1891. Ändra Kammaren. N:e48

ProtokollRiksdagens protokoll 1891:48

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1891. Ändra Kammaren. N:e48.

Onsdagen den 6 maj.

KL 7 e. m.

§ I Herr

talmannen tillkännagaf, att, enligt mellan herrar talmän
i sådant afseende träffad öfverenskommelse, gemensamma omröstningar
öfver de voteringspropositioner, som redan blifvit eller
derförinnan kunde varda af båda kamrarne godkända, komme att
ega rum vid början af kamrarnes sammanträden nästa lördag
den 9 innevarande maj.

§ 2.

Fortsattes öfverläggningen angående konstitutionsutskottets
utlåtande n:o 10, dervid ordet, enligt förut gjord anteckning,
lemnades till

Herr Ljungman, som yttrade: Vid behandlingen af före liggande

ärende inom Riksdagen under de senaste åren bar det
visat sig, att utsigtema att genomdrifva den önskade reformen
icke äro synnerligen stora, enär Första Kammaren sätter sig mot
alla de förslag, som framkomma. Emellertid vill det synas mig,
att ett sådant förslag, som det af herr Petersson i Brystorp väckta,
bar de största utsigterna för sig, och detta bar bekräftats genom
öfverläggningen i Första Kammaren under förmiddagen. Der
hafva flere framstående personer talat för bifall till ett förslag,
som stod i nära öfverensstämmelse med den af herr Petersson
väckta motionen. Mig synes också detta förslag ega det företräde,
att det innebär en verklig lösning af frågan, så pass långt
gående som man för närvarande kan vänta sig skola bifallas och
icke, såsom de öfriga äro, blott och bart egnade att uppskjuta den
åsyftade reformen. Det är visst och sant, att åtskilliga invändningar
kunna göras mot herr Peterssons förslag, men dessa invändningar
äro sådana, att de i verkligheten träffa alla förslag,
i hvilka det för politisk rösträtt fordras äfven kommunal rösträtt,
och om också dessa oegentligheter framträda starkare i herr
Peterssons förslag, är detta en fördel, då man derigenom drifves
Andra Kammarens Prot. 1891. N:o 48. 1

Ang. ändrade
bestämmelser i
fråga om vilkoren
för valrätt
till Andra
Kammaren.
(Forts.)

N:0 48. 2

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

Ang. ändrade
bestämmelser i
fråga om villkoren
f ör valrätt
till Andra
Kammaren.
(Forts.)

att, äfven med hänsyn till grundlagar^, taga den kommunala
rösträttsfrågan i öfvervägande, och derigenom skulle man föras
fram mot det mål, som önskas af denna kammare, nemligen en
begränsning af den kommunala rösträtten för landsbygden, såsom
ju redan förut skett med afseende å städerna. Jag skall
derför yrka bifall till herr Peterssons motion och gör det så mycket
hellre, som jag tror det vara nödvändigt att kammaren yttrar sig,
i hvilken rigtning den anser reformen böra gå.

Vidare anförde:

Herr Petersson i Brystorp: Orsaken till att jag väckt

denna motion i år, liksom under flera föregående år, är den, att
jag anser att med skyldigheter böra följa rättigheter. Med skyldigheter
afser jag här bevillning. Vi veta ätt de skatter, som
erfordras för statens utgifter, skola utfyllas genom bevillning, och
de skattdragande skatta efter förmögenhet. Men det finnes eu
klass efter nuvarande vallag, som skattar efter bevillning, men
icke har någon politisk rösträtt. Under de senare åren har man
framstält önskan om allmän rösträtt, men ett så stort steg vågar
jag icke taga, utan jag har ansett det bättre att gå sakta och
pröfva hvad som kan åstadkommas genom mitt förslag. Det kan
hafva den följden, att det stillar sinnena hos många, så att de
afstå åtminstone för tillfället att yrka allmän rösträtt.

På förmiddagen gjordes en invändning af herr Hederstierna,
som sade, att genom antagandet af mitt förslag skulle grundlagen
öfvergå till civillag, detta af den orsak att jag yrkar att
med kommunal rösträtt skall följa politisk rösträtt. Jag tror icke,
att detta är någon fara, ty äfven nu gällande riksdagsordnings
14 paragraf häntyder på den kommunala rösträtten. Der står:
»valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en
hvar i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man».
Jag har icke velat gå längre och derför kan jag icke förstå anledningen
till denna invändning. Det är endast ett sådant skäl,
som hör till hvad man kallar de obotfärdigas förhinder. Då jag
hört af diskussionen i Första Kammaren, att många der anslutit
sig till mitt förslag med endast eu liten ändring deri, så antager
jag, att mitt förslag är det enda, som för tillfället har någon utsigt,
och derför yrkar jag afslag å utskottets hemställan och bifall
till min motion.

Herr Liljeholm: Under öfverläggningen om värnpligts förslaget

framhölls af åtskilliga talare utsträckt politisk rösträtt
såsom vilkor för ökad värnpligt. Detta framkallade från statsrådsbänken
en förebråelse, rigtad mot Riksdagen i dess helhet, för
det den icke redan genomfört nyttiga och nödiga reformer. Det
läge i Riksdagens händer, sades det, att besluta hvilka reformer

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

3 N:o 48.

som helst. Huruvida Kong!. Makt vore lika villig att godkänna én?~
dessa, nämndes icke. Jag föreställer mig, att det för statsrådet fråga om vaoch
chefen för finansdepartementet är klart, hvar felet i tv fall korm/°An™''aatt
ligger.. Så vidt jag förstår, är det Första Kammaren, som bär Kammaren.
största skulden för att samhällsnyttiga reformer stranda. Ett enda (Forts-)
bevis derpå skall jag tillåta mig att anföra. Det härleder sig från
eu ledamot åt Första Kammaren, hvilken yttrat: »den ringaste
eftergift i detta stycke leder till branten af undergång.» Att det
Lär är fråga om det politiska strecket, behöfver väl icke sägas.

Yttrandet är kort, men med afseende å tydlighet lernnar det intet
öfrigt att önska. Slikt tal bör för regeringen utgöra en kraftig
maning att medan tid är göra allt, hvad göras kan, för att förmå
Första Kammaren att lyssna till berättigade kraf på reformer,
särskildt på detta område. Ett förslag utgånget från Kongl. Maj:t
i detta syfte skulle särskildt på Första Kammaren verka mer, än
hvad förhållandet kan vara med förslag, framstälda af enskilda
motionärer. Men ställningen må vara hurudan som helst inom
Första Kammaren, så är det dock af största vigt, att Andra Kammaren
klart och tydligt uttalar sin ställning i frågan. Får mani:
döma af de yttranden, som fäldes under sistlidna års val, bör
intet tvifvel råda om det beslut, vi i dag komma att fatta. För
visso kommer flertalet att ansluta sig till den af herr Elowson med
flere gjorda hemställan. Att krafvet på allmän rösträtt i sinom
tid skall afgå med seger, är för mig tydligt och klart. Men då
man för närvarande saknar utsigt att på en gång taga steget
fullt ut, anser jag det icke klokt att envist fasthålla en dylik
mening, hvarom Riksdagens kamrar sannolikt först i en aflägsen
framtid kunna enas. Invändningen, att streckets sänkning skulle
till en oberäknelig framtid uppskjuta dess borttagande, synes mig
icke fullt rigtig.

Hvad slutligen herr Peterssons i Brystorp motion beträffar,
befarar jag att man genom bifall dertill skulle kunna bringa den
politiska rösträtten under gemensam votering, och dertill vill jag
icke bidraga.

Herr talman, jag yrkar bifall till den af herr Elowson med
flere afgifna reservation.

Herr Höjer: Då jag har begärt ordet för att här i Andra Kammaren
ansluta mig till den allmänna rösträtten och herr Mankells
motion, så har det icke alls skett för att upprepa de principiella
skälen för reformen. De skälen äro af herrarne väl kända, och de
äro i denna kammare ofta upprepade. Jag skall blott tillåta mig att
påpeka den billighetshänsyn, som kombinerar beskattningen med
rösträtten, och den klokhetshänsyn, som sätter allmän rösträtt vid
sidan af tryckfriheten, yttrandefriheten och församlingsfriheten såsom
en af de kraftigaste säkerhetsventilerna mot den allmänna,
nervösa, revolutionära orön i det moderna samhället. Jag skall

N:o 48. 4

Onsdagen den 6 Maj, e. in.

beJtämmis^i äfven tillåta mig att för egen del uttala den parodoxen, att ett folk,
/råga om va- framför allt ett lugnt och sansadt folk, som vårt, bäst uppfostras till
lmwfAndra<itt ett förnuftigt bruk af den politiska friheten i friheten, det vill säga
Kammaren. j och genom den fulla utöfningen af sina medborgerliga rättigheter.

(Forts.) Qm behöfves ett bevis derpå, att vi lefva i en »afkrok» af
verlden, och att vi med våra politiska månskenspromenader under
de senare åren promenerat ett stycke baklänges, så föreligger det
beviset enligt min tanke i det faktum, att nu mycket mer än för
tio år sedan af de »välsinnade», de »respektabla» i samhället,
talet om allmän rösträtt, ja till och med talet om en utsträckning
af den politiska rösträtten anses ungefär synonymt med samhällsomstörtande
radikalism. Det är alldeles som om dessa hederliga
menniskor icke hade den allra ringaste kännedom om hvad som
tilldrager sig i den verld, som ligger utom vårt eget kära fädernesland.
Det är, såsom om de alldeles icke kände till, att den allmänna
rösträtten eller en mycket utsträckt politisk rösträtt redan
förefinnes eller i årtionden har förefunnits i sådana länder som
Baden, Danmark, Frankrike, Grekland, Preussen, Schweiz, Spanien,
»''.Tyska riket och de flesta af Nordamerikas förenta stater. Dessutom
kan man säga, att äfven det Britiska riket i det närmaste
hör hit. Skulle det frågas, på hvilken grad utaf den politiska
myndighetsskalan vårt kära fädernesland i närvarande stund befinner
sig i jemförelse med andra konstitutionella stater i Europa,
så veta vi alla mycket väl, att det svaret kan fås i form af statistiska
siffror. Frågar man t. ex., huru stor procent valmännen
utgöra i förhållande till landets hela befolkning, så befinnes detta
procenttal vara i Frankrike 27,2; i Grekland 23,s; i Tyska riket
21,7; i Förenta staterna 20; i Preussen 19,3; i Danmark 16,2; i
Britiska riket 16,1 — och så hela skalan nedåt till Norge med
6,5 och Sverige, »frihetens stamort på jorden», med 6 procent.
Det är endast två konstitutionella stater i Europa, såsom säkerligen
herrarne känna förut, hvilka i politisk myndighet stå lägre
än vårt eget fädernesland, nemligen Ungarn med 5,5 och Belgien
med 2,2 procent. Men säkert är det icke för någon af eder, mine
herrar, obekant, att Belgien just nu i våra dagar står inför eu
revolution, till den grad öfverväldigande, att Belgiens statskloke
konung funnit sig föranlåten att gifva den klerikalt reaktionära
ministéren och de klerikalt reaktionära ledarne af parlamentet en
välbehöflig lektion om nödvändigheten af att gifva efter för den
allmänna påtryckningen till förmån för en väsentlig utsträckning
af den politiska rösträtten.

Gå vi återigen till vårt eget kära fädernesland, så veta säkerligen
de flesta af eder, mine herrar, mycket väl, att frågan om
rösträttens utsträckning, ja frågan om allmän rösträtt hos oss icke
är från i går. Hvad beträffar sjelfva riksfäderna från 1809, så
vågar jag det påståendet, att dessa män i princip voro anhängare
af allmän politisk rösträtt. Konstitutionsutskottsbetänkandet från

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

5 N:o 48.

1809 uttalar åtminstone den åsigten, att »alla bofasta, oberoende
och fullmyndiga medlemmar af samhället» böra hafva politisk
rösträtt. Gå vi derefter till 1848 års representationsförslag, så
är detta, om jag icke missminner mig, så liberalt, att, ehuru en
penningcensus der förekommer, densamma dock icke är ens hälften
så stor som den vi återfinna i nu gällande riksdagsordning. Sedan
det nya statsskicket infördes i Sverige — jag menar efter 1866
— kan man säga, att rösträttsfrågan nästan oafbrutet stått på
dagordningen. Första gången den bragtes på tal, så vidt jag vet,
var vid 1869 års riksdag. Då framstäldes af riksdagsmannen Uhr
till och med förslag om införande af allmän rösträtt. Frågan dyker
derefter upp 1870 och 1872. Sedermera torde det knappt hafva
varit någon riksdag under 1870- och början af 1880-talet, då icke
rösträttsfrågan stått på dagordningen, antingen såsom ett postulat
om allmän rösträtt eller såsom fordran på en betydlig reduktion
af nu gällande census. Vid 1880 års riksdag motionerade herr
Hedlund, som då satt i Andra Kammaren, om nedsättning till
hälften af census för val till Andra Kammaren. Detta hans förslag
afstyrktes visserligen af konstitutionsutskottet och föll i Första
Kammaren, men antogs i den Andra med 88 ja mot 80 nej. Vid
följande riksdag upptogs hans förslag af min granne till höger,
herr Gustaf Ericsson, så vidt jag kunnat finna oförändradt. Det
föll visserligen i Första Kammaren, men antogs i den Andra med
103 röster emot 71. Nu minnes jag mycket väl från den tiden,
att det var ett allmänt tal i Stockholm, att vid båda dessa tillfällen
rösträttsreformens framgång i denna kammare berott på
hvad man kallar ett »politiskt hyss». Det kan hända, att så
var; men jag vill tills vidare tro, att det vari en ärlig och uppriktig
liberal öfvertygelse, som låg bakom de afgifna ja-sedlarne
till förmån för reformen.

Det är ganska intressant att finna af den tidens riksdagsförhandlingar,
hvilka framstående män i Andra Kammaren då
talade för allmän rösträtt eller åtminstone en högst väsentlig utsträckning
af densamma. Jag endast påminner om sådana män
som herr Sven Nilsson i Österslöf, herr Sven Nilsson i Efveröd,
jag vill minnas äfven herr Ivar Lyttkens, samt herr Jöns Kundbäck,
som vid 1878 års riksdag yttrade: »Att bygga representationen
på penningens grund kan ej vara lämpligt, ty den grunden
är alltför vacklande. Men om man bygger den på allmän rösträtt
för alla hederliga medborgare, så blir representationen byggd
på sanningens grundsats.» Vidare har man att bland anhängarne
till en rösträttsreform anteckna herr Liss Olof Larsson och herr
Anders Peter Danielson i Dyestad, hvilken vid 1880 års riksdag
till protokollet hade det yttrandet: »För min del har jag ingen

fruktan för den allmänna rösträtten.» Det kan icke vara annat
än tillfredsställande för mig och mina meningsfränder att i våra
sträfvanden för utvecklingen af den politiska rösträtten hafva att

Ang. ändrade
bestämmelser i
fråga om vilkor
en för valrätt
till Andra
Kammaren.
(Forts)

N:o 48. 6

Onsdagen den 6 Maj, e. in.

testämmdsefi Påräkna hjelp &f vår högt aktade vice talman, och vår glädje
fråga om va- förminskas sannerligen icke deraf, att herr Liss Olof Larsson förkormf°LVcwaattsvarar
frihetens sak i Riksdagens Första Kammare.

Kammaren. Det gynes mig, herr talman, som om en reform, hvilken

(Forts.) und;er loppet af 25 år så väl förberedts och vunnit undan för
undan allt större terräng i den allmänna meningen, nu skulle
kunna vara mogen för ett slutligt genomförande. Man kan dock
icke fördölja, att ifvern för reformen inom de ledande kretsarne
minskats under de sista åren i sammanhang med den reaktionära
rörelse, som genomgått och genomgår vårt fosterland. När reformvännerna
i detta fall ansatt sina politiska motståndare och sökt
få skäl för deras motvilja mot rösträttens utsträckning, så hafva
slutligen dessa motståndare till reformen koncentrerat allt sitt
motstånd i det enda ordet: »socialism». Min aktade vän på stockholmsbänken
talade i början af debatten om denna nutida politiska
eller sociala sjukdom. Jag tror knappast, att i denna kammare
finnes en bittrare och mera oförsonlig vedersakare till socialismen
än den som har ordet i detta ögonblick. Men jag känner mig
likväl icke böjd att få nervattacker, derför att en handfull socialistiska
skrikhalsar arrangera folknöjen vid Lill jans eller i samlad
trupp infinner sig på allmänna möten för att trumma igenom
mer eller mindre brandröda mötesresolutioner; och jag får upprigtigt
bekänna, att jag anser det som ett bevis på temligen stor
politisk fåkunnighet att söka bekämpa socialistiska villfarelser
eller hvilka åsigter som helst med hjelp af undantagslagar eller
utomordentliga polisåtgärder.

Socialismen har, så vidt jag kan finna, både sin styrka och
sin svaghet. Den har sin styrka i negationerna, i den ofta talangfulla
kritik, som den applicerar på de politiska, sociala och ekonomiska
missförhållandena i det nutida kapitalistiska samhället.
Den visar sin svaghet, när den skall öfvergå från negationen
till positionen, när den på den röda grunden skall börja uppföra
det nya, uppföra den så kallade socialistiska framtidsstaten, som
utgår från obevisade eller längesedan vederlagda premisser och
resulterar i allas fattigdom och allas underläggande under en despotism
utan like. Men denna socialism har äfven sin stora fara
för ögonblicket i sin kraftiga, ofta mycket talangfulla agitation.
Den begagnar sig af det gamla samhällets orättvisor — bland
hvilka, enligt mitt förmenande, den politiska röstorätten är en —
för att småningom nära och underhålla det klasshat, ur hvilket
skall framgå den stora sociala revolution, som skall ställa hela
det moderna samhället på hufvudet.

Hvad vilja nu de liberale framstegsmannen gent emot denna
socialism? De vilja enligt min tanke förekomma de revolutionära
omstörtningarna genom grundliga och djupgående reformer.
De vilja flytta samhället öfver på en tryggare och bredare demokratisk
grundval. De vilja genom successiva reformer rycka ur

Onsdagen den 6 Msj, e. m.

7 N o 48.

socialisternas och anarkisternas händer deras förnämsta anfallsvapen
och agitationsmedel. Derför kunna vi också se, att det fråga om vaicke
är något parti, som socialisterna afsky så mycket som framAndra att
stegspartiet i alla land, de öfverhölja oss med sina smädelser och Kammaren.
hånle åt våra stundom misslyckade försök att genomdrifva reformer, (For,s'')
allt under det att de jubla åt alla dem, som önska en »på stället
marsch» eller en koncentrering baklänges. Åt dem skänka de
sin kärlek, och de se sina bästa bundsförvandter i dessa menniskor,
om hvilka Geijer sade, att »det är de, som framkalla revolutioner
för att sedermera sjelfva förvånas öfver dem.» Just derför att
jag anser det närvarande samhällets lugna utveckling bero af
ett borttagande af dessa sociala orättvisor och bland dessa den,
som jag nyss kallade den politiska röstorätten, just derför är jag
så mycket ideolog och så pass radikal, att jag är principiel anhängare
af allmän rösträtt, och jag har den öfvertygelsen, att vårt svenska
folk är moget för en dylik reform. Jag vet mycket väl, att den
i närvarande stund är outförbar, men jag ansluter mig ändock
af princip till herr Mankells motion, på samma gång jag förklarar
mig med glädje helsa hvarje utsträckning af den politiska rösträtten
och hvarje steg, som Riksdagen och särskildt Andra
Kammaren kan taga åt det håll, som jag anser vara det rätta.

Jag yrkar bifall till herr Mankells motion.

Herr Gust. Ericsson från Stockholm instämde häruti.

Herr Wavrinsky: Herr talman! Jag har varit mycket

tveksam om jag skulle begära ordet i denna fråga, emedan den
så nära sammanhänger med den fråga, i hvilken jag sist hade
ordet, och emedan jag känner djupt jemväl i denna del. Jag
fruktar derför, att jag icke kan binda mina ord så som lämpligt
och önskligt vore eller att, om jag det gör, jag icke kan gifva
ett rigtigt uttryck åt hvad jag tänker. Jag skall dock söka att
icke sätta herr talmannens pligtkänsla på prof.

Herr talman, för öfver tolf år sedan var det klart för mig,
att en stor social strid förestod. Jag fick blicken öppen härför
vid ett besök i Amerika, kom sedan hem och fann förhållandena
här- jemförliga, och jag kände det såsom en allvarlig pligt att
intaga min plats i denna sociala strid, som äfven skulle kasta
sina vågor öfver vårt land. Jag har sedan sökt sätta mig in i
småfolkets känslor och känner mig derför nu förbunden att i
denna fråga säga något. Jag har funnit, att den stora massan,
denna massa, som man nu vill mana fram under värnpligtslagen,
utgöres af tre grupper. Det Hus två flyglar, den ena bestående
af de af nöden försoffade, under kampen i lifvet tryckta, sådana
som kommit till lifvet med försvagade kropps- och själskrafter,
sådana, som hängifvit sig åt dryckenskapen och hemfalla åt för -

N:0 48. 8

Onsdagen, den 6 Maj, e. m.

Ämttol ludring och fattigdom. På den andra flygeln står den högljudda
fråga, om vii- gruppen af proletärernas specielle målsmän, vare sig socialismens
till Andra “''eller anarkismens anhängare, missnöjde förkämpar för sträfvanden,
Kammaren. oru hvilka Yj icke kunna påstå, att de förestafvas af onda böjelser,
(Fmts.) men väi kunna säga, att de underblåsas medelst agitationer, Indika
icke alltid äro aktningsvärda eller goda. Emellan dessa finnes
den stora centern af arbetare, trägna, redbara och arbetsamma;
de föra ett sträfsamt lif, de nå sällan upp till närheten af 800
kronors inkomst och komma de dertill, så bringar dem den minsta
vexling i konjunkturerna ner igen. De känna lifligt sin orättvist
ovissa och oansvariga ställning, men äro sega och ihärdiga. På denna
stora massa inkräktas för hvarje år och hvarje dag af de båda
flyglarne så mycket lättare, som vårt still astånd i utveckling, vår
orättvisa lagstiftning lemna vapen i de missnöjdes händer, vapen,
som träffa skarpt. Jag erinrar mig många, som duka under för
samhällets kraf på inkomster genom rusdryckshandeln; de lägga
faktiskt ner på krogdisken många gånger om den summa de
behöfde för att betala skatten, vilkoret för medborgarebref.

Men nu frågar man: hafva alla dessa behof af något sådant
som allmän rösträtt? Jag vågar icke säga, att de alla känna
det behofvet, men det vågar jag säga, att detta behof börjar
tränga sig fram så kraftigt i vår tid, att innan vi hinna blifva
färdiga med eu sänkning af strecket, skall detta behof göra sig
fullt .gällande hos den stora massan.

Äro de mogna att deltaga i lagstiftningsarbetet? Ja, derpå
vill jag efter egen tolfårig erfarenhet svara: ja, den stora mängden
är det. De hafva i sina sjelfhjelpsföreningar och andra föreningar
vant sig vid att sträfsamt arbeta för sin allsidiga utveckling och
förkofran, de spara sina hårdt förvärfvade penningar allt mera
till att hjelpa hvarandra, lära sig vårda sitt lilla kapital, ordna
och granska sina räkenskaper samt föra sina förhandlingar under
former, som äfven gamla och vana folkförsamlingar skulle afundas
dem. Jag har lärt känna dem genom att följa dem i deras arbete,
och jag har lärt att sätta värde på dem just på det fältet.

Då man här föreslår en sänkning af strecket, så frågar jag
mig alltid, hvart skulle vi komma derigenom, skulle orätten dermed
vara borta? Nej, jag behöfver icke gå längre än att hänvisa
till konstitutionsutskottets uttalanden vid 1862 och 1889 års
riksdagar för att man skall få det intrycket, att äfven Riksdagen
erkänt, att ett penningstreck är olämpligt och orättvist. I rättvisans
namn borde man öfvergifva detta; men det fins ock ett
annat skäl dertill. Jag menar, att om man vill förekomma eller
åtminstone förmildra den sociala strid, som hotar oss, så fins ett
kraftigt medel, det nemligen att visa dessa män — och qvinnor —
förtroende. Jag har sjelf erfarenhet af huru förtroende förädlar och
höjer menniskan, samt huru misstroende förbittrar och sänker
henne. Jag vill säga med skalden: fatta den valkiga handen och

Onsdagen den 6 Maj, e m.

9 N:o 48.

tryck den med aktning och förtroende. Gif dessa menniskor en AnR- ändrade
plats, der folkets angelägenheter afgöras. Gif dem åtminstone fråga om vilrätt
att välja sina representanter i denna församling; tryck icke kor™uAnZaätt
blott en penning i deras hand. Jag vet, att på den vägen kunde Kammaren.
så mycket vinnas, att man kunde hoppfullt se framtiden till mötes, (Forts >
om så skedde, och vi hafva icke blott en förmodan härom, utan
vi hafva erfarenhet. Vi kunna peka på Tyskland och en statsman
sådan som Bismarck. När Lasalles skaror började oroa honom,
då hade han nog öppen blick att gifva Tyskland allmän rösträtt,
och han har icke haft anledning att beklaga sig, ty på grund af
denna allmänna rösträtt tager han nu säte såsom folkvaldt ombud.

. Vare sig det är fördelaktigt för landet eller icke, att vi följa
Tysklands exempel, så är det rättvist och billigt, och derför står
jag på deras sida, som yrkat bifall till herr Mankells motion om
allmän rösträtt. Skulle jag tills vidare vara med om något jernkningsförslag,
så vore det att vid allmän rösträtt höja den politiska
myndighetsåldern till 25 år, liksom det är i Norge och Tyskland
-— men intet penningestreck. Jag föredrager emellertid att ställa
mig på grundvalen af allmän rösträtt vid 21 år för rättvisans
och sambällsfridens skull. Icke såsom agitator utan såsom medborgare
är det jag väljer denna ståndpunkt, och jag yrkar derför,
herr talman, afslag å utskottets hemställan och bifall till herr
Mankells motion.

Herr Fjällbäck: Jag har alltid uppfattat frågan om den

allmänna rösträtten såsom en rättsfråga och icke såsom en fråga
om lämpligt och nyttigt, ty börja vi tvista om huru vida det ena
eller andra politiska partiet skulle vinna eller förlora på den
allmänna rösträtten, så fruktar jag, att vi aldrig komma till något
resultat.. Jag har icke så stora förhoppningar om den politiska
rösträtten, att den skulle kunna lösa svåra sociala och ekonomiska
problem, och jag tror icke, att den skulle gifva bröd åt dem, som
nu sakna det, men jag tror, att om dessa, som nu äro utan rösträtt,
kunde få vara med och stifta lagar, så skulle de komma i
tillfälle att gifva sina åsigter och önskningar till känna. Nu
vill man icke släppa fram dem och tillåta dem att med sina
voteringssedlar uttrycka sin mening. De söka då på annat sätt
gifva dem till känna, och det är kanske den största faran, att
denna fråga kommer att afgöras utan Riksdagens beslut, vare
sig det utfaller i ena eller andra rigtningen. Vi hafva ett varnande
exempel från Belgien, och det exemplet har äfven i dag
här påpekats.

Nu har man föreslagit, att vi skulle uppställa samma vilkor
för den politiska rösträtten, som nu gälla för den kommunala.

Hvad nu den kommun, som jag representerar, beträffar, skulle en
sådan ändring icke betyda synnerligen mycket.

N o 48. 10

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

Kammaren.

(Forts.)

Ang. ändrade Ja a skall be att få anföra några få siffror för att visa huru
fråga om vii- det ställer sig bär. Det är icke officiella siffror, derför att den
korem°Indraaa officiella statistiken öfver det sista valet ännu icke hunnit framläggas,
men jag har ur tillgängliga röstlängder utdragit några
siffror, som jag vill nämna. De kunna tjena såsom bevismedel
på, att utsträckningen till de i kommunens angelägenheter röstberättigade
icke kan medföra synnerligen stor inverkan å valet,
och äfven för att visa, huru taxeringsnämnder kunna behandla
de skatrskyldige inom eu kommun.

I Klara församling äro omkring 19 % af folkmängden upptaxerade
— herrarne hörde nyss att i Preussen fans motsvarande
procent röstberättigade. I Johannis församling, som är belägen
nära utkanten af staden och som bebos af''mer fattigt folk än
Klara, är det blott omkring 5 %. Nu är det så, att i Klara är
icke samma taxeringsnämnd som i Johannes. Dessa taxeringsnämnder
hade nog olika politiska åsigter. I Nicolai församling,
som också hufvudsakligen bebos af fattigt folk, är procenten 15.
I Kungsholms församling är det 10 proc. och i Adolf Fredriks
församling 11 %. I Östermalms församling, som är den rikaste,
endast 13. I Maria 13 och Katrina 8. I Jakobs församling 16
procent.

Nu skall jag be att få framlägga ett specielt exempel
på huru det ställer sig i Johannis församling. Der finnes ett
qvarter, som bebos af arbetare, der bo omkring 2,500 personer
och der finnas upptaxerade omkring 2 procent, af dessa äro
endast 25 personer röstberättigade, sålunda 1 procent. Herrarne
se att inom olika delar af Stockholm variera procentsiffrorna upptaxerade
mellan 19 och 2. Nu säger man att det beror på olika
förmögenhetsvilkor, men det kan ej ensamt förklara skilnaden.
Det beror på den sammansättning taxeringsnämnderna få, och för
att uttalandet i eu broschyr skall komma till fleres kännedom än
deras som läst densamma, skall jag be att få till protokollet antecknad
en liten not, som är särdeles upplysande. Den tyder så:

ȁr 1885 uppgick i Stockholm antalet personer med en upptaxerad
årlig inkomst af 800—900 kronor till 13,806. År 1886
(det år, hvars taxering skulle ligga till grund för röstlängderna
vid 1887 års riksdagsmannaval) sänktes siffran till 7,869, för att
följande år — å nyo höjas till 13,135. Det vill såga: med anledning
af de år 1887 förestående allmänna valen till Andra
Kammaren företogo sig 1886 års taxeringsnämnder i Stockholm
att för ett år nedflytta nära sextusen personer under strecket.»

Om den politiska rösträtten blefve beroende af den kommunala
rösträtten, så skulle många af dessa taxeringsnämnder äfven befria
oss från den kommunala rösträtten. Som herrarne veta,
hafva vi här i Stockholm rätt att sätta ett skattefritt existensminimum
till 650 kronor. Här i Stockholm blir ingen kommunalt röstberättigad,
som icke taxeras för 700 kronors inkomst. Det kommu -

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

11 N:0 48.

Hala strecket skulle sålunda blifva ett 700 kronors streck i Stockholm.
I landsorterna skulle det blifva ett 500 kronors streck, fråga om vuFör
oss i Stockholm skulle det betyda ganska litet. Jag nämnde b>rtuf<Anäram
Klara församling, der redan nu 19 procent äro upptaxerade. I denna Ka^ZZ)1
församling skulle härigenom antalet röstberättigade ökas från 3,500
personer till 3,800. Det vill säga med 300 personer. Detta kan icke
särdeles nrycket inverka. Den kommunala rösträtten är för dem,
som hålla på det bestående, något alldeles förträffligt, och det kan
kanske anses mycket farligt att klandra det bestående, åtminstone
här i kammaren, men jag kan icke neka till, att jag är missnöjd
med den rösträtt som är. Denna rösträtt är så beskaffad, att en
medlem af Första Kammaren kan vara utan politisk rösträtt.

Det ställer sig vid tillämpningen så, att en person, som bor i
Stockholm och har en egendom på landet, upptaxerad till åttiotusen
kronor, är valbar till Första Kammaren, men har icke
någon kommunal rösträtt här, och således icke politisk rösträtt,
ty man kan icke taxera upp honom till någon inkomst. Placerar
han sin egendom i aktier, så kan man icke heller taxera honom
för inkomst, och han får således icke heller då rösträtt. Nu anser
naturligtvis utskottet, att det är egendom och penningar, som
utgöra bevis på förstånd och förmåga att bedöma statens angelägenheter.
Så länge en person bebor och brukar sin egendom,
har han förståndet qvar, men vågar han flytta till en annan ort,
så lemnar han förståndet qvar hos egendomen enligt utskottets
uppfattning. Det är mycket farligt att hänga sådana vilkor fast
vid rösträtten, det kan leda till orimliga konseqvenser. Hvilket
streck vi än må sätta, 500, 600 eller 700 kronor, skola dock de
olägenheter, som nu vidlåda penningecensus, blifva qvarstående.

Om vi skola hafva eu reform, så måste vi öfvergifva penningestrecket.
Det är så mycket kritiseradt, att det är öfverflödigt att
vidare kritisera det. Vi, som verkligen vilja något, måste öfvergifva
penningestrecket och komma in på personlighetsprincipen.

Jag har för tillfället icke anledning att yrka annat än bifall
till herr Mankells motion, men om jag ställes i valet mellan att
rösta för afslag å utsträckt politisk rösträtt och för bifall till densammas
beroende af kommunal rösträtt, kommer jag att rösta
för det senare.

Herr Bexell: Herr talman! Som jag önskar och vill att

alla svenske män skola hafva samma känsla och möjligast lika
intresse för landets väl, nemligen känslan af solidaritet, så yrkar
jag bifall till herr Mankells med fleres motion, såsom varande
i princip rättvis och politiskt klok.

Herr Olson i Stensdalen: Vid förra årets riksdag förklarade

jag, att jag icke ett ögonblick tvekade att gifva min röst för
införandet af allmän rösträtt, och under den tid, som sedan de sb

N o 48. 12

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

åsåmmeisefi förflutit, bär jag icke frångått min åsigt, utan står qvar vid den
fråga om vii- och bär ytterligare vid denna riksdag stärkts i min uppfattning
t0r<tiUAndrciait att det är ett stort behof att allmän rösträtt införes. Önskan
Kammaren. (jer0m bär hörts öfver hela landet, och det har insändts skrivelser
(Forts.) både till mig och andra att väcka tal härom i riksdagen, så att
Riksdagen kunde få afgifva sitt votum i denna sak.

Måndagens förhandlingar om värnpligtens utsträckning
gjorde också den inverkan på mig, att jag ansåg nödvändigt att
vi få andra bestämmelser i rösträttsskalan. Rå man krafvel'' att
utan afseende å formögenhetsvilkor personer skola underkasta sig
så lång värnpligtsöfning som helst, och i farans stund kläda
blodig skjorta för fäderneslandet, bör man också gifva dem ett
ord att säga, när representanter skola väljas, och på det sättet
bestämma hvad som skall ske eller icke ske. På grund af denna
min tanke får jag äfven tillkännagifva, att jag helst velat yrka
bifall till herr Mankells motion, men om jag ställes i valet att
rösta mellan afslag och herr Elowsons reservation, så kommer jag
att ansluta mig till den senare.

Herr Andrén: Då jag uppträder i denna fråga, vill jag icke

besvära med att orda om allmänt menniskovärde och dermed
sammanhängande saker, utan vill förflytta frågan till en mer koncentrerad
och praktisk punkt.

Samma dag det nya representationsskicket genomfördes, samma
dag som vi i Sverige fingo samfälda val, samma dag fäldes,
om ock implicite, dödsdomen öfver censusförhållanden. Det är
möjligt, att man kan organisera ett statsskick på ståndsrepresentation,
det är möjligt att det kan ske medelst klassval, derom
hafva vi icke att yttra oss, ty det hör’ till en förgången tid, men
den dagen vi bortkastade ett sådant representationsskick och öfvergingo
till den ståndpunkt, vi nu innehafva, så tvingades vi genom
en logisk nödvändighet, och icke genom något som helst annat,
att antaga en rösträtt, baserad på helt andra grunder. Det är
icke endast detta jag velat säga, utan äfven det, att om man anordnar
en rösträtt på census, skall det blifva en rösträtt mer eller
mindre irrationel, enär censusförhållanden naturligen icke kunna
innebära något slags politiskt berättigande. Jag hade icke vågat
framkasta denna tanke, om den icke förut uttalats af Sveriges
största tänkare, Boström, som sagt att på census bygges intet
politiskt samhällsskick. Den dagen jag fick detta klart för mig,
den dagen blef det ock för mig tydligt, att ändring måste ske i de
bestämmelser som finnas. Meu huru skall det ske? Jag tror
aldrig att ett praktiskt ordnande kan ske genom streckets sänkande
med 50, 100 eller 200 kronor, utan ni måste, mine herrar, uppställa
andra grunder för rösträtten, och bland de grunder, som
här i sådant syfte föreslagits, förefaller det mig, som om de vore
mest praktiska, hvilka herr Petersson i Brystorp i sin motion

13 N:o 48.

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

föreslagit, och hvartill herr Ljungman i sin reservation anslutit
sig. Det finnes i sjelfva verket icke något annat än att samman- fråga om vilställa
den politiska rösträtten med den kommunala rösträtten och
göra den förra beroende af den senare, hvarvid man ej behöfver Kammaren.
neka det berättigade att ordna den kommunala rösträtten enligt (Forts)
en graderad skala. Derigenom hade man äfven gjort ett annat
medgifvande och stält saken på annan punkt. Den skall hafva
rösträtt», som betalar direkt skatt. Komma vi så långt, kunna
vi vara nöjda. Jag skulle möjligen önska något mer, men för
närvarande nöjer jag mig med bifall till herr Peterssons i Brystorp
motion. Skulle jag för min del vilja framställa något önskningsmål,
skulle det omfatta två frågor. En fråga, som helt nyligen
blifvit berörd, en annan, som icke blifvit berörd.

Då det var fråga om Kongl. Maj:ts förslag om utsträckning
af beväringsöfningarna, så talades om, att värnpligten borde i
och för sig medföra politisk rösträtt för de personer, som fullgjorde
denna pligt. Detta kan jag aldrig vara med om. Jag kan icke
medgifva politisk rösträtt åt personer, som exercerat i 42 + 48
dagar, d. v. s. 90 dagar enligt Kongl. Maj:ts förslag. Men åt
den person, som gjort verklig krigstjenst, skall jag, den dag ni
får en verklig arméorganisation, och icke en sådan, som den vi
pröfvat för några dagar sedan, utan tvekan medgifva rätt att
rösta på landets förtroendemän.

Det finnes äfven eu annan klass, som nu icke har rösträtt,
och som äfven finnes omtalad i den beräkning, som uppgjordes
1885, nemligen landets kommunalt röstberättigade qvinnor. Ja,
de hafva icke och de få icke rösträtt åtminstone på decennier,
men varen öfvertygade om, att vi en dag komma att sakna, att
vi icke gifvit dem rösträtt. Den dag rösträtten blir utsträckt,
vare sig strecket blir i betydligare män sänkt, eller allmän rösträtt
införes — hvilketdera det blir, lemnar jag derhän — den
dagen komma vi att sakna vårt samhälles säkerligen mest konservativa
element, och det är de för närvarande icke röstberättigade
qvinnoma. Jag vill icke föra deras talan. Det tjenar ingenting
till, utan vill endast påpeka saken som en framtidstanke.

Men för att hålla mig till verkligheten, hvarom det nu är fråga,
kan jag icke annat än instämma i det förslag, som herr Petersson
framstält, till hvilket jag ber att få yrka bifall.

Jag tror icke, att vårt fosterland skall förlora, i fall 60 proc.
flere valmän erhållas än vi nu hafva. Jag var närvarande, då
denna fråga i förmiddags debatterades i Första Kammaren, och
der talades väl icke om revolution, men om en ny representationsförändring.
Den representationsförändringen är jag icke rädd
för. Skola vi göra afdrag från de 60 proc. af dem, som icke betala
sina kommunalutskylder, så reduceras antalet med många procent.

Och skulle det för öfrigt vara så lyckligt, att antalet icke reducerades
med eu enda procent, d. v. s. att hvar och en betalade sina utskyl -

N:0 48. 14

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

bestämmelse?4! der oc^ såmedelst gjorde sig till röstberättigad medlem i samhället,
/råga om vii- så är jag öfvertygad om, att icke allenast jag, utan äfven de flesta
korm/Andra att konservativ si medlemmar i Riksdagen skulle med glädje helsa den
Kammaren. c[agj då begreppet om medborgerligt värde och pligt så genorn(vorts.
) trångt folket, att äfven de fattigaste göra den uppoffring, som
kanske med erhållande af rösträtt är förenad.

Herr talman, jag skall icke upptaga tiden längre, utan anhåller
som sagdt att få instämma i Herr Peterssons förslag, till
hvilket jag yrkar bifall.

Herr Falk: Jag kan ej medgifva lämpligheten af den poli tiska

rösträttens utsträckning till hvarje myndig man utan andra
inskränkningar än de, som stadgas i 26 § i riksdagsordningen,
ty jag förmenar eif ytterligare vilkor vara behöflig!, det: att erlägga
någon direkt skatt till staten.

Jag kan således icke biträda den af herr Mankell väckta motionen.
Men lika litet kan jag godkänna utskottets motiv för afslag
å så väl herr Mankells som flere andres motioner, och med utskottet
vilja förklara, att allt för närvarande är som det bör vara
och alla förändringar således öfverflödiga. Mig synes tvärtom, att
det ingalunda är för tidigt att nu sänka det s. k. politiska strecket
från 800 kronor till 500 kronor. Om jag således i hufvudsak
gillar den af herr Elotvson m. fl. afgifna reservation, så kan jag
dock icke i alla delar instämma i densamma, emedan jag icke
anser rättvist, att qvinna, som uppfyller alla vilkor för valrätt,
skall förnekas denna rätt endast och allenast på grund af sitt kön.

Herr talman, jag har ansett mig böra yttra detta, emedan
jag icke kan i allo dela någon af de meningar, som här blifvit
framstälda. Sjelf vill jag icke göra något yrkande.

Herr Gethe: Jag har begärt ordet för att till en början få

tillkännagifva, att då jag i förmiddags iustämde med den ärade
representanten för Yesterås i hans yrkande i föreliggande fråga,
berodde detta på en missuppfattning af mig. Då jag nu funnit,
att, ehuru han visserligen instämde i önskvärdheten af eu reform,
i den rigtning, som herr Petersson i Brystorp föreslagit, han likväl
icke framstälde något bestämdt yrkande, så har jag hos herr
talmannen anmält, att jag frånträdt mitt instämmande.

Med anledning af detta förhållande anser jag det vara min
skyldighet att yttra några ord angående min ställning till frågan.
Jag vill då först nämna, att äfven jag fått mig tillstäld en adress
från åtskilliga af mina kommittenter, nemligen ledamöterna af
arbetareföreningen i det samhälle, jag har äran att reprensentera
deri de anhållit, att jag måtte understödja herr Mankells motion
om allmän rösträtt. För egen del är jag bestämd anhängare af
den princip, som ligger till grund för den allmänna rösträtten,
och anser, att detta är den enda rättvisa grund, hvarpå en politisk

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

15 N:0 48.

representation i våra dagar kan ordnas. Men då iag full väl fattar, ¥n?.: ändrade

i o o '' ocsto/iwnclscv %

att under nuvarande förhållanden och inom svenska Riksdagen, fråga om vask
som den nu är sammansatt, det icke är att hoppas någon all- k<yrmf°Anaraatt
männare anslutning till en sådan åsigt, så anser jag för min de], Kammaren.
att man för närvarande bör inskränka sig till att yrka bifall till (Forts-)
en sådan förändring, som den herr Petersson i sin motion föreslagit.
Då jag nu kommer att afgifva min röst i denna rigtning,
så sker det under den lifliga öfvertygelsen, att hvarje sänkande
af det nuvarande politiska strecket alltid är och blir ett steg
framåt mot det mål, hvartill hela vår politiska utveckling utom
allt tvifvel sträfvar.

Herr Waldenström: Att äfven jag är en af dem, som

anse en ändring af de närvarande förhållandena nödvändig, framgår
deraf, att jag väckt motion i ärendet så väl vid denna riksdag
som vid den föregående. Jag har i min motion påvisat ur
den valstatistik, som utgafs 1885 och som lemnar de senaste siffror
vi ega, hvilka orimligheter som för närvarande äro rådande.

Bland dem, som sakna rösträtt, äro t. ex. enligt denna statistik
egare af jordbruks- eller annan fastighet till ett antal af 71,000,
deraf omkring 18,500, som ega fastighet till ett värde från 700
till 1,000 kronor, vidare handtverkare och dylika näringsidkare
till ett antal af öfver 17,000, folkskolelärare och klockare till ett
antal af 1,536, underofficerare och manskap till ett antal af 3,058
o. s. v. Det kan dock icke vara rimligt att hafva en rösträttslag,
som utestänger en sådan massa af personer af denna art från
rösträtt. Kommer dertill den stora mängden af arbetare, dels
fabriks- och handtverksarbetare, dels öfrige arbetare, så växer antalet
till en mycket ansenlig siffra.

Här har en ledamot af kammaren väckt motion om, att rösträtt
må beredas egare af fastighet, som står på annans grund,
hvilken de icke kunnat få köpa. Det har äfven förut varit tal
om denna sak i Andra Kammaren.

Jag anförde förra året ett exempel från mellersta Sverige,
och jag har sedan skaffat mig närmare upplysning om saken. I
Motala landsförsamling funnos enligt 1889 års taxeringslängd 231
egare af hus på ofri grund, bevillningstaxerade från och med
1,000 kronor och derutöfver. Af dessa voro 195 utan politisk
rösträtt, men de egde fastigheter med ett sammanlagdt taxeringsvärde
af 578,100 kronor, hvilket gör nära 2,500 kronor i medeltal
på hvar och en. Jag hemställer till herrarne, om detta kan
vara rätt, och om det kan vara helsosamt för vårt politiska lif, att
dessa och deras likar utestängas från politisk rösträtt. För sina hus
erlägga de fastighetsbevillning. Till följd deraf får vid deras taxering
för inkomst af arbete till denna inkomst icke läggas inkomsten
af deras hus, och följaktligen — fastän de hafva inkomster, som

N:0 48. 16 Onsdagen den 6 Maj, e. m.

sammanlagda uppgå till öfver 800 kronor — få de icke politisk

fråga om vil- rösträtt.

till Andra Här äro gjorda flere positiva förslag om ändring af rösträtten.

Kammaren. p)et enda fullt konseqventa är utan tvifvel herr Mankells, ehuru(Forts''
väl äfven herr Mankell borde hafva tagit mera i betraktande, hvad

som står i 26 § riksdagsordningen, som han citerar; ty äfven
den paragrafen torde behöfva en eller annan ändring. Emellertid
kan väl ingen tänka, att en sådan motion nu skulle gå igenom.
De flesta tyckas vara för att bifalla herr Peterssons i Brystorp
motion, eller herr Elowsons vid konstitutionsutskottets betänkande
fogade reservation. För min del tycker jag emellertid,
att det är äfventyrlig^ att sammanbinda grandlagen med kommunallagarne.
De äro i vissa punkter sammanbundna nu, och man
har obehag deråt. Hvad man bör göra, synes mig derför vara
att söka upplösa det band, som f. n. består, men icke att söka
binda i hop dem ännu mer än de redan äro. Som herrarne veta,
är Första Kammarens sammansättning baserad på den graderade
kommunala rösträtten. Hvad är följden af detta? Jo, så snart
man väcker motion om ändring af den kommunala rösträtten,
svarar Första Kammaren: »Det skulle fullständigt ändra
grunderna för Första Kammarens sammansättning, och det kunna
vi icke gå in på.» Sådant är ju eu berättigad anmärkning.
Att ändra den kommunala rösträtten, vore onekligen att ändra
grunderna för Första Kammarens sammansättning på annat sätt
än för grundlagsändring är föreskrifvet. Herr Peterssons motion
vill nu, att den som är röstberättigad i kommunala angelägenheter
skall vara röstberättigad äfven i do politiska. Jag tror, att
man derigenom komme in på ett farligt område. Röstberättigad
i kommunala angelägenheter är hvar och en, som är pligtig att
erlägga bevillning till staten och till följd deraf äfven skatt till
kommunen. En vacker dag kan man falla på den tanken att
höja existensminimum. Det kan ske af politiska skäl, det kan
ske af ekonomiska. Till följd af lifsmedlens fördyrande kan det
blifva nödvändigt. Men då står det stadgandet qvar i grundlagen,
att politisk rösträtt är förenad med och beror af kommunal rösträtt,
och följaktligen förlorar eu hel del menniskor sin politiska
rösträtt, derigenom att existensminimum höjes. Men existensminimum
kan höjas genom sammanstämmande beslut af kamrarne
ja till och med genom gemensam votering.

Jag tror icke, att det skulle vara bra att ställa saken på den
punkten. För öfrigt skulle deraf följa, att personer, som bodde
i en stad, der existensminimum är lägre, skulle hafva politiskt
företräde framför personer i eu stad, der existensminimum
är högre. Antag t. ex., att existensminimum i Upsala vore 500
kronor. Eu arbetare, som hade 550 kronor i inkomst, der, skulle
alltså hafva politisk rösträtt. I Stockholm har man satt existensminimum
till 650 kronor. En arbetare, som här har 600 kronors

17 N o 48.

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

inkomst, skulle således sakna rösträtt. Nu frågas: Kan det YSTA» Ang. ändrade
något skäl att ställa saken på detta sätt? Jag tror det icke. fiSgaaS^vi^
Det kan hända, att det finnes skäl. Men icke är lag i stånd k0TZ/ÖTA„lfZäv
att upptäcka något. Kammaren

Förut, när denna fråga varit före, har jag framstält (Forts)
den tanken, att det är omöjligt för en enskild riksdagsman att
formulera ett positivt förslag, som skulle hafva utsigt att vinna
Eiksdagens bifall. Jag har derför i min motion yrkat, att Riksdagen
skulle i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att han måtte
framlägga för Riksdagen förslag till sådan utsträckning af rösträtten,
som kan vara öfverensstämmande med rättvisa kraf. Jag
vidhåller detta yrkande, herr talman. Jag gör det så mycket
mer, som jag tycker, att konstitutionsutskottets betänkande med
alla dertill fogade reservationer endast bekräftar min förmodan i
detta afseende. Jag anhåller således, herr talman, om proposition
på bifall till min motion.

Herr Rosengren: Herr talman! När det nuvarande re presentationsskicket

af rikets ständer antogs, skedde detta under
antagandet, att hela folkets — ej blott olika stånds — alla vigtigare
intressen derigenom skulle uti den svenska riksdagen i ett
rättvist förhållande blifva representerade. Under årens lopp har
det emellertid visat sig, att detta mål, åtminstone hvad angår
Andra Kammarens ammansättning, icke kan förverkligas med den
nu befintliga gränsen mellan valberättigade och icke valberättigade.

Om man ock icke kan förneka, att dessa båda samhällslagers
intressen i de flesta afseenden äro gemensamma, så måste man
dock å andra sidan medgifva, att det stora flertalet nyttiga samhällsmedlemmar,
de som äro i saknad af politisk rösträtt, äfven
hafva högst betydelsefulla, särskildi dem berörande angelägenheter,
hvilka lagstiftningen ej bör underlåta att främja och bevaka.

Blefve äfven sistnämnda intressen i rättvist afvägdt förhållande
inom Riksdagen företrädda, så skulle utan tvifvel fäderneslandet
deraf tillskyndas fördelar, hvilka för det närvarande torde vara
oberäkneliga. Ett för handen varande ganska allmänt och i
många hänseenden ej obefogadt missnöje skulle helt säkert genom
en sådan åtgärd omsider tystna, samt en inom vidsträckta områden
högligen önskvärd förbättring af arbetarnes hela ställning
i samhället deraf varda en småningom inträdande följd. Och
man torde väl kunna utan misstag anse det land framför andra
lyckligt, som eger ett arbetarestånd, hvilket har anledning att
vara belåtet med sin lott.

Men hafva nu ett betydande samhällslagers särskilda intressen
blifvit mindre tillgodosedda än som bort ske, så torde det dock
icke vara tillrådligt eller ländande till ett lands sanna båtnad att
derför framgent beträda en väg, som påtagligen leder till en motsatt
ytterlighet. Detta skulle emellertid enligt mitt förmenande

Andra Kammarens Prof. 1891. N:o 48.

2

N:o 48. 18

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

4ng: ändrade komma att ega ram inom denna kammare, om allmän politisk
''/fågaZ^vii- rösträtt i enlighet med hr Mankells med fleras motion blefve i
k"rHiiölndram grundlagen stadgad. De röstberättigades antal blefve nemligen
Kammaren, (jg, fyrdubbladt, och valen till Andra Kammaren komme alltså att
(Forts.) uteslutande bestämmas af dem, som nu befinna sig under
det s. k. strecket.

Emedan dessa sistnämndas intressen kunna sägas vara i allt
väsentligt sammanfallande, så borde ett fullt verksamt och, som
jag för min ringa del vågar tro, ur rättshänsyn tillfredsställande
inflytande på valen och denna kammares beslut följaktligen blifva
tillförsäkrade de ännu icke valberättigade genom den utvidgning
af valrätten, som den af herr Elowson m. fl. reservanter föreslagna,
eller till dem, hvilka erlägga till staten bevillning för en till minst
femhundra riksdaler uppskattad årlig inkomst.

Likväl anser jag för min del, att ingen bör åtnjuta politisk
valrätt, som ej fylt 25 år. Endast undantagsvis torde nemligen
före nämnda ålder hos mannen förefinnas det lefvande politiska
intresse, den erfarenhet, den stadga i omdömet och sjelfständighet
i karakteren, som utgöra oeftergifliga förutsättningar för ett rätt
bruk af ifrågavarande medborgerliga rättighet. I Norge, Danmark,
Tyskland, Preussen, Baden, Frankrike m. fl. sydligare belägna
länder i Europa, der dock den enskildes fysiska och andliga
utveckling af klimatiska orsaker påskyndas mer än i vårt land,
tillerkännes heller icke mannen politisk valrätt före 25 års ålder.

Enär jag således icke till fallo kan instämma i vare sig reservanternas
eller hr Peterssons i Brvstorp förslag, anhåller jag, herr
talman, att få yrka bifall till hr Waldenströms motion.

Herr Janson i Carlshed: Om jag vore viss om att man

genom bifall till någon af dessa motioner skulle få in i kammaren
en del af vår lugna, stilla arbetarebefolkning, skulle jag icke velat
hesitera att gifva min röst derför. Ty jag är fullt öfvertygad
derom, att dessa ledamöter verkligen icke skulle fresta herr talmannens
klubba eller ens yttra sig så, att de beliöfde återtaga
på aftonen hvad de yttrat på förmiddagen. Så skulle dock ingalunda
varda förhållandet, utan jag är öfvertygad om, att det
blefve de, som på deras axlar svingat sig upp och vilja komma
in i kammaren. Det kan ju vara möjligt, att den allmänna meningen
fordrar allmän rösträtt. Men det är nog icke den allmänna
meningen hos dem, som skulle erhålla rösträtt, utan fast mer
hos dem, som skulle få deras röster och sålunda komma in i
kammaren på deras skuldror. Man har här ofta hört, huru missbelåten
massan är, eller »de lägre lagren,» som man behagar kalla
dem. Jag tror icke, att så är förhållandet. Jag tror, att om de
få vara i fred utan agitation, de komma att se tiden an. Få de
afgifva sitt votum, är jag förvissad om att, när den dagen kommer,
vi skola vara belåtna att gifva dem den rätt, som de fordra.

Onsdagen aen 6 Maj, e. m.

19 N;0 48.

Det frågades för några dagar sedan, när det gälde foster- ,An«: ändrade
landets försvar: »Hvad har inträffat?» Jag skall be att få fråga frågamuvudetsamma:
»Hvad har inträffat, att vi skulle behöfva sänka korui/öAw^aäU

strecket?» Jag vet icke, att någonting annat har inträffat, Kammaren.
att man fått tillsammans en hop demonstrationsmöten, som yttrat (Forts'')
och yttra sig om, huru vi lagligen här beslutat. Hålk vi något
på det bestående, får man höra en opinion mot oss, som klandrar
hvad vi göra. Så tror jag ock, att det fortfarande kommer att
ske. Jag för min del kan icke vara med om att rifva ned det
bestående för att slippa höra talas om demonstrationer.

Man skulle kunna hafva mycket att yttra vid detta tillfälle.

Men jag tror icke, att det skulle tjena till någonting. Ty jag
tror, att hvar och en har beslutat, huru han ämnar rösta i denna
fråga. För min enskilda del har jag icke ändrat min åsigt, utan
behållit den jag förut haft. Jag tror icke, att man genom bifall
till de nya förslagen skulle lyckliggöra landet, om man ock skulle
lyckas få in i kammaren individer, som kanske till och med icke
skulle räkna för rof att på mellanstunder »väcka» den »slumrande»
jordbruksbefolkningen i landsorten.

På grund häraf ber jag att få yrka afslag på motionerna och
bifall till utskottets hemställan.

Herr Ny da hl: Jag borde kanske börja med att bemöta

den- talare, som senast hade ordet. Men jag betraktar hans anförande
endast såsom ett genljud från den förra riksdagsperioden,
sorglig i åminnelse.

Jag tror, att man nu icke behöfver söka framhålla de skäl,
som tala för en utsträckning af den politiska rösträtten. Jag för
min del är alldeles öfvertygad derom, att det finnes i denna
kammare majoritet för den saken. Men jag begärde ordet för
att yrka bifall till herr Peterssons i Bry storp motion. Jag har
flere gånger förut uttalat mig för en sådan utsträckning af den
politiska rösträtten, som herr Petersson i Brystorp i sin motion
yrkat, och har jag dervid efter bästa förmåga sökt framhålla alla
de skål, som synas mig tala för detta förslags företräde framför
andra förslag i den rigtningen, hvarför jag icke nu skall upptaga
kammarens tid med att upprepa dessa skäl.

Ett nytt skäl har jag emellertid kommit att tänka på, nemligen
det, att om detta förslag godkändes, blefve det lätt att utsträcka
den politiska rösträtten äfven till qvinnan, och detta är
en fordran, som i våra dagar allt mer och mer tränger sig fram.

Härför skulle endast behöfvas, att ordet man i § 14 ändrades
till person. Detta steg vore icke så stort, att det behöfde afskräcka
ens de mest konservative. Ty rösträtten skulle endast komma
att utsträckas till de få qvinnor, som redan äro röstberättigade i
kommunala angelägenheter och som sålunda nu hafva rösträtt i

N:o 48. 20

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

Ang. ändrade fr;jnra om
bestäm (nelser i »

fråga om vii- medelbart

koren för valrätt
till Andra

val till Första Kammaren, ehuru så att säga endast

Ett annat skäl skulle också kunna framhållas, nemligen att
Kammaren, inom Första Kammaren synas sympatierna hos de få, som önska
(Forts-) en förändring i detta fall, vara för herr Peterssons i Brystorp
motion. Nu har visserligen i dag gjorts åtskilliga invändningar
mot densamma, men jag tror, att konstitutionsutskottets ärade
vice ordförande, då han hade ordet, till fullo vederläde dessa invändningar.

Talaren på geflebänken, som särskildt yttrade sig mot detta
förslag, sade bland annat, att det vore mycket oegentligt, att en
person i en stad, der han hade en inkomst på 500 kronor, vore
valberättigad, medan han deremot i en annan stad icke vore valberättigad,
ehuru han der hade 600 kronors inkomst. Men för
min del kan jag icke finna något oegentligt deri, ty håller man
sig vid den principen, att den, som betalar skatt till stat eller
kommun, skall hafva rösträtt, så rubbas icke principen deraf, att
i ena kommunen fordras högre inkomstbelopp än i den andra.
Det är ju icke inkomstsiffran, som här vid lag är hufvudsaken,
utan den köpkraft, som denna inkomst medför.

Jag vidhåller sålunda den åsigt, att herr Peterssons i Brystorp
motion helst borde bifallas. — jag skulle dock kunna vara med
jemväl om herr Mankells motion, men jag tror, att det vore
opraktiskt att hålla derpå, då den, så vidt jag förstår, för närvarande
icke har någon utsigt att vinna framgång. Skulle kammarens
majorit föredraga herr Elowsons reservation, kan jag
äfven biträda densamma, enär hufvudsaken för mig är, att något
vinnes. Men för närvarande, herr talman, anhåller jag om bifall
till herr Peterssons i Brystorp motion, i hvilken jag för öfrigt
också har instämt.

Herr Karäell förenade sig med herr Nydahl.

Herr Ther in genius: Jag har begärt ordet hufvudsakligen

derför, att jag mottagit skrivelser, hvari anhålles, att jag ville
medverka till att herr Mankells motion måtte vinna framgång.
I samma skrifvelse]’ har man också anhållit, att jag ville biträda
det beslut, som härom dagen fattades i denna kammare i afseende
på den allmänna värnpligtens utsträckning. Jag begagnar nu
tillfället att med hänsyn till dem af mina valmän, som komma att taga
del af detta protokoll, gifva till känna, att jag röstat mot det
framlagda förslaget, och detta ehuru jag icke är emot eu något
utsträckt öfningstid; ty jag har på nära håll varit i tillfälle att
se, huru litet beväringsynglingarne kunna lära sig under den nuvarande
korta öfningstiden. Dermed är verkligen icke mycket
bevändt.

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

21 N:o 48.

Det har här på förmiddagen sagts, att den bör hafva valrätt, ändrade
som erlägger bevillning, och detta är ju alldeles rigtigt. Men fråga om.vildbi
finnes emellertid många flera, som erlägga bevillning, än de,k/>rmfAnawatt
som få debetsedlar sig tillstälda. Vårt bevillningsutskott vet nem- Kammaren.
ligen nog draga försorg om, att hvarje myndig man i Sverige får (Forts,)
erlägga mycket större bevillning än som står på debetsedeln. Om
för öfrigt det politiska strecket skulle sänkas till 500 kronor, så
är jag viss på, att de röstberättigades antal skulle ökas med flera
an de på sid. 4 af utskottets utlåtande omnämnda, eller »öfriga
arbetare, sjömän och fiskare, landtbruksinspektorer och rättare
samt arrendatorer». Ty det finnes väl knappast någon arbetare
i landtbrukets tjenst, som icke, om han uppskattas efter sin verkliga
inkomst, skulle nå upp till 500 kronor. Och då de flesta
arbetare i vårt land säkerligen redan hafva en sådan inkomst och
således skulle stå vid detta streck, om de nemligen blefve rätt
upptaxerade, så kan jag icke inse, att det skulle vara någon väsentlig
skilnad mellan att hafva detta streck eller att direkt taga
bort hvarje streck.

lag skall nu be få fästa mig vid några ställen i utskottets
betänkande, hvilka synas mig litet egendomliga. På sid. 3 säger
utskottet: »Den synpunkt, som härvid måste vara den ledande,
är, att representationen må blifva så sammansatt, att den kan
antagas komma att i möjligaste mån tillgodose alias berättigade
intressen inom samhället.» År detta sant, så är det också rigtigt,
att alla blifva representerade, d. v. s. få hafva inflytande på representationens
sammansättning, äfven de som stå under strecket;
ty äfven dessa hafva intressen att bevaka.

Vidare säges på sid. 4, att år 1885 »beherskades valen i
städerna, med några ytterst få undantag, af egarne till fastigheter,
taxerade från 1,000 till 10,000 kronor, i förening med dem, som
skattade för en inkomst af 800 till 1,800 kronor, således de inkomstbelopp,
för hvilka bevillningsafdrag ansetts böra i lag medgifvas.
» Men det är nog litet si och så med den saken. Jag
vet, att i städerna stundom brukas den manövern, att man, året
innan ett riksdagsmannaval skall ega rum, jemkar taxeringarna
så, att eu del valmän komma under strecket, och att man året
derefter åter höjer upp taxeringen. Detta visar, att det med afseende
på taxeringen och valen till Andra Kammaren finnes en
del krafter verksamma, som visserligen icke borde vara det.

Slutligen står på sid. 5: »Då utskottet emellertid anser, att den
i riksdagsordningen för deltagande i valen till Andra Kammaren
bestämda census ej är för hög, om man skall hafva någon garanti,
att de personer, som skola välja riksdagsmän, hafva en i någon
mån sjelfständig och oberoende ställning i samhället, så att de
kunna antagas hafva någon sjelfständig uppfattning af allmänna
ärenden, håller utskottet före, att den af motionären föreslagna
förändringen ej skulle vara till gagn för samhället.»

N:0 48. 22

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

åstämmdserdei Jag ^ saga> att jag i min tjenst har arbetare,

fråga om vii- uppskattade både till 800 och 500 kronors inkomst, och så vidt
:ortiufAndraatt jag lärt känna såväl dem som andra i liknande ställning, så äro
Kammaren, icke de, som hafva 500 kronors inkomst, sämre qvalificerade än
CF°rts.) <je, gom ]iafva §00 kronors inkomst.

De förres uppfattning af de politiska angelägenheterna är
fullt ut lika så god som de senares, och deras intresse för dem
äro lika stora. Hvad utskottet här sagt förtjenar sålunda enligt
min uppfattning icke något vidare afseende.

Ehuru jag, såsom af det anförda framgår, mest känner mig
tilltalad af herr Mankells motion, så skall jag, på det att jag icke
må anses vilja taga ett för långt steg på eu gång, nu yrka bifall
till den af herr Elowson m. fl. framstälda reservationen.

Herr Au lin: Då jag är en af dem, som undertecknat den

af herr Mankell framlagda motionen torde min ställning till rösträttsfrågan
vara temligen klar. Flera föregående talare hafva visat,
att penningen icke bör utgöra gradmätaren för politisk rösträtt.
Hvad utskottet anfört mot de i motionen framlagda skälen,
synes mig allt för svagt. Under sådana förhållanden skulle jag
naturligtvis yrka bifall till den af herr Mankell framlagda motionen,
men då för närvarande ett sådant yrkande skulle vara helt
och hållet utan ändamål, och då jag anser att man bör söka att
vinna något, vill jag för närvarande nöja mig med att yrka bifall
till den af herr Waldenström framlagda motionen.

Herr Olsson från Stockholm: Då jag har undertecknat

den af kapten Julius Mankell väckta motionen, har jag gjort det
på grund af den allmänna erfarenhet, jag har om arbetarförhållanden.
Jag vill då nämna, att från föreningar i hela landet
samlades för elfva år sedan ombud i hufvudstaden för att uttala
sig i de vigtiga angelägenheter och frågor, som då voro på dagordningen.
Bland dem var äfven rösträttsfrågan, och man uttalade
sig då för allmän rösträtt. Man uttalade sig på samma
sätt vid det möte, som var för åtta år sedan i Norrköping, likaså
vid mötet i Örebro för fem år sedan, och likaså vid det sista
mötet, som hölls här i hufvudstaden i juni månad förra året.
Vid alla dessa tilläfilen har denna fråga diskuterats af de utsedda
ombuden från de olika föreningarna i landet. Dessa hafva en
noggrann kännedom om folkets behof, och det är icke de som
hafva yttrat, att folket icke behöfver rösträtt. Herr Jansson i
Carlshed säde: när folket önskar rösträtt, skola vi gifva den, men
nu önskar icke folket det. Det synes af hans yttrande, som om
äfven denna kammare hade en och annan som ville bromsa. Såsom
vi hafva hört, har ett sådant yttrande fälts i Första Kammaren.
Nu har så mycket talats i denna fråga, att jag icke
skall länge upptaga kammarens tid. Det var en ärad talare på

23 N:o 48.

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

göteborgsbänken, som sade, att bara man med några få dagar bestämmelser i
ville öka beväringens öfningstid, skulle han vara med om utsträckt
rösträtt. Jag anser, att hur mycket eller litet man deltager i till Andra
exercis- och beväringsöfningar, så har det härmed ingenting att
skaffa, då man ju i alla händelser stiftar för arbetarne lagar, som
man vill att de skola efterlefva, och dessutom pålägger dem indirekta
skatter. Jag frågar, om icke detta är ett talande skäl för
att gifva rösträtt åt arbetarne äfven med så små inkomster som
de i allmänhet hafva. Då vi diskuterade värnpligtslagen, talade
man om att en stor del af folket skulle emigrera för att slippa
gå ut och exercera. Jag har fått den uppfattningen, att de emigrera
till Amerika, derför att de der få mera betaldt och hafva
kortare arbetstid samt dessutom hafva mycket bättre anseende
än arbetarne i vårt land. I det hänseendet tinnes visserligen
undantag äfven i vårt land, men i allmänhet anses arbetarne åtminstone
vid de stora bolagen och vid grufvorna mera som slafvar
än som menniskor. Det är således icke att undra på, om
de söka sin utkomst, der de blifva mera ansedda och hafva bättre
utsigter. Jag har hört dessa skäl för emigrationen framställas
bland dem, som begifvit sig bort från vårt kära fosterland.

Jag vill äfven nämna, att bland de opinionsyttringar, som
afgifvits detta år för den af kapten Julius Mankell väckta motionen,
hafva tillsändts äfven mig meddelanden från 173 olika föreningar,
der man uttalat sig för allmän rösträtt. Och jag vill
äfven sluta med att yrka bifall till kapten Julius Mankells motion.

Herr Mankell: Jag har begärt ordet endast för att hos

herr talmannen och kammaren anhålla om tillåtelse att till mitt
yttrande på förmiddagen få i protokollet foga eu förteckning öfver
de föreningar — 241 till antalet, ty två hafva tillkommit
sedan förmiddagen — från hvilka till mig ingått adresser med
understöd af min motion.

Herr Gustafsson: Jag vill först och främst säga, att om

man vill uttala sig för något framåtskridande i denna fråga, bör
man yrka på allmän rösträtt. Tv alla platoniska uttalanden om
streckets sänkning skola mötas med axelryckningar af dem, som
fordra allmän rösträtt. När jag först läste utskottets betänkande,
föreföll det mig som om utskottets majoritet bestode af idel blinde
och döfve; blinde, ty de tyckas icke hafva sett något af tidens
tecken, och döfve, ty de tyckas icke hafva hört något af de missnöjets
åskor, som mullra oss allt närmare och närmare. Utskottet
säger, att ej någon den enskildes rätt bör vara bestämmande
vid frågan om hvilka skola ega politisk rösträtt. Men man fordrar
dock, att den enskilde skall vara pligtig att bidraga till
samhällets bevarande både med skatter och sin egen person. Då

N:0 48. 24

Onsdagen den 6 Maj, e. m.
hinämnXTi skal1 lian }iafva pligter, men han skall icke hafva några rättig fråga

om vil- h.etei\

Utskottet säger vidare, att man skall .tillgodose allas berätta
Kammaren. ga(je intressen. Häri ligger ju en motsägelse. Skulle då den
(Forts.) enskilde icke hafva några berättigade intressen? Jag skulle vilja
fråga, hvilka äro de intressen, som utskottet anser berättigade?
År det jordbrukarnes intresse, att få beskatta de andra samhällsklasserna
till sin förmån? Är det egendomsegarnes intresse att
få sina skatter aflyftade på de egendomslöse? Jag känner till
flera andra intressen, som jag anser lika berättigade och kanske
ännu mer än de nyss nämnda. Jag känner ett intresse, som
jag vill kalla den stora massans sociala intresse, och detta är helt
visst lika vigtigt som de andra. Jag känner folkfrihetens intresse,
som också är lika så vigtigt. Nu låta vi dessa stora intressen
stå utanför och fåfängt klappa på dörren, men vi böra taga oss
till vara derför. Eu fransk författare, Laboulaye, hvars namn är
kändt öfver hela verlden, sade om den politiska rösträtten, att
en fattig familjefader med hustru och 4 barn borde hafva 6 röster,
en för sig sjelf, eu för hustrun, och eu för hvartdera barnet.
Ty, säger han, denne fattige man med familj har mycket mera
att representera i samhället än millionären, då han är ungkarl.

Utskottet säger, att det icke kan vara med om den allmänna
rösträtten, derför att det, enligt utskottets åsigt, icke kan anses
finnas något allmänt intresse hos dem, som då blefve röstberättigade.
Men min erfarenhet är alldeles motsatt. .Jag har rätt
mycket varit tillsammans med de orepresenterade klasserna, och
jag har funnit, att deras intresse för politiken är långt större än
deras, som nu hafva politisk rösträtt. Ty desse senare få ofta
drifvas fram till urnorna, men så blefve säkerligen icke fallet med
de andra. Detta är sålunda ett fullkomligt misstag af utskottet.

Jag skulle vilja fråga, hvad är det då man fruktar af den
allmänna rösträtten? Det förefaller mig egendomligt att man fruktar,
liksom om man icke hade någon erfarenhet från andra länder,
der man har allmän rösträtt. Icke har man der sett, såsom
biskop Billing sade i förmiddags i Första Kammaren, agitatorernas
skaror marschera in i riksdagen. Sådant har aldrig häudt
i Frankrike. Jag har sjelf lefvat i Paris och varit ofta
uppe i deputeradekammaren. Fastän den är vald genom allmän
rösträtt, består den af vanligt hyggligt folk, der finnas åtskilliga
advokater, några fabrikanter och underprefekter, landtbrukare etc.,
och först på sista tiden hafva ett par arbetare kommit in. Det
är ändå ett land med allmän rösträtt och det är på samma sätt
i andra länder. Inga agitatorer, som marschera in i massa, inga
arbetareskaror. Icke är det så i England, der det är nära på allmän
rösträtt. Icke heller i Tyskland; der fins det visserligen
några socialister, derför att man der motsatt sig andra rättvisa

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

25 No 48.

kraf. I hvilka stater är det då värst? Jo, i stater med den högsta
census.

Hvar är socialismen på sin höjd? I Sachsen, der den högsta
penningcensus är gällande. I Belgien med dess höga census. Men
i länder med allmän rösträtt, der är det betydligt lugnare.

Jag vågar säga, att det vore lyckligt, om herrarne nu ville
uttala sig för allmän rösträtt; jag skall dock erkänna, att det är
min öfvertygelse, att när det en gång kommer till kritan, skall
det starkaste motståndet komma icke från Första Kammaren, utan
just från Andra Kammaren. Jag skall säga herrarne hvarför.
Jag är fullt öfvertygad om, att de män, som nyligen så egoistiskt
och egennyttigt inskränkt städernas representationsrätt, på samma
gång de visste, att de derigenom inskränkte möjligheten för de
demokratiska intressena att göra sig gällande, icke skola någonsin
släppa in några demokratiska idéer från landsbygden. Jag
är fullkomligt öfvertygad om, att när det kommer till kritan, skola
dessa blifva afgjorda motståndare. Men, mine herrar, vi må taga
oss till vara! Vi må komma i håg, att utanför Riksdagen börja
höjas röster, som såga: det är icke med Riksdagen, reformer hädanefter
skola ske, utan det är mot Riksdagen. Det är sorgligt
att man behöfver säga, att man har förlorat allt hopp. Jag har
förlorat hoppet att få fram reformer här; de skola gå utanför
Riksdagen, och den dag skall komma, då arbetareskarorna blifva
så organiserade, att deras magt är fullt lika stor, kanske större
än Riksdagens. Då, mine herrar, skola reformer komma att genomföras,
men då kommer, Gud nåde oss, mycket att gå förloradt,
som jag gerna skulle se af samhällsbevarande intresse vara qvar.
Det är derför som jag skulle vilja, att sådana reformer genomfördes
på ett lugnt och fridfullt sätt. Men jag har förlorat hoppet
och tror icke derpå. Det går nog så, att de en gång komma att
tagas. Men de som vilja, att det skall gå på en bättre väg, de
må icke nöja sig med någon liten utsträckning, utan uttala sig i
dag för den allmänna rösträtten. Jag önskar bifall till herr
Mankells motion om allmän rösträtt, en motion, till hvilken jag
sjelf bidragit.

Ang. ändrade
bestämmelser i
fråga om vilkoren
för valrätt
till Andra
Kammaren.
(Forts.)

Herr Palm: Då jag från ett par städer i min valkrets er hållit

skrifvelser, att jag skulle verka för utsträckt rösträtt, ber
jag få uttrycka min ställning i frågan. Jag anser icke, i likhet
med föregående talare, att status quo är det bästa, utan jag tror
att en reform af § 14 i riksdagsordningen är af behofvet påkallad.
Jag tror det är politiskt klokt att vinna dessa skaror, som vi stå
på väg att förlora för samhället. Jag vill visserligen icke påyrka,
att de skola, såsom det heter i en resolution, blifva herrar i sitt
eget hus, men för min del skulle jag gerna se, att de ville betrakta
sig såsom barn i huset.

N:o 48. 2G

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

Ang. ändrade Jag ber att få framhålla en annan sak i allmänhetens intresse.
hfrågamnva- Det kan hända, att personer som ega hus, må vara att de äro
kor''hindravårda 30, 40, 50,000 kr., äro beröfvade rösträtt, derför att dessa
Kammaren, bus ligga på tomter, som de icke till något pris kunna få köpa.

(Forts,) jag paa berätta, att vi hafva i vårt land en stad, der det icke
finnes en enda fastighetsegare. Staden är byggd på kronans mark,
och derför kan ingen der, på grund af att han har fastighet,
utöfva rösträtt, ehuru han har ett hus, som kan vara värdt 20,
till 30,000 kronor. En sådan husegare kan hafva en dräng, hvars
inkomst uppgår till 800 kr., och då är drängen röstberättigad,
men icke husbonden. Det finnes en annan stad, som till stor del
är byggd på stadens mark. Den stadens husegare hafva icke politisk
rösträtt såsom sådana, derför att deras hus icke äro byggda
på fri och egen grund. Detta torde vara till fyllest för att visa,
att något behöfver ändras i denna paragraf. Af alla de förslag,
som blifvit framstälda, känner jag mig mest tilltalad af herr
Peterssons motion.

Men då jag i likhet med herr Waldenström anser, att det
kan vara svårt nog för kammaren att nu formulera en paragraf,
som kan vara fullt tillfyllestgörande, vill jag förena mig med
herr Waldenström i hans skrifvelseförslag.

Herr Näslund: Då jag anser den föreliggande frågan vara

en bland vigtigaste, som denna Riksdag haft att behandla, har
jag trott det vara min skyldighet att så väl inför kammaren
som inför mina kommittenter angifva min ståndpunkt rörande
densamma.

Jag vill då till en början förklara, att jag allt ifrån den
första riksdag, jag haft äran bevista, hyst och fortfarande hyser
den önskan, att valcensus måtte nedsättas. Dock vill jag icke
vara med om att gå så långt, som reservanterna här föreslagit.
Det är nemligen min fulla öfvertygelse, att, om vare sig herr
Mankells, herr Waldenströms eller till och med reservanternas
förslag antages,. man derigenom betydligt skall försvåra frågans
snara lösning. År man deremot någorlunda billig i sina anspråk,
så tror jag, att man lättare skall få medkammaren med sig. Jag
för min del har alltid varit af den åsigten, att strecket bör nedsättas
till 600 kronor för inkomst, men deremot bibehållas, så som
det nu är, för fastighet eller vid 1,000 kronors taxeringsvärde.

Jag instämmer således i det förslag, utskottet framstält, dock
med det undantag, att inkomstbeloppet nedsättes från 800 till
600 kronor, och att i fråga om arrenderad fastighet beloppet
nedsättes från 6,000 till 3,000 kronor.

Herr Alsterlund: Jag anhåller att med några ord få

angifva min ställning till den föreliggande frågan.

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

27 N o 48.

Tjugufem år hafva nu förflutit, sedan det nya representationsskickets
införande, och jag anser derför, att tiden nu är inne att /råga om viigöra
något för den politiska rösträttens utvidgning. Jag hör dock kormfAndra
icke till dem, som gå så långt, att de vilja vara med om allmän Kammarm.
rösträtt, ty jag tror icke att vi ännu äro mogna för en sådan. (Forte)
Den tiden kommer nog — derom är jag öfvertygad — och då
skall också denna reform blifva genomförd.

För det närvarande vill jag derför nöja mig med att instämma
i det yrkande, herr Petersson i Brystorp framstält i sin motion.

Herr Henricson: Då jag kommer att afgifva min röst för

en utsträckt valrätt, anhåller jag att i största korthet få anföra
de skäl, som här vid lag för mig äro bestämmande.

Då nu gällande riksdagsordning antogs, var det ett icke ringa
antal mindre hemmansegare, som blefvo beröfvade sin rösträtt.

Jag menar egare till sådana hemmansdelar, hvilkas taxeringsvärde
icke uppgick till 1,000 kronor. Dessa jordegare egde förut rösträtt,
nu icke. Jag anser det vara rättvist, att de åter komma i
besittning af den rätt, som de då förlorade. Vidare anser jag
det vara både rättvist och billigt, att den, som erlägger skatt till
stat och kommun och således är röstberättigad i kommunens allmänna
angelägenheter, äfven eger politisk rösträtt. Det kan icke
vara politiskt klokt att längre säga nej till en sådan utsträckning
af den politiska valrätten.

Jag skulle derför helst vilja ansluta mig till herr Peterssons
i Brystorp motion, men jag kan äfven gå med på den af herr
Elowson m. fl. afgifna reservationen, för så vidt det visar sig,
att den har större utsigt att vinna kammarens bifall.

Herr Zotterman: Jag bar instämt i det syfte, herr Mankells

motion innehåller, icke i den mening, att jag skulle vilja bidraga
till att omstörta det bestående i afseende på valrätt och valbarhet,
hvilket af eu talare på förmiddagen förklarades vara denna motions
syfte, utan jag har gjort det i tanke, att jag derigenom skulle
medverka till en fredlig lösning af en vigtig samhällsangelägenhet.

Det har stått för mig såsom ett alldeles oemotsägligt faktum, att
arbetarefrågan är en fråga, som genom sin egen inneboende kraft
oemotståndligt arbetar sig framåt till det främsta ledet inom vår
politiska verld. Jag har instämt i herr Mankells motion, emedan
den enligt mitt förmenande har till syfte att under den strid,
som pågår mellan dem, hvilka äro öfver strecket, och dem, som
befinna sig under detsamma, förslöa det tveeggade svärd, vi här
så många gånger hört talas om under namn af klasshat. Det
sades för några veckor sedan under en diskussion om en annan
fråga här i kammaren, att det just var de radikale, som framkallat
dessa våldsamma yttringar från folkets sida. För min del
anser jag det icke vara rätt att så tänka, ty för hvarje gång vi

N:0 48. 28

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

Ang_. ändrade motsätta oss och säga nej till rättmätiga anspråk på medgifvande»,
fråga om va- så hvässes detta tveeggade svärd, och för hvarje gång få de,
korem°AndraUthvilka, såsom en talare uttryckte sig, älska att agitera, olja gjuten
Kammaren, på gjn eld, och det se de också gerna. För hvarje medgifvande
(Forts,.) deremot, som från de magtegandes sida göres de orepresenterade,
brytes udden och förslöas eggen på detta svärd. Yi böra derför
enligt mitt förmenande tillmötesgå arbetarnes rättmätiga fordringar,
på det att en enig samverkan må kunna uppstå till ett älskadt
fosterlands framåtskridande. Och om nu införandet af den reformen,
att rösträtt skulle lemnas hvarje myndig, sig sjelf försörjande
svensk man, hade till påföljd, att kanske många af denna kammares
ledamöter icke blefve återvalda, hvad gjorde det oss? Det
är väl i eu sådan sak icke fråga om personer, utan om hvad som
är rätt och billigt. För min del tror jag, att dessa arbetare, som
äro orepresenterade eller, såsom det heter, under strecket, hafva
så pass mycket omdöme, att de icke skola skicka till Riksdagen
annat än fullt duglige och dugtige män.

Jag skulle visserligen kunna hafva åtskilligt att tillägga i
denna fråga, men då den genom Första Kammarens beslut redan
är fallen för denna gång, och således Andra Kammarens votum,
hur det än må utfalla, icke kan blifva annat än en opinionsyttring,
så vill jag här sluta. Det är gifvet, att jag i första hand
ansluter mig till den motion, jag undertecknat, men om jag finner,
att den icke har någon utsigt till framgång, vill jag helst förena
mig med herrar Elowson m. fl. i den af dem afgifna reservationen.

Herr Jansson i Krakerud: Under den tid jag haft äran

sitta i denna kammare har jag icke eu enda gång haft ordet i
denna fråga. Jag skulle icke heller nu hafva begärt det, om jag
icke kommit att tänka på, huruledes det i fjol var många inom
denna kammare, som talade för en utsträckning af den politiska
rösträtten, men många, som tego, gömde sitt afslag bakom den
slutna röstsedeln. Jag anser, att man öppet bör gifva till känna
sin ställning till denna fråga, så att man icke kan blifva beskyld
för något dylikt. Enligt mitt förmenande är det dock icke något
dåligt tecken, att motståndarne till utsträckt politisk rösträtt så
småningom begynna hålla sig tysta. Jag vill äfven påpeka, att
det är ett glädjande tidens tecken, att en sådan vidt bepröfvad
man som landshöfding Bergström i Första Kammaren i dag
uttalat sig för nämnda reform. Denna omständighet torde åtminstone
i någon mån kunna lända till tröst för herr Richard
Gustafsson, som nyss yttrade, att han ansåg alldeles omöjligt att
med Riksdagens medverkan få denna reform genomförd. Jag
måste dock beklaga, att man just bland dem, som hålla långa,
hjertliga och varma föredrag för eu utsträckning af värnpligten
och för nödvändigheten utaf en förbättring i allmänhet af vårt

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

29 N:0 48.

lands försvar, finner motståndarne till en utsträckt politisk rösträtt,
och jag beklagar detta så mycket mer, som jag tror, att
vårt lands försvar hufvudsakligen bör byggas på fosterlandskärlekens
grund. Då nu svenska folket genom sina ombud
kommer in till Riksdagen med begäran om hjelp i en fråga sådan
som denna, bör man icke motsätta sig denna dess begäran,
för så vidt man nemligen anser, att detta folk bör till vårt land.
Ty vill man försvara vårt land, bör man också söka att försvara
folkets rättigheter, på det att detta folk må få lust att försvara
landet mot yttre fiender. Jag tror således att,''om man vill skapa
enighet och sällhet i ett land, man i en fråga som denna bör
tillmötesgå alla befogade anspråk, på det att ingen må hafva
anledning till missnöje.

Herr Richard Gustafsson citerade nyss en fransk författare,
som han uppgaf vara känd öfver hela verlden. Jag skall äfven
be att få citera en författare, som också är känd öfver hela verlden.
Denne författare säde: »Hvart och ett rike, som söndrar sig mot
sig sjelf, det varder icke beståndande, och hus faller på hus.»
Yår ekonomiska och sociala lagstiftning har tagit en sådan karakter
— det bör man icke blunda för —- att vårt kära fädernesland
snart sagdt klufvit sig i två delar. För att åstadkomma någon
enighet borde man enligt mitt förmenande gifva akt på tidens
kraf och icke sofva för det. Jag beklagar, att denna fråga fick
så litet understöd inom Första Kammaren, att den kammaren
kunde sofva så för tidens kraf. Jag beklagar det, och jag önskar,
att Första Kammaren icke må försofva sig, ty man åstadkommer
ju små obehagligheter genom att så göra åtskilliga gånger.

Jag skall icke upptaga kammarens tid längre. Dock skall
jag be att- få svara min vän Frans Jansson några ord. Han
tycktes vara mycket emot agitatorer. Jag ber få fästa uppmärksamheten
på, huruvida man icke, då man uttalar en dom öfver
agitatorer, uttalar en dom öfver sig sjelf. Eller menar man, att
de, som agitera för utsträckt rösträtt eller andra reformer, icke
skola få agitera, men att de, som vilja hafva försvaret stärkt eller
vilja hafva tullar, skola få agitera. Jag kan väl icke tro, att det
är meningen, och om det så icke är, bör man icke allt för starkt
klandra en agitation. Då svenska undersåtar handla i öfverensstämmelse
med svensk lag, må de hafva frihet dertill utan allt för
skarpt klander.

Af de förslag, som föreligga här, tilltalar mig herr Peterssons
i Brystorp motion mest. Jag tager mig således friheten yrka
bifall till densamma. Men jag måsäga, liksom en annan talare,
att jag kan gå med på åtskilliga äfven af de andra förslagen,
hufvudsyftet är ju ändå att åstadkomma något, för att söka
åvägabringa någon enighet och frid inom vårt kära fosterland.

För närvarande yrkar jag bifall till herr Peterssons förslag.

Ang. ändrade
bestämmelser i
fråga om vilkor
en för valrätt
till Andra
Kammaren.
(Forts.)

N:o 48. 30

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

bestämmelse^ Herr Wittsell: Här har redan yttrats så mycket i denna,

pågå om va- fråga, att jag icke skall upptaga kammarens tid med att säga
:onm°An£aatt något mera, ty det skulle blott blifva ett upprepande af hvad
Kammaren, förut är sagdt. Jag vill derför inskränka mitt yttrande till att
(Forts.) lemna den upplysning, att jag vid omröstningen kommer att rösta
för den af herr Elowson m. fl. afgifna reservationen. Såsom
skäl dertill vill jag anföra, att, då staten fordrar att dess medborgare
skola fullgöra sina skyldigheter till densamma, man äfven
bör lemna dem motsvarande rättigheter.

Herr Olsson i Mår däng: Jag har egentligen begärt ordet

med anledning deraf, att jag från Valbo rösträttsförening fått emottaga
en skrifvelse ,hvari anhålles, att jag vid riksdagen skulle medverka
till lösning af denna fråga derhän, att hvarje myndig man,
som sig sjelf försörjer och fullgör sina skyldigheter till samhället,
måtte erhålla politisk rösträtt. Men på samma gång vill jag i
korthet redogöra för min ställning till denna fråga.

Jag får då först erkänna, att jag såväl i denna fråga som i
åtskilliga andra blifvit betydligt radikalare, sedan jag kom upp
till Riksdagen, än förut. Jag har förut haft en och annan betänklighet
att sänka det politiska strecket så långt som reservanterna
önska och äfven så långt som herr Petersson i Brystorp i sin
motion föreslagit. Men det har berott derpå, att jag icke egt
fullständig kännedom om förhållandena i våra större städer. Jagvill
dermed icke hafva sagt, att jag går med om en utsträckning
så långt som till allmän rösträtt i den mening, som nu en och
annan synes fästa vid detta ord. Grundtanken i den nyssnämnda
skrifvelsen är, så vidt jag kan förstå, densamma, som är uttryckt
i herr Peterssons förslag, och enligt mitt förmenande torde, man,
hvad landsbygden beträffar, komma bra nära allmän rösträtt, om
detta förslag skulle blifva lag. Ty de, som på landsbygden ega
rösträtt i kommunalstämma, äro det större flertalet af dem, som
försörja sig sjelfva och fullgöra sina skyldigheter gent emot samhället.
När jag nämnde, att jag börjat luta åt venster, sedan
jag kom hit till Riksdagen, torde herrarne undra hvaraf det kan
komma, men som det ej inverkar på rösträttsfrågan, anser jag mig
ej behöfva redogöra derför. Jag vill blott, med anledning af de
förslag som föreligga, säga, att, om jag ställes i valet, jag obetingadt
ansluter mig till herr Peterssons i Brystorp motion. Jag
inser mer än väl, att dess antagande icke skulle medföra den
verkan, som man önskar, t. ex. i vår hufvudstad, efter de upplysningar,
som lemnats här i dag. Men hvad betyder det, blott
man kunde komma ett steg på den rätta vägen. Det är ju klart,
att om blott det första blir taget, de andra nog komma litet efterhand
och kanske snart nog. Jag skulle på det högsta beklaga,
om Riksdagen skulle ställa sig så till denna fråga, att herr
Gustafssons profetia skulle gå i fullbordan. Men jag får säga,

31 N o 48

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

att, sedan jag under de förflutna veckornas lopp följt med och

sett, huru man behandlat saken både inom och utom riksdagen, fråga om vii jag

fått det intryck, att herr Gustafsson icke torde hafva så orätt. korem°AndmaH

Jag är ingen profet, lika litet som han. Men om man af do före- Kammaren.

gående tidernas historia vill draga några slutsatser, är det min fulla (Forts'')

öfvertygelse, att om man icke vill lossa på banden, både på detta

och på andra, som trycka, man sedermera nolens volens får gå in

på hvad man icke vill. Jag tror, att Andra Kammaren delar denna

åsigt åtminstone i hufvudsak, och jag skulle gerna önska, att äfven

Riksdagen delade densamma. Meu jag skulle, i likhet med herr

Jansson i Krakerud, beklaga, om Första Kammaren skulle sofva,

till dess larmet blir så stort, att den deraf måste vakna. Då

vill jag icke vara med och kanske herrarne i Första Kammaren

icke heller. •

En talare yttrade här, att han icke trodde missnöjet vara så
stort som man ville låta påskina. Det skulle vara utmärkt bra,
om man kunde tro det. Men då den nakna verkligheten talar
deremot, är det orimligt att fordra, att man skall tro det. Visserligen
bor jag i en fredlig landsort, men oaktadt der icke förekommit
någon agitation, är missnöjet ganska stort, och det fattas
der likasom på många andra ställen i vårt land icke mer än att
agitatorer få insteg för att ordna och organisera arbetareskarorna,
hvartill jag äfven räknar torpare och backstugusittare. Ty det
är flertalet af dem, som icke har rösträtt. Skulle de blifva organiserade,
såsom nu sker i de större städerna, då beklagar jag dem,
som skola möta den magten.

Jag vill ock påpeka en annan sak, som jag mycket tänkt på
i afseende å denna fråga. Lagstiftningen, eller kanske jag rättare
bör säga staten, har i många år arbetat på att bibringa folket
upplysning och i så måtto göra oss till samhällsnyttiga medlemmar.

Men nu ser det ut, som om, då det blir fråga om att dessa samhällsnyttiga
medborgare skola gagna staten äfven i de vigtigaste
saker, man ville stänga vägen för dem. Jag erinrar mig hvad eu
godsegare från mellersta Sverige för några år sedan yttrade, då
det var fråga om att arbeta för folkets upplysning. Han var en
sådan, som ansåg att det var icke så alldeles bra, ty, sade han,
ju mera upplysning våra arbetare få, ju sturskare blifva de ock,

''ju större fordringar få de; de kunna mycket väl gå och köra
oxarne med den kunskap de hafva.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till herr Peterssons
i Brystorp motion.

Herr Johansson i Strömsberg: Ehuru jag inser att, hvad

min motion beträffar, det icke torde vara möjligt att komma till
annat resultat än det, hvartill utskottet kommit, kan jag ändå
icke underlåta att yrka bifall till densamma. Jag tycker verkligen
att, då jag begärt så litet, som jag gjort, nemligen blott en

N:o 48. 32

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

bcsfiJmeiMri s^r^velse till Kongl. Maj:t för att få den frågan utredd, huruvida
fråga om vii- icke lägenhetsinnehafvare och delegare i bostadsföreningar skulle
iorÄT( kunna erhålla politisk rösträtt, utskottet kunde hafva gått min
Kammaren. ]j]]a önskan till mötes. Jag kan icke inse annat, än att det är
(Forts.) en ver]£ijg orättvisa, som vederfares dessa. Det finnes ju på många
ställen hela samhällen, som ega hus utan att vara egare till tomterna.
Dessa hus äro ganska ofta taxerade till ganska höga belopp,
men derför att husegarne icke ega tomterna för evärdlig tid,
skola de uteslutas från rösträtt. En person, som t. ex. köpt en
liten jordbit, så stor, att han derpå kan uppföra ett hus, taxeradt
till 1,000 kronor, har rösträtt, men eu annan, som arrenderat en
jordplan, kanske 10 gånger så stor, på 49 år och der byggt ett
hus af flera tusen kronors värde, han får icke rösta. Hvarför
kan icke den ene vara lika god som den andre. Här har omtalats,
att vi hafva hela städer, som ligga på sistnämnda sätt,
nemligen på ofri grund, och det gör, att de personer, som der bo,
komma ingenstädes med den bästa vilja i verlden; de blifva uteslutna
från den politiska rösträtten. Jag kan icke förstå annat,
än att det är ett fel i lagstiftningen, och det är derför just som
jag väckt motionen och som sagdt yrkar bifall till densamma.

Om jag skulle uttala mig i fråga om de öfriga motionerna
här rörande den allmänna rösträtten, så får jag säga, att jag för
min del är emot densamma. Men skulle det bli, som jag nog
tror att det går derhän, allmän rösträtt, kan jag icke hjelpa att
jag lutar ''åt det hållet som apotekaren Falk ifrån Jönköping, att
äfven qvinnor böra tagas med i räkningen. — För öfrigt kan jag
icke förneka, att i vår s. k. garantilag finnes ett och annat,
som jag skulle önska vore på ett annat sätt.

Herr Fjällbäck påpekade den saken att, om en person flyttar
från en kommun till en annan, så mister han sin rösträtt, eller,
som han sade, det ser ut, som om han miste förståndet. Det är
oegentligt, det kan icke hjelpas, och sådant skola vi försöka att
rätta och fullkomna vid behandlingen af denna fråga och andra
frågor, både här och annorstädes, så att det icke ser ut, som om
vi flyttade för ofta.

Häruti instämde herrar Mallmin och Pettersson i Osterhaninge.

Herr Broström: Min ställning till denna fråga är nog be kant,

dels genom de motioner, som jag vid föregående riksdagar
afgifvit i frågan, och dels genom yttranden här i kammaren.
Men då jag icke nu har varit i tillfälle att instämma med någon
af de föregående talarne, vill jag tillkännagifva, att jag står fortfarande
på samma ståndpunkt som förr, eller att jag anser en
sänkning af strecket vara nödvändig.

Utaf de nu föreliggande motionerna är det icke utan, att
herr Mankells motion mest tilltalat mig. Men som jag utaf den
förda diskussionen förnummit, att ej mycken utsigt finnes för

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

33 N:o 48.

derna motions framgång, skall iag icke yrka bifall till den- agande

° ° D J bestämmelser i

S cl Dl 1X1 £i. fråga om vil Vidare

kommer herr Peterssons i Brystorp motion, som utaf,Mretiu Andra M
många blifvit understödd. Äfven den motionen tilltalar mig nå- Kammaren.
got mer än reservanternas förslag. Men jag har en viss fruktan (Forts)
för, att man i fråga om en grundlagsändring icke skall få ett
yttrande öfver motionens form af den högsta myndighet, som
bär att värna om våra grundlagar, nemligen konstitutionsutskottet.

Utskottet har visserligen i eu lång motivering vändt sig mot herr
Peterssons i Brystorp förslag och visat hvad följden skulle blifva
i fråga om Andra Kammarens sammansättning, om motionen
blefve lag; men utskottet har icke yttrat sig öfver formen i motionen.
Vore det icke så nära slutet på riksdagen, skulle jag yrka
återremiss i detta afseende. Men jag skall icke göra det nu.

Utskottet har i motiveringen till sitt afslagsyrkande angående
utsträckt rösträtt till Andra Kammaren framkommit, som mig
synes, med samma fattigdomsbevis nu som så många föregående
gånger. I fråga om ändring af Andra Kammarens sammansättning
säger utskottet, att valmännens antal skall ökas genom penningevärdets
fall. Detta argument är många gånger vederlagdt,
men likväl har utskottet icke något annat att komma med. Till
och med konstitutionsutskottet har eu gång bevisat, att ökningen
i valmanscorpsen genom penningevärdets fall icke hade någon betydelse.
Det var, om jag icke missminner mig, vid 1883 års
riksdag. Utskottet uträknade då hvilken procent, som genom
penningevärdets fall skulle öka valmanscorpsen, men denna procent
utgjorde endast en mycket ringa bråkdel. Konstitutionsutskottet
synes icke gifva akt på, att representationen är eu lefvande institution.
Sjelfva ordet lefvande förutsätter nödvändigt utveckling.

Men utskottet har icke ansett utveckling af vårt representationsskick
nödvändig; utskottet vill icke gifva akt på de tidens tecken,
som visa, att eu ändring i dessa förhållanden måste ega rum.

Utskottet har uti en punkt yttrat att, om herr Peterssons
motion antoges, skulle sammansättningen af Andra Kammaren
komma att bero på ändring i kommunallagarne och icke på ändring
i grundlagarne. Med den formulering motionen fått, tror
jag äfven att så är förhållandet. Utskottet säger också, att ett
bifall till samma motion skulle medföra ökning af valmanscorpsen,
utan att beslutet härom skulle bero af Konungen och Riksdagen.

Men, mine herrar, något dylikt inträffar äfven nu, ehuru i ett
omvändt förhållande. Denna valmanscorps undergår ofta eu minskning
utan något sådant gemensamt beslut af Konung och Riksdag.

Genom taxering hafva nemligen många frånkänts politisk rösträtt.
Man har t. ex. sett, att personer, som ena året haft rösträtt,
just året före, då allmänna val till Andra Kammaren förekommit,
fått sin taxering nedsatt med 50 eller 100 kronor och

Andra Kammarens Prof. 1891. N:o 48. 3

N:0 48. 34

Onsdagen den 6 Maj, e. na.

Ana- ändrade derigenom blifvit sin rösträtt beröfvade, men redan året derpå
fråga om vii- åter taxerats till 800 kronors inkomst, utan att någon ändring i
koretmAndmattderas inkomst egt rum. Äfven genom egendomsprisens fall har
Kammaren, valinanscorpsen betydligt minskats. A många egendomar, som varit
(Forts.) taxerade till 1,000 kronor, har taxeringsvärdet blifvit nedsatt till
belopp, understigande 1,000 kronor, hvarigenom dessa egendomars
innehafvare också beröfvats sin politiska rösträtt. Häraf synes, att
valrätten kan redan under nuvarande förhållanden bero på annat
än Konungens och Riksdagens beslut.

Jag skall icke upptaga tiden längre utan endast be att, med
yrkande, få sluta mig till herr Elowsons med fleres vid betänkandet
fogade reservation. Jag gör det så mycket hellre, som denna
reservation i väsentliga delar sammanfaller med de motioner,
som jag vid föregående riksdagar i ämnet afgifvit.

Herr Friherre Nordenskiöld: Allmän eller nära på all män

politisk rösträtt är numera gällande i England, Frankrike,
Tyskland, Schweiz och Spanien, och till och med i Italien tillkommer
politisk rösträtt ett relativt större antal medborgare än
hos oss, der dock det representativa statsskicket, om ock under
ofullkomliga former, varit rådande sedan urminnes tid. Med skäl
kunna vi nu mera vara stolta öfver folkbildningens höga ståndpunkt
i vårt land, tack vare våra folkskolor och folkhögskolor;
och vi kunna också glädjas åt folkets höjning i sedligt hänseende
bland annat genom nykterhetsrörelsens inflytande under senaste
årtionden. Det är derför i sanning hög tid på, att de trånga
band, som 1866 års statsskick utstakade för rösträtten, ändtligen
vidgas. Och när steget tages, är det väl skäl att taga det fullt
ut och gifva politisk rösträtt åt alla dem, som äro skyldiga att i
skolan skaffa sig grunderna för allmän medborgerlig bildning
och såsom värnpligtige öfva sig för landets försvar. — Jag anhåller
om bifall till herr Mankelis motion.

Herr Norman: Herr talman! Jag kan ej tro att det är

välbetänkt att i längden undanhålla en stor folkklass så allmänt
medborgerliga rättigheter som den politiska rösträtten, då man
fordrar medborgerliga pligter af alla klasser. För närvarande
hafva väl icke vännerna af utvidgad politisk rösträtt något att
vänta af Riksdagen. För denna gång skall jag således inskränka
mig till att uttala mina sympatier för syftet i den Mankellska
motionen. Skulle emellertid herr Peterssons, i Brystorp förslag
vinna den största tillslutningen, skall jag dock rösta derför.

Herr Beckman: Herr talman, mine herrar! Jag begärde

ordet med anledning af det yttrande, som afgafs af den ärade
representanten från Marks härad. Han ville framställa hela den
mägtiga rörelse, hvilken, fordrande allmän rösträtt, genomgår vårt

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

35 N:o 48.

land, såsom konstlad, tillkonstlad »af agitatorer», för att de på jn<>- ådrade
de nu orepresenterades axlar sjelfva skola baras in i Riksdagen. — fråga om viiJag
frågar: kan man icke lika väl agitera för att vara qvar i Riks- k°''7iH Andra
dagen som för att komma dit in? År man icke lika mycket agi- Kammaren.
tator i ena som i andra fallet? Och agitatorisk — man kan icke (Forts'')
bestrida det — är den ställning den värde talaren i dag intagit.

Han har vid sin agitation så att säga tagit »samhällsfriden» på
entreprenad — nu liksom flera gånger förut. Och han gjorde
det i dag på sådant sätt, att om han icke vore eu i denna kammare
temligen allenastående företeelse, skulle man känna sig
frestad att helt och hållet instämma i ett ord, som här i afton
fäldes, att hädanefter alla reformer måste ske icke med Riksdagen
utan mot Riksdagen.

Det yttrades af en talare, som för en stund sedan hade ordet,
att den ärade representantens anförande i hans öron ljöd såsom
ett genljud af den sist förflutna riksdagsperioden »olycksalig i
åminnelse». Det är sant. Men det var också ett genljud af något
annat och närmare, af hvad vi fått höra i dag, vi som lyssnat
till rösträttsdebatten i medkainmaren.

Första Kammaren är alltjemt sig lik. Der herskar alltjemt
den politiska vishet, som för två år sedan med bravorop helsade
det yttrandet, att talet om folkets mognad för rösträtten vore
»rent nonsens» — som hade bravorop till hands för en talares
öfvermodiga förklaring, att två för rösträttens utsträckning gynsamt
stämde statsmän, båda f. d. innehafvare af landets högsta
förtroendeembete, en gång t käft sundt förstånd», ett uttryck
hvars föga dolda mening var att de nu, då de dristat uppträda
för rösträtten, förlorat förståndet. Mot genljudet här i denna
kammare af sådan Första Kammar-majoritets uppfattning är det
jag velat inlägga en gensaga, på samma gång en gensaga mot
de bifallsyttringar som derinne — i Första Kammaren — helsade
en folkrepresentant, hvilken betecknade det af minoritetens män
framlagda förslag om utsträckning i rösträtten såsom ett af de
sorgligaste tidens tecken, som någonsin förekommit.

Nej, mine herrar, det är ett glädjande tidens tecken, att åtminstone
några representanter äfven i Första Kammaren börjat
vakna upp ur den politiska kortsynthet, som tror, att man kan
låta allt gå som det hittills gått.

För min del, herr talman, fruktar jag icke alls den allmänna
rösträtten, jag förstår icke ens, hur man lyckats bibringa en sådan
förskräckelse för densamma. År icke hela det moderna
samhällsskickets karakter att vara ett representativt samhällsskick ?

År det icke just meningen, att de olika åsigterna skola vara representerade
i folkets representation, i Riksdagen? Skulle detta
innebära en fara? År det icke snarare för samhället betryggande
att hvila på den breda grundval, som lägges, då allt flere af landets
myndige medborgare — enligt min öfvertygelse ju flere dess

N o 48. 30

Onsdagen den 6 Maj, e. in.

Ang. ändrade bättre — knytas till samhället genom rösträtten, som »ifver dem
fråga om vii- både befogenhet och skyldighet att genom sina utsedda reprelc°"taiÅiXaa>lsentanter
deltaga i afgörandet af samhällets angelägenheter? En
Kammaren, talare i Första Kammaren — det var en af majoritetens män —
(Forts) yttrade, jag kan väl säga hånande, i alla händelser ironiskt: »de
önska rösträtt icke så mycket, mine herrar, för dess politiska betydelse
som för att dermed skaffa sig ekonomiska fördelar.» Huru
en man, som bekänner sig till det nya ekonomiska systemet, har
mod att fälla ett sådant yttrande, förstår jag icke. Ett sådant
klander i hans mun ger bakslag. Och, mine herrar, äfven om
så vore, om det vore de nu från all representation uteslutnes
medvetna mål att en gång genom röstsedeln öfva inflytande på
beskattningsväsendet, är då detta i sjelfva verket klandervärdt?
År det icke snarare en hårdhet utan like att stämpla såsom obefogad!
deras sträfvande att få deltaga i bestämmandet af de skattebördor,
som skola drabba dem sjelfva? Beskattning utan representation
har i alla tider inom statslifvet varit ett bland de förhatligaste
ord man kunnat uttala. Jag protesterar mot, att man
inlägger dåliga syften i den sträfvan, som genomgår landet, att
genom en rösträttsreform rödja undan denna orättvisa. Bjuder
icke den enklaste rättvisa att de fattigare klasserna erhålla rätt
att genom val till representationen medverka till en för dem
så vigtig reform, som genomförandet af en förbättrad skattelagstiftning? Det

tyckes emellertid, som om allt fortfarande stämningen
bland dem, som hafva magten, icke vore synnerligen gynsam
för en utsträckning af den politiska rösträtten. Men, mine herrar,
det är icke längre endast rättvisan, det är äfven klokheten, som
kräfver att något göres. Må vi icke förblinda oss för detta statsklokhetens
kraf. Det är numera den enklaste politiska klokhet
att gå till mötes folkets berättigade fordringar. En engelsk statsman
uppstälde en gång den frågan: »Hvad är orsaken dertill,

att Englands folk är framför andra lyckligt och mägtigt?» Ja,
hvad är orsaken, att i detta land, der dock lika många brännbara
ämnen äro hopade som annorstädes, detta land, som nått
en så väldig industriel utveckling, som hyser eu så talrik arbetarbefolkning
— denna på visst håll så fruktade arbetarbefolkning
— hvad är orsaken, att allt der utvecklat sig så lyckligt
och lugnt? Den som uppstälde frågan gaf sjelf svaret: »orsaken
är den, att engelsmännens historia är historien om i tid genomförda
reformera.

Herr talman! Jag yrkar bifall till herr Mankells motion.

Med herr Beckman förenade sig herrar Wall is och Halm.

Herr Svanberg: I denna fråga, som för hvarje år, jahvarje

dag blir allt vigtigare skall äfven jag be att i korthet få tillkänna -

Onsdagen den G Maj, e. in.

37 N:o 48.

gifva min mening. Jag har äran att representera ett samhälle, ändrade

*—'' ( ^ o i—i l '' öcsLCimiiioCscv i/

som visst icke kan kallas samhällsomstörtande, och jag har un- fråga om vuderstundom
hört, att man vill beskylla mig vara konservativ,4o’tJl/Xidra
men jag har dock lärt mig akta på »tidens tecken», och jag Kammaren.
smickrar mig äfven med att i någon män känna hvad som rör (Forts)
sig på botten hos vår stadsbefolkning. Jag menar den aktningsvärda
stadsbefolkningen. Jag delar i hufvudsak herr Waldenströms
åsigt om aflåtande af en skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om utsträckning af den politiska rösträtten; och jag håller
före, att det vore klokt, om regeringen med första sjelf toge rösträttsfrågan
om hand. Det har för mig sagts, att i dag på förmiddagen
uti medkammaren en biskop tjenstgjort som bromsare på samhällsutvecklingens
vagn, och att han under bifall af många fullgjort
detta sjelfåtagna värf. Ja, mine herrar, det kan nog vara
bra att bromsa, men man kan också mången gång af oförstånd
bromsa för starkt, så att bromsarne springa sönder och tågföraren
och andra med honom störta från tåget, medan detta i svindlande
fart rusar framåt, dit hvarken tågföraren eller hans meningsfränder
velat föra detsamma.

Herr talmannen uppstod, och herr vice talmannen öfvertog
ledningen af kammarens förhandlingar.

Härefter anförde:

Herr Berg från Stochholm: Jag begärde ordet vid en personlig
hän tydning från den ärade representanten för Marks härad mot en af
mina kamrater. Jag vill med anledning deraf påminna honom om
hvad som den 4 april 1873 hände en af hans egne vid behandlingen
af just samma fråga, som vi nu debattera. En nyvald
riksdagsman lät då sin varma känsla för hvad han kallade »det
egentliga folket» gent emot dem, hvilka, såsom han uttryckte sig,
hafva »bjertat behängdt med litet som lyser», hänföra sig till
sådana uttryck, att kammarens dåvarande vice talman, som vid
tillfället förde ordet, måste afbryta honom och låta uppläsa § 52
af riksdagsordningen: Jag vill upplysa om, att denne nyvalde

entusiast för arbetsklassens rätt var kammarens nuvarande vice
talman, samt att den vice talman, som då måste mot honom begagna
klubban, var nuvarande statsministern. Efter denna lilla erinran
har jag intet att tillägga.

Herr Andersson i Hasselbol: Då jag instämde med en

föregående talare, då han varmt förordade utsträckning af rösträtten
i likhet med hvad herr Petersson i Brystorp föreslagit,
ämnade jag icke begära ordet; men då en talare på kalmarlänsbänken
missuppfattat herr H^derstiernas yttrande, så att han påstod,
att herr Hederstierna afstyrkt motionen, vill jag upplysa,
att så icke var förhållandet. Herr Hederstierna gjorde intet
yrkande, men framstälde önskvärdheten af en förändring i samma

No 48. 38

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

Ang ändrade syfte som herr Peterssons motion innehåller. Min åsigt om röstfråga
om vii- rätten är, att den bör utsträckas, i likhet med hvad herr retersson
m''mfAndraatt 1 sin motion yrkat, eller till alla i kommunen röstberättigade.

Kammaren. jag par flock tänkt mig, att herr Elowsons reservation skulle hafva
fPorts J lättare att vinna Riksdagens bifall, och är derför betänkt att rösta
för densamma, men jag skall också bekänna, att jag gerna vore
med om hvilken af motionerna, som har utsigt att få mesta rösterua.

Herr Biilow: Man torde icke behöfva mycket yttra sig i

rösträttsfrågan, eu fråga som allt mer och mer uppkallar en oändligt
stor förbittring mot Första Kammaren, hvilken gjort alla reformförsök
på detta område allt mer och mer omöjliga. Hvad jag i
denna fråga skulle vilja yttra, snart sagdt i riksdagens sista timme,
vore, att än en gång erinra om den ytterst betydelselösa rol
Andra Kammaren under denna riksdag mer än förut spelat gent
emot Första Kammaren. För min del tror jag, att det väckt ett oerhördt
uppseende, att den folkvalda kammaren genom sin splittring
gjort sig så utan betydelse som den nu är. På det sättet komma vi
aldrig framåt med våra rösträttsyrkanden, ty Första Kammaren
skall blifva allt omöjligare. Af eder, mine herrar från landsorten,
hafva många vid denna riksdag väckt flera frisinnade motioner.
Att det är allvar med dessa motioner, antager jag. Men i landstingen,
der I i allmänhet ären allsmägtiga, huru handlen I der V
Der väljen I in i Första Kammaren patroner, om hvilka I mycket
väl veten, att de komma att rösta mot eder.

Det har sett så ut, som om Första Kammaren vore fullkomligt
öfvertygad om, att nationen på bildningens och upplysningens
område stått alldeles stilla, ty på senaste tjugufem år hafva vi
icke tagit ett enda steg framåt i det politiska lifvet. Folket har
vaknat till politiskt lif, men lagstiftningen har stått orörlig och
på samma ståndpunkt. Kan man då tro, att svenska nationen
icke gjort sig förtjent af att få följa med sin tid och vinna erkännande
af män, som envist fasthålla vid den magt, de hafva
i sina händer? Jag tror mig kunna till dessa män, som länge
sagt nej till hvarenda reform, förklara, att det icke går an att
uppehålla eu dylik flinthård konservatism. — Herr Jansson i Carlshed
har yttrat sig i frågan. Det är icke alla dagar jag kan
instämma med herr Jansson. Han yttrade sig om, hvilka som
skulle komma in i kammaren, om rösträttsreformeu genomfördes.
Man skulle också kunna yttra sig om, hvilka som då skulle komma
ut ur kammaren. Min enskilda öfvertygelse är, att, om rösträtten
utsträcktes, komme herr Jansson aldrig hit mera. Detta säger jag
naturligtvis med ledsnad, ty jag vill ofantligt gerna se herr Jansons
skinande och behagliga anlete representera någon trakt i
Sverige, helst eu som ligger så nära Svältorna som möjligt. Jag
skall icke uppehålla kammaren, då så många talare uppträdt före
mig, men jag vill endast erinra herrarne om, att vid seklets slut

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

39 N o 48.

resa sig fruktansvärda sociala stormar. Det finnes ingen, som
icke anar dem, som icke tror på dem. Yi veta, att i seklets fråga om vubörjan
Napoleon den store förde personlighetsprincipen på sinakoruuA„dmatl
bajonetter genom verlden. Vid århundradets slut är det en vida Kammaren.
mägtigare kraft, som för personlighetsprincipen framåt: den stigande (Forts.)
upplysningen biand alla nationer. Jag tror, att icke längre denna
magt låter bjuda sig tillbaka af graderade röstskalor.

Herr talman! Jag förenar mig med herr Mankell i hans
motion. Men vinner denna ej bifall, ansluter jag mig till herr
Elowsons reservation.

Herr Sven Nilsson: Jag hade icke tänkt begära ordet i

den föreliggande frågan, derest icke så många yrkanden frarnstälts
i kammaren, att man kan blifva villrådig om, hvilket beslut
kammaren till sist skall fatta. Jag har många gånger förut,
nästan hvarje gång denna fråga varit före, uttalat min ståndpunkt.
Det är den, som innehålles i herr Elowsons reservation.

Och det är för att tillkännagifva, att jag icke ändrat mening i
frågan, som jag begärt få yttra några ord. Jag tror icke, att vår
tid ännu är mogen för allmän rösträtt. Jag fruktar den icke,
när den i en framtid kommer att införas äfven i vårt land. Men
jag tror icke, att det är hvarken rådligt eller möjligt att taga
det steget nu. Jag är viss om att i fall ett sådant steg på en
gång blefve taget, det icke skulle lända vårt land till verklig
nytta, sannolikt tvärt om. Vårt folk är vant att få reformer
genomförda så småningom, steg för steg, men på samma gång
säkert. Jag tror också, att reformen gagnar landet, men endast
om den genomföres varsamt. Man kommer derigenom säkrare,
lugnare och för landet lyckligast fram till målet, den politiska
rösträttens utsträckning till hvarje välfrejdad myndig person,
hvilket hos oss, likasom i andra länder, slutligen ej kan undvikas;
men ett mindre steg nu skulle säkert tillfredsställa många
berättigade anspråk och afväpna ett stort missnöje i landet.

Vår politiska rösträtt hvital'' dock verkligen på synnerligen
klena grunder. Ty om Riksdagens majoritet kan få i sinnet att
genom en gemensam omröstning besluta bevillningens afskaffande
hos åtskilliga af de lägre beskattningsföremålen, är det visst, att
man derigenom kan taga rösträtten från en stor del af Sveriges
nu röstberättigade folk. På samma sätt skulle det naturligtvis
med ännu större fara kunna gå, om herr Peterssons i Brystorp
motion antages, eller det förslag, hvartill jag för min del yrkar
bifall. Men säkert är, att med det förslag herr Petersson framstält,
skulle denna fara blifva stor, om det antoges af båda kamrarne,
deruti, att en gemensam votering framdeles skulle kunna inskränka
antalet röstberättigade, just derför, att det är ett stort antal, som
erlägger högst obetydlig bevillning till staten och derför förvärfvat
rösträtt på kommunalstämma. Jag tror derför, att, om man vill

N:0 48. 40

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

ustämmdle^i utsträcka rösträtten i någon mån, på sätt reservanterna föreslagit,

drmafö0rnvairättdetta b?r ske 8å’ att deu icke kan genom förändring i bevillnings MTmJAndra0

förordningen förminskas, utan man bör tänka på någon medel Ka<j?oZT

väg’ så att icke de.u P°litiska rösträtten sättes i sammanhang med
or s'' den allmänna bevillningen eller rösträtten på kommunalstämma.
Jag har velat nämna detta, på det att de, som tänka föra fram
.eu reform med den allmänna rösträtten som grund, må komma
fram med ett förslag i sådant syfte, att man icke ställer rösträtten
under gemensam omröstning. Jag tror dock icke, att det
är möjligt för Riksdagen sjelf att formulera ett sådant förslag.
Jag skulle derför varit synnerligen belåten, om det förslag, som
väckts af herr Bergström i Första Kammaren, der hade kunnat
erhålla majoritet; jag skulle då yrkat bifall till ett sådant förslag,
med^ hopp att denna kammare äfven skulle antagit detsamma,
hvarigenom frågan lagts i regeringens hand, och jag tror icke
det är möjligt att utreda den, förrän förslag kommit från det
hållet. Men när Första Kammaren icke velat taga skrifvelsetörslaget,
är det nödvändigt, att Andra Kammaren säger, huru
långt den vill gå; då har Andra Kammaren uttalat sin bestämda
mening, om Första Kammaren eu gång antager ett skrifvelseförslag.
Då jag icke under nuvarande förhållanden vill gå längre
än herr Elowson med flere föreslagit, och icke ens så långt som
han föreslagit i afseende på rösträtt för annan fastighet, det vill
säga hus på ofri grund, har jag velat uttala denna mening. Naturligtvis
blir detta endast en opinionsyttring, om förslaget antages
af kammaren.

Jag begärde dock ordet egentligen blott för att svara eu representant
på stockholmsbänken. Kanske jag gjorde rättare uti att
icke besvara sådana yttranden, som ofta höras från hans mun.
Det vore må hända bäst, att tystnadens vältalighet läte sådana
smädelser och förnedrande uttryck mot en stor del af kammarens
ledamöter försvinna. Men då han upprepar ena gången efter den
andra sådana ord som hemmansegare-intresset, hemmansegareegennyttan,
blodskatter eller dylikt, så kan jag icke annat än bestämdt
protestera deremot. Det är icke värdigt i en riksförsamling,
att en person så skall skälla ned några dess medlemmar, de må
hafva hvilka åsigter som helst i de frågor som behandlas. Deras
rättigheter att arbeta för hvilket intresse som helst böra respekteras,
så att man åtminstone icke missbrukar sin yttranderätt derhän,
som denne talare flere gånger gjort under denna riksdag.
Jag vet icke, på hvilket program herr Gustafsson valts. Jag antager
dock på ett liberalt program. Men då är det märkvärdigt,
att han kan uppträda på det sättet och kasta smuts öfver personer,
derför att de vilja drifva igenom rättvisa skattereformer,
och på samma gång uppträder han i de liberales namn och med
bestämdhet uttalar: Jag röstar för hvarje anslag Kongl. Maj:t begärt.
Jag tror icke, att han med ett sådant uppträdande hvarken

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

41 N:0 48.

i ena eller andra fallet motsvarar sitt valprogram rigtigt väl. Jag feMmmdwTi
vill emellertid säga herr Gustafsson till sist, att Andra Kammaren fråga om vilicke
är och aldrig blir eu god jordmån för socialistiska agitatorer. kormf%!d%iä*

Kammaren.

Häruti instämde herrar Bengtsson i Gullåkra, Hansson i Sol- (Forts-)
berga, Elis Nilson, Olsson i Ornakärr och Holm.

Herr talmannen, hvilken emellertid återkommit och återtagit
ledningen af förhandlingarna, lemnade härefter ordet till

Herr Gustaf Ericsson från Stockholm, som yttrade: Jag

kan fatta mig kort efter den utredning, herr Sven Nilsson haft
med afseende på dessa streck. Jag har sjelf vid tre riksdagar
inom denna kammare motionerat om ett streck. Men då var
ställningen eu annan än nu. Hå var det ett för hela landet
gemensamt 400-kronors-streck, till hvilket jag vilie komma. Men
sedan dess hafva andra förhållanden inträffat, som göra, att jag
undertecknat herr Mankells motion, och att jag kommer att rösta
derför. Ingen som helst hållbarhet finnes för något streck, hvarhelst
man än vill sätta det. Icke heller skall man derigenom
kunna tillfredsställa de fordringar, som framställas af de nu politiskt
rättslösa. Om jag här talade till någon i denna kammare,
som i likhet med mig stått i eu sådan undantagsställning och
som derför visste huru det kännes att icke ega politisk medborgarerätt,
så skulle helt visst dessa draga sig till minnes, huru
de kände det på den tiden; och om de icke af eu eller annan
anledning kommit öfver strecket, hade de må hända äfven i denna
stund varit socialister. Ett bifall till herr Mankells motion synes
mig vara det bästa medlet att vrida vapnen ur händerna på dem,
som blott arbeta för agitation. Jag skall icke längre upptaga kammarens
tid och slutar med att yrka bifall herr Mankells motion.

Herr Jakob Erikson: Då jag undertecknade den mo tion,

som här i kammaren frambära af herr Mankel], gjorde jag
det derför, att jag, i olikhet med en reservant från Första Kammaren,
ansåg, att de förändringar uti nu gällande rösträttsbestämmelser,
som deri föreslogos, voro både nödiga och nyttiga. Jag
tror, att de äro det så väl ur rättvisans som klokhetens synpunkt.

Jag tror, att, om man kan få till stånd en sådan förändring, som
den, som i motionen begäres, man dermed skall främja en lugn
utveckling af vårt samhällsskick och våra samhällsförhållanden.

Jag tror icke heller, att det är farligt. Det kan icke vara farligt
att medgifva, att personer, som äro oförvitliga medborgare, få ett
ord med i laget, när det gäller att afgöra landets vigtigaste frågor
och intressen. Det kan icke vara farligt; ty jag tror, att erfarenheten
säger oss, att det förtroende, man kan komma att lemna
dem, äfven skall framkalla en känsla af ansvar, som skall vara
tillräckligt vädjande, för att man icke skall behöfva befara några

N o 48. 42

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

bestämmdtiefi ^ar^ga följder. Äfven om jag med utskottet skall erkänna, att
fråga om va- det icke bör vara den enskildes rätt, som skall bestämma, hvilka
tiufAn<iraatt som skola ega politisk rösträtt, utan att man bör se till, att man
Kammaren, tillgodoser allas berättigade intressen; så måste jag påstå, att
(Forts.) lämpligheten att sålunda kunna tillgodose allas berättigade intressen
icke med nödvändighet följer derutaf, att man bar en
viss årlig inkomst, ty denna inkomst kan man hafva erhållit
genom arf eller på något annat sätt, så att den icke kan betraktas
såsom bevis på eu viss skicklighet, som man eger. Då
jag i alla fall tror, att något som helst penningestreck icke är berättigadt,
och då jag är öfvertygad derom, att om man söker
framkalla en förbättring på den vägen, man alltid skall stöta på
svårigheter och icke kunna handla fullt rättvist, så skall jag
förena mig med dem, som yrkat bifall till herr Mankells motion.

Herr Ola Bosson Olsson: Det kan icke falla mig in att
förlänga denna redan allt för långa diskussion, utan skall jag inskränka
mig till att yrka bifall till den af herr Elowson med flere
betänkandet vidfogade reservationen.

Herr Hedlund: I anledning deraf, att åtskilliga talare in stämt

i herr Waldenströms motion, ber jag få påpeka, att densamma
gömmer i sig en följd, som sannolikt en och annan icke
beräknat, men som mången nog icke-skulle vara belåten med
att se framträda. Denna motion innehåller ett förslag om skrifvelse
från riksdagen till regeringen med begäran, att regeringen
ville taga rösträttsfrågan om hand, utan att der uttalas något
bestämdt yrkande om det nya streck eller de andra stadganden,
man önskar sätta i nuvarande bestämmelsers ställe. Må hända
kommer då till en följande Riksdag — möjligen i samband med
ett nytt härordningsförslag — en kongl. proposition om sänkning af
strecket till t. ex. 600 kronor jemte det beskedet: »Detta är det
enda, hvarom båda kamrarne kunna ena sig. Våren goda och
tagen detta.» Om så båda kamrarne af denna grund ginge in
på ett dylikt förslag, blefve nätt upp ingen nöjd. Man skulle
deri se eu skenreform i stället för en verklig reform. Missnöjet
skulle snarare stiga, på samma gång som man på deras sida,
som ogerna vilja sänka strecket, fått en förträfflig förevändning
att se tiden an och afvakta verkningarna af det nya strecket,
innan man ville tänka på att gå vidare. En skrifvelse förefaller
i och för sig vara en god sak och väl värd att tänka på. Men
då bör den äfven, efter min tanke, innehålla ett bestämdt yrkande,
så att man icke gifver något på hand. För min del ämnar jag
i första hand rösta bifall till lierr Mankells motion, för att med
min röst bidraga till, att siffran på de principiella anhängarne af
allmän rösträtt må i denna kammare blifva så hög som möjligt.
Dernäst skulle jag helst velat rösta för bifall till herr Peterssons

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

43 N:o 48.

i Brystorp motion, hvilken likställer det politiska rösträttsstrecket A”A- ändrade
med det kommunala, blott motionen också hade fixerat det nya fråga om vustrecket
på sådant sätt, att det erhölle nödiga konstitutionellakorm*AndmäU
garantier; men då motionen icke uppfyller detta vilkor, kommer Kammaren.
jag i den slutliga voteringen att rösta för bifall till den af herr (Forts''
Elowson med flere afgifna reservationen.

Herr Forsell: Under förmiddagens förhandlingar instämde
jag uti det yrkande, som afgafs från vesteråsbänken, derför att
jag allra helst skulle sett, att rösträtten blefve utsträckt på det
sätt, herr P. G. Petersson i Brystorp i sin motion föreslagit. Jag
anser mig likväl nu mera icke kunna rösta för detta förslag, på
grund af de betänkligheter, som uttalats mot motionen. Då jag
emellertid vill med min röst bidraga till rösträttens utsträckning,
och det förslag, som i detta syfte afgifvits af herr Elowson, synes
mig vara ett godt steg i denna rigtning samt det förefaller mig
icke vara några formella betänkligheter mot detta förslag, vill jag
rösta för detsamma.

Herr Edelstam: Redan vid den tid, då vår nu gällande

riksdagsordning framlades för representationen, hade jag den åsigt,
att en orättvisa begicks vid sättande af det s. k. politiska
strecket. Jag har nemligen alltid ansett, att en hvar, som betalar
skatt till staten, också skall vara berättigad att deltaga i val af
ledamot till denna kammare. Deremot har jag nu icke kunnat
godkänna herr Mankells förslag, att eu hvar fullmyndig man
skulle hafva rostrött. Icke heller kan jag gå in på herr Elowsons
in. flis reservation, emedan derigenom full rättvisa icke kommer
att tillerkännas samtlige hithörande personer; ty förhållandet
är nu sådant, att existensminimum är olika på olika ställen.

Åtskilliga städer skulle på grund häraf icke komma i samma
förhållande som öfriga samhällen. Då jag för öfrigt icke tror,
att kammaren eller ens konstitutionsutskottet är i stånd att åstadkomma
ett verkligt godt förslag i denna rigtning, har jag ansett
mig böra instämma i herr Waldenströms förslag om en skrifvelse
i ämnet till Kongl. Maj:t, till hvilket skrifvelseförslag jag således
nu yrkar bifall.

Herr Dahlberg: Då jag i denna kammare representerar

eu ort med talrik och, så som herr talmannen har sig bekant,
intelligent arbetarebefokning, har jag icke kunnat underlåta att
i frågan nu yttra några ord.

Sedan jag för två riksdagar tillbaka yttrade mig i samma
ämne, har icke något kunna rubba min åsigt derom, att den nu
gällande valcensus, 800 kronors inkomst, är olämplig. Jag yttrade
då, att den minsta konjunkturfläkt kan, så att säga, bortblåsa
hundratals, ja, tusentals valmän, på grund af nu gällande val -

N:o 48. 44

Onhdagen den 6 Maj, e m.

bZ䣙u£ei rättsbestämmelser, hvarför det hvarken kan vara klokt eller lämpfråga
om vil- ligt att fastställa en sådan siffra som 800 kronors inkomst för
koreiiUAndfaaHvalrättens utöfvande. Taxeringsmyndigheterna hafva dessutom
Kammaren, verkligen icke någon rättighet att kreera valmän, utan endast
(Forts) skyldighet att handla efter gifna bestämmelser och att samvetsgrant
fullgöra sitt uppdrag. I rent konservativt intresse vore
det derför klokt och rätt att nu nedsätta denna siffra så, att de
valmän, som en gång haft rätt att utöfva denna rättighet, hvilken
med hvarje dag blifvit allt mera dyrbar för den stora massan af
folket, äfven fortfarande må, utan att beröras utaf tillfälliga af
dem oberoende omständigheter, i allmänhet ega rätt att utöfva
den, och för att detta må kunna ske är det nödvändigt att nedsätta
den nu gällande inkomstsiffran.

Jag skall med afseende å den sena timmen icke upptaga
kammarens tid längre. Jag vill icke heller nu göra något särskildt
yrkande utan blott uttala, att bland de yrkanden, som
framstälts i denna fråga, tilltalar mig mest det af herr Näslund
väckta förslaget.

Herr Svensson från Karlskrona: Enär jag instämmer i syftet
af den af herr Mankell afgifna motionen, så följer deraf, att jag
helst önskade, att den s. k. allmänna rösträtten blefve införd,
hvilken jag anser vara den enda principielt rigtiga. Men då
något hopp för närvarande icke finnes, att denna motion bifalles,
skall jag inskränka mig till att yrka bifall till den af herr Elowson
in. fl. afgifna reservationen.

Herr Sjöholm: Jag anhåller blott, att till protokollet få
antecknadt, att jag är fast besluten att rösta för utvidgning af
rösträtten. Jag har sjelf utgått från arbetarnes led och tillhör
dem ännu, hvarför jag anser mig skyldig att rösta för tillfredsställandet
af deras rättmätiga kraf i detta hänseende. —■ Jag ber
dessutom få säga, att jag i öfrigt närmast ansluter mig till herr
Hederstiernas anförande i denna fråga.

Herr Janson i Carlshed: Hvem, som kommer att efterträda

mig på denna plats, är mig omöjligt att säga; ty afgörandet af
den frågan tillkommer mina kommittén ter. Men det kan jag försäkra,
att, om bland dem finnes en person med herr Btilows åsigter,
icke blifver han min efterträdare.

Herr Petersson i Hamra: Jag har fortfarande samma

åsigter i denna fråga, som jag hade förlidet år. Och de äro så
tillräckligt kända, att det nu skulle vara öfverflödigt att å nyo redogöra
för dem. Jag bar så mycket mera skäl att vidhålla mina
gamla åsigter i frågan, som kammarens nuvarande fysionomi
gifvit mig ytterligare grundade anledningar dertill. Ty när här

Onsdagen den 6 Maj, f. m. 45 N:o 48.

nu kunna ifrågakomma sådana anföranden, som yi nyss fått höra,
hvad skulle vi då icke i en framtid få höra, om de rösträtts- fråga om vamotioner,
som nu ligga före, gingo igenom? Jag tror mig nästan korm/''Zidraati
på förhand kunna säga: Gud bevare oss då för att blifva riks- Kammaren.

dagsmän, om det skulle fortgå på detta sätt! (Forts.)

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr Gustafsson: Jag visste mycket väl, att det skulle

skorra illa i åtskilliga öron, då jag uttalade min mening om intressepolitiken.
Men jag trodde också, att jag dertill skulle hafva
haft rätt, då konstitutionsutskottet förklarat, att alla berättigade
intressen skola tillgodoses. Jag frågade då hvilka personers intressen
skola här tillgodoses? Månne jordbrukarnes och egendomsegarnes
att få sina skatter aflyftade på de egendomslöse? Jag
trodde, att jag, såsom representant här, hade rätt att komma
fram med en sådan fråga, och hade derför icke väntat af herr
Sven Nilsson, att han skulle uppträda så som han nyss gjorde mot
mig. Han har gjort det eu gång förut. Jag tycker det passar
honom bra illa att spela mentor, han, som vid föredragningen
af värnpligtslagen visserligen förklarade, att han skulle afslå densamma
derför att den icke tog nog hänsyn till arbetarne, men
senare i ett svagt ögonblick tillstod, att han skulle hafva velat
vara med om förslaget, så vida rusthållarne i Skåne blifvit i detsamma
behandlade som andra landets barn, det vill säga så som
de landets barn, som skulle få grundskatterna afskrida. Herr
Sven Nilsson tycktes hafva blifvit träffad af mitt anförande, annars
hade han åtminstone hållit sig till sanningen, hvilket han nyss
icke gjorde. Han talade nemligen om, hurusom jag bland annat
i mitt anförande skulle hafva begagnat uttrycket »blodskatt».

Jag hänvisar i detta fall till det ännu ojusterade protokollet; och
deraf skall visas, att ett sådant uttryck icke af mig blifvit fäldt.

— Han kallade mig äfven för socialist-agitator. Jag tror, att jag kan
taga både protokollet och de närvarande personerna till vittne
derpå, att någon socialism har jag aldrig drifvit. Jag har tvärtom
varnat för denna läras anhängare och sagt, att man bör akta
sig för att gifva dem vind i seglen genom den intressepolitik,
som här nu bedrifves — jag försäkrar herrarne, att, hvad än
må hända här, och huru mycket motstånd det än må möta bland
hemmansegarne, så kommer jag likväl att ständigt, så länge jag
står på denna plats, arbeta mot den intressepolitik, som förgiftat
hela vårt politiska lif.

Herr Andersson i Ölsund: Det gifves åtskilliga skäl för
eu sänkning af det s. k. politiska strecket, bland.andra det, att
eu fastighet, taxerad till 800 kronor, nu blifvit ålagd vägskatt.

Men jag kan det oaktadt hvarken instämma med reservanternas
eller med något annat i samma rigtning gående förslag, hvaremot

N;o 48. 46

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

ÄsKteft jag anser, att herr Waldenströms förslag om en skrifvelse i ämnet
fråga om vil- till Kongl. Maj:t är ett steg i den Tätta rigtningen. Jag yrkar
:orm/°lndraatt derför bifall till detta förslag. Skulle jag emellertid vid den slutKammaren.
liga voteringen ej få rösta för hans förslag, så kommer jag att
(Forts.) rösta för utskottets, ty genom att antaga detta, hvilket nu af
Första Kammaren antagits, skulle vi i denna fråga alltid vinna
något, hvaremot detta icke blefve fallet, om vi röstade för reservanternas
förslag.

Herr Hedin: Jag skall hos herr talmannen anhålla om
proposition på bifall till herr Mankells motion och afslag på utskottets
hemställan.

Eu ärad talare midt emot mig yttrade nyss, att han ville
gifva rösträtt åt hvar och en, som betalar skatt till staten, men
herr Mankells motion kunde han icke bifalla. Vill denne talare
gifva rösträtt åt hvar och en, som betalar skatt till staten, får
han gå ännu längre, än herr Mankell gått i sin motion; ty hvem
betalar lifsmedelstullarne, hvem betalar rågtullen och hvem betalar
tullen på amerikanskt fläsk? Derför är det nog rätt, som
min ärade vän här strax bakom yttrade, att beskattning utan rösträtt
med skäl anses förhatlig. Det är nu 130 år sedan vid det ropet
af James Otis: »beskattning utan representation är ett tyranni»
Englands kolonister i Amerika reste sig, den engelska monarkien
i Amerika föll och den stora republiken grundlädes. Det kunde
kan hända finnas magtegande här i Europa, som hade skäl att
komma i håg den händelsen. Icke anade min ärade vän här till
venster, när han den 11 mars väckte sin motion, att den sak,
som han här förfäktat och många med honom, skulle redan nu
i början af maj månad hafva fått en så kraftig impuls framåt
som den fått. Det skedde icke så mycket den 14 mars, då Kongl.
Maj:t framlade sitt förslag om utsträckning af värnpligten och
grundskatternas afskrifning, som icke vida mer den dag, då Första
Kammaren nära nog enhälligt, och en betydande minoritet i denna
kammare, voterade ett förslag, som afsåg att lägga på de obemedlades
och orepresenterades skuldror en ny börda, för att dermed
göra dem ytterligare tjenstpligtige under det system, som
med lifsmedelstullarne suger deras blod. Det är sannolikt, att
de, som väckte förslaget, och många af dem, som röstade derför,
ännu icke fullt sett konseqvenserna af detta förslag. Men jag
tänker att med hvarje dag, hvarje vecka, som går, skola de märka,
att ingen kunde under närvarande förhållanden gifva en kraftigare
impuls framåt åt herr Mankells motion än de, som väckt
det förslag jag nyss talade om, de som gillade och röstade för
detsamma.

Som jag redan sagt, herr talman, anhåller jag om bifall till
herr Mankells motion. Men om jag — det kan ju hända att
det blir flera omröstningar — i den sista voteringen icke blir i

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

47 N o 48.

tillfälle att gifva min röst åt hans förslag, utan försättes i nöd- Ang. ändrade
vändigheten att välja mellan några af reservationerna, skall jag,
om omröstningen kommer att ställa sig så, föredraga att rösta ior“
för den motion, som är väckt om likställighet af den politiska Kammaren.
rösträtten med den kommunala. Det förslag, som här väckts, om (Forts,
nedsättning af census till 500 kronor, är mera principlöst än förslaget
af herr Petersson i Brystorp om likställande af den politiska
och kommunala rösträtten. Det är sant, att detta senare
visserligen icke är att rekommendera från min synpunkt annorlunda
än som en öfvergångsåtgärd under en tid, som i alla händelser
skulle blifva mycket kort.

Men några förebråelser, som jag hört i dag emot detta förslag,
äro dock mindre grundade. Den mycket ärade representanten
för Vesterås hade mot detta förslag den invändningen, att
bestämmelserna om den politiska rösträtten derigenom skulle ■—
så vidt jag icke missuppfattade honom — få mindre garantier,
då de icke berodde af grundlag utan af kommunallagarne, som
kunna ändras af en Riksdag med Kongl. Majds sanktion. Nu
är det en fråga, som icke jag här väcker — den är väckt förut
— om det verkligen är ett oomtvistligt politiskt ideal, att grundlagsbestämmelser,
konstitutionella lagar skola vara omgifna med
andra lagstiftningsformer än lagar i allmänhet. Vi lefva kanske
nog mycket i den föreställningen, att detta är en oomtvistlig teori.

Men det stora konstitutionelt parlamentariska mönsterlandet, England,
företer dock ett annat politiskt skick. Der äro alla de konstitutionella
lagarne fullt likstälda med och, att så säga, sammanblandade
med den allmänna lagstiftningen. Och herr talmannen
torde säkerligen erinra sig, att en af det engelska statsskickets
störste beundrare och, hvad mera är, en af dess störste kännare
och skarpsinnigaste kritiker — jag menar ledamoten af franska
institutet Boutmy — har framhållit denna omständighet såsom
ett företräde i den engelska konstitutionen.

Dermed vare emellertid huru som helst, men icke kan man
befara, att, om den politiska rösträtten blir densamma som den
kommunala, betänksamheten mot ändring af den kommunala rösträtten
och i allmänhet rubbning af kommunallagstiftningen sedermera
skall blifva mindre än hittills — och hittills har den utan
tvifvel varit tillräckligt stor. För öfrigt finnes det redan i vårt
nuvarande riksdagsskick, i de bestämmelser, som ordna detsamma,
något mycket värre än den anmärkta påföljd, som skulle komma
att inträffa, om rösträtten vid val till Andra Kammaren blefve beroende
af en lag, som kunde ändras vid eu riksdag genom båda
kamrarnes sammanstämmande beslut och Kongl. Maj:ts sanktion.

Det finnes, herr talman, något som är mycket värre. Det är endast
en skenbart betryggande bestämmelse, som 14 § riksdagsordningen
innehåller, nemligen att de, som betala inkomstskatt för
en till 800 kronor uppskattad inkomst, äro förvissade om politisk

N:o 48. 48

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

Ang. ändrade rösträtt. Det är blott eu skenbar garanti, tv förutsättningen — tv
fråga om vii- värr endast eu tyst — bär vant, att skatten för den beska ttningsl0Tm/°Andmalt
bara delen af de 800 kronor skall utgå med 1 procent. Det är enKammaren.
däst eu tyst förutsättning, som vi alla vant oss vid, och derför
(Först ) räkna vi ut, att vi bär i Stockholm, der det bevillningsfria afdraget
kan uppgå till 650 kronor, hafva politisk rösträtt vid 1
krona 50 öres bevillning. Men om — och anledningar dertill kunna
tänkas många, såsom ett starkt nedgående af andra statsinkomster,
särskildt af de indirekta skatterna — här skulle blifva nödigt en
gång — sådant har skett i England på Krimkrigets tid — att flerdubbla
inkomstskatten, förvandla denna 1 procent till 2, 3 eller
4 procent efter ett beslut, som blifvit gällande efter eu gemensam
votering mellan båda kamrarne, utan sanktion af Kougl. Maj:t,
då blefve census ändrad på sådant sätt, att den faktiska omöjligheten
att betala denna skatt från rösträtt uteslöte en mängd
af de personer, som enligt riksdagsordningens ordalag skulle ega
sådan. Således den invändningen mot herr Peterssons i Brystorp
motion, att det vore betänkligt att låta de politiska rösträttsbestämmelserna
öfverflyttas till en lag, som kunde ändras genom
en Riksdags beslut och Kongl. Maj:t sanktion, den invändningen
tror jag icke vara af stor betydelse.

Iierr talman, jag anhåller i främsta rummet om bifall till
herr Mankells motion och afslag å utskottets hemställan.

Herr Sven Nilsson: Jag vill fästa herr Gustafssons upp märksamhet

på, att jag icke på något sätt velat förbjuda honom
att tala i kammaren. Jag vet, att jag dertill icke har någon rätt,
och jag vet också hvilken rätt han har. Men så mycket fordrar
jag, och jag tror äfven kammaren, att, då han, nästan vid hvarje
tillfälle han uppträder, kastar ut sin galla öfver vissa personer i
kammaren, han också får vara beredd att mottaga en protest
deremot; och det är detta jag har velat göra med mitt uppträdande
mot honom. Han sade, att i hans anförande i dag icke skulle
finnas ett ord om Modskatt. Jag talade icke endast om hans
yttranden denna dag, ty det är många gånger under riksdagen,
som herr Gustafsson uppträdt på samma sätt; och om det icke
står i det justerade protokollet något derom, så är det struket.
Jag vet icke någon här i kammaren, som mera förstör utsigteu
till framgång åt rösträttsreformen än just herr Gustafsson. Kanske
är det äfven hans mening att vilja förstöra den.

Herr Gustafsson: Jag skall fortfarande be att få prote stera

mot, att jag skulle hafva yttrat ordet Modskatt. Jag tror,
att protokollen finnas förvarade, och der skola vi se efter. Jag
brukar aldrig justera mina protokoll på det sätt, att jag stryker
hvad jag sagt, ty jag har lärt mig att såsom en man stå bakom
mitt ord. Om jag ibland fäller ett hårdt ord, så står jag sedan
fast dervid, då jag anser det vara rätt.

Onsdagen den 6 Maj, e. m. 49 N:o 48.

Ofverläggningen var slutad. Derunder hade yrkats: l:o bifall
till utskottets hemställan oförändrad; 2:o bifall till nämnda
hemställan med den af herr Näslund föreslagna förändring; 3:o
afslag å samma hemställan och bifall i stället till Peterssons i
Brystorp motion; 4:o bifall till herr Hedins reservation; 5-.o bifall
till herr Elowsons m. fl. reservation; 6:o bifall till herr Mankells
motion; 7:o bifall till herr Waldenströms motion; 8:o bifall
till herr Johanssons i Strömsberg motion. Herr talmannen upptog
hvart och ett af dessa yrkanden till proposition i nu nämnd ordning
och fann propositionen på bifall till herr Elowsons m. flis
reservation vara med öfvervägande ja besvarad. Votering begärdes.
I anledning häraf upptog herr talmannen, för bestämmande
af kontrapropositionen, å nyo hvart och ett af de återstående
yrkandena, af hvilka det som afsåg bifall till herr Peterssons
i Brystorp motion nu förklarades hafva de flesta rösterna
för sig. Men jemväl i fråga om kontrapropositionen äskades votering,
i följd hvaraf, och sedan till kontraproposition i denna votering
antagits bifall till herr Waldenströms motion, nu först uppsattes,
justerades och antogs en så lydande omröstningsproposition:

Den, som till kontraproposition i hufvudvoteringen angående
konstitutionsutskottets utlåtande n:o 10 antager yrkandet, att kammaren,
med afslag å utskottets hemställan i hvad den afser herr
Peterssons i Brystorp i ämnet väckta motion, antager till Infilande
för vidare grundlagsenlig behandling det i nämnda motion
framstälda förslag till förändrad lydelse af § 14 riksdagsordningen,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har till kontraproposition antagits bifall till herr
Waldenströms motion. !l

I den votering, som anstäldes enligt denna voteringsproposition,
röstade 87 ledamöter ja, men 115 nej; och erhöll sålunda
propositionen för hufvudvoteringen följande lydelse:

Den, som vill att kammaren, med afslag å konstitutionsutskottets
i dess utlåtande n:o 10 gjorda hemställan, bifaller herr
Elowsons med fleres vid utlåtandet fogade reservation, röstar

J a;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Andra Kammarens Prof. 1891. N:o 48.

4

N.O 48. 50

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

Vinner Nej, bär kammaren bifallit herr Waldenströms i ämnet
väckta motion.

Hufvudvoteringen utföll med 110 ja mot 88 nej; hvadan
kammaren beslutat i enlighet med ja-propositionens innehåll.

§ 3.

Till bordläggning anmäldes:

sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande och memorial
:

n:o 5, i anledning af väckt förslag om öfverlemnande till
riksbanken af obligationer, utfärdade af riksgäldskontoret; och
n:o 6, angående anvisande af ersättning till sammansatta
stats- och bankoutskottets kansli;

sammansatta stats-, banko- och lagutskottets memorial n:o 8
angående anvisande af ersättning till det sammansatta stats-,
banko- och lagutskottets sekreterare;

sammansatta stats- och lagutskottets memorial n:o 7, med
förslag till sammanjemkning af kamrarnes skiljaktiga beslut i
fråga om vissa punkter i utskottets utlåtande (n:o 4) i anledning
af särskilda rörande folkskolelärarepersonalens aflöningsförhållanden
väckta motioner; samt

bevillningsutskottets memorial och betänkande:
n:o 18, i anledning af återremiss af 2:dra punkten i utskottets
betänkande n:o 2 angående stämpelafgiften; och

n:o 19, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om framläggande af förslag om införande af
progressiv arfskatt.

Dessa ärenden skulle uppföras främst å föredragningslistan
för nästa sammanträde.

§ 4.

Anmäldes och godkändes statsutskottets nedannämnda förslag
till Riksdagens skrivelser

dels till Konungen:

n:o 31, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
första hufvudtitel;

n:o 32, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
andra hufvudtitel;

n:o 33, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
tredje hufvudtitel;

n:o 40, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående
eftergift af viss del af kronans rätt till danaarf efter arbetaren
Karsten Ekberg från Hessleberga;

n:o 41, i fråga om helgonsky Idens afskaffande;

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

51 N:0 48.

n:o 42, angående upphörande af den i Göteborgs och Bohus
län utgående landsskylden;

n:o 43, i fråga om utsträckning a! tiden för anmälan om
inlösen af skattefrälseräntor och af kronotionde, som innehafves
under enskild eganderätt;

n:o 44, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
försäljning till Eslöfs köping af en del af militiebostället 3/s mantal
Eslöf n:o 13 samt 2/s mantal Eslöf n:is 15 & 17 i Vestra
Sallerups socken af Malmöhus län;

n:o 45, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
afsöndring af jord från indragna militiebostället Torp Södra i
Elfsborgs län;

t n:o 46, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse till staden Mariefred af viss, Gripsholms kungsladugård
tillhörig mark;

n:o 47, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
jordafsöndring från förra militiebostället n:o 2 Söndraby i Kristianstads
län;

n:o 48, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
afsöndring af jord från krön o egendomen Stora kungsladugården
n:o 1 i Södermanlands län;

n:o 49, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
afsöndring af jord från indragna militiebostället Neder-Kjellsby
med Kyrkotegen i Göteborgs och Bohus län;

n:o 50, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
beredande af lånemedel till utveckling af statens telefonväsende;

n:o 52, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
en väganläggning mellan Vistträsk och Glommersträsk; samt
n:o 53, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition i fråga om
reglering af bergslagernas jernvägsaktiebolags obligationsskuld;
och dels till fullmägtige i riksgäldskontoret:
n:o 51, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
beredande af lånemedel till utveckling af statens telefonväsende.

§ 5.

Anmäldes vidare och blefvo likaledes godkända lagutskottets
förslag till Riksdagens skrivelser till Konungen:

n:o 55, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till lag, innefattande tillägg till 17 kap. 6 § handelsbalken;

n:o 56, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad tid för saköreslängds aflemnande i
vissa fall;

n:o 57, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående straff för oloflig införsel af skjutvapen eller
ammunition i vissa delar af Afrika;

N:0 48. 62

Onsdagen den 6 Maj, e. m.

n:o 58, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse af 3, 14, 101, 105, 110,
129 och 136 §§ i stadgan om skiftesverket i riket den 9 november
1866; samt

n:o 59, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
ändrad lydelse af 3 och 22 §§ af förordningen angående patent; och
n:o 60, i anledning af Kongl. Majds proposition angående
vissa förändringar i lagstiftningen rörande handeln med vin och
maltdrycker m. m.

§ 6.

Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter
åtskildes kl. 11,15 e. m.

In fidem

Herman Grape.

Torsdagen den 7 maj.

Kl. 3 e. m.

§ 1.

Justerades protokollet för den 30 nästlidne april.

§ 2.

Föredrogos och bordlädes för andra gången:

sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande och memorial
n:is 5 och 6,

sammansatta stats- banko- och lagutskottets memorial n:o 8,
sammansatta stats- och lagutskottets memorial n:o 7, samt
bevillningsutskottets memorial och betänkande n:is 18 och 19.

§3.

Herr Sven Nilsson begärde ordet och yttrade: Jag anhåller,
att kammaren för att påskynda riksdagsarbetet måtte besluta,

Torsdagen den 7 Maj.

53 No 48.

att de på dagens föredragningslista under n:is 12, 13, 14 och 15
förekommande, två gånger bordlagda ärendena samt de numera
likaledes två gånger bordlagda ärendena under mis 1, 2, 3, 4,
5 och 6 måtte på morgondagens föredragningslista sättas främst
bland de två gånger bordlagda ärendena. Kamrarnes beslut beträffande
dessa ärenden kunna möjligen föranleda gemensam votering,
och lärer det derför, på det ej Riksdagen onödigtvis måtte
blifva förlängd, vara nödigt, att de uppföras på morgondagens
föredragningslista i den ordning jag sålunda yrkat.

Med bifall till den af herr Sven Nilsson sålunda gjorda hemställan,
beslöt kammaren, att

statsutskottets utlåtanden n:is 10 a och 62,
bankoutskottets memorial och utlåtande n:is 11 och 12,
sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande och memorial
mis 5 och 6,

sammansatta stats,- banko- och lagutskottets memorial mo 8,
sammansatta stats- och lagutskottets memorial mo 7, samt
bevillningsutskottets memorial och betänkande mis 18 och 19
skulle i nu nämnda ordning å föredragningslistan för morgondagens
sammanträde uppföras framför öfriga ärenden, som
blifvit två gånger bordlagda.

§ 3.

Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:

statsutskottets utlåtanden och memorial:’

n:o 5 b, angående det under riksstatens fjerde hufvudtitel
uppförda anslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

n:o 6 a, i anledning af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under femte hufvudtiteln gjorda framställning angående derunder
uppförda förslagsanslaget till lindring i rustnings- och
roteringsbesvären.

mo 63, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut angående
statsutskottets särskilda framställningar dels i utlåtandet n:o 53 i
fråga om ändring af vissa §§ i lagen om lindring i rustningsoch
roteringsbesvären samt om höjning af anslaget till beväringsmanskapets
vapenöfningar med flera anslag, dels ock i utlåtandet
mo 54 angående afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter
m. m.

n:o 64, angående beräkningen af statsverkets ordinarie inkomster,

mo 65, i anledning af väckt motion om anslag till upprätthållande-
af likets neutralitet,

mo 66, med förslag till åtskilliga stadganden, hvilka böra
införas i det nya reglementet för riksgäldskontoret, och

N:o 48. 54

Torsdagen den 7 Maj.

n:o 67, om anvisande af de i regeringsformens 63 § föreskrifna
kreditivsummor;

bevillningsutskottets betänkanden:

n:o 20, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition om tillägg
till 7 § i kongl. förordningen angående stämpelafgiften den 5
september 1890,

n:o 21, i anledning af väckta motioner om införande af en
särskild bevillning under namn af värnskatt, och

n:o 22, angående beräkning af vissa bevillningar för år
1892, samt

lagutskottets utlåtanden:

n:o 44, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af
7 § i jagtstadgan den 21 oktober 1864,

n:o 45, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af
1 § i förordningen om landsting den 21 mars 1862, och

n:o 46, i anledning af väckt motion om tillägg till 17 kap.
10 § handelsbalken.

Dessa ärenden skulle uppföras främst å föredragningslistan
för morgondagens sammanträde.

Kammarens ledamöter åtskildes kl. 3,17 e. in.

In fidem

A. E. J. Johansson.

Stockholm, P. Palmquists Aktiebolags Boktryckeri, 1891.