1893. Andra Kammaren. N:o 13

ProtokollRiksdagens protokoll 1893:13

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1893. Andra Kammaren. N:o 13.

Fredagen den 3 mars.

Kl. V* 3 e. m.

§ I Justerades

det i kammarens sammanträde den 24 nästlidne
februari förda protokoll.

§ 2.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kongl. Maj:ts på
kammarens bord hvilande propositioner till Riksdagen:

angående afsöndring af jord från indragna kronofogdebostället
Stommen n:o 1 om 1 mantal i Elfsborgs län; och

angående anslag till fullbordande af och utredning för fysiologiska
institutionens i Lund nya byggnad.

§ 3.

Föredrogs och bordlädes för andra gången:

konstitutionsutskottets memorial och utlåtanden n:is 6, 7, 8,
9 och 10;

lagutskottets utlåtande n:o 15; samt
'' Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtanden n is
2 och 3.

§ 4.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

herr A. G. Olsson i Frösvi under 4 dagar fr. o. m. den 4
dennes;

herr M. Andersson i Stigen under 6 dagar fr. o. m. den 6
dennes; och

herr C. F. ^Vinkrans under 8 dagar fr. o. m. den 6 dennes.

§ 5.

Till bordläggning anmäldes Andra Kammarens andra tillfälliga
utskotts utlåtande n:o 5, i anledning af väckt motion om lagstiftning
till förekommande af margarins missbruk vid beredning
af och handel med ost.

Andra Kammarens Prof. 1893. N:o 13.

1

N:o 13. 2

Fredagen den 3 Mars.

Kammaren beslöt, att detta ärende skulle uppföras främst
å föredragningslistan för morgondagens sammanträde.

§ 6.

Anmäldes och godkändes nedannämnda förslag till Riksdagens
skrivelser till Konungen, nemligen:

dels från statsutskottet:

n:o 6, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse af ett jordområde till botaniska trädgården i Upsala;

och dels från lagutskottet:

n:o 7, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af
105 § skiftesstadgan.

§ 7.

Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter
åtskildes kl. 2,46 e. m.

In fidem

Ej. Nehrman.

Lördagen den 4 mars.

Kl. 11 f. m.

§ I Justerades

protokollet för den 25 nästlidne februari.

§ 2-

Herr statsrådet m. m. friherre F. von Essen aflemnade följande
Kongl. Maj:ts propositioner till Riksdagen, nemligen:

angående vissa ändringar i förordningen angående utvidgad
näringsfrihet;

angående anvisande af medel till odlingslånefonden;

angående ordnande af pensionsförhållandena vid intendenturcorpsen;
och

/

3 N:0 13.

Lördagen den 4 Marg, f. m.

angående disposition af inflytande köpeskilling för kronan
tillhörig mark i qvarteron Edelman mindre och Krabaten i Stockholm
m. m.

De kongl. propositionerna begärdes på bordet och bordlädes.

§ 3.

Till kammaren hade inkommit följande tre sjukbetyg, som
upplästes:

Herr major Elis Nilson är för närvarande sängliggande sjuk
i influenza och magsjukdom, hvilket betygas.

Stockholm den 3 mars 1893.

F. Klöf ber g,
leg. läkare.

Att herr riksdagsmannen C. J. Blad, som lider af gulsot,
för närvarande är oförmögen att infinna sig vid riksdagsförhandlingarna,
intygas.

Stockholm den 4 mars 1893.

C. Tli. Scholander,

leg. läkare.

Att ledamoten af riksdagens Andra Kammare herr Adolf Aulin
på grund af influenza är sängliggande och ej kan lemna sin bostad,
intygas.

Stockholm den 4 mars 1893.

Tage Sjögren,

leg. läkare.

§ 4.

Föredrogs och bordlädes för andra gången Andra Kammarens
andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 5.

§ 5.

Härefter företogs till behandling bevillningsutskottets betän- A?''J- ny {ör°rf o

tj o TltYbQ Ofri 068kdtt kande

n:o 3, med anledning af Kongl. Maj:ts proposition n:o 2 ning af hvitbetamed
förslag till ny förordning om beskattning af hvitbetssocker- S0Cgtnli riS1"”
tillverkningen i riket.

Efter en i punkten 1 gjord anmälan, att art. IV i det af
Kongl. Maj:t framlagda författningsförslaget gjorts till föremål för
behandling af sammansatt bevillnings- och lagutskott, som öfver
denna del af förslaget skulle afgifva särskildt utlåtande, hemstälde
utskottet under punkten 2 i föreliggande betänkande, att Riksdagen
med förklarande, att Kongl. Moj:ts proposition i de delar utskottet

N:0 13. 4

Lördagen den 4 Mars, f. m.

Ang. ny förord- forell af t till behandling icke kunnat oförändrad bifallas, måtte
niZ ™hvithet1*- antaga ett af utskottet framlagdt förslag till förordning i ämnet.

sockertillverkningen
i riket. att yttra sig i fråga om sättet för föredragningen af ären CForts.

) ^ jiaje or(jet begärts af

Herr Johansson i Noraskog, som nu i sådant afseende anförde:
Jag skall anhålla att i fråga om föredragningssättet få hem ställa,

att föredragningen måtte börja med § 2, så att diskussionen
måtte få fritt röra sig om hela författniugsförslaget, hvarefter
kammaren sedan kan besluta om de olika paragraferna.

Denna hemställan bifölls; i följd hvaraf nu först föredrogs
§ 2 af utskottets förevarande »Förslag till förordning om beskattning
af hvitbetssockertillverkningen i riket»; lydande denna paragraf
sålunda:

(Kongl. Maj:ts förslag.)

1. Med det i mom. 2 omnämnda
undantag beräknas det
enligt § 1 beskattningspligtiga
råsockret efter de för tillverkningen
använda betornas vigt
sålunda, att etthundra kilogram
råa (ej torkade) hvitbetor antagas
lemna ett utbyte af nio
kilogram socker.

2. Anlägges ny fabrik, må,
der Kongl. Maj:t så pröfvar
skäligt, utbytet af etthundra kilogram
råa (ej torkade) betor vid
fabriken beräknas utgöra, om den
ligger på mera än fyrtio kilometers
afstånd från annan i
gång varande hvitbetssockerfabrik,
under de fyra första tillverkningsåren
fem och under de
derpå följande fyra tillverkningsåren
sju kilogram råsocker,
men eljest under de första åtta
åren det högsta utbyte, som skall
beräknas vid någon inom nämnda
afstånd från den nya fabriken
belägen äldre fabrik.

I en vid betänkandet fogad reservation hade herrar friherre
Barnekow, Fock, Almström, grefve Klingspor, Stephens och Philipson
hemstält:

(Utskottets förslag.)

Bet enligt § 1 beskattningspligtiga
råsockret beräknas etter
de för tillverkningen använda
betornas vigt sålunda, att etthundra
kilogram råa (ej torkade)
hvitbetor antagas lemna
ett utbyte af nio kilogram socker.

Lördagen den 4 Mara, f. m.

5 N:0 13-

»att Riksdagen måtte besluta, att 2 § 2 mom. af ifrågavarande^, ny /orördförfattning
måtte erhålla följande lydelse: n£g aj iwubets sockertUlverknin Anlag

ges ny fabrik på mer än 30 kilometers afstånd från (Forts.)
annan i gång varande hvitbetssockerfdbrik, beräknas utbytet af ett
hundra kilogram råa {ej torkade) betor vid den nya fabriken utgöra
under de tre första tillverkning såren två och under de derpå följande
två tillverkning sår en ett kilogram mindre än det högsta utbyte,
som beräknas vid någon äldre fabrik inom riket. Anlägges ny
fabrik inom 30 kilometers afstånd från äldre i gång varande hvitbetssockerfäbrik,
beräknas utbytet vid den nya fabriken utgöra det
högsta, som skall beräknas vid någon inom detta afstånd från den
nya fabriken belägen äldre fabrik»;

Ordet lemnades till:

Herr Bengtsson, som yttrade: Herr talman, mine herrar!
Då jag begärt ordet i föreliggande fråga, så är det ingalunda för
att yrka afslag å utskottets betänkande; ty jag inser allt för väl
att det under nuvarande förhållanden, då man, så att säga, med
ljus och lykta söker efter beskattningsföremål, tjenar till intet att
spjerna emot, i synnerhet då, såsom här, det föreligger förslag till
beskattning af en industri, som endast kan drifvas i en del af
landet. Men jag har hufvudsakligen begärt ordet för att till
protokollet få antecknadt, att jag för min del knappt tror det
vara möjligt för ett par, tre af de fabriker, som sist blifvit anlagda
i Skåne, att draga en så stor beskattning, som dem man nu står
i begrepp att pålägga dem. Jag tror att billigheten och försigtigheten
fordrar, att man gjorde denna skatteökning hvart tredje
år i stället för hvart annat.

Som skäl för den höjda skatten har man framhållit, att fabrikerna
förtjent så stora summor under de sista åren. Jag är villig
att medgifva detta. Men, mine herrar, det är icke ensamt beskattningen,
som kommit till hjelp här vid lag; utan det har äfven
varit de gynsamma årstiderna, under hvilka sockerfabrikerna
arbetat, och hvilka haft till följd det rika sockerutbytet af betorna,
samt det höga pris, hvari råsockret stått i utlandet. Men tiderna
kunna förändras i andra fall och så äfven här; och då kan det
blifva ganska drygt för sockerfabrikerna att utgöra eu sådan
beskattning. Då man vet, att sockerpriset kan variera 5 å 6
kronor per 100 kilogram, så böra herrarne kunna förstå, att fölen
fabrik, som producerar 200,000 kilogram socker i veckan, det
kan blifva en högst betydande skilnad i inkomst på olika tider.
Jag tror att den skatt, man står i begrepp att pålägga hvitbetssockerfabrikerna,
är så stor och så dryg, att jag kan våga påstå, att
om de blott kunna utstå den, så är dermed mycket vunnet. Den
fabrik, som ligger i omedelbar närhet af min hemort, nemligen

N:o 13. 6

Lördagen den 4 Mars, f. m.

Ang. ny förordning
om beskattning
af hvitbetssockertillverknin
-gen i riket.

(Forts.)

Lunds sockerfabrik, har varit i verksamhet under 7 år. Under
denna tid har den afverkat 197,879,100 kilogram betor samt derför
erlagt i skatt 1,213,778 kronor. Enligt den nu föreslagna förhöjningen
skulle under den kommande tiden, när man kommer upp
till 9 procents utbyte, denna fabrik erlägga för en lika stor qvantitet
afverkade betor en förhöjning af icke mindre fin 892,189 kronor,
d. v. s, att i stället för att man hittills för denna qvantitet
erlagt en skatt af 1,213,778 kronor, skall man då komma att
erlägga i skatt 2,105,967 kronor. Det är ju, som herrarne torde
finna, nära nog dubbel beskattning mot hvad fabriken hittills
haft. Hvem tro herrarne denna förhöjda beskattning kommer
att drabba. Jo, hufvudsakligen den skånske jordbrukaren, som
vill odla betor, för så vidt han vill fortsätta dermed och icke
lida eu liknande förlust, som han gjorde, när han kastade sig på att
odla hvitbetor, och hvilken han å nyo skulle få, om han kastade
om och odlade spanmål i stället. Ty herrarne må vara förvissade
om, att sockerfabrikerna nog hålla sig skyddade till största
delen.

Vidare har man starkt framhållit att staten förlorar så stora
summor, derför att man har denna sockerproduktion inom landet.
Om man nu i stället skulle importera råsockret, säger man, skulle
staten i stället hafva större inkomster. Ja väl, det medgifver jag.
Men skall man hålla strängt på denna princip, så vore det ju bättre
att lagstadgandena ginge i den rigtningen, att man på alla områden
inskränkte produktionen inom landet så mycket som möjligt
och att vi importerade allt hvad vi behöfde. Men huru länge
skulle svenska nationen stå ut med detta? Om nationen skulle
köpa utifrån allt hvad den behöfde, för att staten skulle få stora
tullinkomster, skulle det vara en fördel för landet?

Utskottet har på sidan 2 i betänkandet hänvisat till herr
statsrådet och chefens för finansdepartementet den 16 sistlidne december
till statsrådsprotollet afgifna yttrande och stöder till en del
sin åsigt på det slut, hvartill herr statsrådet i detta yttrande kommit.
I den del deraf, som är intagen i utskottets betänkande,
förekommer, å sidan 4, en beräkning öfver de förluster, staten
skulle lida i följd af den inhemska sockertillverkningen. Men jag
vågar påstå, att denna beräkning visar statens förlust vara större,
än den i verkligheten är. Herr statsrådet har nemligen utgått
från den förutsättningen, att under år 1893 fabrikerna i Skåne
skulle tillsammans afverka omkring 300,000 ton betor och härför
erlägga en accis, eller skatt till staten, uppgående till 3,171,000
kronor. Vidare framhålles, att om man importerade allt det socker,
som skulle erhållas af dessa 300,000 ton betor, så skulle tullen
härför uppgå till 6,697,500 kronor. Härmed har såväl herr statsrådet
som utskottet velat framhålla, att staten härvid skulle lida en
förlust af 3,526,500 kronor. Jag hemställer emellertid vördsamt till
såväl herr statsrådet som det ärade utskottet, huru det kan vara

Lördagen den 4 Mars, f. m.

7 No 13

möjligt alt komma till ett sådant resultat. År verkligen eu sådan
beräkning rigtig ? Jag för min del tror det icke. Då fabrikerna
i Skåne äro ålagda en accis af halfva tullen, och då denna accis
enligt herr statsrådets och bevillningsutskottets egen beräkning
uppgår till 3,171,000 kronor, huru är det då möjligt, att staten
skall kunna förlora 3,526,500 kronor? Då sockerfabrikerna erlägga
en accis, uppgående till halfva tullen, kan man väl icke påstå,
att staten, om motsvarande qvantitet socker importerades, skulle
i tull erhålla mer än det dubbla belopp, hvartill accisen uppgår.
Såväl herr statsrådet som utskottet hafva enligt mitt förmenande
här vid lag obehörigen uppgifvit, att staten gör större förlust än
hvad i sjelfva verket är händelsen, och förstorat denna förlust
med icke mindre än 355,500 kronor årligen. Det kan icke vara
rätt att för dem, som icke fullt äro inne i frågan, framställa saken
på sådant sätt.

Då jag nu emellertid framhåller detta, ber jag på samma
gång få påpeka, att det ingalunda är mig obekant, på hvilket
sätt herr statsrådet och utskottet kommit till detta resultat. Herr
statsrådet såväl som utskottet — jag likställer dem här båda —
hafva härvid, då de beräknat accisen för dessa 300,000 ton afverkade
betor, uppskattat sockerutbytet till 9 procent, men då de
skolat beräkna tullen på det socker, som skulle importerats, i fall
dessa 300,000 ton hvitbetor icke blifvit afverkade inom landet,
då ha de behagat uppskatta utbytet till 9,5 procent. Jag för min
de! kan ingalunda medgifva, att ett sådant beräkningssätt är
rigtigt. Och tvärt emot ett sådant tillvägagående gör sig äfven
den omständigheten gällande, mine herrar, att om vi skulle importera
socker i stället för det, som vi producera vid våra fabriker
i Skåne, skulle vi ingalunda behöfva importera så stort qvantum
socker, som det vi producera, just derför att det socker,
som importeras, är af betydligt större renhet än det socker,
som vi producera vid våra fabriker i Skåne. Detta har också
komitén i sitt utlåtande fullkomligt erkänt. Komiterade säga
nemligen på sid. 61 i sitt betänkande: »Måhända bör dock

statens minekade inkomst antagas vara något mindre. Skulle en
sockerqvantitet, motsvarande den i landet tillverkade, utifrån
hafva införts, hade införseln sannolikt kommit att afse ett ganska
fint rörsocker, företrädesvis af mo 17 af den holländska standarden.
Här ofvan är redan påvisadt, att det inom landet tillverkade
betsockret icke torde i allmänhet vara af samma renhetsgrad.
Huruvida detsamma, såsom sockertillverkame förmena,
bör anses vara 5 procent sämre än kolonialsocker af n:o 17, är
komitén icke i tillfälle att afgöra; men det måste dock antagas
att införseln bort utgöra ett lägre tontal än det här ofvan i tabellen
angifna.» Detta uttalande går ju i motsatt rigtning mot
den beräkning, från hvilken herr statsrådet och utskottet utgått.
Herr statsrådet och utskottet hafva ju i fråga om tullen å det qvan -

Ang. ny förordning
om beskattning
af hvitbetssockertUlverkningen
i riket.

(Forts.)

No 13. 8

Lördagen den 4 Mars, f. m.

Ang. ny förordning
om beskattning
af hvitbetssockertiUverkningen
i riket.

(Forts.)

tura af varan, som behöfde importeras för att fylla behof vet,
beräknat ett 0,5 procent större sockerutbyte, under det att komiterade
ifrågasätta, att man möjligen skulle kunna importera 5
procent mindre än hvad i Skåne produceras.

För öfrigt tror jag, att den utredning, som blifvit gjord angående
våra sockerfabriker, varit något för ensidig. Jag ber om
ursäkt att jag använder detta uttryck, men detta är min fulla
öfvertygelse, ty man har vid denna utredning hufvudsakligen lagt
an på att visa hvad staten förlorar till följd af den sockerfabrikation,
som bedrifves i Skåne, och man har vid denna beräkning
icke velat taga hänsyn till någon annan inkomst för staten än
den kontanta accis eller skatt, som fabrikerna betala till staten.
Detta är den enda inkomst för staten, man velat taga med i beräkningen,
under det man deremot beräknat så höga tullinkomster som
möjligt för detta socker, om det i stället skulle importeras. Man
har vid denna beräkning af inkomster för staten bland annat
icke velat taga i betraktande den inkomst staten har till följd
af fabrikernas stora fastighetsvärden och de inkomstskatter, som
för rörelsen erläggas. Man har icke velat beräkna som inkomst
till staten den bevillning, som betalas af alla dessa tjogtals
tjensteman, hvilka äro anstälda vid fabrikerna. Man har icke
heller velat beräkna staten någon inkomst till följd af de intägter,
som vår sjöfart och våra näringar ha genom transport af materiel
och socker, och hvarför de naturligtvis få erlägga bevillning
till staten. Jag ber blott att få påpeka för herrarne ett
enda förhållande, som gifver god inkomst. Vid en sådan fabrik
som t. ex. Staffansdag konsumeras icke mindre än omkring 300
tunnor stenkol pr dygn. Herrarne kunna beräkna, huru stor trafikinkomsten
häraf skall blifva för sjöfarten och jernvägarne. Man
har icke velat taga hänsyn till den stora konsumtion, som dessa
fabriker åstadkomma från andra fabriker, hvilka i sin ordning
för denna inkomst få erlägga bevillning till staten. Man har
slutligen icke velat taga hänsyn till den förhöjda jordbruksfastighetsbevillning,
som vi jordbrukare, som bo i närheten af fabrikerna,
få erlägga i förhållande till dem, som bo på längre afstånd.
Herrarne kunna möjligen vilja invända, att detta är småsummor.
Men jag vågar påstå, att om dessa småsummor sammanräknas, det
icke kommer att stanna vid tiotusentals, utan hundratusentals
kronor.

Jag anser derför för min del, att om det å ena sidan är rättvist
att framhålla den inkomst staten kunde hafva, om denna vara
importerades, så bör man å andra sidan vara rättvis och beräkna
alla de inkomster, som staten har i följd af denna fabrikation.
Jag vågar derför än en gång framhålla, att det icke är rätt att
framställa frågan i eu sådan belysning som skett inför kammarens
ledamöter, som hafva att bedöma densamma, ty den
framställningen håller ej streck.

Lördagen den 4 Mars, f. m.

9 N:r 13.

Hvad det nu föreliggande förslaget beträffar, bar jag redan Ang. ny förordsagt,
att jag icke begärt ordet för att yrka afslag på utskottets ajkvitutiförslag;
jag skall för tillfället ej göra något annat yrkande än
bifall till detta. Jag ber dock på förhand få tillkännagifva, att (Forts.)''

jag gerna ville vara med om bifall till Kongl. Maj:ts proposition
i 2 §, för så vidt man tager bort det stadgande om afstånd, som
föreskrifvits för de nya fabrikerna. Ty med den kännedom jag
har om fabrikationen i Skåne, vågar jag påstå, att detta afstånd
ej spelar någon roll. Ingen fabrik i Skåne kan uppstå så nära
de andra fabrikerna, att den skulle på något sätt förstöra de
gamla.

Då jag, herr talman, anhåller att för närvarande få yrka bifall
till utskottets förslag, ber jag på samma gång att få vördsamt
hemställa till denna kammares ledamöter, att, då de i dag gå att
fatta beslut i föreliggande fråga, detta beslut ej måtte blifva så affattadt,
att det blir eu dödsdom öfver en fabrikation, som varit och
är så välsignelsebringande för mång tusen af Sverges arbetare.

Herr Andersson i Lyckorna instämde häruti.

Herr Peterson i Hasselstad anförde: Det var verkligen af

intresse att höra det sakrika anförandet af den ärade talaren på
skånebänken. Han visade, på grund af den kännedom han har
af huru dessa fabriker taga sig ut i verkligheten, att den höga
beskattning, som nu föreslås på denna näring, skulle omöjliggöra
äfven de skånska fabrikernas verksamhet. Men skulle detta blifva
följden för de skånska fabrikerna, ehuru dessa redan arbetat flera
år och trots den höjning af det skånska jordbruket, som kommit
till stånd, huru skulle det väl vara möjligt att tänka sig, att inom
en annan provins i vårt land denna näring skulle kunna uppblomstra?
I den provins, jag tillhör, hafva åtskilliga behjertade
män satt sig i spetsen för en verksamhet, gående ut på befrämjandet
af hvitbetsodling och anläggandet af dylika fabriker — något
som jemväl jordbruket i denna provins väl behöfde. Jag tror
också, att med det milda klimat, denna provins har, detta skulle
kunna lyckas. Men att döma af de upplysningar, som lemnats
af talaren på skånebänken, att dessa äldre fabriker ej skulle kunna
bära sig med en beskattning sådan som den föreslagna, synes
det vara en ren omöjlighet, att några nya fabrikers anläggande
— äfven om det vore i Skåne — skulle kunna lemna någon
nämnvärd behållning. Jag för min del beklagar, att man på
detta sätt söker stänga en närings utveckling, och det redan i
dess första begynnelse. Då för flera år sedan i denna kammare
fråga var om att höja hvitbetssockertillverkningsafgiften, afslogs
det derom framstälda förslaget just af det skäl, att man ej borde
strypa eu näring i dess uppkomst. Nu synes man — att döma
af den nästföregående med förhållandena väl hemmastadde tala -

N:o 13. 10

Lördagen den 4 Mars, f. m.

Ang. ny förordning
om beskattning
af hvitbetasockertillverkningen
i riket.

(Forts.)

rens upplysningar — vilja strypa denna näring, sedan den kommit
i gång i åtminstone en af våra provinser. Jag har velat
betona detta i anledning af de betydelsefulla försök som gjorts i
den provins jag tillhör att få en dylik fabrikation till stånd. Det
synes ty värr vara onödigt att mera hysa några förhoppningar i
den rigtningen — något som jag för min de! måste upprigtigt
beklaga.

Jag anhåller, herr talman, att få sluta med att instämma i
den föregående talarens yttrande.

I detta anförande instämde herr Biilow.

Vidare yttrade:

Herr Carl Ericson: Jag anhåller att vid denna punkt få

uttala mina åsigter i det nu föreliggande ämnet. Jag hör till
dem, som i allmänhet icke anse det vara gagneligt för det allmänna
att skydda industrier med höga tullar och på andra liknande
sätt. Jag tror icke, att det är gagneligt för industrierna
sjelfva. Denna min uppfattning hindrar mig emellertid icke att
i vissa fall och under vissa förhållanden vara med om att bidraga
till ett skydd för en industri, som synes ega betingelser för uppblomstring
och framåtskridande i vårt land. Eu sådan industri
synes mig ock verkligen den nu ifrågavarande vara. Det har ju
visat sig under de gångna åren, att denna hvitbetssockertillverkningsindustri
ganska väl kunnat fortgå i Skåne, och det finnes
ju äfven anledning till ett sådant antagande som att möjligen
jordmånen på Gotland skulle äfvenledes kunna egna sig för
dylik industri.

Herr statsrådet och chefen för finansdepartementet yttrar i sitt
anförande till statsrådsprotokollet, att uppoffringarna från statens
sida dock måste hållas inom rimliga gränser. Jag delar fullkomligt
hans åsigt i detta afseende. Men jag kan icke dela hans
åsigt, då han finner, att det här framlagda förslaget skulle, hvad
uppoffringarna vidkommer, hålla sig inom rimliga gränser. Det
synes mig, som om de ifrågasatta uppoffringarna skulle vara allt
för stora. Den årliga uppoffringen från statens sida rör sig dock
mellan 3 och 4 millioner kronor. Vi hafva under ett fjerdedels
sekel tvistat om grundskatterna. Det är sant, att dessa utgjorde
ett belopp, som var större än det här ifrågasatta. Men vi få å
andra sidan äfven besinna, att vid grundskatterna den uppoffring
staten hade att göra innebar en lindring, ett beaktande af, snart
sagdt, hela det svenska jordbrukets intressen. Här åter afses icke
någonting annat än några fabrikers intresse och en jemförelsevis
ringa del af den jordbrukande befolkningens i vårt land. Jag
har visserligen icke af den här föreliggande utredningen blifvit
öfvertygad om, att fabrikationen i Skåne verkligen är i behof af

Lördagen den 4 Mars, f. m.

11 N:o 13.

så stort skydd från statens sida som det här ifrågasatta. Jag ser
t. ex. huru det är i Danmark. Den uppoffring, som staten
der gör för ifrågavarande industri, är högst väsentligt mindre än
den här ifrågasatta. Jag har icke hört några öfvertygande skäl
framhållas, hvaraf skulle framgå, att betingelserna för fabrikationen
i södra delen af vårt land skulle vara så väsentligt sämre
än i Danmark.

Det är nu särskildt ogynsamt, att denna uppoffring träffar
sockret, hvilket i och för sig är ett objekt, som är mycket lämpligt
att begagna såsom finanstull. Jag säger detta senare med
särskild hänsyn dertill, att den indirekta beskattning, som åstadkommes
genom tull på socker, drabbar den förmögnare ojemförligt
mycket mer än den fattige. Den fattiges komsumtion af
socker består hufvudsakligen deri, att han knaprar på eu bit
socker, när han dricker sitt kaffe. Deremot, i den förmögnes
hushåll ingår en högst betydlig qvantitet socker. Med ett ord,
man kan utan att taga nämnvärdt vilse säga, att i samma
mån ett hushåll är välmående, är äfven komsumtionen af socker
stor. Och det är ju sådana skatter man skall uppsöka, som
drabba den förmögne.

Efter det uttalande jag nu haft, vore det principielt rigtigast,
att jag yrkade afslag på hela det förslag, som här föreligger, och
yrkade att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t måtte hemställa,
att Kongl. Maj:t behagade till nästa riksdag inkomma med
nytt förslag, dervid iakttoges, att de uppoffringar, som skulle ifrågasättas
från statens sida, blefve väsentligt mindre än de här föreslagna.
Men jag anser mig icke kunna framställa ett sådant
yrkande. Jag ser också, att ingen af utskottets ledamöter från
denna kammare framstält något liknande. Förhållandet är ju,
att vi, med godkännande af det förslag till förordning, som här
föreligger, redan innevarande år minska den uppoffring, som
staten gör för ifrågavarande industri. Och vidare, under nästa
år kommer minskningen i statens uppoffring att belöpa sig till
icke mindre än 800,000 kronor. Det är störa fordringar, som
ställas på statsverket under loppet af nästa år, och jag för min
del vågar icke framställa ett yrkande, genom bifall till hvilket
staten skulle gå miste om så pass betydlig inkomst eller, rättare
sagdt, genom bifall till hvilket staten skulle åsamkas ytterligare
så stor uppoffring.

Hvad nu emellertid särskildt den ifrågavarande paragrafen
vidkommer, föreslår Kongl. Maj:t, att ny fabrik, som anlägges
utom ett visst afstånd från äldre fabrik, skall åtnjuta ett särskildt
skydd under ett visst antal år. Detta har emellertid utskottet
icke ansett vara lämpligt. Utskottet ogillar det med följande
uttalande: »Antagandet af ett sådant stadgande, som det sist omförmälda,
skulle innebära äterupplifvandet inom vår nänngslagstiftning
af grundsatser, som af densamma längesedan öfvergif -

Ang. ny förordning
om beskattning
af hvitbetssockertiUverkningen
i riket.

(Forts.)

N:0 13. 12

Lördagen den 4 Mars, f. m.

Ang. ny förordning
om beskattning
af hvitbetssockertiUverkningen
i riket.

(Forts.)

vits. Att på det sätt, den föreslagna bestämmelsen angifver, genom
konstlade medel söka uppamma en industri å orter, som
måhända icke ega de naturliga betingelserna för dess fortfarande
bestånd, synes utskottet icke vara förenligt med sunda lagstiftningsprinciper.
» Ja, detta är ju ett ganska vackert uttalande.
Men jag må bekänna, att jag kan visserligen icke gilla lagstiftningspriuciperna
i detta hänseende, sådana som de här framstälts
af utskottet, när jag ser detta yttrande i samband med det förslag,
som af utskottet framstälts. Ty jag må bekänna, att jag
långt hellre ser, att staten uppoffrar större eller mindre belopp
för att kunna framkalla en industri i eu ort, der betingelser för
denna industri förefinnas, i synnerhet då det är en sådan industri
som den ifrågavarande, hvilken samtidigt innebär ganska mycket
gagn för jordbruket — jag ser eu sådan uppoffring från statens
sida långt hellre än jag ser det förslag, som här ifrågasatts, att
ett så betydande skydd skulle lemnas till fabriker, hvilka delvis
varit i gång redan sedan tjugu år tillbaka. Det är väl egentligen
endast Skåne och Gotland, der den ifrågavarande industrien
kan vinna någon nämnvärd utbredning. I Skåne har den sedan
något tiotal af år varit i full gång och bör då kunna uppehållas
utan ytterligare extra skydd; hvad åter Gotland vidkommer, vill
jag icke motsätta mig en undantagslagstiftning eller att för denna
provins ett undantag göres för eu gång. Jag instämmer således
i det uttalande, som gjorts af en del reservanter om, att näringsförhållandena
på Gotland i följd af dess afskilda läge verkligen
äro sådana, att det icke lider något tvifvel att näringarna der
vid månget tillfälle och i månget afseende ha väsentligt större
svårigheter att öfvervinna än näringarne på vårt fastland. Om
det således skulle, såsom reservanterna, herr grefve Hamilton m. fl.
ifrågasatt, lemnas en särskild förmån för den första fabrik, som
uppkommer på Gotland, skall jag visserligen icke hafva någon
invändning att göra deremot. Men såsom dessa reservanter framhållit,
torde det vara lämpligast, att bestämmelsen derom införes
i öfvergångsstadgandet.

Under sådana förhållanden, herr talman, kan jag vid den
föreliggande paragrafen ej annat än yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr Jansson i Krakerud: Herr talman! Den förste ärade

talaren började med att säga, att han icke tänkte göra något
yrkande rörande den föredragna punkten, derför att, då det gälda
beskattning för en fabrikation endast i en liten del af landet,
han icke trodde, att hans yrkande skulle vinna sympati i kammaren.
Jag skall bedja att få fästa uppmärksamheten derpå, att
det icke är fråga om beskattning på en fabrikation inom eu viss
del af landet, utan att det är fråga om, huru högt tullskydd eu
fabrikation skall ha inom en viss del af landet. Det är stor

Lördagen den 4 Mars, f. m.

13 N:o 13.

skilnad på att betrakta frågan så, att det bär gäller att beskatta Ang. ny förorddenna
fabrikation, och så, att det gäller att bestämma, huru ning af hvitbetamycket
skydd det kan anses befogadt, att staten bereder den- soc^n f™^in''
samma. Jag skall bedja att få påpeka, att ifrågavarande skydd (Forts.)
skulle enligt 1 § utgöra hälften eller 50 procent af varans värde.

Då kan man icke säga, om man jemför detta med annat skydd
inom landet, att den del af landet, som idkar denna näring, blir
styfmoderligt behandlad.

Hvad 2 § beträffar, heter det ju der, att »det enligt § 1
beskattningspligtiga råsockret beräknas efter de för tillverkningen
använda betornas vigt sålunda, att etthundra kilogram råa (ej
torkade) hvitbetor antagas lemna ett utbyte af nio kilogram socker.»

Ser man nu på komitébetänkandet — mot hvilket jag förmodar,
att den förste ärade talaren icke har någon anmärkning att göra,
ty om man betraktar, hvilka personer som ha utarbetat betänkandet,
kan man icke hafva anledning att misstänka, att nämnda
personer varit fiendtligt stämda mot sockerfabrikationen inom
vårt land —, finner man af betänkandet, att i Burlöfs sockerfabrik
hvitbetorna lemnat dels 9,62 procent och dels 11,49 procent
råsocker. Således har icke utskottet föreslagit, att man skulle
beräkna högre procent, än hvad komitébetänkandet nogsamt gifver
vid handen att betorna gifvit i sockerutbyte. Man bär således
ingen anledning att antaga, att utskottets förslag går i det syfte,
att man skall omintetgöra eller förstöra denna fabrikation i
Skåne.

Man finner ock af samma betänkande —- betänkande och
förslag angående beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket
af den 7 april 1892 —, att på senare åren denna fabrikation
utvecklat sig i sådan grad, att det är verkligen angenämt och
glädjande att se det. Den äldsta fabriken vi ha i Skåne är
den i Arlöf, som begynte sin verksamhet år 1873. 1873 och

följande år ända till år 1888 var denna fabrik bevillningstaxerad
för 35 , 45-, 97- och 60,000 kronors inkomst o. s. v. 1888 var
den taxerad för 130,000 och 1889 för 400,000 kronors inkomst.

Man ser således, om man tager dessa siffror i betraktande, att,
såsom förhållandena nu äro och med hänsyn till den utveckling
nämnda fabrikation vunnit, man mycket väl kan taga det steg,
som utskottet föreslagit, utan att göra denna fabrikation den
ringaste skada. Enahanda är förhållandet vid Staffanstorps fabrik.

Denna var taxerad år 1888 till 343,000 och år 1890 till 431,000 kr.

Deremot åren 1886 och 1887 var den bevillningstaxerad för ett
inkomstbelopp af allenast 49,000 kronor. Samma förhållande är
det med de andra fabrikerna. Inkomsten vid eu af de fabriker,
som uppstått under de senare åren, den i Trelleborg, har till och
med andra året kunnat uppbringas till 175,289 kronor. Första
året den var i verksamhet var den taxerad till 62,470 kronor.

Man ser således, att den erfarenhet på alla områden, som vid

N:o 13. U

Lördagen den 4 Mars, f. m.

Ang. ny förord- denna fabrikation vunnits beträffande såväl tekniken som kul tinireff
a/ hvithet»- veringen af jorden och den erfarenhet, som en längre tids verksockertiUverknin-
gamhet gifvit vid handen, har satt denna fabrikation i sådan
(Forts.) ställning, att den icke behöfver så högt skydd, som den har haft.

Jemför man vidare våra förhållanden med förhållandena i
Danmark, skall man finna, att, då vi ha ett skydd af 50 procent
af varans värde, man i Danmark har — jag kommer nu icke
ihåg siffrorna, men jag tror, att det var — en sjettedel eller något
sådant; och enligt hvad man kan hafva anledning att antaga,
arbetar man i denna industri under samma förhållanden i Danmark
som i Sverige.

Rörande 2 mom. af § 2 enligt Kongl. Maj:ts förslag, hvilket
moment utskottet strukit, och de privilegier, som man ifrågasatt
att lemna de nyanlagda fabrikerna, skulle af samma moments
antagande, enligt mitt förmenande, följa stora svårigheter, icke
endast den förlust, staten skulle få vidkännas, utan dessutom betydliga
andra svårigheter. Om man tänker sig, att Riksdagen
skulle antaga detta moment och det uppstode fabriker i åtskilliga
andra län i södra Sverige, hvilka naturligtvis icke äro likstälda
i afseende å förmåga att producera sockerhaltiga betor med Malmöhus
län; hvad skulle då följden blifva af, att vi uppammat dessa
fabriker? Jo, om man då skulle lägga till grund för beskattningen
förhållandena vid de fabriker, som äro anlagda i den del af
landet, hvilken är mest gynnad hvad beträffar såväl jordmån som
klimat och der man af betorna finge 9, 10 eller 11 procentsocker,
medan deremot i annat län erhölles kanske endast 5 eller 6
procent; så är det klart, att följden skulle blifva den, att man
på detta sätt toge lifvet af de fabriker, som uppstått i anledning
af detta 2 mom. Ty dessa fabriker skulle ej kunna bära eu sä
hög beskattning, derför att de ej finge så rikt utbyte som fabrikerna
i andra län. Om man infört produktbeskattning, skulle man
möjligen hafva kunnat gå till väga på detta sätt. Men vi hafva
nu icke produktbeskattning, och man har heller icke mycken
anledning att tro, att man någonsin når det målet, derför att
—--ja, jag kunde säga, derför att de herrar, som ega fabri kerna,

ej vilja hafva eu produktbeskattning; och hvarför de ej
vilja hafva sådan, är väl till största delen derför, att den tyckes
vara förenad med oöfverstigliga svårigheter.

Samma förhållande är det med den reservation, som den siste
ärade talaren nämnde om, rörande Gotland. Han tycktes, om jag
ej hörde orätt, hafva sympati för Gotland och önska, att man
skulle få en undantagslag för Gotland. Jag för min del har ej
kunnat vara med om denna undantagslag, derför att, om Gotland
har samma resurser att odla betor som andra län, jag icke kan
förstå, hvarför Gotland skall ha ett särskildt privilegium framför
andra län. Har det samma klimat och jordmån som Malmöhus
län, kan jag icke finna, hvarför det skall hafva större skydd än

Lördagen den 4 Mars, f. m.

15 N:o 13.

de trakter, der redan fabriker äro anlagda. Men har Gotland
deremot icke detta, har det icke samma goda klimat och samma
goda jordmån, kan jag icke heller förstå, hvad det skall tjena
till att stifta undantagslag för Gotland. Ty då skulle följden
blifva, att, sedan man der uppammat eu fabrikation under sämre
förhållanden än på ett annat ställe, man också skulle hafva ett
särskildt beskattningssystem derför.

Om man skulle beskatta betorna i ena länet så, och i ett
annat län så, och i ett tredje län så, skulle det blifva ungefär,
som om jag, som är hemma i Vermland, skulle begära att få
större skydd för spanmålsproduktionen, derför att vi skörda endast
femte, sjette och sjunde kornet af råg och korn, då de i södra
Sverige skörda det tionde. Det är ett system, som jag anser alldeles
omöjligt att realisera. Det är orsaken, hvarför jag icke kan
vara med om ett bifall till nämnda reservation. Jag tror, att eu
fabrikation bör förläggas och bedrifvas på de orter, der den kan
med fördel ega rum. Man kan naturligtvis icke besluta ett sådant
skydd och antaga sådana föreskrifter, att man skulle t. ex.
kunna förlägga ett valsverk till södra Sverige, der det icke finnes
jern eller skog. Det är så, att under alla förhållanden en fabrik
bör förläggas och hafva sin tillverkning der den kan lefva under
sina naturliga förutsättningar och reda sig något så när, utan att
staten behöfver göra onödiga uppoffringar för dess tillvaro. Jag
skall för närvarande taga mig friheten att yrka bifall till utskottets
förslag i den föredragna punkten.

Herr Dahn: Enligt mitt förmenande har utskottet i sitt

förslag till beskattning gått så långt, som det varit möjligt utan
att omöjliggöra den hvitbetssockerindustri, som vid de gamla
sockerbruken bedrifves, men deremot alldeles omöjliggjort uppkomsten
af några nya fabriker, och med afseende på denna sista
omständighet kommer jag att göra ett yrkande. Det vigtigaste
skälet, som såväl utskottet som Kongl. Maj:t anfört för den nya
förordningen, är de s. k. uppoffringar eller den minskning i
tullinkomst, staten får vidkännas genom uppkomsten af flera
sockerbruk eller genom hvitbetssockerindustriens utbredning i öfrigt.
Herr Bengtsson har redan visat, hurusom dessa uppoffringar i
mångt och mycket uppvägas af motsvarande fördelar för staten,
och man kan gerna säga, att man måste väga det ena mot det
andra. Men det är ej nog med de af honom såsom direkta statsinkomster
framhållna; man får icke glömma de inkomster staten
har i form af de konst!mtionsskatter, som dessa mångtusende arbetare
inom hvarje hvitbetsdistrikt lemna staten, och dessa inkomster
skola naturligtvis blifva allt större genom den större konsumtionsförmåga
dessa arbetare allt mer få. Skulle åter dessa bruk
komma att nedläggas, är det icke tu tal om, att flera tiotusental
arbetare, som nu hafva sin säkra och goda inkomst af sockerbet -

Ang. ny förordning
om beskattning
af hvitbetasockertillverkningen
i riket.

(Forts.)

N:o 13. 16

Lördagen den 4 Mars, f. m.

Ang. ny förordning
om beskattning
af hvitbetssockertiUverkningen
i riket.

(Forts.)

odlingen, komma att lemna landet ock utvandra till Tyskland
och Danmark. Men jag kar äfven sett saken ur en annan synpunkt.
Om det vore möjligt att få till stånd så många sockerbruk,
att vi kunde tillverka kela sockerbehofvet inom landet, finge
visserligen staten mindre inkomster af sockerkonsumtionen, men
detta skulle, som sagdt, ej blott uppvägas i väsentlig mån genom
dessa andra skatter, både direkta och indirekta, som staten får
genom betsockertillverkningen, men den handelsbalans, vi tv värr
kafva till vår nackdel, skulle då neutraliseras med många millioner
kronor årligen. Det kan väl sägas, att der sockerbetorna växa,
der kan man naturligtvis odla något annat. Men man bör ej
glömma, att ett intensivt jordbruk blir följden af denna hvitbetsodling
ock att jorden småningom kommer i högre kultur. Kostnaderna
äro naturligtvis i början stora, i följd af det stora förlagskapital
den uppdrifna gödslingen och omsorgsfulla skötseln kräfver,
men småningom kommer det derhän, att, utan att sädesproduktionen
nämnvärdt minskas, man derjemte äfven kan odla s. k.
handelsväxter; men det fordras, som sagdt, förlagskostnader för
jordens försättande i nödig kultur. Naturligtvis ökas derigenom
nationalförmögenheten, och detta är en sak man icke får se bort
ifrån vid bedömandet af denna fråga.

Emellertid skall jag icke längre upptaga herrarnes tid, då
måuga antagligen komma att yttra sig. Jag skall be, herr talman,
att få göra ett förslag till mom. 2 i 2 §. Det är egentligen
friherre Barnekows m. fhs reservation, jag ämnar yrka bifall till,
med borttagande af deri förekommande förslag om afståndsberäkningen
bruken emellan. I fall denna kammare skulle vilja taga
det förslag jag väcker, skulle, då jag förmodar, att friherre Barnekows
förslag blir af Första Kammaren antaget, en sammanjemkning
kunna ega rum inom utskottet; helst då ju under sådana förhållanden
den egentliga bevillningsfrågan komme att ställa sig
lika i kamrarne. I stället för det afstånd af 30 kilometer, som
är föreslaget i friherre Barnekows reservation, skulle det då i
sammanjemkningsförslaget bli 15 kilometer, det vill säga 1 Va mil,
eller hvad det för närvarande i allmänhet är mellan sockerbruken
i Skåne och ett så litet afstånd tror jag icke skulle verka såsom
monopoliserande för de nuvarande bruken. Mitt förslag lyder
sålunda: Anlägges ny fabrik, beräknas utbytet af ett hundra kilo gram.

råa (ej torkade) betor vid den nya fabriken utgöra under de
tre första tillverkningsåren två och under de derpå följande två tillverkningsåren
ett kilogram mindre än det högsta utbyte, som beräknas
vid någon äldre fabrik inom riket.

Herr J. H. G. Fredholm: Herr talman! Den förste talare,
som hade ordet i denna fråga, ville göra troligt, att den utredning,
som komitén lemnat, och den derpå grundade framställning,
som statsrådet och chefen för finansdepartementet gjort i den

Löt dagen den 4 Mars, f. m.

17 N:o 13.

kougl. propositionen, skulle vara ensidiga och vilseledande. För ^
att påvisa detta, ingick han uti en detaljgranskning, i hvilken jagning ^/hvitbetaicke
ämnar följa honom, tv jag tror icke, att det är på den vä- ,oc^f^‘,n‘
gen, som man inom denna kammare skall vimla klarhet i hvad (Forts.)
frågan väsentligen innebär. En fråga af denna speciella natur
torde icke alla kunna bedöma genom att ingå i en granskning
uti detalj. Men så mycket torde man kunna sluta sig till af
förste talarens anförande, att, när, enligt hans förmenande, differensen
icke uppgick till mer äu 5 procent i ett fall och icke belöpte
sig till mer än ett par hundra tusen kronor, då det gälde
3V2 millioner kronor, detta egentligen icke är någon mera betydande
afvikelse från den framställning, som lemnats. När origtigheten
— om den för öfrigt är någon — ej var af större betydenhet,
kau väl hvar och eu förstå, att den icke kan föranleda någon
mera väsentlig ändring i hufvudsak.

Det är ju alldeles klart, synes mig, att denna fråga har en
mycket stor finansiel betydelse. Sockertullen är eu fiuanstull, och
den är satt så hög, att den utgår med ett belopp af 100 procent
utaf varans värde. Skulle man med nu gällande sockertull taga
in allt det råsocker, som förbrukas här i landet, utifrån, skulle
statsverket derpå hafva eu tullinkomst af 12,000,000 kronor. Jag
tager i rundt tal. Om återigen, med bibehållande af denna tull,
allt det råsocker, som man förbrukar, skulle tillverkas inom landet,
är ju klart, att staten skulle få sina tullinkomster minskade
med samma 12,000,000 kronor. Men svenska folket finge emellertid
i sistnämnda fall betala sitt sockerbeliof med samma belopp
som förut, och dessutom blefve det för svenska folket nödvändigt
att genom andra skatter ersätta statsverket den förlust, som det
lede genom denna minskning i tullinkomster på 12,000,000 kronor.
Följaktligen finge svenska folket indirekt åtaga sig en skatt
af 12,000,000 kronor för att upprätthålla en inhemsk sockerindustri
— detta under förutsättning, att ingen accis förekomme.

Detta enkla sakförhållande är ju i och för sig alldeles tillräckligt
för att påvisa nödvändigheten af att med särskild accis skattlägga
hvitbetssockertill verkningen, så länge som man har en sockertull,
hvilken man af finansiella skäl satt så högt som till 100 procent
af varans värde.

Det torde väl sålunda icke vara någon, som icke erkänner,
att det är eu nödvändighet att hafva eu accis på hvitbetssockertillverkningen.
Men frågan är: huru stor skall denna accis sättas?

Nu har man föreslagit, att den skulle utgå med tullens halfva
belopp, det vill säga, att man derigenom skulle bereda hvitbetssockertillverkningen
här i landet ett tullskydd af 50 procent af
varans värde. Jemför man detta tullskydd med det, som man
beredde landets mekaniska verkstäder vid sista lagtima riksdagen,
då man åsatte maskiner en tull af 10 procent utaf deras värde,
kunna väl herrarne förstå, att hvitbetssockerfabrikanterna icke
Andra Kammarens Prof. 1893. N:o 13.

•2

N:o 13. 18

Lördagen den 4 Mars, f. m.

Ang. ny förord- med skal skola kunna klaga öfver, att de icke blifvit tillgodosedda

ning af hvitbeta- med tillräckligt skydd åt staten.

soekertiiiverknin- Man har bär sagt, att den minskning i inkomster, som staten
(Ports.) komme att lida, skulle uppvägas dels af fabrikernas bevillning
och af bevillningen utaf de personer, som äro sysselsatta i fabriksnäringen,
dels af den ökade komsumtion, som arbetarne eller de
personer öfver hufvud taget, hvilka äro sysselsatta i näringen,
blefve mägtiga, dels ock genom ett förökadt jordvärde och utveckling
af jordbruket. Ja, det är alldeles riktigt. Meu att i siffror
bestämma, huru stora dessa indirekta fördelar äro, det är nära
på, jag vågar påstå, omöjligt. Och vid sådant förhållande utsätter
man sig lätt för risken att gifva dessa indirekta fördelar en
större betydelse, än hvad de i sjelfva verket hafva. Så till exempel
går bevillningen för hvitbetssockerfabrikerna i sjelfva verket
ej upp till mer än 15- ä 16,000 kronor om året, och detta är ju
i fråga om statsverkets inkomster och utgifter en bagatell. På
samma sätt torde det förhålla sig med åtskilliga andra indirekta
fördelar.

Att den accis, som nu blifvit satt till halfva sockertullen, i
en framtid måste höjas, skall jag söka ådagalägga på följande
sätt. Antåg, att vi en gång nå det mål, som man nu eftersträfvar,
nemligen att få hela vårt behof af råsocker tillverkadt inom
Sverige. Då skulle, med bibehållande af accisen till tullens halfva
belopp, statsverket få vidkännas en minskning i inkomster af 6
millioner kronor. Man må nu icke frånse de indirekta fördelar,
som medfölja hvitbetssockertillverkningen, men det torde väl för
hvar och en vara uppenbart, att de icke kunna vara så stora,
att det blefve en ekonomisk fördel för samhället, att derför årligen
betala 6 millioner kronor. Om man nemligen jemför nyttan af
hvitbetssockerfabrikationen för landet med den nytta, som våra
jernvägar göra oss, och för hvilken svenska folket icke betalar
mera än 4 millioner kronor om året, måste väl hvar och en, utan
att vara fackman, dock inse, att jernvägarnes betydelse, nytta
och gagn för vårt folk är mycket mera värdt än hela sockertillverkningen.
När vi sålunda för den nytta vi hafva af jernvägarne
icke betala mer än 4 millioner kronor om året, skola vi
då för sockerfabrikationen betala 6 millioner kronor? Det är frågan.
Då, för den händelse vi en gång skola nå den punkt, att landets
hela behof af socker fylles inom landet, det, enligt min mening,
för oss blir en nödvändighet att höja skatten, då må man ej i
närvarande stund komma och säga, att vi tillgripa våldsamma
åtgärder och att vi afse att »strypa» sockertillverkningen.

Hvad är det egentligen som här föreslås? Någon ändring i
de grunder, hvarpå lagstiftningen i detta ämne byggts, såväl den
ursprungliga lagstiftningen som de deri sedermera skedda ändringar,
har icke föreslagits. Accisen är icke ändrad till sin storlek.
Den är nu sådan den bestämdes 1891. Den skall utgå med

19 N:o 13.

Lördagen den 4 Mars, f. m.

hälften af tullen. Hvad man föreslagit reducerar sig helt enkelt ny för**
dertill, afl man vill, att denna accis skall utgå efter verkliga socker- ning af hvitbetsutbytet.
Man har naturligtvis alltid tänkt, att accisen skulle till -0ClfrnTre^n''
sitt bestämda belopp utgå af det i verkligheten tillverkade sockret. (Forts.)
Men under det att man i början satte utbytet till 6,25 procent,
har det visat sig, att sockerutbytet under de år, som sedan dess
förflutit, uppgått till mer än 9 procent, Man vill nu rätta det
fel i beskattningen, som härigenom uppstått, och höja det lagstadgade
sockerutbytet till hvad det i verkligheten är, eller 9 procent.
Man har rättat ett misstag, men ej gjort något annat —
det är allt. Det är endast och allenast en rättvis tillämpning
man åsyftar och ingenting annat.

För min del är jag öfvertygad om, att man genom att antaga
utskottets förslag icke utsätter sig för någon den ringaste
risk att »strypa eu näring», på sätt en talare på blekingebänken
yttrade sig. Ty såsom förste talaren erkände, ha sockerfabrikerna
här i landet hittills gått med ovanligt stor vinst. Och det enda
man kan befara är sålunda, att denna vinst skall i någon mån
minskas; men icke är detta något, som bör lägga hinder i vägen
för eu rättvis tillämpning af den lagstiftning, som man redan har.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr Redelius: Jag ber att få i korthet göra ett yrkande,

nemligen om afslag å utskottets betänkande i § 2 och bifall till
Kougl. Maj:ts förslag i samma paragraf med den förändring, att
orden »der Kongl. Maj:t så pröfvar skäligt» utgå, samt att siffran
40 ändras till 30. Såsom skäl för ett sådant förslag skall jag
bedja att få framhålla den reservation, som några utskottsledamöter
från denna kammare bifogat utskottets betänkande, till förmån
för Gotland. Det är, såsom herrarne behagade se på sid. 26 och
27 i betänkandet, herrar grefve Hamilton, Bokström, Ola Bosson
Olsson, Andersson, Collander, friherre von Schwerin och Storniats
Mathias Olsson, som bifogat en reservation af det innehåll, jag
nämnden mitt förslag, men med inskränkning af undantagsbestämmelsen
till endast Gotland. Jag torde då icke behöfva anföra
några skäl till förmån för mitt förslag mer än det, att samma
skäl, som tala för ett sådant stadgande beträffande Gotland, kunna
med’ lika god rätt anföras, då det gäller hvilket annat landskap
som helst i riket. Inskränkte man bestämmelsen om nyanlagd
fabrik till att gälla för endast Gotland, blefve detta en undantagslagstiftning
för Gotland; men efter mitt förslag skulle det
vara lika för hela riket, För sådant ändringsförslag anser jag
mig icke behöfva här anföra några grunder. Dessa menar
jag vara uppenbara. Och beträffande frågan, hvarför jag tager
siffran 30 i stället för 40, ber jag att få nämna, att det är
endast derför, att, som bekant, några af Första Kammarens ledamöter
antagit siffran JO i en reservation, hvarför ett godkännande

N:0 13. 20

Lördagen den 4 Mara, f. m.

i^g Z laelkithäraf 1 denna kammare skulle kunna innebära ett tillmötesgående,
mng af hvitbeta- om man så vill, och möjliggöra ett sammanstämmande beslut
meHan kamrarne. Jag må annars bekänna, att siffran 30 spelar
(Forts.) ingen rol för mig, utan att den gerna kunde få vara oförändrad;
så att, om möjligen någon annan vill göra liknande förslag med
uteslutande af allt tal om afstånd, håller jag icke på mitt förslag,
om blott beslut kan komma till stånd i den rigtning, Kong]!
Maj:t föreslagit. Men hvad orden »der Kongl. Maj.t så pröfvar
skäligt» beträffar, är det väl uppenbart, att dessa ord icke lämpa
sig i en bevillningsförordning. Ty jag tager för gifvet, att Andra
Kammaren åtminstone icke vill gå med på att öfverlåta bestämmandet
af bevillning åt Kongl. Maj:t.

I öfrigt vill jag icke inlåta mig på några detaljer, då jag
icke är fackman på detta område, utan jag anhåller endast, herr
talman, om proposition å det af mig framstälda yrkandet.

Herr grefve Hamilton: Jag har i utskottet tillhört dem,

som icke ansett sig kunna biträda, vare sig Kongl. Maj:ts förslag
till 2 § 2 mom. i förevarande författningsförslag eller den modifierade
form af samma förslag, som förordats af friherre Barnekow
och åtskilliga andra reservanter från Första Kammaren. Under
sådana förhållanden är det naturligt, att jag ännu mindre kan
sluta mig till de ändringsförslag, som här blifvit af herrar Dahn
och Redelius framstälda. Vore jag emellertid stäld i valet endast
mellan dessa olika förslag, då skulle jag för min del utan ringaste
tvekan gifva min röst åt Kongl. Maj:ts förslag.

Jag. gillar ingalunda detta förslag, emedan detsamma, med
sin restriktion af 40 kilometers afstånd från äldre i gång varande
fabrik såsom vilkor för åtnjutande af skattelindring och med sitt
öfverlåtande åt Kongl. Maj:ts bestämmanderätt, om öfverhufvud
någon skattelindring alls bör komma ifråga, synes mig vara en
gengångare af ett ekonomiskt system, som vi lyckligtvis längesedan
lefvat ifrån och som jag hoppas vi aldrig skola återvända till.
Men äfven med dessa brister föredrager jag likväl detta förslag
framför de andra jag nyss nämnde. Det hvilar dock, enligt mitt
förmenande, på en rigtigare uppfattning af hvad som i denna
sak är för landet nyttigt, än den uppfattning, som inspirerat friherre
Barnekow och hans medreservanter och de förslagsställare,
som här uppträdt.

Då Riksdagen 1891 skrof till Kongl. Maj:t och anhöll, att det
måtte tagas i öfvervägande, huruvida icke ytterligare ändring af
hvitbetssoekerbeskattningen vore af nöden, åsyftade Riksdagen för
visso icke^ att få ett förslag, som genom premiering af nya fabriker
skulle brådstörta utvecklingen af hvitbetssockerindustrien här i
landet. Riksdagen åsyftade snarare raka motsatsen. Kongl. Maj:t
har också stält sig på den ståndpunkten. De restriktioner, som
äro intagna i Kongl. Maj:is förslag till 2 mom., hvilka jag vis -

21 N:o 13.

Löi Jägeri den 4 Mars, f. m.

serligen icke kan gilla, då jag betraktar dem i och för sig, äro Ang. ny ^orjdock
tillkomna af nödig hänsyn till att detta förslag om premie- nijig af hvitbetaring,
hviiket Kongl. Maj:t på grund af särskilda omständigheter soe^fvrf^in''
ansett sig böra framlägga, icke måtte bli eu allt för stark lockelse (Forts.)
att kasta sig in i dessa ovissa affärer och för att utvecklingen af
hvitbetssockerindustrien ej måtte allt för mycket brådstörtas.

Men kanske invänder man: »hvarför skulle man i sjelfva
verket icke göra allt hvad man kan för att hvitbetssockerindustrien
må hastigt utveckla sig? Det är ju dock för jordbruket i de
trakter, der denna industri kommer till stånd, en högst afsevärd
sak?»

Nej, mina herrar, så får och kan man icke resonera. Den
komité, på hvars förarbeten förslaget är fotadt, har enstämmigt
framhållit, att den beskattning, som nu är i fråga, eller en beskattning
af halfva råsockertuilen på ett lagatadgadt rendement af 9
procent, ingalunda kommer att afklippa möjligheten för nya fabrikers
anläggning. Komitén framhåller med bestämdhet, att denna
beskattning visserligen antagligen skall komma att någon tid
hämma anläggandet af nya fabriker; men att inom några få år
äfven med den nu föreslagna bsskattniugen det skall befinnas så
lockande att anlägga nya fabriker, att dragningen till denna
industri åter kommer att börja. Detta på grund af den allt jemt
förefintliga möjligheten att ytterligare öka det faktiska rendementet.

Samma komité erinrar vidare derom, att om endast 70 procent
af åkerarealen inom Malmöhus län skulle egna sig för hvitbetsodling,
skulle man med sjuårig cirkulation endast inom Malmöhus
län kunna frambringa betydligt mera hvitbetor än som erfordras
för fyllande af hela landets sockerbehof.

Kan det under sådana förhållanden vara skäl att genom
särskild premiering söka få hvitbetsodlingen hastigt utbredd äfven
till andra orter? Om man lyckas i detta, om man under denna
hvilotid i Malmöhus län lyckas få hvitbetssockerfabriker till stånd
i Kristianstads län, i Blekinge, Halland, Vestergötland och Gotland,
och om senare hvitbetssockerfabrikationen börjar utbreda sig ytterligare
i Malmöhus län, hvad är det då man lagar till åt sig?

Jo, man drifver efter all sannolikhet fram något, som dock synes
mig böra väcka de största betänkligheter äfven hos dem, som
icke rygga tillbaka för att under nuvarande förhållanden minska
statsverkets inkomster å eu så afsevärd post som sockertullen.

Med utlandets erfarenhet för ögonen, bör man sannerligen akta
sig för att med vett och vilja fostra sådana sockerkriser, som
sopat fram öfver Tyskland och Frankrike och der slagit omkull
hundradetals fabrikanter och jordbrukare.

Mun fur derför bär vara ytterst försigtig; och. detta synes mig
äfven de herrar böra kunna vara med om, som svärma för att
vi bär i landet må äta endast vårt eget socker. Derhän går det
nog, så som vår lagstiftning är ordnad. Min tro är nu visser -

N:o 13. 22

Lördagen den 4 Mars, f. m.

Ang. ny förord- ligen, att när vi en gång komma dit, då skola dessa fosterlands"<nf
af''hvithet», vänner — jag kallar dem så af fullaste öfvertygelse — börja
socterwiwrtnm-uncjra, om ej detta svenska socker i sjelfva verket kostar mera
(Forts.) än det smakar. Men då man nu en gång fått i sitt hufvud att
detta skulle vara så förmånligt, kan man ju nöja sig med vissheten
att utvecklingen går i den rigtningen. Det är väl ej nödigt
att endast för ett hastigt vinnande af detta mål brådstörta utvecklingen
till skada för statens finanser och med risk att kasta
oss in i de vådligaste äfventyr. Framför allt kan det väl icke
komma i fråga, att man skulle, såsom här nyss blifvit ifrågasatt,
endast stryka dessa 40 kilometer. Stryker man dem, så har man
med detsamma öppnat dörren för en rasande konkurrens inom
Malmöhus län, och detta kan väl dock icke vara billigt.

Om hvad jag nu yttrat är rigtigt, så kan det ju med fog

ifrågasättas, om det icke vore korrektast att i likhet med utskottet
absolut förkasta allt hvad Kongl. Maj:t med andra momentet
åsyftat att vinna. För min del har jag, såsom kammaren
redan inhemtat, besvarat denna fråga nekande, i det jag påyrkat,
att Riksdagen måtte medgifva ett undantag i ett exceptionelt
fall, nemligen genom att tillåta en skattelindring för Gotlands
län, så att derstädes eu första fabrik måtte komma till

stånd. Ehuru de fleste af Andra Kammarens ledamöter i be villningsutskottet

anslutit sig till detta af mig i min reservation
framlagda förslag, så inser jag dock mycket väl, att detsamma
kommer att möta åtskilligt motstånd i kammaren, och jag har
redan märkt spår deraf. Man bör icke, yttrade herr Redelius,
göra en undantagslagstiftning. Hvarför icke? Om det finnes
skäl derför? Det hafva vi gjort förr många gånger. Att hålla
på de ledande principerna i lagstiftningen är nog mycket bra,
men man får ej hålla på dem till den grad, att man ej kau låta
en princip i ett särskilt fall maka åt sig för inflytandet af en
annan berättigad princip, och enligt mitt förmenande föreligger
just här ett sådant fall. Jag har med afsigt formulerat mitt
förslag så, att det endast afser en öfvergående skattelindring för
den första fabriken. Jag vill således icke, såsom herr Cavalli i
Första Kammaren, en verklig undantagslagstiftning, utan åsyftar
blott en tillfällig handräckning, som staten skall lemna eu viss
landsdel, som är i behof deraf, och jag kan ingalunda föreställa
mig, att någon skall anse förmon för denna handräckning olämplig.
Att bereda skattelindringar för att höja kulturen inom en
särskild landsdel, det hafva vi varit med om många gånger, det
förekommer ju än i dag i de norrländska länen i fråga om upptagandet
af nybyggen; och det kan väl icke möta större betänkligheter
att medgifva en skattelindring i detta fall, än då man
nästan hvarje år lemnar direkta anslag till enskilda personer och
bolag, äfven med fullt medvetande om, att man derigenom bereder
dem stora fördelar och vinst, detta derför att de gagna

23 N:o 13.

Lördagen den 4 Mars, f. m.

vissa landsdelar eller vissa industrier. På grund häraf kan jag Ang. ny förord,
icke föreställa mig att någon kan bestrida, att icke formen för ningg a/ hvitbetsdenna
handräckning är fullkomligt befogad. Återstår då frågan: socl^ifv^n''
behöfver Gotland eu sådan handräckning? Ja, huruvida Gotland (Förta,
behöfver eu sådan handräckning, derom tycker jag knappast att
någon, som till och med ytligt tagit kännedom om Gotlands förhållanden,
behöfver tveka. Penna af naturen, med afseende å
både klimat och jordmån, så gynnade ö står ju i kultur mycket
långt efter de Övriga delarne i Sverige. Och hvarför gör den
detta? Skulle det bero på eu särskild oförmåga hos gotländingarne
att begagna sig af de fördelar, naturen skänkt dem.

Det lär man väl dock så mycket mindre kunna påstå, som man
lätt af officiella handlingar kan öfvertyga sig om, att knappast
på något annat ställe i vårt land större offervillighet och intresse
framträdt för höjande af kulturen och främjandet af det gemensamma
bästa. Men det är ju helt naturligt, om man tänker
efter, hvarför denna landsdel skall stå långt tillbaka för det öfriga
Sverige. Den har haft och har fortfarande alldeles särskilda svårigheter
att bekämpa, svårigheter af den art, att de i en kapitalfattig
landsdel näppeligen kunna öfvervinnas endast genom inbyggarnes
egna ansträngningar. Den är ju så belägen, att den under eu
stor del af året är nästan utskuren från regelbundna kommunikationer.
Under sådana förhållanden har ju jordbruket mycket
svårt att med energi och kraft anlita den häfstång, som stått andra
landsdelar till buds, nemligen mejerihandteringen. Jordbruket
lider dessutom af eu annan svårighet, nemligen att skiftesverket
ännu icke fortgått så långt som å andra orter, utan eu
tredjedel a£ Gotlands i mantal satta jord ännu är oskiftad, hvilket
ju förorsakar betydliga kostnader. Effekten af dessa och
andra ogyusamma omständigheter har också visat sig deruti, att
befolkningen sedan år 1882 år efter år minskats på grund af
emigration.

Det synes mig, som om man, då det här gäller en landsdel,
som är stöld under så exceptionella och ogynsamma förhållanden
och som dock har så många och goda förutsättningar för att
blifva en prydnad för Sverige, verkligen skulle kunna gorå en
afvikelse från principen, i synnerhet som denna afvikelse icke är
farlig, ty på livitbetssockerindustrions utveckling inverkar ej anläggandet
af en fabrik på Gotland namnvärde och den uppoffring
för statsverket, hvarom det är fråga, är ej större, än att det
väl kan försvaras att använda densamma för att hjelpa invånarne
i Gotlands län att höja kulturen inom detta län. Nu vet
jag mycket väl, att jag får invändningar äfven från ett annat
håll än från de principfaste — jag får dem från ifrarne för likställighet,
som säga (jag har redan hört det från blekingebänken):
hvarför skall man gifva detta åt Gotland, när man icke gifver
något åt Blekinge eller något annat län? Nej, svarar jag, man

1T:0 13. 24

Lördagen den 4 Mars, f. m.

nin'' mi bllkatt ^an ’c^e Söra det, ty då skulle man komma in på den vägen att
%ng af hvitbets-i allmänhet premiera nya fabriker, hvilket, såsom jag redan framsockerimverknin-
hållit, vore föga välbetänkt, men kan det visas, att något annat
(Forts.) län laborerar med likartade svårigheter som Gotland, då skall
jag för min de! gerna vara med om att gifva äfven det länet
en handräckning, vare sig under denna eller annan form.

Jag vill icke längre upptaga kammarens tid; jag har berört
denna fråga redan nu derför, att, ehuru den i realiteten står emot
Kongl. Majds och utskottets förslag i den föredragna punkten,
jag likväl ansett den böra upptagas bland öfvergångsbestämmelserna,
och då vi komma dit, skall jag yrka bifall dertill.
Jag har blott nu velat framhålla, att jag kommer att yrka bifall
till denna reservation, derför att ingen, sedan denna punkt blifvit
afgjord, skall, om utskottets förslag skulle segra, kunna drifva
den satsen, att frågan om Gotland dermed också afgjorts. För
öfrigt har jag nu endast att yrka bifall till utskottets förslag.

Herrar Alexanderson och Olsson i Sörnäs förenade sig med
grefve Hamilton.

Herr Pehrson i Törneryd: Herr talman! Den siste ärade
talaren hade, efter mitt förmenande, ett så märkligt uttalande,
att jag, medan jag har det i friskt minne, ber att få göra några
erinringar deremot. Han framhöll nemligen först och sist, huru
origtigt det vore att premiera de nya fabrikerna. Ja, han betonade
detta särdeles hårdt, men i nästa ögonblick var han med om att
lemna sådana fördelar, hvilka han benämnde för premier, åt en
särskild ort. Detta är i mina ögon eu motsägelse så stor, att
den förringar till största delen den betydelse, som hans vackra
anförande i öfrigt kunnat ega.

Då jag läste reservationerna vid detta betänkande, blef det
för mig ofattligt, huru det kunde vara möjligt att framlägga ett
sådant förslag som det, hvilket framställes i grefve Hamiltons
m. fl. reservation. Långt ifrån att missunna Gotland de fördelar,
som skulle ligga i denna hvitbetsodling med tillhörande sockerindustri,
vill jag endast framhålla, att om deruti ligger någon
fördel för jordbruket, så låt denna fördel komma landet i dess
helhet till godo och gör icke någon undantagslagstiftning sådan
som den, hvarom denna reservation handlar.

Af de förslag, som ligga oss före, ber jag att få nämna, att
Kongl. Maj:ts förslag i denna paragraf tilltalar mig mest, derför att
det lemnar rådrum för andra orter än dem, der sockerbruksindustrien
för närvarande bedrifves, att genom en kraftig och energisk
ansträngning höja jordens kultur. Ingen lär väl kunna förneka,
huru mycket man än sökt framhålla de förmenta olägenheterna
af denna betodling och denna sockerindustri, att desamma medfört
en höjning i jordens afkastning och tidsenliga skötsel, med

Lördagen den 4 Mars, f. m.

25 N:o 13.

ett ord, eu högre kultur, som lemnat ett för jordbrukaren vackrare
resultat. Ty det inskränker sig icke dertill, att man får
en högre inkomst af hetodlingen än man skulle få åt att odla
några andra växter i stället, utan jordens kultur höjes i allmänhet,
så att de andra växtslagen lemna bättre skörd; och i en tid
sådan som denna, då man väl behöfver göra allt hvad man kan
för att höja jordens afkastning, synes det mig, som om man icke
borde försumma något tillfälle i sådant afseende.

Jag har nyss nämnt, att min sympati ligger närmast för det
kongl. förslaget, men alldeles rent är jag icke villig antaga detsamma.
Jag anser nemligen, att det icke bör bero på Kongl.
Maj:ts pröfning, huruvida och hvilka af de nya fabrikerna böra
komma i åtnjutande af de fördelar, som afses under öfvergång3-tiden, utan att detta bör vara lika för alla, och att det således
bör vara en generel bestämmelse, som gäller lika för hvarje ny
fabrik, alldeles oberoende af i hvilken provins denna fabrik kan
komma att uppstå; och det är af denna anledning, som jag ber
att få, med afslag å utskottets hemställan i den föredragna punkten,
yrka bifall till Kongl. Maj:ts förslag med den förändring i 2
mom., som redan af herr Redelius föreslagits, att efter orden:
»anlägges ny fabrik, må», strykas orden: »der Kongl. Maj:t så
pröfvar skäligt», och att längre ned i momentet orden: »fyratio
kilometers» utbytes mot orden: »trettio kilometers». Af de skäl,
som grefve Hamilton anfört, tror jag, att det kan vara lämpligt
att bibehålla någon afståndsbestämmelse, ehuru den icke tilltalar
mig mycket. Men jag finner mig så mycket mer skyldig att vara
med om någon sådan, som det, för den händelse friherre Barnekows
reservation blefve af Första Kammaren antagen, derigenom
skulle vara lättare att få en sammanjemkning till stånd.

Således, med de förändringar, som redan blifvit påyrkade af
herr Redelius i den föredragna paragrafen 2 mom., ber jag att få
yrka bifall till Kongl. Maj:ts förslag.

Häruti instämde herrar Lilienberg, Arnoldsson, Hornberg, Jönsson
i Gammalstorp, Larsson i Mörtlösa och Ekströmer.

Chefen för finansdepartementet herr statsrådet friherre von
Essen: Herr talman, mine herrar! Om man på förhand kunnat

vänta, att betsockerindustien i vårt land skulle taga en sådan utsträckning
som den gjort, och att den skulle blifva staten så dyrbar
som den verkligen blifvit, så hade för visso icke de lättnader
medgifvits, som nu i många år tillämpats, men jag vet dock icke
om man kan påstå, att man bör ångra hvad som skett. Har icke
den provins, som kommit i åtnjutande af denna lindring, derigenom
tillskyndats ofantliga fördelar? Kanske icke alla vilja erkänna
detta, men framtiden skall, enligt min tanke, säkerligen visa,
att dess kultur i hög grad stigit. Det kan ej förnekas af någon
Andra Kammarens Prot. 1893. N:o 13. 3

Ang. ny förordning
om beskattning
af hvitbetssockertiUverkningen
i riket.

(Forts.)

No 13. 26

Lördagen den 4 Mara, f. m.

Ang. ny förordning
om beskattning
af hvitbctssockertillverkn
ingen
i riket.

(Forts )

jordbrukare, att, då efter några år jorden tröttnat på betodlingen,
när alfven träder i dagen och kommer i beröring med matjorden,
hela denna trakt, der kvitbetor odlats och hvilken sålunda fått
den kultur, som fordras för betodling, måste hafva undergått
eu omdaning i afseende å afkastniDgsförmåga. Det är en
stor vinst för vårt land, att eu stor areal erhållit sådana fördelar.
Uppoffringarna kunna ju kännas ganska stora och de hafva också
verkligen varit stora, men märkvärdigt nog och lyckligtvis hafva
statens inkomster ändå icke nedgått så synnerligen mycket, ty
tullen och bvitbetsskatten tillsammans hafva hållit sig ungefär vid
samma belopp och skilja knappt på en million kronor, detta i
följd af att sockerkonsumtionen ökats så betydligt. Detta är hvad
man fått betala, men hvad som är gjordt tror jag icke man behöfver
ångra.

Att det nu är på tiden att rätta detta förhållande och se till,
att staten icke skall behöfva förlora för mycket, derom äro alla
eniga; men hvad som tyckes vara föremål för oenighet, det är
den frågan, om man skall vidare befordra utvecklingen af denna
industri. Jag vill icke se saken så mörkt som några föregående
talare hafva gjort, då de sagt. att det icke är rätt från statens
sida att locka folk in på spekulationer i denna rigtning. Det är
ju ganska svårt att uppdraga gränsen för huru mycket man får
locka in dem på spekulationer, hvilka sjelfva vilja spekulera. En
viss grad af lättnad bör man dock medgifva de orter, som äro
lika tjenliga för hvitbetsodling som de trakter, der en sådan odling
redan förefinnes, och man måste väl erkänna, att i de trakter,
der klimat och jordmån äro lämpliga, invåuarne kunde hafva ett
billigt anspråk på att erhålla samma lättnad för sina sträfvanden
som deras grannar. Häri ligger endast rättvisa; och hvad särskildt
Gotland beträffar, så måste man medgifva, att de af grefve
Hamilton framförda skäl, hvilka jag nu icke vill upprepa, särskildt
tala för att dess framtid bör, såsom vi hoppas, kunna blifva
vackrare än den nu är, då ön saknar kapital, företagsamhet och
ett högt uppdrifvet jordbruk. Detta är hvad som behöfver förifras,
ty gynsamt klimat och god jordmån finnas redan, och
derför vore det skäl att nu söka göra något för att befrämja denna
ös utveckling.

Jag vill i detta sammanhang framhålla ett par talande skäl,
hvarför Kongl. Maj:t i sin proposition bestämt ett visst afstånd
mellan de fabriker, som skulle erhålla lindring i beskattningen —
äfvensom föreslagit att anläggning af nya fabriker skulle pröfvas
af Kongl. Maj:t. Jag vill icke fästa mig mycket vid, om någon
förändring skulle komma att vidtagas i den föreslagna bestämmelsen
om afståndet mellan fabrikerna. Man vet jur att hvitbetor
icke kunna transporteras långt på jernväg. Somliga säga två mil
och andra fyra mil, och detta sista är nog väl högt tilltaget.
Att Kongl. Maj:t skall hafva bestämmanderätt i fråga om beräk -

Lördagen den 4 Mars, f. m.

27 N:o 13.

ningen af betornas utbyte, det är en sak, som jag egentligen Ang. ny förordvisst
icke borde förorda, ty detta åliggande att pröfva den saken 2® a?hvitbetatorde
blifva ett af de mest oangenäma uppdrag, som man kan få,
men jag är nödsakad att framhålla, att denna anordning bar (Forts)
mycket talande skäl för sig, i synnerhet om afståndet mellan en
ny och en redan befintlig fabrik bestämmes temligen kort. Man
måste medgifva att det, som tager i anspråk tid, arbete och kostnader,
är framkallandet af en stor, om jag så får säga, betmark,
d. v. s. en vidsträckt betodlingsterräng, från hvilken fabriken
kan serveras. Derpå baserar sig en dylik fabrik och det är ett
vilkor för dess framgång, som icke får saknas. Det har visat
sig, att nyanlagda fabriker ofta haft stora svårigheter för att framkalla
en sådan belodlingsmark af det omfång, att fabriken derigenom
kunnat tillförsäkras eu tillräckligt stor afverkning. Skulle
nu eu gammal fabrik kunna helt enkelt få plantera ut en ny
fabrik i sin närhet och derigenom få den lindring i skatt, som i
förordningen omtalas, så uppkommer sålunda ett sätt att kringgå
hvad som med författningen åsyftas. Man behöfde till och med
blott bygga ett nytt hus och deri insätta de gamla redskapen, så
uppstode strax eu ny fabrik, som skulle komma i åtnjutande af
den lagstadgade lättnaden. Ett sådant sätt att gå till väga har
Kong]. Maj:t ansett sig böra sätta en hämsko för och derför förbehållit
sig rätten att såga: nej, en sådan lindring kommer icke
att tillstädjas. Om man nu anser detta vara så förhatligt eller
vill befria Kong], Maj:t från ett så obehagligt uppdrag, så, i hvilket
fall som helst, vill jag icke strida derom. Jag har blott velat
förklara skälet till denna bestämmelse, och jag tror att ingen kan
förneka att icke skälet varit godt.

Beträffande härefter afståndet, så, vare sig detta sättes till 30
eller 40 kilometer — derom vill jag icke tvista — torde det dock vara
skäl i att Kong], Maj:t finge rätten att bestämma, huru det verkliga
afståndet i hvarje särskildt fall skall beräknas, detta ur den
synpunkten, att man annars kunde befara att tvist skulle kunna
uppstå om huruvida afståndet borde beräknas efter jernväg, landsväg
eller fågelväg. Detta är nemligen en tvistefråga, som KouglMaj:t
torde behöfva lägga sig i. Det uppfinnes vid sådana tillfällen
så många utvägar att kringgå lagen. Om man vill helt
och hållet utesluta Skåne, södra Halland, södra Kalmar län och
kanske äfven Yestergötlaud och Bohuslän från erhållande af en
sådan lindring, och .Riksdagen skulle anse, att endast Gotland
borde komma i åtnjutande deraf, synes det mig ligga en orättvisa
deri, och jag tror, att många bland skåningarne skulle anse det
vara icke rätt billigt att blott gifva eu enda provins den fördelen att
framdeles få någon lindring.

Ingen skulle högre än jag önska att, om det vore billigt och
rättvist, den förhöjda skatten kunde, på sätt herr Fredholm föreslagit,
börja tillämpas redan nu. Våra finanser skulle få eu be -

N:o 13. 28

Lördagen den 4 Mars, f. m.

Ang. ny förord- tydande förbättring, och jag skulle vara mycket glad, om d6t
n’i''Z a?mms- ginge för sig, men jag tror icke att det vore rättvist. HerrFredholm
»oekertiuvtrknm- £ar utgått från en beräkningsgrund, som omfattar alla fabriker, både
(Forts.) nya och gamla. Vi veta dock, att de gamla fabrikerna hafva
mycket större inkomster än de nya. Jag har bär uppgifter om
dessa fabriker, men jag vill ogerna trötta kammaren med siffror.
Mina uppgifter omfatta alla fabriker och deras inkomster, och
bland dessa inkomster visar sig en stor skilnad. Eu af de nyare
fabrikerna, dock icke någon af de båda sist anlagda, Engelholms
eller Örtofta, bar haft en inkomst af 24,000 kronor efter den af
herr Fredholm beräknade utbytesprocenten, under det att bland
de äldre fabrikerna den största har haft 366,000 kronors inkomst
och en annan 285,000 kronors inkomst, allt beräknadt efter samma
utbytesprocent. Då det är så svårt för de nyare fabrikerna att
komma upp till en nöjaktig inkomst, för att kunna amortera anläggningskostnaden
samt betala räntor och få någon vinst öfver,
ty detta böra de väl hafva, så tycker jag, att det skulle blifva
ett hårdt slag för dessa fabriker, om den högre utbytesprocent,
som af herr Fredholm beräknats, med ens skulle tillämpas. Jag
skulle också kunna påpeka några misstag, hvartill herr Fredholm
gjort sig skyldig i sin reservation, men då dessa förhållanden
äro litet invecklade och en hel mängd siffror skulle behöfva anföras,
skall jag be att få lemna mina anmärkningar till herr
Fredholm sjelf. Härigenom slipper jag trötta kammaren med sådana
detaljer, som kanske alla icke kunna följa med intresse.

Jag skall icke uppehålla kammarens tid längre.

Med anledning deraf, att ett större antal af kammarens ledamöter
hos herr talmannen anmält sin önskan att begagna sig af
ingången inbjudning att närvara vid pansarbåten Thules löpande
af stapeln, som var utsatt att ega rum denna dag kl. 2 e. m.,
hemstälde herr talmannen, att öfverlägguingen nu mätte afbrytas,
för att återupptagas kl. 7 e. m., då detta sammanträde komme
att fortsättas.

Denna hemställan bifölls; i följd hvaraf kammarens ledamöter
nu åtskildes kl. 12,59 e. m.

In fidem

Hj. Nehrman.

Stockholm, P. Palmquists Aktiebolags Boktr. 189ä.