1889. Första Kammaren. N:o 8 (Riksdagens protokoll 1889:8)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1889. Första Kammaren. N:o 8.

Onsdagen den 13 februari.

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Justerades protokollet för den 6 i denna månad.

Föredrogs å nyo statsutskottets den 9 och 12 innevarande månad
bordlagda utlåtande n:o 2, angående regleringen af utgifterna under
riksstatens första kufvudtitel, innefattande anslagen till Kongl. hofoch
slottsstaterna.

Utskottets hemställan bifölls.

Föredrogs å nyo statsutskottets den 9 och 12 i denna månad bordlagda
utlåtande n:o 3, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande statsutskottets
den 9 och 12 innevarande februari bordlagda utlåtande n:o 4, angående
regleringen af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel, omfattande
anslagen till utrikesdepartementet.

1 punkten.

Mom. a). Ana- ordinarie

y .. utgifterna

Herr Smith, som på begäran erhöll ordet, uppläste ett skriftligt under tredje
anförande af följande lydelse: hufvudtiteln.

Ehuru jag håller före, att afgörande betänkligheter ej bort möta
mot en mera direkt åtgärd, än den utskottet föreslår i litt. b) af lista
punkten, skall jag dock icke yrka någon förändring i hvad utskottet
under litt a) hemstält. Men hvad jag ej kan underlåta att anmärka,
det är, att eu nedsättning af anslagen under tredje hufvudtiteln icke

Första Kammarens Prot. 1889. N:o 8.

N:o 8. 2

Onsdagen den 13 Februari.

Ang. ordinarieär hufvudsaken. Jag nekar visst icke, att den är möjlig och önskutgiftema
vär(j — exempelvis må nämnas, att Danmarks utrikesbudget icke
hufvudtitelii uppgår till 400,000 kronor — men ännu väsentligare synes mig vara
(Forts) upphäfva det undantagsförhållandet, att den allra största delen af

utgifterna under tredje hufvudtiteln bestämmes af Kongl. Maj:t efter
eget godtfinnande. Med andra ord hvarför skulle icke Riksdagen, såsom
i andra både större och midre länder sker, fastställa löner för de bestämda
platserna? Hvarför skulle ej Riksdagen här som i andra fall
bevilja pensioner? Och hvarför släpper den till medel till hemliga
utgifter? Yi hafva ej, böra åtminstone ej hafva någon storpolitik, och
således behöfves icke för det ändamålet någon spionerings- eller
korruptionskassa. Hvartill användas då dessa medel ? Riksdagen skall
säkerligen en dag finna sig nödgad att äfven i fråga om, tredje hufvudtiteln
utöfva sin finansiella magt i hela dess omfång, ty först derigenom
skall den få en sådan inflytelse på denna gren af statsförvaltningen,
att den kan inom densamma framtvinga ett bättre sätt att rekrytera
personalen, ett bättre befordringssystem och bättre tillsyn, hur vederbörande
uppfylla sina skyldigheter. En nedprutning af anslagen skall
ej ensamt åstadkomma detta resultat.

Hvad denna nedsättning angår, hvartill utskottet föreslår att öfverlemna
initiativet åt Kongl. Maj:t, vill jag vidare anmärka, att den
bör gälla icke blott de mest i ögonen fallande summorna — ministerstaten
och konsulsstaten — utan ock utrikesdepartementets expedition.
Kan det, verkligen anses rimligt, att för den oändligt enkla förvaltningen
och redovisningen af 600,000 kronor skall finnas en »kameralafdelning»
med sin särskilda högt aflönade chef, och att detta departements
anslag för expenser och extra utgifter uppgå till öfver 65,000
kronor, medan expens- och extrautgiftsanslagen å åttonde hufvudtiteln
för ecklesiastikdepartementet med underlydande verk uppgå till
37,000 kronor? I förbigående må ock erinras att utrikesdepartementets
budget har inkomster, som ej synas här, enligt hvad statsrevisorerne
år 1885 påpekade.

Ehuru jag, som sagt, icke tror att eu nedsättning af anslagen
ensamt för sig leder till målet, bestrider jag icke att dock något derigenom
vinnes, nemligen att det belopp, som kastas bort, icke blir så
stort. Jag säger: hastas bort, och ej ens detta uttryck angifver till
fullo verkliga förhållandet. Ty sådant är detta, att det vore bättre
för svenske mäns rätt, om på vissa främmande orter icke funnes någon
svensk diplomatisk eller konsular-representation, än att den skall vara
lemnad i så oskickliga händer, som för närvarande flerestädes är fallet.
Jag ser visserligen att utrikesministern låter sitt officiösa organ, Stockholmspost,
fortfarande angripa mig — och detta så oaflåtlig!, att omsorgen
härom måste väsentligt inkräkta på den tid, utrikesministern
och hans departement borde använda för de göromål, som Riksdagen
så drygt aflöna!- — jag ser visserligen också att han här om dagen
sökte bryta udden af hvad jag kan hafva att andraga med den anmärkningen,
att jag talar i egen sak. I egen sak? Ja visserligen,
men hvad gör dit utrikesministern i Posttidningen och i Stockholmspost
— talar, han kanske icke der i egen sak? Och när har det blifvit
otillåtlig! att tala i egen sak? Men, om kammaren behagade förunna

Onsdagen den 13 Februari.

3 N:o 8.

mig en stunds uppmärksamhet, hoppas jag göra klart att det, sortiordinarie
utrikesministern låter sina officiösa pennor kalla min »egen sak», är i ^gifterna
ännu högre grad landets sak. Jag skall emellertid bär i olikhet med huflldatdn
herr utrikesministern, som fortfarande använder sitt nämnda organ för (ports)
att vilseleda opinionen om den fråga, som nu är understold konstitutionsutskottets
och i sinom tid kommer under kammarens pröfning,
icke nu yttra ett ord om denna fråga, den — om jag så får säga —

(famla svensk-spanska spritfrågan. Deremot skall jag hafva den äran
att meddela några upplysningar om en ny svensk-spansk spritfråga,
som just nu håller på att växa upp, jag kan väl säga, i vårt utrikesdepartements
och vår ministers i Spanien höga hägn. Och dessutom
har jag att meddela flere andra exempel uppå hvad en svensk undersåte
har att befara och att lida, om hans rätt och legitima intressen
på något sätt bero af utrikesministerns och några af de i främmande
land anstälde svenska sändebudens och konsulernas åtgöranden — af
deras oskicklighet, eller af deras dåliga vilja. Det fins väl icke någon
svensk man, som härom fått förvärfva en så vidsträckt och så dyrköpt
erfarenhet som jag. Trenne undantag i min erfarenhet är det dock
en skyldighet och ett nöje att nämna: de Förenade rikenas generalkonsul
i London och deras ministrar i Paris och Wien, hvilka visat
mig ett välvilligt tillmötesgående, som det är mig kärt att med tacksamhet
erkänna.

Det torde hafva kommit till kammarens kännedom, att återupptagandet
af Karlshamns spritförädlingsaktiebolags verksamhet, hvilket
med stor otålighet afvaktas af de talrika arbetarne och för öfrigt af
hela orten, skulle vara nära förestående; jag kan tillägga, att för
affärens bedrifvande nödigt kapital står till buds enligt definitivt afslutade
aftal. Men — nu ingår dag för dag från Madrid den ena
underrättelsen mer oroande och hotande än den andra. Jag står nu
inför utsigten till en ny spritskattelagstiftning i Spanien, som — om
den kommer att i strid med traktaten tillämpas mot från Sverige utförd
sprit — absolut tillintetgör hvarje försök att vidare fortsätta den på
traktaten baserade affären i Spanien.

Herr grefven och talmannen bjöd nu medelst klubbslag tystnad
och yttrade:

De enskilda angelägenheter, hvilka här berörts, torde icke vara
föremål för kammarens pröfning eller öfverläggning. Enligt 90 § regeringsformen
äro sådana enskilda affärer helt och hållet uteslutna från
öfverläggningarna och få icke på något annat sätt behandlas än enligt
57 § riksdagsordningen, hvilken lyder: »Derest af riksdagsman eller

af annat utskott, än konstitutionsutskottet, fråga hos kamrarne väckes,
att statsrådet eller någon dess ledamot eller föredragande sitt embete
på obehörigt sätt utöfvat, böra dervid endast följande ordalag nyttjas: ’det
är anledning till anmärkning mot statsrådet, eller den eller den ledamoten
eller föredraganden, hvarom remiss begäres till konstitutionsutskottet,
inför hvilket anledningen skall uppgifvas.’ Sådan remiss skall då genast
ovägerligen verkställas. Vid kammares öfverläggning om sådan fråga
gälle i afseende på Konungens beslut uti mål, som röra enskilda personers
eller korporationers rättigheter och angelägenheter, hvad uti 107

N:o 8. 4

Onsdagen den 13 Februari.

Ang. ordinarie§ regeringsformen stadgadt är.» 90 § regeringsformen lyder: »Under
åder * tred''e Riksdagens, dess kamrars eller utskotts öfverläggningar och pröfning
“hufvudtiteln.111 ^ icke uti något annat fall eller på något annat sätt, än grundla(Forts.
) garne bokstafligen föreskrifva, komma frågor om embets- och tjenstemäns
till- och afsättande, regerings- och domaremagternas beslut, resolutioner
och utslag, enskilda medborgares och korporationers förhållanden,
eller verkställigheten af någon lag, författning eller inrättning.»

Kammaren behagade således finna, att någon vidare utredning af
de enskilda förhållanden, som nu varit föremål för herr Smiths anförande,
icke kan vid detta tillfälle förekomma.

Herr Smith: Grundlagen är mig icke obekant, och för att icke
öfverskrida den har jag skriftligen affattat mitt anförande och jag vågar
tro, att, om herr grefven och talmannen samt kammaren täckts höra
mitt anförande till slut, någon befogad anledning icke skulle hafva
funnits att fråntaga mig oj’det, då jag på grundlagsenligt sätt begärt
det. Jag tror, att diskussionen ofta i denna kammare sväfvat ut långt
mer, än hvad jag i mitt anförande nu gjort. Jag har endast gjort en
resumé öfver passerade fakta, som äro för kammaren okända, och jag
tror, att kammaren skulle varit mig tacksam för, till och med önskat
och hållit mig räkning för, att jag lemnat dessa upplysningar. Då
jag faktiskt är förorättad mer än någon annan svensk man, så hemställer
jag till kammaren, huruvida icke kammarens ledamöter skulle
finna det billigt och rättvist, att jag åtminstone gör meddelanden öfver
hvad som träffat mig, och dermed tror jag icke alls, att jag berör
någon af de paragrafer, som nyss blifvit upplästa. Jag har redan till
konstitutionsutskottet inlemnat en så beskaffad anklagelse, som i riksdagsordningen
föreskrifves; men detta är icke någon anklagelse, ty det
rör sjelfva tredje hufvudtiteln. Jag hemställer till kammaren, att jag
måtte få läsa mitt anförande till slut. Kammaren behagade bestämma,
och jag skall lyda.

Herr grefven och talmannen: Om herr Smith i sitt anförande
håller sig endast till hvad som är föremål för öfverläggning vid detta
tillfälle, nemligen anslagen under tredje hufvudtiteln, är derom intet
att säga; men en utredning öfver de lidanden, för hvilka herr Smith
anser sig hafva varit utsatt i sina enskilda affärer, hör icke till den
fråga, som är under behandling vid detta tillfälle, eller till utgifterna
under tredje hufvudtiteln — det hör, förmodar jag, till den anklagelse
han framstält i konstitutionsutskottet, ehuru jag naturligen icke vet
hvad den innehåller.

Herr Smith: Den del af mitt anförande, som rörde mig personligen,
var endast några få ord. Det, som nu följer, rör icke mig Herr

grefven och talmannen: Var då så god och läs upp hvad
som icke rör herr Smith.

Herr Smith: Att Spanien för en sådan lagstiftning, som kommer
i strid med äfven den tyska traktaten, kan erhålla Tysklands öppna
eller tysta bifall, synes icke vara osannolikt —• ty Tyskland vinner

Onsdagen den 13 Februari.

>’:o 8.

då att äfven det nya försöket till en spritexport från Sverige varder^»?- ordinarie
tillintetgjordt. Frågan är således denna: skola utrikesministern och w^i/<ern“
Kongl. Maj:ts minister i Spanien, den nuvarande eller den som olyck- lufvudUte/n
ligtvis säges vara designerad till efterträdare, uppoffra Sveriges och (Forts.)
svenska undersåtars traktatsenliga rättigheter? Man meddelar mig från
Madrid, att herr Grip gifver till känna, så väl att han finner det helt
naturligt att spanska regeringen hittills endast rådfrågat Tyskland och
ej tagit minsta hänsyn till Sverige, som äfven att. enligt hans tanke
svenska regeringen icke ämnar göra någon invändning mot de nya
åtgärder, Spanien kan finna för godt att vidtaga. Det nu framlagda
förslaget innehåller emellertid sådana bestämmelser som följande: sprit
som destilleras af vin eller drufrester för att dermed höja sprithalten
å vin, underkastas ej annan beskattning än den som motsvarar vinets,
medan den importerade spriten skall draga 95 pesetas i stället för
traktatstullen 21, i o pesetas per hektoliter. Detta innebär, i strid med
traktaten, en sådan olikhet mellan beskattningen å importerad sprit
och å inhemsk, att importen utan vidare omöjliggöres. Är det med
vederbörandes begifvande eller på deras order som herr Grip förkunnar,
att allt detta är i sin ordning — att af traktaten således intet annat
återstår än Sveriges skyldigheter? Jag har genom denna fråga endast
velat fästa kammarens uppmärksamhet derpå.

Jag vågar hemställa, om jag icke härmed gifvit tillfyllestgörande
skäl för min utsago, att under nuvarande ledning af utrikesdepartementet
en god del af dess budget användes icke till att främja och
skydda svenske undersåtars berättigade intressen. Kammaren behagade
finna, att om än den gamla svensk-spanska spritfrågan tills vidare
betecknar höjdpunkten af utrikesdepartementets missgrepp i handhafvandet
af de angelägenheter, som åt dess vård äro anförtrodda, detta
fall icke är något undantagsfall utan blott en af de många allt igenom
lika scenerna i ett skådespel både att skratta och att gråta åt.

Jag skall nu bedja kammaren att kasta en blick på Kongl. Maj:ts
proposition angående 3:dje hufvudtiteln. Kammaren behagade finna,
att de förenade rikena i Wien hafva en envoyé med 40,000 och en
legationssekreterare med 6,000 kronors aflöning — och kammaren vet,
att Sverige och Norge hafva absolut ingå intressen af hvad slag det
vara må att bevaka i Wien. När man på denna plats, der intet fins
att göra, anställer en envoyé med legationssekreterare och uppoffrar
46,000 kronor — men deremot i Madrid, i ett land, å hvilket de förenade
rikena hafva en export till värde af några tiotal millioner kronor,
anställer ett sändebud af lägre rang och med låg, jag måste säga för
låg aflöning, och när man till den senare platsen väljer en person
som herr Grip, men beröfvar våra intressen den dugande målsman de
förut hade i herr Åkerman, då måste man komma till det resultat, att
anställande af ministrar är framför allt en hofetikettsfråga, att den
höga aflöningen anslås och den presentable mannen sändes till platsen
i Wien, der ett kejserligt hof residera!-, men der inga landets intressen

5:0 8. 6

Onsdagen den 13 Februari.

Ang. ordinärt
utgifterna
under tredje
hufvudiiteln.
(Forts.)

eäro att bevaka, medan den mindre lönen, den lägre rangen och den
mindre väl qvalificerade diplomaten befinnes god nog i Madrid, som ej
är någon kejsarstad, men der snart sagdt, i hvarje ögonblick svenska och
norska intressen stå på spel. Är vår diplomatiska representation till
för något annat än sken, lek och etikett, så skulle man hafva förfarit
tvärt om: användt den större utgiften och den skickligare mannen i
Madrid, och sand! herr Grip till Wien, der han visserligen enligt min
åsigt icke skulle kunnat göra någon nytta, men lyckligtvis också antagligen
varit urstån åsatt att göra skada. Och hade man velat taga steget
fullt ut och ingenting offra åt ett tomt sken, så hade man indragit
ministerposten i Wien.

Då det nu säges, att ett ombyte förestår i Madrid, så tillåter jag
mig fråga herr utrikesministern, om — såsom det också påstås — han
har för afsigt att i ögonblicket före sin tillämnade reträtt binda händerna
på sin efterträdare, genom att åt honom testamentera, såsom
representant i Madrid, eu person, som med herr ministern för utrikesärendena
och herr Grip moraliskt, om än icke formelt, är medskyldig
i den förödmjukelse, den, så vidt jag förstår, rättskränkning, den skada,
som Sverige lidit i Spanien. Har herr ministern för utrikesärendena
det bedröfliga modet att på detta sätt medverka till att vi skola gå en
ny serie af sådana förödmjukelser, rättskränkning och skada till mötes?
Och slutligen frågar jag, om den nuvarande Riksdagens majoritet är
benägen att genom sitt stillatigande uppmuntra sådana afsigter? Jag
ber vidare herr utrikesministern upplysa, hur det kommer till att i
Förenta Staterna, dit årligen flere tiotusental af våra landsmän emigrera,
der vi hafva handels- och sjöfartsintressen att bevaka, vår legation
kan få stå vakant under lång tid? Visserligen har jag härom erhållit
underrättelser af den bedröfligaste beskaffenhet, som jag har anledning
att hålla för tillförlitliga, men jag skall icke gå de upplysningar i
förväg, som herr utrikesministern lärer finna nödigt att härutinnan
meddela. I sammanhang härmed torde jag få utbedja mig upplysningar,
hvart de medel taga vägen, som blifva besparade, när en ministerpost
befinnes vara till den grad öfverflödig, att den får stå ledig ett helt
är. Icke kan väl utrikesdepartementet behöfva dem för oförutsedda
utgifter, ty dess budget är synnerligen väl tillgodosedd. Jag ville förmoda,
att en så betydlig besparing kommer statsverket till godo? Man
har tillförene mer än en gång frågat, för hvad ändamål vi hafva en
legation i Köpenhamn — i förbigående anmärker jag att vår minister
der kostar oss 36,000 kronor, medan Danmarks minister i Stockholm
har 24,000 — och då har alltid svarats, att så väl handelsförbindelserna
mellan de båda rikena som de talrika i Danmark vistande svenske
undersåtars intresse gjorde den nödvändig. Nu har man emellertid i
Post- och Inrikestidningar fått svart på hvitt derpå, att åtminstone när
det gäller svenske arbetare, som utan någon sin förskyllan råka ut för
det mest upprörande våld från danska polismyndigheters sida, då vill
svenska legationen intet göra för att skaffa upprättelse, och man har
icke försport, att herr utrikesministern skulle hafva tillåtit sig att härutinnan
vara af olika mening med vår minister i Köpenhamn. Om
statsutskottet hållit före, att det under sådana omständigheter är onödigt
att med 36,000 kronor aflöna en minister och med 5,000 en legations -

Onsdagen den 13 Februari.

7 N:0 8.

sekreterare, så är det herr utrikesministerns skuld och ingen annans,Ang. ordinarie
att eu sådan åsigt torde vinna allmänt bifall. unflr^tred''e

Kammaren täcktes äfven kasta en blick på 3:dje hufvudtitelns hufvudtiteln.
pensions- och expektansstat. _ ^ _ (Forts.)

Man finner der, att förre ministre plénipotentiaire i Konstautinopel
herr Ehrenhoff i slutet af 1887 fatt sig en pension å 4,000 kronor
beviljad, hälften från kabinettskassan, hälften från konsul.skassan. Jag
tager mig friheten bedja herr ministern för utrikesärendena lemna
kammaren upplysning om de omständigheter, som stå i samband med
herr Ehrenhoffs — enligt hvad man berättar — icke alldeles frivilliga
afsked, på det att kammaren må sättas i tillfälle att rätt uppskatta
de förtjenster, som motiverat denna pensionering, och att rätt bedöma
hushållningen med de folkets medel, som Riksdagen uppdragit åt Kongl.

Maj:t att, på herr utrikesministerns föredragning, fritt disponera —•
fritt, men för rikets nytta. Kammaren skall då äfven, genom en jemförelse
med Kongl. Maj:ts proposition om nionde hufvudtiteln, d. v. s.
genom eu jemförelse med den utredning, som förebringas, och de summor,
som begäras, när en pension måste begäras af Riksdagen, få tillfälle
till de mest lärorika betraktelser öfver de olika principer i fråga om
dygdens belöning, som göra sig gällande, när Kongl. Maj:t pensionerar
diplomater och när Riksdagen pensionerar andra statens tjenare.

Jag är statsutskottet tacksam, emedan det satt oss i tillfälle att
få en liten inblick i 3:dje hufvudtitelns expektans- och pensiousstats
mysterier, så mycket mera tacksam som statsutskottet hvarje år måste
förskaffa sig de'' i bilagan litt. c) förekommande uppgifter, Indika tillförene
meddelades i statsverkspropositionen. Endast i förbigående
anmärker jag, att det synes mig underligt, att icke dessa uppgifter
nu som förr sjelfmant meddelas svenska Riksdagen, medan de fortfarande
som förr meddelas norska stortinget genom budgetpropositionen.

Deremot måste jag lägga större vigt vid en‘annan anmärkning mot
bil. litt. c). Denna anmärkning träffar icke statsutskottet, som naturligtvis
fått taga tablån, sådan den lemnats, och publicerat den i god
tro, att den är tillförlitlig. Men den är icke tillförlitlig.

Under rubriken pensioner uppgifves, att förre envoyén Björnstjerna
först den 10 juli 1884 fått sig en pension å 6,000 kronor beviljad,
men det fördöljes, att detta pensionsbelopp, under namnet expektanslön,
beviljades redan den 3 april 1880, såsom man kan inhemta af Kongl.

Maj:ts statsverksproposition till 1881 års Riksdag. Vidare uppgifves,
att f. d. envoyén Palmstjerna fick sin pension å 4,800 kronor först den
23 april 1883, men det fördöljes, att denna pension, under det förvillande
namnet expektanslön, tillerkän des honom redan den 1 december
1868, att han således uppburit den i tjugu år — 4,800 kronor multiplicerade
med 20 gör en vacker summa. Friherre Palmstjerna har såsom
kabinettssekreterare och minister i Konstautinopel tjenstgjort 1859—

1868, mindre än 10 år; hur många år förut i kabinettet vet jag ej.

Men jag erinrar mig från Kongl. Maj:ts proposition angående 9:de
hufvudtiteln, att det är af Riksdagen beroende om en underofficer, som
nu är 68 år gammal, som tjenat vid ett regemente i 6 år och derefter
i 43 år tjenstgjort vid kronoarbetscorpsen, skall få 600 kronor att lefva
på eller icke!

No 8. 8

Onsdagen den 13 Febrnari.

Efter härmed slutad öfverläggning bifölls utskottets i nu föredragna
moment gjorda hemställan.

Jfråg satt åt- Mom. b).
gård till min S^ifter

a under Herr von Hedenberg: Då jag var af olika åsigt inom utskottet
tredje L/"ad-ang^en<ie denna punkts behandling och icke kan inse, att Kongl. Maj:t
tieln. skall kunna svara annat än afvisande på en sådan fråga som denna,
vill jag be att få vidhålla min reservation.

Friherre Leijonhufvud, Broder Abraham: Som herrarne finna
har en ledamot af Andra Kammaren, herr J. Anderson i Tenhult, väckt
motion om att minska anslagen på denna hufvudtitel med 113,800
kronor eller till 500,000 kronor. Detta yrkande vidhöll han visserligen
icke så envist i statsutskottet, men så mycket Krigare begärde han
utredning, huruvida anslagen skulle kunna nedsättas. För min del
sökte jag utreda behofven under denna hufvudtitel så långt jag kunde,
men min kännedom om detaljerna räckte icke till att tillfredsställa
motionären och åtskilliga af utskottets med honom liktänkande ledamöter.
Det återstod då ej annat än att öfverlemna åt chefen för
utrikesdepartementet att besvara den motsatta sidans förfrågningar.
Detta var skälet hvarför jag icke satte mig emot denna skrifvelse, för
hvilken jag för resten icke har några sympatier.

Herr Björnstjerna: Utskottet yttrar: »Vid flera riksdagar under
de senaste 15 åren har statsutskottet, med anledning af derom väckta
motioner, uttalat önskvärdheten af att anslagen under denna hufvudtitel
kunde nedsättas. Utskottet vidhåller denna uppfattning». Jag
finner mig, med anledning häraf, nödsakad att taga de föregående
statsutskottens försvar Anot en sådan beskyllning. Förhållandet är icke
så som utskottet här angifvit, ty under de senaste 15 åren har, så vidt
jag kunnat finna, icke något statsutskott framkommit med ett sådant
påstående. Det förhåller sig i verkligheten så, att före dessa 15 år
har det ofta varit fråga om en nedsättning af anslaget under denna
hufvudtitel, men icke under de senaste åren. Vid 1884, 1885 och 1886
årens riksdagar ansåg statsutskottet det under denna hufvudtitel anvisade
anslag redan vara så betydligt, att någon ökning af detsamma
icke borde ega rum. Det är dock någonting helt annat om utskottet
förklarar, att någon ökning af anslaget icke bör ega rum eller om
utskottet föreslår en nedsättning af detsamma. Under det senaste af
dessa tre år föreslog utskottet sjelft i ett senare utlåtande, att ett anslag
af 20,000 kronor, utöfver det redan beviljade, skulle på extra stat
anvisas för kommersiella attachéer. Utskottet yttrade visserligen på
samma gång, att det ansåg en motsvarande nedsättning framdeles
kunna göras på ministerstaten, men det yrkade ingen nedsättning af
summan för hela hufvudtiteln.

Före dessa 15 år, nemligen vid 1871 års riksdag, yrkade statsutskottet
deremot eu nedsättning af Sveriges bidrag till ministerstaten
från 340,800 till 300,000 kronor. Dessa 40,800 kronor uppfördes också
af Riksdagen på extra stat, för att i mån af afgång inom diplomatien

Onsdagen den 13 Februari. 9 JV;o 8.

så småningom indragas. Detta fortfor under de två följande vika-ifrågasatt åtdagarne,
oaktadt regeringens bestridande. Vid 1874 års riksdag lyeka-^“rd m min~
des det dock regeringen, efter häftiga strider inom Andra Kammaren,s^"de af
att förmå densamma att frångå sitt beslut, hvilket skedde genom vot^-tredje lufvudring
med 90 röster emot 67. Dessa 40,800 kronor uppfördes då å nyo titeln.

på ordinarie stat, der de sedan dess hafva stått, utan att statsutskottet (Forts.)
yrkat någon förändring derutinnan. Om man besinnar, att i händelse
nedsättningen blifvit satt i verket, äfven Norges bidrag skulle nedsättas
med omkring 18,000 kronor, fruktar jag, att vårt utrikesdepartement
i^ sa fall^ skulle hafva fatt svårt att reda sig. Samma goda skäl,
som då förmådde Andra Kammaren att, emot sina förtroendemäns i
statsutskottet yrkanden, frångå ett beslut, som hade bestått i tre år,
förefinnas ännu för bibehållande af det lilla anslag, som utrikesdepartementet
hittills haft.

Den ärade talaren på blekingebänken påminde sjelf om ställningen
i Spanien, att vi der endast hafva en minister, men icke någon
legationssekreterare. Jag ber dock att få påpeka, att det under en
lång. följd af ar varit ett önskemål, att få eu legationssekreterare i
Spanien. En eller ett par gånger har framställning derom blifvit
gjord till Riksdagen, men man har icke lyckats få erforderliga medel
dertill. Man har på senare år till och med nödgats indraga de diplomatiska
posterna i Rio Janeiro, Lissabon och Athen. De tjenstemän,
som nu finnas på dessa ställen, äro antingen aflönade allenast från
konsulsstaten eller utan aflöning, som konsuln i Athen, en grek, ganska
aktningsvärd, men som hvarken känner vårt språk eller våra förhallanden.
1 Lissabon är för närvarande generalkonsuln visserligen
diplomat med titel af minister, men han får dock hela sin lön från
konsulskassan. Det finnes således åtskilliga ställen, der man snarare
skulle behöfva ett tillskott än eu nedsättning.

Jag. skall visst icke till något vidlyftigare besvarande upptaga
herr Smiths yttranden, men ett par punkter måste jag likväl bemöta.

Han yrkade, ätt de diplomatiska platserna och lönerna borde bestämmas
af Riksdagen. Att detta icke sker eller låter sig göra kommer
sig .helt enkelt deraf, att Sverige och Norge hafva gemensam diplomati.
. Huru skulle man väl kunna slita frågan, om svenska Riksdagen
bestämde löner och platser på ett sätt, men Norges Storthing på ett
annat? Någon konstitutionel utväg att afgöra en sådan meningsskiljaktighet
finnes ej. Derför måste, såsom nu, bestämmandet öfverlemnas
åt Konungen. Sa länge vi icke hafva någon gemensam representation,
låter det sig icke göra på annat sätt.

Ett annat af herr Smiths yttranden måste jag äfven besvara, då
det rörde mig personligen. lian sade nemligen, att utrikesdepartementet
skulle hafva kommit med vilseledande uppgifter, när det meddelat,
att jag fått pension från den 10 juli 1884, utan att tillägga,
det jag flere år förut statt på expektansstaten. Herr Smith måste
likväl medgifva, att det är någonting helt annat att stå på expektansstat
emot att hafva pension. Det kan väl icke anses orimligt, att, då
jag helt och hållet mot min vilja tvangs att lemna den angenämaste
post, jag kunde önska mig, för att inträda i Konungens råd och detta
med en mycket lägre lön, också erhöll någon ersättning, när jag lem -

N:o 8. 10

Onsdagen den 13 Februari.

ifrågasatt äi-nade statsrådet, helst som jag då ännu icke var i pensionsåldern. På
gård till »MK-expektansstaten är man ju skyldig att tjenstgöra, om man dertill kallas,
skanäe af ^vilktit jag äfven skulle med nöje hafva gjort, men någon ministerpost
tredje hufvud-hlef icke ledig förr an jag var for gammal och otverfiyttats pa pentiteln.
sionsstaten.

(Forts.) Enligt min tanke voreodet mycket obetänksamt att minska anslaget

till utrikesdepartementet. År 1875 uppgick riksstaten till 71 millioner
kronor, då den 1889 stigit till 87 millioner. Alla de öfriga departementens
anslag hafva under denna tid i högst betydlig mån ökats,
medan utrikesdepartementet fått endast en högst obetydlig tillökning,
nemligen från 436,800 kronor till 450,800 kronor. Jag kan derför
icke annat än yrka afslag på utskottets hemställan i denna punkt.

Herr Smith: Jag skall tillåta mig att med några ord besvara
den siste talarens anförande. Jag har icke sagt, att utrikesdepartementet
lemnat »falska uppgifter» och jag har icke heller haft någon
afsigt att klandra herr Björnstjerna derför, att han fått vare sig pension
eller andra löneförmåner. Jag har endast sagt, att när en uppgift
lemnas från ett departement, bör denna innehålla hvad som verkligen
passerat, och icke hvad som skett under en viss kortare tid.
Det är detta, som jag klandrat. Jag kan icke heller se, hvarför det
icke hade gått för sig att lemna den upplysningen, att herr Björnstjerna
under den och den tiden haft expektanslön, men från den tiden
åtnjutit pension. Då visste Riksdagen hvad den hade att rätta sig
efter. Jag har framstält mina anmärkningar endast för att för framtiden
få, så väl från utrikes- som öfriga departement, klart och tydligt
framhållet hvad Riksdagen bör få veta, men jag har visst icke velat
begära någon nedsättning uti pensionen för eu så förtjenstfull och framstående
man, som herr Björnstjerna. Jag tror, att hans anmärkning
emot mig i detta afseende icke är befogad.

Herr Königsfeldt: Ehuru jag icke inom utskottet låtit anteckna
mig som reservant emot utskottets hemställan i denna punkt, delar
jag dock icke pluralitetens åsigt, utan her att få instämma med dem,
som yrka afslag på den nu föredragna punkten.

Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr grefven
och talmannen, att i afseende på ifrågavarande moment endast yrkats
afslag å utskottets deri gjorda hemställan.

Derefter gjordes propositioner, först på bifall till utskottets berörda
hemställan och sedan på afslag derå; och förklarades den senare propositionen
vara med öfvervägande ja besvarad.

2 punkten.

Utskottets hemställan bifölls.

Onsdagen den 13 Februari.

11 N:o 8.

Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande statsutskottets
den 9 och 12 i denna månad bordlagda utlåtande n:o 11, angående
föreslagna statsbidrag till vägars anläggning och förbättring, bro- och
hamnbyggnader, vattenkommunikationer och torrläggning af vattensjuka
marker samt angående vilkoreu för sådana statsbidrags åtnjutande.

1 och 2 punkterna.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

3 punkten.

Lades till handlingarna.

4 och 5 punkterna.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

6 punkten.

Lades till handlingarna.

Föredrogs å nyo statsutskottets den 9 och 12 innevarande månad
bordlagda utlåtande n:o 12, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
angående beviljande af vissa förmåner för enskilda jernvägsanläggningar.

Utskottets hemställan bifölls.

Föredrogs å nyo statsutskottets den 9 och 12 i denna månad bordlagda
utlåtande n:o 14, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
försäljning till Örnsköldsviks köping af kronohemmanet 4V4 seland
Norrlungånger n:o 1 i Vesternorrlands län.

Utskottets hemställan bifölls.

Föredrogs å nyo statsutskottets den 9 och 12 innevarande februari
bordlagda utlåtande n:o 15, i anledning af Kongl. Maj:ts afgifna propositioner
angående efterskänkande af kronans rätt till vissa danaarf.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

Efter föredragning af lagutskottets under gårdagen bordlagda memorial
n:o 8, angående öfverlemnande till särskilda utskottet af en till
lagutskottet hänvisad motion, biföll Kammaren hvad lagutskottet
nämnda memorial liemstält.

N:o 8. 12

Lördagen den 16 Februari.

Föredrogs, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran lagutskottets
sistlidne dag bordlagda utlåtande n:o 9.

Justerades två protokollsutdrag för detta sammanträde.

Kammaren åtskildes kl. 11,54 f. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

Lördagen den 16 februari.

Kammaren sammanträdde kl. 2 e. m.

Herr statsrådet friherre Palmstierna aflemnade Kongl. Maj:ts nådiga
proposition till Riksdagen rörande försäljning af åtskilliga kronans
jordområden i Malmö m. in.

Denna proposition bl ef härefter föredragen och på begäran bordlagd.

Justerades protokollen för den 8 och 9 i denna månad.

Anmäldes och bordlädes

statsutskottets utlåtande n:o 16, angående riksgäldskontorets förvaltning
under den tid, som förflutit sedan ansvarsfrihet senast tillerkändes
fullmägtige i nämnda kontor;

lagutskottets utlåtande n:o 10, i anledning af väckta motioner om
ändringar i konkurslagen den 18 september 1862; äfvensom

sistnämnda utskotts utlåtande n:o 11, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition, med förslag till ändringar i förordningarna om kommunalstyrelse
på landet, om kommunalstyrelse i stad och om kommunalstyrelse
i Stockholm.

Lördagen den 16 Februari. 13

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Riksdagens sistlidna
år församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af
statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning under år 1887.

Företogs val af eu ledamot i lagutskottet efter herr Sjöcrona; och
befans efter valförrättningens slut dertill hafva blifvit utsedd:

herr Hasselrot .................................................. med 61 röster.

Efter förnyad föredragning af lagutskottets den 12 och 13 i denna
manad bordlagda utlåtande n:o 9, i anledning af väckt motion om
ändrad lydelse af 26 kap. 1 och 8 §§ samt 30 kap. 5 § rättegångsbalken,
biföll kammaren utskottets hemställan.

Ledighet ^från riksdagsgöromålen beviljades herr Widmark under
tre veckor från den 18 i denna månad samt herr Nordenfelt till och
med den 26 innevarande februari.

Justerades tre protokollsutdrag för detta sammanträde.

Kammaren åtskildes kl. 2,18 e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

N:o 8.

fl:o 8. 14

Tisdagen den 19 Februari.

Tisdagen den 19 februari.

Kammaren sammanträdde kl. 2,3 o e. m.

Justerades protokollet för den 12 i denna månad.

Anmäldes och bordlädes

statsutskottets utlåtanden:

n:o 5 a, angående Kong! Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställning beträffande förändrad organisation af kavalleriet;

n:o 7, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette
hufvudtitel, innefattande anslagen till kong! civildepartementet; samt

n:o 17, i anledning af väckta motioner rörande dels nedsättning i
de på viss jord hvilande grundskatter samt dels lindring i rustningsoch
roteringsbesvären; äfvensom

lagutskottets memorial n:o 12, i anledning af aterremiss från Andia
Kammaren af utskottets utlåtande n:o 9 öfver väckt motion om ändrad
lydelse af 26 kap. 1 och 8 §§ samt JO kap. 5 § rättegångsbalken.

Herr Ekenman, Thor, erhöll pa begäran ordet och yttrade:
Jag får vördsamt anhålla att få väcka en motion.

Då denna motion till sitt syftemål nära sammanfaller med den,
som af herr Gustaf Andersson vid riksdagens början afgafs, och hvitken
remitterades till statsutskottet, ber jag fa förutskicka den förklaringen
öfver dess framkomst, att den härleder sig från yttranden, som
jag hört af ledamöter i statsutskottet, hvilka yttranden gifva anledning
att befara, det statsutskottet af formella skäl anser sig förhindradt
upptaga till pröfning någon annan de! af herr Anderssons motion än
det yrkande, som i slutet framställes med anhållan om anslag till inlösning
af i landet befintliga margarinfabriker. Då det är alldeles påtagligt,
att Riksdagen icke kan bifalla denna del af motionen utan att
förut hafva beslutit förbud mot margarintillverkning, har jag, såsom
lifligt intresserad i denna för jordbruket snart sagdt vitala fråga, och
efter samråd med andra med mig häruti liktänkande ledamöter inom
Kammaren ansett mig böra väcka en motion sa affattad, att den bör
till tillfälligt utskott remitteras, på det att Riksdagen ma komma i
tillfälle att å nyo taga denna vigtiga fråga under ompröfning.

Tisdagen den 19 Febrnari. 15

Min motion, med uteslutande af motiveringen, som jag ej vill
besvära Kammaren att åhöra, har följande lydelse:

Efter uppläsande af den i motionen gjorda hemställan afgaf herr
Ekenman samma motion, hvilken erhöll n:o 51 och öfverskriften »angående
skrifvelse till Konungen med begäran om förbud mot införsel
och tillverkning i riket af margarin m. in.»

Motionen blef sedermera på derom framstäld begäran bordlagd.

Föredrogs å nyo och hänvisades till statsutskottet Kongl. Maj:ts
den 16 i denna månad bordlagda nådiga proposition till Riksdagen
rörande försäljning af åtskilliga kronans jordområden i Malmö m. m.

Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran statsutskottets
den 16 innevarande februari bordlagda utlåtande n:o 16
äfvensom lagutskottets samma dag bordlagda utlåtanden n:is 10 och 11.

Upplästes eu inkommen skrifvelse af följande lydelse:

Till Riksdagens Första Kammare.

, Undertecknad, som af Riksdagens Andra Kammare blifvit vald
till ordinarie revisor vid riksbankens afdelningskontor i Malmö, får i
följe häraf vördsammast afsåga sig det af Första Kammaren meddelade
förtroendet att vara revisorssuppleant vid nämnda afdtdningskontor.

Tågerup den 16 februari 1889.

Walter Hamilton.

På framställning af herr grefven och talmannen beslöt Kammaren
att vid det sammanträde, som komme att hållas nästa lördag, företaga
val af en revisorssuppleant efter grefve Hamilton för granskning af
riksbankens afdelningskontors i Malmö förvaltning och räkenskaper
för sistlidna år.

Efter hemställan åt herr grefven och talmannen beslöts, att de
ärenden, som blifvit denna dag första gången bordlagda, skulle sättas
främst pa föredragningslistan till nästa sammanträde.

Justerades ett protokollsutdrag ^för detta sammanträde.

Kammaren åtskildes kl. 2,42 e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

N:o 8.