1894. Andra Kammaren. N:o 36

ProtokollRiksdagens protokoll 1894:36

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1894. Andra Kammaren. N:o 36.

Onsdagen den 25 april.

Kl. 7 e. m.

§ 1.

Fortsattes öfverläggningen angående lagutskottets utlåtande n:o 50,0m ändring af
i anledning af väckt motion om ändring i gällande bestämmelser i duande befråga,
om rätt att utträda ur svenska statskyrkan; ock lemnades dervid/*®’"”**4''”''...!,
ordet, enligt förut gjord anteckning, till aitZirådalr

svenska stats Herr

Grundell, som yttrade: Herr talman! Då jag vet, att flere dyrkan.
talare i denna fråga redan anmält sig, skall jag tillåta mig att yttra (Ports.)
endast några få ord.

Om det behöfliga och berättigade i den föreslagna lagförändringen
kar jag icke klifvit öfvertygad. Enligt bestående lag finnes redan eu
vidsträckt frihet att ur svenska kyrkan utträda och ansluta sig till
annat kristet trossamfund. Det torde vara en ytterst sällsynt företeelse,
att en person, som omfattar från svenska kyrkans lära afvikande
meningar, skulle stå så alldeles isolerad, att han bland mångfalden af
befiutliga främmande trossamfund icke skulle finna ett enda, hvars
lärouppfattning och ordningar han gillade, och till hvilket han förklarade
sig. vilja öfvergå. Men om någon verkligen befinner sig i en
sådan oafgjord ställning, så måtte väl detta häntyda på, att han ännu
behöfver någon betänketid, innan han träder ut ur den kyrka, inom
hvars sköte han blifvit född och fostrad. Men, säger man, här är fråga
om något mer, nemligen att lätta och påskynda deras utträde, som
afgjordt brutit med kristendomen, ja, stält sig på den rena gudsförnekelsens
ståndpunkt, och fördenskull vill man stryka epitetet
»kristen». Men, mine herrar, är det rådligt och rätt, är det värdigt
en kristen stat att legalisera sådana samfundsbild ningar, om hvilka
man kan befara, att de söka underminera grundvalarne, på hvilka en
kristen stat hvilar? Jag skall tillåta mig att citera några ord af en
erkänd auktoritet. Han säger:

»Vore det icke något onaturligt, om en stor stat vid sin lagstiftning
handlade, såsom vore folket, som han rättsligt sammanfattar, icke
kristet, eller om han måhända med hänsyn till en minoritet förbisåge
dem, som han har att tacka för den kristliga karakteren hos sitt folk i det
stora hela? Derför är det alltså eu sådan stats pligt, att han afpassar

Andra Kammarens Prot. 1894. N:o 36. 1

N:o 36. 2

Onsdagen den 25 April, e. m.

Om ändring a/sina lagstadganden efter folkets kristna karakter och söker att sätta
9stämmelser ''i ^em * harmoni med kristendomens grundsatser.»
fråga”™ rån Jag kan skedes icke, lierr talman, ansluta mig till utskottets hematt
utträda wrStällan.
svenska stats kyrkan.

Herr Hammarström: Den fråga, som här föreligger till behand (Forts.

) ling, är en mycket vigtig fråga. Utskottet har erinrat derom, att
densamma varit föremål för Riksdagens behandling sex särskilda gånger
på grund af motioner, som blifvit väckta såväl inom denna kammare
som inom medkammaren. Dessutom har utskottet erinrat derom, att
frågan varit före till följd af motion vid 1883 års kyrkomöte. Dessa
omständigheter synas mig innebära ett bevis derpå, att denna fråga
är en af de frågor, som icke hunna falla, förrän den får sin fullständiga
och nöjaktiga lösning.

Det klagas öfver den allmänt tilltagande oredan på det kyrkliga
området. Dermed menar man vanligen, att det är så otaligt många
olika uppfattningar af läran, och det torde väl få medgifvas, att eu fri
forskning äfven på det religiösa området med nödvändighet medför,
att man bildar sig särskilda uppfattningar med afseende å den ena
eller andra detaljfrågan af kristendomen. Yi veta litet hvar, att inom
hela skapelsen finnes en storartad mångfald. Det vore derför märkvärdigt,
om man skulle tänka sig, att på det rent religiösa området
allt vore på enahanda sätt formadt, liksom stöpt i en form, så att
ingen meningsskiljaktighet skulle ega rum. Det är såsom jag sade:
den fria forskningen och den fria tanken bilda sig olika uppfattningar
om saker och ting. Kristendomen är icke någon dogm, utan en lifsyttring;
den kommer i beröring med samvete och öfvertygelse, och då
man tager denna sak på allvar, då man ransakar och forskar rörande
kristendomens höga sanningar och betydelse, så kommer man naturligtvis
eller borde komma till någon öfvertygelse i de vigtiga spörsmål,
som innehållas i den heliga skrift. När man tänker sig möjligheten
af att genom tvångsbestämmelser hålla qvar inom kyrkans sköte sådana,
som hafva helt och hållet stält sig på den negativa ståndpunkten
med afseende å kristendomen, så begår man ett misstag, ty det skall
säkerligen icke lyckas att genom tvångsbestämmelser skapa öfvertygelse
hos menniskorna. Tvång på det religiösa området skapar endast
skrymteri.

En stor statsman har sagt, att »der samvetets och öfvertygelsens
magt börja, der slutar statens». Under den debatt, som egde rum i
denna kammare fredagen den 16 mars, yttrades några högeligen tänkvärda
ord af statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet. Det
var under öfverläggningen om den s. k. själavårdslagen. Nämnde
statsråd sade då (det återfinnes på sid. 13 i kammarens protokoll):
»det begäres blott och bart, att svenska statskyrkan lika väl som
hvarje annat kyrkligt samfund skall hafva något skydd emot påträngningar
af dem, som antingen genom uppenbart ogudaktigt lefverne
— märk väl, jag betonar uppenbart — eller hädelse mot Gud
- och gäckeri af sakramenten, eller fiendtligt uppträdande på öppet sätt
mot den kristna religionen, visa sig vara fiender till kyrkan». Detta

3 N:o 36.

Onsdagen den 25 April, e. m.

uttalande är klokt och ställer just den frågan, som här föreligger, i Om ändring af
sitt rätta ljus. gällande be Det

förefaller mig, som om det af motionärerna föreslagna sättetfH^a^rätt
vore det rätta sättet att undandraga sig påträngning af dem, som äroatt utträda ur
sådana, som statsrådet i det nämnda anförandet omförmälde. Man in- svenska statsvänder,
att kyrkan skall behålla dem för att med predikan och genom kyrkan.
ordet inverka på dessa, som sakna intresse för kristendomen och stält (Forts.)
sig, såsom jag nyss nämnde, på den negativa eller den rent förnekande
ståndpunkten, man invänder, att man bör hålla dem qvar i
statskyrkans sköte för att genom ordets predikan påverka dem och föra
de vilseförda till rätta. Om så vore, att man hade med hörsamma och
villiga lärjungar att göra, då kunde det vara någon utsigt att ernå
detta syftemål, men då de, i trots af allt hvad religionen bjuder, ställa
sig på en motsatt ståndpunkt, så är det uppenbart, att man har föga
hopp att på det sättet kunna utöfva något inflytande på dem till
bättring; men kyrkans ställning såsom kristen kyrka blifver klar, om
kyrkan har rätt att släppa ut från sig dem, som icke vilja hafva något
med kristendom att göra. Utöfvande af kyrkligt samfundslif förutsätter
väl kristendom, d. v. s. förutsätter hos en hvar såsom medlem
af kristen församling, att han sjelf vill vara och bekänner sig
vara kristen och icke förnekar kristendomens kardinalpunkter och
sjelfva hufvudlära. Genom att använda tvång på det religiösa området
vinner man icke det målet, som man önskar, att föra de vilseförda till
rätta. Den religionsfrihet, som vi hafva i vårt land, är, såsom vi alla
veta, numera vunnen genom ett långvarigt och segt arbete, och för min del
får jag säga, att jag hyser mycken vördnad för de män, som inom
Riksdag och regering medverkat till att vi i den delen erhållit hvad
vi ega — ty det kan icke förnekas, att detta mått ingalunda skadat,
utan tvärt om gagnat och bidragit till vårt folks sedliga lyftning och
höjning i moraliskt hänseende.

Utskottet har en mycket kort och kraftig motivering, i hvilken ''
jag till alla delar vill instämma, men jag vill derjemte tillägga, att,
när såsom nu är förhållandet, möjligheten är beredd för personer, som
omfatta främmande kristen troslära, att utträda ur den svenska statskyrkan,
så uppstår derigenom för dem, som icke hafva någon religion
alls, en frestelse att låtsas bekänna sig till en eller annan läroåskådning
för att sålunda komma ur kyrkan. För att icke inleda folk i en
dylik frestelse, synes det mig derför vara på sin plats att taga bort
den nu gällande bestämmelsen om skyldighet för den, som vill utträda,
att uppgifva ett visst trossamfund.

Den talaren, som sist på förmiddagen hade ordet, hade dervid åtskilliga
uttalanden, hvilka jag beklagar såväl för hans egen skull såsom
religionslärare som för hans embetsbröders skull, ty de visade
intolerans mot dem, som hafva från hans egen och kyrkans lära afvikande
meningar, ty man skadar sin ställning såsom lärare i stället
för att stadga den genom dylika ofördragsamma insinuationer. Jag
skall be att fä yrka bifall till utskottets förslag, och till stöd derför
åberopar jag 16 § regeringsformen, deri det, såsom vi veta, i början
heter: »Konungen skall rätt och sanning styrka» etc. och sedermera:

»ingens samvete tvinga eller tvinga låta, utan skydda hvar och en

N:o 36. 4

Onsdagen den 25 April, e. ra.

Om ändring afyid en fri utöfning af sin religion, så vidt han derigenom icke störer
gällande be- samhällets lugn och allmän förargelse åstadkommer»,
fråga om rätt *iar kan man val svara, att nu ifrågavarande personer icke hafva
att utträda urnågon religion och att derför detta grundlagsrum icke kan tillämpas
svenska stats- på dem. Deremot vill jag erinra, att de väl dock hafva ett samvete,
kyrkan, ocb <]e c|el-för böra skyddas af Kongl. Maj:t och den lagstiftande
(Forts.) magten.

Herr talman, jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr W-allbom instämde häruti.

Herr von Krusenstjerna: Äfven jag ber att få yrka bifall till
lagutskottets nu föredragna betänkande. Jag kan visserligen icke instämma
i samtliga de yttranden, som i motionen förekomma, och särskilt
kan jag icke dela motionärens uppfattning, att motståndet mot
den föreslagna lagändringen skulle förnämligast bero på farhågan, att
man derigenom skulle förlora nödiga medel till bestridande af aflöningen
till svenska kyrkans presterskap. Jag tror nemligen, att det
motstånd, som finnes mot denna ändring, har vida högre och bättre
motiv; men jag instämmer i allo i syftet af motionärens förslag och
har derför i likhet med nästan alla denna kammares ledamöter i utskottet
biträdt detsamma. Hvad som för mig dervid vant bestämmande
har varit just hänsyn till vår kyrka; ty enligt min föreställning är det
med vår statskyrkas sanna intresse och med kyrkans ära och värdighet
mest förenligt att icke söka i sitt sköte ängsligt qvarhålla personer,
som äro uppenbart fiendtliga mot och vilja lemna denna kyrka. Låt
dessa få lemna den, helst som de tvångsmedel, hvilka nu gällande författning
erbjuda, sakna allt egentligt praktiskt värde. Hvad är det,
som nu är stadgadt? Jo, för att få utträda ur kyrkan fordras att
uppgifva ett främmande kristet trossamfund, till hvilket man vill
öfvergå. Oafsedt att med de många skiftningar i religiösa öfvertygelser,
som kunna förekomma, och med den brokiga mångfald af olika
uppfattningar af kyrkliga dogmer, som finnas, det torde stundom vara
ganska svårt för en prestman att afgöra, om verkligen ett samfund,
till hvilket eu person vill öfvergå, är kristet eller icke, i följd hvaraf
olika uppfattningar i det hänseendet kunna vara rådande hos olika
prester, så behöfver den som vill utträda icke visa, att han verkligen
blifva upptagen i det af honom uppgifna samfundet. Det finnes sålunda
icke den ringaste trygghet för, att han låter upptaga sig i det
främmande trossamfundet, och äfven om han blir upptagen der, så
fins det intet tvång för honom att der qvarstå. Han kan lemna det
och öfvergå till något annat eller han kan lemna det utan att öfvergå
till något annat trossamfund, och någon säkerhet finnes det ju sålunda
icke för, att ej här i Sverige komma att finnas personer, som icke
tillhöra något främmande kristet trossamfund.

Det hufvudsakligaste skälet, som anförts mot förslaget, och som
mycket starkt framhölls af den talare, som på förmiddagen sist hade
ordet, var hans farhåga att genom antagande af denna lagändring
staten skulle uppgifva sin ställning såsom en. kristen stat. Ingalunda,
mine herrar, enligt min öfvertygelse; ty icke proklamerar väl staten

Onsdagen den 25 April, e. m. 5 5;o 36.

religionslöshet derigenom, att den icke kan sluta ögonen till för deto™ ändring af
faktum, att det fins menniskor, som icke vilja ansluta sig till något 9äUande *«-främmande kristet trossamfund, och som sålunda vilja — jag beklagar,f‘!£mmel,er*
att sådana finnas — men som vilja vara religionslösa. Lika litet pro-„™l«ra”/«r
klamerar staten detta genom att bereda möjlighet för dem att få svenska stattlemua
svenska kyrkan, som staten uppgifvit sin ställning såsom en fyrkan.
kristen stat derför, att den medgifvit, att i Sverige få finnas personer, (Forts.)
som icke äro kristna trosbekännare, men som detta oaktadt erhållit,
snart sagdt, alla medborgerliga rättigheter, som tillkomma andra. Icke
har staten härigenom uppgifvit sin ställning såsom kristen stat. Nej,
staten uppehåller sin ställning såsom kristen stat genom helt madra
medel och icke genom att ängsligt inom kyrkan söka qvarhålla personer,
som icke vilja vara der. »Religion^ non est religionem cogere»

— det tillhör icke religionen att söka framtvinga religion.

Den förste talaren såg i yrkandet på denna lagändring ett attentat
mot vår kyrka. Jag vill då erinra om, att en af de första motionärerna
i detta ämne för många år sedan var numera aflidne biskopen
Grafström, och ser man på dem, som inom kyrkomötet och kamrarne
biträdt de ofta återkommande förslagen i samma syfte som detta, så
räknar man bland dem personer, somliga tillhörande och andra stående
utom det svenska presterskapet, men om hvilka man får erkänna, att
de varit och äro den svenska kyrkans varmaste vänner. Jag hyser
icke den ringaste farhåga att ansluta mig till eu uppfattning, som har
sådana målsmän, och derför upprepar jag mitt yrkande om bifall till
lagutskottets betänkande i den föredragna punkten.

Häruti instämde herrar Truedsson, Svensson från Karlskrona,

Persson från Arboga, Olsson i Sörnäs, Hansson i Solberga, Zetterstrand,
Göthberg, Nyström, Halm och Anderson i Hasselbol.

Herr Ekman: En talare på förmiddagen, herr Hazén, började
sitt föredrag med att framhålla huruledes, om denna lagändring antoges,
_ hedendomen, såsom han sade, skulle komma att intaga en annan
ställning till kyrkan än förut.

Med »hedendomen» menade han naturligtvis — -såsom han senare
i sitt föredrag antydde — utilismen eller gudsförnekelsen. Ja, jag kan
gifva honom rätt deri, att hedendomen i den betydelsen kommer att
intaga eu annan ställning, om den föreslagna ändringen i § 3 af förordningen
rörande främmande trosbekännare skulle komma att antagas
och tillämpas, ty hedendomen kan då verkligen komma ut ur den
kristna kyrkan. Det synes mig mycket underligt, att, hvarenda gång
vi behandla denna fråga, vi skola hafva svenska kyrkans presterskap
emot oss. Det förefaller mig verkligen högst besynnerligt. Ty detta
presterskap borde väl framför allt annat veta, att, då svenska kyrkan
vill gifva sig ut för att vara Kristi kyrka, den väl också bör vara mån
om att icke hysa hedendomen inom sig, utan att se till att hedendomen
må komma ut ur densamma. Hvad skall man annars säga om
apostelen Pauli bud: »drifven ut ifrån eder den som är ond»? Men
långt ifrån att fullgöra detta apostoliska bud, vill svenska statskyrkan
envist hålla qvar detta hedniska element inom sig och vill på intet

N:o 36. 6

Onsdagen den 25 April, e. m.

Om ändring af sätt släppa ut det. När nu staj^magtens representanter och icke kyrkans
^tämmelser i ^ar ar0 samlac^e oc^ verkligen vilja hjelpa kyrkan ut från detta för/råsaTmT-ä«nedringskillstån(l
genom en lag, som sätter kyrkan i stånd att göra
att utträda arsig af med dessa oäkta element, då stå kyrkans representanter och
svenska stats- hålla igen och protestera deremot. Är icke detta i högsta måtto onakyrkan.
turligt? Det kommer mig att tänka på en jemförelse, som eu kyrko(Forts.
) facler gjort mellan den sanna kristendomen och statskyrkan. Denna
jemförelse är något drastisk, men jag skall dock be att få anföra den.
Kyrkofadern liknade nemligen kristendomen i all sin skönhet och
ädelhet, sådan den framträder i Kristi person, vid en skön jungfru, ett
mosaikporträtt af en skön jungfru, och säger derefter att statsreligionen
förhåller sig till den äkta kristendomen, såsom om man plockade
sönder detta sköna mosaikporträtt i bitar och sedan satte ihop af samma
bitar — eu ful hund! Den är ganska betecknande, denna hans bild
och ger oss någonting att tänka på. Man förfuskar bort den kristna
dyrbara sanningen på detta sätt genom att försöka få till stånd en
kristen kyrka, som skall envist behålla qvar hedniska element. Det är
ju en fullkomlig orimlighet.

Herr Hazén frågade, hvem som skulle komma att vinna på, om
den här föreslagna ändringen i förordningen rörande främmande trosbekännare
komme till stånd. Ja, jag skall i likhet med den siste
ärade talaren be att få svara, att det naturligtvis vore den svenska
statskyrkan, som komme att vinna derpå. Ty i samma mån som den
svenska statskyrkans ställning såsom en evangelisk kyrka blir aktningsbjudande
— och det blir den i samma mån, den närmar sig sitt ideal
i den heliga skrift — i samma mån kommer också denna kyrka att
stiga i värde. Jag har sjelf varit lärare inom den svenska statskyrkan,
och allt ifrån det, jag der inkom, och under hela den tid, jag var der,
har jag alltid haft precis samma åsigter i detta ämne, som jag har
den dag i dag är; och det var med verklig smärta jag arbetade inom
densamma, då jag såg, huru man, långt ifrån att vilja afsöndra — för
att begagna den förste talarens uttryck — de hedniska elementen,
snarare gjorde allt för att behålla dem qvar i kyrkan och derigenom
omöjliggjorde kyrkans reformation i den rätta bibliska andan.

Herr Hazén fruktade för att den teoretiska hedendomen, d. v. s.,
såsom han uttryckte sig, den anonyma religionen — hvilket skulle
vara detsamma som religionslöshet eller utilism — genom den föreslagna
förändringen skulle vinna terräng. Men, mine herrar, det är
så långt ifrån, att den derigenom skulle vinna terräng, att tvärtom
denna religionslöshet, denna utilism, delvis har sin näring just deri, att
den kan påvisa, huru den svenska kristna kyrkan förhåller sig gent
emot religionsförnekare och utilister. De förstå nogsamt, att kyrkan
icke förhåller sig på kristligt sätt, och det slå de mynt utaf. Det bör
väl derför vara önskligt att taga ifrån dem ett sådant tillfälle. För
öfrigt får jag säga med afseende på utilismen, att jag alls icke är så
rädd för den, som den förste talaren syntes vara. Ty utilismen kommer
att falla på sin egen absurditet; vi behöfva blott låta den utveckla
sig, så utvecklar den sig mot döden, hvarpå vi hafva ett starkt bevis
i vårt eget land. Negation i religiöst hänseende bär inom sig sjelf
fröet till sin egen undergång. Ingen religion i verlden kan bestå af

Onsdagen den 25 April, e. m.

7 fl:o 36.

blotta negationer, och utilismen *r ingenting annat än en negation Om ändring af
från början till slut, hvarför den också skall do, utan att vi behöfva
röra ett finger vid densamma; den ligger i dödsvånda redan, och denflägcTomrätt
kommer också att do. att utträda ur

Den förste talaren yttrade äfven, att kyrkans frihet och sjelfstän- svenska statsdiglief
stode på spel, på samma gång som han talade om, att han kyrkan.
trodde på evangelii seger. Nå väl, tro vi verkligen på evangelii seger, (Ports.)
tro vi, att evangelium bär inom sig sjelft en gudomlig kraft, då behöfva
vi icke gripa till några sådana lagar för att uppehålla kyrkans
frihet och sjelfständighet som att behålla qvar inom sig okristna, hvilka
ingenting hellre begära än att få komma ut ur kyrkan.

Det var ett konstigt uttryck, som den förste talaren hade och som
jag icke förstod, men hvilket han kanske kan förklara, om han får
ordet någon annan gång under diskussionen. Han talade nemligen
om »pluraliteten af lutheraner inom lagutskottet». Han undrade på,
att pluraliteten af lutheraner inom lagutskottet kunnat vara med om
utskottets hemställan. Jag frågar då herr Hazén, om det fins några
andra än lutheraner inom lagutskottet? Jag åtminstone känner icke
någon, som tillhör något annat religionssamfund.

Hvad slutligen den invändningen beträffar, som man gjort mot
den föreslagna ändringen, att def vore åtskilliga andra frågor, som
borde ordnas i sammanhang med denna, såsom t. ex. frågan om uppfostran
af deras barn, som utträdt ur kyrkan m. fl., så vill jag svara,
att det här ju blott är fråga om en skrifvelse till Kongl. Maj:t, om
att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag i ämnet. Dervid torde man väl få antaga, att Kongl. Maj:t
kommer att taga hänsyn till dessa frågor, som stå i samband med den
nu förevarande, hvarför jag ej heller i det afseendet kan finna någon
fara uti att antaga lagutskottets förslag, till hvilket, herr talman, jag
skall be att få yrka bifall.

Herr Odhner: För min del får jag säga, att jag förut länge hyst

den åsigten, att man icke borde öfvergifva den ståndpunkt, som nu
gällande dissenterlag angifver i afseende på frågan om utträde ur
svenska statskyrkan, och jag har gjort det på den grund, att jag har
ansett, att ett kristet samhälle borde söka behålla sina medlemmar
under inflytandet af kristen ordning och kristen sed. Men till följd
af de senare årens erfarenheter har jag så småningom kommit till den
öfvertygelsen, att nämnda ståndpunkt icke är i längden hållbar. Den
väg, på hvilken jag kommit till detta resultat, är dels hänsyneu till
samvetsfriheten och sanningskrafvet för de enskilde, dels äfven hänsynen
till den svenska statskyrkans eget välförstådda intresse. Vår
svenska statskyrka, som hon brukar kallas — jag skulle hellre vilja
kalla henne lands-kyrka — befinner sig för närvarande och har länge
befunnit sig i ett hardt när olidligt tillstånd. Hon är så långt ifrån
att motsvara sitt ideal, att vara ett enhetligt och homogent samfund,
att hon tvärtom är uppfyld af de mest olikartade element, dels stridiga,
dels rent af fiendtliga; dels sådana, som blott förneka statskyrkan, dels
sådana, som förneka allt hvad kristendom heter. Det är naturligt, att
dessa element skola träda hindrande och hämmande i vägen vid de

Jf:o 36. 8

Onsdagen den 25 April, e. m.

Om ändring a/försök, som kyrkan gör att förbättra sin tukt och ordning, sina lagar
Itåmmeher i oc^ Rättningar. Det är naturligt, säger jag, ty somliga af dessa elefråga^om
rd«raent frukta, att deras frihet skall lida intrång genom de nya anordatt
utträda ^ningarna, och andra åter vilja icke göra uppoffringar för en kyrka, som
svenska stats- de ogilla, ja kanske hata och afsky. Hvilka svårigheter, som häraf
kyrkan. vållas inom de särskilda församlingarna, är väl kändt för alla och en
(Forts.) hvar; de höra till den dagliga erfarenheten icke minst här i hufvudstaden.
Äfven här i Riksdagen hafva vi haft erfarenhet af, huru svårt
det är att genomföra några nya anordningar eller lagar, när det gäller
kyrkan. Det kan väl hända, att det ofta berott på förslagens egen
beskaffenhet, men säkert är, att det ofta också berott på det förhållande,
jag nyss nämnt. Såsom ett exempel härpå, som nu faller mig i minnet,
skall jag be att få nämna ett lagförslag, som för icke länge sedan i
denna kammare behandlades.

Det var ett lagförslag om enskild själavård, konfirmation och
Herrens heliga nattvard, deri föreslogs bland annat en obligatorisk
konfirmationsundervisning för vår uppväxande ungdom. 0m nu vår
statskyrka varit en homogen kyrka, såsom t. ex. dissenterkyrkorna och
andra, då hade väl ingenting varit naturligare, enklare och rigtigare,
än ett sådant stadgande om obligatorisk konfirmationsundervisning. Men
såsom förhållandena hos oss för närvarande äro, mötte genast den invändningen,
att ett stadgande om obligatorisk konfirmationsundervisning
skulle lägga ett samvetstvång på sådana föräldrar, som på inga vilkor
vilja skicka sina barn till statskyrkans presterskap för att utbildas och
uppfostras i religiöst afseende. Förslaget ansågs derför oantagligt och
föll. Jag föreställer mig, att sådant icke kunnat ifrågakomma, om vår
kyrka i förevarande hänseende varit annorlunda organiserad än hon är,
om hon varit ett enhetligt och homogent samfund. Det är för mig
klart, att vår kyrka icke kan hoppas på någon förändring till det
bättre, förrän hon öppnar sina portar, icke endast på glänt, såsom för
närvarande, utan fullständigt, för dem, som icke vilja tillhöra henne.
Jag är öfvertygad om, att kyrkan härpå icke skulle något förlora, utan
tvärtom i längden afgjordt vinna. Hon skulle derigenom till eu början
vinna större enhet och sammanhållning inom sig sjelf och derigenom
också kunna konsolidera och reformera sig med större frihet och lätthet,
än nu kan ske. Hon skulle sedan, med större kraft och framgång,
kunna arbeta på att återföra i sitt sköte dem, som hon måst skilja
ifrån sig. Jag är förvissad om, att kyrkan då icke behöfde misströsta
om sin slutliga seger. För att icke tala om den sanningens magt,
som hon bör känna inom sig, är hon dock omfattad med kärlek och
vördnad af större delen af svenska folket; hon skall alltid komma att
utöfva en stark dragningskraft äfven på dem, som skilt sig ifrån henne,
ty hon är ju likväl den gamla kyrkan, våra fäders kyrka.

På grund af hvad jag nu anfört, ber jag, herr talman, att få ansluta
mig till utskottets föreliggande förslag, utan att jag derför vill
instämma i allt, hvad motionen och utskottets motivering innehålla.
Det är endast i en punkt som jag vill föreslå en ändring i utskottets
förslag. Det heter der: »att det må lemnas fritt för hvarje svensk
undersåte, som fylt aderton år» o. s. v. Detta är, synes mig, eu väl
tidig åldersgräns. Jag tror icke, att en ungdom på 18 år kan ega

Onsdagen den 25 April, e. m.

9 N:o 36.

den mognad och besinning, som kräfves för att taga ett så vigtigtOm ändring af
steg som att lemna den gamla kyrkan och öfvergå, kanske icke till ett
kristet samfund, utan till ett okristet. Jag anser, att en så omogeny-*^1"*,^*^
ungdom ganska lätt kan komma att förvexla tillfälliga stämningar ocha« utträda ur
intryck med verklig öfvertygelse och blifva utsatt för lockelser och svenska statsbearbetningar
från olika håll. Jag ber derför att få föreslå den för- kyrkan.
ändringen i utskottets hemställan, att i stället för »aderton år» det in- (I’or,s-)
sättes tjuguett ur, myndighetsåldern, och anhåller att få yrka bifall
till detta mitt förslag.

Herr Hammarskjöld: Ehuru jag är i det väsentligaste redan

förekommen af tvenne föregående talare, herrar von Krusenstjerna och
Odhner, vill jag likväl tillägga några ord.

Jag vill först säga, att jag instämmer i motionens hufvudsyfte.

Då denna fråga var före vid sistlidet års kyrkomöte, uppträdde för
densamma en framstående talare, som redan blifvit citerad af herr von
Krusenstjerna, eu teologie professor i Upsaht, om hvilken man minst
af allt kan säga, att han är okyrklig. Han hade i sitt anförande ett
yttrande, som jag särskildt vill omnämna. Det lyder: »kyrkan hvarken
kan eller vill eller får med våld inom sig qvarhålla dem, som af alla
krafter arbeta på att komma ur henne». Detta är också min mening.

Jag är fullständigt öfvertygad om, att för kyrkan sjelf är det icke den
ringaste fara att skilja frän sig sådana medlemmar, som förklara sig
icke tro på hennes läror, och jag är lika öfvertygad om, att det tvärtom
är till skada för kyrkan att tvinga dem att stanna qvar. Ty sådant''
för endast med sig, att det hos dessa personer uppväckes hat och bitterhet
mot kyrkan. Jag är ytterligare öfvertygad, att, om denna lagförändring
blifver genomförd, det ej blifver många, som komma att
begagna sig af densamma. Det är särdeles lockande att tala om, att
man är förtryckt och tvingad att stanna qvar inom statskyrkan, men
blifver detta tvång borttaget, förfaller hela lockelsen, och jag tror, att
en stor del af dem, som förut talat så mycket om att utträda ur kyrkan,
då komma att stanna qvar.

Utom de skäl jag nu nämnt, finnes det för mig ett ytterligare
mycket talande skäl, som gör, att jag kan vara med om en lagförändring
i motionens syfte, och det är krafvet på ärlighet och sanning.

Ty det är, såsom redan af eu föregående talare påpekats, ingen svårighet
redan nu att träda ut ur statskyrkan, utan att man derför behöfver
ingå i något annat kyrkosamfund, om man icke håller på sanning och
ärlighet. Om någon anmäler sig att vilja gå öfver t. ex. till metodistsamfundet,
så blir han genast utskrifven ur statskyrkan. Men hvem
tvingar honom sedan att gå in i metodistsamfundet? År det då icke
bättre att ställa så till, att icke statskyrkan sjelf genom en olämplig
lag frestar eller lockar folk att begå en oärlighet för att vinna
sitt mål.

Men om jag sålunda är ense med motionären i motionens hufvudsyfte,
så är jag det deremot icke i fråga om den åldersgräns för utträde
ur statskyrkau, som han ifrågasatt och utskottet godkänt.

Samme talare vid kyrkomötet, som jag nyss citerat, yttrade om den
åldersgräns, inom hvilken det ifrågavarande utträdet ur statskyrkan

N:o 36. 10

Onsdageu den 25 April, e. m.

Om ändring n/skulle få ske: »men —---så är just denna den mest kritiska tid,

gällande be- ynglingen är så fruktansvärdt utbildad och vis i sina egna tankar
frågcTomräu0^ fa^en för det s. k. ’ fri t än k eri e t ’, som dock i sjelfva verket är
att utträda wrganska oskyldigt, men hvaraf han sjelf gör ett stort nummer, attjhan
svenska stats- för att visa sin Trisinthet’ går åstad och söker utträde ur kyrkan.
kyrkan. Detta kunde vara ganska betänkligt.» Jag anser derför, att ålders(Forts.
) gränsen för utträde ut statskyrkan borde sättas något högre än utskottet
föreslagit, och kali i denna del förena mig med herr Odhner
derom, att ifrågavarande åldersgräns bör sammanfalla med den borgerliga
myndighetsåldern.

Jag yrkar således bifall till motionen med den ändring, som af
herr Odhner föreslagits.

Herrar Larsson från Upsala och Mallmin förklarade sig instämma
häruti.

Herr Petersson i^foestad: Herr talman! Att motionären skulle
i år återkomma med sin motion var att vänta, efter den utgång frågan
fick vid behandlingen i denna kammare i fjor. Men att vårt aktade
lagutskott skulle förorda ett skrifvelseförslag i motionens syfte, hade
jag ej väntat.

Jag ber att få till protokollet antecknadt, att jag yrkar afslag å
utskottets betänkande. Jag gör det på den grund, att jag anser, att
man ej bör öppna portarne för religionslösheten. Ty derigenom utsättes
vår ungdom för den stora faran att öfvergifva våra fäders tro.

- Den förordning angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning,
som vi hafva, är så frisinnad, att man med skäl kan förvåna sig
öfver, att någon menniska kan känna sig otillfredsstäld med densamma.
Om än i de stora städerna anspråken på religionslöshet tränger på
med stor magt, så är detta lyckligtvis ej förhållandet på landsbygden,
der man ännu håller vår lutherska kyrka och bekännelse högt. Det
ligger för öfrigt mycken motsägelse deri, att män, som gjort till sin
lifsuppgift att arbeta i den kristna missionens tjenst, kunna vara med
om yrkanden, som gå ut på att gifva vårt folk, vår ungdom tillfälle
att öfvergå till religionslöshet, som ju är detsamma som hedendom.

Jag yrkar, såsom sagdt, afslag å utskottets betänkande.

Herr Jakob-Erikson: Jag har allt skäl att vara belåten såväl
med den behandling, min motion rönt i lagutskottet, som äfven för det
understöd, den redan fått i afton här i kammaren. I synnerhet är jag
lagutskottets vice ordförande tacksam för hans uttalande.

Det yttrades på förmiddagen, att hvarken metodister, baptister
eller dissenters i allmänhet skulle vinna något på en sådan lagförändring,
som jag föreslagit i min motion. Jag är glad öfver, att det
redan blifvit framhållet, att det blefve statskyrkan, som komme att
vinna derpå. Detta torde vittna om, att det icke är i något sjelfviskt
syfte, eller för att skada statskyrkan, jag, som är dissenter, väckt denna
motion. Jag har icke åsyftat annat, än att sanningen skall komma
till heders, så att en person i religiöst och kyrkligt hänseende skall få
gälla för hvad han i verkligheten är.

Onsdagen den 25 April, e. in.

ll N:o 36.

Det har af lagutskottets ärade vice ordförande framhållits, att Om ändring af
skälen eller motiven till det motstånd, som gjort sig gällande mot 9si^''meUer ''i
denna lagförändring, icke, såsom jag i min motion tagit mig fri heten flägtTom rätt
antyda, vore att söka i någon ekonomisk fråga. Jag är glad öfvergå utträda ur
att jag från det hållet fått en sådan upplysning, och jag är mycket svenska statstacksam
derför; ty eljq^t hade jag kanske icke alldeles utan skäl, kyrkan.
såsom jag också påpekat, trott att ekonomien spelat någon rol här vid (fort9-)
lag. Jag styrktes till och med i den uppfattningen af ett yttrande
på förmiddagen utaf representanten från Vestbo härad.

Här hafva nu framhållits så många skäl, som tala för denna förändring,
att jag kan fatta mig mycket kort. Jag hoppas, att man
hädanefter icke skall anse sig hafva anledning att påstå, att det redan
finnes tillräckligt stor frihet för personer, som icke hylla statskyrkans
öfvertygelse, att ur henne utträda.

Det har talats om, att den åldersgräns, som jag föreslagit för rättighet
att utträda ur statskyrkan, skall vara satt alltför låg. Jag har
valt denna ålder, derför att Andra Kammaren vid två föregående riksdagar
utan vidare fattat beslut derom, att åldersgränsen borde sättas
till 18 år; och dessutom finnes denna åldersgräns redan i nu gällande
dissenterlag angifven för rättighet till utträde ur statskyrkan.

Det är dock en annan invändning mot den föreslagna reformen,
som jag tagit mig friheten påpeka i min motion och hvarom icke
mycket blifvit sagdt, men som jag dock tror gör, att rätt många draga
sig för att ingå på förändringen, och det är i fråga om barnens uppfostran.
I det afseeudet vill jag endast påpeka, att jag blott föreslagit
en skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran, att från regeringen måtte
komma förslag till Riksdagen om sådan förändring i den nu gällande
dissenterlagen, att utträde ur svenska kyrkan må kunna beviljas äfven
icke kristna, samt om de förändringar i denna lag eller förordning,
som kunna finnas af behofvet påkallade. Och om nu eu sådan skrifvelse
skulle aflåtas till Kongl. Maj:t, så synes det mig, att man så kan
ändra § 6 i denna förordning, hvilken handlar om barns uppfostran,
att kristendomsundervisning, om man så vill, blir obligatorisk för barn
af föräldrar, som utträdt ur kyrkan utan att inträda i samfund med
kristen trosbekännelse. En sådan anordning bör det icke vara svårt
att åstadkomma, Men det synes mig icke, att man af den anledningen,
att barn, som födas här i Sverige, böra bibringas undervisning i kristendom,
bör tvinga deras föräldrar att qvarstå i en kyrka, hvars åsigter
de icke gilla. Frågan om barnuppfostran har ingenting att göra med
frågan om utträde. Man kan ordna den förra frågan alldeles oberoende
af den senare.

Jag skall, ehuru det kanhända vore större utsigter för ett yrkande
om bifall till det af herr Odhner framstälda förslaget, hvilket också
framlagts vid sistlidet års kyrkomöte, likväl tillåta mig att yrka bifall
till lagutskottets hemställan.

Herr Ericsson i Väsby instämde i detta yttrande.

Herr Petri: Då jag förut icke haft tillfälle att vid Riksdagen

yttra mig i nu föreliggande ämne, så ber jag att i korthet få angifva

N:o 36. 12

Onsdagen den 25 April, e. m.

Om ändring «/min ståndpunkt i afseende på detsamma. Jag åt visserligen mycket
ståmmiher i ^fägen för, att hvar och eu skall få utöfva sill religion på det sätt
Jrå^Tomläu^. efter den metod, som han finner för sig lämpligast, och det finnes
att utträda «rju i gällande dissenterlag ett stadgande i sådant syfte. Deremot kan
svenska stats-jag icke vara med om den utsträckta frihet, som lagutskottet nu vill
kyrkan. gifva. Jag ar rådd för, att, om dess förslag it ages, denna frihet snart
(Forts.) jc]£e skall förtjena namnet frihet, utan namnet sjelfsvåld. Jag är
rädd för, i olikhet mot den föregående talaren, att det då skall blifva
rätt många, som anmäla sig till utträde ur statskyrkan, somliga måhända
af rent ekonomiska skäl, emedan de anse, att de i framtiden
blifva befriade från utgifter till statskyrkan, men andra också af det
skälet, icke att de vilja utöfva sin religion på annat sätt, utan att de
vilja blifva fria från all religionsutöfning. Jag tror, att ett sådant
stadgande skulle bidraga till att så godt soÄ afklippa bandet, som,
förut väl skört, dock ännu bidrager till att hålla någon ordning i vårt
religiösa lif.

När nu denna frihet skulle utsträckas till adertonåringar, som för
ofri g t äro omyndiga, men i detta hänseende och i ett ämne af sådan
vigt skulle behandlas såsom myndiga, så gifver detta mig ytterligare
anledning att yrka afslag å utskottets hemställan och bifall till reservationen.

Herrar Johansson i Strömsberg, Petersson i Runtorp och Bladh
instämde med herr Petri.

Herr Wavrinsky: Herr talman! Jag har tillåtit mig att begära
ordet på grund deraf, att det synes mig, som om här under debatten
man allt för mycket stält kristna och hedningar i motsats mot hvarandra,
utan att tillräckligt framhålla att mellan dessa finnes en hel
mängd af religiösa bekännelser, som utfylla svalget. Det är nog kändt
för hvar och en af kammarens ledamöter, att i utlandet finnas unitariska
församlingar, höger-, venster- och eenter-unitarier. Den ärade talaren
på stockholmsbänken erinrade om, hvilka svårigheter det blir för presten
att afgöra, om en sådan församling kan kallas kristen eller icke. Det
var några personer i Göteborg för några år sedan, som hos Kongl.
Maj:ts begärde erkännande för eu unitarisk församling, som upprättats
i Göteborg. En af veteranerna i denna kammare, herr Sven Adolf
Hedlund, var bland dem, som sökte ett sådant erkännande. Det vägrades
derför, att man ansåg, att unitarier icke kunde betraktas såsom
kristna. När nu det finnes flere unitariska rigtningar och i synnerhet
i England högerunitarier, som stå statskyrkan mycket nära, så
kunde det blifva mycket frestande för en statskyrkans medlem, som
anmälde sig till utträde, att uppgifva någon församling i England, som
hör till högerunitarierna; och för presten blefve det mycket svårt att
afgöra, huruvida den är kristen eller icke.

Jag har tagit till ordet för dessa unitarier, emedan jag tror mig
veta, att, ehuru ingen unitarisk församling i vårt land finnes, det dock
finnes ett mycket stort antal unitarier. Om man drager upp gränsen
så föga skarpt, att man endast talar om kristna eller hedningar, så
falla unitarierna under domen öfver hedningarne.

13 K:o 36.

Onsdagen den 25 April, e. m.

För att fa säga något till försvar för hedningarne, vill jag anföra^™ ändring af
ett yttrande af Tegnér: »mensklighetens adelskalender är fältskrifven odlande tern
ed hedniska namn». Jag ber kammarens ledamöter att icke allt för
mycket rigta sin uppmärksamhet på utilisterna i Sverige, deras åtgö-ait^utträda^r
randen och det uppseende, de väckt. Det finnes många samvetsgranna svenska statsopponenter
till religionens dogmatiska uppfattning, hvilka icke höra så kyrkan.
strängt bedömas, som det sker, när man hånfullt uttalar sig om »hed- (Forts.)
ningar». Det finnes bland bildade vetenskapsmän inånga dolda hedningar;
och till de uppenbara hedningarnes heder tillåter jag mig att
säga, att det snarare talar till deras fördel, att de öppet erkänna, att
de icke dela statskyrkans åsigter: de vilja icke göra sig skyldiga till
något hyckleri. Jag tror icke, att de bestå blott af stridslystna, jag
tror, att bland dem finnas många samvetsöinma män, om de också icke
träda fram. Det finnes många kristna, som hemfallit till fritänkeri, och
då de icke funnit sig tillfredsstälda, återvändt till kyrkan.

För alla dessa orepresenterade har jag vågat säga dessa ord i förhoppning
att jag icke skall missförstås: det är icke till försvar för
utilisternas tillvägagångssätt, som jag uppträdt.

Det har sagts, att adertonårsgränsen borde uppflyttas till den
borgerliga myndighetsgränsen: 21 år. Jag ber deremot få invända, att
då statskyrkan finner de konfirmerade vara mogna till att afgifva sina
löften till statskyrkan vid ännu lägre ålder, det vill synas som om man
vid 18 års ålder borde vara mogen att bestämma, om man icke vill
qvarstanna i statskyrkan. Det är ur denna synpunkt som jag ber
att få instämma i och yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Falk: Herr talman! Det händer rätt ofta, att det är så

mycket taladt i eu sak ocli har så många gånger upprepats samma
skäl, att man anser sig pligtig att tiga. I denna fråga har emellertid
förekommit yttranden af den beskaffenhet, att jag icke kan tiga,
emedan jag då skulle svika min öfvertygelse. Jag ber få fästa uppmärksamheten
på, att här under förmiddagens diskussion yttrats ord,
gående ut på, att de, som icke fullt kunna underordna sig svenska
statskyrkans dogmer, utan att derför hafva utträdt ur statskyrkan,
borde betraktas såsom hedningar, religionslöse m. in. Jag hade väntat,
att någon af de framstående talare, som sedan uppträdt, skulle hafva
behandlat dessa yttranden så, som de i verkligheten förtjena, utan att
jag derför vill påbörda den ärade talaren någon bitterhet eller brist
på menniskokärlek gent emot dem, som icke hafva samma tro som
lian. Då så icke skett, nödgas jag för min del offentligt tillkännagifva,
att jag, som icke utträdt ur svenska statskyrkan, dock icke kan
sluta mig till alla dess dogmer, och att jag derför ser med respekt
på alla, som, ehuru de icke utträdt ur statskyrkan, dock hafva eu i
vissa fall afvikande mening. Att kasta — jag vill icke begagna ordet
smuts, men åtminstone skugga, på dessa personers allvarliga sträfvande
att vinna den sanning, som för oss alla, vare sig vi tillhöra svenska
statskyrkan eller icke, dock är det högsta eftersträfvansvärda, att
med missaktning betrakta dem och påstå, att de i sjelfva verket äro
hedningar, tror jag icke vara på sin plats; och framför allt borde det
icke hafva framkommit från en svenska statskyrkans prest.

N:o 36. 14

Onsdagen den 25 April, e. m.

Om ändring af Gent emot ifrågavarande förslag har jag ingenting annat att anrättande
be- märka, än att jag anser lagutskottet hafva gått för långt, då det ifrågafråga^om^rätt5^''
att den ålder, vid hvilken man skulle vara berättigad att välja
att utträda urmellan så vigtiga ting, som här äro i fråga, skulle bestämmas till
svenska s«a<»-aderton år, då man i öfrigt uti politiskt och socialt hänseende först
kyrkan. Uppnår myndig ålder vid 21 år.

(Forts.» Far jag deremot den ifrågasatta lagförändringen derhän, att åldern

sättes till 21 år, så skall jag med nöje biträda det af lagutskottet
väckta förslaget.

Herr talman, jag skall icke framställa något yrkande.

Herr Höjer: Herr talman! Jag hade nyss anmält mig till ordet
för att bemöta herr Odhner, men strök mig sedan från listan, då jag
af andra blifvit förekommen.

Nu har likväl min högt ärade vän, herr Falk, framkommit med
samma yrkande, som först gjordes af herr Odhner och sedermera biträddes
af herr Hammarskjöld, och derför har jag ansett att från
den liberala sidan eu ytterligare protest borde framkomma. Jag ser
för min del icke något skäl, hvarför vi skola förändra denna åldersgräns,
18 år, till 21 år. Skälen att bibehålla den nuvarande åldern
äro redan anförda, och jag skall anhålla att ånyo få stryka under dem.
Svenska Riksdagens Andra Kammare har vid två föregående riksdagar,
nemligen åren 1891 och 1893, för sin del antagit ett förslag, hvarigenom
denna åldersgräns, 18 år, ytterligare fastslogs. Nu gällande
dissenterlag af den 31 oktober 1873 bestämmer i 3:e paragrafen: »Ej må
någon på grund af anmälan, som skett innan han fylt aderton år, anses
från svenska kyrkan skild. I främmande församling må ej heller någon
före nämnda ålder upptagas». Slutligen är, såsom äfven herr Wavrinsky
antydde, konfirmationsåldern bestämd till 15 år. Är jag så pass cjvalificerad
vid 15 års ålder, att jag efter föregående konfirmationsundervisning
kan intaga en bestämd ställning i förhållande till svenska
statskyrkan, så bör jag väl i all rimlighets namn åtminstone lika mycket
och enligt min uppfattning mycket mera kunna få förfoga öfver min
person i fråga om utträde ur statskyrkan vid 18 års ålder.

I min tanke skulle Andra Kammaren taga ett steg baklänges med
hänsyn till de beslut, som fattades vid 1891 och 1893 års riksdagar,
om kammaren nu vid en blifvande votering komme att biträda herr
Odlmers förslag.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag oföräudradt.

Med herr Höjer förenade sig herrar John Olsson, Eklund från
Stockholm, Wallis, Gustaf Ericsson från Stockholm och Bergström.

Herr Kardell: Herr talman, mine herrar! Jag har för afsigt

att endast yttra några ord om åldersgränsen. Jag ber att få återkalla
i minnet, att vi vid denna riksdag förehaft till behandling en kongl.
proposition, uti hvilken det var fråga om vilkoren för främmande trosbekännares
öfvergång till svenska statskyrkan. Uti denna var ingen
bestämd åldersgräns föreslagen. Det hette allenast, att det för rätt
till öfvergång erfordrades att hafva vunnit tillräcklig förståndsmognad.

Onsdagen den 25 April, e. m.

15 N:o 36.

Vid behandlingen af denna lcongl.proposition inom utskottet väcktes#» ändring af
förslag om att utbyta detta obestämda uttryck mot en åldersgräns af 3f~and^s^\
aderton år, men då framhölls från motsatta sidan, att aderton år vorefrågcTom^ått
alldeles för hög ålder; förståndsmognad kunde vinnas tidigare; ja, man«« utträda nr
talade till och med om tolf år. svenska stats Anses

nu en så låg ålder vara tillräcklig för öfvergång från ett tyria».
främmande trossamfund till den svenska statskyrkan, så bör väl aderton (F°> ts.)
års ålder vara tillräcklig för utträde ur densamma. Jag har endast
velat tillägga detta till hvad som förut sagts angående samma sak.

På grund häraf yrkar jag bifall till utskottets förslag oförändradt.

Jag gör detta så mycket hellre, som samma förslag vid två föregående
riksdagar af Andra Kammaren antagits. Det höfves således -denna kammare att äfven denna gång högt höja samvets- och tankefrihetens
banér.

Vill man sjelf hafva sin öfvertygelse respekterad, är man skyldig
att visa respekt mot andras.

Herr Petersson i Brystorp instämde i detta yttrande.

Herr Odhner: När jag väckte mitt förslag om åldersgränsens

höjande från 18 till 21 år, så var det mig naturligtvis bekant, att en
åldersgräns af 18 år är stadgad i nu gällande dissenterlag; men, mine
herrar, det är eu stor skilnad mellan dissenterlagens bestämmelser i
öfrigt och dem, som förekomma i utskottets förslag. Enligt dissenterlagen
gäller det endast att utgå från svenska statskyrkan och ingå i
en annan kristen församling, men enligt utskottets förslag gäller det
eventuelt att lemna hela det kristna samfundet och ställa sig utom
detsamma.

Det är denna omständighet, som jag anser tillräckligt motivera
den högre åldersgräns, hvarom jag tagit mig friheten att framställa
förslag.

Häruti instämde herr Bamstedt.

Herr Petersson i Dänningelanda: Herr talman, mine herrar!

Jag skall i år likasom i fjor tillåta mig att yrka afslag å såväl motionen
som utskottets förslag. Jag kan nemligen icke finna annat än att
staten frånträder den kristna ståndpunkten, om den lemnar samma
sitt erkännande åt icke kristet trossamfund som åt dem, som hysa
kristen, religiös uppfattning.

Det är visserligen framhållet, att man icke bör tvinga någons
samvete och det har af en talare åberopats hvad grundlagens bud i
detta hänseende stadgar; men jag tror, att när det grundlagsbudet
skrefs, man hade en annan uppfattning om religionen, än man nu har.

Man stod då närmare den katolska religionen, hvilken i mångt och
mycket var förtryckande för individen, och det var då hufvudsakligen
meningen, att man skulle ega frihet i religiöst hänseende och efter sin
evangeliskt-lutherska bekännelse samvetsfrihet utan någon som helst
inskränkning.

N:o 36. 16

Onsdagen den 25 April, e. m.

Om ändring af I våra borgerliga lagar äro gränser satta för individens frihet;
gällande te- man f.ir jcke { något hänseende utöfva sin uppfattning, utan att man
frågc^om rättunderkastar sig de inskränkningar, som gällande lagar bestämma. Vi
att utträda (» hafva nyligen haft frågan om mantalsskrifningsförrättning till behandling,
svenska stats- och då framhölls det, att det var mycket noga med hvar en person
kyrkan. mantalsskrefs; vi hafva äfven en lag, som bestämmer, huru lösdrifvare
(Forts.) stola behandlas.

. Men jag tror icke, att det är till någon nytta för samhället, detta
nu föreliggande förslag. Om dessa unga personer vid 18 års ålder
lemnas åt sig sjelfva och någon lockar dem att öfvergifva den kristna
tron, så kunna de, enligt min tanke, när de komma ut i verlden, äfven
blifva till skada för det borgerliga samhället.

Jag yrkar afslag å utskottets hemställan.

Herr Fjällbäck: Herr talman! Det är med anledning af de
yrkanden, som framstälts af några föregående talare, att åldersgränsen
skulle höjas till 21 år, som jag begärt ordet.

Man kan ju tänka sig, att det slutligen skulle kunna lyckas oss
att få detta förslag igenom alla instanser, hvilka, såsom vi veta, äro
ganska många, men det kan hända att, om vi besluta 21 år, medkammaren
bestämmer 25 år, och då kan på detta sätt sjelfva reformens
innebörd och värde reduceras bort.

Men äfven om så icke skulle ske, så ber jag att få fästa uppmärksamheten
derpå, att vi efter mycket motstånd från kyrkans män
och anhängare lyckats få äktenskapsåldern för qvinnan höjd från 15
till 17 år. Det synes mig vara skäl att lemna en person frihet att
utgå ur statskyrkan åtminstone ett år efter det den ifrågavarande
personen inträdt i äktenskapsåldern.

Jag vill icke yttra mig om, huru det nu är stäldt med dem, som
vinna inträde i svenska statskyrkan. Det sker ju jemförelsevis ganska
tidigt, och mot ett sådant förfarande har ingen anmärkning gjorts.
Det torde väl icke vara farligare att låta 18-åringarne välja sig ur
statskyrkan, än att låta ett nyfödt barn inskrifvas i densamma.

Jag ber att fä yrka bifall till utskottets förslag oförändradt.

Herr Jakob Erikson: Jag skulle för min del icke hafva haft

så synnerligen mycket att invända mot herr Odhners förslag, om det
icke förhölle sig så, att ett antagande deraf komme att innebära, att
ingen fick utträda ur svenska statskyrkan för att öfvergå till främmande
kristet trossamfund, förr än han uppnått 21 års ålder. Då det
hittills varit och ännu är medgifvet att öfvergå från statskyrkan till
ett visst kristet trossamfund vid uppnådda 18 år, så vore det en reform
baklänges.

På grund häraf kan jag icke instämma uti hans yrkande, utan
yrkar fortfarande bifall till utskottets hemställan.

Herr Eriksson i Elgered: Jag ber endast att få tillkännagifva,

att jag för min del kommer att rösta för utskottets förslag.

Onsdagen den 25 April, e. m.

17 H:o 36.

Herr Näslund: Det kan naturligen icke falla mig in att eftervin ändring af
de många anföranden, som här hållits, och de många instämmanden, siande beföra
gjorts för bifall, besvära kammaren med många ord; men domsått
efter hvad utskottets betänkande angifver, jag nödgats reservera mig att Utträda “ur
mot majoritetens inom utskottet tillstyrkande af motionen, ber jag att svenska statsi
korthet få tillkännagifva anledningen dertill. kyrkan.

Jag har alltid ansett och anser fortfarande, att denna fråga är af (^orts.)
en synnerligen svårlöst beskaffenhet, helst då det på förhand Er omöjligt
att beräkna följderna deraf, hvadan jag icke kunnat inse fördelen
af att antaga ett sådant förslag som här är i fråga.

Dessutom har till denna min motvilja mot motionen bidragit den
nu föreslagna åldersgränsen, 18 år. Om Riksdagen skulle bifalla det
nu föreliggande förslaget, hvartill jag med min röst icke vill bidraga,
så borde åtminstone den åldersgräns, som under debatten föreslagits,
nemligen 21 år, vara den lägsta, som borde ifrågakomma.

Jag anhåller, herr talman, att få yrka afslag å utskottets hemställan.

Med herr Näslund instämde herrar Magnusson, Andersson i
Backgården och Carlsson.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, gaf herr talmannen
propositioner: l:o) på bifall till utskottets hemställan oförändrad;
2:o) på bifall till densamma med den af herr Odhner föreslagna
ändring; och 3:o) på afslag å såväl utskottets hemställan som
den i ämnet väckta motionen; och fann herr talmannen den förstnämnda
propositionen vara med öfvervägande ja besvarad. Som votering
likväl begärdes, blef, sedan till kontraproposition antagits yrkandet
på afslag, nu uppsatt, justerad och antagen en så tydande
omröstningsproposition:

Den, som bifaller lagutskottets hemställan i nu föredragna utlåtande
n:o 50, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinn er Nej, har kammaren afslagit såväl utskottets nämnda hemställan
som den i ämnet väckta motionen.

Omröstningen försiggick i vanlig ordning och visade 117 ja mot
88 nej; varande alltså utskottets hemställan af kammaren bifallen.

Andra Kammarens Prot. 1894. N:o 36.

2

N:o 36. 18

Onsdagen den 25 April, e. m.

Om utbyte af §

skollärares

rätt till ko- Härefter föredrogs lagutskottets utlåtande, n:o 51, i anledning af
foder mot »»»väckt motion om utbyte af skollärares rätt till kofoder mot viss ersättersaltning
i n''ng • penningar.

Pe”mn9a*''- uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling

°r *'' hänvisad motion, n:o 81, hemstälde herr Zotterman, med hvilken herr

C. J. Jakobson instämt, »att Riksdagen ville besluta sådan ändring uti § 1
mom. 2 af kungörelsen den 20 januari 1888, sådant detta lagrum lyder i
kungörelsen den 5 oktober 1891, angående aflöning åt lärare och lärarinnor
vid folk- och småskolor, att bestämmelsen om att åt ordinarie
folkskolelärare och lärarinna bör af skoldistriktet anskaffas sommarbete
och vinterfoder för en ko eller ock, der hinder eller svårigheter af
lokala eller andra förhållanden derför möta, minst värdet af 8 hektoliter
25 liter spanmål af visst slag i ersättning lemnas, må upphöra

att gälla samt att i stället godtgörelse för ifrågavarande naturapresta tion

skall under benämning »ersättning för kofoder» utgå med 100
kronor per år, dock att sådan lärare eller lärarinna, hvilken vid den
tidpunkt, då stadgandet derom träder i kraft, erhåller kofoder in natura
eller ersättning derför till högre belopp än 100 kronor per år, må
vara berättigad att vid sådan förmån bibehållas, hvad ersättningen vidkommer
dock icke längre än hvad dertill beslutet eller öfverenskommelsen
om sådan ersättning föranleder».

Utskottet hemstälde emellertid, att motionen icke måtte af Riksdagen
bifallas.

Emot denna utskottets hemställan hade reservation anmälts af
herrar Kardell, Svensson från Karlskrona och friherre Bonde, som
ansett, att motionen bort af utskottet tillstyrkas.

Derjemte hade herrar von Krusenstjerna, Bruzelius och Erickson
i Bjersby låtit anteckna, att de icke deltagit i ärendets behandling
inom utskottet.

Ordet begärdes af

Herr Zotterman, som yttrade: Under eu tid, då penninge väsendet

låg så att säga i sin linda, var det helt naturligt, att embetsoch
tjenstemän aflönades in natura. Men i den mån penningen kom
i ett lifligare omlopp, öfvergaf man det gamla afiöningssättet och utbytte
detsamma mot aflöning i penningar. Så ha presterna mistat sitt
tionde och deras löner reglerats; domarecorpsens, krigsbefälets och landsstatens
tjensteboställen äro från embets- och tjensteinnehafvarne borttagna,
och nu få dessa alla kontant lön. Och nog må man erkänna,
att det icke var någon uppbygglig syn att se församlingsborna samlade
vid prestgårdarne med sädeskärfvar, får, gäss, smör och ägg eller
att se klockaren fara omkring i socknen för att upphemta hö och halm,
fårlår och bullar. Aflöningen in natura är sålunda ett föråldradt
aflöningssätt. Men icke förty är ännu genom en kongl. förordning
detta föråldrade aflöningssätt qvar för folkskolelärarne under form af
kofoder och sommarbete för eu ko.

Olämpligheten af denna löneform har också af de flesta kom -

19 N:o 36.

t

Onsdagen den 26 April, e. m.

munalstyrelser inom landet till fallo insetts, hvilket framgår af det Om utbyte af
förhållandet, att, enligt det af statistiska centralbyrån den 28 mars skollärare* .
1891 aflemnade sjunde häftet af aflönings- och pensiousstatistiken, af‘mofvi**
5,432 folkskolelärare, som utbekommo löneförmånen kofoder, ersättning
i penningar numera lemnas åt icke mindre än 4,854. Utskottet har penningar.
också medgifvit, att det nu ifrågavarande aflöningssättet är föråldradt, (Forts.)
hvarför det i likhet med mig anser, att ett obligatoriskt utbyte mot
ersättning i penningar skulle medföra afsevärda fördelar.

Det nuvarande stadgandet om folkskolelärares rätt till kofoder eller
ersättning derför är icke fullt klart och tydligt affattadt. Detta faktiska
förhållande har också utskottet erkänt, likasom det är visst, att
det obestämda och oklara lagstadgandet förorsakat en stor mängd stridigheter
mellan folkskolelärarne och församlingarne, samt haft till följd,
att, der ersättningen utgår med penningar, ersättningsbeloppen äro
synnerligen olika på olika orter. Så utgår ersättningen i fast belopp
till olika valörer, skiftande mellan 55 och 200 kr., åt 3,062, efter
årets markegångspris åt 654 och efter 10-årigt markegångspris åt 1,138.

I 578 fall åter utgår kofodret icke genom penningersättning
utan få blott 437 kofoder in natura, 20 in natura utan sommarbete,
och 121 få ersättning i spaumål, lönejord eller mjölk.

Några få platser, med hvilka den i fråga varande löneförmånen
utan vidare uppgifves utgå dels in natura, dels i penningar, äro kär
ej upptagna.

För att förekomma de olägenheter och''de stridigheter, som uppstått
inom församlingarna med anledning af den bestämmelse, som här
är i fråga, och för att få enhet i detta hänseende, har jag tillåtit
mig föreslå, att dessa naturaprestationer skulle utbytas mot en ersättning
af 100 kronor.

Utskottet har erkänt behofvet af ett tydligare och bestämdare
uttalande i denna fråga, men det har icke ansett sig kunna biträda
min motion, derför att dessa naturaförmåner hafva så olika värden på
olika platser i landet och att, för den händelse beloppet skulle bestämmas
till 100 kronor, hvilket utskottet synes anse vara det rigtiga
beloppet, ett stort antal kommuner af staten skulle åläggas större uppoffringar
för skolväsendet, än de nu äro underkastade. Om jag tager
i betraktande de fall, der ersättningen utgår i fasta belopp, så finner
jag, att den öfverstiger 100 kr. i 195 fall, att den uppgår till jemnt
detta belopp i 779 fall och att den understiger 100 kr. i 1,561 fall.

Jag har i de beräkningar, som jag efter statistiska centralbyråns uppgifter
anfört, icke medtagit Stockholm, emedan ersättningen der ingår
i den kontanta lönen.

Om nu 100 kr. skulle fastställas som ersättning för kofodret, så
frågas det: huru stor uppoffring skulle det blifva, eller huru stort tillskott
skulle denna bestämmelse förorsaka? Det går temligen lätt att
räkna ut. Om man lägger tillsammans de fall, der värdet öfverstiger
100 kr., och de fall, der det uppgår till jemnt detta belopp, samt äfven
medräknar Stockholms lärarepersonal, får jag en summa af 1,474 fall.

Drager jag denna siffra från hela antalet 5,432, så får jag qvar 3,958
fall. Om jag beräknar, att medelafgiften måste vara minst 50 kr., så
skulle de ökade kostnaderna för hela landet utöfver det nu ut -

Ji:o 36. 20

I

Onsdagen den 25 April, e. m.

Om utbyte af gående beloppet uppgå till 197,900 kr. Men jag antager, att medel.
skollärares gjffran ])]jr större än 50 kr., och då måste siffran sjunka, och jag vågar
foder mofvLs^0’ ^en kommer att sjunka ända till 150,000 kr.

’ ersättning i Vidare vill jag erinra derom, att om kofodret borttages i lag, så
penningar, upphör äfven församliugames skyldighet att hålla ladugårdsbyggnader,
(Forts.) och derigenom skulle en minskning uppstå i församlingarnas kostnader,
som i väsentlig mån skulle förbättra förhållandet.

Då ''under de tre senaste riksdagarne, då denna fråga förekom,
ehuru visserligen i sammanhang med en begäran om statsbidrag för
2/3 af beloppet, 100 kr., det sammansatta stats- och lagutskottet
alla tre åren tillstyrkt bifall till en sådau framställning, och då denna
kammare likaledes alla tre åren utan votering, ja, till och med utan
diskussion, biträdt sammansatta stats- och lagutskottets förslag, så
har jag den förhoppning, att Andra Kammaren i dag, när den står
inför frågan såsom en ren lagfråga, skall hafva godheten bifalla motionen.

Herr talman, jag tager mig friheten yrka afslag å utskottets hemställan
och bifall till min motion.

Vidare anförde:

Herr friherre Bonde: Då jag inom utskottet reserverat mig mot
det slut, hvartill utskottet kommit, anser jag mig äfven böra yrka
afslag å utskottets förslag, och jag anser mig äfven böra anföra några
af de skäl, som föranledt mig dertill.

Skälen för detta mitt yrkande om afslag å utskottets hemställan
äro redan af motionären så grundligt anförda, att många ord ej behöfva
spillas derpå. Jag behöfver icke heller anföra några andra skäl,
än hvad utskottet i sin motivering anfört. Första delen af utskottets
motivering lemnar nemligen de allra bästa grunder för afslag å det
slut, hvartill utskottet kommit. Utskottet säger nemligen der, att utskottet
funnit »det nuvarande stadgandet om folkskolelärares rätt till
kofoder eller ersättning derför icke vara fullt klart och tydligt affattadt,
likasom utskottet anser, att ett obligatoriskt utbyte af det föråldrade
aflöningssättet kofoder in natura mot ersättning i penningar
skulle medföra afsevärda fördelar».

Jag instämmer fullkomligt i hvad utskottet der anfört. Sedan
säger utskottet visserligen: »Då såväl värdet af naturaförmånen som

den ersättning, hvilken derför faktiskt lemnas, är väsentligen olika i
olika landsdelar, möter dock svårighet att fiuna ett för hela riket afpassadt
belopp för ersättningens utgörande. Äfven om det af motionären
härutinnan föreslagna belopp, 100 kronor, skulle befinnas vara
det mest lämpliga, skulle likväl genom dess antagande ett stort antal
kommuner af staten åläggas större uppoffringar för skolväsendet än
dem, de nu äro underkastade.»

Utskottet antyder ju här, att just beloppet 100 kronor kanske är
det mest lämpliga och har sålunda intet annat skäl att föreslå Riksdagen
att afstå motionen än att det kan finnas församlingar, som för
närvarande icke lemna så stor ersättning åt sina skollärare och derför

Onsdagen den 25 April, e. m.

21 N:o 36.

möjligen skulle kunna drabbas af ökade utgifter. Jag tror likväl, att Om utbyte af
de flesta församlingar i vårt land redan nu lösa kofoder med just ^»llärares
detta belopp och kanske till och med högre. Och skulle det finnas^”
några få församlingar, som lemna något mindre ersättning, så tror ersättning i
jag, att den tunga, som skulle komma att påläggas dessa församlingar, penningar.
derest dessa ålades att något höja det ringa belopp, de lemna till (Forts.)
sina skollärare, icke bör för dem kunna kännas så synnerligen tryckande.

Folkskolelärarnes löner äro ej så stora, att, om händelsen skulle
göra, att eu eller annan församling genom beslut af Riksdagen komme
att gifva dessa lärare några kronor mer i årlig aflöning, än hvad
de nu göra, detta skulle bli för församlingarne ruinerande.

Jag ber, herr talman, att få yrka afslag på utskottets hemställan
och bifall till motionen.

Herr Åkesson: För min del skall jag gerna se, att motionen

bifalles. Att ett obligatoriskt utbyte af kofoder mot ersättning i penningar
skall medföra stora fördelar, som jag anser vara väl värda det
möjligen något ökade belopp, som, utöfver hvad nu betalas, skulle
komma att erläggas, derom är jag öfvertygad.

Det blir dock ej alla kommuner, som derigenom skulle komma att
få en tillökning i sina utgifter. Jag vet tvärt om, att flera kommuner
betala redan nu öfver 100 kronor i kofodersersättning.

Jag skall be att få yrka bifall till motionen.

Herr Ericson i Ransta: Utskottet har sagt, att de nuvarande

bestämmelserna om folkskolelärarnes rätt till kofoder eller den kontanta
ersättningen derför ej äro fullt klart och tydligt affattade.

Äfven jag anser, att detta är förhållandet; och jag tror derför, att
det vore bra att få ett tydligt och klart uttalande härutinnan.

Visserligen är det föreskrifvet, att ersättningen för kofoder skall
utgöras af lösen för 8 hektoliter 25 liter spanmål, hälften råg och
hälften korn, men vid tvister inom församlingarna rörande den nämnda
rätten till kofoder har detta stadgande icke blifvit följdt. Det föreligger
således här en bestämmelse, som är så affattad, att den kan
gifva anledning till tvister mellan församlingarne och lärarne.

Äfven af den orsaken är det sålunda skäl, att Riksdagen fattar
ett klart och bestämdt beslut i frågan.

Om jag nu äfven fäster mig vid den summa, som är bestämd såsom
ersättning för kofodret — nemligen lösen för 8 hektoliter 25 liter
spanmål — så anser jag denna summa vara för liten för att ersätta
det i lag bestämda kofodret.

Ty med tanke på lagens föreskrift, att läraren skall erhålla kofoder,
anser jag, att han bör ha en sådan ersättning, att han derför
kan köpa tillräckligt med foder för födandet af en ko.

Den kontanta lönen för denna förmån uppgår efter nuvarande
spanmålspris endast till 50 kronor. Och jag frågar hvilken som helst
i kammaren, som är bekant med dylika förhållanden, om det är möjligt
att för eu sådan summa utfodra eu ko, så att hon kan lemna
nämnvärd afkastning, .lag fruktar, att man nära nog skulle kunna

N:o 36. 22

Onsdagen den 25 April, e. m.

Om utbyte af åtala en person för att han svältfödde sina kreatur, om han skulle föda
^ffilTko ^em ^°r denna summa. Och ännu mindre kan man begära, att ett
foder mot m"«s^jur’ som eu dylik utfodring, skall kunna lemna någon afsevärd
ersättning i afkastning.

penningar. Ett ytterligare skäl för den föreslagna förhöjningen torde äfven
(Forts.) beaktas, nemligen att genom den lätthet, som nu finnes att afyttra
mjölken, högre pris ha uppstått på mjölk. Det har derför äfven
blifvit dyrare för lärarne att köpa mjölk. Äfven denna omständighet
torde vara ett skäl för att bifalla motionen.

Jag skall be att, på de skäl som motionären framstält samt med
anledning af hvad jag nu anfört, få yrka afslag å utskottets hemställan
och bifall till den i ämnet väckta motionen, som jag anser vara förestafvad
af rätt och billighet.

Herr Petersson i Runtorp: Den ärade motionären började med

att såsom skäl för bifall till motionen framhålla, att man förr på
landet betalade sina utskylder och öfriga onera in natura, men att
numera dessa blifvit förvandlade i penningar. På samma sätt borde
det äfven gä med kofodret.

Att en dylik förvandling skett, är ju sant. Men jag tror, att
man har så mycken erfarenhet af hvad detta vill säga, att man önskar
tillbaka rätten att utgöra onera in natura. Och jag har derför den
åsigten, att man bör äfven dröja med den föreslagna åtgärden, till
dess att bättre tider och bättre pris inträdt.

Hvad sjelfva den nu föreliggande frågan beträffar, är det förvånande,
att motionären kunnat tänka sig, att kammaren skulle komma
att gå in på hans förslag, då det ju vid flera föregående riksdagar har
varit föreslaget, att staten skulle bekosta 2/3> af den nämnda ersättningen
och kommunerna */3. Detta sätt att lösa frågan vore ju rimligt.
Motionären torde derför böra ändra. sitt förslag i samma retning,
och då torde det möjligen kunna vara hopp om, att förslaget
skall gå igenom. Men att under nuvarande förhållanden ålägga kommunerna
att höja skollärarnes löner på detta sätt — ty det är här i
sjelfva verket ej fråga om annat än en löneförhöjning — kan jag ej
vara med om.

Det råder ju för öfrigt så olika förhållanden inom de särskilda
kommunerna, hvilket motionären äfven sjelf omnämnt, att det är i
de magraste och fattigaste församlingarne som ersättning för kofodret
är beräknad till lägre pris än 100 kronor. Församlingarne hafva sannerligen
under nuvarande omständigheter ej råd att betala ut kofodret i
penningar med 100 kronor. De hafva under nuvarande omständigheter
sannerligen icke råd att betala någon förhöjning af skollärarnes
löner.

Jag tror, att hvad jag uu anfört kan utgöra tillräckligt skäl för
. afslag på motionen och bifall till utskottets förslag, hvilket jag nu
också yrkar.

Herr Peterssou i Brystorp: I likhet med motionären skulle jag
icke hafva något emot, att kofoder in natura utbyttes mot en viss

Onsdagen den 25 April, e. in.

23 N:o 36.

penningsumma, men jag anser, att, när en sådan förändring sker, Om utbyte af
staten bör åtaga sig att betala 2/3 af denna ersättning och kommunerna
endast bidraga med Va deraf. Om man tänker efter, liuruyJ“er ''mot viss
mycket staten får betala för den högre undervisningen och hvilket ersättning i
förmynderskap staten utöfvar öfver folkskolan, skall man lätt nog finna, penningar.
att min nyssnämnda begäran icke är öfverdrifven. (Forts.)

Motionären har framhållit, huru billigt det skulle blifva för kommunerna,
om detta hans förslag antoges, och han uppgaf, att kofoder
kunde i allmänhet uppskattas till endast 50 kronor för år. Jag behöfver
då endast se till, huru det skulle ställa sig iuom den kommun,
som jag tillhör. Då det der finnes 8 skollärare, skulle antagandet af
motionärens förslag endast för denna kommun medföra en ytterligare
utgift af 400 kronor efter nämnda beräkning. Jag tror, att kommunen
redan förut har så många utgifter, att den icke tål mera.

Jag vill derför icke vara med om någon ändring i ifrågavarande
kungörelse, utan yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr Högstedt: Ehuru jag håller motionären räkning för att

han genom sin motion velat skatta ur verlden ett gammalt tvistefrö,
nödgas jag ändå yrka bifall till utskottets förslag. Om man nemligen,
på sätt motionären föreslagit, bestämmer en för hela landet gällande
ersättning af 100 kronor för år för kofoder, så blir följden deraf helt
visst den, att mången skollärare derigenom får vidkännas en minskning
af sina löneinkomster. Skulle kofoder ersättas med penningar
efter hvad det verkligen är värdt, så kan, enligt mitt förmenande,
beloppet hvarken för de norra eller södra provinserna sättas lägre än
till 200 kronor för år. Eu lärare har nyligen af Konungens befallningshafvande
i Malmöhus län blifvit tillerkänd nöjaktigt sommarbete
för en ko samt 1,020 kilogram hö och lika mycket halm, allt af fullgod
beskaffenhet, hvarjemte vederbörande församling ålades att tillhandahålla
läraren ändamålsenlig ladugårdsbyggnad. Då hö kostar 10 öre
och halm 5 öre per kilogram skulle hela kofoderskostnaden, inklusive
sommarbete, uppgå till omkring 200 kronor. Och då härtill kommer
lärarens rätt till lämplig ladugårdsbyggnad, torde man kunna finna,
att de fleste lärare skulle drabbas af eu bestämd förlust, om Riksdagen
beslutade, att, på sätt motionären föreslagit, kofoder skulle ersättas
med 100 kronor för år. Då synes det mig lämpligare att bestämma
en viss summa för hvarje län, ty det verkliga värdet af ifrågavarande
produkter kan ju vara mycket olika i olika delar af laudet.

Detta tarfvar dock en utredning, och då ingen sådan finnes, torde
det vara bäst att afstå motionen.

På grund häraf yrkar jag, såsom sagdt, bifall till utskottets hemställan.

Herr Persson i Riukaby: Jag har begärt ordet för att tillkänuagifva,
att jag instämmer med motionären deri, att kofoder till skollärarne
bör utbytas mot penningar. Jag gör icke detta, derför att jag
tror, att någondera parten, vare sig församlingen eller skolläraren, får
någon större förmån deraf, och jag auser icke heller, att sjelfva hufvudsaken
ligger deri, utan i något helt annat.

N:0 36. 24

Om utbyte aj
skollärares
rätt till kofoder
mot viå
ersättning i
penningar.

(Forts.)

Onsdagen den 25 April, e. m.

Enligt folkskolestadgan har skollärare eller lärarinna nu rättighet
att fordra kofoder in natura. Jag är öfvertygad, att många församlingar
högst ogerna skulle ingå härpå, och jag har i min hemort varit
vittne till, att det nyss nämnda stadgandet vållat både församling och
lärare stora bekymmer. I en församling antogs en skollärare, med
det bästa vitsord såsom eu af de skickligaste lärarne i orten. Skolbarnen
voro honom synnerligt tillgifna och gjorde allt hvad han önskade,
och likaledes voro barnens föräldrar på allt sätt belåtna med
honom. Men så en dag begärde han att få sitt kofoder in natura,
derför att han ville skaffa sig gödsel till sin trädgård. Församlingen
satte sig deremot, men Kongl. Maj:t afgjorde frågan så, att skolläraren
skulle hafva kofoder in natura. Följden häraf blef, att missnöje uppstod
med skolläraren för detta hans åtgörande, och han märkte snart,
att till och med de flitigaste barnen icke ville följa hans önskningar.
Måhända hade föräldrarne åstadkommit detta, derigenom att de i barnens
närvaro talat illa om läraren. Hvad skulle denne nu göra? Han
tillrättavisade barnen, ja, kanske agade dem, och så blef spänningen
emellan föräldrarne och läraren ännu starkare, oaktadt läraren icke
begärt annat än sin lagliga rätt.

En talare har sagt, att foder till en ko icke är värdt mera än
50 kronor om året. I den ort jag tillhör kostar det till fullo 100
kronor om året att föda en ko, och jag tror sålunda, att genom denna
motions antagande man på bästa sätt skulle slita de tvister, som på
många ställen uppstått mellan församling och lärare för detta kofoders
skull.

Man har också sagt, att staten borde betala 2/3 af denna ersättning
för kofoder. Men det är väl gifvet, att, så länge kofoder utgår
in natura, staten icke tager någon befattning med hö och halm åt
skollärarne. Man måste derför först bestämma denna ersättning till
ett visst belopp, då först kan staten möjligen vara med om dessa 2/3.

På grund af hvad jag nu anfört, tillåter jag mig att yrka bifall
till motionen.

Herr Ola Bosson Olsson instämde häruti.

Herr Hammarlund: Två af de föregående talarne, hvilka yrkat

utslag på motionen och bifall till utskottets hemställan, hafva såsom
skäl för detta yrkande anfört, att genom ett bifall till motionen staten
skulle ålägga ett stort antal kommuner större uppoffringar för deras
folkskoleväsen, än de redan få vidkännas. Detta synes också vara hufvudskälet
hvarför utskottet afstyrkt motionen.

För min del kan jag icke finna detta skäl — att kommunerna
genom antagande af motionärens förslag skulle komma att åläggas
större uppoffringar för skolväsendet, än de nu äro underkastade — vara
hållbart.

Hvilka uppoffringar äro kommunerna då för närvarande underkastade
i förevarande hänseende? Jo, lagen säger tydligt, att skoldistriktet skall
åt läraren anskaffa sommarbete och vinterfoder för en ko. Detta är
regeln. Endast i undantagsfall, nemligen der hinder eller svårigheter
af lokala eller andra förhållanden möta för kofoders lemnande in natura,

Onsdagen den 25 April, e. m.

26 Nso 36.

skall i stället ersättning lemnas. Hvar är det då svårigheter möta för Om utbyte af
att lemna kofoder in natura? Jo, egentligen endast i städerna. skollärares

Förhållandet är också det, att der skolläraren gjort anspråk på^jer ''mot viss
att erhålla den honom i lag medgifna rätten till kofoder in natura, ersättning i
der har i allmänhet sådan rätt tillerkänts honom af vederbörande myn- penningar.
digheter. Jag kan icke från de två senaste åren erinra mig mer än (Forts.)
ett fall, der skolläraren icke tillerkändes kofoder in natura, och detta
skedde, emedan kronofogden i orten intygat, att hinder mötte för kofoders
utgörande in natura. I alla öfriga, af mig kända fall från de
två senaste åren har skolläraren tilldömts 1,020 kilogram hö och 1,020
kilogram halm samt sommarbete för en ko. Men det veta herrarne
bättre än jag, att värdet af denna mängd hö och halm uppgår till
vida mer än 100 kr. om året, åtminstone torde det vara mycket sällsynt,
att detta värde kan understiga 100 kr. Det är sålunda icke
rigtigt hvad utskottet här sagt, att genom kofodrets utbytande mot
100 kr. kommunerna skulle få vidkännas större uppoffringar för skolväsendet,
än dem de nu äro underkastade, ty de äro redan underkastade
dessa uppoffringar i högre grad än de skulle blifva.

Det är visserligen sant, att många folkskolelärare just för att behålla
ett godt samförstånd med sina församlingsbor icke göra anspråk
på att få ut denna sin rätt, men detta blir ju en sak för sig. Om
utskottet sålunda sagt, att motionens antagande skulle hafva tillföljd,
att i åtskilliga fäll kommunernas utgifter skulle ökas, kunde man icke
gjort någon invändning mot ett sådant resonnement. Deremot kan
jag, såsom sagdt, icke finna, att kommunerna skulle få vidkännas större
uppoffringar för skolväsendet, än lagen redan nu ålägger dem. Om
jag skulle hysa någon tvekan att bifalla motionen, så vore det just
derför, att genom en fixering af kofodret till 100 kronor, åtskilliga
folkskolelärare faktiskt finge mindre inkomst, än de nu hafva. Det
finnes nemligen icke mindre än 773 skollärare, som hafva kofoder in
natura eller ersättning derför af öfver 100 kronor. Framtida innehafvare
af dessa platser skulle gifvetvis, såsom herr Högstedt också
mycket rigtigt anförde, komma att blifva lidande på den af motionären
föreslagna anordningen. Men jag tror å andra sidan, att bortskaffandet
af detta gamla tvistefrö mellan församlingar och skollärare och mellan
Riksdagens båda kamrar kan vara värdt någou uppoffring från såväl
den ena som den andra parten, och jag anser att det nu är på tiden,
att allvarliga försök göras att få detta tvistefrö bort ur verlden.

Då de föregående försök, som gjorts att aflägsna detta gamla
tvisteämne, icke lyckats, vill jag för min del biträda det förslag, som
af motionären framstälts, och hvilket, enligt mitt förmenande, är ett
steg i den rätta rigtningen.

Jag yrkar för den skull bifall till motionen.

Häruti instämde herrar vört Friesen, Fridtjuv Berg, NydaJil,

Norberg, Aulin och Erikson i (ifra Odensvi.

Herr Svensson från Karlskrona: Då jag inom utskottet reser verat

mig mot det slut, hvartill utskottet kommit, anser jag mig skyldig

ff:o 36. 26

Onsdagen den 25 April, e. ra.

Om utbyte af att tillkännagifva anledningen hvarför jag icke kunnat instämma med
‘-a^mlco Skottets pluralitet.

foder mot viss Det hufvudsakliga skälet hvarför jag reserverat mig och ansett att
ersättning i utskottet bort tillstyrka bifall till motionen har varit, att motionärens
penningar, förslag enligt mitt förmenande anvisar det enda möjliga sättet att få
(Forts.) bort detta gamla tvistefrö mellan församlingar och skollärare och mellan
Riksdagens kamrar. År 1891 väcktes motion om kofodrets ersättande
med ett kontant belopp af 100 kronor och att staten skulle bidraga
med två tredjedelar af detta belopp. Denna kammare biföll och Första
Kammaren afslog motionen, men någon gemensam votering kom icke
till stånd på grund af Första Kammarens åsigt att någon gemensam
votering i denna fråga icke borde ega rum. Samma förhållande inträffade
1893, då en liknande motion åter väcktes i denna kammare.
Det finnes sålunda ingen annan möjlighet att få denna fråga löst än
att förändra sjelfva lagen, hvarefter det står Riksdagen fritt att bestämma,
om Riksdagen så finner lämpligt, att staten skall träda emellan
och lindra kommunernas bördor. För öfrig! skulle, såsom en talare på
stockholmsbänken också nämnde, ett bifall till motionen ingalunda föranleda
dertill, att kommunerna blefve ålagda större uppoffringar, ände
redan äro underkastade, ty de äro ju redan nu ålagda att skaffa kofoder
åt sina skollärare.

Det yttrades af en talare på lielsingborgsbänken, att han icke ville
vara med om motionen, derför att den skulle leda dertill, att skolläraren
finge minskade inkomster. Ja, det är sant att detta skulle inträffa
på ett och annat ställe, men det oaktadt uttalades, såsom lierrarne
torde erinra sig, år 1891, då denna fråga var före vid Riksdagen,
en allmän önskan inom folkskolelärarecorpsen att få kofodret ersatt med
110 kronor, eller samma belopp hvarom nu är fråga, just för att komma
ifrån detta tvisteämne.

Det är på grund af dessa skäl som jag anhåller att få yrka afslag
på utskottets hemställan och bifall till motionen.

Herrar Lilliehöök och Andersson i Örstorp förklarade sig instämma
i detta yttrande.

Herr Henricson: Genom ett bifall till motionen skulle många
tvister mellan församlingar och skollärare blifva undanröjda, tvister,
hvilka utan tvifvel återverka menligt på sjelfva skolan.

På denna grund anhåller jag, herr talman, om afslag å utskottets
hemställan och bifall till motionen.

Herr vice talmannen Danielson: Här har af många talare

framhållits, att man genom ett bifall till motionen skulle undanrödja
ett gammalt tvistefrö. Jag känner verkligen icke till något tvistefrö
i detta hänseende från min ort. För öfrigt tror jag, att det icke är
tänkbart, att vi någonsin kunna stifta sådana lagar, att icke någon
gång vid deras tillämpning tvister kunna uppstå. Enligt mitt förmenande
skulle ett bifall till motionärens förslag hafva till följd, att rätt
många kommuner blefve hårdare beskattade i detta fall, än de redan
äro, och dertill anser jag den nuvarande tidpunkten ingalunda lämplig,

Onsdagen den 25 April, e. m.

27 Ji:o 36.

då, såsom vi veta, flertalet af landskommunernas medlemmar eller de Om utbyte af
egentliga hemul ansegarne för närvarande lefva och arbeta under ganska **°a“™i**
svåra ekonomiska omständigheter. Det yttrades visserligen af en talarey^* ''mot °-lt
på stockholmsbänken — folkskolelärarnes främste målsman i denna kam- ersättning i
mare —■ att förslaget icke skulle medföra några ökade uppoffringar för penningar.
kommunerna, men jag tror icke att detta påstående är fullt rigtigt, ty (Forts.)
åtminstone skulle den kommun jag tillhör, om motionärens förslag bifölles,
få betala omkring 40 kronor mer om året än förut. Och att
ålägga våra små kommuner en sådan ökad beskattning anser jag vara
både obilligt och onödigt; den skulle blifva temligen känbar för dessa
små hemmansegare, som verkligen lefva i så knappa omständigheter.

En skollärare deremot reder sig i allmänhet mycket godt, och i de
församlingar jag känner till äro skolläraren och presten vanligen det
enda herrskapsfolket. Jag vill på intet sätt förhindra folkskolelärarne
att få sin rätt äfven i detta fall, men jag tror icke att någon orätt
vederfares dem, om de nuvarande bestämmelserna rörande kofodrets
utgående fortfarande få gälla. Ty om man förvandlar dessa 8 hektoliter
25 liter spanmål i penningar efter nuvarande medelmarkegångspris
i de olika länen, så får man ett belopp af något öfver 60 kronor.

För denna summa får skolläraren hvad han behöfver till kofoder, om
man antager att sommarbetet kostar vanligen 10 kropor, 2 häckar hö
30 kronor och 2 ä 3 häckar halm 20 kronor. Så ställa sig prisen,
tror jag, i de flesta fall, och det bör derför icke i allmänhet vara någon
svårighet för skolläraren att få hvad han behöfver till foder åt eu ko,
der det ej kan utgå in natura.

Motionären yttrade, att penningvärdet är helt annat nu, än då det
föråldrade aflöningssättet kofoder in natura infördes, och att det derför
vore nödvändigt, att skollärarne finge kofodret ersatt med penningar, i
likhet med hvad som numera är fallet i afseende på vissa aflöningsförmåner
för prester och domare. Härom vill jag ej yttra mig, men
något vägande skäl s\’nes det ej vai''a. Jag tror således, att man icke går
skollärarnes rätt det ringaste för nära genom att åtminstone tills vidare
bibehålla de nu gällande bestämmelserna i detta hänseende. För öfrigt
anser jag, att denna Riksdag varit så tillmötesgående som möjligt mot
folkskolelärarne, då den offrat så mycket penningar för beredande åt
folkskolelärarne af den förmånen att under sjukdom icke behöfva till
vikarien afstå mer än en ringa del af sina aflöningsförmåner.

Jag tror således, att denna fråga mycket väl kan anstå, och då
jag för min del icke vill vara med om att på detta sätt lägga ytterligare
bördor på våra redan förut hårdt beskattade kommuner, anhåller
jag om afslag å motionen och bifall till utskottets hemställan. Hade
förslag nu som vid föregående riksdagar förelegat, att staten skulle bidraga
med 2/3 af kofodersersättningen, hade ju frågan legat i annat läge.

Herr Jonsson i Hof: Om herr vice talmannen icke kommit under

fund med att tvister rörande detta kofoder här och der och ofta nog
förekommit, så torde felet ligga deruti, att lian icke rätt följt med
uppgifterna om sådana saker. Det är emellertid ett faktum, att dylika
tvister ofta förekomma icke allenast om sjelfva kofodrets värde, utan
äfven om de byggnader, som stå i samband med denna sak. Jag vet

Nso 36. 28

Onsdagen den 25 April, e. m.

Om utbyte a/åtskilliga fall, då vederbörande myndigheter först dömt kommunerna
skollärares lemna kofodret in natura och sedermera, när fråga uppstått om anfoder
''mot ^skaffande af byggnad för kreaturet, äfven ålagt dem att uppföra lada
ersättning i och ladugårdsbyggnad. Att således tvister i detta hänseende förekompenningar.
mit, tror jag kan anses såsom faktiskt. Nu hafva vid flere föregående
(Forts.) riksdagar motioner blifvit väckta i syfte att för framtiden undanrödja
dessa tvister, och alla dessa motioner hafva gått ut derpå, att ersättningen
för kofoder skulle fixeras till ett visst penningbelopp. Vi veta
alla hvilket öde dessa motioner rönt. Första Kammaren har vägrat
att votera gemensamt i denna fråga. Vid sådant förhållande finnes
väl knappast någon annan utväg än att i folkskolestadgan först bestämma,
hur värdet af kofodret skall beräknas.. Lyckas man vinna det
resultatet, tror jag, att nästa steg skall blifva betydligt lättare. Om
man nemligen anser att kommunerna genom den nya anordningen
blifva betungade med större skatter, än de förmå bära, så får staten
träda emellan för att lindra bördan. Detta torde vara den enda möjliga
vägen att komma till rätta med saken, och jag tror derför, att
mycket talande skäl förefinnas att biträda motionärens förslag.

Jag vill således förena mig med dem, som yrkat bifall till motionen.

I detta anförande instämde herrar Ollas A. Ericsson, Svensson i
Olseröd, Ericsson i Väsby och Gyllensvärd.

Härmed förklarades öfverläggningen slutad. Enligt de gjorda yrkandena
gaf herr talmannen propositioner dels på bifall till utskottets
hemställan och dels på afslag derå och bifall i stället till den i ämnet
väckta motionen; och fann herr talmannen svaren hafva utfallit med
öfvervägande ja för bifall till den senare propositionen. Votering blef
likväl begärd och företogs enligt följande, nu uppsatta och af kammaren
godkända voteringsproposition:

Den, som, med afslag å lagutskottets hemställan i utlåtandet n:o
Öl, bifaller herr Zottermans i ämnet väckta motion, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets omförmälda hemställan.

Omröstningen utföll med 114 ja mot 86 nej; och hade kammaren
sålunda, med afslag å utskottets hemställan, bifallit den i ämnet väckta
motionen.

§ 3.

I ordningen förekom härnäst lagutskottets utlåtande n:o 52, i anledning
af väckt motion om ändrad lydelse af 18 kap. 15 § strafflagen.

29 N:o 36.

Onsdagen den 25 April, e. m.

Motionären, herr J. Andersson i Ölsund, hade i sin berörda, inom
Andra Kammaren afgifna motion, n:o 96, föreslagit, att Riksdagen
ville för sin del besluta, antingen att 18 kap. 15 § strafflagen skulle
erhålla följande förändrade lydelse:

Öfverlastar sig någon af starka drycker så, att af hans åtbörder
eller orediga sinnesförfattning synbarligen märkas kan, att han är
drucken, och träffas han i sådant tillstånd å väg, gata eller annat allmänt
ställe, straffes, för fylleri, med böter;

eller att åt nämnda lagrum måtte gifvas denna förändrade lydelse:

Öfverlastar sig någon----straffes, för fylleri, med böter

högst ett hundra kronor. „

Utskottet hemstälde emellertid, att motionen icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Efter föredragning af ärendet begärdes ordet af

Herr Andersson i Ölsund, som yttrade: Herr talman, mine herrar!
Då lagutskottet enhälligt afstyrkt min motion och då, efter hvad jag
under enskilda samtal inhemtat, äfven ett flertal af kammarens öfriga
ledamöter anser, att en sådan skärpning af fylleristraffet, som jag föreslagit,
icke är önskvärd eller icke skulle medföra- åsyftad verkan, skall
jag icke tillåta mig att här yrka bifall till min motion. Jag har
emellertid begärt ordet för att få tillkännagifva, att jag icke blifvit
öfvertygad af de skäl, utskottet anfört eller som eljest andragits å de
håll, der min motion varit på tal. Jag inser naturligtvis mycket väl,
att en verklig förbättring till nykterhet icke kan åstadkommas annat
än på öfvertygelsens väg. Men det synes mig, att man icke derför bör
tillbakavisa äfven de andra medel, som kunna leda till ett minskande
af superiet, skulle det också vara endast genom att injaga fruktan för
straff. Statens straffande verksamhet har ju till ändamål att genom
de påföljder, strafflagen tillkännager, att den brottslige har att vänta,
betaga lusten att begå brott. Af erfarenhet vet jag, att straffet kan
ha en sådan inverkan äfven i fråga om fylleriförseelser. Då det är ett
kändt och särskildt inom min hembygd mycket öfverklagadt förhållande,
att de flesta gröfre brott begås under rusets inflytande, har jag dessutom
ansett det vara angeläget att på alla möjliga sätt söka borttaga
det hot emot rättsordningen, som ligger allenast deri, att personer försätta
sig i berusadt tillstånd. Jag kan derför icke annat än beklaga,
att utskottet icke kommit till ett annat resultat, men jag måste rätta
mig efter nödvändigheten, och skall derför, som sagdt, herr talman,
icke göra något yrkande.

Vidare anfördes icke. Utskottets hemställan bifölls.

N:o 36. 30

Onsdagen den 25 April, e. m*

§ 4.

Härefter företogs till behandling statsutskottets utlåtande, n:o 10,
angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde liufvudtitel,
omfattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Efter föredragning till en början af punkten 1, rörande anslaget
för upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering samt
till fyllnadspensioner, anförde ,

Herr J. H. G. *Fredh olm: Herr talman! Denna den första
punkten i statsutskottets utlåtande öfver 9:de hufvudtiteln, den var
vid sistlidet års riksdag den sista punkten i samma utlåtande. Jag
tillät mig då att vid denna punkt anknyta några betraktelser öfver
hufvudtiteln i dess helhet, och jag skall derför anhålla att nu få göra
vid början af diskussionen hvad jag då gjorde vid slutet af densamma.
Jag har dertill en särskild anledning derför, att det nu föreslås en
öfverföring af ett anslag från extra ordinarie till ordinarie stat, ett
anslag så stort, att det upptager ’/3 af hufvudtitelns hela slutsumma.
Jag vet väl, att statsutskottet icke tillstyrkt denna öfverföring. Men
det vill synas mig af motiveringen, som om man kan hafva anledning
förmoda, att det blott är en tidsfråga, då detta skall ske.

Vid början af det nu rådande representationsskicket uppgick statens
utgifter i den för år 1868 uppgjorda riksstaten till 36 millioner kronor,
och anslagen till 9:de hufvudtiteln till ungefärligen 1,300,000 kronor,
hvartill de ökats, ifrån att år 1860 hafva varit 1,200,000 kronor. Nu
uppgå statsutgifterna till nära 100 millioner kronor och 9:de hufvudtiteln
till 4V3 millioner kronor. I stället för att år 1868 9:de hufvudtiteln
utgjorde 3,6 % af hela utgiftsbeloppet, utgör den nu 4,6 %. Men
de 4Vs millioner, som äro synliga i 9:de hufvudtiteln, det är icke allt,
hvarmed staten bidrager till pensionering af sina embets- och tjenstemän
— derom kan man erhålla upplysning i statsrevisorernas berättelse.
Utom dessa till 9:de hufvudtiteln direkt anvisade medel inflyta bidrag
från besparingarna på flere hufvudtitlar, medel, som besparas till följd
af lediga tjenster och medel tagna ur lotsverkets, tullverkets, telegrafverkets
och jernvägarnes stater. Sammanlagda beloppet af alla dessa
bidrag torde uppgå till något öfver 600,000 kronor. Alltså utgå af
statsmedel nära 5*/4 millioner till pensionering. Men dermed är icke
allt slut. Ty man torde hafva full rätt att dertill lägga de 2% millioner
kronor räntemedel, som härflyta från fonder, bildade af statsmedel;
och gör man det, så kommer man upp till en utgiftssumma af nära 8
millioner kronor. Nettotillgången af dessa pensionsfonder utgjorde vid
början af år 1882 28 millioner kronor. Nu torde de vara uppe i ett
belopp af 60 millioner. De belopp, hvarmed staten bidragit till bildandet
af dessa fonder, hafva alltjemt ökats. Ifrån att dessa bidrag
år 1882 utgjorde 2,1 millioner, så äro de nu 3 millioner kronor. Det
är derjemte att märka, att pensionskassornas delegares bidrag icke uppgå
till mera än hälften af det belopp, hvarmed staten bidrager.

Onsdagen den 25 April, e. m.

31 N:o 36.

De siffror, som jag nu anfört, kunna utan tvifvel gifva anledning
till statsekonomiska betraktelser af allvarlig art. Min högt ärade granne
till höger framhöll på förmiddagen på sitt klara och öfvertygande sätt
önskvärdheten deraf, att man skulle af bankovinsten afsätta medel för
att i en icke alltför aflägsen framtid uppnå det mål, som bankkomiterade
år 1883 ansågo utgöra ett vilkor för att riksbanken skulle
kunna öfvertaga all sedelufgifningsrätt. Bankkomitén, som afgaf sitt
betänkande vid slutet af år 1883, uttalade som sin åsigt, att riksbanken
för det ändamålet behöfde en grundfond af 60 millioner kronor
och en reservfond af 15 millioner kronor. Då bankkomitén afgaf detta
sitt betänkande, hade riksbanken en grundfond af allenast 35 millioner
samt en reservfond af 5 millioner, och pensionskassornas fonder utgjorde
samtidigt 33 millioner kronor. Hurudan är ställningen nu efter 10 år?
Jo, pensionskassornas fonder uppvisa 60 millioner, men Riksbankens
grundfond har icke hunnit längre än till 50 millioner kronor och reservfonden
står på samma punkt. Hade man under den tiden tagit
någon hänsyn till dessa förhållanden, är det enligt min tanke utan
allt tvifvel, att den högt ärade talare, som jag nyss nämnde, icke i
förmiddags skulle hafva behöft göra något yrkande om afsättande af en,
del af riksbankens vinst till grundfonden.

Det är vigtiga statsändamål, som i mångt och mycket hafva blifvit
åsidosatta, derför att man forcerat kapitalbildningen till pensionsfonderna,
pa sätt man gjort. För dem af kammarens ledamöter, som äro
»försvarsvänner», kan det ju vara något att beakta, att, om staten
ifrån år 1882 till närvarande stund icke hade på sätt som skett årligen
tillsatt millioner för att öka pensionsfondernas storlek, skulle vi med
tillhjelp af dessa millioner i närvarande stund kunnat hafva en flotta
af 6 avisoångare, 20 minfartyg af 2:dra klass, 30 af lista klass
och 8 pansarfartyg af lista klass. Med ett ord: vi skulle då i närvarande
ögonblick kunnat hafva hela den flotta, som Kongl. Maj it här
med sådan skärpa framhållit vara ett nödvändigt vilkor för upprätthållandet
af vår neutralitet — vi skulle kunnat hafva den, säger jag,
med undantag af 7 pansarfartyg af första klassen. Det kan väl icke
vara meningen, att man skall fortgå på denna väg att alltjemt låta
pensionsfonderna växa med omkring 3 millioner kronor om året. Någon
gång borde väl det mål vara uppnådt, då dessa kassor icke äro i behof
af några vidare bidrag. Det synes mig derför dels på denna grund,
dels ock med anledning deraf att statsverket befinner sig i ett sådant
finansielt läge, att det torde vara eu nödvändighet att tillvarataga alla
tillgångar, som finnas, då man är så i nöd angående det sätt, hvarpå
man skall uttaga skattebidrag, som man i sjelfva verket är — det synes
mig, säger jag, derför vara skäl att något närmare" taga reda på, huru
det förhåller sig med denna sak, att t. ex. se till, om icke förvaltningen
skulle kunna ordnas på mera ekonomiskt sätt, än hvad nu är
fallet, då förvaltningskostnaderna uppgå till omkring 200,000 kronor.
Jag föreställer mig nemligen, att det skulle låta sig göra att nedsätta
dessa kostnader, eftersom det visat sig, att de i somliga kassor uppgå
till 2 %, i andra återigen till 15 % af resp. kassors utgifter. Likaledes
vill det synas mig, som om det i en tid, sådan som denna, dä samhällets
medlemmar, i synnerhet de mindre bemedlade, anstränga sig för

N:o 36. 32

Onsdagen den 25 April, e. m.

att kunna komma ut med de skattebidrag, som staten behöfver, kunde
vara en billig begäran, att äfven statens embets- och tjensteman bidroge
till sin pensionering med mera än hälften af det belopp, hvarmed
staten bidrager. Deras bidrag vexla nu mellan 6 % och 42 % af
kassornas inkomster. Om de t. ex. bidroge med 2/3 och staten med */*,
så skulle i alla fall för dem uppstå det gynsamma förhållande, att de
icke behöfde bidraga till sin pensionering med mer än hälften af hvad
den kostar, då ju äfven räntemedlen från de fonder, som med statsmedel
blifvit bildade, komma'' dem till godo.

Detta hvad beträffar den ekonomiska synpunkten, men dertill kommer
äfven en rättvisans och billighetens. Det kan väl icke med hänsyn
till hela den stora del af det svenska folket, som får och har i
utsigt att få använda de få återstående krafter, som kunna finnas qvar
efter ett verksamt lif, för att uppehålla sig på sin ålderdom, anses
nödvändigt, att man, såsom statsrevisorerna påvisat, tillägger en uttjent
tjensteman 11,000 kronor om året i pension. Det synes mig. som om
man skulle kunna sätta en gräns för pensionsbeloppens storlek, så att
de icke öfverstiga det mått, som kan vara af nöden för en ekonomiskt
tryggad tillvaro på ålderdomen. — Vidare vill det synas mig, som om
man skulle kunna vidtaga den åtgärden, att personer, som varit nog
lyckliga att under sin lefnad kunna skapa sig en ekonomisk ställning,
som bereder dem en inkomst af 1 å 2 gånger en statsministers lön,
icke egde göra anspråk på pension af staten till högre belopp, än hvartill
de sjelfva med sina medel bidragit. Det synes mig, som om här
förelåge ett område, hvilket man borde egna en mera allvarlig uppmärksamhet.

Herr talman! Jag vet väl, att nu lika litet som förr, då jag
yttrat mig i denna fråga, hvad jag framhållit skall blifva beaktadt,
såsom jag anser det förtjena; men detta skall naturligtvis icke för mig
utgöra något hinder att, så länge jag har den förmånen att få yttra
mig i denna kammare, hvarje gång denna fråga förekommer framhålla
nödvändigheten af att vidtaga en reform, som ur ekonomisk och rättvisans
synpunkt är mer än någon annan nödig och nyttig.

Herr Petersson i Runtorp: Jag vill endast hemställa till den
värde talaren, att han en annan riksdag motionerar i denna fråga, så
att man må kunna taga den i allvarligt öfvervägande. Då han är
ledamot af denna kammare, finnes ju intet hinder för honom att framlägga
frågan i eu sådan form, att man kan företaga den till behandling.

Vidare yttrades ej. Punkten bifölls.

Punkten 2.

Mom. a)

Bifölls.

33 Ji:o 36.

Onsdagen den 25 April, e. in.

Föredrogs vidare mom b), deruti utskottet hemstält, att särskilda,Ang. tillägg till
inom båda kamrarne väckta motioner, n:o 2 i Första Kammaren, ^ller ändringar
herr Carl Petersson m. fl., och n:o 25 inom Andra Kammaren af herr !,s w.
Ollas A. Ericsson in. fl., om tillägg till eller ändring i § 10 af gäl- g,m™koleiå°r
lande reglemente för småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt»are« m.fi. ålej
för närvarande måtte föranleda någon Riksdagens åtgärd. derdomsunder stödsanstalt.

I fråga härom yttrade:

Herr Ollas A. Ericsson: Såsom motionär och reservant i

denna fråga, skall jag be att få säga några ord. — Enligt Kongl.

Maj:ts nådiga reglemente för småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
af den 22 juni 1892 ega våra småskolelärare under vissa
vilkor rätt att efter 30-årig tjenstgöring utfå ett ålderdomsunderstöd
af 150 kronor för år. Det stadgas likväl i § 10, att denna tjenstetid
skall beräknas efter 8 månader eller 34''/2 veckor per kalenderår, äfvensom
att undervisningstiden per vecka icke får understiga 20 timmar.

Således skall undervisningstiden uppgå till minst 690 timmar per kalenderår.
Nu är det förhållande rådande inom Dalarne, såsom jag i min
motion påpekat, att vissa omständigheter göra, att vi fått denna skoltid
betydligt reducerad. Det är nemligen vissa egendomligheter, som
leda dertill, att, i händelse vi på dessa trakter skulle hafva skoltiden
utsträckt till den i lag såsom regel bestämda tiden, detta skulle högst
menligt inverka på skolgången. Vi hafva derför hos Kongl. Ma,j:t
anhållit att få utbekomma det i lag stadgade statsbidraget för våra
småskolelärare, oaktadt skoltiden är betydligt inskränkt. Det är emellertid
icke allenast i öfre Dalarnes socknar, som detta förhållande eger
rum, utan det förhåller sig på samma sätt, enligt de upplysningar jag
erhållit af kanslirådet Kastman, uti åtminstone 5 socknar, som äro belägna
i Jemtland, hvilka också erhållit denna rättighet. Nu skulle
man kunna föreställa sig, att man på dessa orter, der skoltiden på
detta sätt reducerats, vore betydligt efter med skolundervisningen. Så
är emellertid icke förhållandet. Man har icke från vare sig folkskoleinspektörer
eller annat håll hört några klagomål deröfver. Att
så icke är fallet, beror hufvudsakligen derpå, att man i stället utsträckt
lästiden per dag. Då man på flera andra orter, såsom förut nämnts, i
öfverensstämmelse med stadgandet i § 10 af anförda reglemente icke
läser mer än 20 timmar per vecka, så läser man i dessa skolor ända
till 30 timmar per vecka. Det säger sig således sjelft, att dessa skollärare
på våra trakter få läsa lika många, om icke flera timmar om
året än på andra ställen, der man läser 34*/2 veckor. T. ex. i den
kommun, jag tillhör, läsa våra småskolelärare för närvarande under en
tid af 26 veckor per år, men hafva timantalet utsträckt till 28 timmar
per vecka, hvilket gör 728 timmar på året och således 38 timmar mera
per år och 1,140 timmar mera på 30 år än på de ställen, der man läser
den lagbestämda tiden, 34''/2 veckor med endast 20 undervisningstimmar
per vecka. Om nu denna paragraf ej omändras, så fä således de,
som låsa ett betydligt mindre antal timmar, efter 30 tjenstår fullt
ålderdomsunderstöd, medan deremot våra småskolelärare behöfva nära
40 tjenstår för att få samma förmån, oaktadt de på 30 år läst ett så

Andra Kammarens Prat. 1894. N:o 36.

3

N:o 36. 34

Onsdagen den 25 April, e. m.

Ang. tillägg obetydligt antal flera timmar än de nu omnämnda. Af detta, jemte andra
eller ändring af [ motionen framhållna skäl, torde kammaren finna, att rättvisa
re temeritet för0^ billighet fordra en ändring af detta stadgande. Nu har statsre9småsTolelä-rutskottet
ansett sig icke kunna gå våra önskningar till mötes blott på
rares m. fl. <y-våra uppgifter, utan fordrar eu mera vidtgaende utredning. Jag tror
derdommnder-^ock, en sådan utredning icke står en enskild motionär till buds,
stödsanstalt. och jag skuiie derför, då det till följd af frågans utgång i Första
(Forts.) Kammaren icke tjenar till något att yrka bifall till min motion, önska,
att regeringen till nästa år tager denna fråga om hand, och under
denna förhoppning skall jag för närvarande icke göra något yrkande.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Gilljam:
Med anledning af motionärens sista yttrande vill jag påpeka för kammaren,
att Kong! Maj:t, i öfverensstämmelse med komiterades förslag,
i denna punkt ursprungligen för Riksdagen föreslagit en annan bestämmelse,
genom hvars antagande det väsentligaste af de nu öfverklagade
olägenheterna skulle hafva aflägsnats. Kongl. Maj:t föreslog
nemligen, att med de år, under hvilken läraren eller lärarinnan möjligen
undervisat kortare tid än 7 månader, en reduktion och sammanläggning
skulle ega rum, med beräkning af 7 manader på hvarje läsår,
oaktadt 8 månader är normalarbetstiden. Om Kongl. Maj:t nu skulle
verkställa en utredning, så förefaller det ganska sannolikt, att han
skulle stanna vid den, som egt rum för två år sedan, och mot hvilken
i Riksdagen icke framstäldes någon annan anmärkning, än att det vore
ekonomiskt fördelaktigare att höja tiden från af Kongl. Maj:t föreslagna
7 månader till 8 månader. Jag tror derför, att det lämpligaste
sättet nu är att vid nästa riksdag motion väckes i frågan, hvarigenom
Riksdagen finge tillfälle att deruti uttala en bestämd åsigt, hvarefter
jag är öfvertygad om att Kongl. Maj:t skall vid dess uttalade önskningar
fästa allt det afseende, som möjligt är.

Herr Hammarlund: Jag ber att få instämma med motionären

deruti, att regeringen må betrakta utskottets tal om bristande utredning
såsom en uppmaning till densamma att till nästa ar förebringa en
sådan utredning för frågans ändamålsenliga lösning.

Icke utan förvåning fann jag, att utskottet afstyrkt motionerna,
ty om någon framställning är behjertansvärd, så är det väl denna.
För närvarande är det föreskrifvet, att vid tjenstårsberäkning för
erhållande af understöd från småskolelärarnes ålderdomsunderstödsanstalt
tjenståret skall omfatta minst åtta kalendermånader. Men i
några delar af vårt land, såsom Dalarne och en del af Jemtland, hafva
församlingarna på grund af särskilda ortsförhållanden fatt rätt att förkorta
undervisningstiden, och der kunna således småskolelärarne icke
med den bästa vilja få tjenstgöra åtta månader om året. De få i
dubbel mening lida härför: dels få de tjenstgöra längre tid för att fa
fullt understöd och dels få de i flera år än sina kamrater bidraga till
understödsanstalten och sålunda vidkännas större afdrag å sina löner.

Nu håller utskottet så mycket på, att man behöfver en fullständigare
utredning än som finnes. Jag tycker visserligen, att saken är
ganska enkel och att det bort vara möjligt för utskottet att sjelf före -

Onsdagen den 25 April, e. in.

36 N:o 36.

bringa en sådan utredning, men då utskottet håller så mycket på denna^»?- tillägg till
»utredning», skall jag icke göra något yrkande, utan''i stället uttala ellers åndrin9
den förhoppning, att Kongl. Maj:t skall till nästa Riksdag inkommare‘itnlnu/för
med eu dylik utredning och då icke blott taga i öfvervägande hvadr LätTolel*
här nyss framhölls från statsradsbänken eller om fastställande af enrares m. ji. ålminimitjenstgöring
i allmänhet af 7 månader i stället för 8, utan äfvent/erdom''5“nder‘
taga i öfvervägande, huruvida icke, på sätt motionärerna framhållit, uödsanstadtundantag
borde göras åtminstone för sådana orter, der undervisnings- (Fort8d
tiden afkortats och sålunda lärarne icke kunna få tjenstgöra hela den
föreskrifua tiden. Jag finner det nemligen orimligt, att lärarne skola
lida derför, att på grund af lokala förhållanden undervisningen icke
kan pågå alla åtta månaderna.

Under förhoppning'', att Kongl. Maj:t skall taga denna fråga i
öfvervägande, har jag icke något yrkande att framställa.

Herrar Svensson från Karlskrona och Gyllensvärd instämde häruti.

Herr Persson i Mörarp: Utskottet har erkänt det berättigade i

motionärernas syfte och dermed också ansett, att en förändring i det
bestående bör ega rum, men anleduiugen, hvarför utskottet icke velat
gå motionärernas önskningar till mötes längre än utskottet gjort, är,
att det är så långt lidet på riksdagen, att man icke ansåg sig hafva
tid att återremittera ärendet till den utskottsafdelniug, som behandlat
det i första hand, för att der söka få nödig utredning om de belopp,
som saken gälde, och huru den i öfrigt skulle gestalta sig.

För min del erkänner jag, att en förändring bör ega rum. men å
andra sidan vill jag säga,_ att, såvidt jag förstår, det blott är ett litet
fåtal lärare, som skulle vinna något härigenom, emedan författningen
är så ny som sedan 1892 och det sålunda väl endast är på några få
ställen, der den redan under de närmaste åren kommer till tillämpning.

Vid sådant förhållande ansåg man inom utskottet, att den utredning,
som är nödvändig, borde kunna åstadkommas redan till nästa år, vare
sig frågan tages om hand af regeringen eller af motionärer från de
orter, som äro särskilt intresserade af frågans lösning. Som frågan
nu föreligger, tror jag att vi böra bifalla utskottets hemställan, hvilket
ju icke kan vålla några synnerliga olägenheter, då saken för närvarande
icke kan inverka så mycket på dessa småskolelärares pensionsförhållanden.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Herr von Friesen: Herr talman! Såsom ledamot i direktionen
för småskolelärarnes ålderdomsunderstödsanstalt har jag haft tillfälle
att iakttaga, hvilka olägenheter hafva uppstått särskildt inom församlingar
i Dalarne genom den bestämmelse, hvaruti ändring nu är
föreslagen. Man har icke, sådan denna bestämmelse nu är, kunnat
tillmötesgå församlingarnas önskningar, oaktadt man icke kunnat underkänna
billigheten af dessa önskningar. Det har redan förekommit flera
fall, jag ber att få nämna detta, då denna paragraf lagt hinder i vägen
för ett tillmötesgående, hvilket man eljest skulle ansett rätt och billigt.
Förhållandet är nemligen, att det finnes flera äldre småskolelärare, hvilka
för öfrigt hafva uppfylt de vilkor, som äro faststälda för åtnjutande af

S:o 36* 36

Onsdagen den 25 April, e. in.

(Forts.)

Ang. tillägg ^ålderdom sund erstöd; men så kommer denna bestämmelse angående
eller ändring reduktion af tjenstetiden, då tjenstgöringen omfattat mindre än 8
re''qlemlltetförm^na^er under året, och i följd af denna blifva tjenståren otillräckliga,
småskolelä- och de blifva utan understöd. Nu är det först och främst ofta mycket
rares m. fl. äi-svårt att få klart, huru lång tid en småskolelärare under en följd af
derdomsunder-30 |r årligen har undervisat. Det har icke förts några protokoll härstödsanstalt.
gfver • ^ gg^^da församlingarna. Lärarne hafva undervisat den tid,
som det ålegat dem att undervisa enligt gällande bestämmelser, men
huru lång tid det varit, veta de ofta icke. Man får då lita på de uppgifter,
som nu uppsättas för en så lång förfluten tid som kanske 30
år, öfver huru många månader och dagar en småskolelärare har undervisat.
Det är ju i allmänhet antagligt, att de lemnade uppgifterna
äro rigtiga, men fullt tillförlitliga kunna de icke vara. Den ärlighet
och uppriktighet, med hvilken dessa uppgifter i allmänhet lemnas,
äro att beundra, men, som sagdt, någon kontroll öfver uppgifternas
rigtighet kan man ej erhålla.

Utgifterna från småskolelärarnes ålderdomsunderstödsanstalt hafva
hittills varit vida mindre, än hvad man på förhand beräknat. Någon
egentlig kostnad för statsverket skulle icke åstadkommas genom en
ändring af den ifrågavarande bestämmelsen. Jag skulle således gerna
vilja vara med om en ändring i samma syfte, som de väckta motionerna
gå. Den formulering, som i den inom Första Kammaren väckta
motionen blifvit gifven åt paragrafen, synes mig mindre lämplig. För
min del är jag mera benägen för att antaga den formulering, som
användts i den inom Andra Kammaren väckta motionen.

Jag har intet yrkande att göra.

Herr vice talmannen Daniel son: Jag vill erkänna, att här
kunna föreligga skäl till ändring i reglementet, men icke tror jag,
att man bör kalla denna fråga stor eller behjertansvärd. Herrarne
böra också fästa afseende vid att ifrågavarande lärare hafva vida mindre
tjenstgöring än de andra. Jag har hört uppgifvas, att somliga läsa
blott 22 veckor om året, medan andra få hålla på 34 V, veckor, och
detta är således nära 21 ’2 månaders mindre tjenstgöring för de förra,
hvarför man också bör kunna förutsätta, att dessa lärare kunna hafva
tillfällen att på något annat sätt sörja för sin bergning. Men kan
man visa, att dessa lärare hafva lika många undervisningstimmar om
året som de andra, då har jag ingenting emot att bestämmelsen ändras,
ty det är en hållbar grund, men eljest är det icke rätt, att den, som
har mindre tjenstgöring och flera tillfällen till eget förvärf, skall hafva
lika mycket som de andra.

För öfrigt tror jag likasom en föregående talare, att ännu icke
många kunna hafva lidit någon orättvisa genom ifrågavarande stadgande,
då lagen är så ny, att den först i juli blir två år. Det är ju icke
heller fråga om att utestänga dessa lärare från pension, utan blott
derom, att de icke skola få den fulla pension, hvartill de under vanliga
förhållanden äro berättigade.

Om Kongl. Magt eller motionärerna återkomma till nästa riksdag
med en framställning i samma syfte, och man då kan visa, att dessa
lärare hafva lika stort antal undervisningstimmar som de öfriga, ja,

37 >T:o 36.

Onsdagen den 25 April, e. m.

då kan ju saken hafva något skäl för sig, men för närvarande yrkaren?. tillägg till
jag bifall till utskottets yrkande. eller. ändring

i § 10 af

Herr Persson i Tallberg: Till de skäl, som förut blifvit anfördare^e”,e,i(e^dr
till förmån för motionärernas förslag, skall jag be att fa tillägga ettra^m^ålytterligare
sådant, hvilket är af den beskaffenhet, att jag tror, att tillderdomsunderoch
med herr vice talmannen skall komma att erkänna, att saken är stödsanstalt.
bebjertansvärd och att en ändring är af nöden. (Forts.)

Det har upplysts i en af de nu förevarande motionerna, att det
är omkring 300 skollärare, som hafva begränsad tid för sin läsning.

Om man då tänker på, att det finnes föga eller ingen utsigt, enligt
författningens nuvarande lydelse, att desse 300 lärare någonsin skola
kunna komma i åtnjutande af någon pension, så vill jag derjemte
fasta uppmärksamheten på ett stadgande i 3 § uti pensionsreglementet,
af hvars innehåll man kan se, att äfven de församlingar, der
sådana lärare tjenstgöra, bidraga till inrättningen med 6 kronor för
hvarje lärare samt skollärarne sjelfva med 4 kronor för hvar och en.
Pensionsinrättningen erhåller således tillsammans 10 kronor från hvar
och en af dessa skolor. Det blir således en summa af 3,000 kronor
om året, som dessa fattiga församlingar i Dalarne skola betala för att
den mera burgna delen af landet skall komma i åtnjutande af full
pension för sina lärare. Om man besinnar detta, skola herrarne väl
finna, att saken är behjertansvärd. Jag har verkligen svårt att fatta,
att utskottet kunnat komma till sådant resultat, att här skulle fordras
en ytterligare utredning, då ju utskottet erkänt rigtigheten af motionärens
uppgifter. Jag kan knappast tänka mig, att utskottet skulle
kunna önska, att en särskild komité tillsattes i och för utredning af
denna fråga, som enligt mitt förmenande redan är tillräckligt utredd.

Jag skulle känna mig mycket böjd för att yrka bifall till herr
Ollas Anders Ericssons motion, men då detta icke skulle tjena till
mycket, eftersom Första Kammaren redan afslagit frågan, skall jag
inskränka mig till att uttala en liflig önskan, att kammaren måtte så
snart som möjligt behjerta denna sak, och att eu ändring i det föreslagna
syftet måtte så fort som möjligt göras.

Herr Olsson i Sörnäs: Då jag är en bland dem, som under skrifvit

ifrågavarande motion, är det helt naturligt, att jag helst skulle
hafva sett, att Riksdagen bifallit densamma. Men till följd af frågans
nuvarande ställning, och då statsutskottet väl erkänt rigtigheten af den
föreslagna förändringen, men ansett att för närvarande motionen icke
måtte föranleda någon Riksdagens åtgärd, skall icke heller jag nu göra
något yrkande, utan ber blott att få uttala såsom min tanke, att det
vore klokast, om regeringen ännu eu gång ville taga saken under
öfvervägande och för Riksdagen framlägga förslag i den rigtning, som
motionerna afse, på det att de deri påpekade missförhållandena må
blifva afhjelpta. Jag skall endast be att få rekommendera motionen
för framtiden till det bästa.

Hvarför jag egentligen begärde ordet, var derför, att herr vice
talmannen sade sig icke anse saken vara behjertansvärd. Jag skall
nu emellertid icke inlåta mig i svaromål härpå, då eu annan talare
före mig redan gjort det.

N:o 36. 38

Onsdagen den 25 April, e. m.

stödsanstalt.

(Forts.)

Ang. tillägg till Herr Lasse Jönsson: Man kan ju icke undra på, att represeneller
ändring tail(;gr från vissa orter framhålla dessa orters intressen och önskningar.
reglem Inte/fö rMe 11 dessa representanter borde dervid uppträda med litet mera lugn
småskolelä- och jemnmod samt icke taga allt för hårdt, om de icke lyckas drifva
rares m. jl. åZ-igenom dessa intressen. Framför allt höra de icke begagna sig af eu
derdomeunder-bevisföring, som bär gjorts i denna fråga, tv bevisar man för
mycket, bevisar man ingenting alls.

En talare sade, att det fans 300 skollärare i Dalarne, som voro
i den ställning, att de skulle betala understöd åt lärarne i öfriga delar
af riket derigenom, att till kassan från hvarje församling, som dessa
lärare tillhörde, årligen betalades 10 kronor för hvarje lärare, och att
summan häraf således skulle komma de öfriga delarne af riket till
godo. Det är väl omöjligt, att så kommer att ske. Ty först och främst
är icke säkert, att alla dessa lärare blifva pensionsmessiga. Motionären
upplyste i detta fall sjelf inom utskottet, att de fleste efter en tid
öfvergingo till andra yrken eller togo folkskolelärareexamen. Man kan
således icke antaga annat, än att en ringa del af dessa personer blir

pensionsmessig.

En talare på stockholmsbänken yttrade ganska hårda ord derför,
att utskottet afstyrkt motionen. Men hvad begäres deri? Jo, att huru
kort än tiden är, som läraren använder för läsning — det finnes ingen
minimitid för detta ändamål föreskrifven, utan det är nog med, att
han undervisar i skolan för hvarje år — så skall han vara berättigad
till samma pension, som om han lemnat undervisning 8 månader om
året. Eu talare i statsutskottet sade, att, fastän lärarne kunde vara
hindrade af snö att meddela undervisning under eu god del af vintern,
de väl ändå borde vara i sin fulla rätt att i framtiden få pension.
Men om de också varit utsatta för snöhinder om vintern, tro icke
herrarne, att de likväl vilja hafva fritt under en god del af sommaren ?
Här finnes således icke, hvarken af motionären eller någon annan,
föreslagen någon gräns, utöfver hvilken lärarne icke finge vara lediga
om året, och man vet således icke, huru långt läsåret bör vara. Om
regeringen härefter inkommer med ett nytt förslag i ämnet, så hoppas
jag, att någon viss tid, t. ex. sju månader om året eller något dylikt,
fastslås såsom minimigräns för läsåret.

Jag tror mig härmed hafva ådagalagt, att utskottet icke saknat
skäl för sitt afstyrkande af motionen.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad samt efter af herr
talmannen i sådant afseende gifven proposition biföll kammaren utskottets
hemställan.

Punkten 3,

Bifölls.

Ang. pensioner Punkt6)1 4.

för vakikon Carlsson*

p På, derom af fångvårdsstyrelsen gjord framställning hade Kongl.

J.rJarl''och Maj:t föreslagit, att vaktkonstaplarne vid kronoarbetsstationen å Borgf.
o. Dahl. hamn Anders Carlsson, Per Johan Jarl och Frans Oskar Dahl

Onsdagen den 25 April, e. m.

39 N:o 36.

måtte berättigas att från och med månaden näst efter den, under^»?- pensioner
hvilken afsked ur fångvårdens tjenst dem beviljades, under sin återstående
lifstid från allmänna indragningsstaten uppbära fyllnads- Carlsson, P.
pensioner till belopp af, Carlsson och Jarl hvardera 478 kronor samt j. jarl och
Dahl 370 kronor. F- 0. Dahl.

(Forts.)

Utskottet hemstälde:

»att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det sätt bifallas,
att en hvar af nedaunämnde vaktkonstaplar vid kronoarbetsstationen
å Borghamn må berättigas att från och med månaden näst
efter den, under hvilken afsked ur fångvårdens tjenst dem beviljas,
under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten uppbära
fyllnadspensioner till följande belopp:

a) Anders Carlsson .......................... 400 kronor;

b) Per Johan Jarl.............................. 400 »

och c) Frans Oskar Dahl........................ 250 » .»

Sedan denna utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:

Chefen för justitiedepartementet, herr statsrådet Östergren: Jag
anser utskottets nyss upplästa hemställan vara temligen obillig för de
personer, om hvilkas pensionering punkten 4:o handlar.

Kongl. Maj:t har, såsom herrarne sett, gjort framställning om
fyllnadspensioner för tre vaktkonstaplar, anstälda vid Borghamus tvångsanstalt,
och har Kongl. Maj:t för en hvar af dem föreslagit en fyllnadspension,
som, sammanlagd med den pension, eu hvar af dessa konstaplar
erhållit, då de utträdt ur militärtjenst, skulle uppgå till 550
kronor, motsvarande det belopp, eu konstapel, anstäld vid central fångvårdsanstalt,
erhåller i pension. Utskottet har deremot föreslagit
fyllnadspensionerna till mindre belopp. Det har nemligen afprutat för
Carlsson 78 kronor, för Jarl likaledes 78 kronor och för Dahl 120
kronor, eller för alla tillsammans 276 kronor. För denna nedsättning
i pensionsbeloppen anför utskottet intet annat skäl, än »att konstaplarne
icke synas böra hafva anspråk på samma pensionsförmåner, som sina å
ordinarie stat uppförda vederlikar vid fångvården». Riksdagen har vid
flera tillfällen på senare tider, åtminstone vid tre förutvarande fall,
fattat beslut, som stå i strid med den åsigt, utskottet nu uttalat. Om
herrarne se på sid. 8 i betänkandet, så finna herrarne, att Riksdagen
åren 1889, 1890 och 1891 för betjente, anstälda vid likartade
anstalter, »beviljat fyllnadspensioner till enahanda belopp, som skulle
dem tillkommit, om de innehaft underofficersbefattningen vid fångvårdsanstalter,
för hvilka lönerna blifvit å ordinarie stat uppförda». Denna
åsigt, som legat till grund för dessa tre Riksdagars beslut, anser jag
vara billig. Konstaplarne vid tvångsanstalterna äro nemligen i afseende
å arbete och löneförmåner fullt likstälda med konstaplar vid de
centrala fångvårdsanstalterna. Nu undra måhända många af herrarne,
hvarför den olikhet finnes mellan en del af dessa anstalter, att för somliga
anstalter lönestat är upprättad af Riksdagen och rätt till pension för
personalen beviljad, men för en annan del ingen sådan rätt. Härpå

Nso 36. 40

Onsdagen den 25 April, e. m.

Ang. pensioner\\W jag svara, att skälet dertill av att söka deri, att fångvårdsstyrelsen
fZ larn”! Ulider flera år haft för afsigt att indraga kronoarbetsstationerna vid
Carlsson p. Borghamn och å Tjurkö. Fråga härom har föranledts deraf, att fångantalet
j. Jarl ’och med anledning af på senare tider vidtagna förändringar i brottmålsF.
O. Dahl. lagstiftningen minskats, och man har blott velat afvakta den rätta
(Forts.) tidpunkten för indragningen. Den rätta tidpunkten till en sådan indragning
är nu inne, och jag kan omnämna, att Kongl. Maj:t sistlidne
mars månad fattat beslut om indragning af Borghamns och Tjurkö
stationer, så att tvängsarbetsfångarne sedermera skulle sändas till
Karlskrona, från hvilken anstalt de der nu förvarade fångarne skulle
flyttas till andra fångvårdsanstalter. Genom eu sådan anordning skulle,
enligt hvad fångvårdsstyrelsen beräknat, en ganska afsevärd besparing
uppkomma för statsverket. Den anslås af fångvårdsstyrelsen till omkring
75,000 kronor om året. Skulle nu Riksdagen afvika från det
prejudikat, som den gifvit vid 1889, 1890 och 1891 års riksdagar,
synes det mig vara ganska obilligt för de personer, som nu äro i fråga
att pensioneras. De hafva uppnått en ovanligt hög ålder. Den förste,
Carlsson, är 78 år, den andre, Jarl, 71‘/2 år, och den tredje, Dahl,
fyller om några månader 70 år. Alla tre hafva vant länge anstälda
i statens tjenst: Carlsson i 58 år, Jarl i 52 år och den tredje, Dahl, i
54 år, och alla tre äro väl vitsordade för sin tjenstgöring. Två af
dem hafva till och med fått utmärkelser för berömlig tjenstgöring.

Hvad jag nu anfört gifver mig anledning att vädja till herrarnes
billighetskänsla, då jag hemställer, om icke denna kammare skulle, i
likhet med hvad Första Kammaren gjort på förmiddagen i dag, vilja
bifalla Kongl. Maj:ts förslag, så att ifrågavarande personer skulle
kunna få sin pension oafkortad. Den besparing, statsutskottet har velat
göra genom nedsättning af pensionen, synes mig icke vara afsevärd
för statsverket, men är dock synnerligen afsevärd och känbar för de
personer, som skulle drabbas af afdraget.

Herr Wavrinsky: Uti det anförande, herr statsrådet och chefen
för justitiedepartementet nu haft till förmån för ifrågavarande fångknektar,
ber jag få på det lifligaste instämma och dertill lägga, att den
förste af de tre, eller Carlsson, är behäftad med iungemfysem och kronisk
bronkialkatarr, den andre, Jarl, har kronisk reumatism och kronisk
bronkialkatarr och den tredje, Dahl, lider af hjertfel. Rörande
fångvårdsstyrelsens framställning om pension åt dem har statskontoret
blifvit hördt och dertill gifvit sitt tillstyrkande, och det synes mig,
som om knappast något skäl .skulle kunna föreligga för afslag å Kong!.
Maj:ts framställning. Icke kan det vara ur ekonomisk synpunkt för
att bespara något för statsverket, ty utgifterna härför skulle, om Kongl.
Maj:ts framställning vunne Riksdagens bifall, icke ens höja anslaget
med 300 kronor, och knappast kan det heller vara ur principiel
synpunkt, ehuru utskottet säger, att dessa tre »icke synas böra hafva
anspråk på samma pensionsförmåner som sina å ordinarie stat uppförda
vederlikar vid fångvården». Här om någonsin är det ett fall,
på hvilket man, om kammaren afslår Kongl. Maj:ts framställning och
bifaller utskottets, kan med skäl kan tillämpa det gamla ordspråk, som
förekom under förmiddagens öfverläggningar i denna kammare, eller

Onsdagen den 52 April, e. m.

41 N:o 36.

att »sila mygg och svälja kameler». Jag tillåter mig emellertid hysaUnj. pensioner
den förhoppning, att det skall synas kammaren vara billiga anspråk,
då man begär, att dessa tre åldrige män, som hela sitt lif tjenat cårltson P.
Kongl. Maj:t och kronan, må för sina återstående lifsdagar få åtnjuta j. jarl och
en sådan pension, att de kunna något så när lifnära sig derpå. F. O. Dahl.

Jag tager mig friheten att yrka afslag å utskottets hemställan och (Forts.)
bifall till Kongl. Maj:ts framställning.

Herrar Grunclell och Svensson från Stockholm instämde häruti.

Herr Hedin: Herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
har redan anfört icke blott de omständigheter, på hvilka jag eljest
skulle önskat fästa kammarens uppmärksamhet, utan äfven några andra
behjertansvärda omständigheter. Det återstår mig således intet annat
än att be få lägga alla dessa af herr statsrådet nu framhållna omständigheter
kammaren på bjertat och i likhet med honom vädja till kammarens
billighetskänsla mot dessa gamla välförtjenta sjuklige män, som
stappla fram mot grafvens brädd. Om kammaren bifaller hvad Kongl.

Maj:t föreslagit, gör det dock icke mer än 550 kronor. Det är 50
kronor mer än det bidrag från invalidhusfonden, vi talade om i förmiddags.
Jag upprepar min vädjan till statsutskottets ledamöter att i
denna sak icke hålla så hårdt på sin mening. Jag för min del gör
ett undantag från en regel, då jag opponerar mig mot hvad statsutskottet
i sparsamhetssyfte föreslagit till inskränkning af anslag, som
Kongl. Maj:t begärt. Men somliga hålla ju före, att ingen regel är
alldeles säker, såvida den icke har något undantag från regeln, och
jag skall väl göra ett sådant undantag, jag också, en gång. Jag anhåller
om bifall till Kongl. Maj:ts framställning.

Med herr Hedin förenade sig herrar Broström, Göthberg, Waldenström,
Nyström, Gustaf Ericsson från Stockholm, Aulin, Wallis
och Eklund från Stockholm.

Herr vice talmannen Danielson: Herr talman, mine herrar!

Jag får säga, att det är godt ändå, att utskottet icke fått uppbära
klander för att det sökt spara härvidlag. Herrarne må icke förundra
sig öfver, om vi landtmän anse, att eu pefsou kan lefva på ett sådant
belopp, som här är i fråga. Efter nuvarande spanmålspris motsvarar
det belopp, som enligt utskottets förslag Carlsson och Jarl skulle få
hvardera från allmänna indragningsstaten, 40 tunnor råg, och den
tredje, Dahl, skulle få 25 tunnor. Efter Kongl. Maj:ts förslag skulle
hvar och en af dem få Uppbära pension, motsvarande 55 rågtunnor.

Yi veta, att det finnes på landet gamla, orkeslösa, hederliga karlar,
som varit lika trägna som dessa vaktkonstaplar och fått arbeta hårdt
under hela sitt lif, men icke hafva så mycket på ålderdomen, som utskottet
afsett åt dessa. Ett vanligt undantag på landet går icke upp
till så många rågtunnor. Det är omöjligt, att det från eu liten hemmansdel
kan gifvas sådana undautagsförmåner. Då vi betrakta saken
från landtmanuasynpunkt, kan väl ingen förundra sig öfver, att vi söka
begränsa dessa belopp. Nu är det eu annan sak, om kammaren vill visa sig

N:o 36. 42

Onsdagen den 25 April, e. m.

Ang. pensionermera. tillmötesgående. Då man ej tager ur sin egen pung, kan man
för vaktkon- ju vaia ]^et gentilare. Men jemföra vi detta med andra förhållanden,
Carlsson p'' ar Ju ej fara a fåfde i detta fall. Hade alla medborgare i landet ett
J. Jarl ''och sådant ålderdomsund erstöd, som utskottet här ansett tillbörligt, då
F. 0. Dahl. skulle sannerligen ingen nöd råda. Jag vill hafva sagt detta, och att
(Forts.) man derför synes mig böra vara belåten med de af utskottet föreslagna
belopp. Men vill kammaren gå längre, så få vi, som tillhört afdelningen
och utskottet, ju härmed låta oss nöja. Då dessa vaktkonstaplar
emellertid icke varit anstälda på ordinarie stat eller bidragit till pensioneringen
i fråga och således icke kunna framställa några anspråk
på pensioner, utan dessa belopp äro ämnade att blifva egentligen en
hjelp ål dem, tyckte vi, att man icke kunde sätta dem på samma fot
som de ordinarie.

Jag bar angifvit dessa skäl såsom dem jag haft i frågan, och jag
har hyst den förhoppning och den visshet, att Andra Kammaren numera
är mycket mera sparsam, än hvad den var åren 1889, 1890 och
1891, då de andra här omtalade personerna fingo litet grand högre
pensioner. I den tro, att kammaren hade en sparsamhetsvänlig uppfattning,
stälde jag mig på utskottets ståndpunkt, då jag tillika visste,
att de belopp utskottet föreslagit voro tillräckliga för att personerna i
fråga ej skulle behöfva lida nöd. Är det likvisst kammarens mening,
att man ej skall spara i det lilla, kan jag icke hjelpa det. Jag har
då misstagit mig i nämnda min uppfattning. Jag säger derom hvarken
det ^na eller det andra. Men för att utskottets framställning icke
skall varda helt och hållet öfvergifven, skall jag be att få yrka bifall
till densamma.

Häruti instämde herr Lundell.

Herr Themptander: Till de skäl, som redan blifvit anförda till
förmån för den kongl. propositionen i denna punkt, har jag naturligtvis
icke något att tillägga; men jag ber att få göra en hemställan till
kammaren i anknytning till en tilldragelse på förmiddagen. Då frånträdde
kammaren sin gamla grundsats i fråga om dispositionen af
bankovinsten. Kammaren gjorde det efter min öfvertygelse alldeles
icke för att den ändrat åsigt i saken, utan derför att kammaren förutsåg,
att utgången af eu gemensam votering skulle blifva sådan, att
hela bankovinsten komme att öfvergå till statsverket. Derför ansåg
kammaren det icke vara skäl att genom ett afvikande beslut föranleda
en dylik gemensam votering. Jag vågar ställa horoskapet äfven i
detta fall, med afseende å utgången af den gemensamma voteringen
om dessa pensioner. Jag är lika öfvertygad, att dessa vaktkonstaplar
skola i gemensam votering få de högre beloppen, som jag var öfvertygad
om, att statsverket skulle få hela bankovinsten, men då vågar
jag hemställa, om icke herrarne i afton vilja göra gällande samma
betraktelsesätt som på förmiddagen och genom att nu omedelbarligen
votera de högre beloppen undvika en gemensam votering om de ytterst
obetydliga belopp, som här äro i fråga.

Härmed var öfverläggningen i detta ämne slutad. Enligt de

Onsdagen den 25 April, e. m.

43

N:o 36.

gjorda yrkandena gaf herr talmannen propositioner dels på bifall till
utskottets hemställan och dels på afslag å nämnda hemställan, såvidt
den skilde sig från Eongl. Majrts i ämnet gjorda framställning och
bifall till samma framställning oförändrad. Herr talmannen fann
svaren hafva utfallit med öfvervägande ja för bifall till den senare
propositionen; men som votering begärdes, skedde nu uppsättning,
justering och anslag af en så lydande voteringsproposition:

Den, som, med afslag å statsutskottets i punkten 4 af utlåtandet
n:o 10 gjorda hemställan, såvidt den skiljer sig från Kong! Maj:ts i
ämnet gjorda framställning, bifaller denna framställning oförändrad,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets omförmälda hemställan.

Omröstningen försiggick i vanlig ordning och visade 106 ja mot
85 nej; och hade kammaren alltså beslutat i enlighet med ja-propositionens
innehåll.

Punkterna 5—7.
Biföllos.

Punkten 8.

Lades till handlingarna.

Punkten 9.

Bifölls.

Punkten 10. Ang. pension

för landtbruks På

derom gjord ansökning hade Kongl. Maj :t föreslagit, att lan dt- p^^waUin.
bruksingeniören i Kopparbergs län Pehr Edvard Wallin måtte från
och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från tjensten blefve
honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 2,000 kronor.

Utskottet hemstälde emellertid:

»att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det sätt bifallas,
att landtbruksingeniören i Kopparbergs län Pehr Edvard Wallin
må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från tjensten
honom beviljas, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 1,600 kronor.»

Ä:o 36* 44

Onsdagen den 25 April, e. m.

Efter föredragning af punkten anförde:

Ang. pension
för landtbruksingeniören p.

E. Wallin. Herr Pehrson i Törneryd: Vid närmare begrundande anser jag

(Forts.) mig böra göra några erinringar med afseende å den nu föreslagna
pensionen. Kongl. Maj:t bär föreslagit åt landtbruksingeniören i Kopparbergs
län Wallin en pension af 2,000 kronor. Utskottet har funnit
anledning att föreslå nedsättning i detta belopp till 1,600 kronor. Vid
det tillfälle, då nionde hufvudtiteln behandlades i utskottet, var det,
såsom vanligt — i synnerhet kan man säga, att det är vanligt, då det
närmar sig slutet af riksdagen — stor brådska. Under sådana förhållanden
vill det till, om hvar och en af utskottets ledamöter skall hinna
sätta sig in i och göra sig förtrogen med hvarje fråga, som der behandlas.
Detta är anledningen, hvarför jag icke förut kunnat bilda
mig ett omdöme i denna sak. Sedan har jag emellertid haft tillfälle att
, närmare tänka på detta ärende, och jag ber att nu få framhålla några
synpunkter, som synas mig värda att tagas i betraktande, innan man
går att fatta sitt beslut.

Jag inhemtar då af den kongl. propositionen, att WTallin varit
anstäld i 17 år dels såsom landtbruksstipendiat och dels såsom landtbruksingeniör.
Det synes också, som om man både i den kongl. propositionen
och utskottets betänkande beräknat dessa 17 år såsom tjenstår,
men mig förefaller det egendomligt, att så har skett. De år, under
hvilka Wallin tjenstgjort såsom landtbruksstipendiat, äro visserligen
blott tre, men i allt fäll om man lägger dessa tillsammans med de 7
sistförflutna åren, under hvilka Wallin haft oafbruten tjenstledighet,
så synes detta mig beaktansvärdt, ty då har Wallin i verkligheten icke
tjenstgjort såsom landtbrulcsingeniör i mer än 7 år. Han blef förordnad
till laudtbruksingeniör 1880 och sedan år 1887 har han haft
ständig tjenstledighet.

Det synes mig också värdt att beakta vid bedömandet af frågan
om pension åt honom, att han under de sista 7 åren, då han haft tjenstledighet,
uppburit hela sin lön jemte ålderstillägg, tillsammans 2,500
kronor, hvilket under 7 år gör icke mindre än i7,500 kronor. Dertill
kommer, att personen i fråga icke är lastgammal, ty han är ej mer än
54 år.

Skälet, hvarför pension nu föreslås åt honom, är, att han fått en
försämrad synförmåga. Dock synes, som om dess bättre det icke skulle
vara värre med hans syn, än att de flesta af de göromål, som för honom
äro mest bekanta, skulle kunna fortfarande af honom utföras, och att
han endast i de fall, der det är fråga om att använda optiska eller
andra finare instrument, icke skulle våga anstränga sina ögon.

Det synes mig också, som om eu del af de saker, som blifvit omnämnda
i den kongl. propositionen, såsom skäl för pensionen i fråga,
icke borde hafva kunnat inverka något synnerligt, om de ens bort inverka
någonting alls vid bedömandet af pensionsfrågan. Så omuämnes
t. ex., att Wallin blifvit examinerad till ländtmätare 1865, konstituerad
till landtmäteriauskultant samma år, tjenstgjort i sistnämnda
egenskap under åren 1865—1872, aflagt afgångsexamen vid Alnarp
den 17 oktober 1874, tjenstgjort såsom lärare vid samma landtbruksinstitut
åren 1873—1875 och såsom biträde åt laudtbruksingeniör åren

Onsdagen den 25 April, e. in.

45 N:o 36.

1876 och 1877. Allt detta förefaller mig ligga utanför säd ana meriter, Ang. pension
som borde hafva något egentligt inflytande i den mening, att fefö’ landtiruksskulle
tala till forman for pension. p g Wanin_

Jag har dessutom hört, att icke några särskildt ömmande omstän- (Forts)
digheter föreligga. Personen i fråga lärer nemligen vara upptaxerad
till en årlig inkomst af 6,675 kronor.

Jag hemställer till herrarne, om icke under sådana förhållanden
det kan vara skäll att nedsätta detta pensionsbelopp till en lägre siffra
än utskottet föreslagit, och jag tror, att om, med hänsyn till Wallins
korta tjenstetid och de öfriga skäl jag omnämnt, pensionen bestämmes
till 800 kronor eller hälften af hvad utskottet föreslagit, så skulle detta
vara fullt tillräckligt, och jag anser, att en sådan åtgärd är fullt försvarbar
ur alla synpunkter.

Jag ber sålunda att få yrka, det pensionsbeloppet må sättas till
800 kronor i stället för hvad utskottet föreslagit.

Chefen för civildepartementet, herr statsrådet Groll: Herr grefve
och talman, mine herrar! Det är nog lagligt, såsom herr Pehr Pehrson
här anmärkt, att om man ser endast på tjenstemannens personliga förhållanden
och de anspråk, som från hans sida kunna göras på pension,
så är beloppet vida öfverstigande, hvad som under vanliga förhållanden
borde tillkomma honom, men jag tror, att det blifvit antydt i mitt anförande
till den kongl. propositionen, att det är mindre med hänsyn
till tjenstemannens personliga ställning, som denna pension är dragen
under Riksdagens pröfning, utan mera med hänsyn till de fördelar,
som för länet skulle uppstå, om länet i stället för eu tjensteman, som
icke kan fullgöra det arbete, som med hans tjenst är förenadt, finge
åtnjuta biträde och hjelp af en fullt arbetsför man. Det är gifvet, att
när han icke sjelf kunnat fullgöra sitt arbete, så har han nödgats att begära
tjenstledighet under senare tider, och under tiden hafva vikarier varit
förordnade. Men just i fråga om en befattning sådan som denna ligger
det ju stor vigt på att det finnes att tillgå en person, som är förtrogen
med länets jordbruksförhållanden och de omständigheter, som äro att
taga i betraktande vid de göromål, som en landtbruksiugeniör har.
Derför är det vigtigt att, såvidt möjligt är, kunna bibehålla en och
samma person på eu sådan plats, men genom den tjenstledighet, som
här förekommit, och de ombyten af vikarier, som medfölja en längre
tjenstledighet, bar följden blifvit den, att landsbruksingeniörsgöromålen
inom länet inskränkts. Det är derför egentligen med hänsyn till länets
förhållanden, som denna pension blifvit begärd.

För min del tror jag, ehuru jag icke kan svara för det, att, om
pensionen sättes till 800 kronor, följden skall blifva den, att mannen
i fråga stannar vid sin befattning, från hvilken han icke kan skiljas
allenast på den grund, att han är sjuk. Följden häraf blir åter den,
att åtskilliga förbättringar i jordbruksförhållanden komma att stå tillbaka,
i det att torrläggningar och andra sådana företag komma att
bedrifvas allenast i ringa omfattning. Hvilken skada, som härigenom
tillskyndas länet, kan kammaren nog sjelf tänka sig, och säkert är, att
beloppet af denna skada blir vida större än den pension, som här
begäres.

Nso 36. 46

Onsdagen den 25 April, e. in.

Ang. pension Herr Nordström: Efter de upplysningar, som herr statsrådet
inTeniölm3''00^ c^efen för civildepartementet lemnat, skall jag be att få yrka afslag
p. e. walun. a hela pensionsbeloppet.

(Forts.)

Herr Hedin: Det yrkande, som nyss framstäldes af den, som sist

både ordet, trodde jag verkligen skulle komma att göras af den ledamot
i statsutskottet, som öppnade diskussionen i denna sak, men då
lian icke gått så långt, utan stannat vid att föreslå nedsättning af pensionen
till halfva det belopp, som statsutskottet föreslagit, så vågar jag
för min del icke gå längre än han. Att mannen i fråga skulle pensioneras
såsom statsutskottet föreslagit eller ännu högre, såsom Kongl.
Maj:t begärt, det skulle ju, då den effektiva tjenstetiden är en ren
obetydlighet, vara alldeles orimligt och icke kunna motiveras med
något annat än en hänvisning till i hög grad bevekande omständigheter,
hvilka här icke finnas för handen.

Jag skall inskränka mig till att instämma i det yrkande, som den
förste talaren framstälde.

Herr Lasse Jönsson: Vi hade nog åtskilligt tal om denna sak

i utskottet och sågo den ur flera synpunkter, men det är verkligen så
som herr statsrådet och chefen för civildepartementet sade, att om
Wallin icke får pension, så stannar han qvar på sin plats, och då blir
det länet, som blir lidande derpå, ty det veta vi ju, att man icke kan
vara belåten med att få en tillförordnad landtbruksingeniör det ena
året och en annan det andra året. Dessa vikarier hafva icke tillräcklig
insigt och erfarenhet uti sjösänkningar, torrläggningar eller andra företag,
som de få att utföra, och kunna icke beräkna följderna deraf.

Får deremot denne man pension, så kunna vi blifva af med honom,
till stor fördel för det län, som är olyckligt nog att hafva honom. Det
är naturligtvis ur denna synpunkt, som vi vilja gifva honom pension.
Är det så, att herrarne tro, att han afgår för 800 kronor, så icke är
det mig emot, men jag tror det icke och yrkar derför bifall till statsutskottets
förslag.

Häruti instämde herr Mallmin.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad samt herr talmannen
till proposition upptagit de olika yrkandena, biföll kammaren utskottets
hemställan med den ändring, att orden »1,600 kronor» utbyttes
mot »800 kronor».

Ang. pension
för generaldirektören

grefve R.
Cronstedt.

Punkten 11.

Med anledning af derom gjord ansökan hade Kongl. Maj:t föreslagit,
att generaldirektören och chefen för jernvägssyrelsen grefve
Rudolf Cronstedt måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder
afsked blefve honom beviljadt, under sin återstående lifstid å
allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 6,200 kronor;
dock att, derest grefve Cronstedt komme att vid embetet qvarstå så
länge, att han blefve berättigad till pension från statens jern vägstrafiks

47 N:o 36.

Onsdagen den 25 April, e. m.

pensionsinrättning, den honom å allmänna indragningsstaten
pensionen skulle minskas med motsvarande belopp.

grefve R.

Utskottet hemstälde, att Kongl. Maj:ts förevarande framställning Cronstedt.
icke måtte af Riksdagen bifallas. (Forts.)

Häremot hade reservation anmälts

af herrar grefve G. Sparre, C. E. Casparsson, friherre F. W.
von Otter, A. G. L. Fuling, F. Boström, E. Fränekel, O. M. Björnstjerna,
B. G. von Hedenberg, friherre G. G. A. Klingspor, I. Kerfstedt,
F. F. Pettersson och S. E. W. Brehmer, hvilka ansett utskottet
böra hemställa:

»att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det sätt bifallas,
att Riksdagen medgifver, det generaldirektören och chefen för
jernvägsstyrelsen grefve Rudolf Cronstedt må, då han efter företeende
af behörigt intyg om försvagadt helsotillstånd från bemälda embete
undfår nådigt afsked, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstateu
åtnjuta en årlig pension af 6,200 kronor, att utgå från
och med månaden näst efter den, hvarunder afsked blifver honom beviljadt;
dock att, derest grefve Cronstedt kommer att vid embetet
qvarstå så länge, att han varder berättigad till pension från statens
jernvägstrafiks pensionsinrättning, den honom å allmänna indragningsstaten
beviljade pensionen skall minskas med motsvarande
belopp.

Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:

Herr Ekenman: Enligt min uppfattning har statsutskottet i den
nu föredragna punkten i sin för öfrigt mycket berömvärda sparsamhetsifver
gått något för långt. Jag har nemligen den uppfattningen, att
man borde kommit till ett annat slut. Jag dristar att påstå, att om
det också kan anses formelt rigtigt, hvad utskottet här kommit till,
så är det väl icke så synnerligen billigt. Kammaren behagade af det
föredragna betänkandet inhemta, hurusom ifrågavarande embetsman,
generaldirektören och chefen för statens jernvägar grefve Cronstedt
icke genom eget förvållande har kommit i mistning af pensionsrätt,
utan det är genom omständigheter, öfver hvilka han icke kunnat råda.

Huru detta missförhållande uppkommit, skall jag med några ord nämna.
Kammaren finner af betänkandet, hurusom generaldirektör Cronstedt
under många år haft .sin egentliga verksamhet förlagd till väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, och hade grefve Cronstedt qvarstannat der,
hade han redan för ett par, tre år sedan varit pensionsberättigad.

Genom sin förflyttning till chefskapet för det vigtiga verket statens
jernvägar, har han, såsom också i betänkandet framhållits, gått i
mistning af sin pensionsrätt. Han har visserligen pensionsrätt inom
jernvägens stat, men denna inträder först efter flera år, och särskilt
för honom, som i kort tid varit i detta verk, med ett mycket lägre
belopp än som under vanliga förhållanden i allmänhet eger ruin. Man
kan således påstå, att det finnes billighetsskäl för att generaldirektör

beviljade Än9- petition
för generaldirektören -

N:o 36. 48

Onsdagen den 23 April, e. m.

Ang. pension Cronstedt måtte komma i åtnjutande af den af Kong-!, Maj:t före ^direktören''

s^a§na pensionen. Men jag vill påstå, att det dessutom kan sättas i
grefve R. fråga, huruvida det ur statens synpunkt i (ifrigt kan anses vara synnerCronstedt.
ligen klokt att i detta fall säga nej. När man har någon kännedom
(Forts.) om den mycket omfattande verksamhet, som är förlagd under detta
verk, statens jernvägar, när man vet, hvilken ofantligt stor uppbörd
detta verk har och hvilka anordningar, som der i ett och annat afseende
finnas, så att man kan säga, att statens jernvägar är ett af våra
förvaltande verk, som har den största ekonomiska betydelse för staten,
då är det väl icke skäl i att tvärt emot chefens för detta verk egen
uttalade önskan tvinga honom att öfver vanlig pensionsålder tjenstgöra
längre. Det må vara, att hvad utskottet i detta förevarande fall har
uttalat ju innebär en ganska stor berömmelse för chefen för verket,
men det är en sak, eu annan sak är, huruvida det kan anses med
statens intresse förenligt, att på detta sätt, om jag så får uttrycka
mig, tvinga personen i fråga att tjenstgöra längre tid, än han sjelf
anser sina krafter och sin förmåga medgifva honom. Jag tror icke,
att detta är förenligt med ett välförstådt statsintresse, och på grund
af dessa skäl tillåter jag mig, herr talman, att yrka afslag å utskottets
framställning och bifall till den vid betänkandet fogade reservation,
att pensionsrätt måtte grefve Cronstedt beredas.

Herr Lasse Jönsson: Ja, det kan väl synas, som om det skulle
vara litet egendomligt, att utskottet har afstyrkt detta Kongl. Maj:ts
förslag, men det kommer sig deraf, att vi hafva, icke såsom den siste
talaren yttrade velat tvinga generaldirektören att stanna qvar, utan
vi hafva tyckt oss märka, att det varit något slags påtryckning på
honom att lemna sin plats, ty i den ansökan, som han sjelf ingifvit
till Kongl. Maj:t, talar han om att tiden snart är inne för, honom att
draga sig tillbaka från sin ansvarsfulla och ansträngande plats, »helst
stambanebyggandet för statens räkning, åt hvilket han hufvudsakligast
egnat sitt lits verksamhet, kunde betraktas såsom afslutadt under
loppet af innevarande år». Deraf syntes det åtminstone för mig, som
om det skulle vara endast ett tillkännagifvande, att när jag nu kar
slutat det verk, hvarför jag hufvudsakligen tillsattes, är det väl meningen,
att jag skall draga mig tillbaka. Här föreligger intet som
antyder, att hans själs- och kroppskrafter icke räcka till, utan det är
blott ett tillkännagifvande, att, derför att det värf, för hvars utförande
han tillsattes, nu är färdigt, lian skall draga sig tillbaka. Men derigenom
att nämnda verk är färdigt, mister han hälften af hvad han
förut haft att göra, och ändå talar han om att han skall draga sig
tillbaka. Hade det varit det motsatta fallet, att tjensten skulle ökats
med dubbla arbetet, då kunde det skäl, som han anfört, vara giltigt,
men icke nu. Då föreföll det oss, som om det vore en sorts klagan
öfver att han ansåge sig tvungen eller nödgad att afgå, och derför
ansågo vi i statsutskottet, att detta tvång icke borde åläggas honom,
utan att vi borde afstyrka denna begäran om pension. Nu hafva
visserligen Första Kammarens ledamöter i sin reservation tillagt något,
som skulle afhjelpa bristen i hans ansökan, och sagt, att då han, efter
företeende af behörigt intyg om försvagadt helsotillstånd, undfår nådigt

49 N:o 36.

Onsdagen den 25 April, e. m.

afsked, skulle han erhålla pension, men jag finner icke något sådant Ang. pension
i den ursprungliga ansökningen, utau det har tilkommit sedermera. fÖT 9enfralDet
hjelper visserligen något, men jag tager mig ändå friheten att
yrka bifall till utskottets förslag. Cronstedt.

Chefen för civildepartementet, herr statsrådet Groll: Huru herr
Lasse Jönsson kunnat läsa den inlaga, som grefve Cronstedt till Kongl.
Maj:t ingifvit, så att han deri kan finna någon antydan om påtryckning
från ett eller annat håll att afgå, det förstår jag verkligen icke.
Jag kan omöjligen för min del läsa den så. Det ligger väl icke något
underligt deri, att en person, som står i spetsen för en så ytterst betungande
förvaltning som den ifrågavarande, vid 68 års ålder och
efter så många tjeustår, att han enligt vanliga pensionsgrunder skulle
vara berättigad till pension, går in till Kongl. Maj:t i tid och begär,
att han skall förklaras berättigad att vid sin afgång från embetet
erhålla pensionsrätt. Så har i föregående fall förfarits. Generaldirektör
Troilius, grefve Cronstedts närmaste företrädare i embetet, begärde
redan 1877 pensionsrätt, som ock Riksdagen på Kongl. Maj:ts förslag
medgaf. Han qvarstannade emellertid sedermera i tjensten omkring
tio år. Först 1887 afgick han från embetet. På samma sätt gjorde
generaldirektören och chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
Beijer, som 1882 begärde pensionsrätt, hvilken äfven beviljades. Äfven
han stod qvar i tjensten till 1887. I dessa båda fall hafva sålunda
cheferna för nämnda förvaltningar, hvilka chefer sedermera hvar i sin
ordning efterträdts af grefve Cronstedt, på enahanda sätt, som han nu
gjort, tillkännagifvit sin önskan och anhållan om pensionsrätt. — För
min del kan jag sålunda icke läsa mellan raderna något sådant, som
herr Lasse Jönsson tyckt sig der finna.

Det är en passus i utskottets betänkande, som jag särskilat fäst
mig vid, och jag skall med anledning deraf be att få yttra några ord.
Utskottet säger, att grefve Cronstedt icke anfört sig vara af sjukdom
eller ålderdomssvaghet förhindrad att utöfva sitt embete. Det är alldeles
rigtigt, det har han icke gjort, och i den delen har jag ingenting
att invända mot hvad utskottet anfört. Men utskottet yttrar
vidare, att det anser »mindre lämpligt, att beslut fattas om beviljande
af pension till en särskild tjensteman, innan fullgiltig anledning till
hans afgång från tjensten inträdt». Det vill säga, att utskottet anser,
att Kongl. Maj:t.icke skulle kommit med pensionsbegäran, förrän
tjenstemannen varit urståndsatt att tjenstgöra. Jag vill fråga, huru
skulle det ställa sig, om man ville genomföra en sådan grundsats i
statsförvaltningen. Om man tänker, sig att chefen för ett statens
embetsverk, i synnerhet ett verk af den betydelse, som jernvägsstyrelsen
är, under hvars ledning stå omkring 5 tusen å 6 tusen underordnade,
skulle insjukna t. ex. i februari och fortfarande vore sjuklig
under mars och april, dock ej svårare än att man kunde hoppas hans
återställande till helsan, sedermera i maj månad, efter det Riksdagen
utskilts, befunnes af helsoskäl för all framtid urståndsatt att tjenstgöra.
Han komme i sådant fall att vara tjenstledig måhända ett helt
år, innan Kongl. Maj:t komme i tillfälle att hos Riksdagen göra framställning
om pension. Icke kan det vara nyttigt för en dylik för -

Andra Kammarens Prof. 1894. N:0 36.

4

Nso 36. 60

Onsdagen den 25 April, e. m.

Ang. pension vältning, om sådant inträffade, lika litet som i allmänhet för embetsför
general- ver]jeil- Det är val också förmodligen derför, som åtskilliga med^refvTll
lemmar af statsutskottet reserverat sig mot utskottets utlåtande. De
Cronstedt. hafva trött sig finna en lösning af frågan på sådant sätt, att de tillstyrkt
bifall till Kongl. Maj:ts proposition, dock med den afvikelse,
att pensionen icke finge utbetalas, förrän sökanden företedde vederbörligt
läkarebetyg derom, att hans helsotillstånd försvagats. Sålunda
förfor Riksdagen i fråga om generaldirektör Troilii pension, och jag
kan icke finna annat, än att Riksdagen gjorde ganska klokt, om den
nu handlade på samma sätt.

Herr Nilsson i Skärhus: Jag har'' inom utskottet biträdt den
åsigt, hvartill utskottet kommit, och jag är af sapima mening som herr
Lasse Jönsson, nemligen att ifrågavarande person kan tjenstgöra ännu
i många år, då han i sin ansökning till Kongl. Maj:t enligt dess ordalydelse
endast förklarat, att han ansåg tiden snart vara inne för honom
att draga sig tillbaka. Det ser derför ut, som om han ännu någon
tid skulle kunna tjenstgöra; och då mannen visat sig vara utmärkt,
vore det väl skada att blifva af med honom, då han kan vara till
nytta på den plats, han innehar. Då det icke har blifvit konstateradt,
att han af sjukdom eller ålderdom är förhindrad att utöfva sin befattning,
så tror jag, som sagdt, att han ännu någon tid kan fortsätta
med densamma, och det är med anledning häraf, som jag yrkar
bifall till statsutskottets hemställan i denna punkt.

Härmed förklarades öfverläggningen slutad; och efter det propositioner
af herr talmannen gifvits å hvardera af de båda gjorda yrkandena,
biföll kammaren utskottets hemställan.

Ang. pension Punkten 12.

åt f. d. öfver bMi<Aekarim

po^ c|erom gjord ansökning hade Kongl. Magt föreslagit, att
mings enka. f. d. öfverbibliotekarien vid kongl. biblioteket Gustaf Edvard Klemmings
enka Klara Lovisa Klämning, född Schönberg, måtte, så länge
hon förblefve enka, från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig
pension af 1,200 kronor, att utgå från början af år 1894; och hemstälde
utskottet, att Kongl. Maj:ts förevarande framställning måtte af
Riksdagen bifallas.

Emot denna utskottets hemställan hade reservation anmälts af
herrar Pehrson i Törneryd och Persson i Stallerhult.

Efter föredragning af punkten anförde:

Herr Pehrson i Törneryd: Yid utskottets betänkande har jag
anmält min reservation mot det beslut, hvartill utskottet kommit i
denna punkt. Jag har gjort det på den grund, att jag anser, att
pensioner till enkor och barn efter tjenstemän i allmänhet äro oberättigade.
Denna min åsigt har jag vid många tillfällen här i kam -

51 N:o 36.

Onsdagen den 25 April, e. m.

maren tillåtit mig framhålla. Jag skall icke återupprepa, hvad jag i -tn9- pension
detta afseende så nyligen uttalat som senast vid sista riksdagen. åt/\ d- öfver Det

kau icke vara rätt att ensamt gifva pensioner till enkor och ^E^Khmbarn
efter tjensteman, då man anser, att staten icke kan eller bör mings enka.
lemna pension åt enkor och barn efter många andra förtjenstfulla män, (Forts.)
hvilka gjort vårt samhälle stort gagn, och hvilka, då de en gång gå
ur tiden, lemna litet eller intet i förmögenhet efter sig. Jag tror, att
det skulle vara lönlöst för hvem som helst att till enkor och barn
efter sådana män försöka att utverka någon statspension. Det är äfven
från denna synpunkt sedt, som jag alltid varit mot pensioner åt enkor
och barn efter tjensteman, och jag kommer fortfarande att vara det.

År 1892 föreslog Kongl. Maj:t Riksdagen att bevilja pensioner åt
tvenne enkor efter tjensteman, hvilka innehaft höga befattningar i
statens tjenst. Åt den ena enkan, hvars man i lifstiden varit öfverste,
föreslog Kongl. Maj:t en pension af 850 kronor om året. Denna enka
hade, om jag icke misstager mig, förut eu pension från arméns enkeoch
pupillkassa på 150 kronor om året. Dessa 150 kronor tillsammans
med de 850 kronor, som Kongl. Maj:t föreslog skulle utgå från allmänna
indragningsstaten, och som Riksdagen beviljade i gemensam
votering med några få rösters öfvervigt, utgjorde således i sin helhet
en pension på 1,000 kronor om året. Åt den andra enkan, hvars man
i lifstiden varit landshöfding, föreslog Kongl. Maj:t eu pension af 700
kronor om året. Statsutskottet föreslog en nedsättning till 400 kronor.

Vid den gemensamma votering, hvarmed kamrarne beslöto om denna
pension, afslogs den af Riksdagen med den förseglade sedelns hjelp.

Emellertid hade denna senare enka från civilstatens pensionsinrättning
en pension på 800 kronor om året. Dessa 800 kronor tillsammans
med de 400 kronor, som voro ifrågasatta att Riksdagen skulle bevilja,
hade emellertid, om de af Riksdagen beviljats, utgjort en pension i sin
helhet på 1,200 kronor om året. Får inan nu anse dessa tvenne
pensioner såsom normer för pensioner åt enkor efter högre tjensteman
— i förbigående sagd! tillkommer det icke mig att tala om några
enkepensioner — men får man utgå derifrån, så förefaller det eget,
att denna gång föreslås ett så högt belopp som 1,200 kronor, då
Klemmings enka uppbär frän civilstatens pensionsinrättning en pension
af 800 kronor. Detta sista belopp tillsammans med hvad Kongl. Maj:t
föreslagit och statsutskottet tillstyrkt skulle således utgöra en pension
af^ 2,000 kronor om året. Alltså skulle denna enka, jemförd med de
två föregående enkorna jag omnämnt, få i ena fallet 800 kronor och i
andra fallet 1,000 kronor mer än någon af dem. Jag finner denna
olikhet^ vara mycket omotiverad, och jag kan för min del icke förklara
den pa annat sätt, än att den är orsakad deraf, att mannen till nu
ifrågavarande enka _ i lifstiden gifvit åt kongl. biblioteket en gåfva,
som för detta bibliotek skall vara värderik. Jag förmår för min del
icke bedöma, huru pass värderik denna gåfva kan vara. Jag föreställer
mig likväl, att någon ersättning för densamma skulle kunna sökas
redan i den höga lön, som mannen i fråga under lifstiden uppburit,
äfvensom i den höga pension, han haft; och för öfrigt skall jag be
att ännu en gång fä hänvisa till den jemförelse, jag nyss tog mig fri -

N:o 36. 62

Onsdagen den 26 April, e. m.

Ang. pension heten gorå, mellan denna pension och de liknande pensioner, som voro

åt f. d. öfver-i fråga år 1892.

Mhrtelcanen ]yjed anledning af hvad jag nu sagt, skall jag, herr talman, vissermings
enka. ligen icke — såsom jag rättast borde göra — yrka rent afslag på
(Forts.) denna punkt, men deremot tillåter jag mig yrka en nedsättning af
pensionens belopp till 600 kronor.

Herr Anderson i Tenhult instämde häruti.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Gilljam:
A min sida vågar jag hoppas, att kammaren benäget skall dela statsutskottets
uppfattning i detta fall och bifalla Kongl. Maj:ts framställning
i den nu föreliggande punkten. Det är i afseende på denna pension
ett särskildt förhållande, som synes mig mer än vanligt gifva Riksdagen
anledning att ej försätta öfverbibliotekarien Klemmings enka
i den ställning, att hon med blott pensionen från civilstatens pensionsinrättning
skulle — såsom statskontoret uttrycker sig — nätt och
jemnt kunna skydda sig mot nöd. Öfverbibliotekarien Klemming har
under hela den tid, han varit den främste vårdaren af det kongl.
biblioteket, inlagt så stora förtjenster, att han redan ur den synpunkten
sedt torde vara förtjent af mer än vanligt erkännande, men han har
dessutom särskildt visat en så stor kärlek för att skaffa tillsammans
lemningarna af vår gamla svenska litteratur, att, om han icke varit,
vi nu icke skulle hafva en så värdefull och fullständig samling i detta
afseende som vi nu hafva på kongl. biblioteket. Detta har han icke
kunnat göra utan att först och främst hafva haft eu stor kärlek för
att samla böcker — jag vill icke om honom använda det ord, som
man vanligen begagnar om personer, som icke känna någon större
glädje än när de komma öfver en rar bok — men han har äfven på
denna sin kärlek offrat största delen af sin ärfda förmögenhet och
derefter öfverlemnat denna dyrbara samling såsom gåfva till kongl.
biblioteket. Under sådana förhållanden hoppas jag, att kammaren
skall bifalla utskottets hemställan, hvilket är ju detsamma som ett
bifall till Kongl. Maj:ts framställning i ämnet.

Herr Odhner: På grund af de skäl, som af utskottet blifvit anförda,
och som ytterligare blifvit utvecklade af herr statsrådet och
''chefen för ecklesiastikdepartementet, skall jag, herr talman, be att få
yrka bifall till utskottets hemställan i denna punkt.

Häruti instämde herr Bo''étJiius.

Överläggningen var härmed slutad. Enligt de gjorda yrkandena
gaf herr talmannen propositioner dels på bifall till utskottets hemställan
och dels på bifall till det af herr Pehrson i Törneryd under
öfverläggningen framstälda förslag; och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med öfvervägande ja besvarad. Votering blef likväl
begärd och företogs enligt följande nu uppsatta och af kammaren godkända
voteringsproposition:

Onsdagen den 25 April, e. m.

53 N:o 36.

Den, som bifaller statsutskottets hemställan i 12:te punkten af utlåtandet
n:o 10, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit det af herr Pehrson i Törneryd
under öfverläggningen framstälda yrkande.

Omröstningen utföll med 99 ja mot 81 nej; varande alltså
utskottets hemställan af kammaren bifallen.

Punkten 13. Ang. pension

för konsistoriel

Med anledning af en derom gjord ansökan hade Kongl. Maj:tno#™“A^R''
föreslagit, att notarien hos domkapitlet i Upsala Erik Rudolf Henschen
måtte förklaras berättigad att från och med månaden näst efter den,
i hvilken afsked från konsistorienotariebefattningen blefve honom beviljadt,
under sin återstående lifstid uppbära årlig pension å allmänna
indragningsstaten till belopp af 4,000 kronor; menhemstälde utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke måtte af Riksdagen
bifallas.

I en vid punkten fogad reservation hade deremot herrar grefve
G. Sparre, G. E. Casparsson, friherre F. W. von Otter, A. G. L.
Billing, F. Boström, E. Fränekel, O. M. Björnstjerna, R. G. von
Hedenberg, F. E. Pettersson, S. E. W. Brehmer och N. Fosser
hemstält:

»att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det sätt bifallas,
att notarien hos domkapitlet i Upsala Erik Rudolf Henschen må
förklaras berättigad att från och med månaden näst efter den, i hvilken
afsked från konsistorienotariebefattningen varder honom beviljadt, under
sin återstående lifstid uppbära årlig pension å allmänna indragningsstaten
till belopp af 8,000 kronor.»

Efter uppläsande af utskottets hemställan lemnades ordet till

Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Gilljam, som
yttrade: På den kongl. proposition, som i nu föredragna punkt föreligger
till kammarens afgörande, skall jag be att få fästa kammarens
välvilliga uppmärksamhet. Jag vågar påstå, att det är sällan, som
Kongl. Magt kan begära pension för eu tjensteman, som är mera meriterad
än den, om hvilken det i denna punkt är fråga. Han har fylt
70 år, har i mer än 46 år varit i statens tjenst och af dessa i 36 år
innehaft den befattning, han ännu innehar, nemligen konsistorienotariebefattningen
i Upsala. Sådana befattningar äro i allmänhet mycket
betungande, men enkannerligen konsistorienotariebefattningen i Upsala
erkestift, hvilken är af en ovanligt ansträngande art. Dertill kommer,

N:o 36. 54

Onsdagen den 25 April, e. m.

Ang. pension att sådana befattningar som denna äro särskilt egnade att hos iune^otarien^R"^a^varen
underhålla en nästan ständig oro för, att något skall för"
ilens öken. summas. Det är nästan för hvarje dag något, som skall verkställas
(Forts) jus^ då; försummar innehafvaren af befattningen rätta ögonblicket,
uppstå icke allenast obehagliga förvecklingar, utan han kan äfven utsättas
för betydlig ekonomisk förlust.

Den person, om hvilken här nu är fråga, har på det utmärktaste sätt
skött denna ansträngande plats, men nu är han trött både till kropp
och själ. Platsen måste naturligtvis skötas, men han kan det icke
längre, och att genom en vikarie uppehålla denna tjenst under en följd
af år, det tror jag för sjelfva tjensten ej vore synnerligen lämpligt.

Det har sagts, att konsistorienotarier hafva en så liten del af sin
aflöning från statsmedel; det mesta erhålla de genom sportler, provisioner
och dylikt, och i följd deraf skulle Riksdagen hafva mindre anledning
att taga någon befattning med en konsistorienotaries pensionerande.
Men jag vågar dock påstå, att en konsistorienotarie är en
statens tjensteman. Konsistorierna hafva en ganska stor och omfattande
administration, utgörande sålunda en länk i vår förvaltning; och om
notariernas aflöning, såsom förhållandet verkligen är, är till formen i
högsta grad olämplig, för att icke säga orimlig, så synes mig i denna
omständighet icke ligga något skäl, hvarför de icke skulle kunna af
Riksdagen tillerkännas rätt till pension.

Riksdagen har också, såsom i reservationen till detta utlåtande
visas, lemnat en konsistorienotarie i Linköping en pension å 3,000
kronor och dermed erkänt, att Riksdagen har skyldighet eller åtminstone
intresse af att äfven dylika tjenster väl uppehållas derigenom
att, när en innehafvare är uttjent, han måtte kunna aflösas af en annan.

På grund deraf och med särskild hänsyn till det utmärkta sätt,
hvarpå konsistorienotarien Henschen skött sina åligganden, och den
långa tid, han har skött dessa åligganden, hemställer jag, att kammaren
behagade med afslag å utskottets hemställan bifalla den vid
denna punkt gjorda reservationen.

Herr Boethius anförde: Herr talman, mine herrar! Jag har

icke mycket egentligen att tillägga till de tungt vägande skäl, som
herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet här har anfört.
Jag ber emellertid att få säga, att det inom alla de kretsar, som känt
konsistorienotarien Henschens verksamhet, skulle väcka mycket stor
förvåning, i fall han blefve vägrad denna pension. Jag kan icke förstå,
hvarför en tjenstemans befattning, som annars ovilkorligen skulle medföra
pension, icke skall göra det på grund af att lönen utgår på annat
sätt. Och denna omständighet, att lönen utgår i form af provisioner
och sportler till stor del, synes vara utskottets förnämsta skäl för afslag.
Men, mine herrar, den omständigheten, att denne tjensteman
för sin nyttiga verksamhet icke kostat staten så mycket, utan att staten
haft honom under hans verksamhet för mycket godt pris, är den något
skäl att vägra honom pension? Det synes mig böra vara tvärtom,
om någon sådan synpunkt skulle få gälla.

Jag skall icke tillägga något vidare. Jag skall blott be att på

On9daden den 25 April, e. m.

56 N:o 3&

grund af det prejudikat, som förut finnes i denna väg, yrka bifall till Ang. pension
den af åtskilliga reservanter vid denna punkt gjorda hemställan. ^notarien^R

Häruti instämde herr Larsson från Upsala.

Henschen.

(Forts.)

Herr vice talmannen Danielson: Här har åberopats såsom pre judikat

ett beslut af Riksdagen, hvarigenom den beviljat pension till
en konsistorienotarie i Linköping. Ja, detta är visserligen sant, men
åtskilliga år derefter eller 1880 afslog Riksdagen en sådan framställning
för en konsistorienotarie i Yesterås, och sedan dess har Riksdagen icke
bifallit något förslag om pension åt konsistorienotarie. Förut hade
äfven i ett annat fall Riksdagen beviljat pension till en konsistorienotarie
i Kalmar, men dels är det mycket länge sedan och dels utgjorde
pensionsbeloppet endast 2,000 kronor. Man finner sålunda, att
det är ett mycket ovanligt fall, att Riksdagen gifvit en konsistorienotarie
3,000 kronor i pension, och då dessutom, som sagdt, Riksdagen
sista gången en sådan hemställan förelåg afslagit densamma, så tror
jag det icke vara skäl att bifalla Kongl. Maj:ts förslag.

Hvad särskildt beträffar mannen i fråga, så se herrarne i betänkandet,
att han varit uppskattad till en årlig inkomst af i medeltal
6,354 kronor. Men på afdelningen fingo vi reda på, att den verkliga
årliga inkomsten under medeltal af 5 år uppgått till icke mindre än
7,280 kronor. Då denna sak kom på tal i utskottet, fingo vi det
svaret, att skilnaden mellan det belopp, han verkligen uppburit, och
det, han blifvit uppskattad till, och det i den kongl. propositionen angifna
berodde derpå, att han måste utgifva betalning för skrifbiträde och
dylikt. Således bar mannen i fråga haft ett större belopp än hvad
som uppgifvits i propositionen. Men om man också frånräknar hvad
han utgifvit till skrifbiträde, har han i alla fall ändock haft eu årlig
inkomst af 6,354 kronor. Jag hemställer då till herrarne, huruvida
icke en sådan man godt kunnat bereda sig en tryggad ålderdom. År
det icke skäl att antaga detta? Kan det vara några ömmande omständigheter*,
som tala för att bevilja en sådan person pension? Som
herrarne se, bar han af statsmedel endast uppburit 927 kronor 79 öre
om året. Skulle någon pension komma i fråga, skulle det väl vara i
förhållande till det belopp, hvarmed staten bidragit till hans aflöning,
och man har för personer, som icke sjelfva bidragit till sin pensionering,
tagit som regel att gifva en pension af högst 80 % af hvad de förut
uppburit som lön af staten. Följde man här den regeln, skulle
pensionen i fråga sättas till något öfver 700 kronor. Då skulle det
ju hafva varit rimlig anledning att bevilja pension. Men något sådant
yrkande föreligger icke, och vi kunna då heller icke besluta i den
rigtningen. Men hade en sådan framställning skett, så hade det varit
rimlig anledning att bifalla den. Men att bereda denne man en
pension af 3,000 kronor, dertill ser jag inga rimliga motiv.

Om han bibehåller tjensten, så tror jag icke, att det skall vara
någon svårighet för honom att få eu duglig vikarie för ett arfvode af
4,000 kronor, och då skulle han sjelf sitta med öfver 3,000 kronor i
ren behållning.

Huru jag än ser saken, tycker jag icke, att det finnes några skäl,

N:o 36. 66

Ang. pension
för e. o.
professorn.
L.F. A.Läffler

Onsdagen den 25 April, e. m.

som kunna mana oss att bifalla Kongl. Maj:ts förslag. Jag ber derför
att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Lasse Jönsson: Jag skall endast i korthet instämma i
hvad vice talmannen sagt och liksom han yrka bifall till utskottets
hemställan.

Sedan öfverläggningen härmed förklarades slutad samt herr talmannen
till proposition upptagit de olika yrkandena, biföll kammaren
utskottets hemställan.

Punkten 14.

Bifölls.

Punkten 15.

På grund af en utaf kanslern för rikets universitet gjord fram•ställning
hade Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen, att extra ordinarie
professoren i svenska språket vid universitetet i Upsala Leopold
Fredrik Alexander Läffler måtte förklaras berättigad att från och
med månaden näst efter den, i hvilken afsked från extra ordinarie
professorsbefattningen kunde varda honom beviljadt, under sin återstående
lifstid uppbära en årlig pension å allmänna indragningsstaten
af 3,000 kronor.

Utskottet hemstälde:

»att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det sätt bifallas,
att extra ordinarie professoren i svenska språket vid universitetet
i Upsala Leopold Fredrik Alexander Läffler må förklaras berättigad
att från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från extra
ordinarie professorsbefattningen kan varda honom beviljadt, under sin
återstående lifstid uppbära en årlig pension å allmänna iudragningsstaten
af 1,500 kronor.

I fråga härom anförde:

Herr Boethius: Som herrarne torde finna, har Kongl. Maj:t här
föreslagit ett pensionsbelopp af 3,000 kronor, men utskottet blott velat
tillstyrka 1,500 kronor. Jag förstår mycket väl detta utskottets tillvägagående,
att utskottet icke vill vara med om att bevilja en så stor
pension som 3,000 kronor åt en person som tjenstgjort så litet.

Då jag tager mig friheten att i frågan yttra några ord, är det
derför icke med personen som utgångspunkt, utan det är på ett sakförhållande,
som jag ber att få fasta kammarens uppmärksamhet. Jag
fruktar nemligen, att ett bifall till utskottets hemställan kommer att
leda dertill, att professor Läffler icke tager afsked, utan sitter qvar
och åtnjuter tjenstledighet på grund af sjukdom — lian har då 3,000
kronor i årlig inkomst. Men derpå, mine herrar, blir Upsala univer -

Onsdagen den 26 April, e. m.

57 H:o 36.

sitet i hög grad lidande. Den professur, som professor Läffler innehar, Ang. pension
är en professur i svenska språket, och öfver den har hvilat ett verk- för e• °-ligt olycksöde. Den beviljades af Riksdagen af intresse för den pfALäffUr.

ländska odlingen. Professor Läffler, som var en utmärkt lofvande iförts.)
vetenskapsman, utnämndes till innehafvare af professuren, men han
hade knappt tillträdt densamma, förrän han drabbades af denna sjukdom,
hvaraf han ännu lider. Derefter har platsen år efter år fått
skötas provisoriskt, och denna professur i svenska språket är dock,
mine herrar, den enda, som finnes inom Sverige.

På grund häraf vågar jag, ehuru det i och för sig med hänsyn
till de personliga förhållandena icke finnes några egentliga skäl härför,
dock hemställa till kammaren, om den icke skulle vilja af intresse för
detta fosterländska kulturändamål, för att denna professur må blifva
ordinarie besatt, bevilja det af Kongl. Maj:t begärda pensionsbeloppet,

3,000 kronor.

Jag ber att få yrka bifall till Kongl. Maj:ts framställning.

Herr Nilsson i Skärhus: Då herr Boethius yrkat bifall till
Kongl. Maj:ts framställning, så skall jag be att få yrka bifall till
utskottets förslag. Jag anser, att, då personen i fråga icke har familj
att försörja och endast 11/2 år sjelf uppehållit sin professorsbefattning,
det icke finnes något skäl att höja anslaget, utan att till och med det
belopp, som utskottet föreslagit, är ett mycket stort belopp att lemna
bort utan att derför erhålla någon valuta.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Härmed var öfverläggningen slutad. Kammaren biföll utskottets
hemställan.

Punkten 16.

Bifölls.

Punkten 17. Ang. pension

för slcogsinge Med

anledning af derom gjord ansökning hade Kongl. Maj:t före- niören A. B.
slagit Riksdagen, att skogsingeniören Axel Bernhard Ångman måtte An3manfrån
och med månaden näst efter den, hvarunder han från sin befattning
erhölle entledigande, under sin återstående lifstid å allmänna
indragniugsstaten åtnjuta årlig pension till belopp af 2,000 kronor.

Utskottet hemstälde:

»att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det sätt bifallas,
att skogsingeniören Axel Bernhard Ångman må från och med
månaden näst efter den, hvarunder han från sin befattning erhåller
entledigande, under sin återstående lifstid å allmänna indragniugsstaten
åtnjuta årlig pension till belopp af 1,500 kronor».

Efter föredragning af punkten anförde:

N:o 36. 58

Onsdagen den 25 April, e. m.

(Forts.)

Ang. pension Herr Pehrson i Törneryd: Vid denna sena timme vågar jag

/er skogunge- jcke taga kammarens tid något mera i anspråk, utan skall inskränka
m Ångman m’S till det minsta möjliga och blott be att få erinra derom, att
ifrågavarande Ångman är icke berättigad till pension, bar icke heller
i någon form bidragit till sådan, och att hvarje belopp, som af Riksdagen
beviljas, är eu ren skänk. Vid sådant förhållande hemställer
jag till kammaren, om det är skäl att bevilja så högt belopp som
1,500 kronor.

Jag tager mig friheten att på de skäl, jag anfört, yrka, att ifrågavarande
pension bestämmes till 800 kronor.

Vidare yttrades ej. Efter af herr talmannen gifna propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan och dels på bifall till det af
herr Pehrson nu framstälda ändringsyrkande, beslöt kammaren att, i
enlighet med sistnämnda yrkande, bifalla utskottets hemställan med
den ändring, att orden »1,500 kronor» utbyttes mot »800 kronor».

Punkterna, 18—21.

Biföllos.

§ 5.

Ang. pensioner Slutligen föredrogs statsutskottets utlåtande n:o 10 a, i anledning
och gratifika-gf gjorda framställningar angående pensioner och gratifikationer till
ttemän !tmde""-tjeDStemän, underbefäl och arbetare vid statens jernvägsbyggnader.

befäl och ar letare

vid sta- Punkten 1.
tens jernväg»-

byggnader. j statsverkspropositionen både Kongl. Maj:t under nionde hufvud-''
titeln föreslagit, att en hvar af tretton i den kongl. propositionen
uppräknade, vid statens jernvägsbyggnader anstälde tjensteman måtte
från och med månaden näst efter den, hvarunder han entledigades
från anställning vid statens jernvägar, åtnjuta från allmänna iudragningsstaten
årlig pension under sin återstående lifstid till i den kongl.
propositionen närmare angifvet belopp.

Med anledning häraf bemstälde utskottet:

»att Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning må på det sätt
bifallas, att en hvar af nedannämnde vid statens jernvägsbyggnader
anstälde tjensteman må från och med månaden näst efter den, hvarunder
han entledigas från anställning vid statens jernvägar, åtnjuta
från allmänna indragningsstaten under sin återstående lifstid årlig pension
till följande belopp, nemligen:

a) öfveringeniören, f. d. öfversten vid flottans mekaniska corps

Axel Theodor Roos........................................................ 3,000 kronor;

b) öfveringeniörsassistenten, kaptenen vid väg och

vattencorpsen Fredrik Hjalmar Bergman ............ 1,500 »

Onsdageu den 25 April, e. m.

c) afdelningsingeniören, kaptenen vid väg- - och
vattenbyggnadscorpsen Anders Fredrik Thim Frcenkel

d) afdelningsingeniören Carl Gustaf Forselius ...

e) afdelningsingeniören Axel Henry Grundström

f) öfveringeniörsassistenten, kaptenen vid väg- och

vattenbyggnadscorpsen Gustaf Adolf Ingelman ........

g) afdelningsingeniören, kaptenen vid väg- och vattenbyggnadscorpsen
Oscar Theobald Wilhelm Stanzén

h) afdelningsingeniören Lorentz Gustaf Filip

Bundstedt ........................................................................

i) afdelningsingeniören Gustaf Ahlgren..................

k) materialförvaltaren Lars Axel Viktor Berg......

l) bokhållaren Johan Andersson ...........................

m) bokhållaren Axel Justinus Olsson .................

n) arkitekten hos jernvägsstyrelsen, majoren Adolf

Wilhelm Edelsivärd........................................................

dock att, derest någon af de under mom. a)—n) angifna personer
framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel, hans
pensionsbelopp skall för den tid, hans anställning varar, minskas med
ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om denna uppgår
till samma eller högre belopp, under tiden upphöra att utgå.»

69 N:o 36.

Ang. pensioner

1,500 kronor ;“cA tioner till tjen-1,500 » stemän, under- befäl och ar-1,200 » hetare vid sta- tens jernväg»- i jm byggnader. 1,400 » (Forts.)
1,200	»
1,000	»
900	»
800	»
700	»
700	»
1,000	3>

I en vid punkten fogad reservation hade deremot herrar C. E.
Casparsson, friherre F. W. von Otter, A. G. L. Billing, F. Boström,
E. Fränekel, O. M. Björnstjerna, B. G. von Hedenberg, friherre C.
G. A. Klingspor, F. E. Pettersson, S. E. W. Brehmer och N. Fosser
hemstält, att pensionerna måtte bestämmas till följande belopp, nemligen
för:

öfveringeniören, f. d. öfversten Boos till ..............	4,800 kronor;
en hvar af kaptenerna, öfveringeniörsassistenten Bergman och afdelningsingeniören Frcenkel samt af-delningsingeniören Forselius ..........................................	2,400	»
afdelningsingeniören Grundström ..........................	1,920	»
öfveringeniörsassistenten, kaptenen Ingelman.........	2,240	»
afdelningsingeniören, kaptenen Stanzén.................	1,920
afdelningsingeniören Bundstcdt ..............................	1,600	»
afdelningsingeniören Ahlgren ..................................	1,440	»
materialförvaltaren Berg.........................................	1,280
bokhållaren Andersson.............................................	800	»
bokhållaren Olsson.................................................	800	»
och arkitekten, majoren Edelsivärd........................	2,000

Onsdagen den 25 April, e. m.

Efter uppläsandet af utskottets hemställan anförde:

Herr Fjällbäck: Herr talman, mine herrar! Yi hafva nyligen

befäl och ar- visat exempel på, att vi kunna och vilja spara. Yi afslogo Kong].,
hetare vid s«a-Maj:ts förslag till en liten pension åt eu dräng, som endast hade haft
tern jernvags-2 pronor om dagen i aflöning, antagligen derför att vi skulle spara.
er'' Här föreligger ett motsatt förhållande. Här föreslås pensioner till peror
3'' soner, som hafva haft omkring 20 kronor om dagen för ett arbete,
som säkerligen icke har varit så ansträngande, som den ifrågavarande
förut omnämnde arbetarens har varit.

Jag skall icke yttra mig öfver de personer, som jag icke känner,
men ber att få säga några ord med anledning af den i denna punkt
föreslagna pensionen åt majoren Adolf Wilhelm Edelswärd. Han har
haft 6,000 kronor i ersättning för att han förrättat diverse ritningsarbete
åt jernvägsstyrelsen. Han har således haft den förmånen framför
andra arkitekter, att han haft en fast ersättning, alldeles oafsedt
om det varit något arbete att förrätta eller icke. Det synes mig då,
att ensamt denna omständighet talar för att man borde kunna slippa
att betala pension åt en person, som haft full ersättning för sitt arbete.
Och då dessa ifrågavarande personer icke ega något som helst rättsligt
anspråk på att få pension,#så är det endast »billighet och rättvisa»,
som här bör bestämma vårt votum, hvarjemte i vissa fall naturligtvis
äfven ömmande omständigheter tillkomma.

Men här finnas, så vidt jag vet, ingå ömmande omständigheter.
Ifrågavarande person, hvilken jag — i förbigående sagdt — icke personligen
känner eller står i någon som helst förbindelse till, eger,
enligt hvad Stockholms adresskalender upplyser, en till 100,000 kronor
uppskattad egendom, belägen vid Norrmalmstorg, alltså på ett ganska
välbeläget ställe. Den inbringar nog sin egare 7,000 kronor i in komst.
Dessutom har, för så vidt jag''kunnat få underrättelse om förhållandena,
blifvit upplyst, att ifrågavarande person är en förmögen man. Då föreligger
här således icke några som helst ömmande omständigheter.

Det kan icke heller föreligga några rättsliga anspråk för honom
att få denna pension. Då synes mig Andra Kammaren kunna fortgå
på den väg, som så vackert börjats först af statskontoret och så af
Kongl. Maj:t och så af utskottet. Det förhåller sig nemligen så, att
jernvägsstyrelsen begärt 4,000 kronor, statskontoret har prutat 25 procent
och satt beloppet till 3,000 kronor, Kongl. Maj:t bär prutat 50
procent och satt det till 2,000 kronor, utskottet har prutat 75 procent
och satt det till 1,000 kronor. Jag tror, att vi nu kunna pruta 100
procent och alldeles stryka den ifrågavarande pensionen, och jag tror
icke, att vi då i något afseende kunna anklagas hvarken för obillighet
eller orättvisa.

Jag ber alltså att få yrka afslag på denna del af punkten, nemligen
i afseende på den föreslagna pensionen åt major Edelswärd.

Herr Nyström: Då det gäller hushållningen med stateus medel,

är jag nog så god sparsamhetsvän som någon, men jag kan icke följa
statsutskottet ned till det låga belopp, hvartill de ifrågavarande pensionerna
slutligen blifvit satta.

IS:o 36. 60

Ang. pensioner
och gratifikationer
till tjenstemän.
under -

61 N:o 36.

Onsdagen den 25 April, e. m.

Jag skall be att först få erinra derom, att dessa män, som här-i«ff- pensioner
äro ifrågasatta att erhålla pensioner, hafva tjenstgjort vid statens jernvägsbyggnader,
hvad afdelningsingeniörerna beträffar från 21 till 3® allmän! undelår,
och att deras ålder varierar mellan 50 och 59 år. Särskildt vill befäl och arjag
nämna, att öfveringeniör Roos tjenstgjort från byggandet af den&ef<we vid staförsta
stambanan, som beslöts vid 1854 års riksdag, ända till inneva- te"s
rande år, eller ungefär 40 år. Dessa mäns arbete, mine herrar, kan
sannerligen icke anses vara något dåligt arbete. Icke heller är det ''
befriadt från mödor, ty, såsom jernvägssyrelsen framhållit •— detta
yttrande återfinnes å sid. 7 i utskottets betänkande — har deras
arbete varit så ansträngande, att »då i alla händelser en del af ifrågavarande
personal till följd af sin ålder samt mer eller mindre nedsatta
arbetskrafter befunnits svårligen kunna längre än till innevarande
års höst fortsätta med det synnerligen ansträngande arbete, som förekomme
vid en jernvägsbyggnad, särskildt i Norrland med der rådande
bostads- och klimatförhållanden, hade styrelsen funnit lämpligt att redan
nu påkalla Kong. Maj:ts pröfning af frågan om statens mellankomst
uti ifrågavarande hänseende i hela dess omfattning.»

Det förhåller sig äfven så, att flere af dem, som deltagit i jernvägsbyggandet
under dessa 30 år, måst flytta, icke från län till län
eller från stad till stad, utan från by till by, och när jernvägen nått
den punkt, der de varit bosatta, så hafva de varit nödsakade att bryta
upp och flytta till mer eller mindre obebodda platser. Ett sådant lefnadssätt
är icke blott i högsta grad ansträngande, det är också i högsta
grad dyrbart, ty alla deras förnödenheter måste med stora kostnad^
anskaffas från långt aflägsna trakter.

Jag har många gånger hört klagomål öfver, att de varit nödsakade
att lefva på en kost, som alldeles ej är passande för dem med
hänsyn till de stora och ansträngande uppgifter, som de haft att fylla.

Utskottet har i sitt betänkande sagt, att det är i sin ordning, att
staten träder emellan för att befria dessa statens tjensteman från
verklig nöd.

Men, mine herrar, jag vågar påstå, att dessa män, för hvilka äro
föreslagna pensioner af 1,500 kronor och derunder, allesammaus med
större eller mindre familjer då äro stälda inom gränsen för verklig nöd.

Jag skall i detta fall undantaga den större pensionen, som är föreslagen
åt öfveringeniör Roos. Jag kan ej neka till, att det är ett
belopp, som besparar en man med liten familj verklig nöd; men eu
man, som under ett helt lif skött så ansvarsfulla befattningar, borde
vara förtjent af större pension än de 3,000 kronor, som utskottet föreslagit.

Nu skulle man val kunna säga, att dessa män icke ännu uppnått
den ålder, att de äro oförmögna att fortsätta med ett arbete, som för
dem kunde bereda en bättre utkomst. Ja, mine herrar, dermed förhåller
det sig så, att dessa ingeniörer hafva blifvit, om jag så får säga,
fullständiga specialister i jern vägsbyggandet, särskildt i fråga om statens
jernvägsbyggnad er.

Man tror, att det skall vara så lätt för en sådan man att få arbete
hvar som helst. Men förhållandet är, att jernvägsbyggnaderna
utföras på ett särskildt sätt, då det är staten som bygger, och på ett
annat sätt, då byggandet sker för enskilda bolags räkning, llerrarne

N:o 36. 62

Onsdagen den 25 April, e. in.

Ang. pension!;allt för val, att de enskilda jervägarne till större delen byggas af entreoch
gratifiko- prenörer, hvilka under loppet af flera år sysselsatt sig med sådana
^stemän ''unies-företag och derunder haft tillfälle att skaffa sig stora och dyrbara
befäl och ar- materialier. Vidare hafva deras ingeniörer vant sig vid andra arbetsbetare
vid ^a-metoder, och det kan derför ej tänkas, att ingeniörerna från statens
tens jemvags- jernvägsbyggnader hos dessa herrar kunna få arbete.
y3,tna. T'' Men de kunna väl sysselsätta sig med annan ingeniörsverksamket,
'' or s'' kan man väl fråga?

Jag vill härpå svara, att specialister som de äro, de oek kunna
jemföras med specialister på andra områden. Jag skulle närmast vilja
jemföra dem med specialister på läkarekonstens område. En ögonläkare
t. ex., som under 30 år ej gjort annat än sysselsatt sig med
ögonsjukdomar, lär väl svårligen vid framskriden ålder kunna eller vilja
egna sig åt en annan gren af läkarevetenskapen, samt der söka vinna
den skicklighet, att han på denna nya verksamhet kan vinna sin utkomst.

På samma sätt förhåller det sig med dessa ingeniörer. Kunde
man blott bereda dem sysselsättning vid statens jernvägar, skulle de
nog kunna göra nytta för sig och erhålla bättre inkomst. Men så är
ty värr ej fallet.

Jag vill ej längre vid denna sena timme taga kammarens uppmärksamhet
i anspråk, utan skall sluta med att anhålla om bifall till
reservationen.

Herr J. H. 6. Fredholm: Det är icke med gladt sinne som

jag begärt ordet, då det ju här gäller enskilda personer, och då jag
nödgas yttra mig om deras berättigande eller mindre berättigande tiH
att erhålla pension.

Men jag kan ej underlåta att vid detta tillfälle framhålla, att då
de herrar, om hvilka här är fråga, åtagit sig befattningar, som de
under lång tid skött, så hafva de gjort detta i fullkomlig kännedom
om att de icke hade rätt till pension. Och jag vill tillägga, att aflöningen
för deras verksamhet varit bestämd med fäst afseende å denna
omständighet.

Dermed har jag ej velat säga, att ej staten har pligt att föregå
landets arbetsgifvare med goda exempel i sitt förhållande till de arbetare,
som troget utfört sitt arbete; men det är derför ej sagdt, att
staten nödvändigtvis skall gifva dem pension. Man kan och bör ju
visa dem det tillmötesgåendet, att man ej sätter dem på bar backe,
utan söker sätta dem i stånd att sjelfva förtjena sitt uppehälle.

Men detta kan ske på annat sätt än genom att gifva dem pension,
i synnerhet om man finner, att af dessa 13 tjensteman, hvarom
här är fråga, det är 7, som ej hafva högre medelålder än 52 år, hvilken
siffra jag — utan att dock derom hafva gjort någon närmare undersökning
— anser vara den medelålder, som är rådande här i kammaren.

Det förvånar mig, att regeringen ej i detta fall tänkt på någon
utväg att taga deras kunskaper och tjenstduglighet i anspråk för något
för staten gagnande ändamål, hvarigenom de skulle kunnat beredas en
arbetsförtjenst, som vore större än den pension, som man nu vill gifva

Onsdagen den 25 April, e. m.

63 N:o 36.

derå utan att derför utkräfva något arbete, fastän de äro i arbets-J”»- pensioner
för ålder. °ch gr^a''

Jag tänker härvidlag särskildt på Norrbottens län, för bvilket vistemän!undersyn
alla äro så varmt intresserade. Och jag frågar då: hvarför har det befäl och arej
kunnat falla regeringen in att anställa dessa personer för att göra hetare vid staekonomiska
undersökningar just i Norrbottens län, der deras krafter*™* Jernja9soch
skicklighet skulle fått ett rikt arbetsfält för mycket behöfliga under- ^orte)
sökningar? ''

Detta är något, som regeringen enligt mitt förmenande bort begära
anslag till i stället för att begära, det Riksdagen nu skall pensionera
dem.

De personer, åt hvilka man ej kunnat lyckas skaffa något för
deras förmåga lämpligt arbete, dem kunde man ju hafva gifvit en
gratifikation, som satt dem i stånd att uppehålla sig, tills de fått annat
arbete.

Jag vill här särskildt fästa mig vid en af dessa tjenstemän, för
,hvilkens pensionering statsutskottet ej anfört annat skäl, än att han
»enligt hvad bifogadt läkarebetyg utvisade vore i behof af att erhålla
afsked från sin befattning». Visserligen förvånar mig ej den saken,
ty han är ju, på sätt i betänkandet angifves, 70 år gammal; men då
det nu blifvit framhållet, att han är så förmögen, att han vid denna
höga ålder kan lefva obekymrad i ekonomiskt hänseende, så finner
jag ej något skäl föreligga att bevilja honom någon pension, hvarför
jag skall be att få instämma i det yrkande, som i detta hänseende
gjordes af en talare på stockholmsbänken.

Herr Nilsson i Skärhus: Då vi inom afdelningen skulle be handla

detta ärende, föreföll det oss temligen märkvärdigt, att staten
efter afslutandet af sina jernvägsbyggnader skulle komma att fä så
många personer att pensionera.

Vi hade ej tänkt oss den möjligheten, att vi ej blott skulle bevilja
stora summor till jernvägsbyggnaderna i Norrbotten, utan äfven
nödgas att vidtaga åtgärder för pensionering af de vid dessa arbeten
anstälda personer, då jernvägsbyggandet hade afslutats. Alla vid dessa
arbeten anstälda personer hafva, under den tid arbetet fortgått, funnit
detta med sin fördel fördelaktigt och derför fortsatt med sina arbeten.

Om det förhållit sig så, att det nu ej varit fråga om pensioner,
utan blott om gratifikationer, så hade det, varit lättare att gå in derpå.
Men då det nu var fråga om så stora pensioner, voro vi till en början
tveksamma, om vi skulle hemställa om rent afslag på hela framställningen;
men efter långt öfvervägande kommo vi slutligen till det resultatet,
att vi borde bevilja något. Vi stannade då, såsom herrarue
torde finna, vid 50 procent af hvad Kongl. Maj:t föreslagit, med undantag
för två personer, för hvilka beloppet höjts något litet.

När tiden är så långt framskriden, att klockan är snart 1 på natten,
skall jag ej tillåta mig att längre upptaga kammarens tid, utan blott
meddela, att jag eger kännedom om en af de till pension föreslagna
personernas ekonomiska ställning] Denna person är arkitekten Adolf
Wilhelm Edelswärd. Hans ekonomiska förhållanden äro goda, och detta
har äfven vitsordats af två talare på stockholmsbänken. Det är här

N:o 35. 64

Onsdagen den 25 April, e. m.

Ang. pensioner fråga om en pension, hvilken af Kongl. Maj:t föreslagits till 2,000
°Ch r>n~ kronor’ men ll^skottet nedsatts till 1,000 kronor.

Temän''under- Jag förenar mig med dem, som yrka rent afslag på den föreslagna
befäl ''och ar-pensionen.

betare vid sta ten‘

Chefen för civildepartementet, herr statsrådet Groll: Jag kan

y99na ju jc]je annat än vara utskottet tacksam, derför att utskottet i likhet
or 9''^ med Kongl. Maj:t funnit med billighet och rättvisa öfverensstämmande
att åt de ifrågavarande personerna beredes någon extra godtgörelse
för deras arheten för statens räkning. Tv det finnes verkligen, såsom
af åtskilliga talare framhållits, icke någon juridisk rätt för dem att
komma i åtnjutande af pension. Jag vill dock erinra, att dessa personer
kunnat hysa berättigade förhoppningar om att erhålla en sådan
godtgörelse. Ty Riksdagen har förut vid två tillfällen — åren 1882
och 1888 — beviljat pensioner åt tjensteman vid jernvägsbyggnadsstaten.
Det var vid tillfällen, då jernvägsbyggnaderna minskades från
sin förra omfattning.

Således hafva väl de nu ifrågavarande tjenstemännen stannat qvar
vid jern vägsby ggnadsstaten i hopp att, när jernvägsbyggandet upphörde,
de skulle komma i åtnjutande af samma förmåner, som deras
kamrater förut erhållit.

Emellertid måste jag uttrycka mitt beklagande öfver, att utskottet
ej ansett sig kunna föreslå pensionerna till högre belopp i allmänhet
än 50 % af hvad Kongl. Maj:t föreslagit. När Kongl. Maj:t tog i öfvervägande,
hvilka belopp, som borde af Riksdagen äskas, togs hänsyn till
de åsigter, som förut i detta afseende gjort sig gällande inom riksdagen.
Och både år 1882 och år 1888 uttalade Riksdagen såsom sin
åsigt, att hälften af aflöningen borde vara en tillräcklig pension. Kongl.
Maj:t satte med anledning deraf pensionsbeloppen till hälften af tjenstemännens
nu utgående aflöningar med undantag för chefen samt för
arkitekten Edelswärd. För chefen begärdes högre pension, nemligen

6.000 kronor. Hvad åter beträffar arkitekten Edelswärd, sänktes beloppet
till under hälften, nemligen till 2,000 kronor, motsvarande en
tredjedel af det arfvode, 6,000 kronor, han under en följd af år åtnjutit.

Hvad nu chefen beträffar, så är det att märka, att han har tjenstgjort
vid jernvägsbyggnaderna allt ifrån deras början, eller från år
1855. Honom anförtroddes eget befäl redan 1863, och har sedermera
varit den, som närmast ledt jernvägsbyggnadsarbetet. I hans händer
har hela förvaltningen hufvudsakligast hvilat. Det torde icke finnas
någon, som vågar bestrida, att han icke med största omsorg fullgjort
sina åligganden, utan hvar och en måste derjemte erkänna, att han
ordnat arbetena med synnerlig skicklighet och klokhet. Till följd deraf
hafva ock de bandelar, som under hans chefskap blifvit fullbordade, i
afseende å de verkliga kostnaderna betydligt understigit de beräknade.
Så skall jag t. ex. be att få nämna, att kostnadsförslaget för bansträckan
Arvika—norska gränsen slutade på en summa af 3,870,000
kronor, men att i verkligheten kostnaden icke belöpte sig till mer än

3.155.000 kronor. Således åstadkoms der en besparing af öfver 700,000
kronor. En annan bana, som han byggde, var Sköfde — Karlsborgsbanän.
För den uppgick statsanslaget till ett belopp af 3,050,000

Onsdagen den 25 April, e. m.

65 N:o 36.

kronor, men byggnadskostnaderna uppgingo endast till 2,790,000 kronor\Ang. pensioner
således vans der en besparing af 260,000 kr. Vidare hafva vi Bräcke—och ara^fikaSollefteå
jernväg. Der var statsanslaget 11,250,000 kronor, och verkliga‘stlmäJ!undTrbyggnadskostnaderna
uppgingo till ungefär 10,595,000 kronor, så att en befäl och arbesparing
här uppkom å 654,000 kr. Nu kan man säga, att det varbetare vid stahans
skyldighet att tillse, att byggnadsarbetena utfördes så sparsamt^”8 jernjä9ssom
möjligt, men det är icke nog med skyldigheten, utan dertill fordras b''J99nadaäfven
en stor administrativ talang, och en sådan har han till fullo or
ådagalagt. För hvad staten på honom inbesparat borde staten nu visa
sig tacksam för, och jäg kan icke föreställa mig, att kammaren efter
att hafva hört dessa siffror icke helst skulle bevilja den pension, som
af Kongl. Maj:t blifvit begärd. Utskottet har nedsatt den till 3,000
kronor, men jag hemställer, huruvida icke kammaren i den delen skulle
kunna biträda åtminstone hvad reservanterna föreslagit, nemligen att
sätta beloppet till 80 % af hvad Kongl. Maj:t begärt, eller 4,800 kronor.

Hvad major Edelswärd beträffar, så bär Kongl. Maj:t redan nedsatt
summan ganska betydligt och utskottet ytterligare nedprutat den
till 1,000 kr. Major Edelswärd har icke samma skäl att åberopa för
erhållande af pension som de öfriga tjenstemännen, nemligen att han
lefvat under förhållanden, som på grund af tjenstemännens ständiga
förflyttningar från ort till annan måst för dem medföra större utgifter
för bestridande af lefnadskostnaderna, helst familjerna ofta nödgats
för barnens uppfostran vara boende å andra håll, än der arbetena
påginge; men major Edelswärd har under sin långa tjenstetid utfört
arbeten för jernvägens räkning, som, om de skulle hafva ersatts efter
de vanliga arkitektprisen, skulle betingat oerhördt mycket högre belopp,
än hvad han för dem åtnjutit.

Hvad de. öfriga tjenstemännen beträffar, satte Kongl. Maj:t, såsom
jag redan nämnt, de begärda pensionerna till hälften af aflöningarnas
belopp med anledning af de åsigter, Riksdagen förut uttalat. Man skulle
trott, att detta bort vinna Riksdagens godkännande, men statsutskottet
har för sin del ytterligare nedsatt detta belopp med hälften, d. v. s.
utskottet går nu äudå strängare till väga, än det gjorde åren 1882 och
1888. Om utskottets förslag skulle komma att bifallas af Riksdagen,
så skola naturligtvis dessa tjensteman känna sig i hög grad besvikna
i de förhoppningar, som de utan tvifvel gjort sig på grund af Riksdagens
beslut de nämnda åren.

Jag skulle önska, att hvad jag nu anfört måtte af kammaren behjertas,
så att den åtminstone biträder reservanternas förslag i denna
punkt.

Hvad jag nu yttrat om tjenstemännens pensioner, det har i väsentliga
delar sin tillämpning äfven på arbetarnes pensioner och gratifikationer.

Herr vice talmannen Danielson: Då nu klockan är nära ett på

natten, så är det klart, att kammaren är trött och gerna vill åtskiljas,
och jag skall derför fatta mig kort.

Jag skall då be att få nämna, att om herrarne ge akt på dessa
siffror, som finnas upptagna på sid. 3 och 4 i utskottets betänkande,
så skola herrarne finna, att den aflöning, som de ifrågavarande tjenste Andra

Kammarens Prol. 1894. N:o 36. 5

N:o 36. 66

Onsdagen den 25 April, e. m.

Ang. jjensionertijäiinen uppburit, verkligen varit ganska betydlig. Men dertill komoch
gratijika- mer^ gom ic]{e p^r Synes, att de hatt ytterligare 10 å 15 % till ‘stémån‘‘under-ökning

i sin aflöning, då de varit ute på arbete i olika orter. Det
befäl och ar-tyckes mig då, att personer, som uppburit sådan aflöning, bort tänka
betare vid sin-på, att det kunde inträffa förhållanden, då deras verksamhet måste
tens jemvags-upphöra. Och då man betraktar frågan ur den synpunkten, kunna
»/"“ e,‘ icke andra skäl göra sig gällande, än att man vill se till, att dessa
or s'' personer icke komma i verklig nöd, och utgår man från den synpunkten,
så tycker jag, att utskottet föreslagit så betydliga belopp, att man
icke kan säga, att dessa personer kommit i nod, derför att de blifvit
utan arbete vid statens jernvägsbyggnader.

Jag tror derför, att alla skäl tala för att bifalla utskottets förslag,
så att man icke går utöfver hvad utskottet föreslagit. Deremot hafva
vi här hört påstås, att en af dessa personer, major Edelswärd, skall
vara en mycket förmögen man, och det påståendet har icke blifvit
vederlagdt. Då det sålunda, hvad honom beträffar, icke kan sägas,
att det gäller att afvärja verklig nöd, så tror jag, att den för honom
föreslagna pensionen godt skulle kunna uteslutas.

Jag skall derför tillåta mig att yrka bifall till punkt 1, men
med uteslutande af mom. n), som afser'' en pension af 1,000 kr. åt
denne Edelswärd. I öfrigt yrkar jag bifall till punkten oförändrad.

Herr Sjö: Jag skall vid denna sena timme icke uppehålla tiden
så synnerligen länge. Jag har begärt ordet med anledning af ett
yrkande, som här gjorts, att en enda af dessa många befäl icke skulle
få något, derför att man anser honom förmögen och han har hus i Stockholm.
Jag befarar verkligen, att man, om detta yrkande bifalles,
kommer att handla för mycket inkonseqvent. Ty det kan ju hända,
att äfven de andra herrarne hafva under den långa tid, de arbetat vid
statens jernvägar, med sina ganska rundliga inkomster sparat i hop en
förmögenhet. De skulle då oaktadt detta få pension, men denne,
major Edelswärd, skulle icke få det. Dessutom skulle det ju kunna
hända, att major Edelswärds hus, oaktadt det är upptaxeradt till

100,000 kronor, skulle kunna vara betydligt intecknadt.

För min del får jag öppet erkänna, att då dessa herrar under sin
långa tjenstetid förtjenat ganska stora belopp, och då de vetat af, att
de icke voro berättigade till pension och till följd deraf icke hade
någon pension att påräkna, så skulle jag helst hafva sett, att kammaren
beslutit afslå såväl Kongl. Maj:ts som utskottets förslag. Men
då man icke kan hafva något synnerligt hopp om framgång för ett
sådant yrkande, skall jag ej framställa något sådant. Jag vill dock
be herrarne tänka på, att, om vi bevilja detta anslag, vi kunna vara
förvissade om, att en stor del af de arbetare, som fortsatt vid jernvägsbyggnaderna
under en lång följd af år ända upp mot 25, 27, 28 å JO
år, skola anse sig hafva lika berättigade anspråk att erhålla pension
som de befäl och arbetare, hvilka nu föreslagits till erhållande af sådan.
Jag kan berätta, att förliden höst kom eu jern vägsarbetare till mig
och sade, att han hört att det var ifrågasatt, att en del befäl och
manskap vid jernvägsbyggnaderna skulle erhålla pension, och bad mig
hjelpa honom att också erhålla sådan. Jag svarade honom öppet och

Onsdagen den 25 April, e. m.

67 N:o 36.

ärligt, att jag icke hade hört att något sådant var å bane, och jagAn?. pensioner
hade heller icke gjort det, förrän jag kom upp till riksdagen i år. och 9raiifika Så

stå nu förhållandena. Jag fruktar verkligen, att om vi nu^umån^nnderbevilja
dessa pensioner, så komma vi att nödgas gifva sådana äfven befäl och urat
öfriga arbetare, ty vi måste ju handla konseqvent. hetare vid sta Det

är endast detta uttalande, som jag har velat göra. tena järnvägs byggnader.

Herr Ericsson i Väsby: Jag ber att få yrka afslag å såväl utskottets (Fort8-)
hemställan som den kongl. propositionen.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad samt herr talmannen
till proposition upptagit de olika yrkandena, biföll kammaren
utskottets hemställan, dock med den ändring, att mom. n) skulle utgå.

Punkten 2.

Uti en den 6 innevarande april till Riksdagen afläten proposition
(n:o 67) hade Kongl. Maj:t derjemte under åberopande af bilagdt statsrådsprotokoll
öfver civilärenden af samma dag föreslagit Riksdagen
att medgifva,

att eu hvar af de utaf jern vägsstyrelsen uti dess i statsrådsprotokollet
omförmälda skrifvelse till erhållande af pensioner föreslagna
underbefäl och arbetare vid statens jernvägsbyggnader (med undantag
af numera aflidne materialvakten H. Hård) måtte från och med månaden
näst efter den, hvarunder han af jernvägsstyrelsen entledigades
från anställning vid statens jernvägsbyggnader, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till det för
honom af jernvägsstyrelsen föreslagna belopp, dock med vilkor ej
mindre att, derest pensionstagare framdeles skulle erhålla anställning
mot aflöning af statsmedel, hans pensionsbelopp skulle för den tid,
hans anställning varade, minskas med det belopp, motsvarande den
nya aflöningen, eller, om denna uppginge till samma eller högre belopp,
upphöra att utgå, än äfven att pensionstagare skulle vara pligtig
att, derest byggandet för statens räkning af en jernväg mellan Vännäs
och Umeå under uågotdera af åren 1895 eller 1896 skulle komma att
påbörjas, å nyo taga anställning vid statens jernvägsbyggnader, om
jernvägsstyrelsen sådant fordrade, vid påföljd att eljest förlora rätten
att åtnjuta pensionen för den tid, hvarunder arbetena å denna bana
påginge.

Vidare hade, med anledning af Kongl. Maj:ts sistnämnda proposition,
herr G. Pyding uti en inom Andra Kammaren väckt motion
(n:o 167) föreslagit den ändring i Kongl. M:ts berörda framställning,
att ifrågavarande underbefäl och arbetare, om pension åt dem beviljades,
skulle vara pligtige att, så framt byggandet för statens räkning
af någon ny jernväg i riket under ettdera af åren 1895 eller 1996
skulle komma att påbörjas, å nyo taga anställning vid statens jernvägsbyggnader,
om kongl. jernvägsstyrelsen sådant fordrade, vid påföljd
att eljest förlora rätten att åtnjuta pensionen för den tid, hvarunder
arbetena å samma jernväg påginge, dock ej för längre tid än
sammanlagdt två år.

N:o 36. 68

'' Onädagen den 25 April, e. m.

Ang pensioner Utskottet hemstälde:
och gratifikationer
till tjen stemän,

under- »att Riksdagen må, med afslag å herr G. Rydings omförmälda
befäl och ar-motion, på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning,
hetare md sta-a^ en ]lvar af nedannämnde underbefäl och arbetare vid statens jern*
byggnader.6'' vägsbyggnader må från och med månaden näst efter den, hvarunder
(Forts) han af jern vägsstyrelsen entledigas från anställning vid statens jernvägsbyggnader,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta årlig pension till följande belopp, nemligen:

a) till belopp af 300 kronor: schaktmästarne N. Persson, Ola
Larsson samt Johannes Jonsson;

b) till belopp af 200 kronor: materialvakten A. Danielsson;

c) till belopp af 125 kronor: smederna Ola Håkansson och Lars
A. Johansson, timmermännen Nils Nilsson och Sven Andersson,
stenarbetarne A. Dahlström, Aug. Andersson, Aug. Allén, J. Johansson
och J. G. Larsson samt jordarbetarne Joh. Magnus Lind,
Johannes Pettersson, Carl Johan Andersson Lind, And. Joh. Pettersson,
Johannes Andersson, Harald Wilhelm Karlsson, Anders
Jonsson, Carl Joh. Carlsson, Johannes Johansson Klorin, And.
Petter Andreasson, Johannes Pettersson, Sven Pehr sson, Lars Jönsson,
Sven Johan Jonasson, Johannes Arvidsson, J. Dengtsson, G.
Johansson, A. P. Kjäll, C. J. Lundvall, Carl Johnsson samt J.
Andersson;

d) till belopp af 100 kronor: smederna Carl Otto Carlsson Holmgren
och Alfred Johansson, timmermännen N. G. Sjögren och Jonas
Månsson, stenarbetarne Johannes Gustafsson, Axel Andersson Boqvist,
Johan Anders Andersson, Gustaf Jansson Nyström, Johannes
Eriksson, Josef Pettersson, J. Carlson och Carl Andersson, samt
jordarbetarne Johan Aug. Andersson, Carl Carlsson, Joh. Fr. Svensson,
Johan Rydberg, Anders Palmgren, G. Lindqvist, C. Fink, Anders
Olsson, Anders Larsson, N. P. Thorsson, A. P. Johansson,
Carl Petter Söderqvist, 0. Alsterlén, Lars Erik Klang, Nils Aug.
Olsson, P. Johansson samt M. Pehrsson;

dock att, derest någon af de under mom. a)—d) angifna personer
framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel, hans
pensionsbelopp skall för den tid, hans anställning varar, minskas med
ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om denna uppgår
till samma eller högre belopp, under tiden upphöra att utgå.»

Deremot hade förenämnde reservanter yrkat, att pensionsbeloppen
måtte bestämmas:

a) till 480 kronor: för schaktmästarne N. Persson, Ola Larsson
samt Johannes Jonsson;

b) till 320 kronor: för materialvakten A. Danielsson;

till 200 kronor för en hvar af de under mom. c) i utskottets
hemställan härofvan uppräknade personer; samt

Onsdagen den 25 April, e. m.

69 N:o 36.

d) till 160 kronor för eu hvar af de i mom. d) i utskottets hem-Ang. pensioner
ställan om förmäl da personer. och 9ra‘>fika r

tioner till tjen o

stemän, under I

fråga härom anförde: befäl och ar betare

vid sta Herr

Thor: Konseqvent har utskottet nedsatt de af Kongl.(e”®

Maj:t föreslagna pensionerna till hälften, men det skulle hafva varit er''

önskligt, att det också granskat beloppen och ändrat dem konseqvent or s''
efter den lön eller förtjenst, som de i betänkandet nämnda personerna
haft. Ser jag på pensionerna under punkten 1, så äro de satta till
21 å 33 procent af de löner, som de ifrågavarande tjenstemännen haft.

Under denna punkt deremot uppgå pensionerna endast till 11 å 15
procent. Jag förutsätter nemligen, att de personer, som punkten 2
mom. c) och d) röra, hafva förtjenat 900 kronor per år. Hafva de
gjort det, så blir procenttalet, som sagdt, 11 å 15; och jag anser, att
den lön eller förtjenst, de haft, bör ligga till grund för pensionernas
storlek. Och för att få procenten lika för dem alla, skall jag be att
få yrka afslag å utskottets hemställan och bifall till Kongl. Maj:ts
förslag.

Herr vice talmannen Dan i el son: Jag skall deremot be att få
yrka bifall till utskottets förslag. Jag vill icke förneka, att det kunnat
vara någon anledning att i någon mån jemka på beloppen. Men då
detta nu är omöjligt, sedan Första Kammaren fattat beslut, tror jag,
att kammaren gör klokast i att bifalla utskottets förslag. Om man
jemför dessa personer med andra samhällsmedlemmar i deras ställning,
t. ex. de indelta soldaterna och båtsmännen, så skall man finna, att
de hafva det vida bättre än dessa. Om t. ex. en indelt soldat eller
båtsman tjenat i 30 år och tager afsked, så har han i pension icke
mer än 42 kronor, och då får man väl icke undra på, om dessa skulle
tycka, att de här ifrågavarande pensionerna ändå icke äro så obetydliga.

Jag tror äfven, att dessa arbetare komma att befinna sig i synnerligen
gynsam ställning, om man tänker på, huru många af våra landtbrukare
hafva det. Jag ber derför att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr Fjällbäck: Jag skall endast be att få yrka bifall till den
vid betänkandet fogade reservationen. Jag anser, att detta tillfälle
är det mest olämpliga af alla tillfällen att spara. Den jemförelse, som
gjorts af den ärade vice talmannen med de personer han nämnde,
håller icke fullt streck, ty dessa gamla utslitna jernvägsarbetare kunna
icke på samma sätt som många andra, när de komma tillbaka till
hemorten, hafva utsigt att skaffa sig ett litet hemman eller torp eller
på annat sätt trygga sin ålderdom; de äro merendels af sitt förra
tunga, ansträngande arbete rent af utslitna och nästan odugliga till
jordbruksarbete, och jag fruktar, att mänga af dessa skola, om icke
Riksdagen understödjer dem i nämnvärd mån, komma att falla de
respektive kommunerna till last derigenom, att kommunerna Unge gifva
dem fattigunderstöd. Jag tror, att det öfverensstämmer med såväl
statens som Riksdagens värdighet att gifva dessa gamla trotjenare,

N:o 36. 70

Onsdagen den 25 April, e. ro.

Ang. pensioner^om deltagit i jernvägsarbetena under en lång följd af år, ett litet
och gratijika-erkännande i denna form. Och om man någonsin kan tala om godtstemän
Mnder-^0PsPensi0ner’ sa kan man vai gora det 1 fraga om det förslag, som
befäl ''och ar- utskottet bär framstält.

hetare vid sta- Jag skall icke längre upptaga tiden, utan vill endast anhålla hos
tensjemvags- perr talmannen om bifall till reservanternas förslag, och hoppas att
y??na. *r'' vi skola lyckas få detta förslag igenom i gemensam votering. Jag
'' °r hoppas äfven, att mitt sträfvande skall få hjelp af många bland landsbygdens
representanter, hvilka känna förhållandet mycket bättre än
hvad vi göra.

Herr Svensson från Stockholm instämde häruti.

Herr Hedin: Äfven jag ber att få instämma i det af herr Thor
framstälda yrkandet, som äfven biträdts af herr Fjällbäck, och jag vill
också instämma i de skäl, som de för sitt yrkande anfört. Jag hör, att jag
misstagit mig, och anhåller sålunda om bifall till reservanternas hemställan
i denna punkt.

Jag gör detta derjemte för att söka i någon man minska skilnaden
mellan det beslut, som kammaren nyss fattat beträffande l:a
punkten, å ena sidan, samt det, som kommer att fattas i afseende
å den nu föredragna punkten, å den andra sidan, så att öfverdriften
i välvilja å ena sidan samt i obillighet å den andra måtte i någon
mån utjemnas.

Häruti instämde herr J. H. G. Fredholm.

Herr Berglöf: Jag skulle gerna kunna vara med om rent af slag

på den näst föregående puukten, derför att jag tror, att de pensionsbelopp,
som der föreslagits, icke äro synnerligen behöfliga för åtminstone
ganska många af personerna i fråga. Men i afseende på
den nu föredragna puukten anser jag icke lämpligt eller ens Riksdagen
värdigt att nedpruta de ringa belopp, som föreslagits för dessa
arbetare, hvilka dock under många och länga år för eu jemförelsevis
ringa penning dragit den tyngsta bördan af svenska statens jernvägsbyggande.

Jag anser sålunda, att vi icke böra söka nedsätta dessa arbetares
pensioner, och jag vill åtminstone för min del med största nöje rösta
för den vid denna punkt afgifna reservationen, till hvilken jag alltså
yrkar bifall.

Med herr Berglöf förenade sig herrar Högstedt, Aulin, Halm och
Gustaf Ericsson från Stockholm.

Herr Thor: Jag ber att få afstå från mitt förut framstälda yrkande
samt i stället instämma med dem, som yrkat bifall till reservationen,
under förhoppning att denna skall gå igenom.

Herr Andersson i Nöbbelöf: Då en talare på stockholmsbänken
vädjade till representanterna från landsbygden och hoppades få understöd
af dem för ett bifall till reservationen, vill jag säga, att jag an -

Onsdagen den 25 April, e. m.

71 N:o 36.

ser, att de pensionsbelopp, som statsutskottet i denna punkt föreslagit,Ang. pensioner
äro så ordentligt tilltagna, att man dermed kunde vara nöjd. Vi från °ch aratifikalandsbygden
känna mycket väl, att landsbygdens arbetare få trälaundermycket
tyngre, än dessa jern vägsarbetare gjort, och då de blifvit ut- befäl och arslitna,
hafva de ingen annan utväg, än att fattigvården får taga demiefare vidstaom
hand, derest de ej kunnat spara i hop något till ålderdomen. Der- tensjemvägsfor
tycker jag, att dessa jernvägsarbetare kunna vara belåtna, om staten ,J^na erbeviljar
dem nu föreslagna pensioner från 100 till och med 300 '' ort8^
kronor.

Jag yrkar sålunda bifall till utskottets förslag.

Häruti instämde herrar Erickson i Bjersby, Anderson i Hasselbol
och Holmgren.

Öfverläggningen var slutad. Enligt de yrkanden, som återstodo,
gaf herr talmannen propositioner dels på bifall till utskottets hemställa
och dels på reservanternas förslag i denna del; och fann herr
talmannen den förra propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.

Votering begärdes. Sedan herr talmannen tillkänuagifvit detta, begärdes
ordet af:

Herr Thor, som äskat voteringen, men nu yttrade: Jag skall be
att få återtaga min begäran om votering.

Herr Bexell: Jag upptager den, af herr Thor frånträdda anhållan
om votering.

Den sålunda begärda voteringen företogs enligt följande nu uppsatta
och af kammaren godkända voteringsproposition:

Den, som bifaller statsutskottets hemställan i 2:dra punken af utlåtandet
n:o 10 a, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit hvad herr Casparsson m. fl.
föreslagit uti 2:dra punkten af deras vid utlåtandet fogade reservation.

Omröstningen utföll med 111 ja mot 50 nej; och hade alltså utskottets
hemställan af kammaren bifallits.

Punkten 3.

Bifölls.

§ 6.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr C. J. Jakobson
under tre dagar från och med den 28 dennes.

N:o 36. 72

Onsdagen den 25 April, e. m.

§ 7.

Till bordläggning anmäldes:

statsutskottets utlåtanden och memorial:

n:o 5 a, angående uppförande i 1895 års riksstat af anslag till
disciplinkompaniet;

n:o 51, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående anskaffande
af undervisningsmateriel till skolorna för sinnesslöa barn;

n:o 52, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående förändring
af vilkoren för erhållande af understöd utaf allmänna medel
till undervisning i slöjd för gossar;

n:o 53, i anledning af Kongl. Maj:t$ proposition angående beredande
af ökadt utrymme för tekniska skolan i Stockholm m. m.;

n:o 54, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition om anslag till
förvärfvande för statens samlingar af vissa föremål ur konstsamlingen
å Finspong;

n:o 55, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande Kongl.
Maj:ts proposition angående förskjutande af den väguppskattningsnämnderna''
tillkommande ersättning m. m.;

n:o 56, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående dels
ändrade bestämmelser rörande lönetursberäkning för vissa lärare, dels
inrättandet af en kommission för bedömande af undervisningsprof för
lärarebefattningar;

n:o . 57, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning
af förra militiebostället 1 V64 mantal Öjeby n:o 1 eller Gran
i Norrbottens län;

n:o 58, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående jordafsöndring
från indragna militiebostället Harby n:o 1 i Stockholms
län; och

n:o 59, med anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut beträffande
Kongl. Maj ds proposition angående anslag för krigshofrätten;

bevillningsutskottets betänkande n:o 17, angående stämpelafgiften; lagutskottets

utlåtande n:o 57, i anledning af väckt motion om
skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande
af förslag till ändring i visst fall af gällande bestämmelser
rörande lossning af inteckning;

Första Kammarens protokollsutdrag:

n:o 181, innefattande delgifning af kammarens beslut öfver dess
tillfälliga utskotts utlåtaude n:o 2, i anledning af väckt förslag om
skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om upphäfvande af cirkuläret
den 14 juni 1820 om förbud mot skådespels uppförande å vissa
dagar; och

Onsdagen den 25 April, e. m.

,73 N:o 36.

n:o 182, med delgifning af kammarens beslut öfver dess tillfälliga
utskotts utlåtande n:o 3, i anledning af väckt motion om skrifvelse
till Kongl. Maj:t med begäran om meddelande af bestämmelser i syfte
af ett mera planmessigt samarbete mellan rikets folkskolor och allmänna
läroverk;

Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtanden:

n:o 21, med anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om upphäfvande af sådana bestämmelser, hvarigenom
tillträde till allmänna läroverk eller till statens eller kommunens
tjenst göres beroende af konfirmation eller nattvardens begående;
och

n:o 22, med anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t i syfte att afgångsbetyg i kristendom från folkskolan måtte i
vissa falla användas såsom vitsord vid utfärdande af prestbetyg; samt

Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 25, i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om utredning rörande lämpligheten af inrättande utaf en större
asyl för sinnessjuke inom vestra delen af mellersta Sverige.

Dessa ärenden skulle uppföras främst å föredragningslistan för
nästa sammanträde.

§ 8.

Anmäldes och godkändes:

statsutskottets förslag till Riksdagens skrifvelse, n:o 47, till Konungen,
i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående rätt för
Kongl. Maj:t att för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig
mark disponera köpeskillingarna för vissa kronoegendomar;

äfvensom Riksdagens kanslis förslag:

dels till Riksdagens skrifvelse!- till Konungen:

n:o 41, angående val af fullmägtige i riksbanken; och

n:o 42, angående val af fullmägtige i riksgäldskontor^;

och dels till Riksdagens förordnanden:

n:o 43, för fullmägtige i riksbanken;

n:o 44, för suppleanter till fullmägtige i riksbanken:

n:o 45, för fullmägtige i riksgäldskontoret; och

n:o 46, för suppleanter till fullmägtige i riksgäldskontoret.

§ 9.

Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter åtskildes
kl. 1,30 på natten.

In fidem

Hj. Nehrman.

Andra Kammarens Prut. 1894. N:o 36.

6