1894. Första Kammaren. N:o 36

ProtokollRiksdagens protokoll 1894:36

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1894. Första Kammaren. N:o 36.

Fredagen den 4 maj.

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Justerades protokollet för den 27 nästlidne april.

Vid föredragning af statsutskottets nedannämnda, under gårdagen
bordlagda memorial:

n:o 74, med anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande
framställningar i fråga om uppförande af nya kasernetablissement
m. m., samt

n:o 75, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut beträffande
Kongl. Maj:ts proposition angående öfverflyttning till allmänna indragningsstaten
af åtskilliga lärares aflöning samt rörande understöd åt
extra ordinarie lärare vid allmänna läroverken under förfall på grund
af sjukdom,

godkändes de föreslagna voteringspropositionerna.

Herr talmannen tillkäunagaf, att efter öfverenskommelse med bentalmannen
i Andra Kammaren omröstningar jemlikt 65 § riksdagsordningen
skulle anställas vid kamrarnes sammanträden den 5 i denna
månad öfver de för sådana omröstningar föreslagna voteringspropositioner,
som dessförinnan blifvit af båda kamrarne godkända.”

Föredrogs å nyo bevillningsutskottets den 2 och 3 i denna månad Böjning af
bordlagda utlåtande n:o 26, i anledning af återremiss af utskottets be- bränl''in‘tlUtänkande
n:o 22, angående vilkoreu för tillverkning af bränvin. verkning™/-

n aiften in. in.

Herr Larsson, Liss Olof: När kammaren med stor majoritet
eller rättare utan votering afslog bevillningsutskottets betänkande om
höjning af kaffetullen samt också utan votering återremitterade utskottets
afstyrkande af förslaget om böjning af skatten på tillverkning
af bränvin, och äfven Andra Kammaren vidtog samma åtgärd, var det
väl dermed meningen, såvidt jag förstår, att Riksdagen önskade, att

Första Kammarens Prat, 1894. N:o 36.

1

N:o 36. 2 Fredagen den 4 Maj.

Höjning af skatten på bränvin skulle vara det medel, som skulle tillgripas för att

bränvinstill- fylla hvad som erfordras i statens inkomster för att täcka dess utgifter.

verkningsaf- Utskottet bär dock nu inkommit med ett betänkande i anledning af
denna återremiss, deri utskottet å nyo afstyrker motionen, men detta
afstyrkande har skett på grund af formella skål, derför att Andra
Kammaren af ett märkvärdigt förbiseende glömt att återremittera den
punkt i utskottets betänkande, som handlar om böjning af tullen a spritvaror,
och af det skälet kunde utskottet icke tillstyrka motionen äfven
efter återremissen. Då emellertid Första Kammaren återremitterat betänkandet
äfven i fråga om tullen, och denna fråga således står öppen,
och det äfven kan blifva Riksdagens beslut dervidlag, finnes deri icke
något hinder för höjande af skatten på tillverkning af bränvin. I en
reservation, bifogad utskottets betänkande, hafva äfven de flesta af bevillningsutskottets
ledamöter från Första Kammaren tillstyrkt bifall till
motionen på det sätt, att skatten höjts med 5 öre i stället för med 10
öre. Jag har icke kunnat finna något skäl, hvarför man just skulle
stanna vid 5 öre. Det synes mig, som om en förhöjning af 10 öre
skulle vara behöflig, om man skulle kunna vinna det mål, man afser,
nemligen att undvika statsbrist och ytterligare tilläggsbevillning utöfver
den af Kongl. Maj:t föreslagna. En höjning med 5 öre synes mig
vara alltför obetydlig både nr synpunkten att befordra, nykterheten,
och derför att den dermed afsedda ökningen af statens inkomster inskränker
sig till en obetydlighet, då man vet, att större delen af det
behof af bränvin, som förefinnes, redan finnes tillverkadt och kommer
att beskattas med den lägre skatten eller den skatt, somna är rådande.
Jag föreställer mig derför, att, när kammaren återremitterade utskottets
förslag, kammaren afsåg höjning af skatten till 10 öre, hvilket jag
äfven för min del då förordade.

Jag ber nu få framställa det yrkandet, att kammaren, med afslag
å utskottets hemställan i första punkten, matte bifalla den af heir
Cavalli m. fl. afgifna reservationen, dock så, att i 10 §, der det af
utskottet föreslås att skatten skulle höjas till 55 öre, denna siffra måtte
höjas till 60 öre, liksom jag beträffande mom. 3), der det heter. »Vid
utförsel af bränvin må, efter hvad särskildt finnes stadgadt, åtnjutas
restitution med 56, i öre för hvarje liter renadt och med 55 öre för
hvarje liter icke renadt bränvin af normalstyrka», föreslår den ändringen,
att siffran 56. i öre måtte höjas till 61, i och siffran 55 måtte
höjas, äfven den, till 60 öre, det är således. 10 öres förhöjning i stället
för af reservanterna föreslagna 5 öres förhöjning.

För öfrigt yrkar jag bifall till reservationen.

Herr Cavalli: Utskottet har här varit ute på en mycket svår
väg. Det både tre skatteobjekt att välja på. Vi redogjorde vid sakens
behandling törra gången, hvarför utskottet stannat vid förslag om förhöjd
tull å kaffe och kaffesurrogat. Riksdagens båda kamrar afslogo
utskottets hemställan i denna del, och under den förda diskussionen
uppfattade en stor del af utskottets ledamöter saken, som om Riksdagen
i stället ville höja tillverkningsafgiften på bränvin. Det är med
stöd af en sådan uppfattning, som reservanterna inom utskottet nu
framlagt sitt förslag. Väl är det sant, att fragan om förhöjning i

Fredagen den i Maj. 3 >'':0 36.

tullen, å tobak jemväl förekom, men man öfvergaf den tanken, derför Höjning af
att förhöjning i tullen på tobak med 10 procent icke skulle inbringa ^änvinstillafsevärdt
belopp. . Hela tullinkomsten på tobak utgör 3,700,000 kronor, ve^nin9^foeh
en tullförhöjning af 10 procent skulle således endast inbringa 3‘ ,1™ 7''^”*''
370,000 kronor. Vidare hade det varit önskligt och lämpligt, att, om °r 9''
man skall höja tullen a tobak, frågan jemväl om accis å tillverkningen
derå eller möjligen om monopol för staten undersökts. Jag är öfvertjgad,
att ingen finansminister, som vid kommande behof af skatter
tager detta i betraktande, lär underlåta att egna denna fråga den noggranna
pröfning och utredning, som af honom kan åstadkommas men
icke af utskottet. Återstod det då för oss icke någon annan utväg att
tillgripa än höja bränvinstillverkningsafgiften? Jo, det kunde finnas
ännu en, och det är ytterligare förhöjning af tilläggsbevillningen. Var
det det, som Riksdagen med sin återremiss åsyftade, hade Riksdagen
haft tillfälle att säga det tydligare, än som skedde för några dagar
sedan. Utskottet har ännu icke behandlat frågan om tilläggsbevillning,
sa att det möter icke något hinder att på den vägen fylla behofvet,
men för min del — det säger jag ifrån — biträder jag aldrig med
min röst att höja tilläggsbevillningen utöfver det af Kongl. Maj:t föreslagna
beloppet, 100 procent. Redan denna siffra är för mig så hög
och ^afskräckande, att en höjning deröfver måste förutsätta helt andra
förhallanden än de fredliga, hvari vi nu lefva. Det var på den grund,
som jag i min reservation, jemte 8 kamrater från denna kammare, tillstyrkte
en förhöjning i bränvinstillverkningsafgiften med 5 öre, ett belopp
som för fyllande af behofvet är tillräckligt. Jag skulle på det
hela taget icke hafva mycket emot att instämma i den siste talarens
yrkande, derest jag icke vore fullkomligt förvissad, att eu så stor skattetillökning,
^ som han föreslagit, icke för närvarande är behöflig; och jag
ber att fa tillägga, att om det till ett annat år skulle visa sig nödvändigt
att något höja bränvinstillverkningsafgiften, kan Riksdagen
då tillgripa detta medel.

På grund af dessa i korthet anförda skäl anhåller jag, herr talman,
om proposition på bifall till det af mig med flera reservanter framstälda
yrkandet i reservationen, som återfinnes å sid. 6 i utskottets betänkande.

Herr Wieselgren: Jag förbiser visst icke det nära sammanhang,
som bränvinsbeskattningen och den tillernade maltdrycksbeskattningen
hafva till hvarandra. I närvarande stund begagna rusdryckskonsumenternaöl
såsom surrogat för bränvin, och det har redan faktiskt gestaltat
si.g så, att ölet är en privilegierad rusdryck i förhållande till bränvinet.
Jag har derför under flera års tid oaflåtligen vid hvarje tillfälle
sökt erinra vederbörande om nödvändigheten att snarast möjligt införa
maltdrycksbeskattning, och jag skulle äfven med största tillfredsställelse
hafva sett, om det redan färdiga förslaget i detta syfte i år understälts
Riksdagens behandling för att då kunna hafva bragts till, som jag
hoppas, ett lyckligt resultat. Då nu emellertid så icke skett, och da
det icke tyckes vara någon förhoppning, att det skall komma att under
denna riksdag ske, sa, ehuru jag erkänner såsom befogad den siste
talarens anmärkning, att det ovilkorligen vore det nyttigaste, att båda

N:0 36. 4 Fredagen den 4 Maj.

Höjning af dessa frågor, om förhöjning af skatten på bränvin och om skatt på
brånvinttill- maltdrycker, samtidigt komme till afgörande, är dock, enligt min öfververkningsaf-
^.ygg^gg^ ingenting som hindrar, att man vid detta tillfälle bifaller
iT Tr yrkandet om höjning af bränvinsbeskattningen, utan att man samtidigt
^ 01 3''^ törehar frågan om maltdrycksbeskattningen. Då denna uppfattning
redan på sätt och vis godkänts derigenom att Första Kammarens utskottsledamöter
slutit sig till en förhöjning af bränvinsskatten, anser
jag att principiella betänkligheter härvidlag icke må gorå sig gällande.;
vi må blott tillse huruvida det är praktiskt att höja skatten med 5
eller 10 öre. För min del står jag på samma ståndpunkt som den
förste talaren. Jag anser, att det vore synnerligen lämpligt att höja
skatten med 10 öre, och jag skall derför, herr talman, be att få instämma
i både hans yrkande och hans motiv derför.

Herr af Buren: Då jag deltagit i detta ärendes behandling inom

utskottet och icke i riksdagens sista timma kunnat förmå mig biträda
den reservation, som af mina kamrater i denna kammare afgifvits, ber
jag, herr talman, att fä yrka afslag å såväl reservationen som motionen.

Herr vice talmannen: Som denna fråga mycket nära berör

statsregleringen, i hvars behandling inom utskottet jag om nagra dagar
kommer att deltaga, har jag ansett mig böra för några ögonblick taga
kammarens tid i anspråk och uttala mig i frågan. Jag får till eu
början säga, att jag anser den fruktan för minskade statsinkomster, som
uttalats, måhända vara öfverdrifven. Hvad angår accisenå livitbetssockertillverkningen
och det belopp, den kan inbringa, tror jag nog, att den
angifna siffran af 44,000 tunnland, som man uppgifvit komma att
blifva till hvitbetsodling använda, kan vara rigtig, men jag föreställer
mig, att en stor del af denna jord för första gången begagnas till
hvitbetsodling och att skörden derför bör beräknas mindre ån man
gjort, och med kännedom dessutom om huru hvitbetsodlingeu i början
alltid lemnar betor med eu mindre sockerhalt, tror jag att utbytet af råsocker
beräknats för högt. Emellertid har ordet brist i statsregleringen
uttalats, och detta är nog för att ej saken får lemnas utan uppmärksamhet.
Vid sådant förhållande synes det mig. alldeles klart, att
Riksdagen i detta fall bör göra, såsom den alltid gjort, nemligen
genom nya skatter söka ersätta en befarad budgetens minskning ..och
på detta sätt betrygga statsregleringen. Så har Riksdagen alltid förut
gjort, och jag är öfvertygad, att Riksdagen äfven detta ar kommer att
så göra, ty ett sådant förfaringssätt innebär icke endast trygghet för
att budgeten blifver tillfredsställande uppgjord, utan äfven en annan
fördel vinnes, som icke bör lemnas a sido. Svenska statens kredit är,
det veta vi, synnerligen god, och detta förhållande beror, såsom jag
tror, i väsentlig grad derpå, att Riksdagen alltid reglerat budgeten,
så att den väl kunnat försvaras. Har detta alltid varit af vigt, framträder
vigten häraf ännu mycket skarpare, då vi veta, att nästkommande
år 1895 af svenska statsskulden kan konverteras icke . mindre
än 110 å 120 millioner, och att hvarje 1 j0 procent lägre effektiv ränta
gör en minskning i statsutgifter af 110 å 120,000 kronor. Således,

Fredagen den 4 Maj.

5 N:o 36.

allt som kan göras för att visa Riksdagens beredvillighet att vidhålla
den gamla regeln att vid behof stärka budgeten, detta bör naturligtvis
också nu ske.

Angående val af sättet för regleringens åstadkommande är det af
föregående talare framhållet, att det kan ske antingen genom bifall
till en förhöjning af bränvinsskatten eller ock genom en ytterligare
tilläggsbevillning. Det är den fråga, som nu ligger närmast och här
egentligen torde ifrågakomma att pröfva. Att man icke bör försöka
genom någon förändring af de föreslagna beräkningarne få staten att
gå ihop, torde framgå af hvad jag redan anfört. Af dessa tvenne
andra sätt att antingen höja tilläggsbevillningen eller ock höja bränvinsskatten,
hyser jag de största betänkligheterna mot den första åtgärden.
Hvad än må sägas om en inkomstskatts natur att direkt träffa
förmögenheten, måste vi litet hvar erkänna, att med den nu gällande
bevillningsförordningen motsvarande skatt hos oss icke fullständigt
träffar efter skatteförmågan, utan att hvad den träffar ofta mycket
mer är innehafvandet än egandet. Den som innehar en stor egendom
med stor skuld måste dock skatta efter egendomens kapitalvärde, ehuru
på grund af den å egendomen liggande skulden skatteförmågan icke
uttryckes genom dess taxeringsvärde. Jag tror derför, att vi icke böra
gå vidare på denna väg för att vinna jemvigt i budgeten, och då
återstår endast den andra eller att höja bränvinsskatten. Jag föreställer
mig då, att om denna nu skulle höjas, och meningen är att
nästa år i sammanhang med ölskatten ytterligare höja densamma, det
är vida bättre och lämpligare att genast taga steget fullt ut på en
gång. Det är visserligen sant, att det belopp, som för tillfallet behöfves,
uppgår till endast omkring 1,500,000 kronor, och att detta skulle
vinnas genom en förhöjning af bränvinsskatten med 5 öre per liter,
men det torde observeras att man i fall af en förhöjning med 10 öre
per liter har att välja på tvenne vägar, antingen att på grund af de
ökade tillgångarne nedsätta tilläggsbevillningen, hvars natur jag nyss
yttrade mig om, eller ock låta öfverskottet verka nedsättning i
förslagsberäkningarne, hvilket förfaringssätt i första hand torde tagas
i betraktande, då vi känna, att förslagsberäkningarna för eu hel del
utgiftsposter äro alldeles för låga. Jag får derför förena mig med det
af herr Liss Olof Larsson framstälda förslaget och således yrka bifall
till den af ofvaunämnde talare gjorda hemställan.

Herr Alin: Här uttalades under plenum i ondags afton af en talare
ett beklagande öfver det sätt, hvarpå ärendena hopats och öfver att de
måste i sådan hast afgöras, att man i många fäll icke hinner vederbörligen
sätta sig in i, knappast genomläsa betänkandena. Den ifrågavarande
talaren tillskref detta förhållande någon brist i konstitutionen
och anhöll att konstitutionsutskottet så snart som möjligt skulle komma
in med förslag till förekommande af ett dylikt missförhållande. Det
är emellertid icke blott på konstitutionen, som dylikt beror, utan äfven
på sättet för konstitutionens tillämpande, och jag beklagar, att konstitutionen
tillämpas på nu ifrågavarande sätt. — Emellertid — orsaken
må nu vara hvilken som helst — äro vi nu så öfverhopade med
betänkanden i alla möjliga frågor, att man ofta måste på rak arm

Höjning af
bränvinstillverkningsafgiften
m. m.

(Forts.)

Kso 36. 6

Höjning af
bränvinstillverkningsafgiften
m. m.

(Forts.)

Fredagen den 4 Maj.

latta sitt beslut, och hvad särskild! angår föreliggande betänkande, vill
jag påpeka,'' att detta utdelades i förgår afton och sedan blifvit bordlagdt
två gånger; och särskild! betecknande med afseende på den hast,
hvarmed ärendena behandlas, är, att det icke hunnit på föredragningslistan
föras öfver till de andra gången bordlagda ärendena, utan qvarstår
bland dem, som blifvit en gång bordlagda, ehuru med en anteckning
i kanten på föredragningslistan, att det blifvit tvenne gånger
bordlagdt. Det är under sådana förhållanden för att fatta sitt beslut
alldeles nödvändigt att lita till de herrar och män, som sitta i utskottet
och till den insigt och omsorg, hvarmed de handhaft ärendena; och
det är för att man i nu förevarande fall skall kunna hafva sin mening
fullt stadgad, som jag ber att till bevillningsutskottets ärade ordförande
fä rigta en fråga med anledning af det yttrande, som han afgaf under
måndagens diskussion rörande kaffetullen. Här är nu fråga om åtgärder
för att betäcka en brist i nästa års statsreglering, och det är naturligtvis
af vigt, att åtgärderna verkligen tillföra statskassan de behöfliga
inkomsterna. Jag minnes icke ordagrant det yttrande, som bevillningsutskottets
ordförande afgaf vid ifrågavarande tillfälle, men så
vidt jag erinrar mig, gick det ut på, att han icke ville vara med om
ett förslag rörande en sådan beskattningsåtgärd, som den nu ifrågavarande,
derför att vissa förhållanden förelåge, hvarigenom en dylik
åtgärd skulle sakna effektivitet och således icke uppfylla det ändamål,
som dermed afsåges. Då nu emellertid bevillningsutskottets ordförande
jemte andra utskottets medlemmar föreslagit just den åtgärd, som han
dä ansåg icke vara praktisk, och då detta förslag framkommit utan
motivering, har jag velat härmed sätta honom i tillfälle att förklara,
på hvad sätt detta förslag står i öfverensstämmelse med det yttrande,
han under nämnda debatt afgaf.

Herr Cavalli: Innan jag svarar den siste ärade talaren, vill jag

i anledning af herr vice talmannens yttrande i fråga om de påräknade
inkomsterna under 1895 af sockertullen och accisen af hvitbetssockertillverkningen
än en gång här i kammaren uttryckligen betona, liksom
äfven utskottet i sitt betänkande gjort, att beräkningen af hvad nyss
nämnda tull och accis anses komma att lemna under år 1895 icke är uppgjord
af utskottet, utan, på sätt af utskottets betänkande framgår, framlagts
i en till utskottet lemnad promemoria, som icke stammar från
utskottet. Om således dessa beräkningar måhända i något afseende
visat sig icke öfverensstämma med verkligheten, så är det icke utskottets
fel. Likaså är det tydligt, att man under nuvarande vanskliga
förhållanden icke kan med säkerhet göra några beräkningar, och
att man dervid gör klokt i att räkna lågt. Jag betonar således ännu
en gång, att utskottet icke är ansvarigt för dessa siffror.

Till svar å den ärade talarens på upsalabänken anförande får jag
säga, att jag här i min hand har uppteckning af det yttrande, på
hvilket han syftade, och den passus han afsåg lyder ojusterad sålunda:
»Hvad bräuvinet beträffar, är det ju alldeles rigtigt och alltid tilltalande
för känslan att tänka på lämpligheten af en skatteförhöjning
å denna vara, men det är ej nog att saken teoretiskt ställer sig så —
det fordras äfven, att åtgärden tillför statskassan penningar, men det

Fredagea den 4 Maj.

7 N:o 36.

gör ej bränvinstillverkningen för närvarande.» Utskottet föreslog ock,
att Riksdagen skulle använda kaffetullen, men då Riksdagen icke ville
det, stod det icke i utskottets magt att förmå Riksdagen dertill. Då
måste utskottet tillgripa en annan utväg, men om denna icke är lika
så god som den första, rår icke utskottet derför. Hvad effektiviteten
af förhöjd bränvinstillverkningsafgift beträffar, är det kändt, att förbrukningen
af bränvin under året uppgår till omkring 30 millioner
liter. Jag nämnde under det plenum, på hvilket den ärade talaren
syftade, att på nederlag finnes cirka 15,000,000 liter; detta är således
förbrukningen för ett hälft år eller icke fullt för den återstående delen
af detta år. I fråga om inkomsterna för 1895 torde, under nuvarande
förhållanden, om icke något oförutsedt inträffar och om reservanternas
förslag antages, att förhöjningen må inträda redan den 1 juli, det antagandet
kunna göras, att förhöjningen af bränvinstillverkningsafgiften
under 1895 kommer att inbringa statskassan med 5 öre för liter
1,500,000 kronor och med 10 öre för liter 3 millioner.

Jag vidhåller det af mig redan gjorda yrkandet.

Herr Reuterswärd: Jag anser mig böra fästa kammarens uppmärksamhet
på ett förhållande som kan inträffa, för den händelse
kammaren vare sig antager reservanternas förslag eller bifaller motionen.
Såsom herrarne veta, har Andra Kammaren beslutat, att tullen
på sprit och spritvaror skall oförändrad bibehållas. Huru skulle det te
sig, om man t. ex. skulle höja tillverkningsskatten med 5 eller 10 öre,
och tullen blefve oförändrad? Jo, det vore en premie för utländskt
bränvin, och det är väl icke detta, som man vill åstadkomma. Man
kan väl säga, att genom gemensam votering kan man förmå Andra
Kammaren att frånträda sin åsigt och att således få ett gemensamt
beslut, men att ställa sina beräkningar på en så oviss förhoppning som
på den, huru eu gemensam votering kan slå ut, har jag mycket stora
betänkligheter mot.

Jag har velat nämna detta utan att göra något yrkande.

Herr vice talmannen: Då kammaren icke fattat beslut i fråga

om tullen på bränvin, utan detta förekommer först i nästföljande utlåtande
från bevillningsutskottet, så kan ju Första Kammaren, i full
konseqvens med hvad kammaren i föreliggande fall besluter, sätta tull
å spritvaror. Jag tror dessutom icke, att om kamrarne enas i afseende
på beskattningen af bränvin, någon fara kan förefinnas derutinnan, att
man ej skall komma öfverens i afseende på tullen för spritvaror, äfven
om vägen dit skulle gå öfver en gemensam votering.

Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen, att
beträffande utskottets hemställan i begge punkterna af förevarande
utlåtande yrkats: l:o) att denna hemställan skulle bifallas; 2:o) af herr
Cavalli, att kammaren skulle afslå utskottets hemställan och bifalla
det förslag, som innefattades i den vid utlåtandet fogade reservation;
och 3:o) af herr Larsson, Liss Olof, att kammaren, med afslag å utskottets
hemställan, måtte antaga sistnämnda förslag med den ändring
i den föreslagna nya lydelsen af § 10 mom. 1 och 3 i gällande för -

Höjning af
bränvinstillverkningsafgiften
in. 77i.

(Forts.)

N: o 36. 8

Höjning af
bränvinstillverkningsafgiften
m. m.

{Forts.)

Fredagen den 4 Maj.

ordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin, att i mom. 1
orden »55 öre» utbyttes mot 60 öre, och att i mom. 3 i stället för
orden »56, i öre» och »55 öre» sättes respektive 61,2 öre och 60 öre.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner i enlighet med
dessa yrkanden och förklarade sig anse propositionen på godkännande
af herr Larssons förslag vara med öfvervägande ja besvarad.

Flere ledamöter begärde votering, i anledning hvaraf herr talmannen
hemstälde, huruvida kammaren ville till kontraproposition vid
nämnda votering antaga bifall till utskottets hemställan och förklarade
sig finna de härå afgifna svaren hafva utfallit med öfvervägande ja.

Herr Cavalli äskade emellertid votering jemväl om kontrapropositionens
innehåll, i anledning hvaraf uppsattes, justerades och anslogs
en så lydande omröstningsproposition:

Den, som till kontraproposition i hufvud voteringen öfver bevillningsutskottets
utlåtande n:o 26 antager bifall till utskottets hemställan,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Yinner Nej, har såsom kontraproposition i nämnda votering antagits
afslag å utskottets hemställan och bifall till det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet fogade reservation.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:

Ja — 73;

Nej — 42.

Till följd häraf uppsattes, justerades och anslogs en omröstningsproposition
af följande lydelse:

Den, som afslår hvad bevillningsutskottet hemstält i sitt utlåtande
n:o 26 och antager det förslag, som innefattas i den vid utlåtandet
fogade reservation, med den af herr Liss Olof Larsson påyrkade ändring,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan.

Vid slutet af den häröfver anstälda omröstning befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:

Ja — 62;

Nej — 53.

9 N:o 36.

Fredagen den 4 Maj.

Föredrogs bevillningsutskottets under gårdagen bordlagda memorial
n:o 27, i anledning af återremiss af 5 och 6 punkterna af utskottets
betänkande n:o 20, angående vissa oafgjorda frågor rörande tullbevillningen.

Herr talmannen yttrade: Dessa frågor äro två. De återfinnas

uti bevillningsutskottets betänkande n:o 20, först under 5 punkten,
hvari hemställes, att herr von Strokirchs ifrågavarande motion icke
måtte bifallas. Herr von Strokirchs motion afser förhöjning i tullen
på tobak eller åsättande af lämplig accis på förbrukningen deraf. Den
andra frågan afhandlas i 6 punkten, hvari hemställes, att icke heller
herr Larssons förevarande motion, i hvad densamma angår tullbevillningen,
måtte vinna Riksdagens bifall. Herr Larssons motion afser
att jemte förhöjning af bränvinstillverkningsafgiften tillika höjning af
tullen på spritdrycker skulle ega rum.

Jag hemställer, att kammaren behagade besluta, att bevillningsutskottets
nu föredragna memorial skall på det sätt företagas till afgörande,
att först föredrages utskottets hemställan i betänkandet n:o
20, punkten 5, angående herr von Strokirchs motion, hvarom kammaren
har att fatta beslut, och sedermera föredrages utskottets hemställan
i betänkandets 6 punkt, som handlar om herr Larssons motion, hvarom
kammaren äfven har att fatta beslut.

Denna hemställan bifölls.

I följd häraf föredrogs

5 punkten i bevillningsutskottets betänkande n:o 20.

Herr Cavalli: Jag tillåter mig anhålla om bifall till utskottets
hemställan, eller att herr von Strokirchs motion måtte varda afslagen.

Efter härmed slutad öfverläggning bifölls utskottets i föreliggande
punkt gjorda hemställan.

6 punkten i bevillningsutskottets betänkande n:o 20.

Herr Cavalli: Med anledning af att kammaren nyss fattat beslut
att med 10 öre höja tillverkningsafgiften på bränvin, beder jag få
yrka, att tullsatserna å de i tulltaxan under n:is 68—73, 104, 105 och
344 förekommande artiklar måtte höjas, beträffande bränvin och sprit,
på fat, större eller mindre: n:o 68: af säd, potatis eller andra jordfrukter,
från nuvarande tullsats 75 öre till 90 öre; n:o 69: af ris
(arrak) från 75 till 90 öre; n:o 70: af socker (rom) från 75 till 90
öre; n:o 71: af vindrufvor (konjak) från 75 till 90 öre; n:o 72: af
annan frukt, från 75 till 90 öre, samt n:o 73: på andra kärl: alla slag,
från 1 krona 35 öre till 1 krona 65 öre; vidare n:o 104: eter
och s. k. Hoffmans droppar (Aeter spirituös^) från 2 kronor till 2
kronor 40 öre per kilogram; n:o 105: eterarter: sammansatta och
blandningar deraf, från 2 kronor till 2 kronor 40 öre per kilogram,

JS:o 36. 10 Fredagen den 4 Maj.

samt slutligen n:o 344: likör, från 2 kronor till 2 kronor 40 öre
per liter.

Jag ber också att få för kammaren tillkännagifva att dessa siffrors
öfverensstämmelse med den beslutade förhöjningen i tillverkningsafgiften
är granskad i generaltullstyrelsen. Jag yrkar således bifall
till de af mig föreslagna tullsatserna.

Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, beslöt kammaren,
att de i gällande tulltaxa under n:is 68—73, 104, 105 och 344 förekommande
tullsatserna skulle höjas sålunda: i n:is 68—72 från 75
öre till 90 öre, i n:o 73 från 1 krona 35 öre till 1 krona 65 öre samt
i n:is 104, 105 och 344 från 2 kronor till 2 kronor 40 öre.

Herr Cavalli erhöll härefter på begäran ordet och yttrade: Sedan
kammaren nu fattat beslut i afseende å tullsatsernas belopp, skall jag
bedja att få yrka, att kammaren i öfverensstämmelse med dess nyss
fattade beslut i fråga om tiden, då den förhöjda tillverkningsafgiften
skall träda i kraft, jemväl ville besluta, att de förhöjda tullsatserna
skola jemväl under innevarande år, såsom tilläggsafgifter till den förut
beslutade tullbevillningen, utgöras från och med den 1 juli.

Efter härmed slutad öfverläggning beslöt kammaren, att, för den
händelse tullen å ifrågavarande artiklar höjdes, de förhöjda tullsatserna
för dessa artiklar skulle jemväl under innevarande år, såsom tilläggsafgifter
till den förut beslutade tullbevillningen, utgöras från och med
den 1 juli.

Vid förnyad föredragning af bevillningsutskottets nedannämnda,
den 1 och 2 i denna månad bordlagda memorial:

n:o 23, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om
utskottets hemställan i dess memorial n:o 14 rörande Kongl. Maj:ts
proposition n:o 2 med förslag till ny förordning angående mantalsskrifning,
och

n:o 24, i fråga om ändrad lydelse af § 28 i gällande förordning
angående bevillning af fast egendom samt af inkomst,

biföll Första Kammaren hvad utskottet i dessa memorial hemstält.

Vid förnyad föredragning af sammansatta bevillnings- och lagutskottets
den 1 och 2 innevarande maj bordlagda memorial n:o 8, i
anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om utskottets hemställan
i dess memorial n:o 5 rörande vissa delar af Kongl. Maj:ts
proposition n:o 2 med förslag till ny förordning angående mantalsskrifning,

biföll Första Kammaren hvad utskottet i detta memorial hemstält.

Fredagen den 4 Maj.

11 N:o 36.

Vid förnyad föredragning af lagutskottets den 28 ock 29 sistlidne
april bordlagda utlåtande n:o 59, i anledning af väckta motioner dels
om ändring af 1 kap. 2 § rättegångsbalken, dels ock om ändrad lydelse
af vissa paragrafer i kommunallagarne, biföll kammaren hvad
utskottet i detta utlåtande hemstält.

Föredrogs å nyo Första Kammarens tillfälliga utskotts den 28 och Om utredning
29 nästlidne april bordlagda utlåtande n:o 7, i anledning af en utaf™’-- bolags förherr
Vahlin i Andra Kammaren väckt motion om skrifvelse till Kongl.!;aV <*/ j°rd~
Maj:t med begäran om utredning rörande bolags förvärf af jordegen-^/",. Siandet
dom i vissa delar af landet m. m. m. m.

Herr Crusebjörn: Det är icke min mening att motsätta mig

den bär ifrågasatta skrifvelsen; men då det ämne, som den afser, varit
mycket bebandladt inom Vesterbottens län, särskilt af dess landsting,
och föranledt en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, har jag ansett
mig böra med några ord yttra mig i saken.

Att det bär afhandlade onda förefinnes i ganska stor utsträckning
framgår af de handlingar, som åtfölja betänkandet. Uti Vesterbottens
läns landsting väcktes eu motion i det syfte, att utredning i ämnet
skulle verkställas och att aktiebolagen skulle förhindras att förvärfva
sådan egendom, som här är i fråga. Landstinget biföll motionärens
framställning, men i sin underdåniga skrifvelse inflickade landstinget
följande: landstinget har emellertid tänkt sig, att ifrågavarande olägenheter
skulle kunna i någon mån förekommas, om sådan ändring i
lagen företoges, att frånskiljandet af skog från inegojorden blefve
underlättadt, så att jordegaren kunde sälja sin skog, men bibehålla
inegoskog och sålunda fortfarande vara en sjelfständig jordägare. En
dylik åsigt lär äfven den så kallade jordbrukslägenhetskomitén uttalat.

Hvar och en, som vill granska den här ifrågavarande framställningen,
torde finna, kvilka svårigheter det möter att genom lagstiftning
förhindra förvärfvet af egendom. Förhållandet kan nog vara
sådant, att detta kunde vara önskvärdt beträffande aktiebolag, men
det torde stöta på ganska stora praktiska svårigheter. Återigen torde
den väg, som landstinget anvisat, nemligen om ändrad lagstiftning i
i fråga om hemmansklyfning, i hufvudsak öfverensstämma med det af
jordbrukslägenhetskomiténs af den 5 mars 1879 afgifna betänkande.

Genom att slå in på den vägen, att skogen styckades ifrån hemmanen
med bibehållande åt dessa af tillräcklig husbehofsskog, tror jag, att i
allmänhet inom dessa trakter, som mest beröras af ifrågavarande förhållanden,
saken skulle blifva på ett ganska tillfredsställande sätt
ordnad. Sågverksbolagen eftersträfva naturligtvis icke annat än att
förvärfva skogen, och kommer den i deras händer, torde man väl få
antaga, att en bättre skogsvård skulle komma att göra sig gällande,
än hvad man kan vänta, då den ligger i hemmansegarnes händer.
Hemmansegarne, bibehållna vid sitt jordbruk och icke längre hafvande
att lita till inkomsten från sin skog, måste då, mera än nu är fallet,
intressera sig för jordens skötsel. Det är nog sant, att jordbruket i
vissa delar af de norra länen behöfver stöd af skogsarbetet; för att

N:o 36. 12

Fredagen den 4 Maj.

Om uircdnimjhemmansegarne skola kunna bestrida sina kontanta utgifter, torde nog
rör.6oZasrs/or-arketsfÖrtjenst vara behöflig, enär den försäljning af produkter, som
vlTL,ilL ide kunna komma till, för närvarande icke kan vara så stor. Det är
delar aflande^ gifvet, att der sagverksbolagen drifva sm näring, behöfva de folk
m. m. och arbetskrafter, och dessa måste de söka hos den jordbrukande be(Forts.
) folkningen. Men intresset hos jordbrukaren, då han fortfarande eger
jorden, är helt annat än då han sitter som arrendator. Framför allt
är det ganska tydligt, att, sedan en åbo sålt sitt hemman och sitter
der såsom arrendator, hafva hans barn icke längre samma intresse att
stanna qvar i hemmet och biträda föräldrarne i arbetet med jordbrukets
utveckling och förbättring, utan det är vanligen dessa unga
söner till hemmansegare, som sålt sitt hemman, hvilka emigrera till
andra håll. Vid sammanträden, som jag förliden sommar hållit i Lappmarken,
har denna fråga varit under liflig öfverläggning. Det klagades
naturligtvis öfver det förhållande, som är rådande, och man söker
efter botemedel. Men vid dessa öfverläggningar har den åsigten ganska
allmänt gjort sig gällande både bland allmogen och sågverksegarne,
att en förändrad lagstiftning vis å vis hemmansklyfning är en praktisk
åtgärd, för hvilken flertalet uttalat sig. Det är för att få komma i
tillfälle att framlägga önskvärdheten af att snart få motse en lagstiftning
på grund af jordbrukslägenhetskomiténs betänkande rörande
hemmansklyfning, som jag nu tagit till ordet. Att en utredning i
dessa ämnen sker, och att frågan lägges i Kongl. Maj:ts hand, har jag
naturligtvis ingenting att invända emot. Med anledning häraf får jag
yrka bifall till utskottets framställning.

Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren hvad utskottet
i förevarande utlåtande hemstält.

ifrågasatt Föredrogs å nyo konstitutionsutskottets den 27 och 28 sistlidne
upphäfvande ^ bordlagda utlåtande n:o 9, i anledning af väckt motion om ändrad
af ZoZl lydelse af § 87:2 regeringsformen.

Herr Blomberg: Då jag deltagit i konstitutionsutskottets be handling

af föreliggande ärende, men icke tinnes antecknad bland
reservauterna, skulle det kunna synas, som om jag förenat mig med
dem, som bestämt och motiverat detta märkliga utlåtande. Men jag
nödgas uttryckligen frånsåga mig hvarje andel i en så herostratisk
ära. Jag får nämna, att jag likasom samtliga öfriga utskottsledamöter
från Första Kammaren vid beslutets fattande deremot anmälde reservation,
men att frånvaro vid justeringen vållat, att jag saknas bland
reservanterna. Då jag nu har ordet, vill jag på samma gång betona
min ställning i denna fråga, och kammaren må ursäkta, om jag inkräktar
på dess nu mer än vanligt dyrbara tid för ett uttalande, enär
denna fråga synes mig vara af synnerligen allvarlig betydelse och af
stort intresse för en stor del af vårt folk.

Motionären och utskottet hafva framstält ett förslag, som vid en
ytlig betraktelse kan synas vara icke blott enkelt, såsom utskottet
säger, utan äfven temligen oskyldigt, då man ju inskränkt sig till en

Fredagen den 4 Maj.

13 N:o 36.

så lätt förändring i denna grundlagsparagraf, att blott ett enda ord
ändrats. Men denna omredigering är dock af en temligen våldsam
natur. Den innebär eu ändring i en af vår regeringsforms allra vig-''
tigaste paragrafer, och denna af den art, att den medför en fullständig
rubbning med afseende å en af de samhällsinstitutioner, som författningen
har velat i vårt samhällslif införa och gifvit eu verkligen betydelsefull
roll. Men när man vill åstadkomma en sådan rubbning af
eu af hörnstenarne för vår författning, bör man söka bättre motiv än
dem, som utskottet bjuder på. Motionären, till hvilken utskottet i allo
synes sluta sig, säger, att, för att eu så stor magt som härvidlag tillkommer
kyrkomötet skulle få bibehållas, måste man hafva synnerligen
starka skäl. Mig synes deremot utskottet hafva bort följa den kända
regeln i riksdagsordningens 38 §, att konstitutionsutskottet skall vid de
grundlagsändringar det föreslår se till, att de pröfvas vara högst nödiga
eller nyttiga; och med denna regel som utgångspunkt tror jag, att
utskottet borde hafva väl vaktat sig för en så vidgående förändring.
Ty kan väl den förändring, som här föreslagits, sägas vara högst
nödig? Jo, säger utskottet, det måste anses vara en motsägelse, att
man öfverlemnar kyrkolagsfrågors behandling åt eu annan representativ
myndighet än den, som behandlar vanliga lagfrågor. Det skulle, såsom
utskottet säger, vara »orimligt, att de lagar, som reglera statskyrkans
organisation och verksamhet, skola stiftas af andra organer än dem,
hvilka det tillkommer att meddela dylika föreskrifter med afseende å
öfriga statsinstitutioner». Det kan visserligen vara intressant att erfara,
att de, som dikterat utskottets beslut, hyst denna visa och upplysta
mening, men för den, som icke förfogar öfver så utvecklade politiska
vyer eller en så invecklad logik, som här synas hafva varit rådande,
ställer sig frågan annorlunda; för honom är det icke lätt att finna,
hvari orimligheten skulle ligga. Ty det är väl att märka: en sak är
det att vara folkrepresentation för handläggning af lagstiftningsfrågor,
som angå folket i dess helhet, en annan sak är det att vara representation
för den del af folket, som bildar kyrkan, för de kyrkliga församlingarna.
Riksdagen är svenska folkets representation, men Riksdagen
är alls icke mägtig att ensam vara representation för den del
af folket, som bildar de kyrkliga församlingarna. Riksdagens medlemmar
väljas utan hänsyn till och utan medverkan af dessa kyrkliga
församlingar, medlemmarne utses utan särskild hänsyn till de kyrkliga
intressena och de tillsättas, såsom hvar och en vet, ganska ofta rent
af genom sammanslutning af de kyrkofiendtliga elementen. Icke heller
behöfva Riksdagens ledamöter vara medlemmar af kyrkan. Man må
ock väl besinna, att kyrkolagstadgandena reglera kyrkans lifsintressen.
Huru kan man då djerfvas påstå, att Riksdagen skulle vara lika väl
egnad att helt och hållet vara den bestämmande representativa myndigheten
med afseende på kyrkolagsfrågor, derför att den är det i
andra lagstiftningsärenden? Den, som vågar komma fram med ett
sådant påstående, röjer antingen eu bristande eftertänksamhet i sina
uttalanden, eller också afslöjar han sig såsom en ljum vän af eller
kanske fiende till kyrkan.

Nu kan man likväl möjligen säga, såsom äfven utskottet och motionären
sagt: kyrkomötet är en dålig representation, det har stält sig

Ifrågasatt
upphäfvande
tf kyrkomötets
vetorätt.
(Forts.)

N:o 36. 14

Fredagen den 4 Maj.

ifrågasatt hämmande i vägen för tidsenliga reformer på kyrkolagstift ningens
upphäfvande område, det har fattat okloka och olämpliga beslut; och man pekar
^[or^^särskildt nt vissa beslut, och bland dessa det, som nästlidna års kyrko(Forts)
möte fattade i bekännelsefrågan. Ja väl,»om den meningen kunna
nog ganska många förena sig, att ett och annat brister i kyrkomötets
sätt att handlägga frågor, och många torde ena sig i missnöjet med
det beslut, jag nyss nämnde. Jag tillhör sjelf dessa missnöjdes antal,
ehuru jag ock villigt erkänner, att denna frågas behandling i kyrkomötet
ingalunda vittnade om, att kyrkomötet var en illa rustad representation.
Men från denna premiss och till den konklusion, hvartill
utskottet kommit, är det ett mycket stort språng, som man icke gerna
bör göra på lagstiftningens område. Hvad bör nemligen följa af en
sådan premiss? Jo, deraf följer, enligt min uppfattning, att den institution,
man ansett hafva varit mindre mägtig att fylla sin uppgift
och hafva mindre lämpligt fylt den, bör reformeras, och att särskildt
de kyrkliga församlingarnas representanter i kyrkomötet böra till antalet
ökas för att bättre kunna föra församlingsfolkets talan. När
våra reformifrare framkomma med förslag i den rigtningen, skola de
förvisso finna understöd af många, som äro och fortfarande vilja vara
kyrkans vänner. Vidare säger utskottet, att kyrkolagens område är
sä sväfvande och obestämdt, att man icke sä noga vet hvad som är
kyrkolag. Härpå kan svaras, att man icke råder bot för detta missförhållande
genom att upphäfva kyrkomötets rätt att utöfva ett bestämmande
inflytande på kyrkolagsfrågorna, utan att detta syfte vinnes
genom att söka närmare bestämma och begränsa det lagstiftningsområde,
hvars sväfvande gränser man anmärker.

Man skulle emellertid kunna göra en högst väsentlig invändning
mot kyrkomötet och dess magtställning, och denna skymtar nog fram
i motionen, om också ej så mycket i utskottets utlåtande. Grunden
för denna invändning skulle vara, att kyrkan icke längre skulle vara
värd, att man tager den vård om hennes angelägenheter, att man låter
henne hafva en så kraftig och inflytelserik representation, som kyrkomötet
enligt gällande rätt är. Men mot det betraktelsesättet tillåter
jag mig inlägga protest. Vi böra erinra oss, att vår protestantiska
kyrka har under de gångna tiderna inlagt så storartade förtjenster
om hela vår andliga odlings utveckling, att man sannerligen icke bör
ställa sig ointresserad eller fiendtlig mot de institutioner, som representera
denna kyrka och hafva att vårda hennes intressen. Vi böra besinna,
huru denna kyrkas församlingar alltid visat sig trofasta mot
kyrkan och trofasta mot fosterlandet, och vi böra erinra oss, huru
hennes ledande män hafva med varmt fosterländskt nit arbetat för
hela vår kulturutveckling. Vi böra alltid komma ihåg, att hon städse
verkat som en nationelt svensk kyrka och att vi ännu icke kunna
undvara henne. Framför allt vill jag dock betona, att det skulle vara
eu eftertänksam folkrepresentation föga värdigt, om redan året efter
det, då det svenska folket under storartade högtidligheter hugfäste
minnet af den tilldragelse, då för 300 år sedan denna kyrka af det
svenska folket med regent och presterskap i spetsen organiserades —
då minnet af vårt största kyrkomöte firades — man skulle glömma,
hvilken betydelse detta hade genom att gjuta in den enhetens kraft

Fredagen den 4 Maj.

15 X:o 36.

hos vårt folk, som sedermera förmådde att under ett århundrade gifva ifrågasatt
Sverige den styrka, att det kunde uppbära eu stormagts ställning både upphäfvande
i politiskt hänseende och med afseende på kulturutveckling. Det skulle"'' Mtoräu***
vara Riksdagen föga värdigt, om denna i ett sådant tidsskede vore redo (Forts)
att rycka undan kyrkan det kraftiga och betydelsefulla stödet för fortvara
och utveckling, som hon har i sin egna representation, med dennas
grundlagsenliga rätt att öfva ett bestämmande inflytande på kyrkolagsfrågors
afgörande.

Ännu en beaktansvärd omständighet anföres i betänkandet såsom
stöd för utskottets mening, nemligen att vår svenska kyrkomötesinstitution
skulle vara någonting för oss egendomligt, någonting som saknade
motstycke i andra land. Så är det nog; och den sålunda framförda
klagan äro vi också vana att höra. Våra reformifrare skulle
helst vilja utplåna hvarje rent nationelt drag i vår författning för att
försöka omdana den efter den moderna liberalismens schabloner. Men
mot dessa sträfvanden hoppas jag, att Första Kammaren hädanefter
som hittills skall veta att ställa sig såsom ett värn, för att vi må
kunna lemna från oss den statsförfattning, som vi af våra förfäder fått
i arf såsom ett fint arbetadt smycke, i hvilket man inpassat allt det
bästa, som gångna tiders utveckling kunnat erbjuda — att vi ock må
kunna lemna denna författning från oss till våra efterkommande som
ett väl vårdadt nationelt smycke. Jag skall blott, då jag nu uttalar
den säkra förvissning, att Första Kammaren lika litet nu som förr
lyssnar till sådana uppmaningar, som konstitutionsutskottet här har
rigtat till oss, ytterligare erinra om, att detta förslag icke är något
annat än ett utflöde af och ett uttryck för samma oupphörliga mullvadsarbete,
som stilla men ifrigt bedrifves för att underminera hela vår
samhällsbyggnad och för att utplåna vårt samhällsskicks nationella
karakter, samt derom, att det måste anses vara Första Kammarens konstitutionella
uppift att försvara den bestående ordningen mot dylika
angrepp. Detta väntar det svenska folket af sin Första Kammare, och
jag hoppas, att kammaren skall visa sig vara dessa förväntningar värdig.

Jag yrkar afslag å motionen och å utskottets betänkande.

Herr Unger: Med anledning deraf, att jag af förbiseende ej

blifvit antecknad såsom reservant mot utskottets ifrågavarande betänkande,
ber jag att få tillkännagifva och i protokollet antecknadt, att
jag instämt med herr Bergius, och till följd deraf, i hufvudsak anslutande
mig till konstitutionsutskottets vid 1885 års riksdag afgifna, af
begge kamrarne godkända utlåtande n:o 5, hemställer, att motionen
icke måtte föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Herr Billing: Ehuru jag icke mycket tvekar om, att Första
Kammaren skall afslå konstitutionsutskottets hemställan, och jag derför
ej behöfver i detta syfte yttra mig, anser jag mig dock böra säga några
ord i denna fråga, då en institution anfallits, som jag anser för vårt
folk vara af mycket stort värde, och när herrarne nu tålmodigt under
en hel vecka och ännu mera hört siffror och siffror debatteras, anser
jag att det verkligen ej är för mycket att upptaga tiden en stund äfven
för eu sådan fråga som den nu föreliggande. 1 två motioner,

N:o 36. 16

Fredagen den 4 Maj.

ifrågasatt väckta i Andra Kammaren, hafva herrar Ola Bosson Olsson och Wallupphäfvande
bom uttalat ett mycket ofördelaktigt omdöme om kyrkomötets sätt att
^vetorätt*1*s^n uppgift) dess s^t att arbeta. Förmodligen beror detta deras
(Forts) omdöme derpå, att de hemtat sina notiser om kyrkomötets natur ur
mycket grumliga källor. Jag anser mig derför ej behöfva bemöta dem
och ber att i stället få emot deras omdöme referera till deras dom, som
sitta i Första Kammaren och varit ledamöter af kyrkomötet. Här äro
ej mindre än nio sådana med vår ärade talman i spetsen, och jag är
alldeles viss derom, att de allesammans skola vittna derom, att kyrkomötet
med djup insigt och med ett innerligt intresse behandlat de ärenden,
som varit detsamma förelagda. Härmed lemnar jag motionärerna.

Förslaget går ut på att beröfva kyrkomötet dess vetorätt. Jag
tror icke att det är en blott tillfällighet, att vid samma riksdag, som
detta förslag framkommit, också framkommit förslag om att beröfva
Första Kammaren dess vetorätt i lagfrågor. Det är icke eu tillfällighet,
ty dessa två förslag hafva samma utgångspunkt, samma syfte och
i grunden samma motivering, så att herrarne skulle förvånas öfver att
få uppstäld parallelismen mellan motiven för det ena och andra förslaget
i detta hänseende. Jag skall på denna punkt inskränka mig
till att säga, att upphäfvandet af kyrkomötets vetorätt skulle hafva
samma betydelse för det svenska folkets kyrkliga lif som upphäfvandet
af Första Kammarens vetorätt skulle ha för handläggningen af statsangelägenheter.
Utskottet motiverar sin långt gående hemställan först
och främst genom hvad jag vill kalla den rättsfilosofiska betraktelsen
om förhållandet mellan stat och kyrka och säger: »orimligt är det, att
de lagar, som reglera statskyrkans organisation och verksamhet, skola
stiftas af andra organ än dem, hvilka det tillkommer att meddela
dylika föreskrifter med afseende å öfriga statsinstitutioner», och »stadgandet,
att statskyrkans representation eger andel i lagstiftningsmagten
beträffande kyrkliga frågor, synes utskottet ur principiel synpunkt
ohållbart». Det är raskt besked och det är starkt besked. Utskottet
inlåter sig här på en af de svåraste frågor, som tänkare stält upp för
sig: förhållandet mellan stat och kyrka. Problemet härom löses på
ett ganska lätt sätt och har lösts på ett ganska lätt sätt på två håll:
å ena sidan af papismen, som vill göra staten och allt hvad till den
hör till ett blott organ under den kyrkliga institutionen och på andra
hållet af cesaropapismen, som vill gifva kyrkan en liknande ställning
i förhållande till staten. Ingendera af dessa sätt att lösa dem har
någonsin fått gehör inom den protestantiska verlden. Der har man,
åtminstone hafva de djupaste tänkare hållit fast vid två grundsatser, nemligen
att det önskliga och rätta förhållandet är, att stat och kyrka få
verka efter sina egna inneboende lagar men sedan också samverka på
ett organiskt sätt. Staten måste ställa på kyrkan det krafvel att hon
ej gör intrång på statens angelägenheter och ej hindrar staten att
fylla sin uppgift. Men staten vet också det, att om kyrkan skall kunna
fylla sin uppgift, är det af den största betydelse, att hon så vidt möjligt
får verka såsom en fri och kraftig institution. Få länder ha haft
så störa förmåner af statens och kyrkans samverkan som vårt land,
och i få länder har man varit så skonad för djupare gående konflikter
mellan dessa magter som inom vårt land. Nu vill utskottet bär föreslå

Fredagen den 4 Maj. 17 j(.0 gg.

att taga ifrån kyrkomötet dess förnämsta rätt på lagstiftningens om- ifrågasatt
rade och vill i stället införa livad jag* skulle vilja kalla en riksdags- upphäfvande
papism ^ eller — om nu det blir framgång äfven åt förslaget att tagaa/ kyrkomölets
bort från Första Kammaren dess vetorätt •— en andrakammarpapism.

Det är det gamla programmet: »i denna sal bör all magt samlas». or 8

Det andra motivet, som utskottet anför, är, att kyrkomötet sammanträder
endast hvart femte ar och att derför lagstiftningen fördröjdes.

Det kan ju hjelpas pa tva sätt, antingen derigenom att kyrkomötet
sammanträder oftare eller derigenom att man ej inom Riksdagen upprepar
samma motion år efter år, utan nöjer sig med att i kyrkolagsfrågor
motionera den sista riksdagen före kyrkomötet. För min del
tror jag, att den sista utvägen vore den helsosammaste.

Men jag kommer nu slutligen till hvad som dock uppenbarligen
är hufvu dargumentet i utskottets motivering, och jag kan ej underlåta
att uppläsa de raderna, derför att de äro ganska märkvärdiga. Utskottet
säger, att kyrkomötet har — jag anhåller, att herrarne verkligen.
ville höra på dessa ord — »ådagalagt ett ganska ringa intresse
att för egen del söka afhjelpa de påtagliga bristerna i vår tvåhundraaiiga
kyrkolagstiftning pa samma gång som en uppenbar afvoghet
mot vår tids friare uppfattning af kyrkliga frågor», och »har mötets
grundlagsstadgade vetorätt visat sig vara ett verkligt hinder för den
utveckling, som utgör ett nödvändigt vilkor för att°statskyrkan skall
kunna fortfarande rätt befrämja det svenska folkets sanna välfärd».

Jag tror, att man skall söka länge, innan man skall finna i fa ord så
mycket origtigt pastadt som i dessa rader. Det är två anklagelser,
som bäras fram. Den ena är, att kyrkomötets grundlagsstadgade
vetoiätt visat sig vara ett sådant förhinder. Mme herrar, huru många
gånger har svenska kyrkomötet begagnat sin vetorätt? Sä vidt jag vet.
tiar det händt en enda gång, och den gången var, när sista kyrkomötet
atslog Riksdagens beslut om 1 § i kyrkolagen. När denna fråga förelag
i denna kammare, talades det om, att Riksdagen borde i denna
fråga ha det afgörande ordet, och det uttalades från både det ena och
det andra hållet, att Riksdagens beslut i denna fråga ej på något sätt
borde binda kyrkomötets_fria, sjelfständiga pröfning. Nu har kyrkomötet
begagnat sitt veto i denna fråga. Jag lemnar derhän, om kyrkomötets
beslut var det rigtiga eller icke det rigtiga. För egen del tvekar
jag icke, hvilket det var, men jag lemnar det derhän. Men så mycket
må man väl medgifva, atf, om det är någon enda punkt i hela vår kyrkolagstiftning,
der kyrkomötet borthafva rätt att inlägga sitt veto, då det
finner skäl dertill, är det väl, då det rör hennes innersta, hennes bekännelse
eller då kyrkomötet anser, att det gäller detta. Och det skall
man val medgifva, att formuleringen af 1 § i kyrkolagen ej lägger
nagra hinder i vägen för staten att uppfylla sina syften och nå sina
mål, att kyrkomötets sätt att i denna punkt begagna sin vetorätt ej
var att på ett obehörigt sätt intränga på ett område, der staten och
dess organ böra hafva den första rösten, derför att det gäller framför
allt ett statsborgerligt och icke ett kyrkligt ärende. Det är mig veterligen
den enda gång, som kyrkomötet begagnat sill vetorätt; och då
frågar jag, om kyrkomötet har genom sin verksamhet förverkat rätten
att behålla denna vetorätt och om man kunde med någon som helst

Första Kammarens Prot 1894. N:o 36.

2

N:0 36. 18 Fredagen den 4 Maj.

ifrågasatt sanning saga, att kyrkomötet genom sitt sätt att begagna vetorätten
upphäfvande par iag{; verkligt hinder för den utveckling, som utgör ett nödvänaf
kyrkomötets^. , v-jkor f8r att statskyrkan skall kunna främja svenska folkets välT:
färd. Mine herrar, man kunde väntat, att ett konstitutionsutskott

°r S'' skulle bättre väga sina ord än att säga, att kyrkomötet genom detta

sitt beslut lagt hinder i vägen för att främja svenska folkets välfärd.
Vidare säger konstitutionsutskottet i det sammanhang jag nyss uppläste,
att kyrkomötet »ådagalagt ett ganska ringa intresse att för egen del
söka afhjelpa de påtagliga bristerna i vår tvåhundraåriga kyrkolagstiftning».

När utskottet säger så, kunde man väntat att det kunde stödja
sitt påstående dermed, att kyrkomötet förkastat förslag till förändringar
i kyrkolagen. Har kyrkomötet gjort det? Nej. Har kyrkomötet ej visat
intresse för förändringar i vår kyrkolagstiftning? Jo, kyrkomötet har
begärt hos Kongl. Maj:t att få hela kyrkolagen reformerad, och pa dess
anhållan har en kyrkolagskomité utarbetat ett förslag till förändring
af hela kyrkolagen. När ej sådant kunde . genomföras, har kyrkomötet
begärt förslag till ändring i det ena kapitlet efter det andra, sådana
förslag hafva utarbetats och granskats af högsta domstolen och lagts
fram af Kongl. Maj:t för kyrkomötet, och kyrkomötet har, såvidt jag
vet, antagit hvart enda sådant förslag. Kyrkomötet har, såvidt jag
vet, aldrig sagt nej till något af Kongl. Maj:t framlagdt förslag i
sådant syfte. Har kyrkomötet da visat bristande intresse för ^reformer
i vår kyrkolagstiftning? Och kan ett konstitutionsutskott få komma
fram med ett påstående sådant som detta, hvilket icke blott saknar
tillräcklig grund, men saknar all grund? Kyrkomötet har i detta afseende
förhållit sig ungefär på samma sätt som t örsta Kammaren har
gjort och hvarför den fått uppbära samma förebråelser. Huru många
gånger hafva vi icke ända till leda ratt höra upprepas, att det. äi
Första Kammaren, som sätter sig emot reformsträfvanden på lagstiftningens
område? Ligger det någon sanning i det, och huru mycket
sanning ligger deruti? Jag tror, att man kan Helt. enkelt formulera
satsen så, om man vill att den skall blifva sann, att Första Kammaren
har icke motsatt sig lagstiftningsreformer, då de varit bepröfvade och
framlagda på Kongl. Maj:t initiativ eller framlagda af Kongl. Maj:t,
sedan de utarbetats af lagberedningen o. s. v., men Första Kammaren
har satt sig emot åtskilliga omogna förslag, framlagda af enskilde
motionärer, derför att Första Kammaren ej ansett dem vara tillräckligt
utredda eller pröfvade. På samma sätt med kyrkomötet. Sadana förslag,
som framkommit efter vederbörlig pröfning, har kyrkomötet för
sin del alltid godkänt. Det har blott afslagit sådana, ehuru
heller så ofantligt många, hvilka utan tillräcklig förberedande pröfning
framkommit på initiativ af enskilde motionärer. .. År det då skäl för
att komma med en sådan förebråelse mot kyrkomötet?

Nu föreslås här att från kyrkomötet taga bort dess vetorätt och
förvandla kyrkomötet till en talande och debatterande församling. Jag
tror ej, att eu sådan församling skulle uträtta synnerligen mycket, och
derför vet jag, att om man vill degradera kyrkomötet till att endast
blifva eu debatterande församling, en församling, som endast har ..att
afrifva utlåtande, så är det detsamma som att med ens rödja kyrkomötet

19 .N:o 36.

Fredagen den 4 Maj.

ur vägen. Det vill jag ej vara med om, och derför yrkar jag afslag ifrågasatt
å utskottet hemställan. upphäfvande

af kyrkomöte^

Friherre Klinckowström: I olikhet med de båda siste talarnes (Forts)''
yrkanden kommer jag att yrka bifall till konstitutionsutskottets före- 18''
liggande förslag. Jag skall dock ej blifva särdeles mångordig och ej heller
såsom .de två senaste talarne sväfva ut på områden, hvilka ej egentligen.
till denna fråga höra. Jag har ingen lust och likaledes ej heller
förmåga för närvarande att bemöta allt hvad den siste talaren yttrade,
men det vill jag dock göra kammaren uppmärksam på, att han
bestämdt med afseende på sin stora skicklighet och förmåga afsigtligt
förblandade eller förliknade kyrkomötet med den protestantiska kyrkan.

Denna protestantiska svenska kyrka har Gud ske lof gjort för oss så
mycket nyttigt och frigjort oss från många olidliga band, men man
bör noga skilja, mine herrar, på dessa den kristna kyrkans storverk
och det. lilla obetydliga, som det s. k. kyrkomötet har uträttat sedan
1863, då det instiftades. Jag tror vi veta alla, och svenska historien
skall vitsorda detsamma, att detta kyrkomöte icke har uträttat några
storverk. Att då förblanda kyrkomötet med den kristna kyrkan kan
ju vara ganska fintligt, men ej tror jag, att det inverkar något på
denna kammare.

Den förste talaren sade, att det var högst nödvändigt för lagstiftningen
i vissa fall, att Riksdagen och regeringen kunde fly till den
större erfarenhet i kyrkliga och kristliga frågor, som skulle vara ett
uttryck af kyrkomötet. Jag ber honom likväl besinna, att när dylika
frågor inom Riksdagen förekomma efter utaf Kong! Maj:t afgifua propositioner,
hafva dessa propositioner förberedts derigenom, att de af
Kong! Maj:t remitterats till samtliga konsistorierna i riket, och jag
tror, att deras utlåtanden i kyrkliga frågor hafva bestämdt lika mycket
värde som någonsin kyrkomötets.

Jag vill icke fullfölja allt hvad herr Billing sagt — jag har haft
svårt att göra anteckningar derom — men jag tror, att både hans och
den förste ärade talarens vädjan till denna kammare och sammanblandande
med kyrkomötet af denna kammares förhållande till opåkallade
reformfrågor är verkligen, såsom jag flere gånger förut har sagt efter
en af kammarens mest omtyckte, numera aflidne ledamöter, att förlikna
vid fogelfängarens flöjttoner, som skola locka kammaren i snaran. Jag
vill icke vara med derom, och jag kan icke neka till, att jag finner
detta betänkande ganska mycken tack värdt för att Riksdagens konstitutionsutskott
kommit derhän att vilja sätta ett hinder för kyrkomötets
vetorätt öfver Konungens och Riksdagens beslut, hvilka likväl
enligt min åsigt borde vara de enda statsmagterna i landet, som efter
noggrann pröfning besluta öfver landets angelägenheter.

Herr Billing har vidare sagt, att det blott är en gång, som kyrkomötet
utöfvat sin vetorätt, men jag beklagar att det skett den gången
— det är sannerligen en gång för mycket, och jag skulle mycket bedraga
mig, om ej detta ensamt stående veto af kyrkomötet varit en
spik i dess likkista.

Jag begriper sannerligen ej, att denna kammare kan vilja motsätta
sig ett beslut, hvarigenom skulle upphäfvas en rätt, som är en -

N:o 36* 20

Tredagen den 4 Maj.

ifrågasatt samstående i alla europeiska stater ock i alla civiliserade länders lagupphäfvande
stiftning, och om vi läsa betänkandet, finna vi, att när kyrkomötet inaf
kyrkor)‘^^rättades, egde kyrkomötet icke denna rätt, utan fick den i ersättning
"(Forts!) för den uppoffring, presteståndet gjorde vid 1865 års riksdag. Jag var
redan då med pa den tiden och stod midt upp i striden för afslag.å
den nuvarande riksdagsordningen, men jag vill icke återkomma till
det sätt, hvarpå presteståndet då utöfvade sin rätt, då, såsom I väl
veten, mine herrar, beslutet hvilade ensamt på presteståndet, hvilket
stånd ej vågade drifva frågan till votering, men när reservationerna
uppskrefvos, befunnos flere reservanter inom ståndet, än som motsvarade
majoritet för det utan votering fattade beslutet. _

Det är mycket möjligt, att Första Kammaren äfven i dag kommer
att motsätta sig ett så rigtigt förslag som det nu föreliggande, men
jag får förklara, att jag ämnar begära votering för att se, huru rösterna
falla i detta så högst vigtiga ärende.

Jag yrkar bifall till konstitutionsutskottets förslag.

Herr talmannen tillkännagaf, att anslag utfärdats till sammanträdets
fortsättande kl. 7 e. m.

Herr Pettersson, Carl: Det är naturligtvis eu betänklig sak att

uppträda efter den siste ärade talaren, som så kraftfullt inslog eu ny
»spik i kyrkomötets likkista», men jag tror icke att kistan är färdig
än, ej heller att kyrkomötets lif redan är förloradt eller så snart går
förloradt.

Jag får då till en början förklara, att åtskilliga märkliga utskottsbetänkanden
har jag läst under min korta riksdagsmannatid, men detta
tager dock priset af dem alla. Jag har läst och jag har häpnat —
häpnat öfver min svåra okunnighet i kyrkliga ting och jag har likaledes
häpnat öfver konstitutionsutskottets djupa visdom i bemälda ting.
Om jag nu genomgår konstitutionsutskottsbetänkandet i några punkter,
får jag först och främt höra, att eu statskyrka ej är något annat än eu
statsinstitution. Och jag, som alltid trott, att det var en betydlig skilnad
mellan kyrka och stat! Jag, som hade trott, att kyrkan med det evangelium
hon förkunnar sökte hugsvala och trösta menniskorna i deras
nöd och bekymmer, medan staten med sin magt och sina lagar höll
medborgarne på rättfärdighetens väg och genom sina kulturanstalter bidrog
till deras lyftning och humanisering. Jag trodde, att kyrka och
stat skulle vara såsom två systrar, gående hand i hand, till att hjelpa
och förädla dem, som blifvit lemnade i deras vård. Jag vill för öfrigt
erinra derom, att då man säger, att kyrkan är en statsinstitution, hade
man väl bort finna något dylikt i det antika Grekland, som var kändt
för sin mångfald af statsförfattningar, men jag kan ej påminna mig
eu enda statskyrka såsom frukt af dervarande institutioner. — Vidare
får jag af det lärorika utskottsbetänkandet höra, huru olika en frikyrka
och eu statskyrka skola regeras. Det heter nemligen, att »lika sjelfklart
som det synes utskottet, att en frikyrka må ega att utan annan
inblandning från statens sida, än som för den allmänna ordningens och
sedlighetens upprätthållande kan finnas erforderlig, genom dertill utsedde
representanter eller på annat sätt sjelf ordna sina angelägenheter,

Fredagen den 4 Maj. 21

lika orimligt är det enligt utskottets uppfattning, att de lagar, som
reglera statskyrkans organisation och verksamhet, skola stiftas af andra
organer än dem, hvilka det tillkommer att meddela dylika föreskrifter0
med afseende å öfriga statsinstitutioner». Det »rimliga» med statskyrkan
är alltså, att staten ensam styr och ställer med hennes angelägenheter.
Men nu förhåller det sig ju så, att för en medlem af vår riksdag
fordras ingen viss trosbekännelse, Riksdagen är öppen för hvem som
helst, och man kan tänka sig den dag, då Riksdagen är öfverfyld af
personers som bekänna en annan tro än den evangeliskt lutherska. Vore
det då rimligt, att dessa personer skola bestämma, hvad som skall utgöra
svenska kyrkans lära och svenska kyrkans lagar? Nej, det måste
finnas något annat organ, som bör bestämma detta, och i och med detsamma
faller utskottets ofvan bemälda »sjelfklara» tanke — faller på
sin egen orimlighet.

Vidare får man höra, att det fordras ingen speciella insigter för
att kunna bedöma de många saker, som ifrågakomma vid en Riksdag,
och^ dermed afses väl på samma gång och i synnerhet, att det ej kan
behöfvas några prester hvarken vid riksdagen eller kyrkomötet, för att
upplysa om innebörden af vår kyrkas lära. Och man kanske kan utsträcka
denna konstitutionsutskottets teori ännu längre än till presterskapet,
. så att det ej behöfs inom riksförsamlingen några personer, som
ega djupare insigter i t. ex. sjöförsvaret, ej heller några universitetslärare,
och det är alldeles säkert att det beror blott på en tillfällighet,
om i Riksdagen sitta några sjöofficerare eller några universitetslärare,
lika väl som det är en tillfällighet, om der sitta några prester. Men
det behöfves ej, säger utskottet, dem förutan kan man »utan olägenhet
pröfva» ärendena. Jag har försökt sätta mig in uti hvad som skulle
menas med detta »utan olägenhet pröfva»,men dethar varitmigplattomöjligt
att begripa det. Skulle det möjligen kunna menas med detta »utan
olägenhet pröfva» detsamma som att ärendena också på samma sätt
skulle kunna »utan olägenhet» afgöras? Men jag tror, att det är förmånligt
för ärendenas allsidiga pröfning, att i Riksdagen sitta personer
med fackkännedom och sakkunskaper. Man afgör ej till landets bästa
verldsliga och andliga angelägenheter endast med den kunskap, man
hemtat ur en radikal tidningspress.

Vidare får jag af betänkandet veta, hvad som föranledt motionens
framkomst och utskottets förordande af densamma. Kyrkomötet har
nemligen varit nog djerft att begagna sig af den detsamma i regeringsformen
tillförsäkrade vetorätt och i strid med Riksdagens mening bibehållit
den i vår kyrkolag meddelade förklaringen öfver hvad som utgör
svenska kyrkans lära. En opartisk domare torde dock medgifva, att
ingen eger sådana qvalifikationer till afgörande af den saken som ett
kyrkomöte, hvilket samlas just för afgörande af dylika frågor. Kyrkomötet
består ju till hälften af kyrkans mest framstående lärare och
ledare, till hälften af församlingens ombud, valda bland hennes yppersta
män. Bör jag ej hafva det förtroendet till dessa, att de bäst förstå och
afgöra, hvad som är kyrkans lära? Men det fins en annan orsak,
som gör, att konstitutionsutskottet är missnöjdt med kyrkomötet: detta
bär eu så fasligt hierarkisk karakter; men detta påstående är egentligen
ingen nyhet, utan en gammal, temligen utsliten visa. Granska

N:o 36.

Ifrågasatt
upphäfvande
f kyrkomötets
vetorätt.
(Forts.)

N:o 36. 22

Fredagetv den 4 Maj.

ifrågasatt vi förhållandena, så har presternas hierarkiska myndighet så många
upphäfvande begränsningar, att hon totalt försvinner. Yi hafva öfver oss konsistoriaf
kyrkomötetserna, som åter i sin ordning hafva öfver sig hofrätterna och Kongl.

(Forts) Maj:t, och för öfrigt, om någon prest felat, vet en och hvar vägen till
°r 8 justitieombudsmannen, som låter åtala honom, och derefter dömes han.
För öfrigt blunda aldrig tidningarna för presterliga förseelser, så att
jag tycker verkligen, att allt tal om presterlig hierarki i vårt land
bör kunna anses skäligen föråldradt.

Nu skyller man på att det är kyrkomötet, som utgjort ett hinder
för alla möjliga kyrkliga reformer. Jag undrar det. Af eu föregående
talare är erinradt, att så ej varit fallet, hvilket jag ytterligare
skall söka med exempel bevisa.

Det för förra Riksdagen framlagda förslaget om domkapitlens omorganisation
föll på Andra Kammarens motstånd.

Vid denna riksdag har framlagts den s. k. själavårdslagen, .som föll
på motståndet från samma kammare. I förgår afgjorde vi här i
kammaren frågan om den ecklesiastika boställsordningen, och jag vill
just se, om den kommer att gå igenom i Andra Kammaren.

Är det då kyrkomötet, som hindrar alla befogade reformer inom
kyrkan? Kommer ej motståndet emellanåt från annat håll?

Nu kan man säga: ja, men det är ju så fasligt litet som begäres,
blott att det lilla ordet »samtycke» skulle utbytas^ mot ordet
»utlåtande». Nå ja, det är ju vackert så, att kyrkomötet får tills vidare
»utlåta sig» i kyrkliga ärenden. Men vid ett utlåtande fäster man
hvilken vigt man behagar: utlåtandet är den underordnades yttrande;
samtycke fordras af jemlikar. Kyrkan är icke statens tjenstepiga,
såsom konstitutionsutskottet vill göra henne till. — Det är icke lång
tid sedan samma konstitutionsutskott behandlade eu motion, som afsåg,
att Första Kammaren endast skulle få ett suspensivt veto. Men jag är
rädd för, att det ej skulle stanna vid det der suspensiva vetot för Första
Kammaren. Den tanken är tydligen hemtad vestanfjells ifrån, men
våra bröder vestanfejlls hafva gått ett steg längre — de hafva ej ens medgifvit
åt sin Konung annat veto än det suspensiva. Kanske är meningen
att vi skola gä samma väg.

Beträffande den siste talarens yttrande, skulle jag kunna hafva
åtskilliga anmärkningar att göra. Han sade, bland annat, att konsistorierna
skulle kunna motsvara kyrkomötet och att Konungen kan åt
dem öfverlemna förslag i kyrkliga frågor. Detta är dock ej fullt rigtigt.
Ty kyrkomötet består till största delen af ombud, som väljas på grund
af de intressen, som vid den tidpunkten göra sig gällande inom kyrkan,
men ledamöterna i konsistorierna äro tillsatta för lifstiden. Man bör
sålunda i dessa valda personer se en representation för de behof, som
vid tillfället förefinnas inom kyrkan.

För öfrigt skulle jag vilja hemställa till den siste talaren, om det
verkligen var några »fiöjttoner», som framkallades af de talare, som
först ''uppträdde i denna fråga. Jag tror ej det var deras mening att
söka locka och tjusa åhörarne, utan att framlägga en klar bevisning i
saken. Om de dervid blefvo varma och vältaliga, så förringas, efter
min mening, dermed icke värdet af deras yttranden.

23 N:o 36.

(Forts.)

Fredagen den 1 Maj.

Ja o'' ber att få förena mis med dem, som yrka afslag på utskottets ifrågasatt
betänkande. kyrkomötets

vetorätt.

Herr Treffenberg: Jag skall icke blifva lång. Jag har begärt
ordet icke för att bemöta vare sig motionen eller utlåtandet, det har
skett förut nog och mer än nog, utan endast för att få uttala den oförgripliga
mening, att en sådan motion och ännu mera ett sådant utlåtande
hade aldrig någonsin framkommit, om kyrkomötet i dess nuvarande
sammansättning utgjort ett fullständigt uttryck af svenska
kyrkans önskningar och behof. Detta är enligt min åsigt icke förhållandet.
Dertill fordras såsom det första och oundgängligaste vilkoret,
att kyrkomötets personal minst fördubblas. Men tiden är ännu ej inne
och är i allt fall för dyrbar för att jag nu vid detta tillfälle skulle
närmare vilja utveckla mina åsigter i denna fråga. Jag nöjer mig med
att hota kammaren dermed, att, om jag lefver till nästa riksdag, jag
hoppas få framlägga en motion om reform i det af mig nu antydda
syftet.

Af hvad jag redan har nämnt framgår, att jag yrkar afslag på
betänkandet.

Herr Olsson: Äfven jag ber att få tillkännagifva, att jag ej
begärt ordet för att försvara vare sig motionen eller betänkandet och
ej ”heller för att yrka bifall till densamma. Men jag tror, att det
kanske skulle vara ett förbiseende å min sida, med den uppfattning jag
har, om jag ej, efter de yttranden, som afgifvits af utmärkta, framstående
och kunskapsrike talare, särskild! efter det anförande, som
hållits af en högt aktad sjelfskrifven ledamot af kyrkomötet, äfven, uttalade
min mening i denna ganska vigtiga fråga. Dock vill jag ej gå
in i några detaljer beträffande kyrkomötets verksamhet, utan ber blott
att i detta afseende få till alla delar instämma med herr Treffenberg.
Huru abderitisk! det än må låta inom denna kammare, nödgas jag likväl
uttala den uppfattning, att kyrkomötet lemnat en hel del öfrigt
att önska beträffande icke blott sådana ärendens behandling, som tillhöra
kyrkomötet och dess prerogativ, utan jemväl församlingen, den
svenska protestantiska församlingen i dess helhet.

Man har här talat om att lemna ifrån sig ett arf, som man fått
från sina fäder. Ja väl, men kyrkomötesinstitutionen är dock hvarken
ett- eller tvåhundraårig, det är en ganska ny institution; och. huru
denna institution har tillkommit, derom vill jag ej nu yttra mig, ty
jag har ej något att klandra i det afseendet. Men om vi vända oss
till den institution, som förut representerade svenska kyrkan, jag menar
presteståndet, och tillse huru detta stånd behandlade de kyrkliga frågor,
hvilka i främsta rummet hade bort ligga detta prestestånd om hjerta!,
tror jag, att äfven den mest framstående sjelfskrifne ledamot af vårt
nuvarande kyrkomöte måste vid genomläsandet af presteståndets protokoll
från de forna ståndsriksdagarne medgifva, att presteståndet lemnat
mycket öfrigt att önska. Jag vill ej dermed hafva klandrat detta
stånd såsom sådant, ty jag är fullt förvissad om, att de åsigter, som
der framhöllos och med kraft försvarades, voro baserade på den verkliga
och innerliga öfvertygelse, hvarifrån hvarje sådant uttalande alltid

N:o 36. 24

Fredagen den 4 Maj.

ifrågasatt bör utgå. Men, mine herrar, jag vågar fråga: livilket stånd var det,
afkyrkZTetsS0“ satte si2 emot L ex- konventikelplakatets upphäfvande ? Hvilket
vetorätt. stand var det, som satte sig emot landsförvisningsstraffets afskaffande?
(Forts.) Hvilket stånd var det, som satte sig emot sockenbandets lösning, flera
andra frågor att förtiga? Jag tror att vid eu granskning af riksdagsprotokollen
man deraf skall finna, att det var just presteståndet.

Det var just inom detta stånd, som motståndet mot alla kyrkliga
reformer egde rum. Jag upprepar, att jag har hvarken rättighet eller
skyldighet att fälla någon dom om ståndets åsigter i dessa frågor och
grunden för desamma, ty jag antager, att de utgingo från eu innerlig
öfvertygelse, men frågorna löstes dock emot ståndets mening, och om
vi nu se tillbaka pa dessa frågor, skedde väl någon olycka genom deras
lösning? Hafva de olägenheter verkligen uppkommit, hvilka man inom
detta stånd profeterade om t. ex. att vid nattvardsborden skulle så mycket
folk samlas, att i den ena kyrkan det icke kunde skaffas vin tillräckligt
för utdelande af Herrens heliga nattvard, derest sockenbandet löstes,
under det att i den andra kanske icke skulle finnas någon enda nattvardsgäst?
Hafva väl några olägenheter inträffat i följd af landsförvisningsstraffets
upphörande eller de förfärliga oordningar uppkommit,
hvilka man antog skulle blifva en gifven följd af konventikelplakatets
upphäfvande och som skulle göra det till en omöjlighet för polismyndigheterna
att hålla ordning, reda och skick? Hvar och en känner,
huru det förhåller sig med den saken.

Härmed vill jag icke hafva sagt något anuat, än att tider funnits,
och ganska nära belägna tider, då vigtiga reformer på det rent kyrkliga
området _ blifvit genomförda under motstånd från den representation,
hvilken i främsta rummet bort finna deras lösning för den svenska statskyrkan
önskvärd. Det ligger onekligen nära till hands att häraf draga den
slutsats, att det äfven skulle inträffa och måhända redan har inträffat,
att den representation, som för närvarande utgör svenska kyrkans representation,
det s. k. kyrkomötet, genom sina beslut i kyrkliga ärenden
lemnat en hel del öfrigt att önska; jag skall dock icke draga
denna slutsats. Men jag vill uttryckligen hafva inlagt min gensaga
mot den uppfattning, hvilken skiljer mellan kyrkan och det svenska
folket, eller med andra ord emellan den svenska kyrkan och den svenska
församlingen. Enligt min åsigt är det svenska folket den svenska
kyrkan, och det är det svenska folket, här liktydigt med den svenska
protestantiska församlingen, som efter de protestantiska grundsatser,
hvilka den Heliga Skrift proklamerat, sjelf borde utse sitt kyrkomöte,
hvilket kyrkomöte sålunda icke heller borde bestå af till en del sjelfskrifna
ledamöter. Jag tror, att den författning, hvarpå kyrkomötet
grundar sig, borde ändras derhän, att äfven de ledamöter, hvilka nu
äro sjelfskrifne, borde väljas af det svenska folket. Jag vill icke här
genomgå, huru t. ex. biskopsvalen förrättas, vi veta det allesammans.
Det är icke svenska folket, som väljer sina biskopar, det är presterskapet.
Eu förändring härutinnan har flera gånger varit på tal i
kyrkomötet, men det har icke ledt till något resultat. Icke heller är
det svenska folket, som t. ex. tillsätter domkapitlen, utan de tillkomma
pa annat sätt. Äfven denna fråga har flere gånger varit före inom
kyrkomötet, men man har, såsom hvar och en känner till, som genom -

Fredagen den 4 Maj. 25 N:o 36.

läst det utarbetade förslaget, till ny kyrkolag och högsta domstolens ifrågasatt
anmärkningar deremot, icke kommit till någon enighet i detta afse- upphäfvande
ende. Af sådana exempel skulle ännu åtskilliga kunna anföras. af\^IZått''**

Jag har härmed icke velat uttala någon dom öfver det nu rådande ''

förhållandet; men jag anser det för min pligt att säga att, när man °r
skiljer emellan den svenska kyrkan såsom sådan och gör den till något
annat än ett uttryck af svenska folket, begår man ett misstag; ty just
den lära eller den bekännelse, hvilken man velat sätta högt och det
med full rätt, den lutherska, har till sin grundsats den protestantiska
regeln; att det är församlingen, som bör styra sig sjelf, och således
icke ett kyrkomöte, bestående till en del af sjelfskrifna presterliga ledamöter,
som har att styra öfver denna församling.

Jag skulle i detta afseende kunna anföra ytterligare många exempel;
men jag inskränker mig till det sagda och har blott velat uttala detta
utan att göra^ något yrkande, enär jag ansluter mig till den uppfattningen,
att frågan ännu icke är mogen. Jag har dock önskat att få till
protokollet uttaladt hvad jag sagt för att åtminstone der hafva förvaradt
ett obetydligt tillkännagifvande om hvad som är min åsigt i den
föreliggande frågan.

Herr B ill ing: Det kan icke falla mig in att följa den siste

talaren i hans framställning, hvarken i hans kritik af presteståndet, ej
heller i hans yttranden om kyrkomötet och dess verksamhet. Så vidt
jag hörde var det egentligen blott ett enda konkret exempel, han anförde
från kyrkomötets förhandlingar, hvilket skulle utgöra bevis på,
att icke kyrkomötet skött sina saker så, som de hade bort skötas, och
i det fallet refererade han kyrkomötets beslut alldeles origtigt. Kyrkomötet
beslöt raka motsatsen till hvad han sade.

Han nämnde vidare, att man icke skall skilja emellan den svenska
kyrkan och det svenska folket. I det afseendet instämmer jag fullkomligt
med honom. Men jag vill blott fästa hans uppmärksamhet
pa att, så vidt jag vet, har ingen här under diskussionen gjort denna
åtskilnad utom han sjelf. Ty han har hela tiden talat om den svenska
kyrkan så, som om den vore detsamma som presteståndet, och det har
aldrig någon kyrklig funktionär på det sättet framstält svenska kyrkans
väsen eller begrepp, och allra minst har det svenska kyrkomötet så
uppfattat svenska kyrkan, att det ansett svenska kyrkan och presteståndet
vara detsamma. Derför är icke heller svenska kyrkomötet
sammansatt af idel pre3ter, utan der finnes lika många lekmaunaledarnöter
som prester.

Jag vidhåller mitt yrkande om utslag på utskottets hemställan.

Herr Wieselgren: Jag anhåller att få sluta mig till dem, hvilka
ansett förklaringsgrunden för föreliggande betänkande vara att söka i det
faktum, att svenska folket, betraktadt såsom svenska kyrkan, icke finner sig
fullt till freds med kyrkomötets sammansättning och icke känner det såsom
sin representation. Det är ingen nyhet vi härmed omtala, ty det har varit
em ganska länge och inom vida kretsar spridd åsigt. Man har ock derför
önskat någon förändring af vår kyrkliga representation, och inom Riksdagen
hafva ej sällan förelegat motioner i syfte att få sådan ändring

KSO 36. 26

Fredagen den 4 Maj.

ifrågsatt till stånd; jag har sjelf varit med bland dessa motionärer, senast
upphäfvande j afsigt att få till stånd ett kyrkomöte bygdt på en konsistorielt"^“V^dal
författning. Men denna fråga är icke här hufvudsaken. Här
(Forts) afses att afskaffa den kyrkliga representation, vi redan ega. Och det
gäller någonting annat också, nemligen att afskaffa den aktning för
andras åsigter, som åligger en hvar, t. ex. hvarje ledamot inom Riksdagen
gent emot alla öfriga. Men höfves sådant hvar enskild ibland oss
— skulle den ej jemväl höfvas representation gent emot representation?
För min de! tror jag, att så är fallet; och ehuru jag hör till
dem, som mycket beklaga det beslut, hvilket i den s. k. bekännelsefrågan
med högst ringa röstöfvervigt fattades inom kyrkomötet, måste jag
dock säga, att Riksdagen icke har rättighet att i förtrytelsen öfver
denna bristande hänsyn till hvad Riksdagen beslutit svara med att
vilja upphäfva kyrkomötets rätt både att hafva sin egen mening och
att uttala den. Ett sådant tillvägagående skulle med rätta stämplas
såsom bristande aktning för en vederlikes olika åsigt; ty enligt grundlagen
äro Riksdagen och kyrkomötet likstälda i fråga om den kyrkliga
lagstiftningen.

Jag ber således att få sluta mig till Första Kammarens reservanter.
Det kan väl hända, att den tid kommer, då en ändring i det här antydda
syftet kommer att ske; men då kräfves det sannerligen helt andra
förberedelser och medel för frågans lyckliga lösning, än hvad nu föreligger.
Det är icke gjordt med att blott utbyta ett ord mot ett annat
i en grundlagsparagraf; det krafvel- tvärtom sådana förutsättningar för
genomförande af ett dylikt beslut, hvilka betrygga kyrkans lif och tillvaro,
och hvilka kunna försäkra hennes oberoende af de upplösande
tendenser, för hvilkas förekomst inom svenska riksdagen riksdagsordningen
icke gifver någon säkerhet.

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, gjorde herr talmannen
jemlikt de yrkanden, som derunder förekommit, propositioner, först
på bifall till hvad utskottet i föreliggande utlåtande hemstält samt
vidare på afslag derom, och förklarade sig anse den senare propositionen
vara med öfvervägande ja besvarad.

Friherre Klinclcowström begärde votering, i anledning hvaraf uppsattes,
justerades och anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller hvad konstitutionsutskottet hemstält i sitt utlåtande
n:o 9, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, afslås utskottets hemställan.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:

Fredagen den 4 Maj.

Ja — 27;

Nej — 79.

27 K:o 36.

Föredrogs å nyo bevillningsutskottets den 27 och 23 sistlidue aprilo»* bevillningsbordlagda
betänkande n:o 18, i anledning af väckt motion om bestämmande
af en bevillningsafgift för riddare- och kommendörsvärdighet. kommendörs värdighet.

Herr Berg, Lars: Jag reserverar mig mot detta utskottsbetänkandes
motivering, och dermed bar jag åsyftat följande ord på slutet
af första sidan: »och då utskottet tillika, såsom af dess omförmälda
betänkande äfvenledes inliemtas, ansett sig kunna med visshet antaga,
att, sedan uppmärksamheten blifvit fäst på det af motionären påpekade
missförhållande, Kongl. Maj:t icke skall underlåta att vidtaga erforderliga
åtgärder, hvarigenom ändring häri kan vinnas».

Nu har kammaren, på mitt yrkande, vid behandlingen af bevillningsutskottets
utlåtande rörande stämpelbeskattningen, underkänt en
liknande motivering, och det är på denna grund som jag vågar antaga,
att Första Hammaren, i konseqvens med detta beslut, äfven ville besluta
att, med gillande af utskottets afslagsyrkande, likväl ogilla motiveringen
i de nyss upplästa raderna.

Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren hvad utskottet
i förevarande betänkande bemstält, dock med ogillande af den del af
utskottetsmotivering, som börjar med orden: »och då utskottet tillika»
samt slutar med orden: »hvarigenom ändring häri kan vinnas».

Föredrogs å nyo sammansatta banko- och lagutskottets den 21 och''!»?- omorga24
sistlidne april bordlagda utlåtande n:o 1, med anledning af väckt ms<''t,on “/
motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om framläggande va>en e''
af förslag till ändrad lagstiftning angående riksbanken och de enskilda
sedelutgifvande bankerna.

Grefve Spens: Mot det sammansatta utskottets nu före dragna

hemställan hafva jag och fem andra ledamöter af denna kammare
reserverat oss, men jag ber att få erinra, att den efter betänkandet
fogade, motiverade reservationen är afgifven af herr Cederberg
ensam och att vi öfriga afsett att för kammaren redogöra för våra
motiv, hvarför jag nu anhåller att få angifva min ställning till frågan.

I likhet med så många andra känner jag mig synnerligen tilltalad
af de förslag till förändrad lagstiftning för riksbanken och för de enskilda
sedelutgifvande bankerna, som 1889 års komité afgifvit, och tror
jag det vara högeligen önskligt, att en bankreform i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med dessa förslag må komma till stånd, så snart sådant
kan ske i förening med de betryggande garantier, som samma bankkomité
ansett vara nödvändiga. Då frågan gäller eu uti vårt aflärslif
så djupt ingripande lagförändring som borttagandet från de enskilda

N:o 36. 28

Fredagen den 4 Maj.

Ang. omorffn-bankerna af deras hittills egande sedelutgifningsrätt och öfverlemnande
Motion af af sedelutgifning inom riket till riksbanken allena, men myntväsendets
""(FortOet'' upprätthållande fortfarande måste vara och förblifva riksbankens för^
or 8'''' nämsta och främsta uppgift, så ligger i öppen dag, att det icke kan
vara tillräckligt att endast sörja för uteblifvande af rubbningar i den
allmänna rörelsen under den tid, som erfordras för sedelutgifniugsrättens
öfverflyttande till riksbanken, utan måste det af en bjudande nödvändighet
betingas, att jemväl sådana åtgärder blifva vidtagna, hvilka lemna
trygghet derför, att alla de ytterst vigtiga åligganden, som efter den
nya ordningens införande skulle tillkomma riksbanken, måtte under alla
tider och förhållanden blifva på ett tillfredsställande sätt fullgjorda.
Af denna anledning har 1889 års komité såsom vilkor för reformen
föreslagit, dels att riksbankens rörelse måtte begränsas till de tryggaste
grenarne af bankverksamhet, dels att grunderna för denna begränsning
och för bankens förvaltning måtte bestämmas genom allmän lag, stiftad
gemensamt af Konung och Riksdag, och dels att åt Kongl. Maj:t måtte
inrymmas behörigt inflytande på sammansättningen af riksbankens
styrelse. För min del tror jag, att icke det ringaste får eftergifvas på
någondera af dessa fordringar, och anser jag det framför allt vara nödvändigt,
att Kongl. Maj:t erhåller rätt att tillsätta ett visst antal ledamöter
i styrelsen, hvarigenom, såsom bankkomitén uttryckte sig, säkerligen
borde tillföras bankstyrelsen ett värdefullt tillskott af bankinsigter
och bankerfarenhet, och hvarigenom tillika, så långt sådant torde låta
sig göra, borde blifva omöjliggjordt, att under upprörda tider och häftiga
partistrider till äfventyrs ett allrådande parti skulle kunna tillsätta alla
platser i styrelsen endast och allenast af partihänsyn. Kongl. Maj:t
afgaf också, såsom allmänt är bekant, till 1890 års Riksdag förslag till
de grundlagsförändringar, som för reformen erfordrades, och uttalade
Kongl. Maj:t dervid uttryckligen, att med dessa grundlagsförändringar
afsågs att bana väg för bankreformen i dess helhet. Ty värr afslogs
den nådiga propositionen, och blef derigenom hela bankreformen för
längre tid undanskjuten. Från det håll, från hvilket motståndet kom,
hänvisas alltjemt till den omvårdnad, som Riksdagen under många år
egnat riksbanken, och säges, att det ingalunda behöfver befaras, att
någonsin eller under några förhållanden Riksdagen eller något dess
parti skall kunna brista i denna omvårdnad. Men då, sedan reformen
blifvit genomförd, snart sagdt hela vårt lands ekonomiska välfärd blir
lagd i riksbankens hand och blir beroende af riksbankens goda och
insigtsfulla skötsel, sä kan det omöjligen vara med nödig klokhet och
försigtighet förenligt, att i en så vigtig angelägenhet, som styrelsens
sammansättning, sätta hela sin tillit till något så osäkert, som en förmodan
eller eu förhoppning, att i all framtid ett mägtigt riksdagsparti
icke skall kunna komma att missbruka sin magt.

Personer lära äfven finnas, som tro, att genom den grundlagsförändring,
i afseende å bankofullmägtiges tjenstgöringstid, som vid innevarande
riksdag blifvit antagen, allting med bankstyrelsen skulle hafva
blifvit väl bestäldt, och dock förefinnes ju icke någon erfarenhet, hvarken
huruvida enighet vid valen lättare kommer att ernås genom det nya
valsättet, eller om derigenom i sjelfva verket kommer att vinnas ett
bättre resultat, och i allt fall kan icke bestridas, att äfven med till -

Fredagen den 4 Maj.

29 X:o 36.

länkning af detta valsätt samtliga platser i styrelsen skulle kunna ny-Ang. omorgatillsättas
under en enda treårsperiod, och att denna nytillsättning skulle nisj*tion «/
kunna företagas uteslutande af partihänsyn. Till och med den ärade et''

motionären tyckes anse, enligt hvad motiveringen till hans motion or 8‘

gifver vid handen, att någon ytterligare grundlagsförändring angående
bankstyrelsen icke skulle vara erforderlig, och skulle, på grund af
denna hans motion, Riksdagen komma att besluta eu underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t, aflättad i så obestämda ordalag som det föreliggande
förslaget, så torde sedermera mången kunna vilja.påstå, att
Riksdagen också derigenom skulle hafva lemnat ett slags godkännande
till motionärens åsigt i nu berörda hänseende. Redan häraf har jag
känt mig föga benägen att medverka till det framlagda skrifvelseförslaget,
hvilket förslag, såsom herrarne behagade finna, är alldeles ordagrant
detsamma, som framlades förlidet år och som då af denna kammare
förkastades.

Icke heller har jag af förhandlingarna inom det sammansatta utskottet
i år kunnat hemta samma uppfattning som den, herr Cederberg
i sin reservation säger sig hafva erhållit, eller att utskottets majoritet,
som naturligtvis bestämt både votering och beslut, skulle hafva undvikit
att ingå på frågan om styrelsevalet för att lemna denna fråga
öppen, utan har det fast hellre förefallit mig, att man från den sidan
fortfarande är lika bestämdt besluten som någonsin tillförene att icke
medgifva Kongl. Maj:t någon delaktighet i detta val, men att man
icke velat intaga något derom i betänkandet, för att icke möjligen på
sådant sätt förringa utsigterna till framgång för den önskade skrifvelsen.
Hvilkenderas uppfattning, antingen herr Cederbergs eller min, må vara
den rigtiga, tillkommer icke mig att afgöra, men skulle jag bra gerna
se, om framtiden utvisade, att jag haft orätt. Emellertid har jag allt
mer och mer blifvit öfvertygad, att ännu den tidpunkt icke är inne,
då en kongl. proposition om vårt bankväsendes ordnande under fullt
betryggande garantier skulle kunna vinna båda kamrarnes bifall, och
hysande sådan öfvertygelse, måste jag anse det vara minst sagdt gagnlöst
att nu besvära Kongl. Maj:t med någon skrifvelse i ämnet, hvarför
jag får yrka afslag å utskottets framställning.

Herr Lithander: Om jag icke origtigt har uppfattat den ärade
ordförandens i utskottet mening, så har han ingenting emot en bankreform,
blott den har utsigt att kunna genomföras med fullt goda
garantier. Han har uttalat den öfvertygelsen, att Andra Kammarens
ledamöter icke skulle nu mera än förut vara benägna att åt Kongl.

Maj:t inrymma rättighet att deltaga i val till fullmägtige eller att åt
någon del af reglementet för riksbanken förläna civillags natur. Jag
tror i detta fall, att den ärade ordföranden har något misstagit sig,
ty stämningen är numera verkligen annorlunda, än den varit förut i
denna fråga inom Andra Kammaren, d. v. s. villigheten att gå in på
nödiga garantier torde vara mycket större än förut. Deri tror jag
icke, att jag misstager mig. Jag skall längre fram återkomma till
hvad den ärade ordföranden i öfrigt har sagt.

Redan i min motion har jag sökt att så fullständigt som möjligt
angifva de skäl, som synas mig tala för en bankreform, fotad på do

N:o 36. 30

Fredagen den 4 Maj.

Ang. omoj-ya-grunder, som 1889 års bankkomité angifvit, och bar jag äfven sökt att
msation af iemna någon redogörelse för bankfrågans tidigare behandling i Riktat!
rasen hvadan ganska litet i detta afseende torde vara att tillägga.

'' or s-'' Men jag vill dock något närmare angifva min uppfattning rörande
vissa saker, som icke blifvit i motionen omnämnda. Först och främst
ber jag då att få betona, att en reform i den nu angifna rigtningen
icke bör eller får och, enligt mitt förmenande, icke heller behöfver
medföra de af den förste talaren befarade rubbningar i de enskilda
sedelutgifvande bankernas verksamhet eller försätta desamma i det
läget, att de icke hädanefter såsom hittills kunna utöfva en vinstgifvande
och solid bankrörelse, ehuru den naturligen måste komma att
utöfvas under något andra förhållanden, än som hittills varit gällande,
nemligen utan sedelutgifningsrätt. Att dessa förändrade förhållanden
icke äro egnade att motverka de enskilda bankernas verksamhet, blomstring
och framgång, derom är jag fullkomligt öfvertygad. De skola
helt visst hafva mera gagn af reformen, än man nu i allmänhet vill
inse. Här är naturligen icke fråga om något annat än att ordna vårt
bankväsen, ordna det så, att reda och trygghet deri må inträda, hvilket
man väl knappast kan säga eger rum för närvarande, då 38 banker
täfla med riksbanken om sedelutgifningsrätten, och det innan den är
tryggad genom en af Konung och Riksdag gemensamt stiftad banklag.
Denna reda och denna trygghet vinnes enligt mitt förmenande icke
förr, än riksbanken under fullt goda garantier — jag upprepar, att
jag är ense med den förste talaren derom, att det bör vara under fullt
betryggande garantier — blir ensam sedelutgifvande, för att derefter
kunna intaga den ställning, som en centralbank bör intaga, och icke
heller innan de öfriga bankinstituten i landet kunna för sin verksamhet
påräkna riksbanken såsom sitt säkra stöd. Det är icke någon tom
fras, då jag säger, att riksbanken kan och bör blifva de enskilda
bankernas bästa stöd, på samma gång som den då bättre kan fylla sin
egen magtpåliggande uppgift. Det är just dit, som 1889 års bankkomité
syftade med sitt förslag, om jag icke misstager mig. Detta
förslag, det erkänner jag villigt, kan behöfva att i vissa detaljer underkastas
en närmare granskning och undergå en modifiering, men jag
är öfvertygad, att Kongl. Maj:t icke skall underlåta att låta verkställa
denna granskning och vidtaga denna modifiering af förslaget. Jag
sade, att riksbanken bör och skall blifva de enskilda bankernas bästa
stöd. Jag vill bevisa rigtigheten af att det går i den rigtningen, om
man följer bankkomiténs förslag. I den rediskonteringsrätt mot lag ränta
i riksbanken, som blifvit de enskilda bankerna tillförsäkrad, och den
begränsning af riksbankens utlåningsrörelse, hvilken riksbanken skulle
komma att få underkasta sig, derest 14 § i det af komitén föreslagna
reglementet, om ock något modifierad, blefve antagen, äfvensom i den
omständigheten, att riksbanken efter sin nya organisation skulle komma
att alldeles upphöra såsom medtäflare på uppläningsmarknaden, i allt
detta synes mig fullkomligt bevisadt, att riksbanken skulle komma att
stödja den enskilda bankverksamheten och hålla den skadeslös för indragningen
af sedelutgifningsrätten. Må nu vara huru som helst med
denna sak, så kunna vi i alla fall icke förneka, att en bankreform är
oundgängligen nödvändig. Skulle icke detta vara händelsen, så skulle

Fredagen den 4 Maj.

31 N:o 36.

val icke Kongl. Maj:t upprepade gånger hafva inkommit till Riksdagen
med förslag derom, eller enskilde motioner ständigt återkomma med
begäran om förändring i nuvarande förhållanden, likasom fullmägtige
i riksbanken icke skulle hafva från så många år tillbaka uttalat sig
för en sådan reform. Att icke Riksdagen hittills tillmötesgått framställningar
från Kongl. Maj:t eller från enskilda motionärer, har icke
varit på den grund, att icke Riksdagen insett nödvändigheten af en
bankreform, utan derför, att man icke kunnat blifva enig om vilkoren,
på livilka den skulle införas, och om huru det skulle ställas med de
enskilda bankerna under öfvergångstiden. Men då bankreformen icke
har kunnat genomföras på den raka vägen, hvilket naturligen skulle
varit önskvärdast, så söker man nu genomföra den på en bakväg, nemligen
på den onaturliga beskattningsvägen. Under sådana förhållanden
vädjar jag nu till kammaren, om det icke är klokare och med landets
intressen mera förenligt, och om det icke skulle vittna bättre om Riksdagens
förutseende, i fall man i tid ordnar bankväsendet inom landet
genom att fota det på en på rättvisa och goda grunder hvilande banklag,
hellre än att fortsätta på den redan beträdda vägen, nemligen att
genom en våldsam och onaturligt hög beskattning på den enskilda
sedelutgifningsrätten försöka att frånröfva de enskilda bankerna densamma
och lägga den i riksbankens händer, innan denna är så organiserad,
att den kan eller bör få mottaga hela sedelemissionen. Om
bankreformen kommer på den vägen — någon egentlig bankreform
kan ju icke komma på sådant sätt, men en ändring i den rigtuing,
som en bankreform skulle gå, men utan garantier — då kommer den
på detta sätt införda ändringen ingalunda att medföra reda och trygghet,
utan oreda och osäkerhet samt utsätta oss för, att stora olyckor
kunna inträffa inom vårt affärslif, det är min öfvertygelse.

Den förste talaren nämnde, att jag såsom motionär har ansett, att
det skulle vara tillfyllestgörande måhända, om det finge stanna vid
den grundlagsförändring, som Riksdagen i år har beslutit, i afseende
på kontinuitetens bevarande inom riksbankens styrelse, om det finge
stanna vid den förändring i 71 § riksdagsordningen, som nu blifvit af
Riksdagen antagen, och som endast väntar på Kongl. Maj:ts sanktion.
Han har fullkomligt rätt i, att jag, när jag väckte min motion, hyste
eu sådan förmodan. Jag kan icke siiga, att det var min uppfattning
äfven, att så borde ske, men det var en förmodan, jag trodde, att det
möjligen skulle kunna stanna dervid. Sedan dess har jag emellertid
å njro vant i tillfälle att på nära håll se och följa förberedelserna till
ett val af bankofullmägtige, och derefter har hos mig stadgats den bestämda
uppfattningen, att det bör åt Kongl. Maj:t inrymmas rättighet
att deltaga i val till bankstyrelse, åtminstone bör Kongl. Maj:t tillerkännas
rätt att insätta ordförande, på det att icke denne också hvarje
år må hotas med att blifva insatt medelst lottning. Detta har, såsom
herrarne veta, skett och har flera gånger varit nära att ske å nyo.
Jag skall icke närmare vidröra dessa valförberedelser, de tåla icke att
vidröras. Men det vill jag uttala, att vid utseende af de män, som
skola styra rikets bank, borde det, enligt mitt förmenande, icke blifva
fråga om i första rummet, huruvida personen står nära den ena eller
andra kammaren, om han tillhör det ena eller andra politiska partiet.

Ang. omorganisation
af
bankväsendet,
(Forts.)

N:0 36. 32

Fredagen den i Maj.

Ang. omorga-Det enda rättesnöre, som synes mig vara rigtigt och acceptabelt dernimtion
af det är, att man skall se till, att man i riksbanken kan insätta

a" e'' redbare, insigtsfull och för sin uppgift fullt passande män. Jag vet
or 8'' icke, hvar man skall finna korrektivet mot det nuvarande sättet att
gå till väga, hvilket, derom är jag viss, vi alla ogilla och beklaga.
Men jag hyser ändock den förhoppningen, att förr eller senare skall i
Riksdagen utbreda sig den uppfattningen, att det förtroende, som grundlagen
lägger i dessa 48 elektorers hand att utse dem, som skola förvalta
rikets penningverk, det är så ofantligt stort, att det icke utan
ett drygt ansvar bör eller kan missbrukas derhän, att man begagnar
det för att belöna politiska meningsfränder eller straffa politiska motståndare.
Jag hyser den förhoppningen, att förr eller senare skall det
ändock blifva en rättelse i detta afseende, och det är absolut nödvändigt,
att man härvid fäster större vigt, än man gjort hittills, ty skall riksbanken
en gång, såsom jag hoppas, få den magtställning, som en
reform i den angifna rigtningen medför, bör det också i afseende
på valet af fullmägtige finnas större garanti, än hittills varit förhållandet.

Af de utskottsledamöter, som reserverat sig mot utskottets betänkande,
har redan den högt ärade ordföranden i utskottet uttalat sig
och kommit till det slutet, att för närvarande icke skulle vara nödvändigt
att skrifva till Kongl. Maj:t med anhållan om framläggande
af ett nytt förslag, och han har dervid sagt, att klämmen är alldeles
precis densamma som förlidet år, och att det på den grund skulle vara
att onödigtvis upprepa, hvad man då afslagit. Jag kan icke dela hans
uppfattning. Först och främst är ingalunda motiveringen i den nu
framlagda motionen densamma som hos den motionär, hvilken förlidet
år framlade ett dylikt förslag. Icke heller är det beslut, till hvilket
utskottet har kommit, i någon mån egnadt att begränsa Kong!. Maj:ts
rätt att föreslå, hvad Kong! Maj:t finner innebära de största garantier
och de bästa anordningar vid genomförandet af en sådan reform. Alltså
torde det skälet förfalla och den ärade ordförandens mening i detta
fall vara tillräckligt bemött.

Herr Cederberg har skriftligen angifvit, i hvilka afseenden han
skiljer sig från utskottet. Det förefaller mig emellertid, som om den
välbefogade erinran, herr Cederberg gjort om att silfvermyut icke får
inräknas i den metalliska valutan, är det hufvudsakliga, hvari han
skiljer sig från utskottet. Jag vill lemna mitt fulla erkännande åt
den erinran, han gjort, men det torde vara nog, att denna sak är
omnämnd, och Kongl. Maj:t skall nog icke underlåta att taga denna
erinran ad notam. Men i öfrigt synes mig, som om herr Cederbergs
kläm är ett stöd åt utskottet, och att således utskottet och han böra
kunna förena sig i den ganska öppna fullmagt, som utskottet gifver
Kongl. Maj:t. Således, för hvar och en, som vill en bankreform; för
hvar och en, som inser nödvändigheten af att Kongl. Maj:t tager detta
ärende med kraft och allvar i sin hand; och för den, som också hyser
en önskan, att Riksdagen mera hädanefter än hittills må inse behofvet
af en reform och understödja densamma, bör den kläm, som
det sammansatta utskottet nu dikterat, vara tillfyllestgörande.

Under liflig önskan, att Första Kammaren måtte understödja min

Fredagen den 4 Maj.

33 N:o 36.

motion och sålunda befrämja det vigtiga ärendet, anhåller jag att få Ang. omorgayrka
bifall till det sammansatta utskottets förslag. nisation af

a bankväsendet.

Herr Moberg: Då jag låtit i sammansatta utskottets betänkande iFortä)

anteckna mig såsom reservant utan att närmare hafva angifvit de skäl,
som härvid varit för mig bestämmande, skall jag anhålla att nu få
frambära desamma.

Af förhandlingarna vid hvarje års riksdag vill synas, som om omsorgen
om bankväsendets reformerande, så vidt beror på enskilda motionärer,
icke skulle få hvila. Men under det att omsorgen härutinnan
förut varit öfverlemnad åt representanter inom medkammaren, har vid
denna riksdag frågan återupptagits af en ärad ledamot i denna kammare,
ehuru vid den utgång, som vid förra riksdagen bereddes herr
Dahns motion, det kunde vara förlåtligt antaga, att en motion med
liknande syfte åtminstone icke inom denna kammare skulle vid denna
riksdag framkomma, helst de skäl, som anföras för motionen, förefunnos
lika väl vid förlidet års som vid denna riksdag, om nemligen kammaren
tillmätt desamma den betydelse, som motionären förmenat dem
ega. Den ringa pluralitet, hvarmed motionen och utskottets hemställan
förra året förkastades, har emellertid, såsom synes af motionen, ingifvit
motionären förhoppning om att vid en annan riksdag, sedan ärendet
tagits om hand af den värde motionären, siffrorna skulle något förändras
till förmån för motionen.

Såsom reservant mot sammansatta utskottets betänkande vid förra
riksdagen, hade jag tillfälle att inför kammaren framlägga den mening,
hvarvid jag oryggligt håller fast, nemligen att hvarje reform i bankväsendet
''enligt 1889 års komités förslag måste föregås af en förändring
i riksbanksstyrelsens sammansättning, icke blott i så måtto, att större
kontinuitet beredes densamma, utan äfven och förnämligast derutinnan,
att åt Kongl. Maj:t medgifves rätt att deltaga i styrelsens sammansättande.
Jag skall nu ej besvära kammaren med att återupprepa de
skäl för denna min mening, som jag vid förra riksdagen till kammarens
protokoll anförde, helst de blifvit på bättre sätt och med större
styrka framhållna af kompetentare person än jag. Om jag således
icke kunde biträda herr Dahns vid förra riksdagen afgifna motion, var •

jag i år inom utskottet ännu mindre sinnad att understödja herr Lithanders
motion, emedan, under det att herr Dahn höll frågan om
riksbanksstyrelsens sammansättning öppen, herr Lithander i sin motion
bestämdt afvisar tanken på en sådan förändring, i hvad rör inrymmande
åt Kongl. Maj:t af rätt att deltaga i bankstyrelsens sammansättning,
i det att han nemligen säger:

»Vidare och då med afseende på riksbankens styrelse Riksdagen
icke lär vara sinnad vidtaga annan ändring än den, som innefattas i
det ofvan oraförmälda, till antagande vid innevarande riksdag hvilande
grundlagsäudringsförslaget, torde alla på förutsättning af ytterligare
ändringar i grundlagarne hvilande stadganden i lagförslaget böra ändras,
och således särskild! flera stadganden i V kap. (§§ 28—45) utgå eller
omarbetas.»

Dessa ord innefatta, såvidt jag kan finna, eu alldeles bestämdt
uttalad åsigt derom, att herr Lithander för sin del icke vid eu bank Första

Kammarens Prot. 181)4. N:o 36.

3

Njo 36* 34

Fredagen den 4 Maj.

Ang. omorga- reform faster såsom oéftergifligt vilkor, att Kongl. Maj:t skulle ega
nisation af deltaga { riksbanksstyrelsens sammansättning. Visserligen bär jag nu
bankväsendet. tillfälle höra, att herr Lithander, i någon mån åtminstone, ändrat
(Forts-) mening, men det var icke för utskottet bekant, och utskottet hade så
mycket mindre anledning att antaga detta, som herr Lithanders yttrande
i motionen förelog. Berörda omständighet synes mig böra uppmärksammas,
ty dermed att nämnda yttrande af herr Lithander förefinnes,
utan att någon vederläggning deraf från utskottets sida ifrågakommit,
gifves naturligtvis, vid genomläsning af motionen i sammanhang
med utskottets motivering, anledning att antaga, att utskottet i
sin mån delat herr Lithanders uppfattning.

Ser man nu på de skäl, som föranledt motionären att, med eftergifvande
af en af de förnämsta betingelser för ordnandet af bankväsendet
enligt 1889 års komitéförslag, framkomma med motionen såsom
betingad af nödvändigheten att skrida till bankväsendets reformerande,
skulle de utgöras af, först och främst att »osäkerheten i vårt
bankväsende återverkade på affärslifvet och utgjorde eu fara för dess
lugna utveckling». Ja, så länge bankerna förlänades oktroj på endast
kort tid, kunde man verkligen tala om att affärslifvet rönte återverkan
af det osäkerhetstillstånd, hvari bankerna befinna sig, särskildt med
afseende å bankernas benägenhet att lemna försträckningar. , Men
numera, sedan bankerna förlänats oktroj till utgången af år 1903, så
och då jag icke har anledning af motionen eller i öfrigt af motionärens
yttrande att antaga, det han förmenar, att bankerna nu mindre
än förr äro i stånd att understödja den allmänna rörelsen, kan jag
icke förstå, att någon annan osäkerhet i vårt bankväsen råder än den,
som lätteligen föranledes deraf, att motionärer ideligen äflas att framkomma
med motioner i syfte att reformera bankväsendet.

Vidare har motionären såsom skäl för motionen anfört, att »statsverket
hade behof af en ökad bankovinst såsom bidrag till statens
utgifter, samt att någon afsevärd ökning i samma vinst icke vore att
motse, derest icke till riksbanken öfverlemuades all sedelutgifning i
riket». Utom det att antagandet, att den enda möjligheten af ökad
vinst för riksbanken vore att söka i öfverlemnandet åt densamma af
all sedelutgifningsrätt, torde vara något förhastadt — ty andra utvägar
finnas nog — torde, vid bedömande af en fråga af så utomordentligt
ingripande betydelse för vårt näringslif, det icke vara tillåtet att betrakta
densamma hufvudsakligen med hänsyn till den vinst, som statsverket
kan skörda af riksbanken, utan torde framför denna åtrådda
vinst uppmärksamheten böra fästas just derpå, att vårt näringslif, som
i mångt och mycket, säga hvad man vill, har de enskilda bankerna
att tacka för sin'' uppblomstring, icke beröfvas det skydd och den hjelp,
det i de enskilda bankerna egt, utan att riksbanken, som skall öfvertaga
mycket af deras förpligtelser, också fotas på en sådan grund, att
den i sin hörnsten, styrelsens sammansättning, eger tillräcklig fasthet
för att fylla en uppgift, hvars beskaffenhet och omfång torde vara
minst lika vigtig att öfverväga som statsverkets vinst af riksbankens
monopol på sedelutgifningsrätten.

Slutligen har motionären än ytterligare såsom ett af de starkaste
skälen för motionen betonat, att den fördubblade beskattning å sedel -

Fredagen den 4 Maj. 35 N;o 36.

utgifningsrätten, som Riksdagen beslutat, kunde komma att efterföljas Ang. omorgaaf
vidare ökning, till dess bankernas sedelutgifningsrätt på så sätt nisation <*/
blefve illusorisk. Det måste erkännas, att den ärade" motionären just bar''kvasel,deticke
bar någon synnerligen stark tilltro till riksdagsmajoritetens rätts- ''Forte'')
känsla, då han är villig att antaga, att densamma skulle finnas hugad
att på dylikt sätt eludera de bankbolagen af Kongl. Maj:t med den
rätt, som Kongl. Maj:t tillkommer, gifna förmåner och på samma gång
gå Kongl. Maj:t och Riksdag i förväg vid lösningen af en fråga, hvars
vigt jemte tveksamheten om rätta sättet för dess lösning just vållat,
att man icke utan synnerlig betänksamhet skrider till en sådan lösning.

Och i öfrigt har -motionären sjelf angifvit korrektivet mot ett dylikt
tillvägagående, då han säger, att »en fortsatt ökning i beskattningen
af enskilda bankers sedelutgifning ur synpunkten af statens inkomster
torde vara skäligen betydelselös, enär, efter det en viss gräns uppnåtts,
^ beskattningen verkade såsom ett förbud». Dessutom torde väl
ett sadant magtmissbruk af Riksdagen, liksom allt annat magtmissbruk,
hämna sig sjelf. Och jag tror, att man högeligen bedrager sig,
om man antager, att den allmänna meningen i landet skulle förhålla
sig alldeles likgiltig mot en på dylikt sätt företagen reform af bank- ''
väsendet. Den inskränkning i lånerörelsen, den inskränkning i afdelningskontorens
antal, jemte andra på den allmänna rörelsen förlamande
åtgärder, som af en sådan Riksdagens åtgärd skulle blifva en följd,
skulle för visso icke upptagas med belåtenhet af dem, som kanske mer
än de enskilda bankerna härpå blefve lidande. Och skäl torde vara
att besinna — hvad man ofta vill förgäta — att dock litet hvar i
landet nu kommit till insigt om, att de enskilda bankerna just deri
hafva sin största betydelse, att de icke blott äro penningverk, som
hafva att mottaga och utlåna penningar mot bästa möjliga ränta, utan
äfven att ^de med dem förunnade förmåner hafva att verka för tillgodoseende
och främjande af industri och näringar inom de provinsomraden,
der deras verksamhet faller. Och om än denna sistnämnda
uppgift kunnat någon gång förleda en bankinrättning att öfverskrida
försigtighetens gränser, hafva väl aktieegarne, men icke någonsin bankernas
fordringsägare derpå blifvit lidande.

Om jag kanske något längre än som vederbort uppehållit mig vid
motionen, skall jag blifva så mycket kortare, när jag nu kommer till
utskottets betänkande, ty detsamma är märkligt, icke genom hvad det
innehaller, utan genom hvad det icke innehåller. Motionären har nemligen,
i helt naturlig tanke att utskottet skulle egna hans motion och
det komitébetänkande, som deri omförmäles, en grundligare behandling,
vidfogat motionen nämnda komitébetänkande, hvarför vi reservanter
också yrkat, att komitébetänkandet skulle inom utskottet behandlas,
då, såsom mig synes, goda skäl förefunnos, att ett komitébetänkande,
som skulle förordas, också skulle inom utskottet behandlas och dryftas,
så att man måtte blifva i tillfälle att pröfva, hvilka af de särskilda
stadgandena i betänkandet voro värda att uppmärksammas och för
Riksdagen förordas såsom sådana, från hvilka man borde utgå vid bankväsendets
ordnande. Men berörda yrkande vann icke pluralitetens
inom utskottet gillande, utan utskottet beslöt i stället hemställa, att
Riksdagen måtte skrifva till Kongl. Maj:t och förorda komitébetänkan -

N:o 36. 36

Fredagen den 4 Maj.

Ang. omorga- det till antagande i tillämpliga delar. Nu får lag för min del erkänna,

n isation af att

jag icke vet, att i komitébetänkandet finnes något, som ej är till ^(Forts

)L lämpligt på bankväsendet. Vidare vet jag icke, hvilken uppfattning
^ or s'''' pluraliteten inom utskottet hade om dessa tillämpliga delar, hvarom
någon diskussion inom utskottet aldrig förekom, så att den ene ledamoten
kanske ansåg ett stycke höra till de så kallade tillämpliga delarne,
den andre deremot hänförde ett annat dertill. Slutligen, om
utskottets betänkande bifalles af kammaren, kan man verkligen fråga,
hvilka delar kammaren ansett vara de tillämpliga, då i betänkandet
icke förekommer något derom. Jag har nog min enskilda
mening om hvilken del af 1890 års betänkande icke af utskottet ansågs
tillämpligt, nemligen V kapitlet: »Om bankens styrelse och förvaltning»;
men det kan ju hända att jag deri misstager mig. — Då jag anser,
såsom den förste värde talaren antydde, vara otvetydigt, att, om Riksdagen
skrifver till Kongl. Maj:t såsom utskottet föreslagit, utan någon
som helst vederläggning af herr Lithanders förmenande, att någon förändring
icke behöfver vidtagas i riksbanksstyrelsens sammansättning
med hänsyn till Kongl. Maj:ts rätt att deltaga deri, och utan angifvande
af sin ståndpunkt härutinnan, Kongl. Maj:t ovilkorligen måste
vara berättigad tro, att Riksdagen vill en förändring enligt komiténs
förslag utan att sätta densamma i samband med förändring i bankstyrelsen,
så och då jag icke vill bibringa Kongl. Maj:t en dylik uppfattning
— hvilket, efter hvad jag hoppas, ej heller kammaren vill —
tillåter jag mig yrka afslag å motionen och utskottets hemställan.

Herr Re 11 ig: Vid behandlingen af bevillningsutskottets betän kande

n:o 16, med anledning af herr Skyttes motion angående skatt
för sedelutgifningsrätt, tillät jag mig säga, att med den ökade skatt,
som nu var stadgad för att sedelutgifvande bank finge begagna denna
rättighet, hade omkostnaderna för sedelutgifningen stigit så mycket,
att få banker hade någon nämnvärd vinst på denna rörelse, och säkert
är, att flera banker, om de räknade rätt, skulle finna, att vinsten vore
ingen. Emellertid skulle följden säkert blifva, om skatten skulle ökas,
eller man skulle bestämma sig för att indraga sedelutgifningsrätten för
de enskilda bankerna, att dessa skulle uppköra i egenskap af solidariska
banker, och att man i stället finge aktiebanker, eller vanlig
bankirrörelse, och jag tror icke, att eu aktiebank eller vanlig bankir
skulle hafva fördel af att hafva så många afdelningskontor, som de
enskilda bankerna nu hafva och hvarigenom den allmänna rörelsen nu
så fullständigt skötes till allmän belåtenhet. Man bör vara försigtig,
innan man gör sådana rubbningar i det allmänna affärslifvet, och i
synnerhet är detta ju en af de vigtigaste punkter, man kan tänka sig.
Jag är icke någon egentlig motståndare till att sedelutgifningsrätten
fråntages de enskilda bankerna och öfvertages af riksbanken ensam;
jag skall mycket, gerna vara med derom, i fall man kan vara förvissad
om att den allmänna rörelsen icke störes, utan kan fortgå på lugnt
sätt. Men dertill tror jag, att det fordras en grundligare utredning,
än vid detta tillfälle kunnat fås, och säkert är, att man i första hand
bör tillse, att någon fara icke förefinnes för att politiska skäl skola
spela en roll vid tillsättandet af den styrelse, som skall öfvertaga

37 Ji:o 36.

Fredagen den i Maj.

sedelutgifningen. Hvad nu beträffar utskottets och herr Cederbergs
yrkande, bvilka till resultatet äro ungefär lika, endast med en liten
skilnad beträffande silfvermyntets inräknande i den metalliska kassan,
så synes mig, att om man skall skrifva till Kongl. Majit, så bör man
gifva Kongl. Maj:t en mera öppen fullmagt i fråga om det begärda
förslaget, än man gör, då man säger, att det ovilkorligen skall grunda
sig på 1890 års lagförslag, och för öfrigt tycker jag, att man äfven
bör gifva Kongl. Magt rätt att framlägga förslag eller icke, efter som
han finner omständigheterna kräfva. I både utskottets och herr Cederbergs
förslag hemställes nemligen, att Riksdagen besluter anhålla,
att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och framlägga förslag till lag.
Jag skiljer mig från denna uppfattning på det sätt, att jag vill hemställa,
att kammaren besluter en skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan,
det täcktes Kongl. Maj:t, efter den ytterligare utredning, som
må finnas erforderlig, taga i öfvervägande, om och i hvad mån en omorganisation
af bankväsendet, såvidt angår riksbanken och de enskilda
sedelutgifvande bankerna, bör ifrågakomma, samt, derest en dylik omorganisation
anses behöflig, för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill
omständigheterna föranleda. Jag anhåller om proposition på detta
mitt yrkande.

Herr Forssell: I likhet med flere föregående talare, reservanter
inom utskottet, kan jag icke finna annat, än att den af utskottet föreslagna
skrifvelsen är synnerligen obestämd, och att denna dess obestämdhet
särskildt gifver anledning till sådan tolkning af skrifvelsen,
att Riksdagen väntar sig förslag till ordnande af bankväsendet, utan
just det villcor eller förbehåll, sotn här har blifvit omnämndt, eller att
Konungen skulle få rättighet att insätta ledamöter i bankstyrelsen.
Men det, som desse värde talare hafva ansett vara en brist, det tager
jag mig friheten anse vara skrifvelsens förnämsta förtjenst. Enligt
min mening är det eu stor förtjenst, om man ändtligen kan komma
från den sammankoppling af två till sitt väsen skilda önskningsmål,
som först uppfans af 1883 års bankkomité och berodde på ett tankefel,
samt icke gjort någon annan nytta och icke heller kommer att medföra
någon annan följd än att uppskjuta eller omöjliggöra just deu
bankreform, som man med större eller mindre ifver åstundan

Vi, mine herrar, som anse, att Konungens rätt till deltagande i
tillsättning af ledamöterna i riksbanksstyrelsen skulle tillföra styrelsen
ett ökadt mätt af skicklighet, af stadga och af kraft, äro likväl bestämdt
icke logiskt berättigade att deraf draga den slutsats, att medgifvande
af nämnda rättighet åt Kongl. Maj:t bör uppställas som ett vilkor
för inskränkning af enskilda bankers sedelutgifniug eller för förvärfvande
af sedelmonopol åt riksbanken. Ty vi skulle dermed egentligen
göra oss skyldige till en tankegång, som rätt uttryckt lyder som följer:
»Om man icke vill medgifva riksbauksstyrelsens förstärkning, om man
icke vill undanrödja den oegentlighet och den svaghet, som anses härröra
af denna styrelses nuvarande sammansättning, då bör man ej
heller få undanröjd den svaghet i riksbanksorganisationen, och den
våda för den allmänna rörelsen, som ligger i bankväsendets decentralisation.
Hvad är det nemligen, som har förmått den stora bankkomitén,

Ang. omorganisation
af
bankväsendet.
(Forts.)

N:o 36. 38

Fredagen den 4 Maj.

Ang. omorganisation
af
bankväsendet.
(Forts.)

och sedan i dess släptåg den allmänna opinionen, att med en sådan,
förut okänd, styrka fordra sedelmonopol för riksbanken? Icke är det
begäret att åt riksbanken monopolisera all bankrörelse. Långt derifrån!
Nej, det är helt enkelt den kraftigt uttalade öfvertygelsen, att
banksedelutgifningens decentralisation innebär för riksbanken en stor
svårighet afl uppfylla sin förnämsta uppgift: myntvärdets upprätthållande
och guldkassans skyddande. Det vill säga, man vill lemna
sedelmonopol åt riksbanken, icke för att den skall derigenom beherska
den allmänna rörelsen, utan för att banken skall hafva lättare att
beherska sin egen rörelse och lättare kunna stå upprätt i den vid vissa
tillfällen möjligtvis äfventyrliga allmänna rörelsen. Genom ett sedelmonopol
eller genom en utveckling af riksbankens sedelutgifningsrätt
skulle man således lättare undvika de svårigheter, som bankens styrelse
nu har att motse, och derigenom naturligtvis också betrygga den allmänna
rörelsen mot våda. Men om man nu i Riksdagen, åt ett eller
annat skäl, som sannerligen icke är ekonomiskt, utan politiskt eller —
rättare uttryckt — historiskt traditionelt, icke vill medgifva Konungen
rätt att tillsätta ledamöter i bankens styrelse, således icke vill på detta
sätt förstärka bankens styrelse, då skulle väl deraf snarast följa, icke
att man vägrar riksbanken det beböfiiga sedelmonopolet, utan att man
tvärtom deri finner ökad anledning att åt riksbanksstyrelsen åtminstone
förläna ett sedelmonopol, af hvilket den i sin nuvarande svaghet bar
ett ännu större behof, för att kunna reda sig undan vanskligbeter och
sålunda bereda större trygghet åt den allmänna rörelsen.

Af detta skäl är det som jag anser, att hopkopplingen af de båda
önskningsmålen är. logiskt sedt, fullkomligt origtig. Vidare är den
origtig derför, att begäran af ökning i Konungens prerogativ, begäran
af tillökning af hans magt icke kan motiveras deraf, att Konungen
genom indragning af de enskilda bankernas sedelutgifning skulle lida
minskning i något af sina prerogativ eller afstå från någon magt.
De enskilda bankernas sedelutgifning är icke något Konungens prerogativ,
och genom minskning eller indragning åt denna sedelutgifning
förminskar Kongl. Maj:t icke det ringaste af sin magt och myndighet
öfver de enskilda bankerna.

Slutligen, mine herrar, det vigtigaste af allt är, att man genom
att tillstyrka denna sammankoppling af två skilda önskningsmål tillråder
Kongl. Maj:t att begå ett taktiskt fel, d. v. s. att för Riksdagen
uppställa ett vilkor för en medverkan eller ett medgifvande från
Kongl. Maj:ts sida, hvilken medverkan Riksdagen möjligen kan undvara,
hvilket medgifvande Riksdagen i sjelfva verket icke nödvändigt
behöfver. För 15 eller 10 år sedan såg man ännu icke så klart som
nu, att upprätthållandet af de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt
beror vida mindre på Kongl. Maj:ts mer eller mindre fasta föresats
att bevara densamma genom att icke använda sin förordningsrätt, än
på Riksdagens mer eller mindre fasta föresats att taga bort den genom
att använda sin beskattningsrätt. Äfven den, som lika med mig anser,
att Konungen bar ett af sina vigtigaste prerogativ i rätten att icke
mottaga en Riksdagens bevillning, måste dock säga sig, att de enskilda
bankernas sedelutgifningsprivilegium aldrig kan erhålla en sådan rang
af statsintresse, att det på längden skulle kunna upprätthållas gent

Fredagen den 4 Maj.

39 Ji:o 36.

emot en Riksdagens beskattningsåtgärd, allra helst under tider af stort Ang. omorga finansielt

behof. bankväsendet

Nu är visserligen sant, att man ser utöfniugen af denna Riksdagens . .
beskattningsrätt på något olika sätt och med andra ögon, när man,
såsom den föregående värde talaren, anser, att allt är väl bestäldt
med den bankväsendets decentralisation, som nu råder i Sverige, än
när man, såsom jag, anser, att enskilda bankers rätt till utgifning af
små sedelvalörer innebär ett fullkomligt oefterrättlighetstillstånd. Men
jag medgifver för min del mycket gerna, att det icke är något lyckligt
förhållande, att Riksdagen sålunda finner sig föranlåten att på beskattningsväg
afhjelpa eu dylik oefterrättlighet. Det är efter min tanke
mycket att beklaga, att man så länge undauskjutit och genom allehanda
konstlade vilkor och förbehåll omöjliggjort den reform, som
kräfves af stora bankmessiga hänsyn, till dess att det nu ser ut, som
om samma reform skulle komma att genomdrifvas med stöd och hjelp
af jemförelsevis smärre finansiella intressen.

Emellertid äro vi nu, enligt min mening, uti en sådan ställning,
att inom en icke aflägsen framtid det lätteligen kan ske, att de enskilda
bankernas sedelutgifning, åtminstone af tiokronesedlar, varder
genom användning af Riksdagens beskattningsmagt faktiskt tillintetgjord.
Och de enskilda bankernas målsmän synas mig icke böra taga
denna ställning allt för lätt. De böra säga sig, att det dock är bättre,
att förhållandet ordnas genom lag — i hvilket fall en moderat och
successiv afveckling eger rum — bättre än att det ordnas genom en
beskattningsåtgärd, som med ens tillintetgör den bestående sedelutgifningen.
Och om de säga sig detta, böra de ock tillägga: »då böra
vi i skrifvelse till Kongl. Maj:t tala så, att vi icke tillstyrka Kongl.

Maj:t att såsom vilkor för denna för oss nyttiga uppgörelse uppställa
något lagstadgande, hvarom vi icke kunna antaga, att Riksdagens kamrar
— båda — skola förena sig.

Då jag för min del är alldeles öfvertygad om, att Riksdagens
båda kamrar hvarken nästa riksdag eller under nästa riksdagsperiod
skola acceptera den fullkomligt nya grundsatsen om Konungens deltagande
i bankstyrelsens tillsättande, och då jag anser, att en uppgörelse
om sedelutgifningen bör ske så fort som möjligt och icke har
något egentligt samband med denna stora konstitutionella fråga, tillstyrker
jag den föreliggande skrifvelsen.

Grefve Hamilton: Anledningen, hvarför den s. k. stora bankfrågan,
oaktadt eu mångfald af motioner rörande densamma framkommit
och ett ej ringa komitéarbete derpå nedlagts, likväl befinner sig olöst,
torde få tillskrifvas de olika åsigter, som gjort sig gällande rörande
sättet för denna lösning eller den strid, som förts mellan förkämparne
för rikskanks- och privatbankssystemen. För dem, som dela den åsigten
jag hyser, att hufvudändamålet för ordnandet af bankväsendet icke
skall vara att bereda staten ett eller annat hundra tusental kronor
högre inkomster, utan att genom dess ordnande betrygga eu lugn och
sund penningrörelse i landet och sätta bankerna i tillfälle att äfven
under kriser så vidt möjligt tillfredsställa penningbehofvet, bör det
vara klart, att enda lösningen är att söka i en samverkan mellan de

N:o 36» 40

Fredagen den 4 Maj.

Ang. omorga- olika intressena, i ett samarbete mellan riksbanken och de enskilda
bankväsendet ^an^ernai sålunda att riksbanken intager sin naturliga ställning såsom
^ Fort ) ensam sedelutgifvande centralbank, och de enskilda bankerna såsom
01 s-'' förmedlare af penningrörelsen inom landet och spridare af sedlarne.
Man måste erkänna, att vårt lands 27 sedelutgifvande enskilda banker,
med sina bortåt 160 hufvud- och afdelningskontor, på ett oklanderligt
sätt, hvad på dem ankommer, handhafva penningrörelsen i landet, men
för att kunna göra detta och uppehålla afdelningskontorens verksamhet,
är det för bankerna nödigt att behålla sedelutgifningsrätten. Denna
är emellertid hotad. Enligt uttalande vid bankmötet i september 1893
skulle de utgifter, som de enskilda bankerna få vidkännas för sin
sedelutgifning, uppgå till nära 3 procent af sedelbeloppet, och då
det endast beror på eu gemensam votering att genom en ökad bevillning
så höja dessa utgifter, att bankerna icke kunna finna med sin
fördel förenligt att behålla sedelutgifningsrätten, kunna de enskilda
bankerna lätt nog rubbas i sin verksamhet. En följd af indragningen
af denna rätt skulle blifva, att ett belopp, motsvarande de utelöpande
sedlarne, med afdrag af guldkassan, skulle uttagas ur den allmänna
rörelsen, och bortåt hundra afdelningskontor indragas. Ingen lär väl
bestrida, att en sådan utgång af frågan, helst om den komme oförberedt,
skulle vara ödesdiger för handeln och näringarna, ty äfven om
riksbanken skulle kunna i en hast tillfredsställa penningbehofvet, kan
den deremot icke af brist på lokalkännedom pröfva de nya säkerheter,
som komme att erbjudas densamma, och icke heller ersätta afdelningskontoren.
Såsom exempel vill jag nämna, att i den provins jag tillhör
finnes icke mindre än ett tjugutal bankkontor, och om blott hälften
af dessa indroges, skulle det verka menligt på penningrörelsen.

Det torde derför vara skäl att i god tid och under lugna förhål’
landen söka få bankväsendet ordnadt. Detta kan enligt min förmening
ske på två sätt: antingen så, att riksbanken ensam öfvertager hela
penningrörelsen, såväl den centrala som den lokala, eller så, att en
samverkan eger rum mellan riksbanken och de enskilda bankerna.
Huruvida riksbanken ensam kan öfvertaga hela penningrörelsen, utan
att affärerna inom landet derigenom komme att lida, vågar jag betvifla,
dels emedan, såsom jag redan påpekat, riksbanken icke kau inrätta
tillräckliga antal afdelningskontor för att ersätta de många bankkontoren,
och ej heller af brist på lokalkännedom kan bedöma soliditeten
hos affärsmännen inom de olika orterna, dels ock derför, att
riksbanken måste röra sig inom så trånga förmer, att den icke kan
uppfylla de fordringar, de enskilda affärsmännen nödgas ställa på den
bank, der de hafva sin rörelse.

Eu samverkan deremot mellan riksbanken och de enskilda bankerna
sålunda, att riksbanken ensam öfvertoge sedelutgifningen samt
den stora centrala penningrörelsen och beredde tillfälle åt de enskilda
bankerna att bedrifva den lokala rörelsen, derigenom att dessa banker
finge mot låg diskonto rediskontera sina vexlar hos riksbanken och
mot låg ränta erhålla kassakreditiv, för hvilka förmåner de enskilda
bankerna skulle kunna tillförbindas att upprätthålla ett visst antal
afdelningskontor äfvensom delvis ställa sin portfölj af utländska vexlar
till riksbankens förfogande, skulle bereda riksbanken fördelarne icke

Fredagen den 4 Maj.

41 N:o 36.

blott att få sina sedlar spridda mot goda, med de enskilda bankernas^»?, omorgaindorso
försedda vexlar och kassakreditiv, för hvilka de enskilda ban- "ls“<ion “/
kerna kunde pantförskrifva de säkerheter, som nu af sedelutgifningen °an’a*‘n*etäro
bundna, utan äfven att kunna intaga eu dominerande ställning or 8''
med afseende på våra så vigtiga utländska affärsförhållanden, hvaremot
å andra sidan de enskilda bankernas kunder icke behöfde rubbas i sina
affärer.

För så vidt eu del ändringar vidtoges i 1889 års bankkomités
förslag, dels med afseende å den metalliska kassan, dels med hänsyn
till en del detaljfrågor, med hvilka jag anser mig icke böra trötta
denna kammare, och dels och hufvudsakligen derutinnan, att stadgandet
i lagen angående indragning af de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt,
med afseende å samverkan mellan riksbanken och de enskilda
bankerna, icke blefve ett öfvergångsstadgande, utan komme att gälla
allt framgent, tror jag, att bankfrågan kunde på grund af 1889 års
förslag lösas i den rigtning jag antydt.

Jäg måste erkänna, att icke något af förslagen, vare sig utskottets
eller herr Cederbergs eller herr Rettigs, tillfredsställa mig till fullo.
Hufvudsaken för mig är emellertid, att Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
fästes på nödvändigheten af att ordna vårt bankväsen så snart som
möjligt. Och då ett bifall till utskottets förslag medför den fördel, att
kamrarne antagligen komma att stanna i samma beslut, ber jag att
få yrka bifall till utskottets förslag.

Medan jag har ordet, anhåller jag få bemöta några af de ärade
reservanternas uttalanden. De synas hysa betänkligheter för att Kongl.

Maj:t genom ett bifall till utskottets förslag skulle bindas i sin rätt
att föreslå styrelsens sammansättning. Utskottet stödjer sitt beslut på
1889 års förslag, der det i 28 § står följande: »Riksbanken förvaltas,
enligt hvad i 72 § regeringsformen stadgas, af nio fullmägtige, förordnade
för tre år i sänder, tre af Konungen och sex af Riksdagen».

När sålunda utskottet stödjer sig på detta förslag, tror jag icke att
reservanterna behöfva hysa några betänkligheter. För öfrigt har utskottet
sagt, att det icke funnit »lämpligt att allenast på grund af den
nu väckta motionen ingå på eu granskning i detalj vare sig af de nu
anmärkta punkterna af 1889 års komitéförslag eller af detta förslag i
öfrigt, utan har trott sig böra afvakta, att samma komitéförslag på ett
mera direkt sätt än nu blefve understäldt Riksdagens pröfning».

För detta uttalande håller jag utskottet räkning, enär jag anser,
att derest utskottet skulle framstält alla befogade anmärkningar, skulle
dertill erfordrats vida mera tid, än som stått till utskottets förfogande.

Herr Nyström, Carl: Jag har några få ord att säga om det här
föreliggaude ärendet med anledning af den insats konstitutionsutskottet
gjort i bankfrågan genom det förslag, som nu antagits af Riksdagen. Det
har sagts af grefve Spens, att ingen finnes, som anser allt vara väl bestäldt
med den riksbankens organisation, som skulle blifva följden af det beslut,
hvilket utgått från konstitutionsutskottet, antagits två gånger
och nu endast väntar på Kongl. Maj:ts stadfästelse. Jag vill med
anledning häraf påminna derom, att vi, som inom utskottet och Riksdagen
gjort vårt bästa för att drifva fram frågan, icke ansett allt välbestäldt

N:o 36. 42

Fredagen den 4 Maj.

Ang. omorga-i och med antagande af konstitionsutskottets förslag. Yi hafva betraktat
nisation af förs]aget såsom en partiel reform, vigtig och nödvändig i sig sjelf, och
ankvasen et. jgj.fgj. v; arbetat för den — men ingalunda innefattande en

( orta.) anständig lösning af bankfrågau, och särskild^ hafva vi icke antagit,
att denna partiella reform borde på något sätt prejudicera frågan om
sådan bankens omorganisation, att Kongl. Maj:t skulle deltaga i tillsättandet
af bankens styrelse. Jag antager, att åtminstone de fleste af oss anse
en reform gående i denna rigtning vara högeligen önskvärd. Jag har
nämnt detta för att icke någon skulle tro, att de, hvilka arbetat för
den reform, som nu antagits af Riksdagen, på något sätt kunna räknas
såsom motståndare till yrkandet att Kongl. Maj:t skulle tillsätta en del
af bankens styrelse vid en fullständig reform af riksbankens administration.

För min del får jag säga, att, då jag har det största förtroende
till reservanternas insigter och rättskänsla, element, som icke bör vara
främmande, vid en uppgörelse härvidlag, jag ansluter mig till reservanternas
mening. Och jag har blott detta att tillägga i afseende på
herr Forssells anförande: flan har fasthållit framför allt, att man borde
skilja mellan frågan om bankens omorganisation genom införande af rätt
för Kongl. Maj:t att tillsätta ledamöter i bankens styrelse och frågan
om sedelutgifningsrätten. Han har sagt, att det vore stridande mot
logiken att sammanblanda dessa saker. Men innan han kom till detta
yttrande, sade han, att en sådan förbättring i riksbankens organisation,
som ligger i styrelsens förstärkande med ledamöter tillsatta af Kongl.
Maj:t, skulle tillföra riksbanken skicklighet, stadga och kraft. För dem
som anse, att för den utvidgade verksamhet, det ökade ansvar, som skulle
ligga i att riksbanken öfvertoge all sedelutgifning, derför behöfdes icke
svaghet, utan just den skicklighet, stadga och kraft, som herr Forssell
ansåg komma att tillföras, för dem, säger jag, som så tänka, är det
icke ologiskt, utan logiskt att sätta dessa båda reformer i sammanhang
med hvarandra, den ena såsom en förutsättning för den andra. Jag
tror, att de fleste anse, att med den ökade sedelutgifniugen följer ett
plus af ansvar och arbete och dylikt, och det är icke lämpligt, att detta
skall tillkomma riksbanken i dess svaghetstillstånd, utan tvärtom behöfver
den då det tillskott af kraft, om hvilket herr Forssell talade. Jag
anser således, att det föreligger fullt skäl att sätta dessa reformer i
samband med hvarandra, då den ena i viss mån är beroende af
den andra.

Jag upprepar slutligen mitt tillkännagifvande, att jag sluter mig
till reservanternas mening i denna sak.

Herr Törnebladh: Jag har blifvit i väsentliga delar förekommen
dels af herr Forssell och dels af grefve Hamilton, men jag skall emellertid
tillåta mig att till hvad desse talare yttrat lägga några anmärkningar.
Jag får då bedja kammarens ledamöter väl fästa uppmärksamheten
derpå, att här ingalunda är fråga om att riksbanken skall
öfvertaga all penningrörelse i landet. Derom har aldrig varit i fråga.
Det kan och vill riksbanken icke, och det skulle ej heller vara för
rörelsen förmånligt. Deremot har frågan varit och är det fortfarande
att bereda utväg för denna penningrörelse i landet att få existera

Fredagen den 4 Maj.

43 N:o 36.

under tryggare förhållanden än de nu rådande. Och dessa tryggare^- omorgaförbållandeu
skulle åstadkommas genom ett slutligt ordnande af sedelutgifningsrätten
och på det sätt, att riksbanken tager denna i sin hand. e''

Riksbankens förnämsta uppgift är enligt dess reglemente att hålla det ''
inländska myntet vid dess rätta värde, och hvad här nämnts derom att
riksbanken bör gifva skälig vinst, detta står först såsom det fjerde af
de mål, som blifvit uppstäda för-riksbanken. Olyckligtvis har man
på sista tiden till följd af förhållanden, vid hvilka jag icke här behöfver
närmare röra, kommit att fästa så stort afseende vid beloppet af vinsten,
att man derför understundom förbisett riksbankens egentliga uppgift
och på densamma stält anspråk beträffande vinstens storlek, som
visserligen icke tillfredställas af åtskilliga med riksbanken jemförliga
utländska banker. Men om riksbanken skall kunna fylla sin egentliga
och väsentliga uppgift att hålla det inländska myntet vid dess rätta
värde och derigenom förekomma rubbningar, som måste utöfva stort
inflytande på den allmänna penningrörelsen, då är det på tiden, att
såväl riksbankens som de enskilda sedel utgifvande bankernas verksamhet
ordnas med hänsyn till det slutliga målet, riksbankens sedelutgifningsmonopol,
men på sådant sätt, att afvecklingen sker långsamt.

Jag behöfver i det fallet knappast påminna derom, att 1889—1890 års
baukkomité, som afgaf sitt betänkande i slutet af år 1890, tänkte sig denna
afveckling fortgå ända till år 1903 och sålunda beräknade öfvergångstiden
till tretton år. Vi stå nu i maj 1894, och det torde då vara skäl att redan
nu tänka på, huru förhållandena skola gestalta sig till och efter 1903 års
slut, då oktrojerna löpa ut. Det är visserligen sant, att det är en lång tid
till dess, men äfven om Riksdagen aflåter eu skrifvelse, är frågan dermed
icke genast afgjord, och i alla händelser torde det vara af vigt, att
man på förhand tager sina mått och steg. 1890 års bankkomité förutsatte,
att de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt redan 1893 skulle
inskränkas till femtio millioner kronor och 1898 minskas till hälften af
detta belopp för att helt och hållet upphöra vid 1903 års slut. För
öfrigt är frågan om 10-kronesedlarne fullkomligt oberoende af oktrojerna
och sväfvar som ett Damocles-svärd öfver de enskilda bankerna.

Vidare har man med full rätt fäst uppmärksamheten derpå, att
Riksdagen försökt att taga i sin hand att ordna de enskilda bankernas
sedelutgifningsrätt. Jag har icke med min röst bidragit till det sättet att
reglera frågan och har icke velat vara med derom, men faktum är, att
sådana försök hafva gjorts och kunna fortfarande göras, och redan
blotta tanken derpå, att ett sådant försök skulle kunna fullföljas, torde
mana till försigtighet och framför allt utgöra en erinran derom, att
man i den lugna dagen bör ordna sig för stormen.

Detta till svar till den talare, som ansåg att ingen annan osäkerhet
radde, än den, som framkallas af de idkeliga motionerna; men
hvad äro väl dessa motioner annat än ett uttryck af den osäkerhet,
som verkligen råder?

Hvad beträffar det förslag, som utskottet framlagt, så är detta väl
elastiskt, och det hade kanske varit bättre, om förslaget varit något
mera detaljerad^ men å andra sidan mötte härför stora svårigheter,
och det torde dessutom för Kongl. Maj:t, som skall taga initiativet till
omorganisationsförslaget, vara bättre, att han härvid är obunden, än

N:o 36. 44

Fredagen den 4 Maj.

Ang. omorga- om Riksdagen meddelat närmare bestämmelser. Man har här vissermsation
af |igen fäst sig vid uttrycket »tillämpliga delar» och frågat, Indika dessa
™ eU tillämpliga delar äro. Först och främst är det en del, som måste skilja
'' or s'' sig från 1890 års förslag, nemligen den, som rör den af mig förut omnämnda
afvecklingen af sedelutgifningen, och vidare påkallas en annan
skiljaktighet af de förändrade förhållandena med afseende på silfvermyntet,
hvarom kammarens ledamöter inhemtat upplysning i och genom
det yttrande af bankofullmägtige, som förekommer bland de betänkandet
åtföljande handlingarna. Dessa silfverförliållanden äro verkligen af en
ganska allvarsam natur, dock mindre för riksbanken, ehuru äfven den
för tillfället skulle kunna hafva olägenhet af gällande bestämmelser, än för
staten sjelf. Säkert är, att förhållandet mellan riksbanken såsom inlösare
af silfvermyntet med guld och staten, som icke har någon motsvarande
skyldighet gent emot riksbanken, måste snart ordnas. Det
kan visserligen icke gå för sig vid denna riksdag, då något förslag
derom icke framkommit, men det måste snart ske.

Hvad jag nu anfört visar i någon mån hvad som bör förstås med
de tillämpliga delarne. Vidare torde det vara gifvet, att, då nära fem
år förflutit sedan komitéus folkslag afgafs, detta förslag kan behöfva
underkastas någon revision med afsende å de förhållanden, som undertiden
inträffat. Jag får ock för min del säga, att jag icke är någon
beundrare af åtskilliga paragrafer i 1890 års förslag och att jag visserligen,
i hvad på mig ankommer, icke skulle vilja vara med om att
såsom civillag bestämma så mycket, som komitén föreslagit. Icke heller
är jag utan en bestämd farhåga med afseende å det förslaget, att
riksbankens styrelse skulle inom sig inrymma eu dubbel dualism. Den
ena är, att styrelsen skulle bestå af nio personer, hvilka skulle ega att
besluta i stora frågor, men att beslutanderätten i låne- och löpande
ärenden skulle öfverlåtas åt fyra bland styrelseledamöterna. Den, som
liksom jag i åtskilliga år tagit del af riksbankens styrelse, kan icke
underlåta att uttala»sitt bestämda tvifvelsmål om möjligheten att behörigen
skilja de stora ärendena från de löpande, liksom derom, huruvida
de nio ledamöternas förhållande till de fyra skall blifva det rätta.
Vidare har jag också mina betänkligheter med afseende å den andra
dualismen, den nemligen, att af styrelseledamöterna tre skulle utnämnas
af Konungen och sex väljas af Riksdagen, ty jag fruktar, att mellan
de sex och de tre lätt skulle uppstå ett förhållande, som icke skulle
vara det bästa för riksbankens förvaltning och i följd deraf för penningrörelsen
i landet. Det är ju möjligt, att jag misstager mig i
denna farhåga, men nog torde det finnas anledning för densamma.
För öfrigt torde det icke alltid vara så gifvet, att någon större trygghet
skulle ligga deruti, att Kongl. Maj:t insatte tre ledamöter i riksbankens
styrelse, ty det kan ju understundom hända, att Kongl.
Maj:ts handlingar äro ett uttryck af samma stämning, som genomgår
Riksdagen.

Jag har således åtskilliga betänkligheter mot hvad som innehålles
i 1890 års förslag, men då jag tror, att det skall lända till förmån
både för de enskilda bankerna och för riksbanken och framför allt för
laudets penningväsen, att frågan får utredning och blir slutligen ordnad,
skall jag med min röst gerna bidraga till utskottets förslag, om

Fredagen den 4 Maj.

45 N:o 27.

jag ock skulle önskat, att detsamma’ i ett och annat afseende varit^nj. omorga något

annorlunda formuleradt. msation af

bankväsendet.

Friherre Klinckowström: Jag skall söka att blifva så kort som (Polt3-)
möjligt för att icke förorsaka ledsnad hos herr Almén. — Den, som
någon längre tid varit ledamot af Riksdagen, känner tillräckligt, att
icke så få förslag blifvit gjorda för att åstadkomma stora och väsentliga
förändringar i fråga om riksbanken, så att den skulle blifva dels
en aktiebank, dels en bank, i hvars styrelse Kongl. Maj:t skulle hafva
rättighet att insätta en del af fullmägtige, hvarjemte ifrågasatts, att
flera af de författningar och föreskrifter, som nu finnas intagna i
bankoreglementet och bero ensamt på Riksdagen, skulle förändras till
författningar af civillags natur och således stiftas gemensamt af Riksdagen
och regeringen. Alla dessa förslag skulle naturligtvis minska
Riksdagens rätt och magt öfver riksbanken, och jag anser, att denna
Riksdagens rätt att uteslutande ordna och styra öfver riksbanken är
af det ofantliga värde för svenska folket, att jag skulle mycket beklaga,
om någon förändring härutinnan komme att ske. Jag skulle ock mycket
misstaga mig om åsigterna i medkammaren, om några sådana
genomgripande förändringar med afseende å riksbankens organisation
der skulle bifallas. Jag tviflar åtminstone på, att landsortsrepresentanterna
i den kammaren någonsin skola komma att dertill lemna sitt
bifall. Erfarenheten af de bemödanden, regeringen under gångna tider
af stor nöd gjort att vilja tillgripa riksbankens tillgångar för att såmedelst
erhålla medel att fortsätta och utföra krig, borde för oss vara
ett varnande exempel att icke tillåta regeringen att hafva någon magt
öfver riksbanken. Icke allenast under Karl XII:s tid, utan ännu mer
under de sista åren af Gustaf IV Adolfs regering, voro dessa försök
nära att lyckas, och hade icke riksbankens styrelse med sådan kraft
motsatt sig dem, hade det gått illa med våra finansiella förhållanden.

Man säger här, att man vill hafva en lag, som tillåter indragning
af de enskilda bankernas sedlar, och att man derför bör vända sig till
Kongl. Maj:t med begäran om förslag till en sådan lag, men jag kan
icke finna, hvad behof riksbanken och Riksdagen kan hafva af en dylik
lag. Jag har flere gånger på detta rum nämnt, att Riksdagen bar i
sin hand att ensam besluta om en indragning af de enskilda bankernas
sedlar. Riksdagen behöfver endast fortgå på den väg, den redan två
a tre gånger beträda och ytterligare höja beskattningen på de enskilda
bankernas sedelutgifningsrätt, ocli denna sedelutgifning skall upphöra
af sig sjelf. Att köpa en lag, hvarigenom detta resultat vinnes, med
medgifvanden, hvarigenom Riksdagens rätt öfver riksbanken skulle
förminskas och konungamagtens inflytande ökas, finner jag vara obehöfligt,
onödigt och högst farligt.

Man säger, att det skulle ruinera de enskilda bankerna, om man
beröfvar dem rättigheten att utgifva sedlar, men jag tror icke detta.

Om man jemför de årliga utdelningarna från de enskilda bankerna
med aktiebankernas, hvarom upplysning erhålles i de tryckta redogörelserna
öfver bankernas verksamhet, skall man finna, att aktiebankerna
ofta lemna mycket större utdelning än enskilda banker. Således

N:o 36.

Ang. omorganisation
af
bankväsendet.
(Forts.)

46 Fredagen den 4 Maj.

finner man, att banker kunna existera med stor fördel utan rätten att
utgifva särskilda kreditsedlar.

Jag skulle hafva god lust att göra en kritik öfver de yttranden
rörande nödvändigheten för de enskilda bankerna att bibehållas vid sin
sedelutgifningsrätt, hvilka såsom reservationer vid åtskilliga tillfällen
afgifvits af vår högt ärade talman i hans egenskap af ledamot och ordförande
i riksbankens styrelse, men jag anser, att det skulle vara föga
grannlaga att anställa en sådan kritik, då han i följd af sin befattning
bär i kammaren icke skulle kunna besvara mina anmärkningar. Jag
nedlägger derför min talan i detta fall.

Jag ber att få framhålla en särskild anledning, hvarför det skulle
vara mycket önskligt, att de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt indroges
och förenades med riksbankens verksamhet. Vi hafva oss alla
väl bekant, att den stora allmänheten af de årliga redogörelserna
öfver de enskilda bankernas verksamhet kan erhålla blott en högst
ofullständig kännedom om de säkerheter, som ligga till grund för dessa
bankers sedelutgifningsrätt. Jag har med mycken uppmärksamhet år
efter år följt med de tryckta redogörelserna för att få kännedom
om bankernas säkerheter och har dervid funnit, att den del af redogörelserna,
som handlar härom, är mycket för mycket summariskt uppstäld.
Jag vet väl, att de, som granska bankernas ställning och deras
fonder och säkerheter, taga notis om förhållandet, men det vore icke
för mycket, att den stora allmänheten, som skall hafva förtroende till
bankernas sedlar, också får veta, hvilka säkerheter ligga till grund för
dem. Jag kan icke neka mig nöjet att offentligen omnämna, hurusom
bolaget Thule här i staden nyligen utgifvit och bland allmänheten
sprint en tryckt redogörelse för hela sin verksamhet, hvilken redogörelse
omtalar beskaffenheten af alla säkerheter, som ligga till grund
för bolagets fonder. Det skulle vara väl, om det blefve genom lag
bestämdt, att de enskilda bankerna hade skyldighet att sålunda för den
stora allmänheten utgifva på samma sätt specificerade redogörelser,
hvilket nu icke sker.

Jag delar de åsigter, som här uttalats såväl af herr Forssell som
nu senast af herr Törnebladh. Jag finner nemligen, att den kläm,
som utskottet föreslagit att blifva Riksdagens beslut, är allt för elastisk,
och om den föreslagna skrifvelsen kommer att aflåtas till Kongl. Maj:t,
tror jag, att den skall för Kongl. Maj:t utgöra en anledning att vid
sitt förslag till reorganisation af riksbanken återkomma med begäran
att få deltaga i tillsättandet af riksbankens styrelse. Det skulle vara
inycket att beklaga, om en sådan begäran skulle bifallas. Man har
nu sagt, att, om en sådan proposition inkommer, den kan afslås, och
jag är för min del öfvertygad, att den blir afslagen. Men hvarför
då införa i skrifvelsen till Kongl. Maj:t sådana uttryck, som kunna
föranleda en dylik proposition?

På grund af hvad jag anfört, får jag yrka afslag å utskottets
hemställan.

Herr Lithander: Blott ett par ord för att bemöta några yttran den

af den talare, som hade ordet näst efter mig. Han anmärkte, att
jag i min motion ansett, att det skulle komma att få bero vid den

Fredagen den 4 Maj.

47 N:o 36.

grundlagsändring, som innefattas uti det i år antagna förslaget ova-^ng- omorgaändring
i bestämmelserna rörande val af bankofullmägtige, och att nisation af
derför, om den föreslagna skrifvelsen afginge, detta kunna lägga hinder bankvasendeti
vägen för Kongl. Maj:t att vidtaga någon åtgärd till omorganisation i1''0118-''
af bankväsendet. Jag får i anledning deraf erinra, att en sådan
skrifvelse till Kongl. Maj:t kommer att grunda sig, icke på min motion,
utan på det betänkande, som utskottet med anledning deraf afgifvit,
hvaraf följer, att den af honom anmärkta omständigheten icke torde ''
kunna vara till något sådant hinder, som han ansåg.

Samme talare synes mig äfven hafva varit utsatt för en annan
missuppfattning, då han trodde, att jag med den af mig fr&mhållna
osäkerheten på bankväsendets område syftade på någon oförmåga hos
de enskilda bankerna att fylla sin uppgift. Men sådan var icke min
mening, utan jag afsåg med mitt uttryck, dels att alla beslut i bankfrågor,
som tillhöra Riksdagens afgörande rörande riksbanken, kunna
tillkomma genom gemensam votering, och dels det sätt, hvarpå valet
till riksbankens styrelse försiggår, nemligen så, att sammansättningen ofta
afgöres medelst lotterispel eller kompromiss. Det är i dessa förhållanden,
jag anser osäkerheten ligga, och jag är öfvertygad om att han
härutinnan är ense med mig. -

Hvad beträffar den på senare tider så oerhördt stegrade beskattningen
å de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt, så har jag djupt
beklagat, att dylika beslut kunnat genomföras, jag har städse i bevillningsutskottet
motsatt mig dessa höjningar, och jag önskar följaktligen
för ingen del, att man skall fortsätta på denna väg; men man kan ju med
skäl hysa fruktan i detta hänseende, och min åsigt om olämpligheten
af ett sådant tillvägagående har just utgjort ett af hufvudskälen för
min önskan, att Riksdagen och Kongl. Maj:t måtte taga bankfrågan
om hand, så att den måtte i tid ordnas.

Här hafva framstälts åtskilliga anmärkningar mot klämmen i utskottets
förslag. En del af reservanterna hafva ansett sig icke kunna
antaga densamma, derför att den icke skulle gifva Kongl. Maj:t anledning
att föreslå Riksdagen att gifva Kongl. Maj:t rätt att deltaga i
val af riksbankens styrelse. Den siste talaren hade precis motsatt uppfattning.
Han ville icke vara med om klämmen, derför att han ansåg,
att den skulle kunna »locka» Kongl. Maj:t till ett dylikt förslag. Häraf
synes bäst, att det är ganska svårt att författa eu kläm, som passar
alla, men det är icke utan afsigt klämmen i utskottets betänkande
blifvit så affattad, att den icke binder Kongl. Maj:t vid något visst
förslag, utan öfverlemnar åt Kongl. Maj:t att afgöra, hvilket förslag
kan vara det bästa och hafva de största sympatierna inom Riksdagen.

På grund af hvad jag redan förut anfört, ber jag att fä fortfarande
yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Lundin: Då jag deltagit i det beslut, det sammansatta

banko- och lagutskottet i denna fråga fattat, ber jag att få deri yttra
några ord. Jag har här hört framhållas, att vårt land skulle haft
ofantligt många fördelar af de enskilda bankerna, och jag anser äfven,
att dessa banker medfört mycket gagn, men jag tror också, att de i
ganska många fall verkat till skada. Resultatet af bankernas verksam -

N:0 36 48

Fredagen den 4 Maj.

Ang. omorga-}\et har bidragit att rubba det allmänna förtroendet man och man
nieation af emeJlan, hvithet spelår en så stor roll, och om än de enskilda bankerna
bankväsendet. lnehverhat till näringslifvets uppblomstrande och till att skaffa millioner
^ or s'''' in i landet, torde detta mången gång hafva åstadkommits blott på
bekostnad af andra vigtiga intressen.

Jag vill icke längre upptaga kammarens tid, utan ber endast att
få till protokollet antecknad!, att jag anser det skola lända till en sund
och lycklig utveckling för landet, om sedelutgifningen öfvertages af
riksbanken ensam, och får jag vördsamt yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr Moberg: Jag ber om ursäkt att jag ännu eu gång tagit
ofdet. Jag har blott önskat fästa uppmärksamheten på ett förhållande,
som att döma af den förda diskussionen undgått åtskilliga talares uppmärksamhet.
Det har af åtskilliga antagits vara ett oundgängligt
behof att framkomma med en skrifvelse, för att frågan skall hållas vid
lif. Jag vill med anledning häraf erinra, att Kongl. Maj:t, efter det
1889 års komité afgifvit sitt förslag, för Riksdagen framlagt en kongl.
proposition, deri Kongl. Maj:t uttalat, att Kongl. Maj:t ämnade föreslå
reformer på den af 1889 års komité inslagna väg, men att Kongl. Maj:t
först ansåg sig böra framlägga förslag till förändringar i riksbankens
styrelse. Kongl. Maj:t har således frågan i sin hand, och en påstötning
synes mig derför hvarken lämplig eller passande, utan att Riksdagen på
samma gång angifver, på hvad sätt den vill hafva frågan löst, särskildt
med afseende å riksbanksstyrelsens sammansättning.

Herr Cederberg: Då jag är bland reservanterna, ber jag få

betona, att min ställning icke är densamma som öfriga reservanters,
enär jag är af den åsigt, att en skrifvelse bör aflåtas. Men hvad som
föranledt mig att reservera mig är det, att utskottet utan någon som
helst derför verkstäld utredning beslöt framlägga komplett oförändradt
precis samma förslag, som Riksdagen i fjol afslog. Något sådant ville
jag icke vara med om, och som jag antog, att utskottsförslaget skulle
komma att antagas af Andra Kammaren, fann jag mig böra framlägga
ett skrifvelseförslag, som mera närmade sig Första Kammarens sistlidna
år uttalade mening och som kunde, om det här antoges, föranleda till
sammanjemkning, och enighet sålunda slutligen uppnås kamrarne
emellan. Men om man för fjorton dagar sedan, då utskottets betänkande
inkom på kammarens bord, kunde tänka sig en sådan utväg,
lägger den nu långt framskridna tiden hinder i vägen för dess begagnande,
och då en eventuel sammanjemkning numera icke vidare är
möjlig, anser jag mig icke böra yrka på bifall till min reservation,
utan endast tillkännagifva, att jag, i händelse af votering, röstar för
utskottets skrifvelseförslag.

Herr Sandberg: Då jag är reservant mot detta utlåtande, skall

jag yttra några ord.

Jag är icke emot, att riksbanken öfvertager all sedelutgifning,
men för att riksbanken skall kunna så göra, fordras säkra garantier.
Först och främst måste alla vigtigare bestämmelser i bankoreglementet

49 N:o 36.

Fredagen den 4 Maj.

öfverflyttas till civillag, och först i andra rummet komma, enligt min/iny. omorgauppfattning,
regeringens anspråk på deltagande i tillsättningen af riks- nisation «/
bankens styrelse. Under öfverläggningarna i utskottet voro, såsom enbankvasen<ielföregående
talare också nämnt, Andra Kammarens förtroendemän alldeles (Forts0
ovilliga att ingå i någon pröfning af 1889 års bankkomités förslag, och
deraf slöt jag, att icke heller Andra Kammarens majoritet ville gå in
på hvad deri hufvudsakligen föreslås. Att under sådana förhållanden
skrifva till Kongl. Maj:t och framkalla nya förslag, som åter skulle
afslås, föreföll mig ändamålslöst.

Jag kan icke underlåta att säga ett ord om herr Forssells yttrande
derom, att det blifvit en allt mer och mer utbredd mening, att riksbanken
skall hafva sedelutgifningsmonopol. Jag medgifver, att han
kan hafva rätt, men med afseende å grunden till denna menings allmänna
utbredning föreställer jag mig, att många, kanske de fleste, som
hysa denna mening, föranledts dertill af den falska föl-hoppningen, att
riksbanken, om den finge detta monopol, skulle gifva en flerdubbelt
större vinst än nu, och de hafva gått så långt i denna förhoppning,
att en gammal riksdagsman i Andra Kammaren för några år sedan sade
sig hoppas, att om riksbanken öfvertoge all sedelutgifning, så skulle
den gifva så stor vinst, att alla skatter blefve öfverflödiga.

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att i afseende på föreliggande utlåtande yrkats: l:o att hvad
utskottet hemstält skulle bifallas; 2:o af herr Rettig, att Riksdagen
skulle hos Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t, efter den
ytterligare utredning, som må finnas erforderlig, taga i öfvervägande,
om och i hvad mån eu omorganisation af bankväsendet, så vidt angår
riksbanken och de enskilda sedelutgifvande bankerna, bör ifrågakomma
samt, derest eu dylik omorganisation anses behöflig, för Riksdagen framlägga
det förslag, hvartill förhållandena i så fall föranleda; och 3:o att
utskottets hemställan skulle afslås.

Härefter gjorde herr talmannen propositioner jemlikt dessa yrkanden
och förklarade sig anse propositionen på bifall till utskottets hemställan
vara med öfvervägande ja besvarad.

Votering begärdes, i anledning hvaraf, och sedan till kontraproposition
dervid antagits afslag på utskottets hemställan, uppsattes,
justerades och anslogs eu så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller hvad sammansatta banko- och lagutskottet
hemstält i sitt utlåtande n:o 1, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, afslås utskottets hemställan.

Första Kammarens Prot. 1894. N:o 36.

4

N:o 36. 50

Fredagen den 4 Maj.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunuos rösterna hafva
utfallit sålunda:

Ja - 51;

Nej — 39.

Upplästes och godkändes statutskottets förslag till Riksdagens
skrivelser till Konungen:

n:o 28, angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra
hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet, och

n:o 32, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette
hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Berg, Gustaf,
under fyra dagar från och med den 5 samt herr Bergius under tolf
dagar från och med den 7 i denna månad.

Justerades tio protokollsutdrag för denna dag.

På framställning af herr talmannen beslöts, att Första Kammarens
tillfälliga utskotts utlåtanden n:is 8 och 6 skulle på föredragningslistan
till nästa sammanträde uppföras främst bland två gånger bordlagda
ärenden.

Vidare medgaf kammaren, på hemställan af herr talmannen, att
de anslag, som utfärdats till sammanträdets fortsättande på aftonen,
fiuge nedtagas.

Kammaren åtskildes kl. 4,oi e. in.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

Stockholm, Ivar Hseggströma boktryckeri, 1894.