1894. Första Kammaren. N:o 23
ProtokollRiksdagens protokoll 1894:23
RIKSDAGENS PROTOKOLL
1894. Första Kammaren. N:o 23.
Fredagen den 13 april.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Justerades protokollet för den 6 i denna månad.
Företogs val af ytterligare fyra suppleanter till kammarens
valmän för utseende af Riksdagens fullmägtige i riksbanken och
riksgäldskontor jemte deras suppleanter; och befunnos efter valets
slut dertill hafva blifvit utsedde:
herr Almqvist............med 71 röster
friherre Aiströmer.......... » 71 »
herr Pettersson, Fredrik Emil . . » 69 »
grefve Lewenhaupt......... > 67 » ,
sedan ordningen mellan de två förstnämnda blifvit genom lottning
bestämd.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
konstitutionsutskottets den 11 innevarande månad bordlagda
utlåtanden n:is 5 och 6 samt statsutskottets nämnda dag bordlagda
memorial och utlåtanden nås 37—40.
Vid föredragning af statsutskottets den 11 i denna månad
bordlagda memorial n:o 41, med förslag till voteringsproposition
i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i en fråga rörande
anslagen under riksstatens sjunde hufvudtitel, godkändes den
föreslagna voteringspropositionen.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
statsutskottets den 11 innevarande april bordlagda utlåtanden
nås 42 och 43.
Första Kammarens Prof. 1894. N:o 23.
1
N o 23. 2
Fredagen den 13 April.
Föredrogs, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
sammansatta bevillnings- och lagutskottets den 11 i denna månad
bordlagda memorial n:o 4, med anledning af återremiss af
utskottets betänkande n:o 2, i anledning af väckt motion om
tillägg till § 25 i kongl. förordningen angående fattigvården den
9 juni 1871.
Herr Hasselrot: Jag tillåter mig hemställa, att föreliggande
memorial måtte uppföras på föredragningslistan för det
sammanträde, som inträffar näst efter det, då bevillningsutskottets
betänkande rörande mantalsskrifaingsförordningen har till
kammaren inkommit.
Härtill lemnade kammaren sitt bifall.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
lagutskottets den 11 innevarande månad bordlagda utlåtanden
n:is 45—48.
Föredrogs ett från Andra Kammaren ankommet protokollsutdrag,
nr 200, med delgifning af nämnda kammares beslut öfver
1 punkten af dess tillfälliga utskotts utlåtande n:o 14, i anledning
af väckta motioner om skrifvelse till Konungen angående
utredning rörande den kommunala rösträtten.
Herr Reuterswärd: Jag anhåller, att detta protokollsutdrag
måtte remitteras till Första Kammarens tillfälliga utskott n:o 1.
Denna hemställan bifölls.
Justerades tre protokollsutdrag för detta sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 11,35 f. m.
In fidem
A. von Krusenstjerna.
Lördagen den 14 April.
3 N:o 23.
Lördagen den 14 april.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Justerades protokollet för den 7 i denna månad.
Anmäldes ock bordlädes
statsutskottets utlåtanden:
mo 44, i anledning af väckt motion om beviljande af ytterligare
anslag för låneunderstöd åt enskilda jern vägsanläggningar;
n:o 45, angående föreslagna jernvägsbyggnader för statens
i åkning;
n:o 46, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
rätt för Kongl. Maj:t att för inköp af skogbärande eller till skogsbörd
tjenlig mark disponera köpeskillingarna för vissa kronoegendomar;
n:o
47, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse af rätt till bearbetande af apatitförekomster; och
n:o 48, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse af jord från Alnarps kungsgård underlydande gatehusen
n:is 12, 13 och 14 Lomma i Lomma församling af Malmöhus län;
bevillningsutskottets memorial n:o 13, i anledning af kamrarnes
skiljaktiga beslut rörande 1 punkten i utskottets betänkande n:o 6
angående vissa delar af allmänna bevillningen; samt
lagutskottets utlåtande n:o 49, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om skyldighet för svensk domstol
att upptaga sjöförklaring och verkställa undersökning angående
sjöolycka, som drabbat fartyg från annat land än Sverige eller
Norge.
Ansläldes jemlikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver
följande af bankoutskottet i dess memorial n:o 6 föreslagna och
af båda kamrarne godkända voteringsproposition:
N:o 23. 4
Lördagen den 14 April.
Den, som i likhet med Första Kammaren, vill, att Riksdagen
besluter, att de väckta motionerna om inrättande af nya
afdelningskontor af riksbanken icke skola till någon åtgärd föranleda,
röstar
J a,
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen, i likhet med Andra Kammaren,
med bifall till den af herr H. Amnéus m. fl. väckta motion,
men med afslag å öfriga motioner i ämnet, beslutit inrättande af
ett afdelningskontor af riksbanken i Mariestad, att öppnas under
år 1895, under de vilkor och bestämmelser med afseende å kontorets
distrikt, verksamhet och rörelse, som bankofullmägtige ega
att föreskrifva.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda: -
Ja — 111;
Nej — 18.
Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt
och afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokollsutdrag,
n:o 206, som upplästes och hvaraf inhemtades, att omröstningen
derstädes utfallit med 80 ja och 139 nej samt att båda
kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 191 ja och
157 nej, hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt i
öfverensstämmelse med ja-propositionen.
Ifrågasatt Föredrogs å nyo konstitutionsutskottets den 11 och 13 i denna
ändring i be månad bordlagda utlåtande n:o 5, i anledning af väckt motion
förande* va* om Spring riksdagsordningens stadganden i afseende å ledabarhet
till mötemas af Första Kammaren valbarhet m. m.
Första Kammaren
m. m. Herr Casparsson: Det är bekymmersamma tider för öfverhusen.
Uti England har Lord Roseberry hotat tillintetgöra det
brittiska öfverhuset, och här i Sverige har herr D. Persson i Tällberg
förnyat sin i fjol väckta motion om en grundlig rekonstruktion
af det svenska öfverhuset. Det förhåller sig med dessa intermittenta
motioner likasom med intermittenta febrar, att om de
vårdslösas i början, kunna de blifva efterhängsna. Det är af
6 N:o 23.
Lördagen den 14 April.
denna orsak jag ber att få orda litet om den förevarande niotio- ifrågasatt
nen, och detta så mycket hellre som den vunnit ett icke ringa under- ändring i bestöd
inom konstitutionsutskottet, detta utskott, hvilket, enligt hvad
eu reservant för flera år sedan yttrade, inom sig sluter blomman Rarhet till
af Riksdagens politiska intelligens, hvartill kommer, att en här Första Kärnutkommande
tidning, hvars begåfning för den högre politiken är maren m. m.
omisskännelig, om ock den understundom blifvit misskänd, för- (Forts.)
klarat den ifrågavarande motionen vara en mycket märklig motion.
Motionärens anmärkningar gå ut på att omloppstiden för
Första Kammarens ledamöter är för lång. Han vill hafva eu
raskare afverkning, och han vill derjemte hafva en behöflig hjelpsalh-ing,
ty det är för mycket embetsman i Första Kammaren.
Hvad den första anmärkningen beträffar, åberopar han i sin i fjol
väckta motion, att »ett folkrepresentant-mandat å 9 år, 3 gånger
längre tid än för Andra Kammaren, är oskäligt långvarigt och
torde utan förening med regelbundet återkommande partiel förnyelse
för närvarande sakna exempel i sådana politiska församlingar,
som kunna erkännas för representativa».
Till stöd för detta påstående anföras exempel från Frankrike,
från Holland, från Belgien och från Danmark. I Frankrike är
dock tjenstgöringstiden lika lång som här, nemligen 9 år och med
återval hvart tredje år af Vs. Vill man hafva eu hastigare omsättning,
synes mig det tillvägagående man här använder, att det
sker omval hvart år, vara mera tillfyllestgörande än ett omval,
som sker endast hvart tredje år. På samma sätt är förhållandet
i Holland. Der återväljes en tredjedel af representanterna hvart
tredje år. I Belgien är representationstiden 8 år, med hvart fjerde
år återkommande omval af hälften. Men det är att märka, att
i Belgien är val census till öfverhuset mycket högre än här. I
Belgien väljes öfverhuset dels direkt och dels indirekt. För dem,
som väljas direkt, fordras eu årlig skatt af 1,200 francs eller jordskatt
motsvarande eu inkomst af 12,000 francs. I Danmark är
representationstiden 8 år. Eu del, om också eu obetydlig, af öfre
kammarens ledamöter väljes på lifstid af Konungen. Jag kan
derför icke finna, att de exempel, som motionären i fjol anförde
för eu förändring i våra förhållanden, på något vis äro upplysande
för den ändring, han har föreslagit.
Men huru äro förhållandena på andra ställen? Det finnes väl
flera representativa stater än Frankrike, Holland, Belgien och
Danmark. Jag skall tillåta mig eu öfversigt. Jag skal! börja i
Europas sydvestra hörn, med Portugal. Der utgöres öfverhuset
af dels ärftliga senatorer, stälda på gradvis afskrifning genom lagen
den 24 Juli 1885, dels 100 senatorer, på lifstid utnämnda af Konungen,
förutom de kongl. prinsarne; vidare 12 biskopar, och 50
ledamöter, valda ur de klasser, bland hvilka Konungen utnämner
pärer på lifstid, samt 45 ledamöter, valda indirekt af de olika
administrativa distrikten.
N:o 23. 6
Lördagen den 14 April.
Ifrågasatt I Spanien består öfverhuset af dels ärftliga senatorer och dels
ändring i be- på lifstid utnämnda af Konungen till ett antal af 180 och dessutom
^rörandTval valda af statskorporationer, kyrkan och universiteten in. fl.,
rbarhet till'' Va omval jes hvart femte år. I dessa båda länder är så
Första
Kam- ledes omloppstiden vida längre än hos oss. Från Portugal, Spamaren
m. m. nien går jag till Stora Britannien. Der utgöres öfverhuset af ärft(Forts)
liga pärer och pärer utuämnda af Konungen; vidare pärer dels i
kraft af innehafvande embete (biskopar) dels genom val för lifstid
(irländska pärer) och dels genom val för parlamentssession (skotska
pärer). Äfven der är således tjenstgöringstiden längre än hos oss.
Jag frågar nu, om motionären vill påstå, att Stora Britannien är
ett land, som kan räknas till dem, hvars representantförsamling
icke kan betraktas såsom »representativ»?
I Österrike utgöres Herrenhaus af prinsar af kejserliga familjen,
komna till myndig ålder, 17 erkebiskopar och biskopar af
furstlig rang, 68 större godsegare af ärftlig adel, nämnda åt kej
saren, och 113 ledamöter på lifstid, nämnda af kejsaren. Äfven
der är således omloppstiden mycket längre än hos oss.
I Ungern utgöres öfverhuset af erkehertigar, komna till myndig
ålder, af 40 erkebiskopar, biskopar och kyrkliga dignitärer af
katolska kyrkan, 11 kyrkliga och lekmannarepresentanter för den
protestantiska bekännelsen, 82 ledamöter på lifstid, nämnda af
kejsaren, 286 ärftliga ledamöter, som betala årligen i jordskatt
3,000 floriner, och 17 ledamöter i kraft af sitt embete (statsdignitärer).
I tyska riket består, såsom bekant, riksrådet af 58 ledamöter,
hvilka utses af de särskilda staternas regeringar.
I Italien består öfverhuset af prinsar af den kongl. familjen
och ett obegränsadt antal medlemmar, som nämnas af Konungen
på lifstid bland framstående män inom vetenskapen och literaturen
eller män, som annars intaga en framstående samhällsställning
eller också betala i skatt 3,000 lire. Det synes således, att i alla
dessa stater är omloppstiden mycket längre än hos oss, så att
den anmärkning, som motionären framstält, att nemligen omloppstiden
här är för kort, icke har skäl för sig.
I år har motionären kommit med ett nytt skäl — ■»ett, men
ett lejon». Han säger, att det skälet »icke har blifvit så uppmärksammadt,
som dess stora betydelse förtjena!. I det anförande
till statsrådsprotokollet den 5 januari 1863, hvari nu gällande
riksdagsordnings författare utvecklade motiven för dess hufvudbestäminelser,
yttrades, att man afsett att åt Första Kammaren
»bereda ett i sann mening aristokratiskt element genom stadgandet
att dess ledamöter icke erhålla arfvoden». Denna afsigt har icke
gått i fullbordan; med en »i sann mening aristokratisk» representantförsamling
har man aldrig menat eu embetsmannakammare,
hvilket numera är Första Kammarens mest i ögonen fallande
karakter.» Och han uppgifver, att innevarande år, 1894, finnes
7 N:o 23.
Lördagen den 14 April.
1 Första Kammaren icke mindre än 87 nuvarande eller f. d. Ifrågasatt
embetsman, deri inberäknade 6 i hoftjenst anstälda personer. Då ändring i belag
såg denna siffra, 87, slog den mig verkligen med förvåning.
Jag tänkte: huru i all verlden bar ban kommit till denna siffra? i)ar]ief till
Jag började räkna i förteckningen öfver kammarens ledamöter, Första Kärn.
ecb jag fann då, att motionären såsom nuvarande eller f. d.maren m. m.
embetsman räknat alla, som icke äro grosshandlare, bruksegare, (Forts.)
godsegare, landtbrukare, och derjemte 3 fabriksidkare, 3 läkare,
2 ingeniörer och en apotekare. Jag fann till min stora förvåning,
att min ringa person räknas till f. d. embetsman. Då han vidare
talar om de »väl aflönade embetsmännen», fann jag mig föranlåten
att anställa en sjelfpröfning öfver huru mycket jag i
statens tjenst uppburit. Jo, seda i jag varit officer några år, fick
jag för en kommendering till ett öfningsläger uppbära 15 kronor;
derå år efter det jag lemnat den aktiva tjensten, blef jag kommenderad
att exercera fosterlandets beväring i 15 dygn, för hvilket
uppdrag jag uppbar 30 kronor, summa — 45 kronor, som jag
uppburit i statens tjenst Och ändå är jag räknad bland »väl
aflönade» embetsman! Åtminstone har jag icke blifvit fet på
denna adöning. Då är det bättre att vara i Riksdagens tjenst.
Då jag var ledamot af Andra Kammaren, uppbar jag under 9 år
1,200 kronor årligen, hvilket gör 10,800 kronor. Det var mycket,
jag erkänner det, det var till och med för mycket, men jag får trösta
mig med att jag i detta afseende icke var ensam om den saken.
Nu säger motionären: »Huru högt man än må uppskatta de
personers förtjenster, hvilka erhålla uppdraget genom ett val, som
under sådana förhållanden bestämmes mindre af förtroendet än
af nödvändigheten att fullgöra ett åliggande, är det ju klart, att
den karakter och den s. k. karaktersskilnad från Ändra Kammaren,
som grundlagen afsett, icke kan af Första Kammaren
förvärfvas eller bibehållas.» Det är för mig icke alls »klart».
Ty vi kunna ju icke alla vara grosshandlare eller bruks- och
godsegare eller landtbrukare, och att den omständigheten, att vi
icke kunna vara det, skulle omöjliggöra, att denna »karaktersskilnad
från Andra Kammaren» skulle kunna förvärfvas eller
bibehållas, kan jag icke fatta. Lika litet kan jag fatta, att dessa
samhällsklasser företrädesvis skulle representera ett »i sann mening
aristokratiskt» element. Huru har nu motionären tänkt sig, att
detta aristokratiska element skulle komma till heders? Jo, han
föreslår eu nedsättning af census till Första Kammaren till 40,000
kronor eller till eu inkomst af 2,000 kronor, och så vill han gifva
arfvoden åt Första Kammarens ledamöter. Ja, sätten här i verlden
äro mångahanda, men att det sättet är det råtta, betviflar jag.
Jag tror, att nästa gång motionären sadlar sin politiska pegas,
får han brodda den med litet bättre skäl än för närvarande,
hvarför jag icke kan annat än instämma i utskottets tillstyrkan,
att »motionen icke må föranleda någon Riksdagens åtgärd».
N:o 23. 8
Ifrågasatt
ändring i be
stämmelsema
rörande valbarhet
till
Första Kammaren
m. m.
(Forte.)
Lördagen den 14 April.
Friherre Klinckowström: Innan jag fortsätter mitt yttrande
rörande denna vigtiga fråga, kan jag icke neka mig att förklara,
det jag icke gillar den ifrågavarande motionen, utan kommer att
sluta mig till deras antal, som yrka afslag på densamma. Men
- långt ifrån att anse denna kammares sammansättning så beskaffad,
som den borde vara för att gagna det gemensamma fäderneslandet,
anser jag, att den behöfver undergå många förändringar
till det bättre; och det förvånar mig, att konstitutionsutskottet bär
så knapphändigt affärdat denna fråga och dermed gifvit Riksdagen
ett fullständigt fattigdomsbevis på sitt åtgörande. Det är högst
bedröfligt! Herrarne känna litet hvar, att konstitutionsutskottet,
det främsta af alla utskott i Riksdagen, har sig uppdraget att
oombedd utan påminnelser, framställa de förslag till ändringar i
grundlagarne, som utskottet anser vara högst nödiga, nyttiga och
möjliga att verkställa, och flere anledningar till sådana förändringar
gifvas, Gud nås så visst, rörande denna kammare.
Hvad nu beträffar den ifrågavarande motionen, vill jag nämna
några anledningar för mig att motsätta mig densamma.
Uti 9 § i det förslag, som motionären har aflemnat till
Riksdagen rörande ändring uti Första Kammarens sammansättning,
förekommer, att den, som skall väljas till ledamot af Första
Kammaren, skall hafva »fastighet till taxeringsvärde ej understigande
40,000 riksdaler». Det är rörande denna bestämmelse,
som jag icke nu för första gången förklarar, utan flere föregående
gånger här i denna kammare, då denna fråga varit före, har
förklarat, att det är origtigt att bestämma detta egendomsvärde
på grund af taxeringsvärdet ensamt; ty, mine herrar, det är ju
alldeles gifvet, att en egendom kan vara taxerad till 100,000
kronor och egaren kanske ändå icke rår om eu skilling. Det
borde väl egentligen vara bestämdt så, att de gällande inteckningarna
i egendomen skulle afdragas, och hvad som resterar,
hvad som sålunda är egarens verkliga tillhörighet, skulle utgöra
grunden för beräkning af det värde, för hvilket han kunde väljas
till ledamot af Första Kammaren. Ty det är icke en gång, utan
flera gånger — jag vill icke nämna några namn — då ledamöter
af denna kammare suttit här på grund af sin egendoms taxeringsvärde
och hafva i sjelfva verket varit fullkomliga proletärer,
hafva icke egt en skilling, och då de äfven stundom under deri
tid de varit ledamöter i kammaren gjort cession, har det också
visat sig, att de icke egt någonting. Detta kan väl icke vara
lagstiftarens mening, utan det är ett bedröfligt förbiseende; och
det synes mig, som om konstitutionsutskottet iort oombedt göra
Riksdagen uppmärksam derpå och föreslå de ändringar, som
kunde i detta fall vara tjenliga och rigtiga.
Här står vidare i samma 9 §: »Kommer riksdagsman, efter
det han vald blifvit, i den ställning, att han ej längre skulle
varit valbar till ledamot i kammaren, frånträder han sin befatt
-
9 N:o 23.
Lördagen den 14 April.
ning.» Ja, hvem är det, som skall kontrollera detta? Det finnes Ifrågasatt
icke i grundlagen sagdt, hvilken myndighet som skall kontrollera ändring i bedetta.
, och hvilken myndighet skall anmärka det och till hvem. Yrande.6ml
Här har icke eu, utan flera gånger till följd deraf händt, att leda- barhet till
möter, som hafva inkommit i kammaren för många år tillbaka, Första Kamhafva
så småningom fått sina affärer så undergräfda, att de bortmnren m- mafträda
från sin befattning i kammaren, men icke gjort det, ty (Forts.)
der det icke finnes någon anklagare, finnes icke någon domare.
Detta är således också något, som konstitutionsutskottet synes
mig äfven hafva bort föreslå förändring uti. Konstitutionsutskottet
har mer än tillräcklig tid, mine herrar, att sysselsätta sig med
att uppsöka och för Riksdagen framställa de anledningar till anmärkning,
som finnas mot nuvarande grundlagar, och söka åstadkomma
förändring till det bättre uti desamma. Men om man
granskar, riksdag efter riksdag, hvarmed det sysselsatt sig, så gör
detta utskott skäl för det namn, som sedan lång tid tillbaka blifvit
utskottet tilldeladt, att det nemligen är ett s. k. ledighetsutskott.
Och detta är verkligen sant; men så borde det icke vala, om
konstitutionsutskottet sin pligt likmätigt åtlydde de grundlagar,
som föreskrifva hvad utskottet bör göra.
Det har af den föregående talaren blifvit ganska vidlyftigt
ordadt om den tid mandat för ledamöter i denna kammare skulle
räcka. Denna tid har af motionären blifvit nedsatt från 9 till
6 år. Jag finner denna fråga vara ganska likgiltig. Jag skulle
snarare votera för 6 år, derför att då hade valmännen oftare
tillfälle att göra sig af med ledamöter i denna kammare, som
blifvit valda, emedan valmännen voro okunniga om deras åsigter
eller blifvit bedragna af deras yttranden, då de skulle väljas.
Efter 6 år kunde de då göra sig af med dessa för dem otjenliga
representanter.
I 23 § föreslår motionären ersättning för resekostnad till och
från Riksdagen samt arfvode af 1,200 riksdaler — han har skrifvit
riksdaler, men han menar väl kronor — för hvarje lagtima riksdag,
och sedan några bestämmelser för det fall att riksdagen
icke räcker fyra månader, såsom lag är. Jag tror, den föregående
talaren har gjort sig litet lustig öfver detta, men frågan är verkligen
allvarsammare, än han inbillar sig. Det är nemligen
bekant, att i Riksdagen såväl i Första som Andra Kammaren
finnas embets- och tjensteman till ett antal af 145, af hvilka
officerare och underofficerare 25, civile embets- och tjensteman
86, prester 8, universitets- och elementarlärare 23 och folkskolelärare
3. Jag har dessa upplysningar ur »Aftonbladet» för den
15 januari 1894 och har afl anledning tro, att de äro rigtiga.
Dessa embets- och tjensteman, mine herrar, hafva aflöning af
staten ända från 23,000 kronor till 4-, 5 ;i 6,000 kr. Do af
dessa riksdagsmän, som äro boende i Stockholm, hafva derjemte
byresersättning för sin bostad. Att dessa herrar, som utgöra ett
N:o 23. 10
Lördagen den 14 April.
Ifrågasatt antal af i det närmaste 30 procent utaf samtlige riksdagsmännens
ändring i be antal, hafva i många hänseenden andra intressen och andra
‘''rörande6val- &8igter, än de ledamöter af kamrarne, som icke äro embeis- och
barhet till tjensteman med lön på stat, är ju gifvet. Ty under de 4 månader,
Första Kant dessa herrar äro ledamöter af Riksdagen, behålla de sin lön och
maren m. m. sjn inqvartering och afstå endast sina tjenstgöringspenningar —
(Foils.) kanske icke alltid det heller — och hafva således effektivt en
aflöning för sin riksdagsmannaverksamhet. Vi andra, som icke
äro embets- och tjensteman på stat eller aflönade i kommunens
tjenst, hafva ingenting i Första Kammaren, utan få lof att underhålla
oss sjelfva; och de, som äro från landet och äro ledamöter
i denna kammare, få här föra ett ganska dyrt lefnadssätt, synnerligast
om de, såsom mycket naturligt är, vilja vara tillsammans med
sina familjer under hela riksdagstiden. Sådant är ingalunda rättvist.
Jag vet icke, hvad det skall vara för, om jag så får säga, högfärd
af många i denna kammare att vilja visa sitt aristokratiska
element derigenom, att de icke vilja mottaga något arfvode för
sin ofta ganska stora och besvärliga verksamhet inom Riksdagen.
Hvarför skola alla dessa embets- och tjensteman blifva aflönade,
alla tillräckligt och somliga mer än tillräckligt för sin verksamhet
i statens ijenst? Vi tjena ju också staten, och aflöning för statstjenst
går, om man så vill, igenom hela statens idé ända upp
till den högsta personen inom samhället. Hvarför skola då endast
de Första Kammarens riksdagsmän, som icke äro embets- och
tjensteman på stat, vara beröfvaae ett sådant arfvode? Jag är
fullt ut lika mycket som någon annan aristokratiskt sinnad, men
jag kan försäkra herrarne, att jag skulle med tacksamhet mottaga
ett sådant arfvode för principens skull. Jag år tacksam, att jag
icke behöfver det, men jag anser principen rigtig, och det skulle
glädja mig, om den blefve etablerad, ty det kunde nog finnas en
och annan i denna kammare, som icke är i samma lyckliga
ekonomiska förhållanden som jag. Jag har satt min verksamhet
som riksdagsman uti att verka för det, jag anser rätt och billigt,
och alldeles icke i att söka bevaka mina enskilda intresseu.
Som jag nämnde, är det ett verkligt fattigdomsbevis det slut,
hvartill konstitutionsutskottet kommit och hvarigenom utskottet
anhållit, att motionen icke må föranleda till någon Riksdagens
åtgärd. Mot detta förslag har jag ingenting att invända, nemligen
att motionen icke kan i dess närvarande skick föranleda till någon
åtgärd. Men jag tror, att jag liksom Riksdagen i allmänhet varit
berättigad att förvänta, att utskottet hade litet allvarsammare, än
som skett, sysselsatt sig med denna fråga. Jag skall bedja att
endast få nämna några anledningar till förändring i kammarens
sammansättning, hvilka jag icke nu för första gången framställer,
utan har gjort det många gånger och redan så tidigt
som 1885.
Jag anser således, att embets- och tjensteman i allmänhet
Lördagen den 14 April.
11 N:o 23.
icke böra vara ledamöter i Riksdagen. Jag kommer från förra Ifrågasatt
riksdagen i båg, att eu värderad ledamot i denna kammare, herr dvdring 1 beSamzelius,
tog sig före att bestrida denna min åsigt. Han började ^rörande6valmed
att säga mig åtskilliga rätt närgångna saker öfver mitt sätt barlxet till
att uttala min mening i Riksdagen. Detta är nu en sak, som det Forsta Kamicke
tillhör mig att bedöma; om jag icke kan uppnå hans val-mnren m- fåtalighet,
får jag nöja mig med något mindre, och för öfrigt har (torts)
jag gjort till regel att icke besvara det, som rör mig personligen.
Men han hade derjemte, för att försvara ernbets- och tjenstemännens
närvaro, ett kort, men ganska drastiskt yttrande, nemligen
att dessa ernbets- och tjensteman lira nog bra att hafva i Riksdagen.
Huruvida de äro nog bra att hafva, derom kan här
visserligen tvistas. Att man kan behöfva herrar embete- och
tjenstemäns stora kunskaper och den stora vana vid ärendenas
behandling, som de hafva, är rigtigt. Men jag kan förklara, att
lika väl som Riksdagen har behof deraf, lika väl kan den nöja
sig med de f. d. ernbets- och tjensteman, som den, synnerligast i
denna kammare, har af alla kategorier. Här finnas f. d. statsministrar,
f. d. finansministrar, f. d. generaler och generaldirektörer och
presidenter, med ett ord sagdt, alla slag af högre civila och
militära embetsman, och jag tror icke, att herr Samzelius kan
neka, att dessa män hafva fullt ut lika mycken kunskap och
skicklighet, som de ännu sin tjenst utöfvande, men dertill hafva
de något, som i tjenst varande embetsman icke kunna hafva,
nemligen vida mera oberoende och vida större frihet att yttra sig
i vissa ömtåliga frågor. Om lierrarne gå igenom Första Kammarens
protokoll från föregående riksdagar och äfven från innevarande
riksdag, skolen I, mine herrar, finna, hur sällan de ännu
tjenstgörande förtroendeembetsmännen tittalat sina åsigter. Dessa
personer hafva, derom är jag öfvertygad, ofantliga kunskaper
samt ofantlig erfarenhet, och en stor del af dem har mycket
större vältalighet än vi andra, hvilka icke hafva tjenst på stat.
Men det är underligt att så får ske och origtigt af grundlagen
att tillåta dessa förtroendeembetsmän deltaga i kammarens förhandlingar;
ty det finnes sådana obändiga och frihetsälskande
personer bland kammarens högst betrodde män, hvilka äro ledamöter
af Riksdagen, att de skulle kunna störta sig och sin framtid
derigenom, och jag skulle kunna framdraga flera faktiska bevis
från framfarna tider på att så har varit fallet.
Det är sålunda eu vigtig punkt, som jag anser böra åtminstone
diskuteras, när en så allvarlig fråga förekommer, men jag hade
en annan åsigt om eu förändring till ett bättre af denna kammare,
hvilken åsigt jag redan vid 1885 års riksdag framlade och uttalade
i denna kammare genom en då väckt motion. Det skall
måhända väcka förvåning hos många i Kammaren, men om
herrarne noga tänka efter, så är den både vigtig och rigtig. Jag
motionerade då om rätt för myndig prins af det kong!, huset att
N:o 23. 12
Lördagen den 14 April.
Ifrågasatt
ändring i bestämmelserna
rörande valbarhet
till
Första Kammaren
m. m.
(Forts.)
få deltaga i kammarens öfverläggningar, och under de 9 år, som
sedan dess förflutit, har jag hatt rika anledningar att reflektera
öfver detta ämne, och jag kan ej frångå min åsigt, att det vore
både rättvist och billigt samt skulle lända det gemensamma
fäderneslandet till stor båtnad. Yi hafva, som bekant, i Sverige
tre till myndiga år komna kongl. prinsar. Deras uppfostran, deras
taktfullhet och deras skicklighet i de få befattningar, hvilka
grundlagen tillåtit dem bekläda, äro af den beskaffenhet, att jag
är öfvertygad om att desse män skulle, derest de finge säte och
stämma i denna kammare, vara en prydnad för kammaren, och
hvad mera är, det vore nödvändigt för fäderneslandet och nödvändigt
för deras egen politiska uppfostran. Jag vill ur min
motion nämna, att uti andra konstitutionella länder är ett
helt annat förhållande gängse beträffande dessa prinsars af de
kongl. husen rätt att deltaga i den lagstiftande församlingens
arbeten. I Preussen t. ex. består, enligt dess nu gällande stats
författning art. 65 a, detta rikes första kammare af, bland andra,
de myndige kongl. prinsarne. Enligt Österrikes gällande författning
§ 2 äro, till följd af börd, de fullmyndige prinsarne af det
kejserliga huset medlemmar af den första kammaren (Herrehuset).
(Herr Casparsson har omnämnt, att det för närvarande är ej
mindre än 19 kejserliga prinsar, som derstädes hafva säte). Enligt
Italiens grundlag äro prinsarne af den kongl. familjen medlemmar
af senaten. De hafva säte omedelbart efter ordföranden. De inträda
i senaten efter fylda 21 år och hafva rösträtt efter fylda
25 år. I Stora Britanniens öfverhus sitta för närvarande (d. v. s.
år 1885) sex prinsar af det kongl. huset. I Belgiens första
kammare (senaten) har tronföljaren med det 18:de året säte och
med det 25:te året beslutande rösträtt. Uti Spaniens första
kammare (senaten) hafva konungens och tronföljarens fullmyndige
söner säte och stämma. I Portugals första kammare (senaten)
har kronprinsen och dennes bröder säte och stämma från deras
25 de åldersår.
Yi se sålunda, att exempel finnas från alla de konstitutionella
länder, som jag nu uppräknat — och de äro ej få, och jag tror,
att dessa stater derigenom berådt åt fäderneslandet en stor fördel;
ty vi må betänka, att dessa kongl. prinsar skola efter successionsordningen
tillträda Sveriges krona och tron. Jag har känt eu
grupp af dessa prinsar, af hvilka den tredje i ordningen är vår
nuvarade nådige konung. För deras höga embete och det stora
ansvar, som åligger dem, är det ju alldeles gifvet, mine herrar,
att det skulle vara af stort gagn och nytta att förut hafva deltagit
i statens angelägenheter i alla rigtningar, som vi få göra
vid riksdagarne, och lära sig att studera dessa allvarsamma saker,
att rätt bedöma dem och att yttra sig deröfver. De äro för närvarande
dertill förhindrade, förhindrade att mottaga några embeten
med lön på stat, och alla civila embeten äro för dem stängda.
Lördagen den 14 April.
13 N:o 23.
De kunna endast sysselsätta sig med militära saker och frågor Ifrågasatt
och för (ifrigt tillbringa sin tid med jagt, fiske, annan sport samt ändring\ i bede
sköna konsterna. Jag vill endast fråga eder, mina herrar^Jfrande*valörn
detta kan vara rätta sättet att uppfostra Sveriges konungar? barhet till
Jag tror att hvar och en, som allvarligt reflekterar häröfver måste Första Kammedgifva,
att så ej är förhållandet. Vi skola besinna, att enligtmarm »<• *».
regeringsformens 39 § skall, om Konungen reser utom Sverige (Forts.)
och Norge, riksstyrelsen under Konungens frånvaro föras af den
till tronföljden närmast berättigade prins, om han fylt 18 år.
Enahanda föreskrift lemnas i 40 §, i händelse af Konungens
sjukdom, samt i 43 §, der det heter: »Går Konungen i fält eller
till aflägsnare inrikes orter eller till konungariket Norge reser,
förordne tre ledamöter af Statsrådet, under den ordförande, som Han,
antingen ibland Prinsar af sitt hus etc. särskildt nämner, att föra
regeringen i de mål, Konungen föreskrifver.» Enligt Norges Grundlovs
9 § kunde en prins eller hans äldste son vara vice konung
i Norge vid fylda aderton år, hvilket dock numera är afskaffadt.
Den närmare beröringen, som genom de kongl. prinsarnes
deltagande i Riksdagens förhandlingar skulle ega rum med karnrarnes
ledamöter, skulle utan tvifvel göra de kongl. prinsarne
mera kända af det egentliga folket genom dess ombud, än hvad
nu är fallet.
Detta är verkligen en ganska vigtig fråga, med hvilken
konstitutionsutskottet, efter mitt förmenande, bort hafva något
sysselsatt sig, och jag tror, att vår nådige Konung och de kongl.
prinsarne skulle med tacksamhet mottagit ett sådant tillfälle att
tå bevista våra öfverläggningar i stället för att sitta på läktaren,
såsom vi här om dagen sågo prins Carl göra, hvilket jag ej kan
neka till djupt smärtade mig.
Jag hade visserligen mycket mera att tillägga i denna fråga,
men det är öfverflödigt, när ändå motionen faller här, och detta
kommer att ske, såsom den väl förtjenar i sin nuvarande form,
såsom jag hoppas, utan votering. Men jag vill begagna tillfället
att yttra mig uti en så öfvermåttan verkligen vigtig fråga som
omdaningen af vår Första Kammare, hvilken ej i alla afseende!!
är hvad den borde vara för att rätt vårda sig om landets angelägenheter.
Jag är icke den, som likt åtskilliga venstermän i
Andra Kammaren vill afskaffa Första Kammaren — tvärtom anser
jag det vara både rigtigt och nyttigt, att den tinnes såsom eu
hämsko på de alltför långt drifna liberala idéerna i Andra Kammaren,
men jag önskar att Första Kammaren ville vara ett verkligt
uttryck af det svenska folkets önskningar och behof, och att
den kunde fritt röra sig, yttra sig och besluta utan att vara bunden
af några enskilda intressen eller fördomar, och jag önskar lifligt,
att våra kongl. prinsar, komna till myndig ålder, måtte kunna
få bland oss deltaga i våra öfverläggningar.
N:o 23. 14
Lördagen den 14 April.
Ifrågasatt Herr Sjölin: Bland de många förslag, som inkommit till
ändring i be- Riksdagen rörande förändringar i riksdagsordningen och särskildt
^orande^val- beträffande ledamöternas i Första Kammaren valbarhet, har blott
barhet till ett enda och detta endast uti en enda punkt tilltalat mig. Jag
Forsta Kam- är nemligen af samma uppfattning som konstitutionsutskottet der
maren m. in. utmnan, att om man skulle tillmötesgå motionärens här fram(Forts.
) stål da förslag, skulle man absolut förändra Första Kammarens
karakter, och en ändring i den rigtningen vill jag ej vara med
om. Men jag har dock den uppfattning, att man i ett enda fall
skulle kunna gå Andra Kammarens reservanter inom utskottet
till mötes, nemligen herrar Ljungman m. fl. i afseende på 12 §,
der dessa reservanter föreslå, att riksdagsman i Första Kammaren
»åtnjuter af statsmedel ersättning för resekostnad till och från
riksdagen såväl vid dennas början och slut, som då ledighet från
riksdagsgöromålen af kammaren beviljats.» Jag kan ej förstå, att
deri skulle ligga någon fara från den sida sedt, som man vill betrakta
såsom fara att göra detta medgifvande, ty en motsvarande
förmån hafva redan alla de representanter, som äro boende t. ex.
i Stockholms stad eller i dess närhet. De hafva ej denna utgift
för resekostnader, och derför vore det enligt min uppfattning endast
en åtgärd af rättvisa och billighet, att representanterna från
hela riket vore i detta afseende likstälda, och efter de upplysningar
jag fått tror jag knappt, att det finnes något land i Europa,
med undantag af England och Spanien, der ej representanterna
i riksförsamlingen hafva åtminstone reseersättningar. Jag
skall tillåta mig att i afseende härå anföra några exempel.
Österrike: 15 kr. om dagen; resekostnadsersättning.
Baden: 11 kr. om dagen jemte jern vägsbiljetter; öfverhusets
ledamöter icke betalda.
Baiern: I regel ingen betalning, men fria resor å statsjernvägarne.
9 kr. om dagen åt de ledamöter, som icke äro bosatte,
der riksdagsförsamlingen möter, men endast för hvar dag de äro
närvarande.
Belgien: 310 kr. i månaden för dem, som icke äro bosatte i
Briissel; inga fribiljetter eller resekostnadsersättningar.
Bulgarien: 14 kr. 75 öre pr dag under sessionen, dock att
de, som äro bosatte å riksdagsorten, blott bekomma 11 kr. pr
dag; första klass jernväg eller 45 öre pr km.
Danmark: 6 kr. pr dag och verkliga resekostnaders ersättning;
friplats å kongl. teatern.
Egypten: 1,620 kr. för ledamöter från Kairo och 4,500 kr.
för dem från landsorten, jemte resekostnadsersättning.
Frankrike: 6,500 kr. om året; fria resor å jernvägarne.
Tyskland: Ingen betalning, men fria resor.
Grekland: 1,300 kr. pr session.
Ungern: 3,600 kr. om året samt 1,200 kr. hyreaersättning.
Nedsatta afgifter å statens och enskildes jernvägar.
Lördagen den 14 April.
15 N:o 23.
maren m. m.
(Forts.)
Holland: 3,000 kr. om året samt reseersättningar åt andra Ifrågasatt
kammarens ledamöter äfvensom 15 kr. om dagen och dito åt ändring i beförst»
kammaren. SÄ
Portugal: All betalning upphörde i september 1892 med un- barhet till
dantag för koloniernas representanter. Fria resor till och frånborsta
Lissabon å statens jernvägar. Vid ömmande omständigheter må *......
valkrets betala sin representant 13 kr. 50 öre om dagen.
Preussen: 13 kr. 50 öre om dagen jemte reseersättning.
Rumänien: 18 kr. om dagen; fria resor.
Sachsen: 11 kr. om dagen; fria resor.
Serbien: 7 kr. om dagen. 2 kr. 10 öre i timmen i reseersättning.
Norge: 12 kr. pr dag, 10 kr. för resekostnader jemte ersättning
af verkliga jernvägs-, skjuts- eller ångbåtsbiljetter. Fri sjukvård
och läkare, »ett privilegium, som af ledamöterna sjelfve utsträckts
derhän, att de nu hafva fria gymnastikkurser, massage,
bad, sjukvin».
Schweiz: 14 kr. 50 öre pr dag jemte reseersättning.
Det är sålunda tydligt, att en sådan reseersättning förekommer
litet hvarstädes, och då jag icke kan förstå, att detta skulle
kunna medföra någon rubbning i Första Kammarens karakter,
utan endast vara en gärd af enkel rättvisa, så tycker jag, att
man åtminstone skulle kunna tillmötesgå reservanternas förslag i
denna punkt. Jag skall dock ej tillåta mig att göra något yrkande
i detta afseende, då jag tror mig på förhand veta, att det
ej skulle hafva någon utsigt till framgång, men jag har tillåtit
mig uttala min uppfattning i denna fråga, om åsigterna en gång
skulle ändra sig derhän, att man finner denna sak vara värd att
tänka på och beakta. Jag har blott velat antyda, att jag finner
billighet och rättvisa bjuda, att kamrarnes ledamöter blifva uti
ifrågavarande afseende likstälda, de må nu vara bosatta i närheten
af eller långt från den plats, der Riksdagen är samlad.
Herr Almén: En talare har villigt erkänt, att stor sakkunskap
kan finnas hos de embetsman, hvilka äro ledamöter af kammaren,
särskildt förtroendeembetsmännen, men tillika uttryckt
sin förundran öfver att de ännu i tjenst varande embetsmännen
så sällan yttra sig vid kammarens öfverläggningar, hvilket han
åter uttydde såsom bevis å bristande sjelfständighet hos dem.
Jag ber att i anledning häraf få fästa uppmärksamheten på eu
förklaringsgrund, som bär ligger vida närmare till hands, nemligen
den, att personer finnas, hvilka hafva en sådan aktning för
kammarens dyrbara tid, att de ej vilja tidt och ofta upptaga
densamma med långa anföranden. Jag har endast velat begagna
detta tillfälle att få yttra min mening.
N:o 23. 16
Lördagen den 14 April.
Ang. ordnandet
af pensionaförhållandena
vid
intendenturcorpsen.
Efter härmed slutad öfverläggning bifölls hvad utskottet i
förevarande utlåtande hemstält.
Vid förnyad föredragning af konstitutionsutskottets den 11
och 13 innevarande april bordlagda utlåtande n:o 6, i anledning
af väckta motioner, åsyftande förändrade bestämmelser i fråga om
vilkoren för rätt att välja riksdagsmän i Andra Kammaren, bifölls
hvad utskottet i detta utlåtande hemstält.
Vid förnyad föredragning af statsutskottets den 11 och 13 i
denna månad bordlagda memorial och utlåtande:
n:o 37, med förslag till åtskilliga stadganden, som böra införas
i det nya reglementet för riksgäldskontor, och
n:o 38, i anledning af väckt motion om ändring af § 4 i
gällande stadgar för Riksdagens bibliotek,
biföll kammaren hvad utskottet i nämnda memorial och utlåtande
hemstält.
Föredrogs å nyo statsutskottets den 11 och 13 innevarande
april bordlagda utlåtande n:o 39, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition till Riksdagen angående ordnandet af pensionsförhållandena
vid intendenturcorpsen.
Herr statsrådet friherre Rappe: Jag ber att få erinra kammaren
om att i afseende på denna fråga biföll Första Kammaren
vid sistlidne riksdag samma förslag, som Kongl. Maj:t nu ånyo
framlagt, och att i Andra Kammaren endast fattades några få
röster för att Kongl. Maj:ts proposition äfven der skulle bifallits.
I den redogörelse, som utskottet lemnat för Kongl. Majrts förslag,
synas mig vara framstälda så talande skäl för bifall till detsamma,
att det ej kan annat än väcka förvåning, då utskottet sedermera
kommer till ett helt annat resultat, och de skäl, som utskottet
förebringat för sin åsigt, synas mig äfven vara så svaga, att, då
de sammanställas med dem, hvilka förut anförts vid redogörelsen
för det kongl. förslaget, man måste finna det märkvärdigt, att utskottet
kommit till den slutsats, dess utlåtande innehåller. Utskottet
säger nemligen med afseende på fältintendenterna och förrådsförvaltarne,
att dessa befattningar icke, enligt utskottets uppfattning,
»kräfva samma rörlighet och spänstighet som intendenter
-
Lördagen den 14 April.
17 N:o 23.
nas, utan synas mera likstälda med vanliga civila tjenster», hvarför
utskottet ock anser »rätten till fyllnadspension böra inträda
först vid 05 år och skyldighet att afgå från tjensten med sådan
pension vid 68 lefnadsår, hvilket skulle medföra en väl behöflig
besparing i de betydande kostnaderna för arméns pensionering.»
Sålunda tvenne skål: dels påståendet, att fältintendenterna och
förrådsförvaltarne ej behöfva samma rörlighet som intendenterna,
dels att det skulle beredas statsverket eu behöflig besparing i
kostnaderna för arméns pensionering, om denna anordnades i enlighet
med utskottets förslag.
Jag vill då visa, att det första påståendet, utskottet här framställer,
ej håller streck i verkligheten, vare sig i fråga om krig
eller fred. Det är visserligen sant, att fördelningsintendenterna i
likhet med intendenterna hafva åligganden, hvilka kunna sägas
vara rent formella, nemligen eu del löpande ärenden, för hvilkas
skötande det ej fordras större rörlighet hos de ena än hos de andra;
men hvad som skiljer fördelningsintendenternas verksamhet
från regementsintendenternas och som just gör, att de förra behöfva
en högre grad af rörlighet än de senare, är den vigtigaste
delen af deras uppdrag, just deras raison d’étre. Man ansåg
nemligen nödvändigt, vid införandet af den nya arméorganisationen,
att särskildt i arméns administration borde åstadkommas
eu bättre kontroll och mera initiativ, och det är just denna fördelningsintendenternas
ledande och kontrollerande verksamhet,
som är det hufvudsakliga i deras befattning. Arméförvaltningen,
som har sin verksamhet koncentrerad på ett enda ställe i landet,
förmår ej utsträcka sin verksamhet så, som de nya förhållandena
göra det nödvändigt, då armén är fördelad inom vårt
vidsträckta land på sätt nu är fallet. Då dertill kommer, att genom
den nya härordningen de medel, man har att förvalta, blifva
vida mera betydande än förut, följer deraf också, att nödvändigheten
att på det noggrannaste kontrollera den administrativa
verksamheten blifvit så mycket större.
Det är klart, att dessa fördelningsintendenters verksamhet kan
utöfvas på många olika sätt, mera eller mindre samvetsgrant.
Jag vill ej säga, att samvetsgrannheten behöfver brista, men hvad
som åligger dem kan utföras med mera eller mindre förutseende,
och just på det att fördelningsintendenterna skola kunna utöfva
sin lodande verksamhet på det sätt, att armén tillförsäkras den
största möjliga ekonomiska garanti, just derför fordras det, att
dessa tjensteman besitta den fullaste vigör. Armén behöfver ju
en generalstab för att allt hvad som rör operationer och dylikt i
fält må komma att ordnas på det bästa sätt. Intondonturens
verksamhet är lika vigtig, kan man säga, ty utan tillfredsställande
intendentur är det omöjligt leda armén på tillfredsställande sätt;
men dessutom gäller det här penningar och utgifter, och i samma
mån som fördelningsintendenterna väl utföra sina åligganden, i
Första Kammarens Prof. 1894. N:o 23.
Ang. ordnan
det af pensionsf''mhållandena
vid
intendenturcorpscn.
(Forts.)
2
N:o 23. 18
Lördfsgen den 14 April.
Ang. ordnandet
af })ensionsförhållandena
vid
intendenturcorpsen.
(Ports.)
samma mån tillförsäkras åt krigsstyrelsen ock statsverket de största
möjliga besparingar, ock de medel, som sålunda kunna bevaras
åt statskassan, gå till högst betydliga belopp. Man beköfver
blott tänka på hvad ett öre spelar för en roll vid portioner
och beklädnad, för att inse af kura stor vigt det måste vara, att
med den utveckling, vår armé nu fält, till fördelningsintendenter
kafva fullt dugliga personer. Ännu mera kommer detta förhållande
att framträda \ krigstid. Så snart det gäller de högre militära
myndigheterna i fält, kan man säga, att hvarje befallning
angående truppernas rörelser åtföljes af eller kar vid sin sida såsom
komplement någon administrativ åtgärd. Derför måste ock
fördelningsintendenterna åtfölja fördelningsgeneralerna så, att de
ständigt må kafva en öfversigt öfver fördelningsgeueralens dispositioner
ock omedelbart kunna ordna alla förhållanden bakom
armén, hvarigenom denna kan vara säker att ständigt kafva sina
behof tillgodosedda å rätt tid ock i tillräcklig mängd. När sedan
efter slutadt dagsarbete man, kommit i qvarter, gäller det för
dessa fördelningsintendenter att sätta i verket de dispositioner,
som de, tack vare deras ständiga uppehållande till häst vid fördelningsgeneralens
sida, inse vara nödvändiga. När vi då tänka
os3 truppernas förläggning på olika ställen ock denna tjenst
bakåt, som består i upprättandet af magasin och anordnande af
alla de etablissement, som höra till förvaltningen, kunna vi förstå,
hvilken rörlighet som är nödvändig, om allt detta skall kunna
göras i rätt tid och med den kontroll, som bär icke mindre än
under fredsförhållauden är nödvändig. Jag tänker, att genom
dessa få ord det skall för en hvar af kammarens ledamöter vara
klart, att om någonsin det behöfs att ega tjensteman som äro
vid full lifskraft, gäller det just fördelningsintendeuterna.
Nu säger man vidare, att det skulle bli eu så stor besparing
i »de betydande kostnaderna för arméns pensionering», om rätten
till fyllnadspension framflyttades till 65 år med skyldighet att
med sådan pension afgå vid 68 lefnadsår. Jag har anmodat
professor Rosén, som är sakkunnig i detta hänseende, att räkna
ut, hvilken vinst skulle uppstå genom att framskjuta för desse
peusioneriugsåldern på sätt utskottet föreslagit, och han har lemnat
den uppgiften, att hela vinsten uppgår till omkring 3,000
kr., och det mesta, som kan komma i fråga, är 4,500 kr. Således
är ju viusten ganska ringa.
Jag medgifver, att jag hittills talat endast om fältiutendenterna
och icke yttrat mig om förrådsförvaltarne. Några ord äfven
om dem! Jag vidgår villigt, att med afseende å dem förefinnas
icke samma skäl för att de skola vara så pass unga och
kraftiga som fördelningsintendeuterna, hvilka jag sätter framför
alla de andra intendenterna, men jag tror, att de skäl, som blifva
åberopade i Kongl. Maj:ts proposition, äro af den beskaffenhet,
att de kunna tala, och den ekonomiska vinst, som skulle
Lördagen den 14 April
19 N:o 23.
uppstå genom framflyttande af desses pensionsålder till 65 och Äng. ordnan68
år, är äfven ringa, då den enligt samma uppgift af professor <lf
Rosén uppgår till endast något öfver 3,000 kronor. landena^id
Men om således det ej förefaller mig, som om några talande intendenturskäl
finnas för att, på sätt utskottet har föreslagit, ändra Kongl. corpsen.
Majris förslag, är det å andra sidan ganska visst, att högst be- (Forts.)
tänkliga olägenheter skulle uppstå genom en sådan åtgärd, och
det är derom jag nu slutligen vill säga några ord. Då organisationen
först af Kong!. Maj:t framlades vid urtima riksdagen 1892,
skulle fällintendenterr.a eller den intendenturpersonal, som bär
regementsofficers grad, uppgå till ett antal af 12 personer. Vidare
var intendenternas antal större än det, som sedermera blef
Riksdagens beslut. Under loppet af utskottets arbete gjordes först
den afprutniDgen på Kongl. Maj ris förslag, att personalen minskades.
Man borttog öfverfältintendenten, som hade öfverstes rang,
två fältintendenter och likaledes minskades något intendenternas
antal. Detta var en förminskning, som gjordes temligen proportionerlig.
Man kan säga, att då man beräknat denna personal
med afseende på hvad som är nödvändigt i fred, att nemligen
vid hvarje regemente skall finnas en regementsintendent och vid
hufvudstationen de tjensteman, som äro nödvändiga, för att det
arbete, som der kräfves, skall kunna utföras, så var det eu olägenhet,
att antalet på detta sätt minskades. Det fans ingen annan
utväg att ersätta det bristande antalet än genom att öka
de tjenstgörande intendentsaspiranternas, de s. k. underintendenternas,
antal från 12 till 18. Detta var dock icke eu så allvarsam
olägenhet, att, då det gälde hela förslaget, man icke skulle
kunna finna sig deri. Men det gjordes under riksdagens lopp
ännu en afprutning på intendenturen i så måtto, att det blef eu
allmän lönenedsättning sålunda, att i stället för de föreslagna intendenterna
af första och andra klass med kaptens rang blef det
intendenter af första och andra klass med kaptens rang samt af
tredje klass med löjtnants rang. Följden af detta har blifvit, att
man numera ej kan påräkna, att till dessa vigtiga platser i inteudenturcorpsen
få samma slags personer som förut. I Kongl. Majris
förslag hade man ordnat aflöningsförhållandena på sådant sätt,
att man kunnat påräkna nära nog samma slags officerare som
de, som egna sig åt generalstabstjenst. Hvad som förut lockat
till att blifva intendenturtjensteman, har varit, att man kunde vid
unga år uppnå kaptens grad och löneinkomster. Det är också
det som gör, att intendentuvcorpsen är så väl rekryterad som den
är, enär unga män snart nog kunde uppnå en aflöning af 4,000
kr. och efter vissa år ålderstillägg. Tack vare detta förhållande,
har det varit möjligt att tillsätta fördeluingsintendentsplatserua
så väl, som nu verkligen är förhållandet. Men då nu i stället
för att uppnå sådana förmåner man efter många års tjenst ej
kan komma till mer än 2,000 kr., så är det väsentligt olika. Och
N:o 23. 20 Lördagen den 14 April.
AW- ordnan- jag ber att få påminna om, att ej heller detta kan i ögonblicket
sionsförhål- UPPP^8- Det ställes nemligen rätt stora fordringar på intendenlandena
vid turtjenstemännen. De skola nemligen först vara officerare, d. v. s.
intendentur- hafva tagit officersexamen och fullgjort öfriga prestanda derför,
corpsen. hafva varit det ett eller annat år, sedermera under eu tid af
(Forts.) minst 12 månader hafva tjenstgjort vid ett regementes intendentur
eller vid fördelningsintendentur samt derefter under minst 6
månader hafva gjort tjenst här uppe dels vid hufvudstationen dels
vid de särskilda förråden och derefter aflagt underintendentsexamen.
Sedan allt detta är gjordt, bli de underintendenter. Men
de kunna ej bli intendenter af tredje klass, förrän de derefter genomgått
en kommendering af två år vid intendenturcorpsens hufvudstation
och under lika lång tid vid någon fördelningsintendentur
samt vid krigshögskolan genomgått en kurs i militärförvaltning
och generalstabstjenst. Då på grund af uuderintendenternas
antal, som vid urtima riksdagen ökades från 12 till 18,
det ej är möjligt att låta desse såsom de sjelfve finna lägligt göra
denna aspirantstjenst under en följd af år, utan detta beror på
tillgång till de platser, dit de kunna skickas, blir följden, att innan
man kan uppnå dessa 2,000 kr., dröjer det ganska många
år. Skulle nu Riksdagen besluta att framskjuta pensionsåldern
på sätt utskottet föreslagit, blir följden den, att först vid bortåt
60 år kan man hafva utsigt att uppnå regementsofficers grad;
och det är detta, som är den allvarsamma betänkligheten med det
föreliggande förslaget. Man kan säga, att vore det ej annat än
detta framflyttande af åldern, så äro dock de olägenheter dermed,
jag nyss påpekat, icke så stora som den olägenhet, som uppstår
för hela intendenturcorpsen derigenom, att personalen blir för
gammal.
Det är dessa allvarsamma betänkligheter, som jag tillåtit mig
här framlägga för kammaren, så att, då den nu går att fatta sitt
beslut, följden af detta ej må blifva, att den organisation, som
man lyckats vinna vid 1892 års urtima riksdag, i denna del blir
så försämrad, att man kan säga, att bär kommer att inträda en
verklig svaghet i denna organisation, som annars var så god,
som man under dåvarande förhållanden kunde göra den.
Herr Björnstjerna: Då detta betänkande ej är beiedsagadt
af någon reservation, skulle man kunna föreställa sig, att
statsutskottet varit enhälligt i att underkänna de särdeles goda
skäl, som äro framstälda i Kongl. Maj:ts proposition och som nu
ytterligare blifvit på ett så öfverbevisande sätt framhållna af benstatsrådet.
Detta har emellertid på intet sätt varit förhållandet.,
utan Första Kammarens ledamöter hafva inom utskottet ifrigt
försvarat Kongl. Maj:ts proposition och ansett de skäl, som deri
blifvit anförda, vara mycket talande. Men från Andra Kammarens
ledamöters sida väckte hela förslaget ett mycket lifligt mot
-
Lördagen den 14 April.
21 N:o 23.
stånd, och man yrkade der, att pensionsåldern för alla skulle bestämmas
till 65 år. Det var således ett ganska stort tillmötesgående
från Andra Kammarens ledamöter, när de samtyckte till,
att detta ej behöfde gälla de 54 intendenterna, livilka herr statsrådet
äfven erkänt vara den klass, som är nödvändigast att hafva
besatt med män i sin kraftfullaste ålder. När Andra Kammarens
ledamöter tillmötesgingo oss så, att pensionsåldern för intendenterna
bestämdes till 60 år, ansågo vi oss äfven böra gå
dem till mötes med att medgifva pensionsåldern för de 9 fältintendenterna
och de 53 förvaltarna till 65 år. Jag erkänner till
fullo, att man ej rimligen kan förvänta, att särskildt desse 9 fältintendenter,
som i synnerhet under krig hafva eu mycket ansträngande
tjenstgöring, skulle vid 68 års ålder — ty de äro berättigade
att efter den inträdda pensionsåldern 65 år ännu stanna
qvar i 3 år — skulle i allmänhet hafva erforderliga krafter att
tillfyllestgörande förrätta sin tjenstgöring. Men jag hyser dock ej
så stora betänkligheter vid att antaga detta, utan anser, att man
i främsta rummet måste se på att intendenterna få pensionsåldern
satt till 60 år. Man kan ej förvåna sig öfver, att Riksdagen
med oro ser den hastiga tillväxten i anslagen till arméns pensionering.
Först beviljades dertill år 1858 85,500 kr., och år
1887 ökades detta anslag från 900,000 kr. till 1,125,000 kr. och
utgör nu 1,540,000 kr. Vid samma riksdag yttrade Riksdagen
den 7 juli i sin skrifvelse till Kongl. Maj:t, att »då det höga anslag,
som hittills utgått till arméns pensionskassa, nu på grund af
hvad Eders Kongl. Maj.t anfört måste höjas och, efter hvad Riksdagen
iuhemtat, anledning är att befara, att, om nu gällande bestämmelser
bibehållas, detsamma inom en snar framtid ytterligare måste
förhöjas, har Riksdagen ansett angeläget vara att uttala önskvärdheten
af åtgärders vidtagande för att motverka sådan ytterligare
höjning.» I sammanhang dermed framhöll Riksdagen möjligheten,
att pensionsåldern för kompaniofficerare skulle kunna
framflyttas så, att de skulle få qvarstå i tjensten till 55 års ålder,
och detta är ett förslag, hvartill jag anser ganska möjligt
att man återkommer, för att minska det hastigt växande belopp,
som erfordras till pensioneringen. Här är nu fråga om 64 nya
tjenstår, hvilkas innehafvare bli berättigade till pension, och redan
har ju ett stort antal officersplatser blifvit inrättadt. Det är
således att förutsätta, det anslaget till pensioneringen snart ej
kommer att bli tillräckligt, utan att det måste än vidare ökas.
Herr statsrådet har särskildt fäst uppmärksamhet vid ett uttryck
i utskottets betänkande sid. 5, nedre delen, der det heter: »i afseende
å de 9 fältintendenterna och de 53 förvaltarna, hvilkas
befattningar icke i allmänhet kräfva samma rörlighet och spänstighet»
; men detta är ett tryckfel och skulle lyda: »torde kräfva . . .»,
hvarom äfven kommer ett tryckt blad med rättelse. Jag skulle
gerna vilja påyrka bifall till Kong]. Maj:ts proposition, men kan
Ang. ordnandet
af pensionsfnrhållandena
vid
intendenturcorpsen.
(Forts.)
N:o 23. 22
Lördagen den 14 April
Ang. ordnan- det ej, ty hvad skulle då följdeu blifva? Min fulla öfvertygelse
det afpen- är, att då skulle Andra Kammaren bestämma åldersgräusen till
landena vid 65 för a''-a- Jög tror derför det vara politiskt klokt, att vi
intendentur- nu söka vinna, hvad som står att vinna, d. v. s. att få den
corpsen. vigtigaste klassens eller intendenternas pensionsålder satt till 60
(Forts.) år och tills vidare låta fältintendenterna och förvaltarne blifva
pensionsberättigade först vid 65 år. Jag tillåter mig derför yrka
bifall till utskottets förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, biföll kammaren
hvad utskottet i föreliggande utlåtande hemstält.
Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande statsutskottets
den 11 och 18 i denna månad bordlagda utlåtande n:o
40, i anledning af Kongl. Majds proposition angående anslag för
krigshofrätten.
Mom. a).
Utskottets hemställan bifölls.
Ang. arf voden
åt krig skofrättens
ordförande
och
militäre
ledamöter.
Mom. b).
Friherre von Utter: Krigshofrättens ordförande upp
bär
för närvarande i arfvode 2,000 kr. årligen och ledamöterna
hvardera 1,000 kr. årligen. I den nådiga propositionen medförslag
till krigshofrättens ombildning, som till denna Riksdag afgafs,
föreslogs indragning af den militäre ordföranden, hvarjemte
ledamöterna skulle få uppbära 750 kr. årligen. Detta förslag
godkändes af Andra Kammaren, men då den nu förevarande propositionen
kom, ha Andra Kammarens ledamöter i statsutskottet
ej velat godkänna dessa arfvode!), utan ansett, att ordföranden
och de militära ledamöterna skulle såsom kommendering uppehålla
dessa befattningar. Detta har Första Kammarens ledamöter
ej kunnat vara med om, såsom kammaren behagade finna,
utan yrkat bifall till Kongl. Maj ds förslag. Jag anhåller derför,
herr talman, att kammaren med afslag på utskottets förslag måtte
bifalla reservationen.
Herr Abelin: Det föreliggande utskottsbetänkande! gifver
vid handen, att Kongl. Maj:ts proposition angående anslag till
krigshofrätten blifvit i hvad den afser anslag till ordföranden och
de militära ledamöterna af samtlige utskottsledamöterna från Andra
Kammaren afstyrka men deremot af ledamöterna från donna
kammare i en särskild! afgifven reservation utan någon meningsskiljaktighet
tillstyrkt. Vid sådant förhållande och då den ned
-
Lördagen den 14 April.
23 N:o 23.
sättning i anslaget, som den kougl. propositionen innebär, eller,
såsom redan angifvits, för ordföranden från 2,000 kr till 1,000
kr. och för de militära ledamöterna från 1,000 kr. till 750 kr.
blifvit vid ärendets föredragning inför Konungen af samtliga statsrådets
ledamöter tillstyrkt, inser jag allt för väl, att den mening,
jag härutinnan hyser, icke kan komma att göra sig gällande.
Detta oaktadt önskar jag få den till protokollet antecknad och
vågar hoppas, att de få ögonblick, jag kommer att upptaga kammarens
tid, må mig tillgifvas.
Mig förefaller denna nedsättning i anslaget vara obillig och
ingalunda af förhållandena påkallad. Visserligen har föredragande
departementschefen förklarat sig anse, att arfvodena skäligen
kunna bestämmas till de nedsatta beloppen, och reservanterna
hafva förklarat, att de ej hafva något att erinra deremot. Men
något som helst skäl härför fins ej anfördt, vare sig i statsrådsprotokollet
eller i reservationen, och något under frågans nuvarande
läge fullgiltigt sådant synes mig svårligen kunna anföras. Ledamöterna
i krigshofrätten äro året igenom bundna af sin befattning
och skyldiga att närvara vid de under alla tider af året
förekommande domstolssessionerna. Men den tid, de måste häråt
egna, är ej den enda, deras uppdrag tager i anspråk. Icke sällan
förekomma mål af den invecklade och omfattande beskaffenhet,
att åt studiet af dem måste af de särskilda ledamöterna under
tiden mellan sammankomsterna egnas mycket både tid och omtanke.
Och om nu dessa omständigheter i och för sig utgöra
talande skäl för att nuvarande anslag icke borde nedsättas, så
hafva genom antagande af den förbättrade härordningen uppstått
förhållanden, som torde mana, om ej att öka anslaget, dock åtminstone
att ej minska detsamma. Den förbättrade härordningen
innebär, såsom bekant, ej blott eu väsentlig utsträckning af
den tid, de värnpligtige äro sammaudragne under vapen, utan
ock, hvad af långt större betydelse härutinnan är, eu betydlig
tillökning af do värfvade trupperna, hvilka förhållanden måste
komma att öfva ett väsentligt inflytande på antalet af de mål,
som komma att dragas under krigshofrätten och öka dess arbete.
Den ifrågasatta nedsättningen i arfvodena torde sålunda ej kunna
anses vara af förhållandena påkallad. Och jemför man så dessa
nedsatta arfvoden med de arfvoden på andra områden, som för
uppdrag af liknande omfattning och ansvar komma uppdragens
utöfvare till del, ledes man ovilkorligen till den föreställning, att
billiglietshänsyn ej gjort sig gällande i dot förslag, som föreligger
till bestämmande af arfvoden för krigshofrättens ordförande
och militära ledamöter. Då jag, vid de förhållanden jag från
början nämnt, icke väntar mig någon synnerlig anslutning till
min mening, bar jag icke något yrkande att göra.
Efter härmed slutad öfverläggning ytlrade herr talmannen,
att i afseende på förevarande moment endast yrkats, att kam
-
Ang. arfvoden
åt krigshofrättens
ordförande
och
militäre
ledamöter.
(Forts.)
N:0 23. 24
Lördagen den 14 April.
maren, med afslag å utskottets hemställan, skulle bifalla det förslag,
som innefattades i mom. b) af den vid utlåtandet fogade
reservation.
Sedermera gjordes propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på godkännande af nyssnämnda yrkande;
och förklarades den senare propositionen vara med ja besvarad.
Vid förnyad föredragning af statsutskottets nedannämnda,
deu 11 och 13 innevarande april bordlagda utlåtanden:
n:o 42, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse till staden Köping af vissa delar utaf kronolägenheten
Köpingsön n:o 1, och
n:o 43, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse till Jemtlands fältjägareregementes mötesplats af mark
tillhörig f. d. railitiebostället Kungsgården n.o 1 i Jemtlands län,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemstält.
Vid förnyad föredragning af lagutskottets nedannämnda, den
11 och 13 i denna månad bordlagda utlåtanden:
n:o 45, i anledning af väckta motioner om ändring dels i
22 kap. 4 § ärfdabalken och dels i lagen angående tillsyn å förmyndares
förvaltning af omyndigs egendom den 18 april 1884,
n:0 46, i anledning af väckt motion om ändring af 17 kap.
10 § handelsbalken,
n:o 47, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse af 10 kap. 5 § strafflagen, samt
n:o 48, i anledning af väckt motion om ändring af 11 kap.
13 § strafflagen,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemstält.
Anmäldes och bordlädes statsutskottets memorial n:o 49, i
anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut angående eu i utskottets
memorial n:o 41 föreslagen voteringsproposition.
Justerades fyra protokollsutdrag för detta sammanträde.
25 N:o 23.
Lördagen den 14 April.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades friherre Barnekow
under tolf dagar samt herrar Pehrsson och Håkansson, hvardera
under fjorton dagar, allt räknadt från och med den 16 i
denna månad.
Kammaren åtskildes kl. 1,04 e. m.
In fidem
A. von Krusenstjerna.
Tisdagen den 17 april.
Kammaren sammanträdde kl. 3 e. m.
Anmäldes och bordlädes:
konstitutionsutskottets utlåtande n:o 8, i anledning af väckt
motion om ändrad lydelse af § 26 riksdagsordningen;
bevillningsutskottets memorial n:o 14, i anledning af återremiss
af utskottets betänkande n:o 10 i anledning af Kongl.
Maj:t proposition n:o 2 med förslag till ny förordning angående
mantalsskrifning;
sammansatta bevillnings- och lagutskottets memorial n:o 5,
i anledning af återremiss af utskottets betänkande n:o 1 rörande
vissa delar af Kongl. Maj ds proposition n:o 2 med förslag till ny
förordning angående mantalsskrifning; samt
Första Kammarens tillfälliga utskotts utlåtanden:
n:o 2, i anledning af väckt förslag om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om upphäfvande af cirkuläret den 14 juni 1820
om förbud mot skådespels uppförande å vissa dagar; och
n:o 3, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om meddelande af bestämmelser i syfte af
ett mera planmessigt samarbete mellan rikets folkskolor och allmänna
läroverk.
Första Kammarens Prot. 1894. N:o 23.
3
N:o 23. 26
Tisdagen den 17 April.
Upplästes två till kammaren inkomna protokoll af följande
lydelse:
År 1894 den 16 april sammanträdde kamrarnes valmän för
att. jemlikt 71 ock 78 §§ riksdagsordningen, utse Riksdagens
fullmägtige i riksbanken jemte suppleanter för dem; och befunnos
efter valförrättningens slut kafva blifvit utsedde till
ordförande:
f. d. statsrådet Pehr Jakob von Ehrenbeim......... med 43 röster;
öfrige fullmägtige:
filosofie doktoren Johan Wolter Arnberg............... med 48 röster,
ledamoten af Riksdagens Andra Kammare Sixten
Gabriel von Friesen ....................................... »48 »
vice bäradshöfdingen Karl Georg Herlitz ........... »48 »
f. d. stadsmäklaren Tom Liljewalch ................. »48 »
ledamoten af Riksdagens Första Kammare Henrik
Ragnar Törnebladb........................................ » 48 >
ledamoten af Riksdagens Andra Kammare Gustaf
Fredrik Östberg............................................... » 48 » ;
suppleanter:
majoren Oscar Waldemar Falkman........................ med 48 röster,
kamreraren, vice ordföranden bos Stockholms stads
fullmägtige
Carl Erik Ekgren ........................ »47 »
grosshandlaren i Stockholm Hjalmar Horngren... »46 » ..
O. M. Björnstjerna. Fr. von Strokirch.
Anders Persson. Magnus Höjer.
År 1894 den 16 april sammanträdde kamrarnes valmän för
att, jemlikt 71 och 73 §§ riksdagsordningen, utse Riksdagens
fullmägtige i riksgäldskontoret jemte suppleanter för dem; och
befunnos efter valförrättningens slut hafva blifvit utsedde till
ordförande:
ledamoten af Riksdagens Första Kammare Frans
Albert Anderson ............................................. med 48 röster;
öfrige fullmägtige:
ledamoten af Riksdagens Andra Kammare Otto
Magnus Höglund ............................................. med 48 röster,
ledamoten af Riksdagens Andra Kammare Johan
Johansson i Noraskog .................................... »48 »
Tisdagen den 17 April.
27 N:o 23.
godsegaren friherre Johan Nordenfalk .................. med 48 röster,
ledamoten af Riksdagens Första Kammare Oskar
Wilhelm Odelberg ......."............................ »48 »
ledamoten af Riksdagens Första Kammare Per
Samzelius .......................i..........................»48 »
ledamoten af Riksdagens Första Kammare Edvard
Sederholm........................................................ » 48 » ;
suppleanter:
kamreraren Erik Wilhelm Lilliesköld .................. med 48 röster,
kanslisekreteraren Carl Johan August Wall......... » 47 »
f. d. ledamoten af. Riksdagens Andra Kammare
Nils Olsson i Ättersta .................................... »46 » .
O. M. Björnstjerna. Fr. von Strolärdt.
Anders Persson. Magnus Höjer.
Dessa protokoll lades till handlingarna; och skulle Riksdagens
kanslideputerade genom utdrag ur kammarens protokoll
underrättas om deras innehåll med anmodan att låta uppsätta
och till kamrarne ingifva förslag dels till förordnanden för de
valde, dels till skrifvelser till Konungen med anmälan om de
förrättade valen, dels ock till den paragraf, som derom borde i
riksdagsbeslutet intagas.
Upplästes och godkändes bevillningsutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelser till Konungen:
n:o 36, med anhållan om utredning angående beskaffenheten
och omfattningen åt åtskilliga öfverklagade olägenheter i afseende
å Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden
m. m.; och
n:o 37, med anhållan om utredning af frågorna om frilagersinstitutionens
införande samt om frihamnsanläggningar i
Sverige.
Vid föredragning af ett från Andra Kammaren ankommet
protokollsutdrag, n:o 208, med delgifning af nämnda kammares
beslut öfver dess tillfälliga utskotts utlåtande n:o 15, i anledning
af väckta motioner om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om vissa reformer i afseende på folkskoleinspektionen, beslöt
Första Kammaren hänvisa detta ärende till sitt tillfälliga utskott
11:0 2.
N:o 23. 28
Tisdagen den 17 April.
Vid föredragning af ett från Andra Kammaren ankommet
protokollsutdrag, n:o 209, med delgifning af nämnda kammares
beslut öfver dess tillfälliga utskotts utlåtande n:o 16, i anledning
af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om
ändring i § 16 af gällande jagtstadga, beslöt Första Kammaren
hänvisa detta ärende till sitt tillfälliga utskott n:o 1.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
statsutskottets den 14 i denna månad bordlagda utlåtanden
n:is 44—48.
Föredrogs och lades till handlingarna statsutskottets den 14
innevarande april bordlagda memorial n:o 49, i anledning af
kamrarnes skiljaktiga beslut angående en i utskottets memorial
n:o 41 föreslagen voteringsproposition.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
bevillningsutskottets den 14 i denna månad bordlagda memorial
n:o 13 och lagutskottets samma dag bordlagda utlåtande n:o 49.
Justerades sex protokollsutdrag för denna dag.
På framställning af herr talmannen beslöts, att på föredragningslistan
till nästa sammanträde skulle uppföras främst de
ärenden, som denna dag bordlagts första gången, och sist sammansatta
bevillnings- och lagutskottets memorial n:o 4.
Kammaren åtskildes kl. 3,17 e. m.
In fidem
A. von Krusenstjerna.
Stockholm, P. Palmquists Aktiebolags Boktr. 1894.