1894. Första Kammaren. N:o 3 (Riksdagens protokoll 1894:3)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1894. Första Kammaren. N:o 3.

Onsdagen den 24 januari.

Kammaren sammanträdde kl. 12,30 e. m.

Herr statsrådet friherre Åkerhielm aflemnade

dels Kongl. Haj:ts nedannämnda nådiga propositioner till
Riksdagen:

l:o) med förslag till lag angående ändring i vissa delar af
förordningen om krigsdomstolar och rättegången derstädes den 11
juni 1868;

2:o) med förslag till lag om ändrad lydelse af 16 § i lagen
angående lösdrifvares behandling den 12 juni 1885;

3:o) med förslag till lag om tillägg till § 26 mom. 1 i lagen
angående tillsättning af presterliga tjenster den 26 oktober 1883;

4:o) med förslag till lag rörande främmande trosbekännares
■öfvergång till svenska kyrkan;

5:o) med förslag till lag angående kungörelsers uppläsande
i kyrka;

6:o) med förslag till lag angående tiden för allmänna författningars
trädande i kraft;

7:o) angående åtgärder till förekommande af skogsförödelse
inom Grotlands län;

8:o) med förslag till ny förordning angående mantalsskrifning;

9:o) med förslag till förordning angående husbondes eller arbets.
gifvares ansvarighet för tjenares eller arbetares personliga utskylder;

10:o) med förslag till vissa ändringar i förordningen angående
mantalspenningarnes utgörande den 24 april 1863;

ll:o) angående anslag till fullbordande af artillerietablissementet
i Östersund;

12:o) angående gränsreglering emellan den citadellet i Landskrona
tillhöriga mark och Landskrona stad;

13:o) med förslag till utgiftsstat för postsparbanken;

Första Kammarens Prof. 1894. N:o 3.

Onsdagen den 24 Januari.

14:o) angående rätt till ålderstillägg för jägmästaren i Kalix
revir A. K,. Brodin;

15:o) angående flyttning af Sillre skogsskola med mera;

16:o) angående beviljande af vissa förmåner för enskilda jernvägsanläggningar; 17:o)

angående försäljning af den kronan tillhöriga, från ett
hälft mantal frälse Bengtstorp n:o 1 i Mörbylånga socken af Kalmar
län afsöndrade lägenheten Bengtstorp n:o 2;

18:o) angående upplåtelse till Gefle stad af den kyrkoherde!*
derstädes på lön anslagna åker eller vretjord;

19:o) angående afsöndring afjord från indragna militiebostället
Ekeby i Ekeby socken af Östergötlands län;

20:o) angående afsöndring af jord från förra kompanichefsbostället
ett mantal Suntack Porsagården, Klockaregården och
Klostergården i Skaraborgs län;

21:o) angående upplåtelse å Grängesbergs grufskog af mark
till begrafningsplats m. m.;

22:o) angående afsöndring afjord från indragna militiebostället
Vasabygget n:o 1, 1/3 mantal, i Kristianstads län; samt

23:o) angående en särskild tilläggsbevillning för år 1895;

dels ock Kongl. Maj:ts nedannämnda nådiga skrivelser till
Riksdagen:

l:o) i anledning af tre vid sistförflutna riksdag beslutade lagförändringar;
och

2:o) om förordnande af en statsrådsledamot att utöfva den
befattning med riksdagsärender som enligt § 46 af riksdagsordningen
tillkommer en ledamot af statsrådet.

Justerades protokollet för den 17 i denna månad.

Herr talmannen tillkännagaf, att han jemlikt kammarens beslut
låtit å kammarens vägnar efterhöra grefve Lagerbjelkes och
hans exellens friherre Bildts helsotillstånd, samt att, enligt denna
dag ankomna meddelanden, den sistnämnde vore mycket på bättringsvägen
men fortfarande sängliggande, under det att grefveLagerbjelkes
tillstånd vore oförändradt; och tilläde herr talmannen,
att förfrågningar rörande de sjukes tillstånd tills vidare komme
att å kammarens vägnar dagligen göras samt att de i anledning
deraf meddelade svar skulle hållas kammarens ledamöter till handa.
genom sekreteraren.

Onsdagen den 24 Januari.

3 S:o 8.

Upplästes ett inkommet sjukbetyg af följande lydelse:

Att ledamoten af Riksdagens Första Kammare, bruksegaren
Ernst Stridsberg i Trollhättan till följe af sjukdom (refbensbrott)
är hindrad att för närvarande infinna sig i riksdagen, intygas härmed.

Trollhättan den 15 januari 1894.

C. Al fr. Andersson,
_ extra prov. läkare.

Föredrogs å nyo Kong! Maj:ts den 19 innevarande månad
bordlagda nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets
tillstånd och behof.

Hem Pettersson, Fredrik Emil: Herr talman, mine herrar!
Då jag i dag begärt ordet, har det skett med en viss tvekan, att
tillfället möjligen skulle kunna anses icke fullt väl valdt, då de
åsigter jag har att framställa icke röra någon mera allmän fråga
utan endast en ganska speciel sådan under fjerde hufvudtiteln.
Hvad jag syftar på är de grunder och det sätt, hvarpå det under
nämnda hufvudtitel äskade anslag “för anskaffning af nya eldhandvapen
åt armén14 föreslagits att utgå. Om nu detta anslag af Riksdagen
godkännes på det sätt, som i den kongl. propositionen omförmäles,
så fastslås derigenom för eu lång följd af år anslagets
utgående.

Behöfligheten af arméns förseende med de mest tidsenliga
vapen är enligt mitt förmenande sjelfklar, och det är ej heller om
anslagsbeloppet jag vill tala, utan, som jag nämnde, om de förutsättningar,
under hvilka anslaget i den kongl. propositionen föreslås
att utgå. I denna punkt ber jag att få fastslå såsom rigtig
den princip, Riksdagens statsutskott år 1891 uttalade i sitt utlåtande
öfver en i denna kammare afgifven motion, n:r 31, i en liknande
fråga, nemligen om anslag till skyndsamt genomförande
af beslutad gevärsförändring. Utskottet säger der, att utskottet
“anser i likhet med motionären den tid, under hvilken gevärsmodell
ombytes, vara för arméns stridbarhet synnerligen kritisk
och således beslutad gevärsförändring snarast möjligt böra genomföras44.
En väsentligt olika uppfattning har gifvit sig till känna i
generalfälttygmästarens skrifvelse, som ligger till grund för den
kongl. propositionen, enär nämnda myndighet anser sig kunna förorda
en öfvergångstid af icke mindre än 12 år, ehuru derefter
tillägges, att det “onekligen är en längre öfvergångsperiod, då det
gäller ombyte af arméns hufvudbeväpning, än som man, såvidt
generalfälttygmästaren har sig bekant, i något annat land vågat
bestämma44. Visserligen yttras längre ned, att “framdeles förhållanden
kunna inträffa, som göra en mera påskyndad anskaffning
af repetervapen utaf nöden44. Mot detta sista uttalande beder jag
vördsamt få påpeka, att det torde icke vara så alldeles lätt att i
farans ögonblick anskaffa nödigt antal vapen; och äfven om detta
skulle lyckas, så hinner man icke göra truppen fullt förtrogen med
ett sådant nytt vapens användning. För öfrigt är det alltid svårt
att påskynda en en gång faststäld plan. Det är icke nog med att

Statsverks propositionen.

N:o 3. 4

Onsdagen den 24 Januari.

Statsverk*

proposition

(Forts.)

anskaffa penningar, det kräfves äfven tid för anskaffande af nya
•maskiner, inlärande af ett ökadt antal yrkesarbetare m. m.; efter
den grund, hvarmed man börjat, får man ofta fortsätta. Skulle
nu under den långa öfvergångstiden af 12 år ett krig utbryta, så
hafva vi i lyckligaste fall att tillgå 100,000 gevär af den ändrade
modellen, hvilka alltså räcka till en första uppsättning af fältarmén,
men inom bort torde man blifva tvungen att beväpna icke
blott en del häraf, utan äfven hela landtstormen med gamla gevär,
oaktadt dessa gevär äro erkändt underlägsna alla, med hvilka de
kunna komma att täfla. Dertill kommer för öfrigt en ytterligare
olägenhet, nemligen i fråga om ammunitionstillgången, enär begge
dessa gevär kräfva hvar sin ammunition af olika slag.

Men den långa öfvergångstiden har äfven en annan betydelsefull
sida. Kan man hoppas, att den gevärsmodell, som i dag eller
i år fastställes att vara genomförd om 12 år, dä skall vara tidsenlig?
Med de hastiga framsteg vapentekniken gör har man allt
skäl att frukta, att den stora uppoffringen då icke skall visa sig
hafva fört till det afsedda målet, utan att frågan då står på ungefär
liknande punkt som nu.

J ag inser nog, hvilken faktor det är som framtvingar förslaget
om den långa öfvergångstiden, nemligen den erforderliga anslagssummans
storlek; och det är ju värdt stort erkännande, att man
på allt sätt söker nedbringa de kostnader, som under denna hufvudtitel
hota att växa oss öfver hufvudet. Men på samma gång vågar
jag också påpeka, att ändamålet med denna utgift är sådant, att
om densamma skall komma till full nytta, så får man icke utportionera
den under en lång följd af år; utan om Riksdagen inser
behofvet af att skaffa tidsenliga gevär, kunde man exempelvis göra
på det sättet, att man beviljade den erforderliga summan att utgå
med det eller det beloppet för för handen varande budgetsår —
årsanslagets storlek beroende af hvad som lämpligen kunde uppbrukas
samt med hänsyn till de öfriga mest oundgängliga kraf å
hufvudtiteln, och kunde man på så sätt i möjligaste mån förkorta
den kritiska öfvergångstiden äfven med fara för att möjligen något
annat anslag måste för denna tvingande fråga under tiden träda
tillbaka. År 1889, då frågan förelåg om förändring af arméns
gevär, föreslog generalfälttygmästaren en öfvergångstid af 8 år.
Detta förslag frångicks dock i den kongl. propositionen, der i
stället uttalades den satsen, att gevärstillverkningen bör drifvas
“i den omfattning statens tillgångar samt förhållandena vid gevärsfaktoriet
och ammunitionsfabriken medgifva.“ Till denna uppfattning
anslöt sig äfven statsutskottet. Angående den ordningsföljd,
hvari de föreslagna gevären skola anskaffas, är ju både
rättvist och billigt, att specialvapnen, som för närvarande äro
sämst tillgodosedda i detta afseende, finge sitt behof först afhjelpt.
Om, som sagdt, ett krig skulle utbryta, så komme specialvapnen
att stå med ungefär liknande skjutvapen som svenska infanteriet
hade före den beslutade omändringen, enär 1870 års karbiner icke
på något sätt förbättrats. Men jag tror, att för sakens framgång
både det varit väl så bra, om frågan stannat vid detta och man

Onsdagen den 24 Januari.

5 N:o 3.

icke kade stält i utsigt beväpning af det stora infanteriet, då denna Statsverksbestämmelse
i alla fall under de närmaste åren äfven i enlighet
med den kongl. propositionen endast blifver en organisation på
papperet. Och då hade Riksdagen sluppit bestämma sig för ett
gevär 1894, som skall vara modernt på samma gång det blir genomfördt
vid armén först år 1906.

Friherre Klinckowström: Jag har icke begärt ordet vid
remissen af den kongl. statsverkspropositionen för att verkställa
någon genomgående kritik af densamma. Under de första tio åren,
då jag var ledamot af denna kammare, gjorde jag det under den
mångskiftande frihandelsregeringen, men nu har jag sedan 1888
upphört dermed, viss som jag är, att under den nya regimen statsutskottet
skall med den omsorg och grannlagenhet, som det vigtiga
ärendet fordrar, granska den kongl. propositionen och söka åvägabringa
de besparingar, som, jag är säker derom, kunna i icke
obetydlig mån verkställas.

Jag har begärt ordet för att något uppehålla mig vid och
yttra mig om en enda punkt i statsverkspropositionen, nemligen
den som rör flottans nybyggnad. Jag är med de två senaste s. k.
sjökomitéerna och med herr statsrådet och chefen för kongl. sjöförsvarsdepartementet
fullt ense om beköfligheten af den nyasjökrigsmateriel,
Kongl. Maj:t nu begär; men i andra punkten nödgas jag
skilja mig från hvad Kongl. Maj:t föreslår; och jag skall bedja
Kammaren tillåta mig angifva skälen för denna min skiljaktiga
mening.

Hvad först beträffar tiden, inom hvilken den nya materielen
skall vara komplett åstadkommen, tror jag att det är oförsigtigt
att ställa denna tid så långt bort, att den torde uppgå till omkring
40 år. Ingen skulle högre än jag önska, att vi icke under
denna långa tid blefve hemsökta af något krig, men det är omöjligt
att på förhand vara säker derom; och betraktar man de närvarande
europeiska förhållandena, är det snarare möjligt, att vi inom dessa
40 år komma att få vidkännas krigets alla ohyggligheter, än att vi
skola undgå desamma. Att här inlåta mig på denna fråga tillåter
mig hvarken tiden, ej heller finner jag det lämpligt. Men om vid
denna riksdag den s. k. norska frågan kommer på tal, skall jag,
såvida helsa och krafter tillåta det, gerna stå till tjenst med de
upplysningar, som jag rnåbända kan vara i tillfälle att lemna, för
att dermed visa, att ett krig kan möjligen ganska snart stå för
dörren.

Det är derför jag finner det vara olämpligt att på så lång tid,
som den nu föreslagna, ställa anskaffningen af denna materiel,
hvilken materiel dock är den minsta möjliga för att kunna med
någon framgång skydda våra sjöprovinser, ända från Haparanda
till Ystad, en längd af 150 mil, och att icke hafva denna materiel
i beredskap så snart det låter sig göra. Detta är mycket obetänksamt
af statsmagterna.

På sätt jag under fortgången af mitt anförande tror mig kunna
visa, kan en betydligt fortare anskaffning af denna materiel ega

N:o 3. 6

Onsdagen den 24 Januari.

Statsverks■ ruin, om det förslag kommer att gillas, som jag bär nedan skall
framställa.

1 or 8,1 Såsom herrarne litet hvar, som studerat den kongl. propositionen

och synnerligast sjöministerns yttrande till statsrådsprotokollet
under 5:te hufvudtiteln, torde finna, skulle vi, utom den sjökrigsdugliga
materiel, som vi redan ega, behöfva, för att fylla det behof,
som vederbörande sakkunniga myndigheter ansett vara det
minsta möjliga för att kunna skydda våra kuster emot sköfling och
upprätthålla vår neutralitet:

12 pansarbåtar å................................. 8,190,000 kr. = 38,280,000 kr.

24 l:a klassens minbåtar å ............... 215,000 ,, = 7,550,000 ,,

11 2:a „ d:o å ............... 105,000 ,, = 1,555,000 „

6 avisofartyg å ................................. 880,000 „ = 5,220,000 „

eller tillsammans 52,275,000 kr.

Med det anslag Kongl. Maj:t här nu begärt, eller 10''/2 millioner
kronor under loppet af 5 år, kan, på sätt statsrådsprotokollet äfven
angifver, endast en mindre delafdeunastorasjökrigsmateriel anskaffas,
så att vi i slutet af detta sekel icke skulle hafva mera än exempelvis
6 pansarbåtar och åtskilliga l:a och 2:a klassens minbåtar,
ett transport- och några få avisofartyg. Det är ju påtagligen för
litet att efter 5 år icke disponera ett större antal fartyg, och jag
är säker, att de sakförståndige inom denna kammare skola med
mig vitsorda behofvet af vida större sjögående krigsmateriel, såvidt
vi med någon framgång skola kunna skydda vår sjelfständighet.

Med ett anslag på 10''/2 millioner kronor skulle vi icke förr än
efter 40 år kunna åstadkomma de behof, som här blifvit angifva
såsom högst nödvändiga. Om man läser departementschefens yttrande
i den nu af mig behandlade frågan, finner man deraf, att
han anser, att om man skall uppnå den såsom minimum nödvändig
ansedda flytande sjökrigsmaterielen för att skydda rikets kuster
och upprätthålla vår neutralitet, måste kraftiga åtgärder vidtagas
för att skyndsamt ersätta den föråldrade och föga stridsdugliga
äldre krigsmaterielen med tidsenliga fartyg.

Det är på grund af detta statsrådets yttrande som jag önskade,
att Riksdagen, vida kraftigare än som nu skett, ville åstadkomma
denna materiel, och jag vill genast angifva mitt förslag i detta
hänseende.

Jag beklagar att regeringen icke fullt tydligt uttalat både
hvad som fordras och äfven den tid, som anses önskvärd för att
få fullt komplett denna för vår säkerhet så nödvändiga flytande
sjömateriel, och icke heller framlagt sina åsigter om sjelfva penningfrågan,
ty utan penningar kommer man nu för tiden ingenstans.

Kongl. Maj:t har nu begärt 10V2 millioner kronor på 5 år och
att denna summa skulle utgå genom beskattning. Den, som följt
med förhållandena de senare tiderna och synnerligast det sista
året, vet mer än väl, att beskattningen har hunnit en vidd och en
omfattning, sådana, att det är mycket fråga, om den kan med en
sådan vidd göra front emot de stora utgifter rörande landtförsvarets
reorganisation, som vi vid urtima riksdagen lyckligen beslutade.

>:o 3*

Onsdagen den 24 Januari.

Jag skulle derför tro, att det vore lämpligare att icke gå den Statsyerksvägen,
att skaffa anslag till denna högst nödiga materiel på skatte- r>uP°^«n«n.
väg, utan att det vore mera lämpligt att göra så, som jag nu skall
be att få framställa.

Jag tror nemligen, att fullständigt anskaffande af den krigsmateriel
för kongl. flottans räkning, som Kongl. Maj:t i sin nådiga
proposition angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit,

.skulle kunna åstadkommas på vida kortare tid än Kongl. Maj:t
föreslagit, nemligen på 6 år. Jag hemställer derför, att statsmagterna
anbefalla Riksgäldskontoret upptagandet af ett från de
enskilda lånegifvarnes — allmänhetens — sida ouppsägbart statslån
på 50 millioner kronor, med samma bestämmelser i öfrigt som
blifvit fäststälda beträffande 1887 års endast från statens sida
uppsägbar lån, löpande med 3 6/io % ränta, att halfårs vis af Riksgäldskontoret
utbetalas. Obligationerna böra, till vinnande af
nödig skyndsam realisation, kunna säljas till högst 10 % under
pari och endast i den mån den nya krigsmaterielen på svenska
verkstäder och skeppsvarf hinner tillverkas, dock icke till högre
nominelt belopp än 10 millioner kronor årligen. Genom realisation
af det ofvan föreslagna obligationsbeloppet till 90 % skulle erhållas
45 millioner kronor, som, löpande med omkring 4 %, skulle
fordra för räntans betalande omkring 1,800,000 kronor årligen.

Por erhållande af denna summa torde lämpligast vara att åsätta
all importerad brödsäd, mjöl och gryn, samma tullafgift, som densamma
var pålagd före år 1892, hvarigenom, lågt beräknadt, minst
2,500,000 kronor i ökade tullinkomster skulle ingå i statens kassa,
till gäldande af dessa räntor.

Jag har med anledning af det blad, som utdelats här i Kammaren
och som innehåller uppgifter angående den årliga exporten
och importen, gjort en beräkning för hvarje år, och då visar det
sig, om jag exempelvis tager år 1893, att en ökad tullafgift på
säd och mjöl skulle gått till 3,663,429 kronor. Då är det ändå
åtskilliga artiklar rörande brödsäd etc. som icke finnas i detta blad
upptagna. Dessa artiklar äro: ärter bönor, hafre, vicker, malt,
andra slag, ej specificerade, och gryn, ej specificerade slag. Jag
tror, att om dessa artiklar tilläggas, med de tullsatser å desamma,
som vi hade före år 1892, skulle vi för 1893 kommit upp till 4
millioner kronor. Herrarne se således, att denna så vigtiga fråga,
att genom en ökad tidsenlig sjökrigsmateriel kunna beskydda våra
kustprovinser och förhindra fientliga anfall på desamma, kan vinna
eu lycklig lösning utan någon nämnvärd uppoffring, om det ens
kan kallas någon sådan.

De som läst Sveriges historia, och det hoppas jag hvar och en
af kammarens ledamöter gjort, hafva nog funnit, huru ohyggliga
dessa fiendens ströftåg med sina lätta, irreguliera trupper varit,
särskildt efter Carl XII:s död och under 1808 och 1809 års krig,
då våra kuster härjades, våra städer brändes och verk och inrättningar
förstördes samt menniskor och kreatur bortfördes och en
mängd andra ohyggligheter begingos, hvarom jag nu icke vill tala.

Det är väl då, mine herrar, möda värdi att söka så hastigt som

!J:o 3. 8

Onsdagen den 24 Januari.

Statsverks- möjligt förekomma dessa ohyggligheter. Jag tror, att de kostnader,.
proposttionen. gom derpå nu måste nedläggas, komma att gå till vida mindre
^ or 3'' än hvad de olyckor och förödelser kosta, som ett krig för med sig.

Jag nämnde, att’ dessa räntor skulle utgå genom ökad tu! 1-bevillning på sådana artiklar, som landet sjelf kan producera. De
af herrarne, som någon längre tid varit ledamöter af denna kammare,
känna väl mina åsigter i detta fall. Oaktadt jag nära nog
står ensam om desamma, kan jag ändå icke neka mig nöjet att
ånyo uppträda till försvar för min öfvertygelse, en öfvertygelse,
som är grundad på fyrfaldiga fakta, hvilka jag antecknat till försvar
för densamma, att nemligen tullsatsen i allmänhet betalas af''
den, som skickar dessa sädes- och mjölartiklar på oss ifrån utlandet,
och icke af landet sjelft. Jag vet väl, ty jag följer mycket
noga med denna fråga, att det finnes en förening emot spanmålstullarne,
som bildat sig här i Stockholm och som flitigt utsänder
sina flygblad inom alla klasser af vår befolkning i hela riket. Jag
har skaffat mig eu mängd af dem. Min samling är dock icke
komplett, oaktadt jag bedt “salig" Bennich — jag menar “salig11
här i kammaren — att han skulle lämna mig dem alla — men
han har likväl icke gjort det. Hvad jag fått har emellertid gifvife
mig full öfvertygelse, att uppgifterna om dessa s. k. “svälttullar11
icke ega någon sanning. Man har uppgifvit, att den kostnad, som
för dessa tullar skulle erläggas af det svenska folket, hufvudsakligen
af den arbetande klassen, skulle uppgå till 10, ja ända
till 15 å 20 millioner kronor om året. De, som känna till förhållandena,
finna, huru löjligt ett sådant påstående är. En sådan
utgift af svenska folket, isynnerhet af de mindre bemedlade, vore
omöjlig att åstadkomma utan att dessa på ett högst känbart sätt
läte sig afköra. Tvärtom finner man, att insättningarna å såväl
post- som de öfriga sparbankerna ökats och de exekutiva auktionerna
och konkurserna minskats, allt förhållanden, som långt ifrån
att antyda nöd och brist, tvärtom visa en återgång till bättre
tider, hvilket ju icke kan vara annat än ganska lyckligt.

Om emellertid regeringen skulle tvifla på sanningen af mina
ord, tycker jag, att frågan i och för sig sjelf är så vigtig, att regeringen
borde tillförordna en undersökningskomité, som toge frågan
om band i alla dess detaljer. Vidare skulle regeringen genom
sina beskickningar på utrikes orter samla nödiga upplysningar och
sedan för allmänheten framlägga de vunna resultaten. Min öfvertygelse
är, att detta skulle tysta mycket af skriket från herrar
frihandlares sida.

Det är åtskilliga synder, som den nuvarande skyddsvänliga
regeringen låtit komma sig till last i dessa tullpolitiska frågor,
och jag kan icke neka mig nöjet att åtminstone antyda, hvari
dessa synder bestå.

Det var en mycket svår verksynd, hvilken regeringen begick,
då den år 1892 föreslog en nedsättning af tullen på spanmål och
mjöl. Det ändamål, som skulle dermed vinnas, både officielt och
hemligt, blef ingalunda uppfyldt, såsom hvar och en vet.

Såsom underlåtenhetssynd betraktar jag den likgiltighet, som

Onsdagen den 24 Januari.

9 Nso 3.

regeringen visat, att icke låta komma till svenska folkets kunskap statsverk«•
rätta förhållandena med prisen på lifsförnödenheter i de olika pr0rp^^en''
delarna af landet. Jag har flera gånger, både enskildt och från or s''
denna plats, vänligt uppmanat herr finansministern att egna någon
uppmärksamhet åt denna högst vigtiga fråga, som utgör ett af de
hufvudsakligaste vapen i frihandlarnes händer för att förvilla en
okunnig allmänhet. Han har dock alltid slagit döförat till.

Det finnes dock ett mycket större land än vårt, der tullarne
äro mycket högre än våra och der frihandlarne väsnas kanske
värre än här — och det vill icke säga så litet — der undersökningar,
sedan långa tider tillbaka, göras rörande handelsförhållandena
å de större och vigtigare handelsplatserna, marknaderna
och städerna i hela Tyskland, för att månatligen få reda på medelprisen,
äfvensom maximi- och minimiprisen, på alla födoämnen.

Dessa underrättelser inlemnas till vederbörande statsdepartement,
bearbetas derstädes och ställas sedan, genom att lemnas till tryckning,
till allmänhetens disposition. Der hafva vi, enligt min tanke,
ett exempel på huru man borde gå till väga. Alla dessa dyrbara
statistiska arbeten finnas ju i statistiska centralbyrån, så att vederbörande
myndigheter hafva icke svårt att skaffa sig desamma för
att tillse, huru dervid bör tillgå.

Yi hafva, mine herrar, öfver 300 år haft tryckta markegångstaxor
i alla rikets provinser. Det var dessa taxor, som icke voro
så behagliga för herrar frihandlare, hvarför de indrogos för omkring
20 år tillbaka. Jag tror, att här i kammaren finnes en aktad ledamot,
som den tiden var finansminister, och som mycket bidrog till denna
indragning. Vidare hade man i de allmänna tidningarne af kong!,
kommerskollegium reproducerade uppgifter om medelprisen å lifsmedel
och spanmål i de vigtigare östersjöstäderna. Äfven dessa uppgifter,
som alldeles icke voro vidlyftiga och som, enligt min uppfattning,
icke borde hafva skaffat kommerskollegiet något stort
besvär, äro från och med den 1 januari detta år indragna, så att
nu har allmänheten, för att kunna kontrollera frihandlarnes uppgifter
och skrik om ökade pris på födoämnen, icke någon skyddstullvänlig
officiel ledning att bestrida desamma.

Detta kan jag icke anse vara klokt gjordt af regeringen. Jag
hade visserligen mycket mera att framställa i denna fråga, men
jag är gammal och trött och orkar icke längre. Jag får dock
vänligen bedja den nuvarande regeringen att litet mera se på
jordbrukets behof, som dock är landets modernäring. Ty nu,
mine herrar, löpa vi fara att verkligen gå under, till följd af de
nu gällande låga spanmålsprisen. Spanmålen är dock vår förnämsta
produkt och vår hufvudsakliga försäljningsvara. Nu kunna
vi emellertid icke mera reda oss.

Det är visserligen icke annat än från min egen erfarenhet,
men jag skall bedja få nämna, att min förvaltare den 18 dennes
meddelat mig, att för hvete, gammal tunna, har betalats 16—17
kronor; för råg 10: 02—11: 21; för hafre 8: 33 kronor, allt per gammal
tunna. För ärter har jag visserligen fått betaldt 20 kronor,
men jag vet, att rätt vackra ärter nu icke betalats mera än 17—19

N'':o 3. 10

Onsdagen den 24 Januari.

Statsverks- kronor per tunna. På korn har jag icke kunnat få något anbud.
propositionen. förvaltare har telefonerat alla dagar till de stora spanmåls(
ors,; handlarne, men de hafva icke ens bjudit på det.

Jag har talat med en person i denna kammare, och jag kan
gerna nämna hans namn, det är konsul Olsson från Helsingborg,
som känner till värdet af dessa nedtryckta spanmålspris mycket
bättre än jag, och jag hoppas, att han efter mig måtte begära
ordet för att beskrifva, huru ännu mera förtviflad ställningen är
för våra jordbrukare. Jag skulle ansett mig fela mot min pligt
som svenska folkets ombud, om jag icke, medan jag kunnat, fäst
regeringens uppmärksamhet på dessa förhållanden.

Jag ber, att detta mitt yttrande måtte få åtfölja den kongl.
statsverkspropositionen till vederbörande utskott.

Efter härmed slutad öfverläggning blef den kongl. propositionen
tillika med de i anledning af densamma nu afgifna yttrandena
hänvisad till statsutskottet.

Föredrogs och hänvisades till lagutskottet den af herr Pettersson,
Carl, afgifna, under gårdagen bordlagda motionen, n:o 1, om
utarbetande af förslag till ändrade bestämmelser i fråga om boställshafvares
andel i boställes behållna skogsafkastning.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet den af herr Pettersson,
Carl, med flera afgifna, nästlidna dag bordlagda motionen,
n:o 2, angående tillägg till § 10 mom. 1 i reglementet för småskolelärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt den 22 juni 1892.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet friherre
Alströmers under gårdagen bordlagda motion, n:o 3, med förslag
till ändrad lydelse af §§ 51 och 54 i förordningen angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst den 3 juni 1892.

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet herr Lithanders
sistlidne dag bordlagda motion, n:o 4, om framläggande af förslag
till ändrad lagstiftning angående riksbanken och de enskilda sedelutgifvande
bankerna.

Föredrogs och godkändes Riksdagens kanslideputerades, under
gårdagen bordlagda memorial n:o 1, angående antagande af tjensteman
i Riksdagens kansli.__

Onsdagen den 24 Januari. XI

Föredrogos och hänvisades till lagutskottet Kongl. Maj:ts
nedannämnda, under sammanträdet aflemnade nådiga propositioner
till Riksdagen:

Ro) med förslag till lag angående ändring i vissa delar af
förordningen om krigsdomstolar och rättegången derstädes den 11
juni 1868;

2:o) med förslag till lag om ändrad lydelse af 16 § i lagen
angående lösdrifvares behandling den 12 juni 1885;

3:o) med förslag till lag om tillägg till § 26 mom. 1 i lagen
angående tillsättning af presterliga tjenster den 26 oktober 1883;

4:o) med förslag till lag rörande främmande trosbekännares
öfvergång till svenska kyrkan;

5:o) med förslag till lag angående kungörelsers uppläsande i
kyrka;

6:o) med förslag till lag angående tiden för allmänna författningars
trädande i kraft; samt

7:o) angående åtgärder till förekommande af skogsförödelse
inom Grotlands län.

Föredi’ogs och lades till handlingarna Kongl. Maj:ts denna
dag aflemnade nådiga skrifvelse till Riksdagen, i anledning af tre
vid sistförflutna riksdag beslutade lagförändringar.

Föredrogos, men bordlädes på begäran Kongl. Maj:ts nedannämnda,
under dagens sammanträde aflemnade nådiga propositioner
till Riksdagen:

l:o) med förslag till ny förordning angående mantalsskrifning;

2:o) med förslag till förordning angående husbondes eller
arbetsgifvares ansvarighet för tjenares eller arbetares personliga
utskylder; och

3:o) med förslag till vissa ändringar i förordningen angående
mantalspenningarnes utgörande den 24 april 1863.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kongl. Maj:ts
nedannämnda, denna dag aflemnade nådiga propositioner till Riksdagen: l:o)

angående anslag till fullbordande af artillerietablissementet
i Östersund;

Jfso 3.

Nso 3. 12

Onsdagen den 24 Januari.

2:o) angående gränsreglering emellan den citadellet i Landskrona
tillhöriga mark och Landskrona stad:

3:o) med förslag till utgiftsstat för postsparbanken;

4:o) angående rätt till ålderstillägg för jägmästai’en i Kalix
revir A. It. Brodin;

5:o) angående flyttning af Sillre skogsskola med mera;

6:o) angående beviljande af vissa förmåner för enskilda jernvägsanläggningar; 7-o)

angående försäljning af den kronan tillhöriga, från ett
hälft mantal frälse Bengtstorp n:o 1 i Mörbylånga socken af Kalmar
län afsöndrade lägenheten Bengtstorp n:o 2;

8:o) angående upplåtelse till Gefle stad af den kyrkoherden
derstädes på lön anslagna åker eller vretjord;

9:o) angående afsöndring af jord från indragna militiebostället
Ekeby i Ekeby socken af Östergötlands län;

10:o) angående afsöndring af jord från förra kompanichefsbostället
ett mantal Suntack Porsagården, Klockaregården och
Klostergården i Skaraborgs län;

ll:o) angående upplåtelse å Grängesbergs grufskog af mark
till begrafningsplats m. m.; samt

12:o) angående afsöndring af jord från indragna militiebostället
Wasabygget n:o 1, Va mantal, i Kristianstads län.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet Kongl. Maj.ts
under sammanträdet aflemnade nådiga proposition till Riksdagen
angående en särskild tilläggsbevillning för år 1895.

Föredrogs och lades till handlingarna Kongl. Maj:ts denna
dag aflemnade nådiga skrifvelse till Riksdagen om förordnande tor
en statsrådsledamot att utöfva den befattning med riksdagsår em
den, som enligt § 46 riksdagsordningen tillkommer en ledamot åt
statsrådet; och skulle underrättelse om denna nådiga sKrilvelses
innehåll genom utdrag af protokollet meddelas vederbörande utskott
samt de ledamöter, som hafva inseende öfver Riksdagens
kansli. _

Aflemnades följande motioner:

n:o 5, af herr af Buren, om upphäfvande af förordningen angående
Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartstörhållanden,
den 30 maj 1890;

n:o 6, af herr Falk, om beredande af rätt för visst antal befäl
och underbefäl vid lifregementet till fot, Smålands grenadiercorps

13 N:o 8.

Torsdagen den 26 Januari.

och Vermlands fältjägarecorps att inträda på allmänna indragningsstaten;
samt

n:o 7, af densamme, om höjande af dagaflöningen för det icke
garnisonerade infanteriets och kavalleriets korporaler och vice
korporaler.

Dessa motioner blefvo hvar för sig, på begäran bordlagda.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Riksdagens, år
1893 församlade revisorers berättelse om granskningen af riksgäldskontorets
tillstånd och förvaltning.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Lothigius under
fjorton dagar från och med morgondagen samt herr Billing under
tre veckor från och med den 27 i denna månad.

Justerades tolf protokollsutdrag för detta sammanträde.

Kammaren åtskildes kl. 1,36 e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

Torsdagen den 25 januari.

Kammaren sammanträdde kl. 2 e. m.

Justerades protokollet för den 18 i denna månad.

Föredrogos och hänvisades till bevillningsutskottet Kongl.
Maj:ts nedannämnda, under gårdagen bordlagda nådiga propositioner
till Riksdagen:

l:o) med förslag till ny förordning angående mantalsskrifning;
samt

2:o) med förslag till förordning angående husbondes eller arbetsgifvares
ansvarighet för tjenares eller arbetares personliga utskylder.

>'':o 3.

Torsdagen den 26 Januari.

Motion om
upphäfvande
af mellanriks
lagen.

_ Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kongl. Maj:ts nästlidne
dag bordlagda nådiga proposition till Riksdagen med förslag
till vissa ändringar i förordningen angående mantalspenningarnes
utgörande den 24 april 1863.

Föredrogs herr af Burens under gårdagen bordlagda motion,
n:o o, om upphäfvande af förordningen angående Sveriges och
Norges ömsesidiga handels- och siöfartsförhållanden den 30 mai
1890.

Herr Lithandejr: Vid remissen af denna motion finner jag
mig föranlåten inlägga min protest mot syftet af densamma. Enligt
min mening finnas många skäl, som tala mot bifall till den
gjorda framställningen, men jag anser mig lämpligast böra framhålla
blott några af dem, som kunna ega betydelse för köpmän
och industriidkare på ömse sidor om Kölen, bland hvilka jag knappt
tror det kunna råda mer än en mening, nemligen den att ett upphäfvande
af mellanrikslagen skulle medföra oberäknelig skada för
svensk och norsk industri och för svensk och norsk handel. Täta
rubbningar genom allför ofta återkommande revisioner tror jag ej
heller vara nyttiga, ty de medföra en viss osäkerhet i samfärdseln.
Att just nu i detta ögonblick söka åstadkomma en sådan revision
är enligt min mening icke af något verkligt behof påkalladt, alldenstand
de många och betydande förbättringar, som under senaste
åren vidtagits i mellanrikslagen, måste anses ganska tillfredsställande.
Såsom ledamot af denna kammare och af bevillningsutskottet
har jag varit i tillfälle att inom Riksdagen följa dem, och
såsom aktiv köpman har jag derjemte haft tillfälle att iakttaga
den välgörande inverkan, som dessa förändringar haft på samfärdseln
brödrafolken emellan. Jag tilltror mig icke kunna afgöra, på
hvilken sida den öfvervägande fördelen ligger, men säkert är, att
fördelarne äro ömsesidiga och att brödrafolken böra eftersträfva
en ostörd ekonomisk samfärdsel.

Det länder det skyddsvänliga partiet inom Riksdagen till heder
att hafva åvägabragt de förbättringar i mellanrikslagen, hvaröfver
svenskar och norrmän nu hafva anledning att glädja sig.

Jag hyser den vissa förhoppning, att samma parti skall känna
sig obenäget att nu förstöra sitt eget verk, och att tvärtom många
röster inom nämnda parti skola höja sig mot yrkandet på upphäfvande
och uppmana till att fortfarande vidblifva den lugna och
besinningsfulla hållning, som är egnad att åt de begge folken bereda
ekonomiskt gagn och i sin mån befrämja en lycklig lösning
äfven af politiska förvecklingar. Jag anhåller, att dessa ord må
fä åtfölja motionen till utskottet.

Herr af Burén: Jag har under ett års tid flitigt studerat mellanrikslagen
och dithörande förhållanden, och jag har under detta
mitt studium kommit underfund med sådana oegentligheter, att
jag anser denna lag medföra så stora förluster för vårt land, att

Torsdagen den 26 Januari. 16 Jfjo 3,

den, såsom den nu är, i sig innebär en stor fara för vårt ekono- Motion om
miska lif• upphäfvande

Enda ursäkten för den ärade talaren att opponera sig m1ellanriks''

denna min motion är att lian ej läst densamma, ty, afsedd att be- (ForTs)
dömas endast ur ekonomisk synpunkt, måste en och hvar, som vill
se saken sådan den är, finna att den är fullt berättigad. ’

Herr Reuterswärd: När jag nyss kom upp i kammaren och
fick höra, att en som förut varit ledamot af bevillningsutskottet
likasom jag, då mellanrikslagen reviderades, tänkte uppträda mot
syftet i den motion, som här blifvit väckt af herr af Buren, trodde
jag, att hans mening tvärtom var att understödja denna motion.

Men i hvilketdera fallet visste jag af erfarenhet, att det gagnar
till föga eller intet, att vid remissen af en enskild motion den ena
eller andra åsigten uttalas, ty det utskott, som får att behandla
motionen, vill nog handla temligen sjelfständigt och efter omständigheterna,
utan alla fingervisningar från enskildt håll. Men då
en sådan fingervisning lemnats af en gammal ledamot af bevillningsutskottet,
hvilken med mig arbetat der under loppet af flere
år, och han yttrade att vi borde glädja oss åt det verk, som vi
uträttat vid den senaste revisionen af mellanrikslagen, så borde
han erinrat sig, att jag och flera med mig icke hörde till de förtjusta
öfver det resultat som vanns. Det finnes knappast en paragraf,
mot hvilken man icke skulle vilja göra anmärkningar. Det
hela blef ett lappverk, pcb det tillkom genom kompromisser, och
snart sagdt det värsta tillägget i hela denna lag var den sista punkten,
hvarigenom ^ uppsägningstiden bestämdes till två år i stället
för förut tolf månader. Det har nu visat sig intill sista timmen,
att tolkningen af denna lag är olika på ömse sidor om Kölen, och
den har alltid tolkats till Sveriges nackdel; det har från början
till slut stälts så, att vårt grannland haft den största fördelen''på
sin sida. Det är också naturligt att, när en nation på två millioner
menniskor får göra affärer med en annan på fyra å fem millioner,
den förra skall hafva ett större och betydligare handelsområde,
än den senare. Men hvarför hafva vi gjort alla dessa eftergifter
och uppoffringar? Jo, det är i förhoppning, att ett godt
förhållande förr eller senare skulle inträda de båda unionsfolken
emellan. Men huru hafva vi lyckats? Jag prisar icke den lycka,
som i närvarande stund råder. Min öfvertygelse är, att denna mellanrikslag
har tillkommit i den bästa afsigt, för att de båda folkens
intressen skulle sammansmälta så mycket som möjligt. Men
huru har det gått? ,Vi hafva byggt jern vägar till gränsorterna, för
att svenskar och norrmän skulle kunna såsom bröder komma tidt
och ofta tillsammans och försona sig med hvarandra, så att ett
godt. förhållande biefve rådande. Har det lyckats? Vi hafva, för
att icke upprifva gamla sår, gjort den ena eftergiften efter den
andra. Huru har det mottagits? När vi nu se, att här är fråga
om att ändra en lag, hvars första paragraf bestämmer, att det
ena folket har rättighet att till det andra öfverföra sina produkter
tullfritt eller, hvad en del beträffar, mot half tull, så må man väl

N:o 3. 16

Motion om
upphäfvande
{tf mellanrätt
lagen.
(Forts.)

Torsdagen den 25 Januari.

fråga: huru har denna paragraf blifvit tillämpad? Påminna herrarne
sig, huru det förhöll sig med margarinfrågan, huru det förhöll
sig på senare tiden med boskapssjukan här i landet? Ja, det
är så, mina herrar, att det är icke nog med att vi hafva en skrifven
lag oss emellan. Denna lag tolkas af det ena folket med underkännande
af allt suudt omdöme från det andra folkets sida, ty
man går så långt, att man säger, att vi hafva icke kompetenta
personer i vårt land, som kunna bedöma, om vi hafva boskapspest
eller icke här i landet, det kunna endast norska auktoriteter

bedöma. .

Jag hade önskat, att herr Lithander. icke hade protesterat,
såsom han sade, utan latit motionen ga till utskottet sådan den
framkommit. Den är väl motiverad, och deri är med faktiska bevis
ådagalagdt, huru förhållandet är. Det är också ådagalagdt,
att vi uppoffra millioner om året, och hvarför? Jo, för att få
uppbära smälek. Det är för dyrt pris för en sådan vara.

Emellertid är min innerliga önskan den, att bevillningsutskottet
ville, sin pligt likmätigt, noga beakta frågan och se till, att
det är svenska Riksdagen som talar i denna fråga. Yi hafva icke
genom att uppsäga denna lag på något sätt förnärmat Norges rätt,
ty Norge har samma rätt att uppsäga den, som vi.

Men man skall säga, att ögonblicket är icke lämpligt. När
blir det lämpligt i somligas ögon, det vill jag veta? Jag tror, att
det är lämpligt just nu och kanske i senaste laget.

Jag önskar all möjlig framgång åt motionen.

Friherre Klinckowström: Efter det anförande, som herr
Reuterswärd nyss haft, och i hvilket jag ber att få instämma, har
jag icke många ord att yttra. På grund af herr Lithanders anförande
vågar jag tro, att han icke fullt tagit reda på motionen.
Jag har endast läst ett ganska sakrikt utdrag deraf i de allmänna
tidningarna, men deraf finner jag, att herr af Buréns motion är
fullt berättigad, och ser jag deri äfven den önskan uttryckt, att
bevillningsutskottet måtte göra sig väl reda för denna vigtiga
fråo-a. Herr Lithander slutade sitt anförande med en svag politisk
anspelning beträffande våra förhållanden till broderlandet.
Jag tror, såsom äfven herr Reuterswärd nyss yttrade, att denna
fråga kan af svenska Riksdagen afgöras så, som den anser för oss
nyttigt, utan att derför våra bröder på andra sidan fjeljen hora
taga illa vid sig. Och om de skulle så göra — så är min innerliga
öfvertygelse — utan att jag derför nu vill ingå i någon detaljerad
diskussion i frågan — att den närvarande unionen med
Norge är för oss mycket litet värd, så som unionskontraktet är
uppsatt för de respektive folken. Och att herrar norrmän genom
deras lagliga offentliga organ, Stortinget, på ett sorgligt sätt missbrukat
lagen och på ett bedröfligt sätt yttrat sig om brödrafolket,
det tror jag måste medgifvas af hvar och en, som följer med de
allmänna tidningarne. Jag kan icke annat än tacka herr af Buren
för den motion, väl genomförd och väl beräknad, som han atgiivit
och som utvisar, hvilka betydande förluster den nuvarande mel -

Torsdagen den 25 Januari.

17 N:o 3.

lanrikslagen orsakar svenska undersåtar i handel och vandel. Jag
önskar framgång åt hans motion.

Efter härmed slutad öfverläggning hänvisades den nu föredragna
motionen till bevillningsutskottet, och skulle dit jemväl
öfverlemnas de i anledning af motionen nu afgifna yttrandena.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet herr Falks nedannämnda,
sistlidne dag bordlagda motioner:

n:o 6, om beredande af rätt för visst antal befäl och underbefäl
vid lifregementet till fot, Smålands grenadiercorps och Vermlands
fältjägarecorps att inträda på allmänna indragningsstaten;
samt

n:o 7, om höjande af dagafiöningen för det icke garnisonerade
infanteriets och kavalleriets korporaler och vice korporaler.

Afgåfvos följande motioner:

n:o 8, af herr Larsson, Liss Olof, om förhöjning af bränvinstillverkningsafgiften
äfvensom af tullen å spritdrycker;

n:o 9, af herr Wallin, om höjande af skatten på tillverkning
af bränvin;

n:o 10, af herr Hasselrot, med förslag till lag angående ändrad
lydelse af vissa paragrafer i 17 kap. rättegångsbalken; samt

n:o 11, af herr Öländer, om stadgande af svårare påföljd för
oloflig försäljning af vin och maltdrycker i vissa fall.

Dessa motioner blefvo hvar för sig på begäran bordlagda.

På framställning af herr Fosser beviljades honom ledighet
från riksdagsgöromålen under fjorton dagar från denna dag.

Justerades fyra protokollsutdrag för detta sammanträde.

Kammaren åtskildes kl. 2,2c e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

Första Kammarens Prot. 1894. N:o 3.

Fredagen den 26 Januari.

Fredagen den 26 januari.

Kammaren sammanträdde kl. 2 e. m., och dess förhandlingar •
leddes af herr vice talmannen.

Justerades protokollet för den 19 innevarande månad.

Föredrogos och hänvisades till bevillningsutskottet följande,
under gårdagen bordlagda motioner:

n:o 8, af herr Larsson, Liss Olof, om förhöjning af bränvinstillverkningsafgiften
äfvensom af tullen å spritdrycker; och

n:o 9, af herr Wallin, om höjande af skatten på tillverkning
af bränvin.

Föredrogs och hänvisades till lagutskottet herr Hasselrots nästlidne
dag bordlagda motion, n:o 10, med förslag till lag angående
ändrad lydelse af vissa paragrafer i 17 kap. rättegångsbalken.

Vid föredragning af herr Öländers under gårdagen bordlagda
motion, n:o 11, om stadgande af svårare påföljd för oloflig försäljning
af vin och maltdrycker i vissa fall, hänvisades denna
motion till ett tillfälligt utskott.

Herr Wallin, afgaf en motion, n:o 12, om förhöjning af tullen
å spritdrycker.

På gjord proposition hänvisades denna motion till bevillningsutskottet.

Afgåfvos följande motioner:

n:o 13, af herr Kerfstedt med flere, angående åvägabringande
af utredning i fråga om upprättande inom mellersta Sveriges vestra
del af en större asyl för sinnessjuke; och

n:o 14, af herr Söderberg, om höjande af tullen å beredda hudar
och skinn äfvensom å skodon.

Dessa motioner blefvo hvar för sig på begäran bordlagda.

Lördagen den 27 Januari.

19 X;0 3.

Ledighet från riksdagsgöromålen under fjorton dagar beviljades
herr Håkansson från och med denna dag samt herr Nilsson från
och med morgondagen.

Justerades tre protokollsutdrag för detta sammanträde.

Kammaren åtskildes kl. 2,io e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

Lördagen den 27 januari.

Kammaren sammanträdde kl. 2 e. m.

Herr statsrådet Östergren aflemnade Kong! Maj:ts nedannämnda
nådiga propositioner till Riksdagen:

l:o) med förslag till lag om förvärfvande och förlust af medborgarrätt;
samt

2:o) med förslag till lag om enskild själavård, konfirmation
och Herrens heliga nattvard samt till lag angående jordfästning.

Justerades protokollet för den 20 i denna månad.

Anmäldes och bordlädes:

statsutskottets memorial n:o 1, med de till innevarande riksdag
afgifna berättelser dels af fullmägtige i riksgäldskontoret angående
riksgäldskontorets ställning och förvaltning samt dels af
fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret angående det dem
lemnade uppdraget i fråga om uppförandet å Helgeandsholmen af
nya byggnader för Riksdagen och riksbanken; samt

bankoutskottets memorial n:o 1, med öfverlemnande af fullmägtiges
i riksbanken till utskottet afgifna berättelse.

Vid föredragning af herr KerfstecUs med fleres under gårdagen
bordlagda motion, n:o 13, angående åvägabringande af utredning i

N:o 3. 20

Lördagen den 27 Januari.

fråga om upprättande inom mellersta Sveriges vestra del af en
större asyl för sinnessjuke, hänvisades denna motion till statsutskottet.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet herr Söderbergs
nästlidne dag bordlagda motion, n:o 14, om höjande af tullen
å beredda hudar och skinn äfvensom å skodon.

Föredrogos och hänvisades till lagutskottet de under sammanträdet
aflemnade kongl. propositionerna.

Friherre Gripenstedt väckte en motion, n:o 15, om anslag till
anskaffning af nya eldhandvapen åt armén.

Denna motion blef på begäran bordlagd.

Herr Treffenberg erhöll ordet och yttrade: På uppmaning
af flera bland de i vårt land bildade djurskyddsföreningar och
tillika såsom ordförande i styrelsen för den allmänna svenska djurskyddsföreningen,
tager jag mig friheten härmed framlägga en
motion om meddelande af lagbestämmelser i syfte att vid slagt af
husdjur minsta möjliga lidande tillfogas djuren.

Efter uppläsandet af den i motionen gjorda hemställan afgaf
herr Treffenberg samma motion, hvilken erhöll numret 16 och på
derom framstäld begäran bordlädes.

Aflemnades följande motioner:

n:o 17, af herr Hasselrot, om utarbetande af förslag till lagbestämmelser
i syfte att antingen fullt vitsord må tillerkännas
inteckningsbok eller beståndet af inteckning för nyttjanderätt,
undantag och servitut göras beroende af inteckningens förnyelse;

n:o 18, af herr von Strokirch, om utbytande af föreslagen tillläggsbevillning
mot beskattning af maltdrycker, m. m.;

n:o 19, af densamme, angående förhöjning i tullen å tobak
eller åsättande af accis å förbrukningen deraf; samt

n:o 20, af herr Fagerholm, angående amorteringslån från riksbanken
åt kommuner för inrättande af fattigarbetshus och fattiggårdar.

Dessa motioner blefvo hvar för sig på begäran bordlagda.

Lördagen, den 27 Januari.

21 Nso 3.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades friherre Alströmer
under fjorton dagar från och med den 29 i denna månad, herr
Andersson, Gustaf, under sexton dagar från nämnde dag samt herr
Wingqvist under fjorton dagar från den 30 innevarande januari.

Herr talmannen erinrade, att den egentliga motionstiden ginge
till ända med morgondagen, och tillkännagaf, att kallelse komme
att utfärdas till sammanträde kl. 7 på aftonen nämnde dag, men
att sammanträde på förmiddagen då icke skulle hållas.

Justerades tre protokollsutdrag för detta sammanträde.

Kammaren åtskildes kl. 2,is e. m.

In fidem

A. von Erusenstjerna.

Första Kammarens Prot. 1894.

N:o 3.