1894. Andra Kammaren. N:o 44

ProtokollRiksdagens protokoll 1894:44

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1894. Andra Kammaren. N:o 44.

Onsdagen den 2 maj.

Kl. 11 f. m.

§ 1.

Anmäldes och godkändes statsutskottets nedannämnda förslag
till Riksdagens skrifvelser till Konungen, nemligen:

n.o 27, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
första hufvudtitel;

n:o 29, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
tredje hufvudtitel omfattande anslagen till utrikesdepartementet;

n:o 72, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående anslag till fullbordandet af artillerietablissementet
i Östersund; samt

n:o 73, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående ordnandet af pensionsförhållandena vid intendenturcorpsen.

§ 2.

Anstäldes, jemlikt 65 § riksdagsordningen, omröstning öfver
följande af bevillningsutskottet i första punkten af dess memorial
n:o 25 föreslagna, af Riksdagens båda kamrar godkända voteringsproposition
:

Den, som bifaller bevillningsutskottets af Andra Kammaren
godkända hemställan, att rubriken Vexel under 8 § afdeln. B) i
förordningen angående stämpelafgiften skall erhålla följande lydelse:

» Vexel, godkänd eller protesterad, skall, då den för vinnande af
betalning hos offentlig myndighet företes, förses med stämpel
af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp,
för hvilket betalning sökes;

dock är vexel fri från sådan stämpel, då på grund deraf
fordran bevakas i konkurs.

Andra Kammarens Prof. 189i. N:o 44, 1

Gemensam

omröstning.

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

Der vexel ställes att å utrikes ort betalas eller är utfärdad
å utrikes ort, skall, oberoende af den stämpel, som i allmänhet
är stadgad, vexeln, då den utställes eller, om den
utfärdas utom riket, innan den här i riket öfverlåtes eller
till godkännande eller betalning företes, beläggas med stämpel
af 50 öre, när den lyder å mindre belopp än 1,000
kronor, men eljest af 1 krona; dock att frihet från denna
stämpelbeläggning eger rum för vexel å mindre belopp än
100. kronor.

Är vexel utfärdad i flera exemplar och har ett af dem
blifvit med nyssnämnda särskilda stämpel försedt, vare de
öfriga från sådan stämpel fria», röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Riksdagen, i öfverensstämmelse med Första
Kammarens mening, beslutit, att ifrågavarande rubrik skall lyda
sålunda:

» Vexel skall, då den utställes eller, om den utfärdas utom riket,
innan den här i riket öfverlåtes eller till godkännande eller
betalning företes, förses med stämpel af 50 öre för belopp,
ej öfverstigande 1,000 kronor, och derutöfver 50 öre för
hvarje påbörjadt tusental kronor, hvarå den lyder;
dock att vexel, som utfärdas inom riket att å inrikes ort betalas,
är fri från stämpel, då beloppet ej öfverstiger 100
kronor, samt att dylik vexel å belopp, som öfverstiger 100
kronor men icke 800 kronor, skall förses med stämpel
af 20 öre och sådan vexel å belopp, som öfverstiger 300
kronor men icke 500 kronor, med stämpel af 30 öre;

egande frihet från stämpel rum för postremissvexel, för
vexel, som är stäld att vid uppvisandet betalas af medel,
som hos bank eller bankir föras i räkning för utställaren,
för vexel, som är dragen af bank eller bankir inom riket å
bank eller bankir å utländsk ort samt är betalbar endast i
utlandet vid uppvisandet, äfvensom för vexel, som är dragen
från utlandet på utlandet och endast är betalbar i utlandet.

Är vexel utfärdad i flera exemplar och har ett af dem
blifvit med föreskrifven stämpel försedt, vare de öfriga från
stämpel fria.

Sökes på grund af godkänd eller protesterad vexel hos
offentlig myndighet betalning, skall vexeln förses med särskild
stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af det
kapitalbelopp, för hvilket betalning sökes;

dock är vexel fri från sistnämnda stämpel, då på grund
deraf fordran bevakas i konkurs.

N:o 44. 2

Gemensam

omröstning.

(Forts.)

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

3 N:o 44.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt eu sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore
fråga, jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlames öppnande
och uppräkning och utföll omröstningen med 127 Ja och 81 Nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit åt Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 39 Ja och 97 Nej,
hvadan då därtill läggas Andra Kammarens

röster eller................................................... 127 Ja och 81 Nej,

sammanräkningen visar.................................... 166 Ja och 178 Nej;

Och hade alltså beslut blifvit i denna fråga af Riksdagen
fattadt i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.

§ 3.

Föredrogos och bordlädes för andra gången:

bevillningsutskottets memorial n:is 23 och 24 samt

sammansatta bevillnings- och lagutskottets memorial n:is 8
och 9.

§ 4.

Till behandling företogs härefter statsutskottets utlåtande n:o Om upp65,
i anledning af gjorda framställningar i fråga om uppförande förande af
af nya kasernetablissement m. m. mJa kasern etablissement Kongl.

Maj:t hade ej mindre i statsverkspropositionen före- ''
slagit Riksdagen att, till bestridande af kostnaderna för de med
anledning af beslutet om den förbättrade härordningen nödiga
kasernbyggnader, på extra stat för år 1895 bevilja 400,000 kronor
än äfven uti särskild, den 9 sistlidne mars till Riksdagen aflåten
proposition, under åberopande af propositionen bilagda utdrag af
statsrådsprotokollen öfver landtförsvarsärendon för samma dag
och för den 9 sistlidne februari samt med förmälan, att Kongl.

Maj:t funnit inqvarteringen af de på grund af 1892 års urtima
Riksdags beslut ny- och ombildade värfvade truppförbanden, för
hvilka plats i arméns nuvarande kasernetablissement icke kunde
beredas, böra så ordnas, att kronprinsens husarregemente i sin
helhet förlädes till Malmö, skånska husarregementets skolor och
chefsexpedition till Helsingborg, skånska dragonregementets skolor
och chefsexpedition till Ystad, Vendes artilleriregemente i sin
helhet till Kristianstad, Vendes trängbataljon till Landskrona,

N:o 44.

Om uppförande
af
nya kasernetablissement

m. m.
(Forts.)

4 Onsdagen deu 2 Maj, f. m.

Norrlands dragonregementes skolor ock ckefsexpedition till Umeå,
andra svea artilleriregemente till Upsala, andra göta artilleriregemente
till Jönköping och Norrlands trängbataljon till Sollefteå,
föreslagit Riksdagen att

dels medgifva

att såväl skånska dragonregementets nuvarande etablissement
i Ystad som kronprinsens husarregementes nuvarande kasern, stall
och ridhus samt vakt- och sjukhusbyggnader med tillhörande
tomter äfvensom öfriga med grön färg å den vid statsrådsprotokollet
för den 1 februari 1889 bilagda karta utmärkta, kronan
tillhöriga områden i Malmö stad med undantag endast af de med
bokstäfverna A och A 1 å kartan betecknade, invid citadellets
inre vallgraf belägna egongurer, måtte få försäljas, etablissementet
i Ystad mot en köpeskilling, ej understigande 35,000 kronor, och
tomterna och byggnaderna i Malmö mot 498,000 och de öfriga
vilkor, som i Malmö stadsfullmägtiges skrifvelse den 7 mars 1887
funnes närmare angifna; samt

att i köpslutet om Malmötomterna måtte få anses inbegripna
jemväl sådana möjligen icke särskildt omnämnda delar af den
egentliga stadens fästningsverk å norra fronten, norra glaciseu
samt bastionerna Nyköping och Norrköping, som enligt 1805 års
raseringsplan blifvit Kong!. Maj:t och kronan förbehållna och
icke sedermera med full eganderätt till staden Malmö afträda,
äfvensom samtliga de försålda områdena tillhörande kanaler och
grafvar;

dels till bestridande af kostnaderna för de i statsrådsprotokollet
för den 9 sistlidne mars omförmälda kasernbyggnadsarbeten
i Malmö, Ystad, Helsingborg, Kristianstad, Umeå, Upsala, Jönköping,
Sollefteå och Karlsborg äfvensom för anordnandet af
skjut- och exercisfält för andra göta artilleriregemente och exercisfält
för Norrlands dragonregemente och andra svea artilleriregemente
bevilja — utöfver de bidrag till kasernbyggnaderna å tillsammans
750,000 kronor, som vid förläggning af skånska dragonregementets
skolor och chefsexpedition till Ystad, af andra svea
artilleriregemente till Upsala och af andra göta artilleriregemente
till Jönköping vore från nämnda tre städer att påräkna — ett
belopp af 3,941,800 kronor att utgå med 1,411,925 kronor af
försäljningsmedlen för nyssnämnda tomter och byggnader i Malmö
och Ystad äfvensom för de i statsrådsprotokollet omförmälda
tomter och lägenheter m. m. i Stockholm och Göteborg samt med
återstående 2,529,875 kronor såsom anslag på extra stat, deraf,
på sätt i den till innevarande års Riksdag aflåtna proposition
angående statsverkets tillstånd och behof blifvit begärdt, 400,000
kronor för år 1895;

dels till landtförsvaret upplåta den så kallade Engeströmska
lyckan vid Malmö, den för närvarande till disposition af landshöfdingen
i Västerbottens län stälda byggnad i Umeå, inegorna

5 N:o 44.

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

till indragna majorsbostället I * * * * * * * * * * * * * * * * * * * 2l/s-t mantal Ytterhiske eller Hedlunda Om uppn:o
4 i Umeå landsförsamling, de å Upsala stads skifteskarta förande af
med^ litt. D III, D Y, D VI, D VII, D VIII, D IX, D X, D XI och nVa kase™-D XII utmärkta egoområden äfvensom 50 har af kronoegendomen etab^sement
Ryhoi, att tillträdas å tider, då nuvarande innehafvares nyttjande- rFortTj
rätt lupe till ända eller hvarom eljest öfverenskommelse med dem
kunde varda träffad, samt användas, Engeströmska lyckan till
tomt för kronprinsens hussarregementes blifvande nya etablissement
i Malmö, med Kongl. Maj:t dervid förbehållen rättighet att
vidtaga sådana smärre utbyten af de lyckan tillhöriga områden,
som kunde erfordras för att bringa etablissementet i omedelbar
beröring med den invid detsamma af Malmö stad anlagda väg,
landshöfdingebostället i Umeå för kasernetablissementet i nämnda
stad, inegorna till för detta majorsbostället Ytterhiske eller Hedlunda
till exercisfält för Norrlands dragonregemente, de invid
Upsala belägna kronojordar till exercisfält för andra svea artilleriregemente,
samt det till kronoegendomen Ryhof hörande område
till exercisfält för andra göta artilleriregemente;

dels slutligen bemyndiga Kongl. Maj:t att utaf för handen
varande tillgångar för kasernbyggnadsarbetena förskjuta ett belopp
af 913,925 kronor, motsvarande den behållning, som beräknades
uppkomma vid försäljningen af de så kallade gardestomterna, af
förut omförmälda tomter och lägenheter m. m. i Göteborg och af
kasernetablissementet i Ystad.

I sammanhang med Kongl. Maj:ts berörda framställning

hade utskottet jemväl behandlat nedannämnda inom Andra Kam maren

väckta och till utskottet remitterade motioner, nemligen:

motion n:o 160, af herr J. G. Nyström, hvilken hemstält,

att, då byggnadskostnaden för uppförande af kasernetablissementet

för andra svea artilleriregemente i Gefle med cirka 25,000 kronor

öfverstege motsvarande kostnad i Upsala, men de af Gefle stad

erbjudna bidragen med 200,000 kronor öfverstege de af Upsala

stad erbjudna, Riksdagen ville besluta, att med 175,000 kronor

afkorta det af Kongl. Maj:t begärda anslaget till nybyggnader för

andra svea artilleriregemente;

motion mo 161, af herr P. P. Waldenström, som hemstält, att

Riksdagen, när den beviljade medel till kasernetablissementet för

andra svea artilleriregemente i Upsala, måtte göra det under

vilkor, att det icke förlädes på nu föreslagen plats i hospitalets

närhet, utan så långt afsides derifrån, att de många och beaktans värda

olägenheter för sjukvården samt det menliga inflytande på

de sinnessjuke, som dess förläggande på nu föreslagen plats en ligt

det af medicinalstyrelsen i ärendet afgifna utlåtande måste
medföra, måtte helt och hållet undvikas;

motion n:o 163, af herr S. J. Kardell in. fl., som yrkat, att

Riksdagen, med afslag på Kongl. Maj:ts framställning, i hvad

N:o 44. 6

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

Om uppförande
af
nya kasernetablissement

m. m.

(Forts.)

den rörde anslag till uppförande af ett kasernetablisseinent i
Umeå, måtte i och för Norrlands dragonregementes förläggande
till Frösön bevilja det anslagsbelopp, som efter närmare utredning
befunnes erforderligt;

motion n:o 164, af herrar C. J. Jakobson och G. Rydberg,
som hemstält, att Riksdagen, med afslag å Kongl. Maj:ts framställning,
i hvad den rörde anslag till uppförande af ett kasernetablissement
i Jönköping, måtte anslå det belopp, som erfordrades
för att, om en närmare utredning skulle visa, att andra göta
artilleriregemente lämpligast borde förläggas till Linköping, uppföra
regementets kasernetablissement derstädes;

motion n:o 165, af herr G. Thesirup, i hvilken motion liemstälts,
att Riksdagen, med afslag å Kongl. Maj:ts framställning, i
hvad den rörde anslag till uppförande af ett kasernetablissement
i Ystad, måtte i och för skånska dragonregementets förläggande
till Landskrona bevilja det anslagsbelopp, som efter närmare utredning
befunnes erforderligt; samt

motion n:o 170, af herr R. Björk, som hemstält, att Riksdagen
med afslag å Kongl. Maj:ts framställning om anslag för
Norrlands dragonregemente till kasernbyggnader in. m. i Umeå,
måtte för regementets förläggande i Sundsvall bevilja det anslag,
som efter närmare utredning befunnes erforderligt.

Med anledning af hvad sålunda förekommit hemstälde
utskottet i nu föreliggande utlåtande:

»a) att för uppförande af ett nytt kasernetablissement för
kronprinsens husarregemente må anslås 708,000 kronor;

b) att för uppförande af ett nytt kasernetablissmeent för skånska
dragonregementets skolor och chefsexpedition må anslås 662,300
kronor; samt

att herr Thestrups omförmälda motion ej må föranleda någon
Riksdagens vidare åtgärd;

c) att Kongl. Maj:ts framställning, så vidt densamma afser
uppförande af nya kasernbyggnader för Yendes artilleriregemente,
ej må af Riksdagen bifallas;

d) att för uppförande af ett nytt kasernetablissement för
Norrlands dragonregemente må anslås 350,000 kronor; samt

att herrar Kardelis och Björcks omförmälda motioner ej må
föranleda någon Riksdagens vidare åtgärd;

e) att för uppförande af ett nytt kasernetablissement för andra
svea artilleriregemente må anslås 859,000 kronor; samt

att herr Waldenströms omförmälda motion ej må föranleda
någon Riksdagens särskilda åtgärd;

f) att för uppförande af ett nytt kasernetablissement förandra
göta artilleriregemente må anslås 868,000 kronor; samt

att herrar Jakobsons och Rydbergs omförmälda motioner ej
må föranleda någon Riksdagens vidare åtgärd;

Onsdagen den 2 Maj, f. ro.

7 N:o 44.

g) att för uppförande åt ett nytt kasernetablissement för Om uppNorrlands
trängbataljon må anslås 340,000 kronor; förande af

b) att, för verkställande af inredningsarbeten i kasern- nya *asemetablissementet
i Helsingborg för inrymmande åt skånska husar- e a w***^new
regementets skolor och chefsexpedition må anslås 10,000 kronor; (Forts.)

i) att Riksdagen, med afslag å Kongl. Majds framställning,
så vidt den afser beviljande af medel till verkställande af vissa
inredningsarbeten i slutvärnet å Karlsborg samt till en beväringsbarack
för göta trängbataljon, må för uppförande af ett stallskjul
åt göta ingeniörbataljon anslå 1,500 kronor;

k) att Kongl. Maj.ds förevarande framställning, så vidt den
afser beviljande af medel till anskaffande af skjutfält för andra
göta artilleriregemente, ej må af Riksdagen bifallas;

l) att för anordnande af exercisfält för sistnämnda regemente
må anslås 6,000 kronor;

m) att för anordnande af exercisfält för andra svea artilleriregemente
må anslås 14,000 kronor;

n) att för anordnande af exercisfält för Norrlands dragonregemente
må anslås 15,000 kronor;

o) att Riksdagen må medgifva, att, derest skånska dragonregementets
skolor och chefsexpedition förläggas till Ystad, dragonregementets
nuvarande etablissement i Ystad må försäljas mot
en köpeskilling ej understigande 35,000 kronor;

p) att Riksdagen må medgifva, att kronprinsens husarregementes
nuvarande kasern, stall och ridhus samt vakt- och sjukhusbyggnader
med tillhörande tomter äfvensom öfriga med grön
färg å den vid statsrådsprotokollet för den 1 februari 1889 bilagda
karta utmärkta, kronan tillhöriga områden i Malmö stad, med
undantag endast af de med bokstäfverna A och A 1 å kartan betecknade,
iuvid citadellets inre vallgraf belägna egoligurer, må,
derest regementet varder i sin helhet förlagdt till Malmö, försäljas
mot en köpeskilling af 498,000 kronor och de öfriga vilkor, som
i Malmö stadsfullmägtiges skrifvelse den 7 mars 1887 finnas närmare
angifna; samt

att i köpslutet om malmötomterna må anses inbegripna jemväl
sådana möjligen icke särskild! omnämnda delar af den egentliga
stadens fästningsverk å norra fronten, norra glacisen samt
bastionerna Nyköping och Norrköping, som enligt 1805 års raseringsplan
blifvit Kongl. Maj:t och kronan förbehållna och icke
sedermera med full eganderätt till staden Malmö afträdts, äfvensom
samtliga de försålda områdena tillhörande kanaler och grafvar;

q) att Riksdagen må vid anmälan af sitt beslut i ämnet anhålla,
att Kongl. Maj:t måtte vid förläggandet af hela kronprinsens
husarregemente till Malmö fästa det vilkor, att staden i
aflösen för densamma åliggande, i statsrådsprotokollet för den
1 februari 1889 omförmälda inqvarteringsbörda, såsom bidrag till
nytt kasernetablissement för regementet erlägger 92,640 kronor;

N:0 44.

Om uppförande
af
nya kas er netablissement

m. m.
(Forts )

8 '' Onsdagen den 2 Maj, f. m.

r) att Riksdagen må medgifva, att den så kallade Engeströmska
lyckan vid Malmö, den för närvarande till disposition af landshöfdingen
i Vesterbottens län stälda byggnad i Umeå, inegorna
till indragna majorsbostället 21/34 mantal Ytterhiske eller Hedlunda
n:o 4 i Umeå landtförsamling, de å Upsala stads skifteskarta med
litt. D III, D V, D VI, D VII, D VIII, D IX, D X, D XI och
D XII utmärkta egoområden äfvensom 50 har af kronoegendomen
Rybof, må, derest och i den mån dessa lägenheter blifva för ifrågavarande
kasernetablissement och exercisfält erforderliga, till
landtförsvaret upplåtas, att tillträdas å tider, då nuvarande innehafvares
nyttjanderätt löper till ända eller hvarom eljest öfverenskommelse
med dem kan varda träffad;

s) att Riksdagen, vid bifall till hvad utskottet i punkterna
a)—r) föreslagit, må, utöfver de bidrag till kasernbyggnaderna å
tillsammans 1,042,640 kronor, som böra tagas i beräkning såsom
påräknelig tillgång i detta hänseende, för ifrågavarande kasernbyggnadsarbeten
äfvensom för anordnande af exercisfält för andra
göta och andra svea artilleriregementen samt Norrlands dragonregemente
bevilja tillsammans 2,791,160 kronor, att utgå med

l, 411,925 kronor af försäljningsmedlen för nyssnämnda tomter
och byggnader i Malmö och Ystad äfvensom för de i statsrådsprotokollet
af den 9 mars 1894 omförmälda tomter och lägenheter

m. m. i Stockholm och Göteborg, samt af återstående 1,379,235
kronor på extra stat för år 1895 anvisa 400,000 kronor;

t) att Riksdagen må medgifva att, derest brist å det belopp,
som för ett kasernetablissement anslagits, skulle uppstå, till täckande
deraf må användas möjligen uppkommande öfverskott ä
det för annat etablissement anslagna belopp; dock under vilkor
att samtliga etablissement varda med sålunda anslagna belopp i
fullbordadt skick uppförda i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
framlagda planer;

u) att Riksdagen må bemyndiga Kongl. Maj:t att utaf för
handen varande tillgångar för kasernbyggnadsarbetena förskjuta
ett belopp af 913,925 kronor, motsvarande den behållning, som
beräknas uppkomma vid försäljningen af de så kallade gardestomterna,
af förut omförmälda tomter och lägenheter med mera
i Göteborg och af kasernetablissementet i Ystad;

v) att, vid bifall till punkterna e) och s), herr Nyströms ofvan
omförmälda motion må anses besvarad.»

Efter det till en början utskottets hemställan under inom. a
blifvit uppläst, begärdes ordet af

Herr Lasse Jönsson, som anförde: Jag skall anhålla, att
vid behandlingen af detta betänkande diskussionen redan vid
denna punkt finge röra sig om alla punkter i utskottets hemställan,

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

9 N:o 44.

men att med afseende på sjelfva
framställes särskild proposition.

Denna hemställan bifölls.

afgörandet för hvarje punkt Om uppförande
af
nya kasernetablissement

m. m.

Ordet lemnades härefter till

(Forts.)

Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet friherre
Rappe, som anförde: Herr talman, mine herrar! Jag ber
att i anledning af det beslut, som nyss fattats, få yttra mig om
betänkandet i dess helhet, så mycket mera som derigenom vinnes,
att jag icke behöfver trötta kammaren med att uppträda vid hvarje
punkt.

Jag är öfvertygad, att hvar och en, som uppmärksamt
genomläst Kongl. Maj:ts proposition och de densamma åtföljande
statsrådsprotokoll, skall finna, att ärendet föreligger så fullständigt
utredt som det varit möjligt med afseende fäst på nödvändigheten,
att det måste komma fram till denna Riksdag, om icke hela härordnings
öfvergången skulle lida men. Utskottet, som i afseende
på förläggningsjjlatserna uttalat den mening, att frågan derom är
ett ämne, som lämpligast bör öfverlemnas till Kongl. Maj ds pröfning,
har, hvad de af Kongl. Maj:t ifrågasatta kostnaderna angår,
gjort ganska betydliga inskränkningar. Dessa inskränkningar äro
af tre slag. En utväg till nedsättningar har utskottet funnit genom
att ifrågasätta, att vissa utgifter skulle uppskjutas, såsom förhållandet
är med afseende på ordnandet af etablissementet för Yendes
artilleriregemente, i viss mån med afseende å inredningsarbetena
m. m. på Karlsborg och med afseende å skjutfältet för andra
göta artilleriregemente. Det andra sättet, hvarpå utskottet sökt
göra besparingar, är, att det nästan öfverallt gjort en allmän reduktion
af de beräkningar, som uppgjorts öfver kostnaderna för
de olika etablissementen, en nedsättning, som uppgår till omkring
8 procent. Slutligen har utskottet, der flera orter såsom passande
för anläggande af kasernetablissement alternativt blifvit omförmälda
af chefen för landtförsvarsdepartementet vid 1892 års urtima
riksdag, antagit, att ifrågavarande etablissement skulle läggas
på de orter, der antingen kommunerna erbjudit de största bidragen
eller också der man af andra skäl ansett, att det skulle blifva
billigast att förlägga dem.

Hvad nu det första sättet att åstadkomma nedsättningar vidkommer,
kan jag icke förneka, att det är fullt utförbart. Man
hindrar icke organisationen genom att till längre fram uppskjuta
vissa till densamma hörande anordningar. Men det är min skyldighet
att påpeka de olägenheter, som dock varda en följd af ett
sådant tillvägagående. Jag skall derför be att få i korthet yttra
mig om de af mig nyss påpekade olika punkter, med afseende å
hvilka man ifrågasatt, att för närvarande icke någonting skulle

N:o 44.

Om uppförande
af
nya kasernetablissement

m. in.
(Forts.)

10 Onsdagen den 2 Maj, f. m.

göras. Hvad då Vendes artilleriregemente beträffar — det är
ju 304,000 kronor som det här gäller — har man ansett, att
tills vidare de ridande batterierna skulle kunna förläggas till
Landskrona, att det antal batterier, som för närvarande finnes i
Kristianstad, fortfarande skulle ligga der, och att åt trängen skulle
provisoriskt beredas utrymme vid Herrevadskloster. För artilleriet
varder det dock en stor olägenhet att på detta sätt fortfarande
förblifva splittradt. Härigenom åstadkommas betydande årliga
kostnader, som annars icke skulle vara nödiga. Härigenom försvåras
sjelfva utbildningen; ty man kan väl fatta, att, då man
har ett begränsadt antal befäl, detta kan komma mera till gagn,
om hela truppstyrkan är samlad på ett ställe, än om den skall
vara delad. I senare fallet fordras proportionsvis större antal
befäl, så vida ej sjelfva öfningarna skola komma att lida. Härigenom
uppstå slutligen ekonomiska svårigheter för befälet, som
måste resa fram och tillbaka. Särskildt vill jag fästa uppmärksamheten
på underofiicerscorpsen, som ju redan har sina vilkor
ganska små och som skulle komma att lida ganska afsevärdt
men genom flyttningarna.

Med afseende åt de kostnader, som således varda en följd af
artilleriregementets fortfarande delning, kan jag genom en hastig
öfversigt lätt visa kammaren, till hvilket belopp de skola uppgå.
Det är nödvändigt, att, om utom regementets hufvudstation finnes
ett detaschement, för detta anställes läkare, veterinär och förrådsförvaltare,
samt att dessutom tillses, att den nödiga rättskipningen
och själavården kommer att upprätthållas på tillfredsställande
sätt. Om man beräknar kostnaden för fyllande af dessa ändamål,
skall man finna, att den icke kan upptagas till mindre än emellan
5- och 6,000 kronor. Vidare förekomma vid våra artilleriregementen
s. k. specialister. Det behöfves särskilda stallmästare,
informationsofficerare och gymnastikofficerare äfven för regementenas
detaschement. För närvarande, då vid Vendes artilleriregemente
i Landskrona äro förlagda 400 man och 84 hästar, gå
arfvodena för dessa s. k. specialister upp till 1,050 kronor. Nu
är det klart, att, när styrkan nedsättes till 180 man och 80 hästar,
hvilket skulle blifva fallet, om blott den lidande divisionen förlägges
till Landskrona, det ej behöfves så stort belopp, men man
torde ej kunna sätta det till mindre än omkring 1,200 kronor.
Likaså är det klart, att för skarpskjutningen de batterier, som
ligga i Landskrona, måste begifva sig till Vendes regementes
skjutfält vid Kristianstad. För deras transporterande stiger kostnaden
till ungefär 1,500 kronor. Vid öfningarna med anspända
batterier förorsakas ock ökad kostnad genom regementets delning,
enär ett större antal hästar då måste legas, än om regementet vore
samladt och öfningen fördelad i två terminer. Vore det samladt,
kunde man öfva eu ridande och eu åkande division första terminen
och sedan en åkande division den andra terminen, hvar -

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

11 N:o 44.

vid denna senare kunde begagna sig af den ridande divisionens Om upphästar.
Härigenom vunnes en icke ringa besparing i kästlega. förande af
Den ökade kostnad för kästlega, som uppstår, om ett detaschement nya huemfortfarande
skall vara förlagdt i Landskrona, uppgår till mellan e anl,SS^''e>>
7- och 8,000 kronor. Således leder det till en särskild årlig kost- (Forts.)
nåd af omkring 15,000 kronor, om regementet ligger splittradt,
och detta är ju en afse värd utgift.

Med afseende å trängens förläggning till Herrevadskloster, är
det påtagligt, att, då utskottet icke upptagit någon summa för
detta truppförbands förläggning dit, densamma icke kan låta sig
verkställas; ty det är klart, att de nödiga inredningsarbetena föranleda
kostnader. Man har talat om, att det finnes stort utrymme
å Herrevadskloster. Ja, detta kan ju vara sant; men åtminstone
är det icke sant under öfvergångstiden. Ty under öfvergångstiden
ligga, såsom kammaren bär sig bekant, skånska husarerna
der, och först när kronprinsens husarer fått sitt etablissement i
Malmö, kunna skånska husarerna flytta till Helsingborg. Följaktligen
ligga skånska husarerna i vägen för trängen. Denna
saknar således utrymme. Och när man erinrar sig, att de nya
trängformationerna egentligen äro att betrakta såsom kadrer och
till stor del bestå af befäl — vid Vendes trängbataljon skulle det
vara 26 officerare, 48 underofficerare och 120 stamsoldater — är
det gifvet, att befäl sbostäder icke kunna undvaras, men vid Herrevadskloster
saknas byggnader, lämpliga dertill. Det har också
med all kraft framhållits af inspektören för trängen i fråga om
Vendes trängbataljons förläggande till Herrevadskloster, att, om
densamma skulle dit förläggas, två särskilda befälsbyggnader der
behöfdes. Då det ej finnes plats i kronans byggnader, ej heller
möjlighet att få hyra och ej medel att bygga för, så måste man
erkänna, att det blefve ganska svårt för trängen under uppsättningen.
Jag har ansett för en pligt att fästa kammarens uppmärksamhet
på des3a svårigheter, som ovilkorligen vidlåda utskottets
förslag att för närvarande icke anslå något för Vendes
artilleriregementes sammanförande till Kristianstad.

Med afseende åter på frågan om inredningsarbeten m. m. å
Karlsborg, säger utskottet, att beviljande af medel derför icke
skulle vara sä särdeles beköfligt, då, bland annat, svårighet icke
torde möta att under sommartid belägga äfven trängbataljonens
kasernutrymme i slutvärnet och exercishuset å fästningen med
beväring. Men genom ett sådant uttalande upphör icke nödvändigheten
att, såvidt man skall förlägga trupper i slutvärnet, företaga
för ändamålet erforderliga inredningsarbeten. Dessa inredningsarbeten
kunna icke göras, utan att man har penningar att
utföra dem för. Det har sagts, att denna fråga bort föregås af
fullständig utredning. Men i detta hänseende tror jag, att en
ganska noggrann utredning blifvit öfverlemnad till utskottet. Utlåtanden
hafva meddelats af såväl fortifikationsbefälhafvaren som

N:0 44. 12

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

Om uppförande
af
nya kasernetablissetnent

m. m.
(Forts.)

chefen för Karlsborgs artillericorps, chefen för göta ingeniörbataljon,
chefen för göta trängbataljon, kommendanten å fästningen, fortifikationsgeneralen,
generalfälttygmästaren, inspektören för trängen
samt ytterligare utlåtande af hvar och en af de tre truppcheferna
å fästningen.

Hvad slutligen vidkommer den besparing, som skulle åstadkommas
derigenom, att man för närvarande icke skaffade något
skjutfält för andra göta artilleriregemente, så kan den icke heller
vinnas utan en betydande olägenhet. Ett af motiven för andra
göta artilleriregementes förläggande till Jönköping var ju, att
samöfning skulle kunna komma till stånd med Jönköpings regemente
vid Skillingaryd i sammanhang med artilleriregementets
skjutöfningar på det nya skjutfältet vid Byarum. Det förhållandet
måste beaktas, att med artilleriregementets förläggning till
Jönköping afsågs vinnandet af ett utomordentligt skjutfält för
detsamma, hvaremot saknaden af ett godt skjutfält vid Linköping
utgjorde det hufvudsakligaste hindret för regementets förläggande
dit. Skulle man nu taga bort förmånen af skjutfältet, kan man
fråga sig: hvarför skall regementet förläggas till Jönköping? Dessutom
är den kostnad, som skulle förorsakas genom inköp af skjutfältet,
relativt ringa; den uppgår nemligen till 60,000 kronor.
Men om man tänker på kostnaderna för regementets transport
från Jönköping till Remmene, dit utskottet ifrågasätter, att regementets
skjutningar skulle förläggas, till dess Byarumsfältet en
gång kan inköpas, så gå dessa fullt ut till räntan på dessa 60,000
kronor. Afståndet är nemligen så pass låugt till skjutfältet i
Vestergötland, att tiden ej skulle medgifva fotmarscher såväl till
Remmene som tillbaka igen, utan för endera marschen måste
man begagna jernvägstransport. — Men frågan har en mycket
större räckvidd. Ju mera infanterielden blir af afgörande betydelse
och alla arméer förses med långskjutande gevär, desto nödvändigare
är det också, att eu afsevärd del af öfningstiden användes
till skjutöfningar, och detta gäller i högsta grad eu armé,
som har en kort öfningstid. Till denna skjutning måste det
finnas skjutfält och icke blott sådana, som äro af nöden för målskjutning,
der man efter man skjuter utan äfven sådana,
der hela truppförband kunna skjuta på eu gång efter taktisk
förutsättning. I alla land har man funnit, att ingenting bidrager
så mycket till en krigsmessig utbildning som just dylika fältskjutningar.
Det torde derför icke kunna hjelpas, att vi förr eller senare
nödgas gå derhän att för hvarje arméfördelning anskaffa ett
särskilt skjutfält, dit infanteriregementena kunna begifva sig i tur
och ordning för att företaga sina fältskjutningar. Det är i sanning
ganska svårt att med nutidens betydliga gevärsportéer akta mot
olyckor. Helt nyligen vet jag ett exempel från Österrike, då det inträffade,
att, oaktadt man förfogade öfver eu målskjutningsbana af jemförelsevis
god beskaffenhet, eu person, som satt utanför sin stug -

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

13 N:o 44.

dörr, blef på 2,000 meters afstånd träffad af en förlupen kula.
Allt tydligare framträder nödvändigheten, sedan vi fått långskjutande
gevär, att anskaffa tidsenliga större skjutfält, så att icke
den civila befolkningens lif sättes i fara. Om nu detta skjutfält
anskaffas, kunde derigenom för hela andra arméfördelningen tillgodoses
ett sådant mål. För tyska armén hafva anskaffats skjutfält
på icke mindre än 7 ställen och i följd af tyska förhållanden
äro de tilltagna i andra proportioner, än som hos oss skulle vara
erforderligt. Ett tyskt skjutfält håller 7,000 meter i längd och
2—7,000 meter i bredd, medan hos oss ett skjutfält skulle vara
tillräckligt, om det hölle 3—4,000 meter i längd och omkring 600
i bredd. Ett sådant skjutfält skulle medgifva utveckling till anfall
af en styrka, uppgående till eu bataljon och fullt fältmessiga
skjutningar kunde med den anordnas. Kostnaden för samtliga infanteriregementens
vid arméfördelningen transport till skjutfältet
skulle dock icke blifva mer äu hälften af de kostnader, som blefve
en följd, om man förläde regementet till Linköping och läte batterierna
transporteras fram och tillbaka till Byarum. Och föga
större (kanhända 1,000 kronor) skulle denna kostnad blifva än
för artilleriets transport från Jönköping till Remmene.

Man kan säga, att frågan om större skjutplatser för infanteriet
icke föreligger för närvarande, men jag har ansett mig skyldig
påpeka, hvilka stora fördelar det skulle medföra, om man
kunde anskaffa Byaruras skjutfält nu. Emellertid vill jag om
alla ifrågavarande utgifter säga, hvad jag redan från början sagt,
att det icke lider tvifvel, att de ju kunna anstå. Men jag har
ansett för min skyldighet att för kammaren framlägga de olägenheter,
som skulle blifva eu följd af ett uppskjutande.

Utskottets andra sätt att åstadkomma besparingar var genom
att i allmänhet draga af 8 procent af den beräknade kostnaden
för alla dessa etablissement, och utskottet motiverar med endast
några få ord denna åtgärd. Utskottet säger: »Vid granskning af
de framlagda kostnadsberäkningarna för ifrågavarande kasernetablissement,
har utskottet funnit desamma i vissa afseenden för
höga. Så hafva exempelvis, jemte det att för oförutsedda utgifter
i allmänhet beräknats 5 procent af hela anläggningskostnaden,
kostnaderna för vinterstallbyggnader upptagits till belopp, som
motsvara för byggnader af sten öfver 600 kronor och för byggnader
af trä 500 kronor för hvarje spilta.» Att börja med således
eu kritik öfver att man tagit ett så stort belopp som 5 procent
för oförutsedda utgifter! Det är då nödvändigt, att vi göra oss
reda för hvilka oförutsedda utgifter det är fråga om. Detta är
eu lätt sak. Först måste uppgöras ritningar och kostnadsberäkningar
och, såsom hvarje arkitekt och byggmästare väl veta, utföras
icke sådana utan kostnader. Vidare erfordras förnyade noggranna
undersökningar å de platser, der det definitivt beslutats
att uppföra de nya etablissementen. Härigenom förorsakas alltid

Om uppförande
af
nya kasernetablissement m.

m.

(Forts.)

N:o 44.

Om uppförande
af
aya kasernetablissement

m. m.
(Forts.)

14 Onsdagen den 2 Maj, f. m.

ökade kostnader. Vidare måste arbetena kontrolleras, och eu omsorgsfull
arbetsledning finnas; och då fortifikationsofficerarne är o
så fåtaliga, måste detta ske genom civila krafter, och kostnaderna
härför äro icke heller obetydliga. Men alla nu nämnda oförutsedda
utgifter blifva dock små i jemförelse med dem, som uppstå
derigenom, att man nästan alltid gör missräkningar i afseende
på kostnaderna för byggnadsgrunden. Hur noggranna
undersökningarna än göras på förhand, utsattes man i de flesta
fall, när byggnaderna utföras, för öfverraskningar i detta hänseende.
Jag vill erinra om svea artilleris etablissement i
i Stockholm. När grundläggningen till detta skulle utföras, uppkom
eu brist på 60,000 kronor, och det slutade med att Kougl.
Maj:t måste ingå med proposition till Riksdagen om ersättning
till byggmästaren af detta belopp, hvilket också beviljades. Vidare
erinrar jag om fotgardesetablissementen. Herrarne tordes minnas,
att det vid dessas byggande blef eu sådan ökning i kostnaderna
för grundläggningen, att den uppgick till flera tiotusental kronor.
Det slutade mycket sorgligt för byggmästaren, i det han beröfvade
sig lifvet af förtviflan. Och hur noggranna undersökningar än
gjordes, beträffande de senast uppförda byggnaderna i Östersund,
så tillkommo dock äfven här oförutsedda utgifter, som med ett
belopp af omkring 8,000 kronor fördyrade byggnadskostnaderna.

Öförutsedda utgifter uppstå dessutom också af andra skäl.
Det kan ju icke hjelpas, att priserna vexla och icke alltid äro
desamma. För närvarande äro priserna mycket nedtryckta, och
man kan vara försäkrad om att de särskilda orterna, som lemnat
prisuppgifter och varit intresserade att få etablissementen till sig
förlagda, icke inkommit med sådana, som varit för höga. Men
hvem garanterar, att det om 3 — 4 år förhinder samma priser som
nu? Detta bör man ovilkorligen tänka på, då beräkningar öfver
kasernkostnader skola göras. Vidare tillkomma oförutsedda utgifter
för inredningsarbeten. Eu hvar, som vant sysselsatt med
större byggnadsarbeten, vet, att sådana framträda under fortgången
af arbetet. Jag har redogjort för dessa förhållanden, på det att
kammaren måtte inse, att det är nödvändigt, att ett ej ringa belopp
beräknas för oförutsedda utgifter.

Utskottet har äfven kritiserat det belopp, man beräknat för
stallarne, såsom för högt, då man i fråga om stallbyggnaderna af
sten upptagit kostnaden för spilta till 600 kr. och för dem af
trä till 500 kr. Vid de stallbyggnader, som förut blifvit uppförda
för statens räkning, hafva i allmänhet för spiltorna kostnaderna
uppgått till 100 ä 150 kr. öfver dessa 6- ä 500 kr. Personligen
har jag ingen stor erfarenhet om hithörande förhållanden, men vet
från den tid jag var chef för generalstaben, att, då generalstabens
officerscorps lät bygga sitt stall för 72 hästar, kostnaden uppgick till
omkring 56,000 kr., och man gjorde dock allt för att nedbringa
summan. Detta utgör för spilta mycket mer än 600 kr., eller

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

15 N:o 44.

ungefär 750 kr. Hur har man i de nu i fråga varande beräkningarna
kunnat nedbringa kostnaderna? Jo, man bar gått så
till våga, att man, i stället för spiltinredning af jern, användt
träinredning. Detta började man med redan i Östersund, men
erfarenheten derifrån är icke mycket uppmuntrande, då hästarne
med svårighet afhållas från att gnaga sönder träet, hvadan plåtbeslag
snart visat sig nödvändigt och likaså utbytande af trästolparne
mot jernstolpar. Dessutom tror jag det är nödvändigt
att, då det gäller ridhästar, beräkna .större utrymme, än då det
är fråga om vanliga arbetshästar. Ädla hästar behöfva större
luftvolym än simplare hästar; de måste i sanitärt hänseende i
allmänhet hafva det bättre; golfven i ett kronans stalletablissement
måste vara fullkomligt täta. För stalltjenstens behöriga
tillgodoseende kan det icke heller hjelpas, att inredningen och
anordningarna måste blifva vidlyftigare, och häraf följer äfven att
kostnaden för spilta ökas. Slutligen ökas kostnaden för spilta vid
militära stall i jemförelse med vid civila derjemte af den anledningen,
att vid de förra är nödvändigt att bereda utrymme för
furrage, hafre, hö och halm, ty om man kan upphandla och förvara
större qvantiteter deraf, så kan man betinga billigare priser
å rationen. Vid byggande af stall på landet tänker man deremot
icke på dylikt, enär för de nämnda artiklarne finnas särskilda
förvaringsrum.

Af det anförda torde framgå, att det icke kan anses billigt
att gorå en så stor nedsättning i kostnadsberäkningarna som 8 %,
då man i Kongl. Maj ds förslag omsorgsfullt beräknat allt ef ter
de gängse byggnadspriserna på hvarje särskild ort samt derjemte
vid byggnadernas konstruktion noggrant tagit hänsyn till utrymme
och materiel.

Det tredje sättet, hvarpå utskottet trott sig kunna göra besparingar,
har varit, att då flere orter alternativt föreslagits såsom
förläggningsplats för ett regemente, fästa sig vid den, som erbjudit
de största bidragen, eller der etablissementen af andra skäl
kunde antagas blifva billigast. Jag kommer sålunda nu till andra
svea artilleriregemente. Utskottet har här utgått från att, som
Clefles anbud vore 400,000 kr., borde den summan afdragas från
det beräknade medelsbehofvet, men å andra sidan har utskottet
icke beräknat medelsbehofvet efter byggnadspriserna i Gefle, utan
i stället upptagit do för Upsala gällande lägre priserna, fastän
utskottet synbarligen tänkt sig, att det nya etablissementet skulle
förläggas till Gefle. Och sedermera hafva dessutom ytterligare
76,000 kr., eller 8 % -afdraget, blifvit frånräknade. Går man
emellertid till kostnadsberäkningarna för Gefle och begagnar de
prisuppgifter, som lemnats af den ene af de ärade representanterna
för staden, hvilken tillika motionerat i kasernfrågan, finner
man, att kostnaderna för detta etablissement komma att uppgå
till 905,000 kr., hvartill af chefen för fortifikationen tillagts 20,000

Om uppförande
af
nya kasernetablissement

m. m.
(Fort».)

N:o 44.

Om uppförande
af
nya kasernetablissement

m. m.
(Forts.)

16 Onsdagen den 2 Maj, f. in.

kr. för djupare undergrund. Det är sant, att den ärade motionären
ock representanten för Gefle velat underkänna dessa 20,000
kr., då kan i viss mån kestrider undersökningens noggrannket.
Men jag vill derpå svara, att man kar gjort undersökning för
k varje särskild kyggnad af etaklissementet med afseende fäst på
byggnadens ändamål, ock till dess det kan med verkliga bevis
styrkas, att dessa undersökningar icke hafva något värde, måste
jag vidhålla nödvändigheten att upptaga sagda belopp, hvarigenom
kostnaderna för ett etablissement i Gefle skulle uppgå till 1,015,000
kr. Är det utskottets ock Riksdagens mening att etablissementet
i fråga bör förläggas till Gefle, synes billigheten jemväl fordra,
att man äfven upptager kostnaderna efter priserna för Gefle. Nu
säger den ärade motionären: »Att de verkliga priserna i Gefle skulle
öfverstiga dem i Upsala, då lika goda byggnader måste fordras,
synes mig vara en orimlighet, ty ingen lärer föreställa sig, att
t. ex. bjelkar och bräder köpas billigare i Upsala än i hjerta! af
ett stort träskeppningsdistrikt, eller att sten till grundläggning
ock socklar anskaffas för lägre kostnader i Upsala». Följaktligen
motiverar kan ganska tydligt, att man vid förläggning till
Gefle måste räkna med högre priser. Han står således i opposition
mot utskottet, som tagit de lägre priserna från Upsala, ock
kan står i det fallet på min sida, då jag påstår att byggnaderna
i Gefle måste anses förorsaka större kostnader, om ett etablissement
der skall kunna utföras.

Men jag nödgas bestrida de uppgifter, som den ärade motionären
lemnat i fråga om Upsala, ock jag har kär ett papper,
som man måste tillmäta betydelse, då det är undertecknadt af
två af de mera betydande arkitekterna ock byggmästarne i Stockholm.
Det är undertecknadt af A. Kumlien ock A. Ankarstrand,
kvilka yttrat sig som följer:

»Anmodade att uttala våra erfarenheter rörande förhållandet
emellan byggnad spriserna i Upsala, jemfördt med Gefle, få vi
deröfver afgifva nedanstående utlåtande:

I omedelbar närhet af Upsala stad finnas flera tegelbruk,
kvilka leverera utmärkt godt tegel till särdeles billigt pris, och
kan man der i närvarande stund köpa Urna murtegel, större sorten,
till ett pris af 24 kr. pr 1,000 st.

God mursand fins för billigt pris, äfvenledes i omedelbar
närhet af Upsala.

Kalk erhålles billigt från Lenaberg, ock är denna kalk särdeles
god, liknar cement.

Pris på virke, såsom plank och bräder, är billigare i Upsala
än i Gefle, alldenstund virkespriset inom städer, från kvilka virke
skeppas till utrikes ort, vanligen räknas efter utländska prisförhållanden.
Sparrar ock golf bjelkar kunna fås särdeles billigt i
Upsala, då dylik byggnadsmateriel dels torgföres, dels kan för
synnerligt billigt pris erhållas efter förut träffadt aftal med eu

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

IT N:o 44.

eller annan af den skogsegande allmogen, som på Upsala afsätta
sina skogsprodukter. 1 Upsala äro arbetslönerna i allmänhet
lägre än i Gefle, der vanligen arbetstillfällena äro större än i
Upsala. Genom de goda och relativt korta jernvägs- och sjökommunikationerna
emellan Stockholm och Upsala kunna Stockholms
verkstäder leverera sina byggnadsföremål, såsom alla sorts
smiden, ångpannor, värmeledningar, vatten- och afloppsrör m. in.,
till samma pris i Upsala som i Stockholm. Inom Upsala finnes
eu god snickerifabrik, som lemnar solida och billiga arbeten.

Beträffande åter Gefle är vår erfarenhet den, att i regel alla
byggnadsmaterialier der stå afsevärdt högre i pris; så t. ex. kostar
teglet, större sort, 35 kr. pr 1,000 st., hvartill kommer transportkostnaden
för teglet från hamnen till byggnadsplatsen, hvilket
i medeltal kan anslås till kr. 4 ä 5 pr 1,000 st., under det att
Upsala-tegelbruken leverera teglet färdigt uppslaget på byggnadsplatsen.
Kalken, som måste tagas från Oaxen, Gotland eller
annan aflägsen plats, blir äfvenledes relativt dyr. Sparrar och
bjelkar äro väsentligt dyrare i Gefle än i Upsala, så ock, såsom
sagdt är, arbetslönerna. Grundläggnings-, sockel- och stenarbeten
i allmänhet äro väsentligt dyrare i Gefle än i Upsala.

Vid jemförandet af de här uppräknade prisförhållanden emellan
de båda städerna, tveka vi ej att såsom vår åsigt, grundad på
erfarenhet, uttala det vi anse hyggnadslcostnaden i Gefle i regel
vara 12 å 15 % högre än i Upsala. Denna åsigt kan ej rubbas
af det förhållande, att en för Gefle främmande entreprenör der
kan afgifva ett abnormt lågt anbud, hvilket ej får anses såsom
regel, då dess afgifvande till äfventyr är grundadt på andra ekonomiska
förhållanden än gällande pris å byggnadsmaterialier.

Stockholm den 28 april 1894.

Axel Kumlien, A. Ankar strand,

hofintendent, byggmästare, Stockholm.»

Arkitekt hos kongl. medicinalstyrelsen.

Det synes mig, på grund af hvad jag nu anfört, som, för
den händelse meningen är att lägga det ifrågavarande etablissementet
till Gefle, och kammaren i likhet med utskottet vill beräkna
ett bidrag från den ort, dit etablissementet skall förläggas,
af 400,000 kronor, det vore nödvändigt och rätt att beräkna eu
större summa för anläggningskostnaden än kammaren ifrågasatt,
och att man borde uppföra för ändamålet 1,015,000 kronor. Jag
skall icke här upptaga frågan om exercisfältet, ehuru det för
visso icke synes mig vara rigiigt att taga den kostnad, som
skulle uppstå för anordnande af exercisfält i Upsala, och beräkna
denna kostnad vid eu förläggning till Gefle, då exercisfältet dock
notoriskt kostar mer i Gefle.

Jag öfvergår nu till dragonregementet i Norrland. Man har
för detta beräknat en kostnad af endast 350,000 kronor, och der Andra

Kammarens Prof. 1894. K:o 44.

Om uppförande
af
nya kaserne
ta blissement
m. in.
(Forts.)

2

N:o 44. 13

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

Om upp- vid antagligen tänkt sig, att etablissementet skulle anläggas på
förande af samma ställe, der hästjägare hittills hatt sin öfningsplats. Jag
nya kasern- skall utgå från att etablissementet förlägges dit och visa, att det
v1nbhssement oaktadt kostnaderna blifva så stora, att man icke med 350,000
kronor kan erhålla en tillfredsställande inqvartering för dragonerna.
Det torde icke kunna motsägas af någon i denna kammare,
att, då en kostnad af 175,000 kronor uppgafs vid urtima
riksdagen, det var med uttrycklig förklaring att fråga var om eu
provisorisk åtgärd, som blott afsåg anordningarna för regementet,
intill dess man kuude komma till en fullständig organisation af
detsamma. Nu beslöt emellertid Riksdagen genast att organisera
Norrlands dragonregemente så, som det föreslagits för kavalleriregementena
i Skåne, och deraf blef eu följd, att det behöflig»
etablissementet för dragonregementet från början måste konstrueras
på sådant sätt, att det icke om några få år behöfde göras om
igen. Hvad som nu finnes kvar af de gamla byggnaderna är
verkligen så underhaltigt, att det icke lönar sig att kosta på eu
så betydande tillbyggnad, som vore af nöden, om hela kavalleriregementets
behof skulle tillgodoses. De byggnader, som för närvarande
finnas å kavallerilägret på Frösön och äro användbara, behöfvas
dessutom allt för väl för fältjägareregementet, för hvilket
man eljest nödgas bygga nytt, sedan det förstorats till två bataljoner.
Om jag tänker mig, att kavallerietablissementet förlägges
på Frösön, komma kostnaderna för sjelfva byggnaderna att uppgå
till 360,000 kronor. Sommaretablissementet, som finnes, erfordrar
en kompletteringskostnad, beräknad till 28,000 kronor, och för
anskaffande af vatten åtgå 50,000 kronor, summa 438,000 kronor.
Således icke ens här kan ordnandet af regementets förläggning
göras för 350,000 kronor. Men å andra sidan vill jag påpeka,
att de belopp, som af Kongl. Maj:t ifrågasatts för dragonetablissementet,
icke äro för höga. Jag skall i det afseendet göra eu
jemförelse med den kostnadssumma, som är upptagen för skånska
dragonerna, som bestå af tio sqvadroner, då detta endast har fem
sqvadroner. Om jag efterser summan af kostnaderna för de lokaler,
som äro gemensamma för de båda dragonregementena, såsom
expeditionslokal, rid- och exercishus, så uppgår denna till 130,000
kronor. Fråndrages detta belopp från den af Kongl. Maj:t för
nytt kasernetablissement åt skånska dragonregementet beräknade
kostnaden, 721,300 kr., återstå 591,200 kr. Då Norrlands dragonregemente
har endast fem sqvadroner, halfverar jag detta belopp.
Jag får sålunda en summa af 295,600 kr. Lägger man
dertill de 130,000 kronorna samt kostnaderna för sommaretablissementet
44,900 kr., så gör det eu summa, som slutar med 500,600
kronor, som i anseende till de höga priserna i Norrland bör ökas
med 15 % eller 63,000 kr., totalkostnad 560,000 kr. För Norrlands
dragoners etablissement har jag beräknat 500,000 kronor.
Sålunda visar det eu stor besparing af Kongl. Maj:t att komma

19 N:o 44.

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

ned till detta belopp. I allt fall är det otänkbart att kunna uppföra
ett etablissement för ett så ringa belopp som 350,000 kronor.

Beträffande Malmö-etablissementet, vill jag erinra, att 1889
beräknades kostnaderna för detta etablissement till 798,000 kronor.
Dåvarande chefen för landtförsvarsdepartementet lyckades att
nedbringa detta belopp till 708,000 kronor; och då jag såg, att
utskottet hade upptagit samma belopp, 708,000 kronor, tänkte jag,
att utskottet fått denna siffra från det af min företrädare beräknade
beloppet. Men han bar kommit till detta belopp på det sätt,
att han strök sjukhus, vakt- och arrestbyggnad, förrådsbyggnad,
åskledare samt lemnade planering och stensättning af gårdsplanen
och ena ridbanan ofullbordade. Går man på det sättet till väga
och skaffar ofullbordade etablissement, då kan man göra livilka
reduktioner som helst. Men jag vill påpeka, att då var det fråga
om 240 man och 350 hästar, men nu om 335 man och 380
hästar. När kostnadsberäkningen för sistnämnda styrka första
gången uppgjordes, kom man till 810,000 kronor, men så fann
man på den utvägen att flytta det gamla Göteborgs-exercishuset
af trä och minskade antalet underofficerare, som skulle hafva
inqvartering in natura, från 29 till 19; och på det viset kom man
till 770,000 kronor. Nu går utskottet så långt, att det vill nedsätta
beloppet till 708,000 kronor.

På samma sätt är det med etablissementet i Ystad. Utskottet
har med afseende derå nedprutat 59,000 kronor, och
detta oaktadt etablissementet efter all sannolikhet kommer att
läggas på den mark staden Ystad föreslagit utanför exercisfältet,
hvarigenom grundläggningen säkert blir dyrbarare.

Till sist vill jag med afseende å Malmö-etablissementet nämna,
att fortifikationsdepartementet låtit kontrollräkna kostnadsberäkningarna
och verificera prisuppgifterna genom två framstående malmö^yggm&stare.
Hvad Ystad-etablissementet angår, äro kostnadsberäkningarna
kontrollräknade af stadsarkitekten och stadsingeniören.

Under sådana förhållanden kan jag icke finna annat än att,
äfven om de minskningar, som af utskottet ifrågasatts, med afseende
å första kategorien — om detta uttryck medgifves —
skulle vara möjliga, ehuru de komma att medföra olägenheter,
uedsättningarna af andra kategorien, som gå ända till 8 procent,
och den tredje, vidkommande andra svea artilleri och Norrlands
dragoner, äro af den betänkliga beskaffenhet, att jag tviflar på
möjligheten att kunna uppföra etablissementen till så reducerade pris.

Vidare yttrade:

Herr Darin: Den af kammaren vid sammanträdets början
beslutade föredragningsordningeu föranlåter mig att redan nu taga
till ordet, ehuru hvad jag har att anföra egentligen icke kommer
att hänföra sig till den första punkten, den med a) betecknade,
utan till den med q) betecknade punkten i statsutskottets utlåtande,

Om uppförande
af
nya kasernetablissement

m. m.
(Forts.)

N:o 44.

:0

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

Om uppförande
af
nya kasern
etablissement
m. m.
(Forts.)

men det är dock så, att den sistnämnda punkten bar nära sammanhang
med den första.

I punkten q) hemställer utskottet: »att Riksdagen må vid
anmälan af sitt beslut i ämnet anhålla, att Kongl. Maj:t måtte
vid förläggandet af hela kronprinsens husarregemente till Malmö
fästa det vilkor, att staden i aflösen för densamma åliggande, i
statsrådsprotokollet för den 1 februari 1889 omförmälda inqvarteringsbörda,
såsom bidrag till nytt kasernetablissement för regementet
erlägger 92,640 kronor.» Herr talman, jag dristar mig
att säga, att den hemställan, som utskottet i denna punkt gjort,
hvilar på två missuppfattningar. Den ena är af saklig beskaffenhet,
den andra af formel eller med andra ord af rättslig beskaffenhet.
Såsom medlem af stadsfullmägtige i Malmö alla de tio år,
under hvilka förhandlingarna mellan Kongl. Maj:t och Malmö stad
pågått angående åstadkommande af nytt kasernetablissement, har
jag varit i tillfälle att följa denna fråga i alla dess skeden, med
undantag endast af den del deraf, som inföll under det jag år
1887 bevistade Riksdagen. Jag skall tillåta mig att i korta drag
erinra om hufvudmomenten i denna förhandling, men jag skall
dervid i hufvudsak inskränka mitt yttrande till de omständigheter,
som sammanhänga med den hemställan, som göres i nämnda
punkt. Jag hoppas, att jag på detta sätt skall kunna gifva skäl
för mitt uttalande, att utskottet misstagit sig och missuppfattat
förhållandena först i det hänseendet, att utskottet sagt, att Malmö
stad icke velat erlägga lösen för sin inqvarteringsskyIfrighet. Missuppfattningen
är så stor, att jag dristar påstå och hoppas kunna
öfvertyga kammaren om att Malmö stad icke har velat undandraga
sig sin aflösen, utan två gånger erbjudit denna. Den andra
missuppfattningen är af rättslig beskaffenhet, och jag skall äfven
gifva skal för detta mitt påstående. Missuppfattniugen i denna
del består deri, att utskottet sagt, att Malmö stad kunnat gifva
aflösen på annat sätt, än den har gjort och framdeles kan göra
det, och derför tillstyrker Kongl. Maj:t att på visst sätt besluta.
Jag skall visa, att Malmö stad icke lagligen kunnat gifva aflösen
på annat sätt än den gjort och följaktligen icke heller någonsin
kan lagligen göra det.

I skrifvelse den 20 juni 1884 stälde fortifikationsbefälkafvaren
i Skåne på befallning en förfrågan till Malmö stad, i hvilken mån
staden vore benägen att samverka med Kongl. Maj:t för åstadkommande
af nytt kasernetablissement för de i Malmö förlagda
tre sqvadroner af kronprinsens husarer. Med anledning af denna
framställning tillsatte stadsfullmägtige i Malmö en komité, om
hvilken herrarne finna taladt i den kongl. propositionen. Denna
komité fick i, uppdrag att göra en utredning om alla de militära
mellanhafvanden, som funnos mellan Kongl. Maj:t och kronan,
å ena sidan, samt staden Malmö å den andra sidan. Komiterade
verkstälde detta sitt uppdrag och hemstälde, att stadsfullmägtige

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

21 N:o 44.

skulle på det sätt medverka till vinnande af det syfte, som i
fortifikationsbefälkafvarens skrifvelse afsågs, att Malmö stad först
och främst tillöste sig de nuvarande kasernetablissementtomterna
och åtskilliga kronan tillhöriga jordlägenheter. Det är väl att
märka, att de områden, hvarom här är fråga, icke äro byggnadstomter,
hvilket herrarne finna genom att kasta en blick på den
karta, som är bifogad den kongl. propositionen. Malmö stad kan
icke till byggnadstomter använda mera än det område, der etablissementet
står. Ridhuset ligger midt på ett torg, som tillhör Malmö,
men ehuru grunden är stadens, så är dock staden villig att inlösa
byggnaden, som är alldeles oanvändbar. Likaså äro de öfriga
byggnaderna på kasernområdet, såsom statsrevisorerna flera gånger
påpekat, alldeles oanvändbara. Det finnes sålunda intet annat
område än det, på hvilket kasernen står, som kan betecknas såsom
tomt, ty ejukhusområdet tillhör visserligen staten, men platsen
måste planeras. Alla andra områden, såsom fotesercisfältet och
många delar af det gamla fästningsomi^det, äro af den beskaffenhet,
att de icke kunna till tomter användas. Såsom jemväl framgår
af handlingarna, äro de till eu stor del sänka marker, hvilka
staden afsett att begagna till reglering af de gamla fästningsgrafvarne
och kanalerna eller för planteringar.

Vidare erinrade komiterade derom, att utöfver inlösen af dessa
områden, som Malmö stad kunde på ett eller annat sätt använda,
staden är skyldig till Kong!. Maj:t och kronan utgifva afgälder
för åtskilliga områden, som äro utlagda till stadens torg, gator
och kajplatser, öfver hvilka områden Kongl. Maj:t och kronan för
länge sedan afstått dispositionsrätten. Dessa afgälder hade komiterade
kapitaliserat och föreslagit, att de på sådant sätt skulle
aflösas. Vid den uppskattning, som härefter skedde, tillgick så,
att fortifikationsbefälhafvaren utsåg tre personer, deribland förste
landtmätaren i länet, och stadsfullmägtige utsago för sin del också
tre personer att verkställa sådan. Dessa båda uppskattningar
stämde öfverens i allt utom i fråga om värdet af sjelfva kaserutomten,
den enda, som kunde användas till byggnadstomt. Statens
värderingsman utgingo från ett pris af 3 kronor qvadratfoten,
medan stadens icke gingo längre än till 2 kronor qvadratfoten,
detta med hänsyn till områdets belägenhet, ity att den del af
staden, der kasernen är belägen, sedan 40 år tillbaka, eller ända
sedan södra stambanan inkom till Malmö, i kommersielt hänseende
förlorat all betydelse, så att all byggnadsverksamhet der upphört.

Frågan kom ifrån komiterade till stadsfullmägtige i november
1884. Här bör jag fästa uppmärksamheten på ännu eu sak, som
komitén erinrat om, nemligen stadens skyldighet att utgöra inqvartering
eller lemna ersättning för sådan inqvartering. Härom
upplyste komitén, att enligt kongl. förordningen den 22 februari
1841 åligger det alla stadskommuner att, så snart Kongl. Maj:t
dit förlägger en garnison, och kronan icke disponerar tillräck -

Om uppförande
af
nya kasernetablissement

m. m..

(Forts.)

N o 44. 22

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

Om upp- liga lokaler att inhysa denna garnison, prestera inqvartering in
förande af natura eller utgifva ersättning derför. Malmö hade 1884 och
nya kasern- }iar ännu eu garnison på tre sqvadroner, men kronans kaserner
*a i^o utrymme för dem alla, och derför har Malmö fått ut (Forts.

) gifva en inqvarteringsersättning, som uppgår till 4,632 kronor.
Det är nemligen icke hela ersättningen, som staden skall utgifva,
utan ungefär en tredjedel deraf gäldas af kronan, så att i Malmö
stads budget hela kostnaden är uppförd på utgiftssidan, medan
på inkomstsidan upptages ungefär eu tredjedel deraf, och på det
sättet får Malmö stad två tredjedelar att betala. Här hafva vi
de 4,632 kronor, som ådragit sig statsutskottets uppmärksamhet
och som gifvit anledningen till hela missuppfattningen.

Nu har jag emellertid sagt, huru det förhåller sig med denna
inqvarteringsskyldighet, och visat, att den inträder först, då kronan
icke disponerar öfver tillräckligt kasernutrymme för en befintlig
garnison. När kronan har tre sqvadroner förlagda i Malmö, så
blir det brist i kasernutrymmet, och staden får vidkännas den
utgift, som den nu har, men om Kongl. Maj:t, såsom det
1884 var fråga om, borttager en af dessa sqvadroner, så minskas
stadens skyldighet med en tredjedel. Hade Kongl. Maj:t beslutat,
såsom väl kan komma att inträffa, och såsom jag antager att
utskottet tänkt sig saken, att borttaga hela garnisonen från Malmö,
emedan den är öfverflödig eller icke längre fyller något statsändamål,
hvad blefve då följden? Jo, att Malmö stads inqvarteringsskyldighet
vore förbi. Skulle åter Kongl. Maj:t besluta att till
Malmö förlägga fem sqvadroner, så komme skyldigheten att öka3
med två femtedelar. Häraf torde framgå, att Malmö icke kunde
lagligen och rättsligen erbjuda något i aflösen för inqvarteringsskjddigheten
på det sätt, som utskottet ifrågasatt. Huru skall då
Malmö komma ifrån sin inqvarteringsskyldighet? Jo, på det sätt,
som 1841 års förordning gifver vid handen, nemligen genom medverkan
till att det i Malmö blir en kasern, som rymmer hela
garnisonen. Om det sker, så har staten vunnit sitt ändamål att
få kronprinsens husarregemente inhyst, och Malmö är ovilkorligen
befriadt från hvarje inqvarteringsskyldighet, till dess Kongl. Maja
besluter att i Malmö förlägga en ökad garnison, ty då inträder
denna skyldighet å nyo.

På grund af hvad jag nu yttrat, finner man, att statsutskottet
bär illa uttryckt saken, då det säger, att Malmö icke velat utgifva
någon ersättning. Malmö stad har för visso velat, och den har
gjort det 1884, såsom jag visat, och jag vidhåller, att den gjort
det ännu en gång. Den har icke utgifvit något särskildt belopp
och kommer aldrig att göra det, ty detta är eu komplett omöjlighet
och skulle innebära, att man genom att erlägga detta belopp
till kronan skulle befria Malmö från all sådan inqvarteringsskyldighet.
Men Malmö stad kan befria sig från den inqvarteringsskyldighet,
som den för närvarande har, genom att bereda

23 N:o 44.

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

utrymme för den nuvarande garnisonen, och den kan vidare befria Om uppsig
från den skyldighet, som uppkomme för staden, om alla fem förande af
sqvadronerna förlädes dit, genom att bidraga till att uppföra ^;iSges^e\\t
kaserner, som inrymma dem alla. Detta har Malmö velat, och m m
detta har Malmö gjort. (Forts.)

På grund af de förhållanden, jag nu anfört, beslöto stadsfullmägtige
i november 1884 att erbjuda Kongl. Maj:t och kronan
att på det sättet samverka för åstadkommande af ett kasernetablissement
för kronprinsens husarer, omfattande tre sqvadroner
— ty vid den tiden var det blott fråga om tre sqvadroner —
att staden skulle till staten utgifva först och främst 354,000 kronor,
som motsvarade full valuta enligt stadens uppskattning för de
fastigheter, som staden skulle komma i besittning af, och jemväl
full kapitalisering af allt det, som staden hade att till kronan
utgöra. Emellertid stannade man icke vid dessa 354,000 kronor,
utan staden var villig att afrunda denna summa till 400,000
kronor, och detta fast uppskattningen redan var gjord med afseende
derpå, att vi skulle komma ifrån vår inqvarteringsskyldighet,
och fast summan vida öfversteg det värde, som annars bort utgifvas,
och det värde, som någon annan än Malmö stad skulle
kunnat utgifva. Vi ville vidare till det nya etablissementet utdraga
eu väg, för hvilken kostnaderna beräknades till 50,000
kronor, nemligen 30,000 krouor för sjelfva vägarbetet och approximativt
20,000 kronor för marken, hvilken till en stor del måste
förvärfvas genom eu dyrbar expropriation eller inköp. Vi ville
vidare mot ett pris af 2,000 kronor per tunnland medverka till
utvidgning af det område, på hvilken kasernen skulle byggas.

Här hafva vi den rätta basis för sakens bedömande. Om
utskottet fäst uppmärksamheten på detta, skulle det utan tvifvel
kommit till en annan åsigt om frågans innebörd.

Det som jag nu omtalat skedde 1884, och det uttalande af
chefen för fortifikationen, som återfinnes på sid. 74 i den kongl.
propositionen, och på hvilket utskottet grundat hela sin framställning,
är afgifvet den 30 mars 1885 — jag ber kammaren
lägga märke till detta datum den 30 mars 1885 — och afser
således just stadsfullmägtiges beslut i november 1884. Detta är
eu omständighet, som utskottet icke på något sätt tagit hänsyn
till. Stadens anbud afgick; men innan detta anbud pröfvades af
Kongl. Maj:t, uppstod från militäriskt håll en ny fråga, nemligen
frågan om att i Malmö förlägga icke 3 sqvadroner utan alla 5.

Det inkom derför till stadsfullmägtige i Malmö en ny framställning.
Man tillfrågades, huruvida man ville medverka till det
ändamålet att vinna kaserner åt hela kronprinsens husarregemente.

Det var icke tal om att staden brustit något i sitt förra erbjudande,
utan det var endast tal om att Malmö skulle få o sqvadroner,
i stället för 3. Stadsfullmägtige besvarade 1886 denna nya
framställning på det sättet, att de förklarade, att staden 1884 på

N:o 44 24 Onsdagen den 2 Maj, f. m.

Om upp• så frikostigt sätt genom det anbud, som då gjordes, uppskattat
förande af de förmåner, som skulle vinnas, att staden icke för erhållandet
etablissement af de 2 nya 8qvadronerna till sitt förra anbud kunde lägga något
m m annat än att kostnadsfritt upplåta det område af stadens mark,
(Forts. som beköfde tilläggas kasernetablissementstomten, omkring 3 ä 4
tunnland. Emellertid uppstod under tiden och utvecklades frågan
om rytteriets organisation, och man beträdde nu dessutom den
märkliga väg, som man så flitigt vandrat allt sedan. Beträdandet
skedde just nu 1886, då man satte sig i förbindelse med Helsingborgs
stad och frågade, hvad denna stad ville bjuda, i fall dit förflyttades
2 sqvadroner från Malmö, så att Helsingborg finge 5
sqvadroner. Hur stod då saken i Helsingborg? Jo, i Helsingborg
hade kronan ensam bekostat kasernetablissementet för 3
sqvadroner. Medel hade visserligen blifvit anvisade till kasern
blott för en sqvadron, men staten hade byggt för 3 sqvadroner
med tillhjelp af andra medel, än dem Riksdagen anvisat. Sålunda
hade Helsingborg utan någon som helst uppoffring från stadens
sida kommit i besittning af ett kasernetablissement, som inrymde
3 sqvadroner. Detta var visserligen en stor fördel; men märkligare
var, att Helsingborgs stad dessutom, såsom dåvarande statsrådet
och chefen för landtförsvarsdepartementet upplyste kammaren
om den 4 maj 1889, fick eu ren present utöfver denna förmån,
derigenom att staden blef befriad från sin inqvarteringsskyldighet.
Ty i och med detsamma som kronan byggde kasernetablissementet
för hela garnisonen i Helsingborg, blef staden fri från hela
inqvarteringsbördan. När nu Helsingborg gjorde ett anbud af
100,000 kronor för att få ofvannämnda 2:ne sqvadroner, efter det
staden fått 3 sqvadroner utan någon kostnad alls och derjemte
en ytterligare gåfva genom befrielse från inqvarteringsskyldigheten,
så sade Malmö stad: är det på det viset, så vilja vi, trots vi få
köpa de förmåner, som Helsingborg fått gratis, dock till vårt
förut gjorda anbud lägga ytterligare 100,000 kronor. Herrarne
torde inse den ofantligt stora skiluadeu mellan Malmö stads anbud
och Helsingborgs stads. Då funno också vederbörande sig
tillfredsstälda. Malmö stad hade uppfylt altan rättfärdighet eller
— för att ej använda det uttrycket —- alla anspråk; och Malmö
stadsfullmägtige voro sedan förskonade från att höra talas om
den saken.

1889 var Kougl. Maj:t färdig att för Riksdagen framlägga
frågan om kasernetablissementet i Malmö och frågan om stadens
öfvertagande af berörda fastigheter. Stadens anbud omfattade
då allt hvad anbudet af 1884 omfattade plus hvad som var
tillagdt 1886 plus det ytterligare tillägget i mars 1887 af
100,000 kronor. Med afseende på den dåvarande ställningen
kunde statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet i denna
kammare under debatten den 4 maj 1889 försäkra kammaren,
att från militärmyndigheternas sida denna sak bedrifvits på ganska

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

25 N:o 44.

affärsmessigt sätt. Så löd herr statsrådets uttalande, och jag är
också i tillfälle att vitsorda, att det uttalandet var välgrundadt.
Malmö stads anbud af 1887 i skrifvelse af den 7 mars sagda
år till Kongl. Maj:t innehåller bland annat, att de vid 8 olika
tillfällen gjorda anbuden afsåge, att staden skulle komma i besittning
af de ofvannämnda fastigheterna och befrias från alla
afgälder samt, såsom det heter: »från alla de i protokollsutdrag
af den 29 oktober och den 28 november 1884 omförmälda till
kongl. arméförvaltningen eller fortifikationsdepartementets besparingskassa
utgående afgifter äfvensom från skyldigheten att tillhandahålla
plats för garnisonens skjutöfningar». Således sades i
denna skrifvelse af den 7 mars 1887, att anbudet afsåge eu
aflösen af alla utgifter, som Malmö stad hade för militäriskt ändamål.
Huru förhöll sig nu till denna fråga 1889 års Riksdag3
statsutskott, hvilket inrymde åtskilliga af de ledamöter, som sitta
der än i dagV Jo, statsutskottet hade då icke ett ord att erinra
med afseende på Malmö stads anbud; och man torde väl då vara
berättigad att sluta till, att statsutskottet faun anbudet i alla
delar tillfredsställande eller rättare, som det heter från Kongl.
Majt:s sida, särdeles fördelaktigt. Då fans det likväl ett annat
skäl för statsutskottet att afstyrka bifall till Kongl. Majds framställning,
nemligen det, etter mitt förmenande, välgrundade skälet,
att Riksdagen samma år afslog Kongl. Maj:ts framställning
om rytteriets organisation. Derefter borde naturligtvis också
frågan om uppgörelsen med Malmö stad anstå, och det fick den
också. Men — jag upprepar det -— statsutskottet vid 1889 års
riksdag hade icke haft något att erinra med afseende på Malmö
stads erbjudande. Malmö stad hade också vid den tiden förklarat,
att det gjorda anbudet icke skulle ega giltighet längre än till utgången
af år 1889, hvilket gaf Kongl. Maj:t anledning att på
Riksdagen utöfva ett visst tryck, för att icke Malmö stad skulle
kunna komma ifrån det anbud, den gjort, och dertill tror jag
funnos goda skäl. Men, som sagdt, Malmö blef genom Riksdagens
afslag befriadt från att stå vid sitt gjorda anbud.

Under förlidet år inkom åter en skrifvelse från militärmyndigheterna
med förfrågan, om Malmö stad vore benägen att återupptaga
sitt anbud från 1887. Stadsfullmägtige förklarade då,
att, enär sådant anbud upprepade gånger blifvit gjordt, ville staden
ej återkalla det. Sådan var ställningen, ty man hade lärt
sig allt mer och mer inse, huru Kongl. Maj:t bedrifvit sin sak i
hög grad afFärsmessigt, för att tala med herr statsrådet och chefen
för landtförsvarsdepartementet år 1889. Det fans icke längre
någon hänförelse hos Malmö stadsfullmägtige i det hänseendet.
Sålunda föreligger anbudet ännu en gång.

Jag skall nu sammanfatta hvad jag sagt. Jag tror mig på
ett fullt öfvertygande sätt hafva visat, hvilken betydelse inqvarteringsskyldigheten
för en stad har, att denna skyldighet icke är

Om uppförande
af
nya kasernetdblissement

m. m.
(Forts.)

N o 44.

Om uppförande
af
nya kasernetablissement

m. m.
(Forts, i

26 Onsdagen den 2 Maj, f. m.

något fixeradt besvär, som kali till ett visst kapital uppskattas,
utan att den tvärtom är eu börda, som vexlar allt efter Kongl.
Maj:t behag med afseende på garnisonernas förläggande till olika
ställen. Det är derför omöjligt för Malmö stad att erbjuda någon
aflösen på det sätt, som utskottet föreslagit. Staden har år 1884
erbjudit sig att på det sätt, som var möjligt, medverka till anskaffande
af kasernetablissementet för 3 sqvadroner, och detta anbud
har staden år 1887 ökat med 100,000 kronor, då det gälde
att bygga för 5 sqvadroner. Häraf torde framgå, att Malmö stad
2 gånger erbjudit sig utgifva den erforderliga aflösen. Emellertid
har statsutskottet på ett ganska anmärkningsvärdt sätt hänfört sig
till sid. 74 i Kongl. Majits proposition, der det bland armat
heter, att »det borde erinras» — det är chefen för fortifikationen
som talar — »att staden icke velat erbjuda något i aflösen för
den inqvarteringsbörda, som ålåge staden i följd af bristande
kasernutrymme». Statsutskottet har icke bemärkt, att chefen för
fortifikationen säger, att skyldigheten åligger staden i följd af
bristande fasernutrymme. Men Malmö stad har ju erbjudit sig
att på det sätt erlägga aflösen, att den skaffar kasernutrymme
för hela styrkan. Det föreligger således en alldeles påtaglig misstolkning
af hvad chefen för fortifikationen yttrat. Att en sådan
misstolkning föreligger, kunna herrarne öfvertyga sig, derest
herrarne behagade läsa på sid. 78 i den kongl. propositionen.
Det är märkvärdigt, att statsutskottet citerar sid. 74, som afser
förhållandena 1884 och icke sid. 78 och 81, som afse förhållandena
1887 och 1889, hvilka äro desamma. På sid. 78 anföres
ur statsrådsprotokollet; »Slutligen beder jag få nämna, att så
väl arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet som chefen för
kronprinsens husarregemente och generalbefälhafvaren i lista
militärdistriktet afgifvit yttrande i fråga om antagligheten af det
utaf Malmö stad gjorda anbud, och att samtliga dessa myndigheter
hemstält om detsammas antagande.» På sid 81. återkommer
samma sak i eu ännu bestämdare form, då det beter:
»Äfven i fråga om antagligheten af Malmö stads köpeanbud kar
jag inga erinringar att göra. Sedan staden numera höjt detsamma
till 500,000 kronor eller, med afdrag för de 6,000 kronor,
som belöpa på de för fångvårdsstyrelsens behof afsedda delarne
af platsen mellan citadellgrafvarne, till 494,000 kronor, torde
chefens för fortifikationen erinran, att staden ej beräknat någon
ersättning för den lättnad i dess inqvarteringsbörda, som blifver
en följd af ett nytt kasernetablissements uppförande, hafva förlorat
sin giltighet.» Om dessa omständigheter har statsutskottet
ej erinrat, men väl om det origtigt tolkade yttrande af chefen för
fortifikationen, som afgafs den 30 mars 1885 och som afsåg anbudet
1884.

Jag tror mig nu på ett fullt tillfredsställande sätt hafva bevisat,
att här föreligger en missuppfattning från statsutskottets

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

27 N:o 44.

sida. Ty, såsom jag vågat säga i början af mitt anförande, Malmö Om uppstad
har icke vägrat aflösen af den inqvarteringsbörda, som åligger förande af
staden i följd af bristande kasernutrymme, utan tvärtom har den nya kasemerbjudit
sådan år 1884 och 1887 ytterligare höjt sitt anbud, så c
att den velat gifva den enda aflösen författningen medgifver, (Forts.)
nemligen genom att skaffa eu kasern.

Till hvad jag nu haft äran yttra ber jag endast att få tilllägga
hvad herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
yttrar på sid. 11 i förevarande kongl. proposition, då han
säger: att, »efter chefens för fortifikationen uppfattning, ingen
utsigt förefinnes, att lägenheterna utan stadens mellankomst skola
kunna realiseras på så förmånligt sätt som det nu ifrågasatta.»

Jag tror, att kammaren nu har tillräckligt material för att i alla
afseenden kunna bedöma innebörden af hvad statsutskottet anfört.

Hvad jag haft äran anföra, tror jag äfven berättigar mig till det
yrkandet, att kammaren, med afslag å det af statsutskottet i föreliggande
betänkande i punkten q) uppstälda vilkor för förläggande
af hela kronprinsens husarregemente till Malmö, måtte bifalla den
kongl. propositionen i denna del.

Herr Bromée: Herr talman, mine herrar! För bedömandet
af lämpligaste förläggningsorten för den del af Norrlands försvar,
som numera kallas Norrlands dragonregemente, är det af vigt,
att man tager hänsyn till tvenne särskilda synpunkter, nemligen
å ena sidan den strategiska synpunkten och å den andra sidan
den ekonomiska synpunkten. Att bedöma denna sak från strategisk
synpunkt, dertill anser jag mig icke kompetent, utan ber
att i det afseendet få hänvisa till de yttranden, som afgifvits af
de sakkunniga myndigheter, som derom uttalat sig. Jag erinrar
då först om de uttalanden, som gjorts af de komitéer, hvilka utarbetat
de härordningsförslag, som förelegat till Riksdagens behandling
de närmast föregående riksdagarne före 1892 års urtima
riksdag, och om de, som gjorts af de myndigheter, som öfver
dessa förslag blifvit börda. Alla ha enstämmigt haft den åsigten,
att kavalleriet i Norrland borde förläggas inne i landet, emedan
det der vore bäst undangömdt för fiendens hand, och bäst tillgängligt,
då det vid behof behöfde inställa sig på krigsskådeplatsen.
Det var också från dessa allmänt uttalade synpunkter,
som nuvarande krigsministern utgick, då han tillstyrkte Kongl.

Maj:t att framlägga det härordningsförslag, som framlades till
urtima riksdagen. Det var från denna grund han utgick, då
han förordade, att Jemtlands hästjägarecorps borde förstärkas med
tre nya sqvadroner och förläggas i Jernhand. Han ansåg denna
förläggningsplats vara den billigaste, sedan jernvägen tillkommit,
då man lätt kunde inställa sig vid krigsskådeplatsen, på hvilket
håll den än framträdde i Norrland. Det var också dm strategiska
synpunkten, som särskildt framhölls, då det var fråga* om

N:0 44. 28

Onsdagen den 2 Maj, f. in.

Om uppförande
af
rya kasernetablissement

m. m.

(Forts.)

att få Norrlands artilleri förlagdt till Östersund. Alla fackmän uttalade
då, att Norrlands artilleri borde förläggas till Jemtland,
emedan, då der förut funnes både infanteri och kavalleri, samöfning
mellan de olika vapnen kunde anställas. Jag tror också,
att Riksdagen insåg, att saken, sedd från denna sida, var vigtig,
då Riksdagen beslöt att med stora uppoffringar förlägga Norrlands
artilleri i Östersund. Då jag sålunda stöder mig på uttalanden
af eu mängd auktoriteter, torde det icke vara förmätet, då
jag säger, att jag icke kan förstå de skäl, som för Kongl. Maj:t
varit bestämmande, då Kongl. Maj:t på så kort tid, som förflutit
sedan urtima riksdagen 1892, förändrat åsigt, i det Kongl. Maj:t
nu anser, att ett så dyrbart etablissement som det, som är begärdt
för Norrlands dragonregemente, bör förläggas vid eu obefäst
kust. Jag ber att i detta hänseende få erinra om åtskilliga uttalanden
till statsrådsprotokollet, gjorda af vår nuvarande krigsminister
vid aflåtandet af den kongl. propositionen till urtima
Riksdagen 1892. I afseende på försvarets förläggande inne i landet
och i afseende på kostnaderna yttras: »Det fasta försvaret måste
förses med de för användandet af dess stridsmedel erforderliga
truppformationer», och vidare: »att Jemtlands hästjägarecorps ombildas
till regemente under benämning Jemtlands dragonregemente
och för sådant ändamål corpsen ökas med tre nya värfvade sqvadroner,
organiserade på samma sätt som de omorganiserade skånska
busar- och dragonregementena;»----»Med stöd af hvad

sålunda blifvit anfördt, hemställer jag underdånigst, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes anbefalla tillförordnade chefen för generalstaben
att, med iakttagande af de hufvudgrunder för landtförsvarets
förstärkande, som innehållas uti det af Eders Kongl. Maj:t för
innevarande års Riksdag framlagda förslag äfvensom uti statsutskottets
yttrande deröfver, samt af de ytterligare förbättringar
deri, som möjligen kunna åvägabringas utan väsentligt ökade
kostnader, låta, i enlighet med ofvan uppstälda allmänna synpunkter
och af mig ytterligare meddelade närmare föreskrifter,
inom generalstaben utarbeta och till Eders Kongl. Maj:t inkomma
ej mindre med fullständigt förslag till landtförsvarets
nöjaktiga ordnande, än ock med förslag till de sär slät da organisationsåtgärder,
som under de olika åren af öfvergångstiden från
de nu varande till de föreslagna anordningarna lämpligen böra
vidtagas.» Norrlands dragonregementes förläggande till Jernhand
anser jag vara eu sådan särskild organisationsåtgärd, hvarom i
statsrådsprotokollet talas. Den har tillstyrkts af krigsministern,
och sedan beslutats af urtima Riksdagen. Vidare yttrar krigsministern
till samma statsrådsprotokoll: »Förstnämnda förslag»,

— dermed syftande jemväl på kavalleriet och dess förläggningsort

— »kan i korthet sägas hafva i praktiken utfört alla de tankar,
som i det sistnämnda voro nedlagda, och sålunda lyckats att,
utan väsentlig rubbning i den gamla grunden för vår försvars -

29 N:o 44.

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

organisation, skapa en, så vidt förhållandena medgifva, helgjuten
och i alla sina detaljer fullt genomförd härordning.» Statsrådet
och chefen för landtförsvaret hemställer vidare bland annat: »att,
med godkännande åt de nya staterna äfven staten för Jemtlands ''
dragonregemente måtte godkännas.» Man kunde väl icke tro, då
i den kongl. propositionen till urtima Riksdagen framhölls, att
Jemtlands dåvarande kavalleri, som bestod af endast två sqvadroner
och som vore otillräckligt till Norrlands försvar och derför
behöfde tillökas med tre nya värfvade sqvadroner att äfven förläggas
i Jemtland, man kunde väl, säger jag, icke tro annat, än
att, då Riksdagen beslöt denna tillökning, regementet skulle få
stanna qvar inom Jemtland. Men nu har Kongl. Maj:t i den
proposition, som till innevarande Riksdag aflåtits angående
uppförande af nya kasernetablissement, begärt anslag för byggande
af ett nytt kasernetablissement i Umeå för Norrlands dragonregementes
behof. Såsom skäl för denna förflyttning af*dragonregementet
till Umeå anföres, bland annat, att genom den vakanssättning
af de förutvarande sqvadronerna i Jemtland, som vid
urtima riksdagen beslöts, regementet komme att utvidgas, och
att, för att göra Frösö-etablissementet användbart för regementet
i dess nya skick, det ur ekonomisk synpunkt sedt icke vore lämpligt
att derpå nedlägga så stora kostnader, som derför erfordrades.
Jag ber att häremot få anföra, att vid urtima riksdagen ansågs,
att vakanssättningen skulle öka regementets rekrytering, efter
krigsministerns beräkningar med 15 man och efter särskilda utskottets
beräkningar med 9 man. Jag hemställer till kammaren,
huruvida en så liten tillökning i rekrytkontingenten bör anses
tillräcklig för de skäl statsrådet och chefen för landtförsvaret anfört
för regementets flyttning och för att söka upphäfva urtima
Riksdagens beslut om att ifrågavarande dragonregemente skulle
förflyttas från Jemtland, då regementet i alla fall skall bestå af 5
sqvadroner.

Ser jag på de kostnader, som skola uppkomma genom regementets
förflyttning till kusten, så torde dessa utan tvifvel blifva
högst betydliga. Kongl. Maj:t har visserligen begärt blott en half
million kronor för byggande af kasernetablissementet i Umeå, och
jag är öfvertygad, att detta icke är någon öfverdrifven summa.

Tvärtom tror jag, och äfven de uppgifter jag fått tyda derpå,
att den är otillräcklig.

Jag är så mycket mer förvissad, att den nämnda summan
är otillräcklig, som jag i den kongl. propositionen och i de beräkningar,
som äro framlagda rörande flyttningen, ej funnnit något
upptaget för depötstallar. Det är gifvet, att, då urtima Riksdagen
beslöt, att 160 hästar skulle stå på depot, det äfven fordras depötstallar;
och man har nyligen hört af herr statsrådet och chefen
för landtförsvarsdepartementet, att det var inga små kostnader,
som kräfdes för byggandet af dessa stallar. Han anförde kost -

Om upp
förande af
nya kasernfallissement

m. m.
(Forts.)

N o 44 30

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

Om upp- naden för en depot af 60 ä 70 hästar, och denna var ganska betonande
af tydande. Och för staliar åt 160 hästar, som i Umeå skola byggas,
nya kasern- pq utgifterna nog ganska stora. Och hvarför hafva dessa stallar
ea icke medtagits i beräkningen af kostnaderna? Var man rädd för

(Fortsj att de då skulle hafva visat sig mera afskräckande?

Det torde äfven tillåtas mig att något närmare beröra det
beslut, som härvidlag fattades vid 1892 års urtima riksdag. Det
särskilda utskottet säger med anledning af min motion om vakanssättning
af det indelta kavalleriet i Jernhand: »Hvad åter den af
herr J. Bromée väckta motionen vidkommer, eller att den af
Kongl. Maj:t föreslagna kavallerivakanssättning måtte utsträckas
till det indelta rotehållet vid kavalleriet i Jemtland, har utskottet
ansett, att densamma vore särdeles beaktansvärd. Den organisativa
oegentlighet, som skulle uppkomma i fråga om kavalleriet
i Jemtland, derest det nya förslaget oförändradt antoges, skulle
nemligen derigenom bortfalla. Sedan utskottet inhemtat, att rekrytkontingenten,
i händelse regementets alla fem sqvadroner sattes
på värfvad fot, endast skulle stiga med omkring 9 man årligen,
har utskottet jemväl funnit denna utsträckning af kavalleriets
vakanssättning utan fara kunna vedervågas.» Utskottet anför vidare:
»Med anledning af hvad sålunda anförts, kommer utskottet,
som låtit uppgöra ny stat för Jemtlands kavalleriregemente, att
här nedan, med yrkande om afslag å herr Johanssons och med
anledning af herr Bromées motion, föreslå Riksdagen, att kavalleriets
vakanssättning måtte utsträckas jemväl till Jemtlands hästjägarecorps
samt, i händelse ett sådant beslut kommer till stånd,
godkänna den organisation af Jemtlands kavalleriregemente, som
Bil. XXIV utvisar.

Med anledning deraf beslöt utskottet att föreslå vakanssättning
af Jemtlands kavallerisqvadroner och bifall till min motion.
Det är denna vakanssättning, som, efter hvad det vill synas,
föranledt krigsministern att nu taga upp frågan om flyttning af
kavalleriet. Och, som jag sade, åberopades dervid såsom skäl, att
etablissementet på Frösön just genom denna vakanssättning skulle
blifva alldeles för litet.

Jag skall gent emot de skäl, som nu anföras i den kongl.
propositionen och som jag äfven förut hört anföras, nemligen att
terrängen på Frösön skulle vara för inskränkt för kavalleriöfningar,
be att få meddela, att Frösön är nära IV2 mil i längd
och att dess bredd varierar mellan V2 och V-t mil; samt vidare
att en präktig landsväg går från Östersund och längsefter ön genom
sjelfva lägret till Rödösundet — utom de vägar, som gå från
kyrkan till Vallsundet och från lägret till Kungsgården samt de
öfriga vägarne, som leda till de olika byarne. Dessutom är det,
såsom alla känna, som sett platsen — men det är olyckligtvis
få af denna kammares ledamöter — lätt att i och för öfningarna
komma öfver från Frösön till Östersund. Det leder eu bro

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

31 N:o 44.

m. m.
(Forts''’

öfver dit, och flera mil jemna och breda vägar leda derifrån åt Om uppvika
håll. Dessutom finnas jernvägsförbindelser, som vesterut förande af
leda åt Norge, norrut till Norrlands nordligare- belägna delar, nya kasernösterut
till Sundsvall och söderut hit. etablissement

Af det anförda torde tydligt framgå, att förläggningen till
Frösön af kavalleriregementet ej skulle vara förenadt med några
olägenheter, vare sig med hänsyn till öfningarna i fredstid eller
med hänsyn till mobiliseringen.

Det har vidare anförts i statsrådsprotokollet och de andra
handlingarna, som äro bilagda den kongl. propositionen, att det
i Jemtland skulle finnas för liten tillgång på hästar och på födande
varor för att dit förlägga dragonregementet. Gent emot
detta påstående skall jag be att ur den senast utkomna statistiken
få meddela några siffror. Jag vill då börja med frågan
om tillgången på hästar och söka bemöta det påståendet i den
kongl. propositionen, att det vid mobiliseringen skulle behöfvas
1,200 hästar till de der förlagda artilleri- och infanteriregementena,
samt att det ej skulle finnas större antal hästar i
Jemtland än som behöfdes för nämnda ändamål. Enligt 1892
års statistik finnes deremot i Jemtland 14,741 hästar mot 13,847
stycken i Vesterbotten, hvadan det i det förra landskapet finnes
894 hästar mer än i det senare. — Hvad åter beträffar tillgången
på födande varor, så vill jag meddela, att efter 1891 års statistik
skördades i Jemtland 30,102 hektoliter hafre och 29,834 hl. i
Vesterbotten. Samma års statistik visar af råg ett skörderesultat
i Jemtland af 10,038 hl. och i Vesterbotten af 5,984.

Af dessa siffror torde framgå, att uppgifterna rörande tillgången
på så väl hästar som födande varor i Jemtland ingalunda
äro rigtiga. Hvad beträffar de af mig nu meddelade siffrorna,
har jag deremot all anledning att hoppas, att de äro exakta, såsom
varande hemtade ur vår officiella statistik.

På tal om hästar, ber jag vidare att få meddela, att på sjelfva
Frösön, i lägrets omedelbara närhet, finnas 285 hästar, samt i
den bredvid liggande staden 152 stycken, hvilket till sammans
utgör en summa af 437 stycken, och detta, som jag nämnde, i
omedelbar närhet till lägret.

Hvad frågan om hästarne ytterligare vidkommer, så torde det
vara kändt, att från Jemtland exporteras ett icke så obetydligt
antal hästar. Denna stora export torde bero derpå, att den hästafvel,
som i denna provins hittills förekommit, varit större, än
behofvet af hästar för de två sqadronerna varit. Följden har
varit den, att utförseln årligen uppgått till 5- å 600 djur. Blir
nu dragonregementet förlagdt till Jemtland och behofvet af hästar
derigenom större, kommer exporten att minskas, men då blir
äfven kavalleri- och dragonregementenas behof af remonter lätt
att fylla.

N:o 44. 32

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

Om upp
förande af
nya kasernetablissement

m. m.
(Forts.)

Det har vidare anmärkts, att det skulle bli så dyrbart att
förlägga dragonregementet på Frösön, derför att der skulle råda
vattenbrist. Det förundrar mig verkligen att böra, att herr statsrådet
och chefen för landtförsvarsdepartementet ännu icke fått kännedom
om, att donna vinter gräfningar anstälts på sjelfva dragonlägret.
Två brunnar ha redan blifvit borrade, och båda gifva tillräckligt
med vatten. Och dessutom finnas i sjelfva utkanten af lägerplatsen
två ä tre källor, som gifva vatten året om. Att ett sådant
förhållande kan vara okändt för herr statsrådet, förefaller
mig verkligen egendomligt; och ännu egendomligare förefaller det
mig, att det användes såsom skäl för att dragonregementet icke
kan förläggas på Frösön.

Såsom vi veta, har Kongl. Maj:t framlagt proposition om afsöndring
af jord från förra chefsbostället, Kungsgården, i och för
utvidgning af Frösö läger. Denna framställning har redan af
Riksdagen blifvit afslagen på den grund, att det ej i propositionen
var utredt, huru det skulle förfaras med de å bostället befintliga
husen samt med de till ett antal af 18 ä 20 uppgående
torparne. Men det lider ej något tvifvel, att ej Riksdagen skall
godkänna denna af Kongl. Maj:t begärda afsöndring i och för
utvidgning af lägerområdet, då nödig utredning af de nämnda
förhållandena lemnats Riksdagen. Blir regementet qvarliggande
på Frösön, är, enligt min åsigt, denna afsöndring högst nödvändig.
I annat fall torde eu afsöndring af eu så betydlig areal, som här
är i fråga, ej vara af behofvet påkallad. Det fins nemligen andra,
staten tillhöriga, f. d. boställen, som ligga intill lägret och från
hvilka, i fall en utvidgning af lägret skulle ifrågakomma, det vore
lämpligare att göra en afsöndring.

Hvad beträffar den omtalade trånga rayonen, skall jag be att
få för kammaren tillkännagifva, att det beslutats af landstinget, att
i stället för den bro, som redan finnes, men som är gammal, i
sommar bygga en nv bro af jern för eu kostnad af omkring
150,000 kronor från Östersund till Frösön. Det är nemligen bestämdt
att bygga bron af jern, och denna dyrbara byggnad är i
viss mån föranledd af urtima Riksdagens beslut, enligt hvilket
man tog för gifvet, att dragonregementet skulle förläggas på
Frösön. Och påtagligt är, att en så kostsam brobyggnad ej skulle
blifvit ifrågasatt, om man ej ansett, att den behöfdes för dragonregementets
marscher från och till fastlandet.

Detta om denna brobyggnad. För att få ännu bättre och
tillräckligare utrymme för öfningarna, är det ifrågasatt att bygga
en bro öfver Rödösundet, således från Frösön till Rödön, der
terrängen äfven är jemn och vacker och der det finnes vägar åt
alla håll. För att visa detta vill jag meddela utdrag ur tvenne
bref från två personer, som nog för kammaren äro väl kända.
Den ene är f. d. riksdagsmannen och nuvarande direktören för
riksbankskontoret i Östersund, Öl. Larsson i Häste, som skrifver

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

33 N:0 44.

om denna brobyggnad: »Innan din afresa till Riksdagen språkade
vi något om de förestående stora brobyggnaderna till Frösön
öfver Östersundet och Rödösundet. Sedan stadsfullmägtiges och
landstingets utsedda ombud numera arbeta under god sämja och
endrägt, lärer väl förstnämnda byggnadsföretaget snart kunna
påbörjas, och vill jag nu såsom eu glädjande nyhet meddela, att
utsigterna för att få bron öfver Rödösundet nu äro vida båttre
och större än när vi sist träffades. Jag träffade nemligen i fredags
en af de mera bemärkta i Rödön, som var mycket ifrig för
saken och nämnde eller uppgaf, att det var i görningen, att inom
Rödö socken skulle medels teckning af frivilliga bidrag åstadkomma
icke så litet. Det var nemligen meningen, att inom
socknen skulle tillskjutas 600 kronor per mantal, hvilket gör
cirka 19,200 kr. Motion kommer äfven, efter hvad det sades, att
väckas vid eller till landstinget för bidrag af eu tredjedel af kostnaden
för blifvande eller tilltänkta bron. Så ligger nu frågan,
och länge dröjer det inte förr än vi få en länge önskad och välbehöflig
samfärdsel emellan vestra Jemtland och lägerplatsen samt
staden i ordning.» — Den andre är äfven en af kammaren känd och
aktad person, nemligen f. d. talmannen Nils Larsson i Tullus, som
rörande denna fråga skifver: »Skulle Rödösundet eller bristen af
bro deröfver af någon förebäres såsom skäl emot valet af Frösön
för Norrlands dragonerna, så upplys dem om, att ritning och kostnadsförslag
för brobyggnaden äro färdiga, och att det blott är en
tidsfråga, när det länge påtänkta brobyggnadsföretaget sättes i
verket, hvilket säkerligen skulle påskyndas af ett beslut om dragonregementets
förläggande till Frösön, helst sedan numera, genom
nya väglagen, väg- och brohållningsskyldigheten blifvit på ett
nöjaktigt sätt reglerad, så att äfven andra än hemmansegare deltaga
i kostnaderna, hvarigenom dessa kunna bäras lättare och icke
såsom förr, afskräcka från större brobyggnadsföretag.» Det är egendomligt,
sade jag, att förhållandena hafva så förändrats sedan urtima
Riksdagen. Då stäldes, såsom herrarne veta, i utsigt, att etablissementet
skulle byggas på Frösön, och att kostnaderna derför skulle
uPPgå till högst 175,000 kronor. Nu har herr statsrådet och chefen för
landtförsvarsdepartementet i sitt anförande till statsrådsprotokollet
den 9 sistlidne mars sagt, att de för etablissementet befintliga
byggnaderna på Frösön äro i så dåligt skick, att det knappast
kan ifrågakomma att göra några stora uppoffringar på dem. Jag
kan icke förstå, att de kunnat blifva i så dåligt skick på ej fullt
två år, ty enligt det förslag, som förelädes urtima Riksdagen, befunnos
de då i ett utmärkt skick.

Jag skall nu be att få påvisa hvilka byggnader som finnas,
och torde af den utredning, som jag kommer att lemna, framgå,
att byggnaderna icke äro i så dåligt skick som det påståtts.

Det är ett i korthet upprättadt kostnadsförslag öfver erforderlig
komplettering af bostäder och förrådslägenheter, för den

Andra Kammarens Prof.. 1S94. N;o 44.

Om uppförande
af
nya kasernetablissement

m. m.
(Forts.)

3

N:o 44.

Om uppförande
af
nya kasemetablissement

m. m
(Forts.)

34 Onsdagen den 2 Maj, f. m.

händelse kongl. Norrlands dragonregementes möten fortfarande
komma att ega rum å nuvarande lägerplatsen, som jag ber att
få meddela kammaren. Det är upprättadt af en framstående
officer vid regementet och är af följande lydelse:

»a) Om- och tillbyggnad:

Officerskasernen — ominredning ............... 3,900: —

Manskapsbarack — d:o .................. 665: —

Förrådsbyggnad — omändring .................. 1,350: —

Skosmedja — tillbyggnad ........................ 700: —

Ridhus — inredning tillstall..................... 700: — 7,315,

b) Nybyggnader:

Barack för 5:te sqvadronen samt för underofficerare,
trumpetare m. m...................

Kokhus ...............................................

Byggnad för förrådsförvaltare, underofficers mess,

verkstadsrum m. m......................

2 sommarstallar ...................................

Sjukhusbyggnad ....................................

Uthus...................................................

Yagnbod .............................................

Proviantmagasin ....................................

Brunnar............................................

15,500: —
4,100: —

9,500	—
18,000	—
14,000	—
600	—
2,000	—
3,500	—
1,500	—

68,700.

Summa kr. 76,015.»

Häraf torde herrarne finna, att denna summa är något
annorlunda än den, som är föreslagen för etablissementets förläggande
till Umeå, hvartill kommer, att den summa, som är
beräknad för dragonregementets förläggande till nämnda stad,
ingalunda är för stor, utan tvärtom för liten, då, såsom jag
omtalat, det saknas något kostnadsförslag rörande depötstallarne.
Om än man skulle vilja hafva bättre stallar på Frösön, så står
det dock utom allt tvifvel, att de der befintliga fyra stallarne
kunna användas till depötstallar, ty då inflyttning kunnat ske
under vintern och hästarne vistats der under den kalla årstiden,
är det alldeles gifvet, att de äfven kunna användas till depötstallar.

På tal om att, såsom det påståtts, sedan artilleriet förlagts
till Jemtland, det skulle blifva svårt att rekrytera äfven till dragonregementet,
skall jag be att från vederbörande militärmyndig -

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

35 N o 44.

heter få meddela en redogörelse öfver det vid Norrlands dragonregemente
nyvärfvade manskapets födelseorter samt huru många
man från olika län värfvats. Häraf framgår, att från Vesterbottens
län värfvats 1, från Vesternorrlands 11, från Jemtlands
40, från Medelpad 6, från Gefleborgs län 2, från Kopparbergs 1,
från Vermlands 1, från Skaraborgs 1, från Jönköpings 6 och från
Kronobergs län 2, eller tillsammans 71 man, hvilka värfvats till
dragonregementet, hvaraf det största antalet tagits i Jernband.

Enligt den uppgift, jag erhållit från en militär och chef vid
dragonregementet, skall jag be få tillkännagifva, att denna värfning
är gjord sommaren 1893 och endast för dragonregementet.
Huru många, som under samma tid äro värfvade för fältjägareregemetet
och artilleriregementet, kan jag nu icke uppgifva från
särskild förteckning, men vet från kaptener vid de respektive
regementena, att vid fältjägareregementet värfvades 1893 26 fast
anstälde volontärer, deraf 19 voro jemtar. Af artilleriregementet
voro två batterier fulltaliga, då de kommo. Artilleriets två andra
batteriers rekrytbehof är uteslutande fyldt med jemtländingar och
har det varit en mängd ansökningar derutöfver från Jemtlands
ynglingar, hvilka åstundat värfning.

Från samme militär är jag i tillfälle att kunna meddela ett
bref, dateradt den 10 februari 1894 och stäldt till en ledamot af
Första Kammaren, hvars innehåll är följande: »Redan från

beväringsrekrytmötena har vunnits den erfarenheten, att jemtarne
äro ojemförligt bättre egnade för kavalleriet än hvad fallet är
med vesternorrlänningarne och vesterbottningarne. Jemtarne
äro, såsom uppfostrade i en hästproducerande provins, redan
från barnåren vane vid att handtera och vårda hästar och inhemta
ridfärdigheten fortare. De utmärka sig för stort intresse
och bättre fattningsförmåga än de från de båda andra länen;
också framhöll vår regementschef i sin senaste mötesrapport,
att jemtbeväringen i alla tjenstens delar var öfverlägsen den från
de båda öfriga länen.»

Då, såsom jag redan påvisat, kostnaderna för dragonregementets
förläggande vid kusten måste för närvarande blifva betydligt
större, än om regementet qvarblifver i Jemtland, och det
är otvifvelaktigt, att det för framtiden måste medföra mycket
större kostnader att hafva det förlagdt der än i Jemtland, så
anser jag den gjorda framställningen under nuvarande förhållanden,
då vi böra iakttaga sparsamhet, icke vara att tillstyrka.
Det torde vara alldeles gifvet att, om dragonregementet förlägges
till kusten, vi icke behöfva vänta många år förr än
framställning göres att få ytterligare medel anvisade för att erhålla
det skydd, som, om fienden skulle intränga, blefve af nöden.
Detta förhållande torde man icke behöfva befara, om regementet
får qvarligga inne i landet, der det nu är förlagdt, och der riksdagen
eu gång har besluta att det skall ligga.

Om uppförande
af
nya kasernetablissement

m. m.
(Fort- }

N o 44. 36

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

Om ''uppförande
af
nya kasernetablissement

m. m.

(Forts.,''

Eu annan omständighet torde tillåtas mig få påpeka, nemligen,
att vid urtima riksdagen, då det beslöts eu utvidgning af
Jemtlands hästjägarecorps till regemente och att vakanssättning
skulle ega rum af de förutvarande indelta sqvadronerna i Jemtland,
fattades, såsom herrarne torde erinra sig, äfven det beslut,
att vakanssättningen skulle räcka så länge, som Riksdagen ville
och kunde bevilja medel för vakanssättningens uppehållande, men
det beslöts icke på samma gång, att de indelta rotarne skulle
bortfalla och att det indelta kavalleriet skulle indragas, utan det
indelta kavalleriet finnes qvar, och rust- och rotehållarne hafva fortfarande,
hvilken stund som helst, om det så påyrkas, skyldighet
att remontera och rekrytera. Det är dervid att märka, att indelningsverket
beträffande de två indelta sqvadronerna, som i mån
af manskapets afgång blifvit vakanta, icke upphört, utan fortfarande
qvarstår genom uti urtima Riksdagens beslut intagna bestämmelser.
Skulle sålunda af någon anledning, t. ex. på grund
af ändring i grundprincipen för arméorganisationen, anslaget helt
och hållet eller delvis indragas, så skall roteringsbördan å nyo
effektivt utgöras af rust- och rotehållarne inom Jemtland, men
icke inom Vesterbotten.

Om den kongl. propositionen bifalles, skall under öfvergångstiden
för vakanssättningen de gamla sqvadronerna, såväl indelta
som vakanssatta nummer, förläggas till Umeå, och rotehållarne
i Jemtland få då utgöra roteringsskyldigheten dels effektivt och
dels genom att betala vakansafgifter till rotehållarne inom Vesterbotten.

Detta synes mig strida icke endast mot indelningsverkets
natur, utan äfven i viss mån mot urtima Riksdagens beslut, att
vakansafgifterna skola användas till den beslutade omorganisationen
af Jemtlands hästjägareregemente till ett verkligt regemente.
Riksdagen beslöt för sin del, och Kongl. Maj:t faststälde
beslutet, »att rotehållen vid Jemtlands hästjägarecorps må för corpsens
ombildning till värfvadt regemente sättas på vakans mot erläggande
såsom vakansafgift af ett belopp, motsvarande det i lagen
af den 5 juni 1885, med deri i vederbörlig ordning beslutade förändringar,
roteringstungan för dubbelrote vid denna corps åsätta
värde, med rätt för rotehållarne att tillgodonjuta den lindring,
som i lagen bestämmes».

Om man tager hänsyn till dessa synpunkter och dertill att
den i proposition, Kongl. Maj:t nu förelagt Riksdagen, hvilken
innehåller eu framställning om anslags beviljande för byggande
af ett kasernetablissement i Umeå, icke någon framställning är
gjord om upphäfvande af urtima Riksdagens beslut i denna del
och andra delar, anser jag, med de beräkningar och de förhållanden,
som hänga fast vid våra indelta rotar i Jemtland, att
kammaren borde draga sig för att i så stor mån förändra ett

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

37 N o 44.

förutvarande beslut, som berör hvar och en enskild indelt rote- Om upphållares
skyldigheter och rättigheter. Det torde äfven böra lätt förande af
inses, om de indelta rotehållarne i Jemtland skola utgöra sina nya kasemskyldigheter
i Vesterbotten, eller om staten skall fullgöra dem i etab^ss^tenf
deras ställe, hvilken skilnad det blir i kostnader. Skall staten (Fortsj
frakta hästar från Jemtland till Vesterbotten och åter till Jemtland
en eller två gånger om året, torde det vara gifvet, att kostnaderna
icke blifva ringa.

Urtima Riksdagens beslut innehöll jemväl, att rust- och rotehållarne
skulle vara skyldiga, då Kongl. Maj:t så fordrade, att
till utfodring och underhåll emottaga hästar, och detta mot ett
pris af några öre om dagen eller möjligen 10 kronor i månaden,
jag minnes det ej rigtigt. Det var emellertid en synnerligen låg
ersättning. Jag hemställer till herrarne, om herrarne tro, att det
går an att få hästarne utfodrade mot detta pris i Vesterbotten,
der man icke har samma skyldighet att mottaga dem till utfodring,
som de indelta rotarna i Jemtland hafva. Jag vågar försäkra
herrarne, att man icke får hästarne utfodrade för så få ören om
dagen i Vesterbotten. Det är derför ganska troligt, att priset der
kommer att ställa sig till 1 krona 50 öre per dag. Det torde sålunda
vara ganska tydligt, hvilka kostnader och hvilka utsigter denna
flyttning ställer för oss.

Statsutskottet har nu nedprutat den af Kongl. Maj:t begärda
summan af 500,000 kronor till 350,000 kronor, och, så vidt jag
kan förstå, har utskottet i sitt utlåtande icke gjort något bestämdt
uttalande om den plats, dit Norrlands dragonregemente skulle
förläggas. Troligen bär utskottet ansett lämpligast att åt Kongl.

Maj:t öfverlåta bestämmanderätten i detta afseende. Och i så
fall hoppas jag, att Kongl. Maj:t skall finna med landets fördel
och enligt förut fattadt beslut lämpligast förlägga regementet i
Jemtland.

Emellertid är det stäldt utom allt tvifvel, att de utredningar,
som föreligga angående kostnaderna för uppförande af etablissementet
i Umeå, och de kostnadsberäkningar, som blifvit uppgjorda
för reparerande af etablissement och byggnader på Frösön, icke
äro tillfredsställande. Dessutom är jag öfvertygad, att kostnaderna
äro för lågt upptagna, då de nemligen beräknats endast till en
half million. Men å en annan sida synas bemödanden hafva
blifvit gjorda för att bringa upp kostnaderna så högt som möjligt
för regementets förläggande på Frösön i syfte att derigenom underlätta
flyttningen.

Jag an3er för min del, att det är nödvändigt att verkställa
noggranna undersökningar om dessa förhållanden, och jag tror,
att det icke skulle vara förenadt med någon fara att tills vidare
låta anstå med hela anslagets beviljande, till dess en nöjaktig och
tillfredsställande utredning om kostnaderna kunnat åstadkommas.

N:0 44. 38

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

Om upp- Etablissementet på Frösön befinner sig otvifvelaktigt i ett sådant
förande af skick, att det kan användas utan någon vidare uppoffring, tills
nya kasern- en nöjaktig utredning hunnit verkställas.

C amSSm‘en Der finnes bland annat eu officersbarack, som nybyggdes för
(Forts.) omkring 10 ä 15 år sedan för en kostnad af omkring 50,000

kronor. Denna byggnad jemte öfriga hus derstädes äro bestämdt
i ett utmärkt skick. Och jag vet äfven,, att samma förhållande
råder i fråga om manskapets baracker. Äfven stallarne äro i ett
godt skick.

Jag är öfvertygad att, derest ett uppskof skulle kunna ega
rum med anslagets anvisande, till dess en bättre och tillförlitlig
utredning hunnit åstadkommas, man icke dermed skall ställa
vederbörande myndigheter i något trångmål, helst för den lilla
ökningen i antal af manskap och hästar ännu finnes godt utrymme.

Jag skall derför sluta med att yrka uppskof med anslagets
beviljande, till dess bättre utredning kunnat åstadkommas; och
tillåter jag mig derför, herr talman, hemställa, att Riksdagen må,
med afslag å såväl Kongl. Maj:ts förslag som utskottets hemställan
i fråga om anslag till kasernbyggnader för Norrlands dragonregemente,
i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om utredning af kostnaderna
för detta regementes och dess skolors förläggande till Frösön
jemlikt den framställning, som af regeringen i detta ämne gjordes
i proposition till urtima Riksdagen 1892.

Herr grefve och talman! Jag anhåller om proposition på
detta mitt yrkande.

Herr Lasse Jönsson: Dä vi fingo mottaga den kongl. propositionen
jemte den massa motioner, som blifvit väckta i detta
ämne, så emotsågo vi att lösningen af denna fråga skulle medföra
mycket bekymmer. Vi trodde nemligen, att denna fråga
skulle blifva mycket invecklad; och detta fingo vi också nogsamt
erfara vid en närmare behandling af ärendet.

Utskottet har emellertid efter bästa förmåga framlagt de skäl,
som utskottet tunnit vara de rätta, på samma gång, som vi velat
öfverlemna åt Kongl. Maj:t att göra de ändringar, som Kongl.
Maj:t må finna fördelaktigast.

Utskottet har derjemte här ganska tydligt uttalat, hvilken väg
utskottet önskar att Kongl. Maj:t skall gå, för att få alla dessa
anläggningskostnader så billiga som möjligt. Nu har visserligen
herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet uttalat
ett visst klander emot de af utskottet gjorda nedprutningar och
har uttalat den åsigten, att han, i anledning deraf, knappast såga
någon möjlighet att kunna utföra här ifrågasatta arbeten för de
af utskottet tillstyrkta belopp. Utskottet deremot har ansett, att
detta mycket väl låter sig göra. Här har nemligen icke meddelats
någon bestämd föreskrift eller gjorts något bestämdt uttalande
derom, att Kongl. Maj:t skulle uppföra ifrågavarande kaser -

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

30 N:0 44.

ner enligt de ingifna kostnadsförslagen eller enligt vissa ritningar,
fastän det har utbildat sig en allmän åsigt här i landet, att de
kaserner, som hittills blifvit uppförda, äro till öfverdrift dyrbara
och luxuösa, hvarför man ansett det vara alldeles nödvändigt
att, då det är fråga om uppförande af dessa många kaserner på
en gång, dervid iakttaga den allra största försigtighet och sparsamhet,
i stället för att fortsätta på den väg, som man hittills
inslagit på. Det var också af denna anledning, som vi inom utskottet
sökte att få någon grund för dessa af oss ifrågasatta nedsättningar;
och vi sökte dervid beräkna kostnaden för hvarje häst
allt efter som stallet komme att uppföras af sten eller trä, och
vidare sökte vi att beräkna priset på kasernen efter manskapets
antal och kostnaden för hvarje man. Dessa beräkningar ville
emellertid icke slå väl ut ur synpunkten af vår goda vilja att
göra afprutningar; hvarför vi öfvergiugo till procentberäkning, men
för att dervid komma till eu rättvis grund, ansågo vi klokast
vara att utsträcka denna procentberäkning till de flesta kasernetablissement,
som här var fråga om, och vi ansågo oss dervid
kunna komma till en nedsättning af något mer än 8 procent.
Der tror jag att vi stält oss på en fast grund, och med denna
beräkning såsom måttstock tror jag äfven, att Kongl. Maj:t skulle
kunna göra en del inskränkningar, exempelvis i afseende på stallbyggnadernas
och kasernernas utrymme, hvarigenom kostnaderna
skulle kunna nedbringas. Detta har synts oss kunna mycket väl
gå för sig. Dessutom eger Kongl. Maj:t rätt att, om öfverskott
uppstår å den ena byggnaden, använda detta på en annan byggnad.

Slutligen har man gjort åtskilliga invändningar mot det af
oss föreslagna uppskof med en del af dessa anordningar. Vi
hafva nemligen velat ifrågasätta, huruvida icke de i Kristianstad
och Landskrona redan uppförda etablissement, äfvensom Herrevads
kloster, skulle kunna användas, och hvarigenom besparingar
kunde ske. Emot detta förslag har herr statsrådet och chefen
för landtförsvarsdepartementet anmärkt, att skånska husarregementet
skulle komma att ligga i vägen för trängen å Herrevadskloster.
Häremot kan dock göras den invändningen, att på förstnämnda
ställen förut varit förlagda två regementen, nemligen
skånska dragonregementet och skånska husarregementet, hvaraf
det ena redan är förlagdt till Ystad, äfvensom att trängen mycket
väl torde kunna förläggas till Herrevadskloster utan nämnvärda
kostnader eller olägenheter.

Man har också åberopat sig på svårigheterna vid att hafva
artilleriet förlagdt på två ställen såsom skäl mot en del af artilleriets
förläggning till Landskrona; och har man derjemte, bland
annat, talat om olägenheterna af samöfningar och samskjutningar
samt om deraf föranledda transportkostnader. Men Kongl. Maj:t har
sjelf i sin proposition sagt, att marschöfningarna äro lika nödvändiga
som exercis eller skjutöfningarna, äfven med nuvarande

Om uppförande
af
nya kasernetablissement

m. m.

(Forts.)

N o 44.

Om uppförande
af
nya kasernetablissement

m. m.
(Forts.)

40 Ousdagen den 2 Maj, f. m.

anordningar vid regementena och således äfven om man icke har
något mål att marschera efter; och för öfning af såväl manskap
som hästar bör man söka förvärfva sig vana att med så liten olägenhet
som möjligt slå läger, och så tillgår det nu hvarje år.

Således torde dessa transportkostnader endast böra betraktas
såsom hörande till marschöfningarna och sålunda icke anses såsom
ett särskildt hinder. Dessutom är det att bemärka, att i Kristianstad
ännu förekomma eu del outredda eganderättsförhållanden
mellan kronan och staden, kvilka böra lösas, innan man får de
erforderliga byggnadsplatserna tillgängliga, och innan kronan derstädes
nedlägger ytterligare kostnader för sina tillämnade kasernbyggnader.
På dessa skäl hafva vi inom utskottet kommit till
det resultat, som här föreligger i utskottets betänkande.

Hvad beträffar nedsättningarna i anslagen till kasernetablissemenien
för Norrlands artilleriregementen, så vill jag icke förneka
att vi ju gått något litet hårdhändt till väga. Men Kongl. Maj-.t
har naturligtvis frihet att handla efter omständigheterna i denna sak.

En talare från Jernhand har här gjort framställning om hela
byggnadsföretagets uppskjutande till en annan riksdag, och att
sålunda för närvarande icke något anslag alls borde beviljas. Ett
sådant beslut anser jag icke böra af Riksdagen fattas.

Han yttrade vidare, att byggnadskostnaderna skulle ställa sig
billigare i Jernhand än i Umeå. Men om regementet, förlägges
till Jernhand, så måste förläggningsplatsen sökas i Östersund,
enligt sakkunniges upplysningar, i stället för Frösön, och då kan
jag icke förstå, huru byggnadskostnaderna skulle blifva billigare
än i Umeå. Jag skall icke fästa mig vid de flere uttalanden
nämnde talare hade, men i eu sak ber jag dock att få göra en
rättelse. Han framhöll nemligen det företräde, som i fråga om
remonteringen Jernhand erbjöd framför Vesterbotten. Men om
herrarne behagade besöka kavallerietablissementet på Ladugårdsgärdet,
så tror jag, att bland ett 80-tal för Norrlands dragonregemente
nyinköpta hästar, som äro der förlagda, man knappast
skall känna igen ett enda drag af eu jemtlandshäst, utan äro
hästarne der tydligen komna från andra orter, ja, möjligt är, att
de icke ens äro födda inom vårt eget land, utan att de importerats
från utlandet.

Jag skall icke längre upptaga kammarens tid. Dock anser
jag mig böra bemöta ett yttrande af talaren på malmöbänken, då
han beskylde utskottet för att hafva visat oförstånd. Ja, det var ju
det man kunnat beräkna från det hållet. Men om herrarne följt
med nämnde talares eget anförande, så skulle herrarne snart hafva
funnit, huru långt vårt oförstånd har gått. Jag tror dock icke att
det, hvad oss vidkommer, är så farligt med den saken, utan anser
att vi kunna med lugn emottaga den anmärkningen.

Han ville bevisa, att inqvarteringskostnaden i Malmö vore ett
statens åliggande. Men han inedgaf, att i händelse två sqvadroner

Onsdagen den 2 Maj, f. m. 41

ytterligare lades dit, den inqvarteringsersättuing, som staden nu
betalar för tre sqvadroner, då skulle komma att ökas med två
femtedelar. Detta var det ena; derefter kom han att tala om
huru Helsingborg fått anslag af Riksdagen till två sqvadroners
förläggande dit, och hurusom helsingborgarna nu särskildt gynnats.
(Men talaren kunde tillagt, att, oaktadt Riksdagen endast anslog
medel till byggande för två sqvadroner, kasern såväl som stallar
m. m. byggdes för tre sqvadroner, och man har skäl antaga,
att utgifterna för denna tredjedel bekostats antingen af staden
Helsingborg eller enskilda personer derifrån.) De skulle först
få sin kasern byggd med ty åtföljande extra fördelar, och sedan
skulle de blifva befriade från sin inqvarteringsskyldighet utan att
betala något, och upprepade gånger betonade han, att det var en
gåfva, som tillföll Helsingborgs stad genom denna befrielse. Han
erkände således, att det var en gåfva. Men huru kunde han då
säga, att Malmö hvarken vill eller skall aflösa denna förbindelse.
Det fins ju icke någon rättvisa i eu sådan ståndpunkt. Han åberopade
till stöd för sin uppfattning f. d. chefen för landtförsvarsdepartementet,
som vid 1889 års riksdag förklarade, att uppgörelsen
var sådan, att han var nöjd med den, äfven om deri skulle
inbegripas denna inqvarteringsskyldighet. Men detta var ju blott
hans egen uppfattning. Den erkändes aldrig af Riksdagen, utan
Riksdagen afslog tvärtom frågan, och sedan dess har den saken
ej varit på tal i Riksdagen. Men om en departementschef har en
sådan uppfattning och densamma icke delas af Riksdagen, icke
kan den väl då hafva någon kraft och verkan. Således är den
frågan öppen. Det är en »uppgörelse», hvari endast den ena
parten deltagit. Jag anser derför, att Riksdagen är i sin goda
rätt att säga, att Malmö stad, om den vill hafva detta etablissement
förlagd t dit, och byggnader uppförda för detsamma, skall inlösa
den inqvarteringsskyldighet, som i annat fall åligger staden. Det
är för öfrigt märkvärdigt att se, huru afundsamheten alltid är
framme. Här har representanten för Malmö anfört Helsingborg
som exempel, men han har icke tagit som exempel en annan
stad, Ystad, som med ett invånareantal af 8,200 för erhållande
af ett regemente betalat 300,000 kr., upplåtit fri byggnadsplats,
fri exercisplats, som den fått anlägga med mycket stor kostnad.
Det hade varit lika lämpligt att taga det till exempel.

Jag skall icke trötta kammaren längre, men jag hoppas, att
hvar och eu, som opartiskt granskar saken, skall finna, att man
här icke bör taga hänsyn till ortsintressena, utan gå en medelväg,
såsom utskottet gjort, och jag kan försäkra herrarne, att vi gått
så samvetsgrant till väga som möjligt och icke tagit hänsyn till
några ortsintressen. Jag hoppas, att äfven Andra Kammaren skall
ansluta sig till denna uppfattning genom att bifalla utskottets förslag,
hvartill jag yrkar bifall.

N o 44.

Om uppförande
af
nya kasernetablissement

m. m.
(Forts.)

N:0 44. 42

Om uppförande
af
nya kasernetablmement

m. m.
(Forts.)

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

Härefter yttrade herr talmannen: Innan jag lemna:- ordet
åt näste talare, ber jag få fästa uppmärksamheten på, att ehuru
kammaren vid debattens början medgifvit, att diskussionen vid
första punkten finge röra betänkandet i dess helhet, så är dock
nu icke mer än mom. a) föredraget. Sedan detta moment blifvit
afgjordt, komma de öfriga momenten hvar för sig att föredragas
till afgörande, och böra således de yrkanden, som framställas beträffande
någon af de följande punkterna, framställas först då,
när punkten blifvit föredragen.

Herr Nyström erhöll ordet och yttrade: Med anledning af
det meddelande, som herr talmannen nu behagat göra, och då
det jag har att anföra rörer eu senare punkt af statsutskottets
utlåtande, skall jag nu afstå från ordet för att längre fram, då
den punkten kommer att föredragas, å nyo anhålla om detsamma.

Herr Mankell: Jag skall försöka att fatta mig kortare, än
de föregående talarne, men hoppas, att det ämne, som jag tänker
beröra, derför icke skall befinnas mindre vigtigt.

Af Kongl. Maj:ts proposition framgår, att krigsstyreisen har
för afsigt att i öppna, oförsvarade och obefästade kuststäder förlägga
en stor del af de dyrbara etablissementen, såväl de nya som de
äldre utvidgade. Redan det är eu ganska betänklig omständighet
i strategiskt och militäriskt hänseende, alt våra tre gamla artilleriregementen,
jemte flere andra corpser, ligga i städer, så pass
nära hafvet som Stockholm, Göteborg och Kristianstad. Nu vill
man utvidga detta system så till vida, att enligt Kongl. Maj:ts
förslag nya etablissement skulle förläggas i Helsingborg, Landskrona,
Malmö, Ystad och Umeå, samt enligt enskilda motionärers
förslag äfven i Gefle och Sundsvall, och Gud vet, om icke
också Kalmar på senare tider blifvit ifrågasatt.

Härigenom synes man mig emellertid, mine herrar, rent af
inbjuda en fiende, som är herre på sjön och vill tillfoga oss skada
i försvarskrig eller kränka vår neutralitet, att med mycket ringa
kraftanvändning och utan synnerligen stort besvär tillfoga oss de
största förluster genom att med mindre trupper landstiga och
förstöra och uppbränna etablissementen.

Att skydda alla nämnda kuststäder genom afdelningar af
armén, är omöjligt, emedan derigenom hufvudstyrkan allt för
mycket komme att splittras och försvagas. Ej heller torde det
vara möjligt att tillräckligt försvara dem genom befästningar och
minor, då vi veta, att vi knappast kunna anskaffa medel till våra
nödvändigaste fästningar. Äfven landtstormen torde icke vara att
på mycket länge påräkna, och i alla händelser kan den icke i
så tillräckligt antal och så hastigt samlas, som behöfves för att
försvara en anfallen stad. Enligt min åsigt borde derför etablissementen,
så vidt möjligt är, förläggas inuti landet, der de voro

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

43 N:0 44.

mera skyddade genom afståndet från hafvet; och jag har icke Om uppkunnat
latta den bekymmerlöshet, som krigsstyrelsen, krigsmi- förande af
nistern och generalstaben ådagalagt, då de på detta sätt före- nya, kasernslagit,
att eu stor del af etablissementen skola förläggas i öppna e “mws^”ew
kuststäder. Det är derför jag ansett mig för min del böra fästa (Forts.)

kammarens och Riksdagens uppmärksamhet vid detta missförhållande
och deremot protestera. I protokollet skall åtminstone
finnas antecknadt, att en röst höjt sig för att varna emot de
stora faror, som i framtiden kunna uppstå, om vi blifva anfallna
eller om vår neutralitet skall försvaras.

För tillfället vill jag icke göra något yrkande. Jag är icke
den, som vill förhindra, alt urtima Riksdagens beslut, när det en
gång blifvit fattadt, sättes i verkställighet, äfven i afseende på
kasernfrågan. Men jag tror, att det ingalunda skulle skada, om
regeringen sättes i tillfälle att ännu en gång revidera hela förläggningsfrågan;
och jag beklagar på det högsta, att statsutskottet
helt enkelt befriat sig från allt ansvar och all vidare granskning
i detta hänseende samt kastat alltsammans på regeringen, hvarigenom
diskussionen i fråga blifvit nästan af klippt. Emellertid
förbehåller jag mig att, i händelse yrkande om återremiss eller
afslag skulle under diskussionen ifrågakomma, få ansluta mig till
detsamma.

För närvarande har jag intet yrkande.

Herr Bergendahl: Jag har begärt ordet med anledning
af hvad herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
yttrade angående anslaget till Karlsborgs fästning. Kongl. Maj:t
bär begärt en summa af 41,500 kronor, statsutskottet har tillstyrkt
endast 1,500 kronor. Jag delar härutinnan statsutskottets
åsigt, och kan icke annat än biträda den hemställan, som utskottet
gör, enär jag, i likhet med statsutskottet tror, att eu förnyad
utredning säkerligen skulle komma att visa, att betydliga
besparingar kunde vinnas i afseende på de arbeten, som afse inredningar
i slutvärnet. Härtill kommer, att, enligt min öfvertygelse,
en sådan utredning äfven skulle komma att visa, att den
begärda baracken för trängbeväringen icke är behöflig.

Uti Karlsborgs fästning äro för närvarande inqvarterade göta
ingeniörbataljoner, två batterier af göta artilleriregemente, två
batterier fästningsartilleri och göta trängbataljon. _ Af dessa trupper
komma under loppet af året att afflytta till Östersund de två
fästningsbatterierna. De lägenheter, som till följd häraf blifva lediga,
föreslås skola hufvudsakligen intagas af ingeniörbataljonen, och
det oaktadt denna bataljon icke har ökats i afseende på dess manskaps
styrka. Ingeniörbataljonen bestod förut af 3 kompanier
och består nu af 4 kompanier, mon antalet manskap är 360 nu
liksom förut. Visserligen har derigenom, att kompaniernas antal
ökats, befälsstyrkan ökats, men detta kan väl icke gifva anled -

N:0 44. 44

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

Om upp- ning till att, enligt det af chefen för fortifikationen gjorda förslaget,
förande af gom blifvit upptaget af Kongl. Maj:t, utvidga lokalerna för innya
kasern- geniörbataljonen med icke mindre än 52 %. Genom en dylik
e °m.Smien orimlig tillökning blefve följden, att ingeniörbataljonen måste
(Forts.) gorå intrång på artilleriets område, som då å sin sida måste inkräkta
på trängbataljonens, hvarigenom nödvändiggjorts uppförandet
af den af mig såsom onödig ansedda baracken för trängbataljonens
beväring.

Jag föreställer mig, att en förnyad utredning otvifvelaktigt
komme att visa, att ingeniörbataljonen skulle kunna nöja sig
med mycket mindre tillökning, och om denna inskränkes till
cirka SO procent af de nuvarande lokalerna, bvilket jag anser
fullt tillräckligt, så behöfde ej artilleriet inkräkta på trängens
lokaler.

Dermed skulle äfven vinnas den fördelen, att artilleriet kunde
hysa sin beväring, som för närvarande ligger i tält, inom etablissementet.

Jag tror sålunda, att statsutskottet haft fullt fog till den hemställan,
det gjort i förevarande punkt, och jag är förvissad om,
att det, vid en närmare undersökning af förhållandena, skall visa
sig, att hvad jag nu framhållit eger sin rigtighet. Jag anser derför
också, att kammaren bör bifalla utskottets förslag i punkten
i), när denna punkt blir föredragen.

Herr Petri: Jag kan icke underlåta uttala, att Kongl.
Maj:ts beslut i afseende på dessa frågor om förläggningsorterna
för de nya regementena, med hvad till dessa frågor hör, ibland
kan förefalla oss utom stående något egendomliga, och att det
ser ut, som om hänsyn understundom tagits till förhållanden, som
stå utom de rent militära. Jag vill i detta afseende nu endast
påminna om, att i fråga om förläggningen af andra göta artilleriregemente
uppträdde äfven min hemort, Eksjö, bland dem, som
sökte få regementet till sig, samt erbjöd, utom en del öfriga förmåner,
ett kontant belopp af 100,000 kronor. Men våra medtäflare,
Jönköping och Linköping, erbjödo hvardera 150,000 kronor.
Vi trodde, att skilnaden mellan dessa belopp möjligen skulle
kunna anses uppvägd och utjemnad af andra fördelar, som voro
på Eksjö sida, nemligen att der var tillfälle till artilleriets samöfvande
med både kavalleri och infanteri, fritt exercisfält, samt
att fördelningens generalbefäl var förlagdt på platsen, att der
funnes tillgång till skjutfält, som, enligt fackmäns utsago, kunde
för en ringa kostnad göras fullt lämpligt m. m. Men vederbörande
fäste icke något afseende vid vårt erbjudande, och jag
vill naturligtvis icke tillåta mig att kritisera Kong). Maj:ts skäl
derför, enär jag antager, att de ur militär synpunkt torde vara
berättigade. Härmed sammanhänger dock eu annan fråga, som
gör, att det ser ut, som om Eksjö stad, hvilken besegrats i artil -

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

45 N:0 44.

leristriden, skulle blifvit dömd att äfven derjemte bidraga med en
del af krigsomkostnaderna. För några år sedan befalde nemligen
Kongl. Maj:t, att generalbefälhafvaren för 2:a fördelningen skulle
hafva sin bostad i Eksjö, detta naturligtvis på goda grunder och
antagligen äfven derför, att Eksjö är centralt beläget inom distriktet
och att der invid är mötesplatsen för två regementen samt att
de öfriga till fördelningen hörande trupper ligga i en krets rundt
deromkring. Staden gladde sig åt detta KoDgl. Maj:ts beslut samt
byggde och gjorde, hvad den kunde, för att få det så beqvämt som
möjligt för generalbefälhafvaren och hans stab. Då fråga uppstod
om förläggningsorten för andra göta artilleriregemente, hörde man
dock antydas, att generalbefälhafvaren skulle förflyttas till det ställe,
dit detta regemente skulle förläggas, och detta vållade naturligtvis
oro i sinnena. Ty för en så pass liten stad som Eksjö inverkar
ett antal löntagare icke så litet på bevillningssumman och derigenom
på kommunalinkomsterna. Dessutom blefvo alla de personer,
som tillhöra militärbefälhafvarens stab, osäkra hvar de skulle få
slå ned sina bopålar, hvilket i synnerhet för dem, som till äfventyrs
voro fastighetsegare, var mycket obehagligt. Nu lärer Kongl.
Maj:t hafva befalt, att generalbefälhafvaren inom andra fördelningen
skall vara bosatt i Linköping, och detta oaktadt artilleriregementet
icke af Kongl. Maj:t förlagts till Linköping, utan till
Jönköping. Man kan då icke undgå att fråga sig, hvarför Linköping
skulle nu mer än förut anses lämpligare än Eksjö. Det
har sagts, att förflyttningen skulle vara ett slags ersättning, för
att Linköping icke fick artilleriregementet. Jag hvarken kan eller
vill dock tro, att detta är skälet, men har velat här omnämna
förhållandet, emedan det väckt ganska stor uppmärksamhet inom
min ort.

Till slut vill jag endast såsom min bestämda åsigt uttala, att
vid afgörande af så vigtiga frågor, som om förläggande af militäretablissement
och dermed i sammanhang stående institutioner,
hänsyn endast böra tagas till rent militära och för fosterlandets
försvar nödvändiga kraf, men ej till något annat.

Jag har icke något särskildt yrkande att göra.

Herrar Larsson från Upsala och Boethius instämde häruti.

Herr Thestrup: Då genom beslut vid början af detta plenum
kammarens ledamöter medgifvits rätt att vid den nu föredragna
första punkten af utskottets utlåtande yttra sig öfver betänkandet
i dess helhet, skall jag nu taga mig friheten yttra mig om de
punkter, som röra förläggningsorterna för första militärfördelningeus
trupper.

Jag vill till eu början fullkomligt instämma med herr statsrådet
och chefen för laudtförsvarsvarsdeparteinentet i hans åsigt
om den stora vigten af att vendes artilleriregemente förlägges på ett

Om uppförande
af
nya kasernetablissement

m. m.
(Forts.)

N o 44.

Om uppförande
af
nya hasernetablissement

in. m.

(Forts.)

46 Onsdagen den 2 Maj, f. m.

ställe samt att afsevärda olägenheter äro förbundna dermed, att
regementet, såsom nu, är förlagdt i två städer — olägenheter, som
äro både af ekonomisk, administrativ och militärisk art. Men
jag begärde ordet för att yttra mig om förläggningsorterna för
vendes trängbataljon och skånska dragonregementet, i hvilket afseende
jag äfven tagit mig friheten att i kammaren väcka en motion.

Vid urtima riksdagen 1892 framlades på herr statsrådet och
chefen för landtförsvarsdepartementet föredragning en kongl. proposition,
hvaribland bland annat förutsattes, att vendes artilleriregemente
i dess helhet skulle förläggas till Kristianstad, skånska
dragonregementets skolor till Landskrona samt vendes trängbataljon
till Herrevadskloster. Frågan om de olika truppförbandens
förläggningsorter blef emellertid icke af urtima Riksdagen afgjord;
och har sedan dess tillkommit en omständighet, som utöfvat ett
stort inflytande på denna frågas bedömande, särskildt ur ekonomisk
synpunkt. Det har nemligen från eu del städer, icke blott
i Skåne, utan äfven i öfriga Sverige, till Kongl. Maj:t inkommit
anbud, hvarigenom de respektive städerna förklarat sig villiga att
tillskjuta ganska ansenliga penningbelopp, för att få det ena eller
andra af dessa truppförband till sig förlagda. Sålunda har staden
Ystad förklarat sig villig, att, derest skånska dragonregementets
chefsexpedition och skolor dit förlädes, till uppförande af ett nytt
militäretablissement derstädes bidraga med ett belopp, hvilket,
ursprungligen utgörande 200,000 kronor, sedermera ökats till
300,000 kronor; och detta har nu lagts till grund för Kongl. Maj ds
förevarande framställning i ämnet. Men jag har i min motion
tagit mig friheten påpeka, att, äfven om i betraktande tages det
af Ystad sålunda erbjudna större bidraget, ställer sig dock det
alternativa förslag, som herr statsrådet accepterat, icke obetydligt
dyrare än det andra förslaget, enligt hvilket, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med krigsstyrelsens förslag vid urtima riksdagen
1892, skånska dragonregementet skulle förläggas till Landskrona
och vendes trängbataljon till Herrevadskloster. Kostnaden för
dragonregementets förläggande till Landskrona var i detta förslag
beräknad till 250,000 kronor. Från detta belopp borde då afgå
det bidrag, som Landskrona stad erbjudit, eller 100,000 kronor.
Men härtill kommer en annan omständighet, som jag i detta
sammanhang icke vill lemna oanmärkt. Såsom af statsutskottets
utlåtande inhemtas, finnas i Landskrona några kronan tillhöriga
byggnader, hvilka, enligt hvad chefen för fortifikationen anmält,
under den närmaste tiden kunde afyttras, och köpeskillingen för
dessa skulle kunna i någon mån användas för gäldande af de
blifvande kostnaderna för kasernetablissementen. Dessutom gjordes
under sistlidne höst genom fortifikationen till Landskrona
stad ett erbjudande om inköp för stadens räkning af vissa Kongl.
Maj:t och kronan tillhöriga, inom qvarteret Slottsplatsen belägna
tomter derstädes; och erbjudandet motiverades bland annat der -

47 N:0 44

Onadngen den 2 Maj, f. m.

med, »att efterfrågan på väl belägna byggnadstomter i Landskrona Om uppskulle
blifva en följd af förläggandet dit af något af de skånska förande, af
kavalleriregementena». Detta ärende blef likväl icke afgjordt af nya kasernLandskrona
stadsfullmägtige, förrän frågan om förläggande till etal>h88ment
samma stad af det ena eller andra regementet behandlats af
regeringen; och anbudet blef derefter afslaget. Sedermera
hafva emellertid stadsfullmägtige beslutat erbjuda sig att inlösa
ifrågavarande tomter för ett pris af 40,000 kronor. Meddelandet
härom kom mig dock så sent till banda, att statsutskottets vederbörande
utgiftsafdelning då redan preliminariter behandlat Kongl.

Maj:ts proposition, i hvad densamma angick första militärdistriktet;
men stadsfullmägtiges nyssnämnda beslut i ärendet har likväl
delgifvits statsutskottet. Om ifrågavarande erbjudande tagits med
i beräkningen, skulle kostnaden för skånska dragonregementets
förläggande till Landskroua hafva nedbragts med ytterligare 40,000
kronor eller till 110,000 kronor och således betydligt understigit
kostnaden för det föreslagna etablissementet i Ystad.

Sådan är den ekonomiska sidan af saken, men denna torde
väl icke varit afgörande för frågan, utan det har väl varit rent
militära skäl, som dervid varit bestämmande. Det förefaller mig
dock, som om de skål, hvilka af Kongl Maj:t vid urtima riksdagen
1892 framlades för skånska dragonregementets förläggande
till Landskrona, vore af den betydelse, att de icke kunna anses
hafva blifvit i väsentlig mån förringade af hvad som sedan dess
förekommit.

Det hufvudsakligaste skälet för förläggningen af skånska
dragonregementet till Ystad skulle, såvidt jag kunnat finna, vara
det, som omnämnes på sid. 53 af den kongl. propositionen,
nemligen att det icke är lämpligt att så nära hvarandra som
i Landskrona, Helsingborg och Malmö förlägga 3 så stora kavalleriregementen
med sina 2,500 manskaps- och hästnummer, samt att
detta skulle vålla svårigheter med afseende på rekryteringen och
remouteringen. Med anledning deraf vill jag erinra, att remonteringen
numera ombesörjes af en särskild remonteringskommission,
så att den omständigheten, att regementet förlägges på ena eller
andra stället lärer icke hafva mycket att i det afseendet betyda.

Beträffande rekryteringen, så är det ungefär på samma sätt. Jag
tror icke, man kan saga, att rekryteringen till hufvudsaklig del
sker från orterna närmast omkring garnisonsstaden; ty vid vendes
artilleriregementes Landskrona detachement verkställes åtminstone
rekryteringen hufvudsakligen från norra delarne af Skåne
och från Småland Slutligen har jag hört påstås, att det skulle
vara svårt att fourragera i Landskrona, samt att prisen dervid
skulle komma att stegras i följd af konkurrensen med de närliggande
garnisonsstäderna. För min del tror jag dock, att med
våra starkt utvecklade samfärdsmedel denna konkurrens icke
skulle utöfva något synnerligt inflytande i detta afseende.

N:0 44. 48

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

Om upp
förande af
nya kasernetablissement

m. m.
(Forts.)

Hvad vendes träugbataljon beträffar, bar det ju varit ifrågasatt,
att den skulle förläggas till Landskrona, och har såsom skäl
härför åberopats ett yttrande af chefen för fortifikationen, att det
ej skulle vara lämpligt att hafva trängbataljonen förlagd till Herrevadskloster,
emedan dels detta skulle kräfva mycket stora kostnader
för etablissementets utvidgning, dels befälet vid bataljonen,
som till största delen måste under hela sin tjenstgöringstid vara
bosatt på förläggningsorten, derunder skulle såväl för egen del,
som för sina familjer blifva i afsaknad af de fördelar, som vistelsen
i ett stadssamhälle erbjuder. Jag skall mycket gerna erkänna
detta; men man får väl icke i en fråga som den föreliggande
låta en sådan omständighet vara af någon afgörande betydelse.
Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra derom, att Norrlands
trängbataljon blifvit föreslagen att förläggas till Sollefteå.

Sedan jag med dessa ord motiverat framläggandet af min
motion och sökt framhålla, att, enligt min uppfattning, hvarken
de ekonomiska eller de militära skälen undergått synnerlig förändring,
icke ens genom det mera oflfervilliga andra stadssamhällets
större erbjudande, skall jag dock icke för närvarande göra
något yrkande, då det ju i den nu föredragna punkten endast
är fråga om malmöetablissementet.

Herr Elis Nilson; Jag hade verkligen icke tänkt uppträda
i denna fråga, derför att jag tycker, att statsutskottet löst
densamma på ett mycket tillfredsställande sätt. Min granne här
till venster har emellertid tvingat mig dertill.

Han gick så långt tillbaka, att han stödde sig på den kongl.
propositionen, som framlades för urtima Riksdagen 1892. Han
ville framhålla, att det enligt denna proposition skulle ställa sig
billigare att förlägga skånska dragonregementet till Landskrona
än till Ystad. Jag skall använda samma siffror, som återfinnas
i Kongl. Maj:ts proposition till urtima Riksdagen. Der är upptaget
för kasernetablissementet i Kristianstad 268,000 kr., och i
Landskrona 279,000 kr. samt för förbättringar af etablissementet
vid Herrevads kloster 172,000, sålunda sammanlagdt 719,000 kr.
Om man nu afdrager de 100,000 kr., som Laudskrona samhälle
har anslagit, återstår dock en summa af 619,000 kr., hvartill
utgifterna skulle belöpa sig efter Kongl. Maj:ts proposition vid
urtima riksdagen. Vi finna emellertid här i statsutskottets utlåtande,
att förläggandet inom hela första fördelningen i ekonomiskt
afseende medför vida bättre resultat, om man antager utskottets
förslag, ty derigenom blir hela nybyggnadsutgiften endast något
öfver 300,000 kr., jag tror, noga bestämdt, 327,300. Subtraherar''
man detta belopp, i rundt tal 328,000, från den nyssnämnda
summan 619,000 kr., återstår en besparing af 291,700 kr. Jag
vill fråga, om det icke då är skäl att taga hänsyn till denna be -

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

40 N:0 44.

sparing åt’ nära 300,000 kr., som vinnes genom att antaga föreliggande
statsutskottsu tutande.

Den föregående talaren yttrade sig äfven om de rent militära
skälen, som, enligt hans åsigt, skulle väga mycket tungt till förmån
för Landskrona. Han yttrade sig bland annat om rekryteringen
och remonteringen. Kongl. skånska dragonregementet
har, ända sedan det uppsattes, varit förlagdt i södra eller sydöstra
Skåne, och har liksom sammanvuxit med landets befolkning.
Allmogens söner taga ofta värfning på detta regemente
för att sedan återvända till hemorten. Skall man nu för att tillmötesgå
ett annat stadsintresse förlägga detta regemente till Landskrona,
så tror jag, att det kommer att verka hämmande på rekryteringen
och att den militära andan kommer att sjunka inom
denna del af landet. Och det kommer icke allenast att verka
hämmande för rekryteriugen af skånska dragonregementet, utan
äfven för alla öfriga regementen, till hvilka denna folkrika trakt
lemnar rekryter, såsom skånska husarregementet, vendes artilleri,
gardesregementena och ingeniörtrupperna. Från denna del af
Skåne hafva många rekryter utgått. Skulle nu dragonregementet
slitas derifrån, så kommer ovilkorligen det militära intresset att
sjunka.

Äfven beträffande remonteringen ställer sig Ystad mycket
bättre, emedan remontenngskommissionen gör mycket stora uppköp
just i dengR landsända och likaledes i afseende å fourrageringen
ställer det sig mycket bättre ty klart är, att om man förlägger
3, 4 ä 5 regementen i samma trakt, vid Ljungby hed,
Malmö, Landskrona och Helsingborg, så blir det ett förfärligt slitande
och rifvande efter fourrage, hvarigenom prisen påtagligen
komma att stiga.

Taga vi dernäst hänsyn till, huru det ställer sig vid mobiliseringstillfällen,
så finna vi, att till Ystad leda en massa jernvägar,
som vid mobilisering torde komma att i betydlig mån användas
af skånska dragonregementet. Vi hafva Malmö—Ystads,
Ystad—Eslöfs, Simrishamn—Ystads och Ystad—Gärenäs banor,
hvilka alla genomlöpa skånska dragonregementets förläggningsorter.
Dessa skulle icke komma att upptaga något annat regemente,
då deremot vid mobiliseringstillfällen de jernvägar, som
föra till Malmö, Helsingborg och Landskrona, skulle blifva så belamrade
med folk, att de blefve nära nog omöjliga. Att då på
detta område lägga ännu ett regemente, derom kan jag icke
vara med.

Den värde talaren nämnde också, att Landskrona erbjudit
ytterligare 40,000 kr., hvilket anbud dock kommit in så sent, att
det endast hunnit blifva inlemnadt till statsutskottets plenum utan
föregående behandling å afdelningen. Han framhöll att detta
skulle bidraga att lätta uppförandet af ett etablissement i Landskrona.
Men jag vill fråga, om det kan vara någon lättnad för

Andra Kammarens Prot. 1894. N:o 44.

Om uppförande
af
nya kasernetablissement

m. m.

(Forts.)

4

N:0 44. 50

Onädagen den 2 Maj, f. m.

Om upp- staten, detta anbud från Landskrona stad att köpa tomter, som
förande af staden ändå förr eller senare måste köpa. Jag kan icke kalla ett
nya kasern- gigant påstående för annat än ett försök att slå blå dunster i
m m ögonen på kammaren.

(Forts.) grund af hvad jag nu anfört yrkar jag afsteg på herr

Thestrups motion samt bifall till utskottets utlåtande.

Herr Andersson från Malmö: Det har varit med stor

ovilja, jag såsom malmöbo har hört dessa erbjudanden från det
samhälle jag tillhör, detta kompromissande mellan regeringen och
samhället, att derför att Malmö stad skall få den fördelen, om
man så vill kalla det, att inhysa ett regemente, staden för detta
skall göra så stora uppoffringar. Det hufvudsakligaste skälet,
hvarför det varit så motbjudande för mig, har varit det, att jag
alltid ansett och fortfarande anser, att landets militär icke allenast
är till för att skydda samhället mot yttre, utan äfven mot inre
fiender. Och när man har den uppfattningen, så är det ju tydligt
och klart, att regementena hufvudsakligast böra förläggas på
sådana platser, der man ur sistnämnda synpunkt har mest behof
af dem, nemligen i de större stadssamhällena. Som vi veta, är
Malmö en ganska stor stad och är sammansatt af många olika
element, och det har icke varit utan, att icke kravaller der uppstått
af ganska svår och oroväckande beskaffenhet.

När jag har en sådan uppfattning, må ddfcicke förundra
kammaren, om jag anser, att den offervillighet, som stadsfullmägtige
visat, varit ganska stor, ja, allt för stor. Man kan här visserligen
göra den invändningen, att det är samhällets egen skyldighet
att genom sträng polisbevakning skydda sina fredliga medborgare
mot öfvervåld. Det är nog sant, att denna anmärkning
i viss mån kan vara befogad — för normala förhållanden. Men, mine
herrar, när sådana fall inträffa, som händelsen var i Malmö i
juni månad 1894, då flere tusen menniskor samlades och öfvade
våld mot såväl polismagten som fredliga medborgare, och, oaktadt
upprorslagen blef uppläst af polismästaren, upphetsningen ökades,
i stället för att minskas, då, säger jag, är det väl statens — här
militärens — skyldighet att gripa in och skydda fredliga medborgares
lif och egendom mot upprorsmakare.

Nu har inom statsutskottet, liksom här i kammaren, en ärad
ledamot på skånebänken antydt, att Malmö samhälle skulle få
detta kronprinsens husarregemente till skänks. Han har nemligen
ansett, att priset för de tomter, som staden skulle tillösa sig
af kronan, icke är tillräckligt högt, utan vill till den summa, eom
förut är öfverenskommen mellan kronan och staden, äfven lägga
den ersättning för inqvarteringsskyldighetens upphörande, som
staden skulle erlägga, och som finnes angifven i punkten q af
detta betänkande.

Jag skall be att i största korthet få söka taga herrarne ur

51 N:0 44.

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

den villfarelsen, att dessa tomter, som nu erbjudits staden till Om uppiulösen,
äro af något synnerligt värde för staden. De komma förande af
kanske icke att blifva det under flere mansåldrar. Herrarne nya kaserntorde
finna af den karta, som är vidfogad den kongl. propositionen, eta^ss^nent
att det är i den östra delen af staden, som det af statsrevisorerna (Forts )

vid ett par tillfällen utdömda kasernetablissementet är förlagdt.

Tomtens areal utgör omkring 68,000 qvadratfot. Nu har staden
förbundit sig att. för dessa 68,000 qvadratfot, jemte ett vester om
staden beläget markområde, jemte några andra småbitar, till
staten erlägga en summa af 498,000 kronor samt derjemte anlägga
en ny väg ut till det blifvande nya husaretablissementet,
så att man med all säkerhet kan påstå, att staden, för att få
Kronprinsens husarregemente dit förlagdt, skulle komma att erlägga
eu lösepenning af 550,000 kronor. Nu hafva värderingsmännen
satt priset å dessa tomter i den östra delen af staden,
der den nuvarande kasernen är belägen, till 3 kronor per qvadratfot.
Jag ber att få upplysa herrarne derom, att för många år
tillbaka, då försäljning af tomter i en stadsdel, som kallas Rörsjöstaden,
beslöts — en del af herrarne känna utan tvifvel till,
hvar dessa tomter äro belägna; de hafva ett utmärkt fördelaktigt
läge mellan stadens båda infartsvägar, mellan Södervärn och
Ostervärn — åsatte stadsfullmägtige och drätselkammaren dessa
tomter ett minimipris af 80 öre per qvadratfot för de mindre väl
belägna och, enligt hvad jag vill minnas, 1 krona per qvadratfot
för de mera väl belägna tomterna. Men oaktadt dessa tomter
varit utbjudna till köp en lång följd af år, är det ännu endast
eu mycket liten del deraf, som blifvit försåld och bebyggd. Ännu
återstå många tunnland tomter i denna stadsdel, som drätselkammaren
ej kunnat försälja. Jag vill nu hemställa till herrarne,
om det är rätt och billigt att värdera dessa till inköp af Malmö
stad ifrågasatta tomter, hvilka äro belägna i en utkant af staden,
ehuru visserligen invid östra infartsvägen, efter 3 kronor per
qvadratfot. Jag är fullt förvissad om, att norra sidan af dessa
tomter icke skall komma att bebyggas förrän i en långt aflägsen
framtid, och att dem, som då "kommer att bebygga dem, icke
skall kunna betala ens så högt pris, som gäller å tomter i Rörsjöstaden.

Vidare har man i värderingsinstrumentet upptagit en egendomlig
post, nemligen ersättning af dem, som komme att åtaga
sig nedrifniugen af dessa gamla kasern- och stallruckel. Värderingsmäunen
anse nemligen, att betalning skulle erläggas med
18,239 kronor för rättigheten att få rödja af platsen och använda
materialiet i de gamla byggnaderna. Huru i all verlden bär
man kommit till en sådan siffra? Det kan jag icke fatta. Dessa
byggnader, mine herrar, äro till stor del uppförda af råsten. (Jag
vet icke, om detta uttryck råsten användes i hela Sverige eller
om det blott förekommer i Skåne, men dermed mena vi formad

N o 44.

Om uppförande
af
nya kasernetablissement

m. m.
(Forts,)

52 Onsdagen den 2 Maj, f. m.

lera, endast torkad, icke bränd.) Det är således lerväggar i flera
af dessa byggnader. Hvad finnes det för värde i ett sådant
material? Man har likväl värderat det till öfver 18,000 kronor.
Som en motsats härtill vill jag blott påpeka, att då teaterbyggnadskonsortiet
här i Stockholm utfärdat kungörelse om borttagande
af den kongl. teatern, var det med nöd man kunde finna någon,
som var villig att åtaga sig denna nedrifning, med rättighet att
till största delen behålla materialist. Det dröjde länge, till dess
man ändtligen lyckades finna en byggmästare, som åtog sig detta
arbete mot en ersättning af 20,000 kronor. Han lärer ändock
hafva förlorat på affären. Huru skall man då kunna begära, att
de personer, som skola nedrifva de ifrågavarande byggnaderna
i Malmö och rödja platsen, der de stått, derför skola betala 17,000
kronor? Det är väl en orimlighet.

Inom stadsfullmägtige, der denna fråga vid flera tillfällen
varit under behandling, har alltid funnits eu mycket stark minoritet,
som yrkat afslag å den af Kongl. Maj:t gjorda framställningen.
Jag är nästan öfvertygad om, att, för den händelse
Riksdagen beslutar att antaga det förslag, som statsutskottet framlagt
under punkt q), stadsfullmägtige icke skola gå in på denna
framställning.

Nu har man, som jag för eu stund sedan nämnde, beräknat
hela kostnaden för samhället till 550,000 kronor. De tomter,
eller rättare sagdt markområde, som ligger i vester, eller den så
kallade fortifikations- och kommendantsängen, kan icke få något
värde som byggnadstomter, tv staden utvidgar sig icke åt det
hållet, och vidare är detta område så beläget bakom Kungsparken
och kanalen, att det måste betraktas som eu mark, som icke för
staden är af något värde eller kan bereda den någon inkomst.
Om man värderar dessa tomter och markområden till 200,000
kronor — det är högt taget, mi ne herrar! — så återstår ändock
ett belopp af 350,000 kronor. Man kan väl icke säga, att Malmö
stad ej skulle få vidkännas någon kostnad, när staden får betala
denna summa.

Vidare vill jag, såsom ett bevis för samhällets offervillighet
i fråga om att få militär, nämna, att förutom denna inköpsfråga,
på hvilken stadsfullmägtige i Malmö nu gått in, är Malmö samhälle,
i enlighet med af stadsfullmägtige fattade beslut, beredvilligt
att, för den händelse en infanteriskola på 150 man kommer
att förläggas i Malmö, för denna skola uppföra kaserner, hvilka
beräknats medföra en kostnad af 150,000 kronor. Vidare är
samhället beredvilligt att för detta ändamål upplåta en jordareal
på 18,000 qvadratmeter, och, mine herrar, detta är icke sådan
jord, som för staden saknar värde, utan det är ett område, som
utgör en del af stadens bästa byggnadsplats, beläget strax bakom
södra förstaden.

Hvad inqvarteringsskyldigheten beträffar, har en min kamrat

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

63 N o 44.

på malmöbänken för eu stund sedan utförligt motiverat vår åsigt Om uppi
denna fråga, och jag anser mig icke behöfva upprepa något af förande af
hvad han yttrat. Jsg har emellertid med dessa siffror sökt, såvidt
i min förmåga står, taga Andra Kammaren ur den villfarel- m m
sen, att Malmö stad icke skulle få betala något för att få rege- (Forts)
mentet dit förlagdt. — Man har antagit, att dessa tomter, som
staden får, skulle fullständigt uppväga de kostnader, som äro
förenade med detta beslut. Jag antager dock, att de personer,
som vilja taga skäl, skola gifva mig rätt deruti, att förslagets
antagande skall komma att medföra en dryg kostnad för staden.

Med den uppfattning, jag alltid har haft, från det att frågan
kom på tal, med afseende å städernas begär att få regementen
sig tilldelade, skulle jag naturligtvis helst se, att Riksdagen antoge
det förslag, som är framlagdt under punkten q), ty derigenom
skulle, enligt min vissa öfvertygelse, Malmö stad besparas stora
utgifter. Jag skall dock icke göra något yrkande, vare sig i det
ena eller andra hänseendet. Det är kammaren, som här får
bestämma.

Herr Nilsson i Skärhus: Herr talman, mine herrar! Då herr
Lasse Jönsson redan så tydligt redogjort för statsutskottets mening,
då detta ärende der förevar, skall jag icke inlåta mig på bemötande
af något utaf det, som af representanterna från de skilda
orterna blifvit framstäldt, helst som vi inom utskottet behandlat
denna fråga hufvudsakligen ur den synpunkten, att vi i de flesta
fall ville åt Kongl. Maj:t öfverlemna att bestämma, hvar de skilda
regementena borde förläggas. När nu denna stora fråga förevar
inom utskottet och vi sågo, hvilka höga belopp begärdes för uppförande
af dessa kasernctablissement, hvilka alla komma som en
följd af urtima Riksdagens beslut, belopp, som sammanlagdt
uppgingo till omkring 4 millioner kronor, så verkade visserligen
detta temligen afskräckande. Men genom de långt gående
anbud, som gjordes från de särskilda orterna, blef denna summa
betydligt reducerad.

Men det är en annan omständighet, som jag särskildt fäste
mig vid, då vi behandlade detta ärende inom utskottet. Jag
skall icke uppehålla mig dervid, huruvida öfriga kaserner böra
förläggas på det ena eller andra stället; jag vill blott yttra några
ord i frågan, såvidt den rörer Upsala.

Då vi i riksdagstrycket fingo oss meddelade de läkareintyg,
som der äro införda, gjorde de på oss ett mycket starkt intryck,
enär der är vidrörd eu så ömmande omständighet, som att i närheten
af det föreslagna exercisfältet finnes ett hospital för sinnessjuke.
Jag kan icke underlåta att till protokollet låta anteckna
denna omständighet, som eljest icke blifvit under diskussionen berörd,
på det att herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet,
som har denna fråga om hand, måtte taga densamma i

N:0 55. 54

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

Om uppförande
af
nya kasernetablissement

m. m.
(Forts )

noggrant öfvervägande. Läkarne hafva förklarat, att skjutningen
på detta fält verkar så menligt på de sinnessjuke, att de springa
och gömma sig i hörnen af rummen och att de, när de höra
skotten der ute, föreställa sig, att det är de^as anhöriga, som nedskjutes
och att snart turen skall komma till dem sjelfva. Det är
allmänt kändt, att denna förfärliga sjukdom för närvarande hastigt
griper omkring sig och att procenttalet sinnessjuke ökas för
hvarje år. Man bör vidare i detta fall taga hänsyn dertill, att
kanske många, som genom god vård kunnat förbättras, i stället
genom denna ständiga oro försämras, så att ingen förbättring
vidare är möjlig. Det är detta, jag velat uttala, innan kammaren
fattar sitt beslut.

I sammanhang härmed kan jag icke heller underlåta att framhålla,
att man i denna fråga äfven torde böra taga hänsyn till
det förhållandet, att i denna universitetsstad vistas ett antal af
vår ungdom, uppgående till mellan 1,000 och 1,500, och att dessa
möjligen skulle komma att uppfostras till stor del i sällskap med
den militärcorps, som der skulle komma att förläggas. Hvilken
uppfostran skulle då dessa våra ynglingar få? Skulle det månne
blifva en sådan, som för deras framtid vore gagnelig och som
stode i öfverensstämmelse med de fordringar, som man i vår tid
ställer på uppfostran? Det vill jag lemna derhän. För egen del
anser jag dock, att det ej alls öfverensstämmer med lagarne för
uppfostran att sammanföra detta stora antal militärer med den
studerande ungdomen.

Det är endast detta, jag velat beröra. Jag skall eljest icke
ingå i några bevis i fråga om rätta platsen för militärens förläggande
för öfrigt; utan jag har blott velat uttala detta till den
kraft och verkan det kan hafva med afseende å det beslut, som
kommer att fattas vid denna frågas slutliga afgörande. För öfrigt
skall jag, herr talman, be att få yrka bifall till utskottets framställning.

Herr Skyttel En talare har under debatten yttrat, att från
Malmö stads sida icke med en rad angifvits, att staden afsett att
vinna befrielse från inqvarteringstungan genom de uppoffringar,
den åtagit sig, i syfte att bidraga till uppförande af kasernetablissement
för Kronprinsens husarregemente i Malmö. För att vederlägga
detta påstående skall jag taga mig friheten att ur Malmö
stads fullm ägtiges handlingar meddela innehållet af den kalkyl,
som af den utaf stadsfullmägtige i ärendet tillsatta komité uppgjordes
öfver hvad staden skulle vid eu uppgörelse med kronan

komma att i angifna syftet utbetala. Denna kalkyl upptager föl jande

poster:

»husaretablissementet.................................... kr. 152,000: —

ridhusbyggnaden......................................... » 4,000: —

sjukhusbyggnaden........................................ » 40,000: —

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

65 N:0 44.

fotexercisfältet............................................. kr,

fortifikations- och kommendantsängarne............ »

citadellet med slottsqvarnsn............................ »

aflösning för afgälden för östra delen af bastionen

Nyköping.............................................. »

Björkmanska tomten..................................... »

det å kartan med VI betecknade området......... »

» » » » VII » » ......... »

de » » » XV, XVI och XVII betecknade

områdena............................................... »

det å kartan med XIX och a betecknade området »

» » > » XIV och XV ■ » » »

inqvarteringen.............................................. »

eller i rundt tal 455,000 kronor. Denna summa har sedermera
höjts till 498,000 kronor.

Jag skall likaledes ur stadsfullmägtiges handlingar citera en
punkt uti eu af Malmö drätselkammare, angående ifrågavarande
ärende till stadsfullmägtige i Malmö aflåten skrifvelse. Denna
punkt lyder så: »Med de sålunda antagna värdena och kapitaliseringen
skulle staden alltså hafva att erlägga ett belopp af
366,098 kronor 68 öre, hvaraf 3,980 kronor, eller i rundt tai

4.000 kronor, skulle tillfalla kongl. fortifikationens besparingskassa
och återstoden 362,098 kronor 68 öre tagas i anspråk för uppförande
af ett nytt husaretablissement, men med hänsyn till de
fördelar, staden kunde anses ernå dels genom att få de obestämda
förhållandena angående åtskilliga af de till stadens disposition
upplåtna områdena reglerade och att slippa från de utgifter, den
för närvarande finge vidkännas för inqvartering af en del af garnisonen,
dels ock genom att» etc.

Stadsfullmägtiges beslut formulerades derefter på följande
sätt: »att staden, under förutsättning att tre sqvadroner af Kronprinsens
husarregemente jemte regementets chefsexpedition och
förvaltningsdirektion fortfarande blefve här förlagda och ett nytt
etablissement för dessa sqvadroner å Engeströmska lyckan uppfördt,
ville till Kongl. Maj:t och kronan erlägga ett belopp af

400.000 kronor och till kongl. fortifikationens besparingkassa ett
belopp af 4,000 kronor, mot det att staden tillerkändes full eganderätt
till alla i ärendet omförmälda, kronan tillhöriga byggnader,
tomter och jordområden jemte öfriga möjligen icke omnämnda
delar af den egentliga stadens fästningsverk å norra fronten,
norra glacisen samt bastionerna Nyköping och Norrköping, hvilka
enligt 1805 års raseringsplan blifvit Kongl. Maj:t och kronan förbehållna,
allt med tillhörande kanaler och grafvar samt för framtiden
befriades från alla de afgifter, för hvilka ersättning blifvit
i nämnde summor inberäknade, äfvensom från skyldigheten att
tillhandahålla plats för garnisonens skj utöfningar.»

Det synes mig, som om man, med dessa förhållanden för

73,000: — Om upp51,
000: — förande af
36,000: -- "fa kasern7
etablissement

m. m.

760: (Forts.)

7: 40
300: —

400: —

400: —

2,440: —

2,000: —

92,000:—»

N:0 44. 56

Onsdagen den 2 Maj, f. tc.

Om upp- ögonen, näppeligen har skäl att påstå, att från stadens sida icke
förande af med en råd framhållits, att staden åsyftade att vinna befrielse
rtUhrxÅrm*'': ^IKlvarteringsbördan. Jag tror tvärtom, att detta framhållits
m/m em 1 bestämds och i så oförtydbara ordalag, att det icke kan missions.
) förstås. Det är alldeles tydligt, att ersättningen för inqvarteringens
aflösning ligger i summan 498,000 kronor. Det är derför
också alldeles tydligt, att, om man nu fordrar ytterligare betaldt
för aflösningen, fordrar man betalning två gånger för en och
samma sak. Jag föreställer mig, att detta icke är meningen och
att det icke heller kan blifva kammarens beslut. Då den punkt
ioredrages, som upptager den af mig nu berörda frågan, torde
från annat håll yrkande om afslag å berörda punkt komma att
framställas. I annat fall skall jag då sjelf taga mig friheten framkomma
med ett sådant yrkande.

Häruti instämde herr Dieden.

Herr Boethius: Jag skall icke förlänga diskussionen om de
särskilda detaljfrågorna. Men jag har måst begära ordet för att
förklara det yrkande, som jag kommer att framställa. Jag instämde
nyss med herr Petri deri, att denna sak borde afgöras
endast efter militära grunder. Det synes mig nemligen vara en
betänklig sak, om Riksdagen genom sitt sätt att behandla den
ekonomiska frågan binder Kong!, Maj:t med afseende på detaljerna
af de rent militära anordningarna. Jag vill visst icke förneka,
att Riksdagen i vissa fall kan hafva rätt att uppställa vilkor,
men ett sådant fall föreställer jag mig här icke föreligga. Här
är afgjordt genom urtima Riksdagens beslut, att kasernbyggande
skall ega rum. Det är nu fråga om att tillämpa dessa beslut
och anordna kasernerna, och detta synes mig böra falla inom den
militära fackkunskapen. Nu hafva emellertid åtskilliga motionärer
velat binda Kong!. Maj:t i detta fall, genom att göra såsom vilkor
för anslaget, att kasernerna skola blifva förlagda der och der.
Detta synes mig vara ett betänkligt prejudikat. Statsutskottet
har nu icke följt dem, utan har lemnat Kongl. Maj:t fria händer
— i orden. Tv praktiskt har dock utskottet, synes det mig,
slagit in på samma väg, dä utskottet beräknat bidragen från
kommunerna efter de högre anbudeni vissa fall. Följden deraf måste i
vissa fall blifva, antingen att Kongl. Maj:t rättar sig efter dessa
anbud och således blir bunden i fråga om de militära detaljerna,
eller också att Kongl. Maj:t i brist på tillräckliga medel måste
uppföra dessa etablissement på ett sätt, som Kong!. Maj-t anser
mindre tillfredsställande ur militär synpunkt. Jag kommer derför,
när vi komma till de särskilda punkterna, att yrka bifall till herr
Casparssons reservation i de fall, som angå beräknandet af bidragen
från kommunerna. Herr Casparsson har instämt med utskottet
derutinnan, att han gått in på 8 procents nedsättning,

Onsdagen den 2 Maj, f. m. 57

men han skiljer sig deruti, att han beräknat bidragen från kommunerna
såsom de af Kongl. Maj:t beräknats. Detta har jag ansett
mig böra gifva till känna, för att förklara det yrkande, som
jag sedermera kommer att göra.

Herr Hammarskjöld: Herr talman, mine herrar! En ledamot
af statsutskottet har för en stund sedan försvarat nämnda
utskotts åtgörande i hvad beträffar nedprutning af kostnaderna
med 8 procent på de af Kongl. Maj:t begärda anslagen, och han
har som skäl för denna nedprutning hufvudsakligen anfört,
att i allmänhet byggas kasernerna bär i Sverige alldeles för dyrbart
och spatiöst. Det kan nu icke vara ogrannlaga af mig att
vid detta tillfälle omnämna, att jag, jemte en annan arkitekt här
i Stockholm, haft statsutskottets uppdrag att genomgå och granska
alla dessa kasernritningar, särskildt i syfte att undersöka,
huruvida de voro tilltagna i större skala, än behofvet kräfde. Vi
hafva åt detta arbete egnat ganska mycken tid. Vi hafva genomgått
hvarje ritning noggrant och till statsutskottet afgifvit ett utlåtande,
i hvilket vi, båda fullkomligt eniga, uttalat, att vi icke
kunnat finna, att ritningarna äro uppgjorda på något sätt, som
skulle kunna klandras för att vara hvarken för dyrbart eller för
storartadt i något hänseende; utan vi hafva tvärtom ansett oss
nödgade att afgifva det omdömet, att ritningarna visa, att deras
författare lyckats lösa sin uppgift på ett ovanligt lyckligt sätt, så
att allt, hvad som nödvändigt behöfves, också åstadkommits, men
ingenting derutöfver. När det då säges, att kasernerna i allmänhet
i Sverige byggas för dyrbart, och nu särskildt för de här
föreslagna kasernerna föreslås en nedprutning i kostnaden med
8 procent, derför att de skulle vara större än som behöfves, måste
jag för min del protestera mot det påståendet. Jag får erkänna,
att jag gick till arbetet rent af med den förutfattade meningen,
att alltsammans var för storartadt tilltaget, och jag trodde, att det
skulle blifva oss ganska lätt att påpeka sätt, hvarpå besparingar
skulle kunna göras. Men det var oss omöjligt. Särskildt beträffande
de vigtigaste byggnaderna, sjelfva kasernerna, funno vi, att
det var sparadt på utrymmet, så långt någonsin var möjligt. Vi
tänkte att vi möjligen skulle kunna göra anmärkningar mot korridorernas
storlek. Vi tyckte att de voro alltför breda. Men när
vi vända oss till de militära myndigheterna, fingo vi den upplysningen,
att de voro tilltagna så pass stort just af sparsamhetskänsyn,
för att kunna i dessa breda korridorer inrymma beväringen,
för hvilken annars måste byggas särskilda logement. I det
skriftliga uppdrag, vi fingo, både statsutskottet icke föreskrifvit,
att vi skulle granska kostnadsförslagen, och vi ansågo oss icke
heller skyldiga att om dem afgifva något skriftligt yttrande. Likväl
genomgingo vi dem, så långt tiden medgaf, och vi ansågo,
att det väl fans poster, på hvilka besparingar kunde göras, men

N:0 44.

Om uppförande
af
nya hägernetablissement

m. m
fForts.)

N:0 44.

Om uppförande
af
nya kasernetablissement

m. m.

(Forts )

58 Onsdagen den 2 Maj, f. m.

att dessa poster icke voro högre och kostnadsförslagen i sin helhet
icke högre beräknade, än som klokheten bjöde. Ty om regeringen
hade framkommit med förslag, beräknade så lågt som möjligt,
och det sedan vid utförandet skulle visat sig, att den beräknade
kostnaden icke räckt till, så vet ju litet hvar, att Riksdagen
icke så särdeles nådigt upptager dylika efterkraf. Jag kan derför
för min del icke finna annat, än att det är olyckligt, att statsutskottet
vill så der i klump afpruta 8 procent, på hvad som har
beräknats. Ty min tro är den, att det icke är möjligt att åstadkomma
så stora besparingar på byggnaderna.

När jag nu måste så uttala mig om denna jemförelsevis låga
siffra af 8 procent, kan jag icke annat än uttala mitt ändå djupare
beklagande af, att man i afseende på byggnaderna för Norrlands
dragoner kunnat företaga en afprutning af icke mindre än
30 procent. Ty man behöfver icke begripa mycket, knappast
något, af byggnadsfrågor för att dock kunna förstå, att man icke
kan sätta ned ett kostnadsförslag med 30 procent och sedan utföra
byggnaderna för återstoden. Det är och förblir alldeles omöjligt.
Jag skulle kunna förstå denna afprutning, om meningen
vore att göra det fullkomligt omöjligt för regeringen att åstadkomma
detta kasernetablissement, men det har dock väl icke varit
statsutskottets mening; och när så är, kan jag icke annat än beklaga,
att utskottet kommit till ett sådant resultat; och jag önskar,
att detta icke måtte blifva kammarens beslut.

Herr vice talmannen Danielson: Herr talman, mine herrar!
Jag har begärt ordet med anledning af den siste talarens yttrande,
då han framhöll, att det vore omöjligt att göra de af statsutskottet
föreslagna besparingarna på Kongl. Maj:ts förslag, emedan,
som han sade, hvar och en, som vore något kunnig i byggnadsvägen,
skulle kunna begripa, att det vore omöjligt att nedsätta
beloppet. — Jag förvånar mig att höra honom nu yttra sig så,
då jag haft förmånen att under hand tala vid honom, och han
då ansåg, att just i afseende på detta Norrlands dragonregemente,
som han nu slutligen nämnde, ganska betydliga belopp skulle
kunna besparas. Och jag hemställer till herrarne, om icke det är
förhållandet.

Denna kasern, som skulle byggas för 140 man, skulle komma
att kosta 171,000 kronor eller 1,220 kronor för hvarje man.
Vi hafva byggt kaserner i Stockholm, vackra kaserner; och vi hafva
byggt dem dyrt, påstår man, betydligt mera kostsamt än nödigt
vant. Men dessa hafva dock ej kostat öfver 1,000 kronor per
man. Men i Norrland skulle vi bygga så dyrbart, att kostnaden
uppginge till 1,220 kronor per man. De öfriga byggnaderna af
betydelse äro afsedda att byggas af trä, nemligen ett exercishus
för 140 man för en kostnad af 31,800 kronor, ett ridhus för
57,600 kronor, ett vinterstall för 151 hästar för 75,000 kronor.

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

69 N:0 44.

Jag hemställer till eu hvar af herrarne, som är landtman och Om uppnågot
sysslat med träbygnader, huruvida det är tänkbart, att det förande af
skall behöfvas för 151 hästar en byggnad af trä för 75,000 kro- nya kasernnor.
Det förefaller mig verkligen orimligt dyrt. Vidare: ettsom- eaWJws^wew
marstall för 42,000 kronor, ett sjukstall för 5,300 kronor, en sko- (Forts.)
smedja — som är afsedd att byggas af trä — för 7,600 kronor,
en barackbyggnad för 24,000 kronor, kokhus och vagnbod för
9,600 kronor, uthus för 7,500 kronor, reparationer för 5,000 kronor,
ett vattenuppfordringsverk 13,000 kronor, vatten och aflopp

23.000 kronor, oljemålning 2,773 kronor. Och efter allt detta

kommer också en post »diverse, 24,226 icronor». År det ej då

tydligt, att utskottet haft skäl att i detta fall föreslå en betydlig
nedsättning? De förslag, som föreligga, afse kasernbyggnadsarbeten,
förutom för Norrlands dragonregemente och Norrlands
trängbataljon äfven i Malmö, Ystad, Helsingborg, Kristianstad,

Upsala och Jönköping; och för dessa byggnader upptagas »diverse
utgifter» till ej mindre än 167,000 kronor. Kan man då undra

på, om man ansett en nedsättning med 8 procent vara nöd vändig? Hvad

nu särskilt beträffar Norrlands dragonregemente, så
bör man komma i håg, att, enligt Kongl. Maj ds proposition vid
urtima riksdagen, nödiga utvidgningar af etablissementet på Frösön
för tre nya värfvade sqvadroner till Jemtlands dragonregemente
skulle betinga en kostnad af endast 175,000 kronor. Detta
gör något öfver 58,000 kronor för hvarje sqvadron; således borde
det för 5 sqvadroner ej behöfvas mer än 291,000 kronor. I alla
fall har nu utskottet höjt beloppet till 350,000 kronor — då måtte
det väl vara tillräckligt. Man säger nu visserligen, att byggnaderna
på Frösön voro i förfallet skick och ej värda mycket. Men
skilnaden mellan 291,000 kronor och 350,000 kronor är nära

60.000 kronor, och det är ju icke obetydligt. Jag tror verkligen,
att utskottet haft goda skäl för sin nedprutning.

Det förundrar mig, att den siste talaren yttrade, att hans
uppfattning vore, att ingenting kunde besparas, och han menade,
att man ej behöfde vara byggnadskunnig för att inse det. Jag
tror för min del, att de, som haft något att syssla med träbyggnader,
godt kunna begripa, att här är beräknad för hög summa.

Jag tror ej, att kammaren fått den uppfattningen, att utskottet
gått för hårdhändt till väga, i synnerhet som det äfven velat
tillstyrka Kongl. Maj:ts begäran att få disponera hela detta belopp
för att företaga jemkningar och med det öfverskott, som kan uppstå
på ett ställe, fylla en brist, som möjligen uppkommer på ett
annat ställe. Byggnaderna skola uppföras på 5 år; då behöfver
arbetet ej forceras så mycket. Om man bygger varsamt, kan det
blifva billigare; bygger man deremot hastigt, blir det dyrare.

Jag tror, som sagdt, att utskottet haft goda skäl för sitt förslag.
Det, skulle förundra mig, om kammaren ville sönderslita

N o 44. 60

Onsdagen den 2 Maj, f. in.

Om uppförande
af
nya kasernetablmement

m. m.
(Forts.)

utskottets hemställan. Göra vi det, få vi ofantligt svårt att reda
oss i dessa vigtiga frågor. Men jag är öfvertygad, att det går
bra i hop, om Kongl. Maj:t får det belopp utskottet föreslagit, så
mycket mer, som jag antager, att Kongl. Maj:t kommer att —
och det är, enligt mitt förmenande, ett både möjligt och lämpligt
sätt att gå till väga — sedan Kongl. Maj:t bestämt de olika förläggningsorterna
för etablissementen, på en gång infordra anbud
att bygga och i ett sammanhang pröfva hela frågan. Kongl.
Maj:t kan då öfverskådligt se, huru det är bäst att bygga. På
detta sätt tror jag att saken godt kan ordnas.

Jag yrkar derför bifall till utskottets hemställan.

Herr Hammarskjöld: Jag beklagar, att herr vice tal mannens

eljest så goda minne denna gång svikit honom, då han
skulle citera hvad jag yttrat. Han har enskildt frågat mig om
min mening angående kostnaderna. Jag har svarat, att jag nog
trodde, att någon besparing skulle kunna göras, men ej öfver 100
ä 150 tusen kronor på alltsammans. Jag har ej yttrat mig om
Norrlands dragonregemente och de 30 proc., ty dessa hade vi ej
då reda på, emedan utskottets betänkande ej dä fans tillgängligt.
Jag fortfar att fasthålla, att det är otänkbart, särskildt hvad detta
regemente beträffar, att utföra byggnaderna för den kostnad utskottet
föreslagit.

Herr Hedin: Jag vill icke sönderslita statsutskottets betänkande,
utan önskar, att det som ett helt måtte — förkastas.

Jag skall anhålla, i betraktande af icke blott frågans egen
beskaffenhet, utan i synnerhet dess antecedentia och den skepnad,
i hvilken den af utskottet blifvit till afgörande framlagd, att få i
största korthet motivera nyssnämnda mitt yrkande och mitt
votum.

Statsutskottet har erinrat om, att den fråga, om hvilken vi
nu hafva att besluta, är en konseqvens af den urtima Riksdagens
beslut. Denna erinran förekommer i utskottets utlåtande på
sid. 17.

Ja, det är sant; det är eu konseqvens, att nya kaserner
måste anskaffas, men det är icke en konseqvens, att man dervid
skall gå till väga så, som utskottet sagt på sid. 18 i sitt betänkande,
då det anser, att frågan om förläggningsplatserna är
ett ämne, som lämpligast bör öfverlemnas till Kongl. Maj:ts pröfning.
Det är i all synnerhet detta utskottets uttalande, som gör,
att jag för närvarande icke kan komma till annat resultat, än det
nyssnämnda yrkandet: att Riksdagen måtte för närvarande afslå
såväl Kongl. Maj:ts proposition som utskottets förevarande hemställan.
Häri ser jag begynnelsen till en ny riksdagspraxis, som
skulle kunna blifva af den äfventyrligaste konseqvens för Riksdagens
magt. Hvad skall man säga sedermera, om enahanda

Onsdagen den 2 Maj, t. m.

‘il N:0 44.

yrkande kommer att framställas i afseende på andra storartade Om uppanläggDingar,
t. ex. fängelsebyggnader, hospitalsbyggnader och förande af
sådant, i fall man nu säger, att Riksdagen bör lemna i Kongl. ^uks^^t
Maj:ts hand att afgöra, hvar statens byggnader skola läggas, och m m

blott ställer klumpsummor till Kongl. Maj:ts förfogande? Jag bär Forts )

förestält mig, att statsutskottet i sjelfva verket näppeligen kan
sjelf gilla den princip, det uttalat i de ord, jag nyss läste upp.

Jag har sökt förklaringen deruti, att statsutskottet, nedtryckt af
en otrolig arbetsbörda, har måst på det sättet skjuta undan eu
sak, som utskottet icke under förevarande förhållanden har förmått
att tillräckligt i detalj pröfva, och sålunda måhända mot
sin egen vilja tillstyrkt Riksdagen att beträda en äfventyrlig väg.

Jag finner det alldeles förklarligt, om statsutskottet saknat tillräcklig
tid för att ingå i pröfning af de olika förläggningsorterna
och taga den hänsyn till de af enskilda motionärer väckta förslag,
som de, enligt mitt förmenande, förtjenat. Det vore alldeles icke
underligt. Herr talmannen erinrar sig nog, att utom den kongl.
statsverkspropositionen, som är ett vidlyftigt och medför ett vidlyftigt
arbete, hafva sedermera till Riksdagen aflemnats icke mindre
än 69 framställningar från Kongl. Maj:t. Utaf dessa bära
icke mindre än 33, d. v. s. inemot hälften af antalet, datum efter
begynnelsen af februari månad. De äro daterade i februari,
mars och april månader detta år. Jag skall anföra några
exempel!

Den mycket vigtiga och svårlösta frågan om beredande af
tillfälle för mindre bemedlade att förskaffa sig egna jordbruk
framlades i en kongl. proposition, som icke kunde remitteras i
denna kammare förr än den 14 mars; förslaget till förändringar
i grufvestadgan remitterades äfvenledes den 14 mars, förslaget om
pröfningskommissioner den 31 mars, om inköp af enskilda jernvägar
remitterades den 21 mars och frågan om de nya kasern -byggnaderna den 16 mars.

Det skulle vara i hög grad obefogadt att mot ett utskott,
som haft en sådan arbetsbörda, som statsutskottet nu haft, rigta
några förebråelser derför, att det till äfventyra funnit sig urståndsatt
att taga under behandling frågan om de rätta och lämpliga
platserna för dessa kaserner. —- Jag gör det icke! Tvärtom hyser
jag verklig beundran för statsutskottets arbetskraft och de
resultat, som under ogynsamma förhållanden i allmänhet derifrån
framlagts. Men vi andra hafva rätt att förbehålla oss något mera
betänketid och att motsätta oss tillämpningen af en sådan princip,
som den, statsutskottet uttalat på sid. 18 i dess betänkande,
hvarigenom man blott skulle kasta penningar i händerna på
Kongl. Maj:t och sedan lemna honom full frihet att handla som
honom för godt synes i en fråga, der det dock är så konstateradt
som det är visst och sant att solen lyser, att i vissa fall
alla och särskildt de af krigsstyrelsen sjelf anförda sakskäl talat

N:o 44. 62

Om uppförande
af
nya kasernetablissement

m. m.
(Forts.)

Onsdagen den 2 Maj, t. m.

för eu viss förläggningsort och dock vederbörande beslutat välja
en annan sådan, bvilket förhållande icke kan förklaras på annat
sätt, än att mot de sakskäl, som af sakkunnige anförts, står på
andra sidan ett — nomen proprium!

Jag anhåller, herr talman, om afslag.

Herr Lasse Jönsson: Jag kan ej underlåta att uttala
en varning för att afslå statsutskottets förslag. Ej tjenar man
vare sig utskottet eller Riksdagen med ett sådant afslag, ty
det skulle försvåra, ej underlätta frågans lösning. Det är verkligen
icke någon äfven ty rspolitik, som siste talaren velat påstå, att
bifalla utskottets hemställan; ty såsom hvar och en kan finna,
lemnas här ej någon allt för stor frihet åt Kongl. Maj:t, alldenstund
i en punkt är föreskrifvet, att dessa anslag ej få öfverskridas.
Kongl. Maj:t får således ej några så stora rättigheter, att
vi behöfva bäfva tillbaka derför. Jag hoppas derför, att kammaren
bifaller utskottets förslag och ej afslår detta, hvarigenom den
redan i och för sig svåra frågans lösning skulle ännu mera försvåras.

Öfverläggningen var slutad.

Derunder hade beträffande mom. a) yrkats dels bifall till utskottets
hemställan och dels afslag å såväl utskottets hemställan
som Kongl. Maj:ts framställning i denna del.

Herr talmannen gaf propositioner å hvardera af dessa båda
yrkanden och fann svaren hafva utfallit med öfvervägande ja för
bifall till utskottets hemställan. Votering blef likväl begärd och
företogs enligt följande nu uppsatta och af kammaren godkända
voteringsproposition:

Den, som bifaller statsutskottets hemställan i mom. a) af utlåtandet
n:o 65, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren afslagit såväl utskottets nämnda
hemställan som Kongl. Maj:ts framställning i förevarande del.

Omröstningen visade 149 ja mot 54 nej; och hade alltså utskottets
hemställan af kammaren bifallits.

Onsdagen den 2 Maj, f. m.

63

Som tiden nu var långt framskriden, uppsköts den vidare
behandlingen af förevarande ärende till kl. 7 e. m., till hvilken
tid kammarens ledamöter medelst utfärdadt anslag kallats att åter
sammanträda.

Kammarens ledamöter åtskildes kl. 3,28 e. m.

In fidem
Hj. Néhrman.