1893. Andra Kammaren. N:o 12

ProtokollRiksdagens protokoll 1893:12

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1893. Andra Kammaren. N:o 12.

Onsdagen den 1 mars.

Kl. 7 e. m.

§ I Fortsattes

föredragningen af statsutskottets utlåtande n:o 10,
angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel,
omfattande anslagen till pensions- och indragningsstatema.

Punkterna 17 och 18.

Biföllos.

Punkten 19.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 115, hade Angående
herr Elowson föreslagit, att Riksdagen måtte bevilja tillförordnade Pension för
rektorn vid Åmåls treklassiga allmänna läroverk Lars Johan tff''Jek^l*
Dalgrens enka Johanna Dalgren, född Person, och hennes tre grens enka
minderåriga barn en årlig pension af femhundra kronor, att till Johanna
henne halfårsvis utbetalas, så länge hon förblefve i sitt enkestånd; Rotgren,
men hemstälde utskottet under föreliggande punkt, att herr Person.
Elowsons omförmäida motion icke måtte af Riksdagen bifallas.

Efter föredragning af punkten anförde:

Herr Elowson: oHerr talman! Den ställning, hvaruti tillförordnade
rektorn vid Åmåls läroverk Lars Johan Dalgrens familj
kommit, kan sägas vara en följd af de stämningar, som gjort sig
gällande i Riksdagen i läroverksfrågan. Med synnerlig liflighet hafva
inom Riksdagen framstälts önskningar angående ombildning af de
allmänna läroverken. Dessa önskningar hafva också på ett synnergen
tillmötesgående sätt blifvit beaktade utaf Kongl. Maj:t, derigenom
att Kongl. Maj:t genom ett bref af den 12 juni i882 förordnat
att åtskilliga lärarebeställningar vid de mindre läroverken

Andra Kammarens Prof. 1893. N:o 12. 1

N:o 12. 2

Angående
pension för
t. f. rektorn
L. J. Dalgrens
enka
Johanna
Dalgren,
född Person.
(Forts.)

Onsdagen den 1 Mars, e. in.

skulle bestridas genom tillfälliga vikarier och icke uppehållas genom
ordinarie lärare. I följd af detta kongl. bref har också i afseende
på Åmåls läroverk de i det nämnda brefvet gifna föreskrifterna
redan genomförts, så att der icke tinnes en enda ordinarie lärare,
utan att alla de der för tillfället tjenstgörande lärare, såväl rektor
som kolleger, äro vikarier, extra, tillförordnade.

Då rektoratet i Åmål blef ledigt, kunde det i följd af detta
kongl. bref af 1882 icke i vanlig ordning tillsättas, utan en
vikarierande rektor tillförordnades. Denne tillträdde sin befattning
år 1884 och var ifrågakomne Dalgren. Förut hade han
varit vikarierande och extra ordinarie lärare. Genom detta förordnande,
hvilket han enligt betyg, som jag haft äran att till
statsutskottet aflemna, skött på ett i allo tillfredställande sätt,
kom han uti den ekonomiska ställning, att han med skäl kunde
anse sig befogad att ingå äktenskap. Men då han icke hade *
fullmagt eller var ordinarie, kunde han på grund af Kongl. Maj ds
reglemente för lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa
den 11 oktober 1878 icke vinna inträde uti denna enkeoch
pupillkassa. Hade han sökt inträde der, hade det blifvit
honom förvägradt. Och jag vill fästa uppmärksamheten på, att i
och med det han framdeles blifvit ordinarie lärare, han skulle
hafva varit skyldig att ingå uti denna enke- och pupillkassa och
tillika betala retroaktiv afgift för den gångna tiden. Under det han
var tillförordnad rektor i Åmål, kunde han rimligtvis icke söka någon
ordinarie beställning. Den enda befattning, han kunde hafva sökt,
skulle hafva varit en adjunktur, men en sådan var för honom
mindre fördelaktig än den, han för tillfället innehade. Han hade
dock rimlig förhoppning att kunna få ordinarie beställning och
derigenom komma in i enke- och pupillkassan. Nu inträffade
emellertid, att han i följd af ett slaganfall hastigt afled, lemnande
efter sig hustru och barn utan några tillgångar. Boet var belastadt
med skuld. Det blef konkurs efter honom. I följd af
detta ingick domkapitlet i Karlstad till Kongl. Maj:t med underdånig
framställning derom, att med afseende å dessa säregna
omständigheter Kongl. Maj:t skulle finna lämpligt att aflåta eu
proposition till Riksdagen angående beredande af pension åt
enkan och barnen. Kongl. Maj:t fann emellertid icke skäl att
göra detta. Hvilken anledning dertill kunde hafva funnits, har
jag mig icke närmare bekant. Jag vill icke heller ingå i någon
forskning derom.

Jag vill vid detta tillfälle väl erkänna såsom rigtig den
princip, att i afseende å enskild pension initiativet bör tillkomma
Kongl. Maj:t. Men det synes mig, som om uti detta fall någonting
föreligger, som kan betecknas såsom ett undantag. I följd deraf
att olika meningar angående ombildning af läroverken varit
rådande, hade denne man icke kunnat komma i den ställning,
att han å sin innehafvande befattning erhållit fullmagt, då han,

Onsdagen den 1 Mars, e. in. 3 Ji:o 12.

i och med detsamma haft en enkepension åt sin hustru. Hade Angående
brefvet af år 1882, hvilket af såg ett tillmötesgående emot de pension för
inom Riksdagen uttalade önskningarna att ombilda läroverken, l j6jg™
icke kommit till stånd, hade sannolikt denne man antingen haft grens enka
eu ordinarie beställning, i hvilket fall enkan varit berättigad till Johanna
pension enligt reglementet af 1878, som jag nyss nämnde, eller
också hade han varit endast extra ordinarie lärare, i hvilket fall han ° Jr8onicke
kunde hafva haft anledning uti ekonomiska omständigheter 0 s''
att ingå äktenskap, och då hade nu föreliggande pensionsbehof
icke kunnat göra sig gällande. Då han förordnats till rektor,
hade han fullt giltiga skäl — man kan icke tillvita honom i detta
afseende något — att ingå äktenskap. Hade han varit extraordinarie
endast och ingått äktenskap, hade hans familj fått stå
sitt kast. Jag skulle icke då i Riksdagen hafva väckt motion i
detta afseende.

Det har inom Riksdagen vid något tillfälle varit tal derom,
att, då Kongl. Maj:t och Riksdagen icke kunnat förena sig om
en önskvärd lösning af läroverksfrågan, Riksdagen skulle vilja
hafva opinionen från elementarlärarne på sin sida. Men jag
finner det likväl synnerligen hårdt, om elementarlärarne i sådana
fall som detta skola blifva lidande derpå, att lösningen af läroverksfrågan
ej kunnat komma till stånd.

Utaf hvad jag nu anfört finner kammaren, att här föreligger
ett särskilt undantagsfall, hvilket synes mig hafva fullt
berättigat till att underställa denna fråga Riksdagens pröfning;
och då jag det gjort, anhåller jag, herr talman, att få yrka bifall
till motionen och afslag å utskottets hemställan.

Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 20.

Bifölls.

Punkten 21.

Efter föredragning af mom. a), innefattande utskottets hem- Angående
ställan om anvisande på extra stat för år 1894 af ett förslags- anslag till
anslag å 1,540,000 kronor till upprätthållande af arméns pensions-. uPPrätthålkassas
egen pensionering in. m., begärdes ordet ai: mémpenmw•

kassas egen

Herr J. H. G. Fr ed ho lm, som yttrade: Herr talman! pensionering.

Då den fråga, som omhandlas i denna, den sista punkten uti
statsutskottets utlåtande öfver nionde hufvudtiteln, förra året var
före till behandling, tillät jag mig att fästa kammarens uppmärksamhet
på, i huru hög grad pensionsfonderna hafva stigit.

Jag nämnde då, att dessa utgjorde vid slutet af år 1881 28 millioner

N:o 12. 4 Onsdagen den 1 Mars, e. in.

Angående kronor, och att de 1890 hade uppnått eu storlek af 51 millioner
anslag till kronor. Af den senaste statsrevisionsberättelsen finner man, att
landTat^ar- samma pensionsfonder vid slutet af år 1891 voro uppe i ett
nienspensions- belopp af 51 millioner kronor, och man kan antaga, att de i
kassas egen närvarande stund äro uppe i 56 millioner, d. v. s. att de på
pensionering, y j &r kafva fördubblats eller från 28 milhoner till 56 millioner
(Forts.) kronor.

Jag tillät mig äfvenledes vid det tillfället framhålla, hurusom
staten bidrager till sina embets- och tjenstemäns pensionering
med dubbelt så stort belopp som de sjelfve. Naturligtvis ställer
sig de enskildes bidrag olika i obka kassor; men i medeltal förhåller
det sig på det sättet.

I samma mån som dessa pensionsfonder vuxit, hafva också
utgifterna under nionde hufvudtiteln stigit. Dessa utgifter, ordinarie
och extra ordinarie, utgjorde år 1860 1,200,000 kronor. I närvarande
stund äro de uppe i öfver fyra och en half millioner kronor.

Men det är icke alla utgifter till pensionering, för hvilka
det redovisas på nionde hufvudtiteln, ty till pensionering utgå
derjemte åtskilliga statsmedel såsom af tull-, jernvägstrafiks- och telegrafmedel
förutom besparingar på nära nog alla hufvudtitlar.
Tillsammans torde dessa statsbidrag uppgå till eu half million,
och fem millioner kronor skulle då utgöra slutsumman af de
belopp, hvarmed svenska staten bidrager till sina embets- och
tjenstemäns pensionering.

Då jag förra riksdagen uttalade den mening att saken vore
förtjent af närmare uppmärksamhet, behagade herr statsrådet och
chefen för finansdepartementet upplysa, att det var eu komité
tillsatt, som hade till uppgift att taga under utredning frågan om
det civila pensionsväsendet, men, nämnde han, denna utredning
är vidlyftig och kommer att taga tid. Den komité, hvilken han
då omnämnde, tillsattes i slutet af år 1891 och har hufvudsakligen
till uppgift att utreda och ordna civilstatens pensionskassa
på ett sådant sätt, att den skall kunna fullgöra sina förbindelser,
och vidare att tillse, huruvida genom eu sammanslagning af flera
eller färre verk till en pensionsanstalt pensionsväsendet skulle
kunna ordnas på ett förmånligare sätt, samt slutligen att föreslå
förenkligar i förvaltningen och förändrade bestämmelser och
vilkor för embets- och tjenstemäns pensionering,

Såsom herrarne finna, gäller förenämnda utredning endast
det civila pensionsväsendet, Af det belopp, som utgår på nionde
hufvudtiteln, utgår emellertid en del till pensioner och en annan del
till indragningsstaten. Med tillägg af de medel, som utgå på de olika
verken för pensionering, men icke redovisas under nionde hufvudtiteln,
kan hela pensionsstaten beräknas till 3 J millioner. Af
detta belopp kommer blott -j- på det civila pensionsväsendet, men
deremot § på armén och flottan. Största andelen deraf faller på arméns
pensionering i form af extra ordinarie anslag. Detta anslag, som 1880

Onsdagen den 1 Mars, e. in.

5 N:o 12.

utgjorde 900,000 kronor, har nu stigit öfver 1,2 million kronor. Det Angående
vill deraf synas, som skulle det vara lika angeläget att taga under ansla9ttfö[
utredning pensionskassorna för armén och flottan som för den lande af arcivila
förvaltningen, men möjligt är, att samma missförhållande ménspensionsicke
gjort sig gällande beträffande förenämnde kassor som i fråga kassas egen
om de civila, nemligen fel i de beräkningar, som ligga till grund Ven^onermg.
för kassornas bestånd. Jag vet ej, men tror, att dessa kassor äro (Forts )

bättre ordnade, än förhållandet är med civilstatens.

Hvad som för mig vore ett önskemål i vida högre grad än
sjelfva kassornas ordnande — och jag tror mig i det fallet uttala
mångas mening —, det är att få till stånd några andra grunder
för pensioneringen af alla statens embete- och tjensteman än de
nu gällande. Det vill synas, som det icke skulle vara mer än
billigt, att statens embete- och tjensteman bidrogo till sitt pensionerande
med lika stora belopp som staten, eller omvändt att
staten icke bidroge till detta ändamål med större belopp än
de sjelfva. Detta synes mig vara en så billig fordran, att man
skulle kunna göra den till ett oeftergifligt vilkor för pensions
utfående. Vidare vill det synas mig, som om man, under förutsättning
att staten bidroge med hälften, skulle vid pensionens
utdelande taga någon hänsyn till personens inkomst- och förmögenhetsställning,
så att den person, hvilken hade lyckan
att vara ekonomiskt oberoende, icke utfinge större pension än som
motsvarade hans egna bidrag. Tv det synes mig billigt att uppställa
den grundsatsen, att staten icke skall med sina medel pensionera
någon, som deraf icke är i behof. Vidare borde man
taga någon hänsyn till de mindre löntagarne, så att pensionen
utginge med större procent af lönen för de mindre löntagarne än
för de större. Slutligen synes det mig, som om man skulle
kunna fastställa ett visst maximum, öfver hvilken pensionen icke
borde utgå, ty man bör kunna antaga, att eu person vid 65 års
ålder redan har dragit försorg om sina barns uppfostran och kan
således ej hafva några andra att sörja för än sig sjelf och måhända
eu obetydlig familj. I detta hänseende skulle man ju
kunna fastställa ett visst maximum för pensionens storlek, t. ex.

4,(JO0 kr., och icke låta pensionen, såsom nu är fallet, stundom
gå upp till mer än dubbla beloppet.

Då man ser de betydliga summor, dessa pensioner taga i anspråk,
synes det mig, att man borde vara anlagen om minskande tal''
dessa statens utgifter. Då man har så stora behof af inkomster
för att fylla nödvändighetsutgifter på andra håll, borde man här
söka vidtaga besparingar utan att derför på något sätt förnärma
någras berättigade intressen. Man bör äfven taga i betraktande,
att embete- och tjensteman med hustrur, barn och tjenstefolk
icke uppgå till mer än af landets befolkning, och att den bevillning,
denna samhällsklass erlägger, uppgår till 1 af hela den i
riket upptaxerade beskattningsbara inkomsten. Med dessa siffror

N:o 12. 6

Onsdagen den 1 Mars, e. m.

Angående
anslag till
upprätthållande
af arménspensions

kassas egen
pensionering.

(Forts.)

Angående
ändrade bestämmelser
i
fråga om
vissa officerares
m.fi.
pensionering.

för ögonen borde man kunna något billigare och mera rättvist
ordna pensionsväsendet än det för närvarande är, och det är under
förhoppning att den nu tillsatta komité välvilligt måtte taga
dessa synpunkter i betraktande, som jag velat framhålla dem.

Herr William son: Då denna fråga är före, kan jag

icke neka, att jag anser mig skyldig att med afseende å densamma
yttra några ord. Den är visserligen afgjord af Första
Kammaren, man vet hur den kommer att gå, men jag tycker
det icke lämpligt att — — —------------—

Herr talman! Jag ber om ursäkt, jag kommer utifrån och
trodde man förehade nästa moment i betänkandet.

Vidare anfördes icke. Kammaren biföll utskottets hemställan.

Under mom. b) hemstälde utskottet med föranledande af
en inom Andra Kammaren af Herr Lasse Jönsson i ämnet
väckt motion, n:o 40, »att Riksdagen må för sin del besluta,
att officerare af kompaniofficers grad och vederlikar
äfvensom underofficerare och spel vid armén, som utnämnas, efter
det förordning i ämnet trädt i kraft, må, derest de jemväl uppfylt
de vilkor, som för erhållande af de tjensten åtföljande pensioner
eljest äro föreskrifna, ega rätt att med pension och fyllnadspension
afgå från tjensten vid 53 års ålder samt skyldighet dertill
vid uppnådda 55 lefnadsår.»

I fråga härom anförde:

Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet friherre
Rappe: Herr talman, mine herrar! Då på grund af en skild

motionärs yrkande statsutskottet har föreslagit att framflytta
pensionsåldern för arméns kompaniofficerare och en sådan åtgärd
efter mitt förmenande skulle vara i högsta måtto skadlig för
armén, har jag ansett mig här böra begära ordet. -— Om man
granskar motionärens skäl, finner man, att de äro hufvudsakligen
följande. Han åberopar sig först och främst på en skrifvelse af
1887 års Riksdag, och han anser, att då Riksdagen vid detta tillfälle
}Trkade en framflyttning af pensionsåldern, så borde det väl
äfven blifvit någon påföljd af detta Riksdagens yrkande. — Vidare
framhåller han, att vissa militära myndigheter äfvenledes
skulle ansett en dylik framflyttning icke innebära någon skada.
— Det framhålles också, att det skulle vara en stor ekonomisk
besparing, och till sist säger motionären, att arméns duglighet ingalunda
skulle förringas genom eu dylik åtgärd.

Hvad först beträffar Riksdagens skrifvelse af 1887, så ber
jag att få fästa kammarens uppmärksamhet derpå, att det yrkande
som nn göres icke är identiskt med det, som då framstäldes. Den

7 N:o 12.

Onsdagen den 1 Mars, e. m.

som genomläser den utredning, som lemnades 1877, då den nya
pensioneringen faststäldes, skall finna, att fullgoda skäl finnas förebragta
såsom bevis för att vid armén det är nödvändigt och behöfligt
att officerare af kaptens grad kunna afgå redan vid 50 års
ålder, och det framliålles särskildt den skilnad, som i detta afseende
eger rum mellan armén och flottan. Det är ju möjligt, att
man 1887 hade i friskt minne de skäl, som vid förenämnda tid
af Ivongl. Maj:t framlades och deraf föranleddes att icke sätta
i fråga annat, än att det tvungna afskedet skulle ske vid 55
års ålder, men med rättighet för vederbörande att afgå vid 50 år.
Nu har motionären och utskottet med honom gått ett steg längre,
då de satt det fakultativa afskedet till 53 år och det tvungna
till 55 år.

Vidare anföres, att militära myndigheter skulle hafva tillstyrkt
en framflyttning af pensionsåldern för våra kaptener. Jag
vill icke medgifva att så är förhållandet. Visserligen är det sant,
att af 56 myndigheter fem göra ett förslag, att man under vissa
vilkor skulle kunna gå så långt som Riksdagen då ifrågasatt.
Men vissa af dessa vilkor äro ganska vigtiga och de hafva icke
af motionären omförmälts. Det säges nemligen af cheferna för
gardesregementena, som voro ibland de nämnda fem myndigheterna,
att rättighet till afsked visserligen såsom hittills borde gifvas
åt kompaniofficer vid 50 år, ty någon framflyttning af tiden
för denna rättighets inträdande sättes icke i fråga, men att det
skulle bero på regementscheferna att för tiden mellan 50 och 55
år hos Kongl. Maj:t till afsked anmäla den person, som de icke
vidare funne för tj ensten lämplig.

Jag tycker, att ett sådant tillvägagående — så vidt det vore
möjligt — skulle innebära en skärpning af de nuvarande förhållandena,
och dessa chefers yttrande borde således icke här framstälts
såsom ett stöd för motionärens och utskottets förslag. Det
återstår således endast 3 myndigheter att åberopa af 56. Bland
dessa ingår Blekinge bataljon, som då nyligen bildats af marinregementet
och hvars chef också utgått från nämnda regemente.
Det var under sådana förhållanden icke underligt om man der
icke kunde hafva den rigtiga uppfattningen af hvad krig till lands
fordrar såsom nödvändigt hos arméns befäl. Äfven denna myndighets
yttrande synes derför kunna lemnas ur räkningen. För
öfrigt — intet är fullkomligt bär i verlden, och om bland 56 militära
myndigheter två eller tre icke egt tillräckligt militäriskt omdöme
för att inse hvad som är behöflig! i krig, så bör man icke dervid
fästa sig. Jag vill således icke tillmäta dessa militära myndigheter,
som åberopas, någon slags betydelse. Åt hvad jag anfört
framgår tvärtom, att man med sällsynt enighet inom armén framhållit
det såsom skadligt att framflytta pensionsåldern såsom Riksdagen
ifrågasatt.

Angående
ändrade be
s tämmelser i
fråga om
vissa officerares
in. fl.
pensionering

(Forts.)

N:o 12. 8

Onsdagen den 1 Mars, e. in.

Angående
ändrade bestämmelser
i
fråga om
vissa officerares
in. fl.
pensionering.
(Forts.)

I sjelfva verket vore det en verklig skada för armén, om så
skulle ske. Jag vill söka ådagalägga detta. Jag vill då först påminna
derom, att inga officerare i en krigshär finnas, som ega
den stora betydelse som kompanicheferna. — Jag vill nu först
sysselsätta mig ined infanteriet, der den störa massan af befälet
förefinnes. — Det är en armés kaptener, som gifva armén dess
färg. Jag skulle kunna nöja mig med något kortare öfning för
manskapet, men med dåliga kaptener kan alldeles icke en armé
vara betjenad. Det kan möjligen gå att föra krig, äfven om det
högre befälet icke är så tillfredsställande som man skulle önska.
Så var förhållandet i Bulgariska armén, i sista kriget mellan Bulgarien
och Serbien. Bulgariska arméns öfverbefäl utgjordes af
ryssar, och de måste vid krigets utbrott lemna armén och vända tillbaka
till Ryssland. Bulgariska armén var sålunda utan allt annat
högre befäl än sina kaptener, men dessa skötte sig utmärkt och
fienden besegrades på ett lysande sätt. Men skulle Bulgarerne
saknat dugligt befäl af kaptensgraden, hade de icke kommit långt.
Det är nödvändigt att denna grad eger de egenskaper både till
kropp och själ, som erfordras för att uppfylla sina åligganden,
och man kan förstå att dessa åligganden äro större och vigtigare
än i någon annan grad, ty om man går till högre grad, så kommer
icke befälet i den personliga beröring med hvarje individ,
som är icke blott önsklig, utan till och med nödvändig för en
kompanichef. En sådan måste känna hvarje karl, och när han
leder sitt kompani, sker det omedelbart. Ett kompani är den
största truppstyrka, som en man omedelbart kan leda. Nu har
på senare åren dessa stridsenheter ökats och äro vida större än
de voro i gamla tider. Förr utgjordes ett kompani af 100 till
125 man — 150 var maximum — nu af dubbelt så många, ty
arméerna ha i allmänhet svällt ut så betydligt, och då man nödgats
spara på befäl, har det varit nödvändigt att göra kompanierna
så stora som möjligt. Då nu det är en man, som har att
omedelbart leda denna enhet, framgår än mer betydelsen af kompanibefälsgraden.
— Men för att visa att, då man hunnit öfver
50 år, man i allmänhet icke kan sköta ett sådant befäl, skall jag
bedja herrarne följa mig till operationsområdet för en krigsstyrka
i fält, der dessa militära tjensteman skola uppträda och verka.
Det första, som förekommer i fält, är marscher och kriget består
hufvudsakligen i marscher. — Olycklig den som stannar och står
stilla, såsom förhållandet var med franska armén i sista tyskfranska
kriget. Fransmännen blefvo också besegrade. Men i
samma mån man kan manövrera och röra sig, har man utsigt
att besegra sina motståndare. — Dessa marscher hafva beräknats
till två mil om dagen för en truppstyrka, men skall en större
truppstyrka tillryggalägga två mil, måste de mindre enheterna,
som ligga utspridda i skilda qvarter eller bivuaker och först skola
förflytta sig till marschens utgångspunkt, ytterligare tillryggalägga

Onsdagen den 1 Mars, e. m.

9 N:o 12.

en vägsträcka, nemligen den från qvarteren eller bivuakema till
nämnda utgångspunkt, och på samma sätt få de, när de komma
fram, äfven tillryggalägga ett stycke väg till sina qvartér. Jag
tror derför att man kan säga, att marschen i allmänhet för ett
kompani går till minst 3 mil om dagen. Nu vet man väl, att då
läkarebesigtning sker vid värnpligtiges inskrifning, skall man
tillse, om den värnpligtige har de kroppskrafter, som äro af nöden
för att med full fältutrustning uthärda ett fälttågs besvärligheter.
Den unge värnpligtige har dock blott att tillryggalägga sin dagsmarsch.
Men om detta redan för ungt folk icke är så lätt, utan
fordrar styrka och träning, hvadan äfven många vid besigtningen
erhålla uppskof med värnpligtens fullgörande och många kasseras,
så är det ju säkert, att om eu dylik granskning skedde med
femtioåringar, så fingo allt åtskilliga af dem stanna hemma. Och
se vi på våra fredsöfningar, låt oss tänka oss marscher eller fälttjenstöfningar,
finna vi, att icke ett så litet fåtal vid denna ålder
måste blifva hemma. Men kompanichefen måste under marschen
icke blott följa med sin trupp, utan om han skall hafva truppen
i sin hand, får han icke ständigt befinna sig på samma plats i
kolonnen; om han till en början är i téten, får han sedan begifva
sig till köen och från köen åter till téten. Det är således icke så
liten rörlighet, som förutsättes hos honom för att kunna göra
detta. Icke alla kompanichefer sköta sin tjenst så noggrant, det
är sant, tvärtom det finnes kompanibefälhafvare, som äro mycket
litet intresserade för sitt folk, men marschen blir då derefter. Så
var det till exempel i franska armén i sista kriget det utmärkande
draget hos mobiltrupperna, att deras kaptener icke hade noggrann
uppsigt öfver sitt folk, utan i stället under marscherna gingo för
sig sjelfva. Eu sådan tillsyn är nemligen ganska besvärlig, ja
mycket besvärlig; det fordras att hafva en bestämd vilja att göra
sin skyldighet till det yttersta, om man skall förmå sig att så se
till sitt folk, men försummar man det, blir också följden, såsom
vid det franska mobilgardet skedde, att trupperna gingo dem ur
händerna.

Detta har jag nämt för att visa, att det är nödvändigt redan
vid den verksamhet, som heter marscher, att kaptenerna äro
fullt fältdugliga, men sedan marschen är utförd, börjar striden
eller bevakningen eller den tjenst marschen haft till mål. Det
gick väl an under gamla förhållanden, då det gälde att strida i
sluten trupp och då beridna officerare af regementsofficers grad
ledde stridsenheten. Det var icke så mödosamt då, men det är
väsentligen olika nu, då kompanierna blifvit så mycket större och
hela striden är eu strid i spridd ordning och detta icke blott med
afseende på första stridslinien, utan äfven på de bakre liniema, som,
så snart man närmar sig fienden, måste vara utbredda för att
icke lida för stora förluster af fiendens eld. Skall jag då, såsom
min pligt bjuder, sköta mitt kompani, kan detta icke ske, om

Angående
ändrade bestämmelser
i
fråga om
vissa officerares
m. fl.
''pensionering.

(Forts.)

Nso 12. 10

Onsdagen den 1 Mars, e. m.

Angående
ändrade bestämmelse»''
i
fråga om
idssa officerares
m. fl.
pensionering.

(Forts.)

jag står på en punkt, utan jag måste dels rekognoscera terrängen
och dels förflytta mig till de olika afdelningarna för att tillse, om
de utföra de befallningar, jag gifvit, och hvad som bäst passar
för den terräng, i hvilken jag rör mig.

Det är lätt insedt att för att kunna ådagalägga en sådan
rörlighet, får man icke vara för gammal. Icke stort bättre är det,
om det i stället för strid skulle vara fråga om bevaknings
utsättande, något som ju förekommer dagligdags i fält. Eu sådan
bevakning kan icke utsättas utan föregående rekognoscering. Jag
kan icke ansvara för mitt kompani, för mitt folk, om jag icke
förut sökt sätta mig in i förhållandena så noga som möjligt, och
jag måste derför förflytta mig öfver ganska stora vidder, och allt
detta är för kaptenen ett extra besvär utom den dagliga marschen.
Vidare när det gäller att gå i qvarter eller bivuak, så fordras af
kompanichefen mycket större ansträngningar än som någonsin
kunna tänkas ifrågakomma för underbefälet. När dagen är slut,
så får truppen gå till hvila, i qvarter eller bivuak, men månne
hvilan samtidigt tager sin början för kompanichefen? Nej, långt
derifrån, hans verksamhet måste räcka länge ännu. Han skall
då tillse, att allt som skall ordnas för följande dag verkligen
blir verkstäldt. Han skall söka skaffa ammunition åt sitt folk
och laga så, att de få den proviant, som de behöfva, och att denna
proviant kommer dem till hända, så att de icke få svälta. Han
skall affatta rapporter, sätta sig i förbindelse med det högre befälet,
utan hvilket ingen ledning kan tänkas, och dessutom uppsätta
dagbok öfver hvad som händt under dagen. Om herrarne
tänka på allt detta — här finnas ju många femtio tvååringar — så
kunnen I nog bedöma, om det verkligen är möjligt att göra detta,
när man kommit öfver 50 år. Nej, det är blott ett fåtal, som
stå ut härmed, men det måste finnas personer, som kunna göra
allt detta, och dessa personer äro just våra kompanichefer. Man
må icke vid bedömandet af dessa förhållanden tänka på, huru
det tillgår vid våra mötesplatser i fredstid, utan man måste tänka
på förhållandena i fält.

Det fins för närvarande 315 kaptener vid infanteriet, och af
dessa äro, såsom jag tror, omkring 61 öfver 50 år och således
icke fullt så tjenstbara som de andra. Skulle nu utskottets förslag
vinna kammarens och Riksdagens bifall, så kan eu lätt proportionering
visa, att antalet skulle ökas så, att eu tredjedel af
kaptenerna blefve af det slag, som måste rubriceras såsom mindre
tjenstbar! Det inses nog, att detta är ett farligt förhållande,
men det stannar i verkligheten icke dervid, utan i samma mån
som kaptenerna sent taga afsked, dröjer det längre för dem, som
stå i subalterngrad, att hinna till kaptensgraden. Nu är den unge
mannen vanligen 20 å 21 är, när han blir officer, och så dröjer
(let 18 ä 20 år, tills han blir kapten, men genom eu sådan framskjutning,
som nu är i fråga, skulle det dröja 21 ä 23 år, d. v. s.

Onsdagen den 1 Mars, e. m.

11 JO© 12.

han skulle blifva kapten vid 45 år och sedan tjena till 55 år.
Det skulle således blifva lika inånga kaptener öfver som under
50 år. Halfva antalet af kaptensgraden skulle blifva mindre tjenstbar,
och detta vore ju ytterhgt farligt.

Af dessa skäl torde herrame finna det förklarbgt, om jag
med någon ifver tagit upp denna fråga, då jag vet, att det är få
saker, som i denna stund skulle verka så ofördelaktigt på arméns
tjenstbarhet i fält som det nu ifrågasatta förslaget att framflytta
pensionsåldern.

Men saken har också en annan sida. Det är icke blott i
fysiskt hänseende som kaptensgraden skulle blifva försvagad, utan
äfven i moraliskt hänseende. Det är ju så vid armén, att icke
alla måste taga afsked vid samma ålder, utan för hvarje högre
grad har man med några år framskjutit åldern för afskedstagande!,
Man har kunnat göra detta derför, att de högre officerarne icke
hafva en så ansträngande tjenstgöring och derför att de hafva
så många hjelpare vid sin sida. Detta är dock icke gjordt för
individernas egen beqvämlighet på något vis, utan derför att
antalet af de individer, som blifva förbigångna, skall blifva så
litet som möjligt. Det är nu i allmänhet så, att, om jag icke
blir major vid 50 år, så blir jag det i regeln knappast. Om
utskottets förslag ginge igenom, enligt hvilket kaptenernas afskedsålder
skall framflyttas till samma ålder, då majorer och öfverstelöjtnanter
äro pensionsberättigade, skulle halfva antalet af arméns
kaptener utgöras af förbigångna, som icke Imf va någon förhoppning
att komma längre på den militära banan. Det fordras dock
en hög grad af pligtkänsla för att, sedan jag vet att min bana
är stängd, detta oaktadt med samma intresse kunna sköta min
tjenst. Jag tror derför, att det äfven ur denna synpunkt är farligt
att framflytta tiden för afskedstagandet.

Men pensioneringen i vår armé har icke blott det ändamålet
att, när individen hunnit en viss ålder och icke längre är lämplig
för tjenst, beredes honom en skälig utkomst på hans ålderdom.
Allt sedan år 1858, då fyllnadspension började gifvas, är ännu
ett ändamål fäst vid densamma. Det är nemligen meningen
att dessa gamle, som blifvit pensionerade, skola utgöra ett slags
reservbefäl, som i krig uppkallas för att göra tjenst på sådana
platser, der de kunna användas, och man behöfver för sådant
ändamål icke så få officerare af kaptensgraden, utan tvärtom
ganska många, såväl vid depoterna som vid arméns etappväsen. Det
är kanske för herrame bekant, att man för att skydda sina etapp
linier behöfver bevakningstrupper på etappstationerna. Cheferna
för berörda trupper böra vara af kaptens grad, hvilket äfven
erfordras för eu mängd andra mera sedentära platser. Har jag
nu icke sådana att tillgå bland dem, som tagit afsked vid 50 ä
53 års ålder, utan denna kategori faller bort genom pensionsålderns
framflyttning, så måste jag uttaga det erforderliga antalet

Angående
ändrade bestämmelser
i
fråga om
inssa officerares
m. fl.
pensionering.
(Forts.)

N:o 12. 12

Onsdagen den 1 Mars, e. in.

Angående
ändrade bestämmelser
i
fråga om
vissa officerares
in. fi.
pensionering.
(Forts.)

bland de i aktiv tjenst varande kaptenerna, bland dem som skola
föra trupperna mot fienden, och således minska dessas antal.
När den härordning, som antogs vid urtima riksdagen, uppgjordes,
så skedde detta med fästadt afseende vid den tillgång, som nu
ifrågasättes att beröfva armén. Om vi se på det antal infanteriofficerare,
som föreslagits i föregående härordningar, så befmnes
detta vara betydligt större än i den organisation, som nu vunnit
Riksdagens bifall. I 1875 och 1878 års förslag var det öfver
1700 infanteriofficerare på stat, i 1883 års öfver 1300, men i det
nuvarande blott 1230. Det synes således, att man, för att fylla
bristen på officerare på stat, tagit vara på och på det noggrannaste
sätt tagit vara på desse officerare. Vid diskussionen under den
urtima riksdagen framhölls det såsom en anmärkning mot Kongl.
Maj ds förslag, att befälets antal var för knappt, men vi hade då
noga tagit vara på de resurser, som vi egde i den officerstillgång,
som man nu vill beröfva oss. Skall denna tagas bort, så försämras
hela härordningen.

Jag har trott det vara nödvändigt att framhålla alla dessa
synpunkter, för att det måtte blifva klart för hvar och eu, att
det icke är utan att rubba arméns tjenstbarhet, som man kan
vidtaga den af utskottet föreslagna åtgärden.

Går jag nu öfver från infanteriet till de andra vapnen,
artilleriet och kavalleriet, så kunde man möjligen vilja säga, att
en framflyttning af pensionsåldern för kompaniofficerame vid
dessa skulle vara lättare. Men går man noga igenom hvad ifrågavarande
officerare i fält hafva att göra, så tror jag dock, att man
äfven vid berörda vapen kommer till samma slutsats som vid
infanteriet, eller att det är en klok och rigtig grundsats, att äfven
de få taga afsked vid 50 år och måste göra det vid 53.

Utskottet har här i enlighet med motionärens förslag ifrågasatt,
att äfven för officerares vederlikar pensionsåldern skulle blifva
respektive 53 och 55 år. Dessa vederlikar äro intendenter, regementsläkare
och regementsveterinärer, men dessa hafva redan sin
pensionsålder bestämd till 60 och 55 år, och det har väl icke
varit utskottets och motionärens mening att förbättra armén på
det sättet, att man föryngrar den civilmilitära personalen och gör
officerarne äldre.

Vidare talas det om underofficerare och spel. De underofficerare,
som här äro i fråga, äro fanjunkare, och äfven dessa
behöfva sina fulla kroppskrafter, om de skola kunna sköta sina
åligganden i fält. Underofficersgraden är illa aflönad, och skulle
man nu framflytta pensionsåldern för detta jemförelsevis fåtal af
tjensteman, så skulle det dröja så mycket längre för sergeanterna,
innan dessa kunde komma i de lönevilkor, som äro behöfliga för
att gifva dem och deras familjer en nödtorftig bergning.

Jag anser sålunda, att det ur alla synpunkter skulle vara
allt annat än gagneligt för armén, om utskottets förslag skulle

Onsdagen den 1 Mars, e. m.

13 N:o 12.

vinna framgång. Motionären säger, att derigenom skulle vinnas
en välbehöSlig besparing, Jag vill icke förneka, att det blefve
en besparing, och åtminstone skulle man komma derhän, att den
summa, som nu erfordras, icke skulle behöfva i någon väsentlig
grad ökas. Den, som genomläser 1877 års utredning och tager
kännedom om de beräkningar, som deri af sakkunnig vetenskapsman
gjorts, skall finna, att det belopp, som der ifrågasättes, ännu
icke blifvit uppnådt, och att det ännu felas omkring 30,000 kronor,
innan den kulmen, som deri beräknas, blifvit upphunnen. — Den,
som vill taga närmare reda på detaljerna i denna sak, finner en
noggrann redogörelse i chefens för landtförsvarsdepartementet
anförande till statsrådsprotokollet, i riksdagshandlingarna för 1889
års riksdag, hvari statsrådet för Kongl. Maj:t framlagt den utredning,
som verkstäldes i anledning af Riksdagens skrifvelse 1887.

— Det synes sålunda af allt detta, att det för armén skulle vara
till väsentlig skada, om pensionsåldern framflyttades. Utskottet
säger väl, att man får icke blott tänka på arméns krigsduglighet,
utan äfven på den större kostnaden, men hvad skall det tjena
till att hafva en armé, om den icke är krigsduglig? Det är sant,
att man måste tänka på kostnaden, och detta är högst vigtigt i
fråga om en budget, som är så ofantligt stor som denna. Såge
man hufvudsakligen på tjenstbarheten, skulle man kunna ifrågasätta,
att afsked borde beviljas arméns kaptener till och med före
50 år. På grund af kaptensgradens stora vigt arbetar man i
sjelfva verket i alla andra arméer på att få den ännu yngre
genom att bevilja kaptenerna afsked ännu tidigare. Följaktligen
skulle, om utskottets förslag ginge igenom, detta innebära en
åtgärd, som ginge stick i stäf mot hvad man gör inom det öfriga
Europa, och på ett sådant tillvägagående finna vi i arméorganisatoriskt
hänseende intet exempel i hela verlden, utom i den senaste
norska organisationen. Som herrarne erinra sig, har man der
minskat den tjenstetid, som från början var bestämd för de värnpligtige,
från en något så när antaglig tid till en ännu kortare.
Det har varit den svenska arméns fördel, kan man säga, sedan
den nya pensionslagen infördes år 1877, att man haft kompanichefer,
som i allmänhet varit tjenstbara. Skulle man nu, sedan
man fått förbättrade förhållanden hvad beträffar armén i öfrigt

— man har ju ökat öfningstiden för de värnpligtige — gå tillbaka
med afseende å det vigtigaste, eller befälet, så får jag
säga, att man vidtoge en åtgärd, som vore i yttersta måtto beklaglig.
Det är väl tvärt om på det lifligaste att önska, att när
vi fått till stånd den organisation, som beslöts i höstas, vi alla
må förena oss om att göra det bästa vi kunna af densamma och
icke taga några steg tillbaka.

Jag har velat anföra detta, på det att hvar och eu må klart
inse, huru högst beklagligt det vore för armén, om man fattade
beslut i öfverensstämmelse med hvad utskottet föreslagit.

Angående
ändrade bestämmelser
i
fråga om
tåssa officerares
m. fl.
pensionering.
(Forts.)

N:o 12. 14

Onsdagen den 1 Mars, e. m.

Angående
ändrade bestämmelser
i
fråga om
vissa officerares
m. fl.
pensionering.

(Forts.)

Herr Lasse Jönsson: Det kan vara svårt att motsäga

det ärade herr statsrådet, som så fullständigt sökt framhålla, huru
det skulle blifva, om utskottets förslag i denna punkt ginge
igenom. Men jag tror, att han öfverdrifver något, då han sade,
att arméns duglighet eller icke duglighet skulle vara .beroende
på, om detta lilla steg tages eller ej. Jag tror också,
att han öfverdref, då han påstod, att om man framflyttade
pensions- och afskedsåldern så som är föreslaget, det skulle
hafva den inverkan, att halfva kaptensantalet skulle blifva öfver
50 år. Den krigsminister, som var 1889, sökte med alla möjliga
skäl motsäga den skrifvelse, som Riksdagen aflat till Kongl.
Maj:t år 1887, och han uppgaf, att om ett sådant beslut fattades,
antalet kaptener öfver 50 år skulle blifva 69. Nu säger detta
statsrådet, att dessa kaptener skulle utgöra hälften af hela kaptensantalet,
d. v. s. — då detta är omkring 315 — skulle de
blifva öfver 150. Dessa båda beräkningar stämma icke öfverens,
och hvem som har rätt, det vet icke jag.

Hvad beträffar 1887 års Riksdags skrifvelse i detta ämne
säger herr statsrådet, att han icke fäster det minsta afseende vid
hvad de 5 regementscheferna anfört, som yttrat sig för bifall till
denna Riksdags framställning i ämnet, emedan de ej yttrade något
positivt, utan endast med de och de vilkoren. Men dessa officerare
säga dock tydligt i sin till Kongl. Maj:t framstälda skrifvelse,
att de ansågo en officer ännu vid 55 års ålder merendels besitta
den kroppskraft, att, om i öfrigt åtgärder vidtoges i syfte att
aflägsna individer, som undantagsvis vore otjenstbara, hinder
icke syntes möta att höja gränsen för det obligatoriska af skedstagandet
till 55 år. Det är ett så tydligt uttalande, som någon
kan göra.

Under öfverläggningen i Första Kammaren om 1887 års
Riksdags skrifvelseförslag -— här i denna kammare gick förslaget
igenom, utan att ett ord talades emot det — så var det en gammal
f. d. officer, som, när någon sökte bevisa huru illa det skulle
vara, om en skrifvelse i det syftet komme till stånd, yttrade, att
han ej alls såg någon fara deri eller trodde att officerscorpsen
skulle blifva mindre duglig, om tiden för pensions- och afskedstagandet
framflyttades. Det hade visat sig, att ett tydligt ogillande
var rådande bland officerare af kaptens grad (ifver det
tvungna afskedstagande^ då de icke önskade något högre än att
få blifva qvar i tjensten ännu några år. Om man således har
klart för sig, att det icke skulle skada arméns krigsduglighet,
och att de, som frågan gäller, sjelfva önska att få stå qvar i tjensten,
tycker jag det icke vore så farligt, om den föreslagna framflyttningen
i afseende på tiden vidtoges.

Hvad vidare det ekonomiska beträffar, som min motion
i synnerhet afsåg, vet ju hvar och en, att pensionernas tillväxt
är alldeles förskräcklig och ökas för hvarje år. Om en under -

Onsdagen den 1 Mars, e. m.

15 N:o 12.

sökning i afseende på arméns pensionskassa blefve gjord såsom
i afseende på civilstatens, kunde det kanske ej vara omöjligt,
att de komiterade, som undersökte denna kassa, skulle uttrycka
sig på samma sätt som ledamöterna i den komité, som undersökte
civilstatens kassa, när de sågo, huru många millioner som
fattades, hvilka ingen nu vet hvar man skall få. Det är förskräckligt,
att en 6 ä 7 millioner kunna fattas i en kassa.

Arméns pensionskassa har icke varit undersökt, men kanske
det fattas lika mycket i den, om man ser efter. Hvarifrån skall
staten få penningar till allt detta? Det går icke an att spara i
afseende på detta, säger man, — men så säger man öfver allt.
Jag tror likväl, att det skulle låta sig göra, och att det ej vore
farligt att göra det, då äfven framstående officerare yttrat sig i
den rigtningen.

En vetenskapsman, säger herr statsrådet och chefen för
landtförsvarsdepartementet, har beräknat, att det skulle gå på det
och det sättet. Ja, men dessa vetenskapsmäns beräkningar hålla
icke streck. Några år efter, sedan de uppgjorts, äro förhållandena
annorlunda. Så fort då lifslängden ökas och menniskoma
lefva längre, så komma pensionskassorna på balans. Man har
redan förut både i Första och Andra Kammaren sagt detsamma
i afseende på eu annan punkt, som vi förut haft före — jag
kommer ej i håg hvilken — nemligen att pensionskassorna icke
kunna bära sig, På sid. 3 i detta utlåtande n:o 10 står i fråga
om förhöjning af gratial: »erfarenheten angående andra pensionskassors
svårigheter att fullgöra sin pensioneringsskyldighet borde
mana till varsamhet vid frågor om pensioners förhöjande.» Det
gälde Vadstena krigsmanshuskassa, och så är det vid alla kassor.
Träder staten emellan, då går det bra; men jag tror, att vi väl
någon gång få börja tänka på, om staten kan bära alla dessa
stora bördor. Detta är en vigtig sak och särskildt, när man
tänker på, huru det militära öfver allt vill taga öfverhanden. Vi
måste tänka på den frågan: kan nationen bära alla dessa bördor?
Hafva vi icke skyldighet att tillse och vidtaga sådana åtgärder,
att icke utgifterna växa till större belopp än som är förenligt
med nationens bärkraft och välstånd? Det är från den synpunkten
jag utgått, då jag väckt min motion. Jag har icke några
anspråk som motionär, men det ligger så nära till hands, att
hvar och en kan förstå det, att om man anser, att vi tåla vid
att hafva sådana pensioner, då skall man bifalla dem. Men om
man tviflar derpå, då bör man rösta för statsutskottets hemställan,
hvartill jag yrkar bifall.

Herr Williamson: Herr talman, mine herrar! Jag skall
först ännu en gång bedja om ursäkt för att jag nyss, då punkten
a) var före, begärde ordet i tanke, att det var punkten b), som

Angående
ändrade bestämmelser
i
fråga om
vissa officerares
m. fi.
pensionering.

(Forts.)

N:o 12. 16

Onsdagen den 1 Mars, e. m.

Angående
ändrade bestämmelser
i
fråga om
vissa officerares
m. fl.
pensionering.
(Forts.)

föredrogs. Jag var ute och hemtade ett betänkande, och hade
derför icke reda på debattens gång.

Då den senaste urtima Risdagen beviljade de stora anslagen
till militära ändamål, var det naturligtvis i medvetande af,
att mycket penningar skulle erfordras. Det visste också alla,
och det gälde endast, hur vi skulle kunna skaffa dessa penningar.
Nu föreligger här en fråga, som i afseende på det ekonomiska
är en småsak i jemförelse med det stora hela; det är fråga om
kompanichefernas pensionsålder och den ökade utgiften, det
skulle medföra att hafva denna ålder, såsom den nu är, i jemförelse
med att framflytta den, såsom motionären föreslagit. Jag
vill nu endast fästa mig vid kompanicheferna, ty hvad de öfriga
kompaniofficerarne äfvensom underoflicerame och spel vid armén
beträffar, anser jag frågan om dem icke vara af någon vigt, och
jag tror, att deras tjenstgöring i allmänhet är sådan, att de väl skulle
kunna fullgöra sina åligganden äfven ända till 55 års ålder. Jag
vill derför, som sagdt, endast hålla mig till frågan om kompanicheferna,
hvilken i ekonomiskt hänseende är en sådan småsak, men som
för öfrigt i afseende på dessa chefers fullgörande af sina åligganden
under tjenstgöring är en så ytterst vigtig fråga, för hvilken
herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet i sitt
anförande så fullkomligt redogjort, att det icke borde behöfvas
något mera. Men jag har velat yttra några ord om min egen
erfarenhet från min tjenstgöring som kompanichef. Det kan
hända, att en kompanichef under fredliga öfningar måste gå
framför kompaniet ända till 3 mil på en dag. När han så efter
denna marsch kommer fram till rastplatsen, får han icke samma
lugn och hvila som den öfriga delen af truppförbandet, utan
han måste öfvervaka det hela och se efter, att allt är i ordentligt
skick. Det kan också hända, att, när han kommer fram
efter denna marsch — och jag tror mig icke öfverdrifva, när
jag säger, att det händer på 2 kompanier af 8 —, han måste
taga emot fältvakt och få ytterligare truppförband med sig, t. ex.
en afdelning kavalleri och några kanoner och så ögonblickligen
ut på fältvakt. Under den lilla stund han då har på sig, sedan
han kommit fram efter marschen — ibland kanske föga mer än
15 ä 20 minuter — skall han öfverse kompaniet, ordna allt, taga
mot de nya truppförbanden och sätta sig in i deras situation
med flera sådana saker, bland dem de ekonomiska. Under sådana
förhållanden tror jag, att en kompanichef allt får vara något så
när vid vigör för att kunna fullgöra alla dessa funktioner. Under
min tjenstgöringstid har jag varit lycklig i så fall; jag har varit
rörlig och haft eu lätt gång, så att jag ej funnit mig illa, men
jag har sett så många kompanichefer, som, när de varit ute under
sådana förhållanden, farit rätt illa och kanske till och med haft
svårt att fullgöra sina åligganden. När det är så nu, huru tro
herrarne, att det skall blifva, när vi få hela vårt truppförband

Onsdagen den 1 Mars, e. m.

17 N:o 12.

stäldt på krigsfot? Då tror jag, att en framflyttning af pensionsoch
afskedsåldern för dessa kompanichefer skulle verka retroaktivt,
och jag tror, att vi ej kunna önska att uppoffra något af
vår armés krigsduglighet för att vinna eu så ringa penning som
den, hvilken skulle erhållas genom den ifrågasatta framflyttningen.

Det är en annan sak, om hvilken jag äfven skulle vilja
yttra några ord, nemligen om frågan att göra kompanicheferna
beridna — jag talar fortfarande endast om dessa chefers tjenstgöring,
alldenstund, som jag förut sagt, jag icke tror, att frågan
om de öfriga spelar någon farlig roll, då de icke hafva att förrätta
samma funktioner som kompanicheferna. Här komma nu
våra kompanier — jag säger våra, ehuru jag har afsked, så att
jag icke har något kompani — att fördubblas för att icke säga
tredubblas. Arbetet för kompanicheferna blir då också hädanefter
fördubbladt, då det gäller att föra kompaniet fram och övervaka
detsamma. Skulle nu kompanicheferna blifva beridna, finge
de det såsom i allmänhet i utlandet. Ty det är endast, — som
jag tror — i Norge och Sverige, som förhållandet är annorlunda.
Men skulle man nu göra dessa chefer beridna, fruktar jag, att
det blefve lika dyrt som att nu låta pensionsåldern vara som
den är. Oaktadt jag sjelf varit en rörlig kompanichef, vet jag
likväl, att arbetet ej är så lätt, och jag skulle derför önskat, att
en framställning om att göra kompanicheferna beridna blifvit
gjord, ty den skulle vara motiverad, ehuru denna fråga kanske
ej för tillfället är så trängande.

Herr talman, jag slutar med att uttala den förhoppningen,
att Andra Kammaren icke måtte gå in på den hemställan, som
gjorts, att framflytta dessa kompanichefers pensionsålder, emedan
jag tror, att det skulle verka mera retroaktivt, än man föreställer
sig, då man önskar göra svenska armén mobiliserbar och
tjenstbar.

Jag yrkar afslag.

Herr Carl Ericson: Herr talman, mine hemul Efter den
belysande framställning af frågan, som gifvits af herr statsrådet
och chefen för landtförsvarsdepartementet, kan jag fatta mig jemförelsevis
kort.

Det förefaller mången ganska orimligt, att män, som synas
ännu befinna sig vid full vigör och i sin fulla mannakraft, skola
nödgas afgå från tj ensten och öfvergå till pensionsstaten samt
sålunda öka statskassans omkostnader, då detta på samma gång
länder till olägenhet för individerna sjelfva. Och det lider intet
tvifvel, att om man endast fäster afseende vid individernas intresse,
så vore det fördelaktigt för militärerna, att de lika väl
som civilstatens tjensteman finge qvarstå i tjensten till fylda (55
år, och derefter afgå med lönen i pension. Så har man emeller Andra

Kammarens Prof. 1893. N:o 12. 2

Angående
ändrade te
stämmelser i
fråga om
vissa Office
rares m. fl.
pensionering.

(Forts.)

N:o 12.

18

Onsdagen den 1 Mars, e. m.

Angående
ändrade be
stämmelser i
fråga om
vissa officerares
m. fl.
pensionering.
(Forte.)

tid icke kunnat ställa det med afseende å de militära tjenstemännen.
och orsaken dertill är naturligtvis den, att krigsdugligheten
skulle derpå allt för mycket lida. Det vill med andra ord
säga: det är ett verkligt statsintresse, som här föreligger.

Utskottet säger här och motionären har nyss upprepat detsamma,
att de få myndigheter, som yttrat sig för möjligheten af
att framflytta pensionsåldern, förklarat, att intet hinder syntes
möta att höja gränsen för det obligatoriska afskedstagandet till
55 år, »om i öfrigt åtgärder vidtoges i syfte att aflägsna individer.
som undantagsvis vore otjenstbara.» Ja, mine herrar, det
är en ganska stor svaghet i våra militära pensionsförhållanden,
att inga åtgärder finnas, hvarigenom man kan aflägsna individer,
som äro otjenstbara. I andra arméer är det så stäldt, att militära
tjensteman redan före den ordinarie pensionstidens inträdande
kunna aflägsnas, då de till följd af sjukdom eller till följd af
andra orsaker befinnas vara mindre lämpliga för tjensten, och
de få då afgå med reducerad pension. Det beror icke på deras
fria vilja, att de då afgå, utan det heror endast på pröfningen
af deras krigsduglighet, så att de, när denna icke är tillfredsställande,
måste lemna tjensten. Det är som sagdt eu stor svaghet
i våra militära pensionsförhållanden, att icke en sådan bestämmelse
finnes äfven hos oss. Följden är också den, att det
gifves kanske knappast något regemente, der det icke finnes en
officer eller underofficer, hvilken sedan en lång följd af år varit
fullkomligt otjenstbar.

Motionären hänvisar till flottan och säger, att befäl få stå qvar i
tjensten tills de uppnått en ålder af 55 år. Denna jemförelse är emellertid
icke fullt lyckligt vald. Utom all fråga måste, hvad tankekraft
och tankeskärpa vidkommer, fordringarna ställa sig fullkomligt
lika höga på flottans befäl som någonsin på arméns befäl; men
tankeskärpan, själsspänstigheten sjunker, då den fysiska kraften
slappas, och flottans befäl är icke utsatt för samma fysiska öfveransträngning
som arméns. Herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
har ju nyss påpekat de mödor, som arméns
befäl är underkastadt. Och att, när den fysiska kraften sjunker,
äfven själsspänstigheten sjunker, säger sig ju sjelft.

Jag har sedan lång tid tillbaka varit mycket intresserad
för denna fråga, dels emedan det ju gäller en ganska afsevärd
möjlighet att åstadkomma besparing för staten, och dels derför
att det vore för individerna fördelaktigt, om de icke nödgades
afgå så tidigt. Jag kan derför säga, att jag sedan en lång följd
af år verkligen gifvit akt på de mina vänner och kamrater, som
afgått från tjensten till följd af uppnådd pensionsålder. Jag har
beaktat dem, säger jag, och derför i hvarje särskildt fall gjort
mig den frågan: befinner sig denne man fortfarande i det tillstånd,
att han verkligen vore fullt krigsduglig i fält? Och jag försäkrar,
att det varit beträffande ett ringa fåtal, som jag kunnat

19

Nso 12.

Onsdagen den 1 Mars, e. m.

besvara denna fråga med ja. Jag vågar påstå i fråga om kaptener,
som afgå, då de blifvit pensionsmessiga, och om kompanibefäl
i allmänhet, att om det är eu på tio, som är fullt krigsduglig
vid sitt afskedstagande, så är det icke flere. Jag befinner
mig händelsevis sjelf i den ålder, då en kompaniofficer och underofficer
skall afgå. Jag tror, hvad min fysiska kraft angår, att
jag är, som folk är mest, icke sämre och icke bättre, men jag
försäkrar, att jag väl känner, att jag sedan ganska många år
tillbaka ingalunda kan motsvara de stora kraf, som i afseende
på fysisk uthållighet fordras af kompanibefäl.

För detta mitt uttalande finner jag ett ytterligare stöd, om
jag vänder mig till jernvägspersonalen. Detta är en personal,
som är utsatt för ganska stora ansträngningar. Nåväl, jernvägspersonalen
afgår i medeltal vid 51 \ års ålder. Om jag nu frågar,
hvarför de afgå, så blir svaret: naturligtvis derför att de redan
hafva hunnit den ålder, då menniskans fysiska kraft har
sjunkit så betydligt eller är så afsevärdt sjunkande, att de icke
vidare under alla förhållanden kunna utstå de ansträngningar,
som af dem kräfvas. Om nu någon skulle vilja påstå, att under
vanliga fredliga förhållanden de ansträngningar, som kräfvas af
militärerna, äro mindre än dem järnvägstjenstemännen hafva att
utstå, så måste man dock erkänna, att äfven under fred vid
många tillfällen och naturligtvis framför allt i krigstider de
fordringar, som ställas på militärbefäl, äro ofantligt mycket större,
hvad den fysiska uthålligheten angår, än dem man under några
slags förhållanden ställer på jernvägspersonalen. Jag finner häri,
som sagdt, ett ytterligare stöd för min uppfattning i detta hänseende.

Utskottet ställer emellertid frågan på en ganska rigtig ståndpunkt.
Utskottet säger nemligen: »Skulle man endast tillgodose
krafvet på krigsduglighet, utan att derjemte taga hänsyn till kostnaderna,
lider intet tvifvel att för armén blefve fördelaktigare,
derest åldersgränsen för kompaniofficerares tvungna afskedstagande
flyttades tillbaka till t. ex. 50 år.» Härmed har ju utskottet
obestridligen tydligt uttalat, att krigsdugligheten skulle vara
väsentligen större och bättre, om alla afginge vid 50 års ålder,
eller med andra ord att krigsdugligheten verkligen skulle förlora,
om det förslag, som utskottet sjelft framstält, blefve af Riksdagen
antaget. Men, säger utskottet, man måste äfven taga hänsyn till
kostnaden, och då får krigsdugligheten vika, enär kostnaden
eljest blefve för stor. Det synes mig, att det hade varit utskottets
skyldighet att meddela, huru stor denna kostnad verkligen
är, att meddela, huru stor besparing staten komme att
göra, för den händelse afskedstagandet framflyttades såsom utskottet
föreslagit. Jag skall tillåta mig att i detta hänseende
komplettera utskottets uppgifter. Jag har sjelf gjort eu uträkning,
som visserligen endast är approximativ; ty skulle en ut -

Angående
ändrade bestämmelser
i
fråga om
vissa officerares
m. fl.
pensionering.

(Forts.)

N:o 12. 20

Onsdagen den 1 Mars, e. in.

Angående
ändrade bestämmelser
i
fråga om
vissa office
rares m. fi.
pensionering.
(Forts.)

rakning med full noggranhet göras i pensionskassan, skulle den
taga ganska lång tid. Jag angifver emellertid den siffra, till
hvilken jag kommit under mina beräkningar, och är det någon,
som tvifla!'' på rigtigheten af dessa, skall jag meddela, huru jag
gjort dem och huru jag kommit till denna siffra. Ja, rnine herrar,
den besparing, som skulle kunna vinnas genom eu framflyttning
af afskedstagandet så som motionären och utskottet föreslagit,
blir ungefär 150,000 kronor. Summan är obestridligen ganska
afsevärd, men jag tvekar dock icke att skatta den arméns
krigsduglighet, som med densamma vinnes, väsentligen högre.

Såsom ytterligare skäl mot framflyttandet af åldersgränsen
för det tvungna afskedstagandet har redan framhållits af herr
statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet, hvilken stor
förlust armén äfven i annat afseende skulle göra genom en sådan
bestämmelse, som den här ifrågasatta. Vi förlora ju alldeles
obestridligt ett motsvarande antal reservoffieerare och reservunderofficerare.
Dessa äro nu upptagna i våra mobiliseringstabeller
och disponerade hvarenda en, såväl officerare, som underofficerare.
År det så, att dessa ej längre få tagas med i beräkningen, så
blir den oafvisliga följden den, att krigsstyrelsen inom kort kommer
till Riksdagen och begär att på annat sätt få dessa personer
ersatta. Derjemte ber jag få fästa herrarnes uppmärksamhet på,
att dessa reservoffieerare, dessa under krigstid disponibla officerare,
som härigenom skulle beröfvas armén, just äro de officerare,
som dels — till följd deraf att de nyss afgått från tjensten
— hafva tjensten fiffigast i minne, dels ännu hafva sina fysiska
krafter bäst i behåll.

Jag skall tillåta mig att med några ord meddela, huru denna
fråga uppfattas i utlandet. Om jag då först går till Danmark,
så förhåller det sig der så, att officerarne pensioneras vid 50 års
ålder, men kunna tjena qvar tills de uppnått en ålder af 55 år,
såsom ju här sättes i fråga. Men i Danmark förefinnes just den
möjlighet, hvars frånvaro i våra pensioneringsbestämmelser jag
nyss framhöll som en stor svaghet, eller att afskilja från armén
sådana individer, som till följd af sjuklighet eller andra orsaker
icke vidare äro för tjensten lämplige. Och det är dervid icke
fråga om deras fria vilja, utan när de icke vidare äro för tjensten
lämplige, så skiljas de helt enkelt från armén och få för framtiden
åtnjuta reducerad pension. Jag ber ännu eu gång få fästa
uppmärksamhet derpå, att denna möjlighet förefinnes icke hos
oss. Ett befäl kan icke skiljas från tjensten, med mindre han är
förklarad vara obotligt vansinnig, blind eller lam, några andra
sjukdomar, huru de än må vara beskaffade, hjelpa icke här vid lag.

Detta var Danmark. Går jag sedan till Frankrike och
Tyskland, så skulle verkligen enligt der gällande pensioneringsreglementen
möjlighet finnas, att en kapten exempelvis skulle få
qvarstå i tjensten ända till en ålder af 60 år, men sådant före -

Onsdagen den 1 Mars, e. m.

21 3V:o 12.

kommer aldrig någonsin. Och, såsom ett påfallande bevis för
att något dylikt aldrig någonsin inträffar, kan jag meddela, att
exempelvis i tyska armén — det är för februari 1892 uppgiften
gäller — de tio äldsta infanterikaptenema både en medelålder af 44
år och de tio yngsta en medelålder af 35 år. Således se herrarne,
att i tyska armén tinnes ingen infanterikapten, som är öfver 45
år gammal.

Dess kapteners ålder ligger mellan 35 och 45 år. Jag har
icke varit i tillfälle att skaffa mig uppgifter angående den franska
armén; men att förhållandena der äro temligen lika, är jag
säker på. De tyska kaptenerna befinna sig således i den ålder,
då mannen är i sin bästa kraft, nemligen mellan 35 och 45 år. Men,
detta oaktadt, anses dessa kaptener icke kunna tillfredsställande
fullgöra alla de kraf, som ställas på en kapten i fält. Man bar
då för att minska de ansträngningar, som de oafvisligen ha att
utstå, gjort dem beridne. Nu äro våra kaptener i medeltal 10
år äldre, men icke beridna; men vi fordra ändå lika stora ansträngningar
af dem, och motionären yrkar nu, att deras pensionsålder
ytterligare. skall framflyttas! Beridne äro officerarne äfven
i Frankrikes, Österrikes, Rysslands och Italiens arméer, Nåväl,
vilja herrarne nu göra våra kaptener beridna, så vill jag ändå
icke på rak arm säga, om jag skulle vara belåten med denna
framskjutning af pensionstiden eller anse, att deras krigsduglighet
dermed skulle i motsvarande grad höjas. Men det är lätt att
räkna ut, hvad det skulle kosta att göra våra kaptener beridna.
Det skulle kosta omkring 270,000 kronor. Det ställer sig således
betydligt dyrt och ändå gäller det endast kaptenerna; sedan återstår
i alla fall det öfriga kompanibefälets pensionering.

Arméns pensionering går ju obestridligen till stora belopp,
det kan icke bortresoneras och jag är den förste att erkänna det;
men jag vill dock begagna tillfället att konstatera, att Riksdagen
i afseende derpå icke är förd bakom ljuset. Ty när Riksdagen
antog ifrågavarande pensionering för armén, var det med full
kännedom om hvad det skulle komma att gå till. Uträkningen
gjordes egentligen för 1876 års Riksdag, då pensioneringen afslogs;
och den slutade då i sin helhet på 2,400,000 kronor. Enligt
det statsrådsprotokoll, som öfverlemnades till 1877 års
Riksdag, vid hvilken deremot pensioneringen antogs, lemnades
det meddelande, att professor Gyldén hyste den uppfattningen,
att kostnaden, när den hade nått sitt maximum och således full
jemvigt uppstått, icke borde nämnvärdt öfverstiga 2,000,000 kr.
Nåväl, vi äro nu på 1,540,000 kronor, och då dertill kommer
479,000 kronor, som utgå från pensionskassan direkt, så äro vi
något 10,000 tal öfver 2,000,000. Vi hafva sett, att behofvet af
anslagsförhöjning har minskats under de sednare åren. För
1894 begäres ju endast en höjning af 20,000 kronor. Vi kunna
således med fullt berättigande hoppas, hvad äfven meddelanden

Angående
ändrade be*
stämnielser i
fråga om
vissa officerares
in. fl,
petisioneiing.

(Forte.)

ffso 12.

Angående
ändrade be
stämmélser i
fråga om
vissa officerares
in. fl.
pensionering.
(Forte.)

22 Onsdagen den 1 Mars, e. m.

från pensionskassan göra sannolikt, att inom den allra närmaste
framtiden kulminationspunkten skall vara uppnådd. Det är ju
möjligt, att det kan komma att fordra ytterligare några tusen
kronor, 50 ä 80 tusen; men då har man i alla fall icke öfverskridit
de beräkningar, som blifvit framstälda för Riksdagen, då
den beslöt sig för den ifrågavarande pensioneringen.

Riksdagen beslöt sig för denna pensionering; och Riksdagen
insåg då ganska väl samt tog allvarlig hänsyn till dess betydelse
för krigsdugligheten och de kraf, som ställas på kompanibefälet.
Sedan 1877 hafva visst icke krafvel! på kompanibefälets fysiska
kraft minskats; tvärt om kan man, som herr statsrådet nyss framhållit,
säga, att dessa kraf icke oväsentligt ökats. 150,000 kronor
är ju en ganska afsevärd besparing, jag säger icke annat, och
man bör icke underlåta att iakttaga en sådan sparsamhet, då
icke omständigheterna i öfrigt tala deremot. Men jag vågar dock
uttala den förhoppningen, att, när kammaren väger krigsdugligheten
mot detta belopp, så skall den minskning i krigsdugligheten,
som skulle blifva följden af den ifrågasatta besparingen, göra,
att kammaren icke beslutar sig för densamma. Med den riskerar
man nemligen allt för mycket. Ty, såsom här framhållits under
diskussionen, taga, ju äldre man blir, fysiska ansträngningar allt
hårdare på krafterna. När dessa sjunka, blir ovilkorligen följden,
att själsspänstigheten och tankeskärpan äfven sjunka Af en
sådan minskad kraft och en sådan minskad själsspänstighet kan
i ett visst ögonblick, när kaptenen för fram sitt kompani mot
fienden, följden blifva ett blodigt drama, der våra unga värn pligtige

nedskjutas af fienden lika hastigt som säden mejas för

lien. Och en sådan besparing vilja vi icke vara med om, då
detta är den icke allenast möjliga utan äfven ganska sannolika
följden, hvartill en sådan besparing kunde leda.

Jag anhåller om afslag å utskottets hemställan.

Herr vice talmannen Danielson: Jag kan icke annat
än gilla motionärens syfte; men med anledning af den utgång,
frågan fått i Första Kammaren, och de uttalanden, som här fälts
från statsrådsbänken, finna herrarna, att det knappt är tänkbart
att få något afgjordt i den rigtning, som utskottet föreslagit och
som motionären afsett. Dock kan man väl icke annat än tycka,

att det icke är godt, då detta anslag, som före 1877 var endast

85,500 kronor och som 1877 höjdes till 900,000 kronor, sedermera
har stigit hvarje år med 50,000 kronor. Och vi hafva på
afdelningen försökt att få fram den tidpunkt, då detta anslag kan
hafva nått sin höjdpunkt: men derpå har man icke kunnat få
något bestämdt svar. Derför hafva vi antagit, att detta anslag
kommer att oupphörligen ökas och kanske ökas med mer än
dessa 50,000 kronor om året. Nu har i fjol, såsom vi veta, kreditivet
öfvergått till förslagsanslag. Således kan ju Kongl. Maj:t

23 S:o 12.

Onsdagen den 1 Mars, e. m

bibehålla anslaget vid denna siffra; men han har ju också rättighet
att öfverskrida detsamma och taga hvad som behöfves derutöfver.
Derför tror jag, att det är motionärens hufvudsakliga syfte att
få till stånd en begränsning af detta anslag, och deri ger jag
honom rätt. Då jag, som sagdt, betviflar, att vi komma någon
vart i föreliggande fråga, ville jag hafva väckt den tanken,
huruvida icke Kongl. Maj:t kunde tänka på en annan åtgärd,
som leder till samma syfte, att begränsa dessa betydliga utgifter.
Tv man kan väl icke säga annat än, att, då staten nu betalar
1,540,000 kronor och då man upplyser, att eu matematiker har
beräknat, att anslaget skulle gå upp till 2,400,000 kronor innan
det nått sin höjdpunkt, — hvilket ju är mycket möjligt - så är
detta vida mera, äu man lär hafva tänkt sig. Derför vill jag
hemställa, huruvida icke Kongl. Maj:t skulle finna skäligt att
komma med en beräkning, som visade när anslaget nått sin höjdpunkt,
och på samma gång framställa sådant förslag, att Riksdagen
finge besluta, att, hvad däröfver är, vederbörande tjensteman
sedermera finge fylla genom att tillskjuta ett högre belopp
såsom pensionsafgift. Då hade man nått det mål, som motionären
afsett, nemligen att minska dessa år från år stigande utgifter.

Jag skulle önska, att frågan kunde lösas på detta sätt om
icke på något annat; men Första Kammarens åsigter gå ju alltid
i motsatt rigtning. Vi hafva hört, att äfven herr statsrådet och
chefen för landtförsvarsdepartementet är af den uppfattningen,
att det icke kan låta sig göra att framflytta pensionsåldern, ty
det skulle inverka på tjenstdugligheten. Detta tror jag icke. Tv
många omständigheter tala mot denna uppfattning; och det är
väl icke mer än en mening om, att de hygieniska förhållandena
och äfven allt annat har utvecklats åt det hållet, att eu person
kan mycket längre nu än förr hafva helsa och krafter i behåll.
Derför tror jag icke på uppgiften, att motionärens förslag skulle
förminska tjenstdugligheten. Men den är ju svår att med siffror
vederlägga. Emellertid kunde alla betänkligheter häfvas på det
sätt jag framhöll.

Icke tror jag, att det var afsigten, då vi beslöto en lönereglering
för dessa militärpersoner och då vi beslöto detta tvungna
afskedstagande vid 53 års ålder, att vi skulle gå upp till dessa
oerhörda summor, som vi nu kommit till. Derför har jag biträdt
motionärens förslag. Men på samma gång tror jag, att betänkligheterna
kunna aflägsnas, om det framkomme en utredning grundad
på fakta, hvilken jag icke tror vara svår att göra. Genom
en sådan utredning, verkstäld af Kongl. Maj:t, skulle man komma
eu sannolikhetssiffra så nära som möjligt; och då kunde Riksdagen
säga: »denna siffra medgifva vi, men hvad deröfver är,
det vilja vi skall läggas såsom ökad pensionsafgift på vederbörande
tjensteman».

Angående
ändrade bestämmelse^''
i
fråga om
vissa officerares
m. fl.
pension&dng.
(Forts.)

N:o 12. 24

Onsdagen den 1 Mars, e. m.

Angående
ändrade be*
stämmelser i
fråga om
låssa officerares
m. fl.
pensionering.

(Forts.)

Det är egentligen för att uttala förhoppningen, att ett sådant
förslag kunde framkomma, som jag begärt ordet. Men för att
denna kammare må kunna göra ett uttalande som är berättigad! T
ehuru det blott blir en opinionsyttring, skall jag i alla fall yrka
bifall till utskottets förslag med förhoppning, att vederbörande
och Kongl. Maj:t till nästa Riksdag komma med ett sådant förslag,
som verkar en begränsning af detta anslag, och att det ökade
behofvet utöfver denna begränsning kunde läggas på vederbörande
tjensteman såsom pensionsafgifter.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Gumse Hus: Från det att den första bestämmelsen

om afgång för kompaniofficer vid 50 eller 53 års ålder efter hans
fria val blef föreslagen har det förefallit mig besynnerligt — och
jag har äfven ett par gånger förut uttalat min mening i den
rigtningen — att staten har velat gå in derpå samt att staten
fortfarande vill gå in på en sådan bestämmelse, som synes mig
vara, visserligen i vissa fall fördelaktig för den enskilde militären,
men alldeles icke för staten.

Anser man, att desse officerare icke äro fullt tjenstduglige
efter fylda 50 år, må man då säga, att de äro lika väl som berättigade
äfven skyldige att afgå vid denna ålder d. v. s. 50 år.
Anser man åter, att de äro duglige till 53 års ålder, må man då
icke medgifva dem rätt att afgå ur tjensten vid 50 års ålder.

Jag är ju ingen fackman, men det förefaller mig som om
det vore naturligt, att ett urval härvidlag skulle komma att gå
så till, att de duglige karlarne, de, som hafva utsigt att i följd af
sin duglighet erhålla andra platser, gerna vid 50 års ålder taga
sina pensioner och derpå öfvergå till andra befattningar, ty vid
53 års ålder torde det vara mindre utsigt för dem att några
sådana stå dem till buds. — Resultatet häraf blir således att
staten genom sitt egen besynnerliga åtgörande mister en del af
de duglige officerarne vid fylda 50 år och får betala dem en premie
i form af pension, under det att den med all visshet får
behålla den hufvudsakligaste delen af de mindre duglige till 53
års ålder. Det är för mig alldeles ofattligt, att man har kunnat
bibehålla och än vidare vill bibehålla ett så besynnerligt sätt att
gå till väga. Enskilde arbetsgifvare skulle icke" gå så till väga,
och på andra områden brukar icke heller staten vilja göra det.
Men eu särskild förmån har beredts den tjenstemannakiass, hvarom
nu är fråga. Och det är ingen obetydlig skilnad, ty skall man
räkna, bör man räkna på det sättet att de kunna få pension om
de afgå vid den ålder, vid hvilken de äro pensionsberättigade:
och då gör denna skilnad i ålder såväl vid dessa 50 ä 53 år som
vid högre grader en ganska betydlig skilnad i utgiftssumman.

Jag kan nog i likhet med den föregående ärade talaren väl
förstå, att denna sak icke kan leda till mycken påföljd denna

Onsdagen den 1 Mars, e. m.

25 N:o 12.

gång, såsom han sade, i följd af Första Kammarens hållning. Vi
veta ju förut att Första Kammaren är negativ i sådana fall, så
derom behöfva vi icke mottaga någon upplysning. Men för min
del tror jag, att det beror mera på statsutskottet, som icke bundit
frågorna så tillsammans att Första Kammarens hållning blifvit
en annan.

Då jag emellertid hör de militära auktoriteterna påstå, att
en höjning från 53 till 55 år skulle så godt som förderfva vår
armé och för vårt land kunna medföra stora olyckor, vill jag för
min del icke hålla på denna tillökning af två år. Jag får böja
mig för fackmännen, men deremot synes det mig vara naturligt
att, då denna fråga kommit på tal, man för framtiden bestämmer
pensionsålderns början till ett visst år, eller att kompaniofficerare
äro skyldige att afgå när de fylla 53 år, icke endast de mindre
duglige, som vilja stå qvar tills de icke få det längre, utan äfven
de dugligare, som vilja afgå vid 50 års ålder.

Med anledning af det anförande, som hållits från statsrådsbänken,
skall jag anhålla att få hemställa att orden »och vederlikar»,
hvilka i alla händelser kunna tolkas olika och gifva anledning
till missförstånd, måtte utgå ur statsutskottets hemställan;
hvarjemte jag på grund af hvad jag nu anfört skall taga mig
friheten hemställa, att slutet af denna punkt måtte komma att
lyda: »må, derest de jemväl uppfylt de vilkor, som för erhållande
af de tjensten åtföljande pensioner eljest äro föreskrifna, ega rätt
och skyldighet att med pension och fyllnadspension afgå från
tjensten vid 53 års ålder.»

Jag finner liksom flera föregående talare, att någon praktisk
påföljd icke kan häraf uppstå, men det synes mig dock att, om
vi skola fatta något beslut, vi böra fatta ett beslut, som borde
kunna tillfredsställa både den ene och den andre och som kan
kompletteras vid eu följande riksdag.

Mitt yrkande blir således, om herr talmannen tillåter mig
att uppläsa detsamma, »att Riksdagen måtte för sin del besluta
att officerare af kompaniofficers grad äfvensom underofficerare
och spel vid armén, som utnämnas efter det förordning i ämnet
trädt i kraft, må, derest de jemväl uppfylt de vilkor, som för
erhållande af de tjensten åtföljande pensioner eljest äro föreskrifna,
ega rätt och skyldighet att med pension och fyllnadspension afgå
från tjensten vid 53 års ålder.»

A detta mitt yrkande anhåller jag, att herr talmannen behagade
framställa proposition.

Herr II. Berg: Herr talman, mine herrar! Sedan såväl

från statsrådsbänken som från skaraborgsbänken framhållits de
olägenheter, som skulle blifva eu följd af att antaga motionärens
förslag, torde icke för mig vara något att derom tillägga.

Angående
ändrade be
stämmélser i
fråga om
vissa officerares
m. fi.
pensionering.
(Forts.)

X:0 12. 26

Angående
ändrade bestämmelser
i
fråga om
vissa officerares
in. f..
pensionering.
(Forts.)

Onsdagen den 1 Mars, e. m.

Jag har begärt ordet för att i någon mån söka bemöta de
yttranden, som här fälts till förmån för motionärens förslag.

Motionären anförde att, sedan Kongl. Maj:t för några år
tillbaka till olika myndigheter remitterat förevarande fråga, en del
af dessa myndigheter yttrat sig i den rigtning, som motionären
nu önskar. Jag tror dock, att dessa myndigheter endast tänkt
på huru deras respektive regementen under fredstid skulle se ut,
men icke tänkt på hvad som resulterade af ett sådant beslut, nemligen
med afseende på den inverkan det har på reserven, tv,
såsom af herr statsrådet så tydligt framhållits, verkar ett beslut
i öfverensstämmelse med motionärens förslag ytterst menligt på
reserven.

Vidare hafva såväl motionären som vice talmannen frågat, hvart
det skall taga vägen, om detta kreditiv årligen växer och växer.
Ja, kreditivet har utan tvifvel vuxit och kommer måhända ännu
några år att fortfande växa, men dock högst obetydligt skulle jag
tro. Jag kan icke anföra några siffror i den vägen, men jag tiar
försökt att forska något och tror mig veta, att eu mindre summa,
hvilken icke varit behöflig för år 1892, kommer att detta år återbäras.
Jag tror dock, att för ett par tre år ännu kommer att behöfvas
eu liten förhöjning, kanske på eu 20,000 kronor, men derefter,
så vidt icke beräkningarna alltför mycket slå fel, är kulminationspunkten
uppnådd, och då har man ändå icke öfverskridit
den summa, som vid pensionssättningen första gången förespeglades.

Jag tror således, att vi icke böra tänka på att, derför att
det under flera år äskats ett ökadt anslag af regeringen, detta
anslag skall alltjemt fortfara att växa. Ingalunda! Jag tror, att
vi kunna vara mycket lugna för, att om några år dessa äskningar
om förökning äro slut.

Herr Gumselius yttrade, att man likasom gifver en premie
åt ofhcerarne Hd 50 års ålder, men derigenom skjuter ifrån sig
de dugligaste. Ja, det kan ju hända, att de, som stå qvar i tjensten
till 53 års ålder, icke äro de bästa, men vi hafva i alla händelser
icke skjutit några ifrån oss; vi hafva dem alla qvar i reserven,
der de äro högst behöflige och der de sannolikt komma att
sköta sina platser på ett tillfredsställande sätt. — ^ i måste

noga skilja mellan en pension åt eu militär och en civil person.
Den militära pensionen är icke endast ett understöd för ålderdomen,
utan en ersättning för att de stå till förfogande i händelse
af krigsutbrott; eu kapten, som får afsked vid 50 eller 53 års
ålder, är dock skyldig i händelse af mobilisering att åter inträda
i tjenst intill dess han fyller 65 år. Dessa kunna således kallas
ett slags halfsoldsbefäl.

Herr Gumselius’ förslag att borttaga orden »och vederlikar»
är onekligen en nödvändig förändring, ty jag kan icke tro, att
kammaren skulle vilja tillbakaflytta vederlikames åldersgräns, af

Onsdagen den 1 Mars, e. m.

27 N:o 12.

hvilka många nu icke äro berättigade till pension förr än vid
fylda 65 år, till 53 och 55 år.

Hvad åter beträffar orden »rätt och skyldighet» att afgå
redan vid 53 års ålder, d. v. s. att åldersgränsen skulle blifva
fast vid 53 år och således allt tal om 55 år utgå, så kan det icke
förnekas, att det är en förbättring.

Då emellertid Första Kammaren redan af slagit såväl motionärens
som statsutskottets förslag, betyder det ju icke något i sak
hvad denna kammare beslutar, men jag tror på de skäl, som anförts
från statsrådsbänken, att det vore önskligt om äfven denna
kammare afsloge såväl motionärens som statsutskottets förslag,
hvarå jag för min del, herr talman, anhåller att få yrka
afslag.

Häruti instämde herr Alsterlund.

Herr Jonsson i Hof: Herr talman, mine herrar! Jag har
icke deltagit uti behandlingen af annat än första punkten af denna
hufvudtitel och derför icke kommit att yttra mig förut i dag vid
föredragningen af detta betänkande, men jag anser det likväl
vara skäl att tillkännagifva min åsigt rörande den nu föredragna
frågan. Jag får då säga, att, för den händelse jag hade inom
utskottet deltagit uti behandlingen af denna punkt, jag hufvudsakligen
skulle hafva kommit till samma slut som utskottet, och
jag skall söka anföra några skäl för att denna ståndpunkt kan
vara rigtig.

Det har sagts från militärernas håll, att en höjning af pensionsåldern
för dessa kompaniofficerare skulle i hög grad verka
menligt på arméns krigsduglighet. Jag har emellertid svårt att
tro, att, så länge en stor del af stamtruppen vid vår armé med
sina 40 eller 50 år på nacken samt sin tunga packning orkar att
marschera 2 å 3 mil om dagen och anstränga sig, icke lika väl
våra kaptener, som icke bära denna packning, skola kunna följa
sitt manskap och dervid vaka öfver detsamma.

Jag tror således icke, att faran skulle vara stor uti att framflytta
pensionsgränsen för dessa kompaniofficerare, i synnerhet som
jag är öfvertygad om att vi med anledning af det beslut, som
fattades vid sistlidet års urtima riksdag, icke på länge hafva att
emotse en ordentlig organisation af vår armé. Men om nu dessa
fackmäns farhågor äro beaktansvärda och man således icke bör
framflytta pensionsgränsen, så går det ju an att välja det af herr
vice talmannen antydda sättet, nemligen att officerarne sj elfva få
tillskjuta något högre bidrag till sina pensioner än de för närvarande
göra.

Väljer man den vägen, så kan man icke säga att armén
mister sin tjenstduglighet, och jag hoppas, att officerarne af
patriotiska skäl skulle sjelfva vilja lemna något högre bidrag till
sin pensionering, än det bidrag, som de för närvarande gifva, helst

Angående
ändrade bestämmelser
i
fråga om
vissa officerares
m. fl.
pensionering.

(Forts.)

Nso 12. 28

Onsdagen den 1 Mars, e. m.

A ingående
ändrade bestämmelser
i
fråga om
vissa office
rares in. fl.
pensionering.
(Forts.)

Herr Petersson i Runtorp: Då jag hade äran att vara

närvarande vid riksdagen på 1870-talet, när beslut fattades om
officerames pensionering vid 50 års ålder, då erinrar jag mig
lifligt, att det icke var med någon stor enhällighet, som ett sådant
beslut fattades, utan man uttalade fast mera ganska skarpa protester
mot denna pensionering vid en så tidig ålder, och jag får
för min del säga, att jag i den lilla mån jag förmådde stred deremot.
Denna min åsigt har sedermera icke blifvit jäfvad, åtminstone
att sluta af de omdömen, som från alla trakter i landet
uttalats om den stora orimligheten af denna tidiga pensionering.
Ty så mycken erfarenhet kunna vi sjelfva, de flesta bland oss,
hafva, att just vid 50 år har man i allmänhet sin bästa vigör
och är till fullo i stånd att uträtta sina åligganden, hvilka dessa
än må vara. Derför har jag också förvånat mig öfver att denna
fråga fått ligga oberörd så länge; och man har således anledning
att vara motionären tacksam för att han framkommit med sitt
förslag. För egen del hade jag nästan varit betänkt på att väcka
en dylik motion, emedan jag anser det icke vara för tidigt att
gå folkets önskningar till mötes i detta hänseende och dermed
undanrödja den allmänna ovilja, som i detta hänseende råder.

Det har här blifvit sagdt, och måhända icke utan skäl,
att genom den ifrågasatta förändringen reservofficerarnes antal
skulle förminskas och arméns tjenstbarhet sålunda i någon mån
försämras. Men jag har äfven här hört anföras ett annat skäl,
nemligen det, att man icke kan afskeda otjenstbart befäl förrän
vid eu viss ålder. Jag vill dock hoppas, att regeringen skall
kunna hitta på något sätt att bereda afsked för dem, som äro
otjenstbara, och således skulle man från den sidan vinna lika
mycket som man skulle förlora genom att framflytta pensionsåldern
till 53 år. Detta är ju icke något stort steg, och det borde
således icke möta så mycket motstånd, helst man kan vara öfvertygad
om att officerarne vid en ålder af 53 år i regeln ännu
äro fullt tjenstbar. Och om man ville afskeda dem, som voro

som det är så ytterst svårt att få budgeten att gå i hop, samt
svårigheterna i det afseendet bli värre för hvarje år.

Jag har derför velat antyda, att jag i hufvudsak gillar det
förslag, som utskottet framlagt, men att också jag är af den åsigten,
att den andra utvägen, som herr vice talmannen föreslagit i
afseende på bidrag från officerarne sjelfva, måhända varit mycket
bättre än det sätt utskottet valt; och vill jag uttala den förhoppningen,
att Kongl. Maj:ts regering, hvilken, såsom jag förmodar,
äfven är intresserad af denna fråga, skall taga densamma i öfvervägande
samt så snart som möjligt för Riksdagen framlägga förslag
i ämnet. I denna förhoppning skall jag, herr talman, bedja
att få till utskottets förslag såsom en opinionsyttring yrka bifall.

Onsdagen den 1 Mars, e. m.

29 N:o 12.

otjenstbara, så finge man i alla fall ett stort antal tjenstbara
officerare qvar.

På tal om huru denna pensionsfråga på 1870-talet genomfördes
kommer jag också i håg, att många andra omständigheter
kraftigt bidrogo till frågans lösning. Så t. ex. var det den välsignade
boställsfrågan, som jemte andra saker lågo i fatet här
vid lag och framkallade detta förhastade beslut, som man sedermera
mången gång ångrat.

Min afsigt är icke att på något sätt vilja förminska tjenstbarheten
vid armén och icke heller att göra något afbräck i
det beslut, som vid sista urtima riksdagen blifvit fattadt i syfte
att försätta armén i tjenstbart skick; men jag anser, att något
måste göras i förevarande afseende, emedan vi omöjligen i längden
skulle kunna hålla ut med denna pensionering vid f>0 års
ålder och opinionen i landet skall nödga oss att förr eller senare
ingripa.

Hvad angår den anmärkta oegentligheten i det i utskottets
kläm förekommande uttrycket »kompaniofficerare med deras vederlikar»
så vill jag förena mig med herr Gumselius i hans yrkande,
att ordet »vederlikar» må utgå, men yrkar i öfrigt bifall till utskottets
förslag.

Herr Bratt: Efter de uttömmande anföranden, som vi hört
först och främst från statsrådsbänken och sedermera äfven från
de fiesta af kammarens militära ledamöter, har jag icke mycket
att tillägga. Då jag begärt ordet, är det derför blott för att accentuera
en omständighet, som, för så vidt man af utskottets eget
utlåtande kan döma, alls icke varit föremål för utskottets uppmärksamhet,
en omständighet, hvarom emellertid, då den redan
är berörd af föregående talare, jag kan fatta mig ganska kort.

Det är, mine herrar, icke förhållandet, att de fyllnadspensioner,
som afskedade officerare och underofficerare erhålla, gifvas
uteslutande eller ens hufvudsakligen för att förbättra deras
lefnadsvilkor, utan de äro gifna just för att detta befäl skatt titts
vidare vara i disponibilitet. Intill 65 års ålder är afskedadt befäl
och underbefäl påräknadt och behöfligt som reservbefäl, desto mera
som den reservbefälsinstitution, hvartill utsigt öppnades vid den
urtima riksdagen, alldeles icke kan i och för sig, äfven under de
gynsammaste omständigheter, fylla detta vigtiga behof vid den
mobiliserade armén. Dessa kaptener, subalternofficerare och underofficerare,
som nu skola stå disponibla från 53 till och med 65
års ålder, behöfvas vid etapplinier, vid besättningar i fästningar,
vid depöter o. s. v. Nu innebär föreliggande förslag att minska
detta reservbefäl med två årsklasser — och det just de båda
största och dugligaste — ty det är ju gifvet, att man icke kan
öka disponibilitetsåldern i motsvarande mån, eller till 67 år —
något som ej heller blifvit ifrågasatt —, då det uppenbarligen ej

Angående
ändrade be
stämmelser i
fråga om
vissa officerares
m fl.
pensionering.

(Forts.)

N: o 12. 30

Onsdagen den 1 Mars, e. m.

Angående
ändrade bestämmelser
i
fråga om
vissa officerares
m. fl.
pensionering.

(Forts.)

låter sig göra att för personer i en ålder af mera än 65 år ifrågasätta
någon militärtjenst alls. Jag ber derför ytterligare att få
på det kraftigaste betona, att armén icke lian mista dessa två
åldersklasser af reservbefäl, och att det framför allt är just för
tillgodoseende af detta behof, som det afskedade befälet får sin
fyllnadspension.

Här har af motionären framhållits bland annat, att det för
officerarne sj elfva skulle vara gagneligt, om de finge sin pensionsålder
framflyttad till 55 år, och att äfven ur den synpunkten ett
bifall till hans motion vore önskvärdt. Ja, det är nog sant, att
det för officerarne sj elfva skulle vara gagneligt, om tiden för
afskedstagandet uppskötes, och de flesta af dem torde nog med
ledsnad, ja, ofta med bekymmer, afgå från en tjenst, som —
med eller utan skäl — mången anser sig i stånd att fortfarande
nöjaktigt sköta. Men det är här alldeles icke fråga om officerarnes
egna intressen, utan om hvad landets försvarsväsen kräfver,
och detta kraf är, att det reservbefäl, som nu finnes armén tillförsäkradt,
icke minskas eller undergår någon som helst afknappning
mot hvad som är beräknadt.

Herr Olof Jonsson i Hof ansåg, att, äfven om tjenstetiden
utsträcktes, kaptenerna borde kunna följa sin trupp, så långt den
kunde gå, emedan truppen efter hans åsigt vore dålig. Vore
truppen dålig, så blefve konseqvensen häraf, att också kaptenerna
borde vara dåliga. Ja, på den konseqvensen torde man icke behöfva
spilla många ord. År truppen dålig, så torde det väl vara så
mycket mer behöfligt, att kaptenerna äro i den fulla kraft, som
af herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartement redan
blifvit betonad såsom oafvislig för deras fälttjenstgöring. För
öfrigt kan jag för min del icke gå in på, att truppen verkligen
är så dålig, som herr Olof Jonsson antydde, men i hvarje fall
äro här vid lag hans konseqvenser felaktiga.

Hvad beträffar herr vice talmannens tanke, att officerarne
sjelfva i större mån än nu är fallet kunde bidraga till sin pensionering,
så är ju det en fråga, som kan tagas i öfvervägande,
men den föreligger icke nu.

Jag skall emellertid, herr talman, ansluta mig till dem, som
yrkat af slag å motionen.

Herr B ex eib Vi hafva nu fått reda på, att det af herrar
kaptener fordras mycket: de skola vara starka och de skola vara
intelligenta. Men när man ser till, huru befordringarna till kaptensgraden
tillgå, så finner man, att alla, som kommit in vid ett
regemente som underlöjtnanter, duga till kaptener. Det är mera
sällan som någon löjtnant blir förbigången vid eu kaptensutnämning,
åtminstone vid linien. Hvarför skall det gå så till inom
den graden? I andra grader gallras; det gallras i underofficersgraden,
och i de högsta graderna gallras det också. Och går

Onsdagen den 1 Mars, e. m.

31 >T:o 12.

man till andra embetsmannacorpser, så gallras der från början till
slut. Alla prester få icke pastorat, de hafva olika begåfning, olika
intelligens, Alla riksdagsmän komma icke in i utskott, de få väl
nöja sig ändå. Hvarför skulle då icke en löjtnant, som icke har
den intelligens eller de kroppskrafter, som fordras för att bli kapten,
kunna nöja sig med att vara qvar i löjtnantsgraden? Jagförsäkrar,
att om man gallrade vid kaptensutnämningarna, så
skulle man mycket väl kunna utsträcka tjenstetiden till 55 års
ålder.

Ja, jag skall icke gä vidare in på denna sak, ty jag fruktar,
att jag då kunde komma på sned, utan slutar nu med att yrka
bifall till utskottets hemställan.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad samt herr
talmannen till proposition upptagit hvart och ett af de olika yrkanden,
som derunder förekommit, biföll kammaren utskottets
hemställan.

§ 2.

Föredrogs och bifölls statsutskottets utlåtande, n:o 22, i anledning
af Kongl. Majrts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående statens jernvägsbyggnader.

§ 3.

Föredrogs vidare statsutskottets utlåtande, n:o 23, i anledning
af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
om anslag dels till nya byggnader vid statens jernvägstrafik,
dels ock till rörlig materiel vid statens redan trafikerade
jemvägar.

Under mom. a) hemstälde utskottet, att Riksdagen måste för
år 1894 anvisa under riksstatens sjette hufvudtitel, till utförande
af nya byggnader och anläggningar vid statens jern vägstrafik,
400,000 kronor.

Herrar von Friesen och Jonsson i Hof hade, i fråga härom
låtit anteckna sig som reservanter; och anförde nu

Herr von Friesen: Uti utskottet gjorde jag och några

andra medlemmar af utskottet det yrkande, att det uttalande rörande
verkstadsbyggnaden vid Tomteboda, som förefinnes i motiveringen
till utskottets hemställan i nu föredragna punkt, skulle
intagas i sjelfva det förslag till beslut, som af utskottet tillstyrktes.
Detta mitt yrkande i utskottet föranleddes af vissa farhågor med
afseende på nämnda uttalandes öde. Dessa farhågor äro nu
häfda, sedan Första Kammaren godkänt utskottets förslag så väl

Angående
ändrade bestämmelser
i
fråga om
vissa officerares
in. fl.
pensionering.
(Forts.)

N:o 12. 32

Onsdagon den 1 Mars, e. va.

till motivering som till beslut, och under sådana förhållanden
bortfaller äfven mitt yrkande.

Jag har således, herr talman, nu intet annat yrkande att
göra än om bifall till utskottets förslag.

Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.

Mom. b)

Bifölls.

§ 4.

Slutligen föredrogos, hvart för sig, och biföllos statsutskottets
utlåtanden: n:o 24, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition,
angående försäljning af två till södra skånska infanteriregementet
upplåtna, kronan tillhöriga jordområden; och n:o 25, i anledning
af väckt motion om eftergift af lösesumman för vissa hemmansräntor,
som i anledning af upphörande af rättsförhållandet mellan
kronan och Sala bergslag skolat uppdebiteras.

§ 5.

Justerades protokollsutdrag.

§ 6.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr M. Andersson
i Löfhult under sex dagar från och med den 9 dennes.

§ 7.

Till bordläggning anmäldes:

konstitutionsutskottets memorial och utlåtanden:

n:o 6, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut vid behandling
af utskottets utlåtande n:o 1 rörande väckt motion om ändrad
lydelse af § 52 regeringsformen och § 33 riksdagsordningen:

n:o 7, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af §
80 regeringsformen;

n:o 8, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af §
73 regeringsformen;

n:o 9, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af
§ 42 riksdagsordningen: och

n:o 10, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af §
54 riksdagsordningen;

33 N:o 12.

Onsdagen den 1 Mars, e. m.

lagutskottets utlåtande n:o 15, i anledning af väckta motioner
om ändring i 7 kap. strafflagen; samt

Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtanden:
n:o 2, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Konungen
med anhållan, att koncession ej måtte utan Riksdagens hörande
lemnas å jern vägsanläggning inom Norrbotten; och

h:o 3, i anledning af väckt förslag om skrifvelse till Kongl.
Maj:t angående statens bekostande af medellöse sinnessjukes
vård in. m.

Kammaren beslöt, att dessa ärenden skulle å föredragningslistan
för nästa sammanträde uppföras framför de ärenden, som
blifvit två gånger bordlagda.

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 9,24 e. m.

In fidem
Hj. Nehrman.

Andra Kammarens Prof. 1893. N:o lä

3