1894. Första Kammaren. N:o 33

ProtokollRiksdagens protokoll 1894:33

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1894. Första Kammaren. N:o 33.

Tisdagen den 1 maj.

; f •: ?'' • l I

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Justerades protokollet för den 24 sistlidne april.

Anmäldes och bordlädes

bevillningsutskottets memorial:

n:o 23, i anledning åt kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om
utskottets hemställan i dess memorial n:o 14 rörande Kongl. Maj:ts
proposition n:o 2 med förslag till ny förordning angående mantalsskrifning;
och

n:o 24, i fråga om ändrad lydelse af § 28 i gällande förordning
angående bevillning af fast egendom samt af inkomst;

sammansatta bevilinings- och lagutskottets memorial:

n:o 8, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om
utskottets hemställan i dess memorial n:o 5 rörande vissa delar af
Kongl. Maj:ts proposition n:o 2 med förslag till ny förordning angående
mantalsskrifning; och

n:o 9, angående arfvode åt sekreteraren hos utskottet; samt

Första Kammarens tillfälliga utskotts utlåtande n:o 8, i anledning
af väckta motioner om skrifvelse till Kong]. Maj:t med begäran
om vissa reformer i afseende på folkskoleinspektionen.

Anstäldes jemlikt (55 § riksdagsordningen omröstning öfver
följande af statsutskottet i dess memorial n:o 59 föreslagna och af
båda kamrarne godkända voteringsproposition:

Första Kammarens Prot. 1894. N:o 33.

1

N:o 33. 2

Tisdagen den 1 Maj.

Den, som vill, att Riksdagen till arfvoden åt krigshofrättens
ordförande och militäre ledamöter på extra stat för år 1895 anvisar
ett belopp af 8,250 kronor, röstar

* Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts förevarande framställning, så
vidt densamma afser anvisande af extra anslag till arfvoden åt
krigshofrättens ordförande och militäre ledamöter, icke af Riksdagen
bifallits.

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfalit sålunda:

Ja—103;

Nej—30.

Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt
och afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokollsutdrag,
n:o 247, som upplästes och hvaraf inhemtades, att omröstningen
derstädes utfallit med 65 ja och 146 nej samt att bada
kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 168 ja och 176
nej, hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt i öfverensstämmelse
med nej-propositionen.

Anstäldes jemlikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver
följande af statsutskottet i dess memorial n:o 61, punkten 2, föreslagna
och af båda kamrarne godkända voteringsproposition:

Den, som vill, att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning på
det sätt bifalles, att såsom bidrag till uppförande af en ny byggnad
för allmänna läroverket i Umeå på extra stat för år 1895 beviljas
ett anslag af 60,000 kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts i ämuet gjorda framställning
blifvit af Riksdagen afslagen.

8 Nso 33.

Tisdagen den 1 Maj.

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja—95;

Nej—44.

Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt
och afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokollsutdrag,
n:o 248, som upplästes och hvaraf inhemtades, att omröstningen
derstädes utfallit med 55 ja och 166 nej samt att båda kamrarnes
sammanräknade röster befunnits utgöra 150 ja och 210 nej, hvadan
beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt i öfverensstämmelse med
nej-propositionen.

Anstäldes jemlikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver
följande af statsutskottet i dess memorial n:o 61, punkten 3, föreslagna
och af båda kamrarne godkända voteringspropositiou:

Den, som vill, att Riksdagen till ersättande af medel, som
öfverintendentsembetet fått förskjuta för inmurning af värme- och
ventilationsapparat i musikaliska akademiens byggnad, på extra stat
för år 1895 anvisar ett deremot svarande, till fullt krontal jemnadt
belopp af 12,361 kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke
vunnit Riksdagens bifall.

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja—86;

Nej—50.

Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt
och afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokollsutdrag,
n:o 249, som upplästes och hvaraf inhemtades, att omröstningen
derstädes utfallit med 40 ja och 178 nej samt att båda
kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 126 ja och 228
nej, hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt i öfverensstämmelse
med nej-propositionen.

N:o 33. 4

Tisdagen den 1 Maj.

Anstäldes jemlikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver
följande af statsutskottet i dess memorial n:o 61, punkten 4, föreslagna
och af båda kamrarne godkända voteringsproposition:

Den, som vill, att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
förslag, till ersättande af brist i anledning af Sveriges deltagande i
en utställning i Madrid, på extra stat för år 1895 anvisar ett belopp
af högst 4,198 kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

■Nej;

Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke
af Riksdagen bifallits.

Vid omröstningens slut befuunos rösterna hafva utfallit sålunda

Ja—83;

Nej—53.

Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt
och afskildt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokollsutdrag,
n:o 250, som upplästes och hvaraf inhemtades, att omröstningen
derstädes utfallit med 57 ja och 160 nej samt att båda
kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 140 ja och 213
nej, hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt i öfverensstämmelse
med nej-propositionen.

Anstäldes jemlikt 65 § rikdagsordningen omröstning öfver
följande af statsutskottet i dess memorial n:o 62, punkten 1, föreslagna
och af båda kamrarne godkända voteringsproposition:

Den, som vill, att, i enlighet med utskottets hemställan, Kongl.
Maj:ts förevarande framställning på det sätt bifalles, att landtbruksingeniören
i Kopparbergs län Pehr Edvard Wallin må från och
med månaden näst efter den, i hvilken afsked från tjensten honom
beviljas, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 1,600 kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

5 Nso 83.

Tisdagen den 1 Maj.

Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts förevarande framställning på det
sätt bifallits, att landtbruksingeniören i Kopparbergs län Pehr Edvard
Wallin må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked
från tjensten honom beviljas, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 800 kronor.

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja—112;

Nej-28.

Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt
och afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokollsutdrag,
n:o 251, som upplästes och hvaraf inhemtades, att omröstningen
derstädes utfallit med 40 ja och 180 nej samt att båda
kämrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 152 ja och 208
nej, hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt i öfverensstämmelse
med nej-propositionen.

Anstäldes jemlikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver
följande af statsutskottet i dess memorial n:o 62, punkten 2, föreslagna
och af båda kamrarne godkända voteringsproposition:

Den, som vill, att Kongl. Maj:ts förevarande framställning på
det sätt bifalles, att Riksdagen medgifver, det generaldirektören och
chefen för jernvägsstyrelsen grefve Rudolf Cronstedt må, då han
efter företeende af behörigt intyg om försvagadt helsotillstånd från
bemälda embete undfår afsked, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 6,200 kronor,
att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder afsked
blifver honom beviljadt; dock att, derest grefve Cronstedt kommer
att vid embetet qvarstå så länge, att han varder berättigad till
pension från statens jernvägstrafiks pensionsinrättning, den honom
å allmänna indragningsstaten beviljade pensionen skall minskas med
motsvarande belopp, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts förevarande framställning icko
af Riksdagen bifallits.

Nso 38. 6

Tisdagen den 1 Maj.

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja — 109;

Nej — 31.

Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt
och afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokollsutdrag,
n:o 252, som upplästes och hvaraf inhemtades,-att omröstningen
derstädes utfallit med 40 ja och 177 nej samt att båda
kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 149 ja och 208
nej, hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt i öfverensstämmelse
med nej-propositionen.

Anstäldes jemlikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver
följande af statsutskottet i dess memorial n:o 62, punkten 3, föreslagna
och af båda kamrarne godkända voteringsproposition:

Den, som vill, att Kongl. Maj:ts förevarande framställning på
det sätt bifalles, att notarien hos domkapitlet i Upsala Erik Rudolf
Henschen förklaras berättigad att från och med månaden näst efter
den, i hvilken afsked från konsistorienotariebefattningen blifver
honom beviljadt, under sin återstående lifstid uppbära årlig pension
å allmänna indragningsstaten till belopp af 3,000 kronor; röstar

Ja;

Den det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
af Riksdagen bifallits.

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja — 96;

Nej — 41.

Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt
och afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokollsutdrag,
n:o 253, som upplästes och hvaraf inhemtades, att omröstningen
derstädes utfallit med 38 ja och 176 nej samt att båda
kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 134 ja och 217
nej, hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt i öfverensstämmelse
med nej-propositionen.

7 Nio 83.

Tisdagen den 1 Maj.

Anstäldes jerulikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver följande
af statsutskottet i dess memorial n:o 62, punkten 4, föreslagna
ocli af båda kamrarne godkända voteringsproposition:

Den, som vill, att, i enlighet med utskottets hemställan, Kongl.
Maj:ts förevarande framställning på det sätt bifalles, att skogsingeniören
Axel Bernhard Ångman må från och med månaden näst
efter den, hvarunder han från sin befattning erhåller entledigande,
under sin återstående lifstid å allmänna indragsstaten åtnjuta årlig
pension till belopp af 1,500 kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts förevarande framställning på det
sätt bifallits, att skogsingeniören Axel Bernhard Ångman må från
och med månaden näst efter den, hvarunder han från sin befattning
erhåller entledigande, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta årlig pension till belopp af 800 kronor.

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja — 110;

Nej — 28.

Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt
och afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokollsutdrag,
n:o 254, som upplästes och hvaraf inhemtades, att omröstningen
derstädes utfallit med 35 ja och 177 nej samt att båda
kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 145 ja och 205
nej, hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt i öfverensstämmelse
med nej-propositionen.

Anstäldes jemlikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver följande
af statsutskottet i dess memorial n:o 63, punkten 1, föreslagna
och åt båda kamrarne godkända voteringsproposition:

Den, som vill, att Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning
på det sätt bifalles, att en hvar af nedannämnde vid statens jernvägsbyggnader
anstälde tjenstemän må från och med månaden näst
efter den, hvarunder han entledigas från anställning vid statens
jernvägar, åtnjuta från allmänna indragningsstaten under sin återstående
lifstid årlig pension till följande belopp, nemligen:

Jiso 33. 8

Tisdagen den 1 Maj.

a) öfveringeniören, f. d. öfversten vid flottans mekaniska corps

Axel Theodor Roos.-.l....................................... 4,800 kronor;

b) öfveringeniörsassistenten, kaptenen vid väg- och

vattenbyggnadscorpsen Fredrik Hjalmar Bergman... 2,400 »

c) afdeluingsiugeuiören, kaptenen vid väg- och

vattenbyggnadscorpsen Anders Fredrik Thim Fr (enkel 2,400 »

d) afdelningsingeniören Carl Gustaf Forselius... 2,400 »

e) afdelningsingeniören Axel Henry Grundström 1,920 »

f) öfveringeniörsassistenten, kaptenen vid väg- och

vattenbyggnadscorpsen Gustaf Adolf Ingelman...... 2,240 5>

g) afdelningsingeniören, kaptenen vid väg-och vattenbyggnadscorpsen
Oscar Theobald Wilhelm Stungen 1,920 »

h) afdelningsingeniören Lorentz Gustaf Filip

Bundstedt...................................................... 1,600 »

i) afdelningsingeniören Gustaf Ahlgren ......... 1,440 »

k) materialförvaltaren Lars Axel Viktor Berg... 1,280 »

l) bokhållaren Johan Andersson .................. 800 »

m) bokhållaren Axel Justinus Olsson............ 800 »

n) arkitekten hos jernvägsstyrelsen, majoren Adolf

Wilhelm Edelswärd.......................................... 2,000 »

dock att, derest någon af de under mom. a)—n) angifna personer
framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel,
hans pensionsbelopp skall för den tid, hans anställning varar, minskas
med ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om denna
uppgår till samma eller högre belopp, under tiden upphöra att
utgå, röstar

Ja j

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Riksdagen på det sätt bifallit Kongl. Maj:ts
i ämnet gjorda framställning, att en hvar af nedauuärende vid
statens jernvägsbyggnader anstälde tjensteman må från och med
månaden näst efter den, hvarunder han entledigas från anställning
vid statens jernvägar, åtnjuta från allmänna indragningsstaten under
sin återstående lifstid årlig pension till följande belopp, nemligen:

a) öfveringeniören, f. d. öfversten vid flottans mekaniska corps

Axel Theodor Koos.......................................... 3,000 kronor;

b) öfveringeniörsassistenten, kaptenen vid väg-och
vattenbyggnadscorpsen Fredrik Hjalmar Bergman... 1,500 x>

c) afdelningsingeniören, kaptenen vid väg- och vattenbyggnadscorpsen
Anders Fredrik Thim Froenkel 1,500 »

d) afdelningsingeniören Carl Gustaf Forselius... 1,500 »

e) afdelningsingeniören Axel Henry Grundström 1,200 »

9 N:o 83.

Tisdagen den 1 Maj.

f) öfveringeniörsassistenten, kaptenen vid väg- och

vattenbyggnadscorpsen Gustaf Adolf Ingelman ...... 1,400 kronor;

g) afdelningsingeniören, kaptenen vid väg- och vattenbyggnadscorpsen
Oscar Theobald Wilhelm Stanzén 1,200 b

h) afdelningsingeniören Lorentz Gustaf Filip

Bundstedt...................................................... 1,000 »

i) afdelningsingeniören Gustaf Ahlgren i........ 900 »

k) materialförvaltaren Lars Axel Viktor Berg... 800 »

l) bokhållaren Johan Andersson .................. 700 »

m) bokhållaren Axel Justinus Olsson............ 700 »

dock att, derest någon af de under mom. a)^—m) angifna personer
framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel,
hans pensionsbelopp skall för den tid, hans anställning varar, minskas
med ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om denua
uppgår till samma eller högre belopp, under tiden upphöra att utgå;

hvarjemte Riksdagen afslagit förslaget om beviljande af pension
å allmänna indragningsstaten åt majoren Edelswärd.

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja — 104;

Nej — 32.

Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt och
afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokollsutdrag,
n:o 255, som upplästes och hvaraf inhemtades, att omröstningen
derstädes utfallit med 36 ja och 182 nej samt att båda kamrarnes
sammanräknade röster befunnits utgöra 140 ja och 214 nej, hvadan
beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt i öfverensstämmelse med
nej-proposi ti onen.

Anstäldes jemlikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver följande
af statsutskottet i dess memorial n:o 63, punkten 2, föreslagna
och af båda kamrarne godkända voteringsproposition:

»Den, som vill, att Riksdagen, med afslag å herr G. Rydings
omförmälda motion, på det sätt bifaller Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning, att en hvar af nedannämnda underbefäl och arbetare
vid statens jernvägsbyggnader må från och med månaden näst efter
den, hvarunder han af jernvägsstyrelsen entledigas från anställning
vid statens jernvägsbyggnader, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta årlig pension till följande belopp,
nemligen:

a) till belopp af 480 kronor: schaktmästarne N. Ber sson, Ola
Larsson samt Johannes Jonsson;

N:o 38. 10

Tisdagen den 1 Maj.

b) till belopp af 320 kronor: materialvakten A. Danielsson;

c) till belopp af 200 kronor: smederna Ola Håkansson och
Lars A. Johansson, timmermännen Nils Nilsson och Sven Andersson,
stenarbetarne A. Dahlström, Aug. Andersson, Aug. Allén, J.
Johansson och J. G. Larsson, samt jordarbetarne Joll. Magnus
Lind, Johannes Detters son, Carl Johan Andersson Lind, And. Joh.
Pettersson, Johannes Andersson, Harald Wilhelm Karlsson, Anders
Jonsson, Carl Joh. Carlsson, Johannes Johansson Klorin, And.
Petter Andreas son, Johannes Pettersson, Sven Pehr sson, Lars Jönsson,
Sven Johan Jonasson, Johannes Arvidsson, J. Bengtsson, G.
Johansson, A. P. Kjäll, C. J. Lundvall, Carl Jonsson samt J.
Andersson;

d) till belopp af 160 kronor: smederna Carl Otto Carlsson
Holmgren och Alfred Johansson, timmermännen N. G. Sjögren
och Jonas Månsson, stenarbetarne Johannes Gustafsson, Axel Andersson
Bogvist, Johan Anders Andersson, Gustaf Jansson Nyström,
Johannes Eriksson, Josef Pettersson, J. Carlsson och Carl
Andersson, samt jordarbetarne Joh. Aug. Andersson, Carl Carlsson,
Joh. Fr. Svensson, Johan Bydberg, Anders Palmgren, G. Lindqvist,
C. Fink, Anders Olsson, Anders Larsson, N. P. Thorsson,
A. P. Johansson, Carl Petter Södergvist, O. Alsterlén, Lars Erik
Klang, Nils Aug. Olsson, P. Johansson samt M. Pehr sson;

dock att, derest någon af de under mom. a)—d) angifna personer
framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel,
hans pensionsbelopp skall för den tid, hans anställuing varar, minskas
med ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om
denna uppgår till samma eller högre belopp, under tiden upphöra
att utgå, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Riksdagen, med afslag å herr G. Rydings omförmälda
motion, på det sätt bifallit Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning, att en hvar af nedannämnda underbefäl och arbetare
vid statens jernvägsbyggnader må fråu och med månaden näst efter
den, hvarunder han af jernvägsstyrelsen entledigas från anställning
vid statens jernvägsbyggnader, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta årlig pension till följande belopp,
nemligen:

a) till belopp af 300 kronor: schaktmästarne N. Persson, Ola
Larsson samt Johannes Jonsson;

b) till belopp af 200 kronor: materialvakten A. Danielsson;

c) till belopp af 125 kronor: smederna Ola Håkansson och
Lars A. Johansson, timmermännen Nils Nilsson och Sven Andersson,
stenarbetarne A. Dahlström, Aug. Andersson, Aug. Allén, J.

11 Ji:o

Tisdagen den 1 Maj.

Johansson och J. G. Larsson, samt jordarbetarne Joll. Magnus
Lind, Johannes Pettersson, Carl Johan Andersson Lind, And. Joll.
Pettersson, Johannes Andersson, Rar ald Wilhelm Karlsson, Anders
Jonsson, Carl Joll. Carlsson, Johannes Johansson Klorin, And.
Petter Andreasson, Johannes Pettersson, Sven Pehrsson, Lars Jönsson,
Sven Johan Jonasson, Johannes Arvidsson, J. Bengtsson, G.
Johansson, A. P. Kjäll, C. J. Lundvall, Carl Jonsson samt J.
Andersson;

d) till belopp af 100 kronor: smederna Carl Otto Carlsson
Holmgren och Alfred Johansson, timmermännen N. G. Sjöaren
och Jonas Månsson, stenarbetarne Johannes Gustafsson, Axel Andersson
Bogvist, Johan Anders Andersson, Gustaf Jansson Nyström,
Johannes Eriksson, Josef Pettersson, J. Carlsson och Carl
Andersson, samt jordarbetarne Johan Aug. Andersson, Carl Carlsson,
Joh. Er. Svensson, Johan Bydberg, Anders Palmgren, G.
Lindqvist, C. Fink, Anders Olsson, Anders Larsson, N. P. Thorsson,
A. P. Johansson, Carl Petter Söder qvist, 0. Alsterlén, Lars
Erik Klang, Nils Aug. Olsson, P. Johansson samt M. Pehrsson;

dock att, derest någon af de under mom. a)—d) angifna personer
framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel,
hans pensionsbelopp skall för den tid, hans anställning varar, minskas
med ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om
denna uppgår till samma eller högre belopp, under tiden upphöra
att utgå».

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja—109;

Nej—25.

Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt
och afsändt till Andra kammaren, ankom derifrån ett protokollsutdrag,
n:o 256, som upplästes och hvaraf inhemtades, att omröstningen
derstädes utfallit med 79 ja och 135 nej samt att båda kamrarnes
sammanräknade röster befunnits utgöra 188 ja och 160 nej,
hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt i öfverensstämmelse
med ja-propositionen.

Föredrogs och företogs punktvis till afgörande bevillningsutskottets
under gårdagen bordlagda memorial n:o 25, i anledning af
kamrarnes skiljaktiga beslut i vissa delar af utskottets betänkande
n:o 17 angående stämpelafgiften.

1 punkten.

Den föreslagna voteringspropositionen godkändes.

N:o 33. 12

Tisdagen den 1 Maj.

2 punkten.

Utskottets hemställan bifölls.

Härefter tillkännagaf herr talmannen, att efter aftal med herr
talmannen i Andra Kammaren omröstning jemlikt 65 § riksdagsordningen
komme att anställas öfver den nyss godkända voteringspropositionen
vid kamrarnes sammanträden den 2 innevarande maj.

Föredrogos, men bordlädes å nyo på flera ledamöters begäran
lagutskottets nästlidne dag bordlagda utlåtanden n:is 60—64.

Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande statsutskottets
den 25 och 27 sistlidne april bordlagda utlåtande n:o 56,
i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående dels ändrade bestämmelser
rörande lönetursberäkning för vissa lärare, dels inrättandet
af eu kommission för bedömande af undervisningsprof för
lärarebefattningar.

Mom. a).

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. b).

Om anslag till Herr statsrådet Gilljam: Den nuvarande anordningen af undercn
kommission yisningsprof för befordran vid våra allmänna läroverk har under lång
för bedömande ^ varjj föremål för mycket anmärkningar, och tåg har under den
ningsprof för gångna tiden aldrig hört mer än en enda åsigt i det fallet. Den
lärarebcfatt- s. k. skollagskomitén, som den 13 januari 1891 afgaf sitt förslag,
ningar. både också uti ifrågavarande hänseende anfört hufvuddragen till eu
förändring af dessa prof. Det var åtskilligt i detta förslag, som var
gammalt och välkändt, och åtskilligt som var nytt. För min egen
del tilltalade mig detta förslag från första början i flera afseenden.
Det var dock i samband med Kongl. Maj:ts framläggande för sista
Riksdagen af ett förslag till förändrad organisation af stiftsstyrelsen,
som äfven frågan om undervisningsprofveu ryckte fram på dagordningen.
Det förslag till förändrad anordning af stiftsstyrelsen, soiu
låg till grund för Kongl. Maj:ts förslag, var uppgjordt af den s. k.
kyrkolagskomitén. Denna komité hade då också på samma gång
afgifvit ett förslag till konsistoriernas sammansättning i och för undervisningsprofven.
Det torde vara få, som ej hade den åsigten, att
om undervisningsprofven förut ej försiggått under fullt betryggande
omständigheter, skulle dessa undervisningsprof efter kyrkolagskomiténs
förslag drabbas af mycket svårare anmärkningar, och det torde med

Tisdagen den 1 Maj. 13

skäl kunna påstås, att den, som verkligen vill en förändrad organisation
af stiftsstyrelserna i den rigtning, som kyrkolagskomitén
föreslagit, måste i första hand vara angelägen om att ställa så till,*
att dessa undervisningsprof skiljas från domkapitlen. Med visshet
kan nemligen påstås, att ett sådant skiljande af dessa prof från domkapitlen
utgör sjelfva ingångsporten till förändring af stiftsstyrelserna.
Jag vill nu visst icke påstå, att domkapitlen på något vis
förverkat sin rätt att handhafva och sköta dessa prof, utan det är
helt och hållet förändrade förhållanden, som göra, att man ej kan
stå qvar vid den gamla ordningen. Det fans en tid, då kyrkans och
skolans män i hufvudsak hade en och samma slags bildning, i följd
hvaraf det förefans fullgoda garantier för att en lärare, som aflade
ett undervisningsprof inför ett domkapitel, der träffade personer, som
voro fullt hemmastadda inom det område, der profvet skulle afläggas.
Det fans vidare en tid, då indigenatsrätten rådde, i följd hvaraf
en sökande till en lärarebefattning aldrig kunde komma att aflägga
prof för en läraresyssla i ett visst stift annat än inför eu och samma
myndighet. Det fans vidare och ända in på 1870-talet en tid, då
det var så riklig tillgång på lärareplatser, att nästan hvarje lärare,
som var förtjent af eu ordinarie anställning, kunde erhålla eii sådan,
och det gälde blott, om han skulle få den fortare eller senare. Ännu
då kunde domkapitlen fullt väl handhafva lärareprofven. Nu åter
kan man säga, att ojemnlieten mellan de särskilda domkapitlens betyg
medför allt större och större missförhållanden. Det är för en
lärare, som nu vill ha en plats, ej nog att han visar sig användbar,
ej ens att han visar sig god, utan han måste ovilkorligen, för att
kunna mod framgång hoppas på en anställning, ha förskaffat sig höga
vitsord, och när dessa vitsord meddelas af icke mindre än 13 olika
myndigheter, så är det klart och tydligt, att läraren kan råka ut
för en mycket orättvis behandling; och det är ingen svårighet att
taga fram exempel i mängd på huru eu och samma lärare i samma
ämne har erhållit mycket olika betyg vid olika domkapitel.

Utskottet kritiserar nu i sin ordning Kongl. Maj:ts förslag och
säger, att arbetssättet är synnerligen tungt. Ja, här är fråga om
att hos eu och samma myndighet samla en stor mängd undervisningsprof;
det kan då icke undvikas, att apparaten blir något både
stor och tung. Men utskottet har ej gjort något försök att i detalj
visa, att de särskilda anordningarna skulle vara outförbar, och till
följd deraf samt med hänvisning till den samvetsgranna och omständliga
utredning, som den fortsatta skollagskomitén i detta afseende
lemnat, måste jag anse, att det är i allo möjligt att föra
igenom det nu af Kongl. Maj:t framlagda förslaget. Utskottet har
antydt, att genom en anordning i öfverensstämmelse med Kongl.
Maj:ts förslag andra olägenheter, om ock af annan art, då skulle inträda.
Yttrandet är något obestämdt, och jag är icke fullt säker
på att jag i hela dess omfång fattat meningen med utskottets utlåtande
i detta afseende. Men jag anser dock, att det syftar före -

N:o 33.

Om anslag till
en kommission
för bedömande
af under risningsprof
för
lärarebefattningar.

(Forts.)

Ji:o 33. 14

Tisdagen den 1 Maj.

Om anslag till trädesvis på deri centralisation, som skulle åstadkommas genom fören
kommission slagets antagande. Ja, jag kan då nämna för herrarne, att lika
af undervis*v''^ som nlanoa anmärkningar framstälts mot denna öfverdrifna cenningsprof
för tralisatiou, har det gjorts anmärkningar mot den bristande likformiglärarebefatt-
het, som skulle bli en följd af Kongl. Maj:ts förslag. Detta synes
ningar. n]jg antyda,, att Kongl. Maj:ts förslag har någorlunda lyckligt träf(Forts.
) medelvägen. Det har måst gå så långt i centralisation, som för

ändamålets vinnande var nödvändigt, men det har å andra sidan
ej försökt skapa en likformighet, som ej kan åstadkommas.

Eu annan anmärkning, som jag antager ligga i utskottets här
nyss angifna ord, är, att den tillsättande myndigheten icke skulle
få tillfälle att ens se den profvande. Jag säger då här, såsom jag
förut sagt i Andra Kammaren, att vore jag föreståndare för ett privat
läroverk, skulle det icke kunna hända mig att antaga en lärare,
som jag icke förut hade sett. Men saken ställer sig helt annorlunda,
då fråga är om befordran vid statens allmänna läroverk. Hvad som
här ligger vigt uppå är, att ingen må antagas till lärare, som ej besitter
alla nödiga kompetensvilkor. För öfrigt, mine herrar, låtom
oss litet närmare undersöka, hvad en sådan der avtopsi skulle betyda.
Först och främst kan jag ej genom att se läraren under några
timmar förvissa mig om de egenskaper hos honom, som göra honom
skicklig till en god uppfostrare af ungdom, och för det andra, när
domkapitlet skall bedöma hans prof, har det, der icke alldeles särskilda
omständigheter förekomma, intet annat att göra än att bedöma hans
undervisningsskicklighet.

I sammanhang med centraliseringen och såsom ett närmare
utförande af denna anmärkning har man ock talat om att alla lärare
skola blifva såsom stöpta i en form. Jag vill då först säga,
att en omdömesfull och samvetsgrann myndighet, inför hvilken profven
skola afläggas, bör kunna verka derhän, att denna form blifver så
god som möjligt, och vidare föreställer jag mig, att en så sammansatt
kommission som denna skall förstå både att uppfatta olika lärares
olika individualitet och att skänka den olika individualiten sitt
fulla erkännande.

Att hos utskottet talas om att Kongl. Maj:ts förslag skulle medföra
afsevärda kostnader, är en sak, som under nuvarande förhållanden
icke bör förvåna någon, men jag föreställer mig dock, att jag
inför denna kammare icke behöfver allt för mycket försöka att försvara
det begärda beloppet. Utskottet har sagt, att de af Kongl.
Maj:t afsedda kostnaderna äro dryga, men på samma gång tillagt,
att utskottet befarar, att de skola blifva ännu större i följd deraf, att
omprofven eller de förnyade prof, som komitén beräknat, äro upptagna
till för låg siffra och att många flera måste antagas blifva
behöfliga eller komma i fråga. Härpå vill jag svara, att man lätt
kan tänka sig, att en person far från ett domkapitel till ett annat
och försöker sin lycka, vill likasom på »känn» forska efter det domkapitel,
som bäst skall sentera hans individualitet, men inför en och

15 N:o 33.

Tisdagen den 1 Maj.

samma myndighet och en sådan myndighet som den af Kongl. Maj:t Om anslag till
föreslagna kommer ingen och profvar om, förr än han har ganskaen kom''lrägsion
goda garantier för att kunna prestera ett bättre prof, än förra gåu-^
gen han var inför den. Kompletteringsprofven i ett nytt ämne ningtprof för
tynga ju jemförelsevis obetydligt i vågskålen. lärarebefatt På

tal om kostnaderna, tror jag, att jag vågar påstå, att de af ningar.

Kongl. Maj:t begärda 12,000 kr. gå åt ändå för undervisningsprof- (Forts.)

ven, men det är den skilnaden, att de nu få betalas af de obefordrade
lärarne för deras resor och deras godtgörelser till dem, hvilka
under profresorna uppehålla deras tjenster vid de läroverk, hvarest
de äro anstälda; en öfverflyttning i detta afseende från de obefordrade
lärarne till staten synes mig verkligen hafva mycken billighet
för sig.

När man skall bedöma en summas storlek, skall man ock se
till, hvad man med den ifrågavarande utgiften vinner, och mycket
skulle här vinnas. Derom talas i utskottsbetänkandet, i sammanhang
med redogörelsen för den kongl. propositionen, å sid. 16 i sista stycket
och i första stycket å sid. 17. Hvad som skulle vinnas, kan i
korthet angifvas sålunda, att lärare och lärjungar skulle få vai-a i
fred och undervisningen skulle kunna fortgå ostörd. Det finnes redan
i gällande skollag en föreskrift derom, att undervisningsprof ej
fa försiggå förr än minst en rnånad efter läseterminens början gått
till ända. Detta af mycket giltiga skäl. Man vill nemligen, att undervisningen
skall vara fullständigt i ordning, när en lärare skall
aflägga sitt undervisningsprof. Emellertid har inom Lunds stift förekommit
eu sådan massa prof, att domkapitlet nödgats gå in till
Kongl. Magt med begäran om dispens från denna föreskrift, och
Kongl. Maj:,t har med afseende å för handen varande förhållanden
måst bevilja en sådan dispens.

Utskottet har sedan i några drag antydt ett annat medel att
blifva qvitt olägenheterna af den nuvarande anordningen. Det kan
uttryckas så: »bort med profven». Jag har nyss sagt, att konkurrensen
nu för tiden mellan de obefordrade lärarne är orimlig. Det är
med en viss ängslan, som man ser, hvilken mängd sökande anmäler
sig till hvarje ledig ordinarie befattning. Ställningen i det fallet är
så bekymmersam och behjertansvärd, att jag nu på förhand ber att
vid ett följande utskottsbetänkande härför få påräkna kammarens
benägna uppmärksamhet. I ett afseende har dock den stora konkurrensen
utöfvat ett för läroverken fördelaktigt inflytande. Läraren
har nemligen för att kunna hafva någon utsigt till befordran
nödgats att så mycket som möjligt både teoretiskt och praktiskt
sätta sig in i sina blifvande uppgifter, innan han gått åstad för att
aflägga ett prof. Den möda, den eftertanke, som läraren på förhand
fått använda för detta ändamål, måste komma honom och derigenom
skolan till godo under hela hans följande verksamhetstid. För öfrigt
bör det kommas i håg, att det icke är samma förhållande med eu
lärare som med en vanlig tjensteman, att rutin och praxis kunna

N:o 83.

Om anslag till
en kommission
för bedömande
af undervisningsprof
för
lärarebefattningar.

(Forts.)

16 Tisdagen den 1 Maj.

vara tillräckliga bevis för hans värdighet att få ordinarie plats. Undervisningen
är derjemte en konst, som krafvel'' mycket arbete och
mycken öfning af sina adepter.

I utskottets utlåtande finnes ett argument, hvars vigt och betydelse
jag erkänner, och det är, att dylika undervisningsprof icke
förekomma i andra länder än Sverige. Jag kan dock tillägga äfven
Finland. Men förhållandena i andra länder äro ock mycket olika
förhållandena i vårt land. I andra länder tinnes en stor mängd kommunala
och privata läroanstalter, hvilka naturligtvis tillsätta sina
lärare efter eget behag. Och äfven vid statslära verken förekommer
i regel icke någon ansökning, utan blott en anmälan till erhållande
af ordinarié plats. Der kan det knappt komma i fråga, att någon
säger: »Jag har bättre rätt än en annan till den sökta befattningen».
Hur är det hos oss? Jo, en befordran till lärare vid våra läroverk
är en sak, som skall, enligt grundlagen, afgöras efter skicklighet och
förtjenst. Anser sig någon förbigången, går han till Kongl. Maj:t
med sina besvär. Vilja vi upphäfva denna hos oss gällande ordning
och öfvergå till den ordning, som förekommer i utlandet? Jag betviflar
det. Åtminstone skulle det icke vara till förmån för den speciel
duglige unge läraren.

Utskottet har ytterligare hänvisat till en utvidgning och förändrad
anordning af profårskursen. Jag har en tid varit praktisk föreståndare
för profårskursen vid ett läroverk samt känner rätt väl dess
nuvarande beskaffenhet och äfven i hvad mån den skulle kunna utvidgas.
Det skulle hafva varit mig synnerligen kärt, om utskottet
haft tid att ingå i något närmare detaljer härom. Jag är nemligen
rädd för att hvarje detaljförslag, som utskottet hade framstält, i sin
ordning lätt kunnat blifva utsatt för kritik. Härvid är att noga
komma i håg en omständighet, och det är, att när den blifvande läraren
genomgått sin profårskurs, är han ännu en nybörjare. Innan
han aflägger det prof, som skall vara bestämmande för hans befordran,
bör han väl hafva hunnit nödig mognad och nödig öfning. Af
profårskursens utvidgning torde derför i detta afseende föga vara att
hoppas. Och den som känner, hvilka svårigheter de läroverk, der
profårskurserna äro förlagda, hafva att uppehålla den regelmessiga
undervisningen, vet väl, att kursen icke tål vid mycken utvidgning
utan att blifva till skada för de lärjungar, som njuta undervisning
vid dessa läroverk.

Äfven har, särskilt i några af de afgifna utlåtandena, talats
om att rektorerna skulle afgifva sitt betyg enligt bestämdt formulär
— enligt min mening ett föga betydande argument. Det är
den allra lättaste sak i verlden att utfärda formulär till dylika betyg
samt bestämma alla betygsgrader från och med »försvarlig» till
och med »berömlig». Låter jag våra rektorer sköta sig hvar för sig,
är jag viss om att bland dem träffa många, som med både allvar
och omdöme afgifva sina betyg. Men låt dessa betyg blifva af väsentlig
betydelse för befordran, hvad kommer då att inträffa? Då

17 »so 33.

Tisdagen den 1 Maj.

en rektor, som är något strängare i sitt sätt att bedöma saken, får Om anslag till
höra talas om, att af två personer, hvilka äro samtidigt sökande och kommission
som han båda känner, den enligt hans förmenande svagare fått plat--^,^undervis*
sen, så frågar han: huru kan detta komma sig? Jo, han kom med ningsprof för
ett bättre tjenstgöringsbetyg från sin rektor. Det skulle icke dröja lärarebefattlång
tid, förr än hvarje rektor, för att ej begå en orättvisa mot sina ning ar.

lärare, vore tvungen att börja jemka på sin betygskala. Det är der, (Forts.)

svårigheten ligger.

Om utskottets sista anmärkning gäller kanske än mer, att den
saknar betydelse. Det heter, att lärarne skola efter genomgången
profårskurs hafva rätt att aflägga förnyadt eller förnyade undervisningsprof,
men att skyldigheten att aflägga dylika prof kunde väsentligen
inskränkas. Huru kommer en dylik bestämmelse sannolikt
att taga sig ut i verkligheten? Jo, i lag och författning står, att
läraren icke är skyldig att aflägga t. ex. mer än ett prof, men å
andra sidan komma de sökande sjelfva att tvinga hvarandra att profva,
så länge de ännu icke hafva fått befordran. Både vederbörande domkapitel
och de sökande sjelfva komma att i det fallet hjelpas åt.

Domkapitlet kommer att visa, att det fäster särskildt afseende vid
den, som har aflagt prof inför detsamma. Följden deraf blir, att
alla anse det nödvändigt att aflägga prof inför domkapitlet för att
med framgång kunna hoppas på erhållandet af en plats. Om så behöfves,
är jag i tillfälle att belysa äfven detta påstående med faktiska
bevis.

Situationen är sådan, att jag icke ens vill besvära kammaren
med en omröstning, då frågans slutliga utgång i hvilket fall som
helst synes mig så gifven, att dermed blott vore att göra kammaren
onödigt besvär. Men allt det arbete, som på denna fråga blifvit nedlagdt,
har dock syftat på en verklig förbättring, till gagn för både
våra läroverk och våra obefordrade lärare. Och det är med djupt
vemod, som jag finner, att nu ingenting är i detta afseende att hoppas.

Herr B i 11 ing: Med anledning af de ord, med hvilka herr statsrådet
och chefen för kongl. ecklesiastikdepartementet afslutat sitt anförande,
vill jag säga — hvilket I, mine herrar, nog veten, utan att
jag säger det — att det icke kan vara mig någon synnerlig glädje
att uppträda mot ett förslag, vid hvilket han lagt så stor vigt. Men
jag kan icke annat än uppträda. Och jag måste tillägga, att jag
här nu icke talar sex officiös såsom statsutskottsledamot. Långt
före detta har jag på det bestämdaste uttalat min mening, att det
föreliggande förslaget, långt från att medföra gagn för våra läroverk,
skulle för dem medföra skada. Härmed bär jag naturligtvis
icke på det'' ringaste sätt bestrida att syftet med förslaget har varit
godt, att syftet varit att bereda våra läroverk och deras lärare förmåner.
— Herr statsrådets framställning delade sig i tre afdelningar;
den första innehöll en kritik af de nuvarande förhållandena, den
andra en kritik af utskottets kritik af det kongl. förslaget och

Första Kammarens Prof. 1894. N:o 33. 2

Nso 33. 18

Tisdagen den 1 Maj

Om anslag till den tredje en kritik af de antydningar till utvägar, som utskoten
kommission gjfyit.

f°afbund7rvi?e Hvad den första delen af herr statsrådets anförande beträffar,
ni^sprofför behöfver jag icke vara mångordig, då utskottet äfven för sin del
lärarebefatt- medgifver, att de nuvarande anordningarna lida af brister, som göra,
ningar. en förändring är behöflig och önskvärd. Jag skall derför icke

(Forts.) nlycket inlåta mig på att besvara hvad som sades för att kritisera
den nuvarande ordningen. Jag ber blott att i berörda hänseende
få nämna ett par ord. Det förekommer mig nu, såsom det alltid
förekommit mig, ganska besynnerligt, att man vill sätta i fråga
domkapitlens kompetens att bedöma lärareprofven, då med undantag
af två domkapitel examinatorerna i kapitlet äro lektorer vid läroverken.
Det förefaller mig, som om icke gerna skulle kunna finnas
bättre kompetens att bedöma sådana prof än hos läroverkens egna
lärare. Och hvad angår domkapitlen i universitetsstäderna, förekommer
mig också, som om det vore väl mycket att vilja förneka
dera kompetens i detta afseende, i synnerhet som de hafva skyldighet
att i särskilda fall från andra domkapitel tillkalla särskilda sakkunnige.

Det anmärktes, att en stor ojemnhet förekom i de vitsord, som
de särskilda myndigheterna afgifva öfver aflagda prof. Jag medgifver,
att ojemnheter förekomma, men jag påstår, att — jag säger
icke från herr statsrådets sida, men på andra håll — denna ojemnhet
ganska betydligt öfverdrifves. Jag har suttit såsom ledamot i
två domkapitel och jemfört en stor mängd betyg öfver aflagda prof,
och jag måste såsom min erfarenhet uttala, att det har förvanat
mig, att så stor jemnhet i detta afseende förefans. Den ojemnhet,
som jag förmärkte, har icke, såvidt jag förstår, varit större, än att
den mycket väl kan förklaras å ena sidan deraf, att vederbörande
profkandidat vid ena tillfället aflagt ett bättre prof än vid det andra,
och å andra sidan deraf, att vederbörande myndigheter kunnat
vid bedömandet hafva, den ena mera öppet sinne för en förtjenst,
den andra för eu annan.

Vidare har mot den nu gällande ordningen anmärkts, att den
är mycket betungande för den profvande läraren. Denna sak har
för mig i nu föreliggande ärende den ojemförligt största betydelsen.
Och då jag är angelägen om att få en förändring i nu gällande
ordning, beror detta i synnerhet på månhet eller ömhet om dessa
lärare, på önskan att bespara dem de kostnader, som profresorna nu
medföra. I förbigående vill jag nämna, att det dock icke är alldeles
säkert, att ett bifall till Kongl. Maj:ts förslag skulle medföra
gagn för lärarne i detta hänseende. Enligt förslaget skulle nemligen
alla lärare resa till Stockholm för att aflägga prof, och det är
nog beqvämt för lärarne i Stockholm och mellersta Sverige, men
för lärarne i södra och norra Sverige är det dyrbart att icke få aflägga
prof inför domkapitlen i dessa delar af landet. Jag skall icke
uppehålla mig längre vid denna del af anförandet, da jag lika med

Tisdagen den 1 Maj. 19

utskottet anser, att i nu gällande ordning bör ske en förändring,
som upphäfver de nuvarande öfverklagade olägenheterna. Jag skall
be att längre fram få komma till utskottets tankar i den vägen.

Utskottet har i korthet underkastat den föreslagna profkommissionen
eu kritik, och för min del anser jag, att denna kritik icke
är för hård, utan mycket lindrig. Herr statsrådet yttrade, att den
apparat, som föreslagits, icke skulle vara öfvermåttan tung, att den
icke skulle vara tyngre, än hvad som är alldeles nödvändigt för syftets
vinnande, och att framför allt den icke skulle vara af den beskaffenhet,
att planen skulle vara outförbar. Jag vill ej heller säga,
att planen är outförbar i allmänhet, men jag vågar dock tillåta mig,
att på denna punkt sätta ett frågetecken vid komiténs förslag. Jag
dristar påstå, att hvad komitén föreslagit verkligen i åtskilliga fall
icke kan utföras. Utskottet har pekat på ompröfningen, och jag
skall derför icke vidare inlåta mig derpå, utan skall blott be att få
peka på en annan punkt. Enligt förslaget,eger läraren rätt att aflägga
prof när han vill under de två perioderna, antingen under
sommarferierna eller under vinterferierna. Om nu läraren, såsom
troligt är, hellre vill aflägga sina prof under vinterferierna, så kan
icke apparaten arbeta. Endast ungefär fjorton dagar kunna nemligen
för ifrågavarande sak användas, och det är alldeles omöjligt, att
alla dessa lärare under nämnda fjorton dagar skulle kunna aflägga
prof. Jag tror derför, att fall kunna förekomma, som göra, att apparaten
icke kan ens arbeta. Men om nu genom dubbel nämnd och
dylikt man kunde få apparaten att arbeta, så säger jag, att den
dock är öfver måttan tungt arbetande. För att visa detta, skulle
jag behöfva mycket längre tid, än kammaren skulle vilja tillmäta
mig. Jag ber blott att i afseende härå få peka på tre punkter i
komiténs förslag. Många flera finnas. Den ena är denne tjensteman,
den högt aflönade, fästa ledamoten i nämnden, hvilken egentligen
icke skulle hafva annat att utföra än att inhemta papper, ordna
dem, skrifva o. s. v. Att man behöft göra den bäst aflönade tjenstemannen
till en sådan skrifkarl blott, synes mig mer än annat tillräckligt
bevisa, att denna apparat är öfver måttan tungt arbetande.

Vidare ber jag att få fästa uppmärksamheten på eu sak, som
kanske slår allmänheten mest i ögonen, nemligen att ett slags nya
löntagare skulle införas: aflönade skolynglingar. Blott denna omständighet
tror jag visa, att det sätt, hvarpå man nu har velat ordna
förevarande sak, icke måtte vara rigtigt väl funnet. Låt oss tänka
på dessa aflönade skolpojkar. Ligger icke något föga tilltalande redan
deri, att lärjungar, som i våra läroverk åtnjuta fri undervisning,
skulle, då de användes till sådana prof, erhålla aflöning? Ligger det
icke något betänkligt i att föreställa sig föräldrar, som kanske tvinga
sina barn, för att få deras förtjenst, att åtaga sig att närvara vid
profven. Ligger icke också något verkligt betänkligt i att — om
det icke går till så som sist nämndes — låta dessa barn, som skulle
ligga i Stockholm under hela sommarferierna, dagligen få t. ex.

N:o 83.

Om anslag till
en kommission
för bedömande
af undervisning
spr of för
lärarebefattningar.

(Forts.)

Nso 38. 20

Tisdagen den 1 Maj.

af undervisning
»prof för
lärarebefattningar.

(Forts.)

Om anslag till 1 kr. 25 öre eller 2 kr. 50 öre. Till hvad lockas dessa pojkar att anen
kommission yända dessa medel?

för bedömande Vidare ber ja" att få peka på dessa ständiga ledamöter i nämnden.
Om dessa ledamöter skola vara ständiga, skola de tvingas att
ungefär hvarje dag under sommarferierna höra prof. Mig synes vara
nästan omenskligt att begära, att man skall höra på pedagogiska
prof dag efter dag under den heta sommartiden. Är det möjligt att
i sådant fall kunna höra dessa prof med vaket sinne? Den erfarenhet,
jag har af att höra på prof, vittnar bestämdt icke om, att det
är möjligt att med full vakenhet blifva en sådan »profafhörare». Jag
skulle kunna, om det behöfdes, stå till tjenst med att uppräkna
många andra stycken, som visa, att denna apparat, om den kan arbeta,
i alla händelser kommer att arbeta otroligt tungt.

Vidare vill jag också påstå, att apparaten, enligt min mening,
icke kommer att arbeta väl. I den föreslagna nämnden finnas rörliga
ledamöter, och såvidt man kan förstå förslaget, skulle dessa ledamöter
blifva mycket rörliga. De skulle kallas in från olika hall
och användas än vid den tiden, än vid en annan. Då kan sättas i
fråga, om icke hos denna myndighet kommer att blifva större ojemnhet
och större rörlighet än hos den nuvarande. Hos den nuvarande
anordningen förefinnes dock den förmånen, att alla de, som aflägga
prof för eu och samma befattning, bedömas af samma personer, men
enligt den nya anordningen blifver så icke fallet med hänsyn till
de rörliga ledamöterna. Och den likformighet, som skulle åstadkommas
af de ständiga ledamöterna, hvad skall jag nu säga om den.
Denna fordran på likformighet är det, som är den bärande grunden
för hela förslaget. Naturligtvis kan gerna medgifvas, att till en viss
gräns likformighet är önskvärd, men också blott till en viss gräns.
Lika visst som önskvärdt är, att menniskor bedömas efter samma
måttstock, lika visst är, att rättvisa icke säkert vinnes dermed, att
de bedömas af samma personer. Hvarje domare har nemligen sin
särskilda ensidighet. Hvarje domare har öppet öga mera för ett än
för ett annat, och hvarje profvande har sina särskilda förtjenster.
Om nu dessa förtjenster äro sådana, för hvilka den likformiga nämnden
har öppet sinne, då blir den profvande väl bedömd. Men om
han icke besitter just de förtjensterna, men har andra förtjenster,
som kanske äro mer värdefulla, men som af dessa ständiga ledamöter
i nämnden icke så senteras, så blir han icke rättvist bedömd.
Der ligger eu förmån i att kunna få profva inför olika myndigheter,
så att man icke är öfverlemnad åt den ena myndighetens ensidighet.

Jag skall nu gå öfver till frågan om, hvilka de följder äro, som
utskottet befarar. I viss mån har jag redan talat om dem. Herr
statsrådet har icke gissat så orätt, när han trodde, att en af dessa
följder var fruktan för en allt för stor centralisation. För min del
är jag rädd för centralisation på detta område, utöfver det mått, vi
redan hafva. Och redan i och med att det förslag, som nu föreligger,
blir gällande ordning, redan dermed är, enligt min mening,

Tisdagen den 1 Maj.

21 N:o 33.

eu allt för stor centralisation införd. Ty ledamöterna i nämnden, Om anslag till
vare sig de ständiga eller de rörliga, skulle komma att tillsättas afe” kommission
en och samma person. Herr statsrådet vet och alla andra i kam--^. ^ndervti*
maren veta, att i landet icke tinnes någon person, åt hvilken jag ningsprof för
hellre öfverlemnar rätten härtill än åt den nuvarande ecklesiastik- lärarebefattministern.
Men han är icke ständigt ecklesiastikminister, och det ningar.
är icke att vänta, att på denna plats alltid skall finnas eu person, (Torta.)
som verkligen känner lärarecorpsen så, som han känner den. Hvad
måste blifva följden? Jo, — jag tvekar ej att uttala det — följden
blir, att hela denna profsak och äfven den derpå beroende utnämningssaken
kommer att realiter koncentreras i händerna på kanslirådet
för läroverksbyrån. Man klagar öfver, att man har 12 biskopar
och 12 påfvar. Det är bättre att hafva 12 påfvar, än 1 påfve.

Faran af att få 1 påfve på detta område blir mycket större, om den
konseqvens dragés, som nödvändigt kommer att dragas, i fall den
föreslagna ordningen blir godkänd, nemligen att utnämningsrätten
också öfverlemnas åt -— jag säger kanslirådet.

Slutligen har herr statsrådet kriticerat de tankar om huru saken
skulle ordnas, som utskottet har framkastat. Innan jag dock
inlåter mig derpå, ber jag att få göra en erinran, nemligen den, att,
om det anses vara så farligt att taga bort dessa prof, derför att en
lärare kan förkofras eller försämras, så undanrödjes den faran icke af
det kongl. förslaget, ty det prof, som en lärare behöfver aflägga,
kan han aflägga omedelbart efter det att han har genomgått sin
profårskurs, och det betyg, han då får, står fäst, om lian sedan försämras
aldrig så mycket. Nu har utskottet uttalat — och deri har
jag af hjertat instämt, så mycket mer som jag långt före denna
riksdag haft tillfälle att både euskildt och offentligt uttala samma
mening — att icke någon stor risk är förenad med att, om ock
icke alldeles afskaffa dessa prof, dock åtminstone inskränka dem.

Jag anhåller att få anföra mina skäl derför. Först det, att, då
man icke på andra embetsmannabanor fordrar några förnyade prof,
utan man der får hoppas på förkofran utan sådana prof och hoppas,
att ingen försämring sker eller att, om sådan sker, på annan
väg kan rådas bot derför, än att inkalla vederbörande till nytt prof,
så synes mig, som om man icke hade mycket skäl att fordra sådana
omprof vid våra elementarläroverk. Vidare tror jag icke, att
man kan tillbakavisa vigten af det skälet, att Sverige, och Finland
efter Sverige, äro de enda land, der sådana prof anses vara behöfliga.
Kan man undvara dem på andra håll, så lär man väl också
hos oss kunna åtminstone väsentligen inskränka dem. Vidare är
det nu så förhållandet med denna profsak, att den har vuxit ut allt
mer och mer. Såvidt jag är väl underrättad, förekom i den äldsta
skolstadgan endast det, att då lärare kommo från främmande universitet,
skulle domkapitlen anställa något slags prof eller förhör
med dem. Jag antager, att det afsåg på den tiden att pröfva vederbörandes
ortodoxi. Sedan har i de förnyade stadgarne trafven på

N:o 33. 22

Tisdagen den 1 Maj.

Om anslag till prof ökats och ökats och ökats. Det vigtigäste och största steget
en kommission ^0Cfg) f|å niau införde profarsinstitutionen. Den har två uppgifter,
f°af ^undervis-6 hen eDa ^ara blifva göda lärare, den andra att bedöma

ningsprof för deras duglighet i detta afseende. Men om nu dessa lärare hafva gått
lärarebefatt- hela året och aflagt prof, då hemställer jag, om man icke deri kan
mngar. hafva en tillräcklig garanti för att man får lärare, som duga, och
(Forts.) a^.j. man han bedöma också, i hvad mån den ene kan hafva ett afgjordt
företräde framför den andre. Utskottet har dessutom uttalat,
att det anser, att denna profårsiustitution skulle kunna anordnas
ännu bättre, än den nu är anordnad. Gent emot herr statsrådet ber
jag att få fästa uppmärksamheten derpå, att utskottet icke har förordat
någon utvidgning af profarsinstitutionen. Det ordet förekommer
icke i utskottets utlåtande, och det är ingen tillfällighet, utan
det är beroende på utskottets mening, att här icke är fråga om utvidgning,
utan blott om möjligen bättre anordning inom förhandenvarande
ram. Är det för liten likformighet mellan de fyra profårskurserna,
så afser man då, att man skall få bättre likformighet och
anordningar derför, och äfven i andra hänseenden lära nog förbättringar
i denna institution såsom i andra kunna uppfinnas. Vidare
hafva vi tänkt oss, att rektorernas inflytande skulle kunna stärkas.
Äfven i detta afseende ber jag att få säga, att utskottet icke har förordat
bestämda formulär för betygen, eller att deri skulle ligga någon
indelning. Men vi hafva tänkt, att rektorerna skulle få skyldighet
t. ex. att gifva bestämda vitsord om alla de olika sidor, som
man önskar att få veta något om beträffande en lärare. Och vidare
hafva vi tänkt oss, att rektorerna skulle få kanske ett större
inflytande på utnämnandet af lärare vid sina resp. läroverk, än de
nu hafva. Vi hafva dock icke velat kategoriskt uttala oss så, att
alla dessa prof skulle kunna tagas bort. Jag är verkligen i detta
stycke så radikal, att jag icke skulle mycket tveka om att rösta för
ett sådant förslag. Men om man nu vill behålla rättigheten att aflägga
prof, så tror jag, att detta kanske kan vara eu lämplig öfvergång,
men jag har förestält mig, att det då kan ske på många
sätt. Man kan få aflägga ett prof inför ett domkapitel, om man
så skulle önska, men jag kan också fästa mig vid, hvad ett lärarekollegium
eller läraresällskap under innevarande vår har pekat på,
att man möjligen skulle få komma in till profinstitutionen och der
å nyo aflägga ett prof. Då jag för min del tror, att de nuvarande
olägenheterna icke äro fullt så stora, som man uppgifvit, dock så
/ stora, att man bör söka få dem häfda; då jag anser, att det nu före liggande

förslaget icke upphäfver dem, men inför andra lika stora
och kanske större olägenheter; och då jag anser, att mycket enklare
vägar kunna leda till det åsyftade målet, anhåller jag att få
yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Sä ve: I olikhet med den siste högt ärade talaren anhåller
jag att få yrka bifall till Kongl. Maj:ts proposition och afslag å

Tisdagen den 1 Maj.

23 N:o 33.

utskottets hemställan. Men på samma gång jag gör det, ber jag Om anslag till
dock att få framhålla, att jag icke anser mig kunna erkänna giltig-e’’ kommission
heten af alla de anmärkningar, som under de senaste åren så ofta^“y ^ndervi^
blifvit framstälda mot den nuvarande anordningen af lärareprofven ningsprof för
vid läroverken. Jag ber att i sammanhang dermed få framhålla, lärarebefattatt
jag fullkomligt gillar, hvad herr Billing anförde med afseende ningar.

■på domkapitlens nuvarande sammansättning, att den nemligen visst (Forts.)
icke är olämplig för sjelfva profvens bedömande. Domkapitlen, af
hviika profven skola bedömas, bestå ju till större delen af elementarlärare,
af personer alltså, som egnat hela sitt lif åt undervisningen.

De bestå dessutom af presterliga ledamöter, och dessa, biskoparne
och domprostarne, innehafva den höga, allmänna, humanistiska bildning,
som gör dem särdeles lämpliga att bedöma lärareprofven från
allmänna synpunkter. Det är sant, att det kan inträffa, att ett
domkapitel vid vissa tillfällen saknar erforderlig kompetens, såsom
då vakans uppstått inom kapitlet genom en lektors frånfälle och prof
alltså måste anordnas för sökandena till den efter honom lediga
tjensten. Men i sådana fall står det domkapitlet fritt att med sig
adjungera en sakkunnig person, och under den icke korta tid af 24
år, som jag varit domkapitelsledamot, har i det domkapitel, som
jag tillhört, aldrig någon svårighet förefunnits att vid behof anskaffa
erforderliga kompetenta personer. Men med den nuvarande institutionen
bevaras äfven något verkligt godt, nemligen sambandet mellan
kyrkan och skolan. Jag har hittills alltid ansett, och tror fortfarande,
att det är en fördel, att detta samband finnes, ett samband,
som i äldre tider just skapade de allmänna läroverken, och som
allt framgent bör kunna gifva dessa läroverk det yppersta stöd vid
fullföljandet af deras rent uppfostrande verksamhet. Men domkapitlens
ställning är i allmänna opinionen i denna stund fullkomligt
undergräfd. Det var presterna, som gjorde första angreppet mot
•dem, lärarne hafva fortsatt, och kyrkomötet har gång efter annan
brutit stafven öfver dem. Kongl. Maj:t framlade vid sista riksdagen
ett förslag till en fullständig omorganisation af domkapitlen. Detta
förslag blef godkändt af Första Kammaren, och det skulle hafva
godkänts äfven af Andra Kammaren, om det befunnits nog demokratiskt.
Jag anser, att det under sådana förhållanden icke är mödan
värdt att söka längre upprätthålla den gamla institutionen. Man
bör i stället, då domkapitlens söndersprängande synes vara en afgjord
sak, i tid tänka på, huru det skall ordnas med arfskiftet efter dem
mellan kyrkan och skolan, och från den synpunkten särskildt ber
jag att här få uttala, att jag anser synnerligen lämpligt att vidtaga
den anordning, som är föreslagen i den kongl. propositionen, med
afseende på lärareprofven.

Alldeles gifvet är nemligen, att den tilltänkta profkommissionen
i hufvudstaden skall för detta ändamål blifva vida bättre anordnad,
än hvad domkapitlet kunnat vara, som inrättats för helt andra ändamål.
Med den nya anordningen följa äfven stora fördelar. Den

N:o 33. 24

Tisdagen den 1 Maj.

Om anslag till första är naturligen den, att profven blifva relativt mera likformigt
en kommission or<jnade, än hvad nu kan vara förhållandet. Den andjjfi är den, att
^Zf^ndervis16 obefordrade lärarne, som ideligen besväras och tryckas af dessa
ningsprof för prof, som dertill äro för dem mycket kostsamma, hvilket är så myclärarebefatt-
ket mer värdt att beakta, som deras inkomster icke kunna anses
ningar. störa, få sina undervisningsprof väsentligen minskade till antalet. En
(Forts.) tredje fördel är den, att läroverken, särskild! i stiftstäderna, komma att
blifva befriade från eu svår tunga. Huru tryckande och besvärliga
dessa prof äro, kunna herrarne lätt finna. Vid det läroverk, vid
hvilket jag är tjenstgörande, äro icke mindre än åtta extralärare
anstälde, och deras antal kan ibland gå upp ända till tio. Det får
antagas, att hvar och en af dessa i medeltal företager en profresa
om året; till en dylik åtgå fem dagar; det gör fyratio dagar på året,
som tagas från undervisningen. Men dessutom har man att vid
samma läroverk anordna undervisningsprof för de lärare, som söka
platser inom stiftet. Detta kan icke ske utan betydlig tidspillan,
och utan att lärjungarna, som ju skola vara närvarande vid profven,
förlora mycket af sin egen, strängt upptagna tid.

Herr Billiug har gjort åtskilliga anmärkningar mot det föreliggande
förslaget. Jag skall bedja att få bemöta några af dem.
Han har framhållit sina farhågor för, att det torde blifva svårt att
finna lämpliga ledamöter för den blifvande kommissionen just derför,
att dess arbete kommer att väsentligen förläggas till sommartiden.
Mig synes, att det icke ligger synnerlig vigt på detta argument.
Min öfvertygelse är den, att, äfven om möjligen en och annan stockholmslärare
icke är böjd för att gå in såsom ledamot i en sådan
kommission, man nog skall i landsorten finna dugliga och för uppgiften
passande lärare, som gerna skola tillbringa ett par månader
af sin ferietid i hufvudstaden mot det arfvode, som här ifrågasattes.

Herr Billing uttalade också sina farhågor för, att den nya anstalten
omöjligen skulle kunna fullgöra sitt arbete, på grund af att
antalet prof under vintertiden skulle blifva så stort, att kommissionen
med de bästa krafter omöjligen skulle medhinna dem. Jag tror, att
icke heller det argumentet är så synnerligen tungt vägande. Min
öfvertygelse är den, att de flesta lärareaspiranterna skola söka ställa
så, att de få göra sina prof under sommaren, då de få vida längre
tid till studier för profven, som hädanefter blifva betydligt svårare,
än förr, om det blifver såsom komitén föreslagit, att beredelsetiden
för sjelfva profuppgifterna minskas från ett dygn till två timmar.

Han har vidare framhållit, att man ändå, trots alla bemödanden,
icke kan få full visshet om, att profven blifva rättvist bedömda; det
kan nemligen inträffa, att eu domare vid pröfningen sätter särskild!
värde på eu viss sida, och en annan sätter särskild! värde på andra
sidor, Indika dock alla kunna förtjena att lika mycket beaktas och
framhållas. Men har icke samma förhållande kunnat inträffa vid de
tillfällen, då lärarekandidaten såsom student inför de akademiska
myndigheterna haft att aflägga sina tentamina och examina? Det

Tisdagen den 1 Maj.

25 N:o 33.

kan ju hända, att en studerande, som har att söka i ett ämne för- Om anslag till
värfva ett högt betyg, på hvithet hans framtid beror, icke kan fåen kommission
det derför, att den professor, som skall bedöma hans kunskaper,^ndervi**
måhända lägger mera vigt på en sida af hans prestanda, som icke ningsprof för
är så stark, och mindre på en annan sida, som kanske är examinan- lärarebefattdens
starkaste och som en annan examinator skulle hafva ansett lika ningar.
vigtig att vid betygsättningen beaktas. (Forts.)

Herr Billing uttalade vidare eu farhåga för centralisation; det
skulle kunna hända, att med den nya anordningen den egentliga
lärareutnämningen komme att falla i händerna på ecklesiastikdepartementets
kansli. Jag tror icke, att vi tjenstemän äro rädda för att
utnämningsrätten till tjenster och embeten ligger i Konungens hand.

Konungen nämner en hel mängd tjenstemän efter vederbörandes
föredragning. Jag tror ej, att det i sjelfva verket skulle vara någon
olycka, om det ginge derhän, att tjensterna vid de allmänna läroverken
äfven tillsattes af regeringen.

Utskottet har gjort åtskilliga anmärkningar mot det föreliggande
förslaget, och i samband dermed satt i fråga, om icke det lämpligaste
sättet att lösa frågan vore att afskaffa lärareprofven. Det är
egentligen fyra skäl, som utskottet framhåller för profvens borttagande.
Det första är det, att dylika prof i främmande länder icke
förekomma. Herr statsrådet och chefen för kongl. ecklesiastikdepartementet
har redan granskat detta skäl, och jag vill blott tillägga,
att lärarne utomlands icke tillsättas på samma sätt som hos oss.

Det har framhållits af utskottet, att prof äro förelagda endast för
elementarlärare, men icke för andra statens embets- och tjenstemän.

Det är icke sant. De, som söka anställning som lärare vid universiteten,
äro skyldiga att underkasta sig prof. De talrika tjenstemän
som utgöras af prester, måste aflägga prof, innan de kunna
komma i fråga vid utnämningen till pastorat eller komministersanställningar,
som de söka. Och för resten, om prof icke skulle förekomma
vid eu stor del andra tjenstetillsättningar, är det så underligt?
De äro till sin natur sådana, att de sökande vida bättre kunna
pröfvas af öfverordnade myndigheter, än fallet är med lärarne. Låt
oss jemföra en ung lärarekandidat med en ung jurist. Juristen, som
får sitt första förordnande att sitta ting, får derigenom undergå ett
verkligt prof. Pröfvas icke allt, hvad han gör, af den ordinarie
domaren eller af den högre myndigheten, hofrätten? Och slutligen,
när han lyckats samla erforderliga tingsmeriter, så att han kan söka
en ordinarie domarebefattning, förefinnes icke då för den hofrätt,
som skall upprätta förslag till tjensteu, allt material för att bedöma
hans duglighet i vida högre grad, än det material, som vederbörande
myndighet har att tillgå som skall tillsätta eu lärareplats?

Här har slutligen framhållits, att profven skulle göras umbärliga,
derigenom att nya bestämmelser meddelades med hänsyn till
rektorernas tjenstgöringsbetyg, och att rektorerna sålunda genom
dessa betyg skulle fä större inflytande på sjelfva lärareplatsernas

N:o 33. 26

tisdagen den 1 Maj.

Om anslag t»B tillsättande. Jag är den ärade talaren och utskottet mycket tacksam
eu kommission fgr Jet störa förtroende, som de tyckas visa rektorerna, men då jag
för bedömande - j£ ^ äran att vara rektor ock något känner till förhållandena,
ningsprof för tror jag mig kunna saga, att rektorerna skola betacka sig tor det
lärarebcfatt- förtroendet beträffande tjenstgöringsbetygen af det skälet, att de
ningar. je|-e al]tkl kunna anse sig vara fullt kompetenta att afgifva dylika

(Forts.) betyg, om nemligen dessa skola blifva bestämmande vid läraretill sättningarna.

Våra akademiska studier äro i allmänhet begränsade
till ämnen, som böra antingen till den matematisk- naturvetenskapliga
eller till den humanistiska gruppen. Nu skall rektorn afgifva
betyg öfver de kunskaper och den undervisningsskicklighet, som en
lärare ådagalägger under sin tjenstgöring vid läroverket. År rektorn
humanist, kan han tvingas att gifva betyg i kemi, som han icke
alls studerat? År han matematiker eller naturvetenskapsman, skall
han måhända nödgas sätta betyg i ett ämne sådant som hebreiska
eller grekiska, som han måhända icke studerat en enda timme. Detta
skulle i sjelfva verket möta så stora betänkligheter, att jag tror, att
det blefve mycket tungt för rektorerna att få ett sådant uppdrag.
Samvetsgranne män skola åtminstone betacka sig derför.

Slutligen ber jag att få fästa mig vid den anmärkningen, att
profven skulle kunna göras umbärliga genom profårsinstitutionens
utbildning. Jag tror, att denna institution under den sista tiden
utbildat sig så, att den fullt tillfredsställer de anspråk, som kunna
ställas på densamma. Äfven om den skulle kunna ytterligare utbildas,
och detta läte sig göra, utan att de läroverk, vid hvilka den
är fästad, komme allt för mycket till korta dervid, så tror jag dock
icke, att man på detta sätt kan vinna det syftemål, som här ställes
i utsigt. Lärarekandidaten är, då han utgår från elementarläroverket,
en 18 å 19 års yngling. Nuvarande filosofie kandidatexamen
kan afläggas på tre å fyra år, profårskursen tager ett år. Alltså
vid 23 å 24 års ålder kan han förklaras mogen att gå ut /såsom
lärare med full lärarekompetens. Jag frågar, tror någon verkligen,
'' att han vid den åldern har vunnit all den pedagogiska utbildning,

af hvilken han kan blifva mägtig? Det kan inträffa, att han på
grund af ungdom och omogenhet under profårskursen får ett svagt
betyg för lärareskicklighet. Det skulle kunna inträffa, att, när han
hunnit mogna till och några år fått egna sig åt sitt kall, han uppnått
den punkt, att han är förtjent att få det högsta betyget för
undervisningsskicklighet. Att beröfva en sådan lärare, när han vill
arbeta och med lif och lust egna sig åt sin lifsuppgift, allt tillfälle
att visa, huru han förkofrat sig, det är hårdt och obarmhertigt, och
det måste verka derhän, att lärarnes samfälda bildningsnivå för framtiden
kommer i sjunkande.

Jag beder att få upprepa min anhållan om bifall till Kongl.
Maj:ts proposition.

Tisdagen den 1 Maj.

27 N:o 33.

Herr Törnebladh: Det gör mig ondt att i denna fråga be-Om anslag till
höfva uppträda mot herr statsrådet och chefen för kongl. ecklesiastik-6” kommission
departementet, med hvilken jag så många gånger enskild t haft till-^af^ndTrvU6
fälle att samspråka om profvens betydelse och deras anordning. Jag ningsprof för
är icke bunden af utskottet motivering, jag delar icke alla de skål, lärarebefattsora
utskottet framstält, men jag har varit med om och är fort- ningar.
farande med om det beslut, hvartill utskottet kommit, och jag är (Forts.)
det på följande grunder.

Såsom redan af den siste ärade talaren har blifvit anmärkt,
står denna fråga i det närmaste sammanhang med frågan om reorganisation
af domkapitlen. Nu må jag möjligen erkänna, att
domkapitlen, för att begagna ett gammalt uttryck, äro en anstalt,
som icke får do sådan den nu är, det har ju Riksdagen förra året
visat, och kanske i många fall har svårt att lefva under nuvarande
former. Men i ett fall har min erfarenhet lärt mig, att domkapitlens
verksamhet har, trots den dualism, som deri måste råda, i vissa fall
gått framåt, och det är just i fråga om undervisningsprofven. Ty
den, som jemför undervisningsprofven, sådana de nu förekomma inför
domkapitlen och sådana de förekommo på 1850- och 1800-taleri,
den skall icke ett ögonblick tveka att förklara, att utvecklingen har
gått till det bättre, ja, afgjordt till det bättre. Jag behöfver icke
påminna herr statsrådet om de prof, som på 1850-talet egde rum
vid vissa domkapitel, ganska närstående för öfrigt, hvilka prof voro
just ett bevis, ett profstycke, huru prof icke skola anordnas. Sådana
förekomma icke nu för tiden; profven äro i allmänhet väl anordnade,
och särskilt tror jag, att den inrättning, som under senare tiden
har vidtagits i Stockholm, icke oväsentligt inverkat på utvecklingen
till det bättre. Jag skall vidare bedja få påminna derom, att om
domkapitlen också äro tyngda af prof, hvilket är fullkomligt sant,
så hafva dock på de sista decennierna bortfallit åtskilliga prof, som
förut der förekommo, och hvilka upptogo kapitlens tid i icke ringa
grad, jag menar pastoralprofven. Vidare har, genom regeringens
omtanke och icke minst genom chefen för kongl. ecklesiastikdepartementet,
en annan svårighet, som mycket hardt drabbat domkapitlen,
helt och hållet fallit bort, nemligen disputationsprofven för
lektorat, hvilka numera skola afläggas inför fakulteterna, och det är
just från dessa disputationsprof för lektorat, som de flesta anmärkningarna
hafva kommit mot profven inför domkapitlen. Dertill
kommer, att genom regeringens initiativ och Riksdagens beslut just
nu prof för lönetursberäkning också hafva bortfallit. Alltså idel
vinst för domkapitlen, minskning i deras tjenstgöring. Jag skall
dertill lägga, att genom den sista lagstiftningen i fråga om universitetsexamina
det är bättre än förut sörjdt för, att lärarebildningen får
sin verkliga grund vid universiteten, och att de universitetsexamina,
som afläggas med afseende på blifvande lärareverksamhet, komma
att hafva större betydelse än förr för bedömande af den enes, eller
andres kompetens för läraretjenster; också en vinst. Att profåret,

N:o 33. 28

Tisdagen den 1 Maj.

Om anslag till såsom erkändt är, utvecklat sig mer och mer, är ju jemväl en fördel,
en kommission gom gör> at^ <jet skulle vara vida lättare nu än förr att jemföra de
sökandes meriter med hvarandra, om det ej vore så, att antalet söningsprof
för kande är så stort, att man ofta måste på guldvigt väga de enas
lärarebefatt- meriter mot de andras. Men just vid denna afvägning af meriterna
ningar. spelår den personliga bekantskapen in på ett ganska betydelsefullt
(Forts.) sätt, icke så, att personen skulle utnämnas derför, att han ser så eller
så ut eller har de eller de gesterna, utan derför, att, när det gäller
att jemföra personer, hvilkas meriter man har förut på papperet,
och de för samma syssla aflägga prof inför eu myndighet, då har
denna myndighet, om den eget- sakkunskap, lättare än den eljest
skulle ha att verkställa afvägningen så som den bör göra. Exempel
härpå hafva ej förekommit en eller annan gång, utan ganska ofta.
Jag behöfver icke påminna om åtskilliga fall, der man vid afgifvande
af betyg tagit hänsyn till <de betyg, som förut blifvit gifna, för att
icke misstaga sig. Skulle nu profven inför lokalmyndigheterna bortfalla,
skulle naturligtvis svårigheterna för den tillsättande myndigheten
ökas ganska väsentligt. Men dessa svårigheter, säger man,
skulle kompenseras deraf, att man har betyg öfver undervisningsprof,
afgifna af samma myndighet. Ja, det är nu samma myndighet —
den kan ju komma att verka på olika afdelningar, men jag skall ej
fasta mig dervid, jag antager, att det är samma myndighet. Men
profven, som äro aflagda inför denna myndighet, kunna vara antingen
prof i det eller det ämnet eller prof för den eller den sökta sysslan.
Om nu detta anses innebära föga skilnad, så vill jag deremot erinra,
att det naturligtvis är lättare att göra jemförelse mellan de få, som
profva för samma syssla, än att fästa sig vid en jemförelse, som är
gjord utan afseende på något sådant och mellan en hel mängd personer.
Alltid kommer det att inträffa en dualism mellan den tillsättande
myndigheten och den som afgifvit vitsord. Denna dualism leder
följdrigtigt, såsom äfven 1882—84 års komité antydt, till att tillsättningen
flyttas från kretsstyrelserna till en central myndighet, vare
sig till en särskild, som står mellan kretsstyrelserna och Kongl. Maj:t,
eller också till regeringen. Men jag vill ej på förhand vara med
om en ändring, som kan ha med sig en sådan följd, utan att man
gjort sig närmare reda för det resultat, som genom den naturliga
utvecklingen skulle komma att deraf uppstå. Det är derför jag
fruktar att nu, då allt är i jäsning, binda fast profinstitutionen vid
ett institut eller en anstalt, om hvars betydelse och Jivars blifvande
verksamhet man ej kan göra sig en fullt klar föreställning. Det är
möjligt, att den kommer att verka väl, men det är ock möjligt, att
den ej kommer att verka tillräckligt väl, och då vore det mindre
välbetänkt att binda sig nu, om man ej är af behofvet alldeles
tvungen dertill. Jag har redan sökt visa, att behofvet ej föreligger
till den grad, som fallet var förr i tiden, och tillägger, att å andra
sidan röster kunna höja sig för en omskapning af systemet i en
annan rigtning eller profvens afskaffande.

Tisdagen den 1 Maj.

29 Nso 33.

Hvad rektorernas tjenstgöringsbetyg beträffar, delar jag den Om anslag till
uppfattning, som särskilt af ecklesiastikministern uttalats, att detkommission
ej är de föreskrifna formerna, som der komma att bestämma. Men^f. ^''dervU*
i dessa tjenstgöringsbetyg ligger något annat. Det ligger eller kan ningsprlfför
ligga en fullständig redogörelse för hela den föregående verksam- lärarebefattheten,
hvar den har varit placerad, i hvilka klasser och i livilka ningar.
ämnen — ett ej obetydande moment för befordran. Men huru dermed (Ports.)
må vara, fins det en sak ännu vigtigare, och det är, att denna nya
profkommissions betydelse sammanhänger på det bestämdaste med
den blifvande befordringslagen. Men denna lag är ännu blifvande,
och så länge befordringslagen, som helt och hållet beror af Kongl.

Maj:ts lagstiftning, är blifvande, så länge vill jag ej med min röst
bidraga till att skapa en institution, hvars hela uppgift kommer att,
såsom jag sagt, bli beroende af denna lag. Och om jag skall bjuda
skäl derför, vill jag endast fästa uppmärksamheten derpå, att i herr
statsrådets anförande det specielt accentuerades, att den tillsättande
myndigheten skulle ha att blott se på undervisningsskickligheten.

Men denna kan manifesteras på mer än ett sätt, genom prof och
genom föregående tjensteverksamhet. Det är också detta, som är
uttryckt af samma komité, som har uppgjort det nu ifrågavarande
förslaget. Denna komité har angifvit såsom grunder vid tillsättning
af adjunktsbefattning:

1) skicklighet och nit i ungdomens handledning, särskildt ådagalagda
vid genomgående af profår, i undervisningsprof och under
föregående lärareverksamhet; 2) lärdomsförtjenster; 3) längden af
föregående, väl vitsordad tjenstgöring.

Nu är det en myndighet, som skall tillsätta, och en, som skall
bedöma profven. Är det då profven, som skola ha största betydelsen,
eller den under tjenstgöringen ådagalagda skickligheten? Hvilket af
dessa båda skall företrädesvis gälla? Här är föreslagen en förändring
från den nuvarande lagen, och denna ändring synes tala till förmån
för profven. Förändringen är föreslagen af komitén, men förändringen
är icke lag. Vi veta icke heller, huru den kommer att verka vid
afgörandet af befordringsfrågor. Är det då skäl att binda sig vid
profkommissionsinstitutionen?

Jag vill ej längre upptaga tiden, men har dock några speciella
anmärkningar att framställa. Att omprofven komma att bli betydligt
flera, än man beräknat, tror jag mig kunna bedöma deraf,
att de äfven inför samma myndighet, såsom den i sina betyg ganska
kinkiga direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk, blifvit
vida flera, än man från början väntat. Och att det blir svårt att
med säkerhet få lärjungar till profven särskildt från sjunde klassen,
anser jag mig kunna sluta deraf, att, då det för sommarperioden
ifrågasatts, att lärjungar för prof till lektorat skola tagas från en af
sjunde klassens båda afdelningar, man i sjelfva verket blott har den
ena att tillgå. Ty vid sommarferierna har den öfre afdelningen
bortfallit, emedan dess lärjungar äro studenter, och man är således

Nso 33. 30

Tisdagen den 1 Maj.

Om anslag till inskränkt till den nedre afdelningen och måste derifrån taga dem,
en kommission sora sk0ia tjenstgöra vid lektorsprofven. Slutligen har jag också en
^Zfund™vife erinrau att göra mot komiténs förslag om förkortning af beredelseningsprofför
tiden. Enligt min åsigt innefattar detta förslag ej ett pedagogiskt
lärarebefatt- framsteg; men jag vill ej inlåta mig i någon längre diskurs derom,
ningar. emedan kammarens tid ej tillåter det.

(Forts.) Då jag emellertid ser åtskilliga praktiska svårigheter förenade

med det nya och anser detta ej gifva bestämda garantier för att
bli verkligen bättre än det gamla, samt det nya sammanhänger med
åtskilligt annat, som ej är bestämdt, kan jag för min del ej göra
annat än yrka bifall till utskottets förslag.

Herr statsrådet Gilljam: Jag skall fästa mig blott vid några
få af de erinringar, som af två föregående talare mot mig blifvit
gjorda, och i korthet göra mina mot-erinringar.

Jag har icke velat påstå, att domkapitlen sakna den teoretiska
kompetens, som fordras för att bedöma ett prof. Hvad jag sagt
har gått ut derpå, att den speciella sakkunskapen i ett domkapitel
icke kan vara så starkt representerad, som man har anledning att
påräkna enligt Kongl. Maj:ts förslag.

Ojemnheten i domkapitlens bedömande föreföll herr Billing vara
mycket obetydlig och icke värd att fästa sig vid. Jag tänker mig,
att vid ett domkapitel två sökande täfla skarpt med hvarandra, så
att det är svårt att afgöra hvilkendera bör erhålla platsen, under
det att en mängd af andra sökande icke kan komma i betraktande.
N:o 1 vid det ifrågavarande domkapitlet får platsen. Några
få veckor efteråt söker n:o 2 en plats vid annat domkapitel tillsammans
med en af dem, som vid förra domkapitlet icke kommo i
fråga. Den då förbigångne tager platsen och n:o 2 får vika. År
det icke en ojemnhet, som är för lärarne betänklig?

Den ärade talaren på vestmanlandsbänken tyckte också, att de
aflönade lärjungarne voro en något egendomlig företeelse. Det är
sant, men särskilda omständigheter påkalla särskilda anordningar.
Det kan hända, att biskop Billing icke sett det, men det finnes
biskopar i Sverige, som sett lärjungar komma resande från annan
ort till stiftsstaden för att närvara vid lärareprof. Kostnaderna lör
deras resa betalas af statsmedel. Jag kommer nu icke i håg, huru
många lärjungar det är i femte klassen vid samtliga Stockholms
läroverk, icke heller i nedre sjunde, men det är ett rikligt antal och
det finnes godt tillfälle att välja. Ingen af dem skall för ifrågavarande
ändamål behöfva vara hela sommarferierna i Stockholm.

En anmärkning lägger jag särskild vigt pa — den passus i herr
Billings anförande, som slutade med det, att lärareplatserna skulle
komma att tillsättas af kanslirådet och chefen för ecklesiastikdepartementets
byrå för den högre undervisningen. Derpå vill jag
särskild! fästa uppmärksamheten. Jag beräknade i förbigående sagdt,
att i stället för ordet kanslirådet få höra profkommissionen, så att

Tisdagen den 1 Maj.

31 N:o 33.

det var med en viss öfverraskning jag hörde kanslirådet intaga dess Om anslag till
plats. Kanslirådet har vid tillsättningen af befattningar, och i syn-en, kommission
nerhet vid besvärs profvande, ingalunda den betydelse, som den ärad^a/utderris-''*
talaren föreställer sig. För det första lärer det vara departements- ning sprof för
chefens både moraliska och juridiska pligt att pröfva hvarje besvärs- lärarebefattärende
i detalj, men dervid stannar icke pröfningen. Ärendet är ningar.

före äfven i statsrådsberedningen, och mer än en gång vandra hand- (Forts.)

lingarne från den ena ledamoten i denna till den andra och ibland
påkallas också biträde af chefen för justitiedepartementet. Detta
säger jag för att visa, att man hos Kongl. Maj:t kan förvänta att
få sin rätt så långt möjligt är.

För att stå vid mitt ord att vara kort skall jag i anledning
af herr Törnebladhs anförande blott be att få säga, att Kongl. Maj:ts
förslag till anordning af profven har icke så liten likhet med den
anordning, som förekommer i Stockholm, och till hvars tillkomst
herr Törnebladh antagligen icke så litet bidragit. Det finnes här i
Stockholm ständiga ledamöter, som alltid äro närvarande, och det
är rektorerna. Och det finnes tillfälliga ledamöter, som i egenskap
af specielt sakkunnige tillkallas för hvarje ämne. Slutligen hvad
beträffar den nya befordringslagen, är det sant, att en sådan icke
ännu är antagen. Men till Riksdagen är utlemnadt ett af särskilde
komiterade utarbetadt förslag till ändringar i åtskilliga bestämmelser
rörande rikets allmänna läroverk, och deri finnes äfven ett
förslag till ändrade befordringsstadganden, så att deraf kan ses, i
hvilken rigtning man tänkt sig de nya bestämmelserna böra gå.

Efter detta anförande hördes rop på proposition.

Herr Sandberg: Jag skall enligt min vana icke länge uppehålla
kammarens tid. Utan att vara någon synnerlig beundrare af den föreslagna
profkommissionen, kan jag icke undgå att deri finna en utväg
från det nuvarande oefterrättlighetstillståndet. När en man aflagt föreskrifven
examen, genomgått profårskursen och åtskilliga år tjenstgjort
såsom lärare, så har han för att blifva kompetent till alldeles enahanda
lärarebefattning vid Sveriges olika läroverk att aflägga prof inför
tolf olika domkapitel samt direktionen för Stockholms stads undervisningsverk.
Är detta i all förnuftighets namn rimligt? År det
icke en odräglig börda att lägga på denne unge man, och bör man
icke vara tacksam mot regeringen, som framstält ett förslag, hvarigenom
man skulle komma ifrån detta oefterrättlighetstillstånd, som
jag nyss benämnde det. Jag är icke så rädd som en föregående
talare för att ett kansliråd eller eu kommission skulle blifva den,
som tillsätter lärarebefattningar. Tillsättningen skulle allt framgent
tillhöra samma myndigheter som nu, och endast i besvärsväg skulle
befordringsfrågor komma under regeringens pröfning. Att icke
några svårare missförhållanden uppstått i fråga om befordringar,
vittnar i hög grad fördelaktigt om både duglighet och heder hos

Nso 38. 32

Tisdagen den 1 Maj.

Om anslag till domkapitlens ledamöter. Dessa ledamöter, biskoparne icke ens undanen
kommission tagna, äro dock svaga menniskor. Det är icke så lätt att alltid
för-bedömande j Uttaga en fullkomlig opartiskhet, när man skall bedöma underningsprofför
vismngsprof, som aflaggas åt en främmande, som man icke tomt
lärarebefatt- sett, och af en man, hvars verksamhet man lärt känna såsom förningar.
tjenstfull och dugande. Gerna vill det insmyga sig en benägenhet
(Forts.) bedöma den man känner fördelaktigare än den främmande. När

samma myndighet, som bedömer profven, äfven skall nämna till befattningen,
för hvilken profven afläggas, kan det tänkas någon gång
inträffa, att denna myndighet gifver ett synnerligen fördelaktigt
betyg åt den, som den önskar utnämna, och sedan stödjer sig påhitt
eget betyg för att försvara sin utnämning. Detta är en tänkbar
fara, och jag. tror också, att den i verkligheten inträffat.

En annan anmärkning, som jag vill göra i afseende på det
nuvarande tillståndet, är den, att rektor vid ett läroverk, såvida
han icke tillfälligtvis är ledamot af ett domkapitel, har så godt
som alldeles intet inflytande på tillsättningen af lärare vid det läroverk,
han har att förestå, och för hvars med lag och författningar
öfverensstämmande verksamhet han är ansvarig. Detta förhållande
är lika orimligt, som om en föreståndare för ett arbete icke hade
något att säga vid valet af sina arbetare. I detta fall vore en
ändring synnerligen önskvärd.

Jag kan icke heller förstå, att detta prof skall tilläggas en så
afgörande betydelse. Det är väl sant, att enligt författningarna
den utnämmande myndigheten har att fästa sig vid lärarens undervisningsskicklighet.
Men denna bedömas af tre faktorer: betyget
för det genomgångna profåret, föregående tjenstgöring och undervisningsprofvet.
Om en person, som söker en lärarebefattning, har
utmärkta betyg såväl för sitt profår som för sin föregående tjenstgöring,
så får det väl i någon och icke så liten mån uppväga, om
betyget i undervisningsprofvet icke blifver så högt.

Jag skall emellertid icke upptaga tiden. Kommer det till votering,
röstar jag för regeringens förslag.

Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen, att
beträffande föreliggande moment yrkats, dels att hvad utskottet hemstält
skulle bifallas, dels ock att kammaren, med afslag å utskottets
hemställan, skulle bifalla Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner jemlikt dessa
yrkanden och förklarade sig finna propositionen på bifall till utskottets
hemställan vara med öfvervägande ja besvarad.

Herr Säve begärde votering, i anledning hvaraf uppsattes, justerades
och anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Tisdagen den 1 Maj.

33 N:o 33.

Den, som bifaller hvad statsutskottet hemstält i mom. b) af Om anslag till

sitt utlåtande n:o 56, röstar £ kommission

för bedömande

Ja; af undervis ningsprof

för

Den, det ej vill, röstar lärarebefatt J^gj.

ningar.

Vinner Nej, afslår kammaren utskottets hemställan och bifaller ^ ort ^
Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:

Ja — 57;
Nej — 42.

Föredrogs å nyo bevillningsutskottets den 24 och 25 nästlidne
månad bordlagda betänkande n:o 16, angående bevillningsafgifter för
särskilda.förmåner och rättigheter.

Herr Re t ti g: Föreliggande motions öde är naturligen redan afgjordt,
och jag skall icke heller tillåta mig framställa något yrkande,
men jag har önskat till protokollet få antecknad min mot utskottets
åsigt skiljaktiga mening. Det vill synas, som om man skulle tänka
sig'', att de enskilda bankerna hemtade någon större vinst från sedelutgifningsrätten.
Denna uppfattning är fullkomligt felaktig. Med
den höga skatt, som nu åligger bankerna för denna rättighet, och
med de stora utgifter, som förefinnas just för denna rättighets begagnande,
är det mycket säkert, att de flesta banker hafva en jemförelsevis
mycket låg behållning af denna rörelse, och räknar man
rätt, tror jag, att det finnes banker, som icke hafva någon behållning
alls. Jag hade derför väntat, att utskottet funnit med rättvisa
öfverensstämmande, att skatten blifvit beräknad efter en mera moderat
grund.

Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren hvad utskottet
i förevarande betänkande hemstält.

Vid förnyad föredragning af statsutskottets nedannämnda, den
25 och 27 sistlidne april bordlagda utlåtanden och memorial,

n:o 52, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående förändring
af vilkoren för erhållande af understöd utaf allmänna medel
till undervisning i slöjd för gossar,

Första Kammarens Prat. 1894. N:o 33.

3

N:o 33. 34

Aflöningsstat
för riksgäldsko
nior et.

Tisdagen den 1 Maj.

n:o 55, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande
Kongl. Majrts proposition angående förskjutande af den väguppskattningsnämnderna
tillkommande ersättning med mera,

n:o 57, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning
af förra militiebostället 1 Ve* mantal Öjeby n:o 1 eller Gran
i Norrbottens län,

n:o 58, i anledning af Kongl. Majrts proposition angående jordafsöndring
från indragna militiebostället Harby nro 1 i Stockholms
län, samt,

nro 51, i anledning af Kongl. Majrts proposition angående anskaffande
af undervisningsmateriel till skolorna för sinnesslöa barn,

biföll kammaren hvad utskottet i berörda utlåtanden och memorial
hemstält.

Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande statsutskottets
den 28 och 29 nästlidne april bordlagda memorial nro 64,
angående ändringar i gällande aflöningsstat vid riksgäldskontoret samt
förhöjning af anslaget för extra arbeten med mera inom samma kontor.

Mom. a.

Herr Anderson, Albert: Af den framställning, riksgäldsfullmägtige
gjort rörande en förändring i aflöningsstaten och hvilken
framställning är i utskottets utlåtande intagen, hafva kammarens
ledamöter utan tvifvel inhemtat, att göromålen inom riksgäldskontoret
efter hand betydligt ökats, sedan nu gällande aflöningsstat år
1876 faststäldes. Fullmägtige hafva kunnat hittills af jernvägshypoteksfondens
medel lemna vissa af tjenstemännen arfvoden, som
saiumanlagdt uppgingo till 1,400 kronor. Emellertid har jernvägshypoteksfonden
med förra årets utgång indragits, och dermed har
också dessa arfvoden upphört. Vid sådant förhållande och då aflöningsbeloppen
för tjenstemännen i riksgäldskontoret i vissa fall äro
lägre än för deras vederlikar inom jemförliga verk, så funno fullmägtige
sig nödgade att med afseende på nuvarande förhållanden
uppgöra ett förslag till förändring i aflöningsstaten. Fullmägtige
hafva också dervid iakttagit all möjlig varsamhet. Statsutskottet
har emellertid icke ansett sig kunna tillstyrka hela det belopp, som
fullmägtige föreslagit. Den nu gällande aflöningsstaten upptager en
slutsumma på 33,900 kronor och fullmägtiges förslag gick på 35,600
kronor jemte några ålderstillägg, som förut ej funnits i staten. Men
statsutskottet har stannat vid en slutsiffra af 34,700 kronor. Således
är den nuvarande aflöningsstaten ökad med 800 kronor. Jag är

Tisdagen den 1 Maj.

35 N:o 33.

öfvertygad om, att den tillökning i aflöningsförmåner, som fullmäg- Aflöningsstat
tige föreslagit, är behöflig, men jag är också öfvertygad om, att de for^ rlksgäldsnuvarande
tjenstemännen i riksgäldskontoret komma att med samma Ie''

nit och pligttrohet fullgöra sina åligganden som förut. Det kan '' or 9''
dock uppstå svårighet att få de bästa förmågorna, då en gång ombyte
af befattningar sker, i händelse ej löneförmånerna äro jemförliga
med dem, som erhållas i andra embetsverk. Emellertid få fullmägtige
vara statsutskottet tacksamma för det tillmötesgående, som
fullmägtiges framställning rönt, och det kan ju finnas förhoppning
om att framdeles gynsammare förhållanden inträda, då man kan få
den ytterligare förbättring i lönevilkoren, som är erforderlig.

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, biföll kammaren
hvad utskottet i förevarande moment hemstält.

Mom. b.)

Utskottets hemställan bifölls.

Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande statsutskottets
den 28 och 29 sistlidne månad bordlagda utlåtande n:o 66,
i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående öfverflyttning till
allmänna indragningsstaten af åtskilliga lärares aflöning, samt rörande
understöd åt extra ordinarie lärare vid allmänna läroverken under
förfall på grund af sjukdom.

Mom. a.)

Herr Billing: Såsom herrarne finna, hafva samtliga ledamöter Om öfverflyttfrån
Andra Kammaren i statsutskottet reserverat sig mot denna nvn(J ua "u~
hemställan. Alltså finnes anledning att antaga, att om Första Kam-ZingssiatenZif
maren godkänner utskottets förslag, förestår en gemensam votering, vissa lärareoch
med erfarenhet om utgången af de gemensamma voteringarna löner.
i dag anhåller jag få fästa de kammarens ledamöters, hvilka vilja
bifalla detta förslag, synnerliga uppmärksamhet på detsamma.

Vid 1890 års riksdag beslöts, att vissa små läroverk skulle indragas,
och att, i den mån tillgångar blefve disponibla genom nämnda
läroverks indragning, vissa nya lärareplatser finge inrättas. Kongl.

Maj:t har tolkat detta så, att dessa nya lärarebefattningar icke skulle
få tillsättas med mindre än att lärare, som uppförts på indragniugsstat,
afgått. Euligt mitt förmenande kan man sätta i tvifvelsmål,
huruvida denna Kongl. Maj:ts tolkning är den enda möjliga. I alla
händelser visar den en synnerlig hänsyn till Riksdagen, då nemligen
Riksdagens beslut kan tolkas på det nämnda sättet. Riksdagens beslut
innehåller, att »i den mån tillgångar blifva disponibla genom

N:o 33. 36 - Tisdagen den 1 Maj.

Om öfverflytt-läroverkens indragning» vissa nya lärareplatser finge inrättas. Nu
TVIIXQ till dill" man fästa sig antingen vid orden »i den mån tillgångar blifva

märma disponibla» eller ock vid orden »genom läroverkens indragning». Om

"ZTsTlZre. man accentuerar de förra orden, så tillsätter man icke nya lärarelöner.
platser förr än dessa andra lärare afgått och således icke åtnjuta lön
(Forts.) på indragningsstat. Accentuerar man åter de sista orden, anser man
sig hafva rätt att tillsätta lärareplatserna vid läroverkens indragning.
Då det nu står i 1890 års beslut, att dessa lärareplatser skola tillsättas,
i den mån tillgångar blifva disponibla icke genom lärarnes
afgång, utan genom läroverkens indragning, synes det mig, som om
häri skulle ligga en fullmagt att redan på grund af nu varande beslut
tillsätta de nya lärareplatserna. Kongl. Maj:t har emellertid icke
gjort det, utan ingått till Riksdagen med en förnyad framställning i
ärendet. Då synes det mig, som om Riksdagen icke skulle hafva det
ringaste emot att bevilja det kongl. förslaget, så mycket hellre som
genom läroverks indragning tillgångar blifva disponibla på läroverkens
stat, ty dessa lärare qvarstå icke på läroverkens stat, utan äro
uppförda på indragningsstat, och det är en annan stat, sa vidt jag
förstår, än läroverkens stat.

Nu föreligga för öfrigt särskilda och de allra mest talande skäl
för att Kongl. Maj:ts förslag skall bifallas. Alla dessa extra lärare
hafva fullkomligt samma tjenstgöringsskyldighet som ordinarie lärare,
och vidare — hvad som betyder ännu mer — de platser, som en
stor del af dessa lärare förestå, äro ordinarie, fastän, på grund af
tvister mellan Riksdagens begge kamrar om de allmänna läroverkens
organisation, de icke blifvit tillsatta. Det äro desse extra lärare, som
få betala fiolerna, derför att Riksdagens kamrar icke kunna komma
öfverens om läseschemat för allmänt läroverk. När da det, kongl.
förslaget afser att undanrödja en del af de olägenheter, som på grund
häraf förefinnas, och då det begärda är sa lindrigt tilltaget som i
det här föreliggande förslaget, så anhåller jag icke blott om bifall
till utskottets förslag, utan också, att herrarne vid den möjligen
blifvande gemensamma voteringen behagade erinra sig, att i denna
punkt åtminstone man icke bör rösta nej.

Herr talman, jag anhåller om bifall till utskottets förslag.

Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren hvad utskottet
i föreliggande moment hemstält.

Mom. b.)

Utskottets hemställan bifölls.

Vid förnyad föredragning af statsutskottets den 28 och 29 nästRdne
april bordlagda utlåtande n:o 67, i anledning af Kongl. Maj.ts

Tisdagen den 1 Maj.

37 Nso 33.

proposition med förslag till utgiftsstater för telegrafverket för år
1895, biföll kammaren hvad utskottet i detta utlåtande hemstält.

Upplästes och godkändes statsutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelse till Konungen:

n:o 27, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
första hufvudtitel,

n:o 29, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
tredje hufvudtitel, omfattande anslagen till utrikesdepartementet,

n:o 72, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående anslag till fullbordande af artillerietablissementet i Östersund,
samt

I

n:o 78, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående ordnandet af pensionsförhållandena vid intendenturcorpsen.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Pehrsson under
fjorton dagar från denna dag.

Justerades fem protokollsutdrag för detta sammanträde.

På framställning af herr talmannen beslöts, att på föredragningslistan
till morgondagens sammanträde skulle bland utskottsbetänkandena
uppföras främst de ärenden, som denna dag bordlagts
första gången, och sist de under dagen andra gången bordlagda
ärendena.

Kammaren åtskildes klockan 3,6 3 e. m.

In ‘fidern

A. von Krusenstjerna.

Första Kammarens Prat. 1894. N:o 33.

4