1892. Andra Kammaren. N:o 35

ProtokollRiksdagens protokoll 1892:35

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1892. Andra Kammaren. N:o 35.

Onsdagen den 4 maj.

El. 11 f. m.

§ I Justerades

det i kammarens sammanträde den 27 nästlidne
april förda protokoll.

§ 2.

Enligt förut fattadt beslut företogs nu till behandling statsutskottets
utlåtande n:o 9, angående regleringen af utgifterna under
riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

Punkten 1. Ang. admini strativt

biträde

Kongl. Maj:t både i den till Riksdagen den 16 januari 1892 åt f6r
aflåtna statsverkspropositionen föreslagit, att, för beredande af iyr^n
särskildt årligt arfvode såsom godtgörelse åt den kanslisekreterare
inom ecklesiastikdepartementet, som förordnades att å folkskolebyrån
till föredragning bereda besvärsmål jemte öfriga rent administrativa
mål och ärenden, bvilka icke af byråchefen sjelf handlades, äfvensom
att, i den mån sådant erfordrades, under byråchefens inspektionsresor
bestrida dennes öfriga göromål å byrån, anslaget till
departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli måtte höjas från
sitt nuvarande belopp, 78,800 kronor, till 79,800 kronor, eller med

1,000 kronor; och hemstälde utskottet under denna punkt,

“att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det sätt
bifallas, att Riksdagen, på det att chefen för ecklesiatikdepartementets
folkskolebyrå må kunna erhålla befrielse från beredningen
af en del till byrån hörande mål och ärenden, höjer anslaget till
ecklesiastikdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli från
dess nuvarande belopp, 78,800 kronor, till 79,800 kronor, eller med

1,000 kronor."

Emot den af utskottet för dess hemställan använda motivering
hade reservation anmälts af herrar Jonsson i Hof, Pehrson i Törneryd,
Persson i Stallerhult och von Frusen.

Andra Kammarens Prat. 1892. N:o 35.

1

N:o Bo. 2

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

Ang. administrativt
biträde
åt chefen Jör
folkskolebyrån.

(Forts.)

Efter föredragning af punkten anförde:

Herr von Friesen: Herr talman! Som man finner skiljer

sig utskottets hemställan något från Kong]. Maj:ts förslag, nemligen
deruti, att Kongl. Maj:t uttryckligen äskar, att det ifrågavarande
beloppet, 1,000 kronor, skall få lemnas till en på ordinarie stat
anstäld kanslisekreterare, under det att utskottet åter lemnar
oafgjordt, på hvad sätt dessa medel skola för ändamålet disponeras.
Vid detta betänkande är, som man också finner, fogad en
reservation. Den skiljer sig icke från utskottsbetänkandet i fråga
om sjelfva hemställan; och äfven i fråga om motiveringen skiljer
sig reservationen från utskottsbetänkandet obetydligt. Olikheten
består för det första deri, att reservanterna anse, att det uttryckligen
borde hafva hetat, att det “synts utskottet mindre rigtigt, att
beloppet användes till förbättring af en ordinarie tjenstemans i stat
faststälda aflöning11, under det att dessa ord uti sjelfva betänkandet
äro utelemnade. Vidare finnes i betänkandets motivering uttrycket,
att “Kongl. Maj:t lär böra ega att pröfva, huru det i fråga
varande anslaget lämpligast må användas". Någon sådan antydan
om, att frågan skall underställas Kongl. Maj:ts pröfning, finnes
icke uti reservationen.

Afsigten med reservanternas motivering är, som man sålunda
finner, tydligen den, att det skall framhållas, att en tjensteman,
som är på ordinarie stat anstäld, icke bör få något extra lönetillägg
derför, att hans göromål i någon mån förändras. Ty om
på detta sätt de en gång faststälda lönestaterna börja på att
rubbas, är det svårt att veta, hvar det slutligen skall stanna.
Man kan så småningom komma till löneförhållanden, som äro alldeles
olika med dem, som en gång blifvit i lönestaterna bestämda.
För att undvika ett steg i sådan rigtning var det som reservanterna
ville, att i motiveringen tydligt skulle utsägas, att det vore
mindre rigtigt, att dessa 1,000 kronor tillfölle en ordinarie tjensteman
på stat. Nu är det visserligen sant, att, sådan motiveringen
förekommer i utskottets betänkande, det icke blir någon mening
med densamma, om icke äfven der underförstås, att utskottet hellre
ser, att medlen användas på annat sätt, än Kongl. Maj:t föreslår.
Emellertid trodde reservanterna, att det skulle vara bättre att
alldeles oförtydbart utsäga detta och således icke lemna saken
på något sätt i ovisshet.

Nu har jag dock, herr talman, intet yrkande att göra. Som
sagdt, uti utskottets motivering kan egentligen icke ligga någon
annan mening än den, som reservanterna något tydligare velat
uttala.

Herr ^Vinkrans: Då den ärade reservanten icke gjorde något
yrkande, skulle jag möjligen icke behöfva uppträda i denna fråga.
Men jag gör det med anledning deraf, att det framhållits såsom
utskottets åsigt, att de ordinarie tjenstemännen i allmänhet icke
böra få särskilda anslag sig tilldelade utöfver den lön de hafva.
I detta fall är jag fullt ense med den ärade reservanten, som nyss

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

3 Nso 35.

hade ordet. Men ingen regel utan undantag; och sådana undantag Ang. adminikunna
förekomma, som, om också icke för tjenstemannen fördelbiträde
aktiga, deremot för det allmänna kunna vara af ganska stor vigt, at c- mJ°r

så att man får till hvarje plats just den, som är särskildt duglig
för den samma. Något sådant tror jag vara ifrågasatt här. Det
är icke så, att de göromål, som åligga kanslisekreteraren, äro i
någon mån olika med dem, som åligga hans förman, byråchefen,
utan deras göromål äro i ganska liög grad olika, och arbetsfördelningen
är mycket noggrant bestämd dem emellan.

Nu torde kammaren erinra sig, att förra året förelåg till behandling
i Riksdagen en fråga om att i spetsen för ifrågavarande
byrå ställa två personer på grund deraf, att byråns göromål på
senare tid i så hög grad tillväxt i följd af de många olika skolorganisationerna
och de många skolor, som efter hand uppstått.
Det ansågs nemligen böra vara en, som skötte det pedagogiska
och inspektionerna in. m., och en annan, som skötte det administrativa.
Andra Kammaren afslog denna Kongl. Majits framställning
och ville, att en skolman skulle sitta i spetsen för byrån.
Följden har blifvit, att, då ingen menniska kan allt, denne skolman
svårligen kan hinna att sköta de göromål, som äro af administrativ
art och som ofta äro ganska svåra; tv det kommer en massa
besvärsmål af olika slag till departementet, som skall afgöra dem
och bör göra det på ett tillfredsställande sätt, så att ingen befogad
anmärkning kan göras mot ett Kongl. Maj:ts utslag. Då
är det alldeles nödvändigt, att denne byråchef får till sitt biträde
en person, som för sådana göromål är duglig, i synnerhet då
byråchefen sjelf måste resa bort på inspektioner, hvilka hittills
måst till stor olägenhet inskränkas till det allra minsta möjliga.
I sjelfva verket skulle det vara en fördel, om dessa inspektioner
kunde utsträckas, ty såväl skolorna som lärarne ökas ju årligen.
Då skulle denne kanslisekreterare träda i byråchefens ställe och
förrätta hans tjenst, och om han kunde åtaga sig dessa extra göromål
för så ringa belopp som 1,000 kronor, tycker jag det skulle
vara temligen väl använda penningar, och jag tror, att Riksdagen
bör kunna, åtminstone tills vidare, uppdraga åt Kongl. Maj:t att
ordna saken så, som han finner lämpligt. Det är klart, att
Kongl. Maj:t tager i betraktande hvad så väl utskottet som reservanterna
i denna sak yttrat, och finner Kongl. Maj:t, att saken
utan olägenhet kan ordnas på det sätt, som Riksdagen uttryckt,
är det klart, att han också kommer att göra det så. Skulle i
detta fall något misstag begås, så äro ju pengarna icke beviljade
på mer än ett år, och man kan på grund af den erfarenhet, som
blifvit vunnen, sedermera se till, om man bör fortgå på det sättet
eller icke. Jag yrkar derför bifall till utskottets förslag.

folksbole byrån.

(Ports.)

Häruti instämde herr Redelius.

Herr Hedin yttrade: Huru befogad och påkallad reservan ternas

erinring är och huru önskvärdt det skulle hafva varit, att utskottet
bifallit reservanternas förslag till motivering, derom kunna

Nso 35. 4

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

Ang. admini- de kammarens ledamöter döma, hvilka behagat genomläsa en vid
strativtbiträde konstitutionsutskottets dechargebetänkande i år fogad reservation, af
åtfolkskola hvilken framgår, att ett med 7,000 kronor aflönadt kansliråd i ett
3byrån. departement har blifvit af Kongl. Maj:t gång efter gång förord (Forts.

) nadt till ett extra embete i ett annat departement med ytterligare

2,000 kronor i arfvode. Detta i uppenbar strid med sjelfva grunderna
för löneregleringen vid kanslidepartementen. Något likartadt
har här af Kong!. Haj:t ifrågasatts. Jag hoppas, att statsutskottet
har förebyggt det, men bättre hade varit för säkerhetens skull, om
reservanternas förslag blifvit antaget.

Härmed var öfverläggningen slutad. Efter af herr talmannen
i sådant afseende gifven proposition biföll kammaren utskottets
hemställan.

Punkterna 2 och 3.

Biföllos.

Ang. ifråga- Efter föredragning vidare af punkten 4, innefattande utskottets

satt anslag hemställan, att en inom Andra Kammaren af herr S. J. Boethius
''YrsmiTa väckt motion, n:o 133, om anvisande af anslag för inrättande af
professurer personliga professurer vid Upsala universitet, icke måtte till någon
vid Upsala Riksdagens åtgärd föranleda, begärdes ordet af

universitet.

Herr Boethius, som yttrade: Jag anser mig skyldig angifva
de skäl, på grund af hvilka jag väckt denna motion. Det torde
nemligen kunna förefalla egendomligt, att frågan om ett så stort
anslag framkommit genom enskild motion. Det institut, hvarom
jag här väckt förslag, eller rörliga professurer, d. v. s. fasta platser,
som skulle gifvas åt lofvande vetenskapsmän oberoende af deras
ämnen, är ingen nyhet. Från år 1859 funnos två sådana platser
vid hvardera universitetet, nemligen de s. k. rörliga adjunkturerna,
och de ha varit till stor nytta. Flere af de män, som
varit till prydnad för den svenska vetenskapen hafva, tack vare dem,
satts i tillfälle att följa sin kallelse. Denna institution försvann
dock genom den ombildning, som egde rum genom universitetsreformen
1877, då i stället för adjunktitrer kommo e. o. professurer
blott i bestämda ämnen. Att detta var en svaghet i den nya organisationen,
erkändes dock från början, ja det bidrog till och
med till att fördröja reformen. Första förslaget om denna reform
framkom 1876, men tillbakavisades då genom en Riksdagens skrifvelse,
uti hvilken framhölls såsom en brist i det kongl. förslaget,
bland annat, just att enligt detta förslag icke funnos medel anvisade
till dylika rörliga professurer. Riksdagen har således sjelf
uttalat sig för denna institution, som jag här föreslagit, och detta
uttalande har skett på ett mycket kraftigt sätt.

Som emellertid medel för detta ändamål icke funnos, kom institutionen
icke till stånd vid reformens genomförande 1877, men under

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

5 N:o 35.

debatten påpekade reformens upphofsman, statsrådet Carlson, att en Ang. ifrågadylik
institution ingick såsom “ett element" i organisationens “grund- satt. anslaS
tanke", ehuru han nu tänkte sig, att detta element borde realiseras, Hl^f %%%&%
icke . genom anvisande af ett fast anslag, utan derigenom att, för professurer
hvarje gång behofvet deraf gjorde sig gällande, förslag väcktes om vid Upsala
inrättande af eu sådan utomordentlig professur. Emellertid har universitet.
denna utväg visat sig föga verksam, då medel till någon dylik (Forts-)
professur i Upsala alltsedan 1877 icke beviljats, ehuru flera gånger
förslag derom väckts. På grund häraf uppstod inom akademiska
kretsar . i Upsala en önskan, att man skulle återgå till den ursprungliga,
af Riksdagen förordade vägen — fasta anslag —, och
med anledning häraf framlade det större akademiska konsistoriet
1888 ett förslag i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den motion,
jag nu vackt. Detta förslag förnyades 1890 och 1891, hvilket förslag
vid båda tillfällena förordades af kanslersembetet.

Då således de akademiska myndigheterna ansett frågan vigtig
och Riksdagen sjelf uttalat sig för densamma, har jag, såsom representant
för Upsala, ansett det vara min pligt att bringa frågan
under Riksdagens pröfning. Naturligen skulle jag helst önskat, att
min motion gått. igenom, men då utskottet nu enhälligt afstyrkt
densamma,, tror jag icke något sådant är att vinna. Jag anser
emellertid i alla händelser, att min motion varit till nytta. Saken
är. nemligen den, att, så länge detta konsistorii förslag icke af
Riksdagen förkastats, de akademiska myndigheterna icke hafva
velat anlita den andra vägen, nemligen att väcka förslag om rörliga
professurer i hvarje särskildt fall. Blir nu frågan om beviljande
af ett fast anslag dödad, kan den andra vägen anlitas, och
jag ber att få konstatera, att statsutskottet erkänt, att ett sådant
tillvägagående kan vara berättigadt. — Jag anser visserligen, att
de gränser, som statsutskottet härför uppdragit, äro alltför snafva,
men jag är öfvertygad om att, i fall det skulle inträffa, att det
finnes en stor vetenskaplig förmåga, som icke på annat sätt kan
räddas åt vetenskapen. Riksdagen icke skall känna sig bunden
inom dessa gränser. Härmed må dock vara hur som helst; för
tillfället vill jag taga fasta på statsutskottets utlåtande och omnämna,
att just det fall, som statsutskottet omförmäler såsom
lämpligt, för en sådan professurs inrättande, existerar för närvarande
vid Upsala universitet, der vi hafva en representant i ett
ämne, i hvilket det för närvarande är omöjligt att vinna befordran,
nemligen egyptologi. Den utväg, som statsutskottet anvisat, kommer
förmodligen att nästa riksdag begagnas, och jag hoppas, att
de ledamöter, som då sitta i statsutskottet, om den ifrågavarande
personen, såsom, jag vågar tro, befinnes ega erforderlig kompetens,
skola stå fast vid hvad utskottet nu sagt och sålunda komma att
i detta fäll förorda inrättandet af en sådan professur.

För närvarande skall jag icke framställa något yrkande.

Vidare anfördes icke. Utskottets hemställan bifölls.

N o 85. 6

Onsdagen den 4 Maj, f. in.

Ang. anslag
till aflöning
åt en laborator
vid botaniska
institutionen
i Lund.

Punkten 5.

Kongl. Maj:t hade föreslagit, att Riksdagen måtte till aflöning
åt en laborator i växtfysiologi vid botaniska institutionen i Lund
bevilja ett årligt anslag af 3,000 kronor, hvaraf 750 kronor såsom
tjenstgöringspenningar; men hemstälde utskottet, att Kongl. Maj:ts
förevarande framställning icke måtte af Riksdagen bifallas.

Ifråga härom anförde:

Herr Btilow: År 1888 beviljade Riksdagen — om jag minnes
rätt — 58,000 kr. till en nybyggnad för botaniska institutionen i
Lund. Denna byggnad är nu färdig och institutionen på ett utmärkt
sätt anordnad. Men för att denna institution skall medföra
en verklig praktisk nytta, fordras att universitetet derstädes får
anställa en laborator, ”ty utan en sådan är afsigten med byggnadens
uppförande och institutionens anordnande i hvad beträffar
den botaniska vetenskapsgren, hvarom här är fråga, förfelad. Växtfysiologien
är den vetenskap, på hvilken den moderna landtbruksvetenskapen
hvilar; det är från denna vetenskap, som dessa stora
rön under de senare åren utgått, hvilka i så hög grad befrämjat
jordbrukets hastiga utveckling.

Jag vill särskild! erinra derom, att det är genom växtfysiologi
som man kommit derhän, att man nu såsom gödningsämnen
begagnar kalisalter och fosfater; man har genom denna vetenskap
lärt sig betydelsen deraf för våra kulturväxter.

I södra Sverige förekommer det intensivaste landtbruket inom
landet, och i denna del af landet saknar man ett sådant växtfysiologi!;
laboratorium, hvarom här är fråga. Detta förslag afser
således icke uteslutande utförande af vetenskapliga arbeten för
universitetets nytta, utan vid detta laboratorium skulle äfven utföras
ett arbete för det praktiska landtbruket.

Vid ifrågavarande universitet finnes en man, som under 14 år
varit chef för Sveriges förnämsta och största frökontrollanstalt.
Då han inlagt stora förtjenster på detta område, vore det önskligt,
att universitetet kunde binda honom vid den nya gren af vetenskap,
hvarom här är fråga.

Det förundrar mig, att utskottet icke egnat behörig uppmärksamhet
åt denna fråga, som af Kongl. Maj:t blifvit så varmt förordad.
Äfven jag kan icke annat än förorda bifall till det föreliggande
kongl. förslaget, och jag anhåller, att Andra Kammaren måtte uppmärksamma
denna fråga så, som den onekligen förtjenar.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Grillj am:
Jag behöfver icke nämna, att jag anser att det finnes goda skäl
för bifall till den hemställan, som framstälts af den siste talaren.

När Kong], Maj:t framlade sitt förslag i ämnet, var det med
full insigt om behofvet och nyttan af ifrågavarande anslag. Det
är derför med ledsnad jag funnit, att utskottet afslagit Kongl.
Maj:ts framställning i denna del, men jag måste å andra sidan er -

7 N:0 35.

Onsdagen den 4 Maj, f. m,

känna, att jag känner mig mycket besvärad af det argument, som A^g. anslag
uti utskottsbetänkandet blifvit anfördt för detta utslag. Utskottet !iU afl°nin9
anser sig nemligen veta, att från Upsala något yrkande uti ifrågavarande
syfte icke lärer vara att förvänta, och då man vet, att i niska institut
Upsala professorsantalet i denna disciplin är detsamma, men lär- tionen i Lund.
jungeantalet vida större än i Lund, och en laborator det oaktadt (Forts-)
icke anses erforderlig i Upsala, är det svårt, att innan saken blifvit
närmare utredd, i en hastig vändning ådagalägga behöfligheten
af ett anslag till laborator i Lund.

På samma gång jag derför af bjertat vill instämma i den föregående
talarens hemställan, anser jag mig likväl icke kunna för
ögonblicket anföra några nya bestämdt bindande skäl för densamma.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, samt propositioner
af herr talmannen gifvits såväl på bifall till utskottets
hemställan som på afslag derå och bifall i stället till Kongl. Maj:ts
i ämnet gjorda framställning, biföll kammaren utskottets hemställan.

Punkterna 6—9.

Biföllos.

Punkten 10.

Med afseende på lärarnes vid de högre och femklassiga all- vid de högre
männa läroverkens aflöning hade Kongl. Maj:t föreslagit: och femklas att

— under förutsättning att lästiden så utsträcktes, att lä- s*ga
arnes tjenstgöringstid komme att uppgå till 39 veckor om året — en aglonv,gför
lärarne vid berörda läroverk måtte bestämmas de lönevilkor,
som i den kongl. propositionen funnes närmare angifna, att gälla
från och med år 1893.

I sammanhang med denna Kong!. Maj:ts framställning hade
utskottet till behandling förehaft följande inom Andra Kammaren
i hithörande ämnen väckta motioner, nemligen:

af herr Ivar Månsson (motion n:o 123), som yrkat:

“l:o att Riksdagen måtte för sin del besluta, att första klassen
vid samtliga allmänna läroverken indrages, att inträdesåldern till
den blifvande första klassen bestämmes till fylda 10 år, och att
fordringarna för inträde deri förhållandevis ökas, dock så att för
intagning i densamma ej fordras insigt i något ämne, hvari folkskolan
icke meddelar undervisning; och

2:o det Riksdagen jemväl beslutar att, i öfverensstämmelse med
chefens för ecklesiastikdepartementet i yttrande till statsrådsprotokollet
den 7 februari 1890 framstälda åsigt, det nuvarande öfvereättningsprofvet
från svenska till latin utbytes mot en öfversättning
från latin till svenska, samt att, utan att de åt detta språk
i de fyra öfre klasserna nu anslagna lärotimmar ökas, latinets inträde
i skolan uppskjutes till nuvarande sjette klass; samt

att ett genomförande af hvad i dessa båda punkter föreslagits
göres till vilkor för Riksdagens bifall till Kongl. Maj:ts proposition
angående elementarlärarnes löneförhöjning";

N:o 35. 8

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

Ang. lärarnes
vid de högre
och femklassiga
läroverken
aflöning.
(Forts.)

af herr J. Nydalil (motion n:o 128), hvilken föreslagit,

att Riksdagen måtte vid beviljandet af den af Kongl. Maj:t
förslagna löneregleringen för lärarne vid de allmänna läroverken
fästa såsom vilkor, att latinets inträde i skolan uppskjutes till
nuvarande sjette klassen, utan att de för detta språk i de fyra
öfre klasserna nu anslagna lärotimmarne ökas, och att såsom en
följd häraf grekiskan utgår från de allmänna läroverkens studieplan;

af herrar Fr. Berg och E. Flammarlund (motion n:o 96), hvilka
framstält yrkande, att Riksdagen måtte aflåta skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran, att till eu början första klassen vid de nuvarande
allmänna läroverken skulle indragas; samt

af herr I. Lyttkens, som i motion n:o 73 hemstält, att Riksdagen
måtte för sin del godkänna vissa i motionen närmare angifna
grunder för ordnandet af undervisningen vid allmänna läroverken
och till inrättande föreslagna gymnasier.

Under mom. a) af förevarande punkt hemstälde nu utskottet:

“att Riksdagen, med anledning af Kongl. Maj:ts proposition
samt herrar I. Månssons och J. Nydahls i ämnet väckta motioner,
må — under förutsättning ej mindre att lästiden vid de högre och
femklassiga allmänna läroverken så utsträckes, att lärarnes tjenstgöringstid
kommer att uppgå till 39 veckor om året, än äfven att
Riksdagen beslutar införandet af särskilda terminsafgifter, på sätt
i denna punkt iinder mom. c) föreslås, samt med vilkor att sådana
ändringar i stadgan för rikets allmänna läroverk före utgången af
år 1893 vidtagas, att dels i öfverensstämmelse med chefens för
ecklesiastikdepartementet i yttrande till statsrådsprotokollet den 7
februari 1890 framstälda åsigt, det nuvarande latinska öfversättningsprofvet
i mogenhetsexamen borttages, dels latinets inträde i
läroverken uppskjutes till nuvarande sjette klass, utan att de åt
detta språk i de fyra öfre klasserna nu anslagna lärotimmar
ökas — för lärarne vid de högre och femklassiga allmänna läroverken
bestämma följande löneförmåner, att gälla från och med
år 1893:

för rektorer: vid högre läroverk två lönegrader å 1) 3,500 kroror
och 2) 4,000 kronor, jemte tjenstgöringspenningar 1,500 kronor,
med rätt till uppflyttning i andra lönegraden efter tio års väl vitsordad
tjenstgöring såsom rektor vid sådant läroverk; vid de femklassiga
läroverken i Stockholm lön 3,200 kronor, tjenstgöringspenningar
1,300 kronor; vid öfriga femklassiga läroverk två lönegrader
å 1) 2.700 kronor och 2) 3,200 kronor, jemte tjenstgöringspenningar
1,300 kronor, med rätt till uppflyttning i andra lönegraden
efter tio års väl vitsordad tjenstgöring såsom rektor vid femklassigt
läroverk; hvarförutom rektorerna vid alla dessa läroverk må af
vederbörande kommuner såsom hittills åtnjuta fri bostad eller hyressättning; för

lektorer: fyra lönegrader å 1) 2,100 kronor, 2) 2,600 kronor,
3) 3,100 kronor och 4) 3,600 kronor, jemte tjenstgöringspenningar
1,400 kronor, med rätt till uppflyttning från lägre till närmast

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

9 N o 35.

högre lönegrad efter fem års för nit och skicklighet vitsordad Ang. tummes

tjenstgöring; , , „ . , . ... S %SZ

för adjunkter vid högre och femklassiga läroverk: lyra lone- siga iärm,er.
grader å 1) 1,500 kronor, 2) 2,000 kronor, 3) 2,500 kronor och 4) ken aflöning.

3,000 kronor, jemte tjenstgöringspenningar 1,000 kronor, med upp- (Forts.)
flyttningsrätt lika som lektorer;

för musiklärare: vid högre läroverk tre lönegrader å 1) 1,000
kronor, 2) 1,200 kronor, 3) 1,400 kronor, med rätt till uppflyttning
från lägre till närmast högre lönegrad enligt samma grunder, som
gälla för lektorer och adjunkter; vid femklassiga läroverk lön 500
kronor;

för gymnastiklärare: vid högre läroverk tre lönegrader å 1)

1,200 kronor, 2) 1,400 kronor, 3) 1,600 kronor med uppflyttningsrätt
lika som musiklärare; vid femklassiga läroverk lön 600 kronor;

för teckningslärare: vid högre läroverk med befattning af lista
klassen tre lönegrader å 1) 2,000 kronor, 2) 2,250 kronor och 3)

2.500 kronor; med befattning af 2:dra klassen tre lönegrader å 1)

1.500 kronor, 2) 1,750 kronor, 3) 2,000 kronor; med befattning af
3:dje klassen tre lönegrader å 1) 1,200 kronor, 2) 1,400 kronor och
3) 1,600 kronor, alla med uppflyttningsrätt lika som musiklärare; vid
femklassiga läroverk lön 6Ö0 kronor;

att gymnastikläraren skall vara skyldig tjenstgöra för den faststälda
lönen vid högre läroverk 16 timmar i veckan; vid femklassiga
läroverk 8 timmar i veckan; samt teckningslärare vid högre
läroverk med befattning af lista klassen 25, med befattning af 2:dra
klassen 20, med befattning af 3:dje klassen 16 timmar i veckan;
vid femklassiga läroverk 8 timmar i veckan; men att ytterligare
tjenstgöringsskyldighet må kunna åläggas gymnastik- och teckningslärare,
mot ersättning af 75 kronor för hvarje timme i veckan
under helt läsår åt lärare vid femklassigt läroverk eller i första
och andra lönegraden vid högre läroverk samt af 100 kronor åt
lärare i tredje iönegraden;

att gymnastiklärare vid högre läroverk, som icke sjelf egen
erforderlig skicklighet att meddela undervisning i exercis och militäröfningar,
skall på egen bekostnad aflöna det biträde, som i sådant
hänseende pröfvas behöfligt och af vederbörande godkännes;

att tjenstgöringspenningarna skola för alla lärare, rektorerna
undantagne, beräknas utgå för läsår med 39 läsveckor; att de i
rektorernas aflöning ingående tjenstgöringspenningar skola beräknas
utgå för kalenderår, men till olika belopp för läsåret och för
ferierna, efter särskilda bestämmelser, som af Kong!. Haj:t fastställas;
samt att tjenstgöringspenningarna icke få af tjenstens innehafvare
uppbäras under tjenstledighet, dock att, om rektor eller
lektor, som är domkapitelsledamot, endast åtnjuter ledighet från
domkapitelsgöromålen, afdrag å tjenstgöringspenningarna icke
må ske;

att för rättighet att tillgodonjuta den förbättrade aflöning, som
enligt denna lönereglering kommer lärare till del, skola gälla såsom
vilkor: 1) att lärare, som enligt hittills gällande stat är berättigad
till ersättning för indelt lön, skall frånträda sin rätt till

JN'':o 35. 10

Onsdagen den i Maj, f. m.

Ang läi-arnesnämnda ersättning; 2) att nuvarande innehafvare af lön, i hvilken
llh femMas- in?år afkomst af prebendehemman och lägenheter eller andra särsiga
lärrner- skilda förmåner utom kontanta penningar, skall vara pligtig att,
ken aflöning, sedan en undersökning af dessa förmåners beskaffenhet samtupp(Forts.
) skattning af deras ekonomiska värde egt rum, vidkännas antingen
förmånernas indragning till statsverket mot ersättning i penningar
till det belopp, hvartill de äro i stat beräknade, eller den minskning
i statsverkets löneanslag till tjensten, som kan i vederbörlig
ordning varda beslutad, dock icke till större belopp än som motsvarar
den löneförbättring, som löntagaren vid nu föreslagna lönereglering
kan komma att vinna; 3) att den genom cirkulären den
20 mars 1858 och den 29 december 1860 stadgade skyldighet för
visse lärare att, i händelse de genom inträffade förändringar skulle
finnas umbärlige vid det läroverk, der de äro anstälde, inträda i
tjenstgöring vid annat läroverk, helst inom stiftet, skall åligga
äfven öfriga vid de högre och femklassiga allmänna läroverken
anstälde lärare, intill dess de uppnått 45 års ålder; samt 4) att
lärare skall vara skyldig att från tjensten afgå med pension enligt
de bestämmelser, som i sammanhang med denna lönereglering fastställas;
äfvensom

att hvarje lärare, som varder utnämnd till tjenst, med hvilken
rätt till särskilda förmåner är förenad, skall vara underkastad den
minskning i aflöning från statsverket, som Kongl. Maj:t fraiådeles
kan finna lämpligt besluta, till ett belopp, icke öfverstigande det,
hvartill de i lönen ingående särskilda förmåner efter skälig uppskattning
sig belöpa."

Efter uppläsandet häraf anförde:

Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Gfilljam:
Då det naturligtvis är svårt att kunna på en gång i både Första
och Andra Kammaren vara till hands för att försvara den kongl.
propositionen i detta ämne, måste jag begagna det tillfälle, som
nu bjudes, att genast uttala mina åsigter beträffande den nu föredragna
punkten.

Som herrarne finna, innehåller denna punkt hufvudsakligen en
ekonomisk fråga, hvilken derför väsentligen är beroende af .Riksdagens
afgörande. Denna fråga grundar sig på ett komitébetänkande
från år 1879. Det är således 13 år sedan den lönereglering,
som här afses, först blef utredd och offentliggjord. Den har vant
före både vid 1882 års riksdag och vid 1887 års riksdag, ehuru
till följd af mellankommande omständigheter den vid sistnämnda
riksdag icke kunde blifva föremål för behandling, samt vid 1890
års riksdag. Vid alla de tillfällen, då denna fråga förelegat, har
mot dess innehåll ingen som helst anmärkning kunnat göras vare
sig af statsutskottet eller af Riksdagens kamrar. Man har ansett, att
de lönebelopp som föreslagits både varit billiga och sins emellan
väl afpassade. Men det oaktadt har denna fråga tills dato icke
kunnat vinna sin lösning. Anledningen dertill är, att med denna
rent ekonomiska fråga förbundits åtskilliga andra frågor, före -

Onsdagen den. 4 Maj. f. m.

11 jY:o 35.

trädesvis af pedagogisk art, hvilka återigen väsentligen tillhöra^- färarnes
Kongl. Maj:ts pröfning, och hvilka af honom icke kunna enligt grund- *’j[
lagens hud afgöras annat än efter vederbörande myndigheters bo- giga läroverrande.
Det är nu åtskilliga dylika frågor, som förbundits med ken aflöning.
löneregleringsfrågan. (Forts.)

Hvad först beträffar läsekrets förlängning, så anser jag mig
för ögonblicket icke behöfva yttra mig derom, emedan det är en
fråga, som i det hela kan förväntas blifva af Riksdagen lemnad
utan anmärkning. Hvad beträffar frågan om det latinska öfversäftningsprofvets
utbytande mot en öfversättning från latin till
svenska, så kan jag icke heller behöfva uppehålla mig dervid, då
ju införandet af denna förändring kan betraktas såsom afgjord
sak. Den omständighet, på hvilken jag här företrädesvis måste
fästa uppmärksamheten, är yrkandet att latinets inträdande skulle
uppskjutas till sjette klassen. Detta har nu blifvit ett yrkande,
som af Andra Kammaren fordrats vid åtskilliga tillfällen. Det har
här blifvit en viss motvind mot latinet. Han har låtit förstå, att
det utöfvar ett hindrande inflytande på realundervisningens utveckling.
Jag har mycket svårt att gå in på en dylik uppfattning.

Jag påstår, att realundervisningen både vid våra läroverk och i
det allmänna lifvet har det största utrymme. Realundervisning
meddelas vid alla våra treklassiga läroverk, vid alla våra femklassiga
läroverk samt vid alla våra fullständiga läroverk med
några få betydelselösa och tillfälliga undantag. Dessa undantag
förekomma särskildt i några landsortsstäder, der för åtskilliga år
sedan, på grund af Riksdagens framställning och på grund af det
ringa antalet lärjungar på reallinien, realundervisningen indrogs
dels i sjunde och dels i sjette och sjunde klasserna. Men ingenting
skulle Kongl. Maj:t och vederbörande kommuner hellre gå in på,
än om Riksdagen ville säga, att äfven vid dessa läroverk realundervisningen
ånyo skall införas. Ett sådant beslut skulle vederbörande
med största nöje helsa; och jag är öfvertygad om att
realundervisningen vid dessa läroverk under förändrade förhållanden
skulle komma att förete ett helt annat utseende, än den gjorde
vid den tid, då indragningen skedde.

Man har vidare påstått, ehuru som jag tror egentligen blott
inom Riksdagen, att latinets inträdande, såsom nu sker, i fjerde
klassen är hindrande för eu rigtig anordning af realundervisningen
i dessa klasser. Men jag vågar påstå, att i alla de anordningar
inom dessa klasser, som vidtagits, icke den ringaste hänsyn tagits
till latinets särskilda behof och fördelar, utan, såsom den departementschef,
hvilken företrädesvis genom sitt förslag framkallat denna
anordning, både enskildt och offentligen uttalat, att hänsyn tagits
först och främst till kursernas afskafning i 3:dje och 5:te klassen,
eu sak som Riksdagen lemnat utan anmärkning gång på gång, och
för det andra till det nödtvungna behofvet att inrätta undervisningen
i dessa klasser så, att den på eu gång kan tjena den medborgerliga
bildningens befordrande och tillika utgöra en lämplig
grundläggning för kommande lärda studier. Betraktar man saken
från den synpunkten, såsom man bör göra, finner man hela för -

X:o 35. 12

Onsdagen den 4 Maj, f. ro.

Ang. lärarnes klaringen till den nuvarande anordningen af undervisningen i dessa

ooft fotnkfas- klasser.

sigalärmer- Utskottet har sagt, att senaste komitéförslag åstadkommit myc ken

aflöning, ket små förändringar i dessa klassers undervisningskurser till för(Forts.
) mån för realundervisningen. Ja, mina herrar, dessa förändringar
kunde icke bli annat än mycket små, emedan man förut gjort allt
hvad man ansåg sig kunna göra med hänsyn till de båda syftemål
man ville uppnå. Men skulle nu realliniens målsmän vilja och
kunna enas om ett förslag till realundervisningens ordnande inom
dessa fem nedre klasser på ett för realundervisningen fördelaktigare
sätt, så svarar jag, att komma de fram med ett sådant förslag,
som de äro ense om, och som man derför på förhand kan anse
godt, då bör det antagas; och det skall kunna antagas utan minsta
hinder af latinets inträde i fjerde klassen. Jag bygger denna förmodan
och detta påstående på den omständigheten, att, så vidt jag
kan förstå, man alltid kommer att i 4:de—5:te klassen införa ett
andra främmande språk, och då är den enklaste åtgärden att låta
de timmar, som! behöfvas för detta språk, i stället på latinlinien
användas för latinet. Möjligen, men knappast sannolikt, kan det
behöfvas någon annan liten obetydlig jemkning dertill.

Det har icke undgått min uppmärksamhet, att vid talet om de
mindre läroverkens ombildning utskottet låtit framskymta, att i de
fem nedre klasserna skulle förekomma blott ett enda främmande
lefvande språk. En sådan anordning anser jag olämplig. Men om
den skulle för reallinien befinnas fördelaktig, så torde väl icke
något absolut hinder möta för en sådan förändrings genomförande
pa. denna linie. Men icke skulle väl reallinien skadas, om latinlinien
icke vill taga del i denna oegentlighet, utan i stället börja
i fjerde klassen med ett nytt språk, nemligen latinet.

Likaså om jag vänder uppmärksamheten till det allmänna lifvet:
har reallinien på något vis lidit intrång af latinet? Först
och främst förbereder reallinien sina lärjungar omedelbart, åtminstone
i vida högre grad än den klassiska linien, till öfvertagande
och skötande af alla de uppgifter, som förekomma inom det industriella
och kommersiella lifvet. Det var också ursprungligen beräknadt,
att reallinien skulle fylla en dylik uppgift. Vidare hafva
realliniens alumner tillfälle att komma i fråga vid alla de platser,
der det erfordras blott mogenhetsexamen såsom kompetensvilkor,
liksom vid sådana, för hvilka fordras fortsatta studier vid vissa
tillämpningsskolor — jag tänker särskilt på de mycket omfattande
militära läroverken och tekniska högskolan. Der måste latinliniens
lärjungar undergå särskild kompletteringsexamen för att vinna inträde,
men realliniens lärjungar äro omedelbart berättigade till
inträde. Lika-så har Kongl. Maj:t genom den sista stadgan för
filosofie kandidat- och licentiatexamina beredt tillfälle för realliniens
lärjungar att omedelbart vinna inträde vid den filosofiska
fakultetens naturvetenskapliga sektion, att aflägga examina der och
att sedermera söka alla de tjänster vid skolor och universitet, som
på grund af dessa examina kunna erhållas.

Jag frågar då herrarne: är det icke möjligt, att den reala och

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

13 K:o 35.

naturvetenskapliga undervisningen skall kunna trifvas och trifvas Ang. lärames
väl vid sidan af den mera ideala och humanistiska. Efter min vid de hö9re
uppfattning behöfver ett folk, för att dess bildning skall vara hel- sigalänmirgjuten
och fullständig, representanter för båda slagen af bildning, jern aflöning.
Så vidt jag vet, har intet folk gjort något försök att alldeles upp- (Forts.)
rycka de rötter, med hvilka dess nuvarande bildning är fästad vid
den gamla romerska och grekiska bildningen. Det synes mig icke
vara någon nödvändighet för och icke heller någon ära i att vi
skola gå först i det afseendet. Det är ingen skam, utan blott
nödig försigtighet, att vi dervidlag hålla oss blott i andra linien.

Man har visserligen sagt, att vi hafva mera skäl härtill, derför att
vi såsom ett mindre folk måste lära oss ett stort kulturspråk mera
än de stora kulturfolken. Men då vill jag vädja till en föregående
erfarenhet från den tiden, då de klassiska studierna vid de svenska
läroverken kunde sägas blomstra, nemligen under 1860-talet och
ett godt stycke in på 1870-talet, ty då visade det sig, att latinliniens
lärjungar i tyska och franska fullt kunde mäta sig med
realliniens och i engelska visserligen icke voro likstälda med dem
i förmågan att öfversätta från svenska till engelska, men deremot
kommo dem ganska nära i fråga om öfversättning från engelska
till svenska. För öfrigt, huru mycket jag än håller på att vi skola
söka fortfarande hålla studiet af tyska, franska och engelska uppe
vid våra läroverk, så får jag dock säga, att, om jag ställes i valet
mellan att helt och hållet kasta bort den klassiska bildningen i
Sverige eller att afstå från ett af de moderna språken, jag hellre
skulle finna mig i den sista utvägen. Experiment äro alltid kostsamma,
ofta farliga, och faran skulle här ligga i att vi genom att
upphäfva vilkoret för den klassiska bildningen skulle blifva isolerade
från andra kulturfolk och på vissa punkter förlora känningen
af dem.

Det har vidare sagts i fråga om de klassiska språken — jag
talar om de klassiska språken, ehuru frågan egentligen gäller
latinet och grekiskan redan blifvit nästan bortglömd — att det är
ett så litet fåtal, som har behof af klassisk bildning, att man icke
för detta fåtals skull bör inrätta läroverken på ett sätt, som är
ofördelaktigt för den stora mängden.

Jag vill häremot söka framhålla, att det icke är ett så obetydligt
fåtal, som har behof af klassisk bildning. Utskottet sjelf
erkänner, att klassisk bildning är erforderlig för filologiska eller,
som jag tror utskottet yttrar, klassiskt filologiska studier, och häri
må utskottet hafva rätt, ehuru jag för min del tror, att den är behöflig
för alla filologiska studier och för åtskilliga af de moderna
språken så tydligt och handgripligt som möjligt, emedan dessa
hafva sin rot i latinet. På samma sätt är det för alla dem, som
skola studera historia. De egentliga källskrifterna för stora skeden
af verldshistorien äro författade på latin, och ingen vetenskaplig
historiker kan undvara någon insigt i detta språk, såvida han icke
skall vara tvungen att taga allt i andra hand och sjelf få lemna
en mängd källskrifter å sido. Detsamma är förhållandet med filosofien.
Vigtiga och betydelsefulla delar deraf, som äfven nu -

Nio 3o. 14

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

Ang. uiramestidens filosofer måste känna, äro författade på latin. Slår man
och dfemkias UPP statskalendern och genomgår förteckningen på den filosofiska
sigalärover- fakultetens humanistiska sektions ledamöter, skall man finna, att
ken aflöning, nästan alla dessa med ytterst få undantag representera just språ(Forts.
) ken, historien och filosofien. Men till och med den matematisktnaturvetenskapliga
sektionen kan icke utan viss afsaknad undvara
all kunskap i latin. Jag menar icke dervid blott och bart, att
äfven dithörande vetenskapers historia, till exempel matematikens,
fysikens, botanikens och zoologiens, icke kan studeras utan någon
insigt i latin, utan jag menar äfven det, att åtskilliga af dessa skrifter
på latin äro af den beskaffenhet, att en nutida vetenskapsman icke
kan helt och hållet ignorera deras innehåll. Ungefär enahanda är
förhållandet med de medicinska studierna. Går jag derefter till
de juridiska studierna, så har det der hittills ansetts nästan såsom
ett axiom, att vetenskapliga juridiska studier icke kunna drifvas
irtan någon kunskap i latin. Den romerska rätten har utöfvat det
största inflytande på rättsvetenskapen i vår verldsdel, och man
kan till och med säga, att i vissa partier den romerska rätten än
i dag ligger till grund för lagstiftningen. Jag har någonstädes
läst ett uttryck af ungefär det innehåll, att tre gånger har det
gamla Dom eröfrat Europa, första gången med vapnens magt,
andra gången med religionens och slutligen med rättsvetenskapens.
Går jag vidare öfver till den teologiska fakulteten, så torde det
för herrarne vara väl kändt och bekant, att ingen vetenskaplig
teolog kan undvara insigter och grundliga insigter i både latin och
grekiska, ty det är genom förmedling af dessa båda språk, som
hela den gamla teologiska vetenskapen kommit till våra dagar.
Det vore verkligen höjden af fattigdomsbevis, om en svensk prest
icke skulle vara i stånd att läsa sitt nya testamente på grundspråket
eller om han skulle sakna förmåga att följa med en vetenskaplig
utläggning af nya testamentet, då hvarje sådan vetenskaplig
utläggning grundar sig på, en pröfning af sjelfva grundtexten,
som han således måste åtminstone kunna förstå så mycket,
att han kan skilja mellan det ena språkliga uttrycket och det
andra. De, som studera teologi vid våra universitet, äro för närvarande
icke mindre än 350, och lägger jag nu dertill alla, som
jag förut omnämnt, så är det verkligen icke ett så litet fåtal, för
hvilket studier i latin äro behöfliga antingen så, att de äro oumbärliga
eller åtminstone svårligen umbärliga. Men äfven om detta
är ett litet antal i jemförelse med de tusenden, som söka inträde
vid våra allmänna läroverk, eller de ännu flera tusental, som söka
inträde i våra folkskolor, så utgör dock detta fåtal en synnerligen
vigtig beståndsdel af den svenska ungdomen, tv denna beståndsdel
har till uppgift att uppehålla en sida af vår vetenskapliga odling
och göra, att vi äfven i klassisk bildning kunna likställas och
känna oss jembördiga med andra folk.

Man säger ytterligare: må så vara, men denna bildning få de
inhemta vid universiteten, den hör icke skolan till. Härmed äro
vi inne på en rent pedagogisk fråga, der det gäller att afgöra,
hvilka studier i följd af sin natur höra till universitetet och hvilka

Onsdagen den 4 Maj, f. m. 15 Jf:o 35.

höra till skolan. _I största allmänhet sagdt, får man väl anse, att Ang. lärarnes
till skolans uppgift hör grundläggandet af fasta och säkra insigter vid de h°8re
i elementen, men att universitetet har att på denna grund upp- oc-h fe™klas''
föra en vetenskaplig byggnad. Så mycket kunna vi vidare alla ken aflöning
tätt nog vara ense om, att det är både i pedagogiskt och ekono- (Ports.)
miskt afseende oklokt att förlägga till universitetet det, som till
följd af sin natur och beskaffenhet bäst och rättast hör till skolan,
ty för hvarje år, som ynglingen framskrider till fullare utbildning
och utveckling, blir tiden mera dyrbar. När man så kommit till
visshet om hvad som tillhör skolan, så återstår att på skolans
olika stadier fördela de särskilda ämnena så som de böra fördelas
samt att bestämma, i hvilken klass de böra börjas och hvilket
antal timmar de böra hafva i hvarje efterföljande klass. Äfven
detta är en rent pedagogisk fråga, som blott kan lösas med hjelp
af pedagogisk vetenskap och pedagogisk erfarenhet. Ett par
motionärer i en hithörande fråga hafva sagt, att man bör ställa så
till, att undervisningen på hvarje punkt träffar tillsammans med
och motsvarar lärjungarnes naturliga utveckling, ty i motsatt fall
blefve undervisningen icke bildande utan missbildande. Jag är
fullt ense med dem i detta afseende. Man måste så i rätt tid, och
man bär att för hvarje art och säde låta den behöriga växttiden
hafva sitt förlopp, om man skall hafva utsigt på att erhålla god
skörd. Latinet har sin art. Till latinets art hör, att det har en
rik formlära. Denna formlära måste inöfvas, om man skall kunna
inhemta latinska språket. Man må nu anse detta inlärande vara
ett nödvändigt ondt. Ja väl, men detta nödvändiga onda har dock
flere grader. Der man, såsom jag och många tusenden med mig,
började läsa latin vid 8 års ålder, var den latinska formläran att
betrakta såsom åtminstone delvis ett mål i och för sig, ty dervid
gjorde vi i verkligheten våra första öfningar i logik, våra första
försök att tillämpa den i paradigmet framstälda allmänna regeln
på enskilda fall. När man, såsom nu sker, börjar latinläsningen
ungefär vid lärjungens 12:te år, får man redan iakttaga en viss
försigtighet vid inöfningen af formerna, äfven om man derigenom
_ löper fara att grunden blir lös, ty gossar vid 12 år tåla
icke vid att sysselsättas så mycket med deklinerande och konjugerande,
som åtta-åringar mycket väl tåla vid utan att tröttas eller
känna missnöje. _ An mindre passar det att uppskjuta början af
detta studium tills gossarne blifvit 14 år. — Man kan väl icke
gerna föreställa sig, att det, som under århundraden lärts och lästs
vid 8 och 9 års ålder, lika bra läres vid 14 ä 15 års ålder. Det
kan i senare fallet icke blifva den frukt, man har rätt att påräkna.

Det måste kännas tråkigt för ynglingarne och menligt inverka på
undervisningen för öfrigt.

Det har på ett ställe i utskottets betänkande sagts, att det
skulle finnas en origtig uppgift i departementschefens uttalande till
statsrådsprotokollet, nemligen den, att det icke skulle finnas något
land, der man tänkt sig kortare skolkurs i latin än 6 år. Danmark
har häremot anförts såsom ett exempel, och man har erinrat,
att på den halfklassiska linien i detta land måste man anse latin -

Ji:o 35. 16 Onsdagen den 4 Maj, f. m.

Ang. larames undervisningen blott och bart fortgå under fyra år. När det
vid de högre tajas om den halfklassiska linien i Danmark, tänker man mycket
°''h/eiärmer- lätt på den halfklassiska eller B-linien bos oss. Men förhållandet
ken aflöning- är dock, att den så kallade halfklassiska linien i Danmark vida
(Forts.) närmare motsvarar den “lärda“ reala linien hos oss. Den rena reallinien
i Danmark, eller den så kallade borgareskolan, berättigar
icke till inträde vid universitet annat än med tillhjelp af en kompletteringsexamen,
som — såvidt jag icke sett orätt — förutsätter
lika göda latinkunskaper som de, hvilka fordras på den egentliga
latinlinien i Danmark; och, hvad som här är särskilt vigtigt,
latinet på den halfklassiska linien i Danmark börjar ungefär på
det stadium, som motsvarar 4:de klassen i Sverige, och upphör i
stället sedan, så att det icke läses under de två sista åren. Detta
är en stor och väsentlig skilnad.

Såsom synes af Kongl. Majt:s proposition, har Kongl. Haj:t
helt nyligen, den 17 april 1891, utfärdat en ny stadga för filosofie
kandidat- och filosofie licentiat-examen. Denna stadga gäller visserligen
endast en fakultet af de fyra vid universiteten, men det
är dock den fakultet, för hvilken latinfrågan har den största betydelsen.
Denna stadga utgår från det betänkande, som afgifvits
af den så kallade universitetskomitén, och universitetskomitén har
byggt på förutsättningen af en sexårig latinkurs vid skolan. Kongl.
Maj:t har likaledes låtit en komité utarbeta ett förslag till ny skollag,
bygdt på åtskilliga grunder, som statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
förelagt de komiterade. Denna komité har också
utfört sitt arbete under förutsättningen af en sexårig kurs i latin
vid läroverken. Skulle nu latinet flyttas upp till 6:te klassen,
blefve man nödsakad att göra om allt det arbete, som hittills nedlagts
på dessa frågors ordnande. Tv det går icke an att hafva
samma bestämmelser med afseende å universitetsexamina i det
ena fallet som''i det andra. Jag kan t. ex. ifråga omhistoria och
filosofi såsom hufvudämnen i filosofie kandidat- eller licentiat-examen
icke behöfva fordra mer kunskaper i latin än hvad som vinnes
genom en sex års latinkurs i skolan. Men deraf följer icke,
att man för en dylik examen kan nöja sig med de kunskaper, som
förvärfvats under en fyraårig latinkurs. Skall derjemte, såsom
utskottet äfven föreslagit, det blifva tal om att stryka bort den
första klassen i våra läroverk, så är det att börja om med komitéoch
lagstiftningsarbete från början.

På grund af hvad jag sålunda framstäf, hemställer jag till
Riksdagens Andra Kammare att den måtte, låta detta vilkor om
latinets inträde först i sjette klassen få falla såsom vilkor för löneregleringens
genomförande. Det är ju en rent pedagogisk fråga,
för hvilken kammaren icke kan hafva den insigt, som vid sakens
bedömande är nödvändig. Jag anser mig härmed icke hafva sagt
något, som bör stöta, ty man kan ej begära att Riksdagen skall
vara en skolkomité. — Yi hafva intet att afstå med afseende å måttet
för vår slutliga bildning vid skolan eller universitetet, utan vi
måste söka att hålla nivån uppe så mycket som möjligt, och ett
vilkor härför är, att undervisningen från början anordnas på

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

17 N:o 35.

det sätt, som för målets vinnande är det bästa och fördelak- Ang. lärarnes

min kraftigaste protest mot det nu åter förnyade förslaget, att (Forts.)
frågan om elementarlärarnes löneförhöjning skall sammankopplas
med frågan om latinets uppskjutande till sjette klassen.

Då utskottet och Riksdagen både nu och vid flera föregående
tillfällen erkänt denna löneförhöjning vara af billighet och rättvisa
påkallad, så fordra ock billighet och rättvisa, att denna fråga af.
göres ensamt för sig. Det är ju icke lärarnes fel, att regeringen
och Riksdagen icke kunna enas om latinfrågans lösning. Då kan
det ej heller vara Riksdagen värdigt att söka tvinga fram sin
åsigt genom att sätta tumskrufven på de stackars oskyldige lärarne.

För min de! är jag alls icke obenägen att ganska långt tillmötesgå
de i denna kammare framstäida kraf på ändring af latinets
ställning i skolan, och äfven kan jag vara med om en hel del
andra här föreslagna skolreformer. Men jag kan, såsom sagdt, omöjligen
gilla, att genomförandet af dessa reformer göres till vilkor
för löneförhöjningen. Riksdagen saknar icke medel att på mer
lämpliga och mer rättfärdiga vägar gifva eftertryck och bereda
framgång åt sina önskningar.

Håller man nu fast vid vilkoret om latinets uppskjutande till
sjette klassen, så fruktar jag med skäl, att äfven löneförhöjningen
blir för många år uppskjuten. Jag vädjar derför till denna kammares
billighets- och barmhertighetskänsla under varm anhållan,
att kammaren måtte låta detta vilkor falla. Jag gör i en stor
skara lärares namn denna vädjan, så mycket hellre som jag här
icke talar i egen sak. Jag befinner mig nemligen numera i pensionsåldern
och jag kan således icke personligen komma att af
löneförhöjningen erhålla ringaste förmån, äfven om den vid innevarande
riksdag beviljas.

Jag har också mina stora betänkligheter mot terminsafgifternas
förhöjning och läsårets förlängning, men dessa betänkligheter
vill jag dock nu låta fara.

Jag ber alltså, herr talman, att få yrka bifall till utskottets
förslag i den nu föredragna punkten mom. A, dock med uteslutande
af vilkoret om latinets framflyttning till G:te klassen.

Herr Höjer: Det skulle visserligen för mig vara i alla afseenden
angenämast och lugnast att få sitta här i min vrå och under
tystnad åhöra den utan tvifvel långa och innehållsrika diskussion
om denna punkt i statsutskottets utlåtande, som nu tagit
sin början. Jag har dock vid närmare eftertanke och med hänsyn
dertill, att jag i min person förenar både folkrepresentanten och
skolmannen, ansett det nästan såsom en skyldighet att för kammaren
framlägga mina åsigter i denna för vårt fäderneslands läroverk
i många afseenden vigtiga fråga. Jag skall också ärligt och
utan fruktan tala ut min mening, ehuru jag mycket väl vet och
Andra Kammarens Prat. 1802. N:o 35. 2

tigaste.

vid de högre
och femklas -

siga lärover Herr

Nilson från Lidköping: Jag skall blott be att få afgifva ken nfluning.

N:o 35. 18

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

Ang. lärarnes förstår, att jag, sedan debatten är slut, kommer att af hvarje rättvid
de högre tr0gen pedagog lysas i bann såsom en affälling från den enda
^ig^lärover- saliggörande pedagogiska läran.

ken aflöning. Statsutskottets utlåtande i denna fråga ar, sa vidt jag kan
(Forts.) finna, ett uttryck af den allt mer och mer utbredda åsigten, att
våra läroverk lida af brister, som dag för dag allt mer springa i
ögonen och allt som tiden går blifva större och större, hvarför nödvändigheten
fordrar, att de snart afhjelpas. Jag är för min del
äfven af statsutskottets uppfattning i detta fall. Jag anser bristerna
stora, och att boten bör fortast möjligt sökas.

Hvad nu dessa brister vid läroverken angår, synas de mig
kunna rubriceras under två stora hufvudkategorier.

Den ena af dessa brister består i sjelfva den metod, som i
allmänhet följes vid undervisningen, och den andra i den organisation,
som för närvarande utmärker våra läroverk.

Bristen i afseende å den metod, som följes vid undervisningen,
ligger enligt mitt förmenande — och min åsigt delas i detta fall
af många —• deri, att läraren för mycket vid sin undervisning
söker hos lärjungen uppöfva minnet och förståndet. Han låter
lektionerna för mycket gå ut på en ensidig förståndsutveckling,
han söker först tillfredsställa krafven på en formel bildning, och
han gör det enligt min tanke mer än skäligt är, ehuru såväl barnet
först som ynglingen sedan i stigande grad behöfver just en
undervisning af realt innehåll, af natur att kunna påverka hans
karakter och kunna blifva honom till nytta under fortsättningen
af hans lif.

Det är enligt min tanke så, att latinet har i forna dagar spelat
och spelar än i dag en hufvudroll vid denna undervisning, som.
går ut på en ensidig förståndsutveckling. Pedagogerna hafva
funnit framför allt i det latinska språket ett formelt bildningsmedel
och försumma icke att framhålla detta. De begagna latinet
ofta nog och mer än tillbörligt är mindre såsom ett medel för att
låta lärjungarne få en inblick i antikens historia, särskildt i romarnes
lif, seder och anda — än för att med lärjungarne kunna
åvägabringa hvad den förre chefen för eklesiastikdepartementet
kallade en tanke gymnastik, hvilken enligt mångas åsigt är så helsosam,
och som äfven år det, då det endast gäller tillfredsställandet
af den formella bildningens kraf, men enligt min tanke äfven kan
skada lärjungarne, när den drifves till öfverdrift. Denna metod,
som först och främst användts vid undervisningen i latinet, har
derifrån förts öfver på undervisningen i de moderna språken, och
en vigtig följd deraf har blifvit, att förståndsutvecklingen blifvit
allt ensidigare och ensidigare stöld såsom mål.

Jag målar härvid icke den onde på väggen för att sedan få
piska honom. Ty detta är en erfarenhet, som icke är endast min,
utan många andras; en erfarenhet, som man gjort icke blott i vårt
fädernesland, utan äfven i andra länder. Jag skulle i det fallet
kunna från Danmark och Norge åberopa auktoriteter, som hafva
ungefär samma uppfattning som jag.

Hvad angår den andra bristen eller den, som ligger i läro -

19 tf ro 85.

Onsdagen den 4 Haj, f. m.

verkens nuvarande organisation, visar den sig i tvenne omständigheter.
Dels visar den sig deri, att de allmänna läroverken eller
våra lärda skolor icke stå i ett organiskt samband med folkskolan
såsom ett gemensamt underlag, och dels deri, att de lärda skolorna,
genom sin kursanordning och sitt undervisningssätt afse att föra
alla skolans alumner till maturitetsexamen, ehuru det är faktiskt,
att högst 25 % af lärjungarne hinna fram till målet. Den lista §
i den svenska läroverksstadgan lyder: “De af staten bekostade

allmänna läroverken hafva till ändamål såväl att utöfver omfånget
för folkskolans verksamhet meddela medborgerlig bildning som ock
att grundlägga de vetenskapliga insigter, hvilka vid universitetet
eller högre tillämpningsskolor vidare utbildas''1. Det är den dubbla
uppgiften, som åligger de svenska allmänna läroverken; men hvad
erfarenheten, visat är, att de lärda skolorna icke fylla och enligt
min tanke icke på några vilkor kunna fylla den dubbla uppgift,
som skollagens lista § ålägger. Den lärda skolan kan icke fylla
denna uppgift, och det af följande skäll Å ena sidan meddelar
hon icke en .egentlig medborgerlig, d. v. s. praktisk bildning; hon
för icke. lärjungarnes studier till slutet af o:te klassen så, att
skolan till dem kan säga: hvad I nu hafven lärt eder är ett fullständigt
afslutadt helt med praktiskt innehåll, af hvilket I kunnen
hafva nytta i framtiden. Det gör hon icke, och hon kommer icke
att göra det bättre, om man också, såsom 1890 års skolkomité
och förre departementschefen föreslagit, söker vid slutet af 5:te
klassen anbringa en s. k. examen rigorosum, ty felet ligger i
sjelfva skolans organisation. Men å andra sidan är det visst, att
elementarläroverken lägga grund för fortsatta studier vid universiteten
eller tillämpningsskolorna för endast ett mindretal af sina
elever. I det fallet äro de statistiska tabellerna rörande statens
läroverk för gossar upplysande nog. Jag ser af dem, huru höstterminen
år 1880 lärjungeantalet i första klassen varit 2.365;
hösten 1881 hade i andra klassen detta antal stigit till 2,676.
Sedan sjunka siffrorna undan för undan, klass efter klass, och
utgjorde höstterminen 1888 i öfre sjunde klassen endast 729. Och
när våren kom, var det ändock många af dessa, som icke hunno
fram till studentexamen.

Emellertid är det, för så vidt jag kan finna, alldeles omöjligt
för samma läroverk att fylla de omnämnda begge uppgifterna på
en gång. Jag ser för min del ingen annan bot, än att vi helt och
hållet slå sönder de allmänna läroverken. Till en början föra vi
öfver lista klassen till folkskolan. Jag har verkligen under den
sista tiden gjort mig besvär att söka göra klart för mig, om ett
sådant öfverförande af lista klassen till folkskolan under nuvarande
förhållanden skulle vara möjligt. Jag har noggrant gått igenom
Kongl. Majits proposition och den rikhaltiga diskussion, som med
anledning af den fördes vid riksdagen år 1890, samt dertill åtskilliga
komitébetänkanden. Jag har frågat till råds personer i dessa
stycken kunnigare än jag, och jag har kommit till det resultat,
att en dylik öfverflyttning till folkskolan verkligen är möjlig.

Ang. lärarnes
vid de högre
och femklassiga
läroverken
aflöning.

(Forts.)

N:o 85. 20

Ang. lär ar nes
vid de högre
och femklassiga
läroverken
aflöning.

(Forts.)

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

Vidare och för det andra synes det mig praktiskt, bäst — och
härvid ansluter jag mig i grundtanken, ehuru icke i detaljerna,
till den motion, som af herrar Hammarlund och Berg framlagts —
att inrätta en mellanskola, motsvarande klasserna 2—6:1. I denna
mellanskola eller högre borgarskola skulle undervisningen på ett
praktiskt sätt bedrifvas. Grundläggande språkstudium skulle vara
modersmålet. Vidare skulle, enligt min åsigt, läsas obligatoriskt
endast ett främmande språk, men detta språk skulle — och i det
afseendet skiljer jag för min del mig från herr Lyttkens — vara
det af honom så opåkalladt föraktade franska språket; det andra
främmande språket, exempelvis tyskan, skulle vara valfritt. Vid
slutet af denna mellanskola, som skulle bilda ett harmoniskt afslutadt
helt, skulle anställas examen och afgifvas betyg, hvilka
skulle göra innehafvaren kompetent till sådana mindre befattningar
i statens tjenst, till hvilka maturitetsexamen icke utgör kompetensvilkor.
För det fåtal — just det fåtal, som blifver qvar i de
allmänna läroverken, sedan de öfrige troppat af—för detta fåtal,
dessa 25 %, skulle finnas en öfverbyggnad af sjelfständigt latingymnasier
och real-gymnasier, hvilka skulle föra fram till maturitetsexamen
och berättiga till studier vid universitetet samt till
sådana statens tjenstår, för hvilka maturitetsexamen är erforderlig.

Sådana äro de framtida läroverk, om hvilka jag mången gång
i min ringhet drömt. Men just derför, att jag är öfvertygad om,
att dessa läroverk blifva framtidens, och emedan jag anser, att
början till denna reform, hvilkens slutliga genomförande ligger
långt fram i tiden, redan nu kan i väsentlig mån göras genom
indragning af lista klassen och genom latinets uppflyttande till
6:te klassen, just derför är jag i dessa punkter en anhängare af
statsutskottets förslag; och jag har genom detta kanske för mången
allt för långa anförande sökt angifva det hufvudskål, som bestämt
mig för att rösta för utskottets förslag.

Jag ser i båda dessa nu omnämnda förändringar en öfvervägande,
för att icke säga uteslutande fördel. Hvad först beträffar indragandet
af lista klassen, som icke hör till denna punkt, så vill jag
i afseende derå åberopa de skäl, som anfördes af reservanterna i
särskilda utskottet vid 1890 års riksdag, och i hvilka skål statsutskottet
vid denna riksdag nu instämt. Med afseende åter å den
andra reformen, eller latinets uppflyttande till 6:te klassen, så är
det min öfvertygelse — och jag är deri af olika tanke med statsrådet
och chefen för eklesiastikdepartementet — att vi genom denna
uppflyttning icke skulle komma att göra latinstudiet någon så
synnerligen obotlig skada. Jag utgår då från den förutsättningen,
att, jemte det att latinet flyttas upp till 6:te klassen, samtidigt
läsåret ökas med 3 veckor, och att den för latinstudiet genomgripande
och afgörande reformen sker, som ligger i borttagandet
af latintemat i maturitetsexamen. Undervisningen kommer sedan
att bedrifvas på ett mera praktiskt och som jag tror .mycket bättre
sätt än nu. Derjemte är det min tanke — och jag är . deruti
öfverens med statsutskottet — att genom latinets uppflyttning till
6:te klassen man kan åstadkomma en lämpligare anordning af

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

21 Jf:o 35.

undervisningen på skolans lägre stadier och möjliggöra en bättre Ang. Urarnes
undervisning i andra och för den stora massan af lärjungar vig- vid de h^re
tigare ämnen än latinet. Jag kommer i detta fall i främsta rummet °igaiZ-overatt
tänka på den utsträckning af undervisningen, som skulle kunna ken aflöning.
åvägabringas med afseende på svenska språket, svensk litteratur (Forts.)
och svensk statskunskap. Jag skulle, enligt min uppfattning, med
denna reform, som herr ecklesiastikministern naturligtvis så strängt
motsätter sig, vinna två saker. Jag skulle för det första kunna
göra undervisningen mera tidsenlig, och för det andra och framför
allt göra den till sina resultat vida mera nationel. Det är min
bestämda öfvertygelse, att den svenska undervisningen i våra dagar
hvarken är det ena eller det andra.

Jag har endast några ord att tillägga. Det finnes i statsutskottets
förslag — det må jag bekänna — två punkter, som
hafva på ett obehagligt sätt berört mig, och med afseende på hvilka
jag blott efter mycken svårighet kunnat taga mitt förnuft till fånga.

Den ena punkten, som nyss berörts af min aktade kamrat på lidköpingsbänken,
är den om latinets framflyttande till sjette klassen
såsom ett oundgängligt vilkor för löneregleringens genomförande.

Ja, mine herrar, jag är icke principielt emot eller kan på något
sätt ogilla, att representationen applicerar hvad man kallar en
anslagsvägran såsom ett medel för att framtvinga reformer, som
regeringen i det längsta motsätter sig. Jag är icke emot detta
såsom en yttersta åtgärd, men det är motbjudande att applicera
detta tryck så, att en tredje part får sitta mellan, en part, som
på frågans afgörande i det stora hela har ett oändligt litet om
ens något inflytande. Det skulle tillfredsstält mig mera, om representationen
följt detta resonnement: vi erkänna, att den ekonomiska
reform, som ligger i löneregleringen för lärarne, är berättigad, ja
trängande; men vi, representationens medlemmar, anse, att det finnes
en annan reform, som är ännu mera berättigad och ännu mera
trängande, nemligen omorganisationen af våra läroverk. Yi vilja
den senare reformen först och den förra sedan. Detta vore ett
språk, som jag för min del skulle tycka mera om, ty det stälde
sig då — åtminstone för mig — på ett mera rigtigt sätt. Då jag
nu emellertid efter moget öfvervägande och efter samtal med många
personer af olika partier har kommit till den bestämda öfvertygelse,
att en lönereglering för lärarne är absolut otänkbar utan
den reform, som ligger i latinets uppflyttning till sjette klassen,
skall jag icke motsätta mig den, utan rösta för densamma, i tanke
att det länder till lärarnes bästa, ju förr man med tjenliga medel
kan tvinga fram en sådan reform.

Den andra punkten i statsutskottets förslag, som för mig är
motbjudande, är den om införande af terminsafgifter såsom vilkor
för löneregleringen för lärarne. Det är att föra in i vårt undervisningsväsende
en alldeles ny princip och slopa en gammal, af
hvilken Sverige haft heder i nära 200 år, och för hvilken ntländingar
ännu i dag från många håll hafva uttryckt sin stora beundran.

Den är mig motbjudande denna princip om införande af terminsafgifter
äfven derför, att genom densammas införande en icke obe -

N:o 35. 22

Onsdagen den i Maj, f. m.

Ang. lärarnes tydligt tung börda kommer att falla på en massa pojkar, som icke
df h°9re förtjena det hårda öde, som ligger i nödvändigheten att helt enkelt
Tiga läroverk afstå från studiernas fortsättning. Denna afgift kommer icke att
ken aflöning, trycka på de rikes, icke på arbetarens barn eller på de mer fatti(Forts.
) ges — ty dessa senare kunna blifva befxuade från afgiftens erläggande
— utan den kommer att trycka på barn till relativt obemedlade
enkor, till mindre väl atlönade tjensteman, till allmogemän,
hvilka icke hafva mer än de oundgängligen behöfva. Det
är denna massa folk, som icke kan begära eller få ett intyg om
medellöshet, dessa, om jag så må kalla dem, pauvres honteux, som
jag anser icke förtjena att drabbas af dessa afgifter.

Det har sagts mig, att det är bra, att dessa skolafgifter införas,
ty derigenom sättas vi i stånd till att företaga en helsosam gallring
vid våra läroverk, hindra öfverbefolkning vid desamma och
få ett rimligare antal alumner. Ja, mine herrar, huru går det då,
om denna gallring kommer att ske? Jo så, att de fattige pojkarne
med de goda kufvudena gå bort, men de rika åsnorna dem få vi
behålla.

Jag skall icke längre upptaga herrarnes tid, utan endast be
att få till protokollet antecknadt, att jag, ehuru jag icke kan fullt
gilla de af mig nu berörda tvenne punkterna, likväl kommer att
skänka min röst för statsutskottets förslag.

Herr Eriksson i Elgered: Det kännes motbjudande att här
uppträda, sedan herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
nyss uttalat, att han icke ansåge kammaren kompetent att
bedöma denna fråga. Jag för min del får emellertid säga, att
jag anser, det äfven de icke lärda representanterna här i kammaren
äro berättigade att i hvarje fråga, som bär förekommer
till behandling, uttala sina särskilda meningar. Med afseende
särskildt på det utskottets utlåtande, som här föreligger, så förefaller
det mig, som om verkligen situationen komme att träda in
i ett nytt ljus, och jag skall derför bedja att för en kort stund
få taga herrarnes uppmärksamhet i anspråk.

Bland de förutsättningar i de olika moment, som statsutskottet
uppstält för löneregleringens genomförande, förekommer äfven, att
latinets inträde i läroverken uppskjutes till nuvarande sjette klass.
Genom denna förutsättning skulle onekligen för hvarje reformvän
vinnas, att andra ämnen finge ersätta, hvad latinet måste maka
åt sig. Men icke endast detta. Denna förutsättning är äfven en
vigtig principfråga. Den är en allvarsam kamp, som utkämpas,
hirra vida Kongl. Maj-.t i förening med domkapitlen ensam egen
att på administrativ väg utfärda alla förordningar i afseende på
den inre undervisningen, eller huru vida Riksdagen vid dessa frågors
afgörande äfven skall hafva ett ord med i laget. Det är uppenbart,
att, enligt den förutsättning, som statsutskottet uppstält,
Riksdagen måste hafva ett ord med i laget, och så till vida kan
jag vara med om förslaget.

Men det finnes en annan förutsättning för antagande af utskottets
förslag, hvilken jag icke kan vara med om, eller den om

Onsdagen den i Maj, f. m.

23 N:o 35.

förhöjda terminsafgifters införande. Det har redan af den siste Ang. lärames
falaren nämnts, huru motbjudande det kännes för honom att antaga
utskottets förslag under denna förutsättning, och jag ber få °sigaUr<mrsäga
detsamma hvad mig beträffar. Genom förhöjda termins- ken aflöning.
afgifters införande blefve undervisningen stängd för de mindre (Forts.)
bemedlades barn och komme endast att stå öppen för de rikes
och högt uppsattes barn, och härigenom komme hinder att läggas
i vägen för mången fattig yngling att framträda och visa sin begåfning.
Jag kan af denna anledning icke finna, att förhöjda
terminsafgifter äro önskvärda, och anser derför, att denna förutsättning
för löneregleringens genomförande icke bort af statsutskottet
tillstyrkas.

Dessutom anser jag, att statsutskottet såsom en förutsättning
för löneregleringens genomförande hellre hade bort uppställa mom.
d) i nu föreliggande punkt, eller det om indragning af första
klassen vid våra allmänna läroverk och inträdesålderns framflyttande
till fylda 10 år. Härför finnas många skäl som tala.

Hörst och främst skulle härigenom för statsverket ske en besparing
på 150,000 kronor. Då folkskolan i alla händelser kan uppfylla
det mål, som med första klassen afses, så hemställer jag
till herrarne, huru vida icke nämnda skola i sådant fall kunde
blifva bottenskola lika väl för den rikes och uppsattes barn som
för den fattiges.

Vidare är det uppenbart, att en större likställighet i socialt
hänseende skulle uppkomma, om de mera bemedlades barn någon
tid komme att hållas i folkskolan och der gemensamt med de
mindre bemedlades barn undervisades.

Slutligen tror jag, att genom första klassens öfverflyttning
till folkskolan ett större intresse från höga vederbörandes sida
skulle väckas för denna skola — ett intresse, som för närvarande
icke är hvad det borde vara. Särskildt allmogen, för hvilken
denna skola är af största vigt, men som icke blickat in i upplysningens
himmel, saknar sålunda på grund af bristande upplysning
nästan allt intresse för densamma, ett förhållande som synes
vara det mest onaturliga.

Jag anser sålunda, att första klassen bör indragas, och att
inträdesåldern till den blifvande första klassen vid de allmänna
läroverken bör bestämmas till fylda 10 år. Såsom frågan nu är
framstäld af statsutskottet, är den visserligen en vacker illusion,
som tyder på att något sådant skulle hunna ske. Men, mine
herrar, det är något, som icke sker, ty jag är förvissad, att om
än Andra Kammaren bifaller inom. d), kommer Första Kammaren
att af slå detsamma, och då kommer frågan in i ett nytt skede, för
så vidt regeringen kommer att godkänna latinets uppskjutande till
sjette klassen, något som synes mera troligt. Då inträder frågan
i ett nytt skede, och från och med den stunden hafva vi för en
lång tid afstängt oss från möjligheten att få den reform genomförd,
som förekommer i mom. d), eller indragning af nuvarande
första klassen vid samtliga högre och femklassiga läroverk.

N:o 35. 24

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

Ang. lävames Det är på grund af detta förhållande, som jag ansett nödoc!
Vinklas vand*gt att min mening antecknad till protokollet, äfvensom
"tiga \lärorer- att tillkännagifva, att jag på grund af dessa skäl icke kan vara
ken aflöning, med om att rösta för utskottets förslag, ehuruväl jag, herr tal(Forts.
) man, icke kommer att afgifva något yrkande.

Häruti instämde herr Anderson i Hasselbol.

Herr von Friesen yttrade: Som kammaren har funnit, skiljer
sig statsutskottets förslag från Kong]. Maj:ts i väsentligen
''tvenne punkter. Kongl. Maj:t har såsom en förutsättning för löneregleringen
i fråga endast uppstält terminernas förlängande till
39 veckor. Jag betonar, att detta är en principiel organisationsåtgärd,
som Kongl. Maj:t uppstält såsom vilkor för denna lönereglering.
Samtliga ledamöter af statsutskottet hafva, så vidt jagkunnat
finna, varit med om att tillsätta ett nytt vilkor, nemligen
terminsafgifternas höjande. Detta är således ett nytt principielt
organisationsviikor, hvilket, så vidt jag kunnat finna, icke rönt någon
gensägelse. Men dessutom har statsutskottets majoritet insatt
ett tredje principielt organisationsviikor, nemligen latinstudiets
uppflyttning till sjette klassen, och är det egentligen detta
sista vilkor, om hvilket man hittills så mycket talat. Jag vet
väl, att äfven ur principiel S3''npunkt starka invändningar komma
att göras mot de två öfriga vilkoren; dock hafva hittills, icke så
många anmärkningar deremot blifvit gjorda som mot latinstudiets
uppflyttning.

Herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementetyttrade,
att denna fordran upprepade gånger blifvit uppstäld af Andra
Kammaren. Detta är sant; men jag vet icke hvarför det nämndes,
om icke såsom ett tecken till, att då denna fordran blifvit
upprepad många gånger utan verkan, så vore det icke lönt att
vadare uppställa någon sådan fordran.

För min del anser jag icke, att Andra Kammaren bör låta inverka
på sig af detta yttrande, om det haft nämnda syfte; utan
om denna fordran är berättigad, så bör kammaren fortfarande
hålla på densamma.

Vidare nämnde herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet,
att latinet för närvarande vore utsatt för “motvind".
Skulle det måhända deri ligga någon antydan om, att denna obenägenhet
mot latinet är af tillfällig beskaffenhet? Vinden är ju
ombytlig, kan lätt kasta om och skulle snart kunna förvandlas till
medvind, och i sådant fall vore det ju oklokt att för närvarande
söka genomföra den reform, statsutskottet påyrkat. Men enligt
min tanke strider detta helt och hållet mot den utveckling, som i
afseende å skolundervisningen hittills förekommit icke blott inom
vårt land utan äfven i alla andra civiliserade länder. .Ty i alla
andra länder är man i färd med att inskränka de klassiska språkens
studium och man gör detta helt enkelt derför, att andra, moderna
ämnen tränga på och tränga undan latinstudiet. De klassiska
språken hafva i alla länder förlorat den betydelse för lifvet,

ODsdagen den 4 Maj, f. m.

25 X;o 35.

som de förut hade, medan deremot andra ämnen kommit fram i Ang. lärarnes
förgrunden och vunnit ökad betydelse samt med naturnödvändig- vtJ*
hetens oemotståndlighet undanträngt de klassiska språken. Det °/ga lärmerär
icke i någon fiendskap mot de klassiska studierna, utan i omöjlig- ken aflöning..
heten af dessas bedrifvande på samma sätt som hittills, man har (Forts.)
att söka anledningen till att dessa studier så småningom afknappats
och reducerats, såvidt jag vet, i alla civiliserade länder. Nyligen
har en skolreform blifvit genomförd i det klassiska Tyskland,
i hvilken man minskat det åt latinet vid de humanistiska
gymnasierna anvisade antalet timmar med 15 i läsårsvecka, för
hela skoltiden räknadt; hvilket inalles, då läsåret är ungefär 40
veckor, utgör omkring 600 timmar. Man kan väl förstå, hvilken
betydelse detta skall hafva i ett land, som på skolundervisningens
område är så starkt fästadt vid de klassiska studierna som Tyskland.
Jag kan således för min del verkligen icke tro, att det är
ett vindkast, som gör, att man vill reducera den åt latinet och de
klassiska språken hittills anslagna tid, utan jag tror, att denna åtgärd
står i ett naturligt och nödvändigt sammanhang med utvecklingen
på skolundervisningens område.

Herr ecklesiastikministern vände sig mot det i utskottets betänkande
förekommande, så ofta hörda påståendet, att latinstudiets
bibehållande i fjerde och femte klasserna skulle verka hindrande
för undervisningens ändamålenliga anordnande i de fem lägsta
klasserna, och han påstod, att vid uppgörande af kurserna för den
reala linien hade ingen som helst hänsyn hittills tagits till latinet
på den andra linien, utan att dessa kurser oberoende deraf blifvit
ordnade. Detta påstående vågar jag åtminstone i ett fäll bestämdt
bestrida. Införandet af franska språkets studium i femte klassen är,
så vidt jag kan förstå, icke betingadt af realliniens fordringar; men
om latinstudiet införes i fjerde klassen och grekiskan i nedre sjette
klassen, så är det nödvändigt att införa franskan i femte klassen
på latinlinien. Följden deraf har blifvit, att franskan införts i
femte klassen äfven på den reala linien, så att man i denna klass
har att meddela undervisning i tre lefvande språk, af hvilka det
nya språket, franskan, läses endast tre timmar i veckan. Kan
man då säga, att de, som afsluta sina studier i femte klassen, kunnat
i sistnämnda språk erhålla en afrundad bildning? Jag tviflar
derpå. Men det är icke nog dermed, utan den omständigheten, att
latinstudiet insläppts i fjerde klassen, har gjort, att alla pedagoger
hafva rigtat sin uppmärksamhet på, att lärjungarne må blifva särdeles
väl lämpade för att i fjerde klassen undervisas i latinet.

Den lärometod, som häraf föranledts, har tryckt sin pregel på hela
undervisningen i de tre lägsta klasserna, och sedermera har äfven
för de lefvande språk, som senare inträda på läroplanen, ungefär
enahanda metod blifvit följd. Man vill icke eller har åtminstone
icke förr än på sista tiden velat höra talas om, att det väsentliga
vid språkundervisningen dock består deri, att lärjungen
får lära sig att tala språket; utan man har hittills hufvudsakligen
hållit sig till det skri/na och det lusta. Ett språk är dock väsentligen
någonting taladt och hört, och först i andra rummet någon -

N:o 35. 26

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

Ang. lärames ting skrifvet och läst. I torna tider, då latinet verkligen hade
och fimkiai- betydelse för det praktiska lifvet, var också förhållandet det, att
siga larmer- yid undervisningen latinets talande spelade en mycket stor roll;
ken aflöning, men i samma mån, som latinets betydelse för den praktiske man(Forts.
) nen minskades, i samma mån har den förra metoden trängts åt sidan
af eu hufvudsakligen på grammatiken byggd undervisningsmetod,
och denna har biifvit dominerande icke allenast i fråga om
latinet, utan äfven för de öfriga språken. Kunde man nu få de fem
lägsta, klasserna befriade från latinet, så är jag öfvertygad att
pedagogerna skulle i hög gi-ad anstränga sig för att få språkundervisningen
i de fem lägsta klasserna väl och praktiskt ordnad.

Herr ecklesiastikministern nämnde, att om de, som klagade
öfver, att undervisningen på den reala linien icke vore nog praktisk,
ville framlägga en mera praktisk undervisuingsplan, så skulle
densamma utan tvifvel hafva utsigter att blifva godkänd. Men
detta låter sig nog ej så lätt göra för reallinien ensam, äfven om
pedagoger med god vilja i detta hänseende skulle komma att egna
sig åt denna uppgift, ty krafterna skulle nog blifva otillräckliga
först vid planens uppgörande, sedan vid dess verkställande. Finge
deremot dessa sträfvanden afse åstadkommandet af en för båda
liniernas samtliga lärjungar i de fem lägre klasserna lämplig och
behörigen afrundad kurs, så är jag öfvertygad om, att arbetet för
uppnåendet af detta önskningsmål skulle få en helt annan fart,
än det under närvarande förhållanden kun få. Jag tror således,
att man med skäl kan påstå, att de, som önska en för samtliga
lärjungarne afpassad och afrundad kurs i skolan, att afslutas vid
tiden då de uppnått konfirmationsåldern, måste hålla på förslaget
om latinets uppflyttning till sjette klassen.

Herr ecklesiastikministern antydde, att det skulle råda någon
slags rivalitet emellan den klassiska och reala linien samt yttrade,
att den reala undervisningen kunde trifvas väl vid sidan af den
humanistiska. Någon sådan rivalitet har emellertid icke på utskottet
haft inflytande, utan för detta har hufvudsaken varit att
på lämpligaste sätt tillgodose lärjungarne vid undervisningens ordnande.
Men huru mycket man än vill söka att urgera den gamla
satsen, att barn äro lämpliga för latinstudiet, så kan jag dock icke
få detta i mitt hufvud, ty jag tror, att knappt någonting är för
ett naturligt barn så motbjudande som latinläsning. Mau kan
tvinga in alla i allt och man kan också, såsom herr ecklesiastikministern
nämnde, träffa på barn, som kunna bringas till sådan
onaturlighet, att de finna det roligt att läsa latinska paradigmer.
Men, mine herrar, i barnets natur ligger i allmänhet icke en sådan
uppfattning.

Het har vidare biifvit anfördt, att det skulle vara ett icke så
obetydligt antal studerande, som vore i behof af klassisk bildning
vid sina universitetsstudier. Ja, nu är detta ordet “klassisk bildning"
ett ord, om hvars rätta betydelse jag icke rigtigt vet hvad
jag skall säga. Det utmynnar, synes mig, i detta sammanhang
hufvudsakligen i den kännedom om latinet, som under läsning i
sex års tid i skolan kan inhemtas. Ty, såvidt jag vet, fordras

27

Jfio 35.

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

enligt den nya examensstadgan icke ''någon annan klassisk bildning
än nämnda kunskapsmått i latinet af dem, som skola egna sig åt
historiens, den moderna filologiens och juridikens studium. Kan
detta under sex år sålunda inhemtade kunskapsmått i latinet
vara detsamma som klassisk bildning? Hittills åtminstone bär
alltid det grekiska språket ansetts vara just det främsta momentet
i den klassiska bildningen. . Det har också hittills ansetts, att det
vore nödvändigt att hafva inhemtat mycket större kunskaper i latin,
än som under sex års vistelse vid skolan kunna bibringas, för att
eu person skulle kunna göra anspråk på att kallas klassiskt bildad.

Jag tror således att, äfven med nu gällande bestämmelser, de
som kommit i det predikamentet, att de skola studera historia,
modern filologi och juridik, icke kunna anses besitta klassisk bildning;
och det skulle sålunda icke vara någon förlust för dem, om
latinet uppflyttades till sjette klassen. Det kan ju hända, att någon
kännedom om latinet behöfves för bedrifvande af dessa förenämnda
studier. Så nämndes det nyss, att de historiska urkunderna ofta
voro skrifta på latin; men för att kunna förstå dessa behöfver
man väl icke läsa sä mycket latin, som man kan inhemta under
sex år. Man har ock sagt, att för juriststudier erfordrades kunskaper
i latinet, nemligen för studiet af den romerska rätten; men då
den romerska rättssamlingen finnes öfversatt på en massa lefvande
språk, kan det uppstäda vilkoret — kunskap i latinet — lätt
undvaras. För den moderna filologien, om den skall djupt och allsidigt
studeras, behöfves nog kännedom om både latin och grekiska,
men vunnen på helt annat sätt och efter helt andra metoder
än de, som vid latinstudiet i läroverken användas.

Det har vidare yttrats, att det skulle vara synnerligen illa,
om vi icke i klassisk bildning skulle kunna täfla med de stora
kulturländerna. Jag tror icke, att man bör göra sig allt för stor
i jemförelse med kulturländerna. För så vidt jag vet, hafva vi
aldrig bestått en sådan täflan, och jag tviflar på, att vi någonsin
komma att göra det. 1 andra vetenskaper hafva vi visserligen att
framvisa namnkunniga män, kända öfver hela den civiliserade''verlden;
men på de klassiska språkens område hafva vi, så vidt jag
vet, ej att uppvisa några män, hvilkas namn hafva en sådan klang
som deras, hvilka på det naturvetenskapliga området gjort sig bemärkta.
Icke hänger för öfrigt denna täflan med kulturfolken i
klassisk bildning derpå, om latinundervisningen börjar i 4:de eller
6:te klassen. Att vi skola förlora känningen med kulturfolken,
om vi uppflytta latinundervisningen frän 4:de till 6:te klassen, kan
jag icke tro. Det finnes många af er, mine herrar, som hafva
ganska, stark känning med kulturfolken, men kanske aldrig läst ett
ord latin.

Med afseende på en punkt i statsutskottets utlåtande sökte
herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet bemöta
statsutskottets framställning. Dermed förhåller det sig på följande
sätt. Herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
har i statsrådsprotokollet yttrat följande: “Härtill kommer, att hittills
intet land försökt att inskränka skolkursen i latin till blott

Ang. lärår nes
vid de högre
och femklassiga
läroverken
aflöning.

(Forts.)

N:o 35. 28

Ang. lär ar nes
vid de högre
och femklassiga
läroverken
aflöning.
(Forts.)

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

fyraårig, så att man saknar all erfarenhet angående sättet att anordna
den högre undervisningen under sådan förutsättning, hvarför
det land, som vill göra början dermed, måste utsätta sig för
alla de misstag, alla missräkningar, kvilka synas vara oundvikliga,
då ett vanskligt, blott på abstrakta teorier bygdt experiment skall
genomföras." Nu har statsutskottet med anledning häraf anfört,
att i Danmark är i sjelfva verket så, att på den halfklassiska
linien, som utskottet kallat den, eller, som det i de danska skolförfattningarna
heter, den matematisk-naturvetenskapliga linien, der
finnes en fyraårig latinkurs. Detta erkände äfven herr statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet, och jag tycker således,
att han gifvit irtskottet fullkomligt rätt i sak. Den enda återstående
invändningen skulle vara i afseende å namnet. Utskottet har kallat
denna linie “den halfklassiska", medan det i de danska skolförfattningarna
använda namnet är “den matematisk-naturvetenskapliga".
Men lika väl som man i Sverige brukar kalla B-linien den
halfklassiska, oaktadt detta uttryck icke användes officielt, lika
väl synes man mig kunna gifva den nämnda linien i Danmark
detta namn. Och der finnes, såsom redan blifvit sagdt, faktiskt
en fyraårig latinkurs, och således finnes det ett exempel på anordnande
af en sådan kurs. Man saknar icke, såsom det står i
statsrådsprotokollet, all erfarenhet angående sättet att anordna
den högre undervisningen under sådan förutsättning.

Herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet nämnde,
att Rom tre gånger har eröfrat Europa, dels politiskt, dels
religiöst, dels juridiskt. Detta är sant; men det politiska oket
har Europa långt för detta afskuddat sig, äfven det religiösa oket
hafva åtminstone vi för länge sedan afskuddat oss, och det juridiska
oket — ja, jag är nu icke sjelf jurist, men jag har af framstående
jurister hört påstås, att det vore hög tid, att vi äfven afskuddade
oss detta. Säkert är, att Rom äfven lagt på oss ett annat ok, det
pedagogiska oket, och jag är fullt förvissad, att det vore en stor
fördel, om äfven det oket blefve afskuddadt.

Herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet yttrade
till sist, att detta vore en rent pedagogisk fråga, uti hvilken
kamrarnes ledamöter icke kunde hafva någon inblick. Kammaren
vore ingen skolkomité och borde icke döma i denna rent pedagogiska
fråga. Men detta är icke en pedagogisk detaljfråga, utan
det är här fråga om den lämpligaste åldern för specialstudiers
begynnande. Detta är en stor, allmän fråga, en sådan, om hvilken
hvar och en af kammarens ledamöter både kan och måste bilda
sig ett omdöme, såsom om alla andra riksdagsfrågor.

Då man, mine herrar, skall öfverge gamla förhållanden, så,
låt vara, att man under deras tryck ofta har känt stora svårigheter,
stort missnöje och missmod, händer det i alla fall, att man med
vemod skiljer sig från det gamla, vid hvilket man varit van. Jag
fattar derför mycket väl, att mången, äfven om han icke står på
samma ståndpunkt som den klassiska bildningens egentliga målsmän,
dock med vemod ser nya förhållanden här inträda. Låt vara,
att den gamla skolbyggnaden synts mörk, dyster och i många hän -

29 Ji:o 35.

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

seenden oändamålsenlig, så är det dock till och med för dem, SOm Ang. lärarnes
yrka på ombyte af byggnad, ofta vemodsfullt att skilja sig från vid de h°fre
den gamla. Många slitningar medför en dylik skilsmessa, och den sfg/täroverkan
icke ske utan mycken strid, men, mine herrar, det är dock Um aflöning.
med fröjd, som man slår upp portarne till den nya, med klok om- (Forts.)
tanke inredda byggnaden.

Det är derför, herr talman, som jag med fullt skäl, som jag
tror, och utan att på något sätt dervid känna någon tvekan, yrkar
bifall till statsutskottets förslag.

Herr Beckman: Herr talman! Jag skall be att få anknyta
mig till ett af den siste ärade talaren anfördt yttrande från statsrådsbänkeu.
Herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
sade, att kammaren icke kan ega nog insigt att bilda sig
ett omdöme i denna fråga. Icke kunde han med detta sitt yttrande
hafva åsyftat de ärade skolman, hvilkas rika erfarenhet nu kommit
kammarens ledamöter till godo? Nej, det var väl på oss andra
han syftade, på oss, som icke äro i skolans tjenst. Men likasom
det i tullstriden finnes en tredje sakkunnig, nemligen konsumenten,
så måste här i skolstriden inom vissa gränser äfven de
anses sakkunnige, som, om de visserligen ej, såsom här för en stund
sedan sades, “med folkrepresentantens kall förena lärarens", dock
med detta kall förena faderns. Det är en pligt icke blott för folkrepresentanten
utan för hvarje tänkande fader att, när så stora
organisationsfrågor förekomma som den nu föreliggande, bilda sig
ett eget omdöme.

För min del har jag, ehuru med en viss tvekan i afseende på
ett af de med löneregleringen förknippade vilkoren, bestämt mig
för att rösta för förslaget. Jag ber att få yttra några ord just
om detta vilkor, det som rör termins af''gij''temas höjande.

Det är. onekligen ett mycket tilltalande ord detta, att, som
det heter, i vårt land undervisningen i sin helhet är fri. Också
hör man stränga ord uttalas om detta förslag att pålägga terminsafgifter.
Vid ett föregående tillfälle användes derom uttrycket
kunskapsskatt, ett ord, som egentligen lär förskrifva sig från erkebiskop
Sundberg och som sedermera ofta upprepats. Man har
sagt — och det onekligen med rätta — att det är en skatt på
förvärfvande af kunskaper. Men jag skulle känna denna invändning
mycket tyngre, om jag icke vore öfvertygad om, att det är
en progressiv skatt, en skatt som pålägges hufvudsakligen de förmögna.
De obemedlade befrias ju. Eu representant från Skåne,
hvars inflytelserika stämma för alltid tystnat ibland oss, framhöll
detta kraftigt år 1890: de förmögne få betala fullt, de som hafva
mindre, få erlägga en mindre afgift, och de som intet hafva betala
intet. Jag har derjemte den uppfattningen, att en dylik terminsafgift
skulle bidraga till en gallring af läroverken, som jag
anser vara en fördel. Vid 1887 års skolförslag var fästadt förslag
till en så kallad “praktisk" linie. Den skilde sig från realliuien
hufvudsakligen endast i ett par detaljbestämmelser, bland annat
borttagande af ett språk och införande af undervisning i bokhålleri.

Jf:0 35. 30 Onsdagen den 4 Maj, f. m.

Ang. lärarnesDetta namnet praktisk var emellertid enligt min uppfattning det
let femklas- mes* Praktiska i hela saken; ty det innebar en skarp kritik af
Siga iär0ver- vart skolväsen, antydande att de redan bestående linierna

ken aflöning, voro opraktiska. Jag finner det derför ej i och för sigsåbeklag(Forts.
) ligt, om en utgallring från dem eger rum. Men om jag i likhet
med en ärad talare på stockholmsbänken vore öfvertygad om, att
terminsafgifternas höjande skulle medföra en sådan utgallring, att
de fattiga, men begåfvade lärjungarne försvunne och endast de
“rika åsnorna11 blefve qvar, skulle jag icke kunna i likhet med honom
rösta för detta vilkors bibehållande. Men jag tror icke, att
det kommer att medföra den följden, utan endast, att det från
läroverken skulle afsöndra många, som kunde lefva ett lyckligare
lif, om de icke lockas att inträda och fortsätta i ett läroverk,
som, hur mycket det än må påstås, dock icke är egnadt att bibringa
allmänt medborgerlig bildning. Derför kan jag vara med
om saken.

Jag skulle dock helst önska den förändring i vilkoret, att de
föreslagna procentsiffrorna ändrades, såsom vid förra riksdagen
föreslogs, så att, i stället för 15 procent, 20 procent kunde erhålla
hel befrielse, och 30 procent i stället för 20 procent half. Man behöfde
då icke befara, att ej tillfälle skulle beredas alla dem, som
saknade medel, att bevista läroverket, om de dertill voro särskildt
lämpliga.

Emellertid upprepar jag, att detta vilkor om terminsafgifterna
förefallit mig svårast att gå in på, emedan jag icke kan neka, att
det från vissa synpunkter tyckes innebära vådor, om jag ock tror,
att de icke äro så stora, som man förmenat.

Hvad beträffar utsträckning af läsåret till 39 veckor, så innebär
detta förslag en afgjord fördel. Det kan icke nekas, att det
är ett slöseri med den dyrbara ungdomstiden, att barnen vänjas
vid så långa ferier som för närvarande. Det saknar äfven motstycke
i våra grannland, så väl Norge som Danmark, att nu icke
tala om Tyskland, som jag i öfrigt visst icke vill framställa som
något efterföljansvärdt exempel. Man invänder, att man kan gifva
ungdomen en lämplig sysselsättning i hemmet. Understundom kan
detta ske, men vanligen sker det icke. Detta tror jag i viss mån
inverkar på den uppfattning, som onekligen i allmänhet finnes i
vårt land, att man behöfver arbeta så litet. Genom de långa
ferierna vänjer man sig redan som barn vid att tänka, att man har
rätt att slå dank. Och så fortsättes det ända tills gossarna blifva
ynglingar, ja, män, ända tills de aflägga studentexamen, hvilket i
allmänhet sker vid 19 till 20 års ålder. Följden häraf åter blir,
att de betraktas som “unga, lofvande" män ända till inemot 30
år. Vid den åldern är man i utlandet i allmänhet länge sedan
fullfärdig, mogen för det arbete, som man skall utföra i lifvet, och
för länge sedan inne på den bana, hvilken man valt.

Slutligen återstår frågan om latinet, den fråga på hvilken man
kanske — att döma af vissa uttalanden på statsrådsbänken —
skall söka att låta hela detta förslag stranda. Det har af en ärad
kamrat på stockholmsbänken blifvit vältaligt och sakrikt påvisadt,

31 K:o 35.

Onsdagen den i Maj, f. m.

huru falsk i sjelfva verket den uppfattningen är, att det för oss Ang. lärare»
skulle vara ett oundgängligt bildningsbehof, att skolan från den vid de h''°9re
tid nu sker och ända upp till studentexamen sysselsätter sig med ^Vförwer
latinstudiet. Jag tillägger, att den praktiska erfarenheten bestämdt ken aflöning.
talar mot den uppfattningen, att så lång tid behöfver användas på (Forts.)
latin för examina.

Jag är öfvertygad, att det finnes bland herrarnes bekanta,
likasom det finnes bland mina, mer än en, som på mycket kort
tid och på mycket bättre och rationellare sätt tillegnat sig den kunskap
i latin, som han behöft inhemta. Jag kan i detta fäll erinra
om en berömd man, den store språkforskaren Rydqvist, hvilken
till 19 års ålder satt såsom handelsbokhållare vid pulpeten, men
sedan egnade sig åt studier och som, om jag mins rätt, 4 år senare
var docent. Och en ännu lefvande, mycket bekant vetenskapsman,
som tog studentexamen på reallinien samt för att kunna
fortsätta sina studier behöfde tillegna sig examenspensum i klassiska
språk, gjorde undan detta på ett hälft års tid. Det är sålunda
alldeles säkert, att det mått af latinkännedom, som behöfves
för universitetsexamina, kan inhemtas på mycket kortare tid vid
mera framskriden ålder än genom studium ända från skolans lägre
klasser.

Jag kan icke heller gå in på den åsigt, att de klassiska språken
skulle vara så formelt bildande, att ingenting annat finnes,
som på samma gång reder tanken lika bra och derjemte är af
nytta icke. likt latinet blott för skolan, utan för lifvet. Dör min
del anser jag, i motsats till hvad som uttalats från statsrådsbänken,
att för oss är hela denna klassiska uppfostran en lyxartikel.

Den må vara vacker, förträfflig, angenäm såsom sådan, men den
är obehöflig för det praktiska lifvets kraf och skadlig derigenom,
att den förrycker hela vårt undervisningsväsende. Så har hittills
skett; och nu synes den vilja ställa sig hindrande i vägen för undervisningens
reformerande i en rätt retning.

Jag skulle naturligtvis helst önskat, att man i samband med
denna lönereglering kunnat få en mera genomgripande omgestaltning
af våra läroverk, än den som nu blifvit föreslagen. Men å
andra sidan kan jag icke önska, att ytterligare vilkor skulle uppställas
för genomförande af den berättigade löneförbättringen. Det
kan svårligen finnas någon, som icke erkänner det berättigade i
lärarnes kraf på bättre ersättning för sin möda; och det måste
för lärarne kännas bittert, att löneregleringen skall förbindas med
vissa vilkor. Ja, det är bittert; men nöden har ingen lag! Det
förefaller nemligen, som om Andra Kammaren på alla områden
skulle komma att spela en allt mera obetydlig rol, derest den
icke håller fast vid hvarje medel den har för att drifva fram dess
gång efter annan uttalade önskningsmål. Det tyckes framgå af
uttalanden, som här stundom fällas af regeringens representanter,
som om man icke skulle fästa sig synnerligt vid hvad denna kammare
vill; måhända gör man det derför, att man vet att man har
eu så säker och lydig bundsförvandt derinne på andra sidan.

Allt detta, som jag nu anfört, gör, att jag, öfvertygad om att

X:o 35. 32

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

Ang. lärames antagande af utskottets förslag är ett steg möten skolreform, som
Vid de högre skajj lända till välsignelse för vårt lands framtid och för de ge
°sigafländer- irrationel'', som hafva denna framtid i sina händer, nu yrkar bifall
ken aflöning, till utskottets förslag i denna punkt.

("Ports.)

Herr Persson från Arboga: Den värda kammaren torde icke

illa upptaga, att särskilt vi skolman äro angelägna att här framlägga
vår erfarenhet och våra derpå grundade åsigter om den vigtiga
fråga, som nu föreligger till afgörande. För min del anser
jag mig så mycket mera oförhindrad att uttala mig i frågan, som
jag personligen icke beröres åt den ifrågasätta löneförbättringen.
Ty, såsom man lätt kan finna, kunna åtminstone lärarne i de högsta
lönegraderna komma att drabbas af en minskning i sina löneinkomster,
om den nu föreslagna löneregleringen kommer till stånd.

Efter de utmärkta anföranden, som nyss hållits af tre talare
på stockholmsbänken, återstår emellertid icke mycket för mig att
tillägga; dock anhåller jag att få göra en liten axplockning på de
fält, som förut öfver farits af dessa skördemän med större kraft och
förmåga, än jag besitter.

Herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet framhöll
— och detta med rätta — att man bör se till, att man i ungdomens
uppfostran och undervisning inför mera ideala och humanistiska
bildningselement vid sidan af de reala. Jag antydde, att
jag till fullo delar denna hans åsigt, men jag frågar billigtvis: är
det till forntiden och allra helst till Roms forntid, som man måste
gå för att uppsöka mensklighetens ideal? Jag kunde hafva förstått
herr statsrådets yttrande, om det i stället hetat, att man skall
gå till Hellas för att söka och finna mensklighetens ideal; men
jag vågar påstå, att det icke är i den latinska litteraturen, som
de högsta idealen äro till finnandes. Det är nog sant, att ideala
element böra införas i ungdomens undervisning, men det är till den
kristna bildningen, man i första rummet har att vända sig, när
man vill uppsöka dem, först och främst till den moderna kulturen
och delvis äfven till medeltidens. Då det emellertid nu egentligen
är fråga om latinets ställning i den offentliga undervisningen, ber
jag att här få framlägga de erfarenheter, jag sjelf vant i tillfälle
att vinna beträffande denna undervisning. Jag bar sjelf haft
latinet till hufvudföremål för mina studier, samt har på detsamma
nedlagt det mesta af min studietid och det bästa af mina krafter.
Det är derför ganska naturligt, att jag bär en viss förkärlek för
detta studium och den litteratur, som dervid användes. Men jag
har af omständigheternas magt blifvit bragt till att lika mycket
och på senare tid ännu mera sysselsätta mig med den moderna
litteraturen, och jag måste öppet förklara, att det bästa jag lärt
genom mina studier, det har jag lärt, icke af de klassiska författarne,
utan af de moderna.

Detta om frågan i dess helhet. Nu har det från statsrådsbänken
med eftertryck bäfdats, att för idkande af vetenskapliga
studier vid universiteten förutsättes med nödvändighet latinkunskap,
Jag vill visst icke bestrida detta, men det rigtigaste vore val då.

Onsdagen den 4 Maj, f. m. 33 >T:0 35.

att detta studium förlädes till universitetet. Tiden är dock icke^n?- lärames
mogen för en sådan eliminering af latinet från våra allmänna vid de h°9re
läroverks undervisningsplan; ännu finnes nemligen vid dem ett °f
stort antal lärjungar, som bereda sig för universitetsexamina, för ten aflöning
hvilkas afläggande kunskap i latin utgör ett vilkor. Och som en (Forts.)
ganska talrik lärarepersonal för sådan undervisning ännu finnes
vid dem anstäld, är det billigt, att detta ämne fortfarande får stå
qvar på undervisningsplanen. Men jag kan alls icke förstå, att
undervisningen i latin skall behöfva börja redan i 4:de klassen.

Jag är tvärtom öfvertygad om, att latinundervisningen snarare
skulle vinna än förlora på en framflyttning till 6:te klassen. Det
är nog sant, att en hel hop grammatikaliska öfningar derigenom
måste bortfalla, ty tiden medgåfve då icke att i så rikt mått som nu
anställa den s. k. tankegymnastik, som hittills så oförtrutet idkats
•i samband med undervisningen i latin. Men jag tror, att både
lärare och lärjungar utan saknad skulle se en sådan förändring
af undervisningssättet,. och hvad sjelfva bildningsresultatet beträffar,
skulle det säkerligen blifva vida bättre än det blifvit af den
hittills använda lärometoden. Det är ju tydligt att, då valet mellan
real- och latinlinie får uppskjutas två år längre än nu, lärjungen
skall med vida större säkerhet och medvetenhet kunna göra
sitt val. Och för föräldrar och målsmän, som ega nödiga insigter
för att kunna råda sina söner och myndlingar, blir det vida lättare
att bestämma sig, då lärjungens förmåga hunnit bättre pröfvas,
än som kunnat ske under den tid de varit i läroverkets tre
lägsta klasser. Jag vill i detta hänseende särskilt framhålla den
erfarenhet, som ofta göres af lärare, att mången lärjunge gifven
goda^ förhoppningar om sig i de tre nedersta klasserna, der hans
förståndsförmögenheter icke så synnerligen tagas i anspråk, men
då han kommer upp i fjerde och ännu mera i femte klassen, der
dessa förmögenheter i vida högre grad tagas i anspråk, stupar
han,o och det visar sig, att han är oduglig till studier. Men icke
så få lärjungar af denna kategori hafva nu redan i fjerde klassen
bestämt sig för latinlinien, och resultatet deraf blir vanligen, att
dessa — jag vågar säga martyrer för latintvånget — invita Minerva
kämpa sig igenom skolan klass för klass till dess de med
knapp nöd kunna aflägga maturitetsexamen. Det är verkligen
icke sant, ^ såsom man påstår, att det för dessa lärjungar är lätt
att öfvergå till den andra bildningslinien eller att i tid sluta
skolan.

Den ringa procent af latinare, som afgår från läroverket, i all
synnerhet femte klassen, visar, huru stor obenägenheten är bland
latinarna att skita skolan, förr än den blifvit fullständigt genomgången.
_ Många drifvas dock slutligen dertill af en eller annan
nödvändighet; i sjette klassen ökas också procenttalet af afgående
lärjungar i mycket märkbar mån. Huru helt annorlunda skulle
det icke ställa^sig, om lati.nstudiet framflyttades till sjette klassen?

Man kunde då med temligen hög grad af visshet antaga, att åt
detta studium inga andra skulle egna sig än sådana, som egde
verklig begåfning för sådana studier och drefves till valet af detta

Andra Kammarens 1’rot. 18.92. N:o .JO. 3

N:o 35. 34 Onsdagen den 4 Maj, f. m.

Ang. lärames studium af verkligt intresse. Man skulle då inom latinafdelninvid
de högre garna få en elitcorps af lärjungar, och hvilket nöje det skulle vara
och fanklas- för fårare och lärjungar att läsa latin under sådana förhål aflöning

landen, torde jag icke behöfva närmare utveckla.

(Forts.) Det har blifvit sagdt, att en sådan anordning förut icke varit

någonstädes pröfvad, hvarken i andra länder eller i vårt land.
Hvad det sista beträffar, tillåter jag mig påpeka det af alla kända
förhållandet, att här i hufvudstaden finnas två högre läroverk för
qvinlig ungdom, hvilka ega dimissionsrätt till studentexamen, och
i båda dessa skolor meddelas undervisning på latinlinien. Ett
ganska stort antal qvinliga lärjungar har aflagt studentexamen på
latinlinien vid dessa läroverk, och i regeln — jag vågar t. o. in.
påstå i de flesta fall — med mycket vackra betyg i latin. I början
lästes vid en af dessa skolor latinet, om jag ej missminner mig, i
endast 3 år och med ingalunda så högt tilltaget timtal i veckan.
Sedermera befans det behöfligt att öka undervisningstiden i detta
ämne till 4 år. Men, säger man, dessa flickor, som läsa latin, äro
särdeles rikt begåfvade eller ovanligt intresserade för sin uppgift.
Jag frågar: böra andra ynglingar egna sig åt latinets studium än
de, som äro i besittning af samma lyckliga förutsättningar att
kunna idka sitt studium med framgång? Svaret kan svårligen
utfalla på mer än ett sätt.

Det har vidare sagts, att den nuvarande anordningen med latin
redan i 4:de klassen icke skulle hafva medfört några olägenheter
med afseende på anordnandet af den reala undervisningslinien.
Detta påstående har redan blifvit reduceradt till sina rätta dimensioner
af en föregående talare. Jag ber dock att till hvad han
nämnde få göra följande tillägg: Enligt det af den sista skolkomitén
utarbetade förslaget till ny läroverksstadga skulle, som
bekant, vid undervisningen i historia inom o4:de och 5:te klasserna
de båda linierna skiljas ifrån hvarandra. Åt lärjungarna på reallinien
skulle meddelas en öfversigt af hela allmänna historien.
Det historiska studiet för lärjungar på latinlinien inom dessa klasser
skulle inskränka sig till endast gamla tidens historia. Jag
hemställer, huruvida detta icke är en olägenhet å båda sidorna.
De lärjungar, som sluta sin skolgång med 5:te klassens reallinie, gå
ut i lifvet med en blott schematisk öfversigt af det för både förstånd,
fantasi, känsla och karakter mest bildande af skolans alla läroämnen,
historien. De visserligen icke många, men icke heller så
få lärjungar på latinlinien, som afsluta sin.skolkurs i 5:te klassen,
skulle träda ut i lifvet med ingen annan historisk kunskap än den,
som inhemtas genom studiet af den gamla tidens historia. År icke
detta en olägenhet?

Vidare skulle väl som en olägenhet kunna påpekas det förhållandet,
att genom latinets inträdande redan i 4:de klassen engelskan
på reallinien med nödvändighet blir fastkedjad vid latinet.
Dervid kommer, enligt mitt förmenande — jag medgifver, att
meningarna kunna vara delade om den saken —, den engelska
undervisningen in på orätt plats. Den borde nemligen, efter min
uppfattning, följa efter undervisningen i franska. Men detta endast

Onsdagen den 4 Mai, f. m.

35 N:o 35.

i förbigående för att påpeka, att förefintligheten af både real- och Ang. lärames
latinlinie i 4:de och 5:te klasserna medför mycket väsentliga, jag vid de h°9re
vågar säga rent af oöfvervinneliga svårigheter vid uppgörande af ''h fe™klas''
en psykologiskt vigtig undervisningsplan. Z aflägg.

Jderr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet har (Forts.)
uttalat den åsigten, att tolfåringar ej tåla vid så mycket deklinerande
och konjugerande som åttaåringar. För min del — och
jag har för min. åsigt stöd af.en mångårig erfarenhet som latinlärare
skulle jag hellre vilja vända om satsen, eller snarare
påstå, att tolfåringar, för att lära sig latin, icke behöfva drillas
och exerceras så mycket i deklinerande och konjugerande som
åtta- och nioåringar. Jag har i latin undervisat lärjungar på mycket
olika åldersstadier. Jag har undervisat studenter, som tagit
sin studentexamen på reallinien, men för afläggande af sin akademiska
examen varit nödsakade att komplettera i latin — och jag
har funnit, att en sådan kompletteringsexamen kunnat tagas på
mycket kort tid. — Jag har undervisat i latin från och med lista
klassen och från och med den 4:de. Nu förhåller det sig i sjelfva
verket så hvad elementen, särskildt ordformernas inlärande, beträffar,
att om lärjungarna vunnit en mera utvecklad reflektionsoch
kombinationsförmåga, så blir det för dem icke en ren minnessak
att inlära böjningsformerna, utan med tillhjelp af sin skematiserande
föreställningsförmåga ega de en lätthet att igenkänna
och bilda dessa former, som den unge gossen icke är i besittning
af. Gå vi sedan till språklärans mera abstrakta och svåra beståndsdelar,
är det sjelfkärt, att den mera utvecklade lärjungen
lättare kan lösa dessa svårigheter än nio- eller tioåringen, ja, jag
säger äfven elfva- eller tolfåringen. Detta gäller i all synnerhet,
om språkförmågan är på ändamålsenligt sätt uppöfvad genom den
föregående språkundervisningen. Det framhålles ofta — jag har
visserligen icke hört det i dag, men det är ett mycket vanligt
argument för latinet — att om man förut lärt sig latin, så blir
det en lätt sak, att sedan lära sig båda franska och engelska. I
än högre grad gäller, enligt mitt förmenande, att det blir lättare
att lära sig latin, om man förut kan franska ordentligt. Och i
denna uppfattning styrkes jag i synnerhet af den erfarenhet, som
vunnits vid de läroanstalter för qvinlig ungdom, om hvilka jag
nyss talade. Att så måste vara, stämmer för öfrigt öfverens med
den som rigtig erkända pedagogiska grundsatsen, att man vid all
undervisning bör fortgå från det mera konkreta, enkla och lätta
till det svårare, mera abstrakta och invecklade.

Jag skall emellertid icke längre upptaga tiden med denna sida
af saken. Den har så mångfaldiga gånger varit omordad här i
kammaren, att det icke kan vara behöfligt.

En talare, som visserligen yttrade sig gynsamt för förslaget
om latinets framflyttande till 6:te klassen, förmenade dock, att det
skulle vara. kammaren och. Riksdagen ovärdigt att uppställa detta
som ett vilkor för beviljande af den föreslagna löneregleringen.
Han ansåg, att Riksdagen hade andra medel i sin hand att inverka

N:o 85. 36

Onsdagen den 1 Maj, f. m.

Ang. lärames på regeringen i detta afseende. Men han underlät försigtigtvis att
vid de högre nämna några sådana medel, och jag kan icke heller uttänka några.
Tiga länder- Af ^va.cl jag nu yttrat följer, att jag för min del icke kan
ken aflöning, och icke vill motsätta mig detta vilkor för löneregleringens bevil(Forts.
) jande. Visserligen kan jag tillstå, att det bjuder mig något emot,
såsom herr Höjer yttrade, och äfven utskottet sjelft tyckes hafva
varit under intrycket af en sådan känsla, då det yttrat, att medlet
är “förtvifladt11. Men, mine herrar, nöden har ju ingen lag, och
då man nödgas tillgripa förtviflade utvägar för att få en angelägen
och önskvärd reform genomförd, så måste man också finna sig deri.

Hvad de öfriga af de uppstäda vilkoren beträffar, så skall
jag fatta mig kort om det vilkoret, att läsårets längd skulle utsträckas
till 39 veckor. I likhet med en mycket värderad talare
på stockholmsbänken ser jag för min del snarare en fördel i en
sådan anordning, än en olägenhet, en fördel både för lärare och
lärjungar. Den närmaste och vigtigaste fördelen är den, att man
för att medhinna de dryga årskurserna icke behöfver bedrifva
arbetet så febrilt, icke forcera det till den grad, som nu måste ske,
och att detta måste verka välgörande äfven i hygieniskt afseende,
synes mig vara alldeles påtagligt. Ty, mine herrar, det är hufvudsakligen
hygieniska betänkligheter, som gjort sig gällande mot
detta förslag. De hygieniska vådor, som man befarat som följder
af den ifrågasatta förlängningen af läsåret torde för öfrigt i icke
ringa mån förminskas, om icke helt och hållet undanrödjas, genom
de nu ojemförligt bättre hygieniska anordningar, som hunnit genomföras
i de flesta läroverkslokaler. Herr Beckman påpekade dessutom
det välgörande inflytande på karakteren, som en sådan anordning
måste utöfva. Det är oss icke obekant, att det nästan
är ett nationallyte hos oss svenskar att arbeta ojemnt. Den som
något umgåtts med utländingar, dem som äro våra närmaste grannar
i vester och söder, och äfven och i all synnerhet med tyskar,
har icke kunnat undgå att frapperas af den utomordentliga arbetsförmåga,
hvaraf dessa folk äro i besittning. Den jemnhet och den
ihärdighet, hvarmed de arbeta, äro egenskaper, som vi svenskar i
regeln sakna; och jag undrar, om icke våra anordningar med allt
för långa sommarferier dertill i någon mån bidraga, förutom det
att benägenheten derför ligger i sjelfva nationallynnet. Godt skulle
väl emellertid vara för de barn, som gå i skolan, att icke behöfva
arbeta allt för mycket under vintern, för att sedan under de långa
sommarmånaderna förfalla till fullkomlig overksamhet; ty det förhåller
sig beklagligtvis så, att det stora flertalet af skolornas elever
gå fullständigt sysslolösa under sommarmånaderna. I synnerhet
gäller detta om sådana barn, som nödgas tillbringa sina sommarferier
i städerna. De uppöfvas formligen i dagdrifveri och allt
annat ondt, som dermed följer. Bättre ställer sig naturligtvis saken
för sådana ynglingar, som få tillbringa somrarna ute på landet.
De hafva ju utvägar att skaffa sig sysselsättning, om de sjelfva
vilja skaffa sig sådan eller af sina anhöriga tillhållas att sysselsätta
sig på nyttigt sätt. Jag ser således i den föreslagna för -

Onsdagen den 4 Maj, f. m. 37

langningen af läsåret alldeles icke något kinder för löneregleringens
antagande.

Jag kommer nu till det tredje vilkoret, terminsafgifternas förhöjning,
och jag erkänner, att detta är den svagaste punkten i
utskottets förslag. Det är endast med stor tvekan, som jag kunnat
bestämma mig för att gå in på detta vilkor; men jag gör det,
derför att när det gäller att välja emellan något, som är af större
vigt, och något, som är af mindre betydelse, så måste man naturligtvis
bestämma sig för det, som är vigtigare. Utskottet har beräknat,
att genom den ifrågasatta förhöjningen frekvensen vid
skolorna komme att minskas med ungefär 10 procent af det hittillsvarande
antalet lärjungar. Åtminstone vid det läroverk, jag tillhör,
befarar jag, att minskningen komme att blifva något större.
En sådan minskning är ju i och för sig icke något ondt, utan
tvärtom ett godt, om den nemligen går i den riktning, som utskottet
har tänkt sig, eller att man genom förhöjning af terminsafgifterna,
skall lyckas från skolorna afsöndra de osunda element,
som nu i allt ymnigare flöden tränga in i läroverkens salar. Men
beklagligtvis kan man icke obetingadt hysa denna förhoppning.
Det torde nog ofta komma att ställa sig så, som herr Höjer nämnde,
att många fattiga lärjungar, som bort få studera, utestängas från
skolorna, under det att många rika, som äro mindre beqväma för
studier, gå qvar. Det sista är ju icke något så synnerligen ondt;
men värst drabbas den obemedlade eller mindre bemedlade medelklassen
af denna tillökning i kostnaden för barnens skolgång. För
min del har jag klart för mig, att om dessa terminsafgifter komma
att uppbäras, så skulle jag sjelf icke blifva i tillfälle att åt mina
barn bekosta en högre undervisning, så framt de nemligen icke
visade sig i besittning af sådana anlag för studier, att de på grund
deraf kunde förhjelpas till skolgång. Men äro de icke i besittning
af sadana anlag, så skall jag icke beklaga mig, hvarken å mina
egna eller . mina barns vägnar, enär jag är fullt och fast öfvertygad,
att jag då skulle sörja vida bättre för deras framtid genom
att låta dem i tid lemna skolan och träda ut i det praktiska lifvet.

På dessa nu anförda skäl och-grunder skall jag för min del,
herr talman, anhålla att få yrka bifall till utskottets hemställan i
den föredragna punkten.

Herr Zotterman: Herr talman! Då vid 1891 års riksdag
kong], propositionen om statsanslag för restaurerande afen af vårt
lands märkligaste kyrkobyggnader här förevar under diskussion,
uppträdde en inom vårt land mycket känd och aktad man och
här i kammaren gerna hörd talare mot beviljande af ett sådant
anslag. Slutorden i hans anförande voro, om jag icke missminner
mig, dessa: “Jag har 100 röster der hemma, men endast 1 här“.

Jag uppfattade hans mening härmed vara densamma, som att, om
han här hade disponerat dessa 100 röster, han med stor förnöjelse
skulle hafva lagt ned dem i urnan mot anslagets beviljande. ''Följande
hans af mig så uppfattade tankegång vill jag här passa
på tillfället att förklara, att om jag här disponerade öfver mina

Nso 35.

Ang. lärarnes
vid de högre
och femklassiga
läroverken
aflöning.
(Forts.)

N:o 35. 38

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

Ang. lärames32 röster i Vadstena, skulle jag med lika stort nöje nedlägga
o*A Omkläs ^essa rester till förmån för den lönestat, som här föreligger och
llgalärover- som afser en väl behöflig förbättring i lärarnes löneförmåner; men
ken aflöning, just derför, att jag så innerligt gerna unnar dessa lärare den före(Forts.
) slagna löneförbättringen, kan jag icke uraktlåta att beklaga, att,
bland andra, det vilkor är fästadt vid beviljandet af denna löneförbättring,
att barnens skolafgifter eller terminsafgifter skulle förhöjas.
Här har af två, om icke tre, talare före mig denna sak blifvit framhållen.
En utaf dessa talare ansåg ingen fara för undervisningen
ligga derutinnan. Han ansåg deremot det goda vara förenadt med
åtgärden, att denna innebure en början till progressiv beskattning,
men om han uti denna tillökning i beskattning hade kunnat skönja
några faror, så skulle äfven han hafva varit emot förslaget. Med
den kännedom vi hafva om våra elementarskolor och dessas alumner,
lär det väl icke kunna förnekas, att det allra största flertalet
af dessa alumner tillhör den s. k. medelklassen. Om vi nu
också frånse de medelklassbarn, som bo i de städer, der högre
läroverk förefinn as och i de städer, der lägre läroverk äro grundlagda,
så får man icke frånse den omständigheten, att det är en
stor del barn, som komma ifrån landsorten till samtliga läroverksstäder
och ifrån de mindre städerna och landsorten till de städer,
der högre läroverk finnas. I den stad, der läroverket finnes, måste
föräldrarne betala ganska dryga månadsafgifter för inackordering
åt dessa sina barn. De ha nu med dessa kostnader plus de nu
gällande terminsafgifterna under stor omsorg och försakelse nätt
och jemt förmåga att hålla sina barn i dessa skolor. Men så
kominer man nu och vill pålägga 20, 40 ä 60 kronors ytterligare
årsafgift för dessa barn. Jag fruktar, att dessa tillskott blifva
detsamma som att från skolorna utestänga många begåfvade barn
af denna klass.

Visserligen afser man här att utesluta eller att försöka att
tillbakahålla från de lärda studierna de för dessa studier olämpliga
alumner; men mig förefaller det, som om korrektivet för detta
ändamål icke vore det rätta, då man tillgriper beskattningsåtgärder,
ty “mindre bemedlad11 och “mindre lämplig för studier11 äro
icke två synonyma begrepp. Man vill bär, för att förekomma det
ofvannämnda onda, som man dock möjligen har förutsett blifva
en följd af beskattningsåtgärden, från erläggande af terminsafgiften
i dess helhet befria 15 procent af lärjungarna, nemligen sådana,
som äro medellösa, och från halfva terminsafgiften 20 procent af
lärjungarna, eller sådana, som tillhöra den mindre bemedlade samhällsklassen.

Men jag för min del är alldeles öfvertygad om, att det utöfver
dessa 35 procent finnes minst BO procent barn af dessa
mindre bemedlade, som denna nedsättning icke alls kan komma
att gälla. Jag befarar derför, att den nya beskattningen kan
komma att kännas så betungande för dessas föräldrar, att en stor
del af de barn, hvilka i framtiden, om de fått genomgå läroverket,
på sätt som nu är dem beredt, skulle som män hafva blifvit till

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

39 N:o 35.

stor nytta för vårt land, aldrig någonsin kan blifva delaktig af Ang. lärarnes
en högre undervisning. df h°gre

En annan i sammanhang härmed stående fråga ar den om siga iärover.
utsträckning utaf lästiden. Jag vill nu icke betrakta denna fråga ten aflöning.
från pedagogisk synpunkt, ty denna synpunkt har förut blifvit (Forts.)
framhållen, utan vill fortfarande hålla mig till den ekonomiska
sidan af saken. Jag vill då bedja herrarne besinna, att denna
läsetids förlängning blir en månads ytterligare tunga för föräldrarne
att hålla sina barn uti inackordering i staden, ett nytt
plus till den möjligheten, att en stor del af dem, som eljest skulle
blifva till stort gagn för landet, måste afträda från undervisningen.

Jag vågar icke göra något yrkande om afslag å dessa punkter,
men jag har icke kunnat uraktlåta att till protokollet uttala mina
betänkligheter emot de föreslagna åtgärderna.

Herr JBoethius: Herr talman, mine herrar! Jag är för min
del lifligt öfvertygad om nyttan och nödvändigheten af en ny
lönereglering för lärarne. Ingen har heller bestridt denna nödvändighet,
och jag anser derför icke beköfligt, att jag nu framdrager
några ytterligare skäl härför. Ett par af de vilkor, som utskottet
uppstält för löneregleringens genomförande, synas mig dock betänkliga.
Det ena vilkoret är det, som af den siste talaren sist
berördes, nemligen läsetenninernas förlängning. Man har till stöd
för en sådan förlängning åberopat förhållandet i främmande länder.
Men, mine herrar, våra klimatiska förhållanden äro helt
olika de flesta andra länders. Våra långa och mörka vintrar göra,
att lärjungarna alltför väl behöfva använda våra korta somrar
till friluftsverksamhet. Dessutom beröfvas genom denna förlängning
en stor del af barnen ytterligare tillfället att vistas i hemmet
under dess moraliskt stärkande inflytande. Vidare torde det
vara så mycket mera olämpligt att i vår tid införa något sådant,
då nu ett allmänt kändt, allt mera växande behof af praktisk utbildning
för lifvet gör sig gällande. Och dessa våra långa ferier,
de kunna användas till en sådan praktisk utbildning. Ett sätt härför
äro redan dessa fotvandringar, som allt mer komma i bruk.

Men det förekommer äfven exempel på att ferierna användas till
verkligt praktiskt arbete, och jag hoppas, att detta allt mer skall
blifva fallet.

Så kommer den synpunkten, som särskildt framhölls af herr
Zotterman, nemligen den ökade kostnaden. Den tunga, som dessa
förlängda terminer komma att medföra, tror jag blir minst lika
dryg, som de ökade terminsafgifterna.

Alla dessa skäl skulle kanske emellertid böra vika, i fall reformen
kunde antagas medföra pedagogisk nytta; men, på grund
af den erfarenhet, jag har haft under de 10 år, då jag var eleinentarlärare,
tror jag icke på att sådant skall blifva händelsen. Min
erfarenhet var då den, att när man kom in på den varma årstiden,
så blef arbetet med lärjungarna ternligen ofruktbart. Det
var, för att använda ett kändt uttryck, ungefär som att tröska
halm. Blefve läsåret bestämdt till 38 veckor, så skulle detta väl

X:o 35. 40

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

Ang. lärarnesicke hafva någon större betydelse, ty en vecka kunde vinnas på
''och femklas- ju^°fvet> so in nu vanligtvis utgör 4 veckor, men som väl kunde
Siga urmer- nedsättas till B veckor, såsom Kongl. Maj:t också har an ty dt, och
ien aflöning, en veckas förlängning uti juni, anser jag visserligen vara olämpCForts.
) lig, men dock icke så farlig, då ju i alla fall en stor del af den
sista veckan af läsåret vid våra läroverk måste gå bort från undervisningen.
Men en förlängning till 39 veckor kan enligt min åsigt
icke försvaras.

Då jag emellertid icke vet, om jag kan i dessa åsigter vinna
understöd, skall jag för närvarande icke göra något yrkande om
detta vilkors borttagande. Men jag har dock ansett det vara min
pligt att till protokollet låta anteckna mina betänkligheter med
afseende derpå.

Jag ber emellertid att få göra en anmärkning gent emot herr
von Friesen. Han sammanstälde nemligen detta vilkor om läsårets
förlängning med vilkoren af latinets framflyttande och införande
af terminsafgifterna och sade, att alla dessa vilkor vore
af organisatorisk betydelse och således lika berättigade. Här är
dock en skilnad. Frågan om terminens förlängning står i omedelbart
sammanhang med löneförhöjningen, derför att den medför
ökadt arbete för lärarne, och frågan om terminsafgifterna står också
i sådant omedelbart sammanhang, derför att den afser beredande
af medel till löneförbättringen. Men sådant sammanhang finnes
icke i fråga om latinets framflyttning.

Den andra betänkligheten, jag hyser, rör latinets framflyttande
till sjette klassen. Utskottet har som stöd derför framhållit naturvetenskapernas
och de moderna språkens stora och allt mer växande
betydelse i vår tid; vidare att latinets ingående i fjerde klassen
hindrar, att undervisningen får den praktiska retning, som den
borde ega, samt att den får meddela ett afslutadt helt af kunskaper
för deras behof, som skola ut i det praktiska lifvet; och
slutligen och för det tredje, att skolan ej borde rätta sig efter det
fåtal, som behöfde studera klassiska språk.

För att kunna pröfva dessa skäl, nödgas jag taga kammarens
uppmärksamhet något i anspråk.

Den högre allmänna undervisningens ändamål är enligt mitt
förmenande — om jag nu bortser från den rent formella förståndsodlingen
— att bereda en vidgad blick öfver naturen och att lärjungen
må lära känna mensklighetens utveckling, så att han må
veta, hvarest han, så att säga, skall taga vid i detta bildningsarbete,
som pågår och i hvithet han skall deltaga. Det förra
ändamålet vinnes genom de matematisk-naturvetenskapliga studiernas
utsträckning; det senare återigen genom studium af historia
och språk. Språkstudiet får dock i sådant fall icke afse att blott
begagnas som samfärdsmedel, utan deri bör ingå äfven verkligt
studium af litteraturen. Det senare af dessa mål, det att man
må känna mensklighetens utveckling, har hittills förnämligast
blifvit tillgodosedt genom de klassiska språken; och detta var
berättigad^ då ännu de moderna folken ej både formelt och materielt
utbildat sin kultur, utan deras arbete var en omedelbar fortsätt -

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

41 N:o 35.

ning af den klassiska kulturen. Men så är icke nu längre fallet.
De moderna folken hafva på grundvalen af den klassiska bildningen
utbildat en egen sjelfständig kultur, och derför är det nu
möjligt att vinna en allmän öfversigt och kunskap om den mänskliga
utvecklingen utan att studera de klassiska språken, ehuru
man då visserligen bör sätta något annat i stället. Läsningen
af den moderna litteraturen behöfver derför, synes mig, få större
plats inom skolan, än hvad för närvarande är fallet. Och detta
kan vinnas, om nu en mängd timmar fråndragas från de klassiska
språken. Och det är icke blott möjligt, utan äfven, synes mig,
önskligt, att flertalet lärjungar får en inblick i den menskliga utvecklingen
på detta sätt. Ty tiden och mottagligheten räcka ej
för det stora flertalet till för mera omfattande studier. Särskild!
är detta fallet med dem, som vid unga år, vid konfirmationsåldern,
skola utgå direkt i det praktiska lifvet. Det är, synes mig, ej
värdt att dessa läsa latin. Det är nemligen ej lämpligt, att de
skola fördjupa sig i studium af ett kulturskede, när andra kulturskeden
för dem äro af stor och ännu större vigt.

Jag vill derför gifva utskottet rätt deri, att anordnandet af
latin från fjerde klassen kan vara hinderligt för det stora flertalet,
som tidigt skall gå ut i lifvet.

Men å andra sidan: den klassiska kulturen har dock haft en
så oerhördt stor betydelse i den menskliga utvecklingen, så att
det behöfves inom ett kulturfolk, att en minoritet finnes, som derom
eger en omedelbar och mera ingående kunskap. Jag tillåter
mig belysa detta med naturvetenskapernas exempel. Hvad som för
den stora allmänheten är nödvändigt, det är en allmän öfversigt
öfver dessa naturvetenskaper. Men så behöfver det finnas en
minoritet, som i dem har verkligt vetenskapliga studier. På samma
sätt är det för den stora allmänheten tillräckligt att hafva en
allmän öfversigt öfver kulturen. Men det bör finnas en minoritet,
som häri eger en djupare insigt; och det bör väl vara lika så
nödvändigt för ett folk, att inom det samma studeras hvad menskligheten
uträttat, som att djurformer och naturens lif i allmänhet
studeras i detalj.

För att man emellertid skall få en sådan djupare vetenskaplig
insigt i kulturens utveckling fordras ovilkorligen, att man eger
en mera ingående insigt i den klassiska litteraturen och dervid,
som herr von Friesen framhållit, icke blott i den latinska, utan
äfven i den grekiska. Och jag ber med afseende härpå att af
varmaste hjerta för min del få instämma i hvad herr statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet anförde om vigten och
nödvändigheten för vissa vetenskapsmän att ha en sådan bildning.

Hvad särskild! historia —• åt hvars studium jag egnat mig —
angår, så förklarar jag, att det är absolut omöjligt, att någon kan
fä vetenskapliga, studier deri, som icke kan så beherska latinet och
grekiskan, att han kan pröfva ett citats rigtighet, för att nu
icke tala om att en mängd källskrifter äro på latin. — Det samma
gäller filosofien. — Och ej nog härmed. Om man som historiker
skall studera mensklighetens utveckling, så måste man ega omedel -

Ang. lärarnes
vid de högre
och femklassiga
läroverken
aflöning.

(Forts.)

N:o 35. 42

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

Ang. lärames ha.r kännedom om det vigtiga skede, som kallas antiken. Och
vid de högre ^ galler äfven presterna. Det är derför icke blott fråga om att
itaTärmer- de skola kunna nödtorftigt stafva sig igenom “novum“, utan de
ken aflöning, måste ega en omedelbar och djupare kännedom om den kultur,
(Forts.) på hvars grund kristendomen sedan utvecklat sig.

Dessutom behöfves latin''för terminologien inom vissa ämnen.
Härtill erfordras visserligen icke så djupt gående insigter, men
dock några. Detta är t. ex. fallet med läkarne; och för min del
anser jag det vara fallet äfven med alla dem, som aflägga lägre
juridiska examina. %

På grund af hvad jag nu anfört, synes det mig förefinnas
åtskilliga olika ändamål för den högre allmänna undervisningen,
hvarför den ock bör ordnas på olika sätt. Således bör det finnas
afslutningskurser för dem, som i unga år utgå i praktiska lifvet —
jag tänker mig en vid tredje och en vid femte klassens slut. Det
skulle ungefär blifva en sådan mellanskola, som herrar Berg och
Hammarlund tänkt sig i sin motion. Detta mål tillgodoses, synes
mig, genom utskottets förslag.

Vidare skall denna undervisning afse grundläggandet af en naturvetenskaplig
och matematisk fackbildning. Det vinnes också
genom utskottets förslag.

Vidare böra de, som blott behöfva latin för, så att säga, praktiska
ändamål, jemväl erhålla undervisning deri, och deras behof
tillgodoses äfven genom utskottets förslag, nemligen latinets
läsande i sjette och sjunde klasserna. Men så finnes det en del
af befolkningen, som skall egna sig åt verkliga vetenskapliga studier
på det humanistiska området; och deras behof är icke tillgodosedt
genom utskottets förslag.

Den fordran på insigt i klassiska literaturen för vissa humanistiska
studier, som jag har uppstält, kan efter min förmening
icke efterskänkas utan att den humanistiska vetenskapens nivå
sänkes. Och jag tror, att det skulle vara äfven en praktisk olycka.
Ty med den''benägenhet, som finnes hos vårt folk, att så många
som möjligt egna sig åt embetsmannavägen, är det icke rätta
sättet att göra fordringarna små vid universitetet. Man bör icke
hafva onödiga ämnen, men man bör hålla strängt på sådana fordringar,
som verkligen äro lämpliga. Annars kan det gå ännu
längre i den rigtning, som det nu verkligen redan gått, då nemligen
ett rent af förtvifladt antal unge män egnar sig åt vetenskapliga
studier, särskilt för lärarebanan, ett''antal så stort, ätt landets
resurser knappast längre förmå att bära det.f Och följden för dessa
personer sjelfva är i högsta grad olycklig. De få pretentioner på
lifvet, som icke kunna tillgodoses. De komma härigenom in på
en falsk rigtning. Och äfven för samhället är detta skadligt. Ty
så bildas det litterära proletariatet.

Men om man icke kan sänka dessa fordringar, hvad blir då
genom utskottets anordning följden för dem, som skola egna sig
åt djupare humanistiska studier? Jo, universitetsstudierna förlängas,
så att de ännu senare än nu kunna komma ut i sin verksamhet,
och detta vore en olycka och orättvisa enligt mitt förmenande.

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

43 N'':o 85.

Kunna nu dessa olägenheter afhjelpas, och kan man åstadkomma
reformer, som verkligen skulle tillgodose billiga anspråk
på flera håll? — Jo, på följande sätt:

Alla de femklassiga läroverken ombildas till realläroverk;
likaså flertalet af de nuvarande högre allmänna läroverken, med
afslutningskurser för tredje och femte klasserna. På dessa följer
så i de fullständiga högre realläroverken en gymnasialafdelning, och
den tänker jag mig kunna delas på två linier, så att i den ena
läsas öfvervägande rent reala ämnen och i den andra ingår latin
som valfritt ämne.

Detta blir för dem, som blott behöfva latinet för så att säga
tekniska behof. Men så borde enligt mitt förmenande upprättas
ett fåtal fullständiga läroverk, som skulle hafva till mål att grundlägga
en humanistisk fackbildning. Jag tänker mig, att det kunde
vara nog att hafva på sin höjd ett sådant läroverk i hvarje stift.
Man kan möjligen häremot invända, att deraf skulle följa en stor
olägenhet för dem, som icke bodde i närheten. Men, mine herrar,
vi få komma ihåg, att intill medlet af vårt århundrade fans i allmänhet
blott ett högre läroverk i hvarje stift. Och ändock voro
kommunikationsanstalterna då så dåliga mot nu. Nu bet3Ma utstånden
platt ingenting. En annan mera betydande anmärkning
vore, att man genom en dylik anordning vid tidig ålder måste
skilja mellan lärjungarna. Men jag tror, att hos dem, som hafva
speciella anlag för teoretiska studier, särskilt de humanistiska,
sådant ganska tidigt visar sig. Och om misstag skulle begås, så
att några icke finge egna sig åt teoretiska studier, som vore begåfvade
derför, tror jag icke faran vore så stor. Snillena bryta
sig i alla händelser fram, så med afsende på dem behöfver man
icke hysa farhågor, och det är ingen riksolycka, om en medelmåttigt
god begåfning egnar sig åt det praktiska lifvet i stället för
åt det rent teoretiska studiet. Om också härigenom för några
studietiden blefve förlängd, så blir det icke en förlängning för
så många, som utskottets förslag nödvändiggör. Ty det innebär
kanske ett par års förlängning för alla dem, som vilja egna sig åt
djupare humanistiska studier. Detta synes mig vara en orättvisa
och på samma gång skadligt för vår kultur.

På grund af hvad jag nu anfört kan jag icke vara med om
det vilkor utskottet föreslagit angående latinets allmänna uppflyttning
till sjette klassen, utan yrkar att utskottets förslag må
bifallas, men med uteslutande af detta. Helst skulle jag vilja föreslå
Riksdagen att ingå till Kongl. Maj:t med en skrifvelse, hvari
begäres en sådan anordning af allmänna läroverken, som jag antydt
och som äfven antydts af några reservanter från Första
Kammaren. Men då det icke torde vara möjligt att få ett sådant
förslag under omröstning, skall jag icke framställa det, utan gör
det yrkande, jag nyss nämnde, men med lifligt uttalad förhoppning
om att regeringen måtte med första vidtaga åtgärder för en sådan
anordning af undervisningen som här antydts, en sådan anordning,
hvarigenom för det stora flertalet undervisningen stäldes praktiskt,
men dock beredde tillfälle till verklig utbildning för den minoritet,

Ang. lärarnes
vid de högre
och femklassiga
läroverken
aflöning.

(Forts.)

N’:o 35. a

Onsdagen den i Maj, f. in.

Ang. lärames som på grund af samhällets behof skall egna sig åt djupare hurnaoci
Omkläs nis^s''<a studie!''. För min del är jag ock öfvertygad om, att detta
tiga läroår"• är det enda sätt, hvarpå denna fråga under nuvarande förhållande»
aflöning, den kan lösas, det enda som kan förena de olika åsigterna, det
(Forts.) enda, hvarigenom vi kunna komma ur det marvatten, hvari hela
denna läroverksfråga för närvarande råkat.

Herr Re de Hus: Mot det nu föreliggande förslaget om ny
lönereglering vid de högre allmänna läroverken har ingen röst
höjt sig. Jag vill icke heller yttra mig mot samma förslag. Men
eftersom jag nu har samma uppfattning, som Riksdagen förut häfdat
i denna punkt, kan jag icke finna annat än att slutsatsen bör
blifva den, att vi bifalla den ifrågasatta löneregleringen. Jag
skulle emellertid naturligtvis icke hafva ansett mig behöfva begära
ordet för att säga detta, men det har skett, emedan det är några
vilkor bifogade, och vilkoren äro sådana, att jag för min del icke
vill godkänna dem, hvarken det ena eller andra, och jag ber derför
med få ord få angifva skälen dertill och kan nu verkligen vara
kort, sedan så många yttrat sig vidlyftigt i denna fråga.

Hvad först beträffar läsårets förlängning till 39 veckor, har
jag icke i alla hänseenden betänkligheter deremot, endast i en rigtning,
för så vidt nemligen denna förlängning skall ega rum i juni
vid vårterminens slut. Kunde förlängningen ske så, att höstterminen
ökades till närmare jul, t. ex. den 20 december, hade jag icke
något deremot. Icke heller har jag något emot att draga in examen
vid höstterminens slut. Icke heller har jag något emot, att
man förlänger vårterminen, derigenom att man börjar läsningen förr
i januari månad. Icke heller vill jag för min del ogilla, att man
tager bort det der månadslofvet, då det för mig är en besynnerlighet,
att det någonsin kommit till stånd. Jag anser, att det är
till ingen nytta. Vill man återigen förlänga lästiden genom timantalets
ökande, har jag ingenting deremot. Icke heller har jag
något emot att förkorta påsklofvet, ty dessa ferier, anser jag gagnlösa.
Men deremot vill jag icke vara med om att utsträcka tiden
i juni, på grund af de skäl herr professor Boethius påpekat. Ynglingarne
behöfva att då få komma till sina hem. Det är ingen
läsmånad — jag vädjar till herrar läskarlar — under hvilken läsningen
går mindre fördelaktigt än under juni månad. Om man
någonsin längtar ut, är det vid sommarens början. Om någonsin
tvånget för lärjungen kännes besvärligt, så är det vid sommarens
början. Jag vill derför behålla den närvarande anordningen, att
man slutar vårterminen så tidigt som möjligt, och vill icke vara
med om dess utsträckande längre än till de första dagarna i juni.
Jag beklagar, att detta dock fästs såsom vilkor för löneregleringen,
t. o. m. af Kongl. Maj:t. Men jag vidhåller dock min uppfattning
i denna punkt.

Så komma vi till de mycket omordade terminsafgifterna. Jag
tycker icke heller om dem. Jag kan icke finna annat, än att de äro
ofördelaktiga i synnerhet — såsom herr Höjer vidlyftigare framhöll
och hvartill jag kan ansluta mig — för enkor med någon liten

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

45 N:o 35.

förmögenhet, så pass stor att de icke kunna erhålla fattigbetyg; Ang. lärarns
vidare en hel del mindre tjensteman, skollärare och andra på lands- v^hdf
bygden i synnerhet, äfven många som i ekonomiskt hänseende till- “igaläroverhöra
medelklassen, en mängd jordbrukare och med dem i ekono-fen aflöning.
miskt hänseende likstälde. Det skulle drabba dem hardt, icke så (Forts.)
mycket städernas invånare, ty de ega den fördelen att hafva
läroverket bredvid sig och hafva barnen i sina hem. Och hvad
detta betyder synes deraf, att 75 proc. af lärjungar, som söka sig
in i läroverken, äro från läroverksstaden. Detta gäller dock icke
Stockholm; der äro väl alla från staden. I Stockholm fins icke
denna skiljaktighet jag syftar på. Men i det öfriga riket finnes
den. Det är att åstadkomma en klass-skilnad som icke fins. Vill
man på annat sätt beskatta den förmögne, så kan jag vara med
om att taga det i öfvervägande och under vissa förhållanden vara
med derom. Men jag bestrider, att, såsom herr Beckman yttrade,
det skulle vara progressiv skatt, som skulle läggas på de förmögne.
Det är en progressiv skatt, det är sant, men den drabbar
i första hand lärjungen utan afseende på föräldrarnes förmögenhetsvilkor,
med undantag af de få procent — omkring 15 — som
skulle kunna vinna befrielse helt och hållet eller också de dubbelt
så många procent, som kunde vinna befrielse till hälften. Det är
3 af 20. Det skulle icke göra tillfyllest. Jag är således bestämdt
mot terminsafgiftens förhöjning.

Hvad slutligen beträffar latinets uppflyttning i sjette klassen,
för livilket syftemål denna kammares majoritet uttalat så varma
sympatier, kan jag icke vara med derom utan vidare. Jag kan
villigt medgifva, att latinet med de bakom detsamma stående ämnena
grekiskan och hebreiskan — ty de stå och falla med latinet —
icke nu i vår tid har samma betydelse i fråga om bildning, som
det haft; icke heller vill jag påstå, såsom någon gjort, att kännedom
i latinet skulle vara nödvändig för att anses vara en bildad
menniska. I det fallet kan jag gå så långt, att jag kan påstå, att
man kan skaffa sig bildning utan att hafva genomgått något högre
läroverk. Det lins många skolor i lifvet, som icke kallas skolor,
der man kan skaffa sig bildning och vetande, så att man förtjenar
namnet “en bildad menniska". Men jag ansluter mig till den uppfattningen,
som så väl utvecklats från statsrådsbänken, att det är en del,
som behöfver denna klassiska bildning. För dem vill jag hafva
den qvar. Jag skulle beklaga, om det blefve Riksdagens beslut,
att latinet endast skulle bibehållas i de öfverstå klasserna. Jag
anser icke nödvändigt, att latinet finnes i alla läroverk. Jag
kunde vara med om den uppfattningen, som från upsalabänken
uttalades, det vore icke någon olycka. Men att det fins åtminstone
vid ett läroverk i hvarje stift ordentlig undervisning i klassisk
bildning, anser jag behöfligt. Det är behöfligt för filologer,
historik, filosofer, i allmänhet lärde män vid våra universitet och
för prester. Man kan icke med fog påstå, att man kunde lika fördelaktigt
hänvisa dessa studier till universiteten, såsom någon sagt.

Det skulle förlänga universitetsstudierna högst betydligt. Det är
redan så, att med afseende å dem, som efter nuvarande anordning

N:o 35. 46

Onsdagen den 4 Maj, £. m.

Ang. lärames måste sakna undervisning i hebreiska och vid universitetet välja en
vit df h%igre. lefnadsbana, der hebreiska är behöflig, visar det sig, att universitigalärover-
tetstiden derigenom förlänges ett ä två år. Skulle de icke få underfe^
aflöning, visning i grekiskan och latinet, utan nödgas inhemta kännedom
(Forts.) derom vid universitetet, förlängdes vistelsen derigenom två år minst,
om icke tre. Man behöfver grundlägga detta studium i ungdomen;
jag önskar derför, att det måtte finnas ett sådant läroverk inom
hvarje stift. Det har föreslagits af en motionär, att latinläroverkens
antal skulle inskränkas till fyra. Derom få vi öfverlägga, då ett
sådant förslag en gång föreligger så utarbetadt, att det kan blifva
föremål för Riksdagens beslut. Icke heller kan jag göra något yrkande
i den rigtning, jag önskar frågan måtte lösas. Men det
yrkande gör jag, att man måtte utesluta dessa tre vilkor. Jag
anhåller således, att denna lönereglering måtte bifallas utan de
tre vidhängda vilkoren.

Herr C o 11 an der: Då jag begärde ordet, förestälde jag mig,
att denna fråga ej skulle föranleda till så särdeles många och
långa anföranden. — Jag skall emellertid för min del fatta mig
Kort.

Man har klandrat, att statsutskottet med afgörandet af denna
löneregleringsfråga förbundit vissa vilkor. För dem, som likväl
känt sig öfvertygade derom, att det för den andliga utvecklingen
vore af största betydelse att få ett slut på det s. k. latinherraväldet
så till vida, att undervisningen i detta språk blefve Överflyttad
till universiteten — enligt min uppfattning dess rätta
plats — är det af yttersta vigt, att kammaren vidhåller sitt vid
flera tillfällen uttalade beslut att sätta detta som ett vilkor för
denna lönereglerings genomförande just derför, att det varit ett
så ihärdigt motstånd från dem, som hållit på latinstudiets bibehållande,
att förhindra en reform i detta afseende. Jag tror vidare,
att det nu vore så mycket mer nödvändigt att fatta ett liknande
beslut, som vi fått den uppfattning af statsutskottets förhandlingar
i frågan, att äfven flere ledamöter af Första Kammaren
vilja vara med om en dylik reforms genomförande.

Jag behöfver icke uppehålla mig med orsaken, hvarför man
önskat att få denna fråga om latinstudiet i skolorna afgjord. Orsaken
härtill har af så många talare före mig förut blifvit framhållen.

Men här ha äfven blifvit fästa andra vilkor för afgörandet
af denna fråga, mot hvilken man uttalat så mycket klander, nemligen
terminsafgifternas höjande. För min del skulle jag gerna
vara med om att utesluta detta såsom ett nödvändigt vilkor, men
om man vill det hela, och då man lyckats få fram ett förslag,
hvarom utskottets enats, bör man äfven taga detta vilkoret. Jag
kan heller icke finna, att det skulle ligga en så stor orättvisa deri,
att terminsafgifterna höjas. Så länge man icke vill medgifva qvinnorna
lika god rätt till undervisningen, utan låter dem betala högre
undervisningsafgift, så vet jag icke, hvarför man skall klandra, att
gossarne äfven skola betala förhöjda afgifter. Jag skulle helst

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

47 N:o 35,

vilja hafva fri undervisning för båda könen, men då det här gäller Ana- lärarnes
att få igenom en reform, må man taga saken, som den föreligger. vif de h°fre
Jag är alldeles öfvertygad derom, att i fall dessa förhöjda termins- Tiga läroverk
afgifter komma till stånd, så medför detta, att hvar och en också ken aflöning.
tänker på att sedermera få en reglering rörande vilkoren för be- (Forts.)
frielse för vissa att erlägga fulla afgifter. Det finnes tillräckligt
stort intresse hos hela allmänheten i detta fall, så att jag tviflar
icke på, att man kommer att öka den procent utaf eleverna,
som nu skulle få nedsättning eller lindring i afgifterna. Då
jag för min del dessutom tror, att de förhöjda afgifterna komma
att mera likställa undervisningen för den manliga och qvinliga
ungdomen samt derigenom befordra samskoleidéens utveckling, så
skall jag med nöje rösta för det föreliggande förslaget.

Beträffande läsetidens utsträckning till 39 veckor om året kan
jag icke finna annat, än att förslaget i detta afseende är godt,
då jag anser, att skolungdomen för närvarande har alltför långa
ferier.

På dessa skäl, herr talman, vill jag hafva till protokollet
antecknadt, att .jag med nöje röstar för det föreliggande förslaget.

Herr ^Vinkrans: Ingen kan hellre än jag se, att den lönereglering,
som nu ligger till afgörande på kammarens bord, kunde
komma till ett godt slut. Den har nu, såsom från statsrådsbänken
anmärktes, stått på dagordningen ända sedan år 1879, och lärarne
hafva för visso väntat år efter år, att deras rättmätiga fordringar
skulle blifva tillfredsstälda, så att de blefvo likstälda med sina
vederlikar inom andra tjenstemannaklasser. Med afseende å vigten
af en sådan löneförhöjnings genomförande torde det vara sjelfkärt,
att densamma icke endast skulle lända till lärarnes, utan äfven och
framför allt till det uppväxande slägtets fördel. Lärarne skulle under
sådana omständigheter kunna arbeta med mera intresse och glädje,
när de hade, hvad de behöfva för sin nödtorftiga bergning. Nu
lida de fleste lärarne af klen ekonomi, hvilken förorsakats deraf,
att de för sina akademiska studier måste åsamka sig skulder, som
sedan trycka dem under långa tider, och hvilka de hafva svårt
att afbörda sig. På denna grund skulle jag gerna, om jag stode
här såsom lärarecorpsens målsman, vilja gå in på hvad som helst, på
det den ifrågavarande regleringen måtte komma till stånd. Det
finnes dock stundom sådana vilkor, som en hederlig man icke kan
godkänna, då de strida mot hans samvete. Han kan då frestas
att med de gamla säga: må rättvisa ske, om också verlden skulle
gå under!

Man har tvistat mycket om huru en dylik organisation, som
vore tillfredställande, skulle vara beskaffad. Detta är alldeles
icke underligt, ty den bildning, som dessa skolor skola förbereda,
är sådan, att det äfven för den jemförelsevis sakkunnige kan vara
ganska svårt att säga: den eller den organisationen skola vi hafva.

I forna dagar var det en ytterst enkel fråga att organisera undervisningen
för det uppväxande slägtet. Det förekom egentligen då
blott en bildad klass, nemligen presternas, och blott ett enda bild -

N:o 35. 48

Onsdagen den 4 Maj. f. m.

Ang. lärames ningsbehof, presterskapets. På den tiden var det derför lätt att ordna

vid de högre undervisningen så, att desse kunde blifva beredde till sitt kall.

7t/virmer- Sedermera har den ena klassen efter den andra ryckt fram att

ken aflöning, taga del af bildningen. Bildningsämnena hafva ock utvecklat sig
(Forts.) till en sådan grad, att då en skicklig person förr i tiden kunde
omfatta nästan allt hvad som hörde till vetandets område, så
måste en vetenskapsman numera ofta inskränka sig till en enda
gren af en enda vetenskap, om han skall kunna föra den framåt
så som han önskar. Det är derför sjelfkärt, att de. anstalter, som
skola förbereda ungdomen att deltaga i detta stora bildningsarbete,
också kunna råka i en viss förlägenhet, om Indika ämnen de böra
välja, samt huru man skall gå till väga för att på lämpligaste och
ändamålsenligaste sättet bereda denna ungdom att en gång icke
endast inträda i bildningsarbetet, utan bära upp det och föra det
framåt. Det är nog så, som den första talaren på. stockholmsbänken
sade, att för detta ändamål skulle behöfvas olika inrättade
skolor. Ty när man med de nuvarande vill uppnå olika resultat,
dels medborgerlig bildning och dels skicklighet för akademiska
studiers idkande, så måste alltid det ena i någon , mån blifva
lidande på det andras bekostnad. Detta bör alldeles icke förvåna
herrarne. Sådant ligger nemligen i sakens natur.

Man har vidare sagt, och jag vänder mig i detta fall särskildt
mot den aktade talare på stockholmsbänken, som förde statsutskottets
talan i denna fråga, att tre principiella organisationsfrågor
äro uppstäda, och att dessa vilkor äro sådana, att man mycket
väl kan gå in på dem. Den ärade talaren har gjort dessa trenne
organisationsvilkor likstälda, men enligt min uppfattning äro de
alldeles icke likstälda. Det första, som handlar om de 39 veckorna,
och det andra, som handlar om terminsafgifterna, äro sådana, som
hvar och en af oss kan utan föregående studier eller erfarenhet bedöma,
om de äro ändamålsenliga eller mindre goda. De äro icke några
organisationsfrågor, som han kallade dem, utan tvärt om frågor, som
röra läroverkens yttersida. Deremot är frågan om huruvida latinet
eller något annat ämne skall förläggas på den eller den ståndpunkten
i skolan, såsom här förut påpekats, en rent pedagogisk, fråga. För
att rigtigt och väl afgöra denna fordras dels pedagogiska insigter
och dels ännu mera pedagogisk erfarenhet. Den komité, af hvilken
den ärade talaren var en medlem och en ganska framstående sådan,
liksom han äfven är det af denna kammare, yrkade utan meningsskiljaktighet,
att latinet icke borde förekomma senare än i
4:e klassen vid våra allmänna läroverk, om man nemligen skulle
kunna fullgöra de fordringar, som stäldes på detta ämne. Jag
vill icke uttala mig om tidpunkten, vid hvilken latinläsningen bör
börja. Men säkert är, att skälen, hvarför den skulle uppflyttas till
6:e klassen, borde vara mera bevisande, än de äro. För min del
tror jag, att en sådan framflyttning blefve eu olägenhet för den
klassiska bildningen i vårt land. — Samme talare sade äfven, att
den klassiska bildningen numera förlorat sin betydelse såsom bildningsmedel
så väl i vårt land som i andra länder. Ja, detta är
visserligen i viss mån sant. Den har förlorat sin betydelse, men

49 N:o 35.

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

endast den stora, den öfvervägande betydelse, som den förut haft. Ang. lämrnes

Det förhåller sig verkligen så, som ordföranden i nyssnämnda ko- vid de h°9re

mité uttalade, att den moderna kulturen drager sig småningom °

och omärkbart men säkert undan från det omedelbara beroendet ten aftyning

af den klassiska bildningen. Andra bildningsämnen intränga nem- (Forts.)

ligen nu och vilja gorå sig gällande. Den ärade talaren anförde

i detta fäll exempel från Tyskland och sade, att äfven der hade

latinet måst draga sig tillbaka så och så mycket. Gent emot detta

måste jag säga, att våra latinvänner, äfven de längst gående, skulle

blifva högt förtjusta, om man här beslöte sig för att i detta fallet

följa Tysklands exempel och således låta vår skolungdom läsa

lika mycket latin och grekiska, som de tyske efter tillbakadragandet

gorå. En sådan konseqvens förmodar jag den ärade talaren icke

vill draga af detta sitt exempel.

Vidare sade han gent emot chefens för ecklesiastikdepartementet
anförande, att vi hade varit underkastade åtskilliga romerska
ok, från, hvilka vi lyckligtvis så småningom befriat oss.

Han uppräknade särskildt de politiska, juridiska och religiösa oken
och tilläde, att vi nu äfven hålla på att draga oss undan latinoket.

Ja, man kan ju kalla detta ett ok, om man så vill. Kan hända
talaren härvid tänkte på det bibliska uttrycket: “mitt ok är ljufligt,
och min börda är lätt". Man skulle måhända kunna begagna
samma uttryck om det beroende, vi alla i vår barndom voro underkastade,
i det vi icke fingo följa vår fria vilja, utan våra föräldrar
bestämde, hvad vi skulle göra och icke göra, samt sade:
dit och dit måste du gå, och det och det måste du göra! Detta
kunde nu för en eller annan kännas något hård t, men jag tror
dock vi alla ha skäl att känna oss tacksamma för att vi då icke
alltid fingo följa vår egen vilja, äfven om beroendet kändes som
ett ok. Ja g tror också, att den, som fördomsfritt betraktar saken,
skall medgifva, att de romerska oken på sin tid varit för oss fördelaktiga.
När t. ex. det romerska ok, som blifvit kalladt det
religiösa, först infördes hit genom Ansgarius, inkommo i och med
detsamma de första fröna till vår civilisation. Först då kan man
säga, att vår civilisations historia egentligen begynner, nemligen
just med kristendomens, den s. k. romerska kristendomens införande
i Sverige så väl som i de flesta europeiska länder-. Men det
förhåller sig så, att en sak kan på en tid vara fördelaktig, på eu
annan icke, liksom våra föräldrars band en gång i tiden varit för
oss fördelaktigt, men sedan bortfallit. Det kan komma en tid, då
det, som dittills varit fördelaktigt för oss, är i större eller mindre
grad förbrukadt och måste falla bort. Så har skett med det religiösa
romerska oket. Den tid har kommit, då detta ok ansetts för en
öfvervunnen ståndpunkt. Vi hafva undandragit oss det såsom ok
och öfvergått till en friare och högre ståndpunkt. Det kan ju
hända, att det också kommer att inträffa, att den klassiska bildningen,
latinstudiet, i sinom tid anses vara förbrukad. Men för
närvarande är icke förhållandet sådant. Detta är redan ådagalagdt
på flera sätt, särskildt från statsrådsbänken. Och den ärade
talaren, som jag nyss antydde, medgaf det sjelf, då han sade, att
Andra Kammarens Krut. 1802. N:o Öl). 4

N:o 35. 50

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

Ang. lärames vi icke på detta område böra täfla med de stora kulturfolken. Han
vid de högre medgaf deremot, att vi böra göra det i andra afseenden. Ja, vi
och femklas- jjafva Upphört att täfla med de stora kulturfolken, hvad försvarets
ken aflöning, ordnande beträffar;, och deruti handla vi otvifvelaktigt klokt och
(Forts.) rätt, att vi ej göra så utomordentliga ansträngningar der vid lag som
de stora kulturfolken. Hen huru vida vi handla klokt och rätt, då
vi undandraga oss den bildning och de bildningsämnen, som utgöra
hjertat i den europeiska kulturen, det blir en annan fråga.
Jag vill ej gifva min röst åt ett sådant undandragande. Jagskall
gerna söka att följa med min tid så mycket som möjligt. Och
när den tid kommer, att den klassiska bildningen anses vara i
■ större eller mindre mån förbrukad, hvilken tid dock ännu torde
vara aflägsen, kan man gerna medgifva, att den får draga sig
undan. Het kan dock ej för vår odling vara annat än högst skadligt
att våldsamt framdrifva en sådan tidpunkt, då saken tycks
ordna sig sjelf. Det har nemligen blifvit tydligt och klart bevisadt,
att den reala bildningen ryckt allt mer och mer framåt. Reservanterna
hafva ådagalagt, att, medan år 1881 realisternas antal
i femte klassen af våra högre allmänna läroverk uppgick till
362 och lärjungarnas å klassiska linien dersammastädes till ungefär
tredubbla antalet, så hade 10 år derefter, 1891, detta förhållande
ändrats derhän, att realisternas antal då var 589 och lärjungarnes
å klassiska linien 716, således icke långt ifrån lika med
realisternas. Den förändring, som i detta fäll pågår, torde hädanefter
blifva ännu starkare än förut, då verlden, äfven på statsområdet,
numera blifvit mera öppen för realisterna än den förut vant,
så att man i det afseendet, tror jag, icke behöfver beklaga sig.
Deremot anser jag i likhet med reservanterna och den ärade talaren
på upsalabänken, att, i samma mån som latinstudiet drager
sig undan, i samma mån kan staten också draga sig undan och
draga in det ena latinläroverket efter det andra. Det bör icke
ske på våldsamt sätt — det är olämpligt — utan i mån som de
moderna studierna vinna terräng. Så tror jag, att målet vinnes.

Vi måste alltid besinna, att vi hafva att tillgodose den sant
medborgerliga bildningen, så att de ynglingar, som utgå från femte
klassen, äro någorlunda rustade för de olika kall, hvaråt de komma
att egna sig i lifvet. Hen vi måste också tänka på den högsta
bildningen, äfven på ett så ringa fåtal, som, efter hvad upplyst
blifvit, de utgöra, hvilka egna sig deråt. Om vi icke skola blifva
långt efter de stora kulturfolken, måste vi underkasta oss de uppoffringar,
som härför äro nödvändiga, äfven om de uppoffringarna
kännas svåra.

Jag önskar icke förlänga denna redan nog långa diskussion;
men jag vill dock säga den ärade talaren på stockholmsbänken,
som kallade latinstudiet för ett special studium, att jag skulle kunna
gifva honom rätt häruti, men man skulle möjligen också kunna
kalla studiet af franskan, tyskan, engelskan och andra ämnen,
hvari undervisning meddelas i våra skolor, för specialstudier. Den
ärade talaren tog det namnet för att att gorå klart för kammaren,
att kammaren mycket väl kunde sätta sig in i denna fråga, ty

51 S:« 85.

Onsdagen den 4 Haj, f. m.

kammaren förstode nog, när specialstudier böra införas i våra skolor.
_ Men jag får säga, att, äfven under ett sådant namn frågan
är lika svårlöst som förut. Namnet bjelper nemligen icke, det
blir ändå lika svårt att besvara frågan: skall man börja der eller
der, vid den eller den tidpunkten?

Jag vill, som. sagdt, icke ytterliga förlänga diskussionen. Jag
skall endast bedja att få yrka bifall till den föreslagna löneregleringen
med uteslutande af vilkoret om latinets framflyttande till
sjette klassen.

Herrar Eklund från Norrköping, Petersson i Hamra och Svanberg
förenade sig med herr Winkrans.

Herr Jonsson i Hof: Herr talman, mine herrar! Jagskall
icke förlänga öfverläggningen rörande latinets ställning och dylika
saker, som egentligen mera höra fackmännen till. Men jag skulle
vilja hemställa till de talare, som så genomgående kritiserat statsutskottet,
derför att det intagit dessa tre saker såsom vilkor, huru
vida de talarne kunna tro, att, när Andra Kammaren 1890 med
dubbelt så många röster för som emot biföll ett betänkande af
hufvudsakligen samma innehåll med två deri intagna vilkor, det
ena rörande läseårets förlängning och det andra angående latinets
framflyttande till sjette klassen, de nu med den allra skarpaste
polemik skola kunna ändra kammarens ställning till frågan och
lyckas åstadkomma ett annat resultat i en blifvande votering. Den
saken tror jag är så klar — att kammarens ståndpunkt är säker
och fast —, att man icke alltför mycket bör taga upp tiden med
att söka hålla vid lif något, som kammaren gång på gång förklarat
sig underkänna.

Herr Redelius anmärkte angående läseårets förlängning, att
han skulle kunna vara med om den detaljen, derest icke förlängningen
komme att gälla vårterminen, d. v. s. derest icke vårterminen
skulle förlängas in på sommaren. Jag tror mig minnas
alldeles säkert, att 1890 års utskott, som framlade förslag i samma
rigtning, särskildt framhöll, att man så vidt möjligt borde undvika,
att vårterminen förlänges in på sommaren, på det att ickegossarne
skulle behöfva qvarhållas i skolan under de varma juni-dagarne.
Den farhåga, herr Redelius hyser i det fallet, är således helt och
hållet ogrundad. Förlängningen kommer hufvudsakligen att bestå
i inskränkning af julferierna. Måhända kommer också höstterminen
att börja något tidigare. Skulle möjligtvis också vårterminen
komma att förlängas, blir det allenast med på sin höjd en
vecka. Det är alltsammans.

Här har man mycket fäst sig vid den omständigheten, att,
när undervisningens anordnande och läroplans uppgörande är en
affär, som tillkommer Kongl. Maj:t ensam, det skulle vara minst
sagdt origtigt handladt å Riksdagens sida att vidfästa ett sådant
vilkor som detta om latinets framflyttning till sjette klassen. Och
man har särskildt anfallit den punkten, derför att lärarne behöfde
få sin lönereglering, och denna med sådana vilkors uppställande

Ang. lärarnes
vid de högre
och femklassiga
läroverken
aflöning.

(Forts.)

N;o 35. 52 Onsdagen den 4 Maj, f. m.

Ang. läramesskulls hindras. Ja, 1B611 jag vill hemställa till dem, som sa tänka.
vid de högre hvilket annat medel skulle Riksdagen kunna begagna sig af för
och femklas- at<. vjnna <jet 90m Riksdagen eller majoriteten inom Andra

he9n aflöning Kammaren anser minst lika vigtigt som löneregleringsfrågan, au
(Forts.) just detta att sätta knifven på strupen genom att vidfoga nämnda
vilkor. Något annat sätt att komma till rätta med detta finnes
icke, och jag kan icke inse, att lärarnes lönereglering skall behöfva
fördröjas genom denna sak, ty enligt min öfvertygelse är det rigtigt,
att saken, om kamrarne fatta olika beslut, får afgöras genom
gemensam votering, och då får det bero på den öfvervägande
meningen inom Riksdagens kamrar, om vilkoret skall stå qvar eller
falla bort. Jag är säker, att Andra Kammaren skall helt lugnt
underkasta sig utgången, hurudan den än blir, och då behöfver
man icke frukta för lärarnes lönereglering. Här gäller det icke
att taga bort ett språk från skolan utan endast att af praktiska skäl
få det framflyttadt till en högre klass, för att de nedre klasserna
skola kunna ordnas på bättre sätt. Jag vill fästa uppmärksamheten
på den omständighet, att om utskottets förslag skulle blifva
Riksdagens beslut, kan i de fyra öfre klasserna latinet få ända till
960 timmar för sig, under det att tyskan nu i lyckligaste fall lär
hafva 962, franskan 568 och engelskan 765. Får man icke lof att
medgifva, att om man åt ett språk, som på det hela taget saknar
större betydelse och endast i vissa speciella fall står qvar på en
ståndpunkt, som gör, att vissa personer behöfva inhemta det, gifver
så mycket i jemförelse med de lefvande språken, man icke är
orimlig i sina fordringar. Jag behöfver icke säga, att det andra
sättet, som här varit på tal i fråga om ordnandet af latinundervisningen,
nemligen att man skulle indraga de flesta latinläroverken
och endast behålla ett fåtal och deremot öka realläroverkens
antal, icke går för sig. Det är så opraktiskt till sin innebörd, att
om man skulle försöka genomföra det, så skulle det stranda i sin
första början. Ty det är gifvet, att så länge latinet har en viss
betydelse inom skolan, måste hvarje stad, som har ett fullständigt
läroverk, bekämpa latinliniens indragning, då i sådant fall föräldrarna
måste skicka sina barn till främmande läroverk och ej
få behålla dem i hemmet. Detta gör det omöjligt att bifalla förslaget.
Det finnes ingen förutsättning, att man skall lyckas på
den vägen. Det enda praktiskt möjliga sättet är att flytta fram
latinet, så som här är föreslaget, och jag tror, att ingen skall lida
på det, utan att belåtenheten skall blifva temligen allmän sedan
reformen blifvit genomförd. Jag säger, såsom jag sade från början,
att jag anser hela saken vara så klar, att man icke behöfver upptaga
tiden mycket med öfverläggningar, och jag skall nu icke yttra
mig vidare än för att angifva, hvarför det tredje vilkoret rörande
terminsafgifterna blifvit inflyttadt i denna punkt a). Det beror
derpå, att 1890, då samma fråga var före, beslöt Första Kammaren,
att terminsafgifterna skulle borttagas i de tre nedre klasserna,
och när sedan sammanjemkning skulle ske, kunde^ den icke ske
på ett sätt, som tillfredsstälde majoriteten i Andra Kammaren, och
just den omständigheten tror jag då var det egentliga skälet, att

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

63 N:o 85.

frågan vid den riksdagen strandade, då nemligen till följd derafAnfl lärarnes
gemensam votering icke ansågs böra ega rum. För att förebygga, Vld de hb^re
att samma sak skulle kunna upprepas i år, har man derför lagt ^igalärmerin
också frågan om terminsafgifterna såsom ett vilkor, på det att ken aflöning.
det hela må följas åt och antingen stå eller falla. Jag tror det (Forts.)
vara ytterst vigtigt och klokt, att alla som önska så vidt möjligt
söka lösa frågan, icke rifva sönder den sammanbindning af frågorna,
utskottet gjort, utan låta! det stå orubbadt som i mom. a) blifvit
intaget. Det är en väsentlig förutsättning för att frågan skall
kunna blifva löst. Jag yrkar bifall till statsutskottets förslag.

Herr Restadius: Statsutskottet har nu liksom vid flera föregående
tillfällen, då denna sak förevarit till behandling, erkänt,
att lärarne äro väsentligen sämre aflönade än andra tjensteman,
som äro med dem likstälde i afseende å utbildning och tjenstgöring
samt att lärarnes utsigter till befordran äro ytterligt små. Utskottet
har vidare sagt, att utskottet icke har något att erinra
mot den lönereglering. Kongl. Haj:t föreslagit. Med sådana premisser
kunde det hafva varit att vänta, att utskottet skulle hafva känt sig
manadt att obetingadt tillstyrka Kongl. Majt:s förslag. Då emellertid
nu icke så skett, utan statsutskottet dervid bland annat fogat
det vilkor, att studiet af latin skall uppflyttas till sjette klassen,
synes det mig vara både orättvist och obilligt att göra tillgodoseendet
af lärarnes berättigade anspråk i förevarande hänseende
beroende på dagens mångskiftande meningar derom, huru vida latinet
skall börja på ett tidigare eller senare skede inom skolan. Utskottet
har visserligen påstått, att Riksdagen icke har något annat
medel att genomdrifva sitt önskningsmål om latinets uppflyttande
till 6:te klassen, än att uppställa det såsom ett vilkor för löneregleringen.
Men jag kan icke anse det vara Riksdagen värdigt
att begagna sig af ett dylikt tvångsmedel, och jag tror, att tidens
strömningar oförtydbart gå i sådan riktning, att latinet i allt fall
får maka åt sig mer och mer, och att inom en .längre eller kortare
tid den eftertraktade reformen går igenom af sig sjelf, utan att
Riksdagen behöfver dertill begagna ett medel, som jag för min
del icke kan anse vara fullt korrekt. Det symes mig icke vara i
samma mån skadligt, om denna reform blefve uppskjuten ett eller
annat år, som om deremot en åtminstone juridiskt sedt klar och
ostridig sak komme att uppehållas af något så omtvistadt som
latinets ställning i skolan. Af en uppsats i en af dagens tidningar
har jag funnit, att danska riksdagen, som flera gånger, då
samma fråga varit före, vid sitt bifall till ökade löneförmåner vidfäst
samma vilkor som det nu här föreslagna, numera gått in på
saken och lemnat åsido det föreslagna vilkoret. Den af danska
riksdagen sålunda vidtagna åtgärden synes mig vara efterföljansvärd
äfven för den svenska. På grund af hvad jag sålunda anfört
får jag förklara, att jag med min röst vill medverka till, att
lärarne skola komma i åtnjutande af den föreslagna löneregleringen,
utan att dervid fästes det här omnämnda vilkoret.

Med herr Restadius instämde herrar Swartliny och Alsterlund.

N:o 85. 54

Ang. lärarnes
vid de högre
och femklassiga
läroverken
aflöning.

(Forts.)

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

Herr friherre Nordenskiöld: Jag skall be att få med några få
ord angifva min ståndpunkt i den nu föreliggande frågan. Jag kar
liksom troligen de flesta, som egnat sig åt studier och forskningar,
haft mycket hög aktning för latinstudiet. _ Och om icke omfånget
af de kunskaper, som elementarundervisningen afser att bibringa,
under det sista århundradet ökats så ofantligt, att ingen möjlighet
mera förefinnes att i skolan inhemta på en gång allt hvad den
moderna kulturen fordrar och tillika alla de kunskapskraf, vi ärft från
forna dagar, så skulle jag icke yrka någon ändring med afseende
på latinundervisningen. Men jag för min del anser det vara
fullkomligt omöjligt att på en gång idka latinstudium i dess gamla
omfång och på samma gång inhemta hvad en skolgosse i våra
dagar bör inhemta för att blifva duglig medborgare. Under sådana
förhållanden måste man taga bort på något håll, liksom man,
när ett lass med idel nödvändiga saker är så tungt, att det icke
kan dragas fram, tager bort något af det nödvändiga, dervid man
då ser till, att lasset lättas med det, som är minst nödvändigt.
Under sådana förhållanden anser jag, att det, omskolundervisningen
skall blifva till högsta möjliga nytta för samhället, är oundgängligen
nödigt att göra en mycket stor inskränkning i det gamla;
numera för de flesta lefnadsbanor föga nödvändiga kulturarfvet, i
latinstudiet. Ur den synpunkten skulle jag till och med icke hafva
något emot, att latinstudiet helt och hållet toges bort från skolan
och hänvisades till universitetet. Men jag vet alltför val, att så
långt kan reformen för det närvarande icke genomföras. Under
sådana förhållanden är det naturligt, att jag måste med glädje
helsa ett beslut i den rigtningen, att början af latinstudiet flyttas
upp till sjette klassen. Mot det vilkoret för bifall till detta moment
a) i tionde punkten af statsutskottets utlåtande har jag för
min del således intet att invända.

Men vid bifallet till utskottets förslag i denna punkt äro
ytterligare tvenne vilkor fästade, hvilka jag anser vara högst betänkliga.
Det ena vilkoret är de relativt stora terminsafgifter till
staten, som framdeles skulle komma att fordras af lärjungarne.
Det har talats här förut, såväl i dag som vid många föregående
tillfällen, om dessa terminsafgifter. Och det har påvisats, hurusom
de icke skulle komma att blifva tryckande vare sig för de rike
eller för de fattige, utan endast för de mindre bemedlade, men dock
icke egentligen fattige, d. v. s. drabba just den klassen, som torde
lemna de flitigaste och dugligaste ynglingarne till skolan. Det är
just härigenom, som dessa terminsafgifter skulle komma att verka
ytterst menligt på skolstudierna i vårt land. Gerna ville jag derför
yrka derpå, att detta vilkor om förhöjning i terminsafgifterna
uteslötes, jemte sina ornament, den underligt hopsatta snillenämnd,
som omtalas på slutet af sid. 59 i utskottets betänkande,
och det odiösa tredje momentet uppifrån! på sid. 60, det, som
säger, att den lärjunge, hvilken icke före läseterminens utgång
erlagt sina terminsafgifter, skall uteslutas från skolan —- och få
detta uteslutande antecknadt på sitt afgångsbetyg. Men då jag tror,
att den reform, som nu föreligger, icke kan genomföras, med mindre

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

55 N:o 35.

man äfven antager detta vilkor, så vill jag för min del icke yrka
dess uteslutande. Jag vill dock ännu i det hänseendet nämna, att
det mål, man tror sig härigenom vinna, nemligen ett förhindrande,
att allt för många ynglingar strömma till skolan, icke är eftersträfvansvärdt-
Klagomålen om öfverbefolkningen i skolorna anser
jag vara obefogade. Jag tror, att kunskaper och skolstudier alltid
komma att gagna; och att det så ofta upprepade talet om vår
tids literära proletariat är helt och hållet obefogadt.

En punkt finnes dock, på hvars uteslutande jag skulle vilja
yrka. Det är det vilkoret, att lärarnes tjenstgöring skulle framdeles
komma att uppgå till 39 veckor, d. v. s. ökas med 3. Derigenom
vill man åstadkomma, att yngiingarnes skolterminer skulle
få en motsvarande ökning. Detta anser jag ytterligt skadligt. Just
med den utveckling, som samhället på senare tider vunnit och med
den ofantliga massa kunskaper, hvarje yngling numera måste inhemta
utom skolan, är det orimligt att minska den fritid, hvarunder
han skall inhemta dessa kunskaper; snarare skulle det kanske vara
önskvärdt, att denna tid, skoltiden utom skolan, ökades. Dessutom
föreligger här frågan om en ytterst dryg beskattning. Visserligen
kan det vara beqvämt för stadsborna att få några veckors längre
skoluppsigt öfver barnen, men annorlunda gestaltar det sig för
dem, som icke bo på den ort, der skolan är belägen. Dessa föräldrar
måste underhålla sina barn ytterligare några veckor vid
skolan, och detta underhåll går till ett belopp, som jag antager
i allmänhet är högre än terminsafgiften.

Om det också, såsom det nyss nämndes, kan vara betänkligt
och olämpligt och farligt för hela förslagets genomförande att göra
allt för stora förändringar i utskottets förslag, tror jag dock, att
man utan skada och utan att derangera statsregleringen kan utesluta
det moment, som det här är fråga om. Jag ber derför, herr
talman, få yrka bifall till statsutskottets förslag med uteslutande
af vilkoret att lärarnes tjenstgöringsskyldighet utsträckes till 39
veckor om året.

Herr Linder: Jag skall hoppa öfver en hel mängd af hvad
jag tänkte säga vid detta tillfälle och endast korteligen vidröra
några få punkter. Först och främst ber jag då få tillkännagifva,
att för mig är hufvudsaken vid allt reformarbete på undervisningens
område att få goda lärare. Har man det, så komma förr eller
senare goda metoder och god organisation nästan af sig sjelfva.
Men nu är det hufvudsakligen fråga om ett ordnande af lönevilkoren
för lärarne vid de allmänna läroverken. Denna kammare
synes vara enhällig i sitt syfte att denna gång bevilja dessa tjensteman
en löneförbättring; men statsutskottet har vid sitt förslag i
denna fråga fäst åtskilliga vilkor. Bör nu kammaren godkänna
dessa vilkor eller bör den det icke? När det gäller ekonomiska
vilkor, är naturligtvis Riksdagen i sin goda rätt, om den bestämmer
sådana. Vida betänkligare är det, när den uppställer vilkor
angående rena organisationsangelägenheter, och i nu förevarande
fall vill jag kort och godt säga, att jag både ur konstitutionell

Ang. lärarnes
vid de högre
och femklassiga
läroverken
aflöning.

(Forts.)

Jf:o 85. 56

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

Ang. lärames och ännu mer ur moralisk synpunkt hyser betänkligheter mot att
Th T ''idas Riksdagen uppställer kraf om förändringar i läroverkens organisasiga
läroverk ti°n saa°m vilkor för löneregleringen. Hvad åter vilkorens inneken
aflöning, bord beträffar, så får jag, hvad de 39 veckorna angår, säga, att
(Forts,) om Kongl. Maj:t samt flertalet föräldrar och målsmän, representerade
genom Riksdagen, icke bry sig om läkarnes meningar, utan fordra
en förlängning af terminerna, så böra icke skolornas lärare göra
någon invändning. Det har sagts af vänner till de långa ferierna,
att i främmande länder förts klagomål öfver att terminerna der äro
så långa. Men hvarför har man då icke i dessa länder förkortat
terminerna? Förr än så skett, är det icke skäl att åberopa enskilda
uttalanden af utländingar.

Hvad första klassens indragning beträffar, kunde jag hafva
åtskilligt att meddela; men jag måste afstå derifrån. Endast det
vill jag tillkännagifva, att enligt min tanke en sådan indragning
skulle få en stor social betydelse och att den ur denna synpunkt är
högeligen önskvärd. Hvad herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
yttrat rörande de olägenheter som skulle
blifva följder af första klassens indragning nu genast, synes mig
dock vara förtjent af närmare beaktande.

Af terminsafgifter vid de allmänna läroverken är jag icke någon
vän; men oförnekligt är, att åtskilligt kan vinnas genom införande
af sådana. Man har sagt, att utländingar hafva prisat Sverige
lyckligt, som kunnat lemna kostnadsfri undervisning i sina elementarskolor.
Men hvarför har man då icke äfven i utlandet gjort
elementarundervisningen kostnadsfri?

Om nu terminsafgifter införas i våra allmänna läroverk för
gossar, så skall, hoppas jag, detta småningom leda derhän, att rikligare
understöd lemnas åt flickskolorna.

Med afseende å latinets framflyttning slutligen några ord. Jag
har redan yttrat betänkligheter emot att denna framflyttning uppställes
såsom vilkor för genomförande af den föreslagna löneregleringen.
Vidkommande deremot de mycket omtalade vådorna af
en sådan framflyttning i och för sig, är jag ganska lugn. Jag
tror, att tiden just nu är inne att taga detta steg.

Det har bland annat sagts, att åtskilliga komitéer enhälligt
varit af den meningen, att man icke bör framflytta latinet så långt
som till 6:te klassen. Men dessa uttalanden hafva naturligtvis
varit föranledda af komitéernas sammansättning. För Kongl. Maj:t
skulle det vara mycket lätt att af ledamöter i denna kammare
bilda en komité, som skulle tillstyrka latinets framflyttning till
6:te klassen. Mot påståendet att förbindelsen med antiken skulle
i viss mån afskäras, om ett sådant steg toges, behöfves blott den
erinran, att latinet ju dock skulle läsas i fyra afdelningar af de
allmänna läroverken samt att det ju aldrig varit tal om att taga
bort undervisningen i latinet från universiteten.

Jag kommer att, ehuru i vissa delar med stor tvekan, rösta
för utskottets förslag. I det hela tror jag, att de förändringar,
som här äro ifrågasatta, skola leda oss derhän, att vi, i stället
för att vi, såsom hittills skett under århundraden, för att vinna huma -

Onsdagen den 4 Maj, f. m. 57 N:o 35.

nistisk bildning vandrat omkring på alla möjliga främmande marker, Ang. lärarnes
komma att hålla oss litet mera hemma. vid de hösre

Om latinet nödgas maka åt sig, så skall modersmålet och
äfven de öfriga moderna språken få en bättre ställning vid våra ken aflöning.
allmänna läroverk, och detta blir enligt min tanke en fördel. (Forts.)

Herr talman! Jag kommer att rösta för utskottets förslag.

Herr Ekman: Det är visst icke angenämt att i middagens
sena timme hafva ordet, men då jag redan begärt det och jag särskilt
intresserar mig för frågan, skall jag be att få yttra några ord.

ja§ först och främst uppställer för mig den frågan: hvarför
vill man förlägga undervisningen i latin till 6:te klassen från
den 4:de, så finner jag, att skälet dertill är, att man önskar bereda
mera tid för den allmänna bildningens bibringande åt eleverna
i de fem lägre klasserna. Det synes mig då underligt, att, om
man har detta till mål, man vill försöka att göra det svårare för
de mindre bemedlade klasserna att få deltaga i den allmännyttiga
bildningen. Ett försvårande ser jag först och främst ligga deruti,
att terminsafgifterna komma att ökas, hvarigenom, jemte det att
tiden för terminen kommer att förlängas, hvilket ju också kommer
att fördyra elevernas hållande vid läroverken, det vill synas mig
åtminstone, som om de högre läroverken skulle blifva monopoliserade
för de mera burgna klasserna af samhället. — Det har
talats om hvad mera framstående skolman anse såsom önskvärdt,
nemligen att terminsafgifterna rent af toges bort och derjemte att
terminerna alls. icke förlängdes; men; säga de, vi kunna icke få fram
en sådan mening, ty ledamöterna i Andra Kammaren, särskildt
från landet, hålla strängt på denna sak. Det är detta förhållande,
som synes mig obegripligt; om man verkligen skjuter undan latinet
till 6:te klassen för. att i de fem lägre klasserna bereda folkets
barn en allmän bildning, så synes det mig som om representanterna
för landsbygden borde vara angelägna om att, på samma gång
latinet skjutes framåt och således de fem lägre klasserna blifva
en skola mera för bibringande af allmän medborgerlig bildning,
icke försvåra för landets mindre bemedlade folkklasser att få skicka
sina barn till denna skola, men det är ju alldeles klart, att ett
försvårande ligger deruti, att man först och främst ökar terminsafgifterna
och. derjemte förlänger terminerna med tre veckor. För
oss, som bo i städer, gör denna terminsförlängning mycket litet,
beträffande den ekonomiska sidan af saken, men jag tänker på
föräldrar, Indika bo på landet och måste skicka in sina barn till
skolan, ty för dem uppstår en ganska betydlig utgift genom dessa
tre veckors förlängning, plus de förhöjda terminsafgifterna; allt
detta kommer således att fördyra vistelsen vid läroverken. Jag
förstår icke sammanhanget mellan detta, och icke heller inser jag,
huru representanterna för landet kunna hålla på en sådan sak,
hvarigenom, såsom jag nyss nämnde, det blir allt svårare och
svårare för dera att skicka sina barn till en högre läroanstalt.

Detta är nu den ekonomiska sidan af saken. Jag skall dock be
att få påpeka äfven den sanitära sidan. Det har framhållits af

Andra Kammarens Prot. 1802. N:o 35. 5

N:o 35. 58

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

Ang. lärarnes åtskilliga talare det mindre goda i att förlänga terminerna, och
vid de högre härvid skall jag be att få erinra om ett af medicinalstyrelsen afoch
femkias- gjfve^ utlåtande rörande läsårets utsträckning och sommarferiernas
ten aflöning, inskränkning. Nämnda styrelse yttrar: “Mot den föreslagna ut(Forta.
) sträckningen af läsåret och deraf följande inskränkning af sommarferierna
anser medicinalstyrelsen sig pligtig att uttala sina betänkligheter,
enär dessa ferier i sin nuvarande utsträckning torde
få, i betraktande af vårt lands klimatiska förhållanden, anses vara
af stor vigt för ungdomens utveckling och för möjligheten att
derunder återvinna hvad som i kroppsligt afseende under vintrarne
blifvit tillbakasatt och hämmadt.“

Jag tager mig vidare friheten erinra herrarne derom, att den
ende hygieniskt sakkunnige ledamoten i läroverkskomitén har yttrat
sina betänkligheter mot att öka den nedpressning i barnens
tillväxt, som under vintern och våren egde rum, och förkorta tiden
för den absolut nödvändiga kompensationen under sommaren. Det
är högst egendomligt, att intet afseende fästes vid hvad våra auktoriteter
i detta hänseende yttrat, och jag har icke hört någon i
dag försöka bevisa, att dessa yttranden från medicinska auktoriteter
icke äro beaktansvärda.

Till sist ber jag få påpeka en sak, som jag anser vara ganska
betänklig med afseende å utsträckningen af läsetiden, och det är,
att landsortens barn derigenom ännu längre än hittills skulle
komma att undandragas familjelifvets inflytelser och uppsigt. Det är
alls icke godt att barnen skola ligga borta från hemmet under
39 veckor. Jag tycker, att den nuvarande tiden af 36 veckor är
mer än tillräcklig, och att ytterligare vidtaga en tillökning deri
anser jag vara betänkligt.

Således, från både sanitär och ekonomisk synpunkt och särskilt
med hänsyn till barnens förhållande till familjen, kan jag
icke vara med om en förlängning af läsetiden.

Herr talman! Jag skall med anledning af hvad jag yttrat
och emedan jag anser, att hvarken terminsafgiftens ökning eller
läsetidens förlängning på något sätt gagnar det mål, som man
vill nå, anhålla att få föreslå, att meningen från och med “förutsättning"
till och med “med" framför vilkor måtte utgå, så att
förslaget skulle lyda sålunda: “att Riksdagen, med anledning af
Kongl. Majt:s proposition samt herrar 1. Månssons och J. Nydahls
i ämnet väckta motioner må, under vilkor att sådana ändringar i
stadgan för rikets allmänna läroverk etc. — — — —“.

Herr Thestrup: I likhet med hvad förhållandet torde vara med
det öfvervägande antalet af denna kammares ärade ledamöter, finner
jag det i nu föredragna punkten af utskottets betänkande förekommande
förslag om lönereglering för lärarne vid rikets högre och femklassiga
allmänna läroverk vara af både billighet och rättvisa påkalladt.
Men i likhet med åtskilliga föregående talare kan jag icke
vara med om att förhindra, försvåra eller förrycka genomförandet
af denna organisation, som jag finner både nödig och nyttig, genom
att såsom vilkor derför uppställa vissa i utskottets betänkande

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

59 5:o 35.

angifva förändringar i sjelfva undervisningsplanen för dessa lär o- Ang. lärarnes
verk, förändringar, beträffande hvilkas ändamålsenlighet städse röjt ftmHassig
— icke minst under dagens debatt — så skiljaktiga meningar. ProverDetta
gäller nu särskildt det sista af de vilkor, som anföras i ken aflöning.
utskottets kläm, med afseende på latinets framflyttning till sjette (Forts.)
klassen. I detta afseende har hvarken den motivering, som utskottet
till stöd för sin framställning afgifvit, ej heller den sakrika
debatten enligt min mening kunnat rubba giltigheten af de
starka och vägande skäl, som herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
i sitt anförande till statsrådsprotokollet i frågan
afgifvit. Och då — hvad som för mig varit hufvudsakligen
afgörande — åsigterna hos de personer, som torde anses ega de största
insigterna i denna fråga, stå så starkt emot hvarandra, att, under
det den ene vill att latinet skall undanträngas till 6:te klassen,
den andre tvärt om vill att det skall bibehållas från 4:de klassen,
kan jag för min del icke gå in på den nu föreslagna anordningen.

Jag skall således förena mig med de talare, som yrkat bifall
till statsutskottets betänkande med uteslutande af sista vilkoret,
beträffande latinets uppflyttande från fjerde till sjette klassen.

Herr Pettersson i Österhaninge: Jag har begärt ordet endast
för att få instämma med de talare, som uttalat sina betänkligheter
mot införande af terminsafgifter, och jag vill kort och godt anföra
följande skäl för denna min ståndpunkt. Jag är nemligen sjelf
utgången från de mindre bemedlades led, min vistelse vid allmänt
läroverk möjliggjordes endast genom den fria undervisningen, och
jag vill derför icke vara med om att stänga vägen dit för andra.

Herr Nordin: Jag är väsentligen förekommen i hvad jag

tänkte säga af herrar Ekman och Pettersson i Österhaninge och
skall således be att få instämma med dem. För att ytterligare
styrka denna uppfattning skall jag dock be att få tillägga något
litet.

Man säger, att detta vilkor om införande af terminsafgifter
icke kommer att inverka så särdeles mycket på landsbygden, i
alla händelser icke mer än på städerna. Det är märkvärdigt,
att man kan se saken så. Mig synes det alldeles tydligt och klart,
att denna börda skall falla tyngre på landsbygdens befolkning.

Ty då det kostar 5 till 600 kronor för en far att hålla sin son i
skola, så är det ju tydligt, att ett ytterligare plus på 120 kronor
ingalunda är någon lätt sak, då det gäller de mindre bemedlade.

Tänker jag mig, att terminsafgifterna höjas från 60 till 90 kronor,
tänker jag mig vidare kostnaderna för tre veckors förlängning af
läsetiden, så kommer jag upp till en ökad kostnad af ungefär 120
kronor. Och jag vågar påstå, att denna förlängning af läsetiden,
den blir till ringa eller ingen nytta för barnen. Detta säger jag
af egen erfarenhet, ty jag har undervisat barn i öfver 30 år.

Dessa tre veckor blifva endast en plåga för gossarna. Jag skulle
kunna gå in på utskottets uppfattning, i fall förhållandena i skolan
vore såsom i en fabrik. Der skulle ju arbetstidens förlängning

It:o 35. 60

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

Ang. Mrarnesjued 3 veckor möjligen åstadkomma mera arbete. Men förhållandet
ocä %inkias- är Aldeles icke detsamma i en skola. Jag yrkar sålunda afslag
giga lärover- på utskottets betänkande på grund af de vilkor, som fogats vid
km aflöning, detsamma dels i fråga om läsetidens förlängning, dels i afseende
(Forts.) på terminsafgifterna.

Vidkommande för öfrigt den föreslagna löneförhöjningen, så
kan jag icke neka till, att för mig förefaller det något pompöst,
att lärarne, när de afgå med pension ifrån sin tjenst, skola åtnjuta
hela lönen oafkortad i pension. Det kan väl hända, att jag
icke förstår den saken, eftersom jag lefvat på landet i mer än 39
år på en lön af mellan 7—800 kronor om året, och då kan jag
måhända icke begripa denna fråga. Men underligt förefaller det
mig i alla fall, att det för en elementarlärare skall vara behöfligt
att hafva ett så stort belopp som hela lönen att lefva af, då han
uppnått pensionsåldern. Då äro ju deras barn uppväxta och de
sjelfva hafva kommit till gubbåldern, så att de borde väl icke
hafva så stora lefnadsbehof.

Jag yrkar, som sagdt, afslag på utskottets betänkande.

Herr Wallis: Jag har blifvit uppkallad deraf, att åtskilliga

af de sista talarne yttrat sig särdeles skarpt emot ett af både
Kongl. Maj:t och utskottet vid löneregleringen fästadt vilkor, nemligen
det om förlängningen af lästiden, som de anse särskildt
skadlig för lärjungarnes helsa. Då detta är en hufvudsakligen medicinsk
och hygienisk fråga och då de till stöd för sin uppfattning
anfört medicinska auktoriteter, så skall jag bedja att få yttra
några ord om denna sida af frågan.

Det är ju klart, att alla de som i likhet med mig och det
stora flertalet läkare äro öfvertygade om att öfveransträngning i
ganska vidsträckt mån förekommer vid våra läroverk, för alla
Hem måste det vara ganska svårt att kunna förlika sig med den
föreslagna förlängningen af läsetiden; och jag undrar icke på att,
om man bara tänker på denna förlängning af läsetiden till 39
veckor, man kan hafva skäl att vara missnöjd med det föreliggande
förslaget. Men för min del vill jag dock säga, att jag anser
det förslag till fördelning af denna förlängning på de olika årstiderna,
som af utskottet blifvit lemnadt, vara så pass tillfredsställande
för hygieniska anspråk som möjligt är. Jag tror, att man
icke, om det nu anses nödvändigt att antaga detta vilkor, kunde
hafva fått placeringen af förlängningen bättre än utskottet föreslagit.
Jag tror, att det är gjordt på ett sådant sätt, att de hygieniska
betänkligheterna måste vika så pass, att de, som i likhet med mig
äro i hög grad intresserade för de af utskottet i öfrigt föreslagna
ändringarna med afseende på latinundervisningen och lärarnes
löneförmåner, böra icke i förlängningen af undervisningstiden
kunna finna några sådana betänkligheter, att de hindras antaga
utskottets förslag. De allra flesta af dem, som talat emot förlängningen
af läsetiden, hafva icke, så vidt jag kan se, ordentligt
studerat utskottets betänkande. Utskottets förslag förlänger nemligen
väl lärarnes tjenstgöringstid med 3 veckor till 39 veckor,

Onsdagen den 4 Maj, f. m.

61 Jöo 35.

men icke lärjungarnas läsetid med mer än 2 veckor, alltså frånAnff- lärames
36 till 38 veckor; och de hygieniska betänkligheterna röra naturligtvis
i främsta rummet det uppväxande slägtet, icke lärarne. Hg/TäroverDessa
två veckor äro — det är sant — en ökning af arbetstiden ken aflöning.
för lärjungarne. Men om det för antagandet af utskottets förslag (Forts.)
är nödvändigt, att dessa två veckors förlängning skal] införas i
läroplanen, synes det mig vara ett särdeles lyckligt funnet sätt
att placera denna förlängning, det som utskottet föreslagit. Och
för så vidt som verkligen utskottets förslag kommer att i praktiken
tillämpas, är jag för min del öfvertygad om att hygienen icke
kan hafva mycket att invända mot detsamma. Saken är nemligen
den, att denna förlängning kommer hufvudsakligen att träffa arbetstiden
under vintern, hvaremot sommarferierna komma att i mycket
obetydlig grad drabbas af förlängningen. Det är alldeles klart,
såsom en talare på stockholmsbänken yttrade, då han uppläste
medicinalstyrelsens utlåtande äfvensom professor Keys yttrande,
att från hygienisk synpunkt sedt den depression, som vintermånaderna
medföra i lärjungarnes helsotillstånd bör kompenseras af
sommarferierna, och att dessas väsentliga förkortning ur hygienisk
synpunkt är förkastlig. Men dessa sommarferier blifva enligt utskottets
förslag icke mera förminskade än med högst en vecka, och
under sådana förhållanden tror jag icke vi hafva rätt att neka
bifall till en i hög grad eftersträfvansvärd undervisningsreform
och en af rättvisan fordrad lönereglering endast för en så pass
obetydlig, iåtom oss medgifva det, försämring i de hygieniska
vilkoren.

Jag ber sålunda att få instämma med utskottet.

Herr Elowson: Jag anser mig pligtig att i denna fråga i
största korthet uttala min åsigt. Utskottet har föreslagit ett vilkor,
hvarunder löneregleringen skulle beviljas, nemligen vilkoret
om latinets uppflyttning till sjette klassen. Jag vill dervid först
tillkännagifva, att jag i afseende på den sakliga innebörden af
detta vilkor icke har någon anmärkning att göra. Jag hyser
nemligen den åsigt, att det kommer att lända till fromma för vår
bildning, om latinläsningen något inskränkes. Derigenom kan
undervisningen anordnas på ett betydligt bättre sätt i de fem
nedre klasserna och de moderna språken bättre göra sig gällande.

Men detta vilkor har en annan sida, den konstitutionella.

Denna sida förefaller mig något betänklig. Det har sagts under
diskussionen, att utskottet icke gerna velat uppställa detta vilkor,
men att det icke funnits någon annan utväg. Det har frågats,
om något annat medel finnes. Ja visserligen finnes ett medel,
men det kanske icke är så lätt att använda. Det är nu så, att
Kong], Maj:t eger meddela föreskrifter angående undervisningen
öfver hela stadiet från folkskolan till universitetet. I ett fall har
likväl ett undantag blifvit gjordt, nemligen i fråga om lagstiftningen
om undervisningen af döfstumma. I afseende på abnormundervisningen
har Kongl. Maj:t således icke fria händer. För
min del anser jag det gagnande, om ^Riksdagen finge någon del i

Andra Kammarens Vrot. 1802. N:o 05. 6

N:o 35. 62

Onsdagen den i Maj, f. m.

Ang. lärarnea lagstiftningen beträffande så väl folkskolan som de allmänna
vili /* hvj3re läroverken och universitetet. Detta vore således ett medel, som
”aigoiärover- kanske kunde användas och som Kongl. Maj:t kanske kunde acken
aflöning. Ceptera.

(Forte.) Men om nu ett vilkor blifvit fäst vid löneregleringen — och

jag för min del kan, som sagdt, ifrån konstitutionel synpunkt hysa
någon betänklighet mot detsamma — så kan det likväl icke falla
mig in att göra mitt votum beroende af detta, utan jag böjer mig
för den uppfattning, som herr talmannen i detta hänseende gör
gällande.

Anser nemligen herr talmannen, att detta vilkor kan upptagas
uti propositionen, så anser jag mig oförhindrad att rösta för detsamma.

Hvad sjelfva saken, eller latinets uppskjutande till sjette klassen,
angår, har jag icke några betänkligheter, utan tror, att det
kommer att gagna vår bildning.

Öfverläggningen var slutad. Herr talmannen upptog till särskilda
propositioner hvart och ett af de olika yrkanden som förekommit;
och begärdes dervid ordet af

herr friherre Nordenskiöld, som yttrade: Jag skall be

att få återtaga mitt yrkande och instämma med herr Ekman.

Efter af herr talmannen i sådant afseende å nyo gifven proposition
biföll kammaren utskottets hemställan i oförändradt skick.

Då tiden nu var långt framskriden, uppsköts den vidare behandlingen
af föreliggande utlåtande till i afton kl. 7, då detta
sammanträde, enligt utfärdadt anslag, komme att fortsättas.

Kammarens ledamöter åtskildes kl. 4,4 e. m.

In fidem
Hj. Nehrman.

Stockholm, tryckt hos Å. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1892.