1889. Andra Kammaren N:o 3 (Riksdagens protokoll 1889:3)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1889. Andra Kammaren N:o 3.

Torsdagen den 24 januari

kl. 11 f. m.

§ 1.

Justerades de i kammarens sammanträden den 16 och 17
dennes förda protokoll.

§ 2.

Herr Statsrådet m. m. Friherre H. Pahnstierna aflemnade
följande Kongl. Maj:ts propositioner till Riksdagen, nemligen:

angående skyldighet för enskilde att fullgöra reqvisitioner
för krigsbehof samt att till krigsbruk afstå hästar och fordon;

angående beviljande af vissa förmåner för enskilda jernvägsanläggningar; med

förslag till förordning om åtgärder för skyddande af
arbetares lif och helsa i arbetet ;

angående försäljning till Ornsköldsviks köping af kronohemmanet
47* seland Norrlungånger n:o 1 i Vesternorrlands län;

angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter
kyrkovaktaren Gustaf Wilhelm Lundberg;

angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter
förra vaccinatrisen Magdalena Fischer från Umeå; samt

med förslag till ecklesiastik boställsordning; äfvensom
Kongl. Maj:ts skrifvelse om förordnande af en statsrådsledamot
att utöfva den befattning med riksdagsärenden, som enligt
§ 46 af riksdagsordningen tillkommer en ledamot af statsrådet.

Dessa kongl. propositioner jemte den aflemnade skrifvelsen
blefvo jemlikt föreskriften i 58 § riksdagsordningen bordlagda.

§ 3.

Föredrogs Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behof; och anförde dervid:

Andra Kammarens Prof. 1889. K.o 3.

N:o 3. 2

Torsdagen den 24 Januari.

Herr Redelius: Herr talman! Mina herrar! Jag ber få
begagna detta enda mig till buds stående tillfälle att med anledning
af den nu föreliggande propositionen yttra några ord såsom
ett observandum till statsutskottet i eu sak af sådan vigt, enligt min
uppfattning, att rikets frihet och sjelfständighet i framtiden deraf
kan komma att bero — jag menar den år efter år ökade skuldsättningen.

Å sid. 60 läsas orden: — —— »3,000,000 kronor, hvilka
bära bestridas af upplånta medel.» Här är uppenbarligen fråga
om ytterligare lån; och att döma af ordet »bära-», vill det synas,
som om det skulle anses såsom en pligt att fortgå på skuldsättningens
bana. Men deremot vill jag på det kraftigaste protestera.
Det får icke, enligt min tanke, anses såsom en pligt att ytterligare
skuldsätta riket utan tvingande nödvändighet. Och sådan
förefinnes ju icke nu.

Jag tror visserligen, att skuldsättning skulle kunna kallas
tidsenlig så till vida som det nu för tiden är någonting vanligt att
skuldsätta sig, emedan man för tillfredsställande af verkliga eller
inbillade behof gifver ut mer än man får in, d. v. s. lefver öfver
sina tillgångar. Benägenhet dertill tyckes finnas öfverallt, ej blott
hos enskilde personer men äfven hos landt- och stadskommuner,
ja! hos sjelfva statsmagterna. Men denna allmänna benägenhet
att lefva öfver sina tillgångar, alstrad, såsom mig synes, af eu
öfverdrifven njutningslystnad i förening med bristande förmåga
att försaka, synes mig egnad att ingifva fosterlandsvännen de
allvarligaste bekymmer; ty genom sådant lefnadssätt förtäres först
det egna kapitalet, der sådant finnes, och sedan andras, vare sig
såsom anförtrodt gods eller såsom lån. Ej utan oro begynner
man fråga, hvad slutet månde blifva, Allaredan nu är det gånget
derhän, att det fasta gods, som den nu lefvande generationen
fått emottaga såsom arf från fäderna, icke kan annat än ansenligen
förminskadt öfverlemnas åt den nästkommande generationen.
Skogen är till stor del borthuggen, och marken, der den vuxit,
intecknad för gäld. Våra efterkommande få sig pålagd den ej
lätta uppgiften att med förminskadt kapital och deraf minskade
inkomster återbetala de hopade skulderna, om de det kunna. Men
förmå de det icke, då -— då följer något, som jag icke vill
nämna.

Att lefva af lånta medel är likasom att lysa med lånta fjädrar.
Skuldsättningens väg är eu slipprig väg, som förer utför,
ju längre dess mer, och fortare, än man vill, till slutpunkten
ekonomisk ruin.

Häremot torde invändas, att det också kan anses vara en
god sak att få låna, när så beliöfves. Ja, väl; men härpå kan
svaras, att det är en stor skilnad emellan tillfälliga lån och permanent
skuldsättning. Lån för eu gång eller annan, klokt beräknadt
efter behofvet, behöfver ej ingifva oro, men visserligen

Torsdagen den 24 Januari.

8 N:o i.

årligen återkommande. Det är emot den till permanens tenderande
fortsatta skuldsättning jag härmed höjer min röst. Emot denna
skuldsättning vill jag uttala ett allvarligt och kraftigt varningsord.

Förmodligen tänker härvid mången på det välbekanta och
ofta upprepade påståendet, att »lån för produktiva ändamål skola
anses ofarliga.» Men med erkännande af den betydande skilnaden
emellan lån för produktiva och lån för improduktiva ändamål,
ber jag dock få fästa uppmärksamheten derpå, att lån för
produktiva ändamål icke heller kunna utan fara ökas i det oändliga
; vill man icke låta det gå till ruin — och det vill väl ingen —
måste man någon gång stanna och vända om, och detta innan
man glidit längre ned på det sluttande planet, än att återgång
är möjlig. Men då vi äro inkomne på detta plan, och redan
länge, i mitt tycke allt för länge, fortgått på skuldsättningens bana,
så må nu tiden anses vara inne att ropa: halt! Låt oss se
till, huru långt vi äro komne, och tänka efter, huru vi skola göra
oss qvitt de åsamkade skulderna, i synnerhet dem till utlandet, såsom
de farligaste. Och detta bör väl ännu låta sig göra; ty då
lånen äro amorter-iugslån, skola de småningom försvinna, blott
man icke lånar mera. Må vi då besluta oss för att icke vidare
skuldsätta staten! Och måtte statshushållningen ordnas så, att
ändock inkomster och utgifter fås att gå i hop. Jag ber att få
lägga ledamöterna af statsutskottet detta på bjertat.

Jag anhåller, herr talman, att detta mitt yttrande måtte få
åtfölja den kongl. propositionen till statsutskottet.

Herr Wretlind: Under 8:de hufvudtiteln i den kongl.
statsverkspropositionen ser jag äfven i år begäran om 20,000 kr. för
»tillfällig löneförbättring såsom tjenstgöringspenningar åt provinsialläkare».
Denna s. k. tillfälliga löneförbättring har nu årligen återkommit
sedan 1882. Det är sålunda en tillfällighet, hvilken synes
skola blifva eu stående regel. Men dock är denna tillfällighetsregel
högst otillfredsställande såväl för regeringen som Riksdagen,
ja äfven för medicinalstyrelsen och provinsialläkarne. Regegeringen
uttalade sjelf detta vid 1885 års riksdag, vid hvilken
regeringen begärde detta anslags höjande till 25,000 kr., enär
20,000 icke räckte att fördela bland de provinsialläkare, hvilka
syntes skäligen kunna göra anspråk på tillfällig löneförbättring;
medan den fullständiga lönereglering, som medicinalstyrelsen
allt sedan 1881 af regeringen begärt för provinsialläkarne,
icke kunde af regeringen föreslås annat än i samband med en
ny instruktion.

Denna regeringens begäran vid 1885 års riksdag om anslagets
höjande afslogs af Andra Kammaren och sedan i gemensam
votering af Riksdagen. Skälen härför angåfvos i Riksdagens
skrifvelse i ämnet sålunda:

»Vid pröfning af dessa framställningar måste å ena sidan

Jfro 8. 4

Torsdagen den 24 Januari.

beaktas den utan tvifvel bekymmersamma ställning, hvari på en
del orter provinsialläkarne befinna sig, samt de billighetsskäl, som
tala för att åt dem beredes en förbättring i ekonomiskt afseende,
men å andra sidan måste afseende ock fästas på de allt mera
framträdande olägenheterna af bristen på instruktion för dessa
tjensteman, och att genom beviljandet år efter år i ökadt mått
af tillfällig löneförhöjning den stora och vigtiga frågan om
en sådan instruktion kan komma att fördröjas och intresset för
dess snara lösning på vissa håll förringas.»

Med anledning al'' denna Riksdagens skrifvelse tillsatte regeringen
den öjnovember 1885enkomité »förgranskning af uppgjordt
förslag till instruktion för provinsialläkarne m. fl. läkare.» Det
i denna titel omnämnda, redan uppgjorda förslaget till instruktion
hade utgått från medicinalstyrelsen 1881 och var begärdt af rege-,
ringen redan 1860. Således var saken icke oförberedd. Man kan icke
sägas hafva fjeskat å stad. Den sålunda 1885 tillsatta komitén
hade sitt »förslag till instruktion för läkare, som äro för helsooch
sjukvården inom visst område anstälde, äfvensom för andre,
som utöfva läkarekonsten» färdigt den 5 april 1887. Detta förslag
utsändes till länsstyrelserna i riket för afgifvande af deras
utlåtanden; dessa utlåtanden ingingo i slutet af 1887 och början
af 1888. Medicinalstyrelsen fick del deraf och afgaf sitt slutliga
yttrande den 25 juni förlidet år, således för mer än V* år sedan.

Det har derför varit en förväntan, som ju borde hafva skäl
för sig, att denna för vårt lands helso- och sjukvård så vigtiga
fråga skulle föreläggas af regeringen för innevarande Riksdag.
Men statsverkspropositionen ger ingen anledning till tro på denna
förväntans förverkligande, utan tvärtom. Och dock är denna
fråga så gammal, så fullständigt utredd och så vigtig! Här är
icke fråga endast eller ens hufvudsakligast om en lönereglering
för provinsialläkare, utan här är fråga om en reglering af både
sjuk- och helsovården på vår landsbygd. Vid 1885 års riksdag
sade en framstående medlem af denna kammare, vid diskussion
om den då ifrågasatta förhöjningen af anslaget till tillfällig
löneförbättring för provinsialläkarne, med afseende på det från
medicinalstyrelsen då motsedda förslaget till ny instruktion: »Jag
tror för min del, att det icke finnes någon fråga, med hvilken
medicinalstyrelsen har att göra, som för landet har så stor betydelse
som denna fråga; ty förhållandet är, att om man på
landsbygden skall kunna få ordentlig läkarhjelp, måste en sådan
instruktion finnas.»

Denna ledamot i kammaren har sedermera varit ledamot i
komitén. Denna komité har nu gjort sitt arbete; medicinalstyrelsen
har gjort sitt; länsstyrelserna hafva gjort sitt; men hvad gör regeringen?! Jag

sade, att förslaget afser en reglering af både sjuk- och
helsovården på vår landsbygd.

Torsdagen den 24 Januari.

6 N o t.

För att underlätta sjukvården på landsbygden innehåller det
nämnda förslaget en fullständig läkaretaxa, som kommer att för
allmogen göra läkarevården mycket billigare än nu. Men dock
hafva provinsialläkarne vid sina möten förklarat sig villige gå in på
denna taxa, om den af medicinalstyrelsen föreslagna löneregleringen
beviljas dem. Således vunnes här eu stor fördel vid sjukvården.
Och dock är denna sida af saken icke den vigtigaste. En
ännu vigtigare är, att genom detta instruktionsförslag en verklig
helsovård å landsbygden kunde komma till stånd.

År 1874 fingo vi den nu gällande helsovårdsstadgan för
riket, kontrasignerad af den nuvarande eklesiastikministern. Den
afser både stad och landsbygd. Men en hvar torde veta, att den
för landsbor i de flesta fall är så godt som en död bokstaf af
det naturliga skälet, att sakkunnig myndighet för dess tillämpning
icke finnes. Ty kommunalnämnderna äro icke sakkunniga,
och provinsialläkarne äro upptagna af sjukvården samt sakna för
öfrigt den lagliga myndighet, som de behöfae för att kunna på ett
verksamt sätt ingripa. Deras nu gällande instruktion, utfärdad 1822
och således 67 år gammal, tillåter dem icke ens att göra rundresor
i deras distrikt i helsovårdsangelägenheter utan order af
länsstyrelsen eller medicinalstyrelsen. Märkeligt är, att deremot
i de äldsta instruktionerna af 1744 och 1766 ålägges provinsialläkaren
att årligen göra rundresor i länet »för att underrätta sig
om innevånarnes tillstånd, gå dem till hända, som dess biträde
behöfva, samt meddela råd öfver hvad till helsans vård lända
kan». —- Dessa instruktioner voro — må det märkas — skrifna
under det Linnéanska tidehvarf vet! Sedermera kom en tid, då
läkarens kall återigen uppfattades blott såsom sjukvårdarens. Men
mot den ensidigheten har nu en kraftig reaktion uppstått i hela
den vetenskapligt bildade verlden. Att detta vågsvall också nått
vårt land, derom bär ju helsovårdsstadgan m. m. vittne. Men en
helsovårdsstadga utan helsovårdsmyndigheter är och förblir naturligtvis
en död bokstaf. Hvarken kommunalnämnder eller länsstyrelser
kunna allena vara dessa myndigheter. De behöfva till sitt
förfogande eu sakkunnig embetsman, och just en sådan har den
nya läkareinstruktionen gifvit dem i en förste provinssiallälcare i
hvarje län. Denne embetsman skulle vara företrädesvis för helsovårdens
skull; han skulle derutinnan gå både länsstyrelsen och
medicinalstyrelsen till hända; vara — så att säga —deras hand.
Och jag vågar påstå, att behofvet af en sådan ordnande och hjelpande
hand är särdeles hänbart för både länsstyrelsen och medicinalstyrelsen.
Det är således mycket högre stående embetsman än
de civile tjensteläkarne, som ömka att den utarbetade instruktionen
snart måtte blifva något mera än en arkivhandling i ecklesiastikdepartementet.

Det föreliggande förslaget till läkareinstruktion innehåller
för öfrigt vigtiga lagförslag rörande provinsialläkareboställena, ifråga -

N:0 S. 6

Torsdagen den 24 Januari.

sätta nya extra provinsialläkaredistrikt, jemkningar i nuvarande
provinsialläkaredistrikt, med flyttningar af provinsialläkarestationer,
samt ändringar i helsovårdsstadgan. Således många saker af ingripande
betydelse. Så länge nu dessa frågor hållas sväfvande,
måste tydligtvis mångahanda saker förblifva provisoriskt anordnade,
livilket ingalunda kan vara vare sig helsosamt för menigheterna
eller angenämt för vederbörande styrelser.

Men alla dessa ingripande förändringar kräfva väl — tycker
jag mig höra hviskas — betydliga förhöjningar i budgeten.
Nej, i förhållande till sakens omfattning och stora betydelse är
denna förhöjning en verklig obetydlighet. Den uppgår enligt
komiterades förslag till omkring 140,000 kr. årligen förutom ett
anslag för understöd till bildande af nya extra provinsialläkaredistrikt
af 50,000 kr.

Med statsverkets nuvarande ställning kunna således omöjligen
dessa summor hafva hindrat komitéförslagets framläggande..
Skälen måste derför vara andra, okända. Hvilka dessa än må
vara, har jag ansett mig böra uttala den förvåning och missräkning,
som hela den civila tjensteläkarecorpsen erfarit, då statsverkspropositionen
icke gifvit något hopp om, att denna vigtiga sak i
år kommer under Riksdagens pröfning.

Synnerligen angenämt skulle det vara, om, trots statsverkspropositionens
tystnad, vi alla misstagit oss i våra farhågor.

Herr Waldenström från Gefle: Det kan väl synas förmätet
af mig att vid remissen af den kongl. propositionen äfven i år begära
ordet, och herr talmannen skall icke tro att jag glömt den upptuktelse,
som jag i fjol fick från visst håll, derför att jag dristade
gorå det då. Men jag anser mig dock böra yttra några ord, och
jag skall dervid fästa mig dels vid sådant, som jag omnämnde i
fjol, dels vid andra saker.

Jag kommer då först till Kongl. Maj:ts sätt att beräkna inkomsterna
och vill dervid återupptaga frågan om de s. k.
stämpelmedlen. Riksdagen har, såsom herrarne veta, beslutat att
utnämningsbref för riddare, kommendörer och serafimerriddare
skola beläggas med charta sigillata å 50, 150, 200, 400 kronor.

I stället för att denna skatt ovilkorligen borde utgå, öfverlåtés det
nu till de utnämnde riddarne och kommendörerna att sjelfva afgöra,
huruvida de vilja lösa utnämningsbref eller icke samt betala
den med dessa bref förenade bevillningsafgiften eller icke. Jag
kan icke föreställa mig, att sådant är rätt. På intet annat område
af det offentliga lifvet förekommer något dylikt. Ett domstolsutslag
är jag skyldig att lösa och betala charta sigillata för,
en fullmagt likaså. Jag föreställer mig att Riksdagens revisorer
skulle få ganska mycket att säga, om en domare underrättade eu
part om, att dom vore fallen i hans mål och att det öfverlätes
åt honom sjelf att bestämma, om han ville lösa utslaget eller icke,

Torsdagen den 24 Januari.

7 N;* 3.

eller om en tullförvaltare gåfve en importör anvisning, huru han
genom kringgående af lagen kunde undgå att betala den af Riksdagen
beslutade tullbevillningen. Då jag talade om denna sak i
fjol, anhöll jag, att mitt yttrande skulle få komma till bevillningsutskottets
kännedom, och det skedde naturligtvis också. Bevillningsutskottet
fäste sig likväl icke dervid, och jag vill derför nu
hemställa, om icke vederbörande statsråd skulle finna lämpligt att
å vederbörlig ort väcka fråga om, huruvida det kan vara rätt och
rigtigt fosterländskt, att man från ett sådant håll som ordenskapitlet
gifver vederbörande riddare och kommendörer anvisning om,
huru de skola kunna genom kringgående af lagen undandraga
sig att betala en bevillning, som Riksdagen i grundlagsenlig ordning
beslutat. Det anses i allmänhet vara mindre rätt och hederligt,
om en enskild person försöker att undandraga sig att betala
allmän bevillning. Det kan dock icke undvikas, att så mången
gång sker, då man icke bär rättighet att kontrollera vederbörandes
inkomster. Men hvad som kan förhindras är, att en
myndighet gifver enskild person anvisning om, huru de skola lämpligen
kunna undgå att betala den af Riksdagen i grundlagsenlig
ordning beslutade bevillningen. Det kan i ekonomiskt afseende
synas vara eu bagatell, detta; den summa, hvarom här kunde
blifva fråga, är visserligen icke föraktlig, men den är icke heller så
synnerligen stor. Men sjelfva saken, sedd från fosterländskhetens
och hederlighetens synpunkt, anser jag dock så vigtig, att den
icke bör oanmärkt få fortfara.

Hvad beträffar Kongl. Maj:ts beräkning af telegrafverkets
inkomster, fägnar det mig att se, att telegrafstyrelsens vid förra
riksdagen uttalade fruktan för en ständig minskning af verkets
inkomster alls icke besannats. Man använde då denna fruktan
såsom ett skäl till att göra en ansats mot det enskilda telefonväsendets
utveckling. Nu har man emellertid funnit, att de hade
rätt, som förmodade, att den sänkning, som några år egt rum i
telegrafverkets inkomster, icke hade sin grund i telefonväsendets
utveckling, utan i tillfälliga orsaker, och det vore godt, om telegrafstyrelsen
ville komma i håg detta, så att den icke, om telegrafverkets
inkomster åter något år komma att minskas, en gång till
begagnade denna omständighet såsom ett skäl till att göra förnyade
ansatser mot enskilda personers företagsamhet.

Medan jag talar om denna sak, ber jag få påpeka några
ord, som förekomma i den kongl. propositionen under 7:de hufvudtiteln,
sid. 109, der det också är fråga om telefonanläggningar
och dylika saker. Chefen för finansdepartementet säger nemligen,
att telefonledningar skulle genom telegrafverkets försorg anläggas
mellan åtskilliga städer, dock med vissa vilkor, nemligen
att de städer, som komme i åtnjutande af telefonförbindelse, »dels
lemnade erforderligt bidrag till bestridande af kostnaderna för
inrättande och betjenande af för allmänheten tillgängliga samtals -

?i:o 3. 8

Torsdagen den 24 Januari.

stationer» etc., »dels medgåfve staten företrädesrätt för uppsättande
å städerna tillhöriga byggnader af fästen för telefonledningar samt
för dessas framdragande genom det luftområde, hvaröfver staden
förfogade.» Det är de sista orden, som jag fäst mig vid. Man
har aldrig förut liört talas om, att städerna eller någon annan
disponera öfver något luftområde. Men efter som uttrycket nu
förekommer i den kongl. propositionen, är det af yttersta vigt
att få veta, hvad dermed menas, eller hur högt det luftområde,
hvaröfver någon förfogar, bör anses sträcka sig, om det sträcker
sig så högt som fåglarne flyga eller molnen gå, eller om det skall
bestämmas på något annat sätt. Det är naturligtvis af vigt att
få veta detta, dels för bestämmande af statens rätt att draga fram
sina telefonledningar genom luftområde, som ligger öfver enskilda
personers mark, dels för bestämmande af enskilda personers rätt
att draga sina ledningar genom luft, liggande öfver mark som
tillhör staten. Hittills har praxis varit den, att ingen enskild
person utan särskild tillåtelse fått uppsätta telefonstolpar på mark,
som tillhört kronan; men man har ansett, att den enskilde haft''
rätt att draga sjelfva ledningen genom luftområde, som legat
öfver kronans mark, om ledningen aubragts så högt, att den ej
hindrat trafiken. Sålunda har det händt, att enskilda personer
satt en telefonstolpe på enskild persons mark på ena sidan om
landsvägen och eu annan stolpe på liknande mark på andra sidan
om vägen samt dragit telefonledningen mellan dessa stolpar. Ledningen
har således gått genom ett luftområde, som tillhört Kongl.
Maj:t och kronan, i fall den, som eger marken, äfven eger det
luftområde, som ligger deröfver. Det är derför af ofantlig vigt
att få veta, hvad som menas med »luftområde, hvaröfver någon
förfogar», och det vore godt, om någon af regeringens ledamöter
kunde lemna Riksdagen upplysning om, hvad Kongl. Maj:t tänker
i denna sak, nemligen: huru högt Kongl. Maj:t anser att eu

egare af mark kan sträcka sina anspråk på eganderätten till det
luftområde, som ligger ofvanför denna mark, om Kongl. Maj:t
anser eu lagstiftning i detta ämne vara nödvändig, eller om det
skall öfverlåtas åt telegrafstyrelsen att bestämma derom samt,
i fall lagstiftning anses nödvändig, om Kongl. Maj:t då anser, att
ett sådant luftområde skall kunna blifva föremål för exDropriation
utan expropriation af den under liggande marken. Ty lika visst
som rättstvister nu förekomma på land och i sjö, lika visst synes
den tid nalkas, då rättstvister skola uppstå äfven i luften. Herrarne
skola icke tro, att detta är någon bagatell. Man har af de
konflikter, som förekommit emellan telegrafverket och enskilda
telefonegare, sett, att frågan har en mycket stor praktisk betydelse;
och eftersom Kongl. Maj:t nu talat om och uttryckligen
erkänt tillvaron af eganderätt till luftområde, som ligger öfver en
viss plats, så är det klart, att saken icke kan stanna vid sådana
obestämda ord, utan att man nödvändigt måste fixera begreppet

Torsdagen den 24 Januari.

9 ,\'':o «.

»luftområde», så att man må veta, hvilken rätt markens innehafvare
må kunna hafva till det luftområde, som ligger ofvanför
marken.

På sid. 118 af 7:de hufvudtiteln berör Kongl. Maj:t åter
igen frågan om den kongl. operan. Af de ord, som man der
läser, tyckes framgå, att Riksdagen möjligen under den närmast
kommande tiden har att vänta en kong!, proposition i denna fråga,
och innan en sådan proposition kommer, skulle det vara godt
att få utredda åtskilliga förhållanden, som nu synas mig vara
temligen dunkla.

När teaterfrågan förevar för ett par år sedan, hade öfverintendentsembetet
gifvit eu så förskräcklig beskrifning öfver
operahusets beskaffenhet, att man kunde tro, att det vore färdigt
att rasa när som helst, och att den största eldfara vore för handen.
Man vidtog derför åtskilliga reparationer å byggnaden, men
sedan det skett, gjorde man den upptäckten, »att», såsom det i
den hithörande beskrifningen bland annat heter, »den nuvarande
teatersalongens omslutningsmurar vid tredje och fjerde raderna,
hvilka murar å äldre ritningar öfver teaterbyggnaden betecknades
med en tjocklek af två tegelstenar, i verkligheten utgjordes af
träståndare, beklädda med träpanel, hvarå rörning och puts funnes
anbringade. Denna anordning, heter det vidare, som nu först,
då en noggrann undersökning och uppmätning blifvit för den
ifrågasatta ombyggnaden nödvändig, konstaterats, vore naturligtvis
i högsta grad eldfarlig och syntes för åskådarnes trygghet så
betänklig, att den ensam borde vara till fyllest för att påkalla
en ombyggnad af teatersalongen. I det upprättade projektet föresloges
ock uppförande af nya omslutningsmurar.»

Emellertid afslog Riksdagen Kongl. Maj:ts begäran om me
del till en ombyggnad af operan, och hvad var nu att göra? Att
låta bero vid detta samt helt och hållet stänga operan tycktes
Kongl. Maj:t icke vilja finna sig vid, och derför anmodade finansministern
i skrifvelse den 14 maj 1888 öfverintendentsembetet
att åter yttra sig om beskaffenheten af omslutningsmurarne vid
3:dje och 4:de raderna och sprickorna i södra yttermuren samt säga,
om huset i sitt nuvarande skick kunde utan fara användas under
tiden 1 juli 1888—1 juli 1889. Derpå svarade öfverintendentsembetet
den 22 maj s. å. ja, dock med vilkor af några smärre
reparationer, som belöpte sig till en högst obetydlig summa. Det
synes ganska märkvärdigt, att, då för två år sedan operahuset
befann sig i ett så förskräckligt skick, öfverintendentsembetet i
nu nämnda skrifvelse kunnat yttra, att »med all sannolikhet bör
kunna antagas, att rustvirket, som hösten 1886 befans vara »i
allmänhet ganska friskt», ej derefter »kunnat hinna försämras så
väsentligt, att det icke skulle motstå byggnadens tryck den ifrågasatta
tiden, derunder huset alltså bör kunna användas för teater -

Mo 3. 10

Torsdagen den 24 Januari.

verksamhet.» Det lät icke alls på det viset förut. Och särskildt
hvad beträffar 3:dje och 4:de radernas korridorväggar säger öfver -intendentsembetet: »Ehuru de vid en mer genomgripande om byggnad

af huset böra utbytas mot stenmurar, synas de icke vara
af beskaffenhet att för närvarande föranleda någon åtgärd.» I
fjol hette det den 27 mars, att korridorväggarnes beskaffenhet
vore så betänklig för åskådarnes trygghet, att denna omständighet
ensam borde föranleda en ombyggnad af operan, och nu heter
det, att samma väggars beskaffenhet icke behöfver föranleda någon
åtgärd.

Jag för min del får icke detta att gå i hop, men jag hoppas,
att Kongl. Maj:t skall lyckas bättre deri. Jag har af jemförelsen
mellan de begge yttrandena fått det intryck, att öfverintendentsembetet
icke saknar all öfning i den ädla skådespelarkonsten.
För öfrigt upplyser nu icke Kongl. Maj:t, huru vida
»rustvirket», som förklarats delvis dåligt år 1886, kan motstå
trycket af operahuset äfven under åren 1889 och 1890, och det
vore dock nödigt att få utredt äfven detta. Kanske öfverintendentsembetet
nu funnit, att rustvirket håller äfven nästa år och
så än vidare år efter år, samt att väggarne till 3:dje och 4:de
radernas korridorer blifva, ju längre tiden löper, desto mera ofarliga.
Man kan ju icke veta, hvad som kan tilldraga sig på
scenen!

Jag skall vidare be att få fasta uppmärksamhet vid något
på den åttonde hufvudtiteln. Herr Wretlind har nyss anmärkt,
att regeringen, såsom honom syntes, allt för länge dröjt att framkomma
med förslag till reglering af provinsialläkarnes löner och
verksamhet. Detsamma är enligt min uppfattning i allo förhållandet
med frågan om läroverkens organisation. Det är nu många
år sedan Kongl. Maj:t föreslog en reglering af läroverkens lönestat.
Detta förslag afslogs af Riksdagen, emedan, om ej mitt minne
sviker mig, Riksdagen först ville hafva fram en reform af sjelfva
läroverken. Detta Riksdagens förfaringssätt klandrades mycket,
men att Riksdagen icke ville något ondt, kan man se deraf, att
Riksdagen anslog och sedan dess år efter år anslagit medel till
löneförbättring åt lärarne på extra stat under den tid man väntat
på läroverksreformen. . Man har nemligen trott sig på detta sätt
kunna framtvinga ett förslag till eu läroverksreform hastigare, än
den vore att vänta, om en definitiv reglering af lönestaten antoges.
Emellertid har man fått vänta år efter år, och jag skulle vilja
hemställa, om man icke nu snart bör få emotse ett förslag till
läroverkens organisation. De allmänna läroverkens betydelse är
ju att befordra utvecklingen, och då böra de sjelfva icke stanna
efter utvecklingen. Men det är väl eu temligen allmänt insedd
sak, att läroverken icke blifvit så litet efter, och att tiden lupit
förbi dem.

Om man derjemte tager i betraktande de störa kostnader

Torsdagen den 24 Januari.

11 Jh* S„

för komitéarbeten och annat, som nedlagts på denna fråga, synes
det vara en berättigad förväntan hos Riksdagen att inom kort få
emottaga ett dugligt förslag till dess lösning, om icke för alltid,
ty det är omöjligt, så åtminstone för en någorlunda lång framtid.
Ty under den närmast förflutna tiden har den ena lappen satts
utanpå den andra, och hvar och en, som tjenstgjort såsom lärare,
vet hvilka stora svårigheter, som äro förenade med det nu
rådande tillståndet, då den ena ändringen aflöst den andra, utan
att något helt kunnat åstadkommas. •

Herr talman, jag har för öfrigt icke något att tillägga.

Herr Stjernspetz: Ehuru jag icke har något väsentligt,

åtminstone icke i detalj, att anmärka med anledning af Kongl.
Maj:ts förevarande proposition, så ber jag dock att få framhålla
några sidor af densamma.

Af statsrådsprotokoll så väl som af Riksdagens förhandlingar
i ämnet inhemtar man, att de nya tullarne och statsverkets
deraf föranledda ökade inkomster icke tillkommit för fyllande
af några statsverkets egentliga behof, och vi hafva ytterligare
befästats i denna uppfattning af det senaste trontalet. Gå vi nu
emellertid till Kongl. Maj ds föreliggande proposition, finna vi icke
desto mindre, att dessa ökade tillgångar det oaktadt blifvit helt och
hållet tagna i anspråk för statsverket, d. v. s. med andra ord,
att den föreställningen, att dessa medel icke vore behöfliga för
statsverket, ej det minsta håller streck i praktiken. Mången hade
väntat, att, då ökade skatter på ett håll utkräfdes, andra skatter
deremot skulle minskas, just derför att icke öfverflödet i statskassan
skulle blifva för stort, men icke att mindre nödiga utgifter
af denna orsak skulle beslutas. Den allmänna förhoppningen
härutinnan känner sig sålunda fullkomligt besviken. Ett
sätt att använda de ökade inkomsterna hade varit, såsom på flera
håll och särskildt af Kongl. Maj:t framhållits, att på något sätt
understödja de fattigare klasserna, hvarigenom dessa ökade tillgångar
komme att flyta tillbaka till de samhällslager, som tyngst
drabbas af de nya skatterna. Men i Kongl. Maj ds proposition
finnes emellertid intet anslag upptaget för detta ändamål. Denna
fråga är hänskjuten till en komité, hvars resultat lär vara ganska
ovisst.

Den föreliggande statsverkspropositionen föranleder äfven
en annan anmärkning. Vi hafva här inom riksdagen haft en
s. k. kompromiss, och, ehuru ej vän af kompromisser, får jag erkänna,
att det en tid dock var en nödvändighet att arbeta på
dess grund, för att i några vigtiga frågor få ett uppslag till deras
lösning. Denna kompromiss synes emellertid från ena sidan vara
upphäfd, då betydliga delar af vårt försvar gång på gång och år
efter annat i en ganska tillfredsställande grad stärkas, utan att
man dervid tänker på några lindringar i rustnings- och roterings -

N;o 3.

Torsdagen den 24 Januari.

kostnaderna eller grundskatterna. Sålunda hafva vi de senare
åren upprättat ett alldeles nytt vapenslag, trängen, och blott
för två år sedan antogs en ny och fullt tillfredsställande organisation
för flottans hela bemanning, samt förlidet år fästningsartilleriet.
Min afsigt är icke att det allra ringaste klandra dessa
beslut; de äro tvärtom glädjande och visa ganska stor offervillighet
för försvarsväsendet. Men lägger man nu härtill det föreliggande
förslaget till kavalleriets fullständiga ombildning in. m.,
så finner man en oafbrutet fortgående ombildning af vårt försvarsverk.
Emot detta sätt att få detsamma ordnadt har jag icke heller
något att invända, men då de stora skattefrågorna härvid å ena
sidan omsorgsfullt uteglömmas, torde det vara Riksdagens pligt
att i stället taga dem sjelf om hand och söka få äfven dem i sin
ordning partielt lösta, oberoende af försvarsfrågorna eller åtminstone
i ungefärlig jembredd med desamma.

Jag har härmed endast velat framhålla betydelsen af de
föreliggande förslagen och har icke något vidare att tillägga.

Härmed var öfverläggningen slutad; och blef den kongl.
propositionen, tillika med de i anledning af densamma nu afgifna
yttranden, remitterad till statsutskottet.

§ 4

Föredrogs och lades till handlingarna Kongl. Maj:ts till
Riksdagen afgifna berättelse om hvad i rikets styrelse sedan sista
riksdagssammanträde sig tilldragit.

§ 5.

Efter föredragning vidare af de i kammarens föregående
sammanträden väckta motioner hänvisades:

Herr P. Anderssons i Högkil motioner, n:o 1 till konstitutionsutskottet,
n:is 2 och 3 till lagutskottet samt n:o 4 till konstitutionsutskottet
;

_ Herr L. Pålssons motioner, n:o 5 till statsutskottet, n:o 6
till tillfälligt utskott och n:o 7 till lagutskottet;

Herr O. E. Beskows motioner, n:is 8 och 9, till lagutskottet;

Herr M. Zachrisons motion, n:o 10, till bevillningsutskottet;

Herr Folke Anderssons motion, n:0 11, till statsutskottet;

Herr A. Wendts motion, n:o 12, till lagutskottet;

Herr N. Nilssons i Skärhus motion, n:o 13, till lagutskottet:

Herr M. Bahns motion, n:o 14, till lagutskottet; samt

Herr G. Eriksons i Myckelgård motion, n:o 15, till statsutskottet.

Torsdagen den 24 Januari.

§ 6.

13 jV:o S.

Hänvisades till bankoutskottet Riksdagens år 1888 församlade
revisorers berättelse angående riksbanken.

Likaledes föredrogs och hänvisades till statsutskottet samme
revisorers berättelse om granskningen af riksgäldskontorets tillstånd
och förvaltning.

Justitieombudsmannens vid innevarande riksdag afgifna
embetsberättelse, som härefter föredrogs, remitterades till lagutskottet.

§ 8.

Föredrogs och godkändes Riksdagens kanslideputerades memorial
n:o 1, angående antagande af tjensteman i Riksdagens kansli.

§ 9.

Följande nya motioner afgåfvos af:

Herr J. Elias son:

n:o 16, om ytterligare nedsättning i de på viss jord kvilande
grundskatter; och

n:o 17, om ytterligare lindring i rustnings- och roteringsbesvären; Herr

O. Erickson i Bjersby, n:o 18, om ändrad lydelse af
102 § utsökningslagen;

Herr A. Kihlberg :

n:o 19, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om
ändring i § 2 mom. 2 af kongl. kungörelsen den 11 maj 1855
om grunderna och sättet för markegångsprisens bestämmande; och

n:o 20, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om åtgärders
vidtagande till förenkling i sättet för utdelning af statsbidraget
till lindring af rustnings- och roteringsbesvären;

Herr A. F. Broström, n:o 21, om ändrad lydelse af § 14
riksdagsordningen;

Herr M. Arhusiander, n:o 22, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående statsbidrag till undervisning i qvinlig slöjd;

Herr E. Westin, n:o 23, om ändrad lydelse af §§ 6 och 13
riksdagsordningen;

Herr N. Hanson i Berga, n:o 24, om ändring i 10 kap. 2
§ giftermålsbalken;

Ns* 3. 14

Torsdagen den 24 Januari.

Herr J. Johnsson i Thorsberg:

n:o 25, om ändrad lydelse af 26 kap. 1 och 8 §§ samt
30 kap. 5 § rättegångsbalken; och

n:o 26, angående ersättning för inqvartering af tågande
trupper och i sammanhang dermed om förhöjning i anslaget för
indelta arméns och beväringens vapenöfningar;

Herr G. Hyfling:

n:o 27, om ändrad lydelse af § 23 riksdagsordningen; och

n:o 28, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om
framläggande af förslag till lag om ändrade bestämmelser i fråga
om bötesförvandling;

Herr G. Elowson, n:o 29, om ändrade vilkor för utgående
af statsanslaget till aflönande af lärare i slöjd vid folkskolor;

Herr C. G. Bergendahl, n:o 30, om ändring i vilkoren för
lån ur den s. k. mossodlingsfonden;

Herrar Ch. A. Ekeborgli och J. Ericsson i Norrby, n:o 31,
om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om förbud för tillverkning
och införsel i riket af margarin m. m.;

Herr Ch. A. Ekeborgli m. fl., n:o 32, om förhöjning af statsbidraget
till folkskolelärarnes aflöning;

Herr vice talmannen Liss Olof Larsson, n:o 33, om anvivisande
af ett extra anslag* å 20,000 kronor till nykterhetens befrämjande; Herr

P. G. Petersson i Brystorp, n:o 34, om ändrad lydelse
af § 14 riksdagsordningen; och

Herr O. Andersson i Hasselbol, n:o 35, angående ändrad
lagstiftning rörande byggande och underhåll af utfarts- och byvägar.

Dessa motioner begärdes på bordet och bordlädes.

§ io.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

Herr F. G. Janson i Carlshed under 14 dagar fr. o. m. d. 26 d:s; och

Herr Öl. Andersson i Hasselbol > 14 » » » 29 »

§ 11.

Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter
åtskildes kl. 12,19 e. m.

In fidem

A E. J. Johansson.

Fredagen den 25 Januari.

15 >'':o 8.

Fredagen den 25 januari

kl. 1 e. m.

§ 1.

Justerades protokollet för den 18 innevarande januari.

§ 2.

Föredrogos de i gårdagens sammanträde aflemnade Kongl.
Maj:ts propositioner, deraf följande hänvisades till lagutskottet:

angående skyldighet för enskilde att fullgöra reqvisitioner
för krigsbehof samt att till krigsbruk afstå hästar och fordon;

med förslag till förordning om åtgärder för skyddande af
arbetares lif och helsa i arbetet; samt

med förslag till ecklesiastik boställsordning.

Till statsutskottet återremitterades nedannämnda kongl.
propositioner:

angående beviljande af vissa förmåner för enskilda jernvägsanläggningar; angående

försäljning till Ornsköldsviks köping af kronohemmanet
474 seland Norrlungånger n:o 1 i Vesternorrlands län;

angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter
kyrkovaktaren Gustaf Wilhelm Lundberg; och

angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter
förra vaccinatrisen Magdalena Fischer från Umeå.

§ 3.

Föredrogs och lades till handlingarna Kongl. Maj:ts skrifvelse
till Riksdagen, med tillkännagifvande att Kongl. Maj:t förordna!
statsrådet m. m. herr Johan Henrik Lovén att under innevarande
riksdag utöfva den befattning med riksdagsärenden, som
enligt § 46 af riksdagsordningen tillkommer en ledamot af stats -

S:o 3. 16

Fredagen den 25 Januari.

rådet; och skulle underrättelse om denna skrifvelses innehåll meddelas
vederbörande utskott samt de ledamöter, som hafva inseende
öfver Riksdagens kansli.

§ 4.

Efter föredragning, hvar efter annan, af de i senaste sammanträdet
väckta motioner hänvisades:

Herr J. Eliassons motioner, nås 16 och 17, till statsutskottet;

Herr O. Ericksons i Bjersby motion, n:o 18, till lagutskottet;

Herr A. Kihlbergs motioner, nås 19 och 20, till tillfälligt
utskott;

Herr A. F. Brostrthtis motion, n:o 21, till konstitutionsutskottet; Herr

M. Arhusianders motion, n:o 22, till tillfälligt utskott;

Herr E. Westins motion, n:o 23, till konstitutionsutskottet;

Herr N. Hansons i Berga motion, n:o 24, till lagutskottet;

Herr J. Johnssons i Thorsberg motioner, n:o 25 till lagutskottet
och n:o 26 till statsutskottet;

Herr G. Rydings motioner, n:o 27 till konstitutionsutskottet
och n:o 28 till lagutskottet;

Herr G. Elowsons motion, n:o 29, till statsutskottet;

Herr C. G. Bergendahls motion, n:o 30, till statsutskottet.

Vid föredragning härnäst af herrar Chr. A. Ekeborghs och J.
Ericssons i Norrby motion, n:o 31, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om förbud för tillverkning och införsel i riket af
margarin m. m. anförde:

Herr Ekeborgh: Sedan min motion angående margarin frågan

i går väcktes, har jag blifvit fullt förvissad derom, att en
motion i samma ämne kommer att från annat håll framläggas.
Denna motion går i hufvudsakligen samma syfte som den af mig
afgifna, men är mera vidtomfattande än denna. Det är med anledning
häraf jag nu tager mig friheten anhålla att få återtaga
den af mig väckta motionen om förbud för tillverkning och införsel
i riket för afsalu af s. k. margarin eller konstsmör.

Herr Ericsson i Norrby: Såsom medundertecknare af

ifrågavarande motion beder jag få instämma i den föregående
talarens yttrande.

Med bifall till den sålunda gjorda anhållan och efter af
herr talmannen i sådant afseende gifven proposition, medgaf Kammaren
att ifrågavarande motion finge af motionärerna återtagas.

[Fredagen den 25 Januari,

IT K:o 3,

Vidare hänvisades:

Herr Oh. A. Ekéborghs m. flis motion, n:o 32, till statsutskottet
;

Herr vice talmannen L. O. Larssons motion, n:o 33, till
statsutskottet;

Herr P. O. Peterssons i Brystorp motion, n:o 34, till konstitutionsutskottet
; samt

Herr O. Anderssons i Hasselbol motion, n:o 35, till lagutskottet.

§ 5.

Afgåfvos nya motioner af:

Herr 0. Andersson i Lyckorna, n:o 36, om ändrade bestämmelser
i fråga om den kommunala rösträtten på landet;

Herr S. J. Kardel!:

n:o 37, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om
framläggande af förslag till förändrade bestämmelser angående
rösträtt vid biskopsval; och

n:o 38, om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående ändringar

1 gällande mantalsskrifningsförordning;

Herr J. Bengtsson i Gullåkra m fl., n:o 39, om beviljande
af anslag för inlösen af maskiner och redskap vid i riket befintliga
margarinfabriker;

Herrar G. G. Bergendahl och J. Jonson i Fröstorp, n:o 40,
om skrifvelse till Kong! Maj:t med begäran om framläggande af
förslag till ändrade bestämmelser ^rörande rust- och rotehållares
skyldighet att tillhandahålla torp;

Herr C. J. Bladh, n:o 41, om nedsättning i afgiften för
vissa af tredje klassens patienter å rikets hospital;

Herr A. Svenson i Bossgården, n:o 42, om skrifvelse till
Kongl. Maj:t med begäran om tillägg till 15 § i gällande folkskolestadga
;

Herr A. Svenson i Edum, n:o 43, om ändringar i 26 och
36 §§ konkurslagen;

Herr J. Bromée:

n:o 44, om ändringar i 55 och 56 §§ utsökningslagen; och

n:o 45, om ändring i 2 § utsökningslagen;

Herr G. Jansson i Krakerud, n:o 46, om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om framläggande af förslag till ändrade bestämmelser
angående främmande kristne trosbekännares rått till
deltagande i beslut om kommunala angelägenheter;

Herr N. Boström i Bodbyn, n:o 47, om ändrad lydelse af

2 kap. 1 § ärfdabalken.

Dessa motioner bordlädes.

Andra Kammarens Prof. 1889. N:o 3.

>:o ;i.

Fredagen den 25 Januari.

§ 6.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr W. Oibsm
under 14 dagar från och med den 2 instundande februari.

Till bordläggning aumäldes följande inkomna ärenden,
nemligen:

statsutskottets memorial n:o i, med den till innevarande
Riksdag af fullmägtige i riksgäldskontoret afgifna berättelse; och

bankoutskottets memorial n:o 1, med öfverlemnande af fullmägtiges
i riksbanken till bankoutskottet afgifna berättelse.

§ 8.

Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter
åtskildes kl. 1,32 e. m.

In fidern

A. E. J. Johansson.

Lördagen den 26 Januari.

It* Jf:o 8.

Lördagen den 26 januari.

Kl. 1 e. m.

§ I Föredrogoe

de i gårdagens sammanträde afgifna motioner;
och hänvisades:

Herr Öl. Anderssons motion, n:o 36, till lagutskottet;

Herr S. J. Kardetts motioner, n:o 37 till lagutskottet och
n:o 38 till bevillningsutskottet;

Herr J. Bengtssons i Gullåkra m. flis motion, n:o 39, till
statsutskottet;

Herrar C. G. Bergendahls och J. Jonsons i Fröstorp motion,
n:o 40, till statsutskottet;

Herr C. J. Bladhs motion, n:o 41, till statsutskottet;

Herr A. Svensons i Bossgården motion, n:o 42, till tillfälligt
utskott;

Herr A. Svensons i Edum motion, n:o 43, till lagutskottet;

Herr J. Bromées motioner, n:is 44 och 45, till lagutskottet!;

Herr G. Janssons i Krakerud motion, n:o 46, till lagutskottet;
och

Herr N. Boströms i Bodbyn motion, n:o 47, till lagutskottet.

§ 2.

Föredrogs och lades till handlingarna statsutskottets memorial
n:o 1, med den till innevarande Riksdag af fullmägtige i
riksgäldskontoret afgifna berättelse.

§ 3.

Efter föredragning vidare af bankoutskottets memorial
n:o 1, med öfverlemnande af fullmägtiges i riksbanken till bankoutskottet
afgifna berättelse, lades jemväl detta memorial till handlingarna.

§ 4.

Herr Statsrådet m. m. A. Örbom öfverlemnade Kongl. Maj:ts
proposition till Riksdagen, med förslag till lag om straff för embetsbrott
af prest och om laga domstol i sådana mål.

N:o 5.

Lördagen den 26 Januari.

Jemlikt föreskriften i 58 § riksdagsordningen, blef den kongl.
propositionen bordlagd till nästa sammanträde.

§ 5-

Anmäldes nya motioner af:

Herr O. W. Redeliiis, n:o 48, om tillägg till 22 kap. 2 §
strafflagen;

Herr G. von Heijne Lilienberg m. fl., n:o 49, om beviljande
af ett extra anslag å 5,000 kronor till svenska mosskulturföreningen; Herr

F. Petterson i Tjärsta, n:o 50, om ändrad lydelse af
22 kap. 4 § ärfdabalken;

Herr K. E. Holmgren, n:o 51, om ändring af §§ 6 och 13
riksdagsordningen;

Herr N. Wallmark, n:o 52, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om ändring i landtmäteritaxan.

Herr G. W. Lyth:

n:o 53, om ändrad lydelse af § 31 i förordningen den 18
juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet, sådant detta lagrum
lyder i förordningen den 23 september 1887; och

u:o 54, om ändrad lydelse af § 6 i förordningen angående
bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter den 16
maj 1884;

Herr G. E. Beskow, n:o 55, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om framläggande af förslag till ändringar i riksdagsordningens
föreskrifter i fråga om riksdagsmannaval;

Herr P. Svensson i Brämhult, n:o 56, om ändrad lydelse af
§ 23 riksdagsordningen;

Herr J. Anderson i Tenhult:

n:o 57, om användande af bankovinsten;

n:o 58, om nedsättning i anslagen under riksstatens tredje
hufvudtitel; och

n:o 59, om skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga om justering
af mätnings- och vägningsredskap;

Herr P. Pehrsson i Norrsund, n:o 60, om åsättande af tull
å sill, strömming och annan fisk;

Herr A. F. Liljeholm, n:o 61, om beviljande af ett extra
anslag å 15,000 kronor såsom bidrag till undervisning i qvinlig
slöjd;

Herr A. Andersson i Hakarp, n:o 62, om ändring i vilkoren
för anslaget till torrläggning af vattensjuka marker;

Herr A. G. Jönsson i Mårarp, n:o 63, om ändring af 28 §
i förordningen om urarfvagörelse den 18 september 1862;

Herr J. Sjöberg, mo 64, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om föreskrifter angående undersökning af importeradt
fläsk och ister;

Lördagen den 26 Januari.

21 N:o :i,

Herr J. P. Jansson i Saxhyttan, n:o 65, om ändring åt
§ 11 i förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin
m. m. den 29 maj 1885;

Herr Pack Per Ersson, n:o 66, om ändrad lydelse af §§ 22
och 25 i förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871;

Herr E. Svensson från Karlskrona, n:o 67, om skrifvelse till
Kongl. Maj:t med begäran om tillägg till § 1 i förordningen angående
försäljning af vin- och maltdrycker den 24 oktober 1885;

Herr M. Jönsson i Gammalstorp, n:o 68, om förhöjning i
tullen på majs;

Herr O. Larsson i Mörtlösa m. fl.:

n:o 69, om inrättande af ett riksbankens afdelningskontor i
Linköping;

n:o 70, om anstånd för arrendatorer af kronans domäner
med erläggande af arrendeafgift;

Herr A. W. Nilsson i Lidköping, n:o 71, om skrifvelse till
Kongl. Maj:t angående rätt för qvinna att kunna inväljas till
medlem af skolråd;

Herr E. W. Wretlind, n:o 72, om nedsättning i tullen på
socker och kakao m. m.;

Herr P. Pehrson i Törneryd m. fl., n:o 73, om inrättande
af ett riksbankens afdelningskontor i Karlskrona;

Herr L. F. Odell:

n:o 74, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan om
ändrad lydelse af §§ 15 och 17 i förordningen om eldfarliga
oljor m. m. den 26 november 1875; och

n:o 75, om åsättande af tull på ägg;

Herr P. G. Petersson i Brystorp, n:o 76, angående ytterligare
ersättning af statsmedel till egare af skattefrälsehemman,
hvars ränta icke blifvit af statsverket inlöst;

Herr N. Petersson i Runtorp, n:o 77, angående ändring af
§ 13 riksdagsordningen;

Herr N. Petersson i Runtorp m. 11., n:o 78, angående ändring
af § 40 i reglementet för riksgäldskon toret;

Herr G. Berg, n:o 79, om upphäfvande af 10 kap. kyrkolagen
samt skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga om ändring af 18
kap. samma lag;

Herr O. A. Brodin, n:o 80, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med anhållan om utredning angående upphörande af svenska
fartygs konsulatafgifter;

n:o 81, om skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga om upphörande
af den enligt lag rederi åliggande skyldigheten att i
vissa fall bekosta hemförskaffning af manskap; och

n:o 82, om beviljande af ett extra anslag å 15,000 kronor
till resestipendier åt personer, som egna sig åt handels verksamhet
i aflägsnare länder;

lördagen den 26 Januari.

Herr *4. P. Danielson m. fl., n:o 83, om ytterligare afskrifning
af grundskatterna och lindring i rustnings- och roteringsbesvären; Herr

A P. Danielson:

n:o 84, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om
utredning angående utgifvande af en statstidning för legala
tillkännagifvanden m. in. samt om beviljande af ett extra anslag
af 1,500 kronor för utredningens verkställande; och

n:o 85, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om
utredning och förslag i fråga om ny ecklesiastik boställsordning;

Herr A. Olsson i Ornakärr:

n:o 86, om afskrifning i vissa fall af kronoarrendatorers
skilnadsarrenden; och

n:o 87, om ändring af § 6 i kongl. stadgan den 1 juni
1850 angående fjerdingsman;

Herr Ollas Ericsson m. fl., n:o 88, om skrifvelse till Kongl.
Maj:t i fråga om sättet för uppgörande af markegångstaxorna; och

Herr Ollas Ericsson, n:o 89, om ändring af § 14 riksdagsordningen
;

Herr Emil Olsson i Kyrkebol:

n:o 90, om beviljande af ett extra anslag af 800,000 kronor
till bidrag för anläggning af nya samt förbättring af mindre
goda vägar; och

n:o 91, om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående ändring i
sättet för förvaring af indelta infanteriets lifmundering;

Herr Ch. A. Ekeborgh, n:o 92, om skrifvelse till Kongl.
Maj:t angående utarbetande och framläggande af förslag till upphäfvande
af institutionen rättens ombudsman i konkurser;

Herr V. B. Wittrock:

n:o 93, om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående vidtagande
af åtgärder för hämmande af utbredningen af svårare åkerogräs
från jernvägarnes områden; och

n:o 94, om beviljande af ett extra anslag å 3,000 kronor
till understöd åt svenska turistföreningen;

Herrar E. O. Fredholm och A. Svenson i Edum, n:o 95,
om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om ändring i kungörelsen
angående uppbörd af afgifter till vissa på ömsesidighet
grundade försäkringsaustalter den 22 oktober 1886;

Herr O. Elowson m. fl., n:o 96, om inrättande af ett riksbankens
afdelningskontor i Karlstad;

Herr E. P. Jonsson i Myre:

mo 97. om antagande af bestämmelser angående handelns
med eau de Cologne likställande med försäljning af bränvin;

mo 98, om inrättande af ett riksbankens afdelningskontor i
Hernösand; och

Lördagen den 26 Januari.

2;:

N;o SL

n:o 99, angående dels användningen af riksbankens vinst
under år 1888, dels inrättande af två riksbankens afdelningskontor
i landsorten;

Herr G. G. O-.son Bruse:

n:o 100, om ändring i gällande grunder för markegångssättningen;
och

n:o 101, om ändrad lydelse af § 14 riksdagsordningen.

Samtliga dessa motioner bordlädes.

§ 6.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades Herr P. A. HStjernspetz
under åtta dagar från och med den 27 dennes.

§ 7.

Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter
åtskildes kl. 1, to e. m.

In fidem

A. E. J. Johansson.

N;o 3. 24

Söndagen den 27 Januari.

Söndagen den 27 januari

kl. 7 e. m.

Med hänsyn dertill att tiden för afgifvande af sådana motioner,
som tillhörde ständigt utskotts behandling, med denna dag
ginge till ända, hade kammarens ledamöter kallats att i dag sam
manträda.

§ I Efter

föredragning till en början af Kongl. Maj:ts vid gårdagens
sammanträde aflemnade proposition till Riksdagen med
förslag till lag om straff för embetsbrott af prest och om laga
domstol i sådana mål, blef densamma hänvisad till behandling af
lagutskottet.

§ 2.

Vidare föredrogos, hvar efter annan, de på kammarens bord
hvilande motioner; och hänvisades:

Herr 0. V. Redelius’ motion, n:o 48, till lagutskottet;

Herr L. G. von Heijne Lilienbergs m. fbs motion, n:o 49,
n:o till statsutskottet;

Herr F. Petterssons i Tjärsta motion, n:o 50, till lagutskottet;

Herr K. E. Holmgrens motion, n:o 51, till konstitutionsutskottet
;

Herr N. Wallmarks motion, n:o 52, till tillfälligt utskott;

Herr G. W. Lyths motioner, n:o 53 till lagutskottet och
54 till bevillningsutskottet;

Herr G. E. Beskows motion, n:o 55, till konstitutionsutskottet
;

Herr P. Svenssons i Brämhult motion, n:o 56, till konstitutionsutskottet
;

Herr J. Andersons i Tenhult motioner, n:o 57 till bankoutskottet,
n:o 58 till statsutskottet och n:o 59 till tillfälligt utskott;

Herr P. Pelirssons i Norrsund motion, n:o 60, till bevillningsutskottet
;

Herr A. F. Liljeholms motion, n:o 61, till statsutskottet;

Herr A. Anderssons i Hakarp motion, n:o 62, till statsutskottet
;

Lördagen den 26 Januari.

25 N:o 3.

Herr A. G. Jönssons i Mårarp motion, n:o 63, till lagutskottet
;

Herr J. Sjöbergs motion, n:o 64, till tillfälligt utskott;

Herr J. P. Janssons motion, n:o 65, till bevillningsutskottet;

Herr Back Per Erssons motion, n:o 66, till lagutskottet;

Herr E. Svenssons från Karlskrona motion, n:o 67, till tillfälligt
utskott;

Herr N. Jönssons i Gammalstorp motion, n:o 68, till bevillningsutskottet; Herr

O. Larssons i Mörtlösa m. fl:s motion, n:o 69, till bankoutskottet
;

Herr O. Larssons i Mörtlösa motion, n:o 70, till statsutskottet;

Herr A. W. Nilsons från Lidköping, n:o 71, till lagutskottet;

Herr E. W. Wretlinds motion, n:o 72, till bevillningsutskottet;

Herr P. Pehrsons i Törneryd m. flis motion, n:o 73, till
bankoutskottet;

Herr L. F. Odells motioner, n:o 74 till tillfälligt utskott och
n:o 75 till bevillningsutskottet;

Heir P. G. Peterssons i Bry storp motion, n:o 76, till statsutskottet; Herr

N. Peterssons i Runtorp motion, n:o 77, till konstitutionsutskottet
;

Herr TV. Peterssons i Runtorp m. fhs motion, n:o 78, till
statsutskottet;

Herr G. Bergs från Eksjö motion, n:o 79, till lagutskottet;

Herr O. A. Brodins motioner, n:o 80 till tillfälligt utskott,
n:o 81 till lagutskottet och n:o 82 till statsutskottet;

Herr A. P. Danielsons m. fhs motion, n:o 83, till statsutskottet
;

Herr A. P. Danielsons motioner, n:o 84 till statsutskottet
och n:o 85 till lagutskottet;

Herr A. Olssons i Ornakärr motioner, n:o 86 till statsutskottet
och n:o 87 till tillfälligt utskott;

Herr Ollas Ericssons motioner, n:o 88 till tillfälligt utskott
och n:o 89 till konstitutionsutskottet;

Herr Emil Olssons i Kyrkebol motioner, n:is 90 och 91, till
statsutskottet;

Herr Ch. A. Ekelorghs motion, n:o 92, till lagutskottet;

Herr V. B. Wittrocks motioner, n:o 93 till tillfälligt utskott
och n:o 94 till statsutskottet;

Herr E. G. Fredholms motion, n:o 95, till tillfälligt utskott;

Herr G. Elowsons in. fhs motion, n:o 96, till bankoutskottet;

Herr E. P. Jonssons i Myre motioner, n:o 97 till bevillningsutskottet
samt n:is 98 och 99 till bankoutskottet; samt

Herr C. G. O-.son Bruses motioner, n:o 100 till tillfälligt
utskott och n:o 101 till konstitutionsutskottet.

Andra Kammarens Prof. 1S89. N\o 3.

\:o 3. 2*;

Lördagen den 26 Januari.

§ 3.

Afgåfvos nya motioner af:

Herr C. Th. Svanberg, n:o 102, om ändring af § 7 i förordningen
angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och
rättigheter den 16 maj 1884;

Herr Th. Stockenberg, n:o 103, om inrättande af ett riksbankens
afdelningskontor i Halmstad;

Herr A. F. IAljeholm, n:o 104, om ändrad lydelse af § 14
riksdagsordningen;

Herr Öl. Jonsson i Hof, n:o 105, om skrifvelse till Kongl.
Maj:t i fråga om ändrade bestämmelser rörande användningen af
ecklesiastika boställsskogars afkastning;

Herr O. H. Ström:

n:o 106, om tillägg till 77 § konkurslagen; och

n:o 107, om mantalspenningarnes upphörande;

Herrar J. Carlsson i Nysäter och L. P. Larsson i Berga,
n:o 108, om upphäfvande af 23 och 25 §§ i förordningen angående
fattigvården den 9 juni 1871 samt ändring i 22 § af samma
örordning;

Herr G. Erihson i Myckelgård, n:o 109, om skrifvelse till
Kongl. Maj:t rörande sättet för försäljning af vissa kronans domäner; Herr

Z. Larsson i Upsala, n:o 110, om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om meddelande af föreskrift angående bränntorfs
användning vid statens jern vägar;

Herr E. G. II. Åkerlund, n:o 111, om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om utredning och förslag angående sönderdelning
och försäljning i mindre lotter af kronans domäner
m. m. ;

Herr F. G. Sandwall, n:0 112, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om ändring af 16 § i jagtstadgan den 21 oktobei
1864;

Herr A. Nilsson i Rinkaby, n:o 113, om inrättande af ett
riksbankens afdelningskontor i Kristianstad;

Herr A. LUienberg, n:o 114, om ändrad lydelse af 11 § 2
mom. i förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18
juni 1864;

Herr A. V. Ljungman:

n:o 115, om inrättande af en professur i statskunskap vid
Lunds universitet; och

n;o 116, om framställning till Kongl. Maj:t i sammanhang
med beviljande af anslag för fortsättande af de geologiska undersökningarna
och om desammas ställande under vetenskapsakademiens
inseende;

Lördagen den 26 januari.

•27 H:o *

Herr N. S. Håkansson, n:o 117, om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om utarbetande af förslag till inrättande afen
för riket allmän obligatorisk lifränteanstalt;

Herr M. Andersson i Stigen, n:o 118, om beviljande af anslag
för inrättande af ett nytt provinsialläkaredistrikt på Dalsland; Herr

J. Ericson i Borekulla:

n:o 119, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om
utfärdande af föreskrifter, afseende kontroll af tillåtna lotteriföretag;
och

n:o 120, om inlösen till statsverket af det s. k. gamla landgillet
i Halland;

Herr G. Mellin, n:o 121, om ändring i nu gällande fördelning
af bränvinsförsäljningsafgifter;

Herrar G. Mellin och C. T. Lind, n:o 122, om ökadt statsbidrag
till lärare och lärarinnor vid folkskolor m. m.;

"Herr C. T. Lind:

n:o 123, om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående tillskott
från statsverket till lega vid anskaffande af ny soldat, m. m.; och
n:o 124, om vissa lindringar i rustnings- och roteringsbesvären; Herr

J. Rundbäck:

n:o 125, om ändring af 47 § i förordningen om landsting
den 21 mars 1862;

n:o 126, om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående beredande
af ersättning, enligt resereglementet, åt nämndemän för
inställelse vid urtima ting; och

n:o 127, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om
uppgörande af förslag till grunder för pensionering af småskolelärare
och vid folkskolor biträdande lärare;

Herr J. P. Nilsson i Käggla, n:o 128, om ändrad lydelse af
10 kap. 1 § rättegångsbalken;

Herr G. Nyström, n:o 129, om beviljande af ett extra anslag
å 1,000 kronor till inköp af namnregister till borgare- och bondeståndens
protokoll 1809—1866;

Herr C. J. Jakobson:

n:o 130, om ändring af § 17 i förordningen angående vilkoren
för tillverkning af bränvin den 13 juli 1887;

n:o 131, om ändring i § 3 i förordningen angående mantals-
och skattskrifningarnas förrättande den 20 juli 1861; och
n:o 132, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om
utfärdande af förbud för statens jernvägspersonal att idka handelsrörelse
;

Herr F. G. Björck, n:o 133, om ändrad lydelse af § 14
riksdagsordningen;

Herr A. Johansson i Löfåsen, n:o 134, om inrättande af ett
riksbankens afdelningskontor i Mariestad;

N:o 3.

Lördagen den 26 Januari.

Harr J. Jonson i Fröstorp, n:o 135, om inrättande af ett
riksbankens afdelningskontor inom Skaraborgs län;

Herr 0. A. Brodin, n:o 136, om restitution af tull å materialier
till fartyg, som i Sverige byggas för utländsk fraktfart;

Herr E. Nilson från Ystad:

ilo 137, om skrifvelse till Kong! Maj:t i fråga om inrättande
af ett statslotteri; och

n:o 138, om skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga om inrättande
af industrilotterier;

Herr P. Stockman, rno 139, om ändring af 121 § utsöka
ningslagen;

Herr Lasse Jönsson i Sandby, ilo 140, om skrifvelse till
Kongl. Maj:t i fråga om debitering, uppbörd och redovisning af
utskylder till byggande och underhåll af tingshus och häradsfängelse; Herr

C. F. Petersson i Dänningelanda m. fl., n:o 141, om
beviljande af ett låneanslag å 1,800,000 kronor till jern vägsanläggning
mellan Elmhult och Emmaboda;

Herr J. Nydahl, ilo 142, om höjning i anslaget till högre
folkskolor;

Herr Ivar Månsson m. fl., n:o 143, om indragning af ellei;
minskning i anslaget till civilstatens pensionsinrättning;

Herr M. Badm:

n:o 144, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om
framläggande af förslag till ny lag angående enskilda bankers sedelutgifningsrätt
och till ändring i lagen för Rikets Ständers bank
den 1 mars 1830; och

n:o 145, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om
framläggande af förslag till kapitalisering och aflösning af tolagsersättningen; Herr

P. Truedsson:

mo 146, om ändrad lydelse af § 3 i förordningen angående
vilkoren för tillverkning af bränvin in. in. den 13 juli 1887; och

mo 147, om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående ändring
i förordningen den 24 oktober 1885 angående försäljning af vin
och maltdrycker;

Herr S. J. Kardell, mo 148, om anvisande af anslag till
nya lärarebefattningar vid de de allmänna läroverken m. m.;

Herr H. Andersson i Biingåsen, n:o 149, om beredande af
tryggad besittningsrätt åt innehafvare af vissa å kronans utarrenderade
egendomar befintliga lägenheter;

Herr J. Eklund:

mo 150, angående ändring i vilkoren för riksbankens afdelningskontors
i Kalmar verksamhet; och

mo 151, om ändrad lydelse af § 22 i förordningen angående
vilkoren för försäljning af bränvin den 29 maj 1885;

Lördagen den 26 Januari.

X:0 3.

Herr And. Hansson i Solberga:

n:o 152, om inrättande af nya riksbankens afdelningskontor;
och

n:o 153, om bankovinstens användande;

Herr J. Anderson i Tenhult, n:o 154, om åsättande af eu
försäljnings- och förbrukningsskatt å vin, som inom landet tillverkas
eller utifrån införes;

Herr G. De Lavai m. fl., mo 155, om åsättande af exporttull
å jernmalm;

Herr C. G. O.son Bruse:

n:0 156, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om
framläggande af förslag till ändring af 23 § i förordningen om
kyrkostämma, kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862;

n:o 157, om ändrad lydelse af § 32 i stadgan angående
folkundervisningen i riket den 20 januari 1882; och

n:o 158, om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående ändring
i 3 kap. 12 § uti stadgan angående folkundervisningen i riket
den 20 januari 1882;

Herr J. A. Lundström, mo 159, om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande af förslag
till ny instruktion för fjerdingsman;

Herr A. V. Nilson från Lidköping, mo 160, om utvidgning
af treklassiga allmänna läroverket i Falköping;

Herr A. Göransson, n:o 161, om ändrad lydelse af § 7 f
gällande bevillningsförordning;

Hen- A. TF. Hygrell, n:o 162, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om framläggande af förslag till ändring i 8 § afvittringsstadgan
för Vesterbottens och Norrbottens läns lappmarker
den 30 maj 1873;

Herr A. P. Danidson, n:o 163, om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om utredning och förslag angående inrättande
af en ny jordbrukshypotekskassa, samt om beviljande af ett anslag
å 3,000 kronor för utredningens verkställande;

Herr J. Johansson i Noraskog in. fl., mo 164, om inrättande
af ett riksbankens afdelningskontor i Örebro;

Herr E. TF. Wretlind:

mo 165, om beviljande af ett anslag å 150,000 kronor för
anläggning af två fabriker för tillverkning af oleomargarin;

mo 166, om ändrad lagstiftning i syfte att drinkare måtte
kunna i vissa fall dömas till intagning å allmän vårdanstalt; och

mo 167, om anvisande af ett anslag å 100,000 kronor till
anordnande af asyler för drinkare eller understöd åt dylika enskilda
inrättningar;

Andra Kammarens Prat. 1889. N:o 3.

S o 3. 30

Lördagen den 26 Januari.

Herr L. P. Larsson i Berga:

n:o 168, om beviljande af pension åt förre stationsinspektoren
Klas Pontus Arnoldson;

n:o 169, om ändrad lydelse af § 14 riksdagsordningen; och
n:o 170, om ändrad lydelse af 11 § i förordningen angående
kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862.

Samtliga dessa motioner begärdes på bordet och bordlädes.

§ 4.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr A. Sundström
under fjorton dagar från och med den 80 innevarande
januari.

Justerades protokollsutdrag;
åtskildes kl. 8 e. in.

hvarefter kammarens ledamöter
In fidem

A. E. J. Johansson.

Stockholm. O. L. Svanbftcka Boktryckeri-Aktiebolag-1888.