1891. Första Kammaren N:o 15 (Riksdagens protokoll 1891:15)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1891. Första Kammaren N:o 15.

Torsdagen den 19 mars.

Kammaren sammanträdde kl. 1 e. m.

Justerades protokollet för den 12 i denna månad.

Anmäldes och bordlädes statsutskottets memorial n:o 32,
med förslag till voteringspropositioner i anledning af kamrarnes
skiljaktiga beslut i frågor rörande anslagen under riksstatens
femte hufvudtitel.

Herr Reuterswärd erhöll på begäran ordet och yttrade: tillsättande

Jag tager mig friheten föreslå, att, i likhet med hvad som
egt rum under föregående riksdagar, då vigtiga kongl. propositioner
med afseende å förstärkandet af vårt försvar blifvit aflemnade,
kammaren behagade för sin del besluta, att för behandling
af de på kammarens föredragningslista nu stående propositionerna
skall tillsättas ett särskild! utskott, bestående af sju ledamöter
från hvardera kammaren; och, om detta mitt förslag antages, så
föreslår jag vidare, att i detta utskott måtte väljas fem suppleanter
från denna kammare.

Herr Bergström: Utan att för närvarande vilja motsätta
mig förslaget om tillsättande af ett särskild! utskott, anser jag
mig böra i minnet- återkalla, huru som, då år 1883 de stora
propositionerna om förstärkandet af försvaret framlades, man
visserligen tillsatte ett särskildt utskott, men att detta icke fick
att behandla alla de kongl. propositionerna, som gemensamt afgåfvos
och som stodo i nära sammanhang med hufvudfrågan.

Jag förfäktade då den grundsatsen, att alla de ifrågasatta ändringarna
i kommunallagarne lämpligen kunde och borde hänvisas

Första Kammarens Frat. 1891. Ko 15. 1

N:o lo. 2

Torsdagen den 19 Mars.

Förslag om till lagutskottet. Detta vann också kammarens bifall och visade
tillsättande'' sig sedermera hafva varit till stort gagn för påskyndande af
° eutskott d ärendena. Lagutskottet behandlade frågan om ändring i komforts.
) munallagarne under förutsättning dels af bifall till och dels af
afslag å Kongl. Maj:ts proposition i hufvudfrågan, och när sedan
den föl), var lagutskottets betänkande färdigt. Hade så icke
skett, utan särskildt utskott haft att behandla äfven frågan om
ändringar i kommunallagarne, hade Riksdagen fått vara samlad
åtminstone två veckor längre än nu blef fallet.

Jag vill, som sagdt, icke för närvarande motsätta mig tillsättande
af särskildt utskott, men jag begär att frågan derom
måtte bordläggas, med frihet för kammaren att, äfven om vid
nästa sammanträde tillsättande af särskildt utskott anses nödigt,
pröfva huru vida alla de kongl. propositioner, som nu aflemnats,
och hvilka stå i sammanhang med hvarandra, böra öfverlemnas
till det särskilda utskottet, eller om de bland dem, hvilka lämpligen
kunna behandlas af ständiga utskottet, böra från det särskilda,
utskottets handläggning undantagas och i stället öfverlemnas till
de ständiga. Jag begär bordläggning af herr Reuterswärds
förslag.

Herr Reuterswärd: Då bordläggning blifvit begärd, torde
det vara öfverflödigt att vidare yttra sig, enär ju bordläggning
icke kan förvägras, men då den siste ärade talaren framstälde
såsom skäl för sin åsigt, att år 1883 en del af de i samband
med hufvudfrågan framlagda propositioner behandlades af ständigt
utskott och att de der blefvo synnerligen väl behandlade, så
bestrider jag detta påstående. Jag tror, att nu föreliggande frågor
stå i så nära samband med hvarandra, att det hela skulle
förlora på, om icke samma delegation af riksdagen finge taga
frågan i hela dess vidd under ompröfning. Då propositionerna
framkommit så sent, som nu är fallet, tror jag icke att det
skulle leda till skyndsamhet och godt resultat, om propositionerna
fördelades på sätt den siste ärade talaren föreslagit, eller att de,
som rörde försvarsfrågan, eller gälde anslagsfrågor, remitterades
till statsutskottet, de, som anginge ändringar i bevillningsförordningen,
till bevillningsutskottet, och de, som afsåge ändringar i
kommunalförfattningarne, till lagutskottet o. s. v. Jag ber derför
kammaren tänka på, huru vida det icke vore lämpligare att
för ändamålet tillsätta ett särskildt utskott. Utan tvifvel blir
kammaren då i tillfälle att till ledamöter deri utse de sakkunnigaste
och mest intresserade personer med specialinsigter så väl i
ena som i andra afseendet. Det är icke sagdt, att de ständiga
utskotten äro så sammansatta, att der finnas de lämpligaste personer
för att behandla ten sådan fråga som deni±ä — den vigtigaste
under riksdagen — och det är icke af så stor vigt att den
behandlas skyndsamt, utan först och främst att den behandlas väl.

Torsdagen den 19 Mars.

3 N:0 15.

Herr Bergström: Den siste ärade talaren nttaladetvifvels- Förslag om
mål, huru vida de kongl. propositionerna om ny härordning m. m.
vid 1883 års riksdag blifvit så synnerligen val behandlade. Ja,a* Utskott.
ett sådant tvifvelsmål kan ganska väl uttalas med afseende å ut- (-p0rts.)
fallet af frågorna vid 1883 års riksdag, och om jag icke missminner
mig, var den ärade talaren en af dem, som mest ifrade
för att bringa förslagen på fall. Men hvad angår förslagens behandling
i utskotten, tror jag icke att man deremot kan hafva
något att anmärka. Så vidt jag erinrar mig, förekommo inga
felaktigheter uti utskottens behandling af frågorna; om icke i afseende
å det sakliga, så åtminstone beträffande det formella, var
utskottens arbete fullgiltigt och godt.

Jag vågar dessutom påstå, att våra kommunala förhållanden
äro till den grad invecklade, att i regel de personer, som sättas
in i ett särskildt utskott för behandlingen af försvarsfrågan, icke
äro så inne uti dessa förhållanden, att de med samma framgång
som ledamöterna i lagutskottet kunna behandla en fråga om
ändringar i kommunallagarne. Jag fruktar icke, att någon skall
kunna med fog motsäga detta mitt påstående.

Det medgifves villigt, att i ett särskildt utskott för behandlingen
af försvarsfrågan höra företrädesvis militära krafter insättas,
och sådana finnas icke alltid att tillgå i de ständiga utskotten.

Jag har således icke något att invända mot ett beslut af kammaren
att tillsätta ett särskildt utskott, men vill förbehålla kammaren
rätt att, när det gäller, bestämma, hvilka af de framlagda
kongl. propositionerna höra gå till det särskilda utskottet och
hvilka böra derifrån undantagas, såsom bäst passande att behandlas
af ständigt utskott.

Herr Ekman: Jag ber att få till alla delar förena mig i

det yrkande, som framstälts af herr Bergström, om bordläggning
af denna fråga. Det torde väl åtminstone böra förunnas kammaren
tid att taga kännedom om innehållet af de kongl. propositionerna,
innan kammaren skall fatta beslut, huru vida de böra behandlas
af ett särskildt utskott eller skola gå till de ständiga
utskotten.

Herr talmannen erinrade, att, när en fråga af förevarande
beskaffenhet första gången förekomme i kammaren och då af
någon dess ledamot begärdes på bordet, frågans bordläggning
icke finge vägras.

Friherre Barnekow: Det är visserligen sant, att vid 1883

års riksdag remitterades de kongl. härordningsförslagen till olika
utskott, men jag ber att få anföra ett annat exempel, nemligen
tillvägagåendet vid 1878 års riksdag. Jag tror, att de nu väckta
kongl. propositionerna stå i närmaste samband med de förslag,

N:0 15. 4

Torsdagen den 19 Mars.

Förslag om som förekommo 1878, och dessa behandlades af ett särskildt utaf*lettsärsldldtskott’
hvars krafter visade sig fullt tillräckliga att behandla fråutskott.
g°rna (Forts.

) Hvad jag nu anfört visar, att jag är närmast benägen för

att instämma med herr Reuterswärd, och jag tror ock för min
del, att de kongl. förslagen lämpligast och bäst behandlas af ett
särskildt utskott.

Herr Bergström: Eftersom det har blifvit fråga om att
åberopa precedensfall, så är jag i tillfälle att anföra ytterligare
ett sådant.

Vid 1885 års riksdag föreslog regeringen en partiel afskrifning
af grundskatterna och motsvarande lindring i rustnings- och
roteringsbesvären, i sammanhang med ändringar i värnpligtslagen.
Då remitterades värnpligtslagen till lagutskottet, hvaremot de
öfriga förslagen gingo till statsutskottet. Detta tillvägagående utgjorde
icke något hinder för förslagens framgång. Man lyckades
åtminstone då att lösa frågan, hvilket icke var fallet vid 1883
års riksdag.

De af kammarens ledamöter, som voro med år 1883, erinra
sig säkerligen, att lagutskottet då hade att föreslå den vigtiga
sammanjemkningen af kamrarnes olika beslut rörande den föreslagna
förökningen af de värnpligtiges tjenste- och öfningstid.

Det tjenar emellertid icke till något att fortsätta denna
diskussion. Jag vidhåller min begäran, att herr Reuterswärds
förslag måtte läggas på bordet. Herr talmannen har förklarat,
att bifall till denna min begäran icke kan vägras, och dervid
blir det ock.

Efter härmed slutad öfverläggning bordlädes herr Reuterswärds
ifrågavarande förslag.

Vid förnyad föredragning af Kongl. Maj:ts under gårdagen
bordlagda nådiga proposition till Riksdagen, angående förändrad
lydelse i vissa delar af värnpligtslagen den 5 juni 1885, hänvisades
denna proposition till lagutskottet, dock under förbehåll att,
i händelse, med anledning af derom väckt förslag, ett särskildt
utskott tillsattes för ifrågavarande propositions behandling, densamma
skulle öfverlemnas till detta särskilda utskotts handläggning.

Vid förnyad föredragning af Kongl. Maj:ts nedannämnda,
nästlidne dag bordlagda nådiga propositioner till Riksdagen:

Torsdagen den 19 Mars.

5 N:0 15.

l:o) angående höjning i anslaget till beväringsmanskapets
vapenöfningar, m. m.,

2:o) angående höjning i det under fjerde hufvudtiteln uppförda
anslag till lindring i rustnings- och roteringsbesvären ro. m.,

3:o) angående anslag under riksstatens femte hufvudtitel
med anledning af föreslagna ändringar i värnpligtslagen den 5
juni 1885,

4:o) angående förhöjning i det under riksstatens femte hufvudtitel
uppförda anslag till lindring i rustnings- och roteringsbesvären,
samt

5:o) angående afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter
m. m.,

hänvisades dessa propositioner till statsutskottet, dock under
förbehåll, beträffande hvar och en af dem, att, i händelse, med
anledning af derom väckt förslag, ett särskilt utskott tillsattes för
ifrågavarande propositions behandling, densamma skulle öfverlemnas
till detta särskilda utskotts handläggning.

Vid förnyad föredragning af Kongl. Maj:ts nedannämnda,
under gårdagen bordlagda nådiga propositioner till Riksdagen:

l:o) om ändring i förordningen den 14 september 1883 angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst, och

2:o) angående upphörande af de enligt förordningen den 16
maj 1884 angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner
och rättigheter utgående bevillningsafgifter af frälseegendomar och
lotshemman,

hänvisades dessa propositioner till bevillningsutskottet, dock
under förbehåll, beträffande hvar och en af dem, att, i händelse,
med anledning af derom väckt förslag, ett särskildt utskott tillsattes
för ifrågavarande propositions behandling, densamma skulle
öfverlemnas till detta särskilda utskotts handläggning.

Vid förnyad föredragning af Kongl. Maj ds sistlidne dag bordlagda
nådiga proposition till Riksdagen, angående ändrad lydelse
af § 58 i förordningen om kommunalstyrelse på landet, hänvisades
denna proposition till lagutskottet, dock under förbehåll att, i
händelse, med anledning af derom väckt förslag, ett särskildt
utskott tillsattes för ifrågavarande propositions behandling, densamma
skulle öfverlemnas till detta särskilda utskotts handläggning.

N;o 15. 6

Torsdagen den 19 Mars.

Justerades ett protokollsutdrag för gårdagen och tre för
denna dag.

På begäran af herr Weinberg beviljades honom ledighet från
riksdagsgöromålen från och med morgondagen till den 3 nästkommande
april.

Kammaren åtskildes kl. I.25 e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

Fredagen deh 20 Mars.

7 N:o 15.

Fredagen den 20 mars.

Kammaren sammanträdde kl. 1 e. m.

Upplästes två till kammaren inkomna protokoll af följande
lydelse:

År 1891 den 19 mars sammanträdde kamrarnes valmän för
att, jemlikt 71 och 73 §§ riksdagsordningen, utse Riksdagens
fullmägtige i riksbanken jemte suppleanter för dem; och befunnos
efter valförrättningens slut hafva blifvit utsedde till

ordförande:

herr von Ehrenheim, Pehr Jakob, f. d. statsråd med ... 48 röster,

öfrige fullmägtige:

herr Arnberg, Johan Wolter, filosofie doktor, med... 48 röster
friherre Fock, Alfred Henrik Eduard, kansliråd, » ...48 »

herr Ribbing, Erling, kabinettskammarherre,

» Richter, Fredrik, sekreterare,

» Törnebladh, Henrik Ragnar, lektor,

» Jonsson, Olof, i Hof, riksdagsman,

efter lottning med herr Larsson, Liss Olof, riksdagsman, hvilken
jemväl erhållit 24 röster;

suppleanter:

herr Neijber, Magnus Julius, f. d. stadsmäklare, med 24 röster,
» Westman, Carl Claes Abraham Gother, kamrerare,» 24 » ,

» Mallmin, Lars Petter, riksdagsman, »24 » ,

efter lottning med herrar Lund, Fredric Magnus, handlande,
Sjöstrand, Abbe Johan Emil, revisionssekreterare, och Weinberg,

» ... 48 »

» ... 24 »

!f:o 15. 8

Fredagen den 20 Mars.

Christian Axel, vice häradshöfding, af hvilka hvar och en jemväl
erhållit 24 röster, samt sedan ordningen mellan suppleanterna
blifvit genom samma lottning bestämd till den ofvan angifna.

Magnus Hallenborg. Harald Ericsson.

Arvid Gumcelius. O. B. Olsson.

År 1891 den 19 mars sammanträdde kamrarnes valmän för
att, jemlikt 71 och 73 §§ riksdagsordningen, utse Riksdagens fullmägtige
i riksgäldskontoret jemte suppleanter för dem; och befunnos
efter valförrättningens slut hafva blifvit utsedde till

ordförande:

herr Boström, Erik Gustaf, riksdagsman, med...........48 röster,

öfrige fullmägtige:

herr Anderson, Frans Albert, generaldirektör, med ... 48 röster,

» Samzelius, Per, statskommissarie, » ... 48 »

» Sederholm, Edvard, riksdagsman, » ... 48 »

» Wersäll, Claes Richard, kapten, » ... 48 »

» Höglund, Otto Magnus, grosshandlare, » ... 48 »

friherre Nordenfalk, Johan, godsegare, » ... 24 »

efter lottning med herr Johansson, Johan, i Noraskog, riksdagsman,
hvilken jemväl erhållit 24 röster;

suppleanter:

herr Afzelius, Ivar, byråchef, med ... 48 röster,,

» Lilliesköld, Erik Wilhelm, kamrerare, » ... 47 » ,

» Olsson, Nils, i Ättersta, riksdagsman, » ... 46 » .

Magnus Hallenborg. Harald Ericsson.

Arvid Gumcelius. O. B. Olsson.

Dessa protokoll lades till handlingarna; och skulle Riksdadens
kanslideputerade genom utdrag af protokollet underrättas
om deras innehåll med anmodan att låta uppsätta och till kamrarne
ingifva förslag dels till förordnanden för de valde, dels
till skrifvelser till Konungen med anmälan om de förrättade valen,
dels ock till den paragraf, som derom borde i riksdagsbeslutet
intagas.

Fredagen den 20 Mars.

9 No 15.

Vid föredragning af ett från Andra Kammaren ankommet
protokollsutdrag, n:o 153, med delgifning af nämnda kammares
beslut i afseende på 2 punkten i dess tillfälliga utskotts utlåtande
n:o 6, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kongl.
Magt angående förbättrade tåganordningar å norra stambanan,
beslöt Första Kammaren hänvisa detta ärende till sitt tillfälliga
utskott n:o 2.

Vid föredragning af ett från Andra Kammaren ankommet
protokollsutdrag, n:o 155, med delgifning af nämnda kammares
beslut öfver dess tillfälliga utskotts utlåtande n:o 7, i anledning
af herr C. G. Anderssons i Skeenda motion, n:o 45, om ändrade
bestämmelser rörande utarrendering af vissa lägenheter vid statens
jernvägar, beslöt Första Kammaren hänvisa detta ärende till
sitt tillfälliga utskott n:o 1.

Vid föredragning af statsutskottets under gårdagen bordlagda
memorial n:o 32, med förslag till voteringspropositioner i
anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i frågor rörande anslagen
under riksstatens femte hufvudtitel, godkändes de föreslagna
voterin gspropositionerna.

Föredrogs herr Reuterswärds nästlidne dag bordlagda förslag, Förslag om
att kammaren skulle för sin del besluta, att ett särskildt utskott, tillsättande
bestående af sju ledamöter från hvardera kammaren, skulle tillsättas af ett särskildt
för behandling af Kongl. Maj:ts nedannämnda nådiga propositioner utskott.
till Riksdagen:

n:o 31, angående förändrad lydelse i vissa delar af värnpligtslagen
den 5 juni 1885;

n:o 32, angående höjning i anslagen till beväringsmanskapets
vapenöfningar, m. m.;

n:o 38, angående höjning i det under fjerde hufvudtiteln
uppförda anslag till lindring i rustnings- och roteringsbesvären
m. m.;

n:o 33, angående anslag under riksstatens femte hufvudtitel
med anledning af föreslagna ändringar i värnpligtslagen den 5
juni 1885;

n:o 39, angående förhöjning i det under riksstatens femte
hufvudtitel uppförda anslag till lindring i rustnings- och roteringsbesvären
;

N:o 15. 10

Fredagen den 20 Mars.

Förslag om n:o 34, angående afskrifning af de å viss jord hyllande

tillsättande gruI1dskatter m. m.;
af ett sars/cildt °

utskott. n:o 35, om ändring i förordningen den 14 september 1883

(Forts.) angående bevillning af fast egendom samt af inkomst;

n:o 36, angående upphörande af de enligt förordningen den
16 maj 1884 angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner
och rättigheter utgående bevillningsafgifter af frälseegendomar
och lotshemman; samt

n:o 40 angående ändrad lydelse af § 58 i förordningen om
kommunalstyrelse på landet.

Friherre Leijonhufvud, Broder Abraham: Jag vill på det
lifligaste understödja det väckta förslaget om tillsättande af särskild!
utskott för behandlingen af dessa frågor. Redan vid ett hastigt
påseende af dessa propositioner finner man, att de äro så sammanbundna
med hvarandra, att man icke kan tala om eller tänka
på den ena, utan att på samma gång tala om eller tänka på den
andra. Särskild! vill jag påpeka, att i propositionen n:o 31,
som handlar om ändring i värnpligtslagen, är i statsrådsprotokollet
inrymd beräkningen öfver alla de kostnader, som skulle
följa af den nya beväringslagens införande — och icke nog dermed,
utan äfven sådana kostnader, som ej omedelbart sammanhänga
dermed, men som af Kongl. Maj:t ändock sammanförts i
propositionen, nemligen tillökning uti och aflöningen af truppernas
befäl. Under sådana förhållanden skulle det i alla fall ej kuuna gå för
sig på annat sätt, än att lag- och statsutskotten sammanträdde. Hvarför
då ej låta alla propositionerna följas åt på en gång? Det
tror jag är det klokaste. Att behandla hvar sak på sitt håll
skulle blifva eu tidsbesparing, säger man. Jag tror det ej. Ty
det vore ej möjligt för statsutskottet att taga upp dessa poster
och beräkningar till behandling, innan det i lagutskottet blifvit
afgjordt, huru värnpligten skulle utgöras. Man skulle ju således
i stället kasta bort tid. Och för öfrigt, om man i ett afseende
omfattat åsigter, som sedan efter en annan dels behandling i ett
annat utskott befunnits ohållbara, skulle man möjligen känna sig
bunden vid yttranden, som man ej kunde komma ifrån. — Så
vidt jag förstår, hade det varit lyckligare, om ett så omfattande
förslag som detta icke hade kommit så sent in på kamrarnes
bord, utan i början af riksdagen, ty då hade naturligtvis ett särskild!
utskott blifvit tillsatt. Sådant förhållandet nu är, stannar
jag vid att hoppas, det ett särskildt utskott måtte tillsättas för
denna frågas behandling. Man må tänka hvad man vill om
sjelfva förslagets antaglighet, men det bör grundligt behandlas.
Det kan man önska, och det förtjenar det. Det är så omfattande
och genomgripande, att det ej bör rifvas sönder. Jag röstar för
herr Reuterswärds förslag.

Fredagen den 20 Mars. 11

Innan jag slutar, vill jag säga, att hvad kommunallagarne
beträffar, har jag intet emot, att frågan om ändring deri går till
lagutskottet.

Herr Bergström: De Kongl. . Maj ds propositioner, som i

•onsdags öfverlemnades till kammaren, rörande ändring i värnpligtslagen;
höjning i anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar
och förstärkning af försvaret i Norrland; höjning af anslaget
under 4:de hufvudtiteln till lindring i rustnings- och roteringsbesvären;
anslag under 5:te hufvudtiteln med anledning af
föreslagen ändring i värnpligtslagen; höjning af anslaget under
5:te hufvudtiteln till lindring i rustnings- och roteringsbesvären;
.afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter; ändring i
förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst;
upphörande af bevillningsafgifter af frälseegendomar och lotshemman;
samt slutligen ändring i kommunalförordningen tillsammans
med propositionen n:o 37 angående beräkning af viss andel af
öfverskottet å 1890 års statsreglering såsom tillgång vid statsregleringen
för år 1892, utgöra, såsom kammaren finner, till
antalet 10. Af dessa tio propositioner blef n:o 37, med den
rubrik jag nyss nämnde, omedelbart öfverlemnad till statsutskottet,
utan att deremot höjdes någon protest. Denna omständighet
bevisar mer än väl, att alla dessa propositioner icke, såsom vid
öfverlägguingen i går sades, stå i det oupplösliga sammanhang
med hvarandra, att de, om ett särskild! utskott tillsättes, böra
öfverlemnas till detta utskott. Mig synes denna omständighet
vara fullt bevisande. Jag påstod under gårdagens öfverläggning,
att flera af dessa propositioner icke heller stå i det nära sammanhang
med de öfriga, att de behöfva åt särskildt utskott öfverlemnas,
om ett sådant tillsättes, utan gerna kunna öfverlemnas
åt ordinarie utskott. Åt hvad som i går yttrades emot denna
åsigt har jag ej blifvit öfvertygad. Jag är fortfarande af den
mening, att Kongl. Maj:ts propositioner, n:o 35 om ändring i förordningen
angående bevillningen och mo 36 angående upphörande
af bevillningsafgifter af frälseegendomar och lotshemman, kunna
stanna i bevillningsutskottet, dit de vilkorligen remitterats, likasom
jag är af den öfvertygelse, att- propositionen mo 40 angående ändrad
lydelse af § 58 i förordningen om kommunalstyrelse på landet
kan stanna i lagutskottet, dit den likaledes vilkorligen blifvit
remitterad. Jag åberopade till stöd för denna åsigt precedensfall,
särskildt det af år 1883, då propositionen om många och
stora ändringar i kommunallagarne behandlades af lagutskottet,
hvilken omständighet ingalunda skadade saken, utan snarare verkade
derhän, att den blef någorlunda skyndsamt afgjord.

Deremot är jag med förlagsställaren, herr Reuterswärd, och
den siste talaren ense derom, att de öfriga propositionerna böra
hänvisas till särskildt utskott. Jag önskar det synnerligen derför;

N:o 15.

Förslag om
tillsättande af
ett särskildt
utskott.
(Forts.)

Nso 15. 12

Fredagen den 20 Mars.

Förslag om &tt jag tror, att ett särskildt utskott bäst är i tillfälle att bedöma,
ettsfrskildt 0m så mycket a* den bärordningsplan, som utarbetats i generalutskott.
staben och granskats af generalskomitén, är medtaget och för
(Forts.) Riksdagen till antagande framlagdt, att det är värdt att derför
offra alla grundskatterna. Finansministern yttrar sant och rigtigt
i sitt anförande till statsrådsprotokollet, som är bifogadt propositionerna
n:is 34—37, följande: »Öfverskott kan vara till fälligt

och ett följande år bytas i brist. En af öfverskott föranledd
skatten edsättning bör derför ock vara sådan, att den vid
behof kan återgå, och gälla sådana skattetitlar, hvilka utgöra de,
så att säga, mera rörliga posterna på budgetens inkomstsida.
Annat är förhållandet med grundskatten och de dermed i kameralt
afseende likstälda rustnings- och roteringsbesvären. En eftergift
af dessa är oåterkallelig och gäller för all framtid. Den innebär
icke blott en skattenedsättning, utan en skadereglering.» Ja,
det är eller borde åtminstone för denna kammare vara tänkvärda
ord. Ty när grundskatterna äro efterskänkta, hvad hafva vi då
qvar för att köpa den öfriga delen af försvaret, som ej är medtagen
i dessa propositioner? Dessa afse hufvudsakligast att stärka
försvaret i Norrland och öka öfnings- och tjenstetiden för beväringen,
men de låta det öfriga stå i vida fältet. Jag vet väl, att
inom denna kammare fins en liten fraktion, som anser, att det
bästa sättet att komma till lösning af försvarsfrågan vore att ädelmodigt
utan vederlag bortgifva återstoden af grundskatterna
och sedan af det herskande partiets ädelmod vänta beviljande af
hvad som fordras för fäderneslandets försvar. För min del tror
jag ej på ett sådant ädelmod. De föregående årens bittra erfarenhet
har visat, att man bit för bit, tum för tum måst köpa
hvarje förstärkande af försvaret; och — när grundskatterna äro
borta och rustnings- och roteringsbesvären äro lindrade i allo,
hvad ha vi då qvar för att köpa ett förstärkt försvar i de delar,
som här ej äro framlagda för Riksdagen? Detta är nu i viss mån
ett yttrande i sak; men hvad det formella beträffar, instämmer jag på
dessa skäl med de två talare, som nyss uppträdt, nemligen herr
Reuterswärd och friherre Leijonhufvud, så vidt fråga är, att propositionerna
n:is 31, 32, 38, 33, 39 och 34 måtte öfverlemnas till
ett särskildt utskott; men jag yrkar deremot, att propositionerna
n:is 35 och 36 måtte qvarstanna i bevillningsutskottet, och n:o 40
i lagutskottet.

Herr Reuterswärd: Jag hade hoppats, att den siste tala ren,

som i går begärde dessa kongl. propositioner på bordet, skulle,
sedan han tagit närmare del af dem, finna befogenheten af det
förslag’jag tog mig friheten väcka, nemligen att till särskildt utskott
öfverlemna alla dessa frågor, som stå i mer eller mindre
sammanhang med hvarandra. Att de stå i sådant sammanhang,
säger Kongl. Maj:t i hvarje af de särskilda propositionerna. Det

Fredagen den 20 Mars.

13 N:o 15.

heter nemligen oupphörligt: under förutsättning af det och det — Förslag om
och under förutsättning af det och det o. s. v. Och det bevisar
väl, att de höra tillsammans. Nu säger den ärade talaren, atta
det är nödvändigt att skicka vissa delar till lagutskottet, andra (Forts)
till bevillningsutskottet och hufvudfrågan till det särskilda utskottet.

Hvad är det då egentligen Kongl. Maj:t föreslår, som skulle höra
till lagutskottet? Jo, det är förändringar så enkla, att när hufvudfrågan
blifvit afgjord, det blott blefve att i ett fåtal paragrafer inpassa
beslutet. Och dertill har Kongl. Maj:t i propositionerna formulerat,
huru de förändrade paragraferna skola komma att se ut.

Och för öfrigt tänker jag, att denna kammare nog komme att i
det särskilda utskottet insätta så dugliga ledamöter, att det ej
skulle öfverstiga deras förmåga att i lagparagraferna inflicka, hvad
som blefve en följd af beslutet i hufvudfrågan. Hvad vidare bevillningsutskottet
beträffar, vill man nu taga ett helt utskott till
hjelp för att ändra siffran 3 öre till 6 öre och göra eu annan
liten förändring, som också skulle bli en följd af hufvudbeslutet.

Jag frågar: tron I ej, mine herrar, att, fastän icke alla kammarens
ledamöter tjenstgjort i bevillningsutskottet, de ändå äro så pass
bevillningskarlar, att de, som inväljas i det särskilda utskottet,
kunna åtaga sig detta lilla bestyr? Sedan kommer anslagsfrågan,
och den vore statsutskottet lämpligast att bedöma, säger man.

Men vill man målet, vill man bifalla Kongl. Majits propositioner
i hufvudsak, måste man medgifva, att det ändå blott är en räknefråga,
eller att granska de siffror, som Kongl. Maj:t framlagt.

Och det tilltror jag det särskilda utskottet att kunna göra lika
bra som statsutskottet — med all aktning för dess utmärkta förmåga
i öfrigt. Men, mine herrar, hvad är det vigtigaste i dessa
kongl. propositioner? Jo, det är att få inför svenska Riksdagen
utredt, huru vida det af Kongl. Maj:t framlagda förslaget i militäriskt
afseende är sådant, att vi kunna bifalla det. Det är denna
pröfning, som är den svåraste, och det är denna fråga, som nationen
önskar att få klart och tydligt utredd. Men hvad blir
händelsen, om det kommer till tre olika utskott. Det hindrar ej
statsutskottet och lagutskottet och bevillningsutskottet, som får
hvar sin del att yttra sig öfver, att gå in i pröfning af hela förslaget,
och det kommer till Riksdagen tre betänkanden, med åtskilliga
reservationer vid hvarje, ehuru meningen naturligtvis är
att få ett betänkande med en majoritet och visserligen reservanter,
men icke, såsom här kan bli, tre olika majoriteter i olika rigtningar
och tre och kanske tre gånger tre olika reservationer från
hvartdera hållet. Man säger då: »det har ingen fara, ty den saken
reder nog Riksdagen». Men om detta förslag kommer fram i riksdagens
elfte timme, då hvar och en är angelägen att komma härifrån,
om man då får all denna röra — jag ber om ursäkt, att
jag begagnar ett sådant uttryck — och man skall, om jag så må
säga, draga qvadratroten derur, då vill jag se, hvar vi stanna.

JJ:o 15. 14

Fredagen den 20 Mars.

Förslag om Följden blir då den, att det blir sönderslitet allt i hop. Om sa
tiUsattmde^skulle inträffa, h vilket högeligen vore att beklaga, hvad blir då
'' utskott återigen följden af detta? Jo, att Kongl. Maj:t ej från Riksdagens
(Forts.) s^a ^ar den ringaste ledning för bedömande af hvad Riksdagen
i denna sak önskar, om det skulle blifva fråga om att till ett
annat år framlägga ett nytt förslag. Ty somliga skola förkasta
förslaget på lagutskottets motiv, andra på bevillningsutskottets,
och åter andra på statsutskottets motiv, och regeringen skulle
ej få veta någonting.

Nu hemställer jag till den siste ärade talaren, som ansåg
det vara nödvändigt att för en i och för sig visserligen mycket
vigtig fråga, likväl eu komplett lagfråga, nemligen sjölagen, tillsattes
ett särskildt utskott, hvartill till och med den ärade talaren
sjelf föreslog ledamöter, hvarvid vi gingo hans önskan till mötes,
om, då Riksdagen tillsatt två särskilda utskott för behandling af två
andra speciella frågor, om denna Riksdagens vigtigaste och landets
lifsfråga skall behandlas på det sätt, att man på förhand
kan se, att den blir söndersliten. Jag säger till och med, att
detta vore ett förbiseende mot Kongl. Maj:ts regering. Det må
vara, att Andra Kammaren har fattat sitt beslut och möjligen
icke vill antaga Första Kammarens erbjudande, det må då blifva
Andra Kammarens sak; men Första Kammaren bör dock ställa
sig på den ståndpunkt att söka få frågan tydligen utredd, och
detta kan icke ske, med mindre kamrarne få välja lämpliga personer
uteslutande för detta ärende, hvilka ej hafva att befatta sig
med hvarken lagutskotts-, statsutskotts- eller bevillningsärenden,
utan få sköta denna fråga från början till slut.

Jag anhåller om bifall till mitt förslag.

Många bland kammarens ledamöter instämde i detta anförande.

Herr vice talmannen: Jag anhåller att få förena mig

med dem, hvilka önska tillsättande af ett särskildt utskott. Jag
ber äfven att få fästa uppmärksamheten på, att det enda precedensfall,
man här kan anföra på att ordinarie utskott behandlat
frågor af denna art, daterar sig från 1885 års riksdag. Men frågorna
stälde sig då helt annorlunda. Det gälde då visserligen att
behandla värnpligtslagen i sin helhet, afskrifning af grundskatter
af andra dermed sammanhängande frågor; men nu tillkomma åtskilliga
militära anslag jemte en ändring i bevillningsförordningen,
och jag hemställer, om icke derigenom frågorna blifvit så mångfaldigade,
att det vore olägligt, om de blefve behandlade af ordinarie
utskott. Jag tror, att man kan tänka sig förvecklingar, som
deraf skulle kunna uppstå och som böra undvikas, och man undviker
dem bäst genom att här tillsätta ett särskildt utskott.

Fredagen den 20 Mars.

15 N:o 15.

Huru vida nu detta utskott skall behandla alla frågorna, på Förslag om
sätt en förslagsställare framstält, eller några derifrån undantagas,
tror jag vara af mindre betydenhet. I afseende på de båda frå- utskott
gor, hvilka eljest skalle behandlas af bevillningsutskottet och (Forte)
hvilka herr Bergström önskar skola der bibehållas, men herr
Reuterswärd anser böra följa med till det särskilda utskottet, ber
jag få fästa uppmärksamheten på, att dessa frågor nu och de
med dem i öfrigt likartade frågor vid 1883 års riksdag äro väsentligen
olika. Här gäller det på dessa områden vida mindre åtgärder,
än som år 1883 voro i fråga, och de skäl, som då framhöllos
för att dessa frågor ej skulle till särskild! utskott öfverlemnas,
hafva nu ingen giltighet, emedan i detta fall mycket obetydliga
förändringar ligga före. Den sista frågan förefaller mig ej heller
framträda med samma betydelse som 1883, och någon olägenhet
af att bibehålla den i lagutskottet kan jag visserligen ej finna,
men å andra sidan kan jag ej se någon olägenhet af att låta
allt i hop gå till särskild! utskott.

Jag yrkar bifall till herr Reuterswärds förslag.

Herr Bergström: Det förtjenar att åter och åter fram hållas,

att här icke föreligger någon strid om tillsättandet af
särskilt utskott. Jag har ju understöd! förslaget derom, och jag
har sökt motivera min åsigt, hvilket deremot förslagsställaren ej
gjorde.

Här är blott fråga om den obetydliga detaljen, huru vida
från det särskilda utskottets behandling skola undantagas propositionerna
n:is 35, 36 och 40, och om af dessa de två förstnämnda
skola stanna i bevillningsutskottet och n:o 40 i lagutskottet. Nu
kan jag visserligen gerna medgifva, att det icke är af så stor
vigt, om min mening eller herr Reuterswärds blifver gällande,
och mig synes, som man just derför skulle kunna helt lugnt och
utan hetta diskutera denna fråga.

Den andre talaren i ordningen antydde, att om man icke
tillsatte ett särskild! utskott, skulle detta innebära ett förbiseende
af regeringens afsigter — jag tror hans ord folio sig så. Nu har
jag mig icke bekant, huru vida regeringen har någon åsigt i denna
fråga, d. v. s. angående propositionernas formella behandling.

Dock kan jag utan att bryta mot grannlagenhetens bud nämna,
att jag frågat en regeringsledamot, om regeringen önskade tillsättande
af särskild! utskott eller icke. Härpå svarades: »jag
vet ej, i hvad mån detta skulle kunna främja eller motverka saken;
jag har ej någon mening derom.»

Således tror jag att i detta afseende icke något förbiseende
kan tillvitas mig. För öfrigt är ju detta en rent formel fråga,
som Konungens rådgifvare ej böra blanda sig uti — en fullständigt
inre riksdagsfråga. Det finnes alltså icke något fog för den beskyllningen,
att jag förbisett hvad regeringen önskar.

N:o 15. 16

Fredagen den 20 Mars.

Förslag om Vidare lade den andre talaren stor vigt på, att saken ej

.tillsättande eif 8pui]e sönderslitas, utan att Riksdagen skulle få tillfälle utlåta sig
6 utskott f i saken, på det att regeringen måtte deraf erhålla någon ledning
(Forts) ock någon kunskap om hvad Riksdagen tänker.

Jag vill fästa uppmärksamheten på, att äfven om det skulle
gå såsom jag föreslagit, komma propositionerna till afgörande af
•Riksdagen, och den ledning, som regeringen må önska, vinnes,
så i ena som andra fallet, under öfverläggningarna i ämnet. I
öfrigt vill jag uttala den åsigt, att i en så vigtig fråga det
är regeringen, som bör öfvertaga ledningen, men icke drifvas fram
af en eller annan riksdagsfraktion. Frågan är för vigtig att ej
från regeringens sida kräfva mogen, sjelfständig och fri öfverläggning
i fosterlandets intresse.

Jag ber att få yrka proposition på mitt lilla förslag till
ändring i hvad herr Reuterswärd föreslagit, och jag skall gå så
långt i eftergift, att, i händelse talmannen finner propositionen på
herr Reuterswärds yrkande med »ja» besvarad, jag ej skall om
denna bagatell begära votering.

Friherre Klinckowström: Jag skall akta mig för att i

likhet med de båda föregående ärade talarne rörande denna fråga
yppa hvad som ligger dessa herrar om hjertat. Det förvånar mig,
att så durchdrifna riksdagsmän som dessa båda hafva blottat
sig i denna vigtiga fråga.

Hvad nu ett särskildt utskott beträffar, är jag fullkomligt
ense med herr Reuterswärd derom, och det skulle förvåna mig,
om kammarens majoritet hade en annan uppfattning i denna
högst vigtiga fråga. Jag tror, att endast ett särskildt utskott kan
fullgiltig! behandla densamma, och det är derför jag förordar,
och i fall votering kommer att ega rum, obetingadt skall inrangera
mig på samma sida som herr Reuterswärd, nemligen att det
bör tillsättas ett särskildt utskott för behandling af denna vigtiga
fråga.

Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen,
att derunder yrkats, dels att herr Reuterswärds förevarande förslag
skulle antagas, dels ock, af herr Bergström, att samma förslag
skulle godkännas med den ändring, att Kong! Maj:ts propositioner
n:is 35, 36 och 40 skulle undantagas från det ifrågasatta
särskilda utskottets handläggning.

Sedermera gjordes propositioner å dessa båda yrkanden,
och förklarades propositionen på antagande af herr Reuterswärds
förslag vara med öfvervägande ja besvarad.

Jemlikt § 37 mom. 1 riksdagsordningen skulle Andra Kammaren
inbjudas att förena sig med Första Kammaren i dess sålunda
fattade beslut.

Fredagen den 20 Mars. 17

Föredrogs herr Reuterswärds under gårdagen bordlagda förslag
om utseende af suppleanter i det särskilda utkott, hvarom
kammaren nyss fattat beslut.

På gjord proposition bestämdes att, derest båda kamrarne
enades om tillsättande af ett sådant utskott, i detta skulle utses
fem suppleanter från Första Kammaren.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr vice talmannen
från och med morgondagen till och med den 1 nästkommande
april.

Justerades sex protokollsutdrag för detta sammanträde.

Kammaren åtskildes kl. 1.4 o e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

Första Kammarens Prof. 1891. N:o 18.

N so If.

JJ:o 15. 18

Tisdagen den 24 Mars.

Tisdagen den 24 mars.

Kammaren sammanträdde kl. 2.3 o e. m.

Herr statsrådet friherre von Essen aflemnade Kong!. Maj:ts
nedannämnda nådiga propositioner till Riksdagen:

l:o) angående vissa förändringar i lagstiftningen rörande
handeln med vin och maltdrycker m. m.;

2:o) angående ändrad lydelse af 3 och 22 §§ af förordningen
angående patent; samt

3: o) angående en väganläggning mellan Yistträsk och
Glommersträsk.

Justerades protokollen för den 14, 16 och 17 i denna månad.

Föredrogos och hänvisades tjU lagutskottet Kongl. Maj:ts
nedannämnda, under detta sammanträde aflemnade nådiga propositioner
till Riksdagen:

l:o) angående vissa förändringar i lagstiftningen rörande
handeln med vin och maltdrycker m. m.; samt

2:o) angående ändrad lydelse af 3 och 22 §§ af förordningen
angående patent.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kongl. Maj:ts
denna dag aflemnade nådiga proposition till Riksdagen, angående
en väganläggning mellan Vistträsk och Glommersträsk.

Anmäldes och bordlädes lagutskottets utlåtanden:

n:o 23, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af
117 § i skiftesstadgan den 9 november 1866;

Tisdagen den 24 Mars.

19 ST:o 15.

n:o 24, i anledning af väckt motion om lagbestämmelse
rörande förmånsrätt för oguldet landtmäteriarfvode; samt

n:o 25, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af
9 § 1 mom. i förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Biesért till
den 8 nästkommande april.

Justerades två protokollsutdrag för detta sammanträde.

Kammaren åtskildes kl. 2.4 5 e. m.

In fidem

A. von Krusenstjernn.