1890. Första Kammaren. N:o 6 (Riksdagens protokoll 1890:6)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1890. Första Kammaren. N:o 6.

Lördagen den 15 februari.

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Herr statsrådet friherre Palmstierna aflemnade Kongl. Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen angående pension å allmänna
indragningsstaten åt sergeanten vid värfvade arméns disciplinkompani
Carl Johan Welander.

Denna kongl. proposition blef härefter föredragen och på begäran
bordlagd.

Justerades protokollet för den 8 i denna månad.

Herr grefven och talmannen tillkännagaf, att herr Königsfeldt
låtit anmäla, det han af illamående vore förhindrad bevista dagens
sammanträde.

Anmäldes och bordlädes

statsutskottets utlåtanden:

n:o 17, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående befrielse
från utgifvande till kronan af vissa s. k. skilnadsarrenden;

n:o 18, i anledning af väckt motion angående beviljande åt
arrendatorerne af statens domäner af anstånd med erläggande af
halfva arrendeafgiften för innevarande år;

n:o 19, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t rörande sättet för försäljning af vissa kronans domäner; och

n:o 20, i anledning af väckt motion om efterskänkande af kronans
rätt till danaarf efter bergsmannen Per Gustaf Bergström;
äfvensom

lagutskottets utlåtanden:

n:o 10, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse af 11 och 13 §§ i lagen angående
lösdrifvares behandling den 12 juni 1885;

Första Kammarens Prof. 1890. N:o 6.

N:o 6. 2

Lördagen den 15 Februari.

Tillökning i
svea hofrätts
länsstat.

n:o 11, i anledning af väckt förslag om ändrade bestämmelser
i fråga om lösen af gravationsbevis; samt

n:o 12, i anledning af väckt motion om ändring i lagen angående
tillsättning af presterliga tjänster den 26 oktober 1883.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Nordenfelt
från och med den 17 till och med den 28 i denna månad.

Föredrogs, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
lagutskottets under gårdagen bordlagda utlåtande n:o 9.

Föredrogs å ny o statsutskottets den 12 och 14 i denna månad
bordlagda utlåtande n:o 2, angående regleringen af utgifterna under
riksstatens första hufvudtitel, innefattande anslagen till kongl. hofoch
slottsstaterna.

Utskottets hemställan bifölls.

Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande statsutskottets
den 12 och 14 innevarande februari bordlagda utlåtande
n:o 3, angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra
hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.

1 punkten.

Herr statsrådet Östergren: Utskottet, som tillstyrkt bifall
till Kong]. Maj:s proposition i fråga om anslag till en ny, sjette
division inom Svea hofrätt, har emellertid i så måtto afvikit från
Kongl. Maj:s proposition, att utskottet i dess nyss upplästa förslag
till tillägg till den för Svea hofrätt gällande aflöningsstat uteslutit
lön till en andre aktuarie och deremot infört ett anslag till amanuenser
och extra ordinarie biträden. Genom ett bifall till hvad utskottet
i denna afvikande del föreslagit vinnes dock enligt min
uppfattning icke det mål, som hofrätten med sin i ärendet gjorda
framställning åsyftat, nemligen att de under de sista 20 åren till
omfattningen mer än fördubblade göromålen i dess aktuariekontor
skulle kunna fördelas emellan två ordinarie tjensteman. Det i
utsigt stäld aanslaget på 1,500 kronor skall visserligen sätta hofrätten
i tillfälle att under de närmaste åren få ifrågavarande ärenden
bestridda på ett sätt, som för den rättssökande allmänheten
blir mindre besvärande än hittills varit fallet, men jag tror ej att
svårigheterna dermed till fullo afhjelpas. Jag skulle derför för
min del anse det särdeles önskligt, att kammaren i denna del
ville besluta i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t föreslagit.

Lördagen den 15 Februari.

3 N:o 6.

Mot det af utskottet i ämnet föreslagna tillägg om vilkor för Tillökning
rätt att åtnjuta lön på hofrättens stat har jag icke något att er- svea hofruJts
inra, hvilket jag velat hafva tillkännagifvet.

lönestat.

(Forts.)

Hem Tamm, Hugo: Jag ber att få fästa kammarens uppmärksamhet
derå, att ett afslag på Kongl. Maj:ts begäran om lön
till en andre aktuarie i enlighet med utskottets hemställan icke
innebär att en sådan tjensteman ej skulle komma att fungera.
Utskottets förslag skiljer sig nemligen endast derutinnan från
Kongl. Maj:ts proposition, att utskottet ej uppfört den andre aktuarien
på ordinarie lönestat, utan ansett att det kunde fortgå såsom
hittills, då aktuarien varit biträdd af en amanuens, hvilket
hofrätten sjelf framstält såsom ett alternativt förslag. Härvid är
att märka, att hofrätten sjelf förslagit detta alternativ såsom ett
sätt, hvarpå den skulle kunna redaivsig.

Genom den föreslagna ökningen af anslaget till amanuenser
och extra ordinarie biträden sättes hofrätten i tillfälle att höja
aflöningen till aktuariens nuvarande amanuens; ty för närvarande
utgör detta anslag till hofrättens fem divisioner 7,500 kronor,
hvaraf endast 1/s kräfves för skrifbiträde, vaktmästare m. m. vid
de fem divisionerna och 2/g blifva öfver till aflöning åt fyra amanuenser.
Då det icke är ifrågasatt att någon ny amanuensplats
skulle behöfva skapas i anledning af den nya, sjette divisionen
och när utskottet nu tillstyrkt en förhöjning å anslaget till amanuenser
och extra biträden med 1,500 kronor, synes det mig efter samma
proposition vid fördelningen af denna tillökade summa finnas tillräckliga
medel för hofrätten att bestå åt amanuensen hos aktuarien
den ökning af arfvodet, som kan anses tillfredsställande. Sålunda
borde ock hofrätten blifva i tillfälle att få behålla samma person
som biträde åt l:ste aktuarien, i synnerhet som han genom arten
af sin tjenstgöring tyckes hafva temligen säker utsigt att utan
någon vidare täflan med andra sökande i sin tid få efterträda den
förste aktuarien.

Då härtill slutligen kommer, att herr statsrådet och chefen för
justitiedepartementet nyss förklarade, att genom det af statsutskottet
föreslagna tillskottet till anslaget åt amanuenser och extra
ordinarie biträden hofrätten skulle kunna uti ifrågavarande afseende
under några år till fyllest fungera, hemställer jag, om det
icke är skäl att nu bifalla hvad utskottet föreslagit, och yrkar på
de af mig anförda grunderna också bifall till dess hemställan.

Efter härmed slutad öfverläggning bifölls utskottets i förevarande
punkt gjorda hemställan.

punkten.

Förhöjning af
anslaget till
förvaltnings Herr

Ekenman, Victor: Rörande den sak, som här före- kostnadsn ligger

till kammarens afgörande, tillåter jag mig att erinra, att dr,n!j.''ltr /,ä~
Kongl. Maj:ts proposition om en tillökning i förvaltningskostnads- “"i Tornet"’
ersättningen åt domhafvanden i Torneå domsaga motiverats dermed domsaga.

N:o 6. i

Lördagen den 15 Februari.

Förhöjning af att genom förändrade förhållanden ökade kostnader för honom
anslaget till uppkommit. Statsutskottet har i sitt betänkande erkänt rigtig■''kostnadshi*"
heten af denna förutsättning, men har dock kommit till en efter
drag åt hä- min tanke origtig slutsats. När man erkänner rigtigheten af förutradshöfdingensättningarna,
synes mig att man bör göra full rättvisa och icke
* Tomeä blott, såsom utskottet säger, i någon mån godtgöra de ökade kostForts*
nader, som ifrågavarande domhafvande fått vidkännnas.

Redan af hvad jag sålunda tagit mig friheten anföra synes
bifall till Kongl. Maj:ts förslag böra följa, men dessutom förekomma
i detta ämne åtskilliga andra omständigheter, som böra tagas
i betraktande. Den domhafvande, som sköter Sveriges nordligaste
domsaga, har redan så många svårigheter att bekämpa, att hans
ställning icke bör ytterligare försämras. Vi må erinra oss de
svåra förhållanden, som äro en följd af klimatet, af det mörker,
som flere månader af året nästan ständigt råder der uppe, och af
de i jemförelse med våra förhållanden i mellersta och södra Sverige
oerhörda afstånden derstädes. Af de fem tingsställen, till hvilka
domhafvanden har att resa, ligger det närmaste på ett afstånd af
sju mil från hans bostad och till de öfriga utgör väglängden tretton,
sjutton, tjugusju och slutligen till det längst bort belägna,
Enontekis lappmarks tingsstad, trettionio mil. Till det sistnämnda
stället finnes ej ens ordentlig väg. Vägen upphör nemligen vid
Jukkas-järvi och de återstående tolf milen får man taga sig fram
öfver kärr och moras så godt ske kan. Jag tror sålunda, att man
har rätt att säga att förhållandena äro för denne domhafvande så
svåra, att man icke dertill bör ytterligare betunga honom med
ökad ekonomisk olägenhet för hans tjensts skötande.

Nu är det dessutom icke ett blott och bart tjenstemannaintresse,
hvarom här är fråga. Jag vågar nemligen påstå att med
detta intresse är sammanknutet ett ort-intresse af stor betydelse,
ty det ligger mycken magt uppå att ombyte af embets- och tjensteman
icke sker allt för ofta. Det ligger magt uppå att, när en
duglig person kommit att erhålla platsen såsom domare i dessa
trakter, han kan med något så när trefnad sitta qvar i sitt embete
och icke, då han hunnit sätta sig in i förhållandena inom orten
och sålunda vunnit bättre förmåga att sköta tjensten, söker befattning
annorstädes.

På grund af hvad jag nu tagit mig friheten anföra yrkar jag
afslag på statsutskottets hemställan och bifall till Kong]. Haj:ts
proposition.

Herr statsrådet Östergren: Då jag i statsrådet föreslog,

att den ersättning, hvarom bär är fråga, skulle ökas med 500 kronor,
grundade jag denna framställning på uppgjorda beräkningar
om den högre kostnad, som drabbar domhafvanden i Torneå domsaga
till följd af Kongl. Maj:ts beslut, att han nu mera skall årligen
hålla i två tingslag, nemligen i Korpilombolo och Pajala,
två ting i stället för såsom förut endast ett. Vid denna beräkning
utgick jag från det gynsammaste förhållandet, nemligen att domhafvande)!
skulle kunna ordna sina göromål så, att han kunde

Lördagen den 15 Februari.

5 N:o «.

hålla dessa ting efter hvarandra utan att deremellan göra en sär- Förhöjningaf
skild resa till sitt hem. Jag kom till det resultatet, att den väglängd,
som tillkommit, utgjorde minst 68 mil om året. Om man jcostnadsiinu
beräknar resekostnaden till skjutspengar för resa efter två drag åt hdhästar
till 3 kronor 50 öre per mil, visar sig, att denna kostnad radshöfd,ingen
uppgår till 238 kronor. Enligt de af domhafvanden meddelade
upplysningar, som återfinnas i statsrådsprotokollet, erfordras för (Tort^j
de båda nya tingen minst 18 rättegångsdagar och då härtill lägges
resedagarne, minst 10, finner man, att hållandet af dessa ting
kräfver en tid af minst 28 dagar. Vivre för häradshöfdingen och
ett biträde under denna tid kan ej beräknas lägre än efter 10
kronor för dag, en mycket billig beräkning. På så sätt har jag
kommit till det slut, att de två nya tingen i Korpilombolo och
Pajala tingslag för domhafvanden medfört en ökad kostnad af
518 kronor, hvilket bestämde mig att föreslå ersättningsbeloppet
till 500 kronor.

Då utkottet enligt mitt förmenande icke anfört giltiga skäl
till en så stor nedsättning som det föreslagit i det af Kongl.

Maj:t begärda beloppet, nemligen med tre femtedelar deraf, anser
jag mig böra anhålla om proposition på bifall till Kongl. Maj:ts
förslag.

Friherre Leijonhufvud, Broder Abraham: Jag är icke

hemmastadd i dessa trakter, det erkänner jag, och kan således
icke sjelf bedöma hvilka kostnader der åtgå för domhafvandens
resor. Jag antager, att de äro dryga, och skulle sålunda af denna
anledning icke hafva något emot att bifalla Kongl. Maj:ts.förslag.

Men man måste också taga andra omständigheter med i beräkningen.
Den nuvarande lönen för häradshöfdingen faststäldes för
några år sedan. Han har visserligen fått ett ting mer om året
att hålla i två tingslag, men å andra sidan har antalet tingslag
minskats med två, hvilka hemfallit till den södra domsagan, och i
detta afseende har sålunda hans resekostnad nedbragts. Huruvida
han fått ersättning för denna minskning af domsagan genom ökade
göromål och deraf följande sportelinkomster, vågar jag ej afgöra,
men till följd af den ökade rörelsen i Norrbotten synes detta böra
vara händelsen.

Men, säger man, om ock domhafvandens resor minskats så till
vida, att han fått två tingslag färre, har han i stället fått nya
och längre resor att göra till nuvarande tingslag, 13 mil till
Korpilombolo och 17 mil till Pajala. Ser man emellertid efter på
kartan, finner man, att han utan tvifvel gör resorna på en gång,
först till Korpilombolo och sedan derifrån till Pajala. Räknar
man i hop afstånden emellan hans bostad och dessa ställen uppgå
de till 30 mil, men genom att företaga tingen efter hvarandra får
han blott en resa på 17 mil eller till följd af kroken till Korpilombolo
möjligen 20 mil.

Utskottet har af denna anledning trott att ökningen i kostnaden
ej kunnat uppgå till mer än 200 kronor och derför stannat
vid den siffra det föreslagit. Jag missunnar visserligen ej dom -

N:o «.

Lördagen den 15 Februari.

Förhöjning »/hafvande]! det högre beloppet, men anser mig emellertid nu böra
anslaget till yr]ja bifall till utskottets förslag.

förvaltnings- u

drafåUiä- Herr T am m, Hugo. De skäl utskottet anfört för sin mening att
radshöfdingenmed blott 200 kr. höja det för Torneå domsaga anslagna förvalti
Torned ningskostuadsbidraget synas mig hafva bra liten giltighet. Utskottet
(Korts) framhåller principen att icke en ändring bör göras i löneförmåner
så nyligen reglerade som denna —- nemligen 1877 — men häremot
bryter utskottet ju sjelft både uti denna punkt och i den rörande
fångvården, hvars stat faststäldes år 1882, således senare. För
det andra har utskottet kommit till sin siffra genom en slags
beräkning af resekostnaden för ett par nya ting, som domhafvanden
måste hålla, men mig synes det en underlig princip att eu
häradshöfding skall få tillökning i lön i förhållande till ett eller
annat ting, som han håller mera.

Men denna fråga har en något annan innebörd än den, huruvida
ett par hundra kronor mer eller mindre skola beviljas. Här
gäller det rättskipningens förvaltning inom landets nordligaste
domsaga, hvarest finnes en befolkning af jag tror bortåt 20,000
finnar med deras egendomliga språk, vanor och — deras icke så
alldeles ljumma tendenser till sina stamförvandter i öster. Under
sådana förhållanden bör man lägga sig mycken vinn om att rättskipningen
der uppe handhafves af en person, som är förtrogen
med dessa inbyggares seder och uppfattning samt genom en
något långvarigare embetsverksamhet hunnit sätta sig in i de ömtåliga
förhållandena på platsen.

Det är egentligen af denna anledning jag anser att kammaren
bör bevilja det af Kongl. Maj:t äskade anslaget, och detta så
mycket mer som det tydligen visats att uti ifrågavarande domsaga
domarens netto-löneinkomster ej ens äro lika med dem i
andra domsagor utan mindre till följd af såväl ringare sportler
som de ofantliga reseutgifterna.

På grund af hvad jag anfört anhåller jag om afslag på statsutskottets
hemställan och bifall till Kongl. Maj:ts proposition.

Herr Stråle: Till de öfriga skäl, som blifvit anförda till stöd
för Kongl. Maj:ts förslag och för afslag å statsutskottets i ärendet
gjorda hemställan, ber jag att få lägga ännu ett. Om här vore
fråga om reglering af inkomsterna från domsagor i mellersta eller
södra Sverige, kunde man fästa afseende vid de skäl, som af utskottet
anförts, men helt annorlunda ställer sig förhållandet här,
hvarest det är fråga1 om landets nordligaste domsaga. Jag har
besökt Norrland åtskilliga gånger och känner förhållandena derstädes
temligen väl, något som många af herrarne kanske icke
göra. Der uppe är nästan allt dyrt, mycket dyrt. I mellersta
eller södra Sverige skulle utskottets tankegång måhända ega någon
tillämplighet, men jag vågar betvifla, att fog för denna tankegång
förefinnes i öfverstå Norrland. Sjelfva naturen är der uppe af
sådan beskaffenhet, att de flesta söderländingar sky att mottaga
en befattning derstädes. I min föregående embetsverksamhet har

7 N:o 6.

Lördagen den 15 Februari.

lag ock haft många svårigheter att finna lämpliga personer till Förhöjning af
befattningar i denna landsdel. Då man nu emellertid funnit en “™Xingsdomhafvande,
som trifves under förhallandena i öfverstå .Norrland /\0stnadsUoch
som kan meddela sig med den olika språk talande befolk- drag åt hdningen,
bör man väl icke söka knappa in på hans inkomster, så radsUfdingen
att han kan blifva nödsakad söka förflyttning till en fördelaktigare
domsaga. . . (Forts.)

Jag anhåller om bifall till Kongl. Majtts proposition och afslag
å hvad utskottet föreslagit.

Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, gjordes i
enlighet med de derunder framstälda yrkandena propositioner,
först på bifall till hvad utskottet i nu föredragna punkt hemstält
och vidare derpå att kammaren, med afslag å utskottets hemställan,
så vidt den skilde sig från Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning, skulle bifalla denna framställning oförändrad; och förklarades
den senare propositionen vara med öfvervägandej a besvarad.

3 punkten.

Mom. a) — e).

Hvad utskottet hemstält bifölls.

Mom. f).

Herr Wfieselgren: Jag behöfver icke säga kammaren att Ang. lostads dessa

nyss fattade beslut skola, derest, såsom jag hoppas, äfven lägenheter för
medkammaren fattar dem, sprida glädje i många fattiga hem, och
lätta bekymmer, hvilka äro värda att bebjertas. Jag kan derför naien,
icke annat än uttala min egen tacksamhet för och tillfredsställelse
öfver hvad sålunda beslutits. Det är heller icke för att gorå några
anmärkningar i sak, som jag begärt ordet, utan endast för att påpeka
angelägenheten af ett förtydligande i ett par ord uti det föredragna
momentet. Der står nemligen mitan nybyggnad beredas».
Förhållandet är det att vid en stor mängd af rikets provinsfängelser
finnas smärre byggnader, som användas till brygghus. 1 dessa
byggnader skulle lätt, genom uppförande af ännu en våning, kunna
beredas bostadslägenheter, hvilket skulle innebära en stor fördel
för fängelseförvaltningen, då man kunde hafva fångbevakningen på
platsen och icke spridd i olika stadsdelar, der de billigaste bostäderna
vanligen ock äro de mest aflägsna. Att verkliga olägenheter
för fängelseförvaltningen härigenom kunna uppstå, inses lätt. Nu
kan det ifrågasättas, huruvida höjandet af ett tak eller byggandet
af en vägg är att hänföra till nybyggnad eller icke. Jag har gjort
mig enskildt hos utskottets ledamöter underrättad om utskottets
mening i detta afseende och dervid inhemtat, att utskottet ansett
sådant icke vara att uppfatta såsom nybyggnad, utan att utskottet
med ordet “nybyggnad" afsett byggnad på ny grund. Jag ber med
anledning häraf få föreslå ett litet förtydligande, som lätt går för

Ji:o 6. 8

Lördagen den 15 Februari.

uqVXråfår fig på deti4sätlt att ordet “nybyggnad afdelas i två ord, så att det
fönglZal k°m™er att heta “ny byggnad“. Detta är dem enda ändring som
ningsperso- tror hchöfvas för att klargöra saken och jag anhåller om pronalen.
position på detta förslag.

(Forts.)

Herr von Hedenberg: Jag vill endast bestyrka hvad af den
senaste talaren yttrades i afseende på sättet för frågans behandling
inom utskottet. — Man har här aldrig tänkt på annat än byggnad
på ny grund, något, som Riksdagen plägar förbehålla sig att
få pröfva, der sådant kommer i fråga. Jag yrkar derför bifall till
utskottets förslag med den ändring, som här blifvit föreslagen.

Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr grefven och
talmannen, att i afseende på nu förevarande moment endast yrkats,
af herr Wieselgren, att utskottets hemställan skulle bifallas med''
den ändring, att deri förekommande ordet “nybyggnad" utbyttes
mot orden “ny byggnad".

Sedermera gjordes propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan i oförändradt skick och vidare på godkännande af nyssnämnda
yrkande; och förklarades den senare propositionen vara
med öfvervägande ja besvarad.

4—10 punkterna.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande statsutskottets
den 12 och 14 i denna månad bordlagda utlåtande n:o 4,
angående reglering af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel,
omfattande anslagen till utrikesdepartementet.

1 punkten.

Mom. a).

Utskottets hemställan bifölls.

Ifrågasatt Mom. b),

minskning af
utgifterna un- „ .,

der tredjehuf- r riherre -Klmckowström: Jag har att vid den ifrågavarande
vudtiteln. punkten särskildt vända mig till statsutskottet, emedan jag anser
att statsutskottet i denna fråga icke fullt motsvarat de billiga
fordringar, som Riksdagen har på en saklig utredning. Om man
jemför denna utredning med den, utskottet lemnat i åtskilliga andra
frågor i det föregående betänkandet rörande andra hufvudtiteln,
sa finner man att utskottet der, enligt mitt förmenande, ganska
listigt refererat hvad i saken blifvit sagdt i Kong], Maj:ts propo -

Lördagen den 15 Februari.

0 N:o 6.

sition och i de öfriga framställningar, som saken röra. Läser man Ifrågasatt
åter igenom betänkandet rörande denna punkt, så finner man attminskning af
utskottet hvarken refererat hvad i saken förekommit i den motion^der tredje huf
som rörande denna fråga blifvit i Andra Kammaren afgifven, ej vudtitéln.
heller sökt lemna den utredning i frågan, som är så nödvändig för (Forts.)
att kunna rätt bedöma densamma och, till följd deraf, för att
Riksdagen skall kunna i densamma fatta beslut. Jag tror, att om
utskottet, sin pligt likmätigt, hade begärt en utredning från vederbörande
embetsmyndighet, huru förhållandet är på alla de utländska
platser, på hvilka svenska diplomater befinna sig, huru aflöningsförhållandena
der ställa sig för andra makters diplomatiske tjensteman
och konsularagenter in. m., så hade utrikesdepartementet
egt så beskaffade upplysningar, som för riksdagsmännen sjelfve
äro omöjliga att anskaffa och utan hvilka denna fråga icke kan
fullständigt bedömas. En tredje anmärkning, som jag har att göra
mot utskottets förfarande i afseende å denna punkt, gäller det att
utskottet icke med ett ord omnämnt det protokoll, som finnes bifogadt
Kongl. Maj:ts nådiga statsverksproposition rörande tredje
hufvudtiteln och som rörer utrikesministerns svar på den anhållan,
som i denna sak ungefärligen likstämmigt med motionen i Andra
Kammaren blifvit från Norges storting gjord rörande de diplomatiska
förhållandena. Detta protokoll synes mig alldeles tydligt
upplysa hvad Kongl. Maj:t skulle hafva att svara på äfven den
föreliggande motionen, ifall punkten b) skulle blifva bifallen och
således en underdånig skrifvelse komma Kongl. Maj:t till hända.

Läser man med uppmärksamhet igenom protokollet af den 6 december
1889, så finner man i slutet af detsamma, att utrikesministern
anser, att om det skulle kunna göras några besparingar i kostnaderna
för de diplomatiske tjenstemännens aflöning på utrikes ort,
så vore detta endast möjligt i Konstantinopel och Wien, när de
nuvarande innehafvarne lemnade sina platser. Ehuru det endast
är utskottets ledamöter från Andra Kammaren jemte en ledamot
från denna kammare, som skaffat denna punkt majoritet, vänder
jag mig likväl i denna sak till utskottet in corpore, ty jag anser
det vara utskottets pligt, vare sig saken får majoriteten för sig
eller icke, att verkställa en ordentlig utredning och derefter fatta
beslut. I det skick, hvari frågan nu befinner sig, kan jag icke
annat än yrka afslag å punkten b).

Friherre Leijonhufvud, Broder Abraham: Jag kommer
visserligen till samma resultat, som den föregående talaren, och är
reservant mot utskottets hemställan i detta moment. I det förslag,
som uppsattes och hvarför vi röstade, intogs verkligen en stor del
af hvad statsverkspropositionen innehåller i saken, så att i det
afseendet äro vi oskyldiga. Deremot har min obenägenhet mot
skrifvelsen en annan grund än den föregående talarens, nemligen
den, att då ett snarlikt skrifvelseförslag vid förra riksdagen framstäldes,
vann det inom denna kammare intet bifall. Deraf draga
jag och de med mig liktänkande den slutsatsen, att Riksdagen icke
skulle vara benägen att i år besvära Kongl. Maj:t med en sådan

N:o 6. 10

Lördagen den 15 Februari.

Ifrågasatt skrifvelse. Emellertid ha vi sett att Kong!. Maj:ts rådgifvare tagit
minskning aj sa]jen { öfvervägande. I afseende derå, att utredning icke af utder
tredje imf- skottet skulle hafva förebragts, får jag taga utskottet i försvar,
vudtiteln. enär utskottets sammansättning är sådan, att utskottet icke är i
(Forts.) tillfälle att göra en sådan utredning. Vill deremot Kongl. Maj:ts
regering göra eu utredning i saken på ett tillfyllestgörande sätt,
vore utskottet derför mycket tacksamt. Vid förra riksdagen, då
jag hade samma plats inom utskottet som nu, var jag uppe i utrikesdepartementet
och inhemtade upplysningar i frågan af kabinettssekreteraren,
men det besked jag tick var sådant, att det likväl icke
tillfredsstälde majoriteten inom utskottet. Jag vore emellertid
ytterst tacksam om Kongl. Maj:ts regering vid nästa riksdag kunde
framlägga någon verklig utredning i ämnet för utskottet, som naturligtvis
icke har erfarenhet på detta område. — Jag instämmer med
friherre Klinckowström i hans yrkande om afslag å den förevarande
punkten.

Herr Mankell: I strid med de båda föregående talarne anhåller
jag att få yrka bifall till hvad statsutskottets pluralitet
hemstält i afseende å denna punkt. Mig synes motionären hafva
på ett tillfredsställande sätt motiverat sin framställning, hvilken
dessutom förut många gånger blifvit på ett allsidigt sätt behandlad
och förefaller mig ganska befogad. Han har i densamma omnämnt
svenska Riksdagens föregående åtgöranden i frågan och de resultat
eller rättare de uteblifna resultat, som deraf följt från Kongl.
Maj:ts sida. Han har gjort sig till tolk för den vidt spridda öfvertygelsen
derom, att vår diplomati är alldeles för talrik, att åtskilliga
poster inom densamma äro för högt aflönade, och att några
avgifter, som drabba sjöfarten och Indika nu utgå till diplomatiens
uppehållande, skulle kunna nedsättas eller afskaffa. Han har dock
icke vidrört det temligen allmänt spridda missnöje, som gjort sig
gällande i afseende på det sätt, hvarpå vår diplomati, trots sin
höga aflöning, i åtskilliga fall fullgjort sitt värf, särskilt rörande
den spanska spritfrågan och den danska utvisningsfrågan.

Af Kongl. Maj:ts statsverksproposition och dithörande protokoll
får man den upplysningen, att Norges storting redan förlidet år af sin
regering begärt en sådan nedsättning, som här ifrågasättes, och att
den norska regeringen hos den gemensamme utrikesministern derom
gjort framställning. Härpå har denne likvisst svarat, att någon
annan nedsättning icke vore möjlig, än må hända i framtiden en
minskning på anslagen till beskickningarna i Wien och Konstantinopel,
hvithet synes mig och troligtvis äfven många andra för
litet, i jemförelse med det som kunde ske. Om jag icke är alltför
illa underrättad, lärer en liknande framställning äfven i år komma
att göras inom Norges storting. Jag tror derför, att det äfven ur
unionel synpunkt skulle vara lämpligt, om svenska Riksdagen nu
gjorde enahanda framställning. Saken är dessutom tillstyrkt af
statsutskottets majoritet.

Man har invändt, att en tillfredsställande utredning icke föreligger.
Men en sådan kan ske endast af Kongl. Maj:ts regering.

Lördagen den 15 Februari.

11 N:o 6.

Vid sådant förhållande tror jag det vara ganska klokt, om kam- ifrågasatt
maren nu bifölle det framlagda skrifvelseförslaget. Derigenom blir minskmnff af
Kongl. Maj:t sjelf iståndsatt att föreslå de nedsättningar, som lämp- ^‘tredje hufligast
kunna göras. Sker det icke under denna form, så är möjligt vudtitein.
att nästa gång nedsättningar ske under formen af gemensamma (Forts.)
voteringar. Och det är antagligt, att de då blifva mycket rundligare
tilltagna, än om Kongl. Haj:t föreslagit dem. I följd deraf
tror jag, att det vore välbetänkt, om denna kammare fattade samma
beslut, som Andra Kammaren sannolikt kommer att fatta; och jag
får derför yrka på bifall till statsutskottets hemställan.

Hans excellens, herr ministern för utrikes ärendena grefve
Lewenhaupt: Då utskottet som motiv för den föreslagna skrifvelsen
åberopat motionen n:o 168, anhåller jag att få yttra mig
om denna motion. I densamma säges, att ehuru regeringen 1868
föreslog _ en s. k. normalstat, uppgående till 440,250 kronor, Riksdagen
likväl endast antog den med ett tillägg, att utgifterna
borde kunna inskränkas, men att utgifterna sedan dess, långt ifrån
att nedsättas, tvärtom icke obetydligt tillvuxit. Så är dock ingalunda
förhållandet. Den för 1869 antagna stat uppgick för Sverige
till 440,000, och då den för 1891 är föreslagen till 450,850, öfverstiger
den således den förra med 10,850 kronor, men denna förhöjning
är mera skenbar än verklig, emedan år 1869 ministern i
Rom tillika var generalkonsul och i sådan egenskap uppbar en
del af lönen från konsulsstaten med 10,000 kronor, hvaraf från
Sverige 6,666 kronor, så att denna minskning i bidraget från
konsulskassan blifvit ersatt med motsvarande ökning å kabinettskassan.
En annan del af förhöjningen förorsakas genom ökadt
anslag till militärattachéer. Lönen för utrikesministern är densamma.
Utgifterna för departementets expedition hafva höjts från
25,500 till 27,495 kronor. Den verkliga förhöjningen är dock större
än skilnaden mellan dessa belopp. En betydlig del af göromålen
förorsakas af konsulsärenden, och då bidragen från de båda länderna
utgå efter olika proportion till kabinettskassan och till
konsulskassan, så att Norge bidrager med r’/17 till den förra och
med Va till den senare, utgår ett särskildt anslag till expeditionen
från konsulskassan. Detta anslag har sedan 1869 för Sverige
ökats från 4,332 till 10,000 kronor och är tillsammans för båda
länderna 17,500 kronor. Denna förhöjning i utgifter för expeditionen
har uppkommit i sammanhang med den allmänna löneförhöjning,
som för alla svenska tjensteman blifvit beviljad efter 1869.

Anslaget till ministerstaten var 340,500, men är nu 345,000 kronor.

Således eu synbar förhöjning af 4,500, men den verkliga förhöjningen
är något högre, emedan lönen för en militärattaché fans
inbegripen med 4,800 kronor i beloppet för 1869, under det att i
nu framlagda budget anslaget till militärattachéer utgör en särskild
grupp, så att hela förhöjningen är 9,300 kronor. I fråga om
lönerna för ministerstaten är den väsentligaste förändringen den,
att anslaget till beskickningen i Berlin blifvit höj dt från 36,000
till 54,000 kronor, sedan Berlin blef tyska rikets hufvudstad. Lö -

N:o 6. 12

Lördagen den 15 Februari.

ifrågasatt nen för envoyén i Rom, 29,000 kronor, som säges vara för hög, är
minskning «/<jen minsta af alla envoyélöner. Det för kontorsbidrag i Rom
dl^rerehuf- upptagna belopp af 3,000 kronor utgår till konsulatet i Rom, som
ervJdtiteln.J är nödvändigt på grund af det stora antal artister och resande,
(Forts.) som der uppehålla sig, och den berättelse, som säges vara afgifven
om göromålen i Rom, är afgifven af konsulatet.

I fråga om anslagen till lönade konsuler uppgifver motionären,
att sådana finnas å vissa orter, der sjöfarten är obetydlig, såsom
Archangel, Bilbao och Genua och till och med på 7 orter, der intet
svenskt eller norskt fartyg säges hafva ankommit, emedan dessa
orter ej upptagas å förteckningen öfver konsulat, från hvilka
konsulatafgifter influtit till konsulskassan. Jag har med anledning
af de antydningar, som gifvas i motionen, tagit reda på hvilka
7 konsulat, som här afses, och jag har funnit att dessa konsulat
äro Bordeaux, Cardiff, Liverpool, Newcastle, West-Hartlepool,
Newyork och Shanghai. Af dessa konsulat, äro emellertid de 6
första just bland de mest betydande på grund af den stora sjöfart,
som der eger rum, men det är sant att de ej omnämnas å
förteckningen öfver influtna konsulatafgifter. Anledningen härtill
är den, att de fem första äro vice konsulat och att afgifterna
uppförts tillsammans under generalkonsulatet, så att inkomsten i
Bordeaux finnes inbegripen i det belopp, som uppgifves för generalkonsulatet
i Havre, och för de fyra andra finnes beloppet under
generalkonsulatet i London. I Newyork är det endast vice konsuln,
som är lönad, så att konsulatafgifterna uppbäras af konsuln,
som är olönad. I Shanghai är sjöfarten obetydlig, men en lönad
vice konsul finnes i China, emedan vi önska försöka att småningom
inleda förbindelser med detta stora land. Hvad beträffar, de lönade
konsulaten i Archangel, Bilbao och Genua, medgifver jag, att
de kunna synas öfverflödiga från svensk synpunkt, men de.äro det
icke för Norge. Archangel är en gränshamn, som eger förbindelser
med norska Finnmarken. I Bilbao och Genua befans det till följd
af Norges fiskhandel nödvändigt att anställa betalda agenter.
Det inträffade t. ex. i Genua att fartyg klagade, att de möttes
med processer, och att de icke kunde vända sig till konsuln, emedan
det just var han, som anstalt processen, då han samtidigt
var fiskhandlare.

Motionären anmärker slutligen, att 70,500 kronor utbetalas
till kontorskostnader vid vissa konsulat, och att vid en del af
dessa konsuln uppbär så stort belopp af konsulatafgifter, att bidrag
till kontorskostnader borde vara öfverflödigt. Frågan är likväl
icke den, huruvida en konsul uppbär både ett visst belopp af
konsulatafgifter och dessutom ett visst belopp till kontorskostnader,
utan den, huruvida båda beloppen tillsammans böra anses utgöra
en för hög lön för hans tjenster. Förhållandet är, att vid de flesta
af dessa konsulat sjöfarten är obetydlig, så att konsulatafgifterna
ej äro stora, och det har befunnits omöjligt att vid dessa på aflägsna
orter belägna konsulat erhålla lämpliga innehafvare utan
kontorsbidrag. Arbetet är ej stort, och det är ej svårt att finna
lämpliga personer, som för hedern att hafva en officiel anställning

Lördagen den 15 Februari.

13 If:o 6.

åtaga sig arbetet utan ersättning, men de vilja icke dessutom år- Ifrågasatt
ligen utgifva ett par tusen kronor i kontorshyra och expenser, och mvnskmng af
anslag härtill måste beviljas. Vid ett par konsulat finnas visser- der tredje imfligen
konsulatafgifter till större belopp, såsom t. ex. Newyork. vudtiteln.
Beloppet var förut ganska stort, men sjöfarten minskades mycket (Forts.)
betydligt, så att beloppet sjönk till omkring 15,000 kronor. Konsuln
förklarade då för några år sedan, att inkomsten var otillräcklig,
emedan han måste aflöna 2 kontorister och betala en dyr
konsulat-lokal och att han ämnade taga afsked, om han ej erhöll
en betald kontorist och dessutom kontorsanslag. Som det syntes
angeläget att bibehålla konsuln, emedan han var en mycket duglig
man, blef denna framställning bifallen, men konsuln har icke
desto mindre nyligen tagit afsked, och det blir troligen omöjligt
att för framtiden erhålla en lika billig anordning.

För min del anser jag att tillräckliga skäl icke blifvit anförda
för den föreslagna skrifvelsen och jag vågar till och med tro, att
om de af mig meddelade upplysningar varit meddelade i budgetförslaget,
hade en del af de i motionen förekommande motiv
icke blifvit använd. Anledningen, hvarför upplysningarna ej meddelades
i budgetförslaget, var den, att jag ej hade mig bekant,
att någon jemförelse med 1869 års budget skulle komma att göras,
och jag anser mig kunna lofva, att kongl. utrikesdepartementet
kommer att nästa år lemna så fullständiga upplysningar, att, om
ny motion väckes, dervid åtminstone ej dessa samma motiv kunna
användas.

Herr Ekenman, Victor: Jag anhåller blott att i största

korthet få nämna, att, då denna fråga afgjordes inom statsutskottet,
jag biträdde den mening, som af grefve Sparre m. fl. reservanter
delades. Genom förbiseende blef dock min reservation ej vid betänkandet
antecknad. Då jag emellertid nu fått ordet, tillåter jag
mig att utöfver hvad förut af friherre Leijonhufvud anförts nämna,
att jag finner den gjorda utredningen för den i punkten b) föreslagna
skrifvelsen i formelt hänseende alldeles otillfredsställande.
Skrifvelsen förutsätter ju att en utredning skett och att man med
anledning af denna kommit till klarhet och visshet om att ändringar
kunna göras och besparingar vidtagas. Någon dylik utredning
har emellertid, som sagdt, ej verkstälts, och redan detta är
för mig ett tillräckligt skäl att yrka afslag på utskottets hemställan
i denna punkt.

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, gjordes i enlighet
med de yrkanden, som derunder framstälts, propositioner, först
på bifall till hvad utskottet i det nu föreliggande momentet hemstält.
och vidare på afslag derå; och förklarades den senare propositionen
vara med öfvervägande ja besvarad.

2 punkten.

Utskottets hemställan bifölls.

N:o 6. n

Lördagen den 15 Februari.

Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande statsutskottets
den 12 och 14 innevarande februari bordlagda utlåtande
n:o 11, angående riksgäldskontorets förvaltning under den tid,
som förflutit, sedan ansvarsfrihet senast tillerkändes fullmägtige i
nämnda kontor.

1— 4 punkterna.

Lades till handlingarna.

5 punkten.

Hvad utskottet tillstyrkt bifölls.

Föredrogs å nyo statsutskottets den 12 och 14 i denna månad
bordlagda utlåtande n:o 12, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
angående beviljande af vissa förmåner för enskilda jernvägsanläggningar.

Utskottets hemställan bifölls.

Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande statsutskottets
den 12 och 14 innevarande februari bordlagda utlåtande
n:o 13, angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning och
förbättring, bro- och hamnbyggnader, vattenkommunikationer och
torrläggning af vattensjuka marker samt angående vilkoren för
sådana statsbidrags åtnjutande. *

1—4 punkterna.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

5 punkten.

Lades till handlingarna.

Föredrogs å nyo statsutskottets den 12 och 14 i denna månad
bordlagda utlåtande n:o 14, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
angående afstående till Umeå stad af ett område utaf länsresidenstomten
och den s. k. Döbelns park i nämnda stad.

Utskottets hemställan bifölls.

Lördagen den 15 Februari.

15 N:o 6.

Föredrogs å nyo statsutskottets den 12 och 14 innevarande
februari bordlagda utlåtande n:o 15, i anledning af Kongl. Maj:ts
■proposition angående upphörande af den inom Kalmar stift utgående
så kallade allhelgonabjelpen.

Utskottets hemställan bifölls.

Föredrogs å nyo statsutskottets den 12 och 14 i denna månad Befrielse för
bordlagda. utlåtande n:o 16, i anledning af Kongl. Maj:ts propo- tZrnTefL
Sition angående befrielse för sterbhusdelegarne efter aflidne justitie- enkan SJ w.
ombudsmannen S. L. Theorells enka Sofia Wilhelmina Theorell, Theorell från
född Schwerin, från erläggande af stämpelafgift vid lagfart å fidei- stämpelafgift
kommissegendomen Borkhult med Gfobo och underlydande hemman. å

jy # Borkliult m. in.

Herr hasparssonPå de i den kongl. propositionen anförda
skäl tillåter jag mig, att, med afslag på statsutskottets hemställan,
yrka bifall till Kongl. Maj:ts proposition.

Förhållandet är, såsom synes, att den nuvarande innehafvaren
af fideikommisset i fråga är genom Kongl. Maj:ts dom befriad
från skyldigheten att erlägga stämpelafgiften. Af de öfriga arfvingarna
är den ene vistande på utländsk ort och kan ej anträffas,
den andre är utan tillgångar och den återstående är 60 år gammal
och oförmögen att genom arbete förskaffa sig medel till lifvets
uppehälle, hvarför hon också för aftjenande af redan ådömda och
framdeles ådömande viten skulle nödsakas tillbringa sina återstående
dagar i fängelse. Detta är det enkla sakförhållandet.

Nu_ har statsutskottet fruktat att genom tillstyrkande af Kongl.

Maj:ts förslag skapa ett prejudikat för framtiden. Men det skälet
kan jag icke gilla. Ty med den raskhet, hvarmed statsutskottet
och Riksdagen draga konklusioner, tror jag ej att här förefinnes
någon fara för prejudikat.

Saken synes mig i högsta måtto ömmande, och då rättsfrågan
ej på något annat sätt, än det af Kongl. Maj:t föreslagna, kan
lösas, ber jag att få yrka bifall till Kongl. Haj:ts proposition.

Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr grefven och
talmannen, att i afseende på nu föreliggande utlåtande endast
yrkats, att kammaren, med afslag å utskottets hemställan, skulle
bifalla Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning.

Sedermera gjordes propositioner, först på bifall till utskottets
ifrågavarande hemställan och vidare på godkännande af nämnda
yrkande; och förklarades den senare propositionen vara med öfvervägande
ja besvarad.

N:o 6. 16

Lördagen den 15 Februari.

Föredrogs å nyo lagutskottets den 12 och 14 innevarande
månad bordlagda utlåtande n:o 6, i anledning af väckt förslag om
antagande af en lag angående tillsyn å god mans förvaltning af
frånvarandes egendom.

Utskottets hemställan bifölls.

Föredrogs å nyo lagutskottets den 12 och 14 i denna månad
bordlagda utlåtande n:o 7, i anledning af väckta motioner dels
om upphäfvande af 5, 6, 7 och 8 §§ i 12 kap. ärfdabalken, dels
om ändring i förordningen angående hemmansklyfning och jordafsöndring
den 6 augusti 1881.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

Föredrogs å nyo lagutskottets den 12 och 14 innevarande
februari bordlagda utlåtande n:o 8, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse af 15
kap. 3 § rättegångsbalken.

Utskottets hemställan bifölls.

Justerades två protokollsutdrag för detta sammanträde.

På framställning af herr grefven och talmannen beslöts, att
på föredragningslistan till nästa sammanträde skulle bland utskottsbetänkandena
sättas främst de, hvilka denna dag bordlagts första
gången.

Kammaren åtskildes kl. 12,23 e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

Tisdagen den 18 Februari.

17 Nio 6i

Tisdagen den 18 Februari.

Kammaren sammanträdde kl. 2,ao e. m.

Herrar Lothigius oek Andersson, Nils, anmälde, att de instält
sig vid riksdagen.

. Upplästes och godkändes lagutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelser till Konungen:

n:o 2, med förslag till lag. angående upphäfvande af 8 kap.
2 § 5 mom. rättegångsbalken;

n:o 6, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse af 15 kap. 8 § rättegångsbalken;

n:o 7, med förslag till lag angående upphäfvande af 5, 6 och
8 §§ samt ändrad lydelse af 7 § i 12 kap. ärfdabalken; och

n o 8, med förslag till lag om tillsyn å god mans förvaltning
af frånvarandes lott i dödsbo.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Almström
från denna dag till innevarande månads utgång.

Anmäldes och bordlädes statsutskottets utlåtande n:o 7, angående
regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtxtel,
innefattande anslagen till kongl. civildepartementet.

. Föredrogs å nyo och hänvisades till statsutskottet Kongl.
Maj:ts den 15 i denna månad bordlagda nådiga proposition till
Riksdagen angående pension å allmänna indragningsstaten åt sergeanten
vid värfvade arméns disciplinkompani Carl Johan Welander.

Första Kammarens Prof. 1890. N:o 6.

tfso 6. 18

Tisdagen den 18 Februari.

Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
statsutskottets den 15 innevarande februari bordlagda utlåtanden
n:is 17—20, äfvensom lagutskottets samma dag bordlagda utlåtanden
n:is 10—12.

Justerades två protokollsutdrag för detta sammanträde.

På framställning af herr grefven och talmannen beslöts, att
statsutskottets denna dag bordlagda utlåtande n:o 7 skulle sättas
främst på föredragningslistan till nästa sammanträde.

Kammaren åtskildes kl. 2,ss e. m.

In fidem

A. von Krusenstjevna.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1890.