1892. Andra Kammaren. N:o 3 (Riksdagens protokoll 1892:3)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1892. Andra Kammaren. N:o 3.

Onsdagen den 27 januari.

Kl. 2 e. m.

§ 1.

Justerades protokollet för den 20 innevarande januari.

§ 2.

Herr statsrådet m. m. frih. F. von Essen aflemnade Kongl. Maj:ts
proposition till Riksdagen med förslag till ny tulltaxa m. m.

Den kougl. propositionen begärdes på bordet och bordlädes.

§ 3.

Föredrogos de i gårdagens sammanträde aflemnade motioner, och
hänvisades:

herr P. Anderssons i Högkil motion, n:o 22, till statsutskottet;

herr J. Eliassons i Skuttungeby motioner, mis 23 och 24, till
lagutskottet;

herr A. Kihlbergs motion, n:o 25, till lagutskottet,

herr P. G. Peterssons i Brystorp motioner, n:o 26, till statsutskottet
och n:o 27 till konstitutionsutskottet;

herr C. Biilows motion, mo 28, till tillfälligt utskott;

herr A. Larsons i Slättäng motion, n:o 29, till tillfälligt utskott;

herr E. G. Fredholms motion, n:o 30, till statsutskottet;

herr A. Hedins motion, n:o 31, till statsutskottet; samt

herr A Gumcelius’ motion, n:o 32, till bevillningsutskottet.

§ 4. Angående

tillsättande

Vid föredragning härnäst af Första Kammarens protokollsutdrag, of ett särn:o
27, innefattande inbjudning till Andra Kammaren att förena sig skridt utskott
med Första Kammaren i dess beslut om tillsättande af ett särskildty^ånTfee-"
utskott för behandling af Kongl. Maj:ts propositioner till Riksdagen47 handling.

Andra Kammarens Prot. 1892. N:o 3. 1

N:o 3.

Onsdagen den 27 Januari.

Angående angående försvarsfrågan och dermed sammanhängande ämnen, begärdes
tillsättande ordet af
af ett särskilt
utskott

förjörsvars
frågans be
handling.
(Forts.)

Herr Hedin, som yttrade: Jag skall för min del anhålla, att kammaren
icke ville instämma i Första Kammarens beslut. Det finnes, så vidt
jag kan se, icke någon egentlig anledning till tillsättande af ett särskildt
utskott, då frågan bär i allt väsentligt samma beskaffenhet och karaktär,
som i fjol och följaktligen är mycket väl känd af Riksdagens
medlemmar. Och då det föregående år icke behöfdes något särskildt
utskott för frågans behandling, kan jag icke heller se något skäl att
nu tillsätta ett sådant.

Vidare anförde

Herr Johansson i Strömsberg: Jag skall åter yrka, att Andra
Kammaren måtte biträda Första Kammarens beslut om tillsättande af
ett särskildt utskott.

Herr Alster lund: Man kan hafva hvilka åsigter som helst om
det förslag, för hvilket ett särskildt utskott här är i fråga att tillsättas,
och jag kan väl förstå, att meningarna skola vara skiftande i
en fråga sådan som den föreliggande samt att många kanske redan
på förhand hafva beslutat sig för att rösta mot det samma. Men att man
icke vill lemna denna vigtiga fråga all den utredning, som den förtjenar,
det kan jag deremot för min del icke fatta. Klart och tydligt
är det, åtminstone för mig, att genom tillsättande af ett särskildt
utskott försvarsfrågan får en allsidigare och bättre utredning, än om
ett dylikt utskott icke tillsättes, och en sådan utredning måtte väl
alla önska. Det står ju sedan hvar och eu fritt, när frågan förekommer
till afgörande i denna kammare, att rösta för eller emot densamma.
På det nu anförda skäl yrkar jag, herr talman, att de kongl. propositionerna
om stärkande af vårt försvar in. m. måtte hänvisas till
ett särskildt utskott.

Herr Hedin: Jag tillåter mig anmärka mot den föregående
talaren, att han alldeles icke har någon befogenhet eller rätt att säga,
att de, som nu motsätta sig tillsättandet af ett särskildt utskott såsom
öfverflödigt, icke vilja unna frågan att få den utredning, som är behöflig.
Det är en alldeles obefogad insinuation, som han framkastat,
och hvilken jag på det eftertryckligaste tillbakavisar. Att behandla
ett par små ändringar i värnpligtslagen, formelt små, till saken måhända
stora, men fullkomligt kända och af hvar och eu redan på
förhand bedömda, lär väl icke komma att kosta lagutskottet någon
synnerligen stor möda och derför lär icke någon särskild »utredning»
erfordras. Att bedöma frågan om anslag till åtskilliga militära ändamål,
hör åter till det slags saker, med hvilka statsutskottet vid hvarenda
riksdag sysselsätter sig, och hvilka alltså alldeles icke ligga
utom statsutskottets kompetens. Vidare ber jag få erinra derom, att
tillsättande af ett särskildt utskott, huru nyttigt eller lämpligt det
ibland kan vara, ofta medför olägenheter derigenom, att det förrycker
den redan väl afvägda sammansättningen af de ständiga utskotten.

Jag vidhåller mitt nyss framstälda yrkande.

N:o 3,

Onsdagen den 27 Januari.

Herr Ljungman: Jag är i väsentlig mån förekommen al'' den Angående
siste talare, som yrkat utslag å första kammarens hemställan, och tillsättande
ber endast få tillägga, att när utskotten tillsattes här i kammaren,utskott
så visste man mer än val, att ifrågavarande kongl. propositioner skulle/#*- forsvarsinkomma,
och man hade äfven rätt mycken kännedom om hvad de frågans
skulle komma att innehålla och man gjorde sina val derefter. Skulle behandling.
nu ett särskilt utskott tillsättas, så komme detta att i hög grad för- (F°rts.)
rycka riksdagsarbetet, emedan man måste taga ledamöter från de
ständiga utskotten och inom dessa låta suppleanter rycka upp i de
ordinaries ställe, hvartill kommer att när särskilda utskottets förslag
mot slutet af riksdagen komme in och antagligen folie, man finge
samma besvär som 1883, då en liknande fråga förelåg. Då måste
nemligen statsutskottet efteråt taga upp de försvarsväsendet afseende
anslagsfrågorna och behandla dem in på sommaren. För min del
tror jag, att saken vinner genom att behandlas af de ordinarie utskotten,
hvilka äro valda äfven med hänsyn till behandlingen af de
nu ifrågavarande kongl. propositionerna.

Jag yrkar afslag å Första Kammarens hemställan.

Ilerr Elowson: Den kongl. propositionen n:o 2 angående förändrad
lydelse af vissa delar af värnpiigtslagen är åtföljd af ett statsrådsprotokoll
i landtiörsvarsärenden för den 4 januari innevarande år.

I detta protokoll finnas uttalandeD, som jag anser vara afgörande för
den föreliggande frågans bedömande. Sedan nemligen herr statsrådet
och chefen för landtförsvarsdepartementet från fackmilitärisk synpunkt
utvecklat sina åsigter om lämpligaste sättet att ordna landets försvar,
behagade hans excellens herr statsministern uttala som sin mening,
att den fråga, som förelåg, icke borde hufvudsakligast bedömas från
den af herr krigsministern angifva synpunkten. 1 detta uttalande af
hans excellens herr statsministern instämde de öfriga närvarande statsråden.
Det torde således af detta statsrådsprotokoll framgå, att regeringen
icke behandlat den fråga, som nu föreligger, och icke vill
hafva den behandlad ifrån fackmilitärisk synpunkt. Då så är, finner
jag det vara mindre korrekt, om Riksdagen skulle tillsätta ett särskilt
fackutskott för alt behandla denna fråga.

På denna grund anhåller jag, herr talman, om afslag å Första
Kammarens inbjudning och hemställer att ifrågavarande kongl. propositioner
måtte hänvisas till de ständiga utskott, till hvilka de med
afseende it sitt innehåll höra.

Ilerr vice talmannen Danielson: Hvar och eu af oss, som något
längre tid tillhört riksdagen, liar, tror jag, i friskt minne, att, hvarje
gång dessa vigtiga frågor förekommit, Riksdagen har egnat särskild
uppmärksamhet åt deras behandling. Jag vill särskild! erinra om de
större förslag^ som förelegat vid 1875 och 1883 årens riksdagar. Jag
tror att de frågor, som i de kongl. propositionerna beröras, äro af så
genomgripande betydelse icke blott för försvaret, utan äfven för skatteförhållandena,
att det skulle förundra mig på det högsta, om denna
kammares majoritet, som förr velat föra dessa frågor till en lycklig
lösning, numera icke skulle vilja egna dem all den uppmärksamhet,

N:o 3.

Onsdagen den 27 Januari.

Angående som är nödvändig. Man har sagt, att ingen anledning tillkommit

tillsättande se(iau i fjol hvarför särskilt utskott nu mera än dä skulle komma

af ett sar- • ,. o__

skildt utskott1 i ragu.

för försvars- Men, mine herrar, vi minnas litet hvar, huru då tillgick. Dels
frågans korn frågan ganska sent fram för Riksdagen; det var det ena, som

behandling. bidr0g till dess utgång. Och det andra var, att åsigterna voro så

(Forts.) splittrade. Från många olika håll hördes uttalanden, att saken bäst
skulle kunna lösas på det eller det sättet. Men, hvad skedde? Jo, man
måste dela förslagen på olika utskott, på lagutskottet, bevillningsutskottet
o. s. v., och detta var eu anledning till den splittring, som
sedan visade sig vid slutet af riksdagen, då den skulle afgöras.
Herrarne minnas nog mycket väl, att vi aldrig kommo längre än till
behandling af lagutskottets förslag; när beslut deröfver var fallet, sä
var intresset borta för de öfriga frågorna.

Jag hemställer derför till de personer, som då uttalade sig för
att på andra lämpliga sätt lösa de olika frågorna, t. ex. om indelningsverket,
om skattelindring, om dagaflöning åt de värnpligtige o.
s. v. om det icke skulle vara nyttigt att få alla dessa frågor behandlade
i ett särskildt utskott. På det viset skulle man kunna få fram
ett förslag, som man kunde ena sig om och som kunde bidraga att
föra frågan framåt, då man ju derigenom kunde få veta, hvad som vore
deu öfvervägande majoritetens mening. Detta anser jag innebära en
bjudande nödvändighet, att frågan icke bör så att säga splittras på
niånga olika händer i olika utskott. Det är derför jag vädjar till de
personer, som hafva samma åsigt som jag deri, att vi önska att någon
gång få lösta dessa nämnda vigtiga frågor, grundskattefrågan, frågan
om indelningsverket och frågan om ett bättre ordnande af vårt försvar,
huru vida de icke fortfarande finna lämpligt att verka derför.
Detta kunna vi bäst göra genom att bifalla Första Kammarens förslag,
och jag ber derför, herr talman, att få yrka bifall till hvad Första
Kammaren i detta afseende föreslagit.

Herr Jonsson i Hof: Det har visserligen från den sida, som har
öfverensstämmande åsigter med mina, redan anförts kanske tillräckliga
skäl för afböjande af den inbjudning vi från Första Kammaren
fått mottaga, men det kan ju i alla fall icke skada att något mera
beröra saken.

Om man då först ser till, huru vida det verkligen är så säkert,
att ett särskildt utskott måste komma att åvägabringa bättre resultat än
de ständiga utskott, till hvilka frågan annars skulle remitteras, och
dervid kastar en blick på, hvad resultat man erhållit af frågors behandling
under den ena eller den andra formen, d. v. s. af särskilda
utskott eller af ständiga utskott, så tror jag man kommer till den
uppfattningen, att dessa särskilda utskott icke hafva visat sig bättre
kunna föra frågor framåt än de ständiga utskotten. Jag ber nu
blott att få fästa uppmärksamheten på t. ex. behandlingen af vägfrågan.
År 1889 tillsattes ett särskildt utskott för behandlingen af
just den frågan. Detta utskott sysselsatte sig dermed största delen
af riksdagen, men resultatet blef, som kändt är, att dess förslag icke
bifölls, utan frågan föll för den gången. I fjol deremot, när trågau

Onsdagen den 27 Januari.

N:o 8.

behandlades af lagutskottet på grund af enskilda motioner, då löstes Angående
den. Detta visar således, att särskilda utskott icke hafva något före- tillsättande
trade i det taltet. »Midt utskott

Saken beror naturligtvis på, huru vida frågans art är sådan, att/or försvarsen
mera vidlyftig utredning deraf fordras eller icke. Men huru är frågans
det med de frågor, Indika nu här skola hänvisas till den ena eller behandling.
andra sortens utskott? (torta.)

Hvad då först den skattepolitiska sidan af saken angår, så möter
oss der ett gammalt förslag, som senast pröfvats vid förlidet års
riksdag, och som i något annan form varit före vid åtskilliga föregående
riksdagar. I afseende på dessa skattepolitiska affärer lär
väl ingen kunna påstå, att någon vidlyftigare ny utredning kräfves,
eller bestrida, att statsutskottet är den lämpligaste delegationen för
att pröfva och utreda sådana frågor.

Öfvergå vi då sedan till de militära delarne af dessa propositioner,
så hafva vi der främst värnpligtslagen i hvilken nu några
få och gifna förändringar äro föreslagna. Beslutet rörande dem —
det må blifva bifall eller icke — är enligt mitt förmenande afgörande
för de öfriga frågorna; och jag har för min del den uppfattningen,
att om värnpligtslagen icke blir antagen, det skall vara
fåfäng möda att bearbeta de öfriga punkterna. Och jag tror icke,
att stämningen inom kammaren är särskildt böjd för bifall till denna
värnpligtslag, sådan den nu föreligger.

Hvad sedan angår den utveckling, som stammen skulle erhålla
enligt den kong], propositionen, så möter oss der ju alldeles enahanda
förslag, som det, hvilket förelädes fjolårets Riksdag med den
skilnad, att nu föreslås en liten tillökning i fråga om eu volontärskola
och en artillericorps på Karlsborg. Men ingen lär väl kunna
påstå att för behandling af dessa nya tillsatser skulle fordras några
ovanligt vise, ur Riksdagen särskildt utvalda krafter. Utan det lärer
väl låta sig göra, att de personer, som äro tillsatta i de ständiga
utskotten, kunna fatta innebörden af dessa frågor och tillstyrka dem
eller hemställa om afslag, allt eftersom de anses förtjena. Här är
det ju också det kinkiga, att denna strid kommer, utom beträffande
värnpligtens utsträckning, äfven att gälla, huru vida den stam vi för
närvarande hafva är förenlig med utveckligen af försvaret i öfrigt,
såsom föreslaget är, eller om icke den nuvarande stammen måste
stryka flagg och ersättas af någonting annat. Att förlika meningarna
derom lär till och med kanske för tio särskilda utskott vara en fåfäng
möda. Jag kan således icke finna, ur någon som helst synpunkt, att
för utredningens skull eller för att få en bättre utgång; af frågan ett
särskildt utskott behöfver tillsättas, utan, vare sig frågan kan gå
igenom eller den blir afslagen, komma vi till alldeles samma resultat,
om frågan behandlas i de vanliga, ständiga utskotten eller om ett
särskildt utskott tillsättes.

Jag skall också framhålla några egendomligheter bos Första
Kammarens inbjudning. Man har der tagit upp en massa uppräknade
punkter från fjerde hufvudtiteln och i dessa uppräknade punkter
ligger verkligen det hufvudsakliga, för att icke säga det hela, i den
nya organisationsplan, som förekommer under fjerde hufvudtiteln.

N:o 3.

Onsdagen den 27 Januari.

Angående Men i afseende på femte hufvudtiteln, der uti fjerde punkten föreslås
^eltTär bildande af en ny artillericorps för Karlskrona, bar man deremot icke
sHUlt ttfeftottansett lämpligt att taga upp denna punkt men väl åtskilliga andra.
för /orstaws-Således, om ett särskildt utskott tillsättes, skall statsutskottet befrågans
handla denna nya organisationsfråga, under det att det särskilda
behandling, utskottet har att behandla alla de öfriga.

(Forts.) Men ännu något vigtigare skulle jag kunna anmärka i afseende
på denna punkt. Tillsättes ett särskildt utskott enligt detta förslag,
får utskottet icke befogenhet att behandla något annat än hvad som
i inbjudningen uppräknas. Men det säkra är att, om ett uttalande
från Riksdagen eller ena kammaren skall få någon betydelse för
framtiden — jag tror icke på någon lösning af frågan vid denna
riksdag — så skall det ligga deri, att enskilda motionärer kunna
komma in till Riksdagen med nya uppslag i frågan, men sådana eger
icke det särskilda utskottet rätt att behandla. Det kan svaras, att
det går an att hjelpa upp denna affär genom att tätta nya beslut,
men mig förefaller lämpligast, att innan man väcker förslag i sådan
rigtning, man tänker på hvad förslaget innefattar, och till dess kan
en baklexa vara lika lämplig som att komma och lappa på det
efteråt. Jag tror således att ur Indika synpunkter man än betraktar
frågan, den icke kan vinna .något genom behandlingen i ett särskildt
utskott. Jag får dessutom fästa uppmärksamheten på, att de två
afdelniugar af statsutskottet, nemligen första utgiftsaldelningen och
inkomstafdelniugen, Indika skulle hafva att gemensamt förbereda
dessa frågor, hafva temligen litet att göra i jemförelse med de öfriga
afdelningarna inom utskottet, och komme frågan att gå till det särskilda
utskottet, skulle särskildt första utgiftsafdelningen nästan icke
få något att göra, förrän detta särskilda utskott både framlagt sitt
förslag och kamrarna fattat definitiva beslut. År det nu så, att
motioner under loppet af dessa dagar komma till Riksdagen af annan
innebörd än den kong], propositionen i sig sjelf har, finnes det ju
åtskilliga utvägar för statsutskottet att få de utredningar verkstälda,
som möjligen i sådant fall skulle beköfvas. Utskottet bär rätt att
hemställa till kamrarne om förstärkning af sina afdelniugar och
utskottet har rätt att begära utredning från vederbörande embetsverk
i Indika frågor som helst, och jag tror sålunda att herrarne skola
hafva ganska svårt att vidhålla det påståendet att en allsidigare
utredning ovilkorligen skulle vinnas genom tillsättande af ett särskildt
utskott, och jag tror, att icke här för närvarande föreligga
några skäl att besluta detta. Jag yrkar således afslag på Första
Kammarens hemställan.

Herr Ljungman: Mot vice talmannens yttrande ber jag endast
få påpeka, att det enda år, då försvarsfrågan gjorde ett väsentligt
framsteg i vårt land, 1885, var den ej hänvisad till särskildt utskott,
utan behandlades inom våra ständiga utskott. Deremot de år, då vi
haft särskildt utskott för samma frågas behandling, har resultatet
vanligen blifvit, att kamrarne stannat i olika beslut och saken på
grund deraf förfallit. Jag tror derför icke, att vice talmannen med
fog kan påstå, att ett särskildt utskott skulle vara nödvändigt för

N:o 8.

Onsdagen den 27 Januari. 7

att föra frågan framåt, ej heller att erfarenbetet vittnar, att dessa Angående
särskilda utskott varit förmånliga för försvarsfrågans lösande. Jag Mhättonde
vidhåller derför mitt yrkande om afslag å Första Kammarens ifråga-skhdt utskott
varande hemställan. för försvars frågans Herr

Lasse Jönsso’n: Jag har en annan uppfattning än de behandling.

siste talarne om de särskilda utskottens företräde framför de vanliga (Forts.)
utskotten. Nu har den siste ärade talaren sagt, att år 1885 var det
de vanliga utskotten, som löste försvarsfrågan på sätt då skedde.

Men, mine herrar, det var de särskilda utskotten Indika förut varit
tillsatta för frågans utredning, som lagt grunden till den organisation
som skedde 1885. Sammaledes, säger den förre talaren, har vägfrågan
blifvit löst af lagutskottet; men ingen må vara i okunnighet
derom, att lagutskottet byggde på det särskilda utskott, som förut
utredt och grundlagt frågan angående väghållningsbesvärets ordnande.

Således, huru jag än betraktar saken, är det klart för mig, att ett
särskildt utskott vida bättre kan egna sig åt behandlingen af dessa
stora frågor i deras helhet, än om ett utskott skall lia eu bit deraf
och ett annat en annan. Nu har en talare sagt, att första utgiftsafdelningen
har så litet att göra, att den mycket väl kan hinna taga
befattning med förevarande fråga. Men nu vill jag upplysa, att vi
äro så få krafter der och ha så pass mycket att göra, att jag icke
kan inse, att vi på ett fullständigt sätt kunna bisa denna fråga.

Äfven om vi ha den uppfattningen, att det ej finnes mycken anledning
att vänta att nu få denna fråga löst, vill jag dock göra lierrarne
uppmärksamma på, att frågan i alla fall är af sådan betydelse att
att det är af vigt att få veta, åt hvithet håll den fäller, hvad som är
orsaken dertill, att den faller, och huru man önskar, att den må stå
upp igen. Men om våra ständiga utskott få i frågan yttra sig, det
ena hit och det andra dit, hvad bär då regeringen vid eu kommande
riksdag att bygga på vid utarbetandet af ett nytt förslag till frågans
lösning? Om man erinrar sig den diskussion, som förra året fördes
angående denna fråga här i kammaren, kan man då få någon upplysning?
Nej endast kritik — kritik här och kritik der, men ingen
sade, huru han ville hafva frågan löst.

Yi skola icke behandla denna fråga lättsinnigt; den är
vigtig, och många krafter ha egnats deråt. Den har på några år
gått tillbaka, sorgligt nog på ett ganska bekymmersamt sätt. Jag
vill icke upprepa skälen, hvarför så bär skett. Men det är mycket
lätt att finna, att, då båtsmanshåll sattes på vakans, rycktes sammanhängande
frågor i sär, och de, som förut gemensamt sträfvat för
dessa frågors lösning, blefvo åtskilda. Dessa frågor, om grundskatterna,
båtsmanshållet och indelningsverket, skulle alltid ha varit
tillsammans; alla, som voro af dessa frågor intresserade, skulle alltjemt
hafva gemensamt arbetat på samma mål. Men då båtsmanshållet
sattes på vakans, rycktes eu del af dem, Korn förut stodo vid
vår sida, bort, enär de ej ansågo de återstående frågornas lösning lika
nödvändig. Vi hafva visserligen några af de gamla kamraterna
qvar, som, oaktadt deras intresse ej är så stort nu som förut, oaktadt
att de äro från provinser, der frågan lösts, visat det tillmötesgående,

N:o 8.

Onsdagen den 27 Januari.

Angående att de vilja lemna oss sin hjelp, och vi höra begagna oss deraf, innan
af^ett^är klifver för sent. Men skola vi nu, på samma sätt som förut, kasta
skildt utskotten del af denna stora fråga hit, en annan dit, fruktar jag, att frågan
förförsvars-icke blir löst; och hvad värre är: vi lägga icke fram något förslag,
frågans huru frågan skall lösas. Derför kan jag. icke annat än instämma
behandling. med Första Kammaren och yrka, att frågan må hänvisas till ett sär -(Forts.) skildt utskott.

Härmed var öfverläggningen slutad. I enlighet med de yrkanden
som derunder förekommit, gaf herr talmannen propositioner dels på
antagande af Första Kammarens ifrågavarande inbjudning och dels
på afslag å densamma. Herr talmannen förklarade sig anse den
förra propositionen vara med öfvervägande ja besvarad, men som
votering begärdes, blef nu uppsatt, justerad och anslagen en så lydande
voteringsproposition:

Den, som vill, att kammaren antager inbjudningen att förena
sig med Första Kammaren uti dess beslut om tillsättande af ett särskilt
utskott för behandling af Kong!. Maj:ts i nu föredragna protokollsutdrag
omförmälda propositioner till Riksdagen, röstar)

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, bär kammaren afslagit berörda inbjudning.

Omröstningen visade 89 ja men 101 nej; och hade kammaren
alltså beslutat i enlighet med nej-propositionens innehåll.

§ 5.

Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:

statsutskottets memorial, n:o 1, med den till innevarande Riksdag
af fullmägtige i riksgäldskontoret afgifna berättelse;

bevillningsutskottets betänkande, n:o 1, i anledning af Kongl.
Maj:ts proposition angående med Frankrike afslutad konvention om
delvis förlängning af de den 30 december 1881 afslutade handelstraktater
mellan de Förenade rikena samt Frankrike;

bankoutskottets memorial, n:o 1, med öfverlemnande af fullmägtiges
i riksbanken till bankoutskottet afgifna berättelse.

Onsdagen den 27 Januari.

N:0 8.

§ 6.

Nya motioner afgåfvos af:

herr O. Nyländer, n:o 33, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om ändring i gällande bestämmelser rörande syner å indelta
arméns soldattorp;

herr J. A. Johansson i Strömsberg, n:o 34, om ändrad lydelse
af § 22 i förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin
m. m. den 29 maj 1885;

herr J. Andersson i Vårgårda, n:o 35, om ändrad lydelse af
§§ 8, 53 och 56 i skjutsstadgan den 31 maj 1878;

herr A. G■ Jönsson i Mårarp, n:o 36, om tillägg till § 11 i förordningen
angående allmänt ordnande af presterskapets inkomster
den 11 juli 1862;

herr P. Pehrson i Törneryd in. fl., n:o 37, om inrättande af ett
riksbankens afdelningskontor i Karlskrona;

herr A. Göransson, n:o 38, om ändrad lydelse af § 11 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862;

herr Pehr Pehrson i Norrsund, n:o 39, om beviljande af ett årligt
anslag å 7,500 kronor till understöd åt mindre bemedlade lärjungar
i vissa landtmannaskolor;

herr N. P■ Mallmin, n:o 40, om ändrad lydelse af § 60 utsökningslagen
den 10 augusti 1877;

herr N. Wallmark i Smedsbyn, n:o 41, om ändrad lagstiftning
i fråga om skydd för hemdjur mot skada af hundkreatur;

herr J. Bromée, n:o 42, om upphäfvande af tullen å bröd, fläsk
och spanmål;

herr grefve H. E. G Hamilton, n:o 43, om skrifvelse till Kong!.
Maj:t med begäran om framläggande af förslag till ändring i lagstiftningen
rörande äkta makars inbördes egendomsförhållanden;

herr Gunnar Eriksson i Mörviken, n:o 44, om ändrad lydelse
af § 11 i förordningen om kommunalstvrelse på landet den 21 mars
1862;

herr J H. G. Fredholm i Stockholm, n:o 45, om skrifvelse till
Kongl. Maj:t med begäran om framläggande af förslag till definitiv
förordning''angående statens upphandlings- och entreprenadväsende;
samt

herr J. H. Dieden, n:o 46, om anordnande af förbättrad ångbåtsförbindelse
mellan Sverige och kontinenten,

Dessa motioner bordlädes,

X:o 3.

Onsdagen den 28 Januari.

§ 7-

Upplästes följande till kammaren inkomna sjukbetyg:

Att riksdagsmannen herr J. W. Lyckholm af sjukdom tillsvidare
är förhindrad infinna sig vid riksdagen, varder härmed
intygad t.

Stockholm den 26 januari 1892.

E. A. Enblad,
Legetiin. läkare.

Ledamoten af Kiksdagens Andra Kammare, herr Erik Ahlgren,
som lider af influenza, är tillsvidare oförmögen att deltaga i Kiksdagens
förhandlingar, intygar

Stockholm den 25 januari 1892

J. Rådberg,
Legit. läkare.

§ 8.

Justerades protokollsutdrag, hvarefter kammarens ledamöter åtskildes
kl. 3,5 e. m.

In fidem
Hj. Nehrman -

Torsdagen den 28 januari.

Kl. 2 e. m.

§ 1-

Föredrogs till en början Kongl. Maj:ts på kammarens bord
hvilande proposition med förslag till ny tulltaxa m. m., och anförde
dervid:

Remiss Herr grefve Hamilton: Herr talman, mine herrar! Då denna

af Kongl. vigtiga proposition nu skall öfverlemnas till bevillningsutskottet, kan
Maj:t8 jag underlåta att vördsamt lasta utskottets uppmärksamhet på

me°cf''förslag ett förhållande, hvars utredning synes mig vara af synnerligen stor
till ny tull-yigt, särskild! derför, att det möjligen kan i hög grad bidraga att
taxa m. m. utjemna de skiljaktiga åsigter, som i denna kammare förefinnas angående
det ifrågasatta ökade tullskyddet för den svenska industrien.

Herr statsrådet och chefen för kongl. finansdepartementet har i
gitt anförande Lill statsrådsprotokollet för den 13 innevarande månad,

Torsdagen den 28 Januari. 11

livilket är bilagdt den kong!, propositionen, framhållit, att de undersökningar,
som verkstälts af tullkomitén, icke kunnat afse annat än
att utröna vissa ungefärliga gränser, öfver och under hvilka tullbeskattningen
icke bör sättas, men att man i fråga om de särskilda
tullsatsernas fixerande inom dessa gränser måst förlita sig på tillkallade
fackmäns omdöme; och då herr statsrådet ansett, att den
senaste tullkomitén representerat en omfattande praktisk erfarenhet från
olika områden af näringslifvet samt af de delar af komiterades utredning,
som offentliggjorts i komiténs betänkande, ansett sig kunna sluta
till, att komiténs arbete verkstälts med mycken omsorg, så har han,
utan afseende å de mänga anmärkningar, som från embetsverken
framstälts, ansett sig böra tillstyrka Kongl. Maj:t att framlägga förslaget
i det närmaste i oförändradt skick för Riksdagen. Huru vida
nu äfven Riksdagen endast på grund af sin uppfattning af de personers
qvalifikationer, som suttit i tullkomitén, och på grund af dessa
kategoriska uttalanden från anonyma fackmän, anser sig kunna bifalla
den kongl. propositionen, det är en fråga, hvarom jag icke nu vill
yttra mig; derom må framtiden vittna.

Hvad jag deremot anser mig böra framhålla är, att tullkomiterade
beklagligtvis icke aktat nödigt att för den stora allmänheten, och till
denna torde jag, på grund af hvad som passerat, vara berättigad att
räkna icke blott denna kammare och Riksdagen i sin helhet utan
äfven Kongl. Maj ts regering — tydliggöra, hvar dessa gränser, öfver
hvilka tullskyddet icke bör gå, äro belägna, eller med andra ord, i
livilket förhållande de tillämnade tullsatserna stå till varans värde.
Detta är dock eu omständighet af största vigt, nemligen om man
vill bedöma, hvilken innebörd detta förslag har ur beskattningssynpuukt;
och denna synpunkt tror jag, att äfven den varmaste
skvddsvän icke kan lemna alldeles obeaktad, då det gäller sådana
artiklar, som nu i stor myckenhet importeras och försäljas här till
mycket billiga pris, och som öfvervägande konsumeras af befolkningens
breda lager. Derför tror jag, att det är af stor vigt, att
bevillningsutskottet särskildt i fråga om dessa allmänna förbrukningsartiklar,
Indika hittills kunnat säljas temligen billigt till allmoge och
arbetare, verkligen utreder, i livilket förhållande den nu varande och
den föreslagna tullen stå till varans värde. Det är möjligt, att en
sådan utredning redan är gjord af tullkomitén, fast den icke publicerats,
men i allt fall skulle den vara mycket upplysande. Om en
dylik utredning skulle gifva vid handen, att de nuvarande tullsatserna,
särskildt om man tager i betraktande den tull, som är åsatt vissa
råämnen in. in., verkligen äro för låga för att likställa de inhemska
och de utländska producenterna, och att de nya tullsatserna blott
utse att rätta detta förhållande, då tror jag, att det icke skall blifva
så svårt att komma till rätta med de så kallade frihandlarne här i
kammaren. Men skulle denna utredning visa, att äfven de nuvarande
tullarne å vissa allmänna förbrukningsartiklar uppgå till belopp, som
enligt vanlig uppfattning af det protektionistiska systemet måste anses
öfverdrifna, och man ändock vill betydligt höja dessa tullar, då
föreställer jag mig, att äfven den ifrigaste skyddsvän, så vida lian

N:o 3.

Remiss
af Kongl.

Maj.ts
proposition
med förslag
till ny tulltaxa
m. m.

(Forts.)

N:o 3.

Torsdagen den 28 Januari.

Remiss
af Eongl.

Maj.ts
proposition
med förslag
till ny tulltaxa
m. m.

(Forts.)

icke rent af är prohibitist, skall blifva betänksam att antaga sådana
tullar.

Man kan fråga, om jag bär några anledningar att tro, att en så
exorbitant beskattning ifrågasattes. Ja, jag har många anledningar
dertill, bland andra den, att tullkomiterade i allmänhet ansett sig
hirra angifva förhållandet mellan tullen och varuvärdet endast i de
fall, då tullen ansetts för låg, och att de i dessa fall uppenbarligen
tagit hänsyn endast till de under rubriken i fråga förekommande
lyxartiklarna, men deremot icke beaktat eller åtminstone icke angifvit,
huru tullen tager sig ut i afseende å den under samma rubrik
ingående stora massan af billiga artiklar.

Jag har äfven anledning till samma misstanke, på grund deraf,
att embetsverken, som dock utgått från samma synpunkt som Kongl.
Magt, nemligen önskvärdheten att bereda våra näringar ett väl afvägdt
tullskydd, i så många fall ansett, att de föreslagna tullsatserna
borde betydligt reduceras.

Jag liar slutligen ett ytterligare stöd för min tro i detta afseende
i en af Göteborgs handels- och sjöfartsnämnd nyligen offentliggjord
utredning, hvaraf synes framgå, att de ifrågasatta tullarna i åtskilliga
fall kunna uppgå till belopp, som verkligen må kallas häpnadsväckande.
Denna Göteborgs handels- och sjöfartsnämnds utredning
har jag med biträde af erfarne fackmän, som i öfrigt äro beredde att
styrka sina uppgifter med fakturor och frakträkningar, kontrollerat
och kompletterat, och jag har kommit till samma resultat i fråga om
åtskilliga artiklar, särskild! kläder och andra dylika förnödenheter, af
hvilka stora massor nu importörns samt konsumeras af allmoge och
arbetare. I fråga om dessa artiklar äro så stora förhöjningar föreslagna,
att man icke kan förutsätta, att ens den lifligaste skyddsvän
skulle vara med om att under en tid af stort betryck på en gång
på dessa artiklar lägga en så hög tullbeskattning, och jag ber att
fa inskärpa, att den stora importen af dessa artiklar visar, att man i
dessa fall icke kan tro, att den inhemska konkurrensen, åtminstone
i den närmaste framtiden, skall kunna paralysera tullbeskattningens
verkan, utan att det här verkligen synes vara fråga om en beskattning
åt den stora allmänhetens förbrukningsartiklar.

Jag anhåller, att detta yttrande måtte få åtfölja remissen till
utskottet.

Häruti instämde herr Olsson från Stockholm.

Vidare yttrades ej: och hänvisades den ifrågavarande kong],
propositionen jemte det i anledning af densamma nu afgifna yttrande
till bevillningsutskottet.

§ 2.

Efter föredragning vidare af de i kammarens senaste sammanträde
bordlagda motioner hänvisades:

Herr O. Nyländers motion, n:o 33, till tillfälligt utskott;

N:o 3.

Torsdagen den 28 Januari.

herr J. A. Johanssons i Strömsberg motion, n:o 34, till bevillningsutskottet; herr

J. Anderssons i Vårgårda motion, n:o 35, till lagutskottet;
herr A. G. Jönssons i Mårarp motion, n:o 36, till lagutskottet;

herr P. Pehrsons i Törneryd m. fl:s motion, n:o 37, till bankoutskottet; herr

A. Göranssons motion, n:o 38, till lagutskottet;

herr P. Pehrssons i Norrsund motion, n:o 39, till statsutskottet;

herr L. P. Mallmins motion, n:o 40, till lagutskottet;

herr N. Wallmarks i Smedsbyn motion, n:o 41, till lagutskottet;

herr J. Bromées motion, n:o 42, till bevillningsutskottet;

herr grefve H. Hamiltons motion, n:o 43, till lagutskottet;

herr G. Erikssons i Mörviken motion, n:o 44, till lagutskottet;

herr J. H. G. Fredholms i Stockholm motion, n:o 45, till
tillfälligt utskott; och

herr J. A. Diedens motion, n:o 46, till statsutskottet.

§ 3.

Föredrogs och lades till handlingarne statsutskottets memorial,
u:o 1, med den till innevarande Riksdag af fullmägtige i riksgäldskontoret
afgifna berättelse.

§ 4.

I ordningen förekom härnäst bevillningsutskottets betänkande, Angående
n:o 1, i anledning af Kougl. Maj:ts nådiga proposition angående med
Frankrike afslutad konvention om delvis förlängning af de den 30 franska ''
december 1881 afslutade handels- och sjöfartstraktater mellan de handels- och

förenade rikena Sverige och Norge samt Frankrike. sjöfarts traktatema.

Uti till Riksdagen afbiten proposition n:o 7, hvilken hänvisats
till bevillningsutskottets förberedande behandling, hade Kongl. Magt
meddelat, att, sedan de mellan de förenade rikena och Frankrike
under den 30 december 1881 afslutade handels- och sjöfartstraktater
blifvit den 20 januari 1891 från Frankrikes sida uppsagda samt,

Kongl. Magt antagit franska regeringens i sammanhang med traktaternas
uppsägande gjorda inbjudning att öppna underhandlingar om
förlängning, med undantag för tulltarifferna, af handelstraktaten
äfvensom af sjöfartstraktaten, så hade dessa underhandlingar ledt
till afslutande af en konvention i Paris den 13 innevarande månad
om provisorisk förlängning, intill 12 månader efter skedd uppsägning,
af så väl sådana artiklar i handelstraktaten, som icke berörde tulltarifferna,
tillika med tilläggsartikelu om literär eganderätt in. ro.
som ock af sjöfartstraktaten; och hade Kongl. Maj:t jemte öfver -

N:o 3.

Torsdagen den 28 Januari.

Angående lemnande af omförmälda konvention, med åberopande af hvad i de
delvis /ör- vid den kongl. propositionen jemväl fogade statsrådsprotokoll och
^franska Övriga handlingar funnes upplyst och utredt, äskat Riksdagens godhandels-
oc/i kännande af de bestämmelser, hvilka sådant kräfde.
sjöfarts traktaterna.

\ föreliggande betänkande hemstälde nu utskottet: att Riksdagen
(Forts.) måtte meddela det af Kongl. Maj:t äskade godkännande af den i
Paris den 13 innevarande månad afslutade konvention om delvis
förlängning af de med Frankrike den 30 december 1881 ingångna
handels- och sjöfartstraktater.

Efter föredragning af ärendet anförde:

Herr Waldenström: Herr talman, mine herrar! Det förekommer
i den svensk-franska handelstraktaten en paragraf, u:o 17, som har
haft ganska menliga följder i fråga om nykterketsverksamheten i
vårt land. Vid 1890 års riksdag väcktes så väl i Första Kammaren
som i denna, motioner, hvilka föranledde en skrifvelse till Kongl.
Maj:t, i hvilken Riksdagen anhöll, att Kongl. Maj:t måtte, efter verkstäld
utredning, för nästa Riksdag framlägga ett förslag i syfte att
inskränka möjligheten för eu spritvaruhandlande att på annat ställe
än det, der han utöfvar sin försäljningsrätt, drifva handel med bränvin.

Denna skrifvelse har ännu icke föranledt till någon åtgärd från
Kongl. Maj:ts sida. Men man måste vara mycket tacksam mot så väl
Kongl. Maj:t som den svenske ministern i Paris, för det afseende
denna skrifvelse vunnit vid öfverläggningarne om traktatens förlängning.
Af protokollet vid dessa öfverläggningar framgår nemligen,
att svenska ministern då framstält ett förslag om ett tillägg eller förklaring
till artikel 17, af följande lydelse: »Det är öfverenskommet
att, för hvad angår rätten att upptaga beställningar, franske handelsresande
skola vara underkastade samma inskränkningar, som för
landets egna invånare äro eller framdeles blifva utfärdade.» Denna
förklaring afsåg att lemna svenska regeringen och Riksdagen fullt
fria händer att besluta i enlighet med det vid 1890 års riksdag uttalade
önskningsmålet att förbjuda handelsresande att fara omkring
på landsbygden från by till by, från gård till gård och upptaga beställningar
på spritvaror. Emellertid ville de franska ombuden icke
gå in på ett sådant förslag. De ansågo den nu gällande bestämmelsen i
paragraf 17 vara för Frankrike mycket vigtig, emedan den rörde Frankrikes
förnämsta exportartikel till de förenade rikena. De sade dessutom,
att en sådan förklaring som den föreslagna vore onödig, emedan
paragrafen, såsom den nu lydde, icke hindrade Kongl. Maj:t att vidtaga
alla nödiga polisåtgärder inom landet i nykterhetens intresse,
och de framhöllo ytterligare, att hvarje förslag till ändring i någon
§ skulle vålla tidsutdrägt och göra det omöjligt att till den 1 februari
1892 få handelstraktaten antagen. Med anledning häraf läto våra
deputerade frågan förfalla, och artikeln bibehölls i befintligt skick.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet den It innevarande
januari har statsrådet och chefen för finansdepartementet framhållit,
att den i traktaten intagna bestämmelsen om rätt att uppsäga tråk -

15 N:o 8.

Torsdagen den 28 Januari.

taten till upphörande efter tolf månader, bereder Sverige utväg att, Angående
om sådant anses nödigt, inom kort vinna ändring deri. Och detta delvis förbetonar
statsrådet just i sammanhang med hvad han anför om 17:de franska
paragrafen. — Det skulle derför för alla nykterhetsvänner i landet handels- och
vara af högsta intresse att få veta, huru vida Kongl. Maj:t tänker att sjöfartsinom
kortare eller längre tid inleda underhandlingar för att söka f| traktaterna.
en ändring af paragrafen i det syfte, som de svenske ombuden vid (Forts.)
förhandlingarne framhöllo. Som jag nu ser sä väl hans excellens
ministern för utrikes ärendena som chefen för finansdepartementet
här närvarande, så hoppas jag, att det icke må anses förmätet af
mig att hemställa, huru vida någon af dessa höga herrar ville lemna
Andra Kammaren någon upplysning om hvad planer Kongl. Maj.t
har i denna sak. Det skulle för oss, som arbeta för nykterhetssaken,
vara bekymmersamt, om vi icke fiuge höra, att Kongl. Maj:t vore
sinnad att snart inleda underhandlingar i nu nämnda syfte.

Chefen för kongl. finansdepartementet herr statsrådet friherre
von Essen: Herr talman, mine herrar! I enlighet med hvad den
senare talaren uppgifvit, skref Riksdagen 1890 till Kongl. Maj:t i detta
ämne och äfven i ett annat angående nykterhetens befrämjande. Detta
andra berörde 34 § i då gällande bränvinsförsäljningsförordning. Jag
ber att få i detta sammanhang yttra något äfven derom. Paragrafen
lydde då: 1. »Ej vare någon berättigad att söka betalning för bränvin,
som blifvit vid utskäukning utborgadt». 2. »Lag samma vare,
då bränvin blifvit vid minuthandel till mindre belopp äu tre liter utborgadt».
Emellertid beslöt 1890 års Riksdag, att andra momentet af
denna paragraf skulle erhålla följande-förändrade lydelse: »Lag samma
vare, då bränvin blifvit vid minuthandel till mindre belopp än tjugu
liter utborgadt». — Den första skrifvelsen afsåg, såsom den föregående
talaren nämnt, personer som reste omkring såsom bränvinsageuter. —

Sedan Kongl. Maj:t erhållit dessa Riksdagens skrifvelser, remitterades
de till samtlige Konungens befallningshafvande och öfverståthållareembetet,
Indika lemnade sina utlåtanden. Då dessa inkommit, utfärdade
Kongl. Maj:t förordning angående ändring i § 34, i öfverensstämmelse
med Riksdagens beslut.

Hvad beträffar andra önskuingsmålet, så har Kongl. Majd i den
delen ännu icke något åtgjort och det naturligen af det skäl, att
franska handelstraktatens sjuttonde paragraf icke, såsom käudt är,
lemnade Kongl. Maj:t full frihet att föreslå Riksdagen att antaga någon
författning i öfverensstämmelse med hvad Riksdagen i detta afseende
önskat. Man tänkte sig att, dä traktaten den l februari 1892 utlöpte,
den 17:de paragrafen skulle kunna strykas eller ändras. Underhandlingarne
visa, alt yrkanden derom framstälts; men då de icke kunde
bifallas af det skäl, att de franske underhandlarne icke hade rätt att
ingå derpå, måste Kongl. Maj:t vara betänkt på att till en början
tillse, huru vida icke, oaktadt i7:de § bibehållits, lagstiftningen skulle
kunna undergå någon ändring i det syfte, som Riksdagen önskade,
om ock icke så långt gående som afsetts. Detta ärende skall naturligen
komma att omedelbart företagas till pröfning, och jag ber få
meddela att det finnes anledning att hoppas att något i detta afse -

Nso 8. 16 Torsdagen den 28 Januari.

Angående ende kan föreslås, — jag vågar dock icke på förhand bestämdt säga
delvis för- fot _ me(} bibehållande af 17:de paragrafen. Såsom den föregående
langning af jajaren närande och såsom kammaren af protokollet öfver förhaudhandell-lch
lingarne i Paris kunna observera, hafva ock yttrande nfallts, som tyda
sjöfarts- på välvilligt tillmötesgående i nykterhetens intresse från fransk sida. —
traktaterna. Skulle man emellertid icke lyckas utarbeta ett förslag, som tillgodo(Forts.
) sei. Riksdagens önskan, då först kan det blifva tal om att ifrågasätta
ytterligare underhandling i detta ärende, men derom kan jag icke
yttra mig, förrän den första förberedande behandlingen af frågan är
afgjord, och jag kan således icke gå längre i besvarandet af det
spörsmål, den föregående talaren framstälde.

Herr Hedin: Herr talman! Jag kan så gerna först som sist
säga, att jag naturligtvis icke bär för afsigt att framställa något
yrkande om afslag.å den hemställan, med hvilken bevillningsutskottets
utlåtande slutar. Äfven om jag hade andra och flera anmärkningar
att göra än mot den detalj, i afseende på hvilken jag nu ber att få
yttra några ord till dagens protokoll, ja äfven om jag skulle tro mig
hafva anledning att anse det slutna aftalet med Frankrike i det hela
mindre fördelaktigt, skulle jag i alla fall kommit till samma resultat.
Vid behandlingen af eu sådan fråga, som den föreliggande, ett internationell
aftal, af Kongl. Maj:t afslutet med en stormagt, har den
enskilde representanten, för så vidt han icke blott vill demonstrera
eller förbehålla sig nöjet att hafva sagt nej till någonting, som han
ogillar, men som han vet att man icke kan förkasta — troende sig
kunna lugnt säga nej, derför att det finnes andra i tillräckligt antal,
som åtaga sig att säga ja — icke något annat att göra än, hvad
som uti ett litet land i dylika fall blir regel för representationen i
dess helhet. Ty sedan ett traktatsa (tal är gjordt af regeringen, är
det svårt, jag är frestad att säga i de flesta fall nästan omöjligt, för
representationen att förkasta detsamma, i följd hvaraf den slutsatsen
borde ligga för eu hvar nära till hands, att man bör se till, att förberedelserna
till ett sådant aftal ske så samvetsgrant, sakkunnigt och
omsorgsfullt som möjligt.

Af de knapphändiga bilagorna till den kongl. propositionen inhemtas
å sidan 26, att vederbörande haft sin uppmärksamhet fäst
på några olägenheter, som skulle följa af den nuvarande lydelsen af
första artikeln i handelstraktaten med Frankrike, nemligen derutinnan
särskild^ att det i artikeln förekommande ordet industri enligt franskt
språkbruk har en mycket vidsträcktare betydelse än samma ord i
svenska språket, hvarför en ändring af artikelns lydelse skulle hafva
varit önskvärd. »Men», säger derpå herr ministern för utrikes ärendena
på nyss citerade sida, »då det nu endast vore fråga om artikelns
antagande med dess nuvarande lydelse eller om dess förkastande,
kunde någon begäran om ändring af denna artikel icke framställas.»
Detta är uppenbarligen ett orimligt påstående, om det verkligen skall
fattas på fullt allvar och icke snarare anses såsom en misskrifning
eller ett mindre väl valdt, mindre egentligt uttryck. Ty om det ock
må vara sant, att den framställning frän franska regeringen, som
gifvit upphofvet till de nu afslutade förhandlingarne, gick ut på för -

Torsdagen den 28 Januari.

N:o 3.

langning af vissa artiklar af 1881 års traktat och upphäfvande af Angående
andra, så innebar detta likväl — det säger ju sunda förnuftet — icke Advis för~
något hinder att från svensk sida, med iakttagande af behöriga for- lan/nml af
mer, sådana som i slika fall böra iakttagas, framställa yrkande på, handds och
eller, om man hellre vill kalla det så, önskningar om rättelse eller sjöfartsändring
i sådana artiklar, om hvilka på förhand det var gifvet att de traktaterna.
icke skulle upphäfvas utan prolongeras. Ett sådant yrkande eller (Forts.)
en sådan önskan hade synbarligen kunnat framställas, och således
är detta herr utrikesministerns yttrande: t>kunde någon begäran om
ändring af denna artikel icke framställas» icke att taga efter orden.

Det är nu också förhållandet, att herr ministerns för utrikes
ärendena uttalande i detta fall på det mest flagranta sätt motsäges af
hvad herr statsrådet och chefen för kongl. finansdepartementet uti
sitt anförande till statsrådsprotokollet säger. Detta yttrande återfinnes
å sidan 30 i föreliggande kongl. proposition, der det heter:

»såsom åt protokollen vid traktatsförhandlingarne framgår, hade från
svensk sida yrkande framstälts om en sådan förklaring af de i artikeln
17 åt gällande traktat innefattade bestämmelser om franske handelsresandes
rättigheter i Sverige,» att o. s. v. Jag skall icke längre
fullfölja uppläsningen, ty af det upplästa finner man, att ett yrkande
framstälts om förklaring af 17 artikeln. Det är ju sålunda påtagligt
att, när ett yrkande kunde göras rörande denna artikel, var det icke
omöjligt att framställa en önskan äfven rörande första artikeln. Men
det tillkommer icke mig att söka åstadkomma en försoning mellan
herr utrikesministern och chefen för finansdepartementet, eller förlika
deras yttranden.

Af detta synes mig nu framgå, att, under det man haft uppmärksamheten
fäst på behofvet i ett hänseende af en förändring i första
artikeln af traktaten, ehuru man derom icke framstält något yrkande
eller någon önskan, man deremot glömt, att det fans anledning att
önska en annan förändring i denna artikel, en förändring oändligt
mycket vigtigare än den, om hvilken herr ministern för utrikes ärendena
talar i sitt nyss anförda yttrande å sidan 26 i den kongl. propositioneu.
Herr talmannen behagade erinra sig, att om våren 1890
härvarande storbritanniske ministern formligen protesterade mot utslaget
uti det namnkunniga Törefors-målet, dervid han åberopade, bland
andra internationella aftal, äfven en traktat så gammal som från" 1661,
och af dessa internationella aftal drog den slutsatsen, att storbritanniska
undersåtars näringsrättigheter här i Sverige skulle, på grund af
bestämmelserna i de mellan Storbritannien och Sverige gällande traktater
om behandling som den mest gynnade nation, vara enahanda
med de rättigheter, som stadgas i första artikeln af svensk-franska
handelstraktaten, den artikel, som nu är i fråga att förlängas. lian
korn då till det resultatet, att, i följd af tillämpligheten af första
artikeln i den svensk-franska handelstraktaten på storbritanniske
undersåtars näringsrätt i detta rike, eu storbritannisk undersåte i eu
sådan kasus som Törefors-målet icke skulle kunna rätteligen dömas
till högre ansvar än eu svensk, således i ifrågavarande fall till högst
t>00 kronors böter. Om, herr talman, denna, lindrigast sagdt, förandra
Kammarens Prat. 1892. N:o 3. 2

N:o 3.

Torsdagen den 28 Januari.

Angående vånansvärda traktatstolkning, som härvarande storbritanniska sändedelvis
för- budet gjorde gällande och hvilken tolkning—jag måste säga det —
^franska ^et var '' Sra(* beklagansvärd!, att svenska regeringen icke

handels- och, omedelbarligen på det kraftigaste vederläde och tillbakavisade, —
sjöfarts- om, säger jag, denna förvånansvärda tolkning af artikeln 1 i traktaten
traktaterna. och påståendet om dess tillämplighet på storbritanniske under(Forts,
) satars näringsrätt till följd af äldre traktater mellan Storbritannien
och Sverige, skalle vara rigtig, då, herr talman, uppstå deraf åtskilliga
högst anmärkningsvärda verkningar. Ty skulle det förhålla
sig så, vore ju följden den, att allt, hvad den svenska näringslagstiftningen
innehåller af särskilda bestämmelser angående utländingars
näringsrättigheter af olika slag här i landet, skulle blifva fullständigt
betydelselöst och ogiltigt för alla sådana här vistande utländingar,
hvilka kunde åberopa sig på ett internationelt aftal med deras hemland
om behandling här i Sverige såsom den mest gynnade nation.
Dermed skulle också förfalla all möjlighet att tillämpa icke blott
samtliga dithörande bestämmelser i den allmänna näringsfrihetsförfattningen
af 1864, sådan den sedermera blifvit förändrad, utan ock
sådana bestämmelser som den om vilkoren för utländingars rätt att
här i landet besitta fastighet eller att drifva grufrörelse.

Detta är den ovilkorliga konseqvenscn af erkännandet, att den
storbritanniske ministerns tolkning af första artikeln i svensk-franska
traktaten är rigtig, och den svenska regeringen har i allt fäll vid
det tillfälle, jag talar om, försummat att göra gällande den motsatta
åsigt, den bort i landets välförstådda intresse förfäkta. Ty kommer
det, som storbritanniske ministern yrkade 1890, att blifva regeln för
vara internationella förhållanden, då innebär detta, herr talman, att
den nationella lagstiftningen i följd af eu traktatsartikel, i hvilken vi
aldrig kunnat ana eller drömma något sådant innehåll, får vika fölen
internationell lagstiftning, att en svensk lag förfaller till stoft och
aska för ett internationelt aftal. Jag tillåter mig för min del hysa
den öfvertygelsen, att det finnes en handlingsfrihet, som är vida mer
väsentlig för eu nations sjelfständighet än den af herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet i hans anförande till statsrådsprotokollet
— hvilket yttrande herr talmannen behagade återfinna a
sidan 30 i föreliggande kongl. proposition — så högt prisade friheten
att kunna utfärda exportförbud och pålägga exporttullar. Ja, säger
jag, det finnes en handlingsfrihet vida väsentligare för vår nations
sjelfständighet än till och med den friheten att kunna, om man så
vill, en gång i hvar och en af årets månader förändra tullsatserna på
de artiklar, som importeras till vårt land.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena, grefve
Lewenhaupt: Jag skall be att med anledning af den siste talarens
anförande få till bemötande upptaga den anmärkningen, att det skulle
finnas en motsägelse mellan den af mig lemnade uppgiften i afseende
på artikeln 1, att någon begäran om ändring af densamma icke
kunde framställas, och det förhållande, att derefter en begäran om
ändring blifvit gjord i fråga om artikeln 17. Hvad nu först beträffar
artikeln 17, sä gjordes icke någon begäran om ändring i afseende

Torsdagen den 28 Januari.

N:o’8.

på densamma, utan de svenska ombuden intogo den positionen, att Angående
de begärde endast en förklaring af artikelns innehåll. De svenska delvis för\
ombuden hade från början fått veta, att någon ändring i artiklarne framfe»
ej kunde från den franska sidan medgifvas. När franska regeringen handels- och
gjorde sin inbjudan om öppnande af underhandlingar om förlängning sjöfartsaf
traktaterna, och denna inbjudan föredrogs i statsrådet i maj månad trakterna.
förra året, beslöt svenska regeringen till en början att göra en för- <-Foi''tsJ
frågan, huru vida några förändringar kunde begäras äfven i de
artiklar, som ej berörde tulltarifferna. På denna förfrågan erhölls
icke något svar, förrän vid den första förberedande konferensen mellan
Kongl. Maj:ts fullmägtige och de af franska regeringen utsedde underhandlarne,
då franska utrikesministern öppnade sammanträdet med
den uttryckliga förklaringen, att, om någon ändring i artiklarne
gjordes, dessa måste å nyo underställas parlamentet, och att i sådan
händelse ingen öfverenskommelse kunde medhinnas före den 1 februari
1892. Således måste man antingen afstå från att begära någon förändring
eller också afstå från traktaterna. När vi sedan begärde en
förklaring af bestämmelserna i artikeln 17, svarade franska regeringen,
att denna förklaring skulle gifva bestämmelserna en större vidd än
de nu ega, skulle alltså innebära en förändring och kunde derför
icke medgifvas.

Den andra anmärkningen, som gjordes, var, att artikeln 1 skulle
innehålla en sådan bestämmelse, att derigenom svensk lag skulle
tillsidosättas genom en traktat. Ja, det är just hvad den enligt min
åsigt innehåller; och jag tvifla!1 på, att det skulle vara möjligt att
öfvertyga vare sig den engelska eller någon annan utländsk regering,
att icke så är förhållandet. Just på grund af den rättighet, som i
denna artikel 1 medgifves, kan icke en undersåte från ett utländskt
land åläggas så stora böter, som förekommo i det omnämnda Töreforsmälet.

Den franske utrikesministern förklarade dessutom, att, om denna
konvention nu afslötes, man derigenom skulle erhålla tid till underhandlingar.
Anser man sig hafva anledning till sådana underhandlingar,
bär man alltså icke på något sätt afskildt sig tillfälle dertill.

Men för min del tror jag icke, att man äfven genom nya underhandlingar
kan komma derhän, att man skulle få legaliseradt hvad
som egde rum i fråga om Töreforsbeslaget.

Flen1 Ivar Månsson: Jag hai icke begärt ordet för att yrka
utslag på föreliggande konvention, ty jag anser, att den innehåller
sådana fördelar för oss, att vi icke kunna eller böra utslå den, utan
jag har begärt ordet för att uttala eu önskan angående den, ty jag
erfor verkligen en viss förstämning, då jag genomläste detta förslag.

Man finner nemligen deri, att det föreligger ett verkligt hinder
för vår regering att efterkomma de önskningar, som Riksdagen uttryckt
i sin skrifvelse om de s. k. handelsresandena. Jag får säga,
att denna sak börjat taga en sådan omfattning i värt land, att man
verkligen med bekymmer måste so, huru förhållandena äro. Det
hjelper sannerligen icke, hvad man gör i kommunerna, huru man inskränker
sina spritförsäljningslokaler och dylikt, ty man får jemt

N:o 8. 2Ö Torsdagen den 28 Januari.

Angående och ständigt, nästan hvarje dag, besök af sådana kringresande
länqninqaf handelsagenter, som upptaga order å spirituösa drycker. Och då
franska7man gått och hoppats att finna åtgärder, vidtagna häremot från regehandels-
och ringens sida, och så tår se, att omständigheter sådana som denna
sjöfarts- utgöra hinder derför, kan man ej annat än erfara en känsla af nedtraktatema.
gtämdhet.

(Forts.) Jag vj][ ,|ocfc hoppas, att regeringen framdeles skall kunna inleda
underhandlingar, så att det blefve oss möjligt att vidtaga några
åtgärder i detta afseende. Jag tänker, att om man t. ex. skulle
föreslå den franska regeringen att bestämma ett visst minimum för
dylika agenter — hvilket på samma gång naturligtvis äfven skulle
gälla våra egna svenska handelsresande — skulle den nog kunna gå
in derpå. Finge vi ett sådant minimum bestämdt, under hvilket de
icke finge gå, då alltså någon utminutering icke kunde komma i
fråga, skulle icke så stora svårigheter uppstå som nu. Jag vet ju
icke, huru det kan vara, men det förefaller mig som, derest våra
ombud skulle hafva föreslagit fransmännen att ingå på t. ex. en minirnisiffra
af 250 liter, — samma siffra, som är bestämd för vår partiförsäljning
—, fransmännen utan ringaste skada för sig skulle hafva
kunnat bifalla detta. Ty det kan väl icke vara deras mening att
vilja utminutera sina varor här i landet, utan meningen är väl,
att de skola sälja i parti, och det är väl derför, som de hafva sina
kringresande agenter att göra upp partiaffärer.

Jag vill alltså här uttala, att jag hyser den förhoppningen, att vår
regering för framtiden skall kunna vidtaga åtgärder till förändring i
denna artikel, så att vi blifva skyddade för detta onda, som verkligen
hotar att taga öfverhanden, eller att den, om detta ej kan lyckas,
då finner någon utväg att på något annat sätt förekomma det.

Jag har velat göra detta uttalande och på så sätt instämma i
herr Waldenströms yttrande.

Herr Hedin: Herr talman! Jag betviflar, att herr ministern för
utrikes ärendena har lyckats undanrödja motsägelsen mellan honom
och herr statsrådet och chefen för finansdepartementet. Och jag är
säker på, att han i stället genom sitt sista yttrande har lyckats att
komma i motsägelse med sig sjelf. Ty han har här, såsom herr
talmannen nyss hörde, talat om hvad man svarade från fransk sida,
när från svensk sida uttalades önskvärdheten af att få till stånd en
förändring i art. 1. Således har en sådan framställning blifvit gjord,
och detta är då en motsägelse mot hvad här står: att »någon begäran
om ändring af denna artikel icke kunde framställas».

Vidare skall jag be att få säga, att om man i det ena fallet
kunde nöja sig med »förklaring» af en artikel sådan som den linie
— och mot en diskussion derom mötte ju från franska regeringens
sida i allt fall icke något formelt hinder, om hon också icke ville
medgifva någon ändring —, så är det alldeles uppenbart, att det
icke skulle hafva mött något formelt hinder att begära en »förklaring»,
om också ej en förändring af art. 1 i traktaten i det syfte,
hvarom herr utrikesministern bär i protokollet ordat.

Men det är icke den ändringen jag hållit på, utan det var den

Torsdagen den 28 Januari

N:o 8.

andra förändringen eller förklaringen — såsom jag ock yttrade mig Angående
i mitt första anförande — hvarigenom man skulle hafva fått visshet fielvis. för~
om, att icke första artikeln i traktaten kan komma att blifva så finska
misstolkad, söm den vid nämnda tillfälle blef genom det storbritanniska handels- och
sändebudets yrkande. sjöfarts Ty,

herr talman! det är en misstolkning af traktaten, och jag traktaterna.
har icke, ehuru jag sökt derefter på allehanda sätt, lyckats erhålla
kännedom om att man någonsin från fransk sida tolkat artikeln så
som det storbritanniska sändebudet gjorde 1890.

Det är icke tu tal om att franske undersåtar genom denna artikel
äro berättigade att behandlas på lika fot som svenske undersåtar,
om de erhålla näringsrätt, men att traktaten skulle förbjuda Sveriges
regering och representation att på sätt som skett stadga de i vår
näringslagstiftning förekommande vilkoren för att komma i åtnjutande
af en sådan rätt här i landet, det bestrider jag.

För öfrigt förefaller det mig, som om herr ministern för utrikes
ärendena något litet glömt bort Törefors-utslaget. Det var väl icke
fråga om de höga »böterna» der vid lag, utan protesten gälde ju, att
det stora varupartiet förklarats förbrutet.

Hans excellens ministern för utrikes ärendena, grefve L e w e n h a u p t:

Det var icke fråga om de för höga böterna, utan om det höga
straffet, och straffet bestod deri, att varorna togos i beslag, förklarades
förbrutna.

Hvad beträffar tolkningen af art. 1, så är det enligt min åsigt
icke tvifvel derom, att den måste tolkas så, att straffet för dylika
öfverträdelser som den ifrågavarande icke kan blifva större för en
utländing än för en svensk. Det heter nemligen i en af dess bestämmelser:
»De privilegier, friheter och andra förmåner, hvilkasom
helst, hvaraf i afseende å handel och industri det ena fördragsslutande
landets undersåtar äro i åtnjutande, skola likaledes tillkomma
det andras undersåtar». Om nu en utländing, som här idkar
industri, begått ett formelt fel, så anser jag, att på grund af denna
traktatsbestämmelse hans varor icke kunna förklaras förbrutna, om
de i slikt fall icke skulle kunna förklaras förbrutna för en svensk.

Hvad beträffar talarens andra påstående, eller att jag skulle
hafva sagt, att man framstält någon begäran om förändring af art. 1,
så har jag icke sagt något sådant. Jag har sagt, att vi i maj månad
beslöto fråga franska regeringen, om någon begäran om förändringar
kunde framställas, och att vi icke fingo något svar derpå förrän vid
det första sammanträdet, då den franske utrikesministern förklarade,
att om någon förändring skulle införas, så måste saken föreläggas
parlamentet, hvadan man alltså icke kunde begära någon förändring.

I fråga om art. 1 kunde man hafva begärt en förklaring, om
man både haft samma åsigt som den siste talaren uttalade, att den
icke kan komma i fråga att tillämpas på någonting sådant som
Törefors-beslaget. Men efter min åsigt kan den icke tolkas på annat
sätt, än att den måste vara tillämplig derpå, och det hade derför
icke blifvit eu förklaring, utan en ändring, om man begärt att få
upptaga frågan.

N:o 8.

Torsdagen den 28 Januari.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, samt efter af
herr talmannen i sådant afseende gifven proposition, biföll kammaren
utskottets hemställan.

§ 5.

Föredrogs och lades till handlingarne bankoutskottets memorial
n:o 1, med öfverlemnande af fullmägtiges i riksbanken till bankoutskottet
afgifna berättelse.

§ 6.

Afgåfvos följande nya motioner, nemligen af:

herr J. Johnsson i Bollnäs, n:o 47, om ändrad lydelse af 8 kap.

7 § ärfdabalken;

herr J. Anderson i Tenhult, n:o 48, om skrifvelse till Kong!.
Maj:t med begäran om framläggande af förslag till ändringar och
tillägg i förordningen om landsting den 21 mars 1862 m. m.; och

n:o 49, om upphäfvande af tullen å kaffe m. m.;

herr A. Andersson i Hakarp, n:o 50, om ändring i vilkoren för
statsbidrag till torrläggning af vattensjuka marker;

A. Olsson i Omakärr, n:o 51, om tillägg till § 70 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862;

n:o 52, om tillägg till § 70 i förordningen om kommunalstyrelse
i stad den 21 mars 1862; och

n:o 53, om tillägg till kungörelsen angående sjukvårdsafgiften
den 26 augusti 1873;

herr G. G. Andersson i Skeenda m. fl., n:o 54, om skrifvelse
till Kongl. Maj:t med begäran om ändring i gällande bestämmelser
rörande utarrendering af kronans jordbruksdomäner;

herr J. E. Wikstén, n:o 55, om beviljande af ett belopp af
21,100 kronor till länsmannen C. G. Svenonius såsom vederlag för
mistad åklagareandel i förbrutet gods;

herr O. Larsson i Mörtlösa m. fl., n:o 56, om inrättande af ett
riksbankens afdelningskontor i Linköping;

herrar Jöns Bengtsson och M. Dahn, n:o 57, om beviljande af
nytt anslag till landtmannaskolor samt om förhöjning i nuvarande
anslag till samma ändamål;

herr L. F. Odell, n:o 58, om tillägg till 20 kap. 1 § ärfdabalken;
och

n:o 59, om inrättande af ett riksbankens afdelningskontor i Örebro;

herr P. Waldenström, n:o 60, om skrifvelse till Kong]. Maj:t
med begäran om framläggande af förslag till lag angående utvidgad

N:o 3.

Torsdagen den 28 Januari. 23

rätt för medlemmar af svenska kyrkan att ingå äktenskap inför
borgerlig myndighet;

herr A. Johansson i Löfåsen m. fl., n:o 61, om inrättande af ett
riksbankens afdelningskontor i Mariestad;

herr A. G. Gyllensvärd m. fl., n:o 62, om inrättande af ett riksbankens
afdelningskontor i Halmstad;

herr Jonas Andersson i Ölsund, n:o 63, om ändrad lydelse af
§ 28 mom. 2 i förordningen angående vilkoren för försäljning af
bränvin m. m. den 29 maj 1885;

herr Nils Olsson i Ättersta, n:o 64, om beviljande af ett förslagsanslag
å 2,000 kronor att användas till understöd åt mindre bemedlade
lärjungar vid landtmannaskolor;

herr G. Jansson i Krakerud, n:o 65, om förhöjd bevillningsafgift
för spelkort;

T. W. Forsell, n:o 66, om ändrad lydelse af § 10 i förordningen
angående vilkoren för försäljning af bränvin m. m. den 29 maj
1885; och

herr A. Hedin, n:o 67, om framläggande vid hvarje riksdags
början af fullständig redogörelse för de dispositioner, Kongl. Maj:t
under näst föregående år beslutit å besparingarne.

Motionerna bordlädes.

§ 7-

Herr talmannen anmälde, att enligt till kammaren inkommen
dödsattest ledamoten af Andra Kammaren för städerna Borås, Alingsås
och Ulricehamn, borgmästaren Jakob Alfred Wendt den 25 dennes
aflidit; varande den åberopade dödsattesten af följande lydelse:

Att borgmästaren Jacob Alfred Wendt afled härstädes den 25 innevarande
januari af'' influenza och hjertförlamning, varder härmed intygadt.

Stockholm den 27 januari 1892.

A. H. Bernheim,
Regts-läkare.

Efter sålunda erhållen underrättelse om detta dödsfall, beslöt
kammaren, uppå hemställan af herr talmannen, att jemlikt 28 §
riksdagsordningen till Konungen ingå med anmälan om den inom
kammaren sålunda uppkomna ledighet; och blef ett i sådant alseende
uppsatt skrifvelseförslag, som upplästes, af kammaren godkändt.

§ 8.

Föredrogs och godkändes bevillningsutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
angående med Frankrike afslutad konvention om delvis för -

N:o 8.

Fredagen den 29 Januari.

langning af de den 30 december 1881 afslutade handels- och
sjöfartstraktäter mellan de förenade rikena Sverige och Norge samt
Frankrike.

§ 9-

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr friherre A. H.
E. Fock under åtta dagar från och med denna dag.

§ 10.

Upplästes och godkändes det i kammarens sammanträde den 21
dennes förda protokoll.

§ IL

Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter åtskildes
kl. 3,m e. m.

In fidem
Hj. Nehrman.

Fredagen den 29 januari.

Kl. 2 e. m.

§ I Justerades

det i kammarens sammanträde den 22 i denna månad
torda protokoll.

§ 2.

Efter föredragning af de i gårdagens sammanträde bordlagda
motioner hänvisades:

herr J. Johnssons i Bollnäs motion, n:o 47, till lagutskottet;

herr J. Andersons i Tenhult motioner, mo 48 till lagutskottet och
n:o 49 till bevillningsutskottet;

herr A. Anderssons i Hakarp motion, n:o 50, till statsutskottet;

Fredagen den 29 Januari, e. m.

26 Nso 8.

herr A. Olssons i Ornakärr motioner, n:is 51 och 52 till lagutskottet
och u:o 53 till bevillningsutskottet;

herr C. G. Anderssons i Skeenda in. fl:s motion, n:o 54, till tillfälligt
utskott;

herr J. E. Wiksténs motion, n:o 55, till statsutskottet;

herr O. Larssons i Mörtlösa in. fhs motion, n:o 56, till bankoutskottet; herrar

J. Bengtssons och M. Dahns motion, n:o 57, till statsutskottet
;

herr L. F. Odells motioner, n:o 58, till lagutskottet, och n:o 59
till bankoutskottet;

herr P. Waldenströms motion, n:o 60, till lagutskottet;

herr A. Johanssons i Löfåsen m. flis motion, n:o 61, till bankoutskottet; herr

A. G. GyVcnsvärds m. flis motion, n:o 62, till bankoutskottet;
herr J. Anderssons i Ölsund motion, n:o 63, till bevillningsutskottet;
herr N. Olssons i Attcrsta motion, n:o 64, till statsutskottet;
herr G. Janssons i Krakerud motion, n:o 65, till bevillningsutskottet;
herr T. W. Forsells motion, n:o 66, till bevillningsutskottet; samt
herr A. Hedins motion, n:o 67, till statsutskottet.

§ 3.

Väcktes nya motioner af:

herr J. A. Johansson i Strömsberg, n:o 68, om ändring i § 14
riksdagsordningen;

herr Z. Larsson från Upsala, n:o 69, om förbud mot tillverkning,
försäljning och förbrukning af fosfortändstickor;

herr J. Eliasson i Skuttungeby, n:o 70, om ändring i § 35 mom. 2
värnpligtslagen;

herr A. Byding, n:r 71, om beviljande af ett anslag å 75,000
kronor till afslutande af Skara domkyrkas restaurering;

herr C. H. Wittscll, n:o 72, om tillägg till 11 § i förordningen
angående allmänt ordnande af presterskapets inkomster den 11 juli
1862.

herr I. Lyttkcns, n:o 73, om förändrade grunder för ordnandet
af undervisningen vid de allmänna läroverken m. m.;

herr A. Aulin in. fl., u:r 74, om beviljande af ett statsunderstöd
å 300,000 kronor åt Norra Södermanlands jernvägsaktiebolag;

Nro 3.

Fredagen den 29 Januari, e. ra.

herr 0. TF. Redelius,

n:o 75, om tillägg till § 14 i gällande bevillningsförordning; och
n:o 76, om tillägg till § 27 i gällande folkskolestadga;
herr H. Eriksson i Elgered,

n:o 77, om nedsättning med 40,000 kronor i tredje hufvudtitelns
anslag m. m.; och

n:o 78, om ändrad lydelse af § 11 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862;

herr vice talmannen A. P. Danielson, n:o 79, om inrättande af
ett mindre läroverk i Borgholm;

herr C. Persson i Stallerhult, n:o 80, om ändring i gällande bestämmelser
rörande ersättning till förrättningsmän för utmätning i
enskilda mål samt till stämningsmän;

herr P. Larsson i Fole, n:o 81, om ändring af §§ 6 och 13
riksdagsordningen;

herr C. J■ Jakobson, n:o 82, om skrifvelse till Kongl. Majrt med
begäran om förtydligande af gällande bestämmelser rörande rätt till
uppbördsprovision vid indrifning af kommunalutskylder och prestlönemedel; herr

A. G. Anderson i Himmelsby, nro 83, om befrielse för rustoch
rotehållare från skyldighet att bekosta soldats sjukvård in. in.;

herr E. Olsson i Kyrkebol, nro 84, om anslag till inrättande af
en ny provinsialläkaretjenst inom Wermlands län;

herrar J. A. Sjö och I. Månsson, nro 85, om upphörande med
1893 års utgång af de enskilda bankernas rätt att utgifva banksedlar
å tio kronor; samt

herr A. Hahn, nro 86, om inrättande af ett riksbankens afdelningskontor
i Örebro.

Samtliga dessa motioner bordlädes.

§ 4.

Till kammaren hade inkommit följande sjukbetyg, som upplästes:

Att ledamoten af Riksdagens Andra Kammare, herr kronofogden
C. A. Bokström icke kan till följd af allmänt illamående under närmaste
dagarne bevista Riksdagens förhandlingar intygas.

Stockholm den 29 januari 1892.

Gast. Setterblad,
l:e bat. läkare vid svea lifgarde.

Att ledamoten af Riksdagens Andra Kammare, Henrik Hedlund
är af influensa epidem. urståndsatt att tills vidare bevista Riksdagens
förhandlingar intygas.

Stockholm den 28 januari 1892.

C- Häggström,
läkare.

27 N:o 8.

Lördagen den 30 Januari, e. m.

§ 5.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr I. Lyttkens under
14 dagar från och med denna dag.

§ 6.

Justerades protokollsutdrag, hvarefter kammarens ledamöter åtskildes
kl. 2,25 e. m.

In fidem
Hj. Nehrman.

Lördagen den 30 januari.

Kl. 2 e. m.

§ 1.

Föredrogos, hvar efter annan, de i gårdagens sammanträde aflemnade
motioner, och hänvisades:

herr J. A. Johanssons i Strömsberg motion, n:o 68, till konstitutionsutskottet; herr

Z. Larssons från Upsala motion, n:o 69, till tillfälligt utskott;

herr J. Eliassons i Skuttungeby motion, n:o 70, till lagutskottet;

herr A. Rydings motion, n:o 71, till statsutskottet;

herr C. H. Wittsells motion, n:o 72, till lagutskottet;

herr I. Lyttlcens’ motion, n:o 73, till statsutskottet;

herr J. A. Aulins m. flis motion, n:o 74, till statsutskottet;

herr O. W. Redelius’ motioner, n:o 75 till bevillningsutskottet och
n:o 76 till lagutskottet;

herr H. Erikssons i Elgered motioner, n:o 77 till statsutskottet
och n:o 78 till lagutskottet;

herr vice talmannen A. P. Danielsons motion, n:o 751, till statsutskottet; -

N:o 8.

Lördagen den 30 Januari, e. m.

herr C. Perssons i Stallerhult motion, n:o 80, till tillfälligt utskott;

herr P. Larssons i Fole motion, n:o 81, till konstitutionsutskottet;

herr C. J. Jakobsons motion, n:o 82, till tillfälligt utskott;

herr A. G. Andersons i Himmelsby motion, n:o 83, till tillfälligt
utskott; 6

herr E. Olssons i Kyrkebol motion, n:o 84, till statsutskottet;

herrar J. A. Sjös och I. Månssons motion, n:o 85, till bankoutskottet;
samt

herr A. Halms motion, u:o 86, till bankoutskottet.

§ 2.

Afgåfvos nya motioner af:

herr Olof Andersson i Lyckorna, n:o 87, om ändrad lagstiftning
rörande rätt till försäljning af maltdrycker;

herr E. J. Ekman, n:o 88, om beviljande af pension åt förre
tryckaren vid riksbankens sedeltryckeri, Karl Johan Vilhelm Berglund;

herr S. M. Olsson i Sörnäs, n:o 89, om ändring i förordningen
om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862;

herr N. Nilsson i Skärhus,

n:o 90, om ändrad lydelse af § 58 mom. 3 i förordningen om
kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862; och

n:o 91, om skrifvelse till Kong!. Maj:t rörande ifrågasatt ordnande
af trafikförbindelsen mellan Sverige och Tyskland;

herr J. H. G. Fredholm i Stockholm, n:o 92, om antagande af
ny instruktion för riksdagens revisorer;

herr M. Höjer. n:o 93, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om framläggande af förslag till ändrad lagstiftning i syfte att
gift qvinna må råda öfver sig sjelf och sin egendom;

herr N. Hanson i Berga,

n:o 94, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om framläggande
af förslag till ändring i 10 kap. 2 § giftermålsbalken; och

n:o 95, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om framläggande
af förslag till ändring af gällande bestämmelser rörande
banker och andra pcnningeanstalter i syfte att förfalskning af lånehandlingar
måtte torekommas;

herrar F. Berg i Stockholm och E. Hammarlund, n:o 96, om
indragning åt de allmänna läroverkens första klass samt upprättande
af praktiska öfverbyggnader på folkskolan;

herr E. Hammarlund,

n:o 97, om statsunderstöd för den qvinliga slöjdundervisningen;

n:o 98, om rätt för qvinna att söka klockare- och kyrkosångarebefattningar;
och

29 Nso 8.

Lördagen den 3Ö Januari, e. m.

n:o 99, om ändring i gällande bestämmelse rörande upprättande
af förslag till klockare- och organisttjenst;

herr friherre W. von Schwerin, n:o 100, om upphäfvande af
tullen å kli;

herr J. Eklund i Högemåla, n:o 101, om ändring i Kongl. Maj:ts
proposition angående statsverkets tillstånd och behof i afseende å
förhöjning af terminsafgifterna för lärjungar vid de allmänna läroverken; herr

B. Petersson i Skurö, n:o 102, om upphäfvande af vissa
stadganden i kyrkolagen m. m.

herr J. Mankell,

n:o 103, om medels anskaffande till lifsmedelstullarnes upphäfvande
eller suspenderande o. s. v. genom stambanors byggande med
lån i stället för anslag;

n:o 104, om medels anskaffande till lifsmedelstullarnes upphäfvande
eller suspenderande o. s. v. genom tilläggsbevillning;

n:o 105, om afskaffande af prygelstraff i fängelserna;

herr E. Åkerlund, n:o 106, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om framläggande af förslag till införande af progressiv beskattning
m. m.; •

herrar C. T. Lind i Gemm, och J. A. Johanson i Bastholmen,
n:o 107, om tillägg till lagen angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären
den 5 juni 1885 samt om höjande af anslaget till
berörda lindring;

herr O. Olsson i Stockholm,

n:o 108, om ändrad lydelse af 65 § utsökningslagen; och

n:o 109, om tillägg till 4 kap. strafflagen;

herr S. J. Kardell, n:o 110, om förhöjning för innevarande år i
arfvodet till vissa extra ordinarie lärare vid de allmänna läroverken;

herr J. A. Johansson i Strömsberg, n:o 111, om nedsättning i
räntan å de af staten till enskilda jernvägsbolag beviljade lån;

herr O. W. Bedelius, n:o 112, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om framläggande af förslag till lag angående ny lönereglering
för rikets presterskap;

herr A. Persson i Mörarp, n:o 113, om ändrad lydelse åt § 12
i gällande bevillningsförordning;

herr K. E. Holmgren, n:o 114, om ändring i vilkoren för statsbidrag
till aflöning åt ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor
samt om höjning i anslaget till samma ändamål;

herr J. A. Lundström, n:o 115, om förhöjd dagaflöning åt värnpligtige
samt om beviljande af anslag för sådant ändamål;

herr G. Elowson,

n:o 116, om ändrad lydelse af § 76 mom. 1 i reglementet för
riksbankens styrelse och förvaltning;

N:o 3.

Lördagen den 30 Januari, e. tn.

n:o 117, om införande i reglementet för riksgäldskontor^ af bestämmelser
i syfte att befrämja spridning inom landet af svenska
statens obligationer;

n:o 118, om införande i reglementet för riksbankens styrelse och
förvaltning af bestämmelser, afseende spridning inom landet genom
riksbankens afdelningskontor af svenska statens obligationer; och
n:o 119, om beviljande af anslag till befrämjande af pedagogisk
gymnastik vid landets folkhögskolor;

herr O. Jonsson i Hot’, n:o 120, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om framläggande af förslag till ändring i eller tilläggtill
lagen om rikets mynt den 30 maj 1873;

herr N. Petersson i Runtorp, n:o 121, om ändrad lydelse åt 23
kap. 6 och 7 §§ strafflagen;

herr Elis Nilson, n:o 122, om beviljande af ett extra anslag å
20,000 kronor till förflyttande af södra skånska infanteriregementets
sjukhus från Tvedörra till Refvinge mötesplats;

herr I. Månsson, n:o 123, med förslag till vissa bestämmelser
angående förändring i undervisningsplan för de allmänna läroverken
såsom vilkor för antagande af Kongl. Maj:ts proposition angående
statsverkets tillstånd och behof i afseende å lärarnes löneförhöjning.

’ herr E. Fredholm i Saleby, u:o 124, om ändrad lydelse af § 32
i reglementet för riksbanken;
herr N. Persson i Vadensjö,

n:o 125, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utfärdande
af bestämmelser, afseende förebyggande af missbruk vid beredning
af och handel med ost, hvari ingår annat än af mjölk framstäldt
fettämue; och

n:o 126, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om framläggande
af förslag till ändring i gällande grunder för bevillnings
utgörande;

herr L. Jönsson i Sandby, n:o 127, om ändring i § 12 mom. d
i bevillningsförordningen;

herr J. Nydahl, n:o 128, med förslag till bestämmelser om inskränkning
i latinets och upphörande af grekiskans studium vid de
allmänna läroverken såsom vilkor för bifall till Kongl. Majits proposition
angående statsverkets tillstånd och behof i afseende å lärarnes
löneförhöjning;

herr J. Sjöberg,

n-.o 129, om förhöjd dagaflöning åt värnpligtige samt om beviljande
af anslag till sådant ändamål; och

n:o 130, med förslag till vissa bestämmelser i fråga om beräkningen
af rote- och rusthållsvärde såsom vilkor för antagande åt
Kongl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af värnpligtslagen
den 5 juni 1885;

herrar Chr. Lovén och Aug. Wijkander, u:o 131, om beviljande
af ett extra anslag å 10,200 kronor för utvidgning af meteorologiska
centralanstaltens verksamhet;

N:o 8.

Lördagen den SO Januari, e. m.

herr S. Boethius, n:o 132, om beviljande af ett extra anslag å
1,000 kronor till historiska seminariet vid Upsala universitet; och

n:o 133, om beviljande af ett årligt anslag å 20,000 kronor till
inrättande af personliga professurer vid Upsala universitet;

herr J. A. Sjö, n:o 134, om ändring i vilkoren för rätt till handel
med vin och maltdrycker;

herr O. Ericsson i Bjersby m. fl., n:o 135, om höjning i afgiften
för de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt;

Dessa motioner bordlädes.

§ 3.

Upplästes följande till kammaren inkomna sjukbetyg:

Att riksdagsmannen Ernst Beckman insjuknat i »Bronchitis» och
under den närmaste tiden är förhindrad att deltaga i riksdagsarbetet,
intygas härmed på tro och heder.

Djursholm den 20 januari 1892.

Edv Laurent,

leg. läkare.

§ 4.

Ledighet från riksdagsgörornålen beviljades:

Herr A. Larson i Slättäng under 8 dagar från och med den 3
instundande februari; och

herr Lasse Jönsson under 14 dagar från och med den 1 instundande
februari.

Kammarens ledamöter åtskildes kl. 2,28 e. m.

In fidem
Hj. Nehrman.

N:o 8.

Lördagen den 30 Januari, e. m.

Lördagen den 30 januari.

Kl. 8 e. m.

Med hänsyn dertill, att tiden för afgifvande af sådana motioner,
som tillhörde ständigt utskotts behandling med denna dag ginge till
ända, hade kammarens ledamöter kallats att nu ånyo sammanträda.

§ 1-

Afgåfvos följande motioner, nemligen af:

herr A. Lilienberg, n:o 136, om statsbidrag till ett andra ålderstillägg
åt lärare och lärarinnor vid folkskolor;

herr C■ F. Petersson i Dänningelanda, n:o 137, om skrifvelse
till Kongl. Maj:t med begäran om framläggande af förslag till ändrad
lagstiftning i syfte att frånskild hustru måtte erhålla rätt till införsel
i mannens enskilda egendom m. m.;

herr O. Jonsson i Hof m fl., n:o 138, om ny organisation af
härens stam genom rust- och rotehållets sättande på vakans m. in.;

herr G. Eriksson i Mörviken m. fl.,

n:o 139, om rust- och rotehållets sättande på vakans m. in., såsom
vilkor för beviljande af vissa anslag å 4:de och 5:te hufvudtitlarne;

n:o 140, om beviljande af 5,000 kronor åt länsmannen N. M. II.
Sunding såsom vederlag för mistad åklagareandel i förbrutet gods;

herr A. Göransson, n:o 141, om ändring i vilkoren för statsbidrag
till aflöning åt lärare och lärarinnor vid folkskolor samt om beviljande
af ett nytt. anslag till sådant ändamål;

herr Z. Larsson i Upsala, n:o 142, om tull å kopparplåt m. in.;

herr J. Jonson i Fröstorp, u:o 143, om förhöjd dagaflöniug åt
värnpligtige samt om beviljande af anslag till sådant ändamål;

herrar Ollas A. Erickson i Ofvanmyra och D. Persson i Tallberg,
n:o 144, om ändring i vissa delar af förordningen om landsting
den 21 mars 1862;

herr A. Hedin, n:o 145, om revision af lagen angående lösdrifvares
behandling;

herr O. W. Bedelius, n:o 146, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om framläggande af förslag till lag angående sådana
bevis, som skall åligga presterskap^ att utfärda;

Lördagen den 30 Januari, e. m.

33 N:o 3.

herr J. P. Jansson i Saxhyttan, n:r 147, om ändring i gällande
bestämmelser rörande lösöreköp;

berr N. Rosengren, n:o 148, om ändring af § 11 mom. 2 i lagen
angående eganderätt till skrift den 10 augnsti 1877;

herr A. Svenson i Edum, u:o 149, om antagande af vissa bestämmelser
rörande bevillning af jordbruksfastighet;

herr E. Thermcenius,

n:o 150, om nedsättning i lokalportot för brefkort;

n:o 151, om ändring i § 60 regeringsformen; och

n:o 152, om skrifvelse till Kongl. Magt med begäran om utredning
i syfte af förbud mot tillverkning och försäljniög af destillerade,
alkoholhaltiga vätskor för andra än medicinska och tekniska
ändamål;

herrar G. Jansson i Krakcrud och A. Åström, n:o 153, om införande
af p.ogressiv värnskatt;

herrar C. Wallis m. fl., n:o 154, om skrifvelse till Kong], Magt
med begäran om framläggande af förslag till införande af progressiv
arfskap;

herr J. A. Fjällbäck, n:o 155, om ändrad lydelse af § 5 mom. 1
i förordningen om kyrkostämma m. m. i Stockholm den 20 november
1863;

berr P. Ersson i Vestlandaholm, n:o 156, om skrifvelse till KonglMagt
med begäran om framläggande af förslag till lag angående
häradsstyrelser;

berr V. Valilin, n:o 157, om Hedemora pedagogis ombildning
till mindre läroverk;

herrar V. Vahlin och P. Andersson i Högkil, n:o 158, om ändrad
lydelse af § 16 regeringsformen;

herr L. Persson i Heljebol, n:o 159, om ändrad lydelse af 18
kap. 1 § ärfdabalken;

herr A. Ryding, m. fl., n:o 160, om antagande af grunder för ny
härordning m. m.;

herr C. Gethe m. fl., n:o 161, om anvisande af ytterligare ett
extra anslag å fem millioner kronor till låneunderstöd åt enskilda
jern vägar;

berr M. Palm,

u:o 162, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om dels
förslag till inrättande af eu frilagersinstitution, dels ock utredning
af frågan om inrättande af en svensk frihamn vid Öresund;

n:o 163, om skrifvelse till Kongl. Magt med begäran om utredning
och förslag i fråga om statens öfvertagande af remonteringeu
vid det indelta kavalleriet; och

Andra Kammarens Prof. 1992. N:o 3.

N:o 3.

Lördagen den 30 Januari, e. m.

n:o 164, med förslag till vissa bestämmelser i fråga om beräkning
af rote- och rusthållsvärde, såsom vilkor för antagande af Kongl.
Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af värnpligtslagen
den 5 juni 1885; samt

herr A. V. Ljungman, n:o 165, om åtgärder för befrämjande af
hafsfisket vid rikets vestra och södra kuster.

Samtliga dessa motioner begärdes på bordet och bordlädes.

§ 2.

Till kammaren hade ytterligare inkommit följande sjukbetyg,
som upplästes:

Att riksdagsmannen Magnus Andersson i Löfhult åt Kronobergs
län, som lidit af influenza, med åtföljande lungkatarrh, i följd af
nervsvaghet är tills vidare oförmögen att infinna sig i Stockholm och
deltaga i riksdagsarbetet, intygas på begäran.

Löfhult den 28 januari 1892.

W. Karström,
lasarettsläkare.

§ 3.

Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter åtskildes
kl. 8,21 e. m.

In fidem

Ej. Nehrman.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 189?.