1889. Första Kammaren. N:o 35

ProtokollRiksdagens protokoll 1889:35

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1889. Första Kammaren. N:o 35.

Onsdagen den 1 maj.

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Anmäldes och bordlädes

bankoutskottets memorial n:o 9, i fråga om användande af riksbankens
vinst för år 1888; äfvensom

lagutskottets memorial och utlåtande:

n:o 51, i anledning af kamrarnes återremiss af utskottets utlåtande
n:o 44, öfver väckt motion om ändrad lydelse af 11 kap.
10 § rättegångsbalken; och

n:o 52, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 10
kap. 1 § rättegångsbalken.

Föredrogs, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
statsutskottets den 29 sistlidne april bordlagda utlåtande n:o 5 b.

Herr statsrådet friherre von Essen aflemnade Kongl. Maj:ts
nedannämnda nådiga propositioner till Riksdagen:

l:o) angående visst anstånd för Karlshamns spritförädlingsaktiebolag
med erläggande af tullafgift för det i bolagets fabrik inneliggande
bränvin; och

2:o) angående uteslutande ur riksstaten för år 1890 af det för
Hennes Kongl. Höghet Prinsessan Eugenie anvisade anslag med mera.

Dessa kongl. propositioner blefvo härefter föredragna och på
begäran bordlagda.

Första Kammarens Prof. 1889. N:o 35.

1

N:o 35.

2

Onsdagen den 1 Maj.

Föredrogos, men bordlädes å njo på flere ledamöters begäran
statsutskottets den 29 nästlidne april bordlagda utlåtande n:o 6 a
och memorial n:o 67.

Föredrogs å nyo Första Kammarens tillfälliga utskotts den 20
och 26 sistlidne april bordlagda utlåtande n:0 14, i anledning af
väckt förslag om skrifvelse till Kongl. Maj:t rörande förbud mot
införsel af margarin och oleomargarin samt tillverkning af margarin
m. m.

Herr Lothigius: Jag får vördsamt föreslå i fråga om föredragningsordningen,
att kammaren måtte besluta, att betänkandet
skall punktvis föredragas, så att först föredrages första punkten,
derefter tredje punkten och sist andra punkten.

Detta förslag antogs.

Om förbud 1 Pakten.

mot införsel af

margarin och Herr Lothigius: Mot innehållet af den föredragna punkten
oleomargarin. }lar jag ingenting att anmärka och skall endast senare framställa
yrkande om eu liten ändring af redaktionen, men då det är vanligt
att betänkanden uppstälda i flera punkter, der, såsom här är förhållandet,
punkterna stå till hvarandra i omedelbart sammanhang, diskussionen
i sin helhet försiggår efter föredragningen af den första punkten,
har jag begärt ordet för att angående motionen och betänkandet
i sin helhet få uttala min mening.

Det erkännes af alla, att ett nödvändigt vilkor för ett framgångsrikt
bedrifvande af jordbruk här i landet, det må utöfvas i
större eller mindre skala, är en väl ordnad ladugårdsskötsel och
deraf beroende mjölkhushållning. Mjölkförsäljningen är snart sagdt
det enda, som åt jordbrukaren inbringar någon kontant inkomst,
och någorlunda antagligt pris på mjölken är alltså af högsta vigt.
Detta åter är beroende på smörpriset på den engelska marknaden.
Derom äro vi alla ense liksom ock derom, att det är fördelaktigt
för jordbruket och derför för hela landet af största vigt, att det
goda anseende, vårt smör för närvarande åtnjuter på den engelska
marknaden, må kunna bibehållas. Om sättet huru man skall vinna
detta mål äro meningarne delade. För min del har jag efter omsorgsfull
granskning af de i detta ärende afgifna officiella utlåtanden,
som till utskottet öfverlemnats, och af den ganska omfattande inoch
utländska litera tur, som från båda sidor rikligen tillhandahållits
utskottet, kommit till den öfvertygelsen eller rättare blifvit stadfästad
i den mening, enligt hvilken jag förra riksdagen röstade och
hvilken jag i mitt embetsutlåtande uttalat, nemligen att enda säkra
utvägen att nå målet, smörmarknadens uppehållande vid skäligt pris,

Onsdagen den 1 Maj.

3 N:o 35.

är icke endast att, såsom utskottet föreslagit, utfärda förbud mot Om förhud
införsel af margarin utan äfven mot tillverkning inom landet deraf.mot infönei af
Jag skall icke citera de auktoriteter eller söka framdraga bevis för ™f‘er09“™
de sakförhållanden, som grundlagt hos mig denna öfvertygelse, väl ) ”

vetande att å andra sidan kunna åberopas auktoriteter och frambringas
bevisning angående motsatta sakförhållanden, och jag är
öfvertygad derom att allt tvistande här i kammaren om dessa auktoriteters
värde eller styrkan af den bevisning, som för det ena eller
andra sakförhållandet blifvit förebragt, icke skall kunna åstadkomma
någon vidare utredning i frågan än den, som redan blifvit deri
åstadkommen hufvudsakligen genom Andra Kammarens utskotts utlåtande.
Jag är vidare öfvertygad derom, att i den mycket debatterade
frågan hvar och en redan bildat sig sin egen åsigt och att
således framdragandet af det ena eller andra skälet icke lärer utöfva
någon verkan på den enes eller andres votum. Jag kommer således
att vid tredje punkten framställa yrkande om bifall till motionen
äfven om förbud för tillverkning inom landet af margarin.

Mot förbud, så väl för import som för tillverkning, hafva två,
jag erkänner det, mycket beaktansvärda anmärkningar gjorts. Mot
tillverkningsförbudet har anmärkts, att detta vore en inskränkning
i den allmänna näringsfriheten och mot införselförbudet att man
derigenom skulle beröfva i synnerhet de mindre bemedlade klasserna
ett näringsämne, som, om det beredts af sunda och goda råämnen,
är nyttigt eller åtminstone oskadligt. Hvad ingreppet i näringsfriheten
beträffar, så är, som bekant, margarintillverkningen här i
landet ännu helt obetydlig, ja, så obetydlig, att det icke för närvarande
kan sägas vara egentligen fråga om att förbjuda en näring
som vunnit insteg, utan snarare att hindra införandet af eu näring,
som ännu icke kommit till nämnvärd utöfning. Derför tror jag, att
man icke behöfver hysa synnerlig betänklighet mot att göra den
inskränkning i näringsfriheten, hvarom fråga är. Hvad angår åter
att man skulle beröfva de mindre bemedlade klasserna ett sundt och
billigt födoämne, ber jag först få fästa uppmärksamhet på att prisskilnaden
mellan margarin och smör af den beskaffenhet, som värderas
vid markegångssättningarne, icke är så stor. Priset i minuthandeln
för margarin är här i Stockholm 1 krona 20 öre per kilogram;
och enligt annonser som jag sett i åtskilliga landsortstidningar
äfvensom af upplysningar, som meddelats vid Elfsborgs läns hushållningssällskaps
sammanträden rörande denna fråga, är i landsorten
priset detsamma, 55 öre för skålpund, eller ungefär 1 krona
20 öre för kilogram. Priset på smör åter är 1 krona 50 öre för
kilogram i medeltal enligt de uppgifter om markegångssättningen,
som meddelats i Andra Kammarens utskottsbetänkande. Skilnaden
är således 30 öre för kilogram. Tager man så i betraktande att
margarin icke lämpar sig för allt, hvartill smör är användbart, så
är prisskilnaden att anse såsom så obetydlig, att jag tror, det man
icke kan säga att derigenom de mindre bemedlade tillskyndas någon

N:o 35. 4

Onsdagen den 1 Maj Om

förbud egentlig skada. Jag tror till och med, att man kan säga, att den
mot införsel af g0m tillskyndas en del åt desse mindre bemedlade, derigenom

"(''immar1 ar in maste hopa smör i stället för margarin, icke är så stor som

(Forte)^en’ hvilken ådrages en annan del af desse, som, då de utgifva sina
penningar för att få smör, i stället få margarin.

Ännu är, såsom nyss antyddes, margarintillverkningen i vårt
land så obetydlig, att man kan, utan stor uppoffring för statsverket,
hindra dess vidare utbredning och gifva skälig ersättning för de anläggningar,
som finnas; men lemnar man margarinnäringen fri, så
lära snart så många fabriker uppstå, att ett margarin förbud, om
framdeles öfvertygelsen om dess nödvändighet blefve allmän, icke
utan betydliga uppoffringar för statsverket skulle kunna genomföras.
Om deremot nu förbud meddelas, hvilket jag, som jag förut nämnt,
anser vara mindre att förhindra en näring som finnes eller borttaga
ett näringsmedel, som redan brukas, än att förhindra införandet här
i landet af en ny näring och ett nytt näringsämne, och framdeles
en billig och säker metod att skilja smör från margarin och från
margarinblandadt smör varder uppfunnen, eller af annan anledning
margarinförbud ej vidare anses nödvändigt, så står det ju i Kongl.
Maj:ts fria skön att hvilken dag som helst upphäfva förbudet, likasom
det står Riksdagen fritt att göra påminnelse om ett sådant upphäfvande.
Margarinförbudet komme i sådant fall endast att verka
till någon tids uppskof med förbrukningen af margarin och införandet
af den nya näringsgrenen.

Hvad den föredragna punkten beträffar, har jag mot innehållet
deraf icke något att anmärka, men på det att, derest denna kammare
skulle komma att bifalla innehållet af det förslag, som framstälts
i denna punkt, kommunikation med Andra Kammaren må
kunna undvikas, hvarför ett vilkor är, att beslutet blifver ordagrant
lika med Andra Kammarens, som i sak innehåller alldeles detsamma,
som i Första Kammarens utskottsbetänkande föreslagits, får jag hos
herr talmannen anhålla om proposition på följande yrkande:

l:o) att Riksdagen ville besluta att uti skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t måtte, så fort ske kunde, utfärda
förbud emot införsel af margarin och olemargarin.

Härefter upplästes ett från Andra Kammaren ankommet protokollsutdrag,
n:o 210, med delgifning af nämnda kammares beslut
öfver dess tillfälliga utskotts utlåtande n:o 26, i anledning af väckt
förslag om skrifvelse till Kongl. Maj:t rörande förbud mot införsel
af margarin och oleomargarin samt tillverkning af margarin m. in.

Herr Ekenman, Thor: Jag föreställer mig, att deras antal
numera är ringa, som påstå att icke mejerihandteringen skulle lida,,
om ej något i tid göres för att hindra vårt natursmörs förfalskning
och misskrediterande med anledning af margarintillverkningen. De
fleste äro nog ense derom, och frågan är väl endast huru sådana.

Onsdagen den 1 Maj.

5 N:o 35.

åtgärder böra på lämligaste sätt vidtagas. Hufvudsakligen bär man
i sådant afseende föreslagit dels en omarbetning af 1885 års margarinlag
med deri skärpta kontrollbestämmelser, dels äfven rent förbud
mot såväl tillverkning som införsel af margarin och oleomargarin.
Det första förslaget tillkom på regeringens initiativ med anledning
af kamrarnes olika beslut under sistlidne riksdag; och för min del
medgifver jag villigt att såsom frågan då förelåg kunde regeringen
icke gå längre än den gjorde då den tillsatte en komité för att omarbeta
margarinlagen. Ätt emellertid det förslag komiterade utarbetade
ej tillfredsstälde landets jordbrukare, som genom hushållningssällskapen
fingo afgifva yttrande häröfver, känner kammaren. Men
icke allenast hushållningssällskapen utan äfven de flesta länsstyrelser
hafva framstält allvarliga anmärkningar, och nio länsstyrelser hafva
till och med fullständigt förkastat förslaget och stält sig på den så
kallade rena ståndpunkten. Under sådana förhållanden var det alldeles
påtagligt att utsigt icke förefans att detta komiterades förslag
skulle blifva understäldt Riksdagens pröfning, och jag tror för min
del det icke vara möjligt att åstadkomma någon margarinlag, som
på ett tillfredsställande sätt löser denna fråga. Det återstår då enligt
mitt förmenande icke mera än ett sätt att komma till rätta
härmed och det är tillverknings- och införselförbud af margarin.

Innan jag inlåter mig härpå, kan jag icke undgå att omnämna
det faktum att sällan någon fråga förekommit i Riksdagen, som förut
inom pressen och genom broschyrer blifvit så utförligt, ja, så uttömmande
behandlad som denna. Det finnes således rika källor att ösa ur,
men svårigheten är att komma med några nya skal. Då frågan för
ett par dagar sedan förekom i Andra Kammaren, öfvertygades jag
derom, att några nya skäl icke äro möjliga att framställa. Jag skall
derföre för min del icke upptaga kammarens tid med upprepande
af hvad förut sagts, utan inskränka mig att helt kort bemöta det
hufvudsakiigaste inkast, som utskottet gjort mot min motion. I
förbigående vill jag då nämna det egendomliga förhållande som eger
rum rörande detta utlåtande, nemligen att af utskottets fem ledamöter
är det blott en, som står för utlåtandet, ty de fyra andra
hafva reserverat sig mot detsamma.

Utskottets betänkligheter kulminera i framhållande deraf, att,
då tillverkningsförbudet utgör inskränkning i näringsfriheten, detsamma
bör med den största betänksamhet vidtagas samt aldrig är
berättigad!, om man ej med full visshet kan förutse att ändamålet
med uppoffringen vinnes. Hvad det första passus angår, så är jag
ense med utskottet, ty det är alldeles påtagligt, att Riksdagen och
isynnerhet Första Kammaren icke bör vidtaga någon lagändring i
obetänksamhet. Man kan dock icke påstå, att icke den ifrågasatta
inskränkningen i näringsfriheten redan har många motsvarigheter i
vårt land. Jag vill sålunda bland annat nämna, att det finnes
rörande tillverkning och försäljning af bränvin, sprit och apoteksvaror,
beträffande mjöl och sågqvarnars drifvande, rörande skorstens -

Om förbud
mot införsel of
margarin och
oleomargarin.

(Forts,)

6

Onsdagen den 1 Maj.

Om förbud
mot införsel af
margarin och
oleomargarin.

(Forts.)

fejareyrket i stad m. m. Frågan ställer sig för mig helt enkelt:
är vår inejerihandtering af den betydelse för landet i sin helhet att
denna vår modern ärings förnämsta inkomstkälla bör skyddas äfven
om detta skulle ske genom inskränkning i vår näringslagstiftning,
då detta anses vara det enda tillfredsställande sättet? Jag kan icke
besvara detta annat än obetingadt med ja. Hvad senare delen af
utskottsbetänkandet angår, »att inskränkningen af näringsfriheten
icke är berättigad, om man icke med full visshet kan förutse, att
ändamålet dermed vinnes», så fruktar jag, att om detta skulle blifva
regel, Riksdagens samtliga beslut skulle blifva af den mest negativa
art. Med dessa korta anmärkningar tror jag mig hafva ådagalagt,
att utskottets utlåtande icke tillfredsställer mig, helst som jag icke
kan finna att annat resultat af utlåtandets antagande skulle vinnas
än att margarintillverkningen särskilt blefve omhuldad af staten,
och dertill vill jag sannerligen icke med min röst bidraga.

Då den nu föredragna punkten till sitt syfte är lika med den
första punkten i min motion, skulle jag visserligen kunna yrka bifall
till densamma, men som ordalydelsen något skiljer sig från den af
Andra Kammaren antagna, får jag yrka afslag på punkt l:o och
bifall till den af herrar Lothigius och Rundbäck afgifna reservationen,
som är lika med min motion i ämnet.

Herr Almén: Denna fråga har blifvit både offentligt och enskildt
så vidlyftigt debatterad, att jag länge varit betänkt att icke
i densamma yttra mig, öfvertygad som jag är att i närvarande stund
åtminstone de allra flesta så deciderat sin mening, att när jag icke
kan anföra något verkligen nytt, jag måhända gjorde rättast i att
icke alls begära ordet. Då emellertid i alla händelser frågan är af
vigt; då den vidare berör många och stora intressen; då oaktadt
den offentliga och enskilda diskussion, frågan varit understäld, åsigterna
deri långt ifrån enat sig; och då slutligen jag vid mer än ett
tillfälle deltagit i frågans behandling, ber jag kammaren ursäkta,
att jag anför skälen för min ståndpunkt och tillika bemöter de från
olika håll mot denna ståndpunkt gjorda inkast, hvilka jag icke
kan gilla.

Jag börjar med frågan om margarinens näringsvärde, hvilket
man märkvärdigt nog velat dels helt och hållet förneka, dels förringa.
Det skulle väl eljest kunna tyckas, att man ej gerna borde
tveka, huruvida denna vara, som beredes af talg, mjölk och fin olja
och hvilken i kemiskt och fysiskt hänseende ställer sig så lik smör,
att det är ytterst svårt att derifrån skilja den, vore en närande
föda. Men, säger man, tvifvel är ett, bevis ett annat. Jag svarar,
att denna sak är så pass klar, att bevis ej kunna anses nödiga, åtminstone
ej förr än man börjat ropa på och begära sådana. Sådant
har nu skett på den allra sista tiden och derför har man ock skaffat
sig bevis genom direkta försök, hvilka utfallit i allo tillfredsställande.
Den lilla skilnad, som härutinnan visat sig emellan margarin och

Onsdagen den 1 Maj.

7 N:o 35.

smör, är i intet afseende väsentlig och beror på den myckenhet Om förbud
margarin, som vid försöken användts. I fysiologiskt hänseende har mot *»/0™era/
sålunda icke ådagalagts en skilnad, som någon sakkunnig kunnat ^''''/margarin
fästa sig vid. Men, frågar man, finnas inga andra och bättre be- (p0rts.)
vis? Jo, det fius dessutom ett bevis, som enligt min tanke icke
kan bortresoneras, det att denna margarin i Europa förbrukas i
millioner skålpund dagligen och att förbrukningen är stadd i ständig
stegring öfverallt, der margarinen fått insteg. Jag antager,
att margarinfienderna — jag hoppas, att ingen måtte stöta sig på
det ordet, ty det är nog fullt berättigad! — icke vilja säga, att
margarinen är så utomordentligt välsmakande, att folk köper den
såsom njutningsmedel. Man måste väl taga för gifvet, att den som
dag ut och dag in begagnar margarin, funnit att den är närande,
och inför detta förhållande synes det mig, att man bör låta alla
tvifvel om margarin ens näringsvärde fara.

Den andra frågan beträffande margarinen är huruvida den är
helsosam eller icke. Upplysningen har lyckligtvis under sista året
stigit något på detta område. Nu medger man åtminstone att, om
margarinen gjorts af friska materialier, så är den icke farlig; men
man säger tillika, att är den icke så beredd, är den icke helsosam;
har den beredts af talg af sjuka djur, är den skadlig; och då man
icke vet, huru den utländska margarinen heller den oleomargarin,
som användts till konstsmöret, biff vit beredd, så är margarinen i
alla händelser misstänkt och bör derför anses farlig. Till svar härpå
säger jag, att margarinen icke endast han vara helsosam, utan att
den, sådan den i allmänhet förekommer i handeln, verkligen är
helsosam, och jag skall gifva skäl härför.

Jag antager då till en början, att margarinen beredts af talg
af djur, som varit sjuka, och jag erkänner villigt, att i sådan händelse
den han vara skadlig, men hvilken föda finnes väl, som icke kan
vara skadlig? Men frågar man mig: är det sannolikt, att den är
mycket skadlig? så svarar jag, att margarinens beredningssätt innebär
en verklig trygghet eller åtminstone en viss grad af trygghet,
för att den icke skall vara farlig. Margarinen beredes af talg och
några andra ämnen; och skall den få en dräglig smak måste dessa
ingredienser vara goda; margarinen är i detta fall lika känslig som
smör, och detta veta vi smakar ej alltid godt. Beredningsmetoden
innebär, att man väl tvättar talgen, smälter den vid en temperatur
af 50°—60° C., och lemnar den att åter stelna ytterst långsamt,
dervid alla fasta partiklar sjunka till botten; härefter låter man
massan undergå pressning, hvarigenom frambringas den s. k. oleomargarinen,
en klar gul olja, fri från alla fasta ämnen. Huru små
de smittoförande organismerna än äro, så äro de dock fasta kroppar
och det är sålunda ej antagligt, att om sådana funnits i talgen de
vidare skola förekomma i oleomargarinen. Innan denna användes
till beredande af margarin, förvaras den en kortare eller längre tid.

De mikroorganismer, som ännu möjligen kunna finnas qvar i oleo -

N:o 35. 8

Onsdagen den 1 Maj.

Om förbud margarinen, blifva under denna förvaringstid i saknad af de nödr^lf-ndiga
förutsättningarne för deras behållande vid lif, såsom luft,
oleomargarin. vatten, salt och agghviteamnen, och den, som är något hemma i
(Forts) bakteorologien, kan icke hysa något tvifvel, att ej alla dessa organismer
genom detta förfaringssätt dödas. Men, säger man, bevisa
det. Det bör väl dock i stället åligga den, som säger att margarinen
är skadlig, att bevisa sin sats, och hvilka bevis skola väl för
öfrigt vara tillfredsställande för dem, som sätta tro till alla dessa
amerikanska historier och ammsagor, som spridas om margarinens
förderflighet, ty annat äro ej dessa från Amerika hemtade exempel
på margarinens skadlighet.

Äfven om man icke kan alldeles utesluta möjligheten, att margarinen
är skadlig, så må vi å andra sidan tänka på hur det kan
vara med smöret. Smör beredes af mjölk, och det vet något hvar
« nu för tiden, att mjölk kan vara skadlig. Och det är ej blott tuberkulos,
som kan spridas genom mjölk, utan äfven andra sjukdomar;
särskildt är det eu sjukdom, hvars smitta, enligt hvad många exempel
i vårt land visa, kan öfverföras genom mjölk, nemligen nervfebern.
När man nu vet att mjölken kan vara skadlig, hur går det vid
smörberedningen med de smittämnen, som den kunnat innehålla?
Finnes någon trygghet att de ej öfverföras till smöret?

Låtom oss i dettas afseende anställa en jemförelse mellan smör
och margarin. Man säger att en upphettning till 50° å 55°, sådan
som fettämnet i margarinen underkastas, icke är tillräcklig att döda
bakterierna. Men märk väl, att hvarken gräddan eller smöret upphettas
eller pressas, att de fasta ämnena stanna qvar deruti, och att
bakterierna, som hvarken sakna vatten, salt eller ägghviteämnen,
deri böra kunna lefva ganska länge. Om vi äro upprigtiga, måste
vi sålunda erkänna, att smöret kan vara belsofarligt. För min del
tror jag visserligen icke, att faran är särdeles stor vare sig vi förtära
smör eller margarin; men jag vill att då man jemför dessa
ämnen, man skipar rättvisa dem emellan.

Men finnes det ej andra födoämnen än margarin och smör, som
kunna vara skadliga? Mjölken har jag redan talat om; vi hafva
dessutom kött och fläsk samt framför allt korf, hvilka alla kunna
vara för helsan farliga, men icke har jag hört någon, som velat
förbjuda dessa födoämnens tillverkning eller bruk. Man låter dem
vara i fred och en hvar får skydda sig bäst han kan. Jag undrar
hvad landtbrukarne skulle säga, om en sådan lag blefve stiftad, att
ingen skulle få sälja mjölk, som ej förut blifvit undersökt, i synnerhet
om härtill blefve lagdt, att undersökningen skulle ske på säljarens
bekostnad. De skulle utan tvifvel anse, att en sådan åtgärd icke
vore välbetänkt.

Jag tror således, att det är bäst att lemna detta födoämne i
fred, till dess det bevisats vara skadligt. Är det antagligt, att då
flere millioner skålpund margarin dagligen förtäres i Europa, man
icke skulle kunnat påvisa något fall, der skada deraf inträffat, om

Onsdagen den 1 Maj,

9 X:o 85.

margarinen vore så farlig, som man påstått? Tro berrarne, att på
det sätt som margarinstriden bär förts, man icke skulle framdragit
sådana fall, om de kunnat påvisas? Jo, i sanning skulle man gjort
det. Nu har man i stället måst gå till Amerika för att anskaffa
några exempel på margarinens farlighet, och jag kan endast säga,
att den som vill tro på dessa historier, måste vara mycket lättrogen.

Vid jemförelse i sanitärt afseende mellan smör och margarin
kan jag således ej annat än anse dessa ämnen lika helsosamma.

Hvad smakligheten beträffar, öfverträffar primasmör . visserligen
margarin, men med sekundasmör kan den täfla och margarin är
vida öfverlägsen tertia smör eller s. k. bondsmör.

Vidare är margarin mycket varaktigare än smör och detta är
en stor fördel för den, som icke bor i stad och der kan dagligen
eller vid behof köpa sitt behof af smörfett. Likaledes är denna
omständighet af stor betydelse vid proviantering för flottans och
sjöfartens behof. Margarin har för detta ändamål blifvit pröfvad
och befunnen af så godt värde, att den erhållit det särskilda namnet
»marinsmör». I detta fall kan ingen täflan komma i fråga mellan
margarin och vanligt smör.

Margarin har vidare det företrädet att vara mycket billigare
än smör. Ordet »mycket» kan måhända stöta någon, men låt oss
icke .jemföra priset på margarin med markegångspriset å smör, ty
någon markegångssättning har icke egt rum med afseende på margarin.
Då sådant eu gång skett, skall man finna att prisskilnaden
kommer att ställa sig betydligt större. Låtom oss i stället jemföra
handelsprisen på dessa varor och då torde ingen kunna neka, att
margarin visar sig vara mycket billigare än smör, eller hvarför köper
folk eljest margarin hellre än smör? Icke ar det väl derför att
margarin smakar bättre, utan det är väl, emedan den är billigare.
Mig synes, att man borde erkänna, att denna vara är en välsignelse,
hvilken sätter folk i stånd att skaffa sig en billig och god fettföda,
synnerligast de personer, som till följd af sitt arbete hafva stort
behof af fett.

Mine herrar! Arbetaren har större behof af fett än andra
menniskor, men han får i stället mindre deraf, ty fettet är det dyraste
af våra födoämnen. Kan det då anses vara något ondt att
hafva lyckats åstadkomma denna billiga och smakliga fettföda? Nej,
det måste vara något godt, men så fattar man. här icke saken, utan
säger att i vår smörproduktions intresse är det af största vigt, att
smöret åtnjuter ett godt anseende, utan att misstanke gifves om dess
uppblandning med margarin. Derför bort med margarinen! Den
måste bannlysas ur vårt land, ty vi måste rädda vår smörexport.

Jag återkommer till frågan, huru vida denna uppfattning är rigtig.
Mig synes, att smörfabrikanterna i vårt land borde liksom andra
näringsidkare nöja sig med, att en ärlig täflan emellan smör och
margarin blefve betryggad och att allt, som i detta afseende kan
vara nödvändigt, också åstadkommes.

Om förbud
mot införsel af
margarin och
oleomargarin.

(Forts.)

N:o 35. 10

Onsdagen den 1 Maj.

Om förbud Låt derför denna täflan utveckla sig till full kraft och tillåt

mot införsel af åtminstone den, som icke har råd att köpa prima smör, att köpa
margarin och mar„arjn [ stället för dåligt bondsmör och sålunda slippa att hafva
° bord sämre försedt, än som är nödvändigt.

Jag öfvergå!- nu till frågan om margarintillverkningens inflytande
på smörpriset inom vårt land, det hufvudsakliga skälet till de
föreliggande förslagen, och påstår dervid, att margarinen icke kommer
att inverka på priset å prima smör, ty dermed kan margarinen
ej täfla; och kunna vi ej här i landet sälja vårt prima smör, hafva
vi endast att sända det till England, der alltid är en god marknad
för prima smör. Ej heller för priset å sekunda smör tror jag margarin
kommer att blifva farlig, hvaremot jag erkänner, att den kan
blifva mycket farlig för tertia smör. Men, mine herrar, derför behöfver
icke vårt landtbruk blifva ruineradt; jag tror till och med att
det af nämnda förhållande skall taga mycket ringa skada.

Visserligen säger man, att vinsten på tertia smör för närvarande
är så ringa, att om den blifver ännu mindre, tillverkningen
ej lönar sig, men på samma sätt sade man för 10 år sedan äfven
om prima smöret, och fastän prisen sedan dess nedgått, har smörproduktionen
i vårt land under tiden oafbrutet stigit. Man har
nemligen lärt sig att göra smöret bättre och bättre och för min
del är jag öfvertygad, att margarinen genom att nödvändiggöra en
god smörtillverkning kommer att blifva den kraftigaste sporren till
en förbättrad smörfabrikation i vårt land.

Men, säger man, denna sak förstår ni icke, ty ni har icke något
mejeri. Sant, men man kan förstå denna sak, fastän man icke har
något mejeri. Jag erkänner, att det kan möta svårigheter för en
landtbrukare med få kreatur att producera ett godt bordsmör,. men
med god vilja och litet tvång går det. Vi hafva för få mejerier
och om landtbrukarne ville något mer slå sig tillsammans, skulle,
då med nutidens förbättrade kommunikationer transportkostnaderna
så mycket nedgått, de kunna få väl betaldt för sin mjölk och reda
sig, allt med det vilkor att de sköta mjölken väl och eftersträfva en
förbättrad produktion.

Men medför å andra sidan ej margarinen tillverkningen några
direkta fördelar för vårt landtbruk? Jo, sådana finnas nog för den
som vill se. Till dessa fördelar räknar jag i första hand den nyss
påpekade, en förbättrad smörproduktion. Vidare en ökad och förbättrad
smörexport. Våra smärre landtbrukare få lära sig att köpa
margarin för eget och sina arbetares behof och i stället sälja det
goda smöret. Ytterligare hafva vi den fördelen, att priset på talg
kommer att stiga. Innan Helsingborgs och Arboga margarinfabriker
börjat att täfla vid inköp af färsk talg på vår marknad med dem,
som förut ensamma dominerat densamma, nemligen stearinljusfabrikerna
och Kristiania margarinfabrik, var priset på talg så lågt, att
landtbrukarne kunna sägas i figurlig mening hafva bortkastat denna
dyrbara vara. Sedan de förstnämnda fabrikerna uppstått, har priset

Onsdagen den 1 Maj.

11 N:o 35.

på talg två- till tredubblats och hvem kan säga, att det skall stanna Om förbud
härvid ? Blir efterfrågan stor, blifva nog också prisen höga och dåmot införsel af
kan iag ej se, hvarför man ej här som i andra land skulle kunna m"r3arln ocl
sla sig pa talgproduktion, hvarigenom landtbruket kunde fa en lönande (ports)
binäring.

För öfrigt allt efter som talgen stiger i värde, blir margarinen
också dyrare och följaktligen smörets täflan dermed icke så svår.

Jag tror sålunda icke, att det är nödvändigt att betrakta margarinfabrikationen
såsom en fiende till landtbruket. Dessa näringar
kunna godt existera bredvid hvarandra; härför skall jag anföra bevis.

Jag frågar vidare: hvad kan den antagliga följden blifva med
hänsyn till vår smörexport till utlandet, om margarin här tillverkas ?

Jo, svarar man, margarin och smör äro ämnen så lika hvarandra, att
margarin särdeles väl passar att säljas och exporteras under namn
af smör, äfvensom att blandas med smör, hvarigenom således vårt
smör skulle kunna förfalskas.

Misstanken att något sådant skulle kunna ske, är, säger man
vidare, så farlig, att om den en gång fått insteg i England, vi ej
vidare skulle kunna påräkna att der få hög betalning för vårt smör;

»bästa beviset härpå hafva vi i Holland». Jag kan emellertid ej
medgifva, att detta resonnement är rigtigt. Priset på smör betingas
naturligtvis i England af dess beskaffenhet och icke af det väderstreck,
hvarifrån smöret kommer; det är engelsmännen likgiltigt, om smöret
kommer från ett land, der margarin produceras eller icke, ty de
äro ett praktiskt folk. »Ja», svarar man mig, »men vi hafva bevis
på motsatsen i Hollands exempel.» Det är dock ingen så gifven
sak, att Holland erbjuder ett sådant exempel. Priset på det holländska
smöret började sjunka förr, än margarin der tillverkades, och
har sedan sjunkit än mer, ty holländarne hafva missvårdat sin smörproduktion
och äfven inblandat margarin i smöret. Holländarne hafva
stått stilla eller till och med misskrediterat sin produktion, under
det att Sverige och Danmark i oerhörd grad förbättrat sin och derför
skickat allt större och större qvantiteter till England, der skandinaviskt
smör betalts högt, såsom varande af god beskaffenhet, och
i sin mån nedtryckt priset på holländskt smör.

Yi hafva här en tydlig och klar förklaring, hvarför det holländska
smöret icke kunnat hålla sig uppe vid den nivå, som det
danska. Men under många år, och särskildt det sista året, har priset
på en del eller ett visst slag af holländskt smör stått lika högt,
som å danskt. Min öfvertygelse är, att Holland har förtjena! mera
på sin dubbla produktion af smör och margarin tillsamman, än om
det ensamt producerat smör.

Men jag har andra lika goda, om icke bättre, bevis för att om
margarin tillverkas i ett land, så har det intet inflytande på smörets
pris. Låt oss taga exempel från Canada. Det är ett »rent» land,
men dess smör betalas sämre i England, än något annat lands, emedan
tillverkningen är dålig. Vi hafva ock ett annat exempel på

N:o 35. 12

Onsdagen den 1 Maj.

Om förbud närmare håll. Det danska smöret noteras högst i England. Hvarmot
införsel af för? Producerar man der icke margarin? Jo, det gör man. Men
™ieomar*arin danskarne tillverka det bästa smöret; det är skälet. Vår smörpro^
. duktion har på senare tider tagit jättesteg, men vi hafva icke fått
° ’ så goda pris, som Danmark, oaktadt vi icke tillverkat margarin i

vårt land förr, än på sista tiden, detta uteslutande derför, att vi
icke förstått att göra smöret godt. I allt detta ser jag ovedersägliga
bevis för, att det är smörets beskaffenhet, som betingar priset,
och icke den omständigheten, om man producerar margarin eller
icke. Vill man veta, hvad min tanke är angående sättet att få bra
betaldt för svenskt smör, så tvekar jag icke att uttala, att detta
helt enkelt består deri att noga tillse, det vi icke skicka något dåligt
smör till England. Vilja herrar producenter underkasta sitt
smör eu noggrann kontroll af sakkunnige, innan det går till England,
och hålla det dåliga smöret qvar i landet, så stiger snart priset
på allt svenskt smör. Skicka vi en god vara, så få vi ock bra
betaldt, men nu är vårt smör det danska ofta underlägset och derför
något lägre noteradt. Frågar man då till slut: är det icke
ändå möjligt, om margarin förbjudes, att derigenom priset på smör
skall stiga? Jo, kan margarin utrotas i Europa, så stiger nog priset
på smör, men icke kan väl någon inbilla sig, att, om Sverige
ställer sig på den rena ståndpunkten, detta skall inverka på smörpriset
i allmänhet eller ens i England. Detta kan ske, endast om
England ställer sig på den rena ståndpunkten, men dertill äro engelsmännen
för kloka. De låta hvar sak vara hvad den är och täflan
vara fri.

Jag går nu öfver till en annan fråga. Duger kontrollen? År
det möjligt att skaffa någon säkerhet för, att dessa båda varor, smör
och margarin, verkligen komma att i handeln gå under sina rätta
namn? I vårt land hafva vi tidigare än i de flesta andra länder haft en
i detalj utarbetad metod för smörkontrollen. Denna metod är utarbetad
af professor Nilson på grund af i utlandet vunnen erfarenhet,
och i väsentlig mån på grund af talrika, utaf honom under en
längre tid anstälda försök. . Denna metod är detaljerad och så beskaffad,
att jag tror, att olika kemister skola komma till samma
resultat, och från praktisk synpunkt anser jag metoden vara fullt
tillförlitlig. Jag är icke okunnig om, att denna metod varit underkastad
mycket tadel af klandersjuke och okunnige granskare. Här
är icke rätta stället att inlåta sig på ett försvar för denna metod,
och det skulle icke heller löna sig, emedan tillräcklig sakkunskap
icke här kan förutsättas. Så mycket vill jag dock nämna om metoden,
att den är baserad på ett bestämmande af halten af flygtiga
syror, hvilken i smör är mycket stor. Det är, sålunda eu ytterst
lätt sak att skilja mellan margarin och annat fett samt smör. Men
denna metod, såsom alla andra, har sina gränser, der den upphör
att vara tillförlitlig, och ehuru man med lätthet kan skilja mellan
de olika varorna, kan man icke derför så lätt upptäcka en ringa

Onsdagen den 1 Maj.

13 N:o 35.

inblandning af ett främmande fett i smör. Denna inblandning kan
till och med vara ganska stor, utan att man alltid kan taga reda
på den, enär smöret kan vara af mycket vexlande beskaffenhet. Genom
professor Nilsons undersökningar har man fått veta, att halten
af flygtiga syror är störst hos smör, som erhållits från kor strax
efter kalfningen. Smör från olika kor kan ock vara af mycket
olika beskaffenhet. Olikheten är dock icke så synnerligen stor, när
man tager smöret från en stor ladugård. Dessa variationer hafva
haft till följd, att man säger, det alkaliförbrukningen i godt smör
må vexla från 13 till 15 kub.-centimeter, men att den icke får
understiga 12.5 kem. Af 797 olika smörprof, undersökta af professor
Nilson och tagna från 15 kor med olika utfodring, fann
han alkaliförbrukningen endast 12 gånger vexla mellan 11.45 och
12.0 kem.

I vår svenska lag hafva vi derföre fixerat siffran till 10 kem.,
under hvilken smöret icke får gå, utan att anses förfalskadt. Denna
siffra kan synas mången alltför låg, men då man skrifver en ny
lag, är klokt att välja eu siffra, som står sig, hellre än att taga
en, som kan förleda till att anse äkta smör för falskt. Enligt mitt
förmenande kan man höja denna siffra från 10 till 11, men icke
längre. Men äfven med en sådan siffra kan dock ibland i ett äkta
smör finnas bortåt 16 procent främmande fett, utan att sådant med
säkerhet kan påvisas, i synnerhet om undersökningen anställes å förfalskadt
smör från några få nyburna kor. Ja. om man tager eu
enstaka ko och gör analys på smöret, så skulle man kunna inblanda
mycket mer än 16 procent främmande fett, utan att detta säkert
kunde utrönas. Jag tror dock icke, att det i allmänhet lönar sig
att göra sådana förfalskningar. Men, säger man, en förfalskning på
16 procent måtte väl löna sig. Ja, låt oss tänka på saken. Att
späda mjölk med 16 procent vatten, det lönar sig bra, ty vattnet
kostar ingenting, men blandas smör med margarin, då blir vinsten
ringa. Det har sagts, att margarin kostar ungefär hälften eller två
tredjedelar emot smör, men redan detta är så mycket, att vinsten
då icke blir synnerligen stor. Jag tror icke, att man vinner mer,
än 5 öre på skålpundet, och när man dermed skall bestrida alla
omkostnader och stå risken att möjligen få betala höga böter och förlora
varan, så tror jag icke, att det lönar sig i längden. Man kan möjligen
fä bättre undersökningsmetoder, och då lönar det sig ännu mindre.
Kort och godt, jag erkänner metodens brister, men jag påstår, att
den från praktisk synpunkt sedt är tillfredsställande, och det finnes
för öfrigt för närvarande icke någon bättre. Man brukar säga, att
det bästa är godt nog, men så vill det icke låta angående denna
fråga. Jo, i ett fall anser man kontrollen duga, och det är i fråga
om importen. När man skall hindra utländskt smör från att komma
in i landet, då säger man, att metoden är bra, men eljest duger
den icke. Duger den i ena fallet, så duger den ock i det andra.
Antag emellertid, att jag har orätt, och att metoden icke duger.

Om förbud
mot införsel af
margarin och
oleomargarin.

(Forts.)

N:o 35. 14

Onsdagen den 1 Maj.

Om förbud Hur går det då? Ja, då tyckes det konstigt, att vi stå här och
mot införsel af resonnera i denna fråga. Hela lagförslaget blifver då icke värdt det
oleomargarin PaPPeri hvarpå det, kommer att tryckas. Ty hvad skall man med
(Forts) ett förhud mot tillverkning af margarin, om ingen menniska kan
skilja mellan margarin och smör? Låt oss då icke resonnera och
begära någon skrifvelse, ty vi komma icke ur fläcken, om icke
metoden duger.

Sedan jag nu angifvit min ståndpunkt i hufvudfrågan, torde
jag kunna fatta mig helt kort i fråga om sjelfva förslaget. I första
punkten af utskottets förslag hemställes, att Riksdagen måtte i den
ifrågasatta skrifvelsen anhålla: »att Kongl. Maj:t ville, så fort ske
kunde, utfärda förbud mot införsel af konstgjordt smör eller margarin
äfvensom af oleomargarin.» Jag förstår mycket väl deras
ståndpunkt, som väckt detta förslag, och jag respekterar den, ty de
afse skydd för den inhemska smörtillverkningen. Men ehuru välmenande,
kan förslaget icke realiseras, ty derför möta oöfverstigliga
hinder. Först franska traktaten och vidare mellanrikslagen. Jag
har icke studerat den franska traktaten så noga, att jag skulle anfört
densamma, derest jag icke kunde åberopa sådana auktoriteter
som herrar E. G. Boström, friherre Barnekow, Fock, Lithander,
Sederholm och Tham. Dessa hafva i bevillningsutskottets betänkande
n:o 5 sid. 12 förklarat, att franska handelstraktaten lade
hinder i vägen för, att sätta en afgift på jernmalm vid dess utförsel.
De säga vidare: »I art. 4 i traktaten med Frankrike heter det, att
i afseende å utförsel af varor från Frankrike till de förenade rikena
samt tvärt om må icke föreskrifvas en mindre gynsam behandling
än den för närvarande gällande.» Innebär detta ett hinder att sätta
afgift på export af malm, huru kan man då förneka, att det äfven
är hinder för att på franska varor sätta en tull, som icke fäns vid
traktatens ingående? Då vidare införselsförbud är mera betungande
än hvarje tull, så synes mig häraf med nödvändighet följa, att om
de ärade reservanterna hafva rätt i detta sitt påstående, så äro vi
icke, så länge denna traktat är giltig, berättigade att förbjuda införsel
från Frankrike af margarin eller oleomargarin. Men det må
vara huru som helst med den franska traktaten, så hoppas jag, att
mellanrikslagen är bättre känd, och att margarin, tillverkad i Norge,
är berättigad till tullfri införsel i Sverige. Jag tror således, att
lagen, om den antages, icke får någon verkan, så länge mellanrikslagen
existerar. Nu säger utskottet »så fort ske kunde». Om med
dessa ord menas, att man skall dröja med lagens utfärdande, till
dess mellanrikslagen är upplräfd eller omarbetad, så torde dertill
behöfvas 2 eller 3 år, och jag hemställer då, om det icke vore klokt,
att vänta med margarinlagen, till dess man hade någon utsigt att
blifva af med mellanrikslagen. Jag vet icke, hvarför man skulle
hafva den förra 2 eller 3 år, innan den kunde tillämpas. Hvad
blefve följden af detta välmenta förslag, att förbjuda införsel af
margarin, om vi ändå kunde få varan från Norge. Jo, följden blefve,

Onsdagen den 1 Maj.

15 N:o 35.

att den farligaste konkurrenten, den norska margarinen, komme
in i landet och kunde säljas till högre pris, ty för den funnes ingen
täflan. Den kunde produceras till lägre pris än i Sverige, emedan
norrmännen dertill kunde använda utländsk margarin. Alltså, förslaget
befriar oss icke från den utländska margarinen, det innebär
endast en fördel för norrmännen, större än den de nu hafva, och
det tror jag icke varit meningen.

Mot utskottets förslag i öfriga punkter har jag icke mycket att
invända. De afse endast en viss trygghet för ärlig handel med
dessa varor, och det är något, som vi alla eftersträfva, Jag skulle
blott önska, att kontrollen vid smörinförsel icke måtte tillämpas så,
att den omöjliggör all handel, men detta skulle lätt kunna hända
genom antagande af herrar Lothigius’ och ..Rundbäcks reservation
vid tredje punkten. De föreslå: natt Riksdagen ville i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, att vara, som under namn af smör af mjölk
eller grädde i landet införes, skall, innan den från tullverket utlemnas
till importören, undersökas af sakkunnig person.» Är härmed
meningen, att hvarje smörkärl, som införes till Sverige, icke blott
i städerna utan äfven i de många smärre orter, der det är tillåtet,
skall undersökas, innan det lemnas ut från tullverket, så omöjliggöres
derigenom all införsel af smör, ty det fordras tid för dessa
undersökningar. Det uppgafs i Andra Kammaren, att i Stockholm
kan på en vecka inkomma tusen smörkärl. Kan någon tro, att
dessa undersökningar då medhinnas, innan smöret är totalt förderfvadt?

Men, säger man, jag har ju vid ett annat tillfälle varit för, att
exportsmör skulle undersökas, och, frågar man, om icke det importerade
smöret kan undersökas, huru går det då med exportsmöret?
Aldrig har jag eller de, som haft med detta förslag att göra, tänkt,
att undersökningen skulle få hindra våra mejeriegare att utan dröjsmål
utföra sitt smör. Yi önska blott en eller annan timme för att
taga smörprof, som sedan skola undersökas. Under tiden går varan
till England. Om vid undersökningen härstädes smöret befinnes
underhaltigt, kan man telegrafera till England, der det å nyo undersökes
och antagligen konfiskeras in. m. I vanliga fall blir det å nyo
undersökt i England och är det då förfalskadt, blir det konfiskeradt
och exportören underkastad höga böter. Vi kunna således komma
åt en oärlig produkt. Ett annat sätt vore helt enkelt, att man läte
den misstänkta varan gå och undersökte nästa sändning från samme
fabrikant. Undersökningen kunde då försiggå på 2 till 3 timmar.
Med kloka anordningar kunna båda delarne låta sig göra. Men det
är för mycket begärdt, att hvarje kärl skall undersökas.

Herrar Lothigius och Rundbäck hafva i sin reservation, likasom
Andra Kammaren, stält sig på den rena ståndpunkten, ty de fordra
ett verkligt förbud för all tillverkning af margarin inom landet.
Detta är någonting helt annat. Mycket skulle kunna invändas deremot.
En sådan radikal åtgärd har, mig veterligt, icke föreslagits
med hänsyn till någon annan tillverkning i landet. Man lemna!''

Om förbud
mot införsel af
margarin och
oleomargarin.

(Forts.)

N:o 35. 16

Onsdagen den 1 Maj.

Om förbud
mot införsel aj
margarin och
oleomargarin.

(Forts.)

tillverkningen af misstänkta födoämnen fri; man lemnar äfven tillverkningen
af de farligaste gifter i viss mån fri; inga hinder läggas
i vägen derför. Det måste väl då synas underligt, att man vill förhindra
tillverkningen af ett helsosamt, billigt och allmänt omtyckt
näringsmedel. Och allt detta för den inbillade fördelen att få mera
betaldt för det smör, som skickas utomlands. Med afseende derpå
uträttar dock lagen ingenting. Möjligt må vara, att den deremot
kan höja priset på smör inom landet, på smör af 2:a och 3:a qvalité,
men icke på l:ma smör. Under sådana omständigheter och då,
såsom jag har nämnt, kontrollen af mina motståndare icke anses
säker, så kunna vi, antingen vi ställa oss på den rena ståndpunkten
eller icke, ändå icke förhindra införseln af margarin. När en klok
köpman sänder margarin till Sverige, kallar han det smör. Kontrollanten
säger, att det är misstänkt, men domaren dömer icke, enär
den på en osäker metod grundade bevisningen anses otillräcklig,
och margarinen kommer in under namn af smör. Sedan skickas
denna vara ut till England under namn af svenskt smör. Engelsmannen
låter undersöka detta smör, och så befinnes det icke vara
rent, hvarför det konfiskeras. Man säger ändå, det här är smör från
det rena Sverige, och engelsmannen skrattar åt vår rena ståndpunkt.
Men under tiden hafva vi beröfvat oss de fördelar, som margarintillverkningen
medför. Det är från ekonomisk synpunkt ganska betänkligt,
men från rättslig synpunkt ännu vida betänkligare. Första
Kammaren ville icke godkänna ett sådant förslag i fjol. Frågas:
huru kan det då gå i år? Det torde vara få, som veta detta ännu.
Men förnekas kan väl icke, att det år, som sedan dess förflutit, har
gifvit oss många lärdomar i detta hänseende. Det har bekräftat,
att margarinen är helsosam, men också, att den kan tillverkas i ett
land utan det ringaste men för priset på smör från samma land.
Det synes af Danmarks och Sveriges exempel, under det att Canada,
som icke tillverkar margarin, deremot får ömkligt betaldt för sitt
smör. Kommer så härtill, att Första Kammarens ledamöter samt
och synnerligen måste erkänna, att åtgärden är både ovanlig och
betänklig såsom varande farlig för framtiden, samt då den vidare
tillgodoser producenternas intresse på flertalets, konsumenternas bekostnad,
hvilka torde hafva lika god rätt att lefva som producenterna,
så undrar jag icke på, att mången är tveksam, innan han
lägger sin röst för den rena ståndpunkten.

Jag är nog lycklig att af öfvertygelse och utan betänkande
kunna afgifva min röst, ty min ståndpunkt är denna: margarinen är
lika närande och helsosam som smör, till smaken täflar den med 2:a
smör, men är billigare än detta; då införseln af margarin icke kan
förbjudas, så länge mellanrikslagen gäller och tillverkningsförbud icke
tjenar till något, så länge det ej kan förenas med importförbud; då,
äfven om det kunde ske, man ändå icke vinner något högre pris på
smör i England; då vidare tillverkningsförbud är orättvist; och då
slutligen regeringen ändock gör allt, hvad den kan, för att befordra

Onsdagen den 1 Maj. 17 }f.0 35,

jordbrukets intressen, så kan jag icke annat än yrka afslag å motionen, Om förbud
a reservationerna och å utskottets förslag. mot införsel af

margarin och

Herr Flach: Att en förpostfäktning skulle utkämpas, redan då oleo™°-''gar,nmotionen
hänvisades till det tillfälliga utskottet, var att förvänta, då ^ ;

en så slagfärdig, stridslysten och skicklig anförare, som den högt
aktade och af mig särskilt värderade vännen, herr Bergström, stälde
sig på margarinanhängarnes sida. Detta var mycket beklagligt för
oss, men vi^få väl finna oss dervid och kämpa så godt vi förmå
med våra små krafter mot de stora kämparne på andra sidan, deribland
den ärade talare som nyss haft ett intressant anförande.

Jag vill icke ingå i några detaljer eller någon analys, icke heller
trötta kammaren med några sifferuppgifter, utan jag skall söka se
frågan ur rent praktisk synpunkt och för öfrigt angifva min ståndpunkt.
Jag har stält mig på den rena ståndpunkten, det vill säga ja^
yrkar förbud mot tillverkning och införsel af margarin i landet
Jag gör detta icke blott i egenskap af jordbrukare och mejeriegare,
utan jag gör det äfven såsom fosterlandsvän, ty vår mejerihandtermg
i förening med ladugårdsskötsel utgör, såsom herrar jordbrukare
här i kammaren väl veta, jordbrukets säkraste, fasta och
vigtigaste stöd. Den är grundvalen för vår modernärings rationella
och inkomstbringande utveckling. Mejerihandteringen är jordbrukets
ögonsten, ty mejerihandteringen och ladugårdsskötsel tillsammans
hafva ° till syftemål att öka jordens växtkraft, öka dess afkastning
°ch På samma gång höja jordens värde, således både till vår modei”
näiings och hela landets bästa. Denna storartade handtering'' har
under de senaste 15 till 20 åren vunnit en ofantligt stor utveckling.

Jag vill endast nämna, att i Norrland hafva under de sista tio åren
uppstått i Gefleborgs län 36 mejerier, i Jemtlands län 27, i Vesterbottens
34 och i Norrbottens 15, eller tillsammans 112 mejerier, och
att förutom den stora osttillverkningen producera ensamt Vesterbottens
mejerier 500,000 ® smör om året. Jag lägger detta på
herrar norrländingars hjertan, ty det gäller deras vara eller icke
vara, hvad jordbruket beträffar, emedan i Norrland icke kan idkas
jordbruk utom i sammanhang med mejerihandteringen. Denna handtering
bringar för öfrigt in i landet enligt de officiella uppgifterna
för 1887, hvilka äro de senaste jag haft att tillgå, något mer än
2.7 millioner kronor, och exporten af öfriga ladugårdsalster, det
vill säga kreatur och kött, något öfver 8 millioner, således tillsammans
. öfver 35 millioner kronor om året. Detta är ju en ganska
stor inkomst och derför synes det mig, att denna både storartade
och för landet så högst vigtiga handtering måste understödjas och
uppmuntras och framför allt skyddas för förfalskningar. Då vi nu
skicka till England större delen af vårt smör och vi veta, att engelsmännen
äro granntyckta och nogräknade att få en ärlig och god
vara, så synes det mig vara ytterligare af vigt att vi se till, ''att
den vara, som vi exportera, är god och oförfalskad, så att vårt rena

Första Kammarens Prof. 1889. N:o 35. 2

N:o 85. 18

Om förbud
mot införsel aj
margarin och
oleomargarin.

(Forts.)

Onsdagen den 1 Maj.

natursmör icke må blifva ringaktadt och misskändt i utlandet, utan
må såsom en ärlig vara vinna förtroende och efterfrågan inom England
och andra länder, så att vår export än ytterligare må kunna
ökas. Men för att kunna skydda oss för förfalskningar fordras naturligtvis
eu ytterligt stark kontroll. Nu hafva likvisst sakkunniga
personer visat, äfvensom margarinens anhängare och deras kemister
erkänt, att denna kontroll är under alla förhållanden ganska svår
och under vissa förhållanden alldeles omöjlig, och då dessutom denna
kontroll är förenad med särdeles stora utgifter, är för öfrigt obehaglig
och säkerligen åstadkommer åtskilliga trakasserier, så synes
det icke vara möjligt att för närvarande åstadkomma en sådan. Det
kan ju vara möjligt i en framtid, då kemien vunnit större utveckling,
att noggrannare kontroll kan åstadkommas, men för närvarande är
det omöjligt. Huru dyr denna kontroll skall blifva, kan man få reda
på deraf, att, då cirka 300,000 drittlar om året vanligen skickas
ut, kan kostnaden för detta smörs undersökning uppgå till cirka
800,000 kronor. För denna uppgift vill jag icke svara, men så ungefär
kan kontrollkostnaden belöpa sig till. Under sådana förhållanden
synes det enligt min åsigt icke kunna vara någon annan åtgärd att
vidtaga för att hindra denna oärlighet, denna förfalskning, än att
förbjuda tillverkning och import af margarin i landet.

Man anser, att detta är ett våld mot näringsfriheten, ja, den
aktade ledamot af vår läkarecorps, som är sekreterare i landtbruksakademien,
har yttrat, att det vore x>en gränslös hänsynslöshet» att
yrka detta förbud, och vi, som yrka det, skyllas att sakna fosterlandskärlek.
Dessa tillmålen lemnar jag utan svar. Jag tror, att jag
står lika fast på den urgamla frihetens bestånd som någon af herrar
margarinanhängare. Denna frihet må nu heta näringsfrihet eller
hvilken annan frihet som helst — men, mine herrar, då denna frihet
missbrukas, då den ger anledning till oupphörliga förfalskningar,
bedrägerier och svek, då synes det mig dock vara statsmagternas —
regeringens och Riksdagens — oafvisliga pligt att stäfja dylika
bedrägerier på det kraftigaste sätt, som kan tillgripas — och mig
synes för närvarande intet kraftigare medel än det af mig yrkade.
Jag vädjar derför till eder fosterlandskänsla, mine herrar, och då vet
jag, att jag vädjar till eder alla, som sitta i denna kammare, ty
jag vet, att fosterlandskänslan är lika varm inom allas våra bröst,
fastän vi kunna hysa olika åsigter om sättet att fullgöra fosterlandets
kraf; jag frågar eder, bör en sådan handtering få uppstå och
ega bestånd inom landet, som hittills visat sig hafva och fortfarande
har till sitt syftemål att intränga, att smyga sig in i en annan stor
och vigtig handtering, för att densamma förfalska och förstöra, och
som med smörets namn, färg och smak vill under en falsk skylt
vinna afsättning på både den utländska och den inhemska marknaden,
och jag frågar eder, mine herrar, om under sådana förhållanden
det för närvarande finnes något kraftigare medel att hindra
ett dylikt oärligt tillvägagående än att förbjuda tillverkning och

Onsdagen den 1 Maj.

19 N:o 35.

import af margarin i landet? Yi lefva, mine herrar, i förfalsk- Om förbud
ningarnas tid, då skola väl åtminstone icke vi, som utgöra svenskamot införsel a.f
folkets representanter, tolerera och vara med om dylika förfalsk- mawarin och
nmgar och ma vi akta oss, mine herrar, att icke lära vara soner, fFort“,.

som möjligen vilja egna sitt arbete åt jordbrukets mödosamma 01
yrke, att beträda förfalskningarnas slippriga stråt, dertill lockade
af margarinen.

En af kammarens ledamöter, som jag aktar ganska högt men
som beklagligtvis icke är närvarande här i dag, yttrade till mig
för en längre tid sedan, att han gerna skulle gå med på den rena
ståndpunkten, om jag kunde bevisa, att vårt smör till följd af ett
margarinförbud skulle stiga i pris på den engelska marknaden. Han
sade, att i England känna smöruppköparne icke till Sverige och
fråga icke efter, hvarifrån smöret kommer, utan de se blott till, att
de få ren, fin och oförfalskad vara. Jag kunde icke svara annat,
än att jag tyckte att sunda förnuftet säger, att om margarin här
blefve förbjuden, och engelsmännen få veta att vi icke tillverka
margarin, så skulle de väl åtminstone deraf se, att de härifrån få
en ren och oförfalskad vara. Förfalskas det sedan derute, så kunna
vi ju icke hjelpa det.

Han yttrade vidare: kan ni bevisa mig, att det holländska
smöret gått ned i pris, sedan margarinen blef införd i Holland, skall
jag också gå in på den rena ståndpunkten. Detta var kanske
endast ett skämt af honom; emellertid kunde jag icke vidare än
hänvisa honom till generalkonsul Juhlin-Dannfelts officiella rapport,
der han temligen tydligt fick se, att smörpriset gått ned, men han
svarade: detta har jag läst och ej deraf funnit skäl ändra åsigt.

Sedermera skref jag till en min vän och bad honom att genom en
bekant i Holland, en svensk, söka taga reda på, huru förhållandet
der är för närvarande, huru vida man är missnöjd med margarinen,
och huru smörprisen ställa sig. Han erhöll följande svar: »med anledning
af Eder förfrågan om mejerihandteringens ståndpunkt här i
Holland, sedan margarinen der blef införd, får jag nämna, att jordbrukarne
här äro för närvarande mycket bekymrade för sin mejerihandtering
att den skall gå under, och har priset på natursmöret
här betydligt nedgått och nedgår oupphörligt, och vill jag meddela,
att enligt den år 1886 utnämnda »Rikslandtbrukskommissionens» härstädes
afgifna yttrande i sin berättelse, afgifven i april 1887 och
införd i »StatcourantD för den 14 maj samma år, heter det: »de låga
pris, som det holländska smöret nu betingar, bero till hufvudsaklig
del på bedrägeri i smörhandeln och i synnerhet derpå, att natursmör
säljes blandad! med margarin eller konstsmör, eller att uteslutande
konstsmör nedpackas som natursmör i sådana drittlar,
som om det vore prima äkta natursmör.» — I Holland hafva de
nemligen särskilda drittlar för prima smör och särskilda drittlar
för andra slag. — »Äfven kan jag meddela Eder från Frankrike,
att genom rättegång är bevisadt, att det så högt värderade smöret

N:o 35. 20

Onsdagen den 1 Maj.

Om förbud från Normandie» — detta anses vara det finaste smör, som kommer
mot mförtel af England — »förfalskas med 5—40 procent margarin, och general\tornar<jaria
^onsul Bernal i Havre anför, att dylik förfalskning eger rum med
(Forts.) större delen af det smör, som exporteras från Normandie. De franska
hushållningssällskapen framhöllo i höstas i eu petition till regeringen,
huru som genom den misskredit, som det franska smöret
iråkat, genom en oinskränkt förfalskning med margarin, exporten
af smör från Frankrike, som 1882 var värd 113,300,000 francs, 1886
minskats med 28 millioner och 1888 uppgick till ett värde af endast
cirka 85 millioner francs.» Detta bevisar väl nog, hvilken
skadlig inverkan margarinen haft på det normandiska smöret, och
hvad beträffar smörhandeln i England, så skref jag till en af de
förnämsta smörimportörerna derstädes, »Hunter & C:o», och bad honom
säga sin åsigt, hvad inverkan på vår smörhandel det skulle
hafva, i fall margarinen skulle blifva förbjuden i Sverige. Hans
svar lyder i öfversättning på följande sätt: »Såsom varande en
stor importör af svenskt smör till detta land, följa vi med mycken
oro det föreslagna lagförslaget angående margarinhandeln i Sverige.

Enligt vårt förmenande, skulle dess antagande blifva högst skadligt
för det rykte, edert lands mejeriprodukter åtnjuta i England,
till följd af, att under nuvarande förhållanden så väl köpmän som
förbrukare emottaga det svenska smöret, utan vidare efterfrågan, såsom
rent, i det de antaga, att margarinen hvarken förfärdigas i
eller importeras till Sverige. Skulle deremot handel med margarin
tillåtas, skulle alltid den misstanken framstå, att hvad som i smörväg
importeras från Sverige är mer eller mindre en uppblandning.

En annan stark invändning häremot är, att edra landtbrukare
få ett tillfälle att förfalska sitt smör, och detta tillfälle, erbjudet åt
de af dem, som äro vacklande och snikne, skulle snart lemna det
resultatet, att en stor qvantitet smör skulle exporteras såsom rent,
då det kanske vore en uppblandning deraf.

En sådan sak skulle blifva ruinerande för handeln och är det
enligt vår mening en dylik, som alla noga böra vara på sin vakt för.»

Herrar margarinanhängare hafva slutligen fattat det vanliga
halmstrået, i det de vädja till den arbetande befolkningen för
att vinna den till anhängare och vinna dess sympatier, i det att
de utbasuna för den, att margarin är ett sundt, närande och billigt
födoämne. Jag vill icke ingå i en analys af frågans sanitära del.
Det har en föregående talare, som förstår den saken mycket bättre
än jag, redan gjort, och för öfrigt anser jag, att den delen icke hör
hit, ty det är icke ur sanitär synpunkt vi yrka förbudet utan endast
derför, att vi frukta förfalskningar. Det finnes ju så mycken
mat, som är dålig, som vi äta alla dagar, hvilken kan vara sämre
än margarin, och skulle vi förbjuda all sådan, blefve det icke någon
gräns för dylika förbud.

För öfrigt tror jag för min del, att här i Sverige för närvarande
icke kan tillverkas god margarin, emedan här saknas tillgång

Onsdagen den 1 Maj. 21

på lämpliga ingredienser och äfven de lokala förhållandena hindra
-t- Margarinfabriken i Arboga lär hafva ganska svårt att få så goda
ingredienser som det behöfs för att göra god margarin. Då statsrådet
och chefen för civildepartementet med herrar komiterade i höstas
besökte arbogafabriken och underrättat S dagar förut om sin höga
ankomst — sa befans dock fabriken i sådant skick, att herrar besökande
knappast kunde uppehålla sig i lokalen, emedan lukten der
var sa vedervärdig, och de produkter, som bjödos att smaka, voro

-iFab~kften Skylde på dåliga ingredienser, som för ti 11-taHet blifvit använda - men då sådant kan ske, när så höge herrar
i officielt uppdrag besöka fabriken, huru skall det då stå till inom
denna fabrik, da tillträdet är förbjudet för besökande. Vår högt
aktade lakarecorps, som har ett välförtjent och berättigadt anseende
sa val inom som utom landet, har ju yttrat sig mycket försigtigt
och klokt i denna fråga, i det att den sagt, att: »margarin, när

. £ ubefmd •?! SUnda mgredienser, är helsosam, lättsmält och

i förhållande till sitt pris ganska närande». Allt detta har väl ino-en
menniska förnekat och dermed har läkaresällskapet icke sagt nå|ot,
som särskilt ar till fördel for margarinen, tv detsamma gäller om
hvarje födoämne, som beredes af sunda ingredienser. Deremot hafva
vi franska auktoriteter, som böra kunna förstå denna sak och kanske
bättre tagit reda pa den, än vårt läkaresällskap har gjort. Det är
i ett vetenskapligt arbete, utgifvet af herr Gli. Gérard, chef för municipallaboratonet
i Paris, ocli af I. de Brevans, kemist vid det samma,
hvi ka kemister visa, att margarin icke alltid är af så alldeles god
beskaffenhet. _ Arbetet ar for långt att här relatera, och det har för
o rigt vant mfördt ett referat af det samma i Nya Dagligt Allehanda.
Jag skall derför icke trötta kammaren med att lisa upp
något deraf, och för ofrigt vill jag icke, såsom jag redan sagt, inlåta
nng pa den sanitära delen af frågan.

Beträffande nu slutligen våra arbetare, tror jag att hjertat hos
mig klappar lika varmt för den fattige kroppsarbetaren'' som hos
någon åt herrar margarinanhängare. Jag har i öfver 30 år haft
kroppsarbetare i min tjenst och jag vet hvad som fordras för att
ta ett svart och mödosamt arbete utfördt, och det är att gifva arbmaren
en god och sund och framför allt kraftig föda och såsom
sådan anser jag icke margarinen, och skall margarintillverkningen
fortfarande Pilatus inom landet, så skall åtminstone jag aldrig gifva
mina arbetare margarin. Jag tror för öfrigt, att våra arbetare icke
aro sa särdeles belåten med margarinen utan hafva ett visst misstioende
derför Jag har hört mig för på flera ställen här i staden
och takt med smörhandlande och äfven med arbetarne sjelfva om
denna sak Sa fragade jag för någon tid sedan en smörhandlande,
om han hade margarin? Ja. det hade han, men han hade ledsnat
deipa, ty det forstorde krediten för det rena smöret. Köpa arbetarne
mycket margarin? frågade jag. Nej, mycket litet. Hvilka köpa då
margarin? Jo, det är landtbrukare här i närheten, hvilka icke

5:o 35.

Om förbud
mot införsel af
margarin och
oleomargarin.

(Forts.)

N:o 35. 22

Onsdagen den 1 Maj.

Om förbud tillverka så mycket smör, att de kunna exportera; de komma hit
mot införsel af me(j sjtt smör och sälja det i staden för högt pris och köpa i stället
™Uomar ''äril margarin för sitt eget och sina arbetares behof. — Jag var när°
TfortsT"'' vai-ande, då en fru från landet kom in och bad att få köpa margav
rin. Sedan hon erhållit margarinlådan, hviskade hon till handlanden:

»vill herrn vara god och låta hyfla bort ordet margarin på lådan,
ty kommer jag hem med en låda, på hvilken det står margarin, så
vill ingen äta deraf». »Det kan jag icke», svarade han, »ty lagen
säger, att vi skola hafva det i lådor, på hvilka det står ordet
margarin.»

Så gick jag ned på Munkbron för en tid sedan. Der stod en
mycket talför fru, som hade eu massa smör omkring sig. Jag
frågade henne efter margarin. »Nej, min bästa herre, vill herrn ha
margarin, så gå in i boden derborta, der fins det, men skulle jag
ha margarin, skulle hela mitt prima smörförråd blifva alldeles bortskämdt,
ty ingen skulle köpa af det.» Under tiden kom en arbetare
dit och skulle köpa en mark smör. Då passade jag på tillfället och
sade, att jag tyckte det var underligt, att frun icke hade margarin
att sälja, ty det vore ju ett så sundt och närande födoämne för
arbetarne och billigt tillika. Då tittade arbetaren på mig och sade:
»Jaså, herrn hör också till dem, som vilja lura i oss margarin och
icke låta oss få rigtigt smör utan vilja behålla det för sig sjelfva,
och när jag kommer och begär smör, så kanske ger ni mig margarin.
» »Jo», sade jag, »nu har ni icke träffat på rätt man, ty jag
är just eu af dem, som vilja befria er från margarin, jag önskar,
att ni må få rent smör och slippa margarinen.» »Tack skall herrn
ha för det», svarade han.

Liknande meddelanden har jag från Norrköping, der margarinförsäljningen
går mycket klent för sig, oaktadt der finnas mer än
16,000 arbetare. Det kan ju hända, att många arbetare verkligen
tycka om margarin, och hvad jag nu har anfört är ju blott enstaka
fall, men dock har jag för min del kommit till den slutsatsen, att
arbetarne i allmänhet icke äro så särdeles benägna för margarin.
Det finnes ju dessutom här i landet så många andra liknande födoämnen,
som kunna vara nyttiga för våra arbetare. Herrar landtbrukare
veta allt för väl, att våra egna fruar tillverka istersmör,
som är ganska godt, och det använda vi i våra hushåll åt folket
och arbetarne. För öfrigt kali icke margarin användas till matlagning
eller såsom matsmör, och herrar bagare hafva gifvit ett ganska
bestämdt intyg, att de icke kunna använda margarin i sin rörelse.
Det kan ju hända, att det finnes bagare, som använda margarin,
men flertalet gör det icke.

Således tror jag, för min del, att vi, som stå på den rena ståndpunkten,
stå lika mycket om icke mera på den fattige kroppsarbetarens
sida, än hvad margarinanhängarne göra, ty vi vilja att arbetarne
icke skola blifva lurade, och derför tror jag att vi göra dem
en tjenst, om vi laga så att margarineu blir förbjuden.

23 N:o 35.

Onsdagen, den 1 Maj.

Hushållningssällskapen hafva äfven tydligt uttalat sin åsigt, och
jag tror att de böra gälla såsom en auktoritet. De representera
större delen eller kanske hela den jordbrukande befolkningen i landet
äfvensom industriidkarne, och flertalet af dessa hushållningssällskap
hafva yrkat förbud, och dervid tror jag, att de representera
landets mening.

Jag vill nu endast sluta detta mitt anförande med ett yttrande,
som en framstående statsman hade i en riksförsamling, då en stor fosterländsk
fråga låg före till behandling och skulle afgöras. Han yttrade:
»hvad som skiljer oss i denna fråga är blott ringa i jemförelse
med det, som förenar oss i kärlek till det gemensamma fosterlandet.»
Den nu föreliggande frågan är också en stor fosterländsk fråga och
derför beder jag, att herrarne vilja förena sig om, att densamma
må blifva löst på ett både för jordbruket och för fosterlandet nyttigt
och gagneligt sätt, och på den grund yrkar jag, för min del,
afslag å utskottets framställning och bifall till den af herrar Lothigius
och Rundbäck afgifna reservation.

Om förbud
mot införsel af
margarin och
oleomargarin.

(Forts.)

Herr Cederberg: Då jag jemte en annan utskottsledamot afgifvit
en motiverad reservation, som fogats vid utskottets betänkande,
och denna reservation slutar med yrkande på, att motionen
skulle afslås, så torde min ställning till frågan vara känd. Jag har
dock ansett mig böra begära ordet af det skäl, att i reservationen
behandlas frågan från en sida, som icke synes mig hafva blifvit tillräckligt
beaktad. Den förste talaren, då han resumerade de skäl,
hvilka anförts mot den så kallade rena ståndpunkten, nämnde först och
främst våldet mot den fria näringslagstiftningen, dernäst förbiseendet
af konsumenternas rätt att få sitt födoämne så billigt som möjligt,
men dermed slutade han också resumén. Men det finnes ett skäl ■
till, mine herrar, hvilket jag tycker vara väl värdt att tagas i betraktande,
och det är frågan, huru vida man vinner detta mål, som
»de rene» för sig uppstält, med de medel, som de föreslagit? Efter
min uppfattning vinnes icke detta mål och det är, hvad herr Gahn
och jag sökt i reservationen påvisa.

Herrarne tro sig kunna rensa landet från margarin, det vill
här säga den konstprodukt, som kanske rättast borde nämnas margarinsmör,
genom att förbjuda införseln af först sådant smör och
sedan halffabrikatet, oleomargarin, men deremot tillåta äfven de
rene, att oleomargarin skulle få tillverkas och försäljas inom landet.
Oleomargarin kan således gå i handel här. Det är en vätska, som
vid hvarje kerning kan slås i kernan, och dermed kan man när och
hvar som helst åstadkomma lika svåra förfalskningar, som om de
nu föreslagna förbuden icke funnos. Men, säga herrarne, det finnes
så litet oleomargarin inom landet, att man icke kommer så långt
med denna förfalskning, om man skall hålla sig till den vara, som
finnes inom landet. Häri misstaga sig »de rene». Såsom af utskottets
utlåtande och den deri intagna beskrifningen å margarin -

N:o 35. 24

Om förbud
mot införsel aj
margarin och
'' oleomargarin.

(Forts.)

Onsdagen den 1 Maj.

tillverkningen synes, finnes margarin i något, som kallas »premier
jus», bestående af smält och renad talg, hvilken utgör en vigtig
handelsvara och ur hvilken oleomargarin kan uttagas genom enenkel
pressning. Denna »premier jus» skulle trots det föreslagna
förbudet få importeras i huru stor mängd som helst. Hufvudbestandsdelen
åt margarin skulle således få i »premier jus» importeras
huru mycket som helst, och sedan oleomargarinen derur pressats,
möter intet hinder att få i kernan äfven utländsk oleomargarin huru
mycket man vill. Vilja herrarne äfven förbjuda införsel af »premier
jus» och tillverkning af oleomargarin, då tror jag herrarne böra först
tänka på, hvad skall göras med stearinljusfabrikerna, ty stearin är
just det andra ämnet i denna »premier jus». Det är således, enligt
mitt förmenande, alldeles omöjligt att genom de föreslagna åtgärderna
rensa landet från margarin. Här påstås, att de, som icke stå
på den »rena» ståndpunkten, hafva stält sig på förfalskningarnas
ståndpunkt, vilja försvara förfalskningarna. Nej, mine herrar! Den
asigten kan jag ingalunda dela, ty hvilket går lättare, att hindra
förfalskningarna genom kontroll eller genom förbud utan kontroll?
Jag tycker, för min del, att det ligger för öppen dag, att förfalskningarna
just möjliggöras genom detta okontrollerade förbud, som
de »rene» här önska få genomfördt. Men, säga herrarne vidare,
denna kontroll duger icke, och så förkastar man kontrollagen i dess
helhet. 1 reservationen heter det, att granskning af lagförslaget
icke ingått i utskottets uppdrag, och jag ämnar derför icke det
minsta beröra dess detaljer. Men faktiskt är, att, såsom en talare
före mig redan påvisat, en dylik kontroll likväl på andra håll visat
sig ganska tillfredsställande. I reservationen uppgifves, att i Danmark
skulle dess inrikesminister ha försäkrat, »att lagen der så godt
som fullständigt gjort om intet all bedräglig handel med margarin».
Jag anser mig skyldig att uppgifva källan, hvarifrån detta påstående
är taget. Under diskussionen i utskottet förekom det påståendet
att, om, då Danmark i fjol beslöt sin kontrollag, der icke hade
funnits så stor mängd margarinfabriker att inlösa, man i detta land
skulle ha beslutit sig för den rena ståndpunkten. Jag försökte då
få reda på, huru många fabriker der verkligen funnos, och erhöll
olika uppgifter från olika håll. Det var dock för mig angeläget att
söka iå någon klarhet i saken, och, efter hvad jag från tillförlitligt
håll sedermera fått veta, voro fabrikerna endast två, således lika många
som hos oss. Genom utrikesdepartementets benägna medverkan
gjordes en förfrågan i saken i Danmark, och derifrån kommo svaren
sålunda: först genom ett telegrafiskt meddelande, och sedan
genom ett bekräftande bref till hans excellens herr ministern för
utrikes ärenden från svenska beskickningen i Köpenhamn, och af
detta bref har till mitt förfogande stälts en så lydande afskrift:
»Till besvarande af eders excellens’ i telegram sistlidne lördag gjorda
förfrågan om antalet margarinfabriker, som för närvarande finnas i
Danmark, har jag, efter att i härvarande inrikes ministerium hafva

25 N:o 35.

Onsdagen den 1 Maj.

erhållit begärd upplysning härom, haft äran till eders excellens i går Om förbud
afsända följande telegram: »så vidt inrikes ministeriet bekant, finnasmot infö^sel af

4 margarinfabriker i Danmark. margarin och

t i i *n <*»ii i •• ti . . . oleomargann.

Jag begagnar tiiliallet nämna att, enligt hvad inrikes ministern (port8)
herr Ingerslev i går försäkrade mig, har den här gällande lag (af

5 april 1888) om fabrikation och förhandling af margarin haft eu
synnerligen tillfredsställande verkan, då den samma så godt som fullständigt
gjort om intet all bedräglig handel med margarin. Hans
excellens framhöll särskildt, att bestämmelserna om den färg, margarin
måste hafva, visat sig vara särdeles ändamålsenlig.

Beckfriis.»

Det torde således få anses vara ett af erfarenheten bekräftadt
faktum, att kontrollageu kunnat medföra ganska goda verkningar
och, efter hvad. det vill synas, i Danmark nästan fullständigt ledt
till det mål, för hvars uppnående man här tror sig behöfva anlita
både införsel- och tillverkningsförbud.

A andra sidan fann jag det vara af intresse att få reda på,
huru vida de orter, som stält sig på den så kallade »rena» ståndpunkten,
deraf verkligen hade den påräknade nyttan. Det är väl
temligen gifvet, att, om de icke haft den påräknade nyttan, vi icke
heller lära kunna påräkna den. Redan i fjol var det kändt så väl
genom det utlåtande, som här då förelåg, och den diskussion, som
egde rum, att en del af Nordamerikas Förenta stater, som stält
sig på den rena ståndpunkten, hade måst öfvergifva densamma.

Hvarför? Naturligtvis derför att den icke hade medfört den åsyftade
verkan. Men Canada står qvar. Äfven om de praktiska resultaten
deraf erhöll jag kännedom genom utrikesdepartementets benägna
medverkan medelst ett telegram, som sedermera bestyrktes i bref
till utrikesministern från vår generalkonsul i London af innehåll:

»Sent i lördags afton fick jag i min omkring 6 engelska mil
från generalkonsulatets emhetslokal belägna privata bostad mottaga
eders excellens’ telegram af samma dag rörande smörimporten från
Canada. Då jag der saknade för dess besvarande erforderligt material,
kunde sådant ske först under gårdagen medelst ett så lydande tele-,
gram:

»Smörimport från Canada, oaktadt margarinlag, nästan upphörd.
Städse secunda vara har det å denna marknad utträngts af
margarin, hvadan osttillverkning och gödning befunnits mera lönande;»
hvilket jag härmed tillåter mig bekräfta, dervid vördsamt
tilläggande, att ifrågavarande smörimport, som ännu under år 1887
uppgick till 32,623 Cwts, under sistlidet år nedgick till 9,173 Cwts,
samt under innevarande års l:sta qvartal helt och hållet afstannat.

I sammanhang härmed och till bemötande af i Post- och Inrikes
Tidningar intagen uppgift derom, att förbrukningen af margarin
synes komma att upphöra, anser jag mig böra meddela, att
importen af nyssanförda näringsämne under årets första qvartal utgjort
346,979 Cwts mot 329,170 under åren 1888 och 313,734

X:o 35. 2G

Onsdagen den 1 Maj.

(Forts.)

Om förbud Cwts under 1887, sålunda företeende en oafbruten och ganska anmot
införsel af märkningsvärd stegring. Svenska och norska generalkonsulatet i

oiZZrrga°rtLondou den 8 aPril 1889‘ o . 0. Juhlin-Dannfelt.

Under erinran att det således varit produktens egen beskaffenhet
och icke, som herrarne förmena, exportlandets lagstiftning, som
bestämt produktens plats i den engelska marknaden, ber jag att få
fästa särskild uppmärksamhet på den förstnämnda siffran, nemligen
detta års första qvartals import, som uppgått till mera än 17 */,
millioner kilogram. Man kan deraf mycket lätt göra sig en föreställning
hvad hela årets import kan bli och jemföra dermed den
högst obetydliga exporten af margarin härifrån till England, hvilken
export i Andra Kammarens utskottsbetänkande uppgifves till omkring
18,000 kilogram pr helt år. Deraf kan man ock se, huru
litet inflytande ett förbud mot margarin till verkningen hos oss skall
hafva på den engelska marknaden, så vidt den rör margarinhandeln.
Men herrarne tro dock på den nimbus, som skulle omgifva det
svenska smöret i England, om det der blir bekant, att Sverige är
rensadt från margarin, och den siste talaren uppläste till bekräftelse
härpå ett bref från en stor smörhandlare, hvilkens namn jag icke
förut känt, men som likväl uppgafs hafva väl reda på de svenska
förhållandena. Men så vidt jag kunnat höra af detta bref, hade han
specielt i detta fall eller just i det, som bör mest intressera hans
rörelse, icke alls reda på Sverige, ty han tycktes tydligen icke hafva
den ringaste aning om, att här fins både handel med och tillverkning
af margarin, och ännu mindre att denna margarinhaudel hos
oss pågått i omkring nio år eller under just samma tid, som vårt
smörs anseende år för år stigit i den engelska marknaden. Att det
på senare tiden icke heller blifvit nedsatt genom här tillåten tillverkning
af margarin, det är för herrarne sjelfva nogsamt bekant.

Det var ock ett annat ord af den siste talaren, som jag äfven
anser mig böra fästa uppmärksamheten på. Han yttrade nemligen,
att en ledamot i kammaren hade lofvat honom att, om det kunde
bevisas, att det holländska smörpriset nedgått, sedan margarin•
tillverkningen i Holland började, han då skulle låta omvända sig. Men
just i detta »sedan» ligger felet i deras slutledning, som stäit sig
på den rena ståndpunkten och vilja anföra Hollands exempel. Det
som skall bevisas är nemligen, huru vida smörpriset nedgått i följd
af den holländska margarintillverkningen, och icke nog med detta,
utan till följd den holländska ärliga margarin tillverkningen. Det
äro vi alla ense om, att den oärliga industrien är skadlig, och den
vilja vi ha bort, ty det är den, som nedsatt priset, men icke den
ärliga margarinhandeln, annat än möjligen på det sätt, att den i
någon ringa mån inkräktat på marknaden i England. Det är ju
tydligt, att, om dessa millioner kilogram margarin icke funnits på
den engelska marknaden, skulle gräddsmöret haft mera åtgång der
än nu, men det beror ju icke på oss att tränga bort den margarin,
som der säljes.

27 Jf:o 35.

Onsdagen den 1 Maj.

Jag skall icke längre upptaga kammarens tid. Det anförda må Om förbud
vara nog för tillfället, hvadan lag på grund af nu framhållna skäl mot mforsel«/
yrkar afslag a den föredragna punkten. oleomargarin.

(Forts.)

Herr Rundbäck: Jag skall genast utan alla preludier kasta
mig midt in i ämnet och söka i korthet först visa den föreliggande
frågans stora betydelse i nationalekonomiskt hänseende; och för att
kunna gorå detta ber jag att för några ögonblick få återkalla i
herrarnes minne de tider af svårt betryck, som vårt land nyligen
genomkämpat.

Yi erinra oss då, hurusom våra ekonomiska förhållanden, efter
att en längre tid hafva gestaltat sig mindre gynsamt, småningom
utvecklade sig till en kris, som både i intensivt och extensiv^ hänseende
antog sådana dimensioner, att vårt land väl icke varit hemsökt
af någon svårare kris åtminstone under det den tre fjerdedels
sekel långa fredsa3ran varat. Jag skall förbigå orsakerna till denna
kris och af dess verkningar endast framhålla det allmänna, väl kända
faktum, att nästan alla våra näringsidkare och, framför allt våra
jordbrukare, dag för dag kommo i en allt mer bekymmersam ställning,
som åtminstone i eu del orter hotade med allmän ruin.

Men midt i detta tröstlösa mörker framskymtade en ljusning
från ett håll, hvarom man icke hade någon aning. Våra dugtige
landtmän hade i sin nöd sökt och funnit en ny inkomstkälla i sin
mejerihandtering, och när denna källa en gång var funnen, bearbetades
den med så energiska ansträngningar och sådan framgång,
att den redan nu efter blott få års förlopp står bland oss såsom en
.storindustri. Hvilken betydelse denna industri har för oss, mine
herrar, det visar bäst statistiken öfver det öfverskott, som exporten
af vårt smör lernnar utöfver importen. Under de sista tio åren här
detta öfverskott utvecklat sig så, att, när det under de första åren
af decenniet 1879, 1880 och 1881 uppgick till blott 18 millioner
kronor, det under de tre sista åren, 1886. 1887 och 1888, uppgått
till öfver 56 millioner kronor. Ja, sådant var resultatet åt vår
mejerihandtering just under de tre år, då krisen kulminerade; och
med skäl kunde landtmännen, pekande på den betydliga summan,
utropa detsamma, som generalen utropade om Sven Dufva: »Den der
har räddat oss.» Ja, räddningen låg i denna inkomst, mine herrar,
och när man betänker, huru stor nytta denna mejerihandtering således
redan gjort landet, och man tillika af den dag för dag stigande
exporten till England har att vänta en ännu mera välsignelserik inkomst
deraf, så hafva vi väl allt skäl att först och främst tacka
försynen för denna hjelp i nöden och sedan göra allt hvad på oss
sjelfva beror för att skydda, bevara och befrämja denna industri.

Men detta senare är ock nödvändigt. I dessa tider af ansträngd
konkurrens och täflingskamp går det nemligen icke an att lägga
armarne i kors och debattera om teorier och dylikt. Man måste
spänna hvarje nerv och muskel för att utstå den hårda täflings -

Wto 3a. 28

Onsdagen den 1 Maj.

Om förbud dusten med sina påpassliga och omtänksamma konkurrenter. Våra
oäSraörfabrikanter hafva i sanning dertill den största uppmaning. Dock

oleomargarin. ^a^va de icke skal att klaga öfver den lofliga, ärliga fria konkur(Forts.
) rensen. Men värre är, att varan sjelf fått eu farlig rival och fiende
i margarinen, hvilken liknar smöret till utseende, färg, lukt och
smak, och derför ofta gar i handeln under smörets namn och mask,
hvarigenom den vinner flera fördelar på smörets bekostnad, men lemnar
åt smörproducenten faran och skadan af detta svek. Men det
är icke nog dermed. Vart smör kan äfven i väsentlig mån och till
ganska högt procenttal uppblandas med margarin, utan att sådant
kan upptäckas. På detta sätt förekomma smörförfalskuingar och
oärligheter i smörhandeln, som äro till det största men för både
köpare och säljare. I utskottets föreliggande betänkande har den,
som svarar för samma betänkande, i denna fråga fält ett yttrande,
som jag citerar, derför att, fastän han i frågan intager en annan
ståndpunkt än jag, vi likväl i denna punkt hafva enahanda uppfattning.
Det heter nemligen på sid. 9 i utskottets betänkande:
»Knappt något ämne torde erbjuda en sådan lätthet till förfalskning
utan afsevärd risk, i förening med en så betydande vinst af förfalskningen.
Frestelsen dertill blir således synnerligen stor. Vidare
torde ingen dylik förfalskning kunna åstadkomma så ödesdigra verkningar
till annans skada, som en okontrollerad margarinindustri kan medföra.
» Jag skall från Andra Kammarens betänkande äfven kunna framtaga
ett vittne, som herrarne icke kunna jäfva och som kanske är det
mest kompetenta vittne vi här kunna framdraga, nemligen vår smöragent
i England. Han säger på sid. 16 i Andra Kammarens betänkande
: »Blifver emellertid icke den ärliga mejerihandteringen
kraftigt understödd och skyddad i denna oärliga kamp med konstsmöret,
föreligger stor fara, att jordbruket dukar under.» Våra jordbrukare
hafva också med säker instinkt insett och inse den fara,
som häri ligger, och huru lätt deras med så stora ansträngningar
och kostnader upparbetade mejerihandtering kan äfventyra att lida
^ det svåraste afbräck. Derför har det också varit helt och hållet i

sin ordning, att rikets nästan samtliga hushållningssällskap, hvilka
väl äro jordbrukets närmaste och naturligaste målsmän och till och
med bäst förstå jordbrukets intressen, slutit sig till den »rena» ståndpunkten,
emedan de i förbudet se det säkraste skyddet och den bästa
rekommendationen för det svenska smöret på den engelska marknaden.

Med det nu sagda har jag framhållit den första och väsentligaste
synpunkten, pa grund hvaraf allmänheten hos oss, liksom jag
för min enskilda del, hyllar den rena ståndpunkten. Jag har dessutom
ett annat giltigt skäl att sluta mig till densamma; men dertill
skall jag senare återkomma.

Nu anser jag mig emellertid böra upptaga till bemötande några
af de invändningar, som här blifvit gjorda mot vår rena ståndpunkt.

29 N:o 35.

Onsdagen den 1 Maj.

Bland de första af dessa invändningar, som gjorts och. göras,
är den, att detta förbud, som vi nu förorda, icke tjenar till någonting,
emedan engelsmännen alldeles icke taga något intryck deraf
utan blott fråga efter, om varan är god, samt vidare lita på sin
engelska margarinlag och för öfrigt göra ingenting. I detta hänseende
bestrider ju ingen menniska en så rigtig och obestridlig sats
som den, att en vara bäst rekommenderas genom sin egen godhet.
Men om denna vara är utsatt för en konkurrent, som antager dess
namn, ikläder sig dess mask och försöker att tränga ut och förstöra
smörets anseende, då kan det vara fråga, huru vida det icke
behöfdes äfven något mera för att förstärka förtroendet till detta
smör, och om det icke kan vara nyttigt att äfven erbjuda engelsmännen
en större garanti för, att den vara de köpa från Sverige,
är oförfalskad. I detta afseende fins väl ingen mera tillfredsställande,
jag kan nästan säga absolut betryggande garanti än den, att varan
kommit från ett land, der margarin hvarken får tillverkas eller dit
införas eller på något sätt förekomma, om icke möjligen genom underslef.
Således vill jag visst icke bestrida den rigtiga sats, som
våra motståndare framhålla, men de hafva lika liten rätt att bestrida
rigtigheten af det tillägg vi göra, då vi säga, att vi genom
förbudet förstärka vårt smörs anseende i England.

Hvad vidare den engelska margarinlagen beträffar, så har jag
i allmänhet mycket litet förtroende för alla slags margarinlagar. Så har
man till exempel i Tyskland sagt om den preussiska margarinlagen,
att den är en knif utan blad och skaft, och så har ock den margarinlag,
vi i fyra år haft, visat sig och så kommer den antagligen
att visa sig, i fall den skall omarbetas i någorlunda öfverensstämmelse
med det projekt, som redan i sådant syfte är utarbetadt,
Enligt uppgift af eu person, på hvilken jag fullkomligt litar, har
i engelska facktidningar på ett års tid, hvarunder den engelska margarinlagen
egt bestånd, mycken kritik framkommit mot denna lag.
hvilken man funnit allt annat än tillfredsställande, och så kommer
man här och säger på detta rum, att denna lag är engelsmännens
säkraste värn och garanti, ja en rigtig Magna charta mot alla förfalskningar.
Tro det, hvem som vill! Jag tror det för min del icke.

Hvad sedan beträffar det påståendet, att engelsmännen icke skola
fråga efter, under hvilka laga vilkor en vara tillverkas, hvaraf de
införa för kanske en hel milliard kronor årligen, så synes det mig
egendomligt, att någon verkligen kan tro, att en nation, som är
verldens förnämsta handelsidkande nation och har en köpmannacorps,
som i hela verlden är den mest rutinerade, går till väga på detta
sätt. Men vill han inbilla andra sådant, så förolämpar han dessa
andres omdömesförmåga, likasom han utan tvifvel ock förolämpar
engelska nationen och dess köpmän, då han påstår, att de i sin
handel gå så lättsinnigt till väga.

Här behöfva vi för resten, mine herrar, blott hålla oss till den
dagliga, simpla erfarenheten rundt omkring oss. Huru går det liera -

Om förbud
mot införsel af
margarin och
oleomargarin.

(Forts.)

N:o 35. 30

Onsdagen den 1 Maj.

Om förbud
mot införsel a)
margarin och
oleomargarin.

(Forts.)

ligen till i fråga om handel med giftiga eller förfalskade varor eller
sådana, som hafva namn om sig att vara sämre än det pris, hvartill
de utbjudas? Jo, man går till en sådan säljare, som man är
öfvertygad om att hafva den bästa och mest oförfalskade varan.
Detta sker t. ex. i fråga om giftiga möbeltyger. Är det någon,
som i tidningarna annonserar, att han blott säljer möbeltyger, som
icke aro giftiga, genast strömma alla förståndiga köpare till honom,
så vidt han i öfrigt är förtjent af förtroende. Enahanda är förhållandet
i fråga om smörhandeln. Våra husmödrar, som äro angelägna
om att få en ordentlig vara, gå till den smörhandlare, som
erbjuder de säkraste garantierna, att de blifva ärligt behandlade.
Och är det någon, som förklarar att han icke har margarinsmör,
utan handlar endast med ärligt natursmör, så gå de till honom.
Vi äro ock alldeles säkra på, att så gör man öfver allt i hela verlden
och i England icke minst. Husmödrarne gå äfven der till de
minuthandlare, som hafva ärliga varor, och minuthandlarne gå i sin
ordning helst till de grosshandlare, der de tro sig kunna få den
bästa varan. Dessa åter gå till de smörimportörer, der de tro sig
blifva ärligast bemötta och erhålla den bästa varan. Hos smörimportörerna
skulle åter enligt våra motståndares åsigt ingen sådan
omtanke visas. De skulle icke alls fråga efter, hurudan vara leverantörerna
af smör från andra länder lemna dem! Men, mine herrar,
så är det icke. Erfarenheten bekräftar för öfrigt detta alldeles
tydligt. Sålunda, hur har det icke gått med det normandiska smöret?
Dess årliga afsättning har sjunkit med 30 millioner kronor,
till följd af margarinförfalskningar, som nedsatt dess anseende i
England. Och har det icke gått alldeles lika med det holländska
smöret? Jag åberopar der vid lag så väl herr Juhlin Dannfelt som
flere andra. Alla vitsorda sammanstämmande, att margarinförfalskningarna
i hög grad vållat stor nedsättning i det holländska smörets
pris och anseende i England. Huru betraktas vidare de i fråga varande
förhållandena i Danmark? Våra grannar danskarne äro ett
folk, som förstår sina egna intressen och vet att rigtigt bevaka dem.
I afseende på smörindustrien hafva de första rummet och förtjena
att hafva det. Det yttrades i den danska riksdagen, när margarinlagen
der senast behandlades, de mest behjertansvärda saker om risken
att genom en oärlig export af smör förstöra det goda förtroende i
England, som de länge åtnjutit, och om nödvändigheten att göra
allt hvad göras kunde för att bibehålla detta förtroende. Och de
hade troligtvis redan då fattat beslut om ett exportförbud för margarin,
i fall något annat land fattat ett sådant beslut, men nu inskränkte
de sig till att öfverlemna åt inrikesministern fullmagt in
blanco att, när han så för godt funne, påbjuda exportförbud för
margarin. Detta beslut fattades otvifvelaktigt med blicken speciel!
fäst på de svenska förhållandena. Om nemligen här kommer att
blifva ett margarinförbud, så kunnen I, mine herrar, vara förvissade,
att ögonblicket är inne för den danske inrikesministern att utfärda

Onsdagen den 1 Maj.

31 N:o 35.

kungörelse om exportförbudet i Danmark, ty danskarne vilja visst
icke ställa sig i efterhand och låta oss vinna försprång på den engelska
marknaden.

Jag har nyss nämnt, huru misstroendet verkat i Normandie
och i Holland, men huru har icke vårt eget smör stigit i anseende
och efterfrågan i England! Det har troligtvis icke kommit deraf,
att vi genast i början kunnat erbjuda det bästa smöret, ty det kan
man icke göra, förrän man fått erfarenhet om fabrikationen, utan
det har väsentligen härrört deraf, att vi alltid haft ärlig vara, om
också icke af bästa sort.

Men, säger man, huru har det gått med Canada? Der hafva
vi ju ett bevis, att den rena ståndpunkten ingenting uträttar, ty der
har man nu intagit den rena ståndpunkten, men sedan dess har smörexporten
derifrån till England aftagifc i stället för att tilltaga. Ja,
här, på detta afstånd, är det så lätt att slå omkring sig med sådana
slags uttryck, men hela saken är dock så simpel, att ett barn kan
förstå den. Canada har aldrig lagt sig vinn om någon egentlig
smörproduktion. Det har icke haft mejerihandtering, såsom vi haft,
utan anlagt sin landthushållning på helt annat sätt, och det är således
icke samma anledning, på grund hvaraf nämnda land har antagit
»den rena ståndpunkten», som om vi nu skulle antaga den.
Förmodligen har Canada antagit denna ståndpunkt, derför att ifrån
Amerikas förenta stater har till dem införts en ofantligt stor qvantitet
dålig margarin, mot hvilken de sökt skydda sig genom införselförbud,
och för att de icke skulle komma ut för förfalskningar
inom landet, hafva de utsträckt förbudet äfven till tillverkningen.
Och om förhållandena äro sådana, kan Canada följaktligen gerna
lemnas utom räkningen. Hvad territorial-staterna inom Noi''dAmerika
angår, hvilka gått ifrån margarinförbudet, lär det kommit
sig deraf, efter hvad trovärdigt folk för mig uppgifvit, att de på
alla sidor varit omgifna af landgränser, hvadan det varit omöjligt
att effektuera detta förbuds tillämpning. Derför hafva de, fastän
motvilligt, tvungits att gå ifrån den rena ståndpunkten.

I afseende på sundheten säger jag, såsom ett par talare på vår
sida, som före mig haft ordet, att vi icke vilja gräla med våra motståndare
derom, ehuru mycket derutinnan nog vore att säga. I
detta fall ställa vi oss nemligen icke på den rena ståndpunkten för
den sanitära synpunktens skull, utan af helt andra skal. Dock är
jag tvungen att, för hvad jag sedermera vill säga, här göra en liten
erinran med afseende på denna punkt.

Förhållandet är nemligen, att våra medicinska auktoriteter hafva
gifvit oss en liten trollformel, för att dermed lugna oss. Den lyder
så: »margarinen, när den är väl tillredd och består af sunda och
friska ingredienser, är ett helsosamt, lättsmält och, i förhållande till
sitt pris, närande födoämne». Så yttrar sig vårt svenska läkaresällskap
i den resolution, som det afgaf den 22 januari innevarande
år. Jag saknar här emellertid, märkvärdigt nog, ett alternativ.

Om förbud
mot införsel af
margarin och
oleomargarin.
(Forts.)

Nso 35. 32

Onsdagen den 1 Maj.

Om förbud
mot införsel aj
margarin och
oleomargarin.

(Forts.)

Man har nemligen här utgått från den förutsättningen, att om margarinet
tillagas väl och består af sunda och friska ingredienser, då
är det helsosamt. Detta är dock icke någonting nytt eller okändt
för någon; vi veta det allesamman och våra husmödrar kunna säga
detsamma om hvilket näringsämne som helst. Jag begriper således
knappast, hvarför svenska läkaresällskapet skulle, till inbördes uppbyggelse,
förstöra en hel qväll, för att komma till ett resultat, som
hela verlden känner. Deremot är det eu annan fråga: om margarinen
tillagas illa och om den består af dåliga och ohelsosamma
ingredienser, huru skall det då gå? Jo, svarar man lugnt, det kommer
icke i fråga någon dålig margarin. Man har dålig mjölk, dåligt
kött, och dåligt allt möjligt hela linien utefter, men dålig margarin,
aldrig! Jo, det skall jag säga vårt svenska läkaresällskap och hvar
och en annan, att, åtminstone i utlandet, har margarin en i den mån
densamma blifvit en vara, som börjat mer och mer tillverkas och
mer och mer ingå i förbrukningen, äfven ofta framträdt såsom secunda
och tertia vara. Deröfver klagar icke blott allmänheten utan
äfven de största medicinska auktoriteter, som kunna fullt mäta sig
med våra svenska. I det hänseendet vill jag nämna medicinalstyrelsen
i Ungern, medicinska fakulteten i Paris och universitetet
i S:t Petersburg m. 11., som i dessa dagar afgifvit utlåtanden i denna
fråga. Jag skall dock icke upptaga tiden med att anföra deras uttalanden.
Jag vill blott påpeka, att det alltid har inträffat, att så
fort margarintillverkningen och förbrukningen stigit i någon större
skala, har man också fått dålig margarin, tillverkad af dåliga ingredienser.
Nu har emellertid, såsom sagdt, vårt svenska läkaresällskap,
genom en uraktlåtenhet, som nästan ser ut som eu tanke,
icke brytt sig om att säga, hvad inflytande på helsan en sådan margarin
utöfvar. Jag måste då sjelf göra slutsatsen och i formelt
hänseende går det mycket lätt. Jag håller mig nemligen till och
drager min slutsats i full öfverensstämmelse med hvad läkaresällskapet
sjelf gjort. När det sålunda säger, att om margarinet tillagas
väl och består af friska och sunda ingredienser, så är det helsosamt,
lättsmält och, i förhållande till sitt pris, närande, så tillägger jag:
är deremot margarinet icke tillagadt väl och består det icke af friska
och sunda ingredienser, så är det följaktligen ohelsosamt, svårsmält
och, i förhållande . till sitt pris, af ett dåligt näringsvärde. Jag
hemställer till eder, mine herrar, om det icke är en formelt rigtig
slutsats, som står i full öfverensstämmelse med hvad svenska läkaresällskapet
uttalat. Jag skall likväl icke längre hålla mig vid den
medicinska synpunkten, helst jag här blott velat hålla fram den
sanningen, att vi kunna få dålig margarin, af secunda och tertia
sort, lika väl som vi hafva secunda och tertia smör. Och dermed
kunna vi ju lägga bort i vår debatt den der, jag höll på att säga,
oärliga taktiken att låta margarinet alltid träda fram emot oss i
form af prima sort, men deremot låta den andra varan komma fram
såsom secunda och tertia smör.

33 N:o 35.

Onsdagen den 1 Maj.

. ’^ar? skall nu äfven upptaga den sa ofta idislade frågan om mar- Om förhud
garmets betydelse för de fattigare klasserna. I detta hänseendemot införsel«/
hafva våra motståndare endast en stereotypisk fras — en riktig slag- mar3arin ock
ordsfras — ungefär sådan som »svälttullarne» voro för ett par°år°sedan. oieo“or»or*“-Den lyder så: »margarinet är ett suudt och billigt näringsämne — för Ct°rt;8 3
de fattigare klasserna», märk val dessa 4 ord: »för de fattigare klasserna».
Likasom det födoämne, som är billigt och suudt för dem, icke
skulle äfven vara billigt och sundt för annat folk! Så vidt jag kan
första, äi o dessa ord tillsatta endast för att åstadkomma en agitatorisk
spets eller udd på uttrycket.

Jag har här i min hand en mängd papper, som vi fått att läsa
inom utskottet. Deribland har jag läst, hurusom en tysk kemist
Meyer, hvilken skrifvit om margarinets användbarhet såsom födoämne,
förklarat, att för fullväxta går det an att utan någon olägenhet
äta margarin, men för sjuklingar, barn och ålderstigna kan
det vara farligt. Detta är något, som livar och en kan begripa.

Men då man säger, att margarin är ett sundt födoämne, endast om
•man har egenskapen att vara fattig, — för öfrigt vet man icke huru
det verkar — så är detta någonting, som åtminstone jag icke kan
begripa.^ Jag har här vidare officiella uttalanden af medicinalstyrelsen
i Ungern och medicinska fakulteten i Paris, hvilka båda auktoriteter
anse detta födoämne vara svårsmält och egnadt att framkalla
magaffektioner och magkatarrer. Detta förstår jag äfven.

Men da man säger, att det endast är de fattiges magar, men icke
t. ex. bondiuagarne pa landet, som kunna stå emot margarinets
skadliga verkningar, så är detta åter någonting obegripligt. Ja"
tramhaller detta blott för att visa, hvilket slemt spel man här drifver
med ord och tomma fraser i stället för att hålla sig till sjelfva saken.

Gå vi nu emellertid till hvad erfarenheten säger oss, så är det
väl obestridligt, att margarinet ännu icke hos oss ingått i den allmänna
förbrukningen af födoämnen. Jag kan sluta detta deraf, att
importen åt margarin har varit sa liten och tillverkningen inom
landet hittills så godt som ingen. Vi taga således, genom förbudet,
icke ifrån de fattige ett näringsämne, hvarvid de hunnit vänja sig,
för hvilket de fattat smak och som de således skulle komma att sakna.

Det hai äfven framhållits här förut och det är också ett factum,
att den fattige likaväl som den förmögne ännu är bäst belåten med
att få naturligt smör. Detta af den enkla anledningen att margarinet
i flere afseende!! icke lämpar sig för matlagning. I detta hänseende
äi det ^ mycket upplysande att höra, hvad medicinska fakulteten i
Paris säger uti sitt utlåtande angående eu från inrikesministern till fakulteten
hänskjuten förfrågan, huruvida man kunde låta bli att använda
smör, utan i stället kunde begagna det billigare margarinet
för matlagningen vid de många stora etablissement, som lydde under
honom. Fakulteten svarade da: »bruket af margarin borde inskränkas
till lagning af vissa ragouter och af grönsaker, undantagandes
potatis, och den skulle ej medföra någon synnerlig besparing i mat Första

Kammarens Prof. 1889. N:o 35. 3

N:o 35. 34

Måndagen den 1 Maj.

Om förbud
mot införsel aJ
margarin och
oleomargarin.

(Forts.)

lagningen, som hade mycket större fördel af att fortfarande begagna
sig af natursmöret.b Så yttra sig vetenskapsmännen derute och så
yttra sig äfven våra husmödrar här hemma hos oss. Mellan dessa
båda storheters vittnesbörd, våra husmödrars och vetenskapsmännens,
ligger dock, som det synes, en mycket bred väg för andra, på hvilken
de icke förnimma hvad som säges från någondera sidan. Våra
bagare hafva också sagt, att de icke kunna använda margarinet.
Ett ytterligare skäl har man anfört för att vi skola hafva qvar
margarinet för den fattiges skull, nemligen att derigenom hindra
stegringen i smörprisen. Men hafva vi i hundratals år kunnat
reda oss med denna sak utan margarinet, tror jag icke vi nu behöfva
taga det såsom ett preventivmedel i sådant hänseende. Men
ännu en sak. När man här rekommenderar margarinet, säger man,
att det sannerligen icke är farligare med margarinet än med andra
födoämnen, t. ex. mjölk, ost, korf m. m., emedan äfven de kunna
förfalskas. De personer, som säga detta, äro dock med om införandet
af en margarinlag, samt förföljer margarinet som om det vore
det värsta gift. Har man kanske någonsin ifrågasatt från något håll
en mjölklag eller eu korflag, derför att dessa födoämnen kunna
förfalskas? Nej! Men så fort det är fråga om margarinet, äro våra
motståndare af den åsigten, att vi äro tvungna att hafva en sådan
lag. Är det emellertid icke eu svår motsägelse, att å ena sidan
hålla fast vid margarinet såsom ett mönster bland födoämnen, men
ögonblicket derefter fordra en margarinlag mot allt ondt samma
födoämne kan åstadkomma.

Nu och just i detta sammanhang kommer jag till det andra
skälet, på grund af hvilket jag ställer mig på den rena ståndpunkten.
De fattige såväl som hela den öfriga smörköpande allmänheten
blifva, genom att margarinet förekommer i landet, dag för dag och
stund för stund, utsatta för förfalskningar och oärlighet i smörhandeln,
och blifva de icke utsatta derför, så misstänka de att de blifva
det. Det är således en skyldighet att göra någonting för att skydda
den smörköpande allmänheten emot dessa obehagliga äfventyr. Detta
har också numera börjat allmännare erkännas inom de flesta europeiska
länder, Äfven vi hafva erkänt det och vi fingo också 1885
en margarinlag. Men jag tror dock, att om Kongl. Maj:t den gången
hade insatt ett otryckt pappersblad i svensk författningssamling
i stället för denna lag, hade det gjort precis samma nytta, och vi skulle
besparat oss tryckningskostnaden; ty någon mera overksam lag än
denna torde sannerligen vara svårt att finna. Man har ock derföre
allmänt funnit, att den måste förbättras, och i sådant syfte hafva vi
äfven fått ett förslag uppgjordt. Det är således nu verkligen i fråga
att nedtaga den gamla skylten och i stället sätta upp eu ny, till
hvilken vissa sakkunnige uppgjort ritning och modell, och hvaröfver
våra hushållningssällskap och landshöfdingeembeten fått i uppdrag
att yttra sig. De hafva ock synat skylten på både den ena och
den andra sidan, hvarefter hushållningssällskapen nästan allmänt

Onsdagen den 1 Maj.

35

sagt, att den icke duger och hälften af landshöfdingeembetena hafva
■agt detsamma.

Hvad min egen tanke om lagen angår, skall jag be, att nu få förklara,
att jag först och främst anser, att lagen omöjligen, om den skall
blifva i öfverensstämmelse med de sakkunniges uppgjorda förslag, kan
blifva hvad man kallar effektiv. Först och främst innehåller nemligen
förslaget icke alls någonting om kontrollen öfver varans qvalitet.
Den kan vara den mest helsovådliga, men det gör ingenting, det
får passera; bara man har märkt byttorna utanpå med vissa märken,
så må innehållet sedan vara hurudant som helst, dermed får kontrollen
icke sysselsätta sig. Margarin skall vidare få tillverkas och
det under den kantänka allra strängaste och bästa kontroll af —
kommunalstämmoordförandena och helsovårdsnämnderna i våra kråkvinkels-städer!!
Öfver våra mejerier, som kunna göra sig en stor
vinst af att uppblanda smöret med billig margarin, skall deremot
icke vara någon kontroll.

Dertill kommer vidare, att sjelfva undersökningsmetoden, såsom
här förut i dag erkänts åt sakkunnige, är i hög grad otillfredsställande.
Jag kan nemligen blanda upp natursmör med en sjettedel
margarin till vinst för mig och skada för köparen, hvilket dock ej
kan vid undersökningen upptäckas. Tvärtom, det undersökes och
får det intyget, att det förfalskade smöret är äkta smör. Således,
i stället för att upptäcka förfalskning legaliserar undersökningen
densamma.

Vidare får jag påpeka, att, om man måste betala hvarje prof
med 4 kronor, huru många i landet är det då, som hafva råd eller
lust att betala detta för undersökning af ett parti, som kanske icke
är värdt mer än en krona? Och när dertill kommer, att komitén
föreslagit blott en enda kontrollbyrå för hela kontrollen så väl af
det smör och det margarin, som införes, som af det smör och det
margarin, som går i den inrikes handeln och som utföres, häpnar
man rent af öfver, att man kan tro, att denna enda byrå skall
kunna utföra allt detta arbete så, att det blir väl gjordt. Häraf
synes mig derför, kunna med allt skäl dragas den slutsatsen, att
den projekterade margarinlagen icke kommer att blifva effektiv.
Men skulle verkligen denna kontroll göras så sträng att den blefve
fullt effektiv, såsom här äfven påyrkats, så får jag säga, att det
blefve icke bättre utan värre. Ty utom de stora kostnaderna fölen
slik kontroll komme dertill alla dessa obehag, trakasserier och
vedervärdigheter af dessa polisspioner, åklagare och angifvare och
dessa rättegångar, böter och plikter och allt sådant der; och till
slut, när det varit några år, torde man få skäl att indela den svenska
nationen i blott 2 klasser folk, angifvare och åklagare å den
ena sidan och bedragare och bedragne å den andra. Nej, det vill
jag icke vara med om. Hundra gånger hellre föredrager jag ett
förbud. Det är det bästa skydd mot oärlighet i smörhandel, det
bästa skydd för producenterna att icke utsättas för misstanken hos

N:o 35.

Om förbud
mot införsel af
margarin och
oleomargarin.

(Forts.)

N:0 35.

Om förbud
mot införsel af
margarin och
oleomargarin.

(Ports.)

36 Onsdagen den 1 Maj.

sina utländska kunder att handla med förfalskade varor, och derigenom
kunna vi slutligen inskränka kontrollen till ett minimum,
nemligen till blott det importerade smöret.

Ännu till slut några ord. Den sakkunnige på norrlandsbänken
yttrade, att det går alls icke an att utfärda införselförbud mot margarin,
emedan det strider emot mellanrikslagen. Nu är jag visserligen
icke någon rättslärd, men om man förbjuder eu vara i Sverige,
så att ingen svensk man får handla med denna vara, vore det märkvärdigt,
om folkrätten skulle medgifva —. ty folkrätten står lika
högt som mellanrikslagen — att norrman Unge här göra något,
som svensk man icke finge göra. Detta påstående måste jag således
anse orimligt och fäster dervid intet afseende.

Jag skall nu sluta med det yrkandet i denna punkt, att kammaren
måtte antaga det af mig och herr Lothigius formulerade förslaget
i l:a punkten af vår reservation, som alldeles öfvereusstämmer
med hvad Andra Kammaren i ämnet beslutat, och om jag icke
vidare finner anledning att taga till orda, vill jag nu tillkännagifva,
att jag naturligtvis. står på min reservations ståndpunkt äfven i de
andra begge punkterna.

Herr Bäckström: Om man skulle lägga tillsammans allt det
margarin, som man på sednare tider fått till lits så väl mundtligen
som skriftligen och kanske äfven något i verkligheten, tyckes mig,
att man nära nog skulle vara mera förgiftad än alla de, som ätit
margarin under hela denna tid, och jag är öfvertygad, att man i
kammaren skulle känna sig tacksam, om talarne åtminstone ville
inskränka sig till att icke hålla timslånga anföranden.

Jag är för min del öfvertygad, att, om margarinet tillverkas
under vederbörlig kontroll, kan det icke hafva i ringaste mån menligt
inflytande, hvarken på konsumenterna eller på vår smörexport,
och det gör, att jag icke kan finna annat än orimligt i hög grad
att förbjuda eu tillverkning, som för många kan vara vigtig nog,
och för den stora konsumerande allmänheten af synnerligt värde.
Margarinet har blifvit så illa anskrifvet, att om tusendelen vore
sanning, skulle det för hvarje dag do personer som atit ihjel sig på
margarin. En del af pressen har alldeles oförmodadt blifvit så välvilligt
stämd mot den stackars svenska allmänheten och vill skydda
den för förtärande af detta ohyggliga margarin, som alstrar så
många sjukdomar. I synnerhet visar man ett stort deltagande för
de fattiga klasserna. Att hela läkaresällskapet förklarat, att det är
sund och ren föda, betyder naturligtvis ingenting. Jag tycker, att
den, som vill äta margarin, bör få göra det. Sannolikt är det ganska
många inom denna kammare och kanske de allra fleste, som
aldrig hafva smakat det; jag har, så vidt jag vet, aldrig smakat
margarin, men jag har sett margarin, och det ser utmärkt aptitligt
ut. Man har föreslagit att måla margarinet rödt, svart eller grönt,
som naturligen i hög grad skulle förminska dess konsumtion.

Onsdagen den 1 Maj.

37 »:o 35.

Det har alltid ansetts såsom en stor välsignelse, om man ge- Om förbud
nom en vetenskaplig upptäckt kunnat åstadkomma så väl ett bil- ^^“{rin^och
ligare ämne att lefva af som ett billigare ämne att kläda sig med.

Nu deremot anses det såsom en stor olycka, att man upptäckt en (Forts.)
ny produkt, margarinet, som kan användas såsom ett billigt surrogat
för smör. Förutom de införda tullarna vill man nu genom förbud
mot denna tillverkning ytterligare fördyra existensvilkoren för många,
som hafva det tungt nog ändå. Det synes mig, att man nu är inne
på en väg, som endast leder till förderf och olyckor.

Herrarne veta alla hvilken massa broschyrer vi fått på sista
tiden. De flesta som kommit mig tillhanda hafva, sedan jag sett
ordet margarin på dem, hamnat i papperskorgen. Men så fick jag
tag i en, som till sitt yttre var ganska prydlig; jag öppnade den
och fann, att den var lika prydlig invändigt. Der sägs bland annat:

»Talet om att smör ej håller sig så länge som margarin är osant.

Lämpligt beredt och något mera saltadt, än som vanligt brukas, står
det sig lika bra. Och om så ej vore, låt då gerna Holland förse
med margarin på haf och i fred, blott vi få ha qvar Englands marknad
i fred. Samma halt har talet om näringsfrihet. Ty så länge
Sveriges modernäring är jordbruk och dess bästa exportvara smör,
anse vi all näringsfrihet skadlig, som ej gagnar vårt jordbruk».
Slutsatserna göra sig sjelfva.

Jag har här hört uppgifvas, att jerntillverkningen skulle vara
vår andra modernäring, och när man har så mycket bekymmer om
vår första modernäring, förundrar det mig, att man icke tänkt något
på denna tillverkning. Jag är en idkare af denna näring, och nu
bär på sista tiden vuxit upp en industri, som hotar att taga lifvet
af jerntillverkningen och det är pappersmassetillverkningen. Den
har lyckats så bra och den betalar den använda skogen så högt, att
det är rent af omöjligt att på de trakter, der dylika fabriker finnas,
få några träkol. Då skulle man kunna säga, att, när pappersmassetillverkningen
förstör jerntillverkningen, så bör den förre, såsom en
ny tillverkning, totalt förbjudas. Men jag önskar dock all möjlig
framgång åt denna nya industri.

Hvad nu ett importförbud på margarin beträffar, så anser jag
det precis detsamma som ett importförbud på allt smör. Det kan
icke ifrågasättas något annat. Det har sjelfva generaltulldirektören
förklarat, och "han borde väl anses såsom en kompetent domare i
frågan.

Hvad den hygieniska sidan af saken beträffar, så finnes det åtskilligt
folk i min hemort, som förtära margarin och som förklarat
sig må mycket bra af det. Nå, deremot kan visserligen sägas, att
bondmagar går allting i; men till och med en af Första Kammarens
ledamöter, herr Cederberg, har förklarat, att han ända sedan januari
månad i sitt hem hvarje dag förtärt margarin och mått väl och mår
dess bättre allt fortfarande väl deraf.

N:o 35. 38

Onsdagen den 1 Maj.

Om förbud Jag är öfvertygad, att om förslaget blir antaget af Riksdagen
mot införsel af oc}| sanktioneradt af regeringen, så komma Riksdag ock regering
''oleomtrgarin tillsammans att ett annat år taga tillbaka hvad de nu gjort. Jag
(Forts.) ’ Jrkar afslaS''

Herr Roman: För utfärdande af förbud mot införsel af margarin
och oleomargarin samt mot tillverkning af margarin har inom
och utom Riksdagen, så vidt jag kunnat inhemta, hufvudsakligen anförts
tre skäl, det ena att oleomargarin och derigenom äfven margarin
kan innehålla för helsan skadliga ämnen, det andra att margarinet
genom sin konkurrens med natursmöret kan nedbringa priset å detta
senare å såväl den inhemska som den utländska marknaden, och det
tredje och hufvudsakligaste skälet att eu tillåten införsel och tillverkning
af margarin kan nedsätta, om icke alldeles tillintetgöra,
natursmörets exportanseende.

Till dessa skäl har, åtminstone förr, lagts ett annat eller margarinets
förmenta ringa näringsvärde. Det skälet torde numera få
anses öfvergifvet, sedan det på vetenskaplig väg ådagalagts, att
margarinets näringsvärde i förhållande till natursmörets förhåller sig
som, om jag miunes rätt, 94 till 96.

Hvad då beträffar det första skälet, eller att, margarin kan
innehålla för helsan skadliga ämnen, torde den omständigheten allena
icke berättiga till vidtagande af åtgärder, hvarigenom margarinet
alldeles undertryckes; ty finnes det öfver hufvud taget något enda
födoämne, som icke kan innehålla för helsan skadliga ämnen? Ja,
kunna vi i allmänhet ens något ögonblick vara säkra på, att icke
den luft, som vi inandas, innehåller något för helsan skadligt ämne.

Ofvergår jag då till det andra skälet, eller det att margarinet
genom sin konkurrens med natursmöret skulle nedsätta priset på detta
senare, så medgifver jag villigt, att margarinet kan i vårt land
komma att blifva, hvad det mångenstädes i utlandet redan är, en
farlig konkurrent till natursmöret, dock endast sådant af sämre
qvalitet, ty med prima natursmör kan margarinet icke under några
förhållanden upptaga täflan. Följden af denna margarinets täflan
på den inhemska marknaden med natursmöret kan, såvidt jag förstår,
icke blifva någon annan än den, att de, som nu för afsalu producera
smör af sämre qvalitet, måste bemöda sig om att åstadkomma
en tillverkning af prima slag, och produktionsöfverskottet af sådan
vara utöfver förbrukningen deraf inom landet lär nog fortfarande
såsom hittills finna sin marknad utomlands, åtminstone under den
förutsättningen att det tredje och sista skälet saknar giltighet,
hvarom jag är fullkomligt öfvertygad på skäl, som jag nu går att
anföra. Dessförinnan vill jag dock anmärka, att margarinets konkurrens
på den utländska marknaden med natursmöret icke torde
kunna röna afsevärd inverkan af en margarinindustri hos oss, äfven
om denna industri en gång skulle nå eu efter våra förhållanden betydligare
utveckling.

Onsdagen den 1 Maj.

39 N:o 35.

Kommer jag så till det sista och vigtigaste skälet eller att en Om förbud
lofgifven margarinhandel skulle nedsätta vårt natursmörs export_ «•<><
anseende. Väl är det då sant, att ett margarinförbud skulle kunna
innebära en viss garanti för att af oss exporteradt natursmör icke (ports.)
vore uppblandadt med margarin, men den omständigheten allena lär
väl icke kunna tillvinna vårt smör något anseende utomlands, åtminstone
icke inom England, der ju både tillverkning och export
af margarin är tillåten, utan torde de importerande länderna fortfarande
som hittills uteslutande se på varans egen beskaffenhet, och
den lär väl icke blifva vare sig bättre eller sämre genom ett margarinförbud.
Men, säger man, tillåten margarinhaudel innefattar möjlighet
att med margarin uppblanda natursmör, och denna möjlighet
åter innebär fara för att så också skall komma att ske och att
med margarin uppblandadt natursmör kan komma att af oss utföras
till utlandet och derigenom förstöra vårt natursmörs exportanseende.

Ja väl, men hvem är det då, som hotar med denna fara vårt natursmörs
exportanseende? Såvidt jag kan förstå, egentligen ej någon
annan än våra egna mejeriegare. Jag för min del hyser dock den
höga tanke om våra mejeriegares heder och omtanke om egen fördel,
att de icke skola tillåta sig en sådan samvetslöshet som att
förfalska smör med andra uppblandningar, och erfarenheten torde
äfven gifva stöd åt denna mening, ty vi hafva ju nu redan i 10 år
haft åtminstone tolererad margarinhandel och dermed också möjligheten
att med margarin uppblanda natursmöret, och icke förty är
det just under denna tid som vårt natursmör tillvunnit sig det höga
anseende, som det för närvarande åtnjuter på den utländska marknaden.
Erfarenheten berättigar således ingalunda till något misstroende
mot våra mejeriegares fortfarande goda vilja och omtanke
om egen fördel.

Faran af eu smörförfalskning eller uppblandning af natursmör
med margarin torde deremot kunna komma från ett håll, der vi icke
kunna mota faran med något margarinförbud. Jag menar den fara,
som ligger deri, att vårt smör, om det än exporteras aldrig så förträffligt,
likväl kan på importorten, och innan det utlemnas till
konsumenterna, uppblandas med margarin. Men, säger man, då
kunna vi ju hänvisa på, att margarinhandel är i lag alldeles förbjuden
i vårt land och dermed ock förtaga den misstro till vårt
smör, som på sådant sätt kan hafva uppkommit. Javäl, men miss- ä

tro vi nu oss sjelfva och våra egna mejeriegare, så lära vi också
kunna vänta att få höra sådant misstroget tal från utländingen
som: Väl är det sant att I hafven i lag stadgadt margarinförbud,
men alla de ämnen, hvaraf margarin kan tillverkas, dem hafven I
fortfarande och hvad hindrar då, att icke hvartenda eller åtminstone
hvartannat mejeri i hemlighet tillverkar margarin? Om vi
sjelfva ej hysa förtroende till våra mejeriegare, huru skola vi då
kunna göra anspråk på, att utländingen skall hysa större förtroende
till dem?

N:o 35. 40

Onsdagen den 1 Maj.

)«()/ •* ''fÖr^>Vf t . o ^''at^ nu beträffar de positiva skäl, som kunna anföras för en
margarin6och Ubåten margarinhandel, vill jag dermed icke uppehålla mig vidare,
oleomargarin, ‘bj j^g tillåter mig att i denna punkt göra ett par anmärk(Forts.
) ningai mot den motivering, som förekommer i Andra Kammarens
tillfälliga utskotts utlåtande i ämnet, och hvilken motivering nu
blifvit åberopad af ett par reservanter i denna Kammares tillfälliga
utskott: Vid bemötande af det antagande, som gjorts, att förbud
emot tillverkning och försäljning af margarin stadie innebära en
orättvisa ernot de mindre bemedlade samhällsklasserna, söker utskottet
till eu början visa, att prisskilnaden mellan margarin och natursmör
ej är särdeles stor, hvarefter utskottet fortsätter: Vid bedömande
af prisförhållandet emellan margarinet och natursmöret, bör man
emellertid nogsamt beakta det konstaterade faktum, att natursmöret
i fråga om flera särskilda användningssätt har obestridliga företräden
framför margarinet. Detta gäller särskilt vid stekning, der
margarinet lemnar obehaglig smak och lukt, samt vid bakning,’ der
maigarinet frambringa!'' »ett tungt klumpigt bröd», som efter gräddningen
erhåller eu egendomlig lukt och smak. Men huru många
af dessa obemedlade klasser, tro herrarne, hafvå råd att använda
smör till stekning eller bakning? Jag tror, att det är ett försvinnande
fåtal. Det skälet duger således icke.

Vidare säger utskottet: »för de mindre bemedlade samhällsklasserna,
livilka icke äro i tillfälle att taga någon hänsyn till den
fina aromatiska smak, som endast prima natursmör kan lemna, finnes
ett pa landsbygden af ålder kändt, användfc och värderadt surrogat
för natursmör, det s. k. istersmöret eller smultet med flera upDräknade
^smörsurrogat.» Det är sant, men dessa smörsurrogat kunna
icke i något afseende jemföras med natursmöret, och det är just det,
som margarinet kan göra, och deri ligger den stora skilnaden.

Jag tillåter mig instämma med dem, som yrkat afslag på såväl
motionen, som utskottets utlåtande i förevarande punkt.

Herr Dickson: Jag skall icke besvära kammaren mycket. Jag
bär uppkallats deraf, att jag hyser en liten fruktan, att det kan inträffa,
att Första Kammaren kommer att biträda Andra Kammarens
beslut, och att vi då skulle få se det verkligen sorgliga skådespelet,
hurusom svenska folkets representanter, hvilkas första och vigtigaste
åtgörande borde vara att värna hvarje svensk innebyggares på lag
och författning grundade rättigheter, så att de icke kränkas eller
trädas för nära, komma fram till regeringen och säga: var god och
inskränk svenska folkets i lag och författning grundade rättigheter,
var god och förbjud en i sig sjelf loflig näring, och det på fullkomligt
orimliga och icke hållbara skäl. Jag har blott velat yttra detta
för att, i händelse Första Kammaren genom att biträda Andra Kammarens
beslut skulle fatta ett så olycksdigert och verkligen vådligt
beslut, i kammarens protokoll hafva antecknadt, att jag åtminstone
icke varit medverkande till detsamma.

4l K:o 35.

Onsdagen den 1 Maj.

Herr Lundin: I en fråga sådan som den föreliggande har det Omförbud
för mången vant svårt att bilda sig ett bestämdt omdöme, men med mot införsel af
all aktning för den föregående talaren, kan jag icke dela de åsigter Zieolar urin
han uttalat. Jag skulle dervid bland annat kunna åberopa, att våra
motståndare, frihandlarne, ledt oss in på en stråt som nödvändiggör °r
ett skydd för mejerihandteringen. De hafva ofta gifvit oss den fingervisningen
i skötandet af vårt landtbruk, att vi skulle egna oss åt
ladugårdsskötsel och skaffa oss goda djur m. m. Dermed komrne
jorden i växtkraft och dess produkter kunde betala sig. I den mån
vi kunnat, hafva vi sökt att efterkomma detta frihandlarnes råd, men
det förefaller då besynnerligt, att de icke vilja vara med om att
skydda den näring, på hvilken hela landtbruket enligt deras medgifvande
måste bygga grunden för dess vara eller icke vara. Skulle
denna nu blifva vacklande, vet jag icke, hvad resultatet skulle blifva,
men jag befarar att ställningen blefve bekymmersam.

Man har här med stor kraft framhållit de slutsatser, hvartill
generalkonsul Juhlin-Dannfelt kommit i sin berättelse, nämligen att
margarinet icke skulle komma att skada de större jordbrukare, men
det sorgligaste är, att enligt min uppfattning de mindre jordbrukare
och den stora allmänheten komme att lida mycket af en ohejdad
margarintillverkning. Jag önskar lifligt, att man tilläte mig
här uppträda'' såsom tolk för kroppsarbetarne, och jag frågar då: tro
Kammarens ärade ledamöter, att verkligen arbetarne skullle vilja
undergräfva ställningen för sina gelikar, de mindre jordbrukarne,
hvilka med sina händers arbete sköta sin lilla torfva? Jag vågar
svara nej. Men arbetarnes chefer hafva i denna fråga ledt dem i
en rigtning, som är beklagansvärd.

För att äfven i min ringa mån bidraga till att frågan blir ur
många synpunkter skärskådad, skulle jag vilja säga, att de straffbestämmelser,
enligt hvilka, ifall ett partielt förbud kommer till stånd,
öfverträdelser skulle beifras, icke äro öfverensstämmande med en
human uppfattning af arbetarnes ställning. Förfalskning i liten skala
genom en vara, hvars tillverkning i viss mån vore en loflig handtering,
skulle för de mindre bemedlade bestraffas icke med böter utan
med kroppsstraff, men att en sådan institution komme till stånd tror
jag icke vore denna Kammare värdigt, utan torde densamma, så
mycket i dess förmåga står, böra förhindra något dylikt. Jag hade
väntat mig, att denna fråga skulle betraktas ur många synpunkter;
för min del ställer jag mig i första rummet på kroppsarbetarnes
ståndpunkt. Jag har sjelf varit kroppsarbetare och känner deras
mödor, och jag unnar dem allt det, som jag i detta och audra afseenden
anser för dem vara bäst.

Här har af fackmän blifvit sagdt, att om ingredienserna, hvaraf
margarinen beredes, äro goda, så är allt godt och väl, och man har
äfven framhållit, att natursmör skulle kunna medföra lika stora vådor
som dem, hvilka läggas margarinet till last; man har stält margarinet
i jemnbredd med eller till och med högre än sekunda och ter -

X:o 35. 42

Onsdagen den 1 Maj.

Om förbud tia smör. För min del har jag icke kunnat öfvertygas af dessa förmot
införsel af säkringar om margarinets förträfflighet, och hvad natursmöret bemöda™»
och g| kunna -ju undantagsvis fall inträffa, då det varit smitto (Porta

) förande, men det ar orätt att åberopa detta såsom stod tor ett misstroende
emot natursmöret i allmänhet. Smitta kan äfven i de nämnda
fallen hafva kommit från insekter eller ur luften. Jag tror att äfven
arbetarne äro i stort behof att erhålla natursmör äkta och oförfalskadt,
och de, som så varmt rekommendera margarin för arbetarnes
konsumtion, tror jag, befinna sig i samma ställning som den
ärade representanten på skånebänken, hvilken under tullstriderna
ifrade mot allt som kunde hindra införseln af amerikanskt fläsk, men
förklarade att han sjelf aldrig smakat något sådant.

Jag vill emellertid icke längre upptaga kammarens tid, utan
ber att få förena mig med herrar reservanter Lothigius och Rundbäck
och tillstyrker sålunda bifall till deras förslag eller reservation.

Herr Forssman: Jag har icke kunnat ansluta mig till de

åsigter, hvarpå reservantenia grundat de af dem förordade åtgärderna;
först och främst derför att jag anser de olägenheter, som
skulle utgöra anledningen till de föreslagna åtgärderna, vara fullkomligt
inbillade, och för det andra derför, att jag anser dessa åtgärder
orättvisa, obilliga och våldsamma. Redan när frågan först
uppkom vid 1885 års riksdag genom ett par motioner, som väcktes
i denna och Andra Kammaren, föregafs, synnerligen i den senare
motionen, den i Andra Kammaren af herr Boström väckta med åberopande
af erfarenheten från Holland, att margarinindustrien skulle,
om en sådan uppkomme i vårt land, skada vår smörexport. För
detta påstående anfördes i motionen inga slags bevis, men det har,
såsom ofta händer, då ett uttalande göres af en inflytelserik person,
upprepats och vunnit en viss grad af tilltro. Derför har regeringen
med skäl ansett, att det vore af största vigt att klarera frågan
just i den punkten, huruvida Hollands margarinindustri bidragit till
att förstöra eller skada dess mejerier och smörhandel, och derför
fick regeringens ombud, generalkonsuln Juhlin-Dannfelt, detta uppdrag.
Ser man på resultatet af herr Juhlin-Dannfelts undersökning,
framgår af hans upplysningar, jemförda med andra, som nu äfven
föreligga, såsom mig synes, alldeles tydligt och klart, huru det förhåller
sig med den holländska smörhandeln, och hvarför den utvecklat
sig såsom den gjort. Holland är af sin naturliga beskaffenhet
hänvisad till ladugårdsskötsel, och mejeriprodukter hafva der
länge alstrats i större qvantiteter än som för landets konsumtion
erfordrades. I mån af samfärdselmedlens utveckling började man
afsätta detta smör på England; det vann der en efterfrågan, som
ökades allt mer och mer och slutligen blef så stor, att man icke
kunde tillgodose behofvet, allt detta under ständigt stigande pris.
Det är naturligt, att så beskaffade konjunkturer måtte framkalla en
viss demoralisation hos dem, som utöfvade industrien, då de kunde

Onsdagen den 1 Maj.

43 N:o 85.

få sin vara bra betald utan att nödgas nedlägga någon synnerlig Om förbud
omsorg på dess tillverkning. Denna tillverkning bedrefs för öfrigt mot införsel nf
icke. såsom numera är vanligt i smörprodueerande länder i mejerier, marsarm och
rationel inrättade, och enligt rationella metoder, utan på de skilda (Forts)
landtgårdarne, der mjölken producerades. Nu-säger man: såsom kändt
är, blef det holländska smöret allt sämre och sämre, och detta förnekar
ingen; men Andra Kammarens tillfälliga utskott, hvars betänkande
af reservanterna hufvudsakligen åberopas såsom grund för
deras hemställan, påstår, att det uppenbarligen var margarinet som
bragte det holländska smöret i misskredit, men något sådant synes
mig framgå hvarken af generalkonsuln Juhlin-Dannfelts berättelse
eller af andra aktstycken. Herr Dannfelt säger, »att den lifliga
efterfrågan och deraf föranledda höga pris förorsakade minskade fordringar
på qvaliteten. Behofvet fortfor att vara större än tillgången,
och köparne föranlätos att mottaga äfven mindre god vara». Således
hade af dessa mycket lättfattliga skäl redan en viss degeneration
i smörproduktionen inträffat vid den tid, då margarinet uppträdde
på marknaden.

Då kom äfven en annan faktor med: konkurrensen med de
nordiska länderna, som dittills icke uppträdt på den engelska marknaden.
Det är tydligt att, då en försämring redan inträffat och
konkurrenter, som arbetade efter bättre metoder, uppträdde, det för
den gamla varan skulle ställa sig ogynsammare. Men det är också
af generalkonsuln Juhlin-Dannfelt visadt, att det holländska smöret
relativt taget icke sjunkit i pris, sedan margarinet tillkom. Det
stod redan förut lägre än andra smörsorter och sTcilnaden har sedan
dess icke ökats. På sista tiden har dock tillkommit eu omständighet,
som icke i diskussionen ännu blifvit nämnd, men dock förtjena!-att beaktas, nemligen att man i Holland sett sig tvungen att reorganisera
sin smörproduktion. Der hafva nu uppstått tidsenliga
mejerier, som producera ett annat slags vara, så kallade »faktory
butter», som går både under annat namn och annat pass, än det
vanliga holländska. Vi skulle kalla det mejerismör, och detta har
''sedan ett hälft år tillbaka stått betydligt i pris öfver andra holländska
smörsorter. Detta visar således oförtydbart, att tillverkningsmetoden
bestämmer varans pris, då nemligen den omständigheten,
att inom Holland betydliga qvantiteter margarin tillverkas,
icke har hindrat, att efter bättre metoder tillverka^ smör kunnat
konkurrera med det nordiska. Häraf drager jag den slutsatsen, att
äfven i Sverige margarintillverkning, bedrifven vid sidan af mejerirörelsen,
icke skall komma att skada det svenska smörets anseende,

.synnerligast som det margarin, som möjligen här kan blifva öfver
till export, i jemförelse med de qvantiteter, som komma från Holland
till England, är såsom eu droppe i hafvet. Huru man än försökt,
har man icke lyckats bevisa, att den holländska margarinindustrien
skadat mejerihandteringen i detta land; man har gjort alla
möjliga försök och deducerat ganska vidlyftigt i det betänkande från

N.o 85. 44

Onsdagen den 1 Maj.

Om förbud Andra Kammarens tillfälliga utskott, som jag nyss citerade; men
mot införsel af jag formenar att slutresultatet af herr Juhlin-Dannfelts rapport, att
margarin och meierjhan(jterjngen icke lider af margarinindustrien, derigenom icke

olcomargarin. J ° ° . ..... n ° . , ,

(Forts) vederlagts. Man har visserligen deremot uppstad andra uttalanden
äfven af kända personer, men det är dock en stor skilnad att stödja
sig på uttalanden af en tjensteman, afgifna under tjenstemannaansvar
till högre myndigheter, och att komma med citater ur bref
till ledamöter inom Riksdagen eller andra enskilda personer. Jag
tycker det är en nödfallsutväg att inom Riksdagen behöfva tillgripa
sådana bevisningsmedel.

Hos hvilka är det då som farhågorna företrädesvis framträda
för detta mycket fruktade margarin? Icke hos allmänheten. Jag
vet icke att från det hållet kommit uttalanden annat än i motsatt
rigtning. Icke heller hos säljarne af våra mejerialster. De som i
England försälja det svenska smöret och således i första hand skulle
erfara de ofördelaktiga verkningarne af varans sjunkande i pris
samt dess försvårade afsättning hos den engelska allmänheten, hafva
icke klagat. Nej, här komma farhågorna och yrkandena från producenterna;
det är de, som äro så ofantligt måna om den köpande
allmänhetens intressen. Annars trodde jag, att producenternas och
konsumenternas intressen stodo gentemot hvarandra, men här är det
de förre som äro så ömma om de senares bästa. Jag tror äfven,
att framstälda yrkanden icke skulle hafva varit så långt gående,
som de nu äro, om de kommit från rätt håll. Dessa yrkanden
framträdde redan i början parade med en öfverdrift i skildringen
af margarinets vådor, som var påfallande, men numera, sedan mycket
i ämnet skrifvits och anförts, kommer man icke fram med dylika
skildringar; de taga sig icke mera något ut, ty man vet att

det är idel öfverdrift.

Jag sade, att enligt min uppfattning hvilar hela farhågan på
inbillade grunder, och hänvisar i det afseende! till ett yttrande af
talaren på östgötabänken; han anförde något, som i smått återspeglar
ställningen i stort. Han talade om ett fruntimmer som köpt
en låda margarin, på hvilken namnet margarin stod stämpladt, och
personen i fråga ville nödvändigt att det skulle utplånas, ty hon
visste, att det då skulle gå för sig utan svårighet att använda varan.
Hennes matgäster skulle icke, blott det icke stode »margarin» stämpladt
på lådan, hafva något att invända, utan med god smak förtära
det. Att så var förhållandet betvifla» jag icke, och tror äfven,
att de icke hade någon olägenhet af förtärandet. Hvad den åsyftade
talaren anförde var således icke något bevis för margarinets
skadlighet; det visar endast hvilken rot inbillningen i detta fall
spelar.

Då jag icke vågar upptaga kammarens dyrbara tid med ett vidlyftigare
anförande, vill jag slutligen upprepa mitt andra skäl att
motsätta mig den ifrågavarande åtgärden, nemligen att den är orättvis,
obillig och våldsam. Om beslut i den rigtning, som vill göra

Onsdagen den 1 Maj.

45 Jf:o 35.

sig gällande, komme att fattas, skulle det otvifvelaktigt tillskrifvas Om förbud
i öfvervägande grad den protektionistiska majoritet, som särskildtmot in.f°rsel a.f
denna kammare hyser, och jag vågar vara af den uppfattning, att mf9artn och
detta parti derigenom i bog grad skadar sig for framtiden. Jag tror (j>orts)
nemligen, att protektionismen, om den skall vara, måste vara moderat,
men detta är ett steg i alldeles motsatt rigtning. Jag vågar
till och med hoppas, att om Riksdagens beslut kommer att gå i rigtningen
af förbud, skall, vid den pröfning, frågan otvifvelaktigt kommer
att underkastas hos Kongl. Maj:t, det blifva utredt, att hvad man
föreslår icke blott strider mot erkända grundsatser i fråga om näringslagstiftningen
i vårt land, utan äfven att beslutet i många delar är
opraktiskt och outförbar!, och att derför Kongl. Maj:ts regering skall
finna tillräcklig anledning att icke bringa det till verkställighet.

Efter detta anförande hördes rop på proposition.

Herr vice talmannen: För den, som i likhet med mig är på
det lifligaste öfvertygad, att näringsfriheten är en bland de största
välsignelser, ett folk kali hafva, kan det icke vara annat än på det
högsta motbjudande att se sådana försök, som det nu föreliggande,
att rubba denna frihet och rubba den, såsom den föregående talaren
yttrade, på ett synnerligen våldsamt och obilligt sätt. Yi hafva
under flera decennier oaf brutet fortskridit i näringsfrihetens rigtning,
och för den, hvars ungdom inföll under näringstvångets dagar, har
det varit en glädje att se, huru samtidigt med detta fortskridande
också den industriella utvecklingen oupphörligt gått framåt. Ingen
hade väl för femtio år sedan den ringaste aning om, att vi skulle
stå der vi nu befinna oss. Så stark är näringslifvets kraft, när
det i frihet får utveckla sig, och med undantag af denna olyckliga
motion och denna olyckliga fråga har knappast något enda anfall
skett mot denna frihet. Jag är öfvertygad om, att de yrken,
hvilkas fördelar afsågos genom de mest hämmande inskränkningarne
och de flesta tvångsföreskrifterna, om de nu skulle bjudas att få återtaga
dessa, icke ett ögonblick skulle ifrågasätta att göra det. Men
om jag redan på dessa allmänna grunder på det lifligaste yrkar afsteg
på hvad reservanterna i utskottet föreslagit och på de yrkanden,
som de i de följande punkterna kunna komma att göra, vill jag ändå
egna några ord åt frågan om de fördelar, man vill skänka jordbruksnäringen
såsom följd af, att jordbruksnäringens representanter, glömmande
sina förbindelser till det öfriga svenska folket och till konsumenterna,
här i lagstiftningsväg vilja genomdrifva ifrågavarande
beslut. Dessa fördelar äro af två steg: reella och imaginära. De reella
skulle komma till godo de sämre smörtillverkarne, ty det lider icke
något tvifvel, att icke, om fullständigt margarinförbud införes, konsumtionen
af sekunda och tertia smör komme att ökas enligt den
alltid gällande lag, att när en konkurrent kominer ur marknaden,
får den, som befrias från konkurrens, också fördel af ställningar och

Sto 35. 46 Onsdagen den 1 Maj.

Om förbud prisförhållandcii. Är verkligen svenska jordbrukets ställning sådan,
mot införsel af a^(- man, för att bereda sekunda och tertia smör en sådan fördel på
™Uoma''*a°in ^en in^emska marknaden, bör vidtaga de åtgärder som här blifvit
° , '' ifrågasatta? Jag har ännu aldrig hört någon vilja erkänna detta, och

°r *'' det derför att en sådan ståndpunkt förkastas af hvarenda jordbrukare
såsom honom .fullkomligt ovärdig. Det återstår då ingenting annat än
de imaginära, och de skulle bestå deri, att då hela landet vore fritt
från margarin, man skulle kunna förvissa engelsmännen om, att det
svenska smöret icke är tillsatt med en vara, hvarmed det kan förfalskas
och äfven emellanåt blifvit förfalskadt. Jag är lifligt öfvertygad, att
det på den engelska marknaden icke skulle hafva det ringaste inflytande.
Jag tror säkert, att dermed förhåller sig, såsom en talare
under fjolårets debatt yttrade, att det här liksom i många andra
industrier och näringar kommer att blifva det personliga förtroendet
för den, som tillverkar eller förmedlar afsändandet af varan, som
förvissar om att varan är äkta och oförfalskad, men icke något förtroende
till något förbud eller några lagstiftningsåtgärder, hvilka man
i England sannolikt aldrig får kännedom om eller också är alldeles
likgiltig för, och märkvärdigt skall det blifva att se, huru dessa förbud,
om de beslutas, i landet skola kunna uppehållas.

Jag anhåller om afslag å den föredragna punkten.

Som ytterligare tio ledamöter anmält sig till afgifvande af yttranden
i nu föreliggande fråga, blef dess fortsatta behandling, på
framställning af herr grefven och talmannen, uppskjuten till nästa
sammanträde.

Upplästes och godkändes Riksdagens kanslis förslag till Riksdagens
skrifvelser till Konungen:

n:o 39, om ändring i kongl. kungörelsen angående uppbörd af
utgifter till vissa på ömsesidighet grundade försäkringsanstalter den
22 oktober 1886;

n:o 40, angående återställandet af till landtdomstol i hufvudskrift
ingifven handling; samt

n:o 41, angående ersättning till nämndemän för inställelse vid
urtima ting för ransakning i brottmål.

Anmäldes och bordlädes statsutskottets utlåtanden:
n:o 68, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående de i fråga om förvärfvande af mark för utvidgning af renbetesfjellen
i Jemtlands län meddelade bestämmelser; och

n:o 69, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående uppförande
af en ny teaterbyggnad å operahusets tomt m. m.

Onsdagen den 1 Maj.

47 N:o 35.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Billing från
och med den 4 i denna månad till riksdagens slut.

Justerades ett protokollsutdrag för detta sammanträde.

På framställning af herr grefven och talmannen beslöts, att på
föredragningslistan till nästa sammanträde skulle bland utskottsbetänkandena
sättas främst de, som denna dag bordlagts första gången,
och sist de ärenden, hvilka blifvit denna dag andra gången
bordlagda.

Kammaren åtskildes kl. 2.5 7 e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.