1894. Andra Kammaren. N:o 32

ProtokollRiksdagens protokoll 1894:32

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1894. Andra Kammaren. N:o 32.

Fredagen den 20 april.

Kl. Va 3 e. m.

§ I Justerades

det vid kammarens sammanträde den 12 i denna
månad förda protokoll.

§ 2.

Föredrogos och bordlädes för andra gången:

statsutskottets utlåtande och memorial n:is 9 och 50;

bankoutskottets memorial n:o 7; samt

Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 20.

I sammanhang härmed begärdes ordet af

Herr Jonsson i Hof, som yttrade: Herr talman! Jag tager

mig friheten föreslå, att på morgondagens föredragningslista måtte
bland de två gånger bordlagda ärendena främst uppföras statsutskottets
utlåtande n:o 9, rörande åttonde hufvudtiteln.

Med bifall till den sålunda gjorda hemställan, beslöt kammaren,
att statsutskottets utlåtande n:o 9 skulle a föredraguingslistan för
morgondagens sammanträde uppföras främst bland de ärenden, som
blifvit tvenne gånger bordlagda.

§ 3.

Herr R. Björck aflemnade en motion, n:o 170, med anledning af
Kongl. Maj:ts proposition om anslag till nya kasernetablissement m. m.

Denna motion begärdes på bordet och bordlädes.

Andra Kammarens Prof. 1894. N:o 32.

1

N:o 32. 2

Lördagen den 21 April, f. m.

§ 4.

Till bordläggning anmäldes lagutskottets utlåtande n:o 50, i anledning
af väckt motion om ändring af gällande bestämmelser i fråga
om rätt att utträda ur svenska statskyrkan.

Kammaren beslöt, att detta ärende skulle å föredragningslistan
för morgondagens sammanträde uppföras framför de ärenden, som
blifvit två gånger bordlagda.

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 2,43 e. m.

In fidem
Hj. Nehrman.

Lördagen den 21 april.

Kl. 11 f. m.

§ I Justerades

protokollet för den 14 dennes.

§ 2.

Herr statsrådet m. m. friherre F. von Essen aflemnade Kongl.
Maj:ts proposition till Riksdagen med förslag till utgiftsstater för telegrafverket
för år 1895.

Denna kongl. proposition begärdes på bordet och bordlädes.

§ 3.

Efter föredragning af herr R. Björcks i gårdagens sammanträde
bordlagda motion, n:o 170, beslöt kammaren öfverlemna densamma
till behandling af statsutskottet.

§ 4.

Föredrogs och bordlädes för andra gången lagutskottets utlåtande
n:o 50.

Lördagen den 21 April, f. m.

§ 5.

3 N:o 32.

Till behandling förelåg statsutskottets utlåtande n:o 9, angående
regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande
anslagen till ecklesiastikdepartementet.

Punkten 1.

Bifölls.

Efter föredragning af punkten 2, angående höjning af årsanslaget
för astronomiska observatoriet i Upsala, begärdes ordet af

Herr Boethius, som yttrade: Såsom herrarne finna, har utskottet
här tillstyrkt ett anslag af 700 kronor i stället för det begärda beloppet,
1000 kronor, derför, att den förra prefekten för den ifrågavarande
instutionen hade föreslagit allenast 700 kronor. Emellertid
synes mig verkliga skäl föreligga till beviljandet af det högre anslaget.
w Undervisningen i astronomi har under senare tider erhållit ett mycket
'' stort uppsving, hvarjemte institutionen fatt en ny refraktor. Detta har
gjort, att behofvet på ökadt anslag verkligen nu är större, än professor
Schultz kunde förutse. Då det emellertid kan vara skäl att se, hvartill
begagnandet af den nya refraktorn leder, och hvilka behof den
kan komma att medföra, sa skall jag nu icke göra något yrkande. Jag
har allenast velat till protokollet la bevarad denna reservation.

Vidare anfördes icke. Punkten bifölls.

Punkten 3.

Bifölls.

Punkten 4. Ang_ anslag

till en e. o.

. Kong!. Maj:t hade föreslagit, att för upprättande vid universitetet‘‘”T
i Lund åt en extra ordinarie professur inom den historiska ämnesgrup- ämnesgruppen
beviljas på ordinarie stat ett anslag af 4,000 kronor, deraf vid underst3,
000 kronor såsom lön och 1,000 kronor såsom tjenstgöringspen- tetet i
ningar. ° r m. m.

Under Mom. a) hemstälde nu utskottet:

»att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det sätt bifallas,
att Riksdagen för upprättande vid universitetet i Lund af en
extra ordinarie professorsbefattning i geografi och historia på ordinarie
stat beviljar ett anslag af 4,000 kronor, deraf 3,000 kronor såsom lön

N:0 32. 4

Lördagen den 21 April, f. m.

Ang. anslag och 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar, med rätt för Kongl.
till en e. o. ]VXai''t att vid tillsättande af lärarebefattningarna inom den historiska
professur inom ämnes„ruppen vid universitetet göra den fördelning af ämnena, som af
omständigheterna påkallas, dock att undervisningen och examinationen
vid universi- i geografil derigenom varder på ett tillfredsställande satt tillgodosedd.
tetet i Lund

m4 m- Efter uppläsande häraf begärdes ordet af;

(Forts.)

Herr vod Friesen, som inom utskottet varit af skiljaktig mening
och nu yttrade; Jag ber att för kammaren få redogöra för anledningen
till att jag reserverat mig vid denna punkt i utskottets betänkande.
. .

Till en början vill jag då erinra om, att den kongl. propositionen
är föranledd af en framställning fråu Lunds universitet. Denna
framställning går ut på att få en ny professur i den historiska ämnesgruppen.
För närvarande finnas vid detta universitet en professur i
historia och en e. o. professur i historia och statskunskap. Men till
följd af omständigheternas magt har den senare professuren i sjelfva
verket blifvit en e. o. professur i statskunskap, ty innehafvaren åt
befattningen lärer icke sysselsätta sig med historia. Nu är meningen
med framställningen, hvilken enligt ordalydelsen gäller en ny e. o.
professur inom den historiska ämnesgruppen, att det inom denna
skulle blifva en ordinarie professor i historia, en extra ordinarie professor
i historia och en extra ordinarie professor i statskunskap med

På hvad sätt man nu så småningom skulle nå detta mål, finnes
nu icke alldeles klart framstäldt. Men emellertid är det alldeles tydligt
uttaladt, att detta är målet, Samma synes ock målet vara enligt
Kongl. Maj:ts proposition icke allenast derför, att denna upptager
helt och hållet framställningen från akademiska konsistoriet i Lund,
utan äfven på grund af den motivering, som förekommer i propositionen.
Uti denna motivering framhålles den stora betydelsen, ämnet
o-eografi har, dels med hänsyn till dess egen innebörd, dels med hänsyn
till att det ingår bland de ämnen, hvilka kunna medtagas i examen
såsom kompetensämnen af blifvande lärare vid de allmänna läroverken.
Det synes således vara klart, att ifrågavarande myndigheter
alla haft det målet för ögonen, att det skulle blifva vid Lunds universitet;
en ordinarie professor i historia, en e. o. professor i samma
ämne samt en e. o. professor i statskunskap med geografi. Det skulle
således icke råda något tvifvel om, att vid detta universitet ovilkorligen
behöfvas två professorer i historia. Såsom väsentliga skäl derför
anföres, dels att der förut varit två ordinarie lärare i historia, nemligen
en professor och en adjunkt, dels att Lunds universitet, hvad
beträffar den historiska undervisningen, först sålunda skulle blifva
likstäldt med universitetet i Upsala.

Hvad det första skälet beträffar, vill jag icke länge uppehålla

Lördagen den 21 April, f. m.

5 N:0 32.

mig dervid; det händer ju ofta, att professorsplatserna undergå för- Ang. anslag
ändringar under årens lopp. til! en e\ °-

Hvad åter det andra skälet angår, så anser jag, att detta icke dmhistmiska
är hållbart. Upsala universitet har mer än dubbelt så många lärjun- ämnesgruppen
gar som universitetet i Lund. Om man nu får antaga, att antalet vid universilärjungar
i historia står i samma proportion till hela lärjungeantalet tetet 1 IjUn,l
vid de båda universiteten, skulle det således blifva mer än dubbelt m‘

så många lärjungar i historia uti Upsala som i Lund. Till följd '' °r s''^
deraf blir det arbete, som för de akademiska lärarne är mest profvande
och betungande, nemligen examinationsarbetet, dubbelt så stort för
lärarne i historia uti Upsala mot hvad det är i Lund. Om således
det behöfves två professorer i Upsala, följer deraf, att det icke behöfves
mer än en i Lund. Detta om jag håller mig till det mest ansträngande
arbete, professorerna hafva, nemligen examinationen. Om man
sedermera tänker på sjelfva undervisningen, så är det visserligen sant,
att ett fåtal lärjungar behöfver samma undervisning som ett större
antal. Men då det alltid finnes docenter i professorernas ämnen,
så lärer väl tillgången till undervisningen i Lund i alla fall blifva
tillräcklig och lika omfattande, som den är i Upsala. Föreläsningarna
kunna visserligen icke blifva så många som i Upsala; men för min
del lägger jag icke så stor vigt vid föreläsningarna, ty jag tror icke,
att det är väsentligen genom föreläsningarna, som den akademiska
läraren bör utöfva sin undervisande verksamhet. — Kommer jag sedan
till det tredje momentet i den akademiska lärarens verksamhet, nemligen
bedrifvandet af den vetenskapliga forskningen i ämnet vid universitetet,
så är det klart, att två kunna göra mera i detta afseende
än en, samt att det följaktligen ur denna synpunkt skulle vara önskligt,
att det funnes två och kanske flere lärare i historia vid Lunds
universitet. Men vid det förhållande, att det finnes professorer i
historia i LTpsala och dessutom andra personer i landet, som på
grund af sin tjenstemannabefattning sysselsätta sig med historisk forskning,
är dock den synpunkten af jemförelsevis mindre betydelse, och
jag anser, att den icke bör vara bestämmande, när det gäller att ordna
professurerna inom den historiska ämnesgruppen vid Lunds universitet.

Min åsigt är således, att det icke förefinnes något behof af två professurer
i historia vid universitetet i Lund; och en följd deraf är,
att jag icke kan anse, att det är nödvändigt att så ordna professurerna
inom den historiska ämnesgruppen, som filosofiska fakulteten i
Lund föreslagit.

Går jag så till utskottets förslag, så finner jag tydligt, att utskottet
tagit särskilt intryck af motiveringen till den kongl. propositionen.
Ty utskottet har satt geografi i främsta rummet såsom
ämne för den ifrågavarande professuren; och dermed kunde man tycka,
att allt skulle vara godt och väl. Men med detta ämne är kombineradt
ett annat ämne, historia. Dessa två ämnen äro båda af den
omfattning, att de väl kräfva hvartdera sin man. Att sammankoppla

N:o 32. 6

Lördagen den 21 April, f. m.

Ang. anslag dem i en professur är att göra antingen så, att intetdera ämnet blir
till en e. o. tillgodosedt, eller ock så, att det endast blir en tom formalitet,
den^hktoriskadet ena de båda ämnena är med upptaget. Så går det i allämnesgruppen
mänhet, om man låter två vetenskaper ingå i samma professur.
vid universi- Antingen sysselsätter professorn sig med ingendera ordentligt, eller
tetet i Lund ocks4 gr det endast en fras, att han är professor i ettdera ämnet.
m'' m'' Ett exempel härpå hafva vi just i e. o. professuren i historia och
(Forte-) statskunskap vid universitet i Lund. Der stå på papperet de två
ämnena historia och statskunskap, men i verkligheten har historien
bortfallit, och det är statskunskapen, som står qvar. Så kommer det
att blifva här, om man får en professur i geografi och historia.
Antagligen kommer, beroende på innehafvarens personliga qvalifikationer,
ettdera ämnet att i verkligheten bortfalla, och professorn kommer
att egna sig uteslutande åt det andra. Detta vore det lyckligare
förhållande, som kunde inträda. Ett sämre förhållande vore, om
professorn ej skulle sköta någotdera ämnet ordentligt.

Men vid utskottets förslag är dessutom en väsentlig erinran att
göra. Om utskottet också satt geografien i främsta rummet, synes
dock af den inskränkning, utskottet sedermera gjort, att det icke är
så helt dermed, utan det ligger i utskottets förslag en baktanke att
dock, när allt kommer omkring, skjuta geografien åt sidan. Ty det
heter sedan, att Kongl. Maj:t må göra de jemkningar, som kunna
finnas af behofvet påkallade, vid bestämmandet af ämnena för professurerna
inom den historiska ämnesgruppen —- de jemkningar, som
kunna finnas lämpliga att gorå, »dock att undervisningen och examinationen
i geografi derigenom varder på ett tillfredsställande sätt tillgodosedd».
Der kommer geografien likasom i skamvrån på slutet,
I början sättes den i spetsen såsom en skylt, men sedan skjutes den
undan. Meningen är nog, huru svårtydd än klämmen i utskottets
förslag är, att filosofiska fakulteten i Lund dock slutligen skall få sin
vilja fram, så att det blir 2 professurer i historia och 1 professur i
statskunskap och geografi. Jag anser således, att resultatet af ett
godkännande af utskottets förslag blir det, att den uppfattning, som
gjort sig gällande hos filosofiska fakulteten i Lund, blir, om också på
en omväg, genomförd.

Jag vill icke fästa mig så mycket vid de formella oegentligheterna
i utskottets förslag. Utskottet föreslår dock, att Kongl. Maj:t skall
hafva »rätt att vid tillsättande af lärarebefattningarna inom den
historiska ämnesgruppen vid universitet göra den fördelningen af
ämnena, som af omständigheterna påkallas». Här inlåter sig således
utskottet på en fråga, som alls icke föreligger, nemligen på frågan
om, hvilka ämnen skola uppsättas äfven för de två nuvarande professurerna
inom den historiska ämnesgruppen vid universitetet i Lund.
Nu kan man med skäl fråga: med hvad rätt sysselsätter sig utskottet
här med dessa två professurer, då icke något förslag angående dem
föreligger? I Kongl. Maj:ts proposition är endast fråga om en pro -

7 N:o 32.

Lördagen den 21 April, f. m.

fessur, men utskottet sysselsätter sig äfven med två andra — med Ang. anslag
hvad rätt, kan man fråga. Jag vill emellertid icke uppehålla mig
vid denna formella sida af saken, ehuru jag anser den synnerligen den historiska
beaktansvärd. ämnesgruppen

Det förefaller mig ock, som om det vore en mindre lycklig väg, vid umversiman
skulle slå in på, om man på detta sätt skulle öfverlemna åt ^e^e|n^ m“”
tillfälligheter att bestämma ämnena för lärostolarne vid universiteten. /Fortg)
Det egentligaste är väl, att man ser till, hvilka läroämnen behöfva
representeras vid universiteten och sedermera tillsätter platser efter
detta behof. Enligt utskottets anvisning skulle det vid hvarje inträffande
ledighet först blifva ett intrigspel angående ämnet för professuren,
så att till ökande af den massa intriger, som redan förut
vanligen förekomma vid akademiska befordringar, skulle komma ett
nytt föremål för intriger — nemligen bestämmandet af ämnet för
lärostolen. Det synes mig icke vara en god och lycklig väg, som
utskottet sålunda slagit in på.

Jag ber att få erinra kammaren, att denna fråga var före äfven
vid 1889 års riksdag. Då hade akademiska konsistoriet i Lund föreslagit
en professur uti statskunskap och geografi. Kongl. Maj:t ändrade
titeln för professuren och föreslog för Riksdagen en professur
i geografi och statskunskap. Geografien fick äfven då stå såsom skylt.
Statsutskottet afstyrkte den kongl. propositionen. I Första Kammaren
afslogs utskottets hemställan, men professionen ändrades tillbaka
till en professur i statskunskap och geografi; och så uti den gemensamma
voteringen föll professionen. Således: först statskunskap och
geografi, så geografi och statskunskap, så statskunskap och geografi
och så alls intet af alltsammans.

Det är ganska upplysande att läsa den motivering, som statsutskottet
år 1889 anförde för sitt afstyrkande utlåtande. Detta afstyrkande
var utan reservation, i förbigående sagdt. Det lyder på följande
sätt:

»Enligt hvad statsrådsprotokollet utvisar, har det akademiska
konsistoriet i Lund hemstält om inrättande vid universitetet af en
professur, afseende att i främsta rummet tillgodose läroämnet statskunskap
och först i andra hand geografien. Kongl. Maj:ts förevarande
framställning afser åter bildande af en professur, genom hvilken det
geografiska studiet i första hand skulle tillgodoses».

»Då sålunda olika uppfattning är rådande», säger utskottet vidare,

»rörande de behof, som skulle genom inrättande af ifrågavarande professur
i främsta rummet tillgodoses, och det förefaller utskottet betänkligt
att vid inrättande af en sådan professur sätta geografien i
främsta rummet och derigenom undanskjuta statskunskapen, som likväl
äfven inom filosofiska fakulteten ingår såsom obligatoriskt läroämne,
anser sig utskottet i frågans nuvarande skick ej böra förorda bifall
till Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning».

Nu spörjer jag: föreligger här, såsom utskottet tagit frågan,

N:0 32. 8

Lördagen den 21 April, f. m.

Ang. anslag densamma i någon väsentligt olika form mot hvad den förelåg vid
ptofesm/iiZm188® ärs riksdag? Nej, med säkerhet icke. Och hade statsutskottet
dm ^historiskave^ vara konseqvent, skulle det således äfven nu helt enkelt hafva
ämnesgruppen tillstyrkt afslag på den kongl. propositionen. Det är nemligen en
vid universi- olöslig uppgift, som man här företagit sig, då man vill föra tillsamtetet
I Lund mans omfattande vetenskapsgrupper i en persons hand. Det är omöj(Ports)
en person att uppfylla de fordringar, som sålunda ställas på

or 6''- honom; och huru man vänder sig, kommer man till otillfredsställande

resultat.

Det synes vid en enkel eftertanke vara alldeles klart, huru denna
fråga lämpligen bör lösas. Det är tre ämnen: historia, statskunskap
och geografi, alla lika sjelfständiga och lika berättigade vetenskaper.
Dessa tre ämnen skola tillgodoses genom tre professurer. Då synes
det mig vara sjelfklart, att det bör vara en professor i historia, en i
statskunskap och en i geografi. Det är, mine herrar, på denna ståndpunkt
jag stält mig inom utskottet; och det är på grund af denna
ståndpunkt, hvilken jag fortfarande vidhåller, som jag hemställer, att
herr talmannen benäget ville göra proposition på följande förslag:
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det sätt bifallas,
att Riksdagen för upprättande vid universitetet i Lund af en extra
ordinarie professorsbefattning i geografi på ordinarie stat beviljar ett
anslag af 4,000 kronor, deraf 3,000 kronor såsom lön och 1,000
kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Jag anser mig ega full rätt äfven ur formel synpunkt att göra
detta förslag; ty Kongl. Maj:t har föreslagit en professur inom den
historiska ämnesgruppen, och Kongl. Maj:t har tydligen räknat geografien
såsom tillhörande den historiska ämnesgruppen. Under sådana
förhållanden synes det mig vara fullt grundlagsenligt att nu framställa
det förslag, som jag gjort. Det är derför, herr talman, och på grund
af de af mig förut auförda skäl, som jag ber att få yrka bifall till
detta förslag.

Häruti instämde herrar Hedin och Mankell.

Vidare anförde:

Herr Boethius: Herr talman, mine herrar! Den ifrågavarande
propositionen har tydligen tvenne syften. Det ena är att tillgodose
det behof, som enligt min mening ovilkorligen förefinnes, af ökade
arbetskrafter för historieundervisningens upprätthållande vid Lunds
universitet. Att sådant behof verkligen förefinnes, det är min åsigt,
och deri skiljer jag mig från den siste ärade talaren. Ty herrarne
skola betänka, hvad som åligger professorn i ämnet. Han skall föreläsa,
han skall sköta examinationen för graden, han skall sköta examinationen
för de förberedande examina och han skall sköta seminarieöfuingarna.
Detta är onekligen något, som öfverstiger en mans krafter,

9 N:0 32.

vid universitetet
i Lund
m. m.
(Forts.)

Lördagen den 21 April, f. m.

för så vidt han skall kunna på samma gång upprätthålla det ända- ^n9- anslag
målet med innehafvande af en professorsbeställning att vara en måls- ^ en e■. °-man för vetenskapen. — Det andra syftet med denna proposition är^{‘^storiska
att få den geografiska undervisningen tillgodosedd) och detta är ett ämnesgruppen
mål, hvars vigt man icke nog kan betona. Det är ett af de allra
största behofven för undervisningsväsendet för närvarande att få en
högre vetenskaplig undervisning i geografi vid universiteten för att
kunna bilda skickliga lärare i detta ämne, som ty värr ligger nästan i
lägervall vid våra skolor.

Huru har nu utskottet löst dessa båda uppgifter? Jo, på ett mycket
enkelt sätt: genom att föreslå en professur i både historia och geografi.

Men de enkla lösningarna äro beklagligen icke alltid de lyckligaste. Så
tror jag också i detta fall. Jag tror som den siste talaren, att det är
alldeles omöjligt för en person att på ett professorsmessigt sätt upprätthålla
dessa så olika vetenskaper. Ty med den utveckling, geografien
nu fått, äro de mycket olika. Den geografiska vetenskapen står
med den ena foten, så att säga, inom det statsvetenskapliga området
och med den andra foten inom det naturvetenskapliga. Den, som skall
sköta historien, kan då omöjligen hinna att på ett tillfredsställande
sätt äfven blifva geograf. Nu har utskottet visserligen ett tillägg, att
Kongl. Maj:t skulle kunna göra en annan fördelning af ämnena. Men
jag får säga, att första delen af utskottets förslag och detta tillägg stå
till hvarandra, enligt hvad jag kan förstå, i motsatsförhållande, eller
också skall det ena ingenting betyda. Utskottet vill, att det skall
blifva en professur i historia och geografi, men säger sedan, att Kongl.

Maj:t eger fördela ämnena med fäst afseende på att geografien tillgodoses.
Skall nu Kongl. Maj:t vara bunden af det första, förstår jag icke,
hvad tillägget egentligen innebär. Skall han åter icke vara bunden af
det första, då anser jag detta första moment fullkomligt onödigt. Då
hade utskbttets utlåtande bort innehålla allenast, att man skulle bevilja
anslag till en ny professur med rätt för Kongl. Maj:t att fördela ämnena,
dock så, att geografien tillgodosåges. På ett sådant förslag skulle
jag kunna vara med. Men då jag nu måste anse, att genom det första
vilkoret, om det skall hafva någon betydelse, är fastslaget, att en sådan
professur skall upprättas som en professur i historia och geografi, så
kan jag icke vara med derom, ty en sådan professur kan icke upprätthållas
på ett sätt, som öfverensstämmer med universitetets ändamål.
Blefve det yrkadt eller vore det möjligt att få ännu en professur
för Lund i ren historia, då skulle jag vara med om detta; men dertill
fruktar jag, att det icke är någon utsigt på grund af det intresse, som
man med rätta hyser för den geografiska undervisningen.

Under sådana förhållanden synes mig det rigtigaste verkligen vara
att, såsom herr von Friesen föreslagit, nu begagna tillfället och inrätta
en professur i geografi. Derigenom hade vi gjort vårt undervisningsväsende
en mycket, mycket stor tjenst. Dermed funnes då ändå i vårt
land en sådan lärareplats, som man länge har önskat, och då finge

N:o 32.

Ang. anslag
till en e. o.
professur inom
den historiska
ämnesgruppen
vid universitetet
i Lund
m. m.
(Forts.)

10 Lördagen den 21 April, f. m.

man se, huru en sådan lärareplats kommer att verka i praktiken. Men
hur går det då med det andra behofvet, nemligen behofvet af ökade
lärarekrafter i historia? Ja, jag tror, att detta verkligen skulle kuuua
tillgodoses också. Ämnet statskunskap innefattar enligt min mening
två sidor. Den ena är den statistiska sidan, och den ligger nära den
geografiska. Den andra sidan är den statsrättsliga, författningsvetenskap
och fÖrfattningshistoria, och den ligger onekligen nära historien.
Om det nu blefve en professur i geografi, så föreställer jag mig, att
professorn i detta ämne öfvertoge den del af statskunskapen, som jag
kallar den statistiska sidan. Då finge professorn i Lund i statskunskap
egna sig helt och hållet åt det statsrättsliga området; och då skulle
hans föreläsningar äfven kunna vara till nytta för dem, som studerade
historia. Således blefve det eu hjelp för'' historieprofessorn med afseende
på föreläsningarna. Så komma vi till frågan om examinationen.
Ja, det kan icke vara annorlunda, än att den måste vara mycket drygare
i Upsala än i Lund på grund af det högre lärjungeantalet, och
visst är, att det i Upsala skulle vara alldeles omöjligt för en att sköta
all denna examination. Det har händt, att jag haft ända till 100 tentander
på en månads tid. Det är de förberedande examina, som göra
denna ofantligt stora examination. Examinationen i statskunskap kan
emellertid icke blifva så stor någonstädes som i historia, derför att en
mängd af dem, som taga filosofie kandidatexamen, taga historia, men
samma personer icke alltid taga statskunskap i denna examen. Då
synes det mig, att, om professorn i statskunskap i Lund sluppe det
statistiska området af sin vetenskap, han skulle kunna dela examinationen
med professorn i historia, så att professorn i historia skötte examinationen
för graden, men professorn i statskunskap öfvertoge examinatiouen
i historia för de förberedande examina — särskildt för de förberedande
juridiska; ty den sida af historien, som till dem studeras,
är just en, som står i mycket nära sammanhang med författningsvetenskapen.
Det är framför allt studiet af fÖrfattningshistoria, som är det
förberedande historiska studiet för blifvande jurister.

Ja, som sagdt var, jag skulle kunna vara med om en professur i
ren historia, jag skulle kunna vara med om Kongl. Maj:ts förslag eller
senare delen af utskottets förslag, att Kongl. Maj:t får fria händer,
men så, att den geografiska undervisningen tillgodoses. Men då jag
icke tror, att någotdera har utsigt att här gå igenom, anser jag verkligen,
att det för vetenskapen, för våra universitet och för skolundervisningen
— och detta måste jag såsom riksdagsman se på och ej på
personliga förhållanden — skulle vara lyckligast, om vi kunde begagna
detta tillfälle att söka ta en professur i geografi. Och skall jag derför
be att fa instämma, herr talman, med herr von Frieseu.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Gilljam:
Herr grefve och talman, miue herrar! Efter den fullständiga utred -

11 N:0 32.

Lördagen den 21 April, f. m.

ning af frågans läge, som lemnats af den förste talaren, kan jag ju -An?- anslag
genast gå in på sjelfva kufvudsaken. tM en e-, °-

Det är, såsom han mot slutet af sitt anförande nämnde, tre ämnen^m^historiska
vi hafva att se till godo: historia, statskunskap och geografi. Och ämnesgruppen
derför, menade han, är också lösningen temligen enkel: vi bestämma vid universien
professur för historia, eu för statskunskap och en för geografi. Men telet i Lund
jag måste i det fallet hålla med den efter honom följande talaren, att, m'' m''
så enkelt detta låter, det dock icke är säkert, att det är det lämp- (F°rt8-)
ligaste. Den förste talaren framstälde det påståendet, att det icke behöfdes
två professorer uti historia i Lund. Derom äro dock meningarna
mycket delade, och det finnes många, som med all kraft framhålla
det omöjliga för en enda professor i historia vid Lunds universitet
att fullgöra alla de med undervisnings- och examensskyldigheten i
detta omfattande ämne förenade åligganden. Detta urgeras mycket
hårdt från den ena sidan. Från den andra sidan framhålles geografiens
stora betydelse, såsom ock den förste talaren gjorde. Jag vill icke på
något vis opponera mig mot hans uppfattning dervidlag, men jag tror,
att han förfäktar en sak, hvars lösning ännu icke föreligger. När han
talade om geografien, talade han om densamma såsom varande en rent
sjelfständig vetenskap och egande en omfattning, som vi ännu icke
kunna fullt klart bestämma. Ty så mycket kan jag säga herrarne, att
man vet ännu icke i denna stund, när man talar om geografien i denna
bemärkelse, om den hör till den historiska ämnesgruppen, eller om den
hör till den naturvetenskapliga ämnesgruppen. När den hos oss hunnit
vinna den utveckling, som den fått i åtskilliga länder, och om den
fortgår i den rigtning, som den nu tenderar till, så behöfves otvifvelaktigt
en särskild professur i geografi vid våra universitet, och ämnet
kommer då med all sannolikhet att förläggas till den matematiskt
naturvetenskapliga sektionen. Men om detta har hvarken konsistorium
i Lund eller Ivongl. Maj:t egentligen talat. De hafva fattat geografien
i den betydelse, som den af gammalt har haft, såsom en hjelpvetenskap
till historien och statskunskapen; och när jag för min del har
gjort det, har jag särskildt tänkt på den betydelse, geografien har för
blifvande elementarlärare. Ty jag kan icke förbise, att den vigtigaste
examen, den i alla afseenden normerande examen för anordningen inom
filosofiska fakulteten, det är filosofie kandidat- och licentiatexamen, och
denna examen aflägges nästan uteslutande af dem, som ämna blifva
lärare vid de allmänna läroverken. Det är ur denna synpunkt både
Lunds konsistorium och Kongl. Maj:t företrädesvis sett saken, och då
måste jag i likhet med konsistorium i Lund uppställa som önskningsmål:
en ordinarie professor i historia, en extra ordinarie professor i
statskunskap med geografi och en extra ordinarie professor uti historia,
denne sistnämnde för att kunna både med afseende på undervisningsoch
examensskyldighetens upprätthållande bispringa den ordinarie professorn
i historia. När man ställer sig på den ståndpunkten, tror jag,
att det finnes mycket goda anledningar att bifalla, hvad utskottet bär -

N:o 32. 12

Lördagen den 21 April, f. m.

Ang. anslag ^itinnan föreslagit. Utskottet har uti allt hufvudsakligt tillstyrkt bifall
till m e. o. till Kongl. Maj:ts framställning, och Kong], Maj:ts framställning är
Vdm *hZto7iskaverensstämmande med hvad Lunds konsistorium föreslagit.
ämnesgruppen Det talades om af samma förste talare, att här icke förelåg någon
vid universi fråga om de två andra professurerna. Men, mine herrar, dä det står
tetet i Land, alldeles tydligt i konsistoriets utlåtande, hvad syftemålet är med inm‘
m'' rättande af den nya extra ordinarie professuren, nemligen att man på

(Ports.) ^et vjget eftei, iiaud skall fä, ordna saken så, att universitetet erhåller
en extra ordinarie professor i historia och en annau i statskunskap
och geografi, höra då icke verkligen de andra professurerna till saken?
Det är ju klart och tydligt, att man vid denna anordning äfven får
lof att tänka på den tredje professuren, nemligen den ordinarie professuren
i historia.

Den förste talaren talade också om den möjlighet för intriger, som
skulle kunna uppstå genom den lösning af frågan, som utskottet föreslagit.
Men, mine herrar, när man vet precis, hvart man vill, såsom
här tydligt är sagdt, då finnes ju intet stort spelrum för intriger.
Svårare situationer kunna uppstå, der man får att bekämpa sådana,
men här är målet alldeles för klart angifvet, och vägen, hvilken man
har att följa, anger sig också ganska tydligt sjelf.

På grund af hvad jag nu anfört hemställer jag, att kammaren
måtte bifalla, hvad utskottet i denna punkt föreslagit.

Herr Höjer: Jag är i det allra väsentligaste förekommen af de

båda första talarne och skall derför endast anhålla att få instämma
uti den förste talarens herr von Friesens yrkande i förevarande fråga.
Skulle jag något tillägga, så vore det endast för att fästa uppmärksamheten
på den omständigheten, att geografien för hvar dag, som går,
blir ett inom den vetenskapliga syskonriugen allt mer och mer framstående
ämne, som fordrar att erkännas vid våra universitet såsom
ett till alla delar sjelfständigt. Jag anser också, att det icke alls är
för tidigt, att något af de svenska universiteten får en egen professur
i geografi, då jag skulle tro, att de större universiteten i vår verldsdel
hafva åtminstone en lärostol inrättad särskildt i detta ämne. Ett skäl
till som gör, att herr von Friesens yrkande synes mig vara i högsta
grad behjertansvärdt, är den ställning, som geografien allt mer intager
vid våra läroverk, nemligen icke som ett appendix till historien, obeqvämt
att hafva med sig, utan som ett ämne af fullt lika rang och
vigt som någonsin historien. Men skall en lärare vid våra läroverk
nöjaktigt bestrida undervisningen i geografi med de anspråk, som vårtid
på denna geografiska undervisning kan ställa, då skall äfven hans
egen vetenskapliga underbyggnad vara tillfredsställande, och denna
underbyggnad kan icke blifva tillfredsställande på andra vilkor, än att
geografien vid våra universitet som examensämne intager en annan
ställning, än den för närvarande gör, och framför allt får en egen målsman.
Jag anser för min del, med tanke på hvad herr statsrådet och

Lördagen den 21 April, f. m.

13 N:0 32.

cbefen för ecklesiastikdepartementet nyss yttrade, att just för att den Ang. anslag
geografiska undervisningen vid våra universitet skall blifva rigtigt till- tilj en e\ °-godosedd, skulle 1891 års examensstadga för universiteten förändras
så till vida, att det ämne, som der står upptaget som statskunskap ämnesgruppen
med geografi, skulle delas uti 2 ämnen med särskild examen och sär- vid universiskildt
betyg i hvardera ämnet. tetet^i Isund

På grund af hvad jag nu sagt och framför allt på grund af hvad '' ''

herrar von Friesen och Boethius förut anfört, skall jag be att få in- ''
stämma i herr von Friesens yrkande.

Herr Jonsson i Hof: Hå jag deltagit i behandlingen af före varande

fråga och bidragit till det beslut, hvartill utskottet kommit,
anser jag mig skyldig att i någon mån försvara utskottets hemställan.

För det första vill jag då säga gent emot påståendet, att det nu föreliggande
fallet skulle vara lika med det vid 1889 års riksdag,osom då
icke vann Riksdagens godkännande, att detta icke är rigtigt. År 1889
gälde det inrättande af en ordinarie professur i statskunskap och geografi.
Nu gäller det en extra ordinarie professur inom den historiska
ämnesgruppen enligt Kongl. M:ts förslag, och detta Kongl. Maj:ts förslag
preciserades af utskottet till geografi och historia. Således är det
icke samma framställning, det nu här gäller. Hvad särskilt beträffar
frågan, huruvida det skulle vara bättre att tillsätta en professur enbart
i geografi eller, såsom utskottet föreslagit, i geografi och historia, så
tviflar jag på, att någon af herrarne kan alldeles bestämdt påstå,
att genom en professur med geografi ensamt undervisningen skulle
kunna bättre tillgodoses. Lika svårt tror jag det skulle vara att förena
den politiska och fysiska geografien på en hand, som jag anser
det vara möjligt, att politisk geografi kan handhafvas i förening med
den historiska undervisningen; den fysiska geografien är deremot naturligtvis
beslägtad med den naturvetenskapliga ämnesgruppen vid universiteten.
Således tror jag, att undervisningen i geografi lika väl kan
tillgodoses praktiskt derigenom, att den ena brancheu öfvertages af
någon, som derjemte har historia till undervisningsämne, under det
den andra sidan tillgodoses af någon, som har naturvetenskaplig undervisning
i sin hand. Om jag har rätt i den uppfattningen, tror jag,
att utskottets framställning, i det skick frågan nu föreligger, lika väl
kan försvaras som förslaget att göra denna professur till en professur
i enbart geografi.

Men det finnes äfven ett annat skäl att för tillfället stanna vid
hvad utskottet föreslagit och icke slå fast, att professuren skall vara
ensamt i geografi. Yi få komma i håg, att i Lund finnas för närvarande
endast två professurer, deraf den ena sysslar med historia ocli
den andra med statskunskap. Men nog är undervisningen i historia
ändå så pass omfattande och mångsidig, att det bör vara ytterst svårt
för en man att tillräckligt tillgodose undervisningen i det ämnet.

Uti Upsala har man deremot två professurer i historia. Deremot fin -

N o 32. 14

Lördagen den 21 April, f. m.

Ang. anslag nes i Upsala ingen professur i ensamt geografi, utan har Riksdagen
till en e. o. anslagit 1,000 kronor till arfvode för den, som der uppehåller under <len

historiska visningen och examinationen i geografi. Skulle man sedan här slå fast,

ämnesgruppen att man inrättade en ny professur ensamt i geografi i Lund, blefve
vid, universi- följden naturligtvis den, att man från Upsala snart nog — nästa år
tetet i Lund tänker jag mig — kommer med en framställning om att äfven der en
‘ '' professur i geografi skulle inrättas. Derom kunde ingenting vara att

or s'''' säga, ty om det mindre universitetet får en lärostol i detta ämne,

finnes det ju goda skäl för att äfven det större universitetet blir likstäldt
i detta afseende. Om man nu beviljar en professur enbart i
geografi i Lund, kommer detta således enligt min tanke att föra med
sig, att man också snart får sätta till eu sådan i Upsala. Detta kan
undvikas, om man nöjer sig med hvad utskottet föreslagit, och för
närmaste tiden tror jag det vore fullt tillräckligt för båda de ämnen,
det här gäller.

Det kan ju komma en tid, då geografien vidare utvecklar sig och
får en större omfattning, än den nu och förut haft, och då är det möjligt,
att en sjelfständig professur behöfver inrättas i ämnet, men för
den närmaste tiden tror jag icke, att det är nödigt eller behöfligt.

Det har anmärkts mot utskottets formulering af sjelfva klämmen,
att i dess slut synes ligga en motsägelse mot hvad utskottet säger i
dess början. Utskottet hemställer om en extra ordinarie professor i
geografi och historia med det vilkor, som bestämmes längre ned i klämmen,
der det heter, att Kongl. Maj:t skulle fä fria händer vid tillsättningen
åt dessa befattningar, men dock med det vilkor, »att undervisningen
och examinationen i geografi derigenom varder på ett tillfredsställande
sätt tillgodosedd.» Jag tror icke, att det ligger någon
motsägelse i detta. Man har fastslagit, att undervisning skall meddelas
i geografi, men det kan ju tänkas, att det icke alltid lämpar sig
så väl att vid tillsättande af platsen få förenad undervisningsduglighet
till exempel i historia med sådan i geografi, utan att det senare ämnet
lättare kan förenas med någon annan gren i ämnesgruppen. Att då
låta Kongl. Maj:t få fria händer att arrangera detta på sätt omständigheterna
fordra, tror jag icke vara något tel från utskottets sida.

Jag får säga, att med denna min uppfattning tror jag det vara
lika lyckligt, om utskottets förslag här ginge igenom, som om det förslag,
hvilket framstäldes af deu förste talaren, bifölles.

Jag får derför yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Petersson i Runtorp instämde häruti.

Herr Eklundh från Lund: Herr talman, mine herrar! Det

skulle naturligtvis för Lunds universitet vara till vida större fördel,
om man der kunde få både en e. o. professur i geografi och en i
historia, men då jag icke kan våga hoppas, att Riksdagen nu skall
medgifva anslag till en e. o. professur enbart i geografi, då deraf

Lördagen den 21 April, f. m.

15 N:o 32.

måste följa, att universitetet inom kort nödgades framställa begäran Ang. anslag
om anslag till en extra ordinarie professur i historia, anhåller jag att hlj en e\ °-fä yrka bifall till ut,kottet» hemställan. ffK

Jag skall be att få åberopa, hvad den siste ärade talaren äfven ämnesgruppen
anförde, då han sade, att det torde för professorn i historia vara vid unwersiomöjligt.
att på fullt tillfredsställande sätt tillgodose undervisningens telet 1 Lund
kraf i detta vidlyftiga ämne. I det hänseendet ber jag också att få ''
erinra om det kända förhållandet, att den historiska vetenskapen är '' ''

vid universiteten i Kristiania och Köpenhamn företrädd på hvardera
stället af tre professorer. I Upsala finnas två professorer i historia
och i Lund har af ålder funnits två lärare i denna vetenskapsgren.

Att nu vältra all denna undervisnings- och examinationsskyldighet
äfvensom seminarieledningen på en enda lärare, vore detsamma som
att fullständigt betaga honom tillfälle att följa med nyare forskningar
uti sitt ämne och att sjelf utgifva vetenskapliga arbeten.

På grund häraf och på grund af de utaf herr Olof Jonsson i
Hof anförda skäl vågar jag icke yrka bifall till det af herr von
Friesen framstälda yrkande, utan hemställer om antagande af utskottets
förslag.

Slutligen skall jäg i anledning af herr von Friesens — på, för
mig åtminstone, fullkomligt okända skäl grundade — yttrande, att
man kunde befara, det intriger och godtycke möjligen skulle få spelrum,
om man bifölle sista delen af utskottets framställning, be att få
erinra dels derom, att det är Kongl. Maj:t, och icke de akademiska
myndigheterna, som tillsätter lärarebefattningarna vid universiteten,
dels ock derom, att utskottet föreslår, det »Kongl. Maj:t skulle ega
rätt att vid tillsättande af lärarebefattningarna inom den historiska
ämnesgruppen vid universitetet göra den fördelning af ämnena, som
af omständigheterna påkallas».

Jag anhåller att fa yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Odhner: För min del skulle jag helst yrka bifall till det

af Kongl. Maj:t framstälda förslaget, hvilket enligt min uppfattning
bäst öfverensstämmer med både vederbörandes framställning och med
de säregna omständigheter, som äro förknippade med denna fråga.

Hvad beträffar det af utskottet framlagda förslaget att här förena
geografi och historia, så anser jag visserligen denna sammanställning
af ämnen i sig sjelf icke vara den bästa. Dessa båda ämnen äro
vanligen förenade hos samma lärare på skolstadiet, men det är icke
lika fördelaktigt att hafva dem förenade vid universitetet, och ju
högre upp man kommer på den vetenskapliga skalan, dess svårare
är det att på ett tillfredsställande sätt sköta båda dessa ämnen tillsammans.
Men, mine herrar, det är ju icke heller utskottets mening,
att denna sammanställning skall vara definitiv, utan endast provisorisk.

Kongl. Maj:t skulle nemligen enligt utskottets förslag ega rätt att
vid tillsättande af lärareplatserna inom denna ämnesgrupp göra den

N:o 32. 16

Lördagen den 21 April, f. m.

Ang. anslag fördelning af ämnena, som af omständigheterna påkallas, och utskottet
till en e. o. ]iar gjort det förbehållet till fordel för geografien, »dock att under^den
historiska vlsuingen och examinationen i geografi derigenom varder på ett tillämnesgruppen
fredsställande sätt tillgodosedd». Kongl. Maj:t kan således, när han
vid universi- får fria händer och ledighet uppstår, ordna förhållandena mellan dessa
tetet i Lund (-re gmnen geografi, historia och statskunskap, på ett tillfredsställande
m. m. sgtt. Jag vill derför för min del under de omständigheter, som före(
orts ) ligga, instämma i utskottets förslag.

Deremot kan jag icke vara med om ett annat förslag, som väckts
af reservanten och understödts af herr Boethius med flere, eller att
ifrågavarande professur skulle vara fäst uteslutande vid geografien.
Hade man fria händer och tillräckliga medel att disponera, skulle
ingen hellre än jag tala för en särskild professur i geografi icke
blott i Lund, utan äfven i Upsala, ty båda universiteten måste i detta
afseende hafva samma anspråk och samma behof. Men man måste
ju begränsa sig. Man måste inskränka sig till det nödvändiga. Man
måste då tillse, att geografien tillgodoses utan att historien försummas.
Det är det problem, man här har att lösa. Det är min mening, att
geografien tills vidare kan och bör finna sig i att vara förenad med
ett annat ämne. Det är visserligen sant, att om man fattar geografi
i dess vidsträcktaste betydelse såsom omfattande både politisk geografi,
etnografi och de naturvetenskapliga grenarne af geografien, då är ämnet för
visso fullt tillräckligt och mer än tillräckligt att sysselsätta en man. Men
det är att märka, att det torde vara sällsynt att finna eu person — hvilket
för öfrigt ligger i sakens natur -— som kan omfatta både den politiska
och den naturvetenskapliga sidan af geografien. Vidare är att märka,
att de naturvetenskapliga sidorna af geografien redan nu hafva sina
representanter i de respektive lärarne i naturvetenskaperna, i geologien,
i fysiken, i zoologien och i botaniken. Dessa hafva, hvar för
sig, en sida af geografien att behandla. Jag tror derför, att herr
Ljungman har rätt, när han i sin motion yttrar, att, på grund af det
stora antal lärare, naturvetenskaperna redan ega, företrädet bör gifvas
åt den politiska geografien. Naturvetenskaperna äro för närvarande
väl utrustade med afseende å både lärare och dyrbara institutioner.
Deremot äro de historiska och politiska vetenskaperna ganska knapphändigt
utrustade, såsom en hvar med förhållandena närmare bekant
måste erkänna.

Under sådana förhållanden tror jag för min del, att den politiska
geografien, etnografien deruti inberäknad, bör hafva företräde härvidlag,
så mycket mer som den i första rummet kommer i fråga vid utbildningen
af lärare för de allmänna läroverken. — Fattar man uppgiften
på detta sätt, låter geografien väl förena sig med annat ämne, allra
helst med statskunskap, med hvilken geografien har många beröringspunkter.
Dessa ämnen arbeta hvar andra i händerna, och geografien,
förenad med detta ämne, behöfver icke vanskötas, utan kommer till

Lördagen den 21 April, f. m.

17 N:0 32.

sin fulla rätt, fattad såsom eu historisk-politisk vetenskap. I nödfall Ang. anslag
skulle man provisoriskt kunna förena geografien med historia. til1 en e-, °-

Härmed återkommer jag till historien. Historien har enligt min den^historiska
tanke en obestridlig rätt att erhålla ökade lärarekrafter. Historien ämnesgruppen
har af ålder haft två ordinarie lärare vid universitet i Lund. Detta vid universiförhållande
kan väl icke bevisa något, men det visar dock, att man letet i Lund
redan i forna tider ansåg det vara behöflig!; huru mycket mer nu, m'' m''
då på alla håll fordringarna stegrats och antalet studenter så betydligt (Forts-)
ökats. Xu har emellertid genom ombildningen af adjunkturerna år
1877 historien faktiskt mist eu af sina båda lärare. Denne har
nemligen öfvertagit statskunskapen och är dermed fullt sysselsatt.

Men historien behöfver, såsom sagdt, två ordinarie lärare. Historien
är ett af den humanistiska sektionens stora och centrala ämnen.

Den står i detta afseende vid sidan af filosofi, klassiska språk, nyeuropeiska
språk m. fl., Indika hvardera hafva två lärare. Också ega
de öfriga nordiska universiteten flere professorer i historia; i Köpenhamn
finnas tre, i Kristiania och Helsingfors tre och i Upsala två professorer
i detta ämne. Vidare fa vi ihågkomma, att, såsom redan är
erinradt, historien är ett af de ämnen, som ingå i de flesta examina.

I Lund finnas visserligen icke så många lärjungar att examinera som
i Upsala, det är sant, men de äro äfven i Lund ganska många, och
man får icke döma efter antalet lärjungar, utan efter de olika arter
af undervisning och examination, som för dem behöfvas. Det är icke
blott föreläsningar, som skola hållas; genom 1891 års examensstadga
föreskrifvas nya undervisningsformer, s. k. seminarieundervisning
och öfningar samt propedeutisk undervisning, och häri måste professorn
deltaga på ett ledande sätt. Slutligen få vi icke glömma, att
professorn i historia har äfven att följa med den historiska vetenskapen
och göra sjelfständiga historiska forskningar särskilt med afseende
å fäderneslandets historia. Att på ett fullt tillfredsställande sätt
fullgöra alla dessa åligganden, blir omöjligt för en person. Man säger,
att han kan hafva en docent till sin hjelp. Ja, en sådan kan finnas,
men han kan också saknas, och om han finnes, kan han dock icke
åläggas utan särskilt arfvode att deltaga i den ordinaries undervisning.
Det är derför fullt berättigadt, att konsistoriet vid universitetet
i Lund sedan år 1886 årligen ingått till Kongl. Maj:t med begäran
om förstärkta lärarekrafter inom denna ämnesgrupp, och sedan
1891 års nya examensstadga tillkommit, har konsistoriet särskilt
framhållit historiens behof.

På grund af den kännedom och erfarenhet, jag eger om härtill
hörande förhållanden, kan jag försäkra kammaren, att om historiens
anspråk icke blifva i någon mån tillgodosedda, utan helt och hållet
skjutas undan för geografien, kommer kammaren att med det första
fä motse en ny framställning om förstärkning af lärarekrafterna i
historia. Konsistoriet vid universitetet i Lund kan sin pligt likmätigt
icke underlåta att ingå med sådan framställning till Kongl. Maj:t,

Andra Kammarens Prot. 1891. N:o 32. 2

N o 32. 18

Ang. anslag
till en e. o.
professur inom
den historiska
ämnesgruppen
vid universitetet
i Lund
in. m.

(Forts.)

Lördagen den 21 April, f. m.

och Kougl. Maj:t kan icke annat än lyssna dertill, och dä har kammaren
frågan å nyo inför sig. Bifaller äter kammaren den framställning,
som nu föreligger, helst i enlighet med Kong!. Maj:ts förslag
eller ock enligt utskottets, då är jag öfvertygad om att saken är
reglerad för någon tid, för en längre framtid kan man ju icke svara,
ty vetenskapens rastlösa utveckling kan fordra nya krafter. Ämnenas
fördelning mellan de tre professurerna behöfver ej föranleda några intriger,
konsistoriets plan föreligger ju enkel och klar. Man skulle
enligt denna slutligen få, utom den ordinarie professorn i historia,
en extra ordinarie professor i geografi och statskunskap samt eu
extra ordinarie professor i historia, hvilken senare enligt min tanke
äfven skulle hafva skyldighet att biträda vid undervisningen i de
andra ämnena, då behof deraf uppstår genom sjukdom eller annat

förfall. _

På grund af hvad jag sålunda anfört, skulle jag helst yrka bifall
till Kongl. Maj:ts förslag, men då statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
nu ansett sig böra förorda utskottets förslag, instämmer
jag i yrkandet om bifall till detsamma.

Herr von Friesen: Herr statsrådet och chefen för ecklesiastik departementet

nämnde, att mitt yrkande skulle hafva bakom sig eu
uppfattning, hvars erkännande ännu icke skulle vara förestående, och
af hans derefter följande framställning framgick klart, att han med
geografi menade något helt annat, än jag trott att han i sin framställning
till statsrådsprotokollet menat dermed. I statsrådsprotokollet
heter det nemligen om geografien och statskunskapen, att de nämnda
båda vetenskaperna, särskilda geografien, på senare tider vunnit en
storartad utveckling. Jag frågar då, är det den geografi, som han vill
tillgodose genom att hänga den på ett annat ämne, statskunskapen;
är det denna geografi, som på senare tider vunnit en storartad utveckling?
Såsom han sedermera talade om geografien, är det tydligt, att
han dermed menar blott den politiska geografien eller den geografi,
som i alla tider varit förenad med professuren i statskunskap, utan att ens
namnet geografi omnämnts i titeln på professuren. Det är omöjligt att
läsa statskunskap utan att på samma gång läsa något af den politiska
geografien. Såsom han tagit saken, är det fullt likgiltigt, om man
kallar ämnet för professuren geografi och statskunskap eller blott .statskunskap.
Det samma gäller om dem bland de följande talarne, som
framhållit, att det här är fråga blott om den politiska geografien.

Samma uppfattning ligger också till grund för statsrådet och
chefens för ecklesiastikdepartementet yttrande, att man icke visste, om
geografien hörde till den humanistiska eller den naturvetenskapliga sektionen,
enär ett slags geografi skulle höra till den förra, ett slags till
den senare. Förhållandet är, att geografien är en vetenskap, som kan
sättas inom hvilkendera som helst af de båda sektionerna. Den är alldeles
visst en helhet och en enhet. Det insåg ock Kongl. Magt 1889,

Lördagen den 21 April, f. m. 19 N:0 32.

(lä lian gjorde sin framställning i ämnet till Riksdagen, ty då försvå- -Ang. anslag
rades denna framställning bland annat dermed, att det i Tyskland tUl en e\ °-fans, om jag minnes rätt, 27 professorer i geografi; men dessa hafvaino''m
icke geografien såsom ett påhäng till statskunskapen, utan såsom en ämneZ^Zm
sjelfständig vetenskap. vid universi Herr

Odhner har också velat plocka sönder geografien och der- tctet i Lund
igenom stryka ut den såsom en sjelfständig vetenskap, och han synes m" m‘
icke anse, att det fins någon vetenskaplig enhet, som skall samman- (F°rts )
hålla dessa sjelfständiga moment, om Indika han talat. Men det är
just denna sammanhållande enhet, som man nu kallar för vetenskaplig
geografi. För att vara en verklig vetenskapsman på detta område
fordras att besitta kunskap i växtgeografi, i djurgeografi, i den politiska
geografien och i åtskilliga andra geografiska grenar, men ett blott
och bart sammanförande af dessa olika grupper blir icke vetenskapen
geografi. Jag tror således, att detta ämne blifvit helt och hållet missforstådt.
\ i hafva nu kommit på det klara med hvad Kongl. Maj:t
menar och några enskilda talare mena med vetenskapen geografi, men
vi få icke tro, att det, som i allmänhet benämnes vetenskapen geografi,
blir på minsta sätt tillgodosedt vare sig genom Kongl. Maj:ts
eller utskottets förslag. Herrarne må gerna taga utskottets förslag,
men tron icke, att någon förbättring i den akademiska undervisningen
i geografi blifvit vunnen genom det förslaget!

Herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet nämnde,
att när man vet, hvad man vill, så kunna icke några intriger förekomma
— man går blott raka vägen. Ja, men hvart man vill, är just
det, som man här icke är på det klara med. Jag är säker på, att
åtskilliga af mina kamrater i statsutskottet blifvit något häpna öfver
den tolkning, som statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
gifvit åt utskottets förslag, ty deras mening har varit, att geografien
i första rummet skulle tillgodoses. Det var inom afdelningen eu
ganska lång diskussion om, huruvida professuren skulle kallas i geografi
och historia eller i historia och geografi, och först efter ett mycket
lifligt meningsutbyte enade sig majoriteten om benämningen »i
geografi och historia». Men hvartill skall hela denna allvarsamma
öfverläggning hafva tjenat, om, såsom meningen nu synes temligen
allmänt vara, utskottets förslag skall tolkas på samma sätt, som jag
tolkade det inom utskottet, men som der påstods vara orätt, nemligen
att utskottets förslag i sjelf va verket icke är någonting annat än Kongl.

Maj:ts förslag. .lag har den uppfattningen, att det icke är något annat;
denna uppfattning ville mina kamrater i utskottet icke godkänna, men
nu fa de höra, att Kongl. Maj:t på samma sätt som jag kommer att
tolka Riksdagens beslut, om det utfaller enligt utskottets förslag. Hvad
hafva de då vunnit genom att ändtligen få geografien främst bland de
båda ämnena?

Fn ärad talare i närheten säde, att nu icke skulle föreligga samma
förslag som 1889. Ja, det är sant, om man får begagna den tolkning

N:o 32. 20

Lördagen den 21 April, f. m.

Ang. anslag
till en e. o.
professur inom
den historiska
ämnesgruppen
vid universitetet
i Lund

TO. TO.

(Forts.)

af utskottets förslag, som inom utskottet gjordes gällande. Men tager
man min tolkning och den, som uttalats af statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet och af herr Odhner, då är det på en enda
underordnad sak när alldeles samma förslag, tv meningen blir, efter vår
tolkning, att få två professorer i historia och eu i statskunskap och
geografi — den sistnämnde visserligen blott extra ordinarie, under det
den 1889 skulle blifva ordinarie. Hvad ämnenas fördelning beträffar,
så var denna då densamma som nu, och dd var det ämnesfördelningen,
som låg till grund för statsutskottets afstyrkande utlåtande, i följd
hvaraf samma ämnesfördelning äfven nu borde vara tillräckligt motiv
för afslag å såväl Kougl. Maj:ts som utskottets förslag.

Några talare hafva här omnämnt, Indika utsigter till framtida anslagsyrkanden
från universiteten, man skulle hafva, i fall nu den ena
eller andra åsigten vunne kammarens bifall. Herr Odhner har alldeles
tydligt uttalat såsom sin mening, att universitetet i Lund kan vara
belåtet, om det får två professurer i historia och en i statskunskap
och geografi. Det kan vara godt att slå fast detta, ty om utskottets
förslag blir kammarens beslut, så kommer det utan tvifvel icke att
dröja länge, innan framställning göres från Lund om en lärare i geografi,
men då äro vi åtminstone säkra på att hafva herr Odhner såsom
motståndare till ett dylikt anslagsyrkande.

Det har också sagts, att om vi skulle inrätta en professur i geografi
i Lund, så skulle vi ganska snart få ett yrkande från Upsala
om inrättande af eu dylik professur der. Ja, det kan väl hända, men
då ligger det i Riksdagens magt att bevilja eller afslå denna framställning.
Att i alla händelser, oberoende af det beslut, som här nu fattas,
ett sådant yrkande kommer ifrån Upsala, det är alldeles klart. Professorn
i statskunskap i Upsala har redan 1892 sagt ifrån, att lian
för sin del hvarken är villig eller skyldig att meddela undervisning i
geografi, och i följd deraf beviljade Riksdagen år 1893 1,000 kronor
åt en tillfällig lärare i geografi. Men den filosofiska fakulteten i Upsala
framhöll uttryckligen, att detta anslag å 1,000 kronor var för litet
för ändamålets vinnande, och att det endast berodde på en tillfällig
omständighet, att man då kunde nöja sig med detta mindre belopp.
Det är således klart, att det icke skall dröja länge, innan vi hafva eu
framställning från Upsala om ordnande af den geografiska undervisningen
vid universitetet. Men deremot tror jag, att, om vi nu bevilja
anslag till en professur i geografi i Lund, det sedermera skall blifva
svårt att der få ytterligare eu professur i historia. Deri ligger nog
sjukau, och det är derför som man så ifrigt talar för utskottets och
Kongl. Maj:ts förslag; man är rädd för, att om man icke nu får eu
professur i historia, så får man den aldrig.

Vidare har man åberopat exempel från Kristiania och från Köpenhamn,
men man må då ej förgäta, att i Norge det fins blott ett universitet
och likaså i Danmark. Det behöfs ju alltid i hvarje land ett
visst antal personer, som sysselsätta sig med den historiska vetenskapen,

21 N:o 32.

ämnesgruppen
vid universitetet
i Lund
m. m.
(Forts.)

Lördagen den 21 April, f. m.

såväl fäderneslandets historia som den allmänna historieD, men att det vid -Ang- anslag
hvarje universitet ovilkorligen skall erfordras lika många, det kan jag m en e\ °-icke fatta. Jag antager, att den nuvarande ensamme professorn i Lund PdmMsiorMa
har lika mycken tid att egna sig åt vetenskaplig forskning som hvardera
af de två professorerna i Upsala, ty jag kan icke tro, att han
är mera upptagen af sin examiuationsskyldighet och sin undervisning
än hvardera af de två andra. En ärad talare från Lund sade visserligen,
att det är för mycket att vältra examinationsskyldigheten på en
enda lärare i Lund, men om också denna skyldighet i Upsala är fördelad
på två lärare, så finnas der äfven dubbelt så många lärjungar,
och derför borde den ende läraren i Lund icke känna sig missbelåten
i jemförelse med de båda i Upsala.

Samme talare menade också, att intriger icke skulle kunna förekomma
vid tillsättande af dessa platser, derför att dylika frågor afgöras
af Kong!. Maj:t. Men så vådliga äro verkligen intrigerna i fråga
om vetenskapliga befordringar, afl de kunna tränga ända in i Konungens
rådkammare, och det fius till och med statsråd, hvars taburett
vältat på en akademisk befordringsfråga.

Herr Odhner förmenade, att geografien kan och bör finna sig i att
vara förenad med ett annat ämne. Ja, nog finner sig geografien i det,
men huru den lärare, som skall handhafva dessa båda ämnen, skall
finna sig i att sköta båda på ett tillfredsställande sätt, det är en annan
fråga. I det hänseendet vill jag omtala, att en mycket framstående
vetenskapsman i statskunskap, som sjelf undervisade både i statskunskap
och geografi, i ett bref, som blifvit mig meddeladt, framhållit det
orimliga i att statskunskapen skulle vara förenad med geografien.

Herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet tog fasta
på ett uttryck af herr Boethius, nemligen att, derför att en lösning
var enkel, det icke dermed var sagdt, att den var den mest tillfredsställande.
Han syntes vilja använda det uttrycket sålunda, att då en
lösning är enkel, så följer deraf, att den icke är tillfredsställande. Jag
tror dock icke, att, derför att min lösning af frågan är enkel, den i
följd deraf icke är tillfredsställande, utan jag tror med mitt enkla förstånd
fortfarande, att, då det är tre sjelfständig, högst betydande ämnen
— att geografien är ett betydande ämne, det hörde vi af herr
Odhner, som säde, att det var så betydande, att det icke kunde skötas
af en enda person — att, säger jag, när det är tre skilda ämnen,
historia, statskunskap och geografi, och det för dem skall finnas tre
lärareplatser, det icke finnes något bättre sätt att ordna saken än att
inrätta en professur i historia, en professur i geografi och en professur
i statskunskap.

Jag vidhåller således mitt förut framstälda yrkande.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Gilljam:
Med anledning af den siste ärade talarens anförande skall jag blott be
att få göra en liten erinran. Han påstod, att det var en bestämd mot -

N:o 32.

Ang. anslag
till en e. o.
professur inom
den historiska
ämnesgruppen
vid univ er sitetet
i Lund
m. m.
(Forts.)

22 Lördagen den 21 April, f. m.

sägelse mellan, hvad jag sagt i mitt anförande till statsrådsprotokollet,
och hvad jag sagt här i kammaren i dag beträffande betydelsen af ordet
geografi. I statsrådsprotokollet hade jag nemligen talat om geografiens
storartade utveckling, men här helt enkelt gjort den till politisk geografi.
Jag skall derför be att få säga, att om — såsom förhållandet
verkligen är — den geografiska vetenskapen under sista tiden vunnit
en storartad utveckling, har detta naturligtvis utöfvat sitt inflytande
på geografiens alla särskilda delar, såväl på de till den historiska
som på de till den naturvetenskapliga sidan hörande; men jag har tillagt,
att jag vid detta tillfälle i afseende på geografien företrädesvis tänkt
mig densamma såsom ingående i undervisningen vid de allmänna läroverken
och således äfven i de examina, som skola af blifvande elementarlärare
afläggas. Jag skall be att få läsa upp de få rader, som stå
härom i den kongl. propositionen, och vill sedan fråga herrarne, om
det är någon motsägelse mellan hvad jag der sagt och hvad jag kär
sagt. Det står nemligen: »geografien har på senare tider vunnit eu
storartad utveckling. Geografien intager ock numera vid elementarundervisningen
och kommer allt mera att intaga eu annan och bättre
ställning än den underordnade, som hittills varit detta ämne anvisad.
För sådant ändamål har i kongl. kungörelsen den 10 mars 1892 stadgats,
att akademiskt betyg i statskunskap med geografi, men icke betyg
i statskunskap ensamt må tagas i beräkning vid fråga om behörighet
til! lärarebefattning vid allmänt läroverk.»

Jag tror, det är temligen enahanda uppfattning, jag uttalat i mitt
anförande till statsrådsprotokollet och här i dag inför kammaren.

Herr Od lin er: Jag skall be att fä göra eu gensaga mot ett och
annat af hvad herr von Friesen sagt med anledning af mitt yttrande.
Han tycktes förmena, att jag skulle vilja sönderstycka geografien och
upplösa det naturliga sammanhanget mellan dess olika delar. Men,
rnine herrar, jag har ju med styrka framhållit, att när man fattar begreppet
geografi i vidsträckt mening, omfattar det såväl den politiska
som den etnografiska och naturvetenskapliga geografien. Men jag tilllade
och betonade starkt, att det vore ytterst svårt att förena dessa
olika delar i en hand, och att det vore sällsynt, att en person lyckats
omfatta dem alla. Jag skulle kunna anföra exempel derpå från geografiens
utveckling i Tyskland; endast några få eminenta vetenskapsmän
har det der varit förunnadt att beherska samtliga dessa grenar åt den
geografiska vetenskapen. Detta ligger också i sakens natur. Ty de
politiska vetenskaperna å ena sidan och naturvetenskaperna å den
andra äro till sin hela metod så olikartade, att det endast är i undantagsfall,
som de kunna omfattas af samma intelligens. På grund deraf
har jag tx-ott, att, när man skall börja att införa geografien i den akademiska
undervisningen, man icke borde ställa sina anspråk så högt;
och det desto mindre, som det faktiskt icke finnes någon person i
vårt land, som skulle kunna åtaga sig att sköta detta ämne, fattadt i

23 N o 32.

Lördagen den 21 April, f. m.

dess vidsträcktaste betydelse. Jag tror derför, att vi till en början Ang. anslå;/
måste slå af något på fordringarna och begränsa läroämnet, och i sådant
fall måste jag hålla på, att man bär hufvudsakligen bör fästa sig^ historiska
vid den politiska och etnografiska geografien, dels derför att det i vårt ämnesgruppen
land fiunes personer, som egnat sig åt dessa grenar af ämnet med vid unirersisådan
framgång, att de äro kompetente att uppehålla en professur, tetet 1 ^und
dels emedan för lärareutbildniugen de nämnda delarne af geografien
äro de vigtigaste.

Det nämndes af samme talare med hänsyn till de anspråk på vetenskaplig
forskning, som böra ställas på en professor i historia, att professorn
i Lund borde kunna hinna med sådan forskning lika väl som
hvar och en af hans båda kolleger i Upsala. Härvid förbisåg dock
talaren, att professorn i Lund såsom ensam lärare i historia måste
sköta samtliga examina i sitt läroämne och att han derigenom far väl
icke flere lärjungar och examinander, men i hvarje fall en mera mångsidig
undervisnings- och examinationsverksamhet än hvardera af hans
kolleger i Upsala.

Hvad beträffar samme talares funderingar rörande den egentliga
meningen i de framställningar, som kommit från akademiekonsistoriet
och från Kongl. Maj:t, så tycker jag, att han om densamma ej bör
kunna hysa några tvifvelsmål. Den framgår ju alldeles tydligt af handlingarna:
den afser — hvad som redan framhållits — att söka tillgodose
både de geografiska och historiska vetenskaperna: den historiska
derför, att den af ålder haft 2:ue lärare och fortfarande behöfver
dem, och den geografiska derför, att det är en ny vetenskap, som
tränger sig fram och bör tillgodoses såväl för dess egen skull som för
läroverkens behof. Man har ju uttryckligen sagt, hvad man åsyftar:
man vill hafva en extra ordinarie professur i statskunskap och geografi
och eu uti historia, och den senare borde efter min mening vara skyldig
att vid behof äfven biträda i de andra ämnena. För min del är
jag öfvertygad, med den kännedom jag har både om de vetenskapliga
och om de personliga förhållandena, att det i vårt land finnes personer,
som på ett tillfredsställande sätt skulle kunna sköta undervisning
i statskunskap och geografi förenade i eu professur. Väl är det antagligt,
att den ene innehafvare!! af tjensten skulle komma att företrädesvis
egna sig åt statskunskapen, den andre åt geografien, allt efter
olika anlag och studierigtning; men i alla händelser finnes det, som
sagdt, personer — och jag tror, att sådana fortfarande komma att
finnas — som skulle kunna väl sköta dessa båda ämnen, om man inskränker
begreppet geografi till hvad jag anser vara för det närvarande
tillräckligt. Herr talman, jag yrkar fortfarande bifall till utskottets
hemställan.

Herr Ljungman: Med hänsyn till hvad några föregående talare
yttrat, skall jag be att få ansluta mig till det yrkande, som blifvit
gjordt af herr von Friesen. Det torde vara klart för hvar och eu,

N o 32. 24

Lördagen den 21 April, f. m.

Ang. anslag gom sysselsatt sig med statskunskap, att ämnet är så omfattande, att
till eu e. o. (jen> som undervisa!’ deri, icke ligger inom möjlighetens om den

historiska att derjemte sköta äfven undervisning i geografi. Jag skall be

ämnesgruppen att få hänvisa till den förteckning öfver Riksdagens boksamling, som
vid universi■ utdelats i kammaren. Om man der går igenom den statsvetenskapliga
tetet i Lund litteraturen, skall man finna, att den är så rik, omfattande och mång(Forts
1 S^''S> att det ’°ke torde ligga inom rimlighetens område, att en person,

'' som skall undervisa i eu så omfångsrik vetenskap, också skall kunna
sköta undervisningen i geografi. Jag skall derför inskränka mig till
att yrka bifall till herr von Friesens hemställan, hvilken i nu föreliggande
fråga är den enda, som fullt motsvarar det åsyftade ändamålet.

Herr Jonsson i Hof: Om än både akademiska konsistoriet i
Lund och herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet afsett,
att ämnet geografi skulle ha en underordnad ställning och ämnet historia
en mera framskjuten ställning, påstår jag, att detta icke framgår af
den formulering, som utskottet gifvet åt denna punkt. Utskottet har
nemligen satt geografien i första rummet. När utskottet sedermera
lemnat Kongl. Maj:t rätt att, med tillsättandet af den föreslagna platsen,
arrangera efter omständigheterna, dock under uttryckligt vilkor,
att undervisningen och examinationen i geografi varder på ett tillfredsställande
sätt tillgodosedd, då bör det väl vara klart hvad utskottet
menar och icke kunna misstydas vare sig af den ene eller den andre.
Hvilken mening vederbörande än må ha i sin framställning, så faller
denna bort, om utskottets förslag går igenom. Men anse herrarne
detta utskottets förslag ej vara tillfredsställande, ja, afslå då hellre hela
framställningen än att ändra den i den andra rigtningeu. Det vill jag
under sådana förhållanden hellre vara med om.

Herr Höjer: Jag skall endast be att, då jag i 25 års tid varit
lärare i historia och geografi, få inlägga min bestämda protest mot den
uppfattning af den geografiska undervisningen, som tvenne gånger antydts
af herr Odhner. Han tyckes uteslutande uppfatta geografien
såsom eu del af undervisningen uti statskunskap och politik. Han
utgår från den politiska och etnografiska sidan af den geografiska
undervisningen, och jag vill icke neka, att denna del är väsentlig, men
man bör icke förbise den andra sidan af den geografiska undervisningen
eller den naturvetenskapliga. För så vidt jag fattat den geografiska
undervisningen rätt, skulle den blifva absolut underhaltig, om våra
lärare skulle i främsta rummet fästa sig vid den politiska och etnografiska
sidan af densamma. Det är tvärt om enligt min tanke så,
att, för att denna undervisning skall vara något approbabel, den fullt
ut, om icke lika mycket, skall fästa sig vid den fysiska och naturvetenskapliga
sidan af ämnet. Men då detta är min uppfattning, så
är jag också af den åsigten, att det i närvarande stund vid våra un i -

Lördagen den 21 April, f. m.

2ö N:o 32.

versitet icke finnes någon, som kan meddela lärarne vid våra läroverk, Ang. anslag
vare sig lektorer eller adjunkter, en tillfredsställande geografisk under- tlU m e\ °-visning i den betydelse af geografien, som jag och mänga med migdm^hUtoliska
hafva. Det är just emedan jag anser, att geografien icke har någon ämnesgruppen
målsman vid våra universitet, som kan meddela en fullständig och vid universitillfredsställande
undervisning åt våra blifvande lärare — det är just tetel i Lund
på denna grund, som jag, herr talman, instämmer i det yrkande, som m''
framstälts af herr von Friesen. ’ (Forts.)

Herr Hedin: Jag har instämt i det anförande, som i början af
denna debatt afgafs af herr von Friesen, och derigenom gifvit till
känna, att jag önskar framgång åt det förslag, han framstält, hvilket
jag anser vara det enda rigtiga. Såväl mot Kongl. Maj:ts som äfven
mot utskottets förslag har jag från början hyst de allra största betänkligheter,
eller med andra ord, jag har alldeles ogillat dem. Dertill har
jag fatt ytterligare skäl under denna diskussion, dels af hvad som anförts
åt herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet, dels
och i all synnerhet af hvad som två särskilda gånger anförts af en
f. d. universitetslärare i mitt granskap. Af dessa tvenne ärade herrars
yttrande har jag dragit den slutsats, att den svaga garanti, som
man skulle söka i statsutskottets uttalande till förmån för geografien,
kommer att försvinna såsom ett rent intet; och i betraktande af den
lindrigast sagdt besynnerliga uppfattning af geografiska vetenskapen
och dess kraf, som här från så betydande håll gjort sig gällande, ser
jag för min del nu icke någon annan utväg återstå, än den, som icke
kan innebära några stora betänkligheter, att Riksdagen för säkerhets
skull tager sig ett års betänketid och lemnar vederbörande tillfälle att
söka klargöra för sig sjelfva, hvad de mena.

Jag yrkar derför, herr talman, afslag såväl på Kongl. Maj:ts framställning
som på statsutskottets hemställan.

Herr Odhner: Herr Höjer har tydligen missförstått min mening.

På skolstadiet är det icke blott möjligt, utan nödvändigt att vid deu
geografiska undervisningen förena det politiska och det fysiska — det
sker dagligen och det måste ske — men det är icke samma förhållande,
då man lemnar elementerna och går till det högre vetenskapliga
studiet. Här gäller det nemligen att pröfva de vetenskapliga grunderna
både för den politiska och fysiska geografien, och detta förmår
man icke utan att vara på en gång historiker och naturvetenskapsman,
hvilket åter sällan förekommer. Mitt påstående är sålunda icke så
besynnerligt, som det i första ögonblicket kan förefalla.

Hvad beträffar herr Hedins yrkande på uppskof, så finner jag för
min del detta yrkande icke vara tillräckligt motiveradt. Ty geografiens
tillgodoseende, som ligger honom särskilt om hjertat, är ju starkt
betonadt äfven i utskottets förslag, der det heter: dock under vilkor,
att undervisningen och examinationen i geografi varder på ett till -

N:o 32. 26

Lördagen den 21 April, f. m.

Ang. anslag
till en e. o.
professur inom
den historiska
ämnesgruppen
vid universitetet
i Lund
m. m.

(Forts.)

fredsställande sätt tillgodosedd. Jag tror icke heller, att man vinner
något med ett uppskof. Frågan har en lång tid stått på dagordningen,
och det är nu andra gången statsutskottet haft denna fråga under
behandling; jag är öfvertygad, att, om den komme tillbaka nästa riksdag,
vi då skulle få samma diskussion, som vi i dag haft, helt enkelt
derför, att synpunkterna och åsigterna i en sådan fråga som denna
måste vara något olika.

Herr J. H. G. Fredholm: Jag ber endast att få tillkännagifva,
att jag på de skäl, som herr Hedin anfört, kommer att rösta för afslag
å utskottets hemställan, och instämmer jag sålunda i det af honom
gjorda yrkandet.

Öfverläggningen var slutad. Derunder hade yrkats: l:o) bifall
till utskottets hemställan; 2:o) bifall till det af herr von Friesen under
öfverläggningen framställa förslag; och 3:o) afslag å såväl utskottets
hemställan som Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning. Herr talmannen
gaf propositioner i enlighet med dessa yrkanden och fann
svaren hafva utfallit med öfvervägande ja för bifall till utskottets hemställan.
Votering begärdes. Med anledning häraf upptog herr talmannen,
för bestämmande af kontrapropositionen, å nyo de återstående
yrkandena, af hvilka det, som afsåg rent afslag, nu förklarades hafva
de flesta rösterna för sig. Men jemväl i fråga om kontrapropositionen
begärdes votering, hvarför nu först uppsattes, justerades och anslogs
en så lydande voteringsproposition:

Den, som till kontraproposition i hufvudvoteriageu angående
punkten 4 mom. a. i statsutskottets utlåtande n:o 9 antager afslag å
såväl utskottets i mom. gjorda hemställan som Kongl. Maj:t i ämnet
framlagda förslag, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition i nämnda votering
antagit bifall till herr von Friesens under öfverläggningen frarnstälda
yrkande.

I denna första votering röstade 132 ledamöter ja och 80 nej;
och erhöll i följd häraf propositionen för hufvudvoteringen följande
lydelse:

Lördagen den 21 April, f. m.

27 N:o 32.

Den, som bifaller statsutskottets hemställan i punkten 4 mom. a. Ang. anslag
i utlåtandet n:o 9, röstar til1 en e• 0■

professur inom

Jo . den historiska

ämnesgruppen

Den, det ej vill röstar £?t£

. fn. m.

^ey> (Forts.)

Vinner Nej, har kammaren afslagit såväl utskottets omförmälda
hemställan som Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning.

Hufvudvoteringen utföll med 129 ja mot 82 nej; varande alltså
utskottets hemställan af kammaren bifallen.

Vid föredragning vidare af mom. b.), deruti utskottet hemstält,
att en inom Andra Kammaren af herr A. V. Ljungnian väckt motion,
n:o 9, om beviljande af anslag för anställande af en ordinarie professor
i politisk geografi och statistik vid h vartdera universitetet samt af en
ordinarie professor i jemförande statsrätt och politik vid Lunds universitet
ej måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda, anförde:

Herr Ljungman: Beträffande min motion anser jag det icke löna
mödan att framställa något yrkande, utan vill jag endast påpeka, att
det sätt, hvarpå de politiska vetenskaperna försummats vid våra universitet,
medfört högst menliga följder för fosterlandet, i det att intresset
för utredning af de politiska och sociala frågorna blifvit mindre,
än tillbörligt är, och att vår litteratur på det området är sämre och
mindre betydande, än den borde vara. Jag hoppas, att förändrade och
förbättrade förhållanden härutinnan framdeles skola inträda, så att äfven
dessa vetenskaper blifva såsom sig bör tillgodosedda; ty sparsamheten
i fråga om anställandet af lärare i samma vetenskaper är i verkligheten
en den största misshushållning.

Vidare yttrades ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.

Punkten 5. , ,

Ang. anslag

TT- i ht • i i t r~ i „ för anställande

ivongl. Maj:t hade föreslagit, att till aflöning åt en laborator \ af en laborator

experimentel fysiologi vid universitetet i Lund måtte beviljas ett årligt vid fysiologianslag
af 4,000 kronor, hvaraf 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar;
och hemstälde utskottet,

ska institutionen
i Lund.

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning mätte på det sätt bifallas,
att till aflöning åt eu laborator i experimentel fysiologi vid universitetet
i Lund beviljades ett årligt anslag af 9,000 kronor, hvaraf
1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

N o 32. 28

Lördagen den 21 April, f. m.

Ang. anslag
för anställande
af en laborator
vid fysiologiska
institutionen
i Lund.

(Forts.)

Häremot hade reservation anmälts af herrar Persson i Mörarp,
Andersson i Nöbbelöf och von Friesen.

Ordet begärdes af

Herr von Friesen, som anförde: Herr talman! Såsom stöd för
och förklaring af den reservation, som af mig och två andra medlemmar
af statsutskottet vid denna punkt blifvit afgifven, skall jag be att få
anföra några ord. Vid 1890 års riksdag gjorde Kongl. Maj:t framställning
om en ny byggnad för den fysiologiska institutionen i Lund.
För denna kongl. proposition låg till grund en framställning från
universitetet. Såsom skäl för den nya byggnadens uppförande anfördes
der i främsta rummet, att den förutvarande lokalen var synnerligen
olämplig för anställande af de experiment, som vid föreläsningarna
i fysiologi borde förekomma. T tredje rummet —■ jag kommer
sedan till det skäl, som anfördes i andra rummet — anfördes såsom
skål, att lokalen äfven var olämplig för de experiment, som de akademiska
lärarne för egen räkning behöfde anställa under sina egna vetenskapliga
arbeten.

I andra rummet anfördes såsom skäl — och det är de skälen,
jag särskilt vill fasta mig vid —: » Vidare kunde lokalen knappast
medgifva, att der anordnades en praktisk laborationskurs för de studerande,
åtminstone icke så, att de kunde deraf hafva någon nämnvärd
nytta. Att medicine studerande vid Lunds universitet icke hade tillfälle
att genomgå en sådan praktisk kurs i fysiologi, som vid de andra
medicinska högskolorna vore obligatorisk, måste betecknas såsom en
stor brist, ett tillbakasättande af dessa studerande, hvaraf de finge lida
följderna ej blott under hela studietiden, utan äfven under sin kommande
verksamhet vare sig som läkare eller såsom lärare i någon
medicinsk vetenskapsgren.»

När man läser detta skäl för uppförande af den nya iustitutionsbyggnaden,
så tror jag icke, att man kan tänka annat, än att tillräckliga
lärarekrafter funnits, men att hindret för en god undervisning i
fysiologi låg i lokalernas bristfällighet.

Det enda hindret för anordnandet af en fysiologisk laborationskurs
för de studerande läge ju deri, att någon lokal derför icke förefunnes.
1 framställningen för öfrigt finnes icke något, som häntyder
på, att om man hade lämplig lokal, så skulle följden deraf blifva, att
man behöfde en ny lärare. Det är, såsom kammaren nog funnit, ett
ganska vanligt förhållande, att anslag först begäres för uppförande af
en byggnad, och sedan den är färdig, äskas medel till en lärare, hvilken
skall verka i denna byggnad. Det är icke i år första gången och
icke heller enda gången i år, som detta förekommer; det förekommer
i detta betänkande äfven uti eu följande punkt, vid hvars behandling
jag skall anhålla att få fasta uppmärksamheten på samma förhållande
eller, såsom jag vill snarare kalla det, missförhållande.

29 N:o 32.

Lördagen den 21 April, f. tn.

Då man således år 1890 icke antog, att det behöfdes någon ny Ang. anslag
lärare i fysiologi, oaktadt det blefve ett nytt hus för den fysiologiska-för «»*täMan<fe
vetenskapen, så kan jag icke förstå, hvarför man nu skall behöfva
antaga, att eu sådan ny lärare är erforderlig. ska institutio Man

har gjort jemförelse!- med de öfriga medicinska högskolorna, nen i Lund.
Det är en mycket farlig jemförelse i och för sig; det är i sjelfva (Forts.)
verket för mycket för vårt land att hafva tre medicinska högskolor,
ty vi äro icke i behof deraf. Faran af öfverflödet blir ännu större,
om de börja att täfla med hvarandra på det sättet, att, när den ena fålen
ny lärareplats, den andra också ovilkorligen skall hafva det.

Med det ringa lärjungeantalet i medicinska fakulteten vid Lunds
universitet synes det mig, att man der skulle kunna undvara eu laborator
i fysiologi och att hans åligganden kunde skötas af professorn
med hjelp af någon assistent eller amanuens. Det är icke ovanligt —
åtminstone var det det icke på min studenttid — att professorn sjelf
leder öfningarna på sitt laboratorium med biträde af någon amanuens,
och jag tror, att öfningarna kunde på det sättet skötas lika bra som
med en laborator. Men nu skall professorn hafva hjelp till nästan
allting; han skall stå likasom utom den egentliga undervisande verksamheten
sjelf, och allting skall göras med biträde. Detta synes mig
icke vara något lyckligt förhållande, och det är derför som jag och
ett par andra medlemmar af statsutskottet hafva reserverat oss, i det
att vi yrkat afslag å såväl Kongl. Maj:ts framställning som utskottets
förslag i denna punkt.

Det är äfven det yrkandet, herr talman, som jag ber att nu få göra.

Herr Eklundh från Lund yttrade: Herr grefve och talman, mine
herrar! Uti den från Lunds universitet gjorda framställning, på grund
af hvilken Kongl. Maj:t äskade och Riksdagen år 1890 beviljade anslag
till uppförande af ny byggnad för fysiologiska institutionen i Lund,
talades visserligen icke om att detta anslags beviljande skulle medföra
behofvet af ökade lärarekrafter vid samma institution; detta måste jag
med föranledande af den sist ärade talarens yttrande vidgå, men jag
vill dock hoppas, att detta förhållande i sig icke innebär, att det akademiska
konsistoriet i Lund härigenom handlat inkorrekt, än mindre
på något som helst sätt svekfullt.

Det måste väl nemligen för en hvar, som närmare är inne i förhållandena
och sålunda vet, att vid fysiologiska institutionerna såväl
i Upsala som Stockholm äro anstälde laboratorer, vara klart, att eu
dylik lärare äfven skulle komma att erfordras vid fysiologiska institutionen
i Lund, om denna skulle blifva i tillfälle att fullgöra de åligganden,
som med densamma afsetts; ty det är ju uppenbart, att, om
man ställer lika stora fordringar på de medicine studerandena i Lund
som på dem, som studera medicin vid läroanstalterna i Upsala och
, Stockholm, man också måste bereda dem tillfälle att inhemta lika
mycket som dessa senare, hvithet återigen icke blir möjligt, om all

N:0 32. 30 Lördagen den 21 April, f. m.

Ang. anslag undervisning vid en institution skall läggas på en enda person, d. v. s.
för anställande Justitutionsforeståndaren sjelf. Man torde väl nemligen lätt inse, att
"liTfysiologi- föreståndaren, i detta fall professorn, som har att noga aktgifva på och följa
ska institutio- med sin vetenskaps utveckling, den der i våra dagar går med stormnen
i iAind. steg framåt, som vidare har att föreläsa och examinera i sitt ämne
(Forts.) samt äfven att tillgodose sin institutions, om jag så får säga, ekonomiska
angelägenheter — jag menar anskaffande af undervisningsmateriel
m. m. — icke kan medhinna att i detalj leda de unges studier
och öfvervaka deras arbeten inom institutionen på sådant sätt, som
just laboratorn skulle få till åliggande.

Det praktiska studiet af fysiologi är för detta ämnes inhemtande
lika vigtigt som dissektionsöfniugarua för anatomiens studium eller
som kemiska laborationer för introduktion i kemiens förgårdar.

Liksom det sålunda för anatomien finnes prosektor och för de
kemiska institutionerna laboratorer, så finnes det också vid alla medicinska
högskolor fysiologie laboratorer, hvilka hafva att utföra ett för
den blifvande läkarens utbildning högst betydelsefullt undervisningsarbete.

Man torde kanske invända, att det hittills gått bra att studera
medicin i Lund utan att hafva vare sig fysiologisk institution eller
professor och laborator i fysiologi —■ det är nemligen, som bekant,
icke mer än nio år, sedan förste professorn i detta ämne vid Lunds
universitet utnämndes — men att detta varit till mycket stor skada
för de medicine studerandena, det torde de, som åtnjutit tidsenlig undervisning
i fysiologi, bäst kunna intyga.

I detta afseende står Lunds universitet ännu tillbaka. Så länge
der fattades lämplig undervisningslokal, lönade det sig ju icke att
orda om saken. — Och institutionsföreståndaren sökte då genom öfverarbete
i undervisningens tjenst och med åsidosättande af egna forskningar
i någon mån supplera bristen på lärarekrafter.

Men sedan nu detta hinder är öfvervunnet — jag menar sedan
universitetet fått en tidsenlig fysiologisk institution, torde det för honom
vara en bjudande pligt både mot universitetet och särskildt mot den
vetenskapsgren, hvars målsman han är, att söka utverka anslag för
erhållande af tillräckliga lärarekrafter inom fysiologiska institutionen,
på det att de från Lunds universitet utgående medicine studerande
må ega samma grundliga studier som de andra medicinska fackskolornas
disciplar.

Då Lunds universitet till professor i fysiologi lyckats vinna
en framstående vetenskapsman, hvilkens namn är kändt och äradt
inom vida medicinska kretsar, torde det vara oklokt att pålägga honom
ett allt för träget, i viss mån uuderordnadt arbete, som skulle betaga
honom tillfälle till rent vetenskaplig verksamhet och derigenom
äfven blifva till mycket stor skada icke allenast för den vetenskap,
han representerar, utan äfven för honom sjelf och hans lärjungar. På #
det belopp, som af Kongl. Maj:t, enligt akademiska konsistoriets i

Lördagen den 21 April, f. m.

1 N:0 32.

Lund förslag, äskats till aflöning åt en blifvande laborator i experi- Ang. anslag
mentel fysiologi i Lund, bar statsutskottet ansett sig böra afpruta 1,000 f°>'' ^ställande
kronor, ehuru redan det begärda beloppet är 500 kronor lägre än den
årliga aflöning, som tillkommer laboratorn i motsvarande ämne vid ska institutioUpsala
universitet och karolinska institutet. Såsom skal för denna nm * Lund.
afprutning har anförts, att antalet medicine studerande vid Lunds uni- (Forts.)
versitet är mindre än vid de tvenne andra medicinska läroanstalterna
i riket.

Jag kan visserligen icke för min del inse, att en laborators tjensteåligganden
blifva nämnvärdt mindre, om han har något mindre antal
lärjungar, men äfven om så vore förhållandet, torde en så stor afprutning,
som den åt utskottet beträffande laboratorsaflöningen föreslagna,
icke vara berättigad. Enligt innevarande vårtermins katalog utgör
nemligen antalet af studerande, tillhörande medicinska fakulteten, vid
karolinska institutet 111 — härtill komma dock 200 medicine kandidater,
deraf 110 från Stockholm, 61 från Upsala och 32 från Lund,
hvilka torde hafva afslutat sina fysiologiska studier — vid Upsala
universitet 145 och vid Lunds universitet 103, och äro således de
medicine studerandena i Upsala för närvarande 42 flere än i Lund.

Jag tillåter mig hemställa till kammaren, om denna ringa skilnad
i de medicine studerandes antal vid de olika läroanstalterna är tillräckligt
skäl för afprutning af icke mindre än 1,500 kronor på aflöningen
för blifvande laborator vid fysiologiska institutionen i Lund, då
de fordringar, hvilka, såväl hvad angår vetenskapliga meriter som
tjensteåligganden, komma att ställas på iunehafvaren af ifrågavarande
befattning, tydligtvis måste vara lika stora i Lund som vid de motsvarande
institutionerna i Upsala och Stockholm. Jag skall emellertid
under för handen varande förhållanden alldeles icke tillåta mig att yrka
bifall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning oförändrad, ehuru
jag anser den vara fullt berättigad, men jag vågar deremot, herr talman,
då jag är lifligt öfvertygad om och af många talande bevis väl
känner, att kammaren icke vill styfmoderligt behandla det sydsvenska
universitetet, vårt fäderneslands vetenskapliga utpost i söder, utan
gerna bifaller hvarje dess på goda skäl grundade framställning, vördsammast
yrka bifall till utskottets i afseende på denna lönefråga gjorda
hemställan.

Häruti instämde herr Nyduhl.

Herr Wallis: Det väsentliga skäl, som af den ärade reservanten
anfördes mot att bifalla utskottets hemställan, gick derhän, att vi hafva
för våra förhållanden alldeles för många medicinska undervisningsanstalter,
och att vi icke hafva råd att vid hvad han kallade deras rivalisering
med hvarandra skaffa dem allesammans lika många lärareplatser,
ty det skulle blifva en för våra förhållanden allt för dyr apparat.

Jag tror för min de!, att just detta förhållande, att vi hafva flera me -

N o 32.

Lördagen den 21 April, f. m.

Ang. anslag
för anställande
af en laborator
vid fysiologiska
institutionen
i Lund.

(Forts.)

dicinska läroanstalter, varit i högsta grad gagneligt för den medicinska
undervisningen äfvensom för den medicinska vetenskapens utveckling
i vårt land. Och jag tror, att det skulle vara i hög grad skadligt
för denna vetenskap och för undervisningen i densamma, om vi på
ett enda ställe i vårt land skulle koncentrera alla våra ansträngningar
för att odla densamma. Jag har en gång förut i denna kammare talat
i detta ämne och skall sålunda icke vidare utveckla grunderna för
denna min åskådning, hvilken jag tror inom läkarecorpsen allmänt delas.
Jag skall endast be att få påpeka, att, om det är rigtigt, att vi ega
flere universitet, som kunna, hvad såväl undervisning som vetenskapligt
arbete beträffar täfla med hvarandra, vi ock böra göra dem med
hvarandra likstälda så, att de verkligen alla tre må kunna upptaga
denna inbördes täflan.

I nu föreliggande fall tror jag, att det är en med absolut nödvändighet
ur sjelfva undervisningens kraf framgående fordran, som
det akademiska konsistoriet i Lund kommit fram med och som Kong!.
Maj:t för Riksdagen framlagt. Jag tror, att det för den medicinska
undervisningen är absolut nödvändigt, att i Luud, på samma sätt som
sedan flera år i Upsala och Stockholm varit fallet, särskildt undervisning
i fysiologiska laborationer kommer att meddelas. En sådan undervisning
förefinnes vid utländska universitet och är en ytterst vigtig
länk i den medicinska undervisningens kedja. Det är icke ensamt,
såsom herrarne kanske tro, af rent teoretiska skäl, endast för studiet
af fysiologien, som en sådan undervisning är nödig, utan densamma
afser att skaffa de medicine studerandena grundläggande kunskaper i
användningen af de fysiologiska undersökningsmetoderna för stndiet
af sjuke. I sjelfva verket äro alla nuvarande kliniker försedda med
laboratorier för detta ändamål jemte för patologiska, anatomiska och
bakteriologiska undersökningar; och vi veta, hurusom Riksdagen för
icke länge sedan beviljade 10,000 kronor för anordnande af dylika
laboratorier vid serafimerlasarettet. Det är vid klinikerna derstädes,
som de medicinska studerandena få fortsätta dessa öfningar, som de
vid de fysiologiska och patologiska laboratorierna påbörjat. Dessa
laboratorier hafva således icke allenast ett teoretiskt intresse, utan
hafva äfven såsom direkt mål att utveckla de svenska läkarne, så att
de uti praktiskt hänseende må stå i jemnhöjd med sina yrkesbröder
i utlandet. Detta har varit en nödvändig följd af hela den nutida
fysiologiens och den nutida medicinens utveckling; och jag ser icke,
huru det skall vara någon möjlighet för oss här i Sverige att undgå
att följa med densamma, såvida nemligen vi vilja, att våra läkare fortfarande
skola stå i nivå med utlandets läkare. Deraf följer med nödvändighet:
om vi icke vilja försätta Lunds universitet i ett vida sämre
läge än de två systeranstalterna i Upsala och Stockholm, så måste
vi äfven åt Lunds universitet skaffa lärarekrafter, som tillbörligt kunna
upprätthålla den omtalade, vigtiga undervisningen. Ty det är fullkomligt
otänkbart, att professorn i fysiologi derstädes skall kunna åtaga

Lördagen den 21 April, f. m, 33 N:o 32.

sig ett sådant arbete som det att jemte professuren förestå dessa fy si o- Ang. anslag
logiska laborationer. Laboratorerna hafva nemligen att utöfva en fullt/ör anställande
lika stor lärareverksamhet som de extra ordinarie professorerna, och a{i^nfla^°[at''°r
derför äro de också i Upsala och Stockholm aflöuade med samma 2a ir2titutiälöuer,
som extra ordinarie professorer åtnjuta. Jag kan icke förstå, nen i Lund.
huru en professor i fysiologi vid Lunds universitet skulle kunua både (Forts.)
skota de uppgifter, som åligga laboratorerna i Upsala och Stockholm,
och sin egen lärareverksamhet samt dessutom egna sig åt det, som
för honom är en fullt ut lika vigtig uppgift som någonsin den pedagogiska,
nemligeu det rent vetenskapliga, sjelfständigt vetenskapliga
arbetet. Detta anser jag vara absolut omöjligt, och jag tager för gifven
att, i fall kammaren icke bifaller vare sig den kongl. propositionen
eller den hemställan, utskottet gjort under 5:te punkten, den nödvändiga
följden deraf blefve den, att uuiversitetet i Lund år efter årskulle
komma att begära ett sådant anslag. I annat fall är det alldeles
sjelfkärt, att Lunds universitet skall komma att i denna konkurrens
lida ett betänkligt afbräck.

Jag kan för öfrigt icke till fullo vara med om hvad en ärad
reservant yttrade om att man icke kunnat förutse, att anslag till eu
sådan laboratorsplats skulle komma att begäras, af hvad konsistorium
i Lund yttrade, då det till Kongl. Maj:t ingaf sin anhållan om den
fysiologiska institutionens inrättande. Denna institution har visserligen
till väsentligt ändamål att tillåta det vetenskapliga arbetets inom
fysiologien bedrifvande på ett framgångsrikt sätt; men den har jemväl
såsom ett lika väsentligt ändamål att arbeta för att Lunds universitet
i fråga om undervisningen i fysiologi må kunna framgångsrikt
täfla med de medicinska läroanstalterna i Upsala och Stockholm, något som
Lunds universitet aldrig kunnat göra, innan denna institution inrättades.
Denna institutions uppgift är sålunda lika mycket rent pedagogisk
som rent vetenskaplig; och då nu laboratorstjenster redan fuunos
inrättade både i Upsala och Stockholm, så var det naturligtvis
gifvet, att man jemväl från Lund, sedan man der erhållit institutionen,
skulle komma fram med eu anhållan som den föreliggande.

Lunds konsistorium har begärt 4,000 kronors årlig lön till en
laborator i detta ämne. Och Kongl. Maj:t har framlagt förslag om
beviljande af detta belopp. Utskottet har emellertid ansett, att detta
ärliga anslag borde utgå med endast 3,000 kronor. Jag befarar dock,
att det skall blifva rätt svårt att med de dryga arbetsåligganden och
med de höga kompeteusvilkor, som höra till platsen, till densamma
erhålla lämpliga tjensteman; och jag delar i det hänseendet den siste
ärade talarens mening. Men då utsigt icke förefinnes för att få ändring
härutinnan, så ber jag endast att fä yrka bifall till utskottets
hemställan.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Gill järn:

Då den anmärkning, som af den ärade reservanten blifvit gjord i

Andra Kammarens Prot. 1894. N:o 112. 3

N:o 32. 34 Lördagen den 21 April, f. m.

Ang. anslag denna punkt, innebär ett slags ogillande af det sätt, hvarpå vederför
anställande börande myndigheter och väl äfven Kongl. Maj:t går till väga, då
n{-iTfysiologi '''' anslag begäras till nya byggnader, sä skall jag be att få anföra

ska institutio- några 01''(1. ... . . . ,

nen i Lund. Om jag undantager de fall, da en nybyggnad ar åt behotvet pa(Forts.
) kallad helt enkelt till följd deraf, att den gamla byggnaden är af ålder
förfallen, så torde väl i de allra flesta fall behof vet af eu ny byggnad
vara framkalladt af vetenskapens stigande kraf; och af alldeles
samma anledning är det, som en ökning af lärarekrafter behöfves.

Det är alldeles icke något omedelbart sammanhang mellan begäran
om anslag till en ny byggnad och frågan om anslag till en ny lärare,
men båda dessa saker äro nödvändiga följder af vetenskapens utveckling.
Detta lärer väl speciel i den nu föreliggande frågan lätt kunna
uppvisas.

Det fans eu laborator i fysiologi vid Upsala universitet långt
innan någonsin det var tal om nybyggnad för den fysiologiska institutionen
derstädes; och det har under många år funnits en laborator
vid det karolinska institutet, der någon nybyggnad för denna institution
icke har ifrågakommit.

Det har redan erinrats — och jag vill förena mig med dem som
påstå det — att behofvet af en lärare och hans åligganden icke stå
i något direkt förhållande till lärjungeantalet. Om jag antager, att
en lärare i ett allmänt läroverk kan läsa med 30 lärjungar samtidigt,
så följer deraf alls icke, att han icke har full tjenstgöring äfven med
20. Skilnaden är blott och bart den, att han kan meddela de 20 en
intensivare undervisning, än det är möjligt med de 30.

För öfrigt är läijungeantalet inom den medicinska fakulteten i
Lund icke litet. Jag'' hörde ej säkert, hvilken siffra en föregående
talare uppgaf. Men sjelf har jag sett efter i studentkatalogerna för
innevarande termin, och så vidt jag minnes rätt, var antalet medicine
studerande i Lund 103 och i Upsala 145. Skilnaden mellan våra
uppgifter kan i hvarje fall endast vara högst obetydlig.

Reservanten sade, att han vid en följande punkt hade en liknande
erinran att göra. För att icke onödigtvis behöfva upptaga kammarens
tid, skall jag redan nu ingå på denna fråga. Det gäller naturligtvis
den ifrågasatta laboratorsbefattningen i bakteriologi vid karolinska
institutet. I det fallet grundar sig nybyggnaden på en framställning
från Kongl. Maj:t till 1892 års Riksdag, hvilken framställning af mig
föreslagits. Det står der visserligen icke uttryckligt taladt om att
uppförande af särskild byggnad för det bakteriologiska laboratoriet
skulle medföra behofvet af särskild lärare. Men hela framställningen
från Kongl. Maj:t till Riksdagen går ju ut på att visa, att det här är
en ny gren af den medicinska vetenskapen, som med all magt trängei
sig fram och ovilkorligen kräfver att blifva tillgodosedd. Och det
inses väl då teinligen lätt, att ett dylikt ämne kräfver en specielt utbildad
lärare, som deri meddelar undervisning. Jag kan derför icke

Lördagen den 21 April, f. m. 35

medgifva, att Riksdagen på något sätt blifvit hållen i okunnighet om
en väsentlig omständighet, som bort för Riksdagen tillkännagifvas, när
Kong!. Maj:t hemstälde om det ifrågavarande anslaget.

Det är deremot i den förevarande frågan en annan sida af saken,
som synes mig vara mycket mera anmärkningsvärd. Det är statsutskottets
benägenhet att på hvarje anslag — och sådana finnas i mängd
på åttonde hufvudtiteln — söka göra nedprutningar. När Kong!
Magt söker finna en viss princip, åstadkomma en viss likhet i aflöning
mellan likstälda tjensteman, sa vållas ofta rubbning genom statsutskottets
och derefter Riksdagens beslut. Så är förhållandet i den föreliggande
punkten. I Upsala åtnjöt laboratorn i fysiologi ursprungligen,
eller åtminstone sedan lång tid tillbaka, 3,000 kr. i lön. Vid
1885 års riksdag höjdes detta belopp af Ri^dagen till 4,500 kr. Vid
karolinska institutet utgjorde laboratorns aflöning först 3,000 kr.
Riksdagen höjde detta belopp så sent som 1892 till 4,500 kr. Nu
kommer konsistorium i Lund och begär 4,000 kr. åt eu laborator i
fysiologi, som der är fullt behöflig, efter hvad redan påvisats. Kongl.
Maj:t har naturligtvis icke haft den minsta anledning att sätta ned
det begärda beloppet. Det står visserligen i statsrådsprotokollet anfördt,
att som lärjungeantalet i Lund är mindre, så anser Kongl.
Maj:t, att man kan stanna vid 4,000, och detta särskild! derför, att
konsistorium icke begärt mer. Men finnes det något skäl, mine herrar,
att ytterligare sätta ned detta belopp? Skola vi icke med nödvändighet
hafva att vänta, att Kongl. Maj:t först och Riksdagen sedan hafva
att vänta ny framställning från Lund om att laboratorn i fysiologi
der måtte få samma aflöning som laboratorn vid de två andra medicinska
fakulteterna?

Jag skall, medan jag har ordet, be att på samma gång få yttra
mig äfven om aflöningen för laboratorn i bakteriologi vid karolinska
institutet. I det statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokollet
är anförd t, att man ansett sig vid bestämmandet af aflöningeu för
denne lärare böra följa samma norm, som är följd för laboratorn i
patologisk anatomi, hvilken uppbär en lön af 3,000 kr. Den nu
föreslagna laboratorn i bakteriologi har en alldeles likartad ställning
med laboratorn i patologisk anatomi. År det någon skilnad, så är
det till alldeles bestämd förmån för större aflöning åt laboratorn i
bakteriologi. Laboratorn i patologisk anatomi arbetar inom ett område,
der lian har stöd af eu ordinarie och en extra ordinarie professor
i ämnet. Denne laborator i bakteriologi måste deremot vara eu
specialist, som får stå temligen ensam, och som måste vara beredd
på att meddela undervisning icke blott åt unga blifvande läkare, utan
äfven åt medicine licentiater, ja, t. o. m. handleda äldre läkare vid
bakteriologiska undersökningar. Finnes det då något skäl, mine
herrar, att, när laboratorn i patologisk anatomi får en lön af 3,000
kronor, denne laborator i bakteriologi skulle erhålla endast 2,000
kronor?

N:0 32.

Ang. anslag
för anställande
af en laborator
vid fysiologiska
institutionen
i Lund.
(Forts.)

N:0 32. 36

Lördagen den 21 April, f. m.

Ang. anslag Jag vet visserligen, att utskottet sagt, att denne laborator bör

för anställande kUUDa fä ytterligare 1,000 kr. genom ett docentstipendium. Vid det
“lid {“sioloT karolinska" institutet finnas blott två docentstipendier. Båda äro.
illa institJio- enligt af Kongl. Maj:t och Riksdagen fattadt beslut, rörliga. Utskottet
nen i Lund. vill sålunda antingen taga bort ett docentstipendium vid det karoliu(Forts.
) ska institutet, emedan det måste användas åt laboratorn i bakteriologi,

eller åtminstone på denna omväg förvandla ett rörligt docentstipendium
till ett fast. — Jag bar ansett mig böra för kammaren påpeka
detta förhållande.

Herr Jonsson i Hof: Lämpligast torde vara, att vi för när varande

sysselsätta oss med den 5:te punkten och icke börja att gifva
oss in på hela hufvudtiteln för öfrigt. Med afseende på de anmärkningar,
som af statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
blifvit gjorda mot statsutskottets hemställan i denna punkt, skall jag
be att få yttra några ord.

Herr statsrådet säger, att utskottet icke synes handla konseqvent,
då det satt ned det ifrågavarande lönebeloppet, och han åberopar
som skäl derför, att, om eu lärare har 30 eller 20 lärjungar i en
klass, undervisningstiden derför icke kommer att blifva olika, utan
det utmynnar deri, att undervisningen blir bättre, om han har ett
fåtal att undervisa. Det må så vara, att detta blir förhållandet i eu
klass, men jag tviflar på, att förhållandet blir detsamma här, utan
här kan laboratorn, när han har ett mindre antal elever, i stället begagna
den öfriga tiden till något annat för sin egen räkning. Icke
skall lian behöfva sitta lika lång tid vid institutionen, om han har 10
eller 50 lärjungar, det tycker jag är alldeles påtagligt, och när nu
antalet medicine studerande vid Lunds universitet är ungefär 50 proc.
mindre än vid Upsala, så tycker jag, att det är mera konseqvent, att
man sätter aflöuingen i paritet med antalet lärjungar, än att man gör
beloppet lika vid de båda universiteten. Och jernför man återigen
Lunds universitet med karolinska institutet, så är antalet elever på det
sistnämnda stället ofantligt mycket större, under det den ifrågavarande
laboratorns aflöning det oaktadt icke uppgår till mer än 4,500 kronor.

Är således meningen den, att icke det af utskottet föreslagna
beloppet skall anses tillräckligt, utan Riksdagen snart har att motse
en framställning om höjning af anslaget, så må jag bekänna, att min
position är den, att jag hellre förenar mig med dem, som rösta för
af slag, än beviljar anslaget under den förutsättning, att vi i röda
rappet få en proposition om höjning af beloppet. År således herr
statsrådet och chefens för ecklesiastikdepartementet mening den, att
han icke kommer att nöja sig med detta belopp, utan ämnar, som
jag sade, i rappet inkomma med ny proposition, så skulle jag vara
böjd att förena mig med reservanten, som yrkat afslag å den föreliggande
punkten.

Jag skall under sådana förhållanden icke göra något yrkande.

Lördagen den 21 April, f. m.

37 N:0 32.

Härmed var öfverläggningen i detta ämne slutad. Enligt de
gjorda yrkandena gaf herr talmannen propositioner dels på bifall till
utskottets hemställan och dels på afslag å såväl nämnda hemställan
som Kong!. Maj:ts framställning i ämnet; och fann herr talmannen
den förra propositionen vara med öfvervägande ja besvarad. Votering
blef emellertid begärd och företogs enligt följande nu uppsatta och af
kammaren godkända voteringsproposition:

Den, som bifaller statsutskottets hemställan i 5:te punkten af utlåtandet
n:o 9, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren afslagit såväl utskottets berörda hemställan
som Kongl. Maj:ts framställning i ämnet.

Omröstningen visade 123 ja mot 84 nej; och hade kammaren sålunda
bifallit utskottets hemställan.

Punkten 6. Ang andag

m ... . till universitets Kongl.

Maj:t hade föreslagit, att dels till umversitetsseniiiiarier seminarier.
inom den humanistiska sektionen på ordinarie stat måtte beviljas vid
universitetet i Upsala 7,700 kronor och vid universitetet i Lund 7,100
kronor, med rätt för Kongl. Maj:t att i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med i statsrådsprotokollet för ecklesiastikärenden den 13 januari 1894
angifna grunder bestämma fördelningen af dessa anslag, samt dels likaledes
på ordinarie stat måtte anvisas till det matematiska seminariet
vid universitetet i Upsala 1,500 kronor och till samma seminarium
vid universitet i Lund 1,500 kronor.

Utskottet hemstälde,

»att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det sätt bifallas,
att dels till seminarier för klassiska, nordiska, romanska och
germanska språk, historia, statskunskap, filosofi, estetik och litteraturhistoria
samt semitiska och slaviska språk vid universitetet i Upsala
på ordinarie stat beviljas 5,000 kronor, deraf till inköp af böcker och
annan undervisningsmateriel samt tillfälliga utgifter 3,100 kronor och
till arfvoden 1,900 kronor, samt till seminarier för samma ämnen med
undantag af slaviska språk vid universitetet i Lund 4,500 kronor,
deraf till inköp af böcker och annan undervisningsmateriel samt tillfälliga
utgifter 2,750 kronor och till arfvoden 1,750 kronor, med rätt
for Kongl. Maj:t att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af utskottet
angifna grunder bestämma dessa anslags fördelning emellan de

N:o 32. 38

Lördagen den 21 April, f. m.

Ang. anslag
tilluniversitets
seminarier.
(Forts.)

olika seminarierna; dels ock likaledes på ordinarie stat anvisas till det
''matematiska seminariet vid universitetet i Upsala 1,500 kronor och
till dylikt seminarium vid universitetet i Lund 1,500 kronor.»

Häremot hade i en vid punkten fogad reservation herrar ron
Frusen, Holm och Nilsson i Skärhus yrkat, att utskottets hemställan
måtte erhålla följande lydelse:

»att Kong!. Majrts förevarande framställning må på det sätt bifallas,
att dels till seminarier för klassiska, nordiska, romanska och germanska
språk, historia, statskunskap, filosofi samt estetik och litteraturhistoria
vid universitetet i Upsala på ordinarie stat beviljas 4,750
kronor, deraf till inköp af böcker och annan undervisningsmateriel samt
tillfälliga utgifter 2,850 kronor och till arfvoden 1,900 kronor, samt
till seminarier för samma ämnen vid universitetet i Lund 4,400 kronor,
deraf till inköp af böcker och annan undervisningsmateriel samt
tillfälliga utgifter 2,650 kronor och till arfvoden 1,750 kronor, med
rätt för Kongl. Maj:t att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af
utskottet angifna grunder bestämma dessa anslags fördelning emellan
de olika seminarierna; dels ock likaledes på ordinarie stat anvisas till
det matematiska seminariet vid universitetet i Upsala 1,500 kronor och
till dylikt seminarium vid universitetet i Lund 1,500 kronor.

Efter uppläsandet åt utskottets hemställan anförde:

Herr von Friesen: Äfveu beträffande denna punkt har jag reserverat
mig mot utskottets förslag samt hemstält om en, ehuru visserligen
endast ringa, förändring af hvad utskottet föreslagit. Jag ber
att få angifva skälen till min reservation.

Såsom herrarne finna af reservationen, består den af mig föreslagna
förändringen deri, att jag anser, att för närvarande icke något
anslag bör beviljas till seminarier för semitiska och slaviska språk vid
universitetet i LTpsala samt icke heller något anslag till seminariet för
semitiska språk vid Lunds universitet — i Lund är nemligen icke
föreslaget något seminarium för slaviska språk —. Hetta mitt yrkande
har sin grund hufvudsakligen deri, att jag anser, att de, om jag så
får uttrycka mig, småseminarier, som af Kongl. Maj:t föreslagits, äro
jemförelsevis mindre vigtiga samt att de derför icke nu behöfde uppföras
på ordinarie stat. Såsom herrarne behagade finna af den kongl.
propositionen, har icke heller från de akademiska konsistoriernas sida
någon framställning inkommit till Kongl. Maj:t angående de åt mig
nyss nämnda seminarierna. Jag har sålunda för min del ansett, att
man för närvarande kunde nöja sig med anslag till de seminarier, om
hvilka framställning ingått från nämnda konsistorier, samt att man
tills vidare kunde spara med de fyra öfriga mindre semiuarierna. Jag
skulle emellertid hellre vilja gå in på Kongl. Maj:ts proposition oförändrad
än på hvad statsutskottet nu föreslagit. Utskottet har nem -

Lördagen den 21 April, f. m.

39 N o 32.

ligen strukit två seminarier, nemligen de i sanskrit och egyptologi, i
sanskrit vid de begge universiteten och i egyptologi vid Upsala universitet.
Hvad seminarierna i sanskrit beträffar, har emellertid åtminstone
det i Upsala, enligt hvad jag erfarit, haft en ganska lifaktig
verksamhet hittills och förtjenar derför väl att understödjas. Men
detta är deremot icke förhållandet hvad beträffar semitiska språk, ty
enligt föreläsniugskatalog och årsredogörelser från Upsala universitet,
som jag haft tillfälle att se, har icke hittills något seminarium för semitiska
språk der förekommit. Det synes mig derför något underligt,
att utskottet i sin motivering såsom skäl för afstyrkande af anslagen
till seminarier för sanskrit och egyptologi anför: »att antalet
studerande i de båda ämnena sanskrit och jemförande språkforskning
samt egyptologi måste vara ganska obetydligt»; det är faktiskt, att
semiuariet i sanskrit, i Upsala åtminstone, besökes af rätt många lärjungar;
deremot hafva enligt tillgängliga redogörelser hittills der icke
förekommit några seminariekurser för semitiska språk. Utskottet synes
mig sålunda i detta fall hafva gjort sig skyldigt till en stor oegentlighet.

Jag tror alltså, att man kommer på en mycket klarare ståndpunkt,
om man inskränker sig till att bevilja anslag till de seminarier, om
hvilka framställningar blifvit af universitetskonsistorierna gjorda hos
Kongl. Maj:t, och så skulle det blifva, om min reservation autoges.
Visserligen har icke heller beträffande seminarier för statskunskap
samt estetik och litteraturhistoria någon framställning inkommit från
Upsala, utan endast från Lunds universitet; men det synes mig i alla
fall rigtigast, att, om man beslutar sig för att upprätta dessa seminarier
i Lund, man också beviljar medel till samma seminarier i Upsala.

Jag anser sålunda, att jag står på eu klar och hållbar ståndpunkt,
då jag nu yrkar bifall till min vid denna punkt afgifna reservation, i
hvilken två af denna kammares ledamöter af utskottet instämt.

Ang. anslag
till universitetsseminarier.

(Forts.)

Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Gilljam:
Kammaren må icke blifva orolig, derför att jag nu åter nödgas uppträda,
ty jag skall äfven här såsom förut söka att fatta mig så kort
som möjligt, och det synes mig icke heller behöfligt att så synnerligen
länge upptaga kammarens tid i denna fråga, då skilnaden emellan utskottets
och reservanternas förslag i sjelfva verket är ganska obetydlig.

Då Kongl. Magt gjorde denna hemställan, afsåg han dermed att
för Riksdagen framlägga ett fullständigt förslag till ordnande af seminariiangelägenheterna
för de begge universiteten. Der seminariiverksamheten
länge varit i gång, ville Kongl. Maj:t understödja den, och
der den icke förut förekommit, ville Kongl. Maj:t åstadkomma eu dylikverksamhet,
såsom utgörande en integrerande del af universitetsundervisningen,
såsom statsutskottet äfven till fullo erkänt. Nu har utskottet
tagit bort två af de seminarieanslag, som Kongl. Maj:t föreslagit,
och från min ståndpunkt kan jag endast beklaga detta. Reser -

N o 32. 40

Lördagen den 21 April, f. m.

Ang. anslag
till universitets
seminarier.
l Forte.)

vanten, herr von Friesen, har också sjelf nämnt, att det ena af dessa
seminarier utöfvat en mycket lifaktig verksamhet. Detta är alldelesrigtigt,
tv 7 å 9 studerande hafva årligen deltagit i detta seminariets
öfningar under de senaste åren. Men det är ju icke lönt att tala
om denna sak såsom frågan nu ligger. Jag tycker i alla fall å andra
sidan, att reservanterna nu skulle kunna låta utskottets förslag passera
oanmärkt, ty det är alltid ändå något fördelaktigare för universiteten,
än reservanternas.

Dessas förslag skiljer sig från utskottets beträffande beloppet endast
med 250 kronor för Upsala universitet och 100 kronor för Lunds.
Jag vill derför hemställa till kammaren, att den måtte bifalla utskottets
förslag oförändradt. Utskottet har verkligen ändock varit tillräckligt
sparsamt beträffande detta anslag. De fyra först angifna seminarierna
i språk vid Upsala universitet hafva under en lång följd
af år, jag tror 17 år, haft tillsammans 3,000 kronor per år på extra
stat. Detta belopp skulle nu för Upsala universitet ökas med 2,000
kronor, och detta sistnämnda belopp skulle delas på 6 nya seminarier,
med den effekt att de gamla seminarierna antagligen komma att fa
vidkännas afdrag å det anslag, som förut tillkommit dem. Ungefär
likartad! blir förhållandet vid Lunds universitet.

Jag vill nu emellertid särskild! anhålla att från statsutskottets
sida få någon upplysning, huruvida det är statsutskottets mening, att
Riksdagen bör bifalla Kongl. Maj:ts framställning i följande afseende:
Kongl. Maj:t har nemligen begärt att af anslaget till seminariearfvoden
under de två första åren skulle till de nytillkomna seminarierna få beviljas
vissa belopp, för att så fort som möjligt måtte åt dem kunna
anskaffas böcker och annan undervisningsmateriel, samt att under ett
följande år skulle få användas hvad som under ett föregående år reserverats
af anslaget för hvarje seminarium, äfvensom att Kongl. Maj:t
skulle efter sig företeende omständigheter ega vidtaga någon jemkning
beträffande fördelningen af anslaget. Af hvad statsutskottet yttrar på
sid. 25 åt betänkandet, der det heter, att »dispositionen af detta anslag
synes böra ske i den ordning, som i statsrådsprotokollet föreslagits»
och af hvad som yttras i utskottets kläm, der det endast
talas om: »rätt för Kongl. Maj:t att i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de af utskottet angifna grunder bestämma dessa anslags fördelning
emellan de olika seminarierna», framgår emellertid icke fullt
tydligt, huruvida dessa begärda rättigheter medgifvas. Jag skulle önska
en upplysning derom, på det att icke vid användande af detta anslag
några förvecklingar måtte kunna uppstå.

Herr Boethius. Då ingen reservation afgifvits till förmån för
Kongl. Maj:ts proposition och således emot den af utskottet gjorda
nedprutningen, kan det måhända nu synas onödigt att uppträda mot utskottets
förslag. Men jag kan i alla fall icke tiga stilla vid denna
fråga, som har så stort intresse för det universitet, som jag tillhör.

Lördagen den 21 April, f. m. 41

Jag har med glädje funnit, att statsutskottet erkäut seminarieinstitutionens
stora betydelse samt att det äfven i någon man vill komma
densamma till hjelp. Men jag kan dock icke annat än beklaga,
att utskottet ansett sig böra föreslå en afprutning på Kongl. Maj:ts
verkligen mycket hofsamma begäran. Eu lycka i olyckan är visserligen,
att den förnämsta afprutuingen rörer posten arfvoden, ty äfven
jag har den uppfattningen, att undervisningen vid seminarierna i allmänhet
bör kunna skötas utan särskilda arfvoden derför. De ledas
nemligen enligt regeln af de professorer, som examinera i filosofie licentiatexamen,
med biträde af docenter, som innehafva fasta docentstipendier,
och då behöfvas inga arfvoden, ty dessa personer kunna — såsom
utskottet framhållit — få ersättning för sitt seminariearbete genom
nedsatt föreläsningsskyldighet. Men det finnes dock ämnen med så
ringa föreläsniugskrafter, att professorn måste föreläsa alla timmarne —
ty hvilken vigt man än fäster vid seminarieinstitutionen, måste dock
föreläsningar i de olika ämnena äfven förekomma — och har då pro
fessorn att svara för alla föreläsningarna, så kan han icke derjemte
hinna med att sköta seminariet. Dessutom finnes det icke, hvad docenterna
med de fasta docentstipeudierna angår, eu sådan docent för
hvarje ämne, utan en docent för en hel ämnesgrupp, och derigenom
kan det ju hända, att ett seminarium icke kau få disponera någon
aflönad docent. I båda dessa fall måste man då gifva den, som sköter
seminariet, ett arfvode. Detta arfvode kan emellertid icke ställas
allt för lågt, ty det är en ganska ansträngande uppgift att sköta ett
seminarium. Om nu nödvändigt någon afprutniug skulle ske beträffande
det af Kongl. Maj:t begärda anslaget, så borde den visserligen
ske på dessa arfvoden, men så stor borde afprutningen likväl icke
vara, som utskottet här föreslagit. Enligt statsutskottets förslag komme
nemligen att till dessa arfvoden utgå endast 1,900 kr. för år till
Upsala universitet, och denna summa skulle då delas på 10 seminarier,
och af dessa 10 seminarier kan det mycket väl hända, att en
ganska stor del komme att behöfva anslag till arfvoden.

Hvad deremot angår den andra posten, nemligen anslaget till
undervisningsmateriel, är nedprutningen visserligen icke så stor som
beträffande den förra posten. Kongl. Maj:t har begärt 3,850 kr. till
undervisningsmateriel, men utskottet tillstyrker 3,100 kr. för Upsala
universitet. Nu är att märka, att utskottet indragit två seminarier,
och dä skulle man kunnat tro, att nedprutningen varit en följd deraf.
Men till dessa två seminarier hade Kongl. Maj:t endast begärt 300
kr., och tager man bort denna summa från förenämnda 3,850, skulle
det återstå 3,550, hvartill nedprutningen i så fall bort uppgå.

Nu är den emellertid 3,100 kronor. Således drabbar afprutningen
äfven anslaget till inköp af böcker och andra undervisningsmaterialier.
Hvad särskildt bokinköpen beträffar, så är det ett lifsvilkor
för seminarierna att det finnes ett handbibliotek, som när som helst
kan fä begagnas af seminariemedlemmarne. Det mest beklagliga i

N:0 32.

Ang. anslag
till univcrsitetsseminarier.

(Forts.)

N:o 32. 42

Lördagen den 21 April, f. m.

Ang. anslag hela saken är enligt mitt förmenande, att afprutningen kommer att
till universitets- ,]rahba äfven sistnämnda anslag, och jag fruktar för att den omstänsamnaner.
c]j^])e^etl sbaU verka förlamande på denna så vigtiga och lifskraftiga
'' or 8‘ seminarieinstitution.

Hvad slutligen beträffar indragningen af anslaget till hvad herr
von Friesen kallade »småseminarierna», kan jag väl förstå, att man
tycker, att när Riksdagen anslagit medel till inrättandet af en professur
i ett sådant ämne som egyptologi, så kunde det vara nog. Men
just för ett dylikt ämne behöfs det ett seminarium, ty de, som egna
sig deråt, drifva just högre vetenskapliga studier. Ja, då kan ju professorn
sköta detta seminarium, kan man säga. Ja, det är nog sant,
men det behöfves också böcker, och just i detta ämne äro sådana
mycket dyra. Och då för detta ändamål begäres ett så ringa anslag som
150 kronor, synes det mig, att Riksdagen kunnat bevilja detsamma.

Hvad åter angår den föreslagna indragningen af seminariet i sanskrit
och jemförande indoeuropeisk språkforskning, så förefaller den mig
så besynnerlig, att jag knappt kan tro annat, än att utskottet här vid
lag gjort sig skyldigt till ett förbiseende. Något seminarium i egyptologi
existerar icke, och vid sådant förhållande kunde man tänka
sig, att utskottet ansett onödigt att anslå medel till ett seminarium,
som icke finnes till. Men detta seminarium i sanskrit existerar och
har redan utvecklat en stor lifaktighet, och hvad sjelfva ämnet beträffar,
är det af eu ofantligt stor vigt, tv på den jemförande indoeuropeiska
språkforskningen grunda sig de djupare vetenskapliga studierna
i alla de språk, hvari våra universitet meddela undervisning,
med undantag af den semitiska gruppen. Utskottet har dock
afstyrkt det begärda anslaget till seminariet i sanskrit, oaktadt ämnet
är så vigtigt, och oaktadt seminariet redan existerar. År det således
meningen att strypa denna lifaktiga institution? Jag tror dock icke,
att Riksdagen vid närmare eftersinnande skall vilja vara med om eu
sådan åtgärd, utan är öfvertygad att, om frågan återkommer, medel
till detta seminarium nog skola af Riksdagen beviljas. Och jag har
ansett såsom min pligt att fästa uppmärksamheten på att denna fråga
måste återkomma.

Då nu emellertid Första Kammaren redan bifallit utskottets hemställan
i denna punkt, torde det icke tjena till någonting att här göra
yrkande om bifall till Kongl. Maj:ts proposition, och jag skall icke
heller tillåta mig att framställa något sådant. Jag har endast ansett
mig skyldig att till kammarens protokoll påpeka de omständigheter,
jag nu berört.

Herr Waldenström: .lag har icke begärt ordet för att göra

något yrkande med afseende på den rent af ekonomiska sidan af den
här föredragna saken. Den skiljaktighet, som existerar mellan utskottets
hemställan och herr von Friesens reservation, är enligt mitt förmenande
så ringa, att man knappast torde böra spilla några ord på

Lördagen den 21 April, f. m.

48 N:0 32.

densamma. Jag undrar till och med, om icke den af herr von Friesen
föreslagna afprutningen kan göra större skada än nytta.

Men jag begärde ordet med anledning af det stycke på sid. 24 i
utskottets utlåtande, deri utskottet omnämner den skrifvelse, som Riksdagen
den 7 juli J887 aflat till Kongl. Maj:t med anhållan, att Kongl.
Maj:t täcktes låta undersöka och utreda, huruvida icke, med särskild
hänsyn till önskvärdheten af studiernas begränsning inom nödigt mått,
åtskilliga ändringar och tillägg i gällande bestämmelser med afseende
på undervisnings-, examens- och studie väsendet kunde vara behöfliga för
Upsala och Lunds universitet samt för karolinska mediko-kirurgiska
institutet i Stockholm.

Det torde knappast på senare tider hafva afgått en vigtigare skrifvelse
till Kongl. Maj:t än denna, och det hade varit godt, om den hos
Kongl. Maj:t rönt mer tillmötesgående, än som verkligen kommit densamma
till del. I denna skrifvelse framhöll Riksdagen bland annat,
att det synts Riksdagen, att anledningar till tvifvelsmål förefunoes,
huruvida icke den tid, som af de studerande tillbragtes vid nu nämnda
högskolor, vore längre, än som den akademiska utbildningen för deras
blifvande verksamhet lämpligen borde kräfva. Det lider för visso intet
tvifvel att så är; man behof ver derför icke säga, att »anledning till tvifvelsmål»
förefinnes; ty det är alldeles säkert, att den studerande ungdomen
hos oss måste ligga bort alldeles för lång tid vid universiteten.
De examina, som för inträde på somliga banor erfordras, kräfva
så långvariga studier, atf de studerande hinna blifva omkring 30 år,
innan de lemna universitetet. Jag kan icke finna något rimligt skäl,
hvarför universitetsstudierna i vårt land skola vara så mycket längre
än i andra länder. Alltjemt hör man ock af de studerande, hurusom
professorerna allt mer och mer skärpa sina fordringar. I synnerhet
är detta förhållandet med ny tillträdande professorer; ty det är ingalunda
ovanligt, att dessa öka fordringarna med en fjerdedel eller hälften
utöfver hvad de förut varit, Detta vållar, att, om studietiden
vid universitetet icke skall blifva allt för lång, de studerande — i synnerhet
de mindre bemedlade, måste anstränga sina krafter till det yttersta,
så att den ene efter den andre slutligen dukar under till följd af
öfveransträngning.

Om det nu förhölle sig så, att dessa skärpta fordringar hade till
följd, att de studerande blefve för sina blifvande kall bättre utbildade,
så vore det ju icke så mycket att säga om saken; men så vidt jag
varit i tillfälle att taga reda på förhållandena, så försummas vid våra
universitet allt för mycket den gyllene regel, som redan af professor
E. G. Geijer uttalades, då han sade, att hjertat i all undervisning är
att veta att väl skilja mellan hufvudsak och bisak. När man något
närmare tränger in i förhållandena vid våra universitet, skall man finna,
huru otroligt mycken tid och kraft, som spilles bort på bisaker,
Indika för de studerandes intellektuella utbildning icke hafva den ringaste
betydelse, icke heller för deras praktiska verksamhet äro till

Ang. anslag
till univ er sitets
seminarier.
(Forts.)

N o 32. 44

Lördagen den 21 April, f. m.

Ang. anslag någon nytta, utan blott upptaga deras tid och föröka deras universitet
uniremtets- tetsSkulder för att sedermera så fort som möjligt glömmas.

■Scwwifiricr. ^ ~ ®

F '' Det vore derför godt, om Kongl. Maj:t ville med anledning af den
^ '' Riksdagens skrifvelse, jag nu omnämnt, taga i öfvervägande, huruvida

icke, såsom i skrifvelsen framhålles, studietiden vid våra universitet
kunde förkortas på samma gång som kunskapen främjades. Jag har
sjelf varit student vid Upsala universitet och der både begagnat föreläsningar
i mina ämnen och åhört sådana, som icke berört mina egna
studier, och jag har ofta förundrat mig öfver, huru otroligt opraktiska
dessa föreläsningar kunnat vara. I många fall kan man verkligen
säga, att det endast är en tidsspillau för de studerande att gå på
föreläsningarna. Naturligtvis förekomma många utmärkta undantag
— det säger sig sjelft ■—- men i många fall är det så som jag sagt,
likaväl nu som på den tid då jag var student.

Vidare vore det önskligt, om Kongl. Maj:t ville taga i betraktande,
huruvida icke öfriga delar af 1887 år skrifvelse kunde förtjena
några praktiska åtgärder från Kongl. Maj:ts sida. Jag vill icke göra
någon ytterligare erinran i detta hänseende, utan endast framhålla,
huru synnerligen önskvärd! det vore, att Kongl. Maj:t läte anställa eu
grundlig undersökning, huru det förehåller sig med de allt mer och
mer ökade fordringar, som ställas på den studerande ungdomen vid
våra universitet, och huruvida icke på lagstiftningens väg eller genom
någon förordning från Kongl. Maj:t eu dam kunde sättas för de enskilde
professorernas godtycke att, när helst dem behagar, öka sina fordringar
till ett mått, som icke motsvarar, hvad man skäligen kan begära
af den studerande ungdomen.

Det är blott detta jag velat uttala utan att göra något yrkande
beträffande den nu föredragna punkten.

Herr von Friesen: Jag begagnar tillfallet att instämma med den
föregående värde talaren i det principuttalande angående univeritetsstudierna
han gjorde. I likhet med honom tror jag nemligen, att det
kan vara på tiden att man börjar besinna, huruvida detta uppdrifvande
allt mer och mer i höjden af fordringarna på teoretiska kunskaper
verkligen icke är mera till skada än till nytta.

Jag begärde ordet egentligen med anledning af den fråga, herr
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet i sitt senaste yttrande
framstälde. Jag tror, att han fullkomligt rigtigt uppfattat utskottets
mening med de på slutet af sid. 25 i utlåtandet förekommande
orden: »dispositionen af detta anslag synes lämpligen böra ske i den
ordning, som i statsrådsprotokollet föreslagits», äfvensom med det i
klämmen gjorda uttalandet: »med rätt för Kongl. Maj:t att i hufvud
saklig öfverensstämmelse med de af utskottet angifna grunder bestämma
dessa anslags fördelning emellan de olika seminarierna». Dessa båda
uttalanden innehålla nemligen ett bifall till den framställning, Kongl.
Maj:t gjort, och som finnes refererad på 23:dje sidan i utskottets ut -

45 N:o 32.

Lördagen den 21 April, f. m.

låtande. Jag tror således, att det varit utskottets mening, att det skulle
vara kanslern medgifvet att, »på framställning af humanistiska sektionen,
under de två första åren ur anslaget till seminariearfvoden tilldela
de seminarier, som icke förut haft understöd af statsmedel, belopp
ej öfverstigande det årliga anslag, som blifvit hvarje särskild! seminarium
tilldeladt». Jag tror vidare att utskottets mening varit, att det skulle
vara vederbörande medgifvet att ett följande år använda de besparingar,
som under ett föregående år uppstått å något af berörda anslag.

Då jag har ordet, ber jag att, på samma gång jag erkänner att
skilnaden emellan reservanternas yrkande och utskottets förslag icke
är så särdeles stor, få påpeka, att det dock, enligt mitt förmenande,
ligger ett mått af rättvisa i reservationen, som saknas i utskottets betänkande;
och jag tror, att man bör hålla på det rättvisa, äfven om
det gäller en ganska ringa fråga som denna. Och ur denna synpunkt
kan jag icke underlåta att fortfarande vidhålla mitt gjorda yrkande.

Herr Boethius: Det är naturligtvis icke min mening att ingå i
en vidlyftig vederläggning och diskussion angående de allmänna satser,
som herr Waldenström uttalade. Men jag kan dock icke tillåta, att
fullkomligt vilseledande uppgifter lemnas angående det universitet, jag
tillhör, utan att jag emotsäger dem. Herr Waldenström talade om
föreläsningarna på sin tid, att de voro opraktiska, och så, förklarade
han, är det nu också. — Huru vet herr Waldenström det? Har herr
Waldenström varit och hört på föreläsningarna i alla ämnen vid Upsala
universitet? Jag skall be att få påpeka, att på den tid, då herr Waldenström
och äfven jag voro studenter, fans uti universitetsstatuterna
en föreskrift om, att föreläsningarna skulle vara vetenskapliga. Detta
hade till följd, att professorerna ansågo sig skyldiga att gå in i vetenskapliga
detaljer, Indika kanske gjorde deras föreläsningar understundom
opraktiska. Nu är det borttaget, och nu är det en allmän sträfvan,
åtminstone bland lärarne vid Upsala universitet, att ställa sina föreläsningar
sa, att de blifva öfversigtliga och föra in lärjungarne i den
allmänna ställningen inom vetenskapen och sålunda just göra dem praktiska;
och jag skulle kunna nämna mångfaldiga exempel på att detta
göres.

Vidare beklagade sig herr Waldenström öfver att studenterna prisgifvas
åt examinatorernas godtycke, emedan dessa kunna efter behag
öka kurserna; och herr Waldenström ansåg önskligt, om det godtycket
på något sätt kunde aflägnas. — Ja, nu är förhållandet just det, att
icke ett sådant godtycke existerar, om det också existerat förut. Ty
för närvarande äro vid universiteten antagna kurser, hvilka blifvit af
kanslersembetet granskade och stadfåstade; och dessa kurser få icke
godtyckligt af professorerna ändras. Således eger här eu kontrast rum,
och således är det fullkomligt falskt, när herr Waldenström säger, att
i detta hänseende råder godtycke. Det är blott detta jag velat upplysa
om.

Ang. anslag
till universitet
seminarier.
(Forts.)

N:o 32. 46

Lördagen den 21 April, f. m.

Ang. anslag
tilluniversitetsseminarier.

(Forts.)

Herr Jonsson i Hof: Jag anser mig böra något besvara de anmärkningar,
som framstälts mot utskottets förslag, på det att de icke
måtte blifva alldeles ovederlagda. Jag vill mot herr Boethius göra
den erinran, att så vidt jag förstår, har det akademiska konsistoriet
i Upsala icke begärt något anslag till det seminarium, som af utskottet
strukits. Kongl. Maj:t har visserligen tagit upp detta. Men när konsistoriet
icke sjelf ansett det nödigt att begära anslaget, tycker jag icke,
att herr Boethius skulle hafva anledning att klandra utskottet, för att
det följt just hans egen anvisning i det fallet.

Det kan ju sägas, att utskottet handlat godtyckligt, när det strukit
anslaget till seminariet i sanskrit och jemförande indoeuropeisk språkforskning
och i stället beviljat anslag till seminariet i semitiska
språk. Men anledningen, hvarför utskottet gjort det, är den, att
teologerna vid universitetet behöfva utbilda sig i hebreiska språket,
eftersom någon undervisning icke längre eger rum i elementarskolorna
i det ämnet, och detta har man ansett vara ett talande skäl för att
detta seminarium skulle finnas.

I afseende på slaviska språk var det eu annan anledning, som
gjorde att utskottet tog upp det. Det är ett språk, som talas af en
mycket stor och mägtig nation; och när vi hafva en professur i ämnet,
är det väl rigtigt, att man härvidlag möjliggör studiernas mera fruktbärande
bedrifvande genom att bevilja anslag till detta seminarium. —
När nu beloppets slutliga skilnad icke är mer än 350 kronor emellan
utskottets och reservanternas förslag, synes det mig icke vara mycket
att hålla på. Och för resten har utskottet för sitt förslag, både ur
rättvisans och ur praktisk synpunkt, anfört lika goda skäl som reservanterna
för sin mening. Jag hemställer derför, om icke kammaren
utan vidare skulle vilja bifalla utskottets förslag.

Herr Waldenström: Herr talman, mine herrar! Det kan vara
af betydelse, att den fråga kommit på tal, som jag tog mig dristigheten
att vidröra i mitt förra anförande, och det är icke utan ett visst
intresse för mig, att herr Boethius gifvit mig anledning att begära
ordet en gång till.

Herr Boethius säde, att jag lemuat fullkomligt vilseledande upplysningar.
Jag skall be att fa underrätta herr Boethius derom, att
jag vet, att de uppgifter, jag lemnat, äro fullkomligt sanna. Det händer
ofta, att lärare vid ett allmänt läroverk icke alls veta, huru ungdomen
har det der; och på samma sätt händer det ofta, att professorer vid
universitetet icke veta, huru det verkligen förhåller sig med saker och
ting, öfver hvilka de sofva, medan andra äro vakna.

Herr Boethius sade, att det var stor skilnad mellan föreläsningarna
på den tiden, då han och jag studerade vid universitetet, och
nu; och han frågade, om jag hört föreläsningar sedan den tiden. Jag
kan meddela, att jag begagnat tillfället ibland, när jag varit i Upsala,
.sedan jag sjelf lemnade universitet, att höra universitetsföreläsningar.

Lördagen den 21 April, f. m.

47 N:o 32.

I synnerhet under ett år, då jag hade tjenstledighet från min lektorsbefattning
för att i Upsala idka studier för egen del, hade jag rika
tillfällen dertill, och jag förvånade mig högeligen deröfver, att många
föreläsningar voro till den grad opraktiska, som de voro. Jag kunde
derför icke heller finna det underligt, att de voro så fåtaligt besökta,
som de voro. Jag vill dermed alldeles icke säga, att icke mycket
berömvärda undantag förekomma. Det, som professor Boethius sade,
har sin fullkomliga tillämpning på somliga professorer, medan det, som
jag sade, har fullkomligt lika tillämpning på andra professorer. Hans
och mitt yttrande i det fallet behöfva derför icke alls stå i strid med
hvarandra.

Han sade, att på den tiden fans i universitetsstatuterna ett stadgande,
att föreläsningarna skulle vara vetenskapliga, och följaktligen
blefvo de opraktiska. Jag kan upplysa herr Boethius derom, att de
föreläsningar, som jag betecknat såsom opraktiska, voro allt annat än
vetenskapliga. Det är just det bedröfliga med en del universitetsföreläsningar,
att de alls icke äro vetenskapliga. Jag kan säga, att de
mest vetenskapliga föreläsningar, som jag under min studenttid hörde
i Upsala, voro just de mest praktiska, och att de opraktiska föreläsningarne
voro lika litet vetenskapliga som praktiska. Det hör alldeles
icke vetenskapen till att göra saker krångliga och obegripliga, utan
tvärtom att göra dem tydliga och klara, så att studenterna kunna fatta
dem och få intresse för dem.

Han sade vidare, att det icke är så, som jag nämnde, att studenterna
äro prisgifna åt examinatorernas godtycke i afseende på examensfordringarna.
Jag skall rekommendera åt herr Boethius att taga reda
på, huru det inom de särskilda fakulteterna förhåller sig med den
saken. Ty ända in på sista tiden hafva af vissa professorer fordringarna
väsentligen ökats.

Hvad hafva nu dessa onaturliga fordringar haft till följd? Jo, icke
hafva de haft till följd, att gruudligheten af den studerande ungdomens
bildning tilltagit; men tvärtom hafva de alstrat af sig en hel del fusk,
som varit både i vetenskapligt och moraliskt afseende för samma ungdom
ganska bedröfligt. Herr Boethius har säkerligen lika väl som
jag reda på att i Upsala — för att nu tala om det universitet, som
han känner, och som jag något känner — att uti Upsala förekomma
så kallade katekeser för åtskilliga professorer, katekeser hopsatta af
kardinalfrågor, som dessa professorer bruka göra, hvilka katekeser af
docenter eller kollegiigifvare sammanfattats för att pluggas in i studenterna.
Jag kan ock nämna, att ännu i dag förekommer en katekes,
som jag särskilt har reda på, innehållande först ett antal frågor, som
professorn alltid kommer med, och sedan i andra delen eu anmärkning
af ungefär följande lydelse: »skulle mot förmodan professorn gå vidare,
så kommer lian med följande frågor» o. s. v. Om herr Boethius vill
kalla detta för vilseledande uppgifter, så händer det, att jag en dag
kan för honom förete den åsyftade katekesen.

Ang. anslag
tilluniversitetsseminarier.

(Forts.)

N:o 32. 48

Lördagen den 21 April, /. m.

Ang. anslag
tilluniversitetsseminarier.

(Forts.)

Ang. anslag
till en laborator
i bakteriologi
vid karolinska
medikokirurgiska
institutet.

Det är alldeles icke rigtigt, att kurserna äro så till omfånget bestämda,
som herr Boethius menar. I filosofiska fakulteten hafva —
det erkännes villigt — med anledning af 1887 års riksdagsskrivelse
vissa åtgärder vidtagits af Kongl. Maj:t för att omordna kandidat- och
licentiatexamina, hvarjemte äfven ändringar vidtagits beträffande den
teologisk-tilosofiska examen. Men detta är också alltsammans. I alla
fall qvarstår det dock som ett faktum, att trots det att våra studenter
anstränga sig af alla krafter för att komma igenom universitetet på
en rimlig tid, är studietiden vid universitetet hos oss mycket längre
än i andra länder, äfven längre än i Tyskland, der grundligheten säkerligen
icke är mindre värderad än i värt land.

För öfrigt skall jag, som sagdt, icke göra något yrkande, men jag
har velat säga detta geut emot herr Boethius.

Herr von Friesen: Herr talman! Det är sant, som min ärade
granne här nämnde, att såsom skäl för seminariet i semitiska språk
anfördes i utskottet af en framstående person, att genom detta semi
narium tillfälle till den första undervisningen i hebreiska skulle lemnas
åt prestkandidater. Men han bemöttes der, och jag tror, att det framlades
bevis för huru orimligt det är att tro, att detta seminarium verkligen
afser ett sådant mål. Detta seminarium afser icke alls den första
förberedande undervisningen, utan det afser just den högsta undervisningen
i semitiska språk. Man skulle kunna anse, att de, som deltaga
i dess seminariekurser, äro ganska lärda i sitt ämne, innan de börja
deltaga i desamma. Det är således icke alls det mål, som man tror
sig vinna med detta seminarium i semitiska språk, som verkligen vinnes.

I utskottet ansåg jag, att det vore orättvist, om anslag beviljades
till ett seminarium i semitiska språk, men icke till seminariet i sanskrit;
och jag vidhåller det fortfarande. Ty åtminstone i Upsala har seminariet
i sanskrit visat sig lifskraftigt och haft många lärjungar samt
har uppfylt alla de vilkor, som utskottet säger att ett seminarium bör
uppfylla för att fa ett anslag. Men något seminarium i semitiska språk
har åtminstone i Upsala icke funnits, så vidt tillgängliga handlingar
gifva vid handen; långt ifrån att det haft ett stort lärjungeantal, har
det, som sagdt, icke funnits alls. Jag hemställer då, om det är rättvist
att gifva anslag till seminarium i semitiska språk och stryka anslaget
till seminariet i sanskrit.

Sedan öfverläggningeu härmed förklarats slutad samt herr talmannen
till proposition upptagit de olika yrkandena, biföll kammaren
utskottets hemställan.

Punkten 7.

Kongl. Maj:t hade föreslagit, att för anställande vid karolinska
mediko-kirurgiska institutets patologisk-anatomiska institution af eu på

49 N:o 32.

Lördagen deu 21 April, f. m.

högst 4 år i sänder förordnad laborator i bakteriologi måtte beviljas
ett årligt anslag af 3,000 kronor.

Utskottet hemstälde:

att Kong], Maj:ts förevarande framställning måtte på det sätt bifallas,
att Riksdagen för anställande vid karolinska mediko-kirurgiska
institutets patologisk-anatomiska institution af en på högst 4 år i sänder
förordnad laborator i bakteriologi beviljade ett årligt anslag af 2,000
kronor.

Emot denna utskottets hemställan hade reservation anmälts af
herrar Persson i Mörarp, Andersson i Nöbbelöf och von Frusen.

I fråga härom anförde nu:

Herr von Friesen: Herr talman! Äfven i denna punkt har jag,
jemte två andra af utskottets ledamöter, reserverat mig. Anledningen
till denna reservation är väsentligen lika med anledningen till reservavationen
uti femte punkten rörande anslag för anställande af eu laborator
i fysiologi vid Lunds universitet.

Vid 1892 års riksdag gjorde Kongl. Maj:t en framställning om
ny- och tillbyggnad vid karolinska mediko-kirurgiska institutet i Stockholm.
Bakom denna framställning låg ett uttalande från lärarekollegiet
vid samma institut. Uti detta utlåtande framhölls bakteriologiens stora
betydelse och vigten deraf, att karolinska institutet, som det heter, »sättes
i tillfälle att meddela nödig undervisning i ämnet. En sådan undervisning
kunde för närvarande ej vid institutet lemnas. Den bakteriologiska forskningen
och undervisningen vore af den art, att de kräfde alldeles särskildt
för ändamålet inrättade lägenheter med nödig utrustning af instrument och
apparater. »Vid institutets patologiskt-anatomiska anstalt inrättades väl
för ett par år sedan», säger kollegiet, »ett litet bakteriologiskt laboratorium
i två för andra ändamål afsedda rum, men dessa lemnade ej
plats för mera än två, högst tre personer jemte läraren, och detta
endast med afbrott, då ett af rummen ofta måste tagas i anspråk för
andra kraf». Det är således utaf denna framställning tydligt, att de
två gamla laboratorierna lemnade rum för två eller tre lärjungar jemte
läraren. Kunde då Riksdagen tro annat, än att det redan fans en lärare
i bakteriologi? Nu kommer man och säger: byggnaden är färdig, och
nu vilja vi också ha eu lärare i byggnaden, .lag hemställer, huruvida
detta är att gå fullt rigtigt till väga gent emot Riksdagen? Jag kan
icke erkänna, att det på grund af den omständigheten, som herr statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet framhöll, och hvilken
hela framställningen från institutet äfven går ut på att ådagalägga,
eller att en ny vetenskapsgren tränger sig fram, också är sjelfkärt,
att en ny lärare i ämnet erfordras. Hvarför sade man icke, då framAndra
Kammarens Piot. 1894. N;o 32. 4

Ang. anslag
till en laborator
i bakteriologi
vid karolinska
medikokirurgiska
institutet.

(Forts.)

32. 0 :N 50 Lördagen den 21 April, f. ro.

Ang. anslag ställningen gjordes om anslag till ny- och tillbyggnad vid institutet,
till en laborator att (]et äfven erfordrades en ny lärare? Man gick till väga på ett mycket
vi^karolinska öppnare sätt t. ex. då det gälde den botaniska institutionen i Upsala.
medikokirurgi- Der nämndes uttryckligen, att en ny vaktmästare måste anställas, för
ska institutet, den händelse byggnaden blefve uppförd. Anslag för anställande af en
(Forts.) sådan har också nyss af kammaren beviljats.''— Här åter nämndes icke
ett ord om att någon ny lärare skulle blifva erforderlig.

Herr talman! På denna grund har jag att här liksom vid femte
punkten få yrka afslag å såväl utskottets hemställan som Kongl. Maj:ts
proposition.

Herr Wallis: Herr talman! Jag skall be att få nämna några ord
om hvad en sådan ny lärare vid institutet komme att hafva till föremål
för sin undervisning.

Det gäller här i sjelfva verket en alldeles ny vetenskap, som under
de senaste 20 åren nått en utveckling, om hvilken vi innan dess
knappast egde någon aning, och det är en vetenskap, sådan att man
kan säga, att någon för medicinen vigtigare för närvarande icke existerar.
Det är vidare en vetenskap, som har det mest mångsidiga intresse
af alla de medicinska disciplinerna, ty den spelar in på så
godt som alla förhållanden inom medicinen. Inom fysiologien, inom
kirurgien, inom kemien och inom medicinen, för att ej nämna patologien,
öfverallt kommer bakteriologien att spela en afgörande roll.
Det är alldeles uppenbart, att ett läroverk, hvilket fortfarande vill stå
au niveau med tidens fordringar i afseende å den medicinska utvecklingen,
måste först och främst söka att skaffa sig ett bakteriologiskt
laboratorium, sådant att bakteriologisk undervisning och bakteriologisk
forskning derstädes kan bedrifvas; men det synes mig också fullkomligt
sjelfkärt, att ett sådant laboratorium med nödvändighet fordrar
en kompetent lärare. Det kan då sägas, att eu dylik lärare skulle
redan i förväg nödvändigtvis finnas, eftersom institutet eger en docent
i bakteriologi. Vi hafva i det hänseendet vid den patologiska institutionen,
hvilken ansetts vid institutet vara den institution, som i första
rummet borde påtaga sig ansvaret att uti den svenska medicinen införa
denna nya vetenskapsgren, sökt att så godt vi kunnat skaffa lärare
i denna branche af vetenskapen, och vi hafva också lyckats deri. Vi
hafva under de senaste åren haft en docent i bakteriologi, och det är
han, som i viss mån fungerat som lärare i ämnet vid det lilla laboratorium,
som vi lyckats anordna i institutets förutvarande lokal. Men
det är absolut omöjligt att begära, att denne docent skulle för närvarande
kunna åtaga sig en sådan uudervisningsskyldighet, som bör
blifva den naturliga följden deraf, att vi nu hafva ett tidsenligt inrättadt
laboratorium. Ty antingen skall ett sådant laboratorium icke
komma att medföra det gagn, som med detsamma är afsedt, eller också
måste man hafva en undervisare, en lärare, som åtager sig en ofantligt
mycket större undervisniugsskyldighet än den, som en docent,

Lördagen den 21 April, f. in

51 N o 32.

äfven om han innehar docentstipendium, kan åtaga sig eller för när- Ang. anslag
varande har sig ålagd. Dessa docentstipendier utgå med 1000 kronor H}1 en laborator
om kret, och den undervisningsskyldighet, som eu docent åtager sig ^ “^karolinska
för att komma i åtnjutande af ett dylikt stipendium, utgöres af tvenne medikokirurgiundervisningskurser
om året, en för hvarje termin under den tid, för ska institutet.
hvilken stipendiet är honom tilldeladt. Men vi äro tvungna att be- (Forts.)
gara mycket mera, ty till detta bakteriologiska laboratorium kommer
att från alla andra grenar af medicinen, från medicinska kliniken, från
kirurgiska kliniken o. s. v., hänskjutas afgörandet af för dem praktiskt
vigtiga frågor, hvilka icke kunna på ett tillfredsställande sätt besvaras
af andra än för dessa frågors afgörande fullt kompetenta personer, och
detta kräfver en tid, som man icke kan beräkna, att eu docent med
ett stipendium å 1000 kronor om året skall kunna ställa till institutionens
disposition. Vi hafva derför varit absolut nödtvungna att, om
vi önska, att detta laboratorium skall fylla sitt ändamål, begära aflöning
för eu särskild lärare, en laborator vid laboratoriet. Det är icke nog
med att karolinska institutets olika institutioner komma att för afgörande
af alla bakteriologiska frågor vädja till denne lärare, utan vi
kunna vara fullkomligt öfvertygade derom, att från hela landet, från
en massa olika sjukhus bakteriologiska frågor komma att till hans afgörande
hänskjutas. Jag behöfver endast påminna herrarne om att
under den senaste tiden, <lå koleran hotade att här i landet inkomma,
fann medicinalstyrelsen sig nödsakad att med stora kostnader anordna
ett bakteriologiskt undersökningslaboratorium för att så fort som möjligt
kunna få reda på eventuelt inom landet infördt kolerasmittämne,
hvilket endast genom bakteriologiska undersökningar kan med full
säkerhet konstateras. Det är alldeles gifvet, att hädanefter kommer
ett sådant laboratorium som detta att kunna åtaga sig dylika uppdrag,
men endast under den förutsättningen, att vi ständigt hafva till vårt
förfogande en tjensteman, som är vid laboratoriet bunden icke för tillfället,
såsom fallet är med eu docent, hvilken endast har att gifva
några kurser der om året, utan som är ständigt fäst vid laboratoriet.

Derför har denna lärareplats för närvarande en sådan betydelse för
institutet, att jag hoppas, att något afslag å det ringa anslag, som det
här gäller, icke må komma i fråga.

Jag är utskottet särdeles tacksam för att utskottet anser det vara
ädagalagdt, att eu sådan lärarebefattning uti bakteriologi vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet är nödvändig. Jag skulle dock vilja
göra en anmärkning, nemligen deremot, att utskottet velat minska
lönen från 3,000 kronor till 2,000 kronor. Herr statsrådet och chefen
för ecklesiastikdepartementet har redan framhållit det olämpliga
uti att på detta sätt genom nedprutning bestämma lönen för eu person,
som i sjelfva verket har lika mycket arbete och måste fylla samma
kompetensfordringar för att erhålla platsen som eu extra ordinarie
professor, och i denna hans anmärkning instämmer jag till fullo. I sjelfva
verket har nu utskottet trott sig kunna kringgå denna svårighet derige -

N:o 32. 52

Ang. anslag
till en laborator
i bakteriologi
vid karolinska
medikokirurgiska
institutet.

(Forts.)

Lördagen den 21 April, f. in.

nom, att det förestält sig, att jemte dessa 2,000 kronor eu sådau lärare
äfven bör kunna inneha ett docentstipendium, hvarigenom hans
aflöning skulle uppbringas till 3,000 kronor. Jag förmodar, att detta
i sjelfva verket skall kunna vara möjligt under de närmaste ett eller
två åren, ty den nuvarande docenten i bakteriologi, som fortfarande
innehar ett sådant docentstipendium, skulle naturligtvis komma att på
tillfälligt förordnande mottaga laboratorsplatsen, och således skulle
hans aflöning i sjelfva verket uppgå til! 3,000 kronor. Men jag vill
påpeka, att ett sådant docentstipendium icke far innehafvas mer än 6
år, och inom ett eller två år är den tid tilländalupen, under hvilken
nämnde docent kan erhålla stipendiet. Han skulle således efter den
tiden kunna påräkna endast 2,000 kronor i aflöning. Att institutet
för en så ringa summa skulle kunna påräkna att få laboratorsplatsen
besatt, då man nödgas fordra så mycket arbete af dess innehafvare
och ställer kompetensvilkoreu så högt, vågar jag betvifla. Under nuvarande
förhållanden är emellertid intet annat att göra än att anhålla,
att kammaren måtte vara med om utskottets hemställan, och jag ber
derför att få yrka bifall till densamma.

Herr von Friesen: Herr talman! Jag är efter de föregående

voteringarna öfvertygad om, att kammaren kommer att bifalla utskottets
hemställan, och det är icke för att åstadkomma någon ändring
deri, som jag begärt ordet. I synnerhet nu, sedan vi skrämts med
koleran, är det väl tydligt, att vi komma att bifalla denna punkt. Det
var dock ett par saker i den föregående talarens anförande, som jag
skall be att här få upptaga.

Den nämnde talaren antog, att denne laborator utom 2,000 kronor
i aflöning äfven skulle kunna innehafva ett docentstipendium. Detta
synes mig vara oförklarligt, ty docentstipendierna äro väl ämnade åt
docenter och icke åt laboratorer.

Vidare nämnde han, att denna plats skulle vara ämnad att tillgodose
hela landet. Således är det temligen tydligt, att en dylik laborator
i bakteriologi icke skall behöfvas vare sig i Upsala eller i Lund.

Slutligen framhöll samme talare, att denne laborator i bakteriologi
.skulle kunna tillhandagå medicinalstyrelsen med undersökningar angående
bakterier, särskilt kolerabakterien, och jag förmodar äfven andra.
Det är väl då att vänta, att han icke får särskild ersättning för dessa
undersökningar, utan att han på grund af den aflöning, han uppbär,
äfven får sig ålagdt att verkställa dessa undersökningar, ty eljest vore
det icke mycket bevändt med det här gjorda påståendet, att han komme
att fullgöra äfven dylika uppdrag.

Herr Wallis: Jag ber att i afseende å hvad herr von Friesen

först nämnde få säga, att jag visst icke antager, att den nuvarande
docenten i bakteriologi, som för närvarande innehar docentstipendium,
skall kunna få den ifrågavarande laboratorsplatsen annat än på till -

Lördagen den 21 April, f. no. 53

falligt förordnande, och det är just hvad jag sagt. Att han skulle blifva
laborator och på samma gång behålla sitt docentstipendium, anser jag
vara omöjligt.

Hvad återigen beträffar frågan om särskild betalning till laboratorn
vid den nu snart färdiga bakteriologiska institutionen för sådana
undersökningar, som af olika institutioner eller från annat håll påkallades,
tager jag för alldeles gifvel, att, såsom fallet varit under alla tider
vid de pedagogiska institutionerna här i landet, Indika haft att utan
ersättning tillhandagå sjukhus och läkare med att ställa diagnoser på
tumörer o. d., samma förhållande kommer att för framtiden blifva
rådande äfven i fråga om detta bakteriologiska laboratorium.

Huruvida mycket långvariga undersökningsserier, sådana som medicinalstyrelsen
i framtiden kan komma att fordra, icke kunna utföras
utan särskilt arfvode, lemnar jag derhän; det får framtiden utvisa.
Men att vid de fall jag alluderade på, då bakteriologiska frågor skola
afgöras af den bakteriologiska laboratorn, icke någon särskild betalning
skall komma i fråga, det tager jag för alldeles gifvet, då det är ä
ett statens laboratorium och med statens medel, undersökningarna ske.
Det har icke hittills varit fallet vid den patologisk-anatomiska institutionen;
och det torde ej heller ske i framtiden.

SJutligen yttrade herr von Friesen, att i framtiden icke något
bakteriologiskt laboratorium torde bli behöfligt annorstädes än i Stockholm,
ty han menade, att det i Stockholm befintliga skulle räcka till
för hela Sverige. Ja, i afseende på de nyssnämnda undersökningarna
kan detta utan tvifvel blifva fallet, men naturligtvis icke med afseende
på undervisningen i bakteriologi. Det är alls icke gifvet, att den
skall för alla tider koncentreras till Stockholm. Det blir en fråga,
som framtiden far afgöra.

Härmed var öfverläggningeu slutad; och efter det propositioner
af herr talmannen gifvits å hvardera af de gjorda yrkandena, biföll
kammaren utskottets hemställan.

Punkterna 8—36.

Biföllos.

Vid föredragning af punkten 37, angående anslag till tillfällig
löneförbättring åt lärarne vid allmänna läroverken och pedagogierna,
begärdes ordet af

Herr Härin, som yttrade: Allt sedan L8S2 har denna rubrik
återfunnits under åttonde hufvudtitelu till erinran derom, att frågan
om läroverkens organisation är en öppen fråga. När Riksdagen då
fattade sitt beslut i syfte att dermed främja lösningen af denna fråga,
hyste jag mina starka tvifvelsmål om detta medels lämplighet för det

N:o 32.

Ang. anslag
till en laborator
i bakteriologi
vid karolinska
medikokirurgi
ska institutet.

(Forts.)

N o 82 54

Löriiagfu flen 21 April f. in.

afsedda ändamålet. Den omedelbara verkan derutaf var ett djupt
missmod i de närmast intresserades kretsar och i följd derutaf eu
ganska förklarlig obenägenhet att genom meningsutbyte vidare medverka
till utredningen af en fråga, med hvars lösning var förbunden
en så ömtålig omständighet som en lönefråga. Då jag nu blickar
tillbaka på de åtgärder, som från regeringens sida, särskild! sedan
1888, vidtagits för att främja frågans lösning, så är jag ännu mer
öfvertygad om att det medel, som Biksdagen använde för detta
ändamål, icke var lyckligt.

Jag vill icke upptaga tiden med att erinra om det märkliga anförandet
till statsrådsprotokollet den 7 februari 1890, icke heller om
det diktamen af dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, som
afgafs till den komité, hvilken inkallades under år 1890 för att utreda
läroverksfrågan, icke heller om hvad regeringen för öfrigt gjort eller
låtit under de Hydda åren i detta hänseende. — De, som med intresse
följt denna frågas utveckling, känna detta tillräckligt. — Jag vill
endast med några ord från min ståndpunkt karakterisera det förslag,
som nyss fullbordats och som hvilar på grundvalen af det nyss
berörda diktamen af 1890.

Jag dristar mig då att säga, att ett förslag till läroverkens organisation,
hvars genomförande skulle i de högre klasserna framkalla
eu språkförbistring, till hvilken motstycke så vidt jag vet icke linnes
i något lands undervisningsplan, och derjemte medföra öfverdrifna
fordringar i hvarje särskildt språk; ett förslag, som skulle i de högre
klasserna åstadkomma ett mångläseri och ett mångskrifveri, som
skulle ställa alldeles oerhörda fordringar på lärjungarnes krafter, fordringar,
som visserligen icke skulle mildras genom de bestämmelser,
som i afgångsexamen åt en censors godtycke öfverlemnade att anordna
denna examen; vidare, ett förslag, som i ingen mån, i hvarje fall icke
tillnärmelsevis i någon tillfredsställande mån, tillgodoser den vigtiga
lägre realbildningeu — väl må betecknas såsom den gamla duken,
på hvilken man blott fast åtskilliga nya klutar, som visserligen hafva
gjort den mycket brokigare, men alldeles icke lämpligare att tjena till
mönster för läroverkens ombildning.

Då detta nu är min uppfattning af det hvilande förslaget till
läroverkens organisation, vågar jag icke hoppas, att detta förslag skall
hos dem, som skulle hafva att tillämpa det, i fall det till efterrättelse
fastställes, vinna den tillit, hvarförutan deras verksamhet blir föga
fruktbringande. Jag tror icke heller, att detta förslag skulle bereda
läroverken den ro, af hvilken de hafva så stort behof. På grund af
hvad jag nu har anfört vågar jag säga, att den tid, som förflutit sedan
är 1882 eller, närmare bestämdt, sedan år 1888, icke varit val använd
för lösningen af den högvigtiga frågan om läroverksorganisationen.

Herr talman! Hvad jag nu haft äran anföra kan tydligtvis icke
föranleda till något yrkande med afseende på den föredragna punkten.

55 N:o 32.

Lördagen den 21 April, f. m.

Vidare anfördes ej. Punkten bifölls.

Punkterna 38 och 39.

Biföllos.

Som tiden nu var långt framskriden, uppsköts den vidare behandlingen
af föreliggande utlåtande till kl. 7 e. m., till hvilken tid
kammarens ledamöter medelst utfärdadt anslag kallats att åter sammanträda.

§ 6.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

herr O. O. Erikson i Öfra Odensvi under 2 dagar f. o. m. den 23 d:s;
och » A. Hansson i Solberga » 3 » » » 22 »

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 3,33 e. m.

In fidem

Ilj. Nehrman.