1890. Andra Kammaren N:o 27

ProtokollRiksdagens protokoll 1890:27

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1890. Andra Kammaren N:o 27.

Lördagen den 19 april

kl. 11 f. m.

§ I Justerades

de i kammarens sammanträden den 10 och 11
innevarande april förda protokoll.

§ 2.

Efter föredragning af herr J. Andersons i Tenhult i senaste
sammanträdet aflemnade motion n:o 230, hänvisades densamma
till behandling af kammarens tillfälliga utskott mo 1.

§ 3.

Föredrogos och bordlädes för andra gången:

Statsutskottets utlåtande n:o 51,

Lagutskottets utlåtanden n:is 42 och 43; samt

Andra Kammarens tillfälliga utskotts utlåtanden n:is 25,
26, 27, 28 och 29.

§ 4.

Upplästes följande till kammaren inkomna sjukbetyg:

Att ledamoten af Riksdagens Andra Kammare herr Axel
Lilljequist i följd af sjukdom (Arthritis urica) är i behof af
att under de närmaste dagarne hålla sig i stillhet, intygar

Stockholm den 19 april 1890.

Tlmre Hellström,

Legitim, läkare.

Att ledamoten af Riksdagens Andra Kammare herr J. Bromée
är till följe af förkylning sängliggande och urståndsatt att
deltaga i förhandlingarna under några dagar, intygar

Stockholm den 17 april 1890.

C. Häggström,

Läkare.

Andra Kammarens Prof. 1890. N:o 27.

1

N:o 27. 2

Lördagen den 19 April, f . m.

Att godsegaren herr N. Fosser måste, på grund af sjukdom
(Akut tarmkatarr), under några dagar hålla sig på sina rum,
intygas

Stockholm den 17 april 1890.

B. M. Bruzelius,

Med. Prof.

I sammanhang härmed tillkännagaf herr talmannen, att herr
M. Zachrison låtit anmäla, att han af sjukdom vore förhindrad
att bevista dagens sammanträde.

§ 5.

Under åberopande af i sådant afseende mellan herrar talmän
träffad öfverenskommelse tillkännagaf herr talmannen, att
gemensamma omröstningar öfver de voteringspropositioner, som
redan blifvit eller derförinnan kunde varda af båda kamrarne
godkända, komme att ega rum nästa fredag den 25 dennes och,
om de då icke hunne afslutas, påföljande lördag den 26 april.

§ 6-

Till behandling förelåg statsutskottets utlåtande mo 6, angående
regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel,
omfattande anslagen till sjöförsvaret.

Punkterna 1—5.

Biföllos.

Punkten 6.

Lades till handlingarne.

Punkterna 7 och S.

Biföllos.

Punkten 9.

Angående in- Under mom. a) hemstälde utskottet:

dragning eller att Kongl. Maj:ts förslag derom, att navigationsskolan i
af nation- Strön)stacl måtte vid utgången af augusti månad år 1890 indra Uonsskolan

i gas'' måtte vinna Riksdagens bifall äfvensom att en af herr
Strömstad. J. A. Johansson i Bastholmen väckt motion om samma skolas
förflyttning måtte af Riksdagen afslås.

Lördagen den 19 April, f. m.

3 N:o 27.

Vid punkten funnes fogad reservation af herrar vice tal -Angående inmannen
L. 0. Larsson och Sven Nilsson. dragning eller

förflyttning

n j j. u ■■ i c afl naviga Ordet

begärdes af tionsskolan i

Strömstad.

Herr Sven Nilsson, som yttrade: Herr talman! Det lär (Forts.)
väl icke finnas mycken utsigt att i denna fråga vinna kammarens
bifall till Kongl. Maj:ts förslag, i synnerhet som jag har
anledning tro, att chefen för sjöförsvarsdepartementet, som nu
icke är här i kammaren närvarande, är nöjd med utskottets förslag.
Emellertid synas mig de skäl, Kongl. Maj:t framstält för
sitt förslag, vara fullt rgitiga, och jag tycker, att, då Kongl.

Maj:t framkommer med ett förslag, som går i reformerande retning,
Riksdagen för sin del bör godkänna detta förslag.

Mot Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag har anförts, att uti
trakten omkring Strömstad finnes en talrik sjöfartsidkande befolkning,
som skulle anlita dervarande navigationsskola. Det är sant,
att det fins en stor fiskarebefolkning i denna trakt, men ser man
efter, huru många, som begagnat undervisningen i skolan, så
finner man, att det är ganska få, och detta har äfven utgjort en
anledning för komitén att tillstyrka indragning af skolan.

Ett annat skäl mot det kongl. förslaget har också anförts,
nemligen att det skulle blifva för dyrt för de elever, som nu
studera vid skolan i Strömstad, att behöfva resa till andra, långt
aflägsna orter. Men jag kan icke godkänna detta skäl, ty det
gäller blott de elever, som äro bosatta eller hafva sitt föräldrahem
i sjelfva staden Strömstad och sålunda få det billigare stäldt
för sig, men dessa elever äro blott ett fåtal. Alla de andra, som
bo i den kringliggande trakten, komma i ungefär samma belägenhet
vare sig de skola vistas i Strömstad eller Göteborg, med
den skilnaden likväl att de i skolan i Göteborg skola få bättre
lärare. Således, om det ock skulle blifva något dyrare att bo i
Göteborg, komma eleverne dock i hufvudsak att vinna på bytet,
då de få åtnjuta den bättre undervisning, som der kan åstadkommas,
ty det är uppenbart, att de bästa lärarekrafterna söka
sig till de större städerna och skolorna. Jag tror ock, att man
går i den rätta rigtningen, om man, på sätt Kongl. Maj:t i en
annan proposition föreslagit, söker draga in de små läroverken
och reformera de större. I samma rigtning har Kongl. Maj:t''
nu gått, och derför yrkar jag, på de skål Kongl. Maj:t och komitén
anfört, bifall till Kongl. Maj:ts proposition.

Vidare anförde:

Herr statsrådet friherre Palmstierna: Herr talman, mine
herrar! Chefen för sjöförsvarsdepartementet, som för tillfället är
upptagen i Första Kammaren, har bedt mig nämna beträffande

N:o 27. 4

Lördagen den 19 April, f. m.

Angående indragning
eller
förflyttning
af navigationsskolan
i
Strömstad.

(Forts.)

navigationsskolan i Strömstad, att, sedan nu stadsfullmäktige derstädes
visat sig hysa ett lifligt intresse för denna skola och förbundit
sig att upplåta fri lokal äfvensom bostad åt föreståndaren,
så är det icke omöjligt att med antagande af statsutskottets förslag
bibehålla skolen i Strömstad och genomföra den stat, som
utskottet föreslagit, samt att, om Riksdagen antoge detta förslag,
chefen för sjöförsvarsdepartementet skulle hos Kongl. Maj:t hemställa
om dess godkännande.

Då jag nu har ordet och kommit att tala om staten, skall
jag be att på samma gång få tillägga ännu några ord om denna
stat, nemligen att om man jemför den af statsutskottet föreslagna
stat, med den, som står på sid. 30 i det vid Kongl. Maj:ts proposition
fogade statsrådsprotokollet så finnes det nertill på denna
sida anmärkningar af ganska stor vigt. Der är fråga om ålderstillägg
och om tiden för åtnjutande af dessa ålderstillägg om vilkoren
för lärarnes rätt att erhålla de i staten uppförda löneförmåner,
och om fyllnad i arfvodesbeloppet åt extra lärarne i ångmaskinlära
i navigationsafdelningen vid navigationsskolorna i
Stockholm, Göteborg, Wisby och Karlshamn, allt sådana saker,
som tillhöra lönestaten, och hvilka troligen genom något förbiseende,
icke kommit att inflyta i den af statsutskottet föreslagna staten.

Jag har velat påpeka detta i förmodan, att någon af statsutskottets
ledamöter skall komplettera denna framställning.

Herr Me lin: Det är icke min mening att upptaga tvisten

om, huruvida den ena eller den andra navigationsskolan bör föredragas.
Jag har endast vid granskningen af detta betänkande
funnit, att navigationsskoleinspektören varit af den meningen, att
icke någon minskning borde ske med afseende på dessa navigationsskolor,
liksom att stadsfullmäktige i Strömstad af flere skäl
—- särskildt med hänsyn dertill att det för sjöfartsnäringen vore
nyttigt att bibehålla navigationsskolan i Strömstad — erbjudit
sig att fortfarande lemna lokal för denna skola jemte andra förmåner.

Hvad jag egentligen ansett mig böra påpeka är det, att det
förefaller högst egendomligt att just vid eu tidpunkt, då hvar och
en söker hitta på lämpliga medel för sjöfartsnäringens upphjelpande,
just då besluta en inskränkning i navigationsskolornas antal. Jag
för min del tror, att den naturligaste och bästa hjelpen för sjöfartsnäringen
är, att bildningsanstalterna för dem som egna sig
åt detta svåra yrke blifva dels bibehållna, dels utvecklade. Och
då här för närvarande olika meningar råda om, huru detta bör
ske — synes bästa lösningen nu vara, att den komité, som för
närvarande utarbetar förslag till upphjelpande af sjöfartsnäringen,
äfven tager denna fråga om hand. Många andra förslag, som
blifvit gjorda, hafva hänskjutits till denna komité, och jag tror,
att det, hvarom nu är fråga, är ett af det vigtigaste af allesamman.

Lördagen den 19 April, f. m.

5 X:o 27.

Skola vi lyckas upphjelpa denna näring, måste vi se till, att ej Angående inblott
följa med andra nationer uti att bereda tillfälle till vetande
och bildning för dem, som skola beträda den banan utan om ''''afnaggamöjligt,
söka gå förbi dem. tionsskolan i

Hvad jag således velat framhålla är, att denna fråga ej bör Strömstad.
alltför hastigt afgöras genom att ingå på Kongl. Maj:ts förslag. (Forts.)
Jag tycker derför, att utskottet behandlat denna fråga rätt, ehuru
i motiveringen åtskilligt finnes, som jag skulle önskat annorlunda,
och gillar det slut, hvartill utskottet kommit — att tills vidare
bibehålla navigationsskolan i Strömstad — så mycket mer som
vestkusten är den, der den bästa befolkningen, som egnar sig åt
yrket, finnes. Kanhända, när komitén utreder saken, det blir
fråga om att få ytterligare en skola der nere, i stället för att taga
bort den, som finnes. Någon penningefråga bör detta ju ej vara.

Och äfven om kostnaderna skulle komma att ökas, bör Riksdagen
göra hvad den kan i påpekad rigtning i stället för att vidtaga
en hel mängd mer och mindre onaturliga åtgärder.

Jag vill ej uppehålla.herrarne längre, utan blott yrka bifall
till utskottets förslag i denna punkt.

Herr Collander: Jag är till största delen förekommen af
den siste ärade talaren och ber att i likhet med honom få yrka
bifall till statsutskottets förslag.

Herr Sven Nilsson sade, att det icke kunde vara någon
väsentlig skilnad i lefnadskostnaden uti en mindre stad och t.
ex. i Göteborg, i hvilken stad enligt Kongl. Maj:ts förslag den
enda navigationsskolan för vestkusten skulle finnas. Detta är
emellertid icke verkliga förhållandet. Särskildt hvad Strömstad
beträffar, som är en badort, der befolkningen under sommartiden
till badgäster uthyra många lägenheter, stå en mängd rum lediga
under vintertiden, Indika för godt pris uthyras. Kostnaderna
ställa sig derigenom mycket billiga. Det har också visat sig, att
denna skola varit besökt, oaktadt en större skola erbjuder tillfäl- -len till högre undervisning.

Jag vill icke med detta hafva sagt, att nu varande undervisningsanstalter
äro på bästa sätt ordnade. De kunna mycket
förbättras. Men det synes besynnerligt att nu indraga denna
skola vid vestkusten, men deremot behålla de vid östkusten belägna.
Enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle för östkusten finnas
fem större och mindre skolor, men deremot för vestkusten blott
en enda. Vid undersökningar, som försäkringskomitén gjorde,
voro för 1884 af befälhafvare, styrmän och maskinister vid östkusten
antecknadt ett antal af 1,825, för vestkusten åter 1,705
— således någorlunda lika. Men den ena kusten skulle få fem,
den andra endast eu skola. Detta synes icke vara någon rimlig
proportion. Under 1888 och 1889 utgjorde vid samtliga tio sko -

N:o 27. 6

Lördagen den 19 April, f. m.

Angående in- lor antalet elever 352. deraf i Strömstad 44. Det är således icke
nåSon disproportion.

afnaviga- Hvad sjöfarten beträffar, med afseende hvarpå den siste

tionsskolan i talaren rigtigt påvisade, att allt bör göras till dess uppmuntran,
Strömstad, så kan man visserligen säga, att ångbåtsrörelsen mer och mer
(Forts.) uttränger de seglande fartygen; men det torde dock ej vara omöjligt,
att de seglande fartygen kunna få en tid, som är förmånligare.
D.et ständigt stigande priset på kol, hvari man ej kan
motse någon förändring, gör verkligen, att för vissa trader segelflottan
kan erhålla en lönande anställning. Man såg under förra
året, då bättre fraktförhållanden inträdde, huru intresset genast
ökades för att bilda rederier för segelfartyg; och jag hoppas, att
vi ännu kunna komma till eu sådan bättre konjunktur.

På de anförda skälen ber jag få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr Lasse Jönsson: Sedan jag begärde ordet, har så

väl herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet som
tvenne andra talare yttrat sig för bifall till statsutskottets förslag,
och jag skall derför inskränka mig till att yrka detsamma.

Jag vill endast tillägga, att den kommission, som framstält
förslaget om indragning af navigationsskolan i Strömstad, synes
hafva varit temligen afvogt stämd mot koff erdis jöf arten. Det är
klart, att den behöfver understödjas, så vidt möjligt är, sedan
den åtgärd vidtogs — år 1880, om jag minnes rätt — att de,
som skulle föra fartyg, skulle aflägga högre examen, och att minst,
två man, som aflagt examen, skulle vara ombord å fartyg, som
gingo utom skagen och Lindesnäs. När staten bestämt dessa
vilkor och ålagt högre kostnader för dem, som idka sjöfart, så
är det äfven statens pligt att se till, att så många läroverk, som
möjligt, upprätthållas, så att den kurs, som ålagts eleverna, blir
så billig som möjligt. Jag yrkar bifall till statsutskottets förslag.

Herr Werner: I det närmaste förekommen af talaren på

göteborgsbänken, med hvilken jag helt och hållet instämmer, ber
jag dock få nämna, att jag icke är med om att indraga navigationsskolan
i någon af de mindre städerna och koncentrera undervisningen
i de större, af skäl, bland andra, att just de, som söka
sitt bröd genom vår sjöfartsnäring, i allmänhet äro mindre bemedlade,
och att det derför kan vara ganska stor anledning att
bibehålla navigationsskolorna i de mindre städerna, der lefnadskostnaderna
äro betydligt billigare än i sådana städer som Stockholm
och Göteborg. Skulle man indraga navigationsskolan i
Strömstad — och detta vore naturligtvis endast början till en
indragning af navigationsskolorna i de mindre städerna och undervisningens
koncentrerande i de större — då skulle man också på
samma gång omöjliggöra för ganska många att kunna taga exa -

Lördagen den 19 April, f. m.

7 N:o 27.

mina, emedan de icke skulle hafva medel att uppehålla sig flere Angående inmånader
i eu stor stad med dess dryga omkostnader i lefnadsväg.

Hvad särskild! beträffar trakten kring Strömstad, såsom afviga9
mest passande för eu navigationsskola, vill jag icke yttra mig tmmkolan i
-derom. Jag instämmer med talaren på göteborgsbänken deruti, Strömstad.
att man bör öfverlemna till den nuvarande sjöfartskomitén att (Forts.)
taga hand derom och föreslå eu lämplig plats. Jag tror i likhet
med motionären från vestkusten, herr J. A. Johansson, att det
kunde finnas eu lämpligare plats inom länet. Men här är ej
platsen att diskutera derom, utan då det varit fråga om att öfveriemna
detta till sjöfartskomitén, ber jag få instämma i herr Melins
yrkande och yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Johansson i Bastholmen: Jag skall icke länge uppe hålla

kammarens tid med denna fråga, då de flesta talare, som
uppträda varit för anslaget till navigationsskolan i Strömstad.

Jag skall endast be att få bemöta ett yttrande af herr Sven Nilsson.
Han sade, att undervisningen i navigationsskolan i Göteborg
måste anses vara vida bättre än den, som lemnas i skolan i
Strömstad. Jag kan icke fatta, hvad som föranledt honom att
komma till eu sådan slutsats. Vill man so på statistiken t. ex.
angående antalet elever, som blifvit underkända i Göteborgs navigationsskola,
skall man finna, att under sista femårsperioden icke
mindre än 32 procent der underkänts, hvaremot man i Strömstad
arbetat så fördelaktigt, att der endast 1 Va procent i examen,
som verkställes af censorer, underkänts. Det var också kanske det
skäl, som gjort, att man förflyttat föreståndaren för Strömstads
navigationsskola till Stockholm. Jag protesterar således mot, att
icke i Strömstads skola undervisningen skulle vara lika god som
undervisningen vid skolan i Göteborg.

Jag yrkar bifall till statsutskottets förslag. Jag har med
min motion endast velat bereda möjlighet för skolans förflyttande
till annan ort inom Göteborgs och Bohuslän än Strömstad, för
den händelse den der blifvit indragen.

Herr Sven Nilsson: Den upplysning, som motionären

nu lemnade, tror jag innebär det allra bästa skäl just för den
mening jag framhöll, eller att undervisningen är bättre i Göteborg
än i Strömstad. Då man vid skolan i Göteborg går så noggrant
till väga, att der 32 % af eleverna underkänts under det
i den andra skolan detta varit förhållandet med endast IV2 %
måtte det väl vara tydligt, att undervisningen är strängare och
skötes med mera omsorg i Göteborg än i Strömstad.

Herr Svensson i Karlskrona: Med anledning af herr Sven
Nilssons påstående, att de siffror, som motionären framlade, skulle
bevisa motsatsen mot hvad motionären afsåg att dermed bevisa,

N:o 27. 8

Lördagen den 19 April, f. m.

Angående in- ber jag
dragning eller }anc]e^

att få

förflyttning
afl navigationsskolan

Strömstad.
(Forts.)

säga, att jag verkligen icke tror, att så är förhål Ty

det är icke säkert, att krafven äro strängare i en skola,
derför*1 att flere der blifvit underkända än annorstädes. Detta
kan tvärt om bero derpå, att undervisningen derstädes är bristfälligare,
så att de elever, som vinna inträde i skolan och ickehafva
tillräckliga förkunskaper, icke kunna hinna inhemta det kunskapsmått,
som erfordras för afgångsexamen. Jag tror att dessa
siffror- icke bevisa något hvarken för den ena åsigten eller för
den andra.

På de skäl, som statsutskottet anfört, skall jag emellertid
be att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Danielson: Äfven jag tror, att det skäl, som herr
Sven Nilsson anförde, icke är hållbart. Jag har fått mig meddelad
en uppgift, att en af lärarne vid navigationsskolan i Göteborg
är uppskattad till 12,000 kronors årlig inkomst. Då hansinkomst
såsom lärare i navigationsskolan blott är 3,000 kr., så
skulle således de öfriga 9,000 härflyta från hans verksamhet såsom
affärsman. Följden häraf kan vara den, att undervisningen
får sitta emellan; åtminstone är detta tänkbart. I småstäderna
kanske lärarne mera uteslutande egna sig åt sin lärareverksamhet.

Jag har blott velat säga detta och ville i öfrigt ansluta mig
till dem, som yrkat bifall till utskottets förslag. Då det är fråga
om en så stor näring som sjöfartsnäringen, en näring, som vi:
afla vilja hjelpa och understödja, är det icke skäl att indraga
någon för detta ändamål inrättad undervisningsanstalt. Jag yrkar
bifall till utskottets förslag.

Sedan öfverläggningeu härmed förklarats slutad samt propositioner
gifvits enligt de yrkanden, som förekommit, biföll kammaren
utskottets hemställan.

Mom. b).

Bifölls.

Angående I mom. c) hemstälde utskottet:

förslag till stat att Riksdagen måtte godkänna ett vid utlåtandet såsom

tionsskolwna. ^ fogao^ förslag till stat för navigationsskolorna i riket att
tillämpas från och med år 1891, med förklarande:

att skolornas föreståndare och lärare i navigationsafdelningen
skola, då de uppnått 65 lefnads- och 35 tjensteår, vara förpligtade
att med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten
från tjensten afgå, Kongl. Maj:t dock obetaget att låta
med afskedet anstå, derest och så länge den pensionsberättigade

I^ördagen den 19 April, f. m.

9 N:o 27.

pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det Angående
allmänna och kan finnas villig att i densamma qvarstå; samt förslag till stat

att föreståndare eller lärare i navigationsafdelningen, som i UonsskoTorna.
minst tre år lidit af lamhet, blindhet, döfhet eller vansinne, utan (ports.)
att anledning förefinnes, att han kan återvinna tjenstbarhet, må,
sedan detta förhållande blifvit genom föregående undersökning
vederbörligen utredt, kunna utan egen ansökning från tjensten
skiljas mot åtnjutande under sin återstående lifstid af pension
från allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande innehafvande
lön.

Efter det utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:

Herr Danielson: Jag skall be att få yrka ett tillägg till
den bilaga C., till hvilken i första stycket af nu föredragna mom. c)
hänvisas, med afseende å förslaget till stat för navigationsskolorna.
I denna bilaga hafva nemligen bortfallit de anmärkningar,
som i den kongl. propositionen äro fogade till densamma.

Då det emellertid varit utskottets afsigt att äfven tillstyrka bifall
till dessa, vill jag anhålla, att till detta förslag till stat efter dess
slutsiffra 94,650 kr. må fogas följande:

Anmärkningar:

l:o) För föreståndare och lärare i navigationsafdelningen
kan lönen efter 5 år höjas med 500 kronor för den förra och
250 kronor för den senare, samt efter 10 år ytterligare höjas med
500 kronor för föreståndaren och med 250 kronor för läraren.

Tiden för tillträde af ålderstillägg räknas från och med kalenderåret
näst efter det, under hvilket den stadgade tjenståldern
blifvit uppnådd.

2:o) Beträffande lärares rätt till åtnjutande af de i staten
uppförda löneförmåner gälla enahanda vilkor, som i sådant afseende
finnas föreskrifna för föreståndare.

3:o) Utöfver det dem tillkommande arfvode enligt stat skola
de, som vid 1890 års ingång äro extra lärare i ångmaskinlära i
navigationsafdelningen vid navigationskolorna i Stockholm, Göteborg,
Visby och Karlshamn, så länge de i denna lärarebefattning
qvarstå, hvardera åtnjuta fyllnad i nu utgående arfvodesbelopp
med 300 kronor om året af anslaget till extra lärarekrafter.

Jag anhåller, herr talman, om proposition på detta yrkande.

Herr Månsson: Det är med anledning af det föreslagna
stadgandet i 3:dje momentet af denna punkt c), som jag begärt
ordet. Såsom herrarne torde finna, så innebär detta stadgande
för så vidt jag vet något för våra riksdagshandlingar eljest främmande
och nytt. Det föreslås nemligen der »att föreståndare eller

N:o 27. 10

Lördagen den 19 April, f. m.

Angående lärare i navigationsafdelningen, som i minst tre år lidit af lamforslag
till stat blindhet, döfhet eller vansinne, utan att anledning förefinnes,

tiomsMorna.han kan återvinna tjenstbarhet, må, sedan detta förhållande
(Forts.) blifvit genom föregående undersökning vederbörligen utredt, kunna
utan egen ansökning från tjensten skiljas mot åtnjutande under
sin återstående lifstid af pension från allmänna indragningsstaten
till belopp, motsvarande innehafvande lön.»

Detta förslag innebär alltså, att, om t. ex. eu tjensteman
vid en navigationsskola varit i tjensten endast under en mycket
kort tid, kanske blott Va eller 1 år, och kommit i den olyckliga
belägenhet, att lian blifvit vansinnig, blind, lam eller döf, han
skall kunna skiljas från tjensten och få åtnjuta hela lönen såsom
pension.

Ett sådant förslag är som sagdt, så vidt jag vet, i vår riksdagshistoria
alldeles nytt. Det lär visserligen finnas en förordning,
som Kongl. Maj:t utfärdat som jag tror på grund af sin
administrativa lagstiftningsmyndighet — jag tror den gäller armén
—, der något dylikt stadgande förekommer; men för öfrig! tror
jag icke, att det finnes någon liknande bestämmelse rörande någon
corps eller klass af embetsman. Förslaget är således temligen
enastående.

Alldeles precis samma bestämmelse är äfven föreslagen i
Kongl. Maj:ts proposition om omorganisation åt de allmänna
löroverken och lönereglering för deras lärare. För så vidt kammaren
nu bifaller detta förslag, så får kammaren också vara beredd
på att, så vidt jag kan se, genomgående upptaga den bestämmelsen
såsom gällande för alla tjensteman. Det är sålunda,
såsom herrarne torde finna, en ganska stor och genomgripande
magt, som Riksdagen här skulle frånsåga sig — magten nemligen
att pröfva för sig hvarje särskildt fall, som i detta hänseende kan
förekomma. Jag föreställer mig nemligen, att detta stadgande,
derest det blefve antaget, skulle innebära eu rättighet, om man
så får säga, för hvarje lärare att, om han t. ex. blefve döf, få
bibehålla såsom pension hela den lön, som staten erbjuder den,
som sköter sin tjenst, äfven om denne lärare skulle kunna vara
utmärkt skicklig att sköta andra sysslor och andra befattningar
och kunna taga sig mycket annat före, men blott icke vidare
vore lämplig såsom lärare. Ett sådant förhållande synes mig
icke rigtigt. Likaså skulle det också kunna inträffa, att en sådan
person skulle kunna vara mycket förmögen och sålunda alls
icke var i behof af förmånen att få bibehålla sin lön, såsom
här föreslagits.

För närvarande är, såsom herrarne veta, förhållandet def,
att Kongl. Maj:t, när ett dylikt fall inträffar, först noga pröfva!-omständigheterna och sedan, om Kongl. Maj:t så finner skäligt,
gör framställning till Riksdagen om pension åt en sådan-tjensteman.
Riksdagen får i så fall tillfälle att särskildt pröfva hvarje

Lördagen den 19 April, f. in.

11 N:o 27.

fall för sig; och det torde vara nödvändigt att bibehålla samma
förhållande, som hittills egt rum, och icke antaga, hvad som här f^naviga^
blifvit föreslaget. Det är med anledning deraf som jag tillåter tionsskoloma.
mig att yrka afslag å sista momentet i nu föredragna punkt c) (Forts.)

Häruti instämde herrar Erickson i Bjersby, Bexell, Bengtsson
i Gullåkra och Andersson i Hasselbol.

Herr statsrådet friherre Palmstierna: Ett stadgande af

samma innehåll som det föreslagna finnes, såsom redan nämnts,
gällande inom armén. Jag kan visserligen icke nu genast åberopa
den författning, der det förekommer, ty jag hade icke väntat
mig denna invändning mot Kongl. Maj:ts proposition; men
att Kongl. Maj:t icke utan Riksdagens medgifvande utfärdat denna
förordning, tar jag alldeles för gifvet.

För armén är detta stadgande af mycket stor vigt, för att
t. ex. de officerare och underofficerare, som finnas på stat — och
deras antal är ganska knappt beräknadt — verkligen skola kunna
göra tjenst. Men om sålunda denna af Kongl. Maj:t och Riksdagen
faststälda bestämmelse för armén varit till mycket stor fördel,
så hade man- dock der kunnat tänka sig den möjligheten,
att någon underordnad kunnat flyttas upp och sköta tjensten,
ehuru detta visserligen medfört stor olägenhet. Men om det blir
fråga om någon skola, isynnerhet någon af dessa smärre, som
endast hafva ett par lärare, och t. ex. den ene af dessa blir blind,
döf, lam eller vansinnig och således absolut oförmögen att sköta
sin tjenst, — hvad blir väl då följden? Jo, först söker han naturligtvis
ändå uppehålla tjensten och sköter den så godt han kan,
ehuru undervisningen och elevernas utbildning deraf måste lida.

Slutligen märker man, att detta icke går i längden; men läraren
tar icke derför afsked — han har ju lön på stat —• och följden
blir, att Kongl. Maj:t på något sätt måste söka skaffa en extralärare.
Men detta kostar naturligtvis lika mycket, ty eu sådan
lär man icke kunna få för lägre lön: Slutet på allt blir, att
Kongl. Maj:t efter ett år inlemnar proposition till Riksdagen om
beviljandet af pension åt ifrågavarande lärare. Hvad har man då
vunnit annat, än att undervisningen under eu tid blifvit vanskött?

Den näst föregående talaren nämnde, att man kunde tänka
sig, att han endast ett hälft år varit lärare och så råkat ut för
nyssnämnda olycka. Naturligtvis är detta icke omöjligt, men det
torde dock vara föga vanligt, att en person så hastigt blir
alldeles blind eller döf. Ty naturligtvis tar man icke till lärare
någon, som redan förut är så sjuklig. Men om detta inträffar,
så har han naturligtvis rättighet att stå qvar på stat och kan
icke afskedas, han må ha varit lärare i ett hälft år eller tio. Förslaget
är sålunda icke tillkopimet för att bereda lärarne en fördel
— de hafva sina rättigheter oföryt-terliga — utan för att bereda

S:0 27. 12

Lördagen den 19 April, f. rn.

Angående undervisningen en fördel. Och jag finner för min del detta allfomslag
tillstöt deles nödvändigt, synnerligen vid skolor med så litet antal lärare
tionsskolorna. 80m dessa, der det är af största vigt att hvarje lärare skall kunna
(Forts) skota sin tjenst.

Inom armén tillämpas bestämmelsen på så sätt, att, när
man funnit en person under tre års tid hafva varit blind, lam,
döf eller vansinnig, och, såsom det vidare heter i betänkandet,,
ingen »anledning förefinnes, att han kan återvinna tjenstbarhet»,
så få vederbörande gå in till Kong! Maj:t med anmälan derom.
Denna remitteras sedan till medicinalstyrelsen, och denna är, såsom
det ock är dess skyldighet, ytterst noggrann, när det gäller
att pröfva, att han verkligen är otjenstbar. Först sedan erhåller
han afsked.

För en lärare, som råkar ut för eu sådan olycka, innebär
förslaget ingen fördel, ty för honom är det sak samma, om han
står qvar på stat eller får pension. Men för undervisningen är
det till betydligt gagn.

Jag anser sålunda, att Kongl. Maj ds förslag har goda skäl
för sig, och att statsutskottet har handlat mycket klokt, då det
gillat detsamma och föreslagit dylika bestämmelser för navigationslärarebefattningarna.

Herr Sven Nilsson: Jag skall be att få instämma med

herr Ivar Månsson. Jag tror icke det vore synnerligen välbetänkt
af Riksdagen att lemna ifrån sig en rätt, som den för närvarande
har. Under den senaste tiden har man haft tillfälle att se, huru
som man i vissa fall sökt gå så tillväga, att Riksdagens rätt genom
vissa beslut skulle inskränkas. Det är på den vägen man nu vill
fortgå, då man från Riksdagen vill draga rätten att pröfva framställningar
om pensioner, som förut Kongl. Maj:t för Riksdagen
framlagt. Jag kan för öfrigt icke finna, att det är någon synnerlig
olägenhet förenad med att dylika frågor, sedan alla förberedande
undersökningar blifvit verkstälda, — hvilka under alla omständigheter
måste företagas — sedermera underställas Riksdagens
pröfning. Så har skett hittills, och jag tror, att det varit ganska
välbetänkt. Ty det har verkligen funnits tillfällen, då Kongl.
Maj:t begärt pensioner, men Riksdagen icke ansett tillräckliga skäl
föreligga för att bevilja dem, Och livad det beträffar, att man
under tiden får tillförordna en extralärare, så är det något, som
lika fullt måste ega ram, vare sig man bifaller hvad Kongl. Maj:t
föreslagit eller framdeles förfar på samma sätt som hittills.

Jag instämmer, som sagdt, med herr Ivar Månsson i hans
yrkande.

I detta yttrande instämde herrar Nilsson i Skärhus, Bengts.
sou i Boberg, Ericson i Borekulla, Bexett, Bmse, Petersson i Brys
torp, Larsson i Berga och Lrsson i Vestlan daholm.

Lördagen den 19 April, f. m.

13

N:o 27.

Härmed var öfverläggningen slutad. Herr talmannen gaf,
i enlighet med de gjorda yrkandena, propositioner dels på bifall
till utskottets hemställan, med iakttagande af den af herr Danielson
föreslagna rättelse, och dels på bifall till densamma med iakttagande
af nämnda rättelse men med uteslutande af sista stycket,
börjande med orden »att föreståndare» och slutande med ordet
»lön»; och förklarade herr talmannen sig anse svaren hafva utfallit
med öfvervägande ja för den förra meningen. Votering blef
likväl begärd och försiggick enligt följande nu uppsatta och af
kammaren godkända voteringsproposition:

Den, som bifaller statsutskottets hemställan i 9:de punkten
mom. c) af utlåtandet n:o 6, med det af herr A. P. Danielson
föreslagna tillägg, i fråga om bilagan c), röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner nej, har kammaren bifallit utskottets nämnda hemställan
med omförmälda tillägg, men med uteslutande af sista
delen, börjande med orden »att föreståndare» och slutande med
ordet »lön».

Omröstningen visade 80 ja men 119 nej; och hade kammaren
alltså beslutat i enlighet med nej-propositionens innehåll.

''Punkterna 10 och 11.

Biföllos.
Punkten 12.

Mom. a)

Kongl. Maj:t hade föreslagit Riksdagen att för byggande af Angående
en pansarbåt af »Sveas» cert bevilja ett belopp af 2,868,000 kro-anslag till en
nor och deraf till utgående på extrastat för år 1891 anvisa 868,000 pansarbat af
kronor.

Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 20) hade
herr J. Mankill yrkat, bland annat, att Riksdagen icke måtte bevilja
anslag till den ifrågasatta tredje pansarbåten af Sveas cert, men
i stället bevilja 400,000 kronor till byggande af en mindre pansarbåt
af beskaffenhet, som i motionen funnes närmare angifven.

Under förevarande moment hemstälde nu utskottet:

att Riksdagen, med afslag å herr Mankells motion i denna
del, måtte till eu pansarbåt af Sveas cert bevilja 2,868,000 kronor
och deraf på extra stat för år 1891 anvisa 500,000 kronor.

Njo 27. 14

Lördagen den 19 April, f. m.

Angående
anslag till en
pansarbåt af
Sveas cert.
(Forts.)

Vid punkten funnos fogade reservationer:
af herrar Lasse Jönsson, Sven Nilsson, P. Pehr son i Törneryd,
A. Persson i Mörarp, N. Petersson i Runtorp, J. Jonson i
Fröstorp och J. Anderson i Tenhult, hvilka yrkat, att utskottet
måtte tillstyrka, att Kongl. Maj:ts förslag nm beviljande af anslag
för byggande af en pansarbåt af »Sveas» cert icke måtte af Riksdagen
bifallas;

af vice talmannen herr L. 0. Larsson, som yrkat, att i motiveringen
måtte införas en mening af följande lydelse:

»Då utskottet således ansett sig böra tillstyrka anskaffandet
af en tredje pansarbåt af »Sveas» cert, har utskottet på samma
gång velat framhålla vigten deraf, att vid denna anskaffning
leveransanbund måtte infordras, samt att de lägsta anbuden måtte
varda antagna, derest desamma i öfrigt lemna full trygghet för
staten».

I fråga härom anförde nu:

Herr Anderson i Tenhult: Vid den tidpunkt, då monito rerna

byggdes, ansågos dessa vara den enda sorts krigsfartyg,
som borde ifrågakomma, men redan innan man hunnit att få
den sista monitorn färdig, har man kommit under fund med, att
de icke voro så bra, som man förut hade förestält sig, och numera
har man fått höra åtskilliga ledamöter af riksdagen förklara
dessa monitorer vara nästan värdelösa. Jag tror, att det kommer
att gå på ungefär samma sätt med de pansarbåtar, hvarom det
nu är fråga; troligtvis skulle icke den tredje pansarbåten hinna
blifva färdig, förrän man komme fram med det påståendet, att
de icke längre äro ändamålsenliga. För några år sedan beslöt
Riksdagen, såsom herrarne torde erinra sig, byggandet af pansarbåten
Svea, och Riksdagen anslog år efter år medel, till dess fartyget
hunnit blifva färdigt. När fartyget derefter kom upp till
hufvudstaden färdigt till påseende, så inbjödos Riksdagens ledamöter
jemte flera andra att deltaga i en tur med fartyget ut åt
skärgården. Resan gick lyckligt och bra, så att derom icke är
någonting att säga, men innan fartyget lemnade Stockholm, fann
man att icke allting af fartygets tillhörigheter var så bra, som
man hade förestält sig; och eu icke oväsentlig del af fartygets
tillhörighet gick till sjöbottnen, der det ännu lärer qvarligga.

För min del kan jag ingalunda förstå, hvarför Kongl,
Majds regering är så angelägen med byggandet af en ny pansarbåt,
den tredje i ordningen, innan man hunnit få pansarbåten
Göta färdig. Det synes mig icke vara så angeläget eller af behofvet
påkalladt att samtidigt bygga två pansarbåtar och. dessutom
en kanonbåt, hvartill anslag i nästföljande punkt begäres.

Med denna min uppfattning är det tydligt, herr talman, att
jag yrkar afslag å såväl Kongl. Maj ds proposition som utskottets
förslag.

Lördagen den 19 April, f. m.

16 N:o 27.

Herrar Sjöberg och Petersson i
häruti.

Dänningelanda instämde Angående

anslag till en
pansarbåt af
Sveas cert.

Herr Lasse Jönsson: Jag har inom utskottet reserverat (Forts.)

mig mot föreliggande beslut under förmenande, att ett års uppskof
med beslut om anordnande afo medel till en ny 3:dje pansarbåt
icke kunde verka skadligt. År 1886 väckte Kong!. Maj:t
förslag om byggande af den andra pansarbåten, eller tre år efter
det beslutet om anskaffande af den första pansarbåten blifvit
fattadt; men Riksdagen nämnda åransåg, att ett uppskof med den
då begärda båtens byggande borde ske, till dess den första pansarbåten
hunnit blifva färdig. Samma förhållande föreligger också
nu. Endast tre år hafva förflutit sedan Riksdagen beviljade anslaget
till den andra båten; och man borde nu, synes det mig,
kunna låta anstå med den tredje båten, tills den andra blifvit
färdig, hvarigenom man hunne göra ytterligare undersökningar
och försök, huruvida denna cert verkligen är så lyckligt vald,
som man i allmänhet velat påskina. Vid de tillfällen, då förslag
om nya fartygscerter blifvit framstäida har man aldrig fått
höra några anmärkningar utan först sedan man byggt så många
fartyg af det slaget, som man ansett nödiga; men sedan de blifvit
färdiga, så har man fått höra hvarjehanda anmärkningar deremot
af såväl officerare som andra. Om man nu gåfve sig tid
att vänta ett eller annat år med den tredje pansarbåtens byggande
så skulle man kanske få höra eu eller annan officer, som
hade mod att uttala sina tvifvel, huruvida denna cert må vara
den lämpligaste. För öfrig! saknas icke heller nu anledning till
anmärkningar. Så t. ex. har den andra pansarbåten icke samma
utseende som den första, och då en mängd ändringar ansetts
böra vidtagas, så visar detta, att den första båten icke var utan
fel. På samma sätt kan det inträffa med den tredje pansarbåt,
hvarom nu är fråga. Nya uppfinningar kunna under tiden göras,
som påkalla nya behof och ändringar i det först uppgjorda programmet.
Och om man forcerar byggandet så, att den ena båten
icke ännu är färdig, när påbörjandet af den andra beslutas,
kan det inträffa, att man bygger dem mer eller mindre olämpliga,
och att först sedan deras antal stigit kanske ända till tio stycken
och byggandet afstanna!, man får höra den anmärkningen framställas
att den cert, hvarefter de byggts, icke är lämplig. Det är
en svår och vansklig sak att inlåta sig på bedömande af, hvilken
cert må vara den rätta; och ett uppskof vore just med hänsyn
till denna svårighet på sin plats under hvilket utredning af denna
fråga kunde ske och ytterligare erfarenhet vinnas. För närvarande
pågår en strid angående dessa fartyg, som är af synnerlig
vigt, nemligen striden, hvilka pansarplåtar äro derför ändamålsenliga.
Denna strid pågår i alla länder och inom de mest framstående
byggnadscorpser i verlden, och den är ännu icke utredd

N:0 27. 16

Lördagen den 19 April, f. m.

Angående eller afgjord. Men så vidt man kan döma af handlingarne från
anslag till en <je prof skjutningar, mot de olika sorters pansarplåtar, som blifvit
PCSveas ‘cert verkställa, har den plåt, som vi begagna, icke fått det goda vitsiFortsi
'' or^’ som kör mana till att fortsätta med att begagna den förrän
vidare undersökning skett.

Då år 1884 pansarbåten Svea skulle byggas, antog marinförvaltningen
det anbud, som blifvit inlemnadt från Creuzot i
Frankrike. Då kommo agenterna för de andra firmor, som tillverka
såväl stål- som compoundplåtar till marinförvaltningen och
säde: Ni kan väl upptaga våra anbud till pröfning; vi erbjuda

oss att underkasta oss prof inom edert eget land. Och då derpå
svarades, att det skulle komma att kosta för mycket, så erbjödo
sig dessa verkstäder att icke blott lemna och föra hit den utländska
plåten, utan äfven bekosta hela profskjutningen. Detta
anbud afstyrktes och uppmanade marinförvaltningen den 26 januari
1885, på aftonen, de olika verkstädernas ombud här på
platsen, att anbud å plåten till Svea skulle vara inlemnade före
torsdagen den 29 januari, således inom 3 dagar. Innan den
föreskrifna tiden inkommo anbud från firmorna Cammel & C:o och
Marrell, hvilkas anbud understego det med Schneider & C:o i Creuzot
uppgjorda, och, genom vilkorligt kontrakt faststälda till, om
jag minnes rätt, 1,603 francs per ton, hvilket, efter leveransanbudens
infordrande af Creuzot, nedsattes till 1,480 francs per ton,
hvarigenom en besparing uppkom af omkring 50,000 kronor försvenska
statsverket. När så frågan om den andra pansarbåten
förekom, d. v. s. icke första året, 1887, då vid gemensam votering
med 12 rösters öfvervigt det första anslaget till den samma
beviljades, utan 1888, då andra utlägget skulle ske, kommo alla
dessa fakta på tal i afdelningen; jag hade t. o. m. skaffat mig
fotografier öfver profskjutningarne vid Spezzia, Amager, Pola
m. fl. ställen. Deraf framgick tydligt, att Cammelplåten eller den
s. k. compoundplåten segrat i täflingarne, och att den, som här
i landet blifvit använd, enligt min och fleres åsigt lidit nederlag.
Och till sist enades vi inom afdelningen att i motiveringen till
utskottets förslag införa ett stycke med uppmaning till Kongl.
Maj:ts att, innan plåten bestäldes, inhemta anbud och öfverlemna
dessa till täfling. Denna motivering gick äfven igenom i statsutskottet,
och vi hade sålunda förhoppning, att den skulle komma
till KoDgl. Maj:ts kännedom. Vi talade i denna motivering först
om möjligheten att använda svenska fabrikat till bestyckning,
då det kommit till vår kännedom, att en fabrik, nemligen Bofors,
just experimenterade med att tillverka dessa stålplåtar. Det är
nemligen så, att på detta slags plåtar patent icke är uttaget,
utan tillverkningen af dem är upplåten till täflan, medan deremot
tillverkningen af Cammel- eller compoundplåtar är inskränkt genom
patent. Då nu, som sagdt, Bofors bruk upplyste, att det
just experimenterade med tillverkningen af sådana plåtar, som

Lördagen den 19 April, f. in.

17 X:o 27.

erfordrades, så ansågo vi, att man, så vidt möjligt var, borde Angående
försöka att taga den svenska plåten. Derpå fortsatte utskottet. ansla9 bil
»Skulle svårigheter möta att anskaffa pansarbeklädnaden inom r$veas cer^
riket, anser utskottet, att med hänsyn till den betydliga del af (Forts)
byggnadskostnaden, som erfordras för denna anskaffning, Kongl.

Maj:t borde taga i öfvervägande, huruvida icke genom infordrande
,af utländska anbud och möjligen erbjudna täflingars anställande
kostnaden för den samma så mycket som möjligt kunde nedbringas».

När denna motivering kom till Första Kammaren, så upp- •
trädde der en officer från marinförvaltningen, som äfven var ledamot
i statsutskottet, och yttrade: Det kan icke låta sig göra, mine
herrar, ty vi hafva redan gjort upp om plåtarne. Vi hafva t. o.
m. gjort upp kontrakten, sedan statsutskottet skref detta. Marinförvaltningen
hade sålunda tagit sig friheten göra upp kontrakt
härom, oaktadt den hade kännedom om hvad statsutskottet föreslagit.
Detta skrämde Första Kammaren, som derför af slög motiveringen,
och denna kom derför icke med. Men nu frågar jag:

År det under sådana förhållanden ej skäl att vara tveksam, då
det nu gäller att bevilja anslag till en ny båt? Om man afslår
detta anslag af skäl, att det icke är utredt, hvilka plåtar äro bäst,
så har Riksdagen dermed sagt: Ni skall göra undersökningar,

infordra anbud både inom och utom landet och bevisa, att de
plåtar, som anskaffas, äro de bästa, innan vi fortsätta att bygga
flere båtar. Omförmäld a motivering afsåg äfven påtryckning att
åstadkomma infordrande af leveransanbud å så väl små som
stora leveranser. And byggandet af Göta infordrades visserligen
sådana anbud, och inkommo tre anbud från svenska verkstäder,
som alla åtnjöto stort förtroende och hvilka tillverkat många fartyg
och annat till staten samt gjort detta med bästa vitsord; men
då antog Kongl. Maj:ts icke det lägsta anbudet, utan ett som
öfversteg detsamma med nära på 200,000 kronor, utan att jag
kan se någon orsak, vare sig tvifvel på de andra verkstädernas .
säkerhet eller deras förmåga att i föreskrifven tid bygga färdig
pansarbåten. Denna omständighet är också att tänka på, innan vi
besluta byggandet af en ny pansarbåt. Och då Kongl. Maj:t
nu begärt samma summa som till den förra båten, kan man
finna, att Kongl. Maj:t nu ämnar gå samma väg som förra gången
och låta denna båt blifva lika dyr.

Huru jag sålunda än ser saken, tior jag-, att vi skola kunna
med största lugn låta denna fråga uppskjutas ännu ett år, hvarpå
stöten skulle kunna göra en vinst. Jag yrkar afslag å såväl
Kongl. Maj:ts proposition som utskottets hemställan.

I detta yttrande instämde herrar Kihlberg, Holmgren, Eliasson,

Nilsson i Sorröd, Dahn, Nilsson i Skärhus, Andersson i Lyckorna,

Åkesson, Andersson i Nöbbelöf, Olsson i Ornakärr, Månsson, Anders Andra

Kammarens Prat. 1890. No 27. 2

N:o 27. 18

Angående
anslag till en
pansarbåt af
Sveas cert.
(Forts.)

Lördagen den 19 April, f. m.

son i Orstorp, Björck, Svensson i Rydaholm, Wieslander, Andersson
i Hakarp, Lind, Andreasson, Bäckgren, Nilsson i Råby, Johnsson i
Thorsberg, och Svenson i Edum.

Herr statsrådet friherre Palmstierna: Här har i afseende
på sjöförsvarsmaterielen yttrats en del saker, hvilka jag, såsom
icke varande fackman, ej kan besvara. En sak, som jag dock
anser mig begripa, är den af den siste talaren berörda frågan om
pansarplåtarne. Jag har nemligen varit artilleriofficer och såsom
sådan haft till åliggande bland annat att studera denna fråga,
och jag har dervid kommit till ett helt annat resultat än denne
ärade talrare. Han sade, att vid verkstäld profskjutning med
Creuzots och Cammels plåtar de senare befunnits bättre. Ja,
detta kan ju vara möjligt i något enstaka fall. Men jag har
också granskat saken och kommit till en alldeles motsatt åsigt.
Jag tror icke, att frågan om den ena eller andra plåtsortens företräde
är lätt att lösa, utan anser detta vara en af de svåraste
frågor, som finnas att afgöra. I detta fall kan man komma till
någon fullt rigtig åsigt endast genom att under åratal följa med
gjorda försök i detta hänseende och studera de resultat, hvartill
man dervid kommit i de olika länderna, såsom England, Frankrike,
Tyskland, Italien, Ryssland, Danmark m. fl. Sammanställer
man sedan dessa resultat, så tror jag, att man får en säkrare
uppfattning af frågan än om man genast kastar sig in på den
åsigt, som gjort sig gällande här eller der. Hvarje fabrikant af
pansarplåt säger naturligtvis, att hans vara är den bästa som
finnes, och det är derför gifvet, att Camrnel, som också gör en
utmärkt plåt, skall säga, att hans plåt är den bästa. Helt naturligt
är också, att, så vidt möjligt är, Tyskland tager tysk plåt,.
Frankrike fransk plåt och i ännu högre grad att England tager
engelsk plåt, hvadan det ena eller andra landets beslut i detta
fall icke bör vara af någon afgörande betydelse för oss. I de
flesta länder fabriceras emellertid god pansarplåt, ehuru England,
icke förstår sig på att framställa mjuk stålplåt. Först begagnade
engelsmännnen mjuk jernplåt, men då projektilernas storlek
och hastighet ökades, gjordes pansaret af hårdt stål, ty pansarplåtar
af jern sköt man rakt igenom. Man försökte få pansarplåt,
mot hvilken projektilen skulle sprängas sönder, och då
tillverkade Cammel sin compound-plåt, som består af stålplåt
utanpå och jernplåt inunder. Derigenom erhåller detta pansar
samma egenskaper som hårdt jern, ehuru i ännu högre grad,
nemligen hårdhet på ytan och seghet i den inre massan. Tyskland
använder likväl den kruppska stålplåten och Frankrike
Creuzots plåt af mjukt stål. Creuzots pansarplåt fick det största
erkännandet vid de af Italien anstälda försök, då detta land skulle
bygga sina väldiga pansarkolosser. Italien kunde icke få lämplig
pansarplåt inom landet, utan måste taga den utifrån, och man

Lördagen den 19 April, f. m.

19 N:o 27.

fann då hvilka olägenheter vidlådde den engelska pansarplåten, Angående
hvarför plåten togs från Creuzot. Sedermera hafva vidlyftiga för- ansla9 till en
sök gjorts i detta afseende på flera ställen, bland annat i Dan- alerft
mark. Att sådana experiment icke egt rum i Sverige, är ganska —
naturligt, då det är en affär på hundratusentals kronor, om man
skall kunna komma till något tillförlitligt resultat. Då är det mycket
billigare att läsa rapporterna derom eller skicka ut eu officer,
som kunde få öfvervara försöken och afgifva berättelse derom.

Jag tror derför, att Kongl. Maj:t och marin förvaltningen
gjort, hvad de bort göra, då de bestämt sig för Creuzots plåt.

Den ärade talaren sade vidare, att det visade sig hvad täflan
kunde göra, då man finner, att i följd af konkurrensen den
ifrågavarande fabrikanten nedsatte priset å sin plåt, så att den
blef 30,000 kronor billigare än den eljest skulle blifvit för »Svea».

Ja, men detta bevisar ju äfven, att man varit angelägen att begagna
tillfället för att trycka ned priset på hvad man ville köpa.

Första vilkoret är naturligtvis att få pansarplåt, som verkligen
skyddar folk och materiel, om den också kostar ganska mycket,
ty hvad , tjenar det annars till att hafva pansar, om den icke
skyddar. I samma mån emellertid kanonkonstruktionerna och projektilerna
förbättras och nya, mera verksamma krutsorter uppfinnas,
hvarigenom projektilens hastighet blir större, i samma
mån är det nödvändigt, att pansaret blir starkare, på det projektilen
icke må tränga igenom. Och skall pansaret kunna
skydda, måste det vara af bästa material.

Det är endast detta jag velat nämna, då det är en sak, som
jag anser mig kunna stå för.

Herr Olsson i Kyrkebol: Jag kan icke vara med om
att bevilja anslag till den ifrågavarande pansarbåten. För någon
tid sedan byggdes ju flera stycken monitorer, som kostade landet
rätt stora summor. Till hvad nytta äro nu dessa? Herrarne veta
det allt för val. Kan hända tiden snart är inne, då äfven pansarbåtarne
äro odugliga! Det kan icke annat än väcka oro i landet.
om de stora penningebelopp, som genom tullar in. m. inkommit
i statskassan, användas på detta sätt. Man säger visserligen:
vi måste försvara oss. Ja väl! Men tron I, mine herrar,
verkligen, att vi kunna bygga så många pansarbåtar, som det
fordras till försvarandet af våra långa kuststräckor? Jag tror
det icke.

På grund af hvad jag nu anfört yrkar jag afslag på så väl
Kongl. Maj:ts proposition som statsutskottets förslag.

Herr Svensson i Karlskrona: Det borde vara eu för alla
tydlig sak, att fastän vi ingalunda hafva någon orsak att framkalla
ett krig med någon annan magt, eho det vara må, och
icke hysa den ringaste lust att kasta oss in i krigsäfventyrlig -

5:o 27. 20

Lördagen den 19 April, f. m.

Angående
anslag till en
pansarbåt af
Sveas cert.
(Forts.)

heter af hvilken art som helst, för så vidt de på något sätt stå
att undvika, så finnes det i vårt lands belägenhet och dess långsträckta
kusters naturliga beskaffenhet, åtskilliga omständigheter,
som kunna locka våra stora grannar att vid ett dem emellan
eventuel! utbrytande krig sätta sig i besittning af någon eller
några af våra vigtigaste hamnar för att der förskaffa sig erforderliga
stödje- och replipunkter.

Ingen kan lifligare än jag önska, att menskligheten redan
nu — eller rättare ändtligen nu — vore så verkligt humaniserad,
så upplyst och förädlad, så besjälad af kristendomens anda, att
krigets blodiga fasor vore otänkbara. Men ännu hafva vi icke
på långt när hunnit dit. Man kan beklaga detta faktum, men
man kan icke förneka det. Om då en nation ställer sig vapenlös,
handlar den lika oklokt och dåraktigt som den gör, hvilken
icke vill försäkra sin egendom under tanke att det icke är säkert
att någon eldsvåda skall inträffa.

Det nöd- och påtvungna försvaret och utgifterna derför
måste man taga på sig, för att det i nödens stund må visa sig
att vi åtminstone vilja försöka att mot våld och underkufvande
försvara det hem, hvarifrån så många söner utgått, hvilka på
många skilda områden beredt vårt namn aktning inom verlden.

Att ett land med den belägenhet som Sverige har — till
största delen kringflutet af hafvet och omgärdadt af skärgårdar —
synes alldeles sjelfklart hänvisadt till att i främsta hand lita till
sitt sjöförsvar, det är en mening, ofta uttalad, som säkerligen är
delad ej blott af många utan af de flesta. Det är derför stärkandet
af vårt sjöförsvar — hvilket krafvel’ de minsta offren af
lefvande materiel, som ju är den ojemförligen dyrbaraste — utan
tvifvel bör vara föremål för det svenska folkets och dess regerings
synnerliga omsorg.

Att de af rustnings- och roteringsbesvären tryckta landtrnännen
icke kunna vara hugade att anslå dryga medel till stärkande
af vårt landtförsvar, förr än ett fullständigt härordningsförslag
blifvit framlagdt, kan jag förstå, men då Riksdag och regering
beslutat organisation af flottans trupper, bör intet sådant
hinder nu ligga i vägen för att förskaffa oss erforderlig material
för häfdandet af vårt försvar till sjös.

Fastän vi icke kunna absolut hindra en fiendtlig armé att
landstiga, äfven om vi hade en flotta, som kunde mäta sig med
våra stora grannars, så kunde med eu sådan flotta, som i 1882
års sjöförsvarskomités betänkande föreslås, stora och beaktansvärda
fördelar vinnas. Dessa fördelar beskrifvas af nämnda komité
sålunda:

Fiendens rustningar erfordrade längre tid och medförde
större kostnader;

hans äfventyr, så väl under färden öfver sjön, som i synnerhet
vid landstigningen voro icke ringa;

Lördagen den 19 April, f. m.

21 N:o 27.

han nödgades må hända, innan landstigning vedervågades, Angående
söka att förstöra eller åtminsone instänga vår flotta; anslag till en

för att instänga vår sjöstyrka måste han anlita må hända^Sveas^ert^
hela sin, utan säkerhet att ändå lyckas, och ’ (Forts) ''

i alla händelser vunne man alltid den fördelen att hären v ''
kunde samlas för att vid landstigningsplatsen möta fienden;

hade vi deremot inga pansarbåtar, som med sina svåra kanoner
och jemförelsevis ringa djupgående, men ganska stora fart,
icke äro några föraktliga motståndare, skulle vi vid ett utbrytande
krig hafva att befara;

att fienden lätteligen landstege, utan att vår här finge underrättelse
hvarken om tid eller ställe;

att fienden icke behöfver några pansarfartyg till skydd för
sin transportflotta;

att hans rustningar derför fordrade mindre tid och kräfde
mindre kostnad;

att han icke hade något att äfventyra, hvarken vid färden
öfver sjön eller vid sjelfva landstigningen, samt

att i händelse han af misstag valt landstigningsplats, der
han möttes af vår armé, han kunde draga sig tillbaka utan fara
att blifva oroad och lätt söka sig en annan landstigningsplats.

Enligt förbemälda komités förslag skulle vi vid 1903 års
slut hafva en flotta af 14 pansarbåtar af lista klass och en under
byggnad utom minbåtar och mindre pansarbåtar för insjöarnes
försvar samt vid innevarande års slut 3 pansarbåtar af Sveatypen
och två under byggnad, men vi hafva endast 2:ne sådana
fartyg, hvaraf det ena ännu icke färdigbygdt och nu då Kongl.

Maj:t begär för en 3:dje båt för nästkommande år 868,000, tillstyrker
statsutskottet, men långt ifrån enhälligt, endast 500,000
kronor, hvadan arbetet naturligtvis kommer att gå så mycket
långsammare.

Med anledning af några under öfverläggningen fälda yttranden
skall jag, efter jag har ordet, bedja att få säga några
ord.

En talare på jönköpingslänsbänken sade, att på 1860-talet,
då monitorerna byggdes, dessa fartyg ansågos för att vara de allra
bästa, men att nu äro de alldeles värdelösa och icke kunna gå
öfvea Östersjön. Jag skall deremot be att få anföra att visserligen
har fartygsbyggnaden sedan den tid monitorerna byggdes
gått framåt så, att dessa fartyg visst icke äro så fördelaktiga som
vid tiden för deras byggnad, särskild! med afseende på dess ringa
fart, men de reda sig ganska väl i sjön. Ett exempel derpå är, att
dessa fartyg för några år tillbaka gingo öfver Östersjön till Ryssland
under mycket hård bris, för att ej säga full storm, under
det att samtidigt andra fartyg, till följd af stormen nödgades söka
nödhamn. Dessa fartyg äro dessutom starkt bepansrade och försedda
med svåra pansarbrytande kanoner, hvilket göra dem till

N:o 27. 22

Lördagen den 19 April, f. m.

Angående ett värdefullt och starkt positionsartilleri i våra skärgårdar. Jag
^msarbåt öuska att vi, i stället för 4 sådana, hade 40.

P Sveas cert. Samma talare yttrade ock, beträffande Svea, att detta far (Forts.

) ^ det 1887 visades för riksdagsmännen, befans icke vara

så bra som man tänkte sig, och att en ganska väsendtlig del af
fartyget låg på sjöbotten, hvadan han icke kunde hysa förtroende
för ifrågavarande fartygstyp. Jag skall lugna den ärade representanten
från Tenhult med att ingen del af fartyget, hvarken
väsentlig eller oväsentlig ligger på sjöbotten, utan fartyget
ligger helfärdigt i Carlskrona docka; det som förlorades var ett
ankare med en del af kettingen, ett tillbehör, hvars förlust icke
beror af fartygstypen. Denna förlust kan drabba hvilken fartygs -cert som helst och kan uppstå genom en omärklig bräcka i kettingsjernet,
som spränges, då det får för hård frestning.

En talare på kristiansstadslänsbänken anförde, att det vore
skäl att vänta med anslag till ny pansarbåt, till dess Göta blefve
färdig, och erinrade att anslaget till Göta ej beviljades, förr än
Svea var färdigbyggd. Men nu hafva vi ju erfarenheter från
Svea, hvilka erfarenheter tillgodogjorts vid Götas byggande och
för öfrigt kommer ju ingen byggnad att företagas, förr än Göta
blifvit färdig. Af alla fackmän har jag icke hört något klander
utan endast erkännande af Sveatypen. Den enda anmärkning,
som framhållits mot Svea, är värmen i maskinrummet, en anmärkning
som säkerligen beaktats å Göta och följaktligen äfven
kommer att beaktas vid byggandet af nu ifrågavarande båt. Jag
ser derför icke något skäl för uppskof, då vi nu kunna disponera
erforderliga medel.

Jag skulle naturligtvis helst sett ett tillstyrkande af bifall
till Kongl. Maj:ts proposition, men är likväl tacksam för det som
statsutskottets pluralitet vill gifva, och då inga utsigter finnas för
bifall till den nådiga propositionen, ser jag mig föranlåten, herr
talman, att yrka bifall till statsutskottets betänkande i nu föredragna
punkt.

Herrar Lyth och Söderblom instämde i detta yrkande.

Herr Gr af o ord: Såsom bosatt i närheten af svenska flot tans

hufvudstation är det helt naturligt, att jag under årens lopp
icke allenast kommit att undfå någon kännedom om flottans tillstånd
och dermed sammanhängande ämnen, utan äfven att intressera
mig för detta vårt lands försvarsvapen, och det är af denna
anledning som jag nu begärt ordet, dervid jag, såsom icke man
af facket, endast bär att yttra mig ur allmän synpunkt.

Redan förut lifligt öfvertygad om nödvändigheten af en tillökning
i vårt lands sjöförsvar och om faran för ett uppskof dermed,
har jag i denna min öfvertygelse blifvit stärkt genom det
beaktansvärda yttrande af marinförvaltningen, som förekommer

Lördagen den 19 April, f. m. 23 Mso 27.

i motiven för den kongl. propositionen angående denna hufvud- Angående
titel. Der heter det nemligen på sid. 5, att — hvad vi alla ty
värr nogsamt känna — vårt land endast egde »ringa medel», det vim acer™
här säga sjöförsvar till stödjande af vår neutralitet eller afvärjande ^Fortg ^
af ett fiendtligt anfall på våra kuster; att behof vet af sjöförsvarets
förstärkande med hvarje år blefve allt mera behjertansvärdt särdeles
under en tid, då nästan alla Europas stater och — märk
väl, mine herrar —- särskildt våra grannar för förbättring å ökning af
sina stridskrafter till lands och sjös gjorde ansträngningar, hvilkas
stora omfattning endast kunde förklaras af eu lika djup som
allmän misstro till varaktigheten af det nu rådande fredslugnet.

Vid detta förevetande kan jag för min del ej finna annat
än att i fosterlandets välförstådda intresse de uppoffringar måste
göras, som finnas erforderliga för stärkande af vårt sjöförsvar.

Det hade visserligen varit bäst, om Kongl. Maj:ts proposition
i föreliggande fråga bifallits utan afprutning, men då jag
hyser det förtroende till statsutskottet, att landets förmåga i detta
afseende blifvit noga afvägd, så inskränker jag mig till att yrka
bifall till utskottets framställning i denna punkt.

Herr Pehrson i Törneryd: Jag måste beklaga, att jag

icke tillräckligt förstår denna fråga, så att jag måhända ej borde
•deltaga i debatten om densamma, såvidt det gäller att här bedöma,
hvilken materiel som för sjöförsvaret är den bästa. Men då frågan
äfven gäller kostnaderna för vårt försvar anser jag det vara
äfven den icke sakkunnige representantens rätt och pligt att deltaga
i densammas behandling. I detta senare afseende framställer
sig för mig det spörsmål: står det väl i god öfverensstämmelse
med våra tillgångar att nu fortsätta byggandet af dessa
större och dyrbarare pansarfartyg, eller låter det icke tänka sig,
att vi kunde ordna vårt sjöförsvar lika väl och för våra förhållanden
lika kraftigt genom att anskaffa mindre pansarbåtar och
genom att ytterligare öka vårt minförsvar? Och på detta spörsmål
synes det mig, såsom om svaret bör vara, att, med de begränsade
tillgångar vi ega, böra vi i främsta rummet se till, om
vi kunna förstärka vårt försvar med denna mindre kostbara materiel.
Jag förutsätter nemligen, att den tanken skall vara långt
borta, att vi i ett sjöslag skulle kunna försvara oss ute på öppna
sjön. Vårt sjöförsvar måste i min tanke inskränka sig till ett
kustförsvar, och vid sådant förhållande tror jag ej det kan vara
rätt att fortsätta med byggandet af dessa stora krigsfartyg, utan
att det vore bättre att nedlägga kostnader på mindre pansarbåtar
och minbåtar samt på minförsvaret. Ett ytterligare skäl för mig
att i denna fråga vara betänksam, är det, att, såsom vi veta,
pansarfartyget Göta bygges efter ritningar, som innehålla en hel
del förändringar i dem, efter hvilka Svea byggdes. Låt vara, att
dessa förändringar icke voro så stora, så innebära de likväl ett

It:® 27. 24

Lördagen den 19 April, f. in.

Angående gif akt, då de visa, att sedan man trott sig hafva konstruerat ett
<pansarbåt ^Pansarfartyg, som ansetts vara fullkomligt, man ändock strax
Sveas cert. derpå anser sig böra göra förändringar i det andra fartyget af
(Forts.) samma slag. Och vi känna redan, att det äfven är fråga"om att

göra förändringar i det 3:de pansarfartyget utöfver dem, som
gjorts vid byggande af Göta. Äfven häri synes mig ligga ett
skal åtminstone tills vidare emot bifall till det föreliggande förslaget.
Såsom jag redan nämnt, är jag ej synnerligen glad åt
att behöfva yttra mig i denna fråga, emedan dertill fordras större
sakkunskap än den jag egen Då jag nu emellertid detta oaktadt
ansett mig böra göra detta uttalande, har detta skett hufvudsak
ligen med hänsyn till de stora kostnaderna som äro i fråga, och
jag ber att få göra den vördsamma hemställan till representanterna
från Sveriges landsbygd, huruvida de anse beviljandet af ettanslag
som detta stå i rätt god öfverensstämmelse med deras
berättigade önskningar och fordringar på en skattereform.

Jag tviflar på, att det står i god harmoni med landsbygdens
befolknings intressen, om vi för vårt försvar använda snart sagd!;
alla statens nuvarande rika tillgångar på ett sådant sätt, att vi
icke i någon mån hafva tillgodosett de berättigade krafven på
lindring i de bördor, i synnerhet för vårt försvar som särskilt
trycka den svenska jorden. Vi kunna utan allt tvifvel icke efterkomma
eu sådan önskan, hur gerna vi än skulle vilja, om vi
bevilja det ena stora anslaget efter det andra. Och det är af
sådan hänsyn också som jag för min del måste vara emot det
nu ifrågavarande anslaget. Jag ser i dessa ökade anslag på 4:de
och ö:te hufvudtitlarne och äfven på andra håll ett aflägsnande
från det mål, som man stält upp för sig och som blifvit erkändt
af båda statsmakterna såsom ett berättigadt mål, nemligen afskrifningen
af våra grundskatter. Jag säger, att jag i anvisandet af
dessa stora anslag ser ett aflägsnande allt mer och mer från detta
mål, och det är af denna omständighet jag är tvingad att vara
emot äfven ett anslag sådant som detta, för hvilket jag möjligen
under andra förhållanden i någon förändrad form kunde hafva
sympati.

Jag har ingenting vidare att tillägga, än att jag skulle önska,,
att vi någon gång komrne derhän, att vi konnne i godt förstånd
till hvarandra. Omöjligt är det, linne herrar, att vinna den enighet,
den kraft och styrka, som behöfves inom Riksdagen för att
på ett för nationen tillfredsställande sätt lösa sådana frågor som
försvarsfrågan eller att tillgodose intressena der vid lag med mindre
än att man på samma gång vill taga hänsyn till deras berättigade
fordringar, hvilka bära en särskild börda för vårt försvarsvapen.
Och jag ber att ännu eu gång få betona, att så länge
Riksdagen icke vill taga tillräcklig hänsyn till detta, synes det
mig, att Riksdagen inslagit på en orätt väg. eu väg på hvilken
jag icke vidare vill följa med.

Lördagen den 19 April, f. m.

25 N:o 27.

På dessa skäl får jag yrka afslag å så val Kong!. Maj:ts Angående
proposition som utskottets hemställan i den föredragna punkten^

Sveas cert.

Häruti instämde herrar Bexell, Bengtsson i Boberg, Ericson (Forte.)
i Borekulla, Anderson i Himmelsby, Larsson i Mörtlösa, Johansson
i Bastholmen, Svensson i Brämhult, Andersson i Baggböle,

Forsselius, Johansson i Löfåsen, Andersson i Hasselbol, Olson i
Stensdalen, Hansson i Solberga, Eriksson i Elgered.

Herr Bern des yttrade: Med anledning af en ärad statsutskottsledamots
på kristianstadsbänken yttrande skall jag — icke såsom
fackman inom sjövapnet men såsom möjligen varande något
hemma i jernhandteringen — be att få säga några ord.

Jag tror att den ärade talaren fäst sig allt för mycket vid
priset. Detta kan naturligtvis vara mycket olika, men qvaliteten
kan också vara mycket olika, och man får ej endast fästa sig
vid ett godt pris, ty varan kan då blifva sådan, att man bör be
Gud bevara sig för ett sådant pris. Han lade också enligt mitt
förmenande för mycken vigt vid profven. Prof äro visserligen
mycket bra, men de hafva icke alltid så särdeles stor betydelse.

I fråga om spanmål är det mycket enkelt att åstadkomma ett prof,
och ett prof som visar hurudan varan verkligen är: om man har omskofiad
spanmål i ett magasin, tager man deraf en strut som prof
och hela partiet är sedan fullkomligt likt detta prof. Men i fråga
om pansarplåt är det ett annat förhållande; ty denna finnes icke
på lager, utan måste tillverkas för hvarje särskild! tillfälle. Tillverkningen
af denna vara är dessutom mycket svår, och ju svårare
tillverkningen är desto svårare blir det att åstadkomma ett
tillförlitligt prof. Hvar och en verkstad bjuder naturligtvis till
att icke skicka det sämsta, men ett prof kan utfalla mycket olika.

Det kan understundom hända, att ett enstaka prof från en verkstad,
som icke i allmänhet gör anspråk på att lemna den bästa
tillverkningen, gifver det bästa resultatet, men summan af alla
prof från denna verkstad visar icke den bästa varan. För att
ett prof i fråga om pansarplåtar verkligen skall kunna utgöra
någon garanti för att den levererade varan blir i öfverensstämmelse
med profvet, måste så stor qvantitet profplåtar skickas,
att kostnaderna för dessa prof skulle vida öfverstiga hvad hos
oss kan ifråga komma. Derföre torde det vara både säkrast och
billigast att i fråga om arbeten af nu ifrågavarande slag inhemta
den erfarenhet, som redan vunnits i andra länder.

En talare på blekingebänken anförde såsom skäl för afslag,
att man vid pansarbåten Götas byggande icke kunnat i allo följa
samma anordningar och beräkningar som gälde för Svea, utan
måst vidtaga åtskilliga förändringar. Jag för min del får säga,
att om vederbörande icke funnit att några förbättringar kunnat
vidtagas, så hade detta varit vida sämre, och man hade kunnat

N:o 27. 26

Lördagen den 19 April, f. m.

Angående saga att de varit blinda för de lärdomar, som inhemtats sedan
''pansarbåt TfPansarbåten Svea byggdes, men icke nu. Ingenting, vare sig eu
rSveas cert. Pausarbåt eller någonting annat af menniskohänder gjordt, är så
(Forts.) fullkomligt, att det icke kan förbättras.

I likhet med den ärade talaren på karlskronabänken skulle
äfven jag helst hafva önskat bifall till Kong!. Maj:ts proposition,
oförändrad emedan jag anser att, i händelse vi en gång blifva
anfallna, flottan kommer att taga emot första stöten och derför
först och främst bör så mycket som möjligt tillgodoses, men då
den kong! propositionen icke lärer ha någon utsigt att vinna
framgång inom denna kammare, skall jag i likhet med nämnde
talare inskränka mig till att yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Gibson: Ehuru icke fackman skall jag tillåta mig

yttra några ord i den föreliggande frågan.

Det är ju naturligt, att om vi anfallas sjöledes ifrån, så kan
fienden när som helst landsätta sina trupper och underhålla förbindelse
med dem, så vida vi icke hafva några krigsdugliga fartyg
i sjön. Flottan skall utgöra den första linien, som först måste
mota fienden. Finnas åter sådana fartyg till det antal, som af
sjöförsvarskomitén ansetts behöflig!, så vågar jag tro att eu fiende
skall få ganska svårt att med sin transportflotta taga sig fram
till våra kuster och der landsätta trupper. Jag antager äfven såsom
aldeles sannolikt, att eu fiende icke kommer att anfalla oss
hvarken under hösten med sina stormar eller under vintern med
sin köld. Blifva vi anfallna så torde detta sannolikast ske på
på våren. Ege vi då en flotta duglig nog att möta en fiende
eller åtminstone oroa honom, så måste denna först tillintetgöras
innan fienden kan landstiga. Kan emellertid flotten hålla stånd
emot fienden under våren och sommaren, så vinna vi ju ett helt
år och blifva derigenom i tillfälle att ordna våra inre försvarsförhållanden
med besinning och lugn hvilket eljest aldrig skall blifva
fallet.

Yi hafva icke råd — heter det — att bygga sådana pansarkolosser
! Men, mine herrar, Svea och Göta äro verkligen ingå
kolosser, tv fartyg på 2,800 och 3,000 tons kunna icke rättvisligen
få eu sådan benämning. De engelska pansarfartygen med

14,000 tons deplacement, de franska och framför allt de italienska,
som uppgå ända till 15,000 tons äro kolosser, men våra pansarfartyg
förtjena vid jemförelse!'' snarare namnet pansarbåtar.

Jag kan förstå, att man kan hysa betänkligheter innan man
åtager sig de uppoffringar som framkallas genom ökning af försvaret
medelst värnpligtens utsträckning. Hundratusentals dagsverken
nedlagda å exercisfälten — och de 25 ä 30 millioner kronor,
som försvaret kostar, äro verkligen uppoffringar — men jag
kan icke förstå att man då det gäller att gorå detta försvar med
ett obetydligt anslag så kraftigt som möjligt och att skydda de

27 N:o 27.

Lördagen den 19 April, f. m.

uppoffringar vi redan gjort, icke vill bevilja en så jemförelsevis Angående
liten summa, som två millioner kronor till materielens anskaffande
i öfverensstämmelse med hvad sjöförsvarslcomitén föreslagit. Men cert

äfven om vi nu bevilja detta ännu mindre anslag, hvilket stats- (Korts.)
utskottet föreslår, så skulle vi, ehuru alltför långsamt, likväl kunna
nå målet och möjligen under tiden kunna göra det öfriga försvaret
effektivt. Andra nationer hafva också uppfattat vigten
af ett dylikt sjöförsvar och sky ej uppoffringar för sådant ändamål.
Exempel derpå hafva vi från sistlidet år, då det engelska
parlamentet beviljade 25 millioner pund sterling till nya pansarfartyg,
och den franska deputerade kammaren, utom de 46 millioner
francs, som årligen användas för nya fartygs byggande,
anslog närmare 60 millioner francs. Nu skola helt visst många
invända, att dessa länder äro så rika, att de utan olägenhet kunna
afse så stora belopp till ifrågavarande ändamål. Men jag har en
annan uppfattning, särskildt hvad England beträffar. Den engelska
statskassan är för närvarande icke i samma förmånliga ställning
som vår, och skatterna i England äro visst icke oansenliga.

Om regeringen följt samma grunder som man följt i England
och vi hade gjort detsamma som det engelska parlamentet,
hade regeringen begärt och vi beviljat på eu gång 18,000,000
kronor till flottans ökande.

Det skulle vara af mycket intresse, om en undersökningskommission
tillsattes för att utröna, huru det förhåller sig med
vår flottas stridsduglighet. Jag befarar att en sådan undersökning
skulle leda till det nedslående resultat, att det icke funnes några
andra stridsdugliga fartyg än de två första klassens pansarbåtar,
de 4 första klassens minbåtar och de 8 andra klassens minbåtar
som äro byggda samt de två minbåtar af sistnämnda slag som
äro under byggnad; summa två pansarbåtar och 14 minbåtar.

Med denna lilla kontingent är det val icke tänkbart att möta en
fiende. Hvad våra öfriga fartyg beträffar, är monitorernas tid
.snart förbi — de böra utrangeras 1896, enligt komiténs beräkningar
— och våra andra fartyg såsom kanonbåtar, korvetter
m. fl. äro enligt mitt förmenande visserligen dugliga till öfningsfartyg
men icke sådana att de kunna upptaga striden med en
pansarklädd fiende. År 1879 föreslog certkomitén byggandet
af 4 certer fartyg, den första certen pansarbåtar, den andra minbåtar;
den tredje typen G, afsedd för stångminor, som aldrig
blifvit byggd ock slutligen typen D, som skulle vara en pansarklädd
kanonbåt som heller aldrig blifvit byggd, derför att den
befunnits alldeles olämplig. Jag förmodar det var eu till sin
beskrifning något liknande båt, som motionären i Första Kammaren
tänkt sig. Af sjöfartskomitén föreslogs 1882, att vi under
en viss tid skulle bygga 14 större stridsfartyg och 94 mindre
minbåtar, hvilket antal skulle vara tillräckligt att uppehålla eu
fiende under längre tid. Ja, när icke flottan behöfs större än

N:o 27. 28

Lördagen den 19 April, f. m.

Angående så, synes mig alla skäl tala för att fortskrida i den rigtning sjöttpanmrbåt
afförsvarskomiteu afgifvit såväl med hänsyn till fartygens antal
Sveas cert som cei’t, helst pansaret nu i så många år kunnat hålla stången
(Forts.) 0°h de redan byggda pansarbåtarne äro både billiga och ändamålsenliga,
trots herrarnes påstående, att anmärkningar haglat
mot dem; några sådana i sak har jag ännu icke fått höra och
vågar tro att alla de anmärkningar ni hört, äro af obetydlig
beskaffenhet.

Det anmärktes nyss, att vi borde försöka inrätta vårt sjöförsvar
på sådant sätt, att vi skaffade oss mindre pansarbåtar och
inskränkte oss till kustförsvar. Hvad de mindre pansarbåtarne
beträffar, är det rent af eu omöjlighet att bygga sådana. Går
man under Svea-typen, måste man reducera antingen för pansaret
eller för farten, båda egenskaper, som icke lämna uppoffras.
Någon mindre båt än Svea lian icke utan sådan uppoffring
byggas. Emellertid är ett förslag i sådan rigtning af herr
Mankell framlagdt i Första Kammaren uti eu motion, deri han
förordar byggandet af eu sådan mindre båt. Men huru han
tänkt sig densamma, derför redogör han icke närmare, och jag
kan icke heller utfundera hvad han menar. Vi hafva en reservation
vid 1879 års certkomité att tacka för att vi hafva fått
ett tydligt svar på frågan rörande lämpligheten af de mindre
pansarbåtarne. Denna reservation var af kommendör Lindmark,
som då ansåg alt det vore iämpligast att anskaffa eu mindre båt,,
som blott förde en grof kanon. På sjöförvaltningens anordnande
gjordes då eu kostnadsutredning, ritning och beräkning, dervid
ådagalades, att kostnaderna för en sådan båt skulle öfverstiga

1,400,000 kronor, samt att båten dessutom skulle vara olämplig
för försvaret. Detia föranledde också kommendör Lindmark att
yttra sig just om sin reservation på följande sätt: »Att deu utredning,
som nu egt rum, icke varit utan gagn vågar jag hoppas,,
enär genom densamma pansarbåten A:s företräden säkerligen
ännu klarare komma att framträda.» Jag tager mig på grund
af hvad jag anfört friheten anhålla om bifall till utskottets
förslag.

Herrar Rund bäck och Lund instämde med herr Gibson.

Herr Petersson i Boestad: Ehuru eu varm vän af ett starkt
försvar, kan jag icke vara med om att bevilja anslag till ännu
eu ny pansarbåt, då vi nyss anvisat ett ganska stort belopp för
att kunna färdigbygga pansarbåten Göta. Med den hastiga utveckling,
som konstruerandet och byggandet af dessa skepp nu
fått, då den ena typen genast öfverträffas af en annan, som är
starkare och bättre, anser jag att man gör klokash om man uppskjuter
ännu ett. år med beslutet om byggandet af denna båt.

Lördagen den 19 April, f. m.

29 A:o 27.

En stor härförare har sagt: för att föra krig fordras pengar Angående
och återigen pengar. Jag tror derför, att man också bör tänka anslag till en
på att spara under den goda tiden för att i behofvets stund vara“7
rustad äfven med mynt. (Forts)

Med anledning häraf tager jag mig friheten yrka afslag å
såväl Kongl. Maj:ts proposition som statsutskottets hemställan i
denna punkt, i hvad den afser anskaffande af en ny pansarbåt.

Herr W e r u e r: Att under den tid, då bland fackmännen
strider utkämpades rörande hvilken fartygscert skulle vara den
lämpligaste för sjöförsvaret, Riksdagen stod i villrådighet, huruvida
den skulle bevilja andag till nybyggnader för detta försvar,
då de möjligen skulle blifva resultatlösa, det kan jag förstå.

Men sedan hos fackmännen samt till och med hos eu stor del af
allmänheten den åsigten vunnit stadga, att den s. k. Svea-typen
är den mest lämpliga för vårt sjöförsvar, förvånar det mig att
det är så många som ropa nej, då det blir fråga om anslag till
fartyg af denna typ. Svea-typen är nemligen såväl inom Sverige
som af de utländska sjöofficerare, som varit i tillfälle att se den
och af hvilka jag samtalat med mången,__ ansedd vara den, som
bäst lämpar sig lör vårt försvar och för Ostersjö-strider. Eu båt
af denna typ har den fördelen, att den kan gå utomskärs och
upptaga. striden med fienden samt sedermera fortsätta den inomskärs.
Den har nemligen icke den storlek, som de utländska fartygen,
och den har derför större manöverfärdighet, hvarför den
anses mycket lämplig äfven för inomskärsstrider.

Här har talats om att vi skola inskränka oss till ett kustförsvar.
Ja, det är just det, som vi göra, då vi icke gå öfver
denna cert. Med kustförsvar menar man väl icke att man blott
skall bygga sådana båtar, som kunna hålla sig inomskärs. De
böra väl vara så konstruerade, att de också kunna gå några mil
utomskärs, äfven om det blåser litet. Då man talar om kustförsvaret,
är väl icke meningen, att man helt och hållet skall
lemna Östersjön öppen för fienden att föra hit sin flotta, icke
blott den som är afsedd för att öfverföra armén, utan äfven den
stora transportflottan, som skall öfverföra alla förnödenheterna
och upprätthålla kommunikationerna med andra sidan, det må
vara den södra eller östra sidan om Östersjön. Det är väl icke
möjligt att vi kunna försvara våra kuster, om vi icke hafva
några fartyg, som kunna gå utom kusterna, ty i ordet kustförsvar
ligger just den meningen, att man vid försvaret äfven
skall kunna gå utom skärgården och göra fienden skada.

Jag tror att denna sak, hvad man än må yttra, redan är
afgjord i kammaren. Jag är fullt öfvertygad derom, vare sig
man uppträder och vädjar till fosterlandskärleken och hvad aunat
som helst, eller utan att någon talare uppträder. Det hörde
vi mycket väl, då talaren på blekingebänken i sin slutkläm ytt -

TC;o 27. 30

Lördagen den 19 April, f. in.

Angående rade, att han i beviljande af anslag under 4:e och 5:e hufvudanslag
till e^titlarne såg ett aflägsnande från lösningen af våra skattefrågor.

V)CLVt (IT o o cj o

rSveas cert Ja£ beklagar på det allra högsta, att något sådant skall vara
(Ports.) anledningen till afslag, då man icke har några rent faktiska skäl

att hålla sig till, såsom till exempel odugligheten hos det fartyg^
som är föreslaget.

Jag har blott velat uttala min åsigt i frågan och anhåller
om bifall till utskottets förslag.

Med herr Werner förenade sig herrar A. V. Carlson och
Wittrock.

Herr Björkman: Jag inser mycket väl de skäl, som föranledt
Kongl. Maj:t och regeringen att äfven nu framkomma med
ett förslag om anskaffande af eu pansarbåt. Regeringen har
säkerligen sett saken från den sidan, att en sådan båt skulle för
vårt försvar vara nyttig och kanske nödvändig.

Det har talats och skrifvits så mycket i denna fråga både
utom och inom riksdagen, alt det kanske torde vara litet svårt
att saga, hvilkas åsigter äro de rigtiga. Derom vill jag heller
icke tvista med herrarne. Saken har framkommit från Kongl.
Maj:t och regeringen, den föreligger nu til! afgörande. Hvad på
oss ankommer, mine herrar, skola vi säkerligen, om vi kunna,
söka att så långt som möjligt bidraga att få ett försvar, som är
af den beskaffenhet, att vi kunna våga oss emot en annalkande
fiende, som söker förderfva oss. Men derjemte är det af stor
vigt att betänka, om vi äro i den ställning, att vi kunna åstadkomma
allt, som anses för nyttigt och nödvändigt i detta afseende.
Det är lika vigtigt att se på det ena som på det andra. Jag har
alltid fäst mig vid den synpunkten och jag blef särskilt mera
mogen för den uppfattningen, då en ärad talare, herr Danielson,
för en liten tid sedan yttrade, att vi icke borde gå så långt
för försvaret, att vi slutligen ingenting hade att försvara. Det
finnes ett annat krig, som icke är så blodigt, som kriget med
vapen, men dock medför mycken nöd och stort elände, och det
kriget är det, deri borgenären fråntages hvad han på kredit
lyckats förskaffa sig. Jag vill icke vara med om att öka försvaret,
så att vi behöfva låna penningar. Det ser visserligen nu ut,
som om vi skulle hafva så mycket penningar, att vi kunna börja
byggandet af denna båt, men, mine herrar, jag är icke säker på
hvad vi hafva, då vi slutat den. Detta skäl jemte ett annat, som
jag nu skall nämna, gör att jag måste motsätta mig utskottets
förslag. Så länge nemligen en viss klass af Sveriges befolkning
skall ensam på sin bekostnad bestå den kanske starkaste delen
af försvaret — jag menar indelningsverket — är det mycket
tungt för denna klass att den ena gången efter den andra påläggas
ytterligare bördor jemte de samhällsklasser som icke bi -

Lördagen den 19 April, f. m.

31 N:o 27.

draga till det nyssnämnda försvaret. Då jag dessutom, såsom Angående
jag förut yttrat, icke vet om penningar till fullo komma att ansla9 cr}
finnas till denna nybyggnad utan att vi behöfva låna — och det^ Suwz* ''cert.
vill jag icke vara med om — får jag för min del yrka afslag ä ,Forts)
utskottets hemställan.

Herrar Jönsson i Mårarp och Andel''sson i Löfhult instämde
häruti.

Chefen för sjöförsvarsdepartementet, herr statsrådet friherre
von Otter: På samma gång som jag naturligtvis för min del
måste beklaga, att statsutskottet så mycket nedprutat de af Kongl.

Maj:t begärda anslagen, kan jag å andra sidan icke annat än
finna mig tillf redsstäld deröfver, att utskottet andtid gen gått in
på den af sjöförsvarskomitén föreslagna vägen, och jag hoppas
varmt, att Riksdagen måtte bifalla förslaget och sedan fortgå på
samma väg.

Då jag således förklarar min tillfredsställelse i detta afseende,
kan jag emellertid icke på samma gång gilla utskottets
motivering för dess nedprutning å det af sjöförsvarskomitén
föreslagna beloppet, två millioner. Det är visserligen sant, att
underhållsansiaget, som nu är 1,200,000 kr., i sjöförsvarskomiténs
förslag sänkts till en million, således 200,000 kr mindre än för
närvarande. Men å andra sidan bör man också komma i håg,
att en del dagaflöningar, som hestriddes af underhållsansiaget och
fortfarande göra det, blefvo af sjöförsvarskomitén öfverflyttade
till ett särskild! aflöningsanslag, som i motsvarande mån höjdes.

Jag anser således, att, om man vill ställa sig på sjöförsvarskomiténs
ståndpunkt, man äfven bör bevilja dessa ytterligare 200,000
kronor.

Om jag nu jemför 1891 års stat, sådan utskottet föreslagit
den, och sådan den skulle vara enligt sjöförsvarskomiténs förslag,
finner jag att hvad utskottet föreslagit understiger komiténs förslag
med 231,760 kr., således med mer än 200,000 kr. Vidare
är att märka, att i komiténs förslag finnes icke upptaget ett belopp
på 80,000 kr. för lindring af rustnings- och roteringsbördan,
hvilket belopp endast tynger på anslagsstaten, utan att sjöförsvaret
har det minsta gagn deraf. Lägger man då till dessa 80,000
kr., finner man, att utskottets nuvarande förslag med 311,760 kr.
understiger hvad sjöförsvarskomitén föreslagit. Jag tror derför,
som sagdt, att denna nedprutning icke är berättigad. Då jag
likvisst allt för väl inser, att det mesta som möjligen kan vinnas
är hvad utskottet föreslagit, tjenar det naturligtvis ingenting till
att vidare orda om saken, och jag önskar endast, att detta förslag
måtte vinna framgång;

Då jag måst eu stund uppehålla mig i Första Kammaren,
har jag möjligen icke fått reda på alla de anmärkningar, som

N:o 27. 32

Lördagen den 19 April, f. m.

(Ports.)

Angående blifvit framstälda. Några bar jag dock fått uppgifna, som jag
anslag till en skall be få bemöta.

1>(lSveas <cerl Det bär yttrats, att Svea vore nog bra, men Göta vore

byggd olika och således kanske icke lika bra, samt att man derför
först ville se Göta afprofvad och för den skull önskade ett
års uppskof med byggandet af den tredje båten. Jag ber herrarne
vara fullt öfvertygade att, om Göta icke blir bättre än Svea,
som jag dock hoppas den skall blifva, den dock sannerligen icke
skall blifva sämre. Den bar förlängts med 20 fot för att få
ett större citadell och större hastighet, om möjligt. Eu fart på
14 Va knop, som Svea gör, är visserligen ganska bra, men kanske
icke fullt hvad man önskar. Men äfven i detta fall ber jag
herrarne vara lugna, ty det finnes icke i Östersjön mer än tre
pansarbåtar, som kunna följa Svea. Den ena är dansk och heter
Ivar Huitfeldt och de två andra äro ryska, den ena med 16
knop, den andra med 17, såsom det åtminstone uppgifves. Jag
talar icke om Italien och England, som hafva några stycken, som
äro snabbare, åtminstone nominelt, men jag hoppas att vi icke
skola komma i strid med dem. Nu är emellertid icke alltid den
nominella farten densamma som den verkliga. Derpå har man
sett många exempel. I tidskrifter såväl från Frankrike som England
ser man klagomål öfver att deras fartyg icke hålla den utlofvade
farten. Der säges, att den nominella farten är den fart,
som konstruktören tänkt sig skola gifva fartyget, men endast
undantagsvis erhålles denna fart vid prof- och besigtningsresan,
och blir det då, så blir det vanligen aldrig sedan. Vid forceringar
har man äfven sett, att nominella 16- och 17-knopare
visserligen till en början kommit upp till 14 knop, men derefter
småningom sackat ned ända till 10 knop.4 Man skulle nu möjligen
kunna tro, att så vore äfven fallet med Svea, men så är
det icke, och detta af goda skäl. Det första är, att enligt mitt
förmenande våra pansarbåtar — i synnerhet de som byggas vid
Motala verkstad — tillverkas med vida större omsorg än de som
byggas dussintals i utlandet. Ett annat skäl är det, att stormagterna
i allmänhet hålla sina pansarfartyg ute flera år i rad,
utan att docka dem, hvarigenom gräs och snäckor fastna vid
båten och hindra farten i hög grad. Det tredje skälet är, att
det är svårt att kunna få goda eldare till alla dessa fartyg, då
det behöfves en så ofantlig mängd. Deremot är det möjligt för
oss att få det till det fåtal pansarfartyg, som vi hafva. Derför
har också Svea visat vid försök, som blifvit gjorda två år sedan
den blef färdig, att den håller samma fart som i början.

Här har uppgifvits i fråga om pansarplåtarne, att det icke
skulle hafva infordrats anbud från flera håll, och att Creuzot
(Schneider) skulle varit dyrare än andra. Jag ber då få uppläsa
de anbud, som inkommit: från Brown och Cannel å 596,623,2 1
kr., från Marrell, som i parentes sagdt tillverkar en plåt, som vi

33 N:o 27.

Lördagen den 19 April, f. m.

icke villa hafva, å 735,846,4 5 kr., samt från Schneider, eller den Angående
xi togo, å 586,524,2 4 kr. Således var Schneider eller OreuzotJJjJ^jj1 J
10,099 kr. billigare än Brown och 149,322 kr. billigare än Marrell. Svea8 cerL

Jag förstod icke, huruvida något blifvit yttradt i afseende (Forts.)

på anbuden angående pansarbåtar, men jag skulle be, medan
jag håller på, att få lemna några upplysningar äfven i det afseende!.
Då Svea byggdes, infordrades anbud från de tre förnämnsta
verkstäderna i Sverige, nemligen från Motala, Kockums
mekaniska verkstad i Malmö och Bergsund. De anbud, som då
inkommo, voro: från Motala å 1,134,000 kr., från Kockums mekaniska
verkstad å 1,295,000 kr., men från Bergsund kom intet
anbud. Sålunda visar det sig, att det var en skilnad på 161,000
kr. mellan de två anbud, som då afgåfvos, deraf Motala var lägst.

Då det sedan blef fråga om eu ny pansarbåt, ansåg man, att,
på grund deraf att Bergsund icke gjort något anbud förra gången
och Kockums mekaniska verkstad då afgifvit ett betydligt
högre anbud än det från Motala, det vore bästa affären att inleda
underhandlingar med Motala, huruvida den ville bygga båten
för samma pris, som den byggt Svea. Emellertid kommo, innan
detta uppgjordes, framställningar såväl från Bergsund som
från Kockums mekaniska verkstad i Malmö, att de skulle få inlemna
anbud, hvilket icke heller kunde dem förvägras, men på
de grunder, jag anfört till statsrådsprotokollet, och hvilka af
konstitutionsutskottet blifvit granskade utan anmärkning, antogs
anbudet från Motala. Det skedde hufvudsakligen derför, att, då
Motala byggt den första pansarbåten, det vore allt skäl att antaga,
att denna verkstad skulle kunna göra den andra båten ännu
bättre, och då vi aldrig byggt sådana båtar förut, och det vore af
ytterlig vigt att det lilla fåtal vi ega måtte blifva så bra som
möjligt, antogs som sagdt Motala anbud, som omfattade samma
pris som för Svea.

För den händelse att anslaget skulle beviljas, behöfva herrarne
emellertid icke vara oroliga för att ej anbud skola infordras,
alldenstund Kongl. Maj:ts författning af den 10 maj 1889 angående
upphandling ålägger vederbörande att infordra anbud från
flere verkstäder och antaga det lägsta anbudet, såvida icke ett
annat anbud i andra afseenden måste anses fördelaktigare. Hade
denna förordning funnits förut, hade man varit ovilkorligen nödsakad
att antaga anbudet från Bergsund. Jag vill visst icke på
något sätt nedsätta Bergsund — denna verkstad bar tvärtom gjort
de allra utmärktaste arbeten åt oss — men jag befarade att, då den
icke gjort någon sådan båt förut, den icke skulle kunna göra
den så bra som Motala, och derför ansåg jag det bättre att upptaga
anbudet från denna senare verkstad.

En ärad talare bar ansett, att vi borde upphöra att bygga
så stora båtar och i stället bygga små sådana. Jag vet icke om
den ärade talaren menade sådana små båtar som de 3:dje klass

Andra Kammarens Prof. 1890. K-o 27. 3

N:o 27. 34

Lördagen den 19 April, f. m.

Angående pansarbåtar vi redan hafva. Yi hafva tio sådana, men jag ber få
anslag till en fästa hans uppmärksamhet derpå, att dessa båtar icke kunna gå
PClSveas "cert eLls bortom Kanholmsfjärden i storm, och att vi sålunda icke
CKorts) '' hafva annat gagn af dem än såsom positionsförsvar i Stockholms
inre skärgård, hvartill de dock äro ganska lämpliga. Men att
bygga flere sådana vore föga skäl. Dessa båtar tillkommo på en tid,
då sjöförsvaret var fördeladt på skärgårdsartilleri och flotta. För
skärgårdsartilleriet voro de förträffliga och böra ännu såsom positionsartilleri
utan tvifvel kunna göra stor nytta, men för kustförsvaret
i öfrigt äro de olämpliga, enär de icke kunna förflyttas
utom Stockholms skärgård. Vi kunna ju behöfva gå till Gotland
och Öland eller från en del af kusten till en annan, ty annars
hafva vi ju intet kustförsvar.

Hufvudsakliga uppgiften för vår flotta är enligt min öfvertygelse
icke den att ensam upptaga striden med en stormagt, ty
det kan den icke, utan i de flesta fall endast att skydda vår neutralitet.
Hafva vi sådana fartyg, om hvilka nu är fråga, nemligen
pansarbåtar — och önskvärdt vore att vi hade så många som
sjöförsvarskomitén sagt eller fjorton stycken, men äfven med ett
mindre antal — jag skulle vilja att vi åtminstone hade sex pansarbåtar
med motsvarande antal minbåtar och annan erforderlig
materiel — skulle vi redan vara vida bättre försvarade än vi nu
äro. Sjöförsvarskomitén säger också i sitt utlåtande, att detta
vore en betydlig förstärkning. Om vi skola skydda vår neutralitet,
under en eventuel strid på Östersjön mellan två stormagter,
är det af ytterlig vigt att hafva något att komma med. Hafva
vi det icke, kunna herrarne vara öfvertygade, att icke vår neutralitet
skall blifva respekterad, utan kränkas. Det är säkert. Jag
har en gång förut här i kammaren yttrat, huru det går den försvarslöse,
och jag ber få tillägga hvad en engelsk statsman yttrade
med anledning af trippelalliansen. Han yttrade: »Det finnes
en källa till fara, hvilken är kanske mindre aflägsen än
någon stormagts öfvervälde öfver de andra. Det är någonting
mer än möjligt att tänka sig ett nesligt aftal mellan två eller
flere af dem att bilägga sina tvistighet^- genom plundring eller
införlifvande med sig af smärre stater.»

Ja, mine herrar, vi hafva sett förut att sådant kan hända.
Hafva vi ingenting att komma med, då blir icke vår neutralitet
respekterad; hafva vi det åter, blir den det utan tvifvel, emedan
man ej vill riskera att få äfven oss till fiender. I förra fallet,
om nemligen vår neutralitet kränktes, kunde vi naturligtvis blifva
tvungna att deltaga i kriget, och den, som då vore vår allierade,
hade fördel ej af våra fartyg allenast, utan äfven af våra hamnar
äfvensom tillgång till fyllande af sina förråd o. s. v. —
således en större förmån än man kanske tror.

För öfrigt hade jag väntat mig att få från reservanterna
höra åtminstone något hållbart skäl för afslag på den begärda

35 N:o 27.

Lördagen den 19 April, f. m.

pansarbåten. Några sådana har jag emellertid ej hört. Här har Angående
deremot talats om afskrifningen af grundskatter; man vore ej anslag Ull en
villig att bevilja något anslag, om icke grundskatterna afskrefves-P<Soeas cert ^
Men, mine herrar, jag hemställer: Hvad har pansarbåten att (Forts)
göra med grundskatteafskrifningen ?

Det har äfven sagts, att vi icke hade råd. Mine herrar,
när det är fråga om landets försvar, då måste vi hafva råd; skälen
dertill har jag nyss anfört.

Det yttrades också af en talare här bakom mig, att den
föreslagna pansarbåten vore en ny typ. Detta är icke förhållandet,
man vidhåller alltjemt samma typ som den s. k. certkomitén
föreslagit, men vidtager de förbättringar, som af den ökade
erfarenheten förvärfvats. Sedan Svea byggdes, har ingen väsentlig
förändring vidtagits. Ty icke kan väl det kallas någon förändring
i typen, att man sätter till ett par snabbskjutande kanoner
eller förlänger båten något litet. Konstruktionen är dock
alltid i hufvudsak densamma.

För närvarande har jag ej vidare att anföra. Jag vore
synnerligen tacksam, om kammaren ville bifalla utskottets förslag.

Herr Stjernspetz: De anmärkningar, som framstälts mot

statsutskottets förslag, synas mig icke vara af synnerligen svår
beskaffenhet. De kunna hänföras till fyra klasser. Den ena rör
sjelfva fartygscerten, i det man menar, att vi skulle behöfva mindre
båtar för kustförsvaret, hvilken åsigt äfven gifvit sig till
känna genom den i ämnet väckta motionen. På grund häraf
är det åter andra, som önskat uppskof med byggandet af pansarbåten.
Sedan har man satt denna fråga i samband med grundskatteafskrif
ningen. Andtligen talar man om de tryckande bördorna
och de stora penningeuppoffringarna.

Hvad först fartygscerten beträffar, vill jag nämna för herrarne,
att det är efter långa undersökningar man bestämt sig
för just detta slags fartyg. Samma personer, som klandrande
framhållit, att båten skulle vara för stor, hafva också förklarat,
att våra monitorer skulle vara utdömda, och vilja ändå återgå
till att bygga dylika mindre båtar. Detta tal hänger ju tydligen
icke tillsammans, utan måste vara origtigt. Vi hafva ju
dessa monitorer. Är det meningen att vi skola bygga sådana
om igen, oaktadt man i samma tag utdömer dem? Dessa monitorer
äro visserligen lämpliga för sjelfva skärgårdsförsvaret, liksom
de tio små pansarbåtar vi för öfrigt hafva. Men meningen
med kustförsvaret måtte väl vara den, att båtarne åtminstone
skulle kunna förflyttas från Stockholm norrut, såväl som till
Karlskrona och Göteborg; och Svea och Göta äro icke större
båtar, än att de just lämpa sig för eu sådan förflyttning. Det
är ingalunda några båtar att skicka ut på de stora verldshafven.

K:o 27. 36

Lördagen den 19 April, f. m.

Angående
anslag till en
pansarbåt af
Sveas cert.
(Forte.)

Man har äfven sagt, att monitorerna skulle vara fullkomligt
odugliga. Detta är orätt, såsom äfven herr Svensson påpekat.
De, som ifra för ett inskränkt eller passivt kustförsvar, hafva just i
dessa monitorer den materiel, som de tyckas föredraga. De kunna
till och med gå ut på sjön, hålla Östersjön i hvilket väder som helst.
Men deras fart är så långsam, att de likväl icke böra sändas ut på
Östersjön, utan liksom våra små pansarbåtar hålla sig inom skärgården
för att der möta fienden. Jag hoppas emellertid, att
ingen vill återgå till att bygga sådana, efter alla förklarat dem
vara mindre lämpliga, och då återstår väl intet annat än att
taga pansarbåtarne af Sveas cert för godt, såsom i alla afseenden
lämpligast för oss.

För öfrigt vill jag nämna en auktoritet, som jag tror kammaren
erkänner och som gillat dessa pansarbåtar — nemligen
John Ericsson. Som vi veta, klappade hans hjerta varmt för
fosterlandet, och han gjorde för detsamma ganska stora uppoffringar
och mycket arbete. Han har studerat dessa våra båtar
och förklarat sjelf, att de voro utmärkt lämpliga och goda båtar
för det ändamål, hvarför de vore afsedda. Han hade dock en
anmärkning mot den första ritningen. Han tyckte nemligen, att
båten var något för kort och derför borde förlängas något. Denna
hans åsigt rönte visserligen motstånd inom sjöförvaltningeu; men
hur det var - den vink han gifvit iakttogs vid närmare utförd
konstruktion, och båten förlängdes ungefär så som han velat.
Och jag tror, att de auktoriteter, som finnas här inom riksdagsrepresentationen,
icke gerna vilja mäta sig med eu sådan
auktoritet, liksom med fackmän inom flottan, så att vi få val
anse, att dessa fartyg äro fullt lämpliga.

Hvad för öfrigt beträffar talet om att materielen skulle
föråldras, så vidlåder det all materiel. Vi skulle då icke skaffa
gevär eller kanoner eller någonting annat. Det är historiens
gång, att all krigsmateriel så småningom blir förändrad och förbättrad.
Vi kunna likväl vara temligen förvissade om, att med
de egenskaper, som de besitta, de alltid skola vara användbara
för vårt försvar, äfven om nya uppfinningar skulle göras, och då
lida våra fiender fullt samma olägenhet som vi med deras nuvarande
stora materiel.

Att vi nu skulle göra ett uppskof med anslaget till den
tredje pansarbåten, är alldeles olämpligt, derför att för hvarje
båt som bygges man naturligtvis tillgodogör sig de erfarenheter,
som vunnits vare sig med afseende å pansaret eller den hastiga
farten. Må vi derför icke tro, att man blindt apar efter Svea.

om man fått reda på, att några nya förbättringar kunnat åstadkommas.
Jag förstår icke, att af denna anledning något uppskof
skulle vara af nöden, ty då skulle man uppskjuta i det

oändliga, och det blefve aldrig någonting utaf.

Lördagen den 19 April, f. m.

37 No 27.

Vidare har man satt denna fråga i förbindelse med grund- Angående
skatteafskrifningsfrågan. Jag för min del har alltid varit och är
fortfarande varm vän af skatteafskrifuingen. Men icke kan jag1 gveas cer^
finna, att flottan har det ringaste att göra med den saken. Det p0rts.
är ej mer än några riksdagar, sedan hela sjömanscorpsen bröts nt
från rotehållet. Nu står flottans personal utanför indelningsverket.
Jag vet icke, huru man skall kunna sätta nu föreliggande
fråga och frågan om grundskatternas och indelningsverkets
afskrifning i förbindelse med hvarandra. Om det är
meningen att vägra anslag till sjöförsvaret för att framtvinga
skatteäfskrifningen, är det väl mycket lämpligare att använda
den metoden mot landtförsvaret, eller man må använda den mot
hvilket anslag som helst; men icke finnes det någon särskild anledning
att af den orsaken af slå ett anslag till flottan. Ahdare
hafva några af herrarne, talaren på skånebänken och herr Björkman,
’ ordat mycket om folkets tunga bördor och de stora penningeuppoffringar
som måste göras. Ja, det är nog sant, att
folkets bördor äro tunga och pennirgebeloppen stora. Men jag
jag vill dock framställa den frågan till herr Björkman: Skulle

detta anslag vara någon särskildt tung börda för folket? Jag
tror icke, att det finnes några försvarsåtgärder, som så litet
trycka folket och som alldeles icke öka folkets börda som just
anslagen till flottan. Se vi på värnpligten och landtförsvaret,
med dessa värfvade trupper och den ökade öfningen af värnpligtige,
finna vi, att våra näringar deraf tryckas, ja, hela vår
ekonomiska existens kan hotas med undergång, om vi icke behålla
vårt unga folk hemma, ty det behöfves till det stränga arbete,
som fordras här i landet för beredandet af ett nödtorftigt
uppehälle åt snart sagdt alla samhällsklasser. Med sjöförsvarets
utveckling och förstärkande med krigsfartyg är det ett rakt motsatt
förhållande. Man bör göra klart för sig detta, att anslagen
till flottan icke åstadkomma bördor och äro till skada för industrien,
utan tvärtom. Våra mekaniska arbetare, våra jernverk,
våra skogsegare, våra arbetare — alla få de der förtjenst och
sysselsättning. Men hvarifrån de tunga bördorna komma, förstår
jag icke, när det är fråga om sjöförsvaret; men väl förstår jag
det, när det är fråga om ytterligare utveckling af landtförsvaret.

Jag ville hemställa till herrarne, huru det skulle se ut i
landet, när islossningen en vår skett och sjöfarten skulle börja,
om vi då finge se en fiendtlig flotta — till och med blott den danska,
som är i bättre skick än den svenska — en flotta, som gjorde
det omöjligt att skicka ut vårt virke, vårt smör, vår spanmål,
vårt jern. Huru skulle det då se ut i landet? Det är alldeles
visst, att äfven en liten magt — äfven om den vore så liten som
Danmark •— skulle kunna tvinga oss till nära nog hvad som
helst, ja ekonomiskt ruinera oss, blott genom uppträdandet af
några fartyg i fiendtlig afsigt i våra farvatten. Detta förhål -

N:o 27. 38

Lördagen den 19 April, f. m.

Angående lande har skapat eu känsla af försvarslösliet, som vi verkligen
pansarbåt a/^fva här i Sverige, och vi se den också för närvarande gifva
Sveas cert. sig ett uttryck i en ganska liflig agitation. Jag tror, rnine lier(Forts.
) rar, att vi i längden icke kunna motstå denna agitation, äf ven

om vi förskansa oss bakom våra skatteafskrifningar, utan
förr eller senare måste vi vidtaga ganska stora och allvarsamma
åtgärder för att skydda oss. Det är icke värdt, att vi här räkna
på antalet röster vi kunna disponera. Ty en sådan agitation
går framåt. Och om det bebådade stora europeiska kriget skulle
komma — jag vill då se, huruvida vi icke, om vi komma till
en urtima eller också vanlig riksdag, skola blifva tvungna att
göra ganska stora uppoffringar för försvaret. Jag anser denna
försvarsagitation vara all ära värd, men dock i viss mån missrigtad,
då den hufvudsakligen tagit landtförsvaret om hand och
icke förr egnat sig åt sjöförsvaret. Jag gör detta derför att med
afseende på sjöförsvaret våra fiender äro i det hela minst starka.
Ryssland t. ex. har snart sagdt aldrig kunnat uppbringa flottan
till någon särdeles stor styrka, åtminstone icke i jemförelse med
landtarmé!!. Ryssland, såsom eu stor landmagt, har eu oerhördt
talrik och val öfvad armé, men flottan är i ytterst klent tillstånd.
Detta beror derpå, att detta folk icke är lämpadt för sjömannens
yrke; utan det är genom konst och mycken magt och uppoffring
det ens kan underhålla en mindre flotta. Och den är dessutom
alltid i mindre godt skick.

Det är gifvet, att när man skall försvara sig, är det bättre
att göra detta på ett område, der man verkligen till och med kan
se, att man skulle kunna uppnå en någorlunda med fienden
jemförlig styrka eller åtminstone närma sig den. Så är förhållandet,
om man söker utveckla vårt försvar till sjös, men''till
lands är jag öfvertygad om, att detta är fullkomligt omöjligt.
Kunna vi icke vara herrar på sjön, eller kunna vi åtminstone
icke med ett större antal goda pansarfartyg hindra en fiende så
mycket, att han icke vågar sig öfver med sina transportfartyg,
då tror jag, att vi knappast, om hafvet är öppet och fritt, ensamt
genom försvaret till lands kunna betrygga vår sjelfständighet.
Sjöförsvaret måste vi sålunda i främsta rummet söka stärka.
För öfrigt vill jag säga herrarne, att ju starkare flottan är, desto
större förhoppningar kunna vi hafva derom att få behålla våra
söner och drängar i arbetets och industriens tjenst. Det är alldeles
gifvet, att ett lands försvarsförmåga är begränsad. Här är
derför frågan, hvar skola vi lägga den förmåga, vi i detta fall
hafva? Då peka vårt lands läge, befolkningens sysselsättningar
och våra tillgångar på att vi skola skaffa oss en flotta, ja, allt
pekar på att vi skola utveckla sjöförsvaret. Jag har arbetat för
denna tanke under hela min riksdagstid och kan nu heller icke
afstå derifrån. Jag får säga, att dessa åsigter synas också allt
mer och mer hafva inträngt i medvetandet hos hvar och eu, som

39 Pvc 27.

Lördagen den 19 April, f. m.

velat sysselsätta sig med lösandet af vår försvarsfråga. Jag ^fmen
tviflar icke derpå, att det af statsutskottet föreslagna anslag mom a^grbåt «/
Riksdagen går igenom, men det vore Andra Kammaren meta värdigt gvens cert.

att nu genast bifalla förslaget och låta det slippa ga till gemen
sam votering, hvari kammaren i alla fall skulle blifva slagen. Ett
bifall till detta förslag vore äfven en anvisning för Kongl. Maj:t
att vid lösande af försvarsfrågorna tänka något mera på sjöförsvaret,
än hvad hittills varit fallet. Det vore också för oss af
betydelse, ett sådant beslut, för att motstå den känsla af försvarslöshet,
som onekligen och icke utan anledning finnes inom
landet. Jag säger herrarne, att det bästa sätt att kunna motstå
denna" känsla — ty vi blifva förr eller senare besmittade deraf
— är att bygga några verkligt dugliga krigsfartyg. Hafva vi
eu krigsduglig flotta, som kan visa sig i Östersjön, blir det deiigenom
i stället en känsla af trygghet. Yi veta nemligen då
inom landet, att fienden först måste förstöra vår flotta, innan han
kan landsätta sin armé på kusterna. Dermed vore mycket vunnet
både i känslan af trygghet och i tid för att sedermera kunna

ordna vårt landtförsvar. .

Herr talman! Jag får anhålla om bifall till utskottets förslag.

(Forts.)

Herr P åls sou: Herr talman! Anledningen dertill, att jag

begärde ordet i denna fråga, var ett yttrande utaf statsrådet och
chefen för sjöförsvarsdepartementet. Han sade nemligen, att denna
fråga icke står i något samband med grundskatteafskiifningeu i
förening med rustnings- och roteringsbesvärens aflyftande och
detta är ju alldeles rigtigt. Men, mine herrar, då en statsrådsledamot
uppträder här i regeringens namn och icke såsom enskild
person, kan man ju säga om sig sjelf, att man här icke
uppträder såsom enskild person, utan såsom folkrepresentant.
Då man tydligen vet, hvad folket i dessa frågor tänker i hemorten,
måste man väl anse, att det är ens moraliska pligt att här
handla så, att man, när man kommer hem till sina kommittent^-,
kan försvara hvad man här sagt och gjort. Att försvaret är betungande
för de mindre jordbrukarne, det har man sagt så många
gånger i denna kammare, att det knappast behöfver upprepas,
men det oaktadt få vi höra och höra om igen, att de mindi e
jordbrukarne äro så njugga och egennyttiga, då det gäller anslag
till vissa ändamål. Men, mine herrar, tillåten mig att fiamställa
en enkel fråga! Hvilkendera är njuggast, antingen den, som betalar
mycket, eller den, som betalar litet till försvaret i jemförelse
med sin skatteförmåga? Jag tror icke, att den kan kallas njugg,
som betalar mycket, utan skall någon kallas njugg, måste det
vara den, som betalar mindre. V i hafva här under, alla de riksdagar,
jag haft äran bevista, försökt att i någon mån ställa vält
skatteväsen så, att det kunde vara tillfredsställande föi alla, men
vi hafva fått afslag på alla framställningar i den vägen. Hvem

K:o 27. 40

Lördagen den 19 April, f. m.

Angående är njugg, antingen den, som begär rättvisa, eller den, som icke
apamartft af YiR räifvisa? — Jag blott frågar.

Sveas cert. n Hvad nu beträffar iragan om anskaffandet af eu tredje pan(Forte.
) sarbåt, säger jag gerna, att jag för min enskilda del icke har något
att invända eller anmärka mot byggandet af eu sådan Men
då jag här uppträder som eu folkets representant, måste jag såga,
att så länge vi icke hunnit derhän, att vi fått en skattefördelning,
som kan kallas rättvis, vågar jag heller icke afgifva min röst för
det stora anslag, som nu föreligger. Så snart vi kommit derhän,
att alla här i kammaren kunna säga: till detta anslag och andra
utgifter, som behöfvas för försvaret, bidraga vi alla numera lika
mycket efter hvar och eus skatteförmåga! — ja, då tror jag, att
äfven de mindre jordbrukarne, för hvilka vi landsortsrepresentanter
föra talan, icke skola vidare komma att kallas njugga eller
egennyttig?!, utan att de skola befinnas vara lika goda fosterlandsvänner.
— detta uttryck är användt eu gång förut i dag under
diskussionen, men jag vågar säga det än eu gång — hvad försvaret
beträffar som någon annan.

På dessa af mig anförda skäl är jag, herr talman, tvungen
att yrka afslag å utskottets föreliggande betänkande

.Herr Sven Nilsson: Då diskussionen redan långt fram skridit,

och ingen af alla de ledamöter inom statsutskottet, som
der biträdt utskottets förslag, här uppträdt till försvar för detsamma,
kan jag med anledning af den tveksamhet, de hade inom
utskottet, då frågan der behandlades, taga för gifvet, att de nu
icke längre hålla på sin der uttalade mening, utan att vi få räkna
dem till deras antal, som önska ett afslag å Kongl. Maj:ts proposition.
Jag var derför tveksam, huruvida jag skulle begära ordet
i denna fråga eller icke, tv jag hade följaktligen all förhoppning
derom, att reservanternas förslag skulle komma att vinna kammarens
bifall. Men då här i denna fråga blifvit fälda åtskilliga
yttranden, som jag icke velat lemna alldeles oaumärkta, har jag
på grund häraf nödgats uppträda i frågan

Särskild! fäste jag mig vid ett yttrande, nemligen då det
från statsrådsbänken frågades, hvad pansarbåten hade att göra
med skattefrågorna. — I den rigtningen hafva dessutom åtskilliga
andra yttranden blifvit fälda. — Jag vill för min del säga, att
hvad grundskatteafskrifningen beträffar, kan jag gerna medgifva,
att frågan härom icke har något direkt med pansarbåten att göra,
men vill. å andra sidan också påstå, att då man talar om landets
försvar i dess helhet, kan äfven den föreliggande frågan, som utgör
en del deraf, ega något sammanhang med grundskatteafskrifningsfrågan.
Detta har jag för min del förut uttalat åtskilliga
gånger i denna kammare. Ju mer man vill reformera försvarsväsendet
på de partiella reformernas väg, desto mer aflägsnas man
från en fullständig reformering af landets försvarsväsen i sin hel -

41 X:o 27.

Lördagen den 19 April, f. in.

het, och då detta icke kan ske utan eu förändring af indelnings- Angående
verket, hvilket å vissa orter är tillkommet i stället för grund- ^Zrbåt Tf
skatterna, är det väl tydligt, att äfven denna fråga har ett visst ^s„eas cert.
sammanhang med vårt skatte väsen. Det är alldeles säkert, att (Forts.)
det steg man tog genom båtsmanshållens sättande på vakans var
ett steg i den rigtningen att aflägsna den stora reformen. Man
skall icke vara blind för denna tanke, ty den är fullt rigtig och
kan icke bortresonneras. Erfarenheten skall nog i framtiden gifva
vitsord härom, derpå behöfver man icke tvifla nu.

Jag vill för min del icke nu ingå i detaljer i afseende på
den föreslagna pansarbåtens duglighet eller lämplighet. Det kan
jag icke och begriper verkligen denna del af frågan för litet för
att kunna göra det. Faktum är dock; att allt ifrån den första
pansarbåten byggdes, hafva de sakkunniga myndigheterna föreskrifvit
förändringar för hvarje gång det varit tal om eu ny sådan
båts byggande. Detta har varit skäl nog för mig att komma
till den åsigten, att man nu borde vänta något härmed, åtminstone
ett eller annat år, för att få se, huruvida den båt, som nu
är under byggnad, verkligen kan motsvara de förhoppningar, som
man stält på densamma. Man har visserligen sagt, att denna
blifver färdig, innan man skulle påbörja byggandet af den nu
föreslagna. Men Riksdagen beviljar anslaget, och om det sedan
finnes några fel på den förra båten, lärer det icke stå i Riksdagens
hand att föreskrifva några förändringar på den senare.

Detta tillkommer regeringen, men man vet icke om regeringen
kommer att göra det. Det vore derför bättre, att Riksdagen nu
väntade med beviljandet af anslag till den andra båtens byggande
så länge, till dess man i Riksdagen fick kännedom om den nuvarande
båtens duglighet och sedan kunde få ett ord med i laget
rörande anskaffandet af ytterligare en pansarbåt, i fall den är
nödvändig för försvaret. Jag kan icke föreställa mig, att laudets
försvar kan stå på på spel, att det skall vara nödigt att precis
nu bevilja det begärda anslaget, lika litet som, om vi icke fått
så stora tillgångar, som vi nu fått i statskassan genom de nyli
gen beslutade tullarne, detta förslag nu skulle hafva framlagts
för Riksdagen. Just derför att vi fått denna ökning i statskassan,
hafva dessa framställningar om anslag på fjerde och femte
hufvudtitlarne framkommit i så stor mängd. Jag anser det
hafva varit ett stort politiskt fel af regeringen att föreslå, att
de medel, som genom lifsmedelstullarnes införande sammansparats,
skola användas just för det nu föreslagna ändamålet. Ty
man skall dock komma i håg, att, sedan arbetarne nu underkastats
ökad värnpligt, som man fordrar ytterligare i hög grad måtte
utsträckas, hvarigenom deras tid mer än förr upptages med landets
försvar, det då icke kan vara klokt att för de tullmedel, som sammausparats
till största delen af deras inkomster derigenom att arbetarne
sedan tullarnes införande fått högre lefnadskostnader -— bygga

N:o 27. 42 Lördagen den 19 April, f. in.

Angående fästningar och pansarbåtar, ty genom ett sådant tillväga gående

Tanfarbåt af kan man med skäl säga> att våra arbetare få bära största tungan
Sveas cert. icke allenast af det lefvande, utan jemväl af det fasta försvaret.

(Forts.) Ja§ tror: som sa§dt: att det vore politiskt oklokt att beträda
denna väg, särskild! i dessa tider, då arbetarne kunna vara oroliga
nog, utan att Riksdagen kastar denna handske åt dem. Då
det nu hvarken kan anses vara något trängande behof, och fara
heller icke stål'' för dörren, torde det vara klokare att uppskjuta
med den föreliggande frågans afgörande och vänta åtminstone
ännu något år, till dess man icke allenast får någon erfarenhet
om lämpligheten af den under byggnad varande båten, utan
äfven kan få samlade medel på annat håll för detta ändamål,
och hellre nu använda de uppkomna öfverskotten att befria sig
från andra olägenheter, som nu alldeles otvifvelaktigt stå för
dörren och måste vidtagas, nemligen skatteafskrifningar.

Man har sagt, att man borde fortsätta med byggandet af
dessa pansarbåtar, på det att landets verkstäder skulle få något
att göra. Jag skulle i det fallet hellre hafva sett, om regeringen
nu framlagt förslag om byggandet af eu eller annan mindre sådan
bat, som i alla händelser måste förr eller senare byggas, för
att låta fabrikerna få sysselsättning, i fall sådant verkligen skulle
vara nödvändigt, och jag skulle i sådant fall också kunna varit
med härom, ty att experimentera på detta område skulle ej
kosta så störa summor. Nu är det alldeles uppenbart, att på det
sätt ställningen för närvarande är inom statsutskottet, nemligen
att fem af Andra Kammarens ledamöter af nya landtmannapartiet
äro för pansarbåtens byggande, så kan man förutse, hvilken
utgång frågan kommer att få i den gemensamma voteringen.

Jag kan således för min del icke annat äu dels af politisk
hänsyn, dels af det skäl, att jag anser det icke vara så synnerligen
farligt, om man väntar ett eller annat år, yrka afslag på
utskottets hemställan. Man skulle kan hända genom den erfarenhet,
man kan vinna genom ett uppskof, under byggandet af den
nuvarande båten kunna göra den ifrågavarande ännu något
bättre än eljest.

Herr statsrådet sade, att försvaret kräfde, att man skulle
fortsätta på _ samma väg. När dessa tre båtar blifvit färdiga,
skulle ytterligare tre byggas o. s. v. Jag föreställer mig, att
mim skulle kunna gå något långsammare till väga och ändå fortsätta
i samma rigtning. Systemet blefve visserligen då ej färdigt
så fort som herr statsrådet skulle önska. Men då man experimenterar
med tre millioners-båtar, tror jag det kan vara skäl
att gå något varsammare till väga. Jag tror icke, att vårt fattiga
land har råd att uppoffra allt för mycket på något, som jag för
min del anser vara i viss mån ett experiment, som, när detsamma
är färdigbygdt och systemet fullbordadt, samtidigt är utdömdt, och
måste förkastas.

Lördagen den 19 April, f. m.

43 Ji:o 27.

Jag skall, oaktadt de af mig uttalade varningarna i politiskt Angående
afseende till det nya systemets män, visst icke för min del i detta anslaQ Ml en
afseende, sörja mycket, om det föreliggande förslaget går igenom. p^e„rs cert
Men för egen del vill jag icke vara med om något sådant. De (f0rts)

som här handla få skylla sig sjelfva, och det är derför som jag,
herr talman, yrkar afslag å utskottets hemställan.

I detta anförande instämde herrar Truedsson, Larsson i
Berga, Petersson i Brystorp, Ollas A. Ericsson, Jansson i Saxhyttan,
Folke Andersson, Bengtsson i .Boberg, Hanson i Berga,

Erikson i Mycbelgård och Pehrsson i Onnerud.

Herr Daniel son: Jag hade tänkt att det ej för mig skulle
blifva skäl att begära ordet, men som man har antydt, att då
ingen af ledamöterna i statsutskottet, som bidragit till utskottets
beslut, yttrat sig, ansåge man, att dessa ledamöter frånträdt den
uppfattning, för hvilken de i utskottet afgifvit sina röster. Jag
får då säga, att jag för min del icke har gjort det. Men jag vill
deremot nämna, att jag tror kammaren i detta fall kommer att
■döma efter hvar och ens uppfattning; och jag skall be att få
.angifva de skäl, som förmått mig att biträda utskottets förslag.

För mig har framstäf sig först och främst den frågan, huruvida
man skall upphöra att bygga krigsfartyg. Ty ett afslag
innebär i sjelfva verket icke något annat. Man talar om ett års
uppskof. Men vi veta, att ingen har morgondagen i sin hand

— äfven i detta fall. Frågan är den, om man skall gifva ett
afslag på Kongl. Maj ds hemställan, h vilket af ser att Riksdagen
ej anser lämpligt byggandet utaf ifrågavarande fartyg. Jag bär
då jemfört detta med det förhållande, som är rådande vid hären.

Yi hade i fjor, som herrarne veta, en framställning om att till
hären skaffa tidsenliga gevär. Det var ingen enda af Riksdagens
ledamöter, som bestämdt var deremot, utan hvar och en ansåg,
att det var nödvändigt att skaffa tidsenliga vapen åt dessa våra
■stridsmän. Så är förhållandet äfven med flottan. Vi hafva skaffat
bemanning och officerscorps, vi underhålla stationer. Det går till
5 ä 6 millioner om året. Men att då, när det gäller att skaffa
tidsenliga vapen, i här föreliggande fall icke gifva ett enda öre

— kän sådant vara förenadt med god hushållning? Jag för min
del måste härpå svara ett »nej». Jag anser, att denna del af
försvaret, som egentligen skall taga emot första stöten, om det
blir en allvarsam hotande krigsfara, bör hafva så tidsenliga vapen,
att den åtminstone i någon mån med förtröstan och tillförsigt kan
börja upptaga striden för landets försvar. Det är icke utan bekymmer
man får höra och kan befara den stunden komma, då
det är fråga om att försvara vår sjelfständighet och vår frihet.

Och om vi hvad flottan beträffar hafva bemanning, officerscorps,
stationer •— men icke tidsenliga fartyg, hvad tro herrarne Hot -

N:o 27. 44

Angående
anslag till en
pansarbåt af
Sveas cert
(Fort?.)

Lördagen den 19 April, f. in.

tans plats i försvaret bäfver? Jo af föga betydelse. Jag hemställer,
om det är en välbetänkt hushållning att afböja nu föreliggande
förslag. Jag är lika varm vän — det har jag uttalat
mer än eu gång — utaf skattebördornas jemnande som någon
af de herrar, hvilka motsatt sig anslaget af, såsom den siste värde
talaren sade, politiska skäl. Men jag kan icke se, att detta är
någon ortfråga, någon partifråga, utan det är eu fråga, som gäller
hela svenska folket, hela landet. Till här föreliggande kostnad,
har hela landet sammanskjutit hvar och en sin lilla skårf. När vi
nu ega dessa tillgångar, som uppstått på det ena eller andra området,
ökade inkomster utan förhöjning af de skattskyldiges direkta
debetsedel, bör man fatta frågan på det rätta sättet. Det är då
icke likgiltigt, om landet i detta afseende får ett någorlunda ordnadt
sjöförsvar eller icke. Som herrarne se i motiveringen, har
jag varit med om att följa sjöförsvarskomitén så långt, att man
får åtminstone dessa tre båtar, som afse att bilda hvad fackmännen
kalla »en taktisk enhet.» Jag har hört fackmän säga, att
om dessa komme till stånd, vore man med om att i någon annan
detalj först befrämja sjöförsvarets utveckling. Det vore derför
önskvärdt att få till stånd dessa båtar, som utlofvades 1882, men
säkerligen, huru vi vilja se saken, icke blifva färdiga före 1894
— således 12 år efter den komité, hvars uttalande utskottet i sin
motivering anfört. Om på dessa 12 år kostnaderna fördelas, blir
det icke en million om året. Huru litet man än må vårda om
sjöförsvaret — icke får man alldeles låta bil att bygga något af
de bästa vapen, som behöfvas för flottan.

»Men om några år äro de här af sedda fartygen föråldrade»,
säger man. Ja, det är tidens verkan på alla områden. Om ett
hus är aldrig så solidt och prydligt, blir det dock om ett antal
år förfallet, gammalt och otidsenligt. Så är det på alla områden,
icke minst detta, der ingeniörsvetenskapen och all annan sådan
skicklighet utvecklas ofantligt hastigt. Men kunna vi derför låta
bli att bygga? Mig tyckes det omöjligt och allt annat än välbetänkt.
Åtminstone bör man söka få dessa tre pansarbåtar till
stånd. Också har man trott detta så mycket lättare kunna ske,
då de kunna tillverkas inom landet, då man icke behöfver köpa
mer än möjligen pansarplåtar, som vårt lands verkstäder kanske
icke nöjaktigt kunna fabricera. Det kommer således våra verkstäder,
vår industri till godo. Någon förlust eller skada af att kapitalet
sålunda cirkulerar inom landet är då icke möjlig — och
på samma gång så sker, befrämjas också landets försvar
väsentligt.

Det har sagts af andra bättre, än jag kan uttala det, att
om vi skulle blifva anfallna, är det väl flottan, som egentligen
måste börja striden till vårt försvar. Och om vi icke hafva hvad
vi i detta afseende behöfva, få vi kanske, förr än vi ana det,
ångra detta. Derför har jag kunnat vara med om att utbilda

Lördagen den 19 April, f. m.

45 Si; o 27.

flottans materiel ännu något mera till denna taktiska enhet af Angående
tre båtar. Men på samma gång vi befrämja flottans utveckling, ansla9 till en
behöfva vi, synes mig, icke gå så orimligt fort med härens utveck- pa^,rs
ting. Man må säga hvad man vill, man må hålla hvilka vackra (Fort»)
tal som helst om härens utveckling och härens svaghet och behof
af större kraft, så föreställer jag mig, efter mitt ringa omdöme i
saken, att hären, om den än vore dubbelt så stark, icke ändå
kan göra det gagn i nödens stund som flottan. Det är från denna
synpunkt och emedan jag trott, att det skulle kunna jemväl vara
till gagn för industrien, som jag varit med om detta förslag.

Man har vidare sagt, att vi borde spara. Ja, mycket sant.

Jag tror icke heller, att utskottet kan tillvitas, att det icke försökt
spara. Ty om vi jemföra hvad Kongl. Maj:t föreslagit bland
extra anslag å femte hufvudtiteln och hvad utskottet föreslagit,
finner man enligt utskottets förslag en minskning af icke mindre
än 900,000 kronor. Det är icke obetydligt på detta område. Derför
tror jag icke, att den åsigten kan med skäl så starkt framhållas,
att man icke sökt spara, hvar det varit möjligt. Vi
hafva tänkt, att anslaget till den tredje båten för år 1891
skulle utgöra 500,000 kronor. Nästa år måste väl åtminstone så
mycket beviljas till extra anslag på denna hufvudtitel, att omkring
eu million skulle kunna anvisas till fortsättning af denna
båt. På det sättet skulle vi om tre år hafva den färdig. Då
tyckes det mig, att man icke skulle gå för hastigt till väga.

Detta har i korthet varit de skäl, som förmått mig att med
min röst bidraga till beslutet. Jag tror, att man här står inför
en sådan nödvändighet, att man icke gerna kan undandraga sig
pligten att säga sin mening; och jag tror icke den ene bör klandra
den andre, derför att han säger sin åsigt, och om en annan
uppfattning gör sig gällande, gifver den alltid skäl för sig. Men
jemte de skäl, som angifvits i utskottets förslag, hafva dessa, som
jag nu antydt föranledt, mig att biträda det beslut, hvartill utskottet
kommit. Jag skall derför, herr talman, taga mig friheten
yrka bifall till utskottets förslag.

Med herr Danielson instämde herrar Mallmin, Höglund, De
Laval, Bergman, Larsson i Upsala, Larsson i Fole, Lilienberg och
Hygrell.

Herr Jonss on i Hof: Då jag varit kamrat i sjöförsvars komitén

med näst föregående talare, men lika fullt kommit till
motsatt åsigt i denna fråga, är det klart, att jag också anser mig
böra gifva skäl för min mening.

Den första erinran jag har att göra mot det, som åberopats
från 1882 års sjöförsvarskomité, är den, att så väl den komiténs
arbete som landtförsvarskomiténs arbete varit stäldt i sammanhang
med skatteregleringskomitén, och det var under förutsättning

N:o 27. 46

Lördagen den 19 April, f. m.

Sveas cert.
(Forts.)

Angående af framgång som samtliga förslag af komitén utarbetades och
anslag till ''^framlades. Hvar och en vet, att hvad skatteregleringskomitén
pc.nsar a a] gjorcje i denna sak är nästan i sin helhet återstående. Jag vill
icke räkna på dessa 30 % afskrifning, som en gång lemnats, såsom
ett steg i den rigtning, denna komité förordat. Jag anser
således, att man icke synnerligen mycket är bunden af hvad sjöförsvarskomitén
i sitt betänkande uttalat eller hvad den i sina
kalkyler beräknat borde kunna för framtiden ega rum. Komitén
nämner visserligen bestämdt, att det vore önskvärd! och lämpligt,
att åtminstone 3 stycken af denna fartygstyp för den närmaste
framtiden anskaffades, men af hvad här sagts om att man borde
komma upp till så och så många det året och så och så många
i framtiden synes att det endast är en kalkyl, som gick ut på
att visa, att i fall man beviljade 1,900,000 kronor, så skulle man
efter vissa år kunna uppnå detta antal, om fartygen hölle profvet
för framtiden.

Nu får jag bekänna, att jag icke vill tvista med herrarne
om huruvida tretalet behöfver fyllas eller icke. Jag tror, att om
man har 2 båtar, så bör man äfven skaffa den 3:dje, men deremot
är jag af den meningen, att det bestämdt icke finnes något skäl
att redan i år besluta sig för att anskaffa den tredje båten, alldenstund
på den andra båten återstår nära Va million i anslaget
för nästa statsregleringsperiod. Ingen lär betvifla, att, om eu
annan Riksdag anser att eu båt bör anskaffas, denna Riksdag då
besluter att bevilja hvad som då fordras; och att ett sådant uppskof
har sin betydelse, tror jag icke att någon af herrarne bör
bestrida. Låt vara, att, då denna Göta blifvit satt i sjön, den
visar sig uppfylla de anspråk, man trott sig kunna ställa på den,
och att således ingen ändring kommer att behöfvas i afseende å
formen, så är det ingen förlust i det fall, att Göta verkligen
skulle visa sig hålla profvet. Men antag, att den starkare fart,
båten kanske erhållit genom förlängning och minskning i bredden,
må hända vunnits på bekostnad af dess möjliga stabilitet under
strider vid orolig sjö och med försvagadt citadellpansar. Ty det
var väl icke så utan all kritisk beräkning som den första typen
gjordes upp med den bredd och längd som den båten hade; eu
väsentlig faktor dervid var, att båten skulle blifva mera stabil och
ligga säkrare på vattnet, än om den gjordes smalare och längre.
Skall man kunna rigta artilleriet väl, så bör naturligtvis också
båten vara hygglig i sina rullningar. Skulle det således inträffa,
att Göta, trots de förtjenster, den i ett och annat afseende kan
visa sig ega framför Svea, dock i andra hänseenden intager en sämre
ståndpunkt, så vet jag sannerligen icke, hvarför man icke nu skulle
kunna skjuta upp med beslutet om byggande af den tredje båten.

Men detta är icke det enda skälet, hvarför jag icke nu vill vara
med om att bifalla utskottets hemställan, utan jag tror att det
finnes flera.

47 N:o 27.

Lördagen den 19 April, f. m.

Herrarne må ifra för sjöförsvaret huru. mycket som helst Angående
och sätta edert hopp till detsamma, så lär väl ingen dock kunna ansla9 H}1 en
neka, att vi på den vägen, jemförda med våra starka grannar, P&Zfferf
nog skulle komma att bli svaga, om eu strid skulle utbryta. Då (F , ''
ligger det antagandet nära till hands, att en af de egenskaper, 1 01 S'';

våra fartyg borde hafva, är att de, i händelse de måste vika för
öfvermagten, icke skola vara försvarslösa mot förföljarne. Men
dessa båtar ha just sin största svaghet deri, att deras artilleri kan
rigtas i endast mycket sned vinkel bakåt,hvilket gör, att det omöj •
ligen kan begagnas, i fall man måste fly.

Dessa anmärkningar voro mycket väl kända af både sjöförsvarskomitén
och de fackmän, som tillkallats, men det uttalades
den förhoppning, att man genom ändring af konstruktionen på
Svea, i afseende på placering af skorstenen o. s. v., skulle förminska
denna olägenhet. Men det har visat sig, att denna ändring
icke iakttagits, utan samma ogynsamma bakåtrigtning af kanonerna
föreligger, som det första förslaget ungefär utvisar.

Dessa äro de egentliga anmärkningar, man möjligen kan
böra framställa mot båtarne, och de hafva alltid den betydelsen,
att de böra tagas i förnyadt skärskådande, för att man må söka
få dem afhjelpta. Men jag tror icke att dessa olägenheter kunna
afhjelpas förr än man fått se Göte afprofvas. Sedan kan det
blifva tid att taga i tu med den nya båten.

Men skulle man icke också kunna tänka sig, att sjelfva
krigsmaterielens utveckling till och med endast under ett eller
annat år skulle kunna hafva sin betydelse i afseende på hvad vi
böra göra åt sjöförsvaret, och att penningarna skulle vara förfelade
för ändamålet, i fall man beviljade dem för tidigt? Hvar och
eu vet, hvithet arbete som för närvarande pågår på artilleriets
område, i det man genom förbättrade krutsorter söker gifva projektilerna
större kraft än nu är möjligt. I samma mån man vinner
detta mål, i samma mån blifva också de nuvarande pansarbåtarne
otillräckliga och göra kanske ingen nytta mot det artilleri,
som inom kort ser dagen. Men man har äfven anstält försök
med granater, laddade med dynamit och andra sprängämnen,
och skulle dessa försök krönas med framgång, så skulle en båt
af Sveas typ kunna med ett slag helt och hållet förstöras. Man
har visserligen ännu åtskilliga svårigheter i afseende på utslungningen
af dessa projektiler, men det första steget har åtminstone
tagits i den rigtningen. I Amerika har det nemligen anstälts
åtskilliga lyckade försök att slunga fram de med dynamit eller andra
lika verksamma sprängämnen laddade projektilerna. Det kan
således hända, att vi inom kort ha att emotse en revolution i
detta afseende, tillräcklig för att vi icke nu skola befatta oss med
att bygga efter samma typ.

Här hafva framhållits åtskilliga skäl för byggande af denna
båt, hvilka icke egentligen sammanhänga med sjelfva fartygets

N:o 27. 48

Angående
anslag till en
pansarbåt af
Sveas cert.
(Forts.)

Lördagen den 19 April, f. m.

duglighet, utan bero på andra förhållanden. Talaren framför
mig, herr Stjernspetz, äfvensom herr Danielson hemtade starka
skäl för detta anslags beviljande deri, att näringar och industri
derigenom skulle i ganska hög grad befordras. I det afseendet
vill jag säga, att jag icke tror, att det är större fog för ett dylikt
påstående än för den gamla satsen, att inbördes krig är bättre
än ett utländskt •— derför att penningarna i det fallet stanna
inom landet. Jag tror verkningarna blifva nästan enahanda. Jag
vågar säga det äfven derför att det anslag, som skulle beviljas
för denna båt, ingalunda till hela beloppet komme att stanna inom
Sverige och i dess industriidkares händer, utan jemförelsevis betydliga
belopp måste alltid gå till utlandets industri, och det lär
icke kunna återverka på våra näringars välbefinnande. Det är
både pansarplåtar och groft artilleri, som man alltid behöfde anskaffa
utifrån, och båda dessa saker kosta, såsom herrarne veta,
ganska stora summor.

Jag har således efter den pröfning jag kunnat anställa rörande
anslagets lämplighet icke kunnat komma till annat resultat, än
att de herrar i statsutskottet, som röstat för bifall till utskottets
förslag, möjligtvis gjort det i tanke att derigenom för landet och
kanske i första rummet för sina valmän visa, huru, då de förut
varit med om införande af en skatt, på grund hvaraf ett så stort
öfverskott uppkommit i statskassan, dessa penningar lämpligast
böra användas, och att det tillika är deras mening att, eftersom
de nu fylt statskassans penninghvalf, så skall man också genast
länsa undan med penningarna för sådana ändamål som detta.
Jag förmenar dem visserligen icke att för landet framställa sin
mening opåtaldt, det är deras ensak, men jag tror icke denna
politiska taktik kan vara synnerligt lämplig.

I likhet med reservanterna ber jag att få yrka afslag på
utskottets betänkande.

Herr Jansson i Ivrakerud instämde i detta yttrande.

Herr Redelius: Åtskilliga uttalanden hafva här förekom mit

af den art, att de förmått mig att mot min afsigt begära
ordet, för att äfven jag göra ett uttalande i denna vigtiga fråga.

Jag ber, att hvarje sak må få vara hvad den är, och att man
icke i tid och otid gör försök att med hvarandra sammanbinda
visserligen vigtiga frågor, men hvilka dock ej hafva med hvarandra
att göra.

Det är nu fråga om att bevilja eller icke bevilja medel till
en pansarbåt; vi hafva hört och veta äfven, att denna fråga är
af stor vigt för vårt försvar, och att tungan häraf måste drabba
alla lika. Jag trodde på förhand, det vill jag öppet förklara, att
alla skulle ena sig i denna punkt, såsom man plägar gorå, då
fienden står för portarne — det gör den visserligen icke nu

Lördagen den 19 April, e. m.

49 N:o 27.

lyckligtvis, och jag önskar lika lifligt som någon annan, att den Angående
tiden må vara så aflägsen som möjligt, då så kan komma att anslag till «n
inträffa. Men när så sker, pläga inbördes skiljaktigheter tystnacert.
och de böra enligt min tanke göra det nu i denna fråga. (Forte)

Hvad sjelfva saken beträffar, får jag bekänna i likhet med
herr Sven Nilsson i Efveröd, hvilken egentligen uppkallade mig,
att jag icke begriper, hur fartygen bäst skola byggas utan öfverlåter
detta till fackmännens omdöme. Men på de skäl, herr Danielson
utvecklat, och hvad vi hört från statsrådsbänken, angifver
jag min afsigt vara att rösta för bifall till utskottets förslag.

Herrar Swartling, Ekéborgh och Larsson i Heljebol instämde
med herr Redelius.

Vidare anförde:

Herr Gyllen svärd: Då jag instämmer med reservanterna,
inskränker jag mig till att yrka af slag å utskottets hemställan i
denna punkt och hoppas, att många af denna kammares ledamöter,
som varit med om att öka tullinkomsterna, nu också skola
vara benägna se till, att ifrågavarande medel bli väl använda.

Herr Bengtsson i Gullåkra: Sedan så mycket blifvit ordadt
i föreliggande fråga, skall jag fatta mig helt kort. Hvilka
skäl man än anför, skall man dock icke kunna öfvertyga någon,
ty hvar och en har redan bestämt sitt votum. Jag ber blott att
få till protokollet antecknadt, att jag med min röst hvarken kan
bifalla Kongl. Maj:ts proposition eller utskottets förslag utan anhåller
om anslag på föreliggande punkt.

Herr Danielson: Jag ber endast få inlägga eu gensaga
mot den talare, herr Olof Jonsson, som nyss inblandade tullfrågan
i denna öfverläggning. Jag anser sådant vara alldeles öfverflödigt
och mig förefaller det förunderligt att höra, hur man i
hvarje debatt tager till, hvad som icke hör till ämnet. Det är
mot detta jag velat inlägga en gensaga.

Herr Erickson i Bjersby: Jag har begärt ordet med anledning
af ett yttrande från stockholmsbänken, som ännu icke
blifvit bemött, och hvilket icke bör stå oanmärkt i protokollet.

Herr Werner yttrade nemligen, att våra fackmän och en
stor del af allmänheten voro ense om, att den föreslagna fartygstypen
är den rätta och lämpligaste. Beträffande fackmännens
åsigt derutinnan vill jag icke tvista med honom, oaktadt jag hört
flere fackmän yttra betänkligheter i fråga om samma fartygscert;
men hvad deremot den stora allmänheten angår, vågar jag påstå,
att den icke haft något uttalande om den ena eller andra

Andra Kammarens Prof. N:o 27. 1890. 4

Jf:o''27. 50

Lördagen den 19 April, e. m.

Angående fartygstypens lämplighet. Om herr Werner ville göra sig besvär
aamarbåt afme^ t,aSa re<^a Pa P-va<l allmänheten i landet i detta och dy^Sveas
“cert lika ämnen tänker, skulle han erfara, att den, som naturligtvis
(Forts) saknat tillfälle och jemväl tekniska insigter för att bedöma den
ena fartygstypens företräde framför den andra, icke vill bidraga
till byggande af flera pansarfartyg, af hvad slag de vara må,
innan andra för samhället långt vigtigare frågor blifvit af Riksdagen
och Kongl. Maj:t pröfvade och på ett för allmänheten tillfredsställande
sätt afgjorda.

I sak instämmer jag med herr Pehr Pehrson i Törneryd och
yrkar på grund af de utaf honom anförda skäl afslag å så val
Kongl. Maj:ts proposition som utskottets hemställan.

Herr Andersson i Hamra instämde häruti.

Herr Persson i Mörarp: Jag undrar icke på, att de, Indika
i likhet med flere talare, som uppträdt för bifall till statsutskottets
förslag, bland andra herrar Danielson och Stjernspetz, och
som tro, att, om vårt sjöförsvar utvecklas inom gränsen för våra
tillgångar, allt dermed är väl bestäldt, så att man knappast behöfver
något i afseende på vårt landtförsvars ordnande, jag undrar
icke på, att dessa uppträda och arbeta för detta anslag, ty
det är klart, att man med en sådan uppfattning, och då man
tror, att vi skulle kunna med framgång möta ett fiendtligt anfall
på öppna hafvet, önskar att offra synnerligen mycket för vårt
sjöförsvar. Men en sådan uppfattning hyser icke jag, jag kan
icke hysa den. Det är efter min uppfattning omöjligt att med
våra begränsade tillgångar skaffa oss ett så starkt sjöförsvar, att
vi kunna möta fienden på öppna hafvet. Det vore godt och väl,
om vi i våra skärgårdar eller allra närmast våra kuster kunde
underlätta landtförsvaret genom stöd af flottan.

Beträffande den omständighet, som här framhållits eller att
man på femte hufvudtiteln sparat in 900,000 kronor af hvad
Kongl. Maj:t begärt, så vill jag göra den anmärkningen, att, i
händelse utskottets förslag bifalles, denna besparing är mer skenbar
än verklig, ty alla besparingar af hvad Kong! Maj:t begärt
på femte hufvudtiteln äro af den beskaffenhet, att beloppen förr
eller senare måste beviljas.

Man har också från flera håll hört, att om vi få dessa tre
pansarbåtar af Sveas cert, så skulle vi för den närmaste framtiden
hafva det väl bestäldt. Jag vet icke hvad för ett magiskt
skäl det är, som kan ligga i detta tretal.

Jag tror, att man kunde säga som herr Olof Jonsson i
Hof, att sedan man vid byggandet af Göta eu gång förändrat
den form, som användes vid byggandet af Svea, man kunde
vänta med byggandet af den tredje pansarbåten, till dess man
fått erfarenhet, huru vida denna ändring af Göta, hvilken möjli -

Lördagen den 19 April, e. in.

61 ILO 27.

gen, jag vill icke förneka det, kan medföra eu fördel i afseende Angående
på snabbheten, äfven gör fartyget lika lämpligt som Svea att fi1} enf
hålla sjön på öppna hafvet. Sveas "cert

Jag vill också anmärka, att herr Danielson, då Göta skulle (Fo^b.)
byggas, framhöll som ett starkt skäl: »låt oss åtminstone få eu
till, så att vi hafva två», och nu hafva vi två. I dag heter det
»låt oss få tre».

Man har anfört England och Frankrike såsom exempel på
offervillighet för sjöförsvaret, men jag finner det olämpligt att
göra en sådan jemförelse, ty till eu sådan utveckling hafva vi
icke råd, och vi äro dessutom i ett helt annat läge än dessa magter,
så att eu jemförelse här vid lag hvarken kan eller bör göras.

Det har också framhållits, att sedan man anskaffat officerscorps
för flottan och anlagt stationer, borde man icke knussla på
materielen. Jag vill mot detta framhålla, att då fråga var om
ordnandet af flottans befäl och manskap, sade man: »få vi

blott befäl och manskap, skaffar nog Riksdagen lämpliga fartyg;
det dröjer visserligen någon tid, men det går nog derhän».

Min åsigt uttalade jag då, att man borde inskränka antalet befäl
och manskap efter den materiel man hade, men denna min mening
lyckades icke tillvinna sig gehör, och nu föreligger resultatet
af Riksdagens då fattade beslut.

Det hufvudsakliga skälet för uppskof ligger enligt min mening
dock i en annan omständighet, som också betonats af åtskilliga
talare, nemligen att jag icke vill vara med om detta anslag,
så länge försvarsfrågan i sin helhet är olöst, och jag sluter
mig i detta afseende till herr Pehrsons i Törneryd uppfattning.

Jag vill icke längre upptaga kammarens tid, men anser
mig dock böra rigta ett par ord till herr Redelius. Vid remissen
af den kongl. statsverkspropositionen bad han Andra Kammaren
och statsutskottet att spara och hushålla, men nu har jag
med förvåning sett, att då ledamöterna i statsutskottet från denna
kammare sökt spara, har herr Redelius icke lemnat dem sitt understöd.
Visserligen ville han häromdagen inbespara ett understöd
af 3,000 kronor, afsedda för arbetareföreläsningar, men om
herr Redelius icke vill vara med om att bespara på andra anslag
som Kongl. Maj:t begärt, tror jag att denna uppmaning till statsutskottets
medlemmar af Andra Kammaren varit nästan obehöflig.

Jag förenar mig i yrkandet om utslag både på Kongl.

Maj :ts proposition och utskottets förslag.

Herr vice talmannen L. O. Larsson: Jag hade icke äm nat

uppträda i denna diskussion, men då det här blifvit sagdt,
att ingen af de ledamöter från jemra kammare i statsutskottet,
som biträdt utskottets förslag, uppträdt och försvarat betänkandet,
och att detta syntes betyda, att je frångått sin ståndpunkt, anser
jag mig böra yttra några ord. Jag vill då svara, att, då jag

Ko 27. 52

Lördagen den 19 April, f. m.

Angående hört de skäl, som anförts mot utskottets förslag, jag icke tyckt
anslag till en (jem vara af den beskaffenhet, att jag för min del ansett det
^Soeas cert nödigt att uppträda, och dessutom hafva de, som talat för ut(Ferts)
skottets förslag, så fullständigt klargjort utskottets skäl, att jag
icke funnit mig föranlåten att tillägga något.

Det kan väl icke vara rimligt att den åsigten här etableras,
att, om utskottsledamot, som inom utskottet tillhört majoriteten,
icke alltid uppträder och talar för utskottets betänkande i kammaren,
han skall anses hafva frångått sin ståndpunkt; det vore
ju orimligt att draga en sådan slutsats. Detta till SArar på den
frågan. Men jag skulle ändå icke uppträda om jag icke, som
herrarne se, hade fogat en reservation till betänkandet. När
frågan kom före i utskottet, utgick jag från den åsigten, att anslag
till pansarbåten skulle komma att beviljas, äfven om jagröstade
deremot. Jag slöt dertill af den omständigheten, att när
man Adel 1887 års riksdag laborerade med statsbrist, anslag det
oaktadt beviljades till en pansarbåt, och då trodde jag att anslag
till en sådan båt nu skulle med all sannolikhet beviljas, då vi
hade öfverskott i statskassan. Då jag var öfvertygad om, att anslaget
sålunda skulle gå igenom, om icke i båda kamrarne på
en gång så åtminstone vid gemensam votering, så ansåg jaglämpligt
att söka få in i motiveringen det tillägg, som jag gjort
i min reservation, ett yrkande, som jag icke kunnat göra, om
jag stält mig på den sidan, som yrkat rent afslag. Med två
rösters majoritet uteslöts mitt tillägg till motiveringen ur utskottets
betänkande, men jag bekänner nu att efter den förklaring,
statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet afgifvit i
kammaren, jag anser min anmärkning Arara förfallen. Jag tror att
med densamma vunnits hvad jag åsyftade och således är äfven
detta skäl undanröjdt.

I sjelfva saken har jag icke mycket att tillägga. Ingen har
bestridt att ifrågavarande fartyg är både nyttigt och nödigt, ingen
har påstått att det är onödigt. Motståndare hafva uttryckt
sig på det sättet, att de icke Aråga rösta för ett sådant anslag,
förr än grundskatterna borttagits. Men att jag, derför att jag röstar
för detta anslag, skulle vara mot grundskatteafskrifningeri,
den beskyllningen bestrider jag på det bestämdaste. Alla mina
åtgöranden under föregående riksdagar utvisa, att jag arbetat för
grundskatteafskrifningen lika mycket och ifrigt som hvilken som
helst annan. Men å andra sidan är jag icke bland dem som
säga, att om icke grundskatterna komma bort, så må det gå huru
som helst med landets försvar. Jag skall alltid arbeta för eu
rättvisare beskattning, men öfver grundskatter och allt annat står
fosterlandets väl och dess försvar och jag skulle icke anse mig
såsom en sann fosterlandsvän, om jag, derför att jag icke får en
sak, som jag vill hafva, skulle bestrida allt öfrig!, gälde det

Lördagen den 19 April, f. in.

53 N:o 27.

ock mitt lands väl och’ ve. Det vore ungefär som om, då det Angående
vore fråga om assurering af min egendom, jag blefve förargad ans^nä
på ett bolag för dess höga premier, och derför att jag icke ville ,Sveas cert.
betala dem, underläte att försäkra. Under tiden förstördes min (Forts)
egendom, och jag stode utan ersättning. Så skulle det kunna *

gå äfven här och derför, då nu öfverskott finnes i statskassan,
måste jag nu frångå den åsigt jag förut kämpat för af rent
ekonomiska skäl, då tillgångarne icke varit tillräckligt stora. Nu
hafva vi tillgångar och således har detta skäl förfallit, Så vidt
jag kunnat beräkna, skall man kunna gå in på detta anslag, utan
att låna ett öre till att betala hvad som i år för jern vägsbyggande
beviljats, hvilket eljest brukar vara vanligt. Hyser man
tvekan derom, så kan det ju hjelpas — och detta sätt är särskildt
att rekommendera åt norrländingarne — genom att, då
frågan om jernvägsbyggandet kommer före, rösta för anslag å tre
millioner i stället för fyra millioner sexhundratusen kronor. Om
man så gör, skall man, äfven om nu ifrågavarande anslag beviljas,
absolut gifvet icke behöfva låna ett öre. När ställningen verkligen
är sådan, tycker jag att man skall kunna rösta för detta
anslag, som icke gifves till något annat än fosterlandets försvar.

Det är icke någon, som vågat påstå, att detta fartyg icke skulle
stärka vårt försvar, och det offret för fosterlandet lär man väl
kunna vara med om.

Jag vill emellertid icke klandra någon, som talat mot anslaget,
tv jag är öfvertygad att de, som gjort det, handlat efter
bästa förstånd, likasom jag hoppas att de, som hysa en mening
motsatt vår, hysa samma tanke om oss.

Jag anhåller om bifall till utskottets förslag.

Herr Lundberg: På grund af hvad inom denna kammare
och särskild! af herrar Svensson och Gibson samt Danielson nu
blifvit till stöd för utskottets förslag anförd!, instämmer jag i yrkandet
om bifall till detsamma.

Herr Hörnfeldt: Jag begärde ordet för att kort och godt

gifva till känna, att jag oberoende af grundskattefrågan och oberoende
af de tillgångar, vice talmannen och ledamoten af öfverskottsplasceringskomitén
sagt att vi ega, kommer att instämma med
dem, som yrka afslag å detta anslag.

Den af vice talmannen norrländingarne erbjudna alliansen
med afseende å gemensam votering, rörande anslaget till den
norra stambanan, skall jag för min del undanbedja mig

Herr Jönsson i Gammalstorp: Jag skall icke inlåta mig i
någon diskussion i denna fråga. Jag skall endast gifva tillkänna
att jag så väl af politiska skäl som med hänsyn till mina kommit,-

Jvo 27. 54

Lördagen den 19 April, e, in.

(Ko;t8.)

Angående tentera önskningar kommer att rösta mot det föredragna mo(inslag
till en mentet.
pansarbåt af

Herr Petersson i Runtorp: Jag både icke tänkt att i

denna fråga begära ordet, men då jag reserverat mig inom utskottet,
må det synas som om man nästan vore skyldig dertill.

De skäl jag haft äro emellertid till största delen uttalade
af mina meningsfränder och jag vill icke upprepa hvad de sagt;
de stå i samband med eu fråga, som af Riksdagen afgjorts detta
år. Det har sagts att man icke skall inblanda frågan om grundskatterna
och indelningsverket med denna fråga och vi hafva
klandrats derför att vi hafva gjort det. Detta klander är icke
berättigad^ mine herrar! — Det talas om att våra tillgångar böra
rättvist fördelas, men nu se vi hvart de taga vägen, de plottras
bort på detta sätt, och detta förmodligen af det skäl att man
skall kunna eu annan gång svara dem, som vilja afskrifning af
grundskatterna: vi hafva ej tillgångar nog, ni får vänta.

Min granne till höger sade, att då vi i fjol lemnade medel
åt landtförsvaret för inköp af gevär, vi i år borde tänka på sjövapnet
och att vi icke dertill gifvit ett enda öre. Till svar härå
vill jag nämna, att om vi taga bort de 500,000 kronor, som böra
gå bort från denna punkt, så återstå 1,300,000 kronor, som vi i
år lemna till sjöförsvarsvapen och det är icke en liten summa.

Jag är icke obenägen att hjelpa så väl landtförsvaret som
sjöförsvaret, men att nu bifalla alla begärda anslag, så att nästan
alla tillgångar medtagas, det är för mycket begärdt. Man skall
väl dela, så att de få litet hvar. Herrarne få väl medgifva, att
sedan vi till fjerde och femte hufvudtitlarne och till jernvägen i
Norrland, som jag anser till stor del anläggas för försvarets skull,
användt %o-delar af öfverskottet, så blir icke mycket qvar. Herr
Danielson sade, att man skulle kunna göra besparingar i fråga
om landtförsvaret. Hur vet herr Danielson det? Mycket går i
gemensamma voteringen, och vi veta icke huru mycket kan prutas
på fjerde hufvudtiteln. Jag vill derför ställa det på den
punkten, att vi kunna taga litet på hvart håll, så att äfven i år
skulle finnas någon besparing qvar. Jag tycker att man skall
skämmas att taga allt ihop. Detta är skälet, hvarför jag yrkar
afslag.

Öfverläggningen var slutad. I enlighet med de yrkanden,
som derunder förekommit, gaf herr talmannen propositioner dels
på bifall till utskottets hemställan och dels på afslag å så väl
nämnda hemställan som Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning.
Herr talmannen förklarade sig anse den förra propositionen
vara med öfvervägande ja besvarad; men som votering begärdes,
blef nu uppsatt, justerad och anslagen en så lydande omröstningsproposition: -

55 N:o 27.

Lördagen den 19 April, e. m.

Den, som bifaller hvad statsutskottet hemstält under mo- Angående

mentet a) i punkten 12 af utlåtandet n:o 6, röstar anslag till en

pansarnät af
Sveas cert.
Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner nej, har kammaren afslagit så väl utskottets nämnda
hemställan som Kongl. Maj:ts framställning i ämnet.

Omröstningen utföll med 88 ja och 118 nej, i följd hvaraf
kammaren afslagit så väl utskottets hemställan som Kongl. Maj:ts
proposition i denna del.

Mom. b).

Bifölls.

Punkten 13.

Till anskaffande af en äntra Iclassens kanonbåt hade Kongl. Avgående
Maj:t på extra stat för år 1891 äskat 244,000 kronor. anslag till en

Uti ofvannämnda inom Första Kammaren väckta motion ‘kanonbåt''8
(mo 20) både herr J. Manke!f på anförda skäl, föreslagit bland
annat, att Riksdagen icke måtte bevilja anslag till den ifrågasatta
obepansrade kanonbåten af andra klassen.

Utskottet hemstälde, att Riksdagen, med afslag å herr Mankells
motion i denna del, måtte till anskaffande af eu 2;dra
klassens kanonbåt på extra stat för år 1891 anvisa 244,000
kronor.

Reservation emot denna utskottets hemställan hade afgifvits
af herrar Lasse Jönsson, Sven Nilsson, P. Pehrsson i Törneryd,

A. Persson i Mörarp, N. Petersson i Runtorp, J. Jonson i Fröstorp,
J. Anderson i Tenhult och L. F. Odéll, livilka ansett, att
Kongl. Maj:ts framställning i ämnet bort af utskottet afstyrkas;

Efter föredragning af punkten anförde

Herr Lasse Jönsson: Jag skall taga mig friheten yrka
afslag på denna punkt. Hade det varit så, att man kunde vänta
sig att anslaget till den större pansarbåten icke skulle gå igenom,
då skulle jag hafva röstat för denna båt, enär den möjligen kan
anses behöflig såsom isbrytare eller för att understödja fiskarefartyg
och sålunda skulle komma att blifva af någon praktisk
betydelse och nytta; men om den större båten skulle gå igenom
i den gemensamma voteringen, kan jag försäkra, att jag icke

N:o 27. 56

Lördagen den 19 April, e. m.

Angående kommer att rösta för den här, ty jag kan icke vara med om
anslag i till en kåda dessa anslag på eu gång.

Jag skall derför be att få yrka afslag å denna punkt.

2\dra klassens
kanonbåt.
(forts.)

Herr Pehrson i Törneryd instämde häruti.

Herr Anderson i Tenhult: Om jag hade visshet om att
Kongl. Maj:ts proposition angående anslag till den nya pansarbåten
vid blifvande gemensam votering skulle komma att afböjas,
så skulle jag för min del icke hysa någon egentlig betänklighet
emot att vara med om det nu föreliggande förslaget, men då
utsigten dertill icke är synnerligen stor, och jag icke vill vara
med om att allt för mycket höja utgifterna under femte hufvudtiteln
samt jag för öfrig! vill hafva fältet öppet, enär jag antager
att det kommer att blifva gemensam votering äfven om denna
punkt, så ber jag att få yrka afslag å utskottets nu föredragna
hemställan.

Häruti instämde herr Björkman.

Chefen för sjöförsvarsdepartementet, herr statsrådet friherre
von Otter: Af statsrådsprotokollet torde framgå, att af de tio

andra klassens kanonbåtar, hvilka alla byggdes under åren 1856- 63,
5 stycken blifvit så föråldrade, att de måst afyttras, och de 5
återstående, som äro lika gamla, somliga till och med något äldre
än de försålda, torde äfven snart blifva utrangerade, helst de icke
längre förtjena ett dyrbart underhåll. Hvad som i synnerhet bestämt
mig att icke dröja längre med att tillstyrka detta anslag,
är behofvet af att hafva en sådan båt, som kan begagnas för att
skydda fiskerierna å vestkusten samt lemna hjelp åt handels- och
fiskefartyg, som äro i betryck. För att visa hvilken nytta en
sådan båt kan göra, skall jag be att här få uppläsa något om
hvad de fartyg, som varit stationerade på vestkusten, under do
sista sju åren uträttat. Förutom den mängd bogseringar af fiskarebåtar
med flere (under eu vinter mera än 300) samt infrusna fartygs
och båtars frigörande hafva under de senaste 7 åren följande
arbeten blifvit utförda, nemligen 15 fartyg tagits af grund, tätats,
undersökts och bogserats till hamnen, 12 sjunkna jakter och båtar
upptagits, 5 för sjöfarten hinderliga och farliga vrak och tacklingar
borttagits, 11 större bergningsföretag af annan art verkstälts
samt, så vidt upplysningar derom lemnats, 30 större fartyg blifvit
bogserade.

Detta är ju ganska mycket, och de af herrarne, som äro
från vestkusten, torde kunna intyga det gagn dessa båtar gjort,
Det är emellertid obegripligt, att de kunnat uträtta någonting alls,
ty det fins icke en enda chef, som icke klagat öfver, huru olämpliga
de äro. Deras maskiner äro för svaga och de kunna icke

Lördagen den 19 April, f. in.

57 N:o 27.

kanonlåt.

(Forts.)

gå fram genom något så när stark is. Hvad vi behöfva är just Angående
en stark bogserångare och isbrytare, och det skulle vi kunna få anslag till en
om detta anslag nu beviljades. * 3:dra klassens

Angående den nuvarande båtens oduglighet, rapporterade
den siste chefen, att, då han en gång bogserade ett vrak ute ifrån
Kattegat under stark storm, då sjön vräkte våldsamt, så hoppade
sprunden ur ölkärlen, hvarjemte glas och porslin slungades
ur sina ställningar och krossades.

Jag får för min del säga, att om vi fortfarande skola hafva
en båt stationerad på vestkusten, måste detta anslag beviljas, ty
den båt, som nu begäres, är i första rummet afsedd för detta
ändamål, och jag skulle verkligen tveka att mer än ännu en höst
på sin höjd tillstyrka utsändandet af Alfhild, den enda möjliga
och som nyligen hemkommit derifrån.

Under dessa förhållanden hemställer jag, huruvida icke herrarne
skulle vilja bifalla utskottets förslag och Kongl. Maj:ts
proposition.

Herr Collander: Om man möjligen karl vara betänksam,
när det gäller att votera anslag till millionfartyg, så borde man
dock kunna vara med om en båt af den nu föreslagna storleken,
hvilken utom sitt hufvudsakliga och egentliga ändamål äfven under
fredens dagar kan vara till stort gagn.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.

Med herr Collander förenade sig herrar Melin, Bratt,
Andrén, Skoning, Stjernspets, Johansson i Bastholmen, Kilman,
Wester, Crafoord och Nyström.

Herr Svensson i Karlskrona yttrade: I likhet med den
föregående talaren synes det mig att, om man äfven möjligen
kunde vara villrådig då det gälde att bevilja anslag till ett större
fartyg, man likväl icke i detta fall bör hafva någon tvekan.

Såsom herr statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet
anförde, har den lilla båt, som under flera år varit använd
vid vestkusten, der gjort mycken nytta, ehuru den icke kunnat
åstadkomma allt det gagn, som en kraftigare båt skulle hafva
förmått. Han omnämnde vidare chefens på kanonbåten rapport
från dess sista expedition, och jag kan tillägga, att jag samtalat
med flere personer, som tjenstgjort på denna båt, och de hafva
alla omtalat, huru ondt de slitit under den kalla årstiden, då båten
varit förlagd på vestkusten för att bispringa sjöfarande och
fiskare. Om bord finnes ingenstädes någon plats, der besättningen
kan gå in, då de icke hafva vakten, utan de måste hålla sig
på det öppna däcket, som öfverspolas af vattnet, hvilket i kölden
fryser till is. Häraf kunna herrarne väl förstå, huru de
skola hafva det under den kallare årstiden.

Andra Kammarens Prof. 1890. N:o 27.

?>:<> 27. 58

Lördagen flen 19 April, f. m.

Angående På grund af hvad jag nu anfört, ber jag få förena mig med

anslag till en(jem gom yrjjat "bifall till statsutskottets hemställan.

2:dra klassens ’ J

kanonbåt.

(Forts.) Herr Danielson: Då den båt, som nu är ifrågasatt, jem väl

är afsedd att blifva till gagn för handel och näringar, tror
jag att här föreligger stora skäl för bifall, och dä kammaren nyss
afslagit det begärda anslaget till en tredje pansarbåt, tycker jag
det vore underligt att nu afslå äfven detta anslag.

Jag ber derför att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Sven Nilsson: Det är då icke något skäl som herr
Danielson anförde att, derför att kammaren nyss vägrade anslaget
till pansarbåten, man nu skulle bevilja detta anslag, ty det
vet nog herr Danielson, att i den gemensamma voteringen han
får segern på sin sida om pansarbåten. Men först sedan det visat
sig, huruvida pansarbåten går igenom eller ej, först då torde
det vara skäl att öfverväga, om man bör lemna något anslag
till den nu ifrågavarande båten.

Jag ber derför att fortfarande få instämma med herr Lasse
Jönsson i hans yrkande.

Häruti instämde herrar Persson i Mörarp, Bruse, Andersson
i Hasselbo], Larsson i Berga, Truedson, Olsson i Kyrkebol och
Lundström.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, gaf herr
talmannen propositioner dels på bifall till utskottets hemställan
och dels på afsteg å densamma, i hvad den afsåg Kongl Majds
förslag i ämnet; och förklarade herr talmannen sig anse den förra
propositionen besvarad med öfvervägande ja. Votering blef
emellertid begärd, i följd hvaraf nu uppsattes och anslogs följande
voteringsproposition:

Den, som bifaller i oförändrad t skick hvad statsutskottet
hemstält i 13:de punkten af utlåtandet ilo 6, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren afslagit nämnda hemställan, i
hvad den afser Kongl. Maj:ts förslag i ämnet, men i öfrig! Infallit
samma hemställan.

Omröstningen visade 80 ja och 107 nej; hvadan kammaren
fattat sitt beslut i enlighet med nej-propositionens innehåll.

Lördagen den 19 April, f. in.

59 X:o 27.

Punkten 14.

Till anskaffning af artillefimaieriel hade Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att på extra stat för år 1891 bevilja 7/0,550
kronor, men hemstälde utskottet, att till anskaffning af artillerimateriel
ett belopp af 336,000 kronor måtte på extra stat för år
1891 anvisas.

Äfven emot denna utskottets hemställan hade reservation
anmälts af herrar Lasse Jönsson, Sven Nilsson, P. Pehrson i Törneryd,
A. Persson i Mörarp, N. Petersson i Runtorp, J. Jonson
i Fröstorp, J. Anderson i Tenhult, 11. Andersson i Bringåsen,
L. F. Odell och L. P. Mallmin, hvilka yrkat, att utskottet måtte
hemställa, att till anskaffning af artillerimateriel ett belopp af

200,000 kronor måtte på extra stat för år 1891 anvisas.

Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde

Herr Lasse Jönsson: Som herrarne se, hafva jag och
några andra reserverat oss mot beviljandet af detta anslag, såsom
utskottet föreslagit detsamma. Vi hafva ansett, att, då regeringen
mycket väl kunnat reda sig med anslaget förut, hvilket i fjol
utgick med 50,000 kronor och i år utgått med 100,000 kronor,
så borde Kongl. Maj:t nu, när anslaget ännu eu gång blifvit fördubbladt,
kunnat vara nöjd och anse den summa af 200,000 kr.
tillräcklig. Jag skall derför anhålla, att anslagsbeloppet måtte
nedsättas till 200,000 kronor i stället för det belopp, som utskottet
föreslagit.

Herr Anderson i Tenhult: Såsom af betänkandet synes,
har jag m. fl. mot utskottets hemställan i nu föredragna
punkt anmält reservation. För sistlidna år beviljade Riksdagen
till nu afsedda ändamål 50,000 kronor, och för innevarande år
har den beviljat 100,000 kr. Nu har, såsom här synes, utskottet
föreslagit att höja denna summa till 336,000 kronor. Jag och de
med mig liktänkande hafva velat vara med om någon förhöjning
i det anslag, som för innevarande år beviljats, men vi hafva icke
velat gå så långt som pluraliteten inom utskottet, utan hafva
velat stanna vid 200,000 kronor.

Sedan jag sagt detta, ber jag, herr talman, att få yrka afsteg
på utskottets hemställan och bifall till den af mig in. fl.
framstälda reservationen.

Vidare anfördes ej. Herr talmannen gaf proposition först
på bifall till utskottets hemställan och derefter på afsteg å nämnda
hemställan och bifall i stället till det yrkande, som innefattades i
herr Lasse Jönssons m. flis vid punkten fogade reservation;

Avgående
inskaffning
tf artilleri■materiel.

N:o 27. 60

Lördagen den 19 April, f. in.

och faun herr talmannen den senare propositionen vara med
öfvervägande ja besvarad. Då votering likväl begärdes, skedde
nu uppsättning, justering och anslag af en så lydande voteringsproposition
:

Den, som vill, att kammaren, med afslag å statsutskottets
hemställan i 14:de punkten af utlåtandet n:o 6, bifaller den vid
punkten fogade, af herr L. Jönsson m. fl. afgifna reservationen,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner nej, har kammaren bifallit utskottets nämnda hemställan.

Omröstningen, i vanlig ordning företagen, visade 107 ja
mot 71 nej, hvadan kammaren beslutat i enlighet med ja-propositionens
innehåll.

Punkterna 15 och 16.

Biföllos.

§ 7.

Herr statsrådet m. m. friherre H. Palmstierna aflemnade
Kongl. Maj:ts propositioner till Riksdagen:

angående pension för aflidne lektorn C. J. Blombergs enka
och barn; samt

angående afsöndring af jord från indragna militiebostället
Bjuf n:o 3 i Malmöhus län.

Dessa kongl. propositioner bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 3,5 2 e. in.

In fidem

A. E. J. Johansson.

Stockholm. O. L. Svaubäcks Boktryckeri-Aktiebolag, 1890.