1893. Andra Kammaren. Nio 32

ProtokollRiksdagens protokoll 1893:32

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1893. Andra Kammaren. Nio 32.

Tisdagen den 18 april.

Kl. i 3 e. in.

§ 1.

Justerades protokollet för den 11 dennes.

§ 2.

Med erinran, att, sedan herr C. W. Collander, hvilken vid
det under innevarande riksdag företagna val af statsrevisorer och
suppleanter för dem utsetts till suppleant, sedermera, efter det
herr S. G. von Friesen afsagt sig det honom genom nämnda val
meddelade uppdrag att vara statsrevisor, blifvit utsedd till sådan
revisor i herr von Friesens ställe, val af en suppleant efter herr
Collander torde böra ega rum, hemstälde herr talmannen, det
kammaren ville besluta att företaga sådant val nästkommande
lördag den 22 dennes.

Den af herr talmannen sålunda gjorda hemställan bifölls af
kammaren.

§ 3-

Herr statsrådet m. in. friherre F. von Essen aflemnade
Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående upplåtelse till
Norrköpings stad af mark från indragna hospitalslägenheten Hospitalsholmen.

Denna kongl. proposition begärdes på bordet och bordlädes.

§ 4.

Föredrogs och bordlädes för andra gången bevillningsutskottets
betänkande n:o 18, angående allmänna bevillningen.

Andra Kammarens Prof. 1893. N:o 32.

1

N:o 32. 2

Tisdagen den 18 April.

Ordet begärdes af

Herr J. H. G. Fredholm: Herr talman! Den vigt och
betydelse, jag tror man bör tillmäta den fråga, som behandlas
i detta bevillningsutskottets betänkande, n:o 18, angående allmänna
bevillningen, äfvensom den ringa tid, som detta vidlyftiga
betänkande varit för kammaren tillgängligt, gifver mig
anledning att, efter samråd med flere af kammarens ledamöter,
hemställa, att kammaren behagade besluta att uppsätta detta betänkande
på föredragningslistan för lördagens plenum främst bland
två gånger bordlagda ärenden. Såsom ytterligare stöd för denna
min hemställan tillåter jag mig meddela, att ett liknande förslag
kommer att framställas i Första Kammaren af bevillningsutskottets
ordförande.

Herr vice talmannen Danielson: För min del är jag litet

tveksam, huruvida det kan vara lämpligt att, såsom af herr Fredholm
föreslagits, flytta om ärendena på föredragningslistan. Jagtror
mig veta, att rätt många af kammarens ledamöter gått igenom
de å föredragningslistan upptagna ärendena i den ordning,
hvari de förekomma å listan. Bevillningsutskottets ifrågavarande
betänkande är af synnerligen vigtig beskaffenhet och den dertill
hörande motiveringen ganska lång, hvarjemte många reservationer
finnas bifogade betänkandet. Jag föreställer mig derför, att,
då man nu satt sig in i ärendet samt haft tid att bilda sig eu
åsigt derom, det också vore lämpligast att ärendet finge behandlas
i den ordning, det förekommer å föredragningslistan.

Jag anser sålunda, att kammaren icke bör bifalla herr Fredholms
förslag om ändring af föredragningsordningen, utan låta
ärendena behandlas och afgöras i den ordning, hvari de nu förekomma,
och jag ber derför att få yrka afslag på herr Fredholms
hemställan.

Herr Jonsson i Hot'': Herr talman, mine herrar! Det förefaller
mig i alla fall, att, när någon har yrkat betänkandets
framflyttande till lördagen, och då riksdagens afslutning icke på
något sätt bör genom eu sådan framflyttning fördröjas, emedan
ingen gemensam votering kan komma att ega rum angående
dessa frågor, det väl icke vore skäl att motsätta sig en sådan
flyttning, ty onekligen är betänkandet långt och af en vigtig
innebörd. Jag skall derför taga mig friheten instämma med herr
Fredholm i hans yrkande.

Sedan öfverläggniugen i detta ämne härmed förklarats slutad
samt herr talmannen till proposition upptagit de olika yrkandena,
biföll kammaren det af herr Fredholm framstälda förslag.

Tisdagen den 18 April

3 Nso 32,

Föredrogos vidare, men blefvo å nyo bordlagda Andra Kammarens
tredje tillfälliga utskotts utlåtanden n:is 20 och 21.

§ 5-

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

ben1 C. A. Bokström under 10 dagar från och med den 18 dennes,
» I. Lyttkens »12» » 18»

» A. Sivartling » 2 » » 19 »

§ 6-

Till bordläggning anmäldes:

sammansatta stats- och lagutskottets utlåtanden

n:o 2, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
upphörande af Lundby pastorats i Göteborgs stift prebendeegenskap
m. m. och

n:o 3, i anledning af två motioner angående ändring i folkskolelärarepersonalens
aflöningsförhållanden;

bevillningsutskottets memorial:

n:o 19, angående tullbevillningen; och

n:o 20, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande
bevillningsutskottets betänkande n:o 13 angående vilkoren för tillverkning
af bränvin; samt

lagutskottets utlåtanden:

n:o 39, i anledning af väckta motioner om ändring i 227
§ sjölagen;

n:o 40, i anledning af väckt motion om ändring i gällande
bestämmelser rörande rösträtt till prestval; och

n:o 41, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående flottning af skogsalster i gränsfloderna mellan
konungariket Sverige och storfurstendömet Finland.

Dessa ärenden skulle å föredragningslistan för morgondagens
sammanträde uppföras framför de ärenden, som blifvit två gånger
bordlagda.

§ 7.

Anmäldes och godkändes följande förslag till Riksdagens
skrivelser till konungen, nemligen:

Jf:o 82. 4

Tisdagen den 18 April.

af konstitutionsutskottet:

n:o 44, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till ändrad lydelse af § 74 regeringsformen; och

af bevillningsutskottet:

n:o 45, om förhöjning i bevillningsafgiften af bankbolag med
sedelutgifningsrätt.

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 2.46 e. in.

In Mera
Hj. Nehrman.

Onsdagen den 19 April, f. in.

5 lf:o 32.

Onsdagen den 19 april.

Kl. 11 f. m.

§ I Justerades

protokollet för den 12 innevarande april.

§ 2.

Efter föredragning af Kongl. Maj:ts i gårdagens sammanträde
bordlagda proposition till Riksdagen, angående upplåtelse
till Norrköpings stad af mark från indragna hospitalslägenheten
hospitalsholmen, hänvisades densamma till behandling af statsutskottet.

§ 3

Föredrogs och bordlädes för andra gången:
sammansatta stats- och lagutskottets utlåtanden n:is 2 och 3;
bevillningsutskottets memorial n:is 19 och 20; samt
lagutskottets utlåtanden n:is 39, 40 och 41.

§ 4-

Till behandling förekom konstitutionsutskottets memorial Angående jidi n:o

24, angående fullbordad granskning af de i statsrådet förda bordad gransk nrotokoll

'' ning af de 1

protokoll. . . .. , , . , statsrådet för 1

detta memorial yttrade utskottet: dn protokoll.

att anledning icke förekommit att mot någon ledamot af
statsrådet tillämpa § 106 regeringsformen;

hvaremot utskottet

funnit följande ärenden vara af beskaffenhet att böra, jemlikt
§ 107 regeringsformen, hos Riksdagen anmälas, nemligen:

l:o Protokoll öfver finansärenden för den 28 oktober 1892,
n:o 5, angående medgifvande för en assistent vid telegrafverket
att under åtnjuten tjenstledighet för fullgörande af värnpligt, uppbära
den med hans tjenst förenade lön; och

N:« 82. 6

Onsdagen den 19 April, f. no.

Angående full- 2:o Protokoll i kommandomål för armén den SO januari

hordad gransk- 1393 angående fastställande af nytt formulär till inskrifningsbok
statsrådet för-tov vampllgtlge.

da protokoll. Vid memorialet funnos fogade, bland andra, följande reser (Forts.

) vationer, beträffande ärenden, hvilka vederbörande reservanter
förklarat sig anse jemväl vara af beskaffenhet att böra hos Riksdagen
anmälas, nemligen:

af herrar Vahlin, Ljungnian, Bengtsson, Boström, Bahn,
Johnsson i Bollnäs, Wikstén, Elowson, G-yllensvärd och Hedin, beträffande
det i protokollet öfver sjöförsvarsärenden den 26 mars

1892, 6:o, angifna ärende, afseende fördelningen af de från
invalidhusfonden utgående understöd;

af herrar Hedin, Bengtsson, Boström, Bahn, Johnsson i Bollnäs,
Vahlin, Wikstén, Elowson och Gyllensvärd rörande det i protokollet
öfver civilärenden den 16 december 1892, 48:o, upptagna
ärende angående beviljande af ett års tjenstledighet »för enskilda
angelägenheter» åt en kanslisekreterare i civildepartementet:

af herrar Vahlin, Bengtsson, Johnsson i Bollnäs, Wikstén,
Elowson, Gyllensvärd, Hedin och Walhnark i Smedsbyn, beträffande
det i protokollet öfver ecklesiastikärenden den SO januari

1893, 39:o, omförmälda ärende rörande tillsättande af en lektorsbefattning
vid högre allmänna läroverket i Malmö.

Sedan till en början utskottets yttrande och dess under
punkten 1 gjorda anmälan upplästs, begärdes ordet af

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet friherre von
Essen, som anförde: Herr talman, minc herrar! I föreliggande
memorial anmärker utskottet, att assistenten vid telegrafverket
Sidenmark för den tid, han åtnjutit tjenstledighet för att fullgöra
sin värnpligt, fick afstå blott tjenstgöringspengame till sin vikarie
och således blef berättigad att af telegrafverkets medel återbekomma
hvad han deröfver för ifrågavarande tid såsom arfvode
åt vikarien afstått. — Jag ber då till en början att få erinra
derom, att utskottet vid behandlingen af denna fråga begagnat
sig utaf den författning, som är gällande enligt kongl. kungörelsen
den 1 november 1878 för telegrafstyrelsen, hvilken lyder
så: »Den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger

uppbära hela lönen, men den, som eljes undfår ledighet för svag
helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag,
kan förpligtas att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar
afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande
erfordras eller eljes pröfvas skäligt.» Det är den kungörelse,
som gäller för telegrafstyrelsen, som utskottet här lagt till grund
för sitt memorial och den anmärkning som der förekommer.

Ja ber då endast få erinra, att mannen i fråga, assistenten
Sidenmark, icke tillhör telegrafstyrelsen, utan är stationstjensteman,
och att han sålunda i ett fall, sådant som detta, är underkastad

7 N:o 82.

Onsdagen den 19 April, f. in.

bestämmelser, som gälla i den för personalen vid telegrafstatio- Angående fullnerna
utfärdade instruktion, hvilken äfven är af november 1878,^tng af "^de^i
nemligen af den 18:de november. Den förstnämnda kungörelsen afatsr^^ f,,r.
är som sagdt af den lista november. Skiljaktigheten i afseende da protokoll.
på bestämmelserna är mycket obetydlig, men jag anser mig dock (Forts.)
böra fästa uppmärsamheten derpå. Det är § 97 i denna instruktion,
som här skall tillämpas, och hvilken också i statskontorets
yttrande öfver ärendet har blifvit framhållen som den, som skulle
här användas. Denna paragraf lyder: »Ordinarie stationstjensteman,
som på grund af lagligen styrkt sjukdom åtnjuter tjenstledighet,
är förbunden att derunder afstå sina tjenstgöringspenningar.
Fortfar sådan ledighet under någon längre tid, ankommer
det på styrelsen att bestämma, huruvida jemväl någon del
af lönen bör afstås.» Så kommer det andra momentet der det
heter: »Under ledighet, som stationstjensteman för enskilda angelägenheter
får sig af styrelsen beviljad, afstås minst så stor del
af hela aflöningen, som till godtgörelse åt vikarien erfordras.»

Man märke, att det är några dera bestämmelser i den förstnämnda
instruktionen än i den senare, så att man skulle kunna
säga, att den förra är något strängare i afseende på sättet att bedöma
denna sak. Det inverkar för öfrigt icke på sjelfva saken, om
man väljer den ena eller andra. Tv i hvilket fall som helst torde
kammaren finna, att för det föreliggande fallet, nemligen beväringsöfningarne,
finnes ingen särskild bestämmelse i någondera,
och konstitutionsutskottet har visserligen icke anmärkt, att beslutet
i fråga strider mot gällande bestämmelser, men ändock funnit
beslutet vara af den vigt, att det borde komma till Riksdagens
kännedom. Sidenmark är, såsom ordinarie tjensteman, tillförsäkrad
att åtnjuta de med tjensten förenade löneförmåner. Deraf
synes följa, att någon del af dessa icke borde frånhändas honom,
utan att uttryckligt stadgande i sådant hänseende finnes meddeladt
eller åtminstone utan att öfvervägande billighet eller andra skäl
tala derför.

Utskottet har sjelf t medgifvit, att uttrycklig föreskrift, huru
i det förevarande fallet borde förfaras, icke finnes meddelad.

Utskottet säger vidare, att fallet i fråga livarken är jemförlig!
med de fall, då den tjenstledige kan förpligtas att afstå eu del
af lönen, eller med dem, då hela lönen af den tjenstledige får
uppbäras. Det synes således, som om, i ett iall sådant som detta,

Kongl. Maj:t borde hafva att pröfva billiglietsskäl, då ingenting
uti bestämmelserna, vare sig i den ena eller andra instruktionen,
för det angifna fallet finnes uppgifvet.

Nu är förhållandet det, att vikarien under ifrågavarande tid
af styrelsen ansågs böra få uppbära en ersättning af 90 kronor
i månaden. Sidenmark har såsom assistent uti telegrafstyrelsen
1200 kronor i lön och 400 kronor i tjenstgöringspenniugar. Dåra!''
följer att tjenstgöringspenningarne per dag utgöra omkring 1 krona.

N:o 32. 8

Onsdagen den 19 April, f. m.

Angående full- Den ersättning, vikarien skulle få uppbära, utgjorde, som lag
''u!g af “.tftnyss nämnde, 90 kronor per månad, d. v. s. 3 kronor per dag;
statsrådet /»,-alltså skulle Sidenmark få afstå sina tjenstgöringspenningar, utda
protokoll, görande omkring 1 krona per dag, och derjemte utaf lönen 2
(Forts.) kronor per dag, det är tillsammans 3 kronor per dag. Nu lät
Kongl. Maj:t honom blifva befriad från att afstå den del, som
hiller på lönen, och förklarade honom skyldig att endast afstå
t j enstgöri ngspenningarue, detta af det skälet, att man ansåg, att
den ersättning han såsom beväringsyngling både, utgörande 20
öre per dag förutom slitningsersättning, 16 öre, vore jemförelsevis
så liten, att man icke borde frånhända honom mer än tjenstgöringspenningame.
Detta var det billighetsskäl, som talade, och
det torde icke kunna förnekas, att man kan hysa eu sådan åsigt
med fog — andra kunna hysa eu motsatt. Det är ju eu sak,
som man kan tvista om. Ett annat kan förhållandet blifva i
den händelse sådana fall förekomma, då dagaflöningen till de
värnpligtige kommer att utgå med 50 öre per dag jemte 16 öre
i slitningsersättning, hvilket gör summa 66 öre. Derom har jag
emellertid nu icke att yttra mig. Men tydligt är, att ett fall sådant
som detta måste vara ytterst sällsynt; vi hafva val icke ofta
exempel på att eu tjensteman vid 21 års ålder innehar ordinarie
plats. Det tinnes några få sådana fall inom telegrafverket, och
inom andra verk äro de ännu sällsyntare. Äfven med afseende
derpå, att detta så sällan förekommer, har man icke ansett —
åtminstone har jag icke ansett — att prejudikatet innebure någon
större fara för att statens utgifter — det må nu gälla telegrafverket
eller något annat verk -— derigenom väsentligen betungades.

Det är endast detta, jag velat anföra.

Herr Vahlin yttrade: Med anledning af det som anförts

från statsradsbänken, skall jag be att få göra några korta påminnelser.

Genom värnpligtens utsträckning i följd af urtima Riksdagens
beslut har frågan om, hvilka afdrag å lön tjensteman böra vidkännas
under värnpligtsöfning, erhållit större'' betydelse så väl för
dem sjelfva som för staten. Då emellertid, såsom af handlingarna
i detta mål inhemtas, olika grundsatser härutinnan följts vid olika
embetsverk, beroende på olika tolkningar af de — jag medgifver
det gerna — mycket sväfvande löneregleringsbestäm melserna, så
har det synts vara rigtigast att med hänseende till så val nu
anmärkta som möjligen äfven andra förekommande tvistiga fall,
Riksdagen lemnades tillfälle att fullständiga redan förut gifna
bestämmelser i denna fråga. Ilade något sådant skett, hade
naturligtvis ingen anmärkning kunnat framkomma Då nu emellertid
Kongl. Maj:t fattat beslut i frågan, får man väl antaga för
säkert, att den anmärkta ovissheten vid målens behandling är

Onsdagen den 19 April, f. m.

9 N:o 32.

undanröjd. Tjensteman torde således komma att hädanefter, i
likhet med statskontorets uppfattning och i motsats mot telegrafstyrelsens,
i ett fall sådant som detta endast mista sina tjenstgöringspenningar.
Om nu än Riksdagen skulle finnas villig att
medgifva, att tjensteman i och för fullgörande af sina värnpligtsöfningar
icke bör drabbas af egentlig ekonomisk förlust, torde
likvisst Riksdagen icke vilja gilla eu sådan tolkning af löneregleringsbestämmelserna,
att tjensteman under dylik öfning medgifves
en icke oväsentligt större ersättning utaf staten än under
verklig tjenstgöring. Detta skulle dock blifva fallet, för så vidt
Kongl. Maj:ts nu fattade beslut skulle anses vägledande för dylika
frågors afgörande för framtiden; och jag förmodar, att väl äfven
så blifvit, om ingen anmärkning kommit från konstitutionsutskottet.
Det finnes hela klasser af tjensteman, som skulle få
mycket fördelaktigare under värnpligtsöfningarna än under verklig
tjenst. Jag skall anföra såsom ett exempel vaktmästare vid
alla centrala embetsverk och länsstyrelserna i provinserna. Dessa
tjensteman hafva i allmänhet 500 kronor i lön och 300 kronor i
tjenstgöringspenniugar d. v. s. 25 kronor i månaden. En sådan
person skulle under värnpligtsöfningarna komma att afstå 25
kronor, men i dagaflöning återbekomma af staten 15 kronor och
dessutom i ersättning för slitning af småpersedlar 4 kr 80 öre.
Hela sammanlagda utgiften för honom skulle således för föda,
kläder, sjukvård in. in. komma att per månad bestiga sig till 5
kronor 20 öre. Det är vida bättre vilkor än under verklig tjenstgöring
och så fördelaktiga, att de måhända kunna väcka ett icke
oberättigadt missnöje hos andra värnpligtige, som icke äro så
lyckligt lottade — och det torde vara det stora flertalet af de
värnpligtige.

Hvad nu herr Sidenmark vidkommer, liar jag en annan
uppfattning än den herr statsrådet uttalade. Jag anser, att, äfven
om herr Sidenmark till fullo aflönat sin vikarie, skulle han icke
hafva gjort någon förlust. Han skulle, efter afdrag af hvad staten
återbetalade honom i dagaflöning in. in., fått vidkännas en utgift
i månaden af ungefär 80 kronor. Måhända torde hans vivre och
kläder icke kunna erhållas för mindre summa än 80 kronor per
månad. Jag tror således icke, att han skulle hafva lidit någon
förlust. Men genom det medgifvande Kongl. Maj:t gjort honom
att endast behöfva afstå tjenstgöringspenningarne hafva hans
utgifter per månad för fullständigt naturaunderhåli inskränkt sig
till endast 23 kronor per månad. Genom att dagaflöningen blifvit
höjd skulle för en person i samma tjenstemannaklass som herr
Sidenmark från och med i år dessa kostnader för, såsom nyss
sades, fullständigt naturaunderhåli endast komma att uppgå till
14 kronor per månad.

Konstitutionsutskottet har befarat, att dessa medgifvanden
af Kong!. Maj:t skulle synas Riksdagen nog liberala; och då det

Angående fullbordad
gransk
ning af de i
statsrådet förda
protokoll.
(Forts.)

N:o o"2. 10

Onsdagen den 19 April, f. m.

Angående full- vant åtminstone anledning att antaga, att dylika frågor icke vidare
bordad gransk- komma att dragas under Kongl. Majrts pröfning och derför icke
statsrådet f&r heller falla under konstitutionsutskottets, då nu ett prejudikat
du protokoll, erhållits, har det varit ett ytterligare skäl för konstitutionsutskot(Forts.
) tet att just nu låta frågan komma till Riksdagens kännedom.

Herr talman! Med anledning af det jag anfört, ber jag att
få yrka, att konstitutionsutskottets utlåtande med hänseende till
denna punkt må läggas med gillande till handlingarna.

Härmed var öfverläggningen i detta ämne slutad. Med
gillande af utskottets ifrågavarande anmälan lades punkten till
handlingarna.

Efter föredragning vidare af den i punkten 2 gjorda anmälan
anförde:

Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet friherre
Rappe: I förevarande utskottsbetänkande är anmärkt, att Kongl.

Maj:t, genom det nya formulär för inskrifningsböcker, som efter
1892 års urtima riksdag faststälts, skulle i kom mando väg lemnat
en förklaring, hvarigenom det i § 34 mom. 2 värnpligtslagen
gifna undantagsstadgande blifvit icke oväsentligt utsträckt, så att
åtskilliga grupper beväringsmän, hvilka, enligt utskottets uppfattning,
icke voro afsedda att träffas af nämnda stadgande, kommit
att i strid dermed tillhöra beväringens första uppbåd under hela
den tid, de qvarstå i beväringen.

Nämnda utskottets påstående torde emellertid ej vara med
verkliga förhållandet öfverensstämmande. Enligt värnpligtslagen
skall hvarje värnpligtig vid inskrifningen erhålla eu inskrifningsbok,
hvari af vederbörande befäl bör antecknas, hvad som för
den värnpligtige är beträffande hans värnpligt af vigt att kunna
styrka. I denna bok har dessutom, allt sedan nya värnpligtslagen
begynt tillämpas, intagits en kortfattad redogörelse för de bestämmelser
i värnpligtslagen och den s. k. inskrifningsförordningen,
som det för den värnpligtige kan vara af intresse att känna. I
det formulär för denna bok, som efter de vid 1892 års urtima
riksdag beslutade genomgripande förändringarne i härorganisationen
faststälts, har nu i en not inryckts följande passus, som jag
anser mig böra ordagrannt citera. »I öfverensstämmelse med
inskrifningsförordningen,» heter det deri, »räknas såsom sådan
(statens högskola) karolinska mediko-kirurgiska institutet, veterinärinstitutet,
farmaceutiska institutet, tekniska högskolan, landtbruksinstitutet,
skogsinstitutet, gymnastiska centralinstitutet eller
sjökaptens- eller öfvermaskinist-klass i navigationsskola». Det är
på denna i eu not af inskrifningsboken gjorda anteckning, som
utskottet syftar under förmenande, att derigenom skulle af Kongl.
Maj:t lemnats en så att säga autentisk förklaring öfver innebörden
af 34 § 2 mom. värnpligtslagen.

Onsdagen den 19 April, f. m.

11 N:o 82.

Att så ej kan vara förhållandet, torde lätt inses. Inskrif- Angående fullningsboken
är ej någon författning eller något påbud, hvarmed bo>]dad gräns!cKongl.
Maj:t vänder sig till de myndigheter, som hafva att till- statsrätt ''för
lämpa vämpligtslagen och dithörande bestämmelser, den är, såsom da protokoll.
redan antydts, endast, om man så får uttrycka sig, en kortfattad (Forts.)
kommentarie till värnpligtsförfattningama, deri ofta med andra
ord än författningarnas egna augifves, hvad den vämpligtige har
att iakttaga, och den utgör sålunda endast eu redogörelse för
huru dessa författningar, enligt Kongl. Maj:ts uppfattning, äro att
tolka. Att Kongl. Maj:t genom hvad sålunda i inskrifningsboken
införes lemnar en till efterrättelse för vederbörande myndigheter
gällande förklaring af värnpligtslagens stadganden kan lika litet
påstås som att t, ex. den tolkning inskrifningsrevisionerna i förekommande
fall gifva af vämpligtslagen skulle vara bindande för
de iuskrifningsnämnder, som lyda under dem. Efter som före en
sådan tolknings meddelande torde vederbörande myndigheter vara
skyldiga att efter vanliga tolkningsregler sjelfve bilda sig en uppfattning
om innebörden af värnpligtslagens olika bestämmelser.

Kongl. Maj:t har med ett ord i förevarande fall uppträdt icke
såsom lagstiftande utan som tolkande myndighet. Orden »i öfverensstämmelse
med inskrifningsförordningen» etc. ange detta så
tydligt, att något missförstånd derom icke borde kunna uppstå,
och att Kongl. Maj:t äfven i kommando väg kan blifva nödsakad
göra uttalande om huru eu i administrativ väg gifven författning
bör tolkas, lär väl icke väcka någon förvåning. Så snart eu författning
skall tillämpas, måste den tolkas, och det lär väl vara
uppenbart att den tankeoperation, som Kongl. Maj:t måste företaga,
då han vid jemförelse af inskrifningsförordniugens olika
stadganden trott sig finna, att enligt densamma, rätt förstådd,
de uppräknade instituten och skolorna böra räknas till livad vämpligtslagen
benämner statens högskolor, skall och måste företagas
af hvarje kompaniområdesbefälhafvare, hvarje inskrifningsnämnd,
hvarje inskrifningsrevision, då de hafva att afgöra, om enligt
gällande författningar den eller den vämpligtige skall, för att
använda ett kort uttryck, anses som högskolekarl eller icke. Att
i eu sådan Kongl. Maj:ts tolkningsåtgärd, som, derest administrationen
skall gå sin gilla gång, är absolut nödvändig, kan ligga
något, som icke öfverensstämmer med rikets sannskyldiga nytta
torde svårligen kunna påstås.

I sjelfva verket lärer väl också anmärkningen afse icke, att
tolkningen gjorts, utan att den gjorts origtigt, och jag ber derför
att nu få öfvergå till detta påstående, anmärkningens egentliga
kärnpunkt. I förbigående ber jag att dervid få erinra, att föredragandens
fel, om något sådant föreligger, väsentligen förringas,
om det, såsom jag nu sökt visa, reducerar sig till att hafva tillstyrkt
Kongl. Maj:t icke att vidtaga eu åtgärd, dertill han ingen
rätt hade, utan att göra eu tolkning, som enligt någras uppfart -

N:o 32. 12

Onsdagen den 19 April, f. in.

Angående fullbordad
granskning
af de i
statsrådet förda
protokoll.

(Forts.)

ning icke är vigtig. Orq rätta innebörden af ett lagbud kunna
många uppfattningar hysas, och det torde vara svårt, i många
fall omöjligt, att säga hvilken som är den rätta. Den i sista hand
dömande myndigheten kan säga, att så eller så skall det vara och
sålunda skapa en formelt gällande förklaring om hvad som är
det rätta: men äfven den i sista hand dömande myndigheten
kan misstaga sig, och möjligheten att det formelt för rätt förklarade
kan vara materielt orätt qvarstår fortfarande.

I förevarande fall torde man emellertid lätt kunna enas om
hvad som är rätt. Det är nemligen väl att märka, att hvad som
nu gäller att afgöra det är, huru vida uti inskrifningsförordningen
den 22 december 1892 är nedlagd den uppfattning, att till statens
högskolor skola räknas farmaceutiska institutet, landtbruksinstituten
samt sjökaptens- och öfvermaskinistklasserna i navigationsskolorna
eller icke. Utskottets anmärkning rigtas nemligen mot
den ofvan omtalade noten i inskrifningsboken, och då deri uttryckligen
säges, Datt i öfverensstämmelse med inskrifningsförordningen»
räknas de och de skolorna till högskolan, är klart, att i
samma stund det lyckats mig att ådagalägga, att inskrifningsförordningen
verkligen har en sådan uppfattning, i samma stund förfaller
hela anmärkningen. Det kunde visserligen återstå att visa,
att inskrifningsförordningen i sin ordning öfverensstämmer med
vämpligtslagen, men derom har någon anmärkning ej gjorts af
utskottet, och jag saknar alltså anledning att för närvarande
sysselsätta mig dermed.

Utskottet har vid sitt försök att ådagalägga, det uti inskrifningsförordningen
eu sådan uppfattning ej finnes nedlagd, uteslutande
fäst sig vid §§ 127 och 128 i inskrifningsförordningen,
deri väl finnas uppräknade alla de nu ifrågavarande instituten
eller skolorna, men utan att tillika augifves, det de äro som högskolor
att anse. Utskottet har deremot alldeles förbisett § 76
mom. 3 i samma förordning. Deri stadgas, att omföring från
äldre beväringsklass till 3:e klassen skall ske så snart handling,
utvisande att beväringsman af äldre klass under två år eller derutöfver
varit inskrifven såsom studerande vid universitet eller
annan statens högskola, kommit kompaniområdesbefälhafvaren
till hända. Och då nu ingenstädes i hela förordningen förekommer
någon föreskrift, som har till uppgift att förse kompaniområdesbefälhafvarne
med sådana handlingar, utom just stadgandet
i § 128, lärer väl också deraf otvetydigt framgå, att de deri
omnämnda förteckningar rimligen ej kunna hafva annat ändamål
än att lemna kompaniområdesbefälhafvaren materialier för
den omnämnda omföringen, samt att omföringen måste afse alla
dem, om hvilka förteckningar skola på detta sätt afgifvas, d. v. s.
alla sådana beväringsmän, som under två år varit inskrifne ej
mindre vid universiteten och de öfriga högre undervisningsanstalter,
som utskottet anser böra såsom sådana betraktas, utan

Onsdagen den 19 April, f. m.

13 N:o 82.

äfven de öfrige i § 128 uppräknade. För mig åtminstone Angående fullslå.
? det klart, att så måste vara meningen och jag kan
endast tillägga, att ett direkt uppräknande i författningen af alla
de omnämnda undervisningsanstalterna såsom hänförliga till hög- *, protokoll.
skolor måhända med fog skulle kunna ansetts ej såsom någon (Forts.)
tolkning af värnpligtslagens föreskrifter i omordade hänseendet,
hvartill obestridlig rättighet tillkommer Ivongl. Maj:t, utan såsom
en förklaring af eu utaf Konung och Riksdag gemensamt stiftad
lag, hvilken utskottet med rätta anser icke kunna af den ena
statsmagten ensidigt meddelas.

Ehuru slutligen, såsom jag redan yttrat, frågan, huruvida
inskrifningsförordningens uppfattning om hvilka af landets undervisningsanstalter
äro att anse som högskolor öfverensstämmer
med värnpligtslagens, egentligen ej nu kan blifva föremål för
Riksdagens öfverläggningar, ber jag dock att äfven derom få säga
några ord. Utskottet, som anser inskrifningsförordningen ej hafva
lemnat någon föreskrift i förevarande afseende, har deremot gjort
sig stor möda att uppvisa, att den förmenta förklaring i samma
ämne, hvilken gifvits i kommandoväg, ej står i öfverensstämmelse
med värnpligtslagen. Utskottet har dervid väsentligen stödt
sig på min företrädares anförande till statsrådsprotokollet i fråga
om den till 1890 års riksdag aflåtna proposition om ändring i
värnpligtslagen. Jag ber emellertid att dervid få erinra, att de
båda propositionerna, den som afgafs till 1890 års Riksdag och
den till 1892 års urtima Riksdag aflåtna, ingalunda sammanfalla.

Vid 1890 års riksdag gälde frågan ett utbyte af 6 års landstormspligt
mot 6 års beväringsskyldighet, vid 1892 års riksdag åter
utbyte af 4 års beväringspligt i andra uppbådet mot lika många
år i första uppbådet, således något vida mindre. Det är alltså
lätt förklarligt, att Kongl. Maj:t ansett denna senare mindre tyngande
förpligtelse böra få eu vidsträcktare omfattning än den
förra, och 1890 års motiv kunna ingalunda oförändrade tillämpas
på 1892 års bestämmelser i ämnet. Att så skulle ske, har
åtminstone aldrig varit Kongl. Maj:ts mening. Uti t. f. chefens
för generalstaben yttrande rörande den förbättrade härordningen,
i hvilket jag, såsom det torde ihågkommas, förklarade mig till
alla delar instämma, anfördes såsom stöd för de år 1892 föreslagna
och antagna bestämmelserna, att skyldigheten att under
hela beväringstiden qvarstå i beväringens första uppbåd borde
utsträckas till alla dem, som på grund af särskilda facliinsigter
erhållna uti statens högskolor, såsom läkare, veterinärer, teknici
rn. fl., kunde vara af synnerlig nytta för försvaret. Och då
bestämmelsen, sådan den på grund af dessa motiv utaf Kongl.

Maj:t föreslogs, oförändrad antogs af Riksdagen, lärer inses, att
Kongl. Maj:t varit i sin goda rätt, då han ansett Riksdagens
beslut innebära, att 1892 års bestämmelser erhållit en något större
omfattning än som år 1890 förutsattes. Som bekant delades

N:o 32, 14

Onsdagen den 19 April, f. m.

Angående fullbordad
gransk
ning af de i
statsrådet förda
protokoll.
(Forts.)

denna uppfattning af åtskilliga talare inom Riksdagen, som, då
vid 1892 års urtima riksdag förslag väcktes, att de, som genomgått
navigationsskolorna, skulle anses lika med dem, som genomgått
universiteten, förklarade detta vara en sak, hvilken kunde
af Kong! Maj:t i administrativ väg ordnas. Den uppfattning
om innebörden af 34 § 2 mom. värnpligtslagen, som af mig
hyses och som fått sitt uttryck i den redaktion af inskrifningsförordningen,
som jag tillstyrkt, synes alltså hvila på fullt giltiga
grunder.

Mine herrar! Jag har endast en jemförelsevis kort tid ännu
beklädt statsrådsembetet och borde derför vara konstitutionsutskottet
tacksam för det »gif akt», det rigtat till mig i anledning
af min hittills fullgjorda embetsförvaltning. Vi behöfva, alla
menniskor, tillhållas att noga fullgöra våra pligter. Men vidkommande
den fråga, som föreligger, torde kammaren, efter den redogörelse
jag här lemnat, finna utskottets anmärkning icke befogad.

Herr Ljungman: Det är med verklig ledsnad jag åhört

det skriftliga anförande, herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
uppläst såsom genmäle mot utskottets ifrågavarande
anmälan.

Det är alldeles gifvet, att när Riksdagen antog denna vigtiga
och i våra förhållanden så ingripande värnpligtslag, skedde
det under den förutsättning, att denna lag skulle allt fortfarande,
såsom den stiftats, också ändras, förklaras eller upphäfvas af
Riksdag och Konung gemensamt, och att åtminstone icke konungamagten
oberoende af Riksdagen skulle ensamt för sig vidtaga
någon förklaring af eller ändring i samma lag. Att denna lag
icke är en administrativ författning, som, på sätt med sådan författning
sker, kan förklaras eller ändras af Kongl. Maj:t, det
antog väl hvarenda riksdagsman vara en sjelfklar sak.

Hvad nu beträffar herr statsrådets yttrande att det, som i
inskrifningsboken står infördt, är hemtadt ur inskrifningsförordningen,
vill jag meddela, att denna förordning är helt och hållet
eu administrativ författning. Den är således af annan natur än
värnpligtslagen. Men då inskrifningsförordningen meddelar endast
administrativa föreskrifter för de embetsman, som skola tillämpa
densamma, och icke innehåller någon befallning för dem att
utkräfva eu högre värnpligt af den ena eller andra klassen af
värnpligtskyldige, än den, som värnpligtslagen innehåller, har
utskottet rigtat anmärkningen mot inskrifningsboken, hvilken tydligen
innehåller en uppmaning till vederbörande eller ett- slags
påbud att utaf eu viss klass af medborgare utkräfva eu skyldighet,
som icke är i värnpligtslagen tydligen angifven. Det är af
utskottet utförligt nog framhållet, att med högskola icke kan menas
»sjökaptens- eller öfvermaskinistklass i navigationsskola». Utan
tvifvel har icke någon riksdagsman, när värnpligtslagens 34 §

Onsdagen den 19 April, 1. m.

15 >'':o 32,

antogs, ansett, att denna paragraf äfven åsyftade navigations- Angående fullskolorna
och väl heller icke landtbruksinstituten och farmaceu-ll0rdad gransktiska
institutet. Här har således genom ifrågavarande bestäm - Itatsrådet^flmelse
i inskrifningsboken utfärdats ett påbud, att en viss klass af da protokoll.
medborgare skulle vara underkastad ökade skyldigheter, hvilka (Forts.)
icke blifvit af Riksdagen faststälda. Detta förfarande står enligt
min åsigt i uppenbar strid mot 73 § regeringsformen, som innehåller:
»Inga nya pålagor, utskrifningar af manskap, eller af penningar
och varor, må hädanefter, utan Riksdagens fria vilja och
samtycke, i den ordning, förut nämndt är, påbjudas, uppbäras
eller fordras».

För min del är jag öfvertygad derom, att hela saken skett
af förbiseende från statsrådet och chefens för landtförsvarsdepartementets
sida. Han har helt och hållet förbisett, att en grundlagsöfverträdelse
här egt ruin. I den förhoppning, att något
dylikt förbiseende icke vidare måtte ega rum, hemställer jag, att
kammaren måtte lägga utskottets ifrågavarande anmälan till
handlingarna med gillande.

Herr Beckman: Bland de ämnen, som förekomma i detta

betänkande, finnes icke blott hvad utskottet ansett böra officielt
»komma till Riksdagens kännedom». Betänkandet har äfven en
annan hälft, den, som innefattas i reservationerna, och som icke
i samma mening får nå fram till Riksdagen. Jag vill visst icke
förringa de anmärkningar, som konstitutionsutskottet ansett sig
befogadt att göra; men, herr talman, efter min uppfattning innehållas
i reservationerna saker, som, åtminstone för den, som icke
haft andra handlingar att tillgå, än de, hvilka här framlagts,
ovilkorligen framstå såsom långt allvarsammare än de, som utskottet
gjort till föremål för anmälan.

Ibland dem ber jag att främst få nämna, hvad som omförmäles
i en reservation rörande protokollet öfver civilärenden den
16 december 1892. Såsom kammaren inhemtat, har denna reservation
föranledts deraf, att åt eu kanslisekreterare »för enskilda
angelägenheters skötande» beviljats tjenstledighet under år 1893.
Statsrådsprotokollet meddelar intet vidare om denna sak. Det uppgifver
heller icke något skäl, som styrker befogenheten af denna
åtgärd. Men af statskalendern framgår, att han under en lång
följd af år njutit samma förmån att såsom ordinarie tjensteman
qvarstå utan att — sköta sin tjenst! Jag vet icke, hvad skälet
varit dertill, att utskottet icke ansett, att en sak som denna bort
lika väl som åtskilliga andra bringas till Riksdagens kännedom.

Beror det måhända derpå, att, såsom det heter i reservationen,

»det skäl, som statsrådsprotokollet förtiger, är allmänt veterligt?»

Man vet nemligen, att den ifrågavarande tjenstemannen år efter
år erhållit tjenstledighet för skötande af eu affär, långt mera inbringande
än en kanslisekreteraretjenst. Kan utskottet, frågar

N:o 32. 16

Onsdagen, den 19 April, f. m.

Angående full jag, komma ifrån rigtigheten af reservanternas uppfattning, att
bordud gransk- en tjenst såsom denna, om än underordnad, dock icke får antagas
statsrådet ^för-vara så betydelselös, att det icke för tjenstens egen skull lika väl
da protokoll, som för utvecklingen af tjenstemannens duglighet kräfves att
(Forts.) lian sjelf sköter den, om han allt jemt fortfarande står som dess
innehafvare? Och än mer: är icke reservanternas klander fullt
befogadt, när de fråga, om det kan vara rigtigt »att på innehafvandet
af en tjenst, hvilken vederbörande faktiskt icke skött, låta
pensionsrätt grundas»? Mig synes, att det icke borde hafva funnits
någon tvekan i detta fall. Nog borde konstitutionsutskottet
haft anledning att finna äfven denna sak af nog vigt att komma
till Riksdagens kännedom.

Ännu mera vill jag göra gällande samma uppfattning
i fråga om eu annan af reservationerna. Det är den, som afgifvits
med anledning af ett protokoll öfver ecklesiastikärenden för
den SO januari 189o. Jag behöfver icke här upprepa sakförhållandet.
Herrarne känna det val. En ovanligt högt aflöna»!
läroverkslärare, för hvilken pensionsrätt blifvit af Riksdagen vägrad,
har på omvägar beredts sådan rätt. Jag förstår mycket väl, att,
när Kongl. Maj:t anser sig kunna på detta sätt gå rakt emot
Riksdagens uttalade åsigt i frågan, lian förskansa! sig bakom
den alltid så förträffliga förskansning, som heter Kongl. Maj:ts
administrativa rättigheter. Men det vill jag också påstå, att om dessa
administrativa rättigheter utöfvas på sådant sätt, som här varit
fallet, så kan detta icke vara till fromma för ett godt samarbete
mellan Riksdag och regering. Detta, att Riksdagen uttalat sin
vilja i en fråga sådan som denna och regeringen sedan ignorerar
detta och svarar: »sic volo, sic jubeo» — det kan icke, säger
jag, främja ett godt samförstånd mellan statsmagterna. Jag
anser, att äfven denna fråga ovilkorligen borde hafva föranledt
utskottet att låta dem officiel! framkomma till Riksdagen.

Jag vet vill, herr talman, att det beklagligtvis är gammal
praxis, att intet yrkande framställes med anledning af reservationerna
till dechargebetänkande!, och jag skall icke heller drista
mig att nu göra det. Men jag npprepar till slut det, hvarmed
jag började, nemligen att dessa båda regeringsärenden fullt ut
lika så väl, ja, mer än de som blifvit anmärkta, bort genom
anmälan från utskottet hafva »kommit till Riksdagens kännedom».

Herr Hedin: Herr talman! Det sätt, hvarpå de mycket
ärade ledamöterna af Konungens statsråd, herr statsrådet och
chefen för finansdepartementet samt herr statsrådet och chefen
för landtförsvarsdepartementet, hafva till bemötande upptagit
tvenne framställningar från konstitutionsutskottet, har för mig
till min stora glädje öppnat utsigt till, att konstitutionsutskottets
grundlagsenliga granskningsrätt hädanefter må kunna komma att
uppfattas på ett rigtigare sätt än hittills skett. Vare sig detta

Onsdagen den 19 April, f. m.

17 N:o 82.

blir följden eller icke, skall jag för min del icke desto mindre Angående fullvara
de ärade ledamöterna af statsrådet tacksam derför, att de h°^ad^a™\
genom det sätt, hvarpå de bemött de nu framstälda anmärknin- s™l-ådet förgarna,
åtminstone för sin del visat sig vilja dertill medverka, da protokoll.
Bland de många saker, herr talman, som skulle af en främmande (Forts.)
betraktare kunna anföras såsom vittnesbörd om att vi äro något
efterblifne i politiskt hänseende, skulle utan tvifvel den förtjena
ett ibland de främsta rummen, att fullgörandet från konstitutionsutskottets
sida af ett genom grundlag påbjudet åliggande i allmänhet
har uppfattats icke såsom det mer eller mindre behagliga
fullgörandet af eu pligt, utan såsom en personlig förnärmelse mot
de ledamöter af Konungens råd, mot hvilka en erinran enligt
107 § regeringsformen blifvit framstäld. Man har funnit eu sådan
uppfattning mer än en gång framträda tydligt nog uti svaromål
från statsrådsbänken. Man finner den gängse bland allmänheten.

Man finner den gå igen oupphörligt (i tidningarne, hvilka hafva
uppfunnit en särskild term, de s. k. »prickningarna». Jag är
för min del glad åt att icke en skymt af en sådan uppfattning
röjdes — icke ens eu sådan tolkning kan försökas — uti svaromålen
från den mycket ärade chefen för finansdepartementet och
den mycket ärade chefen för landtförsvarsdepartementet. Jag uttalar
den förhoppning, att detta må vara första uppslaget till brytande
af ett uppfattningssätt, som är lika mycket stridande mot grundlagens
mening som mot en i allmänhet förståndig uppfattning utaf
det vederbörliga förhållandet mellan representation och regering.

Jag skall be, herr talman, att få med några ord förklara,
hvarför mina ärade kamrater i utskottet och jag fästa en så stor
vigt vid hvarje efter vår tanke obehörig utsträckning utaf användningen
af den i grundlagen för vissa regeringsärendens behandling
medgifna kommandomålsformen. Grundlagsstadgandena uti
15 och 38 §§ regeringsformen om s. k. kommandomål gifva
anledning till tvenne vigtiga erinringar, först den, att grundlagsstiftarne
ha uraktlåtit att meddela någon begreppsdefinition å
hvad med kommandomål skall förstås; de ha således uraktlåtit
att uppdraga någon gräns för kommandomålens omfång. Detta
har af Kongl. Maj:t sjelf eu gång erkänts vara en betänklig brist
uti grundlagen, eu sådan brist, som det vore högst nödigt och
nyttigt att afhjelpa, såsom en hvar kan inhemta utaf Kongl.

Maj:ts proposition till rikets ständer den 31 mars 1818. Denna
brist har många gånger påpekats och öfverklagats. I förbigående
må här erinras om att i det namnkunniga Orebro-förslaget till
en revision af regeringsformen den föreskrift influtit, att kommandomålens
omfång skulle bestämmas genom särskild lag.

Den andra vigtiga erinran, hvartill grundlagsbestämmelserna
om kommandomål gifva anledning, är den, att dessa mål i
högre grad än några andra, äfven de allra ringaste och obetydligaste
regeringsärenden, äro undandragna de konstitutionella för Andra

Kammarens Prof. 1893. N:o 32. 2

X:o 32. 18

Onsdagen den 19 April, f. m.

Angående full- mema för fattande af Konungens beslut. Konungen fattar beslut
iWindaf"rf”**" i dessa ärenden uti närvaro af blott eu enda rådgifvare, och såsom
statsrådet för- den 38 § regeringsformen utvisar, behöfva expeditioner och befallda
protokoll, ningar i dessa ärenden, för att blifva gällande, icke vara försedda
(Forts.) med Konungens underskrift och föredragandens kontrasignation;

ja, 15 § regeringsformen kan väl näppeligen annorlunda tydas,
än att icke ens något protokoll i sådana ärenden behöfver föras,
med mindre det skulle inträffa att föredragandens mening icke
instämmer med Kongl. Maj:ts beslut.

Det dröjde icke heller länge, innan konstitutionsutskottet
af erfarenheten derom, att vissa regeringsärenden obehörigen
behandlats i kommandomåls-form, fick anledning — det var konstitutions-utskottet
vid 1817—1818 års riksdag—att inskärpa den
ännu i dag lika rigtiga sanningen, att »det är af vigt, att
den militära styrelsen hålles inom de gränser, som lagar och författningar
utstakat, och ej intränger i den civila». Det utskott,
som uttalade denna erinran, beslöt det första riksrättsåtalet just
af sådan anledning som den antydda; det var mot föredraganden
i kommandomål för flottan. Och detta samma konstitutionsutskott
beslöt utaf enahanda slags anledning anmärkning mot föredraganden
i kommandomål för armén.

Uti hvilken omfattning, herr talman, den militära styrelsen
— för att begagna 1817 års konstitutionsutskotts ord — har
genom kommandomålen »inträngt i den civila», derom har man
icke varit i tillfälle att vinna någon fullständig kännedom, derför
att grundlagsstiftarne dragit försorg om att inskränka konstitutionsutskottets
granskningsrätt i sådana mål på det sätt, att beslut
i kommandomål endast uti undantagsfall komma till konstitutionsutskottets
kännedom genom en exceptionel rätt att i vissa fall
fordra protokoll i dessa liksom uti ministeriella mål. Emellertid,
för att gifva några exempel, åt hvad håll kommandomålens kategori
har inkräktat på de regeringsärendens kategori, som i allt
fall enligt grundlagens tydliga mening böra uti statsrådet föredragas
och afgöras, skall jag erinra om följande. 1850—1851
års Riksdags konstitutionsutskott framstälde eu anmärkning med
anledning derutaf, att Kongl. Maj:t i kommandoväg utfärdat
eu förklaring af kongl. förordningen och kongl. kungörelsen
den 13 februari 1849, hvilken förklaring stod i öppen strid med
Riksdagens den 8 juli 1848 fattade ''beslut med anledning af
Kongl. Maj:ts proposition till det årets Riksdag angående beväringens
vapenöfningar och tjenstgöring. Vid 1868 års riksdag
framstälde konstitutionsutskottet en anmärkning derom, att Kongl.
Maj:ti kommandoväg beslutit en åtgärd, medförande statsutgift, hvarefter
beslutet om sjelfva statsutgiften, hvilket fattades i statsrådet,
naturligtvis icke blef någonting annat än eu nödtvungen följd af
det i kommandoväg redan fattade beslutet i hufvudsaken och således
nedsjönk till ingenting annat än blott eu formalitet. Samtliga

Onsdagen 19 April, 1. m.

19 N;o 32.

ledamöterna från denna kammare i konstitutionsutskottet vid Angående full
1891 års riksdag anmärkte, att ett »stort antal fall» af det slagsi<^adJTaJ^1l
missbruk, som 1868 års konstitutionsutskott hade påpekat, före- JtatsråLt för
kommit under år 1890. Samma konstitutionsutskottsledamöter da protokoll.
anmärkte också, att Kong! Maj:t hade genom en den 30 decem- (Forts.)
ber 1890 i kommando väg utfärdad instruktion för inkallelse och
samling af beväringen vid mobilisering meddelat föreskrifter
rörande tjensteåligganden för konungens befallningshafvande, för
kronofogdar och kronolänsmän. Detta är, herr talman, några
exempel, från olika håll hemtade, uppå huru vigtigt det är att
tillse, att den genom grundlagen åt Kongl. Maj:t medgifva rätten
att behandla en del ärenden på det sätt, som omtalas i 15 § regeringsformen,
jemförd med 38 § i samma grundlag, hålles inom
sina behöriga gränser.

Man behöfver blott genomläsa regeringsformen för att erinras
om att grundlagsstiftarne märkvärdigt nog sjelfve insågo, att
de genom sina bestämmelser om kommandomål i sjelfva verket
omintetgjorde de garantier för rikets indragande i krig, som de
hade sökt åstadkomma genom föreskriften i § 13 regeringsformen,
att beslut om krig icke må af Konungen fattas annat än i hela
det samlade statsrådet. Den 15 § talar nemligen om att i kommandoväg
kunna fattas sådana beslut, hvilka äro af en för riket
»vådlig» vigt,ning. Kammaren har för öfrigt helt nyligen varit
uppmärksam på hvart eu tillämpning utaf kommandomålsrätten,
den der icke stode i öfverensstämmelse med grundlagens anda,
kunde leda, och derefter rättat sitt beslut om eu vigtig paragraf
i regeringsformen.

Härmed har jag, herr talman, sökt något så när förklara,
hvarför de med mig liktänkande fästa så stor vigt vid att kommandoföredragningen
icke inkräktar på den grundlagens bestämmelse,
att i regeln alla regeringsärenden skola af Kongl. Maj:t
afgöras i statsrådet.

Hvad särskildt vidkommer förevarande punkt af konstitutionsutskottets
utlåtande, så är härmed det märkvärdiga, kanske
ensamstående förhållandet, att den har blifvit diskuterad i en af
riksdagens kamrar långt innan den blifvit af konstitutionsutskottet
beslutad, nemligen i Första Kammaren den 18 februari detta
år. Naturligtvis i Första Kammaren, denna de nya idéernas
kammare, de dristiga tankarnes kammare, den kammare, som
med oblidkeligt hat förföljer all gammal slentrian och går hejdlöst
fram på den s. k. reformernas bana. Den s. k. nya, men
märkvärdigt nog redan föråldrade lagberedningens ordförande
fann sig då föranlåten att i förväg utfärda den förskräckliga proklamationen,
att om eu sådan framställning skulle komma att
göras som den i punkt 2 i förevarande utskottsmemorial, så drabbades
den från höjden af hans domarestol med epitetet »enfaldig».

Han sökte visa, att med »högskola» skall förstås den högsta läro -

Jf:o 32. 20

Onsdagen den 19 April, f. m.

Angående full- anstalten på ett visst område, hvaraf då skulle följa, förutom åtannat
smått och godt, äfven det, att den klass af navigationsstatsrådet
för- skolor, som utbildar sjökaptener och öfvermaskinister, med rätta
da protokoll, bör anses som högskola, enär några högre läroanstalter för sjö(Ports.
) män icke finnas. Herr talman, om vi, för resonnementets skull,
för ett ögonblick skulle acceptera en sådan förklaring, så komma vi
till följande ganska egendomliga iakttagelser. Vi ha två akademier,
som under denna benämning i sjelfva verket äro undervisningsanstalter,
nemligen musikaliska akademien och akademien för de
fria konsterna. Otvifvelaktigt äro de båda undervisningsanstalter,
som — jag kan icke tala om deras egenskaper och huru de uppfylla
sina åligganden, ty det vet jag icke — otvifvelaktigt falla
under den af lagberedningens ordförande angifna definitionen,
att utgöra den högsta undervisningsanstalten på hvar sitt område.
Jag frågar, herr talman, skola icke då dessa båda akademiernas
skolor vara att hänföra under rubriken högskolor? ''Sb hafva åtskilliga
skolor, statsskolor och af staten understödda skolor för
döfstumma och blinda; vi hafva ett institut för döfstumma och
ett institut för blinda. Utan tvifvel äro de sistnämnda de högsta
i sitt slag inom vårt land. Skola dessa också räknas till högskolor?
Ja, enligt ordförandens i lagberedningen definition. Vi hafva,
om jag minnes rätt, i statskalendern upptagna tre undervisningsanstalter
för barnmorskor. Jag vet icke, om det finnes någon rangskilnad
mellan dem, eftersom vid en finnes blott en lärare och vid
de båda andra flera. Men dessa två åtminstone äro hvar i sin
genre de högsta läroanstalter i riket. Skola de räknas till högskolor?
Skola de jemnställas med tekniska högskolan eller med eu
teologisk fakultet vid något af universiteten? Inom den klass af
undervisningsanstalter, i enlighet med statens lagstiftning upprättade
af kommunerna och underhållna af stat och kommun gemensamt,
som består af de olika slagen af folkskolor, är den s. k. högre
folkskolan den högsta formen, den högsta undervisningsanstalten
inom denna klass. Är det nu rimligt att säga, att högre folkskolan är
en högskola jemnstäld med en universitetsfakultet eller tekniska högskolan
eller något sådant? Man skulle kunna fortsätta mycket
längre, herr talman, men hvad jag anfört tror jag vara tillräckligt för
att ådagalägga, att den ärade uppfinnaren af ifrågavarande definition
har alla förutsättningar för att sjelf stanna i oqvaldt åtnjutande
af det epitet, hvarmed han fann lämpligt att på förhand
hugna konstitutionsutskottet, innan detta ännu hade gjort något
åt saken. Förmodligen var det meningen att genom den förfärliga
domen skrämma oss, men vi, som icke ens äro rädda för
verklig åska, låta ännu mindre skrämma oss af teateråskor, äfven
när de bullra på Första Kammarens scen.

Den mycket ärade statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
har sagt, att den ryktbara noten i inskrifningsboken
icke är afsedd att vara eu af Kong!. Maj:t meddelad auten -

Onsdagen den 19 April, f. m.

21 X:o 32.

tisk förklaring. Jag frågar då, hvad är den i sådant fall? Om, Angående fullgöra-
han nyss yttrade, i denna bok äro intagna upplysningar bo^d
och förklaringar, som det är af vigt för de värnpligtige att känna, för hvad

betyder då denna not, om den blott skall gälla som ett ut- da protokoll.
talande af en privat mening och icke för någon vara förpligti- (Forts.)
gande? Då säger jag, att den noten icke är upplysande, utan
missvisande och missledande. Men den mycket ärade chefen för
landtförsvaret motsade i sj elfva verket en stund efteråt den förklaringen,
då han yttrade, att Kongl. Maj: t här hade uppträdt
som »tolkande myndighet», och dertill fogade de efter min tanke
något betänkliga orden, att det kan understundom vara nödvändigt
att göra eu tolkning — i kommandoväg. Denna tolkning,
den träffar här en af Konung och Riksdag gemensamt faststäld
lag, värnpligtslagen, och derom säger grundlagen, att en lag icke
får tolkas på annat sätt än det för stiftande af samma slags lag
föreskrifna. Således: eu tolkning af värnpligtslagen får icke ske
genom en af Kongl. Maj:t i administrativ väg utfärdad förordning
och naturligtvis, om det kan finnas någon gradskilnad i
sådan olaglighet, ännu mindre genom en generalorder från Kongl.

Maj:t. Herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
yttrade, att Kongl. Maj:t eger obestridd rätt att förklara, hvad
med statens högskola skall förstås. Ja, en obestridd rätt till en
viss gräns, men icke längre. Kongl. Maj :t må ega rätt att förklara,
hvad med en statens högskola skall förstås, om af denna förklaring
icke följer någon inverkan på andra rättsförhållanden än
sådana, som äro reglerade genom en lagstiftning, hvilken beror
af Kongl. Maj:ts ekonomiska lagstiftningsenvälde, men för så vidt,
såsom här blifvit fallet, denna not skall betyda något, för så vidt
denna förklaring om hvad med statens högskola skall förstås, inverkar
på rättsförhållanden, som äro bestämda genom eu af
Konung och Riksdag gemensamt stiftad lag, då eger Kongl. Maj:t
icke denna rättighet.

Jag skall, herr talman, nöja mig med dessa korta antydningar,
men vill icke sluta utan att ännu en gång hafva uttalat
några ord. Jag har visst icke något uppdrag att tala på mina
kamraters i utskottet vägnar, men uti denna sak kan jag säga,
att icke har någon anmärkning från vår sida framstälts i något
annat syfte än att gifva Riksdagen tillfälle att uttala sig i sak;
icke har någon anmärkning framstälts i syfte af någon personlig
förnärmelse och för att uttrycka någon fientlighet, och för mig
sjelf, för min egen del, skulle jag kunna säga, att det visst icke
har varit något nöje att påyrka en sådan framställning rörande den
särskilda anmärkning, om hvilken jag nu har yttrat mig. Men
äfven om det icke har varit behagligt, har jag ansett det vara
min skyldighet, och jag skulle icke i något fall mot hvem det
vara må tvekat att uppfylla, hvad jag anser vara mina kamraters
och mitt åliggande enligt grundlagen. Slutligen vill jag hafva

N:o 32. 22

Onsdagen den 19 April, f. m.

Angående fullbordad
granskning
af de i
statsrådet förda
protokoll.
(Forts.)

sagt ännu en gång ett tack till de ärade statsråden, som visat
sig uppfatta konstitutionsutskottets granskningsrätt från den rigtiga
synpunkten.

Jag anhåller att få instämma i vice ordförandens i konstitutionsutskottet
yrkande.

Herr Sjö: Jag vill begagna mig af tillfället för att till lierrar

ledamöter från denna kammare i konstitutionsutskottet hembära
ett tack för att de framkommit med de reservationer, som vi
läst här i betänkandet.

Jag har fäst mig i synnerhet vid de anmärkningar, som
framstälts vid granskningen af protokollet för den 26 mars 1892
öfver sjöförsvarsärendena. Her har påpekats sådana oegentligheter,
som att en person, hvilken i pension har 4,410 kronor
och med inkomst af arbete 500 kronor och som dessutom eger
en fastighet i stad, från invalidfonden fått en nådegåfva af 500
kronor. Dessutom ser man, att en annan f. d. officer från invalidfonden
fått 500 kronor och af Vadstena krigsmanskassa 300
kronor eller tillhopa 800 kronor på ett år. Jag har ansett detta
vara sådana oegenthgheter, att jag icke kunnat underlåta att här
i kammaren erinra om det besynnerliga tillvägagångssätt, som från
sjöförsvarsdepartementets sida användts, eller att tilldela officerare
så stora belopp, oaktadt det synes, som om det icke varit af
behofvet påkalladt, då deremot en hop ofärdiga, skröpliga f. d.
soldater endast fått 15 ä 16 kronor i medeltal om året.

Såsom herrarne af denna reservation inhemtat, framkom Kongl.
Maj:t redan 1847 till riksens ständer med förslag, att gamla f. d.
officerare skulle af invalidfonden erhålla 300 kronor, underofficerare
200 kronor, korpraler och soldater 120 kronor, hvilket förslag
äfven 1848 af ständerna godkänts. Nu hafva emellertid medlen
delats på det sätt, att officerarne fått 300 kronor i medeltal,
under det att soldaterna erhållit 16 kronor i medeltal. När jag
nu nämnt detta, så ber jag äfven få berätta, hvad som hände mig
i början af min riksdagstid. Då kom till mig en gammal afskedad
soldat, mycket gammal. Han hade deltagit i Trollhätte
kanalarbete och der fått ett skott i ansigtet, så att synförmågan
blifvit mycket skadad. Han tjenstgjorde väl någon tid derefter,
men nödgades snart på grund af bristande synförmåga taga afsked.
Han var som sagdt gammal, när han kom till mig och
begärde att jag skulle skrifva en ansökan åt honom, att han
måtte blifva benådad med eu gratifikation, med något understöd
från de fonder, som för detta ändamål stå till Kongl. Maj ds förfogande.
Jag uppsatte ansökningen och skaffade bevis om hans
minskade synförmåga och hans omständigheter för öfrigt, som
visade att han var obemedlad. Äfven en annan invalid kom till
mig. Han var gammal och skröplig, led af bröstverk och var
urståndsatt att försörja sig sjelf och de sina. Han hade endast
sin lilla pension från Vadstena krigsmanshuskassa och kunde

23 N:o 32.

Onsdagen den 19 April, f. m.

styrka, att kan var sjuk och icke kunde bidraga till sitt uppe- Angående fuiihälle.
Jag fick båda dessa ansökningar, den ena efter den andra, g åfT■
afslagna i landtförsvarsdepartementet. Jag upprepade dem två statZ-ådet förär
och tre år med samma utgång. Då kommo gubbarne till mig da protokoll.
och bådo under gråt, att jag skulle göra hvad jag kunde för dem (Forts.)
och äfven gå upp till Konungen och visa deras papper.

Jag gjorde detta. Konungen mottog ansökningarna med
välbehag och han sade till mig: »har du verkligen kommit in
med ansökningarna från dem, så förvånar det mig på det högsta
att de icke blifvit bifallna, ty dessa gamla soldater äro verkligen
berättigade att få understöd från invalidfonden, då de kunna
styrka sådana förhållanden, som här äro för handen; jag skall
emellertid taga handlingarna och befordra dem till rätt ort.»

Han gaf mig derefter 100 kronor och had mig lemna 50 kronor
åt hvardera, hvilket jag gjorde. De fingo sedermera en liten
gratifikation på 15 kronor, men deras tid blef icke lång, de dogo
snart derefter.

Jag har velat nämna detta utan att göra något yrkande.

Det står i vederbörandes hand att utdela dessa understöd efter
samvetsgrann pröfning. Men jag har vid detta tillfälle icke
kunnat underlåta att uttala en varm önskan, att dessa medel
måtte på rättvist sätt tilldelas sådana stackars menniskor, som
verkligen kunna visa sig vara deraf i behof.

Öfverläggningen förklarades härmed slutad. Äfven denna
punkt lades med gillande af utskottets anmälan till handlingarna.

§ 5.

I ordningen förekom härnäst statsutskottets utlåtande n:o 6 a, Angående vissa
i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar
i organisationen af Karlskrona artillericorps in. in. ^ åf^Karlsk^a

Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet artillericorps
öfver sjöförsvarsärenden den 24 februari 1893, hade Kongl. Maj:t m. m.
i en samma dag till Riksdagen aflåten proposition (n:o 42) föreslagit
Riksdagen att medgifva, att till uppsättning och underhåll
af Karlskrona artillericorps, så organiserad och aflöna*!, som den
vid nämnda protokoll fogade normalstat närmare utvisade, måtte
få användas, förutom det för uppsättande af denna corps åt nästlidna
års lagtima Riksdag beviljade reservationsanslag å 189,000
kronor, den på de nuvarande fästningsartillerikompanierna belöpande
andel af de under femte hufvudtiteln till aflöning åt flottans
corpser och stater, till beklädnad, till naturaunderhåll samt till reseoch
traktamentspenningar anvisade anslag, äfvensom att de besparingar
å de sålunda för eorpseu anvisade tillgångar, som under
tiden för dess uppsättning kunde beredas, måtte, på sätt Riksdagen
vid förstnämnda reservation sanslags beviljande medgifvit,
få af Kongl. Maj:t disponeras för uppförande åt de för corpsen

N:o 32. 24

Onsdagen den 19 April, f. m.

Angående visso erforderliga byggnader och öfriga med organisationens geuomorgiardsaticmen
förande förenade utgifter; dock med förbehåll att den nya orgaaj
Karlskrona nisationens genomförande icke komme att verka rubbning i afseartuiericorps
ende på det artillericorpsen tillhörande, vid fästningsartillerikomm.
m. paniema redan antagna värfvade manskaps hittills varande för(Forts.
) måner och förpligtelse^ samt

att de för befäl och underbefäl med vederlikar vid flottan
gällande pensioneringsgrunder måtte få tillämpas jemväl i afseende
å befäl och underbefäl med vederlikar vid Karlskrona
artillericorps.

Utskottet hemstälde emellertid, att Kongl. Maj:ts förevarande
framställning icke måtte af Riksdagen bifallas.

Efter föredragning af ärendet anförde:

Herr R. Berg: Herr talman, mine herrar! Det föreliggande
utskottsbetänkandet behandlar Kongl. Maj:ts proposition angående
ändrad organisation af Karlskrona artillericorps, hvilken corps enligt
beslut af sista årets lagtima Riksdag skulle bildas af de vid sjömanscorpsen
redan befintliga fästningsartillerikompanierna, 400 man,
jemte en nybildad fast stam af 26 officerare, en förste bataljonsläkare,
en fästningsintendent, 24 underofficerare och 100 man,
hvilket manskap skulle anvärfvas i likhet med hvad för närvarande
eger rum inom sjömanscorpsen. Den nu af Kongl. Maj:t
föreslagna förändringen innebär, att i stället för den nyssnämnda
styrkan skulle bildas en styrka af 420 man, deraf 360 manskap
och dessutom befäl och underbefäl jemte civilmilitär. Manskapet
skulle anskaffas genom anvärfning på 3 år, i stället för att det enligt
nu gällande förslag skulle anvärfvas för 8 år med eu tjenstgöringstid
af 3 år och 5 månader samt en tvångspermittering af
4 år 7 månader. De fördelar, som den af Kongl. Maj:t nu föreslagna
organisationen skulle framkalla, äro stora och ganska
väsentliga, och jag skall be att få påpeka några af dem.

Det är ju naturligt, att genom nedsättningen af värfningstiden
från 8 till 3 år gör man samma vinst, som framhölls under
urtima riksdagen, då man talade om vinsten af att erhålla före
detta stamanstäldt manskap. Genom att nedsätta tjenstetiden
till tre år erhåller man betydligt större antal före detta stamanstäldt
manskap, som återfinnes bland de vämpligtige. Enligt
nuvarande anvärfningssätt för flottan, hvilket skulle blifva gällande
vid den artillericorps, som nu finnes och faststäldes förra året, sker
anvärfningen på 8 år, och de före detta stamanstäldes antal blir
derigenom betydligt mindre.

Men det finnes ett ekonomiskt skäl, som är af ännu större
vigt, det nemligen att de, som nu äro tvångspermitterade under
4 år och 7 månader, under denna tid åtnjuta aflöning, hvilket
blifver obehöfligt, då detta manskap på grund af det nu föreslagna
värfningssättet återfinnes bland de vämpligtige.

Onsdagen den 19 April, e. m.

25 N:o 32.

En ytterligare fördel är den, att genom denna förändring Angående vissa
artillericorpsen kan inom sig upptaga ett större antal värnpligtige andnn9ar 1
och kan detta derigenom att till följd af urtima Riksdagens beslut de af Karlskrona
värnpligtige hädanefter skola öfvas 90 dygn, hvarjemte genom artiiiericorps
nedsättningen af värfningstiden till 3 år man erhåller ett större mantal
före detta stamanstälde. Jag ber herrarne ursäkta, att jag (Forts.)
så ofta återkommer till detta uttryck: »före detta stamanstälde»,
men det är af största vigt att fästa afseende vid att bland de
värnpligtige återfinna folk, som erhållit fullständig utbildning.

Genom att artillericorpsen sättes i tillfälle att på detta sätt utsvälla
kan denna artiiiericorps, förutom att besätta sjöfästningarne vid
Kungsholmen och Vestra Hästholmen, hvartill nämnda corps varit
afsedd, räcka till att besätta äfven Oscarsvärnsliniema, den så
kallade landfronten samt befästningarne på de yttre öame. För
dem af herrarne, som till äfventyrs icke äro fullt bekanta med de
lokala förhållandena, ber jag att få nämna, att fästningarne å
Kungsholmen och Vestra Hästholmen äro af sedda att försvara de
två egentliga inloppen till Karlskrona. Vidare har man Oscarsvärnslinierna
eller den så kallade landfronten, afsedd för ortens
skyddande från landsidan, samt slutligen de utanför Vestra Hästholmen
befintliga öarne, hvarest det är afsedt att uppkasta tillfälliga
befästningar för ytterliniernas försvar söder om Kungsholmen
och Vestra Hästholmen. Ofriga inlopp försvaras genom
stängsellinier och minor.

Det ligger i öppen dag, hvilken stor vinst man skulle göra
genom att tillåta denna artiiiericorps’ organisation på föreslaget
sätt, då sålunda hela försvaret af befästningarne vid Karlskrona
kunde uppdragas åt denna corps, hvarigenom försvaret skulle blifva
enhetligt. Dertill kommer den vigtiga omständigheten, att den
del af de värnpligtige, som är behöflig för denna artiiiericorps’
mobilisering, af denna kunde vapenöfvas. Tv, såsom herrarne
veta, kan flottan icke för närvarande till fullo öfva sina vämpligtige,
utan § af tiden öfvas de vid armén.

Den styrka, som nu är afsedd att besätta ifrågavarande
befästningar vid Karlskrona, uppgår till omkring 3,000 man.

Enligt mobiliseringsförslaget skulle dessa utgöras af fredsstyrkan
på 420 man, reservbefäl af 18 personer, dessutom 619 före detta
stamanstälde och slutligen något öfver 1,800 värnpligtige jemte
185 af flottans manskap, hvilka hufvudsakligen skulle hafva till
uppgift att göra sådan tjenst, hvartill specialutbildning erfordras.

För att erhålla denna värnpligtsstyrka erfordras något mer än
300 eller inemot 500 värnpligtige om året, beroende på om man
vill taga åtta eller sex årsklasser, alltid under förutsättning, att
den första årsklassen såsom oöfvad icke är användbar. Dessa
förändringar kunna enligt Kongl. Maj:ts förslag åstadkommas
utan någon som helst ökad kostnad.

N:o 32. 26

Onsdagen den 19 April, f. m.

Angående vissa Egendomligt är att, då jag jemför utskottets förslag i detta
ändringar i afseende med det utlåtande, som utskottet afgifvit i den följande
af Karlskrona punkten, som rorer en ändring af sjomanscorpsen, sa finner jag,
artillei-icorps att utskottet der såsom hufvudsakligt skäl för afslag framhållit,
m. m. att utskottet anser det anvärfningstiden, hvilken för sjömans(Fots).
corpsen är föreslagen till sex år, borde kunna ytterligare inskränkas,
samt att utskottet ansett, att Kongl. Maj:t icke tagit tillräcklig
hänsyn till användningen af de värnpligtige. Just detta är nu
af Kongl. Maj:t iakttaget vid organisationen af denna artillericorps,
alldeles precis detsamma som utskottet i den följande punkten
framhållit såsom skal för sitt afslag på den framställningen. Konse.
qvensen borde väl hafva varit, att om utskottet på denna grund
afslagit förändringen af sjomanscorpsen, så borde det just på samma
grund hafva bifallit den föreslagna förändringen af artillericorpsen.

Innan jag öfvergår till att söka bemöta de skäl, som utskottet
framhållit för sitt afstyrkande, ber jag att få yttra några
ord om kasernbyggnadernas förläggning, emedan jag hört uppgifvas,
att eu del ledamöter skulle hafva eu från Kongl. Maj:ts i
detta afseende afvikande åsigt. Jag ber då att först få förutskicka,
att, enligt det beslut, som fattades vid sistlidet års lagtima
riksdag, Kongl. Maj:t har fullt fria händer att förlägga dessa
byggnader vare sig på Kungsholmen, Vestra Hästholmen eller i
Karlskrona stad. Beslutet var nemligen det, att dessa 189,600
kronor, som beviljades i och för artillericorpsen, skulle lernnas
såsom reservationsanslag med rätt för Kongl. Maj:t att under
organisationstiden deraf använda hvad som erfordrades för byggnadernas
uppförande. Jag tror nu, att det är Kongl. Maj:ts
mening att förlägga dessa byggnader till Karlskrona, och det
finnes många skäl, som tala härför. Först och främst är utrymmet
vid Kungsholmen ej tillräckligt, och vidare måste vid eu uppkommande
krigsfara dylika byggnader nedrifvas och borttagas
från eu fästning, dels för att vid beskjutning splint från byggnaderna
icke må förorsaka manspillan, och dels emedan dylika
byggnader alltför mycket inkräkta på utrymmet för fästningsliniernas
nöjaktiga betjenande. Dessutom, då i händelse af krigsutbrott
denna artillericorps skall utplaceras på de olika befästningarna,
som äro belägna utanför Karlskrona, blifva dessa byggnader
till stor nytta och behöfvas för de trupper, hvilka för ortens
försvar i öfrigt äro nödvändiga att ditföra. Dertill kommer, att
de ersättningstrupper, hvilka vid en mobilisering måste inkallas
i och för erhållande af öfning, då kunna ostördt utbildas inom
hufvuddepötetablissementet, hvilket icke kan ske ute på någon
af befästningarna. Slutligen blir ledningen af ortens försvar i
sin helhet härigenom koncentrerad, något som icke är af ringa
betydelse.

Bland de skäl, som utskottet anför för afslag å det kongl.
förslaget, heter det å sid.- 7 i utskottets betänkande, att Kongl.

Onsdagen den 19 April, f. m.

27 I*:o 32.

Maj:ts framställning sammanhänger med eu annan proposition Angående vissa
angående förändrad organisation af sjömanscorpsen, och att, då utskottet
icke kunnat tillstyrka sistnämnda proposition, utskottet J Karhkrona
icke heller ansett sig kunna förorda förevarande framställning. artillericorps
Jag tror för min del, att den ena organisationen är fullkomligt m. m.

oberoende af den andra, liksom vi ju se, att inom armén orga- (Forts.)

nisationen är olika för olika vapen. Det ena vapnet krafvel’ icke

samma utbildning vare sig till tid eller sätt som det andra, och

uppstår till följd häraf olikhet i organisation af de särskilda

truppslagen.

Utskottet har vidare anfört, att det icke kan gilla det nu
föreslagna sättet att likställa denna artillericorps med Vaxholms
artillericorps. Detta likställande är dock alldeles rigtigt af det enkla
skälet, att dessa båda corpser äro så nära beslägtade som möjligt.
Jag skall be att få återkomma till denna punkt, då jag om eu
stund vill bemöta några af de skäl, som anförts af eu reservant
i den komité, hvilken hade i uppdrag att yttra sig i denna fråga,
och på hvilken reservation utskottet äfven stödt sig.

Utskottet säger ytterligare, att antagandet af detta förslag
skulle medföra en betydligt ökad byggnadskostnad, derför att
enligt Kongl. Maj:ts förslag 360 man skulle ständigt ligga i tjenstgöring
i stället för, såsom det för närvarande är afsedt, blott 250
man om vintern och 300 man om sommaren. Denna ökning af
manskapet föranleder naturligtvis någon ökning af kostnaden,
men denna kostnad märkes icke i budgeten, utan förorsakar blott
att artillericorpsens organisation blir fördröjd några månader, ity
att reservationsanslaget skall användas dertill. Detta oaktadt bär
Kongl. Maj:t tydligen påvisat, att den nu föreslagna organisationen
skall kunna blifva färdig redan år 1896.

Det vigtigaste skälet för utskottsledamötema från denna
kammare att afstyrka den kongl. propositionen har antagligen
varit det, att den organisation, hvilken nu skulle omändras, antogs
så nyligen som vid förra årets riksdag på grund af ett af Kongl
Maj:t då framlagdt förslag.

Ja, detta kan ju vara ett skäl, men jag vill dock bedja herrarne
taga i betraktande, att den nu föreslagna omorganisationen blifvit
åtminstone delvis förorsakad af den urtima Riksdagens beslut,
hvarigenom de vämpligtiges öfning ökades till 90 dagar och
det sålunda blef möjligt att åstadkomma eu sådan mobilisering
af denna artillericorps, att den kunde öfvertaga försvaret af samtliga
vid Karlskrona befintliga befästningar. Jag vill fästa herrarnes
uppmärksamhet på, att Kongl. Maj:t föreslagit en annan organisation
af Karlsborgs artillericorps än den, som blef antagen i
följd af urtima Riksdagens beslut, och denna corps både åt Kongl
Maj:t organiserats med fästadt afseende derå, att den äfven skulle
kunna användas vid Karlskrona.

I fråga om denna sak anser jag lör min del, att det är
mycket ärligt och Öppet handladt af vår regering att nu genast

N:o 32. 28

Onsdagen den 19 April, f. m.

Angående vissa söka åstadkomma denna förändring i artillericorpsens organisation,
organisationen På det att den förändrade organisationen må kunna träda i verkan
Karlskrona samhet innan artillericorpsen ännu hunnit organiseras på det i fjol
artuiericorps beslutade sättet, ty derigenom behöfver denna förändring icke
rn. rn. föranleda några som helst rubbningar af för den nya organisatio(Forts.
) nen vidtagna åtgärder.

Utskottet har äfven i sammanhang härmed yttrat, att man
icke borde vidtaga någon ändring ännu, förr än man erhållit
någon erfarenhet om den organisation, som förra året beslöts.
Ja, någon erfarenhet i detta fall behöfver icke förvärfvas, tv sådan
hafva vi redan. De ändringar, som det nu gäller, bestå uti nedsättning
af au v ärf ningstiden från 8 till 3 år och uti en vidsträcktare
användning af de värnpligtige vid mobilisering, och
beträffande nyttan häraf behöfva vi icke förvärfva någon vidare
erfarenhet. Specielt i fråga om det nu rådande förhållandet att
det manskap vid dessa fästningsartillerikompanier, som hittills tillhört
sjömanscorpsen och som nu skall öfverföras till artillericorpsen,
under fyra år och sju månader åtnjuter aflöning utan tjenstgöringsskyldighet,
så torde det väl vara klart att borttagandet
häraf innebär en förbättring.

Jag nämnde nyss, att utskottet äfven åberopat eu reservation
af en ledamot i den komité, som underkastade denna fråga
en förberedande behandling. Jag vill i anledning häraf framhålla
några af de omständigheter, på grund hvaraf han reserverat sig.
Han säger först: »icke utan vigtiga skäl bör man ändra de grunder,
hvarefter manskapet hittills blifvit organiseradt och utbildadt».
Ja, men här måtte väl finnas ganska tungt vägande skäl för den
föreslagna förändringen. Såsom jag nyss sade, gäller det att
ändra anvärfningstiden från åtta år till tre år och att hålla manskapet
i tjenstgöring blott så länge, som dess utbildning kräfver,
ty fackmän erkänna, att den utbildning af tre år och fem månader,
som hittills beståtts detta manskap, är obehöflig och kan inskränkas.

Vidare har reservanten sagt, att han icke gillar den föreslagna
förändringen, derför att denna nya artillericorps skulle af
sitt befäl och sitt manskap kräfva »ett visst mått af sjömanskap
och sjömannaomdöme», och att deri läge en skilnad mellan denna
artillericorps och den, som finnes på Vaxholm; och som ett
ytterligare skäl härför har han påpekat, att Vaxholms artillericorps’
verksamhet hade mera afseende på försvaret i den inre
skärgården, då deremot försvaret af den yttre skärgården gälde
mera för Karlskrona artillericorps. Jag tror, mine herrar, att de
skälen äro af bra ringa och obetydlig vigt. Jag tror, att dessa
båda corpser äro så likstälda i afseende på tjenstgöringen, som
gerna kan vara förhållandet. Artillericorpsen vid Vaxholm har
att behandla snarlika pjeser som den vid Karlskrona. Den har
att beskjuta mål af enahanda beskaffenhet som vid Karlskrona.
Vid Vaxholm finnas, utom Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs

Onsdagen den 19 April, I. m.

29 N:o 32.

fästningar, befästningar på åtskilliga öar lika väl som vid Karls- Angående masa
krona. Det finnes ingenting, som talar för att den ena corpsen andnn9r*r 1
skall utbildas på annat sätt än den andra. Dessutom ber jag Jf Karlskrona
att få nämna, att af de 400 man, fästningsartillerikompanierna, artillericorps
som skulle öfverföras från sjömanscorpsen till denna nya artilleri- m- mcorps,
ingen enda man någonsin varit öfvad på sjön. Nu kan (Forts.)

man säga, att för den, som skall bekämpa ett sådant mål som
ett krigsfartyg, är det af vigt att vid skötandet af elden från
befästningarne laga så, att den rigtas mot den mest sårbara
punkten. Ja, det är sant, men samma förhållande gäller om
armén. Hvarje vapen måste rigtas mot fiendens mest sårbara
punkt. Att lära sig detta sker genom öfning de olika vapenslagen
emellan, och derigenom att befäl från det ena vapnet vid
vissa tillfällen kommenderas till tjenstgöring vid det andra. Jag
är fullt öfvertygad, att Kongl. Majd nog kommer att tillse, att
så äfven kommer att ske vid denna artillericorps. Dessutom
skall jag be att få nämna, att i Kongl. Maj:ts förslag har icke
denna sak varit obeaktad, utan Kongl. Maj:t har äfven förutsatt,
att vid mobilisering skola från flottan kommenderas till sjöbefästningarne
sjöofficerare som adjutanter för att ersätta den lucka,
som i detta afseende möjligen skulle kunna förefinnas. Vidare
har den nämnde reservanten gjort anmärkningar på en del detaljsaker,
hvilka anmärkningar jag icke skall besvära kammaren
med att upptaga till bemötande, så mycket mindre som de äro
af den beskaffenhet, att de röra frågor, som Kongl. Maj:t eger
att i administrativ och kommandoväg ordna och derför icke böra
vara föremål för Riksdagens behandling.

Jag har nu sökt att rent objektivt framhålla för kammaren
denna fråga, och det synes mig, att de skäl som af utskottet
blifvit framstälda för afslag å Kongl. Maj ds framställning äro
af temligen ringa betydelse, hvarför jag hemställer till dem af
herrarne, som i likhet med mig önska försvarets stärkande, att
vi, oafsedt en och annan mindre detaljpunkt, som måhända icke
fullt tillfredsställer en eller annan, dock måtte se på det verkliga
målet, nemligen en gifven och bestämd förbättring af vårt försvar.
Ty jag ber att få säga, att så liten än denna sak förefaller,
är den dock af en stor betydelse; och då den icke föranleder
någon som helst ökad kostnad, synes det mig, att allt talar för
att vi böra skänka Kongl. Majds framställning i förevarande fall
vårt bifall. Herr talman, jag skall be att få yrka bifall till Kongl.

Maj ds förslag.

Herr Andersson i Högkil: Det skulle verkligen vara önskvärd!,
om man i frågor, sådana som den nu föreliggande, kunde
hysa full tillit till regeringens förslag; men jag undrar, om man
kan göra det, när man betänker, huru mångfaldigt skiftande
vederbörandes åsigter under långliga tider varit i fråga om bo -

N:o 32. 30

Onsdagen den 19 April. f. in.

Angående vissa sättning eller bemanning af våra sjöbefästningar. Jag skulle i
oTdnisationL kunna framdraga många exempel från 70- och 80-talen,

af Karlskronamen jag skall icke gorå det, utan jag vill blott erinra om, huru
artitlericorps vid förra årets lagtima riksdag samtidigt pröfvades ett förslag
m. m. under fjerde hufvudtiteln om inrättande af en artillericorps vid
(Forts.) Karlsborg, afsedd för sjöbefästningarne, och under femte hufvudtiteln
ett förslag om uppsättande af en fästningsartillericorps vid
Karlskrona, afsedd för samma sjöbefästningar, Det förra förslaget
om Karlsborgs artillericorps förkastades af båda kamrarne; det
senare förslaget om eu fästningsartillericorps vid Karlskrona antogs
af Första Kammaren, men afslogs af den Andra, ehuru det
slutligen genomdrefs på den gemensamma voteringens väg. Efter
åtskilliga undersökningar tillsatte Kong! Maj:t någon tid derefter
en komité för att utreda frågan. Jag ber dervid herrarne observera
det märkvärdiga faktum, att Kongl. Maj:t tillsatte en komité
för att utreda en fråga, som Riksdagen på grund af Kongl. Maj:ts
framställning och i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag redan afgjort.
Resultatet är emellertid det, att vi nu hafva en ny organisationsfråga,
som föreligger. Är då nu allt väl bestäldt? Hafva
nu vederbörande fått det, såsom de vilja hafva det i afseende på
dessa sjöbefästningars bemannande? Nej, visst icke. Det framgår
af statsrådsprotokollet, att vi hafva utsigt att i en snar framtid
få ytterligare till pröfning frågan om eu kustartillericorps. Det
synes mig som om, när man skall vidtaga en ny organisation,
vederbörande sj elfva borde hafva klart för sig, huruvida denna
organisation skall blifva gällande, eller om vi inom kort åter
skola få en ny.

Enligt statsrådsprotokollet — hvartill jag skall söka hålla
mig — skulle fördelame af den ifrågasatta organisationen af fästningsartillericorpsen
vara betydande. Det står att man skall erhålla
»en stark befäls- och underbefälskader, som i hög grad underlättar
mobiliseringen af corpsen, ökar dess krigsberedskap och
höjer dess krigsduglighet.» Ja, enligt förslaget skulle Karlskrona
artillericorps’ befäl och underbefäl ökas med 1 kapten och 2 löjtnanter,
1 underlöjtnant, 1 styckjunkare och 3 sergeanter, eller tillsammans
8. Kunna då dessa 8 man en sådan kraftig verkan
åstadkomma? För min del betviflar jag det. Man påräknar
visserligen att vid mobilisering hafva tillgång på reservbefäl och
underofficersvolontärer, men i huru hög grad detta torde kunna
ske, derom föreligger icke någon utredning. Man skulle vidare
vinna »likformighet i organisationen af våra båda sjöbefästningsartillericorpser»
o. s. v. Mot detta påstående har dock en ledamot
af komitén reserverat sig och uttalat ganska beaktansvärda
anmärkningar; eu del af dessa äro återgifna i utskottets betänkande,
men det finnes äfven många andra anmärkningar, som
äro afsevärda. Nu har här eu talare sökt förringa dessa anmärkningar;
men jag ber att få fästa uppmärksamheten på att i denna

Onsdagen den 19 April, f. m

31 N:o 32.

fråga reservanten torde vara vida mera kompetent att bedöma Angående vissoförhållandena
än den ärade talaren, emedan han är kommendant “nd™"^-onlH
på de ifrågavarande sjöbefästningar. Jag tror derför, att man kan a''j- Karlskrona.
hafva större tillit till hans uttalande. Vidare skulle den ifråga- artuiericorp»
satta organisationen underlätta sammanslagningen af våra båda m. m.
sjöbefästningars artillericorpser till en kustartillericorps. Angående (Forts.)
den saken har jag redan uttalat mig, hvarför jag icke behöfver
säga något ytterligare. Så skulle man få »en ständigt i tjenst
varande manskapsstyrka af 360 man i stället för den nuvarande
organisationens 250 man under vintern och 300 man under sommaren.
» Jag tror dock, att om man behöfver en ständigt i tjenst
varande manskapsstyrka af 360 man, så kan den äfven med den
nuvarande organisationen åstadkommas genom inkallande af permitteradt
manskap.

Slutligen skulle man få en »dubbelt så stor rekrytkontingent,
hvilken vid mobilisering motsvaras af en dubbelt så stor tillgång
af stam och f. d. stamanstälda tillsammans.» Ja, det må nu
vara sant, men man bör dock taga hänsyn till att det fasta
manskapet skall minskas från 500 till 360, således med 140 man.

Då blir frågan: huru ställer det sig med tillgången af stam och
f. d. stamanstälda efter förslaget och efter den nuvarande organisationen?
Derom föreligger icke fullständig utredning. Genom
den föreslagna organisationen skulle man få en minskning i stammen
från 500 man till 360 man, men kostnaderna skulle fortfarande
bibehållas lika höga. Jag kan under sådana förhållanden
icke förstå, huru den föregående talaren kunde med så stor kraft
framhålla den ekonomiska sidan af saken och tala om de stora
fördelarne, som borde beaktas. Jag sade, att kostnaderna skulle
komma att blifva lika stora, men i sjelfva verket komma de att
blifva större. Man har beräknat den nya artillericorpsens andel
af anslaget till aflöning till 60,799 kronor; men ^ — som skulle
utgöra beräkningssiffran — af detta anslag utgör endast 53,928
kronor. Detta är ett exempel på, att kostnaderna blifva större.

Dessutom skall jag be att få fästa uppmärksamheten på, att man
här föreslår, att delar af förslagsanslag skola förvandlas till reservationsanslag.
Man skall icke allenast lemna anslag till beklädnad
för dessa 360 man året igenom, utan likaledes till naturaunderhåll
32,579 kronor, äfven om corpsen icke är fullt uppsatt;
ja, om det icke finnes en enda man.

Det finnes åtskilliga andra märkvärdigheter i förslaget, såsom
t. ex. uniformsfrågoma. Den af Kongl. Maj:t tillsatta komitén
har i afseende på denna fråga för den nya artillericorpsen föreslagit
samma uniform som för sjömanscorpsen, men herr statsrådet
och chefen för sjöförsvarsdepartementet har ansett, att den
nya corpsen bör hafva en uniform, som är i full öfverensstämmelse
med Vaxholms artillericorps’ uniform. I förra fallet beräknas
manskapets beklädnad till 108 kronor por år, i senare fallet

N:o 32. 32

Onsdagen den 19 April, f. m.

Angående vissa till 120 kronor. Nu är i staten för manskapets beklädnad kost«rganisationen
na(^en beräknad till 108 kr. pr år, men det är likväl meningen
af Karlskronadet skall blifva den uniform, som kostar 120 kronor.
artuiericorps Beträffande byggnadskostnaden framhöll den föregående tam■
m- laren, att det skulle blifva något ökade byggnadskostnader, om

(Forts.) det nu föreliggande förslaget antoges. Ja, något är ett mångtydigt
ord. Efter fjorårets förslag skulle byggnadskostnaderna
uppgå till eu 70 å 80,000 kronor, enligt föreliggande förslag deremot
skulle kostnaderna uppgå inemot till \ million. Det är således
eu betydlig skilnad i det fallet.

Hvad slutligen vidkommer den föregående talarens yttrande,
att det föreliggande förslaget är eu följd af den urtima Riksdagens
beslut, så får jag säga, att jag icke kan fatta det; ty den
komité, som af Kongl. Maj:t nedsattes för att utreda frågan, var
tillsatt i september förra året, och de frågor, som komitén hade
att besvara, voro inlemnade redan innan den urtima Riksdagen
sammanträdde.

Herr talman, på grund af hvad jag nu anfört, och med
åberopande af utskottets motivering, skall jag be att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Chefen för sjöförsvarsdepartementet herr statsrådet Christer
son: Det torde icke vara behöfligt, att jag för kammaren

redogör för denna frågas historik. Den är nog särdeles väl bekant
och har blifvit det ännu mera genom det yttrande, som här
nyss afgifvits. Jag vill endast nämna, att när komitébetänkandet
om utredning af frågan om nu förevarande fästningsartillericorps’
förläggningsort, organisation och utbildning in. m., som ju så att
säga för mig var ett arf, till Kongl. Maj:t inlemnats, så var första
frågan: hvad skall nu göras? Uti det förslag till stat för Karlskrona
artillericorps, som godkändes af Riksdagen förlidet år, ingå
vissa förutsättningar och vissa bestämmelser, som skola ligga till
grund för corpsens uppsättande. Dessa förutsättningar och bestämmelser
hafva emellertid nu befunnits icke vara sådana, som man
från början tänkte sig; och derför kom man i valet och qvalet
om hur man skulle förfara. Skulle man göra såsom bestämts,
ehuru man insåg, att det icke var bra, eller skulle man gå till
Riksdagen och säga: här är ett förslag till ändrad stat för Karlskrona
artillericorps, och med de ändringar, som deri vidtagits, kan
man på ett tillfredsställande sätt uppsätta och underhålla den nya
corpsen. Det hade visserligen varit ett sätt att lösa frågan, att
delvis uppsätta corpsen i enlighet med den i fjol af Riksdagen
faststälda stat och sedermera i 1895 års stat af Riksdagen begära
ett godkännande af det nu föreliggande förslaget. Jag ansåg,
att det var bättre att genast få saken klar än att gå en väg, som
sedermera möjligen skulle kunna klandras.

Onsdagen den 19 April, f. m.

33 N:o 82.

Ibland de förutsättningar, som ingå i fjolårets förslag, är det Angående masa
en, som jag finner omnämnd i statsutskottets betänkande. Der
står, antagligen hemtadt från det protokoll, som hör till Kongl. ^/“Karlskrona
Maj:ts proposition, att officerspersonalen till den nu ifrågavarande artiilericorps
artillericorpsen hufvudsakligen vore afsedd att rekryteras från hot- m. m.
tans officerscorps. Denna förutsättning har icke blifvit verklighet. (Forts.)
Nu kommer i öfverenstämmelse med urtima Riksdagens beslut
den artilleribeväring, som är afsedd att vid krigstillfälle tjenstgöra
vid Karlskrona befästningar, redan i år att börja sin tjenstgöring.

Den är inkallad till i början af juli och är afsedd att öfvas af de
officerare, som skola tillhöra den nya corpsen. För att möjliggöra
denna öfning redan i år, så har, enär man i följd af omkostnader
för byggningar och dylikt omöjligen kunnat sätta upp hela officerscorpsen,
genom välvilja från chefens för landtförsvarsdepartementet
sida träffats ett arrangement, hvarigenom, om ock som
jag tror med svårighet, en del af denna beväring skall kunna
öfvas vid landtarmén. Den andra delen åter måste, derför att
det icke finnes tillräckligt befäl på annat ställe, öfvas i Karlskrona.
Nu är den inkallad dit, men officerare för densammas
öfning finnas icke. Det har skickats förfrågan till nästan alla
officerare vid flottan, om de vilja gå in på corpsen. För närvarande
finnes det icke mer än enda sådan officer, som har svarat
ja. Men han är 57 år gammal och på reservstat. Det finnes
ingen officer att få för nu ifrågavarande corps, ty de på artilleriet
tillfrågade hafva svarat vilkorligt. De vilja, innan de bestämma
sig att öfvergå, först veta, hvilka löneförmånerna skola blifva. De
vilja hafva reda på, i hurudan tur de skola komma, och åtskilligt
annat. Detta har gjort, att man nu icke har mer än en enda
kandidat, men i följd af sin ålder är han naturligtvis icke lämplig.

Under sådana förhållanden var det ingenting annat att göra
än att gå in till Riksdagen och säga: så och så är det, den nya
fästningsartillericorpsen kan icke under de förutsättningar, som nu
finnas, uppsättas såsom man tänkt sig; det måste blifva eu
ändring i staten, och Kongl. Maj:t hoppas, att Riksdagen skall
medgifva detta. Sådan är saken i hela sin enkelhet, hvad det rent
faktiska deri beträffar.

Jag skall icke för kammaren upprepa de ur militär synpunkt
ganska stora fördelar, som den nu föreslagna förändringen skulle
medföra. Det har af öfverste Berg på ett mycket bra sätt här
framhållits, och jag kan icke annat än fullständigt instämma i
hvad han derom sagt.

Jag skall be att något få bemöta ett af de skäl, som utskottet
anfört för utslag på den nu föreliggande kongl. propositionen,
och som äfven af den siste ärade talaren berörts, eller det,
att det icke är läm]iligt att redan året efter sedan Riksdagen
beslutat eu organisation begära förändring af densamma. Det är
visserligen sant, att Kongl. Maj:t nu i år begärt eu ändring i

Andra Kammarens Prof. 1893. N:o 32. 3

>'':o 32. 34

Onsdagen den 19 April, f. m.

Angående vissa den organisation af Karlskrona artillericorps, som Riksdagen förra
or''anisationen ^ret beslöt. vet nog, att det icke är bra att så göra, och

Tf0Karlskrona ]aS far saga, att det icke heller varit roligt att komma fram med
artillericorps denna begäran. Man drog sig till en början för det, men när
m. m. man befann sig i den ställning, jag nyss nämnt, hade man ingen(Forts.
) ting annat att göra. Man har i alla fall den förklaringsgrunden,
att ingenting var åtgjordt vid organisationen. Den fans icke annat
än på papperet. Der stod, att man skulle göra så och så,
det var allt. När man sedermera fick saken utredd, insåg man,
att det var omöjligt att uppsätta corpsen och uppföra byggnaderna
med de härför anvisade medlen. Jag vill icke bestrida den siste
ärade talarens yttrande, att det varit bättre, att denna utredning
skett förut. Det är mycket rigtigt, att så skulle hafva skett. Men
jag frågar: om man har en ritning för att uppföra en stor byggnad,
och man har anskaffat alla materialier för densamma för att
börja byggandet, och man då märker, att det är något origtigt i
afseende på sjelfva konstruktionen, skall man icke då göra en
förbättring, innan man börjar byggandet? Jag tror ej, att någon
med fog kan klandra en derför, att man försöker göra eu sak
bra, innan man nedlägger några kostnader på den. Detta är
anledningen till att man nu kommer året efter det att organisationen
beslutats, och begär ändring i staten. Jag medger, att jag
icke i princip är för hastiga omkastningar, men här var icke annat
att göra, ty jag ville icke göra det på eget bevåg.

För en stund sedan nämnde jag något om svårigheten att
skaffa officerare för den nya corpsen. Jag vill påpeka, att det är
af ganska stor vigt, att man får goda officerare på denna corps. Ty
det är en ganska dyrbar och ytterligt kraftfull, alldeles ny bestyckning,
som Kungsholms fästning nu får. Det har aldrig på svensk
jord stått så kraftulla kanoner som de, hvika nu skola uppsättas
på Kungsholms fästning, och hvilka hafva temligen komplicerade
och dyrbara lavettager. Man hade tänkt sig att sätta fordringarna
för inträde och befordran vid den nya fästningsartillericorpsen
lika högt som vid öfriga artilleriregementen, för att
få lika kunniga och skickliga officerare, som der finnas. De kanoner,
som jag talat om, skola uppställas, såsom jag hoppas, i
nästa månad eller senast i juni. Det är då allt skål i verlden,
att, när man har en god och kraftfull materiel, äfven söka få det
bästa folket att sköta densamma. Jag tycker detta är fullt konseqvent.

Jag skall äfven be att, i likhet med hvad öfverste Berg
gjorde, få fästa herrarnes uppmärksamhet på den särdeles stora
vigten af att kunna påräkna f. d. stamanstälda personer. Detta
är af den allra största nödvändighet, då mobilisering sker och
beväringen inkallas.

Hvad beträffar den sammanslagning af de båda fästningsartillericorpserna
i Vaxholm och Karlskrona, som den siste ärade

Onsdagen den 19 April, f. m.

35 N:o 32.

talaren omnämnde, så vill jag säga, att någon sådan samman- Angående vista
slagning har vid denna frågas behandling, då jag varit med andrLn''J“r 1
derom, aldrig varit på tal. Jag vill visst icke på något sätt nu a^Karitkrona
yttra mig öfver, om en sådan sammanslagning är önsklig eller artillericorpt
ej, men jag vill fästa uppmärksamheten på att en sammanslag- ''»• »*•
ning af de båda corpserna icke kan ske utan med Riksdagens med- (Forts.)
gifvande. Hvad den och den tänker om denna sak, det betyder
ingenting, ty sammanslagningen bestämmer Riksdagen sjelf öfver.

Hvad ordet kustartilleri angår, kan jag icke påminna mig,
om det förekommer i statsrådsprotokollet, men om det så gör,
tror jag det endast vara i form af citat, taget ur betänkandet.

Hvad de »vexlande åsigterna» beträffar, så äro vi ju menniskor
allesammans, och ingen är fullkomlig, på hvilken punkt
eller på hvilken skala i det sociala lifvet han än befinner sig.

Jag kan icke inse, att det behöfver vara något skäl för afslag.

Om man finner eu sak vara god och icke har något mot den i
den stund den föreslås, så kan jag icke finna, att den omständigheten,
att åsigterna vexlat, skall vara en anledning till att uppskjuta
utförandet, helst när uppskofvet är, såsom af en föregående
talare blifvit framhållet, förenadt med olägenheter. Vår beväring
kan icke öfvas vid Karlskrona befästningar, då vi icke hafva
några officerare på corpsen. Vi kunna icke sköta vårt artilleri
der nere, om så skulle behöfvas. Vi hafva folk, som visserligen
finnes på papperet, men man vet icke, huru många man som
man vid mobilisering kan räkna på, och flera olägenheter finnas,
som jag här ej nu vill omnämna. Allt detta häfves, om man nu
bifaller föreliggande kongl. proposition.

Den föregående talaren nämnde också något om kompetensen
hos den komitéledamot, som reserverat sig mot den af mig berörda
komiténs beslut. Detta är en sak, som jag icke här ämnar beröra.

Jag vill endast påpeka, att i samma komité sutto två andra
officerare, af hvilka den ene kanske är den mest erfarne sjöartillerist
vi ha i Sverige i både teoretisk och praktisk utbildning. Denne
var af motsatt åsigt med reservanten. Ordföranden i komitén
var Sveriges äldste i aktiv tjenst varande sjöofficer —- och han bör
väl hafva erfarenhet — men äfven han var af motsatt åsigt med
reservanten. Deraf följer ju, att reservantens åsigt icke behöfver
tillmätas så stor betydelse i och för sig, då den icke delats af de
båda andra.

Hvad angår talet om kostnaderna samt de sifferuppgifter,
som i detta afseende nämnts, och hvilkas rigtighet jag naturligtvis
icke vill bestrida, så antager jag, att de herrar militärer, som
suttit i komitén — der hafva suttit officerare från generalstaben
och ingeniörcorpsen — hafva beräknat kostnaderna med tillräcklig
noggrannhet för att jag skulle kunna fästa fullt förtroende
dervid; och jag har icke någon anledning att misstänka, att misstag
häri begåtts.

N:o 82. 36

Onsdagen den 19 April, f. m.

Angående vissa Sedan komitier jag till uniformsfrågan. Jag hade verkligen
organisationen trott’ att uniformsfrågan vore en sak, som Riksdagen icke mycket
af Karlskrona skulle fästa sig vid. Då den emellertid här blifvit bragt på tal,
artuiericorps vill jag saga några ord såsom förklaring, hvarför det är föreslaget,
m. m. att Karlskrona artillericorps skall tilldelas landtarméns uniform.

(Forts.) Förhållandet härmed är mycket enkelt. Då det bestämdes, att
denna corps väl skulle uppföras på femte hufvudtiteln, men benämnas
Karlskrona artillericorps, och sålunda sägas tillhöra artilleriet,
och då flottan icke har någon dermed likstäld corps —
tv det manskap, som funnits på Kungsholmen, har icke bestått af
artillerister, utan af matroser, och haft beklädnad såsom matroser
— och då derjemte, enligt af Riksdagen faststäld stat, de högre
officerarno vid corpsen skola benämnas öfverste, öfverstelöjtnant
och major, Indika benämningar icke finnas vid flottan, så tycker
jag icke, att det kan sägas vara någon sökt anledning, att till
mönster för denna corps’ beklädnad tagits en förut befintlig liknande
corps. En precis likadan uniform användes nemligen vid
liknande tjenstgöring af Vaxholms artillericorps, och det är då ej
underligt att samma bestämts för Karlskrona. I föregående vill
jag nämna, att det icke är chefen för sjöförsvarsdepartementet,
som bestämmer om uniformen.

Beträffande beklädnadssumman, som också blifvit bragt på
tal af samme ärade talare, vill jag nämna, att denna i staten
visserligen upptagits till 108 kronor för år, ehuru den, såsom han
nämnde, för andra motsvarande regementen upptagits till 120
kronor för år. Det har man icke förbisett; men har jag föreslagit
dessa 108 kr. af det skäl, att enligt uppgift de skulle räcka
till i anledning af de förhållanden, som förefinnas i Karlskrona,
hvarest man har vunnit denna erfarenhet på grund af en föreskrift,
att karlarne vid sjömanscorpsen få en ersättning, beroende
på den besparing, som kan göras på deras beklädnadspengar.
Denna ersättning få de kontant, för att de skola akta och väl
vårda sina kläder. Detta är nu en ganska god häfstång; och
derigenom har det kommit derhän, att det blifvit så stora besparingar,
att jag för min enskilda del icke hyser något tvifvel
om att dessa 108 kr. skola vara tillräckliga, jag kan dessutom
som ett stöd för denna uppfattning tillägga, att i danska flottan
hafva sjömännen beklädnadspengar, uppgående till endast 75 kr.
om året. När man tänker på dessa saker, synes det, att man
icke har någon anledning att frukta, att dessa 108 kr. icke skola
räcka till.

Hvad öfverste Berg nämnde om signaleringsmännen — jag
antecknade det, då jag hörde talas om reservantens yttrande i
betänkandet — det underskrifver jag fullkomligt. Svenska folket
är val icke så olika, att det skulle vara lättare för en, som farit
på sjön, att lära sig några signaler, än för eu annan, som icke

Onsdagen den 19 April, f. m.

37 N:o 32.

farit på sjön. Den omständigheten anser jag således icke värd Angående vissa
att vidare betrakta. ändringar i

Jag har försökt, sa godt jag kunnat, att lemna nagra upp- ayKarlskrona
lysningar med anledning af hvad som nyss yttrats och skall icke artillericorps
vidare upptaga kammarens tid. m. m.

(Forts.)

Herr R. Berg: Jag vill icke gerna lemna oanmärkt ett par
af de yttranden, som herr Andersson i Högkil fälde, då de möjligen
skulle kunna gifva anledning till missförstånd. Då herr Andersson
i Högkil påpekade, att i den här föreslagna organisationen
det blir eu tillökning af 4 officerare och 4 underofficerare, så
frågade han: »kan detta verkligen en så kraftig verkan åstadkomma?»
Nej, det kan det visserligen icke. Men det beror icke
på denna ökning af befälet, utan derpå, att denna nya organisation
möjliggör erhållandet af ett betydligt större antal f. d. starnanstäldt
manskap; och det beror på att corpsen blir mägtig en så
stor utsvällning, att den kan besätta samtliga befästningar vid
Karlskrona. Och denna utsvällning låter sig göra i följd deraf,
att de värnpligtige hädanefter erhålla 90 dagars vapenöfning och
således blifva mera användbara. Herr Andersson i Högkil gjorde
den anmärkningen, att man icke framstält en jemförelse med
afseende på det antal f. d. stamanstälde, som fås i ena eller
andra fallet. Jag ber då få nämna, att om den organisation, som
nu är af Kongl. Maj:t föreslagen, skulle göras med iakttagande
af precis samma beräkning som för vissa under urtima riksdagen
beslutade trupporganisationer, så erhåller man genom detta rekryteringssätt
af 98 man om året 619 f. d. stamanstälde. Jag kan
icke precis på siffran säga, huru många stamanstälde man skulle
erhålla genom det rekryteringssätt, som enligt nu gällande bestämmelser
användes, men det är en enkel räknegåta, och så mycket
kan jag säga, att det icke blir hälften.

Hvad beträffar herr Anderssons anmärkning, att det i fjol
begärdes en artillericorps i Karlskrona och samtidigt begärdes en
på Karlsborg, som äfven var af sedd för Karlskrona, så vill jag
säga, att den artillericorps, som för närvarande fmnes, och som
beslöts förra året, har endast varit afsedd för befästandet af
Kungsholmen och Vestra Hästholmen, hvaremot med den nya
organisationen den äfven skulle öfvertaga sådana befästningar,
hvartill man annars afsett andra truppafdelningar, nemligen
Oscarsvärnslinierna och de yttre öarne.

Jag begagnade visserligen det uttrycket, att kostnaden skulle
vara »något» högre, och detta af det skäl, att jag icke ville gifva
mig in på denna kostnadsberäkning. Men jag betonar, att jag
säde, att denna kostnad icke har någon inverkan på de kommande
budgeterna, derför att den bestrides af anslaget till den
organisation, som till följd deraf i ena eller andra fallet blir
något förr eller senare färdig, samt att den organisation, som nu

N:o 32. 38

Onsdagen den 19 April, f. m.

Angående vissa gr af Kong! Maj:t föreslagen, med alla de byggnader, som äro
arganitaUonen erf°rderliga, och äfven om kostnaden för dessa skulle uppgå till
af Karlskrona611 half million, hvilken siffra jag tror vara rigtig, likväl är färartuiericorps
dig på tre år. Det är dock eu organisationstid, som vi böra vara
m. m. mycket belåtna med.

(Forts.) Jag fortfar att anhålla, det kammaren måtte bifalla Kongl.

Maj ds förslag.

Herr vice talmannen Danielson! Herr talman, mine
herrar! Jag skall be att få nämna, att jag såväl på afdelningen
som i utskottet har hufvudsakligen önskat ett bifall till Kongl.
Majds förslag. Jag anser nemligen, att då Riksdagen har genom
gemensam votering fått denna artillericorps till stånd, och dervid
så att säga icke all utredning hunnit föregå, och vi således kommit
in på ett område, der rättelse behöfdes, så har jag trott, att
det vore skäl att göra dessa rättelser så fort som möjligt. Ty
skall nu denna corps uppsättas på sätt, som genom den gemensamma
voteringen i fjol beslöts, så komma dessa oegentligheter
att för lång tid fortfara.

Det kan icke nekas, att i den kongl. propositionen föreligger
en väsentlig förbättring. Här är nemligen fråga om att vi
skulle göra en förbättring, som jag anser af stor vigt. Då nemligen
i fjol beslöts, att denna corps skulle vara afsedd för Kungsholmens
fästning och Vestra Hästholmen, endast dessa två, så
afser ju Kongl. Majds förslag, att den skulle blifva full bemanning
äfven för Oscarsvärnslinierna, således alla de befästningar,
som finnas vid Karlskrona. Detta är ju en väsentlig förbättring.

Vidare har jag trott, att det vore skäl att förebygga, att
Kongl. Majd utför de byggnader ute på Kungsholmen, som afsågos
i fjol, och att dessa byggnader, som på förhand inses
icke vara till någon välberäknad nytta, antingen skulle nedrifvas
eller också vålla skada vid fästningsområdet och vid krigsfara
förorsaka manspillan och mycket mera.

Nämnda förändringar äro vigtiga förbättringar, synes det
mig. Att dessa förändringar, som nu afses, icke voro med i fjol,
kan väl egentligen icke gerna vara ett skäl till att Riksdagen
vill göra ett beslut dyrare och ofullkomligare, än hvad Kongl.
Majd af sett.

Detta synes mig vara det hufvudsakliga skälet för Kongl.
Maj ds förslag och för att man icke bort af slå detsamma. Men
jag anser, att man borde sätta beslutet i öfverensstämmelse med
fjolårets beslut, d. v. s. att det anslag af 189,600 kr., som Riksdagen
då genom gemensam votering anvisade till aflöning af
officerscorpsen och dessa 100 man, det skulle, tyckes mig, vara precis
hvad Riksdagen borde vidhålla. Men anslaget till denna
inqvarterings- och servisersättning å 7,461 kr., det har jag ansett
vara något nytt, som tillkommit i år utöfver hvad som förekom

Onsdagen den 19 April, f. m. 39 Jf:o 32.

i fjol. Vidare har jag ansett, att posten om arfvoden å 5,200 kr. Angående vissa
äfven är någonting nytt. Dessa två poster har jag för min del ™ £X>neJ>
ansett icke borde komma i fråga, utan borde vara inbegripna \af Karhjkrona
den förra året beslutna summan. Tv, såsom jag nämnde, då artniencorps
förelåg en fullständig stat för officerscorpsen, men det förelåg icke, m- matt
de skulle ha servis- eller inqvarteringsersättning eller arfvoden. (Forts.)
Detta är således nytt. Men med undantag af detta, tror jag, att
ingenting annat kan sägas föreligga, än att man endast verkställer
1892 års lagtima Riksdags beslut. Ty öfverflyttandet från sjömanscorpsens
stat af dessa 400 man, som äro afsedda för sjöbefästningar,
det är ingenting annat än hvad som förelåg då. Herrarne
veta, att då Riksdagen beviljade dessa 189,600 kr., så var
det också gifvet, att dessa 400 man skulle öfverfiyttas från sjömanscorpsen
till artillericorpsen. Det är således endast eu gifven
följd af det förra beslutet.

Nu beror det på huruvida kammaren anser, att denna förbättring
— att vi få äfven Oscarsvärnslinierna befästade — att
denna förmån är värd den uppoffring af 12,661 kr., som dessa
två poster till inqvarterings- och servisersättning och arfvoden
skulle utgöra. Härvid vill jag dock fråndraga en liten del, hvilken
jag anser vara befogad. Det är nemligen, som herrarne se,

19 sergeanter, som skulle få hvardera ett ersättningsbelopp af 96
kr. pr år. Nu är det med skäl sagdt, att desse tjenstemän hafva
eu så låg lönegrad och komma att ligga ute på fästningarna och
på öarne borta från sin familj, samt att detta är eu sådan omständighet,
som gör, att de gerna kunna få de 96 kr. Det gör ett
belopp af 1,824 kr. Drager man detta belopp från de antydda
12,661 kr., så återstå 10,837 kr. Detta vore den uppoffring, som
män skulle få göra utöfver förra årets riksdagsbeslut, för att
vinna den stora förmånen att få Oscarsvärnslinierna eller så att
säga hela Karlskronaorten befästad med artillericorpsen. Nu beror
det på hvad kammaren anser skäligt i detta fall.

Jag vill tillägga, att om Kongl. Maj:t bygger de nya byggnaderna,
så att nio stycken af dessa sergeanter få inqvartering in
natura, så minskas ersättningsbeloppet till dem till nära hälften.

Det skulle endast återstå 10 sergeanter, som skulle få den lilla
inqvarteringsersättningen af 96 kr., så att beloppen till de andra

komme att afgå. _

Derför föreligger för mig fragan sålunda: skall nu Riksdagen
afvisa detta förbättringsförslag? Ty onekligen är det eu förbättring,

— det kan nog ingen bestrida. Det hufvudskål, som här anförts
mot bifall till Kongl. Maj:ts förslag, är, att man i fjol beslöt eu
organisation och nu kommer med yrkande om ändring i densamma.
Man säger, att regeringen bort visa mera förutseende
o. d. Är då detta skäl så starkt, att man bör afvisa denna förbättring,
då tvingas Kongl. Maj:t att antingen bygga på Kungsholmen
vissa lokaler, som synas blifva till skada, eller blir ingen -

5:o 82. 40

Onsdagen den 19 April, f. m.

Angående vissa ting af. Vill man ej låta Kongl. Maj:t få vidtaga denna rättelse
fdfn från b^r-1a“ 1 hvad som icke var fullständigt utredt? Jag
af Karlskrona tJ''cker> man borde medgifva denna rättelse så snart som möjligt
artuie.ricorps och i första början, så att den må vid anvärfningstiden kunna
m. m. tillämpas och man må nå det mål, som Kongl. Maj:t afsett, uem(Ports.
) ligen att få ökadt manskap åt sjöbefästningarna.

Jag vill nämna, att i denna kammare alltid den uppfattningen
gjort sig gällande, att vi böra rekrytera på kort tid; och
det är just förslag derom, som här föreligger. Första Kammaren
deremot har alltid motsatt sig kort rekrytering.

Jag tycker, att det är ett steg i den rigtningen denna kammare
eller åtminstone en stor del af densamma uttalat såsom sin
önskan, nemligen att man skulle få anvärfva på eu kort tid och
icke på en längre, hvilket Första Kammaren hållit på. Derför
anser jag icke heller beslutet gå i en motsatt rigtning mot hvad
Andra Kammaren förut uttalat såsom sin åsigt. Hvarför skall
man anvärfva på åtta år, då man till det under 4 år och 7 månader
permitterade manskapet får betala 120 kr. om året, då det
icke är inkalladt i tjenst. Derigenom skulle vi betala mycket
mer än vi behöfva. Borde man icke hellre lägga dessa medel
på hvad som här är hufvudsak, eller att få artilleriet fullt tillgodosedt.

Det är dessa skäl, som jag tror borde beaktas, och jag
anser, att man icke borde tillbakavisa denna framställning om
omorganisation af ifrågavarande corps.

Hvad sedan beträffar bekläd nadsfrågan och tanken på att
förena denna artillericorps med Vaxholms artillericorps och kalla
den för ett kustartilleri, så är nu detta endast en tanke, som
framkastats, och derom föreligger intet förslag. Meningen är ju
endast, att, om vi vilja göra det i en framtid, vi skulle kunna
det Men det blir kommande Riksdagar, som få behandla den
frågan. Herrarne se, att här är icke upptaget till beklädnad mer
än 108 kronor, alldeles detsamma som sjömanscorpsen har. Det
är således icke fråga om att, såsom vid Vaxholms artillericorps,
dertill taga 120 kronor. Således är det ju gifvet, att denna
corps åtminstone tills vidare, innan Riksdagen besluter annorlunda,
kommer att tillhöra flottan. Skall deri någon förändring göras,
får det bero på om en kommande Riksdag vill göra det.

Således synes det mig, att här föreligga ganska goda skäl
för att göra om ett Riksdagens beslut, som både jag och många
af herrarne voro misnöjda med i fjol. Jag talade och röstade
mot anslaget då, och jag trodde, att just det skulle komma, som
nu är kommet, nemligen att man icke rigtigt verkstält den utredning,
som borde hafva föregått, innan man fattade beslutet. Men
nu är emellertid beslutet fattadt. Hvad skola vi då göra? Kunna
vi upphäfva det? Nej, det kunna vi visst icke. Skola vi då
låta anslaget ligga oanvändbart för sitt ändamål? Derom handlar

41 N:o 82.

Onsdagen den 19 April. f. ni.

den föreliggande frågan. Jag böjer mig för det eu gång fattade Angående visaa
beslutet: jag vill, att man med pengar, som Riksdagen en gång 0^-''Sationln
anvisat, skall göra det bästa möjliga, och för att kunna göra det, a/ Karlskrona
måste man göra det i år. Detta är nu min tanke om saken, artillericorps
Ju längre vi dröja, åstadkomma vi, att de medel, hvilka Riks- m. m.

dagen anvisat, icke leda till det mål, som verkligen dermed förut (Forte.)

afsetts. Dessa åsigter bar jag uttalat på afdelningen inom utskottet,
och jag har äfven anhållit att få uttala dem här i kammaren
till den kraft och verkan det hafva kan. Jag skall icke göra
något yrkande, utan jag har endast velat säga, att den ifrågasatta
förändringen är enligt min tanke till stor nytta för denna corps
och säkerligen kommer att blifva till mycket gagn. Jag skall be
att få bemöta de talare, som sagt, att det vore olämpligt äfven i
det hänseendet, att man skulle öfverflytta en del af anslaget från
att vara förslagsanslag till att blifva reservationsförslag, då man
utbryter /0- ur sjömanscorpsens stat, sådan den upprättades år
1887. Jag vill derpå svara, att detta är afsedt att fortfara endast
under uppsättningstiden, och att Kongl. Maj:t under denna tid
får använda detta anslag såsom reservationsanslag, men att, så
snart corpsen är uppsatt, skall anslaget återgå till samma natur,
som det nu har. Herrarne minnas nog mycket väl, att det var
ett särskildt förslag framstäf t derom, att vi skulle anvisa mera
till byggnader för denna corps, och att det då var just Riksdagen,
som förvandlade detta anslag till reservationsanslag, på det att
Konungen skulle under uppsättningstiden få använda dessa penningar
till byggnader, och Riksdagen gjorde detta i stället för att
anvisa ett särskildt byggnadsanslag. Nu är det ju meningen, att
endast af anslaget äfven under uppsättningstiden skall få
användas i egenskap af reservationsanslag, och att man dermed
skulle få uppföra nödiga lokaler.

Jag har nu sagt, hvad min åsigt är i frågan. Afslå vi nu
förslaget, kommer det nog igen, men det vore önskligt att de nya
tillägg, jag berört, då vore undanröjda, och att förslaget då vunne
kammarens bifall.

Chefen för sjöförsvarsdepartementet, herr statsrådet Christerson:
Herr talman, mine herrar! Jag skall endast be att få

tillägga några ord till hvad jag nyss yttrade, men dessförinnan
vill jag uttala min tacksamhet till herr vice talmannen, som lemnat
åtskilliga upplysningar i hvad som angår anslaget och hvarom
jag derför icke mycket vidare skall yttra mig. Jag glömde
nyss att säga, att ett bland de skäl, som gjorde, att jag icke så
mycket tvekade att föreslå den här föreliggande propositionen,
var tanken på att den gick i den rigtning, i hvilken jag förestälde
mig att Andra Kammarens åsigter gingo i fjol, då den icke gillade
det då framlagda förslaget.

N:o 32. 42

Onsdagen den 19 April, f. m.

Angående masa Hvad nu beträffar de omtalade inqvarterings- och servis(nganisationen
Pe.nn.ingarna> så är det ju en ganska naturlig följd, att de hafva
af Karlskrona bhfvit uppsätta på denna stat. När man ville uppsätta corpsen i
artillericorps öfverensstämmelse med Vaxholms artillericorps och öfriga, tog
m. m. man såsom exempel de stater, som af urtima Riksdagen i fjol
(Forte.) godkändes, och kopierade dem endast. Det var väl icke någon
anledning att för dessa artilleriofficerare uppsätta någon annan
stat, än som Riksdagen medgifvit åt alla andra. Detta var helt
enkelt anledningen, och det är icke något, som tillkommit af egen
uppfattning.

Hvad nu sergeanternas aflöning beträffar, så är den delvis
motiverad i statsrådsprotokollet. Och det är ju ganska naturligt,
då det ligger två slags underofficerare på samma plats och de hafva
ständig tjenstgöring på samma ställe, att de skola vara likstälda
i afseende å aflöningen, då de i öfrigt äro det, Dessutom tillkommer
en annan omständighet för dessa sergeanter, nemligen
att de äro under lång tid kommenderade på annat håll, nemligen
dels på Kungsholms fästning och dels på Hästholmen, och att
under denna tid det för dem är alldeles omöjligt att förtjena ett
öre på extra arbete, hvilket deras kamrater vid flottan, som ligga
i Karlskrona, mången gång kunna göra.

En annan omständighet, som också har inverkat vid framläggandet
af denna kong! proposition, är den, att man ville undvika
att komma in till Riksdagen och begära särskild! anslag för
uppsättande af kadermanskap för Oscarsvärnslinierna och för de
befästningar, som vid krigstid komma att byggas på holmarne,
ty, såsom i föregående års proposition sades, var den då föreslagna
manskapsstyrkan icke afsedd att skaffa kadermanskap för
Oscarsvärnslinierna eller de yttre öarne. Skulle en landstigning
vid Karlskrona ifrågakomma, så måste man ovilkorligen kunna
hålla stånd äfven åt landsidan, och då måste dessa Oscarsvärnslinier
besättas och besättas genast, utan att man derför vågar
draga besättningsstyrkan från det yttre försvaret, Med den omvårdnad,
som Riksdagen nu börjat taga om fästningarna äfven
vid Karlskrona, skulle den aldrig kunna gilla, att eu del af dessa
befästningar saknar tillräckligt manskap. För att råda bot derpå
hade man då måst gå in till Riksdagen och begära särskild! anslag
härför. Detta undviker man nu. Detta var ett skäl, som
jag glömde anföra nyss.

Herr Svensson från Karlskrona: Herr talman, mine her rar!

I likhet med vice talmannen kan jag icke underlåta att
uttrycka min förvåning öfver, att man klandrar regeringen för
att den kommit fram med ett förslag, som innehåller förbättrad
organisation af vår fästningsartillericorps vid Karlskrona. Hade
regeringen handlat i rakt motsatt rigtning, sedan den erhållit
detta komitéutlåtande, då hade den förtjent klander, men nu

43 N:o 32.

Onsdagen den 19 April, f. m.

anser jag, att den fullgjort all rättfärdighet, då den framlagt detta Angående masa
förslag, som ovedersägligen kommer att stärka artillericorpsens J^laHonh
organisation. Här har hållits ett så starkt anförande af den förste aj- Karlskrona
talaren, att jag icke anser mig kunna tillägga några ytterligare artilleriernas
skål, utan jag vill endast yrka bifall till den kongl. propositionen, m- msåsom
densamma föreligger (Forts.)

Herr Bratt: Herr talman! Den, som objektivt och opar tiskt

vill bedöma den föreliggande frågan och anställa en jemförelse
mellan de skäl, som blifvit anförda å ena sidan och i första
hand af organisationskomitén, dernäst af chefen för sjöförsvarsdepartementet,
såväl i hans anförande till statsrådsprotokollet
som i hans yttrande här i kammaren i dag under debatten, och
slutligen af den förste talaren, samt å andra sidan af statsutskottets
majoritet i föreliggande utskottsbetänkande, tror jag icke
skall stanna i tvifvel om på hvilken sida det sanna och rätta
härvidlag ligger.

Jag skall icke tillåta mig att nu å nyo upprepa och kommentera
alla dessa skäl; de äro så fullständigt angifna på många
olika håll, att sådant vore alldeles onödigt. Det är endast några
få allmänna reflexioner, jag beder att här få göra.

Statsutskottet säger: »innan någon erfarenhet vunnits om
den beslutade organisationen», men jag bestrider, att erfarenhet
ej härvidlag förefinnes; den Tiar vunnits, naturligtvis icke med
afseende å denna corps, men vid många andra corpser, der fullt
analoga förhållanden med de för Karlskrona-corpsen ifrågasatta
äro rådande. Vidare säger utskottet, att fästningsartillericorpsen
skall tillhöra flottan. Ja, den skall upptagas under femte hufvudtiteln,
det är sant, men den formella plats, som den skulle få i
budgeten, lärer väl icke vara något realitetsskäl mot dess existens.

Hvad jag emellertid mest af allt fäst mig vid är, att såväl
utskottet som den ärade talaren på elfsborgsbänken åberopat den
åsigt, som en reservant i organisationskomitén sökt häfda. Nämnde
talare anförde nemligen, att bemälde reservant gjort »ganska
beaktansvärda invändningar» mot det föreliggande förslaget. Ja,
jag instämmer fullkomligt deruti, att reservantens invändningar
äro »ganska beaktansvärda», men beaktansvärda i den mening,
att de stå såsom afskräckande exempel på innehållslösa fraser i
en vigtig angelägenhet; fraser, som förefalla desto mera oangenäma,
som de uttalas med en ton af auktoritet, hvilken må anses
berättigad af reservantens ställning, men alldeles icke af objektivitet
och sakkunskap i hans framställning.

Han säger till en början, att »man icke utan tvingande skäl
och derest icke väsentliga anmärkningar mot denna (den år 1892
föreslagna) organisation blifvit anförda, borde frångå densamma».

Men hörom livad organisationskomitén anför, bland annat:

N:o 32. - 44

Onsdagen den 19 April f. m.

Angående visso, »att en tjenstgöringstid af 3 år och 5 månader ei vore
andnngar i behöflig för manskapets utbildning;

organisationen . , , * ,

af Karlskrona att det under 4 ar och 7 manader permitterade manskapet,
artillericorps som under samma tid tillhörde de värnpligtiges första uppbåd
m. m. och sålunda i alla fall vore tillgängligt, derunder ådroge staten

(Forts.) en betydlig och alldeles obehöflig kostnad;

att detta värfningssystem ej vore mägtigt att så, som vid
en kortare värfningstid, vid mobilisering tillföra erforderligt antal
f. d. stamtrupper.»

Bör detta icke anses såsom »väsentliga anmärkningar» och
»tvingande skäl», då vet jag icke, hvaruti sådaua skulle bestå.

Vidare talar reservanten om, att corpsen »/lomme att tillhöra
flottan och genom sitt operationssätt i yttersta hafsbandet hade en
större och mera omfattande uppgift än Vaxholms artillericorps» o. s. v.
Man skulle häraf verkligen kunna tro, att fråga vore om att
denna fästningsartillericorps i sin helhet eller delvis någonsin
skulle sätta sin fot på en skeppsplanka, men detta är ju alls icke
fallet.

Fästningsartillericorpsens hufvuduppgift är att servera sina
artilleripjeser. Dessa stå på land; och jag ber få försäkra herrarne,
att kanoner serveras precis på samma sätt, om de stå på
en ö i yttersta hafsbandet eller på en ö några mil diunt in i
skärgården.

Slutligen talar han om att denna corps Ȍtminstone hos en
del af sitt befäl hräfver ett visst mått af sjömanskap och sjömannaomdöme.
D Detta tror jag för min del icke vara händelsen just på
den grund jag nyss anförde. Men här är ju för öfrigt alls icke
fråga om befälets itändning; befälet blir som det blir i alla händelser;
och det skälet har alltså icke det ringaste att göra med
föreliggande fråga.

Mjne herrar 1 De ärade reservanterna i det betänkande, hvarmed
vi började dagens förhandlingar, nemligen konstitutionsutskottets
memorial n:o 24, ha i sista delen af sin sista reservation
uttalat en sats, hvars giltighet, jag är derom alldeles viss, ingen
af svenska Riksdagens ledamöter vill principielt bestrida, utan
säkerligen hvar och en i sin mån praktiskt tillämpa. Jag syftar
på den erinran, bemälde reservanter uttalat om det »förtroende,
som bör råda mellan regering och Riksdag, såsom den grund,
på hvilken ett godt samarbete borde hvila.» Jag tillåter mig då
att till alla dem, som icke bestrida denna sats, ställa frågan: är
det lämpligt att i närvarande ögonblick, då vigten af ett förbättradt
kustförsvar blifvit af hela nationen känd och erkänd, och då
eu ny departementschef för sjöförsvaret tillträdt sin ansvarsfulla
och svåra befattning, säga ett bleklagd t nej till alla hans vigtigaste
förslag, och dertill, hvad särskild! nu föreliggande fråga
beträffar, utan att stödja detta nej på ett enda realitetsskäl, ty
något sådant finnes icke och har följaktligen ej heller kunnat

Onsdagen den 19 April, f. m.

45 N:o 32.

anföras. Jag tror icke att detta vore lämpligt, och jag tillåter Angående vissa
mig derför att till kammaren och namneligen till dess ärade 0“n^sationm
statutskottsledamöter ställa eu vördsam anhållan om anslutning nj- Karlskrona
till Kongl. Maj:ts förslag, hvartill jag, herr talman, för min del artiUericorps

får yrka bifall. m- m (Forts.

)

Herr Lasse Jönsson: Det var hårda ord, som uttalades

af den siste talaren mot oss ledamöter af statsutskottet. Han
tycktes nemligen tvifla på huruvida vi hade följt sanningen. Likaledes
fälde också en annan talare ganska hårda ord om oss, som
haft den åsigt att förslaget borde förkastas. Det gifves visserligen
många tillfällen, då vi måste erkänna vår okunnighet beträffande
de taktiska rörelserna, det är ju rigtigt; men då samme officerare
voro närvarande förra året, då Kongl. Maj ris proposition i ärendet
förelåg till behandling och då försvarade densamma, och som
jag antager äfven röstade för den och förmodligen äfven gjorde
det And den gemensamma voteringen och derigenom åstadkommo,
att förslaget blef Riksdagens beslut, så tycker jag att de kunde
vara litet sparsammare och litet lugnare i sina uttalanden mot
statsutskottets ledamöter, då de nu vilja hafva en förändring i
hvad de förra året så ifrigt förfäktade. Och statsutskottets ledamöter
kunna med allt skäl, äfven om de få taga åt sig beskyllningen
för misstag i den taktiska uppfattningen, finna underlig
denna hastiga förändring i tänkesätt och önskningar, som egt
rum sedan förra året. Visserligen har här åberopats, att denna
förändring blifvit föranledd af den urtima Riksdagens beslut. Den
nuvarande sjöministern har ursäktat sig dermed, att det varit
honom svårt att gå emot den föregående chefens önskningar.
Men redan innan dessa tilldragelser inträffade, chefsombytet
och den urtima Riksdagen, hade vederbörande funnit — jag vet
icke hvem det var, som först gjorde denna upptäckt — att det
beslut, som förra Riksdagen fattade, icke var rigtigt, och derför
tillsattes en komité. Nu är det denna komités afgifna yttrande,
som skall stå öfver både Kongl. Maj:t och Riksdagen, och som
man vill att vi utan protest skola underkasta oss och säga ja till.
Jag medgifver, att anmärkningarna i afseende på det taktiska
kunna vara rigtiga; men vi å vår sida anse oss hafva rättighet
att fordra ännu bättre bevis, än som hittills blifvit förebragta,
innan vi tro på nödvändigheten af en förändring; och af denna
anledning föreligger nu statsutskottets betänkande, affattadt i enlighet
med vår uppfattning.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet friherre
Rappe: Denna fråga berör i viss mån äfven landtförsvaret och

har för öfrigt ett sådant inflytande på hela vårt lands försvar, att

N:o 32. 46

Onsdagen den 19 April, f. m.

Angående vissa det kanske kan erfordras, att äfven jäv här yttrar några ord i

organisationen ^ensaulma af

Karlskrona För den, som opartiskt genomläser ifrågavarande förslag,
artuiericorps tror jag det är omöjligt att icke finna, att Kongl. Maj:ts förslag
m- innebär en väsentlig förbättring mot det nuvarande förhållandet,

(Forts.) Sedan den sista lagtima Riksdagen fattade sitt beslut, har den

urtima Riksdagen förevarit, och de bestämmelser, som då fattades,
spela äfven ganska mycket in på det förslag, som nu förebgger.

Nog synes väl den principen böra vara rigtig, att, då man
fått en vämpligtslag, på grund af hvilken en person, som tillhör
arméns stam under en viss tid, i krigstid kan påräknas under
flera år, man icke anställer stamsoldaten längre, än som är för
hans utbildning oundgängligen nödigt, och nog borde väl den
iakttagas vid alla organisationer hädanefter. Följaktligen, om
man har eu organisation, enligt hvilken de stamanstälde skola
stå qvar under ett större antal år, än som erfordras för deras
utbildning, så bör väl den förändringen införas, att, då de på
grund af värnpligtslagens tillämpning i krigstid återfinnas i beväringen,
de icke skola tillförbindas att i fredstid stå qvar i stammen
längre, än som beböfves.

Men derjemte har sjelfva frågan en mycket stor vigt för
landtförsvaret i dess allmännelighet. Det är ju så, att, i fall vi
nödgas mobilisera för neutralitetens upprätthållande, Karlskrona är
en af de punkter, som först måste tillgodoses. När det nu står
i kammarens magt att ordna det så, att man vid eu sådan händelse
icke behöfver väsentligen rubba förhållandena vid armén,
utan kan ställa så till, att med afseende på artilleriet flottan
hjelper sig sjelf, så är det allt skäl i verlden att så snart som
möjligt vidtaga den förbättringen. Ty i annat fall skulle det
kunna inträffa, att icke blott behöflig förstärkning i artilleriet
måste tagas från armén, utan äfven att, då, såsom statsrådet och
chefen för sjöförsvarsdepartementet ådagalade, den vid förra lagtima
riksdagen beslutade organisationen af fästningsartilleriet i
Karlskrona icke kan genomföras utan att taga en ganska lång
tid i anspråk, emedan inga officerare kunna anskaffas, man skulle
nödgas taga sådana från armén samt skicka dem till Karlskrona
och derigenom i afsevärd mån skada arméns mobilisering.

Jag tycker att dessa två skäl äro så vigtiga, att när tillika
visats, att förslaget i ekonomiskt afseende i alla händelser icke
medför några uppoffringar, jag icke kan förstå, hvarför kammaren
skall hysa betänkligheter vid att antaga förslaget endast derför,
att den derigenom skulle ändra det beslut, som fattades i frågan
vid förlidet års riksdag.

Herr Pehrson i Törneryd: Herr statsrådet och chefen för

landtförsvarsdepartementet slutade sitt anförande med de orden,
att han icke kunde förstå, hvad kammaren behöfde hysa för

47 N'':o 32.

Onsdagen den 19 April, f. m.

betänkligheter mot att gå in på nu föreliggande förändringsförslag. Angående vissa
Deremot skall jag be att få anföra, att det synes mig föreligga
ganska goda skäl för att hysa betänkligheter i det fallet. Jag „f Kartskrona
erinrar mig, hurusom i fjol, då Kongl. Maj:ts förslag om upp- artillericoiys
rättande af den ifrågavarande artillericorpsen förelåg, de allra mkraftigaste
skäl anfördes för det kongl. förslaget dels inom (Forts.)
Första Kammaren och dels af herrar militärer inom denna kammare,
hvilka framhöllo, huru präktig denna organisation skulle
vara. Andra Kammaren fann emellertid icke anledning att bifalla
Kongl. Maj:ts proposition, men som redan af en föregående talare
är nämndt, bifölls förslaget af Första Kammaren, och på den
gemensamma voteringens väg kom beslutet till stånd. Det förefaller
mig emellertid nu — jag kan icke underlåta att uttala den
uppfattningen — högst egendomligt, att just samma personer, som
i fjol gjorde allt för att drifva förslaget igenom, i år hafva kommit
till en annan uppfattning, i det de uppträda och förklara,
att organisationen icke är sådan, att den duger, utan att den
ovilkorligen behöfver förändring. Innan ännu ett år förflutit,
innan ännu organisationen hunnit i ringaste mån tillämpas, kommer
man och begär, att Riksdagen skall vara färdig att göra
ändringar i ett beslut, som den året förut på Kongl. Maj:ts initiativ
fattat. Jag tycker, att detta är väl mycket begärdt, och jag
kan för min del icke böja mig för en sådan önskan, att Riksdagen
skall vara färdig att genast rätta sig efter den vind, som för
dagen blåser.

Jag hade icke tänkt yttra mig i denna fråga och allra minst
yttra mig på det sätt som jag gjort, derest jag icke under öfverläggningen
funnit, att anspråken efter min uppfattning gå så
långt, att Riksdagen och i all synnerhet denna kammare bör vid
detta tillfälle med kraft häfda den ståndpunkten, att när Kongl.

Maj:t en gång fått sin vilja fram i eu sak, såsom han fick i
denna vid den föregående riksdagen, det icke må anses så särdeles
lämpligt, att Kongl. Maj:t redan nästpåfoljande riksdag förklarar,
att uti hvad som sålunda blifvit beslutadt straxt bör göras
ändring. Kan väl annars någon garantera, att, för den händelse
Kongl. Maj:ts föreliggande förslag till förändringen i fråga bifalles,

Kongl. Maj:t icke redan nästa år begär Riksdagens medgifvande
till ytterligare ändring i samma sak. För min del anser jag det
icke" ligga större omöjlighet deri, än i hvad som redan nu har
inträffat.

På dessa skäl och på de skäl, som redan äro anförda i
utskottets afstyrkande förslag, ber jag att få yrka bifall till detsamma.

Herr Sjö instämde häruti.

N:0 32. 48

Angående
förändrad stat
för flottans
sjömanscorps.

Onsdagen den 19 April, f. m.

Herr Bratt: Den ärade talare på skånebänken, som nyss

hade ordet, fälde dervid ett yttrande, hvilket, så vidt jag förstod
honom rätt, visar, att han i ett visst afseende alldeles missförstått
mig. Det föreföll mig nemligen, som om han sade, att jag i mitt
förra yttrande hade fällt »hårda ord» om statsutskottet. Jag
vädjar emellertid i detta fall till de mig närmast omgifvande, som
bättre hörde, hvad jag sade. Jag tror mig ingalunda hafva yttrat
något otillbörligt om statsutskottet, om jag än sökt gendrifva
de åsigter, som utskottet uttalat i sitt betänkande. Nej, det stränga
omdöme, jag erkänner mig hafva fält i mitt förra anförande,
gälde icke statsutskottet, utan den af utskottet åberopade reservanten
i den komité, som behandlat frågan om Karlskrona-corpsens
organisation.

Jag har härmed endast velat rätta detta missförstånd.

Öfverläggningen var slutad. I enlighet med de yrkanden,
som derunder förekommit, gaf herr talmannen propositioner dels
på bifall till utskottets hemställan och dels på afslag derå och
bifall i stället till Ivongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning;
och fann herr talmannen den förra propositionen vara med öfvervägande
ja besvarad. Votering blef likväl begärd och företogs
enligt följande nu uppsatta och af kammaren godkända voteringsproposition
:

Den, som bifaller statsutskottets hemställan i nu föredragna
utlåtandet n:o 6 a, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren, med afslag å nämnda hemställan,
bifallit Kongl. Maj ds i ämnet gjorda framställning.

Omröstningen utföll med 115 ja och 91 nej; varande alltså
utskottets hemställan af kammaren bifallen.

§ 6.

Föredrogs vidare statsutskottets utlåtande n:o 6 b, i anledning
af Kongl Maj ds proposition med förändrad stat för flottans
sjömanscorps.

Utskottet hemstälde, att Ivongl. Majds förevarande framställning
icke måtte af Riksdagen bifallas.

49 N:o 32.

Onsdagen den 19 April, f. m.

Häremot hade i en vid utlåtandet fogad reservation herrar Angående
V. N. Ekenman, B. G. von Hedenberg, H. P. P. Tamm, friherre
F. TF. von Otter, K. Bohnstedt, G. I). B. Tornerhjelm, C. E. Romans corps.
G aspar sson, E. Fränekel, friherre J. T. Gripenstedt, friherre C. G. (Forts.)

A. Klingspor och F. E. Pettersson hemstält om bifall till Kongl.

Majrts framställning.

I fråga härom anförde nu

Herr R. Berg: Ehuru på grund af den utgång, som den

sista voteringen erhöll, väl icke synnerligen stora utsigter förefinnas,
att man i den nu föredragna punkten skall komma till
något annat resultat, ber jag dock att få yttra några ord i frågan.

Den gäller Kongl. Maj-.ts proposition angående ändring i
organisationen af den nuvarande sjömanscorpsen. Den ändring,
som af Kongl. Maj:t är föreslagen, grundar sig uteslutande på
det beslut, som vid urtima riksdagen fattades med afseende på
de värnpligtiges öfning, hvarigenom densamma utsträcktes till
90 dagar. Men då, som herrame väl känna och här nyss nämndes,
dessa sjöbeväringens öfningar hittills utgjorts och ännu utgöras
till två tredjedelar vid armén, så innebär Kongl. Maj:ts förslag,
att det så ''skall ställas, att sjöbeväringens hela värnpligtsöfning
må kunna ega rum vid flottan. Och det måste man väl
erkänna, att om flottan skall på nöjaktigt sätt kunna använda
sina värupligtige, så är det rimligt, att de äfven der erhålla sin
utbildning. Ej heller är det rigtigt, att armén betungas med öfningen
af flottans värnpligtige. Flottans sjömanscorps består för
närvarande, om man frånräkna!’ de 400 man fästningsartilleri,
som enligt föregående års beslut äro öfverförda till Karlskrona
artillericorps, af 3,600 man, hvaraf 1,100 äro fast anstälda och
2,500 värfvade. För att möjliggöra öfvandet af de värnpligtige,
hvilken öfning med nuvarande befäl och med det stammanskap,
som nu finnes, och med bibehållande af den öfning för de stamanstälde,
som nu finnes, icke kan i sin helhet af flottan öfvertagas,
så vidt icke eu ökning af antalet öfningsfartyg skall göras.

För att vinna detta mål utan att derigenom förorsaka ökade
kostnader, föreslår Kongl. Maj:t en sådan omflyttning af stammanskapet,
att det fast anstälda ökas med 500, d. v. s. från 1,100
till 1,600 man, samt att det värfvade manskapet minskas med
1,000 man, hvaraf de 500 alldeles bortfalla, men de 500, som nyss
nämndes, öfverföras till de fast anstälda.

Den nuvarande organisationen af sjömanscorpsen föreskrifver,
att manskapet, hvad de värfvade beträffar, skall, såsom äfven
förut här är nämndt, anvärfvas på 8 år, med utbildning under
3 år och 5 månader och tvångspermittering under 4 år och 7
månader. Nu föreslår Kongl. Maj:t, att allt manskap, såväl det
fast anstälda som det värfvade, hvilka benämningar, inom parentes

Ancba Kammarrm Prat. 1893. iV:0 32. 4

N:o 32. 50

Onsdagen den 19 April, f. ni.

för flottans
sjömanscorps.
(Forts.)

Angående sagdt, det är Kongl. Maj:ts afsigt att låta bortfalla, hädanefter
fomndrad^stai spap Värfvas på 6 år, hvaraf den första klassen skall vara ständigt
i tjenstgöring, då deremot den andra klassen, de förut så kallade
värfvade, endast skola vara i tjenstgöring så lång tid, som deras
utbildning fordrar, hvilket ansetts vara 2 år och 4 månader, och
under den återstående eller 3 år och 8 månader skola tvångspermitteras.
Denna senare klass är afsedd att bildas af 6 årsklasser,
hvilka skola värfvas med 250 om året.

De olika klasser, som för närvarande finnas vid sjömanscorpsen,
nemligen underofficerare samt lista, 2:dra och 3:dje klassens
sjömän, är det meningen att bibehålla; skilnaden är endast den,
att de klasser, som äro i tjenstgöring endast under utbildningstiden,
skulle upptaga blott 2:dra och 3:dje klassens sjömän, men alla klasserna
ingå bland det ständigt tjenstgörande manskapet, hvilket skall
rekryteras dels af karlskrifna gossar, dels af förutvarande värfvadt
manskap och dels i öfrigt af maskinister samt andra, som söka
anställning. Mot den nu föreslagna förändringen kan visserligen
göras den anmärkning, som äfven gjorts af statsutskottet, att
faktiskt komme detta att medföra eu minskning af stammen,
hvilken minskning kan beräknas till 500 man. Ja, så blir det visserligen
på papperet, men icke i verkligheten, derför att dessa 500
man, som skulle indragas, äro bland dem, hvilka för närvarande
äro tvångspermitterade, och erfarenheten har ständigt visat, att
då dessa inkallas till tjenstgöring, inställa sig på sin höjd 50 procent
af dem. Den faktiska minskningen af detta stammanskap
blir sålunda endast omkring 200 man, och denna minskning ersättes
mer än väl deraf, att 500 man uppflyttas till den ständigt
tjenstgörande klassen, äfvensom deraf, att denna nya sjömanscorps
skulle inom sig upptaga ett stort antal värnpligtige, något
som den kan göra i följd af den bättre utbildning, som de erhålla,
då de under hela sin utbildningstid öfvas vid flottan.
Förslaget innehåller nemligen, att de värnpligtige, i stället för att,
såsom nu är bestämdt, öfvas 60 dagar vid armén och endast 30
dagar vid flottan, skulle hela tiden öfvas vid flottan och då halfva
tiden i land vid stationerna och öfriga tiden till sjös. Såsom vi
veta, använder flottan dels så kalladt specialutbildad! manskap,
dels icke specialutbildadt sådant. Med den öfning, som efter antagande
af detta förslag skulle kunna gifvas de värnpligtige, skulle
dessa delvis kunna fylla de icke specialutbildade klassernas behof
af manskap. Enligt detta förslag skulle nemligen omkring 1,350
man värnpligtige öfvas vid flottan, hvaraf den största delen eller
950 man vore afsedd att i två omgångar öfvas vid Karlskrona
station och de öfriga, 400 man, skulle på eu gång öfvas vid Stockholms
station. Genom denna anordning skulle alla de värnpligtige
kunna öfvas vid flottan. Härför är befälet tillräckligt, fartygen
räcka till, och denna öfning kan ske utan störande inverkan

Onsdagen den 19 April, f. m.

51 N:o 82.

på det enligt Kongl. Maj:ts förslag organiserade stam man skåpets ^f^ZZltat

utbildning. r.. .. , . jZ flottan*

Ingen afsevärd kostnad medför heller denna förändring • trjömanscwps.
Visserligen är de vämpligtiges öfning till sjös något dyrare än (Forts.)
deras öfning till lands, men för denna temligen obetydliga kostnads
skull, som för öfrigt icke kommer att synas i budgeten, bör man
väl icke rygga tillbaka för att bifalla Kongl. Maj:ts förslag. Ty
vill man, att flottans manskap skall kunna svälla ut till den styrka,
som det vid mobilisering måste hafva och hvilket kan ske endast
derigenom, att det bland sig upptager värnpligtige, så bör man
väl icke neka dessa värnpligtige att få en lämplig utbildning till
sjös. Det gäller ju här precis detsamma, som i afseende på de
värnpligtige vid armén, att man måste se till att de få sådan utbildning,
att de något så när kunna sköta sig på den plats, der
de komma att ställas.

Utskottet, d. v. s. denna kammares ledamöter inom utskottet,
har afstyrkt Kongl. Majds förslag af det skal, att öfvergångstiden
för den nu gällande och 1887 beslutade förändrade
organisationen af flottans sjömanscorps ännu icke tilländagått.

Men den förändring, som här afses, verkar icke på något sätt
störande i detta afseende. Det är, såsom sagdt, icke meningen,
att det stammanskap, som nu finnes, skall på något sätt blifva
lidande eller underkastas förändrade förhållanden i följd af den
nya anordningen.

Vidare säger utskottet, att antagningstiden borde ytterligare
förkortas samt att större hänsyn, än i föreliggande förslag skett,
borde tagas till den manskapstillgång, som den allmänna värnpligten
tillför flottan, hvarjemte utskottet vill afvakta resultatet af
värnpligtsinstitutionens förbättring genom urtima Riksdagens beslut
och tills detta resultat blir kändt uppskjuta hvarje förändring i sjömanscorpsens
organisation. Men huru skola vi kunna få se något
resultat af värnpligtsinstitutionens förbättring genom 1892 års urtima
Riksdags beslut eller någon dess inverkan på sjömanscorpsen, om icke
dessa värnpligtige få vid sjömanscorpsen vapenöfvas? Det är just
genom att låta de värnpligtige erhålla hela sin utbildning vid flottan,
som man kan vinna den erfarenhet, som utskottet åsyftar.

.lag sade nyss, att utskottet klandrat, att antagningstiden
icke förkortats. Denna sak har också beaktats af reservanterna
från Första Kammaren, Indika, jemte det att de tillstyrkt Kongl.

Maj:ts förslag, inskjutit i motiveringen en mening i samma anda.

Jag delar också i detta fall såväl utskottets som reservanternas
åsigt; men jag ber att få fästa herrarncs uppmärksamhet derpå,
att enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle det blifva så, att i stället
för att värfningen nu sker på 8 år, skulle den hädanefter komma
att ske på endast 6 år, och denna organisation lägger icke något
som helst hinder i vägen för att, sedan vi under någon tid och
under de nya förhållandena öfvat do värnpligtige vid flottan,

X:o 32. 52

Onsdagen den 19 April, f. m.

Angående
förändrad stat
för flottans
sjömanscorps.
(Forts.)

öfvergå till en kortare tjenstetid. Tiden synes mig också nu vara
mycket lämplig för att gå denna medelväg, ty under den tid,
denna nya organisation tillämpas, kunna vi vinna erfarenhet om
huruvida och på hvad sätt vi kunna taga steget fullt ut i syfte
att minska anvärfningstiden, med bibehållande af den största
hänsyn till den manskapstillgång, som de värnpligtige lemna.

På grund af hvad jag nu tagit mig friheten anföra, skall
jag, herr talman, anhålla om afslag på utskottets hemställan och
bifall till den af herr Ekenman m. fl. afgifna, vid betänkandet
fogade reservation.

Häruti instämde herr Svensson från Karlskrona.

Vidare yttrade:

Chefen för sjöförsvarsdepartementet, herr statsrådet Christerson:
Jag skall endast be att få tillägga några ord till hvad öf verste

Berg nyss yttrat.

Det af Kongl. Maj:t framlagda, nu föreliggande förslaget är
endast en logisk följd af urtima Riksdagens beslut i fjol. Det är
eu utmärkt materiel, vi hafva i vår sjöbeväring. I detta hänseende
vädjar jag till dem af kammarens ledamöter, som bo på
kusten, i synnerhet på vestkusten, samt på Öland. Flottan har
sålunda en betydlig förstärkning att påräkna af denna sjöbeväring,
och denna förstärkning skulle vara ännu bättre, om sjöbeväiingen
kunde få den ökade öfning, som i följd af öfningstidens
bestämmande till 90 dagar skulle kunna lemuas densamma. Huru
skulle nu detta kunna gå för sig? Man gjorde beräkningar på
grund af de faktorer, man hade att tillgå — förhandsmän och
underofficerare —, och man fann först, att det var omöjligt att åstadkomma
denna ökade öfning för beväringen utan att på samma
gång eftersätta den fasta stammens årliga utbildning, som sker
eftei ett eu gång för alla faststäldt program. Vid närmare eftei
surnande och efter många öfverläggningar fann emellertid slutligen
marinförvaltningen på ett sätt, hvarigenom flottan ensam
kunde öfvertaga dessa värnphgtiges öfning utan tillbakasättande
af den fasta stammens öfningar. Det är detta förslag, som nu
föreligger. Man bär enligt mitt förmenande en, om jag så får
saga, moralisk skyldighet att icke låta de värnpligtige försöka utbilda
sig till två alldeles olika slags militärer på samma tid.
Denna sjöbeväring skall nu först öfvas på samma sätt som landtbeväringen
under 60 dagar och derunder så mycket, som hans
sjömannavanor tillåta det, sätta sig in i eu soldats skyldigheter.
Sedan skall denna sjöbeväring in på ett fartyg, der han får återtaga
sina gamla, egendomliga vanor och bestyr. Detta system
bjuder emot och är alls icke egnadt till att utbilda vare sig soldater
eller sjömän. Den nu föreslagna organisationen skulle der -

Onsdagen den 19 April, f. m.

53 N;o 82.

emot medföra den i militäriskt hänseende stora fördelen, att denna Angående
del af beväringen utbildades till sjömilitärer så mycket som tiden *tat

kunde medgifva. Och då denna organisation icke heller skulle t^Janteorpt.
medföra några som helst kostnader, synes det mig, som om den- (Forts.)
samma icke borde möta något motstånd från Riksdagens sida. Ty
något samband mellan den nyss afslagna kongl. propositionen och
den proposition, som nu föreligger, synes mig icke förefinnas
annat än beträffande anslagets öfverflyttande, emedan denna proposition
har kunnat framläggas när som helst, utan att något
behof af samband med den förra gör sig känbart.

Hvad nu beträffar det skäl, som anföres här i statsutskottets
betänkande angående den erfarenhet, som man borde gifva sig
tid att inhemta af 1892 års urtima Riksdags beslut rörande värnpligtsinstitutionen,
så har öfverste Berg nyss betonat — och jag
tager mig friheten upprepa det — att det är alldeles omöjligt
att se, huru man skall kunna vinna en sådan erfarenhet, om de
värnpligtige skola till följd af den förut beslutade organisationen
fortfarande öfvas till lands och endast under 30 dagar till sjös.

Jag skall be att gent emot den anmärkning, som framkastats,
lydande ungefär: hvarför skola vi icke taga steget fullt
ut? få invända, att jag för min del tycker, att det är klokare att
gå försigtigt till väga. Här vore nu fråga om att göra en ändring
i den bestående sjömanscorpsen. Siffrorna äro nämnda af
öfverste Berg, och jag vill icke upprepa dem. Då man funnit
dessa olägenheter, dessa onödiga utgifter, som blifva en följd af
permitteringssystemet, sådant det nu är på sjömanscorpsen, har
man gjort en stor förbättring i detta förslag derigenom, att man
icke vill på dessa permitterade årsklasser nedlägga så stora kostnader
genom öfningar, som fordras för att af dem skapa första
klassens sjömän, utan man vill stanna vid att göra dem till andra
klassens sjömän. Man vill hellre nedlägga dessa kostnader på att
till första klassens sjömän och förhandsmän utbilda den fasta stammen,
som man vid en mobilisering vet hvar man har att taga,
under det att man rörande dessa permitterade icke vet, huru många
som komma att inställa sig vid en mobilisering. Här har jag en
beräkning, uppgjord af vederbörande myndigheter angående det
antal man vid en mobilisering kan hafva att påräkna af dessa permitterade
värnpligtige. Den ena stationen kommer till ett resultat
af, förutom rymda, 35 procent, och den andra stationen kommer
till 40 procent. Då dessa siffror äro grundade på statistiska
uppgifter, men dessa icke äro stödda på eu så lång erfarenhet,
att de icke möjligen kunna innebära något misstag, så har jag,
för att icke säga för mycket, hållit mig till 50 procent.

Hvad beträffar att den nu gjorda minskningen af 1,000 man
kan synas vara allt för betydlig, så vill jag framhålla, att efter
eu noggrant gjord beräkning man enligt don nuvarande organisationen,
om man blott ser på stammen, vid eu mobilisering får

N:o 32. 54

Onsdagen den 19 April, f. m.

Angående 90 man mer än enligt den nu föreslagna men att, om man tager i
/0;r$''“LSfbetraktande b^de stammen och det förut stamanstälda mansj&manscorps.
skåpet, det enligt förslaget skulle blifva 14 man mer än efter
(Forts.) den nuvarande organisationen; och den minskning, som mången
förestält sig skola inträffa, är således icke befintlig.

Hvad vidare beträffar den här mycket omtalade tiden för
anvärfningen, om hvilken statsutskottet säger, att den, enligt
utskottets mening, borde kunna ytterligare förkortas, samt att större
hänsyn bort tagas till den genom vänpligtiga ökade manskapstillgången,
än hvad i föreliggande förslag blifvit gjordt, så vill jag
nämna, att anledningen, hvarför man tagit 6 år, är den, att man
hittills har utbildat den fasta stammen från skeppsgossecorpsen. Man
har på skeppsgossarnes utbildning nedlagt så stora kostnader, att
man icke vill tillåta dem att, med de kunskaper de förvärfvat,
efter en kort tjenstetid taga afsked och gifva sig ut, så att de
skulle försvinna, utan att staten får någon ersättning för deras
uppfostran. För att förekomma detta slöseri har man föreskrifvit,
att de, när de blifvit, som det heter, karlskrifna, skulle stå qvar
i tjenst i 6 år. Nu har man tänkt sig, att, då man på samma
sätt tager den värfvade stammen på 6 år, de härigenom skulle
blifva mera likstälda. Jag behöfver väl icke för herrarne påpeka
den stora fördelen deraf, att dessa karlar, som skola tjena tillsammans,
vara lika klädda, hafva samma tjensteåligganden
m. in., blifva i så många förhållanden som möjligt likstälda. Vi
veta, Indika missliälligheter på sin tid inträffade, när båtsmännen
tjenade till sjös, genom Övergrepp från matrosernas sida; matrosorna
ansågo sig böra visa sin öfverlägsenhet på alla områden,
och det har vant till eu viss grad samma slitningar mellan den
fasta och värfvade stammen. Ställer man dem i alla afseenden
på samma ståndpunkt, skall sådant icke mera förekomma; och
man skulle derigenom undanrödja de olägenheter, som begagnandet
af den värfvade stammen ofta medför. Man menar, att man
skulle taga steget fullt, sade jag nyss; jag undrar, om det icke
är klokare att taga det blott till eu del; och skulle det sedan
visa sig, att det är fördelaktigt att taga steget fullt ut, så är det
ju ingenting, som hindrar att då göra det, men då hafva vi erfarenhet
och siffror att stödja oss på. Men detta steg att bidraga
till skapandet af förhandsmän — jag säger detta utan att ingå
på hvad som yttrats i stadsrådsprotokollet — visar sig ovedersägligen
vara fördelaktigt för vinnande af det stora målet, som är
hufvudafsigten med detta förslag. Tv det är icke meningen att
komma med något ändringsförslag eller att göra några stora rubbningar,
utan meningen är att åstadkomma ett sätt, hvarpå flottan
må kunna öfva sin beväring sjelf, så att man får densamma utbildad
i den rigtning, hvari den skall användas i krig. Tv om
det blir krig, så är det väl icke meningen att kasta in sjöbeväringen
med gevär på axeln bland regementena, der den skulle

55 X:o 82.

Onsdagen den 19 April, f. in.

vara mera till hinder än till nytta, utan meningen vore väl att Angående
sätta den på fartyg, och derför måste den öfvas. Det är hufvud-^ttJls
ändamålet med detta förslag och ingenting annat. sjömanscorps.

(Forts.)

Herr Andersson i Högkil: Herr talman, mina herrar!

Jag vill icke obetingadt ingå på det påståendet, att föreliggande
förslag är en logisk följd af den urtima Riksdagens beslut, och
jag herntar stöd för denna uppfattning i statsrådsprotokollet.

Om en omorganisation af sjömanscorpsen skall ega rum —
och jag vill medgifva, att det är många skäl, som tala för denna
sak — så är det väl alldeles tydligt och klart, att antagningstiden
bör förkortas vida mer än Kong! Maj:t föreslagit. Förslaget
om antagningstiden är, enligt mitt förmenande, icke lyclcadt, och
med hela förslaget, sådant det föreligger, torde icke vara mycket
vunnet. Af statsrådsprotokollet framgår, att tillgången på stammanskapet
vid mobilisering skulle blifva mindre än hvad den nu
är. Man säger, att minskningen är blott ett par hundra man,
men det är ju ingalunda obetydligt. Nu har visserligen herr
statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet lemnat upplysningar,
huru enligt hans beräkningar med stammanskapet och
för detta stamanstälde det skulle ställa sig, och dervid kommit
till det resultat, att man enligt förslaget vid mobilisering skulle
få 14 man mera. Men det torde medgifvas, att äfven om dessa
beräkningar hålla hvad de lofva, så är vinsten af den föreslagna
organisationen vid en mobilisering högst obetydlig.

Om man ville förkorta antagningstiden, exempelvis till 3 år,
skulle man vinna ganska afsevärda fördelar. Tv härigenom skulle
man få större tillgång på förut stamanstäldt manskap, kunna ännu
mera minska sj elfva stammen och genom kloka anordningar nedbringa
kostnaderna. Ty jag kan icke gilla, att man har minskat
stammen med 500 man, men bibehållit kostnaderna vid samma
belopp ungefär och äfven förutsatt, att Riksdagen skall år 1895
öka anslaget för corpsen med 67,000 kronor i enlighet med 1887
års beslut.

Frågan föreligger, enligt mitt förmenande, i ett icke tillräckligt
utredt skick, och det kan icke vara någon olägenhet att låta
den hvila till dess den fått en noggrannare utredning.

För min del tager jag mig friheten yrka bifall till utskottets
hemställan.

Chefen för sjöförsvarsdepartementet, herr statsrådet Christersson:
Herr talman, mine herrar! Med anledning af hvad den
siste ärade talai’en nämnde, så vill jag endast påpeka den omständigheten,
att dessa siffror, som han- berörde, angående den
fasta stammen och för detta stamanstälde, äro fullt tillämpliga på
beväringen. Ty om dessa karlar äro ute på aflägsna sjöresor,
så äro de lika litet åtkomliga, då beväringen inkallas, som då jag

Nso 82. 56

Onsdagen den 10 April, f. m.

Angående vill kalla in mina permitterade. Man har icke större säkerhet
förändrad stat att få dem.

sjömanscorps Hvad beträffar anslagen, så är det ju naturligt, med afse(Forts)
en(^e å de af Riksdagen anslagna G7,00Ö kronorna, hvilka den
ärade talaren omnämnde — jag ber om ursäkt att jag icke känner
namnet —, att, när den årliga rekryteringskontingenten blir
mindre, man icke vill taga i anspråk samma summa som nu, då
man tager 113 man mera per år. Det gör man naturligtvis icke.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, samt herr
talmannen till proposition upptagit de olika yrkandena, biföll
kammaren utskottets hemställan.

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 2.56 e. m.

In fidem
Hj. Nehrman.

Rättelse.

I häftet n:o 30 sid. 23 rad. 17 uppifrån
står: bedröflig
läs: behöflig.

Stockholm 1893, Köersners Boktryckeri.