1894. Andra Kammaren. Nso 48 (Riksdagens protokoll 1894:48)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

1894. Andra Kammaren. Nso 48.

Lördagen den 5 maj.

Kl. 7 e. m.

Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet.

•-so ji r. , ii./ : :f•*,»*; ;r ; ! •

§ i.

Justerades protokollet för den 28 nästlidne april.

''"ii ■•''■fri • ;7 * ‘ r>MFb .... ;• ) l

§ 2.

Herr talmannen lät uppläsa följande honom tillhandakomna
skrifvelse:

Till herr talmannen i Riksdagens Andra Kammare.

<* vJi;i. -• • .. ; •.

Sedan hos Kongl. Maj:t blifvit anmäldt, att norra stambanan
mellan Vännäs och Boden kan antagas blifva fullbordad
i början af instundande augusti månad, har Kongl. Maj:t denna
dag förordnat, att en högtidlig invigning af nämnda stambanedel
skall ega rum, samt dertill bestämt torsdagen den 2 i nämnda
månad; och får jag, på Kongl. Maj:ts tillika meddelade nådiga
befallning, härmed äran inbjuda herr talmannen samt kammarens
vice talman och tolf af kammaren utsedde ledamöter att såsom
Riksdagens deputerade i högtidligheten deltaga. Stockholm den
1 maj 1894.

V. L. GROLL.

Otto Sjögren.

Uppå derom af herr talmannen gjord hemställan beslöt
kammaren att antaga den gjorda inbjudningen samt att nästa
tisdag den 8 dennes anställa val af de tolf deputerade, som skulle
ega att, jemte herr talmannen och vice talmannen, å kammarens
vägnar deltaga uti ifrågavarande högtidlighet.

Andra Kammarens Prot. 1894. N:o 48.

N:o 48.

Lördagen den 5 Maj, e. m.

§ 3.

Om meddelande Till kammarens afgörande förelåg till en början lagutskottets
af lagiestäm- utlåtande n:o 55, i anledning af väckt motion om meddelande
"åt t6vid </a ^lagbestämmelser, i syfte att vid slagt af husdjur minsta möjaf
husdjur %a lidande måtte tillfogas djuren.
minsta möjliga Utskottet hemstälde, att ifrågavarande, inom Första Kamlidande
mätte maren af herr C. Treffenberg afgifna motion, n:o 16, icke måtte
Citrin3 ^ någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Efter föredragningen af ärendet begärdes ordet af

Herr Bruzelius, hvilken inom utskottet varit af skiljaktig
mening och nu anförde:

Herr talman, mine herrar! Jag är den förste att erkänna,,
att bildningen, som lyckligtvis sprider sig mer och mer, i förening
med djurskyddsföreningarnas vackra och berömvärda sträfvanden
har föranledt, att man i vårt land allmänneligen anser,
att det icke blott är orätt, utan äfven menniskan ovärdigt att
tillfoga ett djur ett onödigt lidande.

Men oaktadt jag sålunda tror, att ingen för att vara grym
använder en slagtmetod, som tillskyndar djuret en onödig smärta,,
så håller jag likväl före, att obetänksamheten i detta fall kan
förorsaka för djuren ett lidande, en smärta, som borde hafva
kunnat undvikas.

Af denna anledning har jag inom utskottet ansett, att man
borde biträda motionärens förslag i syfte att få lagbestämmelser,
som kunde upplysa allmänheten om lämpliga slagtmetoder.

Lagutskottet anför såsom ett skäl för afslag å motionen, att
i 18 kap. 16 § strafflagen finnes en allmän bestämmelse om
straff för grymhet mot djur. Lagutskottet anser denna bestämmelse
tillämplig jemväl i fråga om grymhet vid slagt. Jag vill
visserligen icke bestrida, att förhållandena vid slagtning kunna
vara sådana, att ingen domstol skall tveka att stämpla behandlingssättet
vid slagtning af djuret i fråga såsom uppenbar grymhet
och bestraffa detta handlingssätt enligt nämnda lagrummen
jag tror deremot icke att, så länge föreskrifter saknas derom
att vid slagtning skall användas bedöfningsmedel, slagtmask eller
något dylikt, man kan stämpla såsom uppenbar grymhet en underlåtenhet
att använda slagtmask eller bedöfning.

På förmiddagen har lagutskottets afstyrkande hemställan
antagits af Första Kammaren med 44 röster mot 43, och frågan
har således för denna riksdag fallit.

Vid sådant förhållande skall jag icke tillåta mig att längre
upptaga kammarens tid, men jag vill hemställa till denna kammare,
som för några dagar sedan fattade ett högsinnadt beslut,
genom hvilket kammaren visade sin medkänsla med de vilda

Lördagen den 5 Maj, e. m.

N:o 48,

djuren i vissa landsändar och genom detta beslut befriade dessa Om meddelande
djur från de plågoredskap, som kallas finare giller och snaror, om meile^T^te
icke kammaren också nu, då det gäller våra bästa trotjenare, vid slagt
våra husdjur, vill visa medkänsla äfven mot dessa. af husdjur

Herr talman! Jag tager mig friheten att yrka bifall till mo- minsta nwjliga
tionen och afslag å utskottets hemställan. lidande måtte

° till jogas

djuren.

I detta anförande instämde herrar Alsterlund, Valdin, Eriks- (Forte)
son i Elgered, G. Ericsson och Eklund från Stockholm samt
Aulin och Dahlstedt.

Herr Petersson i Bry storp: Om denna motion framkommit
för 20 eller 25 år sedan, så kunde det hafva varit något ändamål
med den, ty på den tiden kunde det tillgå med slagten på det
sätt, som af motionären anförts i . motionen på sid. 10, der
det står: -

»I många trakter af vårt land tillgår ännu slagtningen på
det sätt, att djuren kullkastas genom rep, hvilka fästas ofvanom
djurets klöfvar, hvarefter, och sedan djuret lagts på rygg med
fotterna bundna uppåt, djurets hals utan vidare uppskäres och
matstrupen utdrages samt ombindes, för att det blod, som
kommer från halsådrorna, ej skall blifva förorenadt, hela denna
hemska operation utan all föregående bedöfning.»

Ja, på det sättet kunde det tillgå på den tiden, men nu
har jag för min del icke sett någon sådan slagtmetod i min
hemort. Då för öfrigt strafflagen föreskrifver straffbestämmelser
för uppenbar grymhet mot djur, kan jag icke finna, att dervid
göres något undantag för grymhet vid slagt, utan att grymhet
då har samma straffpåföljd som all annan grymhet. I städerna
äro ju flerstädes slagthus inrättade, så att denna motion väl egentligen
skulle angå landsbygden. Men der äro förhållanden anu annorlunda
än förr, så att det icke kan förefinnas något skäl för
denna motions framkomst. Icke heller har hvarken motionären
eller den siste talaren kunnat påvisa, att några grymheter under
den senare tiden skett vid slagtningen, utan det är blotta antaganden,
att så sker.

Hvad beträffar den siste talarens yttrande rörande skogsdjurens
dödande medelst snara och giller, så är det ett annat
förhållande; ty djuren kunna lefva länge i snaran, innan de do;
men vid slagtningen tillgår väl ändå allt så fort som möjligt.
Det förundrar mig verkligen,'' att man nu är så ömmande om
hnsdjuren; för 2 år sedan var man icke så om, när det''gälde
elgjagten. Tv att den, som skjuter en elg på egen mark, icke
skall hafva rätt att följa den träffade elgen in på annans mark
och döda honom, utan han kanske der får sårad ligga länge och
blöda till döds, det anser jag vara mycket värre djurplågeri. Jag
tror derför, att det icke finnes något skäl att besvära Kongl. Maj:t

ffco 48.

Lördagen den 5 Maj, e. m.

Om meddelande med en skrifvelse i ett så oträngdt mål som detta, hvarför jag

af lagbestam- skall yrka bifall till utskottets förslag.

7nelser i syfte °

att vid slagt

af husdjur Herr Hedin: . Jag skall anhålla att i korthet få instämma

minsta möjliga i hvad den ärade ledamoten af lagutskottet nyss yttrade; dock
lidande matte me(] ett undantag. Jag håller nemligen före, att det vore rigtigare
djur™. besluta eu liten formförändring i motionärens hemställan.
(Ports.) Motionären har i motiveringen förutsatt tvenne alternativ: antingen
att Kongl. Maj:t skulle kunna sjelf i kraft af sin ekonomiska lagstiftningsrätt
utfärda bestämmelser i motionens syfte, eller ock för
Riksdagen, i den ordning som för stiftande af kriminallag är
stadgad, framlägga förslag till sådana lagbestämmelser. Det senare
alternativet synes mig vara det enda, som af Andra Kammaren
bör kunna ifrågasättas. Då nu motionären i motiveringen
påpekat dessa båda alternativ och affatta! sj elfva klämmen så,
att utrymme der lemnats för hvilketdera af dessa alternativ som
helst, anser jag, att man har den fullaste formella rätt att af de
angifna tvenne möjligheterna eller alternativen välja det ena, och
tager jag mig derför friheten framställa följande förändrade förslag
till beslut i denna fråga: att Andra Kammaren för sin del
besluter att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, att
Kongl. Maj:t ville låta utreda, om och Indika lagbestämmelser
böra föreskrifvas i syfte att vid slagt af husdjur minsta möjliga
lidande dem tillfogas, samt för Riksdagen framlägga det förslag
i ämnet, hvartill utredningen kan föranleda.

Herrar Ny däld och Fridtjuv Berg förklarade sig instämma
med herr Hedin.

Herr Jansson i Krakerud: Jag hade tänkt begära ordet

för att yrka afslag på motionen och bifall till utskottets hemställan.
Men då nu den siste ärade talaren framstält ett yrkande,
som jag för min del icke anser vara det minsta vådligt, i ty att
Riksdagen i så fall kommer i tillfälle att pröfva det förslag, som
Kongl. Maj:t skulle komma att framlägga, skall jag be att få
förena mig med honom i- hans yrkande. Jag gör det så mycket
hellre, som jag verkligen anser, att det minsta man bör kunna
begära är, att det ordnas så, att husdjuren få så smärtfri död
som möjligt. Då dessa djur från sin födelse till sin död tjena
menniskorna och äfven efter döden äro till nytta för dem, är
det icke för mycket, om man genom lagstiftning söker åstadkomma,
att deras död blir så smärtfri som möjligt. Jag tror
också, att sådana lagbestämmelser skulle kunna åstadkommas,
utan att de gåfve anledning till att menniskor blefve allt för
mycket trakasserade. Det gifves visserligen exempel på, att sådant
kunnat inträffa i enstaka fall, men jag tror faran derför
icke skulle vara så stor, då ju Riksdagen — i fall herr Hedins

Lördagen den 6 Maj, e. ni.

N:o 48.

ändringsförslag godkändes — skulle få pröfva det lagförslag i Om meddelande
detta ämne, som komma att af Kongl. Maj:t framläggas. Med af la9bfatan^
anledning häraf skall jag, som sagdt, be att få yrka bifall till slagt

herr Hedins förslag af husdjur

minsta möjliga

Herr K ar d eib Äfven jag skall anhålla att få instämma lida£je.
med herr Hedin i hans yrkande. Jag har inom utskottet fram- djur™.

stält ett förslag af alldeles samma innehåll som det, herr Hedin (Forts.)

nu framstält. Men utskottet ville icke gå in på att antaga detta
förslag; då utskottet icke gjorde det, ansåg jag mig icke kunna
vara med om motionen, sådan den var, utan röstade af denna
anledning inom utskottet mot densamma.

Det är ju möjligt, att grymheter vid slagt kunna förekomma;
men jag tviflar på, att dessa grymheter kunna hänföras under
bestämmelsen i 18 kap. 16 § strafflagen. Jag kan icke föreställa
mig, att någon af okynne vid slagtning marterar djuren till döds;
och i annat fall lär väl vid slagt icke kunna talas om sådan grymhet,
om hvilken strafflagen handlar. Här behöfves således tvifvelsutan
en ny lag, då man icke i detta fall kan repliera på den
ofvannämnda paragrafen i strafflagen. Detta är också något, som
motionären synes hafva eventuelt förestält sig vara förhållandet;
men då han å andra sidan äfven synes tänkt sig, att saken skulle
kunna ordnas på administrativ väg, och vill öfverlåta afgörandet
af denna fråga åt Kongl. Maj:t, har jag icke velat vara med om
att förorda en sådan skrifvelse som denna till Kongl. Maj:t, allraminst
då det är fråga om en åtgärd, som skulle kunna hafva vidt
gående följder. Deremot skall jag, som sagdt, nu be att få instämma
i herr Hedins yrkande.

Herr Erickson i Bjersby: Jag vill gerna erkänna det i

mångt och mycket beaktansvärda i den motion, som nu föreligger.
Men det oaktadt har jag inom utskottet icke kunnat rösta
för motionärens förslag, derför att jag anser detsamma, i synnerhet
hvad landsbygden beträffar — som jag ju närmast känner till —
för alldeles outförbar! Kunna herrame verkligen tänka sig, att
det kan vara möjligt att för landsbygden bestämma vissa regler
för slagt af husdjur! Jag för min del tror ej att det är möjligt.

Jag gifver också mitt erkännande åt den ärade reservantens varma
känslor för våra husdjur; men vi böra icke so saken blott ur
teoretiska synpunkter, utan vi få väl äfven tänka på hvad som är
möjligt eller icke möjligt i praktiskt afseende. Jag skall också
erkänna, att fall kunna förekomma, der genom obetänksamhet
vid slagt, såsom reservanten nyss nämnde, djuren plågas mer än
hvad som är behöflig! Men jag bestrider, att det i vårt land
finnes personer, som vid slagt afsigtligt förorsaka djuren onödig
smärta. Tro herrarne, att förhållandet blir bättre genom införande
af särskilda straffbestämmelser derför? Nej, ingalunda. Men

N:o 48.

Lördagen den 5 Maj, e. m.

Om meddelande hvilken väg skall man då gå? Jo, det är uteslutande på öfvermelser^T^^fte^y§e^sen®
väg en förbättring skall kunna åstadkommas, och den
”''attvid slagt väKen har man redan beträdt. Våra djurskyddsföreningar hafva
af husdjur i det hänseendet uträttat mycket och lemnat upplysningar och
minsta m&jiiga föreskrifter rörande slagt af husdjur, som blifvit spridda o''ch efterUdmidematu
följda öfver hela vårt land, och äfven Kongl. Maj:ts befallningsdjuren.
hafvande i åtskilliga län hafva tagit denna fråga i öfvervägande
(Forts) ocf* fäst kommunernas uppmärksamhet på åstadkommandet af
sådana slagtmetoder, att djuren icke behöfva plågas mer än nödvändigt,
Jag bror, att det är allt, hvad man kan göra i denna
sak. I den kommun, jag tillhör, beslöts vid kommunalstämma i
sistlidne mars månad att inköpa några slagtraasker, för att kommunens
medlemmar skulle kunna få låna dem för att användas
vid slagten. Deraf har man redan i kommunen begagnat sig,
och så kommer det att gå än här och än der. Huru skulle det
väl gå, om man i hvarje fall skulle vara utsatt för att kronobetj
eningen kunde komma och anställa åtal, för det man vid nedslagtningen
af ett kreatur skulle utöfvat onödig grymhet I

I denna sak liksom i så många andra är det, jag upprepar
det, endast på öfvertygelsens väg, man kan uträtta något. Den
vägen är god, men det är icke bra att i ett sådant fall som detta
åvägabringa straffbestämmelser, hvilka icke skulle kunna efterlefvas
och hvarigenom man blott skulle åstadkomma trassel och
svårigheter. För städerna med deras stora slagterier skulle möjligen
regler för tillvägagående vid slagt kunna uppställas, men
icke för landsbygden, der på sina ställen slagt förekommer blott
en gång om året. Det är mycket vackert att känna medlidande
för djuren, men här liksom vid andra känsloyttringar tänker man
icke på, huruvida det, man önskar, är utförbart eller icke.

Af dessa skäl kan jag för min del icke tillstyrka den nu
föreliggande motionen. Den innehåller icke något praktiskt förslag,
utan skulle endast komma att föranleda till svårigheter, åtminstone
på landsbygden, der man ej skulle kunna ställa sig de
ifrågasatta bestämmelserna till efterrättelse. För öfrigt tror jag,
att bestämmelserna i den nuvarande strafflagen angående grymhet
mot djur äfven kunna tillämpas i fråga om grymhet vid slagt,
om sådan i något fall afsigtligt skulle förekomma. Jag skall derför,
herr talman, be att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Waldenström: För eu kort tid sedan biföll denna
kammare en motion, som afsåg förbud att använda giller och snaror
vid fångst åt'' villebråd i de nordligaste länen af vårt land.
Kammaren gjorde det med anledning af de plågor, som understundom
onödigtvis tillfogas de djur, som fastna i dessa giller och
snaror. Jag anser derför, att det vore ganska konseqvent handladt,
om kammaren nu utsträckte denna sin omsorg om djuren
äfven till husdjuren, så att kammaren understödde det framlagda

Lördagen den 5 Maj, e. m.

N:o 48.

förslaget att genom, eu skrifvelse till Kongl. Maj:t möjligen fram- Om medlidande

kalla åtgärder för att minska de lidanden, för hvilka husdjuren

ofta vid slagtning äro utsatta. att lid sia,gt

Jag skall derför be att få förorda bifall till det af herr Hedin «/ husdjur
framsida yrkandet. minsta möjliga

J lidande matte

tillfogas

Häruti instämde herrar Lundström och Broström. djuren.

(Forts.)

Herr Hedin: Jag skall med anledning af hvad som yttrats
af en ärad ledamot af lagutskottet be att få tillägga ett par ord.

Han syntes vilja antyda, att den föreslagna åtgärden vore
opraktisk. Det torde blifva lämpligare tid för kammaren att
pröfva den saken, om och när eu gång ett förslag till lag i ämnet
framlägges. Att åtgärden icke på förhand får bedömas såsom
opraktisk, sluter jag deraf, att i ett annat land bestämmelser,
alldeles liknande dem som motionären föreslagit, numera finnas —
icke i allmänna lagen, utan utgöra till och med en grundlagsbestämmelse.
Det är i Schweiz. Der antogs förlidet år genom
folkomröstning med 191,527 röster mot 127,201 röster en förbundsgrundlagsbestämmelse
af innehåll, att det är uttryckligen förbjudet
att låta slagtdjuren förblöda, utan att de förut döfvats. Denna
bestämmelse rör hvarje slagtsätt och hvarje slag af boskap. Anledningen
till denna lagbestämmelse var, att, sedan myndigheterna
i kantonen Aargau 1887 hade upphäft en dittills bestående lag,
som auktoriserade det israelitiska slagtningssättet, och derefter
äfven myndigheterna i kantonen Bern utfärdat förbud mot användningen
af samma slagtsätt, de israelitiska församlingarna besvärade
sig först hos förbundsrådet, som gaf dem rätt, och sedermera
hos förbundsrepresentationen, som också gaf dem rätt, under åberopande
af den bestämmelsen i den schweiziska förbundsgrundlagen,
som hägnar kulten inom ordningens och sedlighetens gränser;
det israelitiska slagtsättet lär väl betraktas såsom eu dogmatisk
sats i den israelitiska religionen. Då sålunda djurskyddsvännerna
förgäfves besvärat sig hos förbundsrepresentationen,
begagnade de sig af den 1891 uti schweiziska förbundets grundlag
införda förändring, som bestämde, att, på initiativ från minst
50,000 schweiziska medborgare rörande fråga om total eller partiel
revision af grundlagen, revisionen skall underställas folkomröstning.
Petitionärerua, som härtill togo initiativet, voro icke endast
50,000, do voro 83,000. Vid folkomröstningen antogs den grundlagsbestämmelse,
jag nämnde, med nyssnämnda röstetal och af
fl-i kantoner mot 10V Hålodes har man eu sådan bestämmelse
— artikeln 25 bis i den nuvarande förbundsgrundlagen — som
här föreslagits, gällande för ett helt land.

Jag förmodar det förhåller sig så som den ärade talaren säde,
att ingen väl med Hit lär vilja plåga djuren. Men faran ligger

N:o 48. 8 Lördagen den 5 Maj, e. m.

Om meddelande i den vanmessiga likgiltigheten för djurens lidanden; det är vanan
Som gör’ att man saknar känsla för dem.

att vid slagt Herr Erickson i Bjersby: Det är icke likgiltighet för dju mimta*möjligaren®

Plågorj utan det är, såsom herr Bruzelius sade, obetänksamUdande
måtte deb som är orsaken till, att ett djur någongång kan vid slagta
tillfogas ningen få plågas mera än som för dess dödande är oundvikligt.
djuren. Men jag är förvissad om, att denna obetänksamhet skall försvinna,
(Forts.) ju mera man kommer att tänka på, att man vid dödandet af
djuren bör ställa så till, att de dervid plågas så litet som möjligt.

Det är visserligen här endast fråga om en skrifvelse till
Kong], Majrt, men om kammaren bifaller skrifvelseförslaget, har
dock enligt min tanke kammaren på förhand uttalat sig för, att
någonting i lagstiftningsväg måste göras i den sak, som här föreligger,
och kammaren bör akta sig för att bidraga till åstadkommande
af ett beslut, hvilket, såsom jag förut sagt, det icke är
möjligt att på landsbygden genomföra. Och hvad kunde följden
blifva, om en person, som låtit slagta ett djur. för dervid enligt
någons blotta förmenande utöfvad grymhet skulle kunna anmälas
till åtal af en mot honom mindre välvilligt sinnad person? Jo
den, att det ena åtalet följde på det andra. Herr Hedin nämnde,
att sådana bestämmelser, som här äro ifrågasatta, finnas i utländska
lagar. Det är möjligt, att så är förhållandet i Schweiz. Men
jag tror likväl icke, att vi i detta fall böra rätta oss efter utlandet.
Det ha vi redan gjort allt för mycket i andra hänseenden.

Herr Jansson i Krakerud: I olikhet med den siste talaren
tror jag icke, att man på landsbygden är benägen att onödigtvis
väcka åtal mot folk.

Jag begärde ordet för att uttrycka min förundran öfver det
sätt, hvarpå han resonerade. Han talade om, då han hade ordet
första gången, att man i hans hemtrakt hade på kommunalstämma
beslutat att inköpa slagtmasker för att utlånas till personer, som
ville använda dem vid slagtningen af djuren. Men dermed har
han således bevisat, att en sådan lag, som här är fråga om, mycket
väl kan tillämpas inom den kommun han tillhör. Jag föreställer
mig också, att, om Kongl. Maj:t framlägger ett lagförslag i enlighet
med herr Hedins yrkande, det svårligen kan blifva något annat
än ett stadgande om, att slagtmasker skola användas. Då han
sagt, att sådana masker redan användas inom hans kommun, kan
jag icke finna, att hans skäl för att bevisa, att det är omöjligt
att ställa sig en sådan lag, som här är fråga om, till efterrättelse,
äro hållbara. Det synes mig tvärt om, som han med dessa skäl
borde ha kommit till det resultatet, att, då vi redan praktiserat i
denna sak i en del kommuner, det icke blefve någon svårighet,
om vi skulle få en lag i detta ämne. Ty då kunna vi mycket
väl praktisera den äfven i andra kommuner inom landet.

Jag vidhåller mitt yrkande.

Lördagen den 5 Maj, e. in.

N;o 48.

Herr Folke Andersson: Jag skall endast bedja att få Om meddelande
upplysa om, att inom urebro län har Konungens befallningshaf- afla9^stämvande
utfärdat en kungörelse af innehåll, att, om någon förrättar datt

slagt utan att bedöfva djuret, han är förfallen till 5 kronors böter. af husdjur
Vi ha således, åtminstone inom det län jag tillhör, redan en för- minsta möjliga
ordning, som Konungens befallningshafvande tillämpar, då det vid lidande ,,ultfe
slagt visas uppenbar grymhet mot djuren. Jag hemställer till
herrarne, huruvida det kan låta sig göra att lagstifta huru man (''Ports)
skall gå till väga vid slagt. Jag har lika om känsla för djuren
som någon annan, men man får i detta fall icke helt och hållet
låta känslan råda, utan äfven förståndet. Man måste tänka efter,
om ett sådant förslag, som här är ifrågasatt, är utförbart. Jag
vågar påstå, att, sedan den af mig omnämnda kungörelsen utfärdats,
det är högst få, som icke stält sig denna till efterrättelse
och vid slagtningen bedöfvat djuren. Det har alltid skett så,
sedan folket blifvit upplyst om förhållandet, och många ha skickat
sina söner och drängar till Stockholm för att lära sig slagtmetoden.

När så är förhållandet, hemställer jag till kammaren, om
det kan vara skäl att i detta fall stifta eu lag sådan som den
nu föreslagna.

Jag yrkar derför bifall till utskottets hemställan.

Herr Lasse Jönsson: Här talas om exempel från andra
länder, men dessa exempel duga icke det minsta, då det gäller
vårt land. Man behöfver endast komma till Danmark och Tyskland,
så skall man finna, att slagten der drifves såsom ett yrke,
och att det ej lillgår såsom hos oss, der hvarje husbonde och
torpare sjelf förrättar sin slagt. I sagda länder begagnar man
sig nemligen af offentliga slagthus, som kunna kontrolleras. Men
man kan tänka sig, Indika olägenheter som skulle uppkomma om
en sådan lag, som här är fråga om, körnare till stånd hos oss.

Hvar och en, som då icke bedrefve sin slagt efter lagens föreskrifter,
skulle blifva åtalad och dömd för ett s. k. brott, som
han af okunnighet begått. Jag tror, att det mål man här vill
vinna bäst främjas på öfvertygelsens väg.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr B ex e 11: Det omtalade beslutet om förbud mot att
snara foglar tror jag tillkommit mera för sporten än genom ömhet
för djuren.

Vidkommande åter hemslagten, som det här egentligen är
fråga om, får jag säga, att det vid slagtningen ej begås några
onödiga grymheter mot djuren, hvadan någon lagstiftning derom
således icke är behöflig. Men deremot anser jag en lagstiftning
vara behöflig, som förbjuder pinande och misshandel vid fångst och
jagt å vilda djur af alla slag.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

N:o 48.

Lördagen den 5 Maj, e. .m.

Om meddelande Herr Ny da hl: Eu ärad ledamot af lagutskottet, som nyss
qf lagbestäm-'' yttrade sig från denna plats, sade, att Konungens befallningshaf''Zttvid
slagt vande inom Örebro län utfärdat en kungörelse, som, vid vite af
af husdjur 5 kronor, förbjuder slagt utan föregående bedöfning. Detta förminsta
möjliga bud verkade, säde han, synnerligen godt, så att numera anväuM“.
"* matte das allmänt slagtmasker inom detta län. Jag tycker, att han med
djuren. ett sådant resonnement borde kommit derhän, att han yrkat på,
(Forts.) en sådan förordning blefve gällande för hela riket. Jag vet

icke, om Konungens befallningshafvande i alla län vidtagit sådana
åtgärder, men i alla händelser tviflar jag på, att eu lagbestämmelse
uti ifrågavarande afseende kan ersättas genom dylika kungörelser,
i synnerhet som jag knappast kan tro att våra domstolar
tolka 18 kap. 16 § strafflagen så, att det anses vara uppenbar
grymhet att utan föregående bedöfning slagta ett husdjur. Ty
det kan ju icke anses såsom uppenbar grymhet, om personer vid
slagt använda de gamla, vanliga slagtmetoderna, då de kanske
aldrig hvarken reflekterat öfver, huruvida några lidanden derigenom
tillfogas djuren, ej heller ha kännedom om några andra
och bättre slagtmetoder.

Jag anser derför för min del, att det vore önskvärdt, om
en lag, i sådant syfte som motionären önska, kunde komma till
stånd i detta afseende.

Man talar om, att man bör på öfvertygelsens och upplysningens
väg söka uppnå detta mål; och detta är ju rigtigt; men
jag håller för min del dock före, att goda och humana lagar äro
synnerligen kraftiga medel just för spridandet af upplysning och
rigtiga öfvertygelser bland folket. De gifva åt de tröga och likgiltiga
en impuls till eftersinnande, som icke på annat sätt kan
åstadkommas.

Jag anhåller om bifall till det af herr Hedin framstälda
förslaget, som jag för öfrigt redan har instämt uti.

Herr vice talmannen Danielson: Herr talman, mine herrar!
Jag tror att denna fråga är af den beskaffenhet, att vi litet
hvar, i synnerhet landsbygdens representanter, böra beakta hvad
den innebär.

Jag begärde ordet i anledning af herr Hedins yttrande. Jag
har många gånger beundrat hans kunskaper, och jag gör det
äfven nu. Men jag hade knappast väntat, att han skulle kunna
uppgifva siffror från en omröstning i Schweiz om detta förhållande.
Han uppgaf, att der intet slagtdjur kan slägtas, utan att
förut bedöfvas. Men huru skulle detta kunna ske i afseende på.
t. ex. fjäderfän? Jag tror icke att den ärade talaren har tänkt
härpå. Det vill synas som han vore temligen obekant med ifrågavarande
förhållanden. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Lördagen den 5 Maj, e. m.

N:o 48.

Herr Hedin: Jag hörde, att herr vice talmannen förundrade Ommeddelande
sig öfver att jag lemnat upplysningar, hemtade från officiella
schweiziska källor, men jag vet icke hvad denna förundran be- ”''atTvid slagt
tyder, om icke det, att jag skulle hafva lögnaktigt uppgifvit dessa af husdjur
siffror. Lagtexten har jag för öfrigt ordentligt öfversart. minsta möjliga

lidande matte

Herr vice talmannen Danielson: Jag har endast sagt,
att jag beundrar herr Hedin, som har så väl reda på allting och (Forts)
är så förfaren på alla områden.

Herr Hedin: Om herr vice talmannen vill göra mig den
äran, så kunna vi ju tillsammans undersöka siffror och lagtext
uti Riksdagens bibliotek.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, samt herr
talmannen till proposition upptagit de olika yrkandena, biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 4.

I ordningen förekom härnäst lagutskottets utlåtande n:o 5G,
i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändrad lydelse af 9 kap. 4 § ärfdabalken, lag angående
värdering af död mans bo och lag angående ändrad lydelse af
1 § i förordningen angående särskilda protokoll öfver lagfarter,
inteckningar och andra ärenden den 16 juni 1875, dels ock väckt
motion i anledning af nämnda förslag till lag angående värdering
af död mans bo.

Efter föredragning till en början af punkten 1, deri utskottet
hemstält, att Riksdagen måtte godkänna det framlagda förslaget
till lag angående ändrad lydelse af 9 kap. 4 § ärfdabalken,
anförde:

Herr von Kr u senst jer na: Det nu framlagda lagförslaget

är föranledt af det utaf Riksdagen antagna förslaget om arfsskatt,
och då bestämmelserna om arfsskatten skola träda i kraft den
1 januari 1895, tillåter jag mig hemställa, att kammaren behagade
godkänna det af Kongl. Maj:t nu framlagda förslaget till lag
angående ändrad lydelse af 9 kap. 4 § ärfdabalken med det
tillägg, att lagen skall träda i kraft den 1 januari 1895.

Vidare yttrades ej.. Utskottets hemställan bifölls med den
af herr von Krusenstjerna föreslagna ändring.

Punkten 2.

Bifölls.

N:o 48.

Onsdagen den 5 Maj, e. ra.

I punkten 3 hemstälde utskottet, att Riksdagen måtte godkänna
det af Kongl. Maj:t framlagda förslaget till lag angående
ändrad lydelse af 1 § i förordningen angående särskilda protokoll
öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden den 16 juni 1875.

Herr von Krusenstjerna begärde ordet och yttrade: På
samma sätt som vid föredragningen af första punkten tillåter jag
mig hemställa, att kammaren behagade antaga lagförslaget med
tillägg, att lagen skall träda i kraft den 1 januari 1895.

Herr Zetterstrand anförde: Herr talman, mine herrar!

Ehuru detta lagförslag blifvit godkändt af högsta domstolen och
enhälligt gillats af lagutskottet, har jag dock trott mig finna,
att ett antagande af detsamma skulle medföra två ganska afsevärda
olägenheter, och jag har derför ansett min skyldighet vara
att här för kammaren redogöra för dessa olägenheter, så att
kammaren icke måtte vara okunnig om- deras befintlighet.

Den ena olägenheten är den, att ett antagande af förslaget
skulle komma att medföra ökad expeditionslösen i vissa fall, och
den andra olägenheten består deruti, att det skulle medföra eu
öfverflyttning af sportelinkomster från lägre till högre aflönade
tjensteman.

Jag vill nu försöka så godt jag kan på stående fot klargöra
för kammaren, huru lagförslaget kan medföra sådana verkningar.
— Såsom vi alla veta, föras vid underrätterna dels s. k. småprotokoll
och dels en dombok. I denna dombok förekomma,
bland annat, ärenden rörande testamentsbevakning och vidare
ärenden rörande vittnesförhör om testamenten. En expedition
rörande testamentsbevakning kostar i allmänhet på landet 4 kronor
och i stad 5 kronor, under det att en expedition rörande
vittnesförhör kostar på landet 3 kronor 50 öre och i stad 4 kronor.
Nu är förhållandet, att det vid olika domstolar tillämpas
olika expeditionssätt, men vid de flesta expedieras på så sätt,
att, om en person på samma gång bevakar testamente och begär
vittnesförhör, ett sådant ärende expedieras i en paragraf, under
det att andra domstolar expediera det i två paragrafer.

Om det billigare expeditionssättet tillämpas, blir deraf en
följd, att sökanden får en minskad utgift på landet af 3 kronor
50 öre och i stad af 4 kronor, men om nu detta kongl. förslag
oförändradt antages, hvarigenom i domboken komma att bibehållas
ärenden rörande vittnesförhör om testamenten, då deremot
ärenden rörande testamentsbevakningar öfverflyttas till småprotokollen,
så komma domarena hädanefter att blifva nödtvungna
att i ofvanberörda fall lemna ut två expeditioner. Jag vill särskildt
nämna, att hos oss i Norrköping likasom vid de flesta af
östgötadomsagorna alltid expedieras på det billigare sättet, hvadan
vi genom lagförslagets antagande skulle blifva nödsakade att af

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

N:o 48.

parterna uttaga eu expeditionslösen, på landet förhöjd med 3
kronor 50 öre och i stad med 4 kronor.

Detta var den ena olägenheten.

Den andra olägenheten består deruti, att ett antagande af
föreliggande förslag skulle medföra en öfverflyttning af sportelinkomster,
men detta gäller endast beträffande städerna. Der
föres domboken i allmänhet af de yngre tjenstemännen, derför
att dombokens förande är förenadt med större arbete, hvaremot
de högre aflönade tjenstemännen föra småprotokollen.

Genom denna lagförändring skulle från domböckerna till
småprotokollen öfverföras testamentsbevakningarna, som äro ganska
inkomstbringande, och följden deraf skulle således blifva,
att från de lägre aflönade tjenstemännen eu sportelinkomst öfverflyttades
till de högre aflönade.

Jag tror icke, att kammaren i allmänhet vill vara med om
en lagförändring, som medför sådana olägenheter, och jag har
derför ansett mig skyldig att meddela kammaren detta, i all synnerhet
som jag för min del, för den händelse detta lagförslag
skulle antagas, derigenom skulle komma att framdeles skörda
utan giltig anledning en årlig vinst af ett par hundra kronor
på bekostnad af dels de rättsökande och dels en lägre aflönad
kamrat.

Af det anförda torde herrarne inse, att det skulle vara
mig ganska motbjudande att biträda det kongl. förslaget, men å
andra sidan vill jag säga, att jag icke vågar yrka af slag å förslaget,
derför att någon lagförändring i det angifna syftet måste
vidtagas i anledning af den förändrade arfsskatten. Då dertill
kommer, att jag icke kan sjelf uttänka något lämpligt sätt att
bringa denna fråga till eu lyckligare lösning, så har jag icke
något yrkande att framställa, men jag har ansett mig skyldig
att lemna kammaren underrättelse om dessa mina betänkligheter,
på det hvar och eu af kammarens ledamöter må med full vetskap
härom afgöra, huru vida förslaget bör antagas eller icke.

Herr Bruzelius: Oaktadt den föregående ärade talaren

icke framställe något yrkande, anser jag mig dock skyldig att
bemöta honom med några ord.

Detta lagförslag har tillkommit såsom en gifven följd af arfsskattelagen.
Det har blifvit nödvändigt, att bevakning af testamenten
skall kunna återfinnas i något visst af de så kallade
småprotokollen och icke i domboken. Skilnaden mellan lagförslaget
och nu gällande lagbestämmelser är, att bevakning af
testamente enligt lagförslaget skall intagas i det protokoll, som
föres öfver bouppteckningar, under det att testamentsbevakning
uu upptages i domboken. Det blir, sedan lagen om arfsskatt
antagits, alldeles nödvändigt, att domarena kunna i ett visst protokoll
söka underrättelse, huruvida testamente efter död person

N:o 48.

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

bevakats eller icke, samt slippa att genomgå den vida vidlyftigare
domboken. Om nu detta lagförslag kan, såsom den förre ärade
talaren antydde, föranleda att i städerna lösen för expeditioner
rörande testamentsbevakning hädanefter kommer att tillfalla en
annan tjensteman än förut, så lärer sådant lätt kunna hjelpas;
vid domstolar på landet är det emellertid så, att all expeditionslösen
tillfaller häradshöfdingen.

Den förre talaren anförde vidare, att det hädanefter icke
skulle vara möjligt att, såsom hittills brukats när ett testamente
bevakas och samtidigt begäres vittnesförhör med testamentsvittnena
för dödsfalls skull, utfärda en expedition i ärendet. Jag
anser att det lika väl hädanefter kan ske som det hittills skett.
Vittnena blifva hörda inför samma domstol, och vittnesförhöret
har samma verkan, om vittnesmålen införas i domboken eller i
ett protokoll.

Jag yrkar bifall till lagutskottets hemställan med det af
herr von Krusenstjerna gjorda tillägg.

Härmed var öfverläggningen i detta ämne slutad. Kammaren
biföll utskottets hemställan med den af herr von Krusenstjerna
föreslagna ändring.

§ ö Om

ändring Härefter föredrogs Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts
i förordna- utlåtande, n:o 23, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
g%rsäfnindeK°ngl- Maj:t med begäran om ändring i förordningen angående
af vin och försäljning af vin och maltdrycker m. m. den 24 oktober 1885.
maltdrycker

m- m- Uti en inom Andra Kammaren väckt och till utskottets

behandling hänvisad motion, n:o 60, i hvilken herrar J. A. Lundström,
J. E. Nordin i Sättna, E. Eriksson i Qväcklingen, Halvar
Eriksson och O. Walter instämt, hade herr C. G. Thor föreslagit:

»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes låta i kongl. förordningen angående försäljning
af vin, maltdrycker, kokadt kaffe och andra tillagade
icke spirituösa drycker af den 24 oktober 1885 införa bestämmelser
om att, vid oloflig utskänkning af vin eller maltdrycker
eller oloflig försäljning å landet af vin eller maltdrycker för
afhemtning till mindre myckenhet än tio liter, det i försäljningslokalen
befintliga parti af den dryck, som utgjort föremål för
försäljningen tillika med kärl, som för dess afhemtning äro tjenliga,
skall vara underkastadt beslag och dömas förbrutet.»

Utskottet hemställer emellertid, att motionen icke måtte föranleda
till någon kammarens åtgärd.

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

N:o 48,

Herr Forsell erhöll ordet och yttrade: Mine herrar! Under Om ändring
förra riksdagsperioden väcktes, såsom herrarne nog torde erinra i förordninsig,
åtskilliga motioner i syfte att få Öl- och vinhandeln skild från 9™ a”-U?"^e
landthandeln, och man lyckades att få en skrifvelse till Kongl. apvi^och
Maj:t i detta syfte, dock icke i sådan utsträckning, att hinder maltdrycker
skulle läggas för försäljning af svagdricka. Resultatet blef att, m. m.
då Kong!. Maj:t icke kunde finna något praktiskt sätt att skilja (Fort».)
mellan Öl och svagdricka, skrifvelsen i denna del icke föranledde
till någon Kongl. Maj:ts åtgärd. Deremot utkom den 2 juni 1893
en kongl. förordning, hvarigenom landthandlare förbjödos att
försälja Öl och vin i mindre qvantiteter än 10 liter. Man får väl
erkänna, att härigenom tagits ett steg framåt i den rigtning, som
skrifvelsen afsåg. Men med kännedom om det gamla sättet med
salning, som förr i verlden brukades vid inköp af bränvin, har
man insett, att förordningen icke skulle blifva fullt effektiv, om ej
verksamma påföljder finnas om lagen öfverträdes. Det är derför
icke att undra på, om en och annan motionär, som vill göra
förordningen så effektiv som möjligt, sökt att utfinna någon åtgärd
i nämnda syfte.

Motionären i fråga tror sig hafva funnit ett sådant medel,
och det skulle bestå deri, att åklagaremagten skulle hafva rätt
att beslagtaga den vara, som finnes i försäljningslokalen, der
oloflig försäljning sker. Att han icke stått ensam i sin uppfattning
om lämpligheten af denna utväg, torde vinna stöd deraf,
att en ledamot af Första Kammaren, en tjenstgörande domhafvande,
inom nämnda kammare väckt en likartad motion. Nu
har emellertid det egendomliga förhållandet inträffat, att det
Första Kammarens tillfälliga utskott, som haft denna motion till
behandling, upptagit den ganska välvilligt och tillstyrkt Första
Kammaren att antaga den, men deremot vårt tillfälliga utskott
gjort tvärtom, afstyrkt densamma. Ser man på de skäl, som
Första Kammarens tillfälliga utskott anfört och hvilka återfinnas
på sid. 2, så förefalla de mig synnerligen tilltalande, och jag
beklagar, att icke vårt tillfälliga utskott, som haft motionen till
behandling, kunnat hemta något stöd af dessa skäl för ett bifall
till motionen. Ser man åter på de skäl, som vårt tillfälliga utskott
anfört — de återfinnas på sid 6. i betänkandet — så måste jag
tillstå, att dessa skäl verkligen icke alls äro tilltalande. Hufvudklämmen
af skälen skulle vara det, som utskottet säger, att om
beslag för oloflig försäljning skulle ega rum, så skulle uppenbarligen
derigenom straffet »till art och storlek försvåras på ett sätt,
som kanske icke fullt motsvarade förseelsens i sig sjelf lindriga
beskaffenhet». Ja, jag må undra, om förseelsen är i och för sig
sjelf af så synnerligen lindrig beskaffenhet, om man tager hänsyn
till de sviter, som en sådan försäljning kan föra med sig. Man
må komma i håg, att det finnes personer, som bedrifva olaglig försäljning
af öl och vin och hvilka icke fästa något afseende vid

N:o 48.

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

Om ändring de straffbestämmelser, som de enligt nu gällande lag kunna ådöi
förordnin- mas. Oberoende åt att de delgifvas den ena stämningen efter
gen angående den an(jra under en och samma dag, fortsätta dessa lönkrögare
af vin och me(l sin försäljning, då deras mål är att få sitt lager slutsåldt,
maltdrycker och de fråga föga eller intet efter att de slutligen efter många
n». m. ting blifva dömda till böter för sin förseelse och till slut få afsitta
(Forts.) böterna med några dagars fängelse. De finnas som anse, att de
derigenom betalt skatt för denna rörelse, och de anse lönkrögeri
knappast vara något brottsligt. Mot sådana personer skulle rätten
att taga i beslag de varor, som de hafva, vara ganska effektiv.
Man undanrödjer derigenom sjelfva roten och upphofvet till det
onda, och man beröfvar dem tillfälle till att fortsätta denna försäljning,
på såmma gång de träffas af en visserligen liten men
dock i deras ställning icke så obetydlig ekonomisk förlust genom
att de blifva af med sitt lager. Beslagsrätt, lemnad i åklagarens
händer, skulle alltså vara det bästa och kraftigaste vapnet att
motarbeta lönkrögeriet.

När nu, herr talman, Första Kammaren har afslagit hvad
dess tillfälliga utskott tillstyrkt —• det fans 2 reservanter i
Första Kammarens tillfälliga utskott, hvilka afstyrkte motionen
— så kan naturligtvis från vår sida ett bifall af densamma icke
lända till något annat än att blifva en opinionsyttring. Men jag
föreställer mig, att såsom en sådan skulle det vara ganska välgörande,
om herrarne ville besluta sig för att med förkastande
af vårt tillfälliga utskotts förslag acceptera motionen.

Jag anhåller, att herrarne såsom eu opinionsyttring måtte
antaga motionärernas förslag, och jag ber derför, berr talman,
att få yrka bifall detsamma.

Herr Hedin anförde: Jag kan icke förmoda, att det kan
tinnas många ledamöter i kammaren, som skulle finnas benägna
att gå till Kongl. Maj:t med en anhållan, att Kong! Maj:t måtte
utvidga eu redan sjelftagen rätt att påbjuda konfiskering af enskild
egendom. Det måtte vara tillräckligt skäl för det slut, hvartill
utskottet kommit.

Herr Eriksson i Elgered: Jag skall blott be att få säga
ett par ord till svar. Jag skall medgifva, att den magt, som
Kongl. Maj:t har med stöd af 89 § regeringsformen och som han
äfven tillvällat sig med afseende på maltdrycksförsäljning, Öl- och
vinhandel, utan all gensägelse blifvit för långt utsträckt. Men
deraf följer ingalunda, att, om ett fall finnes i den lagstiftning,
som existerar och som för närvarande är rådande, ett fall, som
gör, att lönkrögeriet kan existera i större utsträckning, än hvad
annars kunde vara fallet, man skall upphöra att förbättra en förordning,
derför att den är tillkommen på administrativ väg.

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

>:© 48.

Jag tror, att, oaktadt man talar om att det är en för stor Om ändring
och icke modern straffpåföljd, man bör se till, att straffpåföljden * förordninhar
åsyftad verkan i nykterhetens intresse, så att lagen efterlefves. 9e%rg^jning
Jag tror, att det är en fordran, som i allmänhet genomgår den 0y och
allmänna meningen i vårt land. Och om denna förordning också maltdrycker
är tillkommen på administrativ väg, så bör den reformeras. m- m Men

vill man deremot förhindra Kongl. Maj:ts sjelftagna (Forts.)

rätt, så anser jag rätta vägen vara, att Riksdagen upptager striden
mot Kong!. Maj.t om dessa sina grundlagsenliga rättigheter,
så att Riksdagen på grund af 87 § regeringsformen får laga rätt
att sjelf i förening med Kongl. Maj:t besluta i frågan. Men tills
detta skett, anser jag, att man måste, om också det gäller att
fortgå på den väg, som är inslagen, göra förbättringar. På grund
deraf har jag kunnat underskrifva motionen, till hvilken jag i likhet
med herr Forsell yrkar bifall.

Herr Pehrson i Törneryd: Jag skall endast tillåta mig att
på grund af de skäl, utskottet anfört, yrka bifall till utskottets
förslag.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad samt propositioner
af herr talmannen gifvits i enlighet med de gjorda
yrkandena, biföll kammaren utskottets hemställan.

§ 6-

Föredrogos, hvart för sig, och biföllos statsutskottets utlåtanden
:

n:o 57, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
försäljning af förra militiebostället lss mantal Öjeby n:o 1 eller
{från i Norrbottens län; och

n:o 58, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
jordafsöndring från indragna militiebostället Harby n:o 1 i Stockholms
län.

• § 7.

Till behandling förekom vidare lagutskottets utlåtande n:o Om ändring i
57 i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t visijt fall af
med begäran om utarbetande och framläggande af förslag till 9gt^md*cr
ändring i visst fall af gällande bestämmelser rörande lossning af röran&e ioss.
inteckning. nin(J af in''

Utskottet hemstälde, att ifrågavarande, inom Andra Kam- teckning.
maren af herrar O. Persson i Riukaby och N. Svensson, i Olseröd
väckta motion, n:o 103, icke måtte till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.

Andra Kammarens Prof. 1894. N:o 48.

N 0 48.

Om ändring ■
visst fall af
gällande bestämmelser

rörande lossning
af inteckning.

(Forts.)

18 Olisdagen den 6 Maj, e. m.

i Efter uppläsande af denna utskottets hemställan anförde:

Herr Berglöf: Det förhåller sig så, att vid utdikning eller
sänkning af vattendrag särskilda lägenheter kunna uppstå på
sådant sätt, att en del jordegare icke vilja ingå i gräfnings- eller
afdikningsföretaget och att de i följd deraf få afstå en viss del af
sin jordegendom, motsvarande den vinst, deras återstående egendom
kan anses få af vattenafdikningsföretaget. Några motionärer
här i kammaren hafva hemstält, att, till följd deraf att dessa
afsöndrade lägenheter skulle besväras af de inteckningar, som
besvära stamhemmanet, en lag borde tillkomma, som skulle befria
dessa lägenheter från inteckning, oaktadt inteckningshandlingen
icke vid domstol uppvisades. Lagutskottet har icke kunnat bifalla
denna motion, utan afstyrkt densamma. Första Kammaren har
bifallit denna utskottets hemställan. Således är det för närvarande
ingenting att göra åt denna sak, och jag skall icke heller framställa
något yrkande i afseende på det slut, hvartill utskottet
kommit.

Men lagutskottets motiv äro af den beskaffenhet, att jag
anser mig höra, mot dem inlägga en bestämd gensaga. Lagutskottet
har jemfört denna afsöndringsåtgärd med den skiftesförrättning,
som kallas egoutbyte. Vid egoutbyte vet man nogsamt,
att inteckningarne, som vidlåda hemmansdelarne, öfverfiyttas
på de utbytta skifteslotterna utan att någon åtgärd vid
domstolarne med afseende på inteckningarne behöfver förekomma.
Härom erfordras icke vidare ordande, då här endast är fråga om
dessa afsöndrade lägenheter. Utskottet har ansett, att, då stamhemmanet
har vunnit så mycket i värde af förbättringen, som
det gjort genom vattenafledningen, den återstående delen af
stamhemmanet mycket väl skulle kunna ensamt betungas af de
ursprungliga inteckningarne, och de afsöndrade lägenheterna utan
vidare åtgärd från hemmansegarnes eller domstols sida blifva
befriade från de på hela hemmanet hyllande inteckningarne.

Det är denna af lagutskottet uttalade åsigt, som jag för min
del anser vara farlig och vilseledande för den stora allmänheten.
Man har trott, att, om detta betänkande kunde halka igenom i
Riksdagen och det slut, hvartill utskottet kommit, bjefve af kamrarne
godkändt, man derigenom skulle få till stånd eu lagtolkning,
gående derpå ut, att afsöndrade lägenheter af nu ifrågavarande
beskaffenhet skulle alldeles vara befriade från de inteckningar,
som vidlåda stamhemmanet. Det är denna tanke, som för den
stora allmänheten är vilseledande, emedan dessa lägenheter bestämdt
besväras af stamhemmanets samtliga inteckningar, ända tills dess
de blifvit behörigen dödade eller genom lag förordnats annorlunda.
Min öfvertygelse är. att rättsegare, som anskaffa gravationsbevis
angående lägenheter af ifrågavarande beskaffenhet, skola undgå
misstag, enär med all säkerhet en försigtig domare icke utfärdar

Onsdagen den 5 Maj, e. m. 19 Jf:o 48.

ett gravationsbevis angående en sådan lägenhet, som här är Om ändring i
omtalad, utan att i detta gravationsbevis upptaga samtliga de
inteckningar, som gravera stamhemmanet. Skulle domaren vid- stämmelser
taga en annan åtgärd, så skulle det lätt kunna hända, att han rörande lossstannade
i betalningsansvar för de inteckningar, som han på nin9 af **»-detta sätt uteslöte ur denna lägenhet. Och jag är förvissad, att, teclcning.
om ett stamhemman försäljes, och en inteckning, som å stamhemmanet
finnes, icke blir till fullo betäckt af den köpeskilling,
som stamhemmanet betingar, den lägenhet, som på omförmälda
sätt blifvit från stamhemmanet afsöndrad, kommer att få ansvara
för den brist, som uppkommit.

Jag delar utskottets uppfattning derom, att det kan finnas
skäl för att få dessa lägenheter utan vidare besvär med inteckningshandlingarnes
uppvisande befriade från inteckningar, men
detta kan icke ske på annat sätt, än att en lag kominer till stånd,
som bestämdt uttalar, huru man med en slik inteckningsbefrielse
skulle gå till väga.

Lagen känner till vissa fall, då man kan få döda inteckning
utan att uppvisa dem. Bland annat förekommer i dikningslagen
bestämmelser härom just i afseende på qvarnverk och andra
inrättningar, som blifvit rifna till följd af vattenaftappningar.

Lagen innehåller bestämmelser om huru man skall gå till väga
vid dödande af dessa inteckningar. Skulle det förhållande vara
rådande, som utskottet förestält sig, så skulle några sådana bestämmelser
icke vara behöfliga.

Jag vill hoppas, att denna fråga skall återkomma vid en
följande riksdag och att man skall kunna vinna en lösning i
den rigtning motionäreme önskat, ty saken är mycket behjertansvfird.
"Men den får dock icke lösas på det sätt man här tänkt
och trott. Ty lagutskottet och Riksdagen hafva icke rättighet att
tolka lagar. De hafva rättighet att deltaga i lagstiftningen, men
icke att verkställa lagtolkning.

Jag har intet yrkande att göra, men har velat frambära
dessa betänkligheter, för att herrarne må finna, att saken dock
icke är så klar och tydlig, som lagutskottet i sin motivering
angifvit.

Häruti instämde herrar West er, Zetter strand, Wéllander,

Sleytte och EMundh från Lund.

Herr Bruzelius yttrade: Den föregående talaren framstälde
visserligen intet yrkande, utan anslöt sig till utskottets hemställan, men
deremot rigtade han några anmärkningar mot lagutskottets motivering,
som jag anser mig böra bemöta.

Det förhåller sig, som den föregående talaren rigtigt påpekat,
så, att vattenafledningsföretag kan komma till stånd på två sätt,
antingen så, att alla, hvilkas jord beröras af företaget, deri del -

N:0 48.

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

Om ändring i
visst fall af
gällande bestämmelser

rörande lossning
af inteckning.

(Forts.)

i taga, eller ock så, att eu eller flera af någon anledning vägra
att deltaga i företaget. Oaktadt denna vägran, utföres emellertid
af de andra företaget.

I förra fallet, då alla deltaga i kostnaden, är det gifvet, att
den förbättring, som ett visst hemman genom vattenafledningsföretaget
vinner, kommer såsom hvarje annan jordförbättring äfven
innehafvare af inteckningar i detta hemman till godo alldeles
som då en hemmansegare t. ex. uppodlar en utmark till åker,
eller ersätter dåliga byggnader med goda.

I det andra fallet, eller då eu jordegare vägrar att i företaget
ingå, så utföres företaget ändå af de andre med skyldighet
för den eller de vägrande att afstå till dem, som utfört och bekostat
företaget, så mycken jord, som efter lagbestämd värdering motsvarar
det högre värde, jorden genom företaget vunnit. Om t. ex. det
skulle hända, att ett hemman, som består af 10 tunnland jord,
och dessa i vattensjukt tillstånd värderas till 1,000 kr., men
sedermera efter företagets fullbordande befinnas vara värda dubbelt
så mycket eller 2,000 kr., så blir följden, att egaren af
detta hemman, hvilken vägrat att deltaga i företaget, får afstå
till dem, som utfört detsamma, 5 tunnland.

De qvarvarande 5 tunnlanden äro emellertid värda alldeles
lika mycket som de 10 tunnlanden i deras förutvarande vattensjuka
tillstånd och ega samma bärkraft i fråga om såväl skatter
och andra onera som förut; äfven inteckningshafvarne hafva samma
säkerhet som förut, fastän säkerheten ligger i eu till rymden minskad
fastighet. Nu frågar jag: kan verkligen någon rättsgrund
åberopas af inteckningsinnehafvare att i detta fall få komma i
en bättre ställning än de hade då företaget börjades. — Jag tror
det icke.

Ett ytterligare stöd för denna min uppfattning hem tar jag
af kongl. brefvet den 21 maj 1869, hvari förklaras, att utbrutna
lägenheter af ifrågavarande slag, ehvad de afsöndrats från krono-,
skatte- eller frälsehemman, blifva till naturen lika med jord af
den yppersta frälsenatur och ej ens äro underkastade extra rotering,
böra i jordeboken införas under frälsetitel med anteckning
om deras tillkomst och den frihet, de i följd deraf åtnjuta.

Sjelfva staten afstår således från de anspråk, staten haft i
dessa utbrutna lägenheter, till och med från anspråk på extra rotering.

Sedan omsider de som utfört företaget, vanligen ett jordbruksbolag,
fått lagfart på de från hvarje särskildt hemman utbrutna
lägenheterna och sedan vill afyttra dem, så måste detta bolag
till spekulanternas efterrättelse lösa gravationsbevis angående lägenheterna.
Om då, såsom fallet är med ett stort vattenafledningsföretag
i Skåne, omfattande icke mindre än omkring 2,800 tunnland,
gravationsbeviset angående en viss af dessa, utaf bolaget
vunna lägenheter upptager alla de inteckningar, som äro gällande
i det hemman, från hvilket lägenheten utbrutits, upptagas såsom

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

N:o 48.

graverande äfven den utbrutna lägenheten, så blir följden, att Om ändring i
ingen vill köpa lägenheten af fruktan för inteckningarne, som
gravationsbeviset upptager. gtämmelser

Den jemförelse, som lagutskottet uppdrager mellan den nu rörande lossifrågavarande
jordutbrytningen och utbyte vid laga skifte af ego- nitig af inområde,
är fullkomligt berättigad. Då vid egoutbyte enligt slaf- teckning.
tesstadgan viss jord frångår en fastighet och denna i vederlag (Forts.)
härför får annan jord, som förut tillhört ett annat hemman, så
lärer väl ingen kunna påstå att de inteckningar, som före egoutbytet
vidlåda den ena eller andra jordrymden, fortfarande hvilar
på denna, så att säga, omflyttade jord.

Motionärerna hemställa och yrka, att bestämmelser i lagen om
dikning och annan afledning af vatten den 20 juni 1879 måtte införas,
som bestämma i tydliga ord, att, när ett vattenafledningsföretag kommit
till stånd emot vissa hemmansegares bestridande, inteckningar,
som besvära den i företaget icke deltagande hemmansegarens
jord, måtte kunna dödas i den utbrutna lägenheten, utan hinder
deraf att inteckningshandlingen ej i hufvudskrift kan företes.
Lagutskottet har enhälligt ansett, att redan af nu gällande bestämmelser
måste med tydlighet framgå, att dessa s. k. utbrutna lägenheter
icke graveras af de inteckningar, som vidlådde dem, när
de hörde till det hemman, från hvilket de utbrutits, och alltså
ansett, att någon lagförändring i motionens syfte ej är behöflig.

— Lagutskottet har deremot trott, att dess motivering för afslag
å motionen skulle vara tillfyllestgörande i denna fråga — jag, så
väl som kammarens öfriga ledamöter hafva emellertid hört, att
andra jurister tolka gällande lag i förevarande afseende annorlunda
än lagutskottet, — Häri ser man ett nytt bevis att juristerna,
när det gäller lagtolkning, ofta äro af olika mening.

Herr talman, på grund af hvad jag nu tillåtit mig anföra
och på grund af de motiv, som i betänkandet äro anförda, yrkar
jag bifall till lagutskottets hemställan.

Herr Wester: Jag instämmer fullkomligt med den siste

talaren derutinnan, att genom de förbättringar, hvarom här är fråga,
den del af hemmanet, som återstår efter verkstäld utbrytning af
jord till i företaget qvarstående delegare, erhållit så förhöjdt
värde, att inteckningshafvarne icke skulle förlora något på att
mista sin inteckningsrätt uti den utbrutna delen. Men här är
icke alls fråga derom, utan frågan gäller, huru vida enligt nu
gällande lag eu sådan afsöndrad eller utbruten lägenhet skall
anses vara frigjord från de inteckningar, som blifvit meddelade
i det gemensamma stamhemmanet; och i det afseendet hafva
vi jurister tillåtit oss hafva en annan uppfattning än lagutskottet,

Vår gällande lag stadgar i afseende å inteckningar, huru
dessa skola erhållas och hvilken eller hvilka jorddelar eu inteck -

Jf:o 48. 22 Onsdagen den 5 Maj, e. in.

Om ändring i ning skall omfatta samt huru eu eller annan del af jorden skall
visst fall af varda från inteckning befriad o. s. v.

stämmelser Det är rigtigt, som lagutskottet säger, att om ett egoutbyte

rörande loss- 1 ordning sker, så blir den frånbrutna jorden fri från det

ning af in förra stamhemmanets inteckningar med detsamma jorden öfvergår
teckning, till ett annat hemman, och på samma gång får den på sig det
(Ports.) nya hemmanets inteckningar. Men lagen stadgar ingenting alls
om, att en sådan befrielse från inteckning skall anses ske derigenom,
att en del af ett hemman genom ett dikningsföretag frånsöndras
hemmanet. Och vid detta förhållande anse vi domare
oss icke ega rätt att på sätt lagutskottet gjort tolka eller supplera
lagen. Följden deraf blir, såsom motionärerna antvdt, att
(le inteckningar, som före företaget vidlådde hemmanet, fortfarande
anses beröra den afsöndrade jorden. Väl har genom
kongl. brefvet den 21 maj 1869 förklarats, att ifrågavarande slags
lägenheter, hvilka skulle blifva till naturen lika med jord af den
yppersta frälsenatur, borde i jordeboken införas under frälsetitel
med anteckning om deras tillkomst och den frihet, de i följd
deraf åtnjöte. Men denna administrativa åtgärd kan efter min
uppfattning icke öfva inflytande på den rättsliga sidan af saken.

Vi se ofta nu för tiden, huru som afsöndringar af jord ega
rum, och huru som dessa afsöndringar lagfaras samt af Konungens
befallningshafvande åsättas särskild beteckning och derefter upptagas
i fastighetsböckerna såsom särskilda lägenheter. Men de
gamla inteckningarna stå qvar jemväl i de afsöndrade lägenheterna,
till dess desamma blifva derifrån befriade.

Herr Berglöf har velat inlägga en protest mot lagutskottets
motivering, icke för att klandra lagutskottet, utan för att söka
förekomma att allmänheten icke, på grund af denna motivering,
må tro att det är så säkert och klart, som utskottet förmenar,
att dessa lägenheter genom utbrytningen blifva fria från de å
stamhemmanet ^vilande inteckningar; och jag har redan instämt
uti herr Berglöfs uttalande.

Det har uppgifvits, att domaren i det fall, som föranledt
motionen, nemligen vid ett vattenafledningsföretag i Skåne, vid
utfärdande af gravationsbevis för de utbrutna lägenheterna deri
upptagit samtliga de inteckningar, som besvärade de stamhemman,
från hvilka utbrytningen skett. Jag är öfvertygad, att, äfven
om Riksdagen godkänner detta lagutskottets betänkande, samme
domare skall på samma sätt som hittills i gravationsbevis upptaga
samtliga inteckningarna, emedan han i annat fall, efter min åsigt,
utsatte sig för ganska stor risk.

Meningen har således icke varit att med vårt uttalande
klandra lagutskottet, ty olika åsigter må man respektera, utan vi
hafva velat uttala, att vi anse det vanskligt att godkänna lagutskottets
motivering.

Jag har intet yrkande att göra.

Onsdagen den 3 Maj, e. in. 23 !f:o 48.

Herr Persson i Rinkaby: Som lierrarne torde finna, Om ändring i

hafva herrar jurister icke haft att framställa några anmärkningar {%11
mot sjelfva den utredning, som blifvit förebragt i föreliggande ^mmefaeT
motion, och följaktligen torde de hafva antagit, att de i den- förande losssamma
påpekade förhållanden voro ganska rigtiga. ning af in Utskottet,

som stält sig ganska välvilligt mot motionen, har teckning.
antagligen också kommit till enahanda åsigt, men har förmod- (Forts.)

ligen ansett, att motiveringen för dess afstyrkande hemställan
borde ställas så, att ifrågavarande lägenheter icke behöfde i gravatiousbeviset
upptagas såsom besvärade med inteckningar, och
att detta kunde ske utan förändring af den nuvarande lagen,
vid hvilken man kört sig fast. »Enligt gällande lag äro», efter
utskottets åsigt, »de i motionärernas framställning afsedda lägenheter,
hvilka till följd deraf, att stamhemmanets egare vägrat ingå
i vattenafledningsföretaget, utbrutits från stamhemmanet, fria från
de inteckningar, som besvära stamhemmanet», hvadan utskottet
sålunda ansett den ifrågasatta lagändringen icke vara behöflig.

Men såsom vi hört, kunna herrar jurister icke enas ens om ett
förslag, om en skrifvelse till Kongl. Maj:t, i syfte af en utredning
och med begäran, att Kongl. Maj:t ville framlägga ett lagförslag
i ärendet. Huruvida herrar jurister skulle kunna enas om ett
förslag, som kommer från Kongl. Maj:t, lenmar jag derhän. Men
i allt fall tror jag, att, om kammaren ville bifalla vår motion
om den af oss begärda skrifvelsen, vårt syfte med densamma
skulle vinnas. Af denna anledning yrkar jag således bifall till
motionen.

Herr Restadius: Jag vill endast hafva till protokollet

antecknadt, att jag på det bestämdaste ansluter mig till den
mening, som lagutskottet uttalat.

Jag anser det nemligen vara alldeles uppenbart, att den
jord, som för nu omförmälda företag blifvit från stamhemmanet
utbruten såsom ersättning för den förbättring, stamhemmanet
genom företaget erhållit, icke kan anses besvärad af de inteck--ningar, som möjligen gravera stamhemmanet.

Men då olika åsigter derom blifvit af domhafvandena uttalade,
och, i brist af tydlig lag, ingen domare kan förbjudas att i
ett gravationsbevis för sådan afsöndrad jord upptaga alla inteckningar,
som möjligen finnas i stamhemmanet, så anser jag det
vara lämpligt, att eu dylik föreskrift icke bör ske. Gifvet är, att
afyttringen af eu med inteckningar besvärad afsöndring försvåras
derigenom att domaren, manad af försigtighet, upptager dessu
inteckningar i gravationsbeviset. Jag vill emellertid icke gorå
något särskildt yrkande af den anledning, att jag anser nuvarande
lagbestämmelser fullt tillräckliga.

Herr Ohlsson från Vexiö instämde häruti.

24 Onsdagen den 5 Maj, e. m.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad samt herr
talmannen gifvit propositioner å hvartdera af de båda yrkanden,
som derunder förekommit, biföll kammaren utskottets hemställan''

§ 8.

Föredrogs vidare Andra Kammarens första tillfälliga utskotts
utlåtande n:o 21, med anledning af väckt motion om skrifvelse
till Kongl. Maj:t med begäran om upphäfvande af sådana bestämmelser,
hvarigenom tillträde till allmänna läroverk eller till statens
eller kommunens tjenst göres beroende af konfirmation eller
nattvardens begående.

Med tillstyrkande af ifrågavarande inom Andra Kammaren
af herr E. J. Ekman väckta motion, n:o 150, hemstälde utskottet
i detta utlåtande:

att Andra Kammaren måtte för sin del besluta, att Riksdagen
i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, att bestämmelserna
om konfirmation såsom vilkor för att antagas såsom elev vid
tekniska högskolan och om nattvardens begående såsom vilkor för
att antagas såsom medhjelpare hos tandläkare måtte upphäfvas.

Efter uppläsande häraf anförde herr Ekman: Såsom motionär
i ämnet skall jag anhålla att få yttra några ord. Ehuru
utskottet icke tillstyrkt motionen i den utsträckning, som jag
med densamma afsett, så är jag dock tacksam för utskottets tillmötesgående
och skall jag derför anhålla om bifall till utskottets
förslag.

Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls; och skulle
detta beslut, jemlikt § 63 mom. 3 riksdagsordningen, genom utdrag
af protokollet delgifvas medkammaren.

§ 9.

Skedde föredragning af Andra Kammarens första tillfälliga
utskotts utlåtande n:o 22, med anledning af väckt motion om
skrifvelse till Kongl. Maj:t i syfte att afgångsbetyg i kristendom
från folkskolan måtte i vissa fall användas såsom vitsord vid
utfärdande af prestbetyg.

I detta utlåtande hemstälde utskottet, att ifrågavarande inom
Andra Kammaren af herr E. J. Ekman afgifna motion, n:o 151,
icke måtte till någon kammarens åtgärd föranleda.

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

N:0 48.

I fråga härom anförde herr Ekman: Jag skall be att få

erinra derom, att man eger rätt att tillhöra den svenska statskyrkan
utan att vara vare sig döpt eller konfirmerad. Men nu kan
det hända så, att om sådana personer, som icke äro döpta och
icke heller konfirmerade, behöfva ett betyg, vare sig ett utflyttningsbetyg
eller dylikt, om kristendomskunskap, så anser sig den
svenska statskyrkans presterskap icke kunna meddela betyg om
sådan kunskap åt andra än dem som blifvit konfirmerade; och
alltså skulle de, som icke blifvit konfirmerade, komma att sakna
kristendomsbetyg. Detta kan i vissa fall blifva svårt för dem i
synnerhet vid sådana ansökningar, vid hvilka det är bestämdt
stadgadt, att de skola vara åtföljda af betyg om kristendomskunskap.

Då det sålunda är fråga om huru man skall gå till väga
härvidlag, så har jag tagit mig friheten föreslå, att svenska statskyrkans
presterskap skulle varda ålagdt att utfärda sådant betyg
för dem, som genomgått folkskolan. Jag har kunnat göra detta
så mycket hellre, som ju svenska kyrkans prester i allmänhet
äro ordförande i skolrådet och således hafva tillgång till nödigt
material för att kunna utfärda ett sådant intyg. De äro dessutom
vanligen närvarande vid examina, och jag tänker mig att
de under sådana förhållanden särskilt borde egna sin uppmärksamhet
åt examen med dem, som genomgått folkskolan och skola
utträda derur. Men om man skulle så önska, så synes det mig
icke vara något hinder för att i de betyg, som presten utfärdar,
upplägga en särskild kolumn med t. ex. rubrik: kristendomskunskap
enligt folkskolematrikeln, och att deri införa betyget om
kristendomskunskapen i enlighet med det vid afgången från folkskolan
erhållna betyg. Med den utvecklade ståndpunkt, våra
dagars folkskolor intaga, anser jag, att den som tillbörligen genomgått
folkskolan, bör erhålla betyg i kristendomskunskap lika väl
som den som genomgått nattvardsskolan. Jag vill dessutom säga,
att om denna föreskrift skulle anses på något sätt kränkande
för presterskapet, så kunde detta förekommas med den af mig
nyss angifua utväg att införa betyg i en särskild kolumn, utfärdadt
enligt folkskolematrikeln. Jag kan visserligen icke säga,
huruvida ett så beskaffadt betyg skulle vara gällande vid
ansökning till sådana anställningar, der fordran på kristendomsbetyg
är tydligen utsatt såsom vilkor för antagning. Visserligen
har utskottet sagt, att beträffande ansökning för inträde i Chalmerska
slöjdskolan i Göteborg och tekniska elementarskolorna i
Norrköping, Malmö, Örebro och Borås samt vid tekniska skolan
i Eskilstuna det skall företes betyg om god eller försvarlig kristendomskunskap;
»men», säger utskottet vidare, »då der icke
föreskrifves, att intyg derom skall vara utfärdadt af presterskapet,
kan enligt utskottets uppfattning kristendomskunskapen i

N:o 48.

26 Onsdagen den 5 Maj, e. m.

dessa fall styrkas genom betyg från folkskola eller annan läroanstalt.
»

Ja, det må vara, att det verkligen förhåller sig så, att
man tager emot och gillar folkskolebetyg utan vidare — jag förmodar
det, men jag känner det icke. — Jag har eljest haft den
uppfattningen, att ett legalt — om jag så får uttrycka mig —
kristendomsbetyg måste vara utfärdadt af presterskapet, och det
är från den synpunkten, som jag har sett saken och ansett, att
verkligen pastor, som är ordförande i skolrådet, skulle kunna
utfärda ett dylikt betyg, så att dessa personer, som enligt svensk
lag tillhöra svenska statskyrkan utan att vara döpta eller konfirmerade,
också ega tillfälle att utan hinder kunna komma in i de
nämnda skolorna.

Jag tager mig derför friheten, herr talman, att yrka bifall
till min motion.

Herr Hammarlund: Motionären har föreslagit, att presterskapet
måtte åläggas »att vid betygs utfärdande för dem, som
icke deltagit i konfirmationsundervisningen, använda såsom vitsord
i kristen domskunskap det vitsord, som lemnats dem i af gångsbetyget
från folkskolan». Och han har nu i sitt anförande framhållit,
huru dervid skulle kunna tillgå. Jag finner den ifrågasatta
anordningen vara både opraktisk och besvärlig. Och jag
anser vidare, att den icke heller skall leda till något egentligt
gagn, ty de fall, då en person behöfver genom ett intyg af presterslcapet
styrka sin kristendomskunskap, äro ganska få. Det är,
så vidt utskottet kunnat finna, icke mer än ett sådant fall, och
det är det, som motionären åberopat i sin motion, nemligen i
fråga om barnmorskor. I kongl. kungörelsen den 5 november
1880 är stadgadt, att för att blifva antagen som barnmorskelärling
skall sökanden hafva ett af pastorseinbetet utfärdadt intyg,
som skall styrka, att hon eger god kristendomskunskap. Sedan
skall denna barnmorskeelev vidare hafva intyg, utfärdadt af lärare
vid allmänt läroverk eller folkskola, som styrker hennes kunskap
i innanläsning, skrifning, räkning och dylikt. Det synes mig,
att det varit eu mycket enklare åtgärd af motionären att föreslå,
att detta, som nu i fråga om kristendomskunskap skall styrkas
af prest, i stället skulle styrkas af en lärare, och då blifva de
olägenheter, som han har framhållit, på en gång häfda i fråga
om detta fall, och jag kan icke finna något annat dylikt fall
föreligga. Ty då det stadgas, att yngling skall styrka sin kristendomskunskap
för inträde till vissa tekniska skolor, så synes
mig påtagligt, att kristendomskunskapen der kan styrkas genom
ett vanligt skolbetyg, helst i dessa skolor ibland kunna intagas
elever, som ännu icke äro i konfirmationsåldern.

Om åter motionären afser, såsom det tyckes framgå af hans
kläm, alla slags prestbetyg, så att det alltid skulle, der personen

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

N:o 48

i fråga icke är konfirmerad, å prestbetyget inryckas hans skolbetyg
i kristendom, så synes detta mig icke heller vara en praktisk
åtgärd. Prestbetyget tjenar i allmänhet till att styrka åtskilliga
civilrättsliga förhållanden, såsom personens ålder, om han är
gift eller ogift, eger medborgerligt förtroende eller ej o. s. v.
Nu står visserligen på de nuvarande prestbetygsformulären en
rad om betyg i kristendomskunskap. Men jag för min del kan
icke finna annat, än att den raden skall kunna helt och hållet
bortgå. Om motionären föreslagit något dylikt, så skulle jag för
min del icke hjrst någon betänklighet mot att tillstyrka detsamma.
Då den vägen, som motionären slagit in på, icke synes
mig praktisk éller leda till afsevärdt gagn, så ber jag att få yrka
bifall till utskottets hemställan.

Härmed var öfverläggningen slutad. Kammaren biföll utskottets
hemställan.

§ io.

I ordningen förekom härnäst Andra Kammarens tredje tillfälliga
utskotts utlåtande n:o 25, i anledning af väckt motion om
skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning rörande
lämpligheten af inrättande utaf en större asyl för sinnessjuka
inom vestra delen af mellersta Sverige.

Utskottet hemstälde, att berörda, inom Andra Kammaren
af herr A. Wijkander och 21 andra af kammarens ledamöter
väckta motion, n:o 42, icke måtte föranleda någon kammarens
åtgärd.

Herr Grunde 11 begärde ordet och yttrade: Jag tager mig

friheten yttra ett par ord, ehuruväl ärendet redan förut förekommit
en gång i Riksdagen. Då motionären har med siffror, som
borde vara fullt öfvertygande, visat, att just inom vestkustlänen
förefinnes det största behofvet af eu större asyl för sinnessjuka,
måste jag beklaga, om en sådan skrifvelse ej kommer till stånd,
som har till ändamål att för Kongl. Maj:t framhålla detta oafvisliga
behof.

Till den fullständiga utredning, som motionären lemnat,
ber jag att få tillägga endast några få ord med stöd af upplysningar,
erhållna från fullt sakkunnigt håll. Inom Elfsborgs, Göteborgs
och Bohus, Vermlands och Hallands län uppgick 1891
antalet sinnessjuka till \ af hela antalet sinnessjuka i hela riket.
Endast i Elfsborgs och Vermlands län finnes flere sinnessjuka
än i hela Norrland. Och af dessa sinnessjuka i de 4 nämnda
länen lins ett antal af icke mindre än 1,365 eller 78^ procent,
som sakna all hospitalsvård. Af eu asyl i Upsala eller Örebro

N:o 48.

Onsdagen den 5 Maj, e. in.

Om tindrad
lydelse af
§ 87:2
regeringsformen.

komme vestkusten att få helt ringa nytta. Hospitalen äro öfverhopade
af obotliga eller asylpatienter till ungefär 80 procent af
hela antalet vårdade, och sedan sommaren 1892 har icke en enda
asylpatient öfverflyttats från Göteborgs hospital till Lunds asyl.

Jag slutar med att anföra några ord af den aflidne framstående
hospitalsöfverläkaren professor N. Kjellberg i Upsala:

»Genom asylers inrättande, i hvilka anstalter såsom obotligt
ansedde sjuke skulle upptagas, bereddes uti de egentliga hospitalen
uteslutande plats åt sådana sinnessjuke, om hvilkas förbättring
hopp finnes. Och hvem skulle ej vilja bidraga till möjligheten
att åter gifva förståndets ljus åt så många som möjligt
af dessa olyckliga, hvilka till följd af vi vilja ej säga vanvård,
men af brist på ordentlig vård nu aldrig kunna blifva
återstälda.

Under det vi fundera, ökas i en oroväckande grad de sinnessjukes
antal — eu följd så väl af stigande befolkning som
kanske ännu mer af det nervösa och njutningslystna hos tidens
anda — och vi måste besinna, att sedan en skrifvelse är besluten
och aflåten, åtgår alltid en rundlig tid för kommissionens
undersökning och Riksdagens handläggning af frågan, så att år
ändock förflyta, innan man kan gripa sjelfva verket an.»

Vidare anfördes icke. Utskottets hemställan bifölls.

§ Il Till

handläggning företogs härefter konstitutionsutskottets
utlåtande n:o 9, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse
af § 87:2 egeringsformen.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 159, hade
herr C. F. Wallbom föreslagit, att Riksdagen måtte för sin del
och i grundlagsenlig ordning besluta, att i 87 § 2 inom. regeringsformen
ordet »samtycke» måtte utbytas mot ordet »utlåtande».

Med anledning häraf hemstälde utskottet:

att Riksdagen måtte, med bifall till herr Wallboms förevarande
motion, antaga följande förslag till förändrad lydelse
af § 87: 2 regeringsformen att hvila till vidare grundlagsenlig
behandling:

§ 87.

(Nuvarande lydelse•) (Föreslagen lydelse:)

2:o. Riksdagen ege ock ge- 2:o. Riksdagen ege ock gemensamt
med Konungen stifta, mensamt med Konungen stifta,

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

N:o 48.

förändra eller upphäfva kyrkolag;
dock att dervid erfordras
samtycke jemväl af allmänt kyrkomöte.
Öfver förslag angående
dylik lag skola, på sätt i mom.
1 sägs, statsrådets och högsta
domstolens tankar inhemtas och
jemte Konungens proposition,
då sådan göres, Riksdagen meddelas.
Har ej förslag, hvarom
nu fråga är, före början af Riksdagen
näst efter den, som framstält
eller antagit förslaget, blifvit
såsom lag genom allmän
kungörelse utfärdadt, vare det
förfallet, och Konungen underrätte
då Riksdagen om de skäl,
som hindrat förslagets antagan -

förändra eller upphäfva kyrkolag;
dock att dervid erfordras
utlåtande jemväl af allmänt
kyrkomöte. Öfver förslag angående
dylik lag skola, på sätt i
mom. 1 sägs, statsrådets och
högsta domstolens tankar inhemtas
och jemte Konungens
proposition, då sådan göres,
Riksdagen meddelas. Har ej
förslag, hvarom nu fråga är,
före början af Riksdagen näst
efter den, som framstält eller
antagit förslaget, blifvit såsom
lag genom allmän kungörelse
utfärdadt, vare det förfallet, och
Konungen underrätte då Riksdagen
om de skäl, som hindrat
förslagets antagande.

Häremot hade reservationer anmälts:

Af herr Bergms, som, i hufvudsak anslutande sig till konstitutionsutskottets
vid 1885 års riksdag afgifna, af begge kamrarne
godkända utlåtande n:o 5, velat hemställa,

att motionen icke måtte föranleda någon Riksdagens åtgärd;

af herrar von Strokirch, friherre Wrangel von Brehmer,
Helander, Samzdius och Nyström, som instämt med herr Bergius;

af herr Alin;

samt af herrar Ljungman och Johnsson mot motiveringen.

Efter föredragning af ärendet anförde herr Hammarskjöld:
Den motion, som nu föreligger till behandling, är för kammaren
en gammal bekant. Den har förekommit här åtskilliga gånger,
senast under första hälften af 1880-talet, då den rönte vexlande
öden, ibland afslogs, ibland antogs. Sedan den nu fått hvila i
nio år, inträffade det i motionärens tycke märkliga, att förlidet
års kyrkomöte ogillade det förslag till förändring i 1 kap. 1 §
kyrkolagen, som af Riksdagen antagits. Då tyckte motionären,
att kyrkomötet hade rågat sina synders mått, och nu skulle det
straffas; derför har denna motion nu kommit igen.

Hvad nu särskildt beträffar den omnämnda §:en i kyrkolagen,
vill jag gerna erkänna, att jag för min del beklagade den

Om ändrad
lydelse af
§ 87: 2
regeringsformen.

(Forts.)

Wto 48.

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

Om ändrad utgång, som frågan fick vid kyrkomötet, och jag har inom kyrko^
67 • if mö^e^ hade talat och röstat för Riksdagens beslut i frågan. Men
regerings- 3US* derför känner jag mig så mycket friare att här kunna yttra
formen, några ord till försvar för kyrkomötets vetorätt. Sedan utskottet
(Forts.) har relaterat innehållet af motionen, framkommer det med ett
påstående, som det sjelft tyckes anse vara ett axiom, men som
jag skulle vilja kalla någonting annat, nemligen en sofism. Det
erkänner, att en frikyrka må ega att utan annan inblandning
från statens sida, än som för den allmänna ordningens och sedlighetens
upprätthållande kan finnas erforderlig, genom dertill
utsedde representanter eller på annat sätt sjelf ordna sina angelägenheter;
men när det gäller statskyrkan, då får den alls icke
hafva bestämmanderätten öfver sina egna angelägenheter. Hvarför?
Jo, säger utskottet, statskyrkan är icke annat än en statsinstitution,
likstäld med öfriga statsinstitutioner, och derför »är
det orimligt att de lagar, som reglera statskyrkans organisation
och verksamhet, skola stiftas af andra organ än dem, hvilka
det tillkommer att meddela dylika föreskrifter med afseende å
öfriga statsinstitutioner».

Jag har tillåtit mig beteckna detta påstående såsom eu
sofism. Om en frikyrka har rättighet att sjelf ordna sina inre
angelägenheter, så synes det mig vara högst märkvärdigt, hvarför
icke en landskyrka, om den också benämnes statskyrka, skall få
hafva samma rättighet. Att kalla statskyrkan för en statsinstitution
i samma bemärkelse som andra statsinstitutioner, det är enligt
mitt förmenande fullkomligt origtigt. Religionen, menniskans förhållande
till Gild och sitt samvete, kan aldrig blifva en statsinstitution.

Om vi tänka på sådana institutioner, som verkligen äro
statsinstitutioner, såsom t. ex. rättegångsväsendet, så finna vi, att
ingen af landets medborgare har rättighet att sätta sig upp emot
lagarne. Hvar enda en måste underkasta sig de lagar, som råda
i landet. Men när vi komma in på det reliösa området, så äro
förhållandena helt olika; der råder lyckligtvis religionsfrihet, der
har hvar och eu rättighet att tro och bekänna hvad han vill.
Samma är förhållandet, om man vill göra en jemförelse mellan
kyrkan och andra statsinstitutioner. Kyrkan kan icke jemföras
med dem; de äro ojemförliga.

Statskyrkan har åtskilligt gemensamt med staten, och detta
gör, att staten måste deltaga i stiftandet af lagar för kyrkan,
men icke har staten derför rätt att ensam stifta dessa lagar.

Om man nu genom att bifalla motionen skulle borttaga
kyrkomötets vetorätt, hvad skulle detta betyda? Jo, det skulle
betyda, att regering och Riksdag skulle ensamma bestämma om
kyrkans angelägenheter. Motionären har dock nådigt velat tillåta,
att kyrkomötet ändå skulle få afgifva utlåtande, men icke hafva
någon bestämmanderätt. Hur är den då sammansatt, denna Riks -

Nso 48.

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

dag, som skulle blifva afgörande i dylika frågor, eller, rättare
sagdt, hur kan den vara sammansatt?

Såvidt jag vet, tinnes ingen bestämmelse derom, att man
behöfver tillhöra någon viss religion för att vara ledamot af Riksdagen.
I Riksdagen kunna sitta, förutom statskyrkliga, äfven
medlemmar af katolska kyrkan, af alla möjliga frikyrkor och
sekter, judar, ja, hvarför icke muhammedaner eller sådana som äro
fullkomligt religionslösa, och intet hinder finnes, såvidt jag vet,
för att Riksdagen kan komma att till öfvervägande del bestå af
sådana, som icke tillhöra statskyrkan. En på detta sätt sammansatt
Riksdag, som till mer än halfva antalet af sina medlemmar
kan bestå af personer, som icke tillhöra statskyrkan, den
skulle dock ega att ensam stifta lagar för kyrkan, utan att .kyrkan
finge mera än afgifva utlåtande. Det är detta, som jag anser
vara orimligt.

Om Riksdagen skulle företaga sig att stifta lagar t. ex. för
metodisternas samfund och rörande dess inre angelägenheter, är
jag säker på, att metodisterna med herr Jakob Erikson i spetsen
skulle deremot afgifva den kraftigaste protest, och dertill skulle
de vara fullkomligt befogade. Jag skulle icke alls undra derpå.
Men samme man och sådana, som tänka lika med honom, hafva
rättighet att inom Riksdagen deltaga i stiftandet af lagar rörande
statskyrkan, mot hvilka denna kyrka icke skulle få hafva någon
annan rätt än att afgifva ett utlåtande. Om detta är förenligt
med billighet och rättvisa, då har jag icke något begrepp om
hvad som i allmänhet menas med billighet och rättvisa. På detta
sätt komme ju statskyrkan faktiskt i vida ogynsammare ställning
än alla andra religionssamfund i landet, och hvad nu den stackars
statskyrkan än må hafva förbrutit, icke torde den dock hafva
förtjena! att straffas så hårdt, att denna kyrka, till hvilken dock
ännu flertalet af landets inbyggare bekänner sig, sättes i en
ogynsammare ställning i fråga om vården af sina egna angelägenheter
än alla andra religionssamfund i landet.

Det skulle vara rätt intressant att veta, om från början den
vetorätt, som lemnats kyrkomötet, varit allvarligt menad eller om
den icke möjligen blott varit en dekoration för att trösta kyrkan
deröfver, att presterskapet upphörde att vara ett särskilt riksstånd.
Åtminstone ser det så ut från Andra Kammarens sida, som om
denna vetorätt icke varit allvarligt menad, ty hvarje gång kyrkomötet
gjort ett om än aldrig så svagt försök att begagna sin
vetorätt, hafva i kammaren höjts röster af den lifligaste indignation,
alldeles som om man ville säga: hvad tager ni er till? huru
vågar ni sätta er upp mot Riksdagens beslut? visserligen har ni
fått vetorätt, men aldrig har det varit meningen att ni skulle
begagna er deraf!

Nu har det såsom höjden af missbruk af vetorätten talats
om det beslut, som kyrkomötet i fjol fattade i bekännelsefrågan.

Om ändrad
lydelse af
§ 87: 2
regeringsformen.

(Forts.)

N:o 48.

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

Om ändrad Jag har sjelf, såsom sagdt, ogillat detta beslut och skall icke heller
■lyMs* af nu tillåta mig att försvara det. Men hvad har kyrkomötet egentregerings-
ligen genom detta beslut gjort landet för skada? Hvad betyder
formen, det, om kyrkans män anse, att en del af bekännelseskrifterna
(Forts.) skola fortfarande ega symboliskt anseende, skrifter som 99 procent,
ja, jag ville säga T9ö9ö9n af vårt lands befolkning aldrig sett och
ännu mindre hafva någon aning om hvad de innehålla? År
detta ett sådant crimen Icesce majestätisk att kyrkomötet derför skall,
om jag får begagna ett modernt uttryck, »vingklippas»? Jag är
icke blind för bristerna inom kyrkan, och jag såge gerna, att
kyrkomötet vore litet mera reformvänligt än det är; men jag
tror likväl, att kyrkomötet förstår kyrkans bästa bättre, än vi inom
denna kammare göra.

Det kunde vara ännu ganska mycket att tilläggaa för att
bemöta hvad utskottet sagt, men jag brukar icke onödigtvis länge
upptaga kammarens tid, och jag vill icke heller nu göra det. Det
torde för öfrigt vara flere af kammarens ledamöter, som vilja
yttra sig i samma syfte som jag nu gjort. Derför, herr talman, då
jag anser att det vore i högsta grad obilligt och orättvist att sätta
den svenska statskyrkan i sämre ställning än alla andra religionssamfund
i vårt land, skall jag nu yrka afslag på så val motionen
som på utskottets he?nställan.

Herr Petersson i Boestad instämde häruti.

Herr Redelius: Jag är till den väsentligaste delen före kommen

af den siste talaren. Jag hade tänkt yttra mig i samma
rigtning, som han nu gjort, och jag vill derför nu hufvudsakligen
endast lika med honom yrka afslag så väl på utskottets förslag
som på motionen. Jag instämmer af hjertat i den ärade talarens
protest mot utskottets motivering, och jag ber särskildt att, såsom
tillägg till hvad som förut yttrats i detta ärende, få uti religionsfrihetens
och den sanna liberalismens namn göra nyssnämnda
yrkande.

Jag sade: i religionsfrihetens namn! Jag hörde att någon
tycktes uttrycka sin förundran häröfver. Jag her då att få uppehålla
mig en stund vid detta uttryck. Hvad menas med religionsfrihet?
Det ser ut, att döma af detta betänkande, som om man
här i kammaren verkligen kan behöfva framställa denna fråga.
Förstås dermed verkligen numera det, som eljest, enligt mitt förmenande,
alltid förståtts dermed: icke blott frihet att inom sig
tänka hvad man vill och hysa hvilken tro man vill, utan också
att inom samfunden öfva densamma, såvidt den kan utvärtes
öfvas?

Här har nu utskottet, såsom redan föregående talare framhållit,
uttalat den grundsatsen, >att en frikyrka må ega att utan
annan inblandning från statens sida, än som för den allmänna

5:o 48.

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

ordningens och sedlighetens upprätthållande kan finnas erforderlig,
genom dertill utsedde representanter eller på annat sätt sjelf ordna
sina angelägenheter.»

Detta uttalande skulle jag vilja hafva ändradt så, att i stället
för ordet frikyrka skulle stå statskyrka, så vidt man vill erkänna
■en fri kyrka i en fri stat. År icke i staten det kyrkliga elementet
eller det kyrkliga samfundet själen, och det borgerliga, huru högt
■det än må aktas, icke att anse annat än såsom kroppen, i hvilken
själen är det lifgifvande och stärkande? Jag vill också i största
korthet — jag skall ej uppehålla mig dervid — erinra, att statskyrkan
i vårt land gjort staten så stora tjenster, att man kan
säga att statens bestånd, sådan den nu är, beror på att vi haft
denna kyrka. Det är då icke värdigt och rättvist att, så att säga,
sätta tumskrufven på och söka strypa denna kyrka, såsom utskottet,
enligt hvad af dess motivering framgår, synes vilja göra.
Detta är icke rättfärdigt och icke billigt. Vill man handla frisinnad!,
vill man hafva en fri kyrka, låt då kyrkan sjelf sköta
sina angelägenheter inom de gränser, som statsmagterna med
kyrkan kommit öfverens om!

Men låt kyrkan åtminstone hafva möjligheten att kunna
värna sitt eget bestånd med att kunna säga nej! Och skall det
vara någon mening i grundlagens bud, så måste meningen vara
den, att kyrkan må icke allenast kunna, utan äfven höra säga
nej, om, mot hvad man önskade eller skulle hafva anledning att
vänta, något förslag skulle komma, som kunde vara för kyrkans
sanna intressen menligt eller förderf bringande. Det var för sådant
ändamål, som man måste tänka sig att detta lagstadgande
kom till.

Hvad återigen bekännelsen beträffar, så ber jag att få återkomma
till den. Jag instämmer med föregående talaren äfven
deri, att jag beklagar 1893 års kyrkomötes beslut i fråga om
1 kap. 1 § kyrkolagen, och jag behöfver icke gifva något annat
bevis på detta mitt uttalandes uppriktighet, än att jag erinrar
kammaren, att jag hade äran att sitta i lagutskottet, då ärendet
första gången der behandlades, och var med om det beslut, som
utskottet då fattade; och då Riksdagen fattade sitt beslut, deltog
äfven jag i beslutet öfver detta ärende, när det sist förelåg i kammaren.
Det må vara nog i det fallet. Men i alla fall försvarar
jag kyrkomötet, så godt jag kan, i dess rätt att begagna sitt
veto, i bekännelsefrågor i synnerhet. Ty om någon fråga skall
särskild! vara en kyrklig fråga, så måste väl i all rimlighets
namn bekännelsefrågan vara eu sådan. Eller är det någon rimlighet,
synes herrarne, att just i fråga om bekännelsen andra
samfund skola påtvinga ett kyrkosamfund sin bekännelse? Jag
har aldrig hört ett ord från någon enda i vårt rike, att man
skulle vilja försöka påtvinga andra samfund, som här finnas, den
Andra Kammarens Prof. 18.94. N:o 48. 3

Om ändrad
lydelse af
§ 87: 2
regeringsformen.

(Forts.)

N:o 48.

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

Om ändrad bekännelse, som man sjelf bar. Skall det finnas något af religiös
ly&el87- °i fördragsamhet och verklig fnhet, så måste man låta statens egen
regerings- kyrka hafva denna frihet, som man villigt erkänner hos andra
formen, kyrkosamfund.

(Forts.) Nu har det invändts — icke i dag, så vida det icke kommer

att göras — att kyrkan vill vara statskyrka, och att den vill behålla
såsom sina medlemmar äfven dem, som äro dess öppna
fiender. Det har sagts, och derför upptager jag det på förhand
till besvarande, efter som det äfven yttrats förut under denna
riksdag. — Hvem är det som här hos oss i vårt land har bestämmanderätt
i fråga om hvilken som bör och hvilken som icke
bör tillhöra svenska kyrkan? År det kyrkomöte månne? Nej,
visst icke. Det har ingenting att säga i det fallet, och för min
del ogillar jag kyrkomötet i det hänseendet, att det sjelft frånsagt
sig denna rätt. Jag menar, att kyrkomötet bort hafva den; faktiskt
har det den icke. Dissenterlagen ansågs vara en cmMag,
och kyrkomötet frågades icke till i den saken. Om något vore
naturligt eller rimligt för alla, äfven för utskottet, så borde det
vara det, att ett kyrkosamfund bör sjelf ega bestämmanderätten
i fråga om hvilka som skola tillhöra detta samfund, och hvilka
som icke skola tillhöra det. Det borde vara eu kyrklig fråga,
men det är gjordt till en borgerlig fråga. Emellertid då nu förhållandena
äro sådana, som de nu äro, så må man icke beskylla
kyrkomötet eller kyrkan såsom sådan för den ställning,
som nu råder i detta hänseende. En annan sak vore, om
man ville öfverlåta åt kyrkan sjelf att bestämma om uteslutande
af de medlemmar, som kyrkan icke vill hafva inom sig
och som äro kyrkans uppenbara fiender. Det vore rim och reson
i det, synes mig, och det vore i enlighet med rättvisans och
religionsfrihetens grundsatser. Men att säga: ni få icke bestämma
någonting, och så i stället anfalla kyrkans representanter för hvad
de icke göra, det kan jag icke finna vara rim och reson.

Ja, jag skall verkligen afbryta och icke fortsätta med hvad
jag tänkte. Jag stannar vid hvad jag yttrade om yrkande på
afslag i den sanna religionsfrihetens, fördragsamhetens och billighetens
namn.

Herr Odhner: Herr talman! Ingen lär med fog kunna bestrida
Riksdagens rätt att med Kongl. Maj:t göra en ändring af
ifrågavarande punkt- i regeringsformen. Det är väl sant, att kyrkomötet
fick sin nuvarande vetorätt som ett slags ersättning för presteståndets
gamla andel i representationen. Men derpå kan naturligtvis
icke grundas någon juridisk rätt eller något privilegium
för kyrkomötet, Men väl skulle deraf kunna härledas ett slags
moralisk rätt, som gjorde, att Riksdagen icke utan tvingande
skäl toge någon ändring i detta hänseende. En dylik moralisk
rätt fingo ju äfven städerna vid den stora representationsförän -

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

N:o 48.

dringen i anledning af det förra borgareståndets andel i representationen;
och denna moraliska rätt var för mig och, som jag
vet, för flere andra i kammaren ett af de motiv, som föranledde
oss att yrka afslag på det sista förslaget om representationsförändring,
hvilket inverkade så mycket på städernas ställning.

Samma skäl eller samma slags skäl är också uti här föreliggande
fall för mig af den betydelse, att jag anser, att Riksdagen
bör i afseende på § 87 i regeringsformen gå till väga med en
viss hänsyn, och att Riksdagen i hvarje fall icke bör gå längre,
än behofvet oundgängligen kräfver. Då blir frågan den: hvad
kräfver behofvet i detta fall? Det kräfver enligt min uppfattning,
att kyrkomötets veto inskränkes, men icke borttages. Jag kan
alltså för min del vara med om att inskränka denna vetorätt,
att upphäfva densamma i afseende på sådana delar af kyrkolagen,
som äro af rent civilrättslig natur, som röra kyrkans yttre ställning
och förhållande till staten. Men att deremot beröfva kyrkomötet
vetorätten i rent kyrkliga, religiöst-kyrkliga mål, i sådana
slags ärenden, som röra läran och bekännelsen, kulten och gudstjensten,
religionsundervisningen inom kyrkan o. s. v., det är
något, som jag icke kan vara med om eller gilla, det är något,
som jag finner vara ur alla synpunkter oberättigadt. Om man
vidtoge en sådan åtgärd, så skulle kyrkan lätt kunna bringas i
ett odrägligt tillstånd, och detta så mycket mera som, efter hvad
här redan framhållits, det icke finnes några garantier för att icke
Riksdagen, som naturligtvis då skulle träda i kyrkomötets ställe,
kan till sitt flertal komma att bestå af kyrkans uppenbara eller
hemliga fiender, främmande religionsbekännare o. s. v. Man kan
nu visserhgen säga, att det icke vore så farligt, efter som regeringen
också har sitt ord med i laget. Det är visserligen sant.
Men det innebär icke någon tillräcklig garanti. Ty man kan
tänka sig sådana tider, då det blir en svag regering, som är alldeles
beroende af representationen.

Det säges i utskottets betänkande på sid. 5: »Det är orimligt,
att de lagar, som reglera statskyrkans organisation och verksamhet,
skola stiftas af andra organer än dem, hvilka det tillkommer
att meddela dylika föreskrifter med afseende å öfriga
statsinstitutioner». — Ja, statskyrkan är nu, ty värr, allt för mycket
en statsinstitution. Men, som redan har blifvit sagdt, hon är
dock en institution af annat slag än öfriga statsinstitutioner. Hon
intager en annan ställning än dessa i följd af det religiösa element,
som deruti ingår och som ju är det egentliga lifselementet
i kyrkan. Religionen är en sak, som icke kan underkastas samma
behandlingssätt som vanliga administrativa och juridiska mål.

Man har vidare anfört exempel från andra länder och sagt,
att sådan vetorätt, som kyrkomötet i Sverige har, är eu abnormitet
utan like. Det är sant, att någon så beskaffad vetorätt
icke finnes i någon annan kyrka. Men deremot finnes inom

Om ändrad
lydelse af
§ 87: 2
regeringsformen

(Forts.)

N:o 48.

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

Om ändrad vissa kyrkor en sjelfständighet i lagstiftning och öfrigt, som är
1^87 °i v^a s^örre än den som vårt kyrkomöte åtnjuter, och det icke
regerings- "blott inom frikyrkorna, hvilka utskottet särskild! nämner. Jag
formen, syftar särskilt på de så kallade landskyrkorna i Tysklands och

(Forte.) Schweiz’ protestantiska stater och kantoner. Äfven dessa äro ett

slags statskyrkor, men väsentligen olika den svenska statskyrkan.
Dessa landskyrkor äro af staten erkända och organiserade samt af
staten underhållna, och de stå i eu ganska nära förbindelse med
densamma. Staten anser sig vara en kristlig stat och gifver företräde
åt dessa landskyrkor, hvilka hon anser vara företrädesvis
egnade att befrämja kristlig sed och ordning. Somliga stater
hafva en sådan landskyrka, andra hafva två, den evangelisklutherska
och den reformerta; hvartill i några stater kommer den
katolska. De protestantiska landskyrkorna ha, som jag nämnde,
en ganska vidsträckt lagstiftningsmagt, hvilken utöfvas genom
generalsynoden eller kyrkomötet. De hafva att fritt lagstifta på
det rent kyrkliga området, naturligtvis under statsmagternas kontroll
och underkastade regeringens vetorätt. Detta synes mig
vara ett exempel, som den svenska kyrkan väl kunde i vissa afseenden
efterlikna. Det vore att på ett sundt och rigtigt sätt så
småningom lösa kyrkan ut ur de band, som för närvarande allt
för mycket fästa henne vid staten. Vill man således något verkligt
framsteg för den kyrkliga frågan i vårt land, bör man efter
min uppfattning icke göra en sådan förändring i grundlagen, som
nu föreslagits, hvarigenom man skulle så godt som göra slut på
kyrkomötet. Ty kyrkomötets vetorätt i rent kyrkliga ting är eu
lifsnerv för denna insitution, genom hvars utskärande den skulle
förlora all verklig betydelse. Vill man, som sagdt, något verkligt
framsteg i nämnda hänseende, så bör man enligt min tanke arbeta
på icke att tillintetgöra eller förlama kyrkomötet, utan att reformera
det både i afseende på dess organisation och dess rättsliga
ställning.

Hvad organisationen beträffar, är redan ett förslag af kammaren
antaget, som går ut på att gifva kyrkomötet en sådan
sammansättning, hvarigenom det skulle kunna slå djupare rötter
i det allmänna folkmedvetandet och blifva i tillfälle att bättre
motsvara sin bestämmelse. I afseende åter på kyrkomötets rättsliga
ställning skulle jag, som sagdt, kunna vara med om en sådan
ändring af 87 § regeringsformen, att kyrkomötets vetorätt inskränktes
till rent kyrkliga frågor, till sådana som röra kyrkans
bekännelse och kult och inre ordning för öfrigt.

Det är, herr talman, i detta syfte och med denna uppfattning
af den kyrkliga frågan i vårt land som jag för min del yrkar
afslag å det föreliggande utskottsförslaget.

Herr Ljungman: Som kammaren torde finna, har jag

reserverat mig mot utskottets motivering, och detta på den grund,

Onsdagen den 5 Maj, e. in.

N:o 48,

att denna motivering är så aitattad, som om motionärens förslag
innebnre en lösning af den föreliggande frågan. Detta är enligt
min uppfattning icke förhållandet. Jag har deremot ansett ett
bifall till motionen vara synnerligen lämpligt såsom en opinionsyttring
för att framkalla en sådan lösning, lämpligt särskildt derför,
att åstadkommandet af eu skrifvelse i sådant syfte skulle
möta allt för stora svårigheter. Först och främst är det i konstitutionsutskottet
beroende på lottning att kunna få fram något nytt
förslag i allmänhet, och vidare är svårigheten i både reelt och
formelt afseende att affatta en dylik skrifvelse så betydande, att
jag befarar, att det nära nog är lika svårt att angifva innehållet
uti en sådan skrifvelse som att uppgöra ett fullständigt förslag till
frågans lösning.

Gå vi nu tillbaka till det ifrågavarande momentet af 87 §
regeringsformen, så finna vi, att det är af föga tillfredsställande
beskaffenhet, och att endast mycket ringa utredning är lagd som
grund derför. Då denna utredning endast går på några få rader,
skall jag be att få uppläsa den, på det att kammaren måtte få
en rigtigare uppfattning af frågan. Den lyder så: »I Eder Kong!
Maj:ts Proposition till Rikets Ständer om antagande af en författning
angående allmänt Kyrkomöte är redan förutsatt, att andel i
stiftande af Kyrkolag kunde komma att Kyrkomötet i Grundlagen
medgifvas; och ett sådant medgifvande synes icke böra uppskjutas
längre än till den tidpunkt, då kyrkan upphörer att genom ett
särskildt Stånd vara representerad i Nationalförsamlingen. Då
vår Kyrkolag ännu är sammanblandad med en mängd stadganden
af civillags natur, lärer för närvarande Kyrkolagstiftningen icke
kunna helt och hållet undandragas National-Representationen och
öfverlemnas till Kyrkomötet gemensamt med Konungen, hvilket
måhända eljest vore riktigast, och i det nu framlagda förslaget
är derföre åt Kyrkomötet, hvilket enligt sin egen af EderKongl.
Maj:t föreslagna organisation eger initiativ i kyrkliga frågor, i
Grundlagen endast tillagdt veto i fråga om stiftande, upphäfvande,
ändring eller förklaring af Kyrkolag.»

Af denna motivering synes alldeles tillräckligt framgå, att
momentet i fråga i sjelfva verket innebär ett provisorium, och att
i densamma är antydd eu lösning gående ut derpå, att hvad som
innefattas i vår kyrkolag skulle dels öfverlåtas helt och hållet åt
Konungen och Riksdagen allena, dels åt Konungen och kyrkomötet
allena. Allt sedan det ifrågavarande momentet antogs,
hafva emellertid icke några nämnvärda ansträngningar gjorts i
syfte att åstadkomma eu bättre affattning af grundlagens bestämmelser
i fråga om statskyrkan. Se vi nu på vår regeringsform,
skola vi finna, att den, frånsedt §§ 87 och 88, innehåller ungefär
ingenting om statskyrkan. Den innehåller en paragraf, der det
stadgas, till hvilken religion Konungen skall bekänna sig, vidare eu
annan paragraf angående tillsättande af erkebiskop och biskopar;

Om ändrad
lydelse af
§ 87: 2
regeringsformen.

(Forts.)

K:o 48.

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

Om ändrad
lydelse af
§ 87: 2
regeringsformen.

(Forts.)

derjemte förekommer eu paragraf angående tillsättande af regala
pastorat, samt slutligen ännu eu paragraf om kyrkans privilegier.
Det är allt. Deremot innehåller regeringsformen i sj elfva verket
ingenting om statskyrkans ställning i och förhållande till staten. Der
finnes visserligen stadgadt, att ett kyrkomöte skall finnas, då ordet
kyrkomöte finnes nämndt i 87 § 2 mom., 88 § och 114 §. Men regeringsformen
innehåller icke det allra minsta derom, huru kyrkomötet
skall vara sammansatt, ej heller det allra minsta om kyrkomötesförordningen,
hvilken förordning är tillkommen i enlighet med
sista punkten af 89 § regeringsformen och således är eu administrativ
författning och ingenting annat. — Som herrarne således
kunna finna, är grundlagen ytterst ofullständig i afseende å statskyrkan.
Då 1809 års regeringsform skrefs, var det ej heller nödigt
att intaga något i grundlagen om statskyrkan, ty statskyrkan
var då endast eu viss sida af staten. Utträde ur statskyrkan var
liktydigt med utträde ur staten, och sådant utträde bestraffades
också med landsförvisning. Det var först kort tid innan nu gällande
representationsskick infördes, som en förändring härutinnan
inträdde, och det är först på senare tider, som denna förändring
har vidare utvecklat sig derhän, att vi numera i sjelfva verket
hafva många kyrkor i staten.

Detta är ett förhållande, som man icke får förbise vid bedömandet
af förevarande fråga, att man nemligen i sjelfva verket
har att göra med en lagstiftning, som icke kan anses vara annat
än ett provisorium. Och är det så, att statskyrkans män och
vänner icke vilja göra något för att lösa denna fråga, torde de
få finna sig uti att den ändock blir löst, och det kanske på ett
sätt, hvarmed de icke hafva fulla skäl att vara belåtna. Om
man ser på lagstiftningen i fråga, skall man finna, att den i
sjelfva verket är en ny klut på ''ett gammalt kläde och en ny
klut, som är så illa ditsatt, att den rent af uppmuntrar till bortrifvande.
Jag tror verkligen, att denna vetorätt, sådan den nu
är formulerad, icke innebär någon garanti eller är till något gagn
för kyrkan. Skulle sådana förhållanden inträffa, att statskyrkan
förlorade så mycket i lifskraft, att den icke längre vore eu majoritetskyrka,
att icke det svenska folkets flertal med kärlek slete sig
till densamma, då vore väl bibehållandet af statskyrkoinstitutionen
i sjelfva verket förkastligt, och då borde väl den kyrkan ordna sig
på samma sätt som de kyrkor, hvilka nu äro minoritetskyrkor i
staten. — Jag kan vidare icke heller finna, att kyrkomötets veto
innebär något skydd för kyrkan, ty så länge kyrkan verkligen
uppbäres af det svenska folket, är den tillräckligt starkt representerad
i Riksdagen och kan der sätta sin vilja igenom. Skulle
den deremot verkligen komma i en annan ställning i förhållande
till detta svenska folk, hjelper icke kyrkomötets veto, tv detta
veto blir då naturligtvis undanröjdt, och det ganska snart.

Onsdagen den 5 Maj, e. m. 39 Jf:o 48.

Jag tror derför, att det klokaste man kan göra i förelig- Om ändrad
gande fall är att såsom en opinionsyttring bifalla utskottets hem- $

ställan för att derigenom vinna hvad man vunnit t. ex. genom regering^
att bifalla förslaget om den kommunala rösträttens begränsning formen.
och förslaget om den politiska rösträttens utvidgning. Håller man (Forts.)
på dermed tillräckligt länge, vinner man slutligen det resultatet,
att regeringen tager saken om hand, och då kan man hafva anledning
att hoppas, att man verkligen får ett förslag framlagdt
till eu slutlig lösning af frågan. Skulle detta icke inträffa, lärer /

väl frågan blifva löst ändock, om än antagligen på ett sätt, som
för statskyrkans vänner blir mindre tillfredsställande, än om man
nu söker framdrifva en åtgärd från vederbörandes sida.

Jag hemställer om bifall till utskottets förslag.

Häruti instämde herr Johnsson i Bollnäs.

Herr Höjer: De tre förste talarne yrkade, som herrarne
hört, afslag å utskottets hemställan. Jag skall å min sida be att
få yrka bifall till denna hemställan med åberopande dels af den
motivering, hvarå utskottet sjelft grundat densamma, dels ock af
de skäl, som jag för egen del förut haft tillfälle att anföra uti
ett annat sammanhang. Jag skulle för min del också önska, att
kammaren år 1894 måtte upprepa det beslut, som kammaren
fattade uti denna fråga åren 1882 och 1883. Det är visserligen
sant, att tidsandan för närvarande blåser hårdt emot. Vi äro
sedan några år tillbaka inne uti en retrograd rörelse, en betänklig
retrograd rörelse, enligt min mening. Der fylka sig på högern,
på yttersta högern icke blott de konservativa och de reaktionära,
hvilka naturligtvis på grund af sina åsigter höra dit,
utan äfven uti allt större och större massor dessa specialister
uti den politiska rotatiousteorien, dessa politiska meteorologer,
som framför allt äro mycket ängsliga att efterse, från hvilket
håll vinden blåser. Men å andra sidan har under de senaste
åren, eller efter år 1883, åtskilligt inträffat, som borde
förmå Andra Kammaren att, med ännu starkare skäl nu än
senaste gången, för sin del votera afskaffandet af kyrkomötets
vetorätt, och hvad som har inträffat, det är helt enkelt kyrkomötet
år 1883, kyrkomötet år 1888 och sist och framför allt kyrkomötet
år 1893, hvilket enligt mitt ringa förmenande ensamt borde
hafva varit tillräckligt att omöjliggöra kyrkomötesinstitutionen i
Sverige, och detta icke allenast på grund af de beslut, som detta
kyrkomöte fattade, utan äfven på grund af åtskilligt, som kyrkomötet
underlät — icke allenast derför, att detta kyrkomöte satte
sitt bleklagda nej mot eu för öfrigt mycket billig önskan, som
Konung och Riksdag gemensamt hade uttalat, utan äfven derför,
att kyrkomötet visade sig icke ens vara i stånd att iakttaga gränserna
för sin egen befogenhet.

N:o 48.

Onsdagen den 5 Maj, e. in.

Om ändrad
lydelse af
§ 87: 2
regeringsformen.

(Forts.)

Den förste ärade talaren, som uppträdde till försvar icke
allenast för kyrkomötet såsom sådant, hvilket ingen anfallit, utan
äfven för kyrkomötets vetorätt — denne ärade talare anförde
åtskilliga skäl för bibehållande af denna vetorätt, hvilka jag för
min del fann något besynnerliga. Han opponerade sig först mot
utskottets motivering, der utskottet dragit upp den skilnad,
som borde förefinnas i afseende å veto mellan å ena sidan
en statskyrka, hvilken borde vara underkastad den vanliga lagstiftningen,
och å andra sidan en frikyrka, hvilken helt naturligt
borde ega rätt att lagstifta för sig sjelf. Den ärade representant,
som jag nu åsyftar, sökte motivera sin åsigt dermed,
att statskyrkan — om han än icke kunde förneka, att denna
kyrka ändå är en statsinstitution — dock vore en statsinstitution
uti väsentligt annan mening än andra statsinstitutioner, och för
att stärka sin motivering kom han fram med det besynnerliga
uttalandet, att religionen, menniskans förhållande till sin gud,
det är icke någon statsinstitution. Ja, hvilken menniska kan påstå
det? Men jag ber den ärade representanten bemärka skilnadeu
mellan religion och statskyrka. Jag vill visst icke komma med
ett så hädiskt påstående, som att religionen och statskyrkan icke
hafva något med hvarandra att skaffa. Hvad jag dock påstår
är det, att statskyrkan först och främst är eu statsinstitution, så
länge hon har den organisation, som hon för närvarande har,
sina verldsliga privilegier och sitt verldsliga mångahanda uti
åtskilliga andra stycken.

Herr Hammarskjöld fann det också vara eu ren orimlighet,
att det svenska kyrkomötet skulle sakna vetorätt. Jag vill då
endast påminna om hvad vi alla veta, att uti andra protestantiska
länder i Europa tinnes icke något kyrkomöte, ännu mindre ett
kyrkomöte, som har vetorätt gent emot den permanenta lagstiftande
församlingen. Och om vi särskildt tänka på England,
torde det vara alldeles gifvet, att det engelska perlamentets magt
öfver den engelska statskyrkan, hvilken dock är ofantligt mycket
mägtigare än vår — att, säger jag, denna parlamentets magt är
vida större än den, som den svenska Riksdagen skulle få öfver
den svenska statskyrkan, till och med om det svenska kyrkomötet
komme att förlora sitt veto.

Herr Hammarskjöld ansåg också, att, om kyrkomötets veto
borttoges, statskyrkan skulle komma i en ogynsammare ställning
än andra religionssamfund. Derpå vill jag svara, att om man
borttoge kyrkomötets veto, ja, om man till och med afskaffande hela
kyrkomötet, så skulle väl i all rimlighets namn den svenska statskyrkan
derigenom icke komma i en ogynsammare ställning än
den, hvaruti hon befann sig före år 1863. Och skulle denna
statskyrka med sina rika dotationer, med sin prelatur och med
sitt kolossala inflytande öfver vårt svenska folk ändå finna sin
ställning vara så utomordentligt ogynsam, så finnes ett kardinal -

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

N:e 48.

medel att komma ur denna ogynsamma ställning till större frihet,
till större magt och myndighet öfver sig sjelf, och det är helt
enkelt att upplösa det band, som binder denna evangeliska landskyrka
här i Sverige med den svenska staten.

Mig synes, mine herrar, att, noga öfverlagd^ det är svenska
evangelisk-lutherska kyrkans sanna vänner, som just skola Anka
på den reformering af svenska kyrkomötet, som skulle ligga deri,
att man toge bort dess veto och på detta sätt minskade dess
magt. Kyrkomötet är icke till för sin egen skull, icke för sina
medlemmars nöje och uppbyggelse, utan det är till »för befrämjande
af kyrkans sauna intressen», som det atår i utskottets motivering.
Min öfvertygelse såsom mångas är, att detta svenska
kyrkomöte, af skäl jag haft tillfälle att förut anföra, icke har tillgodosett
kyrkans sanna intressen och, såsom detta kyrkomöte är
sammansatt, icke heller kommer att tillgodose dessa intressen,
framför allt om detta kyrkomöte kommer att behålla sitt veto.

Herr Hammarskjöld — jag vill icke säga, att han uttalade
någon förolämpning mot Andra Kammaren, men han kom med
en ganska märklig hemställan till kammaren, då han stälde till
kammaren den frågan, om vi skulle kunna anse oss i samma
mån som kyrkomötet tillgodose eller förstå den svenska kyrkans
sanna bästa. Derpå får jag upprigtigt svara den högt ärade
representanten, att jag tror, att det skulle vara mycket illa stäldt
med Andra Kammarens intresse för den svenska statskyrkan,
om den icke skulle kunna i det fallet våga täfla och till och med
våga tänka, att den öfverträlfade det svenska kyrkomötet.

Det var en vän till mig, som under kyrkomötets sammanvaro
i höstas yttrade följande något drastiska ord: »Om den svenska
statskyrkans fiender skulle önska någonting, så vore det visserligen,
att det svenska kyrkomötet skulle bestå i sitt nuvarande
skick och med sin nuvarande magt och myndighet, tv några
sådana kyrkomöten, som detta, och några sådana uppsättningar
af den svenska kyrkans biskopar, som den vi nu hafva — och
den svenska kyrkan skall stå på hufvudet!»

Jag vill visst icke i allt göra hans ord till mina, men jag
får uttala som min tanke, att om icke den svenska statskyrkan
å sin sida och det svenska kyrkomötets prelatensiska representanter
å den andra sidan slå in på en annan väg och erkänna,
att tidens friska vindar behöfva blåsa äfven genom den svenska
statskyrkan och det svenska kyrkomötet, så torde det på längden
komma att gå illa icke allenast med kyrkomötet, utan äfven med
den svenska statskyrkan.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr Wallbom: Jag tror, att herrarne vore bäst nöjda, om
jag blott yrkade bifall till utskottets förslag. Men jag skall anhålla
att dock få säga några ord.

Om ändrad
lydelse af
§ 87: 2
regeringsformen.

(Forts.)

N:o 48.

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

Om ändrad
lydelse af
§ 87:3
regeringsformen.

(Forts.)

Herr Redelius frågade: »hvad är religionsfrihet?» Ja, mine
herrar, vi kanske icke hade så mycket emot tvånget i öfrigt, som
statskyrkan lägger på oss. Men det är ett, som vi känna som
ett mycket häråt tvång. Det är, att om vi gå ut ur statskyrkan,
behåller hon våra egodelar qvar, d. v. s. presterna taga ändå ut
sin lön af oss.

Herr Redelius sade, att presterskapet har gjort så mycket
för att uppehålla staten. Ja, om den saken står man ofta täflande.
Historien påvisar många gånger, att presterna hafva gått
såsom ledare, när det galt att vilja stört;! fosterlandet. Jag säger
icke, att de gjort det jemt. Men de hafva deltagit lika mycket
i den rörelsen som någon annan korporation i landet, så att de
skola icke taga all heder till sig, derför att landet står der det står.

Herr Redelius talade om att kyrkomötet hade afslagit den
fråga, som gick igenom vid 1893 års riksdag, och att denna
fråga ej hade så stor betydelse. Det gälde nemligen kyrkolagens
1 §. Men, mine herrar, hvarför afslog kyrkomötet den? Folket
i landsorten har den uppfattningen, att det var egentligen derför,
att det ville hafva qvar magten öfver oss.

Herr Redelius sade också, att det är nödvändigt, att presterna
få lagstifta i fråga om det kyrkliga. Ja, på det vill jag
svara, att häradshöfdingarne skulle kunna komma och säga: »Det
är nödvändigt, att vi få skrifva lagarne för Sverige, tv det begripa
vi bäst.» Detta sista må ju vara sant, men vi vilja nog ock
vara med om den lagstiftningen. Krigsmagten skulle kunna
komma och säga: »Vi vilja stifta lagar för krigsmagten, ty det
begripa vi.» Men jag antager, att sin andel i den magten vill
ej herr Redelius släppa ifrån sig. Skollärarne kunna komma och
såga: »Vi vilja hafva vetorätt.» Det skulle kunna hafva sin
betydelse lika mycket som kyrkomötets. Jag tror icke, att det
skulle vara mera till skada, att de hade sådan rätt, än att presterna
hafva en sådan.

Jag tager mig således friheten, herr talman, än yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr Hazén: När det är fråga om en grundlagsförändring,
bör denna motiveras genom att vara nyttig eller nödvändig. Den
nu föreslagna är enligt mitt förmenande hvarken nyttig eller nödvändig.
Den är det icke för den evangelisk-lutherska kyrkan,
hvilken större delen af oss och det öfvervägande flertalet af svenska
folket tillhör. Ty hvad vår lutherska kyrka behöfver, det
är ''icke större beroende af staten, utan, såsom förut blifvit yttradt,
större frihet och sjelfständighet att ordna sina inre angelägenheter;
och jag vill hoppas och önska, att utvecklingen mer och
mer må gå åt det hållet.

Ej heller för Riksdagen kan den föreslagna förändringen
sägas vara nyttig eller nödvändig. Den är ej nyttig för Riks -

N:0 48.

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

dagen — ty denna skulle derigenom ännu mer förvandlas till
ett kyrkomöte; och då det blefve fråga om riksdagsprogrammet,
skulle den religiösa frågan få eu ännu mera framskjuten ställning,
hvarigenom lidelserna vid riksdagsmannaval skulle blifva
ännu svårare, striderna ännu väldigare. Tv den religiösa frågan
är ändock eu eld, som icke kan lemna oss oberörda.

Nödvändig är ej heller denna förändring för Riksdagen —
ty vill Riksdagen göra den evangelisk-lutherska kyrkan godt, har
den så stot magt dertill, att den ej kan sägas vara i någon mån
bunden, och jag är fullt förvissad, att alla lutherska kyrkans
vänner skulle med glädje och tacksamhet se, att den magten
blefve dertill använd. Och vill Riksdagen använda sin magt
till att förhindra omogna planer och beslut — de må komma
från det ena eller andra hållet — så ligger det ock i dess händer.
Alltså: härutinnan är den föreslagna förändringen hvarken
nyttig eller nödvändig.

Men — säger man — denna motion, så väl som konstitutionsutskottets
utlåtande, har kommit till för att »pricka» kyrkomötet
för dess konservativa hållning. Ja, med afseende på detta
kunna meningarna vara mycket delade. Vi lefva i en brytningstid,
då det är ett ofantligt afstånd ej minst inom kyrkan mellan
den yttersta högern och den yttersta vestern; och det behöfves
under sådana brytningstider stor varsamhet och försigtighet. Denna
tid är ej ännu mogen för några egentliga reformer på det kyrkliga
området, ty meningarna ligga så långt ifrån hvarandra. Jag
vill gerna medgifva, att äfven inom den trädgård, som heter den
kyrkliga lagstiftningen, behöfver saxen komma till användning.
Men om .man menar, att kyrkomötet klipper för litet och att det
derigenom blir för liten utveckling, så befarar jag för min del
högeligen, att, om konstitutionsutskottet finge den saxen i sina
händer, det skulle klippa alltför nära roten, så att det kanske ej
blefve mera qvar än den vissnande stubben.

I öfrigt är det en gerning, för hvilken man mycket hårdt
tadlar kyrkomötet, ja som är rent af en synd på dess register —
nemligen att det inlade sitt veto i bekännelsefrågan. Derom äro
nu ock meningarna mycket delade. Det är många, som beklaga
detta. Men det är också många, så väl bland prester som lekmän,
som tackat Gud, må jag säga, och känt eu varm glädje i sina
hjertän, då kyrkomötet, oaktadt all den påtryckning som förefans,
hade inom sig den sedliga kraft, att det på grund af förefintliga
sakförhållanden verkligen kom till det beslutet att blifva
bekännelsen troget. Jag för min ringa del må säga, att jag
känt eu djup tacksamhet i mitt hjerta med anledning af det
oväntade beslut, som kom här uppifrån Stockholm. Och hvarför
har jag gjort det? Jag rår icke för det sjelf. Jag har icke gjort
annat än läst vår kyrkas samfundsbok. Derunder har den blifvit
min välgörare och vän, och eu välgörare och vän skall man icke

Om ändrad
lydelse af
§ 87:2
regeringsformen.

(Forts.)

N:o 48.

Om ändrad
lydelse af
§ 87:2
regeringsformen.

(Forts-)

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

blygas för, äfven om man står på en plats, der den vännen tadlas
och lastas, ja der det rent af räknas som ett brott, att man
vågat taga den gamla vännen och välgöraren under sina vingars
skugga. Detta bekänner jag ödmjukt. Och jag tror, att denna
vår gamla samfundsbok, som inom sig gömmer det evangelium,
som flödade fram genom den lutherska reformationen, ännu
skulle kunna vara till nytta för det svenska folket; och om
den vännen hade fått vandra ibland oss icke såsom eu främling
utan såsom en vän, skulle mycket vara förebygdt af strider och
spörsmål och frågor, som nu lefva bland folket. Vi skulle vara
förskonade från många frågetecken. Den har löst många frågetecken
i mitt hjerta. Derför -— huru än den vännen lastas, jag
välsignar den. Jag kan icke klandra kyrkomötet för dess åtgörande
utan att dermed också klandra en del af min egen lifshistoria.
Det må vara min egen uppfattning; men det är dock så.

Nu har man gått så långt, att man sagt, att genom regeringsformens
stadgande vore redan första § i kyrkolagen upphäfd.
Det har blifvit sagdt och återigen sagdt, till dess man börjat tro,
att det är ett axiom. Men det är ej något axiom. Ty om man
läser i 1809 års protokoll, ser man att 1809 års män icke visste
af något sådant. Jag tänker t. ex. på biskop Carl von Rosenstein,
som var medlem af konstitutionsutskottet. Då det var fråga om
86 § rörande tryckfrihetens ordnande, och förslag var väckt om
inrättande af en teologisk censur, yttrade han, att man måste
göra skilnad mellan rehgionsskrifter för skolor och uppbyggelser
och sådana, som stå i samband med den vetenskapliga odlingen.
1 sammanhang härmed sade han: »Som luthersk prest handlar
jag brottsligt, om jag inom den församling, hvars vård blifvit
mig anförtrodd, från predikstolen eller vid katekisationen utbreder
satser, som strida emot den rena evangeliska läran, sådan
den i våra symboliska böcker blifvit förklarad. Men hvilken teolog
vill vid en vetenskaplig förklaring af religionens dogmer se sig
genom lag bunden just vid de för nära 300 år sedan antagna
symboliska uttryck?» För öfrigt, hvarken vänner eller fiender
till vår lutherska kyrka hafva gifvit oss bättre böcker än dessa.
Detta må nu vara nog sagdt för att i den delen taga eu gammal
för mig dyrbar vän och välgörare i försvar.

I öfrigt, mer än 300 år har nu unionen bestått mellan den
svenska staten och den evangelisk-lutherska kyrkan; och kyrkan
må lastas huru mycket som helst — jag tror dock, att den, som
vill vara ärlig emot vårt folks historia, skall nödgas medgifva, att
hon gjort en god insats. Såsom den lutherska kyrkan står i stor
tacksamhetsskuld till staten, icke minst från den ekonomiska sidan
— hvilket jag villigt och tacksamt vill erkänna — så må vi ock
vara försäkrade om, att till denna kyrkas lifsprincip hör att
befruktande och välsignande inverka på staten i det stora hela
och dess institutioner. Icke blott de höga, utan den lutherska

Lördagen den 5 Maj, e. m.

N:o 48.

kyrkans fromme i dalarne- bära oss på sina förböner — derom
är jag förvissad. Icke blott bland biskoparne och de store, utan
bland hyddornas ringa invånare hafva vi ännu många fromma,
lutheraner; och derifrån utgår en stor välsignelse. Men skall
unionen ega bestånd, måste vi noga taga vara på unionsakten.
Vi hafva ju den stora skandinaviska unionsakten. Vi känna
smärta och sorg öfver de många strider, som dermed äro förknippade,
derför att man trycker och trycker på unionsbestämmelserna;
vi vilja, att de skola respekteras. Må vi se till, att
unionsakten inom våra egna landamären, på ett så finkänsligt
och grannlaga område som den lutherska kyrkans, må väl häfdas,
så att icke den svagares rätt undertryckes eller förtrampas, derför
att han är den svagare. Allra minst bör det ske från den fraktion
inom svenska Riksdagen, som står under den liberala fanan.

På grund af hvad jag anfört, kan jag ej annat än yrka
afslag på utskottets här gjorda hemställan.

Herr Redelius: Herrarne torde ursäkta, att jag anser mig
uppkallad af herr Wallboms anförande och vill svara ett par ord
derpå.

Jag vill ingalunda missbruka kammarens tålamod med att
taga presterskapet i försvar, ty derom handlar icke föreliggande
fråga. Kunna vi icke försvara oss på annat sätt, må vi låta
försvaret vara.

Men i en punkt anser jag mig dock böra bemöta honom,
nemligen då han påstod, att jag skulle hafva sagt, att presterskapet
borde få lagstifta för kyrkan.

Sådana ord kännes jag icke vid såsom mina! Men jag förmodar
att uttrycket från denne talares mun kom af en viss sammanblandning,
som icke är sällsynt icke ens här i kammaren,
mellan presterskapet och kyrkan. Jag ber i detta hänseende få
säga, att jag trodde det var allom veterlig!, och att vi borde vara
ense derom, att svenska kyrkan är svenska menigheten först och
främst. Den består af svenska folket, för så vidt det vill räkna
sig till svenska statskyrkan, och presterskapet är dess tjenare.
Kyrkomötet, om hvars vetorätt vi talat, består icke blott af prester,
äfven om eu fjerdedel af mötets medlemmar äro sjelfskrifna
bland presterskapet och det eger rättighet att välja 13 af de 60
ledamöterne. Jag vill endast erinra om detta förhållande. Sålunda
är det icke presterskapet, som der har beslutanderätt.

Dessutom, medan jag har ordet, skall jag be att med några
ord få besvara herr Ljungman. Han talade om eu omorganisation
af kyrkomötet och eu reglering af förhållandet mellan statssamfundet
såsom sådant, å ena sidan, och kyrkosamfundet, å den
andra. Ja, en sådan omorganisatien kan jag vara med om, och
jag tror, att det kan ske så, att äfven jag skulle kunna vara med
om vetorättens borttagande, om man nemligen skulle vjjja ordna

Om ändrad
lydelse af
§ 87: 2
regeringsformen.

(Forts.) .

Jf:o 48.

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

Om ändrad
lydelse af
§ 87: 2
. regeringsformen.

(Forts.)

säkert på det sättet, att lagstiftningen och beslutanderätten om
kyrkans egna angelägenheter öfverlätes till kyrkans representation
och till Konungen samfäldt med uteslutande af Riksdagen. Men
om något sådant skulle på allvar komma i fråga, så tager jag
för min del alldeles för gifvet, att det kan icke väntas komma
från kyrkomötet. Ty om det toge sig för det osannolika, som i
mitt tycke icke kan väntas, att det nemligen framkommer med
något förslag till grundlagsändring i den rigtningen, så tror jag
att herr Höjer skulle hafva mera skäl till det yttrande, som han
nyss fälde, nemligen att kyrkomötet skulle visat brist på förmåga
att iakttaga gränsen för sin befogenhet. Jag tror icke, att denna
kammare skulle tillerkänna hvarken prestera a sj elfva eller kyrkans
representation, kyrkomötet, att hafva en sådan rätt att framställa
ett dylikt förslag. Derför tror jag mig i detta hänseende
nödsakad att motsäga min vän Ljungman, då han ville, att detta
förslag skulle antagas »såsom en opinionsyttring» och för att
»framdrifva» en åtgärd i den rigtning, som han skulle anse önskvärd.
Om man vill framdrifva en sådan, må man drifva på
Eiksdagen och dess Andra Kammare särskildt. Jag tror icke, att
det skall möta så synnerligen stora svårigheter att få kyrkans
representation att taga ett förslag i den rigtning i allvarligt öfvervägande.
För min ringa del har jag sökt här i Riksdagen komma
med förslag att reformera kyrkomötet i den rigtning att göra lekmännens
antal till dubbelt mot presternas, just för att man icke skulle
kunna säga, att kyrkomötet är lika med ett prestmöte. — Vi
hafva prestmöten, det är en annan sak, men kyrkomötet är intet
sådant. Vill man ordna det så, att det får en bättre representation,
som skulle i många stycken kunna bättre motsvara svenska
folkets önskningar, så gerna för mig. Jag skall icke motsätta
mig det. Men att, som saken nu är, söka få fram reformering
i detta fall med att taga bort den smula magt, som kyrkomötet
i detta afseende har, finner jag icke vara något förnuftigt.

Jag vidhåller mitt förut gjorda yrkande.

Herr Waldenström: De kyrkliga strider, i hvilka jag
under de sista tjugu åren personligen varit invecklad, och hvilka
jag sjelf till väsentlig del har förorsakat, hafva gjort, att jag naturligtvis
icke känner mig synnerligen varmt fästad vid den svenska
statskyrkan. Men de konflikter, som af dessa strider varit
en följd och som vållat mig många obehag, hafva dock aldrig
kunnat — och jag hoppas att de aldrig heller skola kunna —
förmå mig att gå in på den motion, som här föreligger. Jag
vill icke göra statskyrkan orätt, äfven om jag skulle kunna visa,
att hon i många stycken gjort de frikyrklige orätt. Man bör lika
litet i detta som i andra fall löna orätt med orätt.

Jag vill alls icke hålla något loftal öfver kyrkomötet; jag
har aldrig heller gjort det. Ingen kan djupare än jag beklaga

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

Jf:o 48.

den ställning, som kyrkomötet och särskildt det senaste intagit.
Men detta allt oaktadt anser jag, att det är orimligt att fråntaga
det den rätt till veto mot Riksdagen, som det för närvarande har
i rent kyrkliga frågor.

Man kan disputera om huru vida det är lämpligt eller icke
lämpligt att hafva en statskyrka, det medgifver jag. I en sådan
diskussion skulle kanske äfven jag komma att uttala mig emot
statskyrkan. Men skall man hafva en statskyrka, så måste man
medgifva denna kyrka rätt att gent mot Riksdagen värna sig
sjelf, sin bekännelse, sin kult och inre ordning, äfven om hennes
bekännelse skulle i vissa punkter vara i strid mot min personliga
öfvertygelse samt hennes kult och inre ordning af den beskaffenhet,
att jag skulle önska, att de vore annorlunda. På frikyrkligt
håll, der man alltjemt under tiotal af år yrkat på rättvisa
från statskyrkans sida, anser jag, att man bör vara villig att sjelf
gifva statskyrkan samma rättvisa. Vi må komma i håg, att Riksdagen
kan vara sammansatt icke allenast af lutheraner, utan äfven
af katoliker, judar och dissenters. Vore det då rimligt, vore det
rättvist, att en så sammansatt Riksdag skulle stifta lagar för den
lutherska kyrkans bekännelse och kult, utan att denna kyrka skulle
hafva rättighet att genom sin representation, när den funne sig
dertill föranlåten, säga nej? Jag menar, att det skall finnas så
mycken rättskänsla hos Andra Kammarens ledamöter, att de icke
skola kunna gifva mer än ett svar på denna fråga.

För min del tycker jag, att det vore godt, om kyrkomötet
vore i åtskilliga stycken annorlunda inrättadt, än det är. Jag
anser det t. ex. lika orimligt, att biskoparne skola vara sjelfskrifna
kyrkomötesmedlemmar, som jag skulle anse det vara orimligt, om
Sveriges landshöfdingar vore sjelfskrifna ledamöter af Riksdagen.
Jag anser det vidare alldeles orimligt, att antalet af lekmännens
och presterskapets ombud vid kyrkomötet skall vara genom lag
bestämdt till samma siffra. Mycket annat kunde ock vara att
säga om kyrkomötets sammansättning, men här är nu icke fråga
om den saken, utan om sjelfva kyrkomötets idé, dess ställning och
betydelse såsom den svensk-lutherska kyrkans lagliga representation.
Och det är en helt annan sak.

Många af statskyrkans egna varmaste vänner hafva lifligt
beklagat den ståndpunkt, som särskildt det senaste kyrkomötet
intog. Herrarne torde erinra sig de ord, hvilka dess vice ordförande,
biskop Rundgren, uttalade till ordföranden, då mötet slutade.
Han sade bland annat ungefär de orden, att detta kyrkomöte
hade visat, att det aldrig varit sant hvad som yttrades på
Upsala möte år 1593: »Nu är Sverige vordet en man, och allé
hafve vi en Herre och en Gud».

Jag skall nu be att få fästa mig något dels vid motionens
innehåll, dels vid utskottets betänkande.

Om ändrad
lydelse af
§ 87: 2
regeringsformen.

(Forts.)

ff:o 48.

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

Om ändrad
lydelse af
§ 87: 2
regeringsformen.

(Forts.)

Motionären gör en jemförelse mellan kyrkomötet och det
gamla presteståndet samt anser, att kyrkomötet icke borde hafva
något mer att säga, än hvad presteståndet under den gamla representationstiden
hade. lian förbiser dervid en mycket vigtig omständighet,
nemligen att presteståndet och kyrkomötet äro två
väsentligt olika saker. Presteståndet bestod endast af prester.
Kyrkomötet åter består af prester och lekmän. Han säger vidare,
att statskyrkan är en statsinstitution. Jag tror icke, att man kan
med sanning säga så. Kyrkans förening med staten må vara en
statshandling: men den med staten förenade kyrkan är icke dermed
en statsinstitution. När Konstantin den store förklarade kristendomen
för statsreligion i det romerska riket, då blef den kristna
kyrkan en statskyrka. Hennes förbindande med staten var således
visserligen en statsåtgärd, men derigenom blef icke kyrkan såsom
sådan, ehuru förbunden med staten, en statsinstitution. Jag tror,
att det är vigtigt, att man iakttager denna skilnad. Den synes
mig ock ganska enkel.

Motionären säger, att 1893 års kyrkomöte har idöfvat sin vetorätt
»på ett gent emot både Konung och Riksdag synnerligen utmanande
sätt». För att styrka detta behof ver han »endast hänvisa till det
tvära af slag, som kyrkomötet satte mot den af Riksdagen bifallna
kong! propositionen om ändring af kap. 1 § 1 kyrkolagen». Jag vet
icke af, att det afslag, som kyrkomötet der gaf, var mera tvärt
än alla andra afslag, som gifvits vare sig af kyrkomötet eller af
Riksdagen eller af endera af Riksdagens kamrar. Jag tror icke
heller, att man med något skäl kan kalla det för ett synnerligen
utmanande afslag. Jag ville tvertom säga raka motsatsen: ty detta
afslag skedde med en ytterst ringa pluralitet. Jag vill minnas,
ätt det var med allenast två rösters öfvervigt. Om det varit enhälligt
eller haft eu majoritet, mot hvilken stått eu minoritet på
endast 2—3 röster, då hade man kanske haft skäl att se något
utmanande deri; men när det nu skedde med en så ytterst ringa
majoritet som ett par röster, då tycker jag, att man icke har
någon rättighet att kalla det utmanande.

Motionären säger vidare, att Riksdagens beslut »åsyftade att
vinna ''reda och enkelhet i bestämmelserna om hvad med svenska
kyrkans lära bör förstås» Herrarne må icke räkna mig det till
last, om jag vågar betvifla, att den ärade motionären, herr
Wallbom, har mycket reda på innehållet vare sig af Augsburgiska
bekännelsen eller af de Övriga symboliska böckerna, eller eger
förmåga att bedöma den verkan, som Riksdagens beslut skulle
hafva haft, om icke kyrkomötet lagt sitt veto deremot. Öfver
hufvud taget dristar jag till och med betvifla, att det inom
denna kammare finnes någon vidare grundlig insigt i den svenska
kyrkans symboliska böcker och deras lära. Jag tror, att
om man anstälde eu examen i det afseendet, så skulle det icke
finnas många af Andra Kammarens ledamöter, söm kunde ens

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

Xto 48.

räkna upp de symboliska böckerna, mycket mindre på något så
när nöjaktigt sätt'' redogöra för hvad de innehålla. Jag kan derför
icke tillmäta detta skäl af motionären något synnerligt värde.

Att nu kyrkomötet också beslöt en skrifvelse till Kongl.
Maj:t om det förfarande, som bör iakttagas, då skollärarinna träder
i gifte — ja, det må nu vara, att kyrkomötet dermed, såsom
motionären påstår, öfverträdt gränsen för sin befogenhet, för så
vidt man nemligen skall anse, att kyrkomötet icke har rättighet
att till Kongl. Maj:t ingå med en petition i en fråga, som rör
folkskolan. Det kan dock vara, minst sagdt, tvifvel underkastadt
äfven det. Och i hvad fall som helst kali väl ingenting vara
orimligare än att för en sådan petitions skull beröfva kyrkomötet
dess vetorätt.

Hvad nu beträffar utskottets eget betänkande, så må jag
säga, att jag lifligt beklagar det sätt, hvarpå detta betänkande är
skrifvet; ty det är då alldeles visst, att det icke är egnadt att be- ■
fordra en lycklig lösning af saken att skrifva ett sådant betänkande.
Det har också dess bättre funnits tvenne af konstitutionsutskottets
ledamöter från denna kammare, som reserverat sig mot
motiveringen.

Efter detta anhåller jag att få påpeka eu annan sak. När
man talar om, att kyrkomötet intagit en så ytterst konservativ
och reaktionär ställning, då frågas med skäl: Hvad hafva de liberale,
de i kyrkligt afseende liberale, egentligen gjort, för att kyrkomötets
sammansättning skulle få en liberal karakter? Så vidt jag
vet, hafva de kyrkligt liberale öfver hela landet så godt som enhälligt
afhållit sig från allt deltagande i valen till 1893 års kyrkomöte.
Men om de lemna! dessa val helt och hållet åt de konservative,
så hafva de ingen anledning att klaga deröfver, att de,,
konservative vält konservativt. Man har från de liberales sida ingen
rättighet att fordra, att de konservative skola välja liberalt. Nu
säger man kanske: »Ja, hvad hade det uträttat, om de liberale
deltagit i kyrkomötesvalen? Jag tror, att det hade uträttat stora
ting. Två eller tre af kyrkomötets vigtigaste beslut afgjordes
nemligen med en ä två rösters pluralitet i konservativ rigtning.
Tro icke herrarne, att, om de kyrkligt liberale med kraft deltagit
i kyrkomötesvalen, dessa beslut skulle hafva utfallit i en annan
rigtning? Jag för min del är alldeles öfvertygad derom. Men,
jag upprepar det ännu eu gång, har jag icke alls befattat mig
med valen till kyrkomötet, så har jag ingen rättighet att klaga
deröfver, att kyrkomötets sammansättning icke blifvit sådan, som
jag skulle hafva önskat. Den rättvisan måste man ändtligen göra.

Herr Ljungman sade rätt, att 87 § af regeringsformen är
mycket otillfredsställande, samt att det förslag, som motionären
framstält och utskottet tillstyrkt, också är mycket otillfredsställande;

Andra Kammarens .Prof. 1894. N:o 48. 4

Om ändrad
lydelse af
§ 87.'' 2
regeringsformen.

(Förts.5

N:o 48.

Om ändrad
lydelse af
§ 87: 2
regeringsformen.

(Forts.)

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

men han ville ändå, att man skulle antaga utskottets förslag så
som eu opinionsyttring. För min del anser jag, att Andra Kammaren
väl må, när Första Kammaren afslagit ett lagförslag, antaga
samma förslag såsom en opinionsyttring, ifall nemligen kammaren
verkligen vill hafva detta förslag upphöjd t till lag. Men der
emot anser jag, att det skulle vara alldeles ovärdigt Andra Kammaren
att, bara för att få afgifva en opinionsyttring, antaga ett
förslag, som kammaren sjelf icke positivt ville hafva. Herr Ljungman
trodde, att man derigenom skulle kunna förmå regeringen
att taga frågan om hand. Jag tror det icke. Det målet vinnes
då bättre derigenom, att Riksdagen besluter en skrifvelse till Kongl.
Maj:t i angifvet syfte. Men icke komme man att utöfva något
tryck på regeringen genom att antaga detta förslag, som för resten
Första Kammaren med så stor majoritet afslagit.

Herr talman! Under sådana förhållanden skall det vara
klart, att jag måste från min ståndpunkt yrka afslag å utskottets
hemställan.

Herr Ljungman: Jag skall be att mot den siste talaren få
anföra det, att man helt visst kan såsom eu verksam opinionsyttring
antaga en formulering af en lagparagraf, då formuleringen
i sjelfva verket innebär en nödfallsutväg till frågans lösning, för
den händelse att vederbörande skulle ställa sig alldeles likgiltiga
gent emot samma lösning. Emellertid hoppas jag, att kammaren
här i denna fråga skall, lika väl som den gjort i afseende på den
kommunala rösträttens begränsning och den politiska rösträttens
utvidgning, verkligen kunna vinna något äfven genom att antaga
ett förslag, som är ganska ofullständigt och långt ifrån tillfredsställande.

Jag skall derför än en gång hemställa om bifall.

Herr Waldenström: Gent emot hvad herr Ljungman nu
yttrade vill jag säga, att man nog lian göra det. Det var icke
heller derom jag talade. Men enligt min öfvertygelse hör man
icke göra det, för så vidt man icke vill att det förslag, man antager,
skall blifva positiv lag.

Ofverläggningen var slutad. Enligt de gjorda yrkandena
gaf herr talmannen propositioner dels på bifall till utskottets hem
ställan och dels på afslag å nämnda hemställan och den i ämnet''
väckta motionen; och fann herr talmannen den senare propositionen
vara med öfvervägande ja besvarad. Votering blef emellertid
begärd, i följd hvaraf nu uppsattes, justerades och anslogs
följande omröstaingsproposition:

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

Nso 48.

Den, som afslår konstitutionsutskottets i utlåtandet n:o 9
gjorda hemställan, och herr Wallboms i ämnet väckta motion,
röstar

Ja;

Den det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets omförmälda
hemställan.

Voteringen utföll med 119 ja och 82 nej; hvadan kammaren
beslutat enligt ja-propositionens innehåll.

§ 12.

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande n:ö 18, i anledning
af väckt motion om bestämmande af en bevillningsafgift för
riddare- och kommendörsvärdighet.

Utskottet hemstälde, att berörda, inom Andra Kammaren af
herr P. Waldenström afgifna motion, n:o 29, icke måtte till någon
Riksdagens vidare åtgärd föranleda.

Ordet begärdes af

Herr Waldenström, som anförde: Då utskottet i motiven
till sitt afstyrkande af min motion sagt, att utskottet anser sig
kunna med visshet antaga att, sedan uppmärksamheten blifvit
fäst på det af mig påpekade missförhållandet, Kongl. Maj:t icke
skall underlåta att vidtaga erforderliga åtgärder, hvarigenom ändring
häri kan vinnas, och då jag sjelf är af samma åsigt som
utskottet i detta hänseende, så kan jag mycket väl nöja mig med
att motionen icke föranleder till någon vidare åtgärd än detta
uttalande från kammarens sida. Jag yrkar således bifall till utskottets
hemställan.

Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.

§ 13.

Efter föredragning af Andra Kammarens fjerde tillfälliga
utskotts utlåtande n:o 24, i anledning af väckt motion om skrifvelse
till Kongl. Maj:t med begäran om utfärdande af bestämmelse
rörande undersökning af sinnessjuke in. in. biföll kammaren hvad
utskottet i nämnda utlåtande hemstält.

Detta beslut skulle, jemlikt föreskriften i § 63 inom. 3 riksdagsordningen,
medelst utdrag af protokollet delgifvas Första Kammaren.

Nse 48.

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

§ 14.

Om beloppet Härefter föredrogs bevillningsutskottets betänkande, n:o 19,
a{onTbör9f{jr '' anle<lning Kongl. Maj:ts proposition med förslag till bestämdenaturering
melser i fråga om beloppet af den afgift, som bör för denatureaf
bränvin ring af bränvin erläggas.

erläggas. Utskottet hemstälde, att Kongl. Majds förevarande proposi tion

måtte af Riksdagen bifallas.

Häremot hade i en vid betänkandet fogad reservation herr
J. H. G. Fredholm föreslagit:

dels att Riksdagen behagade bifalla den af Kongl. Maj:t
föreslagna förändrade lydelsen af § 10 mom. 4 i förordningen angående
tillverkning af bränvin den 13 juli 1887, sådant nämnda
moment lyder enligt kungörelsen den 10 oktober 1890, att lända
till efterrättelse under året 1895;

dels att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Majd anhålla,
det täcktes Kongl. Majb att för nästkommande Riksdag framlägga
förslag till förordning angående denaturering af bränvin.

I fråga härom anförde:

Herr J. H. G. Fredholm: Med den brådska, som är kännetecknande
för de senare dagarnes riksdagsförhandlingar, är det
lofligt att antaga, att icke många af kammarens ledamöter tagit
kännedom om den reservation, som jag fogat vid föreliggande
utskottsbetänkande. Den synpunkt, ur hvilken jag i reservationen
betraktat såväl Kongl. Majds proposition som utskottets hemställan,
synes mig likväl vara förtjent af att af kammaren beaktas,
och derför skall jag tillåta mig att helt kort beröra denatureringslagstiftningen
och hvad dermed eger sammanhang.

Då denaturering af bränvin infördes här i landet år 1887,
saknade man kännedom och inhemsk erfarenhet om huru dermed
rätteligen skulle förfaras, och då var det helt naturligt, att Riksdagen
bemyndigade Kongl. Majfl att träffa de bestämmelser, han
ansåg för ändamålet nödiga. Detta bemyndigande gafs Kongl.
Majd genom oen ändring af § 10 i förordningen om tillverkning
af bränvin. År 1890 förnyades detta bemyndigande, hvarigenom
Kongl. Majd har rättighet att under de vilkor och den kontroll,
-som han vill föreskrifva, träffa de bestämmelser, som äro att uppfylla,
då man skall denaturera bränvin. Alla föreskrifter rörande
denatureringen förekomma i en kongl. förordning om denaturering
af bränvin, hvilken Kongl. Maj:t på egen hand utfärdat. Nu har
i denna Kongl. Maj ds lagstiftningsrätt skett den begränsning, att
i fråga om afgiften för denaturering skall Riksdagen hafva eu
medbestämmanderätt, men hvad beträffar allt det öfriga, som den
kongl. förordningen innehåller, innebär utskottets hemställan, att

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

N:o 48.

•Kongl. Maj:t fortfarande som hittills skall hafva rätt att lagstifta
hur han behagar.

Det är dock ett ganska vigtigt lagstiftningsområde Riksdagen
på det sättet upplåter åt Kongl. Maj ds lagstiftningsrätt. Det gäller
sättet hvarpå denatureringen skall försiggå, vilkoren för kontrollen,
kontrollkostnaderna och straffbestämmelserna för öfverträdelse
af förordningens föreskrifter. Bland dessa områden för Kongl.
Maj ds lagstiftningsrätt har utskottet särskild! fäst sig vid kontrollkostnaderna
och uttalat såsom önskvärdt, att en förändring skulle
ske i arfvodesbeloppen både med afseende på dessas storlek och
jemnare fördelning. Det vill likväl synas mig, som om det skulle
hafva varit af lika stor vigt, att äfven de andra områdena gjordes
till föremål för Riksdagens pröfning.

Det är visserligen sant, att kontrollkostnaderna ställa sig
ovanligt höga. Man finner af den tabell, som åtföljer utskottets
betänkande, att kontrollörsarfvodena äro beräknade att utgå med
2 öre för hvarje liter denatureradt bränvin, och att således, då
ett stort antal liter på eu gång denatureras, komma på det sättet
kontrollörsarfvodena att ställa sig mycket höga. Deri har man
nu gjort den begränsning, att de icke på något förrättningsställe
få öfverskrida 1,200 kr. Den gränsen uppnås, då ett antal af 60,000
liter denatureras. Således om denatureringen uppgår till mer än
60,000 liter, blir lika fullt kontrollörsarfvodet icke mer än 1,200
kr. Ett sådant kontrollantsarfvode är dock lika stort som ett
riksdagsmannaarfvode, men denatureringskontrollantens besvär för
att intjena sitt arfvode inskränker sig till tolf förrättningar om
året. Endast på grund af denna upplysning kan man dock icke
få någon rätt uppfattning om arbetets storlek; men om man tilllika
vet, att en sådan denatureringsförrättning tager i anspråk
ungefär en tid af två timmar, så är det uppenbart, att om Riksdagen
haft om hand att bestämma arfvodena, skulle de icke
hafva blifvit så höga som nu är förhållandet

Eu icke mindre vigtig synpunkt är, att denna förordning
om denaturering af bränvin utgör eu integrerande del af bränviuslagstiftningen
i sin helhet, och då denna lagstiftning ligger
under Riksdagens, om jag så får säga, domvärjo, så synes mig,
att man icke bör bortskära någon del deraf och öfverlemna den
åt Kongl. Maj:t att på det området ensam lagstifta. Det är för
den skull som jag reserverat mig för att söka åt Riksdagen återbörda
lagstiftningsrätten på denna del af bränvinslagstiftningens
område. Jag har ansett, att man för närvarande bör godkänna
hvad Kongl. Maj:t föreslagit och utskottet tillstyrkt, nemligen eu
nedsättning af denatureringsafgiften till två öro, men jag har trott
det vara tillräckligt, om Riksdagen stadgade .detta att lända till
efterrättelse under nästa år, men tillika anhöll, att Kongl. Maj:t
ville till nästkommande Riksdag framlägga förslag till förordning
angående denaturering af bränvin. Riksdagen blefve då satt i

Om beloppet
af den afgift,
som bör för
denaturering
af bränvin
erläggas.

(Forts.)

N:o 48.

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

Om beloppet tillfälle att taga i betraktande de vilkor och den kontroll, som
“somhörftr ^ kunde finna lämpligt att i förordningen föreskrifva.

denaturering Hvad jag på det viset tillåtit mig att hemställa är icke
af bränvin något nytt. Det är alldeles detsamma, som denna kammare gjorde
erläggas. 1890, då Kong! Maj:t föreslagit, att Riksdagen skulle åt Kongl.
(Forts.) Maj:t gifva i uppdrag att bestämma afgifterna. Då det ärendet
behandlades här i kammaren, tillstyrktes Kongl. Majds proposition
för det nästföljande året, men tillika beslöt denna kammare
att i skrifvelse till Kongl. Majd anhålla om att få ett förslag icke
blott, såsom Första Kammaren begärde, om denatureringsafgiftens
storlek, utan också om arfvodet för kontrollen.

På grund af hvad jag nu anfört tillåter jag mig yrka bifall
till min reservation.

Herr Wijkander: Jag skall be att få göra några invänd ningar

mot det, som af den sista talaren anförts, dels ur formel
och dels ur mera saklig synpunkt.

Hvad först formen beträffar, så framhöll den siste talaren,
att uti 1890 års förordning bestämdes att såsom afgift för denaturering
skulle utgå det belopp, som af Kongl. Majd bestämdes,
inen samtidigt begärde Riksdagen, att Kongl. Majd skulle inkomma
med förslag till storleken af denna afgift, Nu har Kongl.
Majd framlagt ett sådant förslag och hemställer, att Riksdagen
skall besluta, att afgift för denatureringen skall utgå med två öre
för hvarje liter bränvin af normalstyrka. Detta har af bevillningsutskottet
tillstyrkts och är redan antaget af Första Kammaren.
Nu hemställer reservanten, att Andra Kammaren för sin
del skulle besluta, att detta skulle gälla endast under nästa år,
år 1895, och dessutom föreslår han, såsom reservant i utskottet,
att Riksdagen skulle aflåta en skrifvelse till Kongl. Majd
med anhållan, att Kongl.- Majd ville för nästa Riksdag framlägga
förslag till förordning angående denaturering af bränvin.

Hvad först detta tillägg beträffar, så har jag för min del
svårt att tro, att en reservant inom utskottet ens har rätt att
framkomma med ett sådant skrifvelseförslag, då utskottet icke
för sin del velat göra det. Hvad angår första delen af reservantens
hemställan, eller att den ifrågasatta bestämmelsen skulle
gälla blott under nästa år, så tror jag, att detta har en mycket
liten betydelse, ty grundlagen säger, att hvarje åtagen bevillning
skall gälla till slutet af det år, under hvilket ny bevillning åtages.
Följaktligen om bevillningsutskottet under nästa år inkommer
med förslag till nya bestämmelser, och dessa af Riksdagen
antagas, så blifva de gällande, men om bevillningsutskottet icke
föreslår någon ny afgift, så gäller den nuvarande intill slutet af
det år, under hvilket ny bevillning åtages. Jag anser derför den
första delen af reservantens framställning fullkomligt betydelselös
Detta med afseende på den formella sidan af saken.

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

>'':o 48.

Hvad den reella sidan beträffar, så vill jag erinra om att Om beloppet
utskottet i sin motivering framhållit, att det ansåg arfvodet för "r^för
kontrollen väl stort, och att det borde kunna utjemnas, men fonaiurering
utskottet ansåg, att det icke var möjligt att nu på något i alla'' af bränvin
hänseenden praktiskt och lämpligt sätt bestämma, huru dessa erläggas.
arfvoden borde utgå. För närvarande utgå de med 2\ öre per (Forts.)
liter, dock med en begränsning till högst 1,200 kronor för hvarje
denatureringsställe, men det har visat sig, att denna metod för
afgiftens utgörande är synnerligen olämplig. Jag har också hört
uppgifvas, att inom kontrollbyrån är under utarbetande ett förslag
till regeringen om ändring af detta system. På ställen,
der en liten mängd bränvin denatureras, blir denna afgift högst
obetydlig, och besväret blir jemförelsevis stort i förhållande till
arfvodet, medan deremot på andra ställen, der större mängder
denatureras, afgiften kan blifva oskäligt hög. Derför har det
varit fråga om en sådan ändring att arfvodena bestämdes konstant
för hvarje distrikt, men då mängden af bränvin som denatureras
vexlar .år för år på olika ställen, så måste man i hvarje särskildt
fall noga följa med, huru många denatureringsställen finnes, och
i män derefter ändra arfvodena. Jag kali derför icke finna det
lämpligt, att Riksdagen skulle försöka ingripa här för att bestämma
arfvodena. Bestämmer man procentuella arfvoden, så uppstår den
svårigheten att normera dem så, att de passa så väl för de stora
denatureringsställena som för de små, så väl i större städer som
på landsbygden. Skulle man åter bestämma fästa arfvoden, så
är det eu så tung mekanism att låta Riksdagen ändra detta år
för år, då det icke är fråga om större summor än här, så att ur
saklig synpunkt är det icke mycket vunnet ined att Riksdagen
sjelf bestämmer detta arfvode. Emellertid föreligger icke den
sakliga frågan nu, utan den formella sidan är för mig tillräckligt
skäl att yrka, det kammaren ville fatta samma beslut som Första
Kammaren och godkänna utskottets hemställan. Om kammaren
gör detta, så har man vunnit allt, tv utskottet har dels bifallit
den vigtigaste punkten, i det att utskottet bestämt afgiften för
denatureringen och dels fäst Kong!. Maj:ts uppmärksamhet på
att Riksdagen förväntar, att kontrolleringsarfvodena nedsättas och
göras mera jemna. Jag yrkar derför bifall till utskottets hemställan.

Herr J. H. G. Fredholm: Den siste talaren framhöll, att

man egentligen icke skulle vinna något derigenom, att Riksdagen
finge medbestämmanderätt öfver kontrollantsarfvodena och kontrollens
anordnande i öfrigt, det vill säga han ansåg, att den
fråga, som jag bragt å bane, icke har någon praktisk betydelse.

Deremot vill jag göra ett kraftigt inlägg, ty denna fråga om
kontrollen vid bränvinsdenatureringen står icke alldeles oberoende
och fristående.

X:o 48. 56

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

Om beloppet Vi hafva nemligen beträffande bränvinshandteringen äfven
"{otnbör^ör an(^ra oniråden, som äro föremål för kontrollerande verksamhet,
denalurering v* hafva öfverkontrollörer, bränningskontrollörer, kontrollörer öfver
af bränvin bränvinsnederlag och krönerikontrollörer, — en stor massa af folk,
erläggas, som alla arbeta på arfvoden. Den ena personen anställes af en
(Forts.) myndighet, den andra af en annan myndighet, hvilka sins emellan
alls icke samverka. Kontrollanternas tid tages dertill af deras
arbete icke mycket i anspråk. Med ett ord, det är ett område
af statsförvaltningen, som kostar staten mycket penningar och
som skulle kunna ordnas på ett för bränvinshandteringen mycket
gagneligare och- klokare sätt. Man skulle till utöfvande af denna
kontroll kunna använda personer, hvilkas tid blefve mera tagen
i anspråk än hvad fallet är nu, och hvilkas arfvoden det oaktadt
icke jemförelsevis behöfdes sättas så oskäligt högt som förhållan,
det nu är. Kontrollanterna skulle lika fullt blifva rikligt betaldaoch
derigenom skulle man till dessa befattningar kunna erhålla
personer, som med hänsyn till bränvinshandteringen voro tekniskt
utbildade. Detta är ett stort praktiskt mål att vinna. Men det
målet kan man icke vinna, om icke Riksdagen har någon magt
att bestämma kostnaderna för och ordnandet af kontrollen, utan
Kongl. Maj:t på grund af Riksdagens bemyndigande skall hafva
denna magt sig ensam förbehållen.

Den siste talaren gjorde äfven en invändning mot befogenheten
af det yrkande jag framstälde. Då jag förra gången hade
ordet, framhöll jag dock för kammaren, att hvad jag här frarnstält
är alldeles detsamma som det beslut denna kammare 1890
fattade. Vid 1890 års riksdag förelåg eu kongl. proposition med
framställning om att 10 § 4 mom. i förordningen angående tillverkning
af bränvin skulle i sin sista del erhålla följande förändrade
lydelse: »dock att såsom afgift för denatureringen skall
utgå det belopp, som af Kongl. Maj:t bestämmes». Bevillningsutskottet
hade då likasom nu tillstyrkt den kongl. propositionen
i oförändradt skick. När detta bevillningsutskottets betänkande
behandlades i denna kammare, uttalades emellertid eu önskan om
att Riksdagen borde vara medbestämmande icke blott med afseende
på denatureringsafgiftens storlek, utan ock beträffande arfvodet
för kontrollen, och med anledning deraf framstäldes af en
talare det yrkandet, att kammaren skulle på det sätt bifalla den
kongl. propositionen, att bemyndigandet skulle gälla allenast för
nästföljande år, och att kammaren tillika skulle i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla om att till nästkommande riksdag erhålla
förslag ej blott till denatureringsafgiftens, utan äfven till kontrollarfvodenas
storlek.

Då det emellertid nu synes möta några svårigheter att
bifalla det af mig gjorda yrkandet med afseende å dess senare
punkt, eller den af mig föreslagna skrifvelsen till Kongl. Maj:t,
så kunde jag ju taga tillbaka den delen af mitt yrkande och endast

Onsdagen den 5 Maj, e. in.

N:o 48.

vidhålla deri förra delen deraf, mot hvilken icke någon invändning
blifvit gjord. Men om jag skall taga tillbaka den senare
delen, finner jag icke någon anledning att vidhålla något yrkande
med afseende å den förra delen, utan då kan jag lika gerna
taga tillbaka allt i hop och i stället yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Themptander: Ehuru jag erkänner befogenheten af
det formella, skäl, som hindrar proposition på bifall till senare
delen af min ärade grannes reservation, och ehuru jag väl kan
förstå, att han funnit sig manad återtaga hela yrkandet och
således jemväl förra delen deraf, då ingen utsigt i närvarande
stund förefinnes att vinna någon ändring i utskottets förslag, kan
jag för min del icke underlåta att uttala den på min erfarenhet
grundade uppfattning, att all den hushållning, som skulle kunna ega
rum, verkligen för närvarande icke iakttages med afseende å kontrollkostnaderna
på detta område, och att det sätt, hvarpå denna
kontroll nu är ordnad, icke på långt när motsvarar hvad man i
besparingsväg kunde åstadkomma. Detta beror derpå, att nödigt
samband saknas inom lagstiftningen beträffande bränvinstillverkningen
och hvad dertill hörer. Här kunna finnas å samma plats
olika personer förordnade, den ene till tillsyningsman vid ett bränuerinederlag,
den andre till denatureringskontrollör, och dertill
kommer ytterligare ett så kalladt vittne. Dessa personer förordnas
af olika myndigheter, och deraf blir en följd, att man på
samma plats får tre personer, som sitta bredvid hvarandra, alla
med arfvoden, under det att deras bestyr allt för väl kunde fullgöras
af åtminstone två personer, om man nu finner nödvändigt,
att ett vittne bör vara tillstädes vid denaturering. Det är verkligen
icke tillfredsställande att veta, att här uppstår eu större kontrollkostnad,
än som är påkallad för betryggandet af statens rätt
och som helt enkelt utgör eu öfverflödig utgift.

Det kan icke falla mig in att nu göra något yrkande, utan
jag har blott velat fästa uppmärksamheten på förhållandet.

Herr Hedin: Den tabell, som är bifogad utskottets betänkande,
är mycket upplysande och mycket märkvärdig. Kammarens
ledamöter finna deraf, att kontrollarfvodena uppgå till 3, 4
å 5 tusen kronor, och reservanten har påpekat, att medeltalet af
ersättning för en förrättning uppgick under år 1893 till 58 kronor
och för en af kontrollanterna till icke mindre än 92 kronor.
Om man nu med så slösaktiga arfvoden för det allra enklaste och
simplaste bland alla göromål jemför sådana förhållanden, som att
den minsta kontanta lönen för folkskolelärare är (500 kronor,
hvartill kommer bostad, kofoder och vedbrand, som väl icke uppgå
till sammanlagdt mer än 300 kronor, detta för åtta månaders
tjenstgöring med 30 ä 3(5 timmar i veckan, vidare att en små Andra

Kammarens Prof. 1894. N:o 48. 5

Om beloppet
af den afgift,
som bör för
denaturering
af bränvin
erläggas.
(Forts.)

N'':o 48. 58 Onsdagen den 5 Maj, e. m.

Om beloppet skollärare är för åtta månaders tjenstgöring med 25 k 30 timmar
af den af gift ^ veckan aflönad med 300 kronor kontant, hvartill kommer ett
denaturenng rum mC(l kök och vedbrand; eller med de små gratifikationer,
af bränvin som nyligen beviljades af Riksdagen åt jernvägsarbetare, som unerläggas.
der tiotal af år varit anstälda i statens tjenst; eller om vi komma
(Forts.) i håg, att Kongl. Maj:t vid denna riksdag har föreslagit att bevilja
åt 80 biträdande telegrafister blott 700 kronors aflöning, så är det
förskräckligt att se, huru Kongl. Maj:t utöfvar sin magt, när han
icke behöfver fråga Riksdagen till råds, för att slösaktigt ersätta
så enkla förrättningar som dessa. När en person för en förrättning,
såsom fallet varit med.kontrollören på Reymersholm, kan
få 92 kronor, och det för en förrättning, som kanske upptagit
ett par timmars tid eller något sådant, är det nog af största vigt,
att Riksdagen i detta hänseende icke afstår från sina rättmätiga
anspråk på att få deltaga i bestämmandet af äfven sådana arfvoden.

Om det nu förhåller sig så, att Riksdagen icke lämpligen
kan fastställa för sådana förrättningar specifika arfvoden, så är
det dock icke omöjligt, att uttänka vissa grunder för beräknandet
af arfvodena, och att dessa grunder kunna af Riksdagen godkännas.

För min del har jag icke någon betänklighet emot att bifalla
åtminstone första delen af reservantens förslag, men då han
icke sjelf gjort yrkande på detsamma, får jag inskränka mig till
att uttala den förhoppningen, att frågan upptages och bringas till
bättre lösning vid nästkommande riksdag.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad och efter
af herr talmannen i sådant afseende gifven proposition, biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 15-

Föredrogs vidare bankoutskottets memorial, n:o 8, i fråga
om ändringar i gällande reglemente för riksbanken, äfvensom i
aflöningsstaten för samma bank.

Punkten 1.

Lades till handlingarne.

Punkterna 2—9.

Biföllos.

§ 16-

Slutligen föredrogs och bifölls bankoutskottets memorial,
n:o 9, angående instruktion för nästa riksdags bankoutskott,

N:o 48.

Onsdagen den 5 Maj, e. m.

§ 17.

Till bordläggning anmäldes:

Statsutskottets memorial

n:o 35, i anledning af Kongl. Maj:ts remiss med öfverlemnande
af förteckning öfver de för statsverkets räkning utarrenderade
egendomar m. m.; och

n:o 36, i anledning af Kongl. Maj:ts remiss med öfverlemnande
af uppgifter rörande värdet af vissa statsverkets tillgångar
vid 1892 års slut;

Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtanden och me.
morial:

n:o 8, angående skyldighet för embets- och tjensteman att
i vissa fall anlita riksbanken m. in.;

n:o 9, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om utredning och förslag i syfte af landtränteriernas
indragning; och

n:o 10, angående anvisande af ersättning till sammansatta
stats- och bankoutskottets kansli;

Sammansatta stats- och lagutskottets memorial, n:o 11, angående
anvisande af ersättning åt utskottets sekreterare;

Bevillningsutskottets memorial:

n:o 28, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i afseende
å bevillningsutskottets utlåtande n:o 26 i anledning af återremiss
af utskottets betänkande n:o 22 angående vilkoren för tillverkning
af bränvin; och

n:o 29, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande
6:te punkten af bevillningsutskottets betänkande, n:o 20, angående
vissa oafgjorda frågor rörande tullbevillningen;

Lagutskottets utlåtande, n:o 70, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition mod förslag till förordning om ändrad lydelse af vissa
paragrafer i grufvestadgan den 16 maj 1884;

Första Kammarens protokollsutdrag, n:o 231, innefattande
delgifning af kammarens beslut öfver dess tillfälliga utskotts utlåtande,
n:o 6, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kongl. Maj:t med begäran om upphäfvande af kongl. kungörelsen
angående vissa åtgärder till förekommande af kolerans utbredning
bland rikets invånare den 14 juni 1893;

Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 26,
med anledning af Första Kammarens beslut i fråga om föreslagen
ändring af inträdesfordringarna till allmänna läroverkets lägsta
klass; samt

N:o 48.

Lördagen den 5 Maj, e. m.

Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 27,
i anledning af Första Kammarens beslut öfver väckt förslag om
skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om upphäfvande af cirkuläret
den 14 juni 1820 om förbud mot skådespels uppförande å
vissa dagar.

Dessa ärenden skulle uppföras främst å föredragningslistan
för nästa sammanträde.

§ 18-

Anmäldes och godkändes Riksdagens kauslis förslag till
paragrafer i riksdagsbeslutet:

n:o 8, angående ansvarsfrihet för fulbnägtige i riksbanken;

n:o 9, angående val af fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret; n:o

10, angående bankovinsten;

n:o 11, om utredning angående beskaffenheten och omfattningen
af åtskilliga öfverklagade olägenheter i afseende å Sveriges
och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden m. m.;

n:o 12, angående utredning af frågorna om frilagersinstitutionens
införande samt om frihamnsanläggningar i Sverige;

n:o 13, angående husbondes eller arbetsgifvares ansvarighet
för tjenares eller arbetares personliga utskylder;

n:o 14, i fråga om ändrad lydelse af § 25 i förordningen
angående fattigvården den 9 juni 1871;

n:o 15, om ändrad lydelse af 16 § i lagen angående lösdrifvares
behandling den 12 juni 1885;

n:o 16, angående ändring i gällande stadganden om tillsättning
af organist- och klockarebefattningar;

n:o 17, angående åtgärder till förekommande af skogsförödelse
inom Gotlands län; samt

n:o 18, angående ifrågasatt ändring i vissa delar af förordningen
om krigsdomstolar och rättegången derstädes den 11 juni
1868.

§ 19-

Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter
åtskildes kl. 11,39 e. m.

In liden!

Hj. Nchrman.

Stockholm 1694. Köersner* Boktryckeri-Aktiebolag.