarne i allmänhet
hafva fullt lika stort intresse att få den patenterade uppfinningen
utöfvad, som någonsin allmänheten kan hafva. Äfvenså
har kommerskollegium tillstyrkt en utsträckning af denna tid till
den af herr Stridsberg föreslagna tiden, nemligen fem år, och
derför har jag också inom utskottet tillstyrkt herr Stridsbergs
motion. Då emellertid frågan så nyligen som för ett par år sedan
varit föremål för Kongl. Maj:ts pröfning, föreställer jag mig, att
kammaren icke vill bifalla någon af motionerna, och vill derför
icke göra något yrkande, utan har endast velat uttala mina sympatier
för förslaget.

Herr Stridsberg: Sedan jag inlemnade denna motion vid

riksdagens början, har jag erfarit, att kongl. patentbyrån ämnar
inkomma till Kongl. Maj:t med förslag i syfte att förbättra ställningen
för uppfinnare, och då mot utskottets afstyrkande nu det
icke är någon sannolikhet att få någon ändring, så ämnar jag
icke yrka bifall till min motion.

Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, biföll kammaren
hvad utskottet i den nu föredragna punkten hemstält.

Punkten 2.

Utskottets hemställan bifölls.

Vid förnyad föredragning af Första Kammarens tillfälliga
utskotts den 27 och 30 sistlidne april bordlagda utlåtande n:o 6

Torsdagen den 2 Maj.

43 K:o 89.

i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om åtgärder till skydd för jordbruket mot skada af s. k.
canadahjortar i Södermanlands län, bifölls utskottets hemställan.

Justerades sex protokollsutdrag för denna dag.

På framställning af herr talmannen beslöts, att de ärenden,
som under dagen bordlagts första gången, skulle uppföras främst
på föredragningslistan till nästa sammanträde.

Vidare hemstälde herr talmannen, att de anslag, som utfärdats
till nu pågående sammanträdes fortsättande på aftonen
måtte få nedtagas.

Denna hemställan bifölls.

Kammaren åtskildes kl. 2,4 3 e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

»so 2».

Fredagen den 3 maj.

Kammaren sammanträdde kl. 3 e. m.

Anmäldes och bordlädes bevillningsutskottets betänkande
n:o 21, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition n:o 41 om vissa
förändringar i gällande förordning angående vilkoren för försäljning
af bränvin m. m.

Upplästes och godkändes sammansatta stats- och lagutskottets
förslag till Riksdagens skrifvelse, n:o 36, till Konungen, i anledning
af Kongl. Maj:ts till Riksdagen gjorda framställningar dels angående
godkännande af grunder för blindundervisningens ordnande,
dels ock om anslag till förskola för blinda i Vexiö samt till uppförande
af en byggnad för förskola för blinda å Tomteboda m. m.

Upplästes och godkändes lagutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelse till Konungen:

n:o 37, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
Vermlands och Gotlands läns skiljande från Svea hofrätts och
förläggande under Göta hofrätts domvärjo m. m.;

n:o 38, i anledning af justitieombudsmannens framställning
om fullständigande och förtydligande af gällande bestämmelser
rörande verkställighet af frihetsstraff;

n:o 39, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
kyrkovärdars tillsättande för viss tid;

n:o 40, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående hvad till fast egendom är att hänföra samt

Fredagen den 3 Maj. 45

lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen angående lagfart å
fång till fast egendom;

n:o 41, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
tillägg till lagen angående skydd mot yrkesfara den 10 maj 1889;

n:o 42, i anledning af väckt motion om ändrade bestämmelser
rörande utseende af rättens ombudsman i konkurs;

n:o 43, i anledning af väckt motion om fjerdingamäns tillsättande
och aflönande;

n:o 44, i anledning af justitieombudsmannens framställning
om tillägg till lagen angående lösdrifvares behandling den 12
juni 1885;

n:o 45, i anledning af justitieombudsmannens framställuing
rörande upphäfvande af forum privilegiatum för utländska adelsmän,
som i riket inkommit;

n:o 46, i anledning af väckt motion om vidtagande af åtgärder
till förekommande af obehörigt bruk af sådana inteckningar,
som, enligt 23 § i förordningen angående inteckning i fast egendom,
må utan uppvisande af inteckningshandlingen dödas; samt

n:o 47, i anledning af dels väckt motion om skrifvelse till
Kongl. Maj:t med begäran om utredning och förslag i fråga om
den legala annonseringen, dels ock väckta motioner angående
ändrad lydelse af 10 § i förordningen om lagfart å fång till fast
egendom.

Vid föredragning af sammansatta stats- och lagutskottets
den 2 i denna månad bordlagda memorial n:o 6, angående anvisande
af ersättning till utskottets sekreterare, biföll kammaren
hvad utskottet i memorialet hemstält.

Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
lagutskottets under gårdagen bordlagda memorial n:o 44
och Första Kammarens tillfälliga utskotts samma dag bordlagda
utlåtanden n:is 10—12.

Herr vice talmannen erhöll på begäran ordet och yttrade:
Jag tager mig friheten föreslå, att de i dag första gången bordlagda
ärenden måtte uppföras först å föredragningslistan till nästa
plenum, och vidare att de i dag andra gången bordlagda ärenden
måtte uppföras å föredragningslistan efter de förut två gånger

Första Kammarens Prot. 1895. N:o 29. 5

>’:o 20.

!:• 29. 46

Fredagen den 3 Maj.

bordlagda ärendena, med iakttagande af den ordning, att sist å
föredragningslistan uppföres lagutskottets betänkande n:o 44, i anledning
af återremiss från Andra Kammaren af utlåtandet n:o 26
angående skyldighet för kommuner och enskilde att fullgöra
reqvisitioner för krigsmagtens behof m. m.

Denna hemställan bifölls.

Justerades tre protokollsutdrag för denna dag.

Kammaren åtskildes kl. 3, o 9 e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

Öb,.

"i . I-;,. - . ;i ■

Stockholm, Köeraners Boktr.-Aktieb. 1895.