1888. Första Kammaren N:o @ (Riksdagens protokoll 1888:6)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1888. Första Kammaren N:o @.

Fredagen den 10 februari.

Kammaren sammanträdde kl. Va B e. m.

Upplästes bevillningsutskottets förslag till Riksdagens skrif- Skrifvdstför velse,

n:o 1, till Konungen angående vissa delar af tullbevill- slaff angående

tull å spån
mål tn. m.

ningen.

Herr Bexell: För min del anser jag den nu upplästa skrif -velsen alldeles för lång, och motiven, som deri äro angifna, fullkomligt
öfverflödiga. Den, som vill hafva reda på motiveringen
till de föreslagna åtgärderna i fråga om tullen, torde få hänvisas
till tidningar och diskussioner, som angående frågan hållits. Jag
föreslår derför, att skrifvelsen endast upptager tullsatsema och
hvad som för öfrig! kan vara nödvändigt.

Herr statsrådet friherre von Essen: Herr grefve och talman,
mine herrar! Jag hemställer, huruvida det icke för att vidtaga
den af herr Bexell föreslagna åtgärden blefve nödvändigt,
att denna skrifvelse lades på kammarens bord; men i så fall
skulle frågan komma att hvila några dagar och derigenom ett
uppskof ske med tillämpningen af de beslutade tullsatserna, hvilket
skulle leda till stort men och i hög grad förtaga deras åsyftade
verkan. Jag hemställer derför, om icke kammarens ledamöter
å båda sidorna, äfven om anmärkningar kunna göras mot
skrifvelsens längd, skulle vilja afstå från ett yrkande, som skulle
medföra bordläggning, för att befordra det för hela landet lyckliga
och önskvärda ändamålet, att så snart som möjligt få de
beslutade tullarne tillämpade.

Flere af kammarens ledamöter instämde i denna hemställan.

Herr Bexell: Jag har mycket väl insett den pekuniär^ förlust,
som för statskassan kan uppstå genom tidsutdrägt, då nemligen
spannmål i större qvan ti teter skulle tullfritt kunna införas,
Första Kammarens Prat, 1888. N:o 6. 1

Jf:o tf. 2

Fredagen den 10 Februari.

Skrifvelseför- men jag anser den konstitutionella sidan af saken af större vigt

slag angående 00p fortsätter derför mitt yrkande.
tull a spån- •’

mål m.m.

(Forts.) Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr grofven och

talmannen, att i afseende på förevarande skrifvelseförslag blifvit
yrkadt, dels att detsamma skulle godkännas i oförändradt skick,
dels ock, af herr Bexell, att kammaren, med af slag å hvad utskottet
i motiveringen yttrat, skulle godkänna skrifvelsen i hvad
den anginge kamrarnes i ämnet fattade beslut.

Sedermera gjordes propositioner enligt dessa båda yrkanden,
och förklarades propositionen på godkännande af skrifvelseförslaget
i oförändradt skick vara med öfvervägande ja besvarad.

Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran,
statsutskottets den 8 i denna månad bordlagda utlåtanden
n:is 11 och 12.

Föredrogs och lades till handlingarna statsutskottets den 8
innevarande februari bordlagda memorial n:o 13, i anledning af
statskontorets underdåniga berättelse angående undsättningsfonden.

Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran,
statsutskottets den 8 i denna månad bordlagda utlåtanden
n:is 14—17, äfvensom lagutskottets samma dag bordlagda utlåtanden
n:is 8 och 9.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr von Baurngarten
under 14 dagar från och med den 20 innevarande månad
samt herr Bexell under tre veckor från denna dag.

Justerades två protokollsutdrag för detta sammanträde, hvarefter
kammaren åtskildes kl. 2.5 3 e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

Lördagen den 11 Februari.

3 N:o 6.

Lördagen den 11 februari,

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Justerades protokollet för den 4 i denna månad.

Anmäldes och bordlädes lagutskottets utlåtanden:
n:o 10, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af
26 kap. 1 § rättegångsbalken; och

n:o 11, i anledning af Riksdagens justitieombudsmans hemställan
om upphäfvande af 23 kap. 7 § strafflagen.

Sedans hans excellens friherre Bildt på egen begäran befriats
från det honom af [kammaren lemnade uppdraget att deltaga i
talmansöfverläggningarna, företogs nu val af en ledamot efter
honom för att deltaga i nämnda öfverläggningar; och befans
efter valförrättningens slut dertill hafva blifvit utsedd:

Friherre Akerhiélm________________________________________ med 62 röster.

Företogs val af en ledamot i konstitutionsutskottet efter
numera statsrådet herr Wennerberg; och befans efter valförrättningens
slut dertill hafva blifvit utsedd:

Herr von StroMrch________________________________________ med 59 röster.

Företogs val af en ledamot i statsutskottet efter numera
statsrådet friherre von Essen, Fredrik; och befans efter valförrättningens
slut dertill hafva blifvit utsedd:

Herr Cederherg

med 64 röster.

N:o 6. 4

Lördagen den 11 Februari.

Företogs val af en ledamot i lagutskottet efter numera statsrådet
herr Bergström; och befans efter valförrättningens slut
dertill hafva blifvit utsedd:

Herr Huss____________________________________________________ med 85 röster.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Wällenius
under fjorton dagar från och med den 13 innevarande februari
samt herr Boström, Johan, under tre veckor från och med den
15 i samma månad.

Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande statsutskottets
den 8 och 10 i denna månad bordlagda utlåtande
mo 11, angående riksgäldskontorets förvaltning under den tid, som
förflutit sedan ansvarsfrihet senast tillerkändes fullmägtige i
nämnda kontor.

1— 9 punkterna.

Lädes till handlingarna.

10 punktm.

Godkändes.

Föredrogos å nyo och biföllos statsutskottets den 8 och 10 i
denna månad bordlagda utlåtanden;

n:o 12, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående
beviljande af vissa förmåner för enskilda jernvägsanläggningar; och
n:o 14, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående
försäljning af ett kronan tillhörigt, i Säfve socken och Vestra Hisings
härad af Göteborgs och Bohus län beläget jordområde.

Angående Föredrogs å nyo statsutskottets den 8 och 10 innevarande

tiondef rihet februari bordlagda utlåtande n:o 15, i anledning af Kongl. Maj ds
för Höganäs proposition angående tiondefrihet för Höganäs stenkolsverk.

Herr Wsern: Då Kongl. Maj ds framställning och statsutskottets
derpå grundade tillstyrkande såsom hufvudskål anföra,
att enligt kammarkollegii och kommerskollegii upplysningar Höganäs
stenkolsverk icke skulle hafva något privilegium, så anser

Lördagen den 11 Februari.

5 N:o 6.

jag det vara min skyldighet att påpeka, att kollegiernas utlåtan- Angående
den afgåfvos för många år sedan och att sedan dess omständig tiondefrihet
heter inträffat, som kunna antyda, att Höganäs stenkolsverk stlnMsverk
skulle hafva ett högst betydande privilegium. Dermed förhåller ,FortgN
sig så, att den 28 maj 1886 utkom en författning om stenkolsfyndigheter,
hvars fullständiga titel är: Lag angående eftersökande
och bearbetande af stenkolsfyndigheter den 28 maj 1886. 1 § af

denna lag lyder sålunda: »Rättighet att eftersöka och bearbeta
stenkolsfyndighet är beroende på särskildt tillstånd (koncession),
som meddelas af konungen; och må förty inmutning af sådan
fyndighet icke ega rum». I 6 § af samma lag heter det: »Å område,
som, innan denna lag trädt i kraft, blifvit för bearbetande
af stenkolsfyndighet inmutadt eller annorledes lagligen upplåtet,
vare, utan tillstånd af den, som innehar sådan rätt, koncession
icke gällande». Nu är förhållandet det, att de äldsta privilegier,
på hvilka Höganäs stenkolsverk är grundad!, nemligen af år 1737,
innehålla ett »privilegium» att »upptaga, försöka och bearbeta de vid
Helsingborg befintliga stenkolsgrufvor och brott, med flere ställen,
som der i orten anledning till stenkol gifva, samt af dem anträffas
och påfinnas kunde». Detta privilegium utvecklades år 1788
derhän, att bergskollegium genom utslag den 14 november samma
år förklarade: »att Luggude och Rönnebergs härader hädanefter
måge anses såsom ett för detta stenkolsverk utstakadt och faststäldt
distrikt, inom hvars gränser statssekreteraren friherre Ruuth hade
att tillegna sig och åtnjuta alla de förmåner och rättigheter, som
genom kongl. kollegii privilegium den 18 februari 1737 samt
dess skrifvelse den 29 mars 1738 dåvarande intressenter i ofta
berörde stenkolsverk förunte blifvit». Nu omfatta dessa båda
härad allra största delen af de trakter i Skåne, under hvilka den
stenkolsbärande formationen är utbredd.

Om det nu anses, att Höganäs stenkolsverk fortfarande har
qvar detta privilegium, skulle Höganäs bolag ega rättighet att
upptaga och bearbeta stenkolsfyndigheter hvar som helst inom
Luggude och Rönnebergs härad, under det eu sådan rättighet är
för alla andra förbjuden, och detta icke såsom förut, då man
kunde verkställa inmutning för förvärfvande af rätt till stenkolsfyndigheters
upptagande, utan absolut, derest icke Konungen dertill
gifver tillstånd.

Då jag nu anser, att Kongl. Maj:ts framställning bör bifallas
på den grund, att Höganäs stenkolsverk icke har några särskilda
priviligier, måste, enligt min tanke, bifall till framställningen
lemnas endast under förutsättning, att i fråga om upptagande af
nya stenkolsgrufvor Höganäs stenkolsverk är underkastadt lagen
angående eftersökande och bearbetande af stenkolsfyndigheter den
28 maj 1886, så att det icke i fråga derom må på grund af äldre
privilegier anses inom någon del af Skåne hafva annan eller
bättre rätt än andra koncessionssökande. Säkerligen komme

N:o «. 6

Lördagen den 11 Februari.

Angående detta vilkor i de flesta fall att vara alldeles betydelselöst, ty om
tunnhet Höganäs stenkolsverk vill upptaga nya fyndigheter, lära för detsteJkolsverT
samma ingå svårigheter möta att erhålla koncession. Men om
(Forts) nag°n annan skulle vilja inom Luggude eller Rönnebergs härad
^ ’ upptaga nya stenkolsfyndigheter, skulle möjligen, om icke detta

vilkor uppställes, Höganäs bolag kunna komma med anspråk på
sina rättigheter enligt de gamla privilegierna. I sådant fall skulle
kollision kunna uppstå och frågan möjligen afgöras, så att den
andre koncessionssökanden vägrades koncession. Jag anser således,
att det bifall till utskottets betänkande, som bör lemnas, bör
medgifvas endast under nyssnämnda af mig angifna förutsättning,
dervid jag särskildt vill påpeka, att det föreslagna tillägget afser
endast nya stenkolsfyndigheters upptagande, så att den fullständiga
rätt, hvarmed Höganäs stenkolsverk nu besitter sina grufvor, icke
i ringaste mån blir berörd af detta beslut.

Grefve Strömfelt: Ehuru jag är sjuk och derför borde afhålla
mig från att taga till orda, kan jag dock icke låta detta
utskottsbetänkande passera genom Riksdagen utan att i afseende
på frågan om privilegierna för Höganäs stenkolsverk inlägga min
gensaga med hänsyn till den utredning, som föreligger, huruvida
stenkolsverket har eller icke bär sådana.

När man läser detta stenkolsverks historia gent emot statsverket,
torde det ursäktas representanten, om han blir något tveksam
och undrande, huruvida det här gäller att meddela nya förmåner
eller borttaga gamla skyldigheter. Hela den kongl. propositionen,
såväl som statsutskottets utlåtande, hvilar ytterst på
kongl. kungörelsen den 10 augusti 1877, efter hvilken alla då
varande, icke privilegierade bergverk skulle för framtiden undgå
att utgöra bergverkstionde. Men i samma kongl. kungörelse äro
intagna vissa uppräknade verk, som voro i besittning af »särskilda
privilegier», för hvilka tiondefriheten icke skulle inträda
förr, än egarne af dessa verk förklarat sig ingå på privilegiernas
upphörande eller aflösning. Höganäs stenkolsverk var, likasom
Sala silfververk, i denna kungörelse undantaget, dock icke derför
att det på den tiden ansågs ega, eller man uppmärksammat att
det egde särskilda privilegier, utan derför att stenkolsverket låg
i process med staten om en betydande summa. Denna fråga och
Kongl. Majrts proposition hvila, såsom i propositionen sägs, ytterst
derpå, huruvida Höganäsverket ännu har eller kan hafva några
privilegier, ty att Höganäsbolagets styrelse skulle hafva afsagt sig
innehafvande privilegier, det antyder hvarken utredningen i ämnet
eller den kongl. propositionen. Visste jag, att det uttalande, som
förekommer i den kongl. propositionen, på hvilken utskottet stöder
sitt tillstyrkande utlåtande, upphäfde de möjligen för Höganäs
stenkolsverk" ännu qvarstående privilegier, skulle jag ej här be -

Lördagen den 11 Februari.

7 No 6.

svära kammaren med något anförande; men ingen af eder, mine Angående
herrar, bör väl föreställa sig att, om här beslutas en afskrifning tfion^frihet
för detta verk af bergverkstionden, och om det under diskussio- stenkolsverk
nen talas om att stenkolsverket icke har några privilegier, detta (Fortg
skulle kunna beröfva verket de privilegier, det verkligen eger. ''

Nej, mine herrar, varen förvissade derom, att tiar Höganäsverket
privilegier, kommer det helt säkert att framdeles vid något tillfälle
göra dem gällande, äfven om för detsamma nu beviljas tiondefrihet
på den grund, att man anser det sakna sådana. Jag
vågar påstå — och med dessa förhållanden är jag genom min
speciella ställning till stenkolsverken i Skåne temligen förtrogen
— att Höganäs stenkolsverk haft särskilda privilegier. Äfvenså
påstår jag att stenkolsverket icke afsagt sig dessa privilegier. Vidare,
att verket har hela den tid af 31 år, under hviliren 1855
års grufvestadga varit gällande, arbetat i shjdd af dessa privilegier.

Vidare, att, efter det 1886 års stenkolsstadga antogs, verket jemväl
arbetat och fortfarande arbetar under skydd af dessa samma
privilegier. Och slutligen, att Höganäs stenkolverks styrelse sjelf
ansett att verket fortfarande är privilegieradt.

För att i någon mån, så vidt jag kan, styrka dessa påståenden,
skall jag nu öfvergå till att närmare behandla dem, men
i omvänd ordning mot den, hvaruti jag framstält dem, derför att
jag anser det första vara det hufvudsakliga och vigtigaste och
det, på hvithet verket stödt sitt tillvägagående i öfrigt.

Att liöganäsverkets styrelse ansett sig ännu innehafva privilegier
— och allvarliga privilegier, mine herrar, ty det gäller att
fritt få taga upp stenkol ur hela den hittills kända stenkolsformationen
— har för mig framgått deraf, att för några år sedan
gjordes enskildt hos mig från vederbörande ordförande i stenkolsverkets
styrelse förfrågan, huruvida jag icke ansåg, att det bolag,
jag representerade, borde till Höganäs stenkolsverk betala eu liten
skatt för hvarje tunna kol, som upptogs.

Jag svarade naturligtvis nej på denna framställning, men på
helt andra grunder, än frågan, huruvida verket fortfarande eger
privilegier eller ej. För mig framstår emellertid, som sagdt, deraf
alldeles tydligt, att styrelsen ännu anser, det verket är privilegieradt.
Ty eljest hade väl den frågan aldrig blifvit framstäld, och
det sades mig äfven under resonnementet, att styrelsens nuvarande,
här närvarande ordförande äfvenledes hyste den åsigten. Huruvida
så fortfarande är förhållandet, känner jag icke.

Vidare påstod jag, att Höganäs stenkolsverk ännu efter utfärdande
af 1886 års stadga arbetar under skydd af privilegier.

Jag påstår detta derför, att om verket ej egt sådana, hade det
varit nödsakadt att söka koncession för sina arbeten. Men det
har ej skett. Ty detta stadgande gäller, antingen jag är jordägare
eller icke jordegare.

>:n Ö. 8

Lördagen den 11 Februari.

Angående Att verket under hela den tid 1855 års stadga var gällande
tiondefrihet arbetat under skydd af privilegier framgår deraf, att det, såvidt
för Höganäs jag vet aldrig gjort någon inmutning, ej heller någonsin haft
* ^Förtro utS^ter ^ör Litmuls läggande och dylikt, hvilket deremot varit så
^ or S- betungande för de andra bolagen, att exempelvis det bolag, som
jag representerar, fått årligen för dylika affärer vidkännas räntor
å och slutligen amortering af ett kapital af ej mindre än 650,000
kronor. Dylikt har emellertid Höganäsbolaget undgått och, såvidt
jag kan finna, uteslutande på grund af sina privilegier. Ty
det står i 2 kap. 3 § af 1855 års stadga: »Hvar som, å egen eller
annans grund någon till inmutning enligt 1 kapitlet lofgifven
mineralanleclning med arbete belägga och sig tillgodogöra vill,
skall derom hos bergmästaren i orten göra skriftlig anmälan för
erhållande af tillståndsbevis eller mutsedel» etc.

Detta har Höganäsbolaget undgått på grund af sina privilegier,
sig till nytta och icke till likställighet med något enda af
arbetande bolag eller enskilde personer, hvilka haft utomordentligt
stora omkostnader för att de måst ställa sig grufvestadgan
till efterrättelse.

Slutligen påstår jag, att Höganäs stenkolsverk haft och ännu
har särskilda privilegier.

Detta är visserligen redan till eu viss grad af den föregående
talaren påpekadt, men dock af den vigt, att jag skall bedja få
något närmare belysa den saken.

Bergskollegium meddelade den 18 februari 1737, sålunda för
lång tid sedan, åtskilliga namngifna personer privilegium på att
»upptaga, försöka och bearbeta», stenkol ur dåvarande Helsingborgs
stenkolsgrufvor. Den 29 mars 1738 meddelade nämnda
kollegium genom skrifvelse samme män tillåtelse att »vid Vallåkra
och trakten deromkring upptaga och sig tillgodogöra stenkolsfyndigheter.
» Den 6 maj 1788 erhöll, såsom jemväl af den
föregående ärade talaren omnämnts, friherre Erik Ruuth, hvilken
kommit i besittning af sina företrädares rättigheter, genom kongl.
bref »för sig och sina rättsinnehafvare» stadfästelse på bergskollegiets
den 18 februari 1737 utfärdade privilegier och skrivelser!
den 29 mars 1738, hvarigenom han sålunda fick på sig Överflyttad
rättigheten att bearbeta stenkolsgrufvorna vid Helsingborg
och en del af stenkolsformationens område kring Yallåkra, som i
samma bref omtalas. Men den 14 november 1788 erhöll samme
friherre Ruuth kongl. bergskollegiets privilegium på att »Luggude
och Rönnebergs härader hädanefter måge anses såsom ett för
detta stenkolsverk utstakadt och faststäldt distrikt, inom hvars
gräns statssekreterarne friherre Ruuth hade att tillegna sig och
åtnjuta alla de förmåner och rättigheter, som genom bergskollegii
privilegier den 18 februari 1737 och skrifvelse den 29 mars 1738
då varande intressenter i förberörda stenkolsverk förunnadt blifvit.»

Lördagen den 11 Februari.

9 V:o 6.

Alltså följer deraf, att genom detta den 14 november 1788 Angående
erhållna privilegium utvidgades friherre Ruuths rättighet att söka jwnr^ri!ut.
tillgodogöra sig och bearbeta stenkol till så godt som hela den stenkolsverk
ännuo i dag kända stenkolsformationen. (Forts.)

År 1796 upptäcktes, under sökande efter lera, de nu bearbetande
fälten vid Höganäs. Ruuth hade vid den tiden afträdt
sin egendom, och Höganäs stenkolverk jemte tillhörigheter och
samtliga privilegier utbjödos å offentlig auktion å Malmö landskansli
år 1797 samt inropades för den summa, som derstädes
finnes antecknad, af C. Bagge, med hvilken friherre Ruuth, sedermera
grefve Ruuth, den 6 juni samma år förenade sig och bildade
Höganäs stenkolsverk.

Alltså får man val anse, att dessa privilegier tillföllo egarne
af Höganäsverket, och på grund af desamma har också stenkolsverket
fortfarande rätt att fritt bearbeta stenkolsfyndigheter inom
nästan hela den hittills kända stenkolsformationen.

Genom kongl. brefvet den 20 juni 1801 erhöll Höganäs stenkolsverk
30 års frihet från alla utskylder, till och med mantalspenningarne
för sitt folk.

Stenkolsverket erhöll då också rätt att utan hinder af föregående
författningar skatteköpa en del kronohemman. Detta var
nog eu sorts förläning af ej så ringa värde för verket. Men på
samma gång stäldes det under bergsjurisdiktion, i följd hvaraf
de för bruk och bergverk gällande författningar skulle derpå tilllämpas.
Så uppkom tiondeskyldigheten för Höganäs.

Sedermera den 9 mars 1833'' erhöll bolaget genom ett kungligt
bref befrielse från utgörande af tionde på skäl att verket
ännu ej fullbordats och att detsamma arbetade under svårigheter,
till följd af hvilka det ej skulle kunna mägta utgöra tionde. Derefter
försvinna emellertid alla skal, hvarför icke statsverket fått
uppbära denna afgift, ty det står i den kong], propositionen, att
bolaget utdelat ganska höga dividender, fast statsverket ändock
icke erhållit någon tiondeafgift.

Jag har någorlunda vidlyftigt behandlat denna fråga, ty jag
hyser verkligen en viss rädsla, att meningen kan vara, att stenkolsverket
först skall blifva befriadt från tiondeafgiften och sedermera
lika fullt göra sina rättsanspråk vid något tillfälle gällande
med afseende på privilegierna, hvilka icke kunna, genom
Kongl. Majds proposition anses upphäfda, Såsom min mening
ber jag, i likhet med den föregående talaren få uttrycka den åsigten,
att verket först lör afsåga sig sina privilegier i likhet med andra
verk, för hvilka tiondefrihet blifvit i 1877 års kungörelse medgifven.
Då en sådan afsägelse icke skett, kan jag för min del
icke biträda statsutskottets förslag om tillstyrkande af Kongl.

Majds proposition, men jag går i detta afseende längre än den
siste ärade talaren, ty han ville blott, att 1886 års grufvestadga
skulle tillämpas på verket, »när det nedsänker nya schakt». Jag

Ä:o «. 10

Lördagen den 11 Februari.

Angående går längre och säger, att har verket icke, några privilegier, så
för^H^anLi^ar var^ skyldigt att helt och hållet och vid hvarje äfven
stenkolsverk, förfil!ten tidpunkt, ställa sig gällande lag d. v. s. grufvestadgan
(Forts) till efterrättelse, och då jordegarne här icke kommit i åtnjutande
af sin andel af stenkolsfyndigheten, men enligt lag haft rätt dertill,
så har i sådant fall bolaget icke fullgjort lagen och bör till
sådant fullgörande genast förbindas.

Jag skulle vara mest böjd att föreslå eu återremiss till utskottet,
men då frågan i sådant fall skulle bero på en utredning,
om några privilegier för verket finnas eller icke, och eu sådan
utredning skulle draga längre tid'' än denna Riksdag väl kommer
att vara samlad, anser jag det vara min skyldighet att yrka rent
af slag, under förhoppning att privilegief rågan biff ver bättre och
närmare utredd samt bestämd, och på samma gång under förutsättning
att staten, sedan nu verket årligen utdelar mellan 6 och
10 procent, måtte uttaga sitt tionde, till dess ett förnyadt och
på rättvis grund framlagdt afskrifningsförslag kan framkomma.

Grefve Pos se: Det är med sann tillfredsställelse jag har
hört presidenten i kommerskollegium i denna kammare vara
af samma mening, som kollegiet omfattat, nemligen att Höganäs
privilegier numera icke äro gällande. Han har dervid likväl
samtidigt antydt, att den skugga af privilegier, om jag så får
säga, som ännu möjligen återstod, kunde föranleda, att på grund
af den nya grufvestadgan, som tillkommit, sedan kollegierna
yttrat sig i frågan, någon fördel skulle tillkomma Höganäs i afseende
på inmutningsrätten sålunda, att verket skulle vara berättigadt
att inmuta trakter utan att dertill hafva erhållit Kongl,
Maj:ts tillstånd. På grund deraf yrkade den ärade talaren ett
obetydligt tillägg till statsutskottets hemställan — och längre kom
icke han.

Den andre talaren i ordningen har deremot yrkat rent afslag
och trädt upp både mot kollegierna och mot herr presidenten;
för honom hjelper icke hvad kollegierna yttrat i frågan år 1876;
det finnes ändå privilegier, och denna uppfattning grundade han
och ville kammaren skulle acceptera, derpå att han någon gång
hört den förre ordföranden i bolaget säga, att privilegierna vore
gällande, och att denne derför yrkat fördelar för Höganäs, som
skulle tillgodokomma detta verk framför alla andra i Skåne. Jag
får säga, att jag anser detta argument föga passa i eu allvarligförsamling.
Ett annat af hans argument var, att han trodde sig
veta, att den nuvarande ordföranden i detta afseende hade samma
åsigt som den föregående. Detta är nu ett misstag, hvilket jag
kan temligen säkert intyga, emedan jag är den man, som misstankes
för denna uppfattning, och jag är i tillfälle förklara, att
jag beträffande Höganäs’ privilegier fullkomligt delar kollegiernas
uppfattning.

Lördagen den 11 Februari.

11 N o «,

Jag kan icke nog förundra mig öfver, att man här har velat Angående
göra sannolikt, att Höganäs skall hafva uteslutande rätt till inmutningar
inom Luggude och Rönnebergs härad, och allra mest för -stenkolsverk.
undrar det mig, att en sådan sats kan fortfarande blifva fram- (Forte.)
stäld af en man, som varit med om betydliga inmutningar just
i Luggude och Rönnebergs härad och fullkomligt känner, att
hinder deremot från Höganäs sida icke mött. Detta är ett praktiskt
bevis, att Höganäs åtminstone icke åberopat några privilegier,
för att hindra andra kolverk att uppstå.

De privilegier, som Höganäs fått, tick det under frihetstiden.

De blefve sedermera utvecklade i enväldets dagar. Dessa privilegier
hafva, som man finner, icke något godt ursprung. Men vi
veta alla, att hvad de magthafvande då orättmätigt tillvällade
sig, det har sedan dess blifvit återgäldadt, så vidt sig göra låtit.

Hvad Höganäs privilegier beträffar, då äro de väl nu mer icke
existerande. Riksdagen har åtminstone full rätt att tro hvad
kollegierna i den vägen uttalat.

Den andra möjlighet, som herr Wsern framställe, icke ens
den, kan jag vara med om; ty har Höganäs privilegier eller någon
del af privilegier, då har herr Wserns förutseende och omtanke
varit lämpliga, men har det icke några privilegier, då kunna väl
icke privilegier, som äro obefintliga, hafva någon inverkan gent
emot andra verk. Denna slutsats tror jag vara oemotsäglig.

Men ännu ett skäl har framdragits af den sista talaren, som
sade oss såsom ett bevis, att privilegierna i alla fall måste vara
gällande, att Höganäs icke har inmutat någon af sina kolbottnar.

Ja, det har det hittills icke gjort. Bolaget köper jorden, der det
sänker schakt, och der behöfver det icke något tillstånd af jordegaren.
Det arbetar i sin egen mark och någon skilnad i den
vägen mellan Höganäs och till exempel Dannemora grufvor finnes
väl knappast. Jag ber den siste talaren låta oss veta, om han
tror, att Dannemora eller för öfrigt något af de andra gamla
verken i landet har inmutat sina grufvor; för min del tror jag
det icke. Den ärade talaren kallade det en förläning, att Höganäs
i äldre tider haft rättighet att skatteköpa jord utan öfliga
former. Detta har det också gjort, men enligt hvad jag tror,
endast med ett hemman. Det var i äldre dagar utfattigt såsom
alla de nya stenkolsverken i senare tider. Hvad det sedan förvärfvat,
har det köpt på vanligt sätt, men detta har icke heller
varit mycket. Hela den rymd, som det eger, går icke till mer
än omkring 300 Linland.

Nu har man också sagt, att fastän nästan alla andra bergverk
befriats från bergverkstionde, så kan Höganäs gerna betala, ty det
utdelar så höga dividender. Ja, det har det gjort, men det har
också haft svårigheter att kämpa mot, och nedlagt högst betydligt
kapital i stenkolsverket. Hvad dessa höga dividender angår, så
hafva de icke inträffat till följd af goda konjunkturer i stenkol.

H:0 fi. 12

Lördagen den 11 Februari.

Angående Vid Höganäs fans förr anlagdt ett glasbruk, hvars produktion
förmwmäs ’c^e v’sac^e s''g begärlig för konsumtionen och saknade afsättstenkolsverk.
ning- Glaslagret samlades i magasinen och stannade der, till följd
(Forts.) hvaraf aktieegarne under flera år icke fingo någon utdelning. Så
kom man på den tanken att nedlägga glastillverkningen och realisera
de betydliga hopade glaslagret, hvaraf följde att Höganäs
lemnade under ett par år eu ganska betydlig vinst. Den ärade
talarens påstående, att bolaget på senare tider utdelat 6 till 10
procent, är så till vida rigtigt, att de verkligen utdelat 6 procent
per aktie, men denna omständighet har enligt min uppfattning
intet inflytande på sjelfva rättsfrågan, tv denna ställer sig för
mig så, att konung och Riksdag godkänt, att de bergverk som
vilja bibehålla sina privilegier, skola betala bergverkstionde och
att de, som derifrån befrias, skola afstå från sina innehafvande
privilegier, och detta gäller alla bergverk i Sverige. Nu har visserligen
här tvistats derom, huru vida Höganäs har några privilegier,
men då det af kollegium är utredt, att Höganäs inga privilegier
har, hyser jag intet tvifvel, att ej Riksdagen skall bifalla
Kongl. Maj:ts hemställan i saken.

Nu vill jag icke dölja, att bakom de svårigheter, som uppstått
i fråga om Höganäs’ befrielse från tiondeskyldigheten, ligga
vissa faktiska förhållanden, som utan tvifvel gjort både konung
och Riksdag särdeles obenägna att förunna Höganäs likställighet
med öfriga bergverk i riket, nemligen de penningetransaktioner, som
Höganäs haft med staten. Af dessa är den ena, genom Kongl.
Maj:t i Högsta domstolen så afgjord, att kronans rätt underkänts.
Derom säger man nu, från vissa håll att bolaget det oaktadt
bort betala, då det obestridligen af staten fått emottaga ifrågavarande
penningeförsträckning. Häri har man emellertid orätt, ty
det bolag, som existerade, då lånet gjordes och som borde betala,
det sålde verket och Höganäs öfvergick till ett nytt bolag, som
icke ikläd t sig denna skuld och således var hvarken juridiskt
eller moraliskt skyldigt a t tv fullgöra det gamla bolagets förpligtelse!’
härutinnan. Den andra rättsfrågan, som sedermera uppkommit
mellan bolaget och kronan, är af beskaffenhet att vara ytterst
tvistig. Justitiekanslereu, som blifvit deröfver hörd, har förklarat,
att Kongl. Maj:t icke hade någon anledning att göra något yrkande
mot Höganäs.

Nej, mine herrar, efter hvad jag nu haft äran att för eder
anföra, kan jag icke se, att det skulle återstå något annat skäl
att bibehålla kronans tionde å Höganäs än den fördel, som derigenom
kunde beredas de andra stenkolsverken i Skåne, med
hvilka Höganäs fick svårighet att konkurrera. Också det vore
ett system, visserligen icke ett nytt, utan ett ganska gammalt,
sedan frihetstidens dagar, då de magtegande sågo till att kunna
få de fördelar, man möjligen kunde åtkomma.

Lördagen den 11 Februari.

13 S:6 6.

Ehuru frågans utgång är faktiskt likgiltig, yrkar jag bifall
till utskottets hemställan.

Herr Wsern: Jag begärde ordet för att påpeka den olikhet
som eget- rum mellan grefve Strömfelts yrkande och mitt, men
sedan lian formulerat sitt yrkande såsom afslag, är redan deraf
tydligt, att vi äro skiljaktige. Jag anser det ovärdigt och på
inga vilkor kunna tänka sig, att staten skulle på det sätt, grefve
Strömfelts förslag synes mig innebära, taga igen hvad den gifvit
Höganäs eller att staten skulle med afseende på. skatte- och
eganderättsförhållanden bestämma en skilnad mellan Höganäs och
rikets öfriga bergverk. Höganäs fick sina första privilegier redan
innan det fans någon grufvestadga eller lag angående inmutning;
denna tillkom senare och då var Höganäs icke underkastadt
lagens bestämmelser, huru man skulle gå till väga vid anläggande
af nya grufvor. Det borde väl falla af sig sjelf!, att den, som
fått en eganderätt, bör få behålla den, äfven sedan andra bestämmelser
för framtida förvärf af dylik egendom blifvit stadgade.
Jag kan icke inse det ringaste skal, hvarför Höganäs med
afseende på den egendom, som det har, skulle underkastas någon
inskränkning.

Deremot kan jag icke dela den siste ärade talarens''åsigt om
lagligheten i allmänhet af Höganäs stenkolsverks tillvägagående
vid anläggande af nya stenkolsgrufvor. Han sade, att Höganäs
går till väga så, att det först köper en egendom och sedan der
lägger schakt och går ned och fager sin stenkol. Detta är just
hvad Kongl. Maj:t i allmänhet förbjudit. Man får icke, vare sig
på egna eller andras egor gå till väga på det viset utan koncession
af Kongl. Maj:t, så vida man icke har särskilda privilegier
eller särskild rätt dertill. Nu förmenar talaren emellertid, att
detta är en afgjord sak; kollegierna hafva sagt, att Höganäs icke
har några privilegier. Men härvid är att märka, att på den tiden
då kollegierna afgåfvo sina betänkanden i ärendet, kunde hvar
och en inmuta hvad som helst, principielt äfven stenkol, ehuru
visserligen då ett temporärt förbud deremot var gällande. Det
behöfdes inga särskilda privilegier för att ega rättighet att upptaga
malmer eller fossilier, emedan detta då icke kunde förvägras
någon. Sedan emellertid 1886 års lag utkommit, som säger att
denna rätt beror på Kongl. Maj ds tillstånd, måste den frågan
uppställas: är Höganäs underkastadt denna bestämmelse eller ej
Som privilegierna icke blifvit formelt återkallade, bör denna fråga
verkligen kunna göras, så mycket mer som den man, som sagt,
att det alltid blifvit förklarad!, att privilegierna icke existera, på
samma gång uttryckligen förklarat, att Höganäs eger rätt att
inom två härad upptaga stenkol, fastän eu lag utkommit, som
stadgar ett allmänt förbud derför.

Angående
tiondefrihet
för Höganäs
stenkolsverk.

(Forts.)

N:o tf. 14

Lördagen den 11 Februari.

Angående
tiondefrihet
för Höganäs
stenkolsverk.

(Forts.)

Jag vidhåller derför min åsigt, att Riksdagen må mycket
gerna befria Höganäs från tiondeskyldigheten, men blott under
förutsättning att det varder likstäldt med alla andra verk, således
äfven med afseende på rätten att upptaga nya grufvor. Derför
bör Riksdagen för sitt beslut förutsätta en afsägelse från Höganäs’
sida af den rätt, det i sådant afseende möjligen kan ega.

Herr Königsfeldt: I egenskap af ledamot af den afdelning
af statsutskottet, som förberedande behandlat detta ärende, ber
jag att få yttra några ord. Såsom synes af utskottets betänkande,
har detsamma grundats på embetsverkens utlåtanden, enligt bvilka
Höganäs icke skulle hafva några privilegier. Nu hafva några
föregående talare påstått, att så skulle icke vara förhållandet.
Jag deremot är af den öfvertygelsen, att de Höganäs på 1700-talet
meddelade privilegier icke äro vidare gällande, hvilken åsigt jag
haft ganska länge. Jag kan nämna, att för ett tjugutal år sedan
jag hade besök af dåvarande disponenten för Höganäs, som medhade
alla handlingar rörande denna sak och frågade mig, om
bolaget skulle kunna begära tillämpning af privilegierna. Då som
nu sade jag att jag icke ansåg dem längre hafva gällande kraft.

En föregående talare har som bevis på, att Höganäs verkligen
har privilegier, framhållit, att 1855 års grufvestadga icke
tillämpats vid Höganäs, men den kunde naturligtvis icke tillämpas
på äldre fyndigheter, som arbetats innan nämnda lag utkommit,
utan allenast på nyare fyndigheter eller sådana äldre, Bom blifvit
sönade och åter upptagits. Således har grufvestadgan icke kunnat
tillämpas på under arbete varande vare sig stenkols- eller malmfyndigheter.

Den ärade talaren nämnde också, att Höganäs skulle anse
sig hafva dessa privilegier, men i sådant fall förefaller det egendomligt,
att Höganäs tillåtit andra att upptaga så betydliga inmutningar
inom det område, som skulle tillhöra bolaget. Detta
förhållande synes mig utvisa, att stenkolsverket icke ansett sig
hafva några privilegier.

Kommerskollegium har i sitt yttrande i frågan sagt likaledes,
att stenkolsverket icke skulle hafva några privilegier. Nu
har herr presidenten för kollegiet påstått, att 1886 års förordning
åter upplifvat de privilegier, som kommerskollegium förut ansett
icke längre finnas. Denna uppfattning förefaller mig något
egendomlig, ty det finnes intet stadgande i denna författning, som
kunde gifva anledning till, att privilegier, som förut icke funnits,
kunde genom densamma åter upplifvas.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Grefve Strömfelt: Jag får bekänna, att jag icke kunnat
följa med den siste ärade talarens tankegång. Han ville bestrida
att stenkolsverket hade privilegier, men säger derpå att verket

Lördagen den 11 Februari.

15 S:n ffi.

både privilegier 1855 och icke behöfde då ställa sig den det året
utfärdade grufstadgan till efterrättelse. Antingen hade verket
privilegier eller icke. Hade det icke privilegier, var det skyldigt att''
ställa sig utfärdade författningen till efterrättelse; hade det åter
privilegier 1855, så lärer verket fortfarande innehafva dem, då
det icke afsagt sig desamma. Jag har visat hvad icke heller af
styrelsens ordförande jäfvats, att hela tiden, hvarunder 1855 års
stadga gälde, verket arbetat i skydd af sina privilegier, nedsänkt
nya schakt, utvecklat sina brytningar m. m., men icke under de
former och med de omkostnader, som ålegat andra stenkolsfyndigheters
bearbetare.

Förra gången jag hade ordet gjorde jag några påståenden,
hvilka jag sedan behandlade i omvänd ordning, och jag yttrade
dervid, att jag gjorde så derför, att jag fäste minsta vigten vid
det sista af dessa påståenden. Den ärade talaren på kalmarbänken
har deremot fäst största vigten vid hvad jag ausåg minst vigtig!.
Hans sak förefaller mig derför något sjuk, då jag särskildt
betonade att jag icke fäste så mycken vigt vid just det han kraftigast
sökte bemöta. Han sade, att utredningar icke hjelpa, och
han menade väl, att de icke hjelpa åtminstone för mig. Utredningar
hjelpa mycket, men man kan ju också dervid göra något
förbiseende, och för min del ber jag få påpeka, att chefen för
kommerskollegium här uttalat en åsigt, något afvikande från hvad
kollegierna uttalade i sitt utlåtande. Hvad det beträffar att Höganäsverket
icke gjort sina rättigheter gällande, då inmutare uppträdt
inom området, så bevisar det ingenting annat, än att Höganäsverket
icke passade på och gjorde privilegierna gällande, om
det hade några. Det kan också bevisa att verket var så rädd
om de privilegier, det möjligen hade, att det icke vågade i större
omfattning utsätta dem för juridisk diskussion. Det bevisar icke,
att verket icke ansåg sig ega, privilegier; men jag erkänner, att
det icke bevakade dem. Den ärade talaren sade att verket icke
bär några privilegier; jag frågar då ännu en gång, hvarför stälde sig
då icke verket 1855 års grufstadga till efterrättelse? Det måste hafva
funnits skäl, hvarför verket kunde undandraga sig att efterfölja
föreskrifterna. Derpå svarade den ärade talaren: »vi köpa jorden
och gå ned.» Men då måste detta ske på grund af några särskilda
förhållanden. Jag är emellertid belåten med yttrandet, tv
det visar att jag har rätt. Att man köper jorden, utgör icke någon
befrielse från att ställa sig grufstadgans procedere till efterrättelse;
ty så väl inmutning som koncession gäller äfven för jordens
egare. Förmodligen hörde den ärade talaren icke när jag nyss
uppläste 2 kap 3 § af 1855 års grufvestadga, som föreskrifvor detta.

I afseende å utdelningen till aktieegarne, hvilken, enligt hvad
den ärade talaren lät påskina, skulle hafva kommit från ett litet
och nedlagdt glasbruks samlade skatter, så tror jag icke att något
glasbruk, hvars produkter kunna säljas, nu finnes, men ändå hafva

Angående
tiondefrihet
1or Höganäs
stenkolsverk.

(Forts.)

S:0 6. 16

Lövdagen den 11 Februari.

Angående utdelningar till aktieegarne skett. Hvad jag med mitt uppträdande
tiondefrihet }(gr i (]ag åsyftat, är att, om Höganäs stenkolsverk eger privilegier,
^stenMsverk ^et skall afsta från dem oc^ att donna fråga skall utredas, innan
IT ts) Riksdagen fattar sitt beslut om afskrifning af bergverkstionden,

°r '' Det är väl billigt och rimligt begärdt, och ändå får jag beskyll ning

för att jag uppträder till följd af den der »fula konkurrensen».
Herrarne böra väl åtminstone finna, att här blott är eu
rättsåsigt, för hvilken jag talar, så mycket mer som i den åberopade
1877 års kungörelse, angående upphörande af tiondeersättning
å nya verk och befrielse från bergverkstiondens utgörande
för äldre sädana, står, att de verk, som innehafva privilegier, icke
skola få afskrifning, om de icke förklara sig afstå från privilegierna.
Det är då icke för mycket begärdt, att, när Höganäs, som
jag visat, arbetar under skydd af privilegier, man fordrar att, innan
Riksdagen gifver sitt samtycke till tiondens upphörande, verket
ställer sig till efterrättelse de vilkor, som gälla för alla andra verk.
Trodde jag, att detta ändamål kunde vinnas, om Riksdagen bifölle
afskrifningen vilkorligt, skulle jag instämma med herr Wsem
i hans förslag; men jag tror icke det kan ske, och jag måste derför
fortsätta mitt yrkande om afslag, helst jäg icke är ense med
herr Wtern derom, att Höganäs fortfarande kan arbeta under
skydd af sina privilegier, allenast verket arbetar ur de nu sänkta
schakten, hvilket framgick af hans yttrande. Antingen måste verket
hafva rätt att inom hela Luggude och Rönneberga härader,
fritt från afgifter till staten och jordegaren, för sin räkning upptaga
stenkol hvar det vill, hvilket jag icke vill bestrida, och då liar
verket stora privilegier, eller också måste det äfven för de arbeten,
som pågå, ställa sig 1886 års grufvestadga till efterrättelse
Jag fortsätter att yrka afslag.

Grefve Pos se: Det förvånar mig, att den förste ärade ta laren

sade det jag fäst mesta vigten vid hvad han ansåg minst
vigtigt. Jag upptog hans påståenden till besvarande i den ordning,
hvari han framstält dem.

Jag medgifver att jag begått ett misstag, då jag antydde
att Höganäs stenkolsverk, då det köpt jorden, skulle hafva rätt
att utan vidare neddrifva schakt. Stenkolsverket har icke till
följd af några privilegier begagnat en sådan rätt, men ett faktum
är, att verket köpt den jord, der det drifvit ned schakt och att
sådant skett utan någon invändning från något håll förmodligen
på grund af häfd, alldeles på samma sätt som Dannemoraverken
på grund af häfd bryta malm ur sina berg, icke på grund af
previlegier, utan på grund af häfd. Nu erkänner den ärade talaren
mycket rigtigt, att Höganäs aldrig lagt något hinder i vägen
för nya stenkolsverk att hemta upp stenkol inom området;
men säger han, det har handlat så, emedan direktionen varit
rådd om privilegierna, ty, säger han, verket befarade antagligen

Lördagen den 11 Februari.

17 N:o 6.

att om det stödt sig på privilegierna, skulle dessa kafva befun- Angående
nits odugliga. Hade vi haft några privilegier, hade vi utan tvif- tiondefrihet
vel gjort dem gällande. för Höganäs

Hvad herr Wserns yrkande vidkommer, ställer jag mig på 3te”’kol9ve''L
rent logisk ståndpunkt och hemställer till kammaren att afgöra, (1’°rt9''
om Höganäs har några privilegier eller icke. Tro herrarne på
kommerskollegium, kammarkollegium och herr Wairn eller på
hvad grefve Strömfelt säger. De förra säga, att verket icke har,
den senare deremot att det har privilegier. Nu tror jag för min
del, att verket icke har några privilegier, och jag kommer då till
den slutsatsen, att hvad man icke har, det kan man icke afstå;
det väsentligaste i hela frågan är likväl att Höganäs aldrig varit
skyldigt erlägga bergverkstionde och väl aldrig blir ålagdt utgifva
sådan.

Herr Wsern: Jag är ledsen att nödgas å nyo uppträda; men
det har gjorts bestämda inkast, hvarför kammaren icke skulle
godkänna mitt förslag. Eu talare från kopparbergsbänken sade
att, om, såsom kollegierna yttrat, verket icke förut hade privilegier,
huru kan det då hafva fått det genom 1880 års förordning;
icke har denna förordning gifvit några privilegier. Jag ber med
anledning häraf få påpeka, att det aldrig varit fråga om, huruvida
Höganäs öfver hufvud hade några privilegier alls, eller icke.

Höganäs har haft en i form af privilegium beviljad bestämd
rättighet att upptaga och bearbeta stenkolsgrufvor på ett visst
område, och har derför, äfven sedan författningarna om inmutning
uppkommit, icke för att göra detta sitt privilegium gällande
behöft inmuta. Derom har således icke varit fråga. Hvad embetsverken
hade att yttra sig öfver var, huruvida verket hade
några privilegier af den natur, att de borde förhindra verkets skattefrihet,
ty såsom sådan kunde embetsverken väl icke betrakta en
rättighet, hvilken genom uttagande af mutsedel kunde af hvem
som helst förvärfvas. Jag sade att det hade icke sådana privilegier
år 1877; men fråga kan vara, om det icke har det efter
år 1886. Genom utfärdande af 1886 års förordning har Kongl.

Maj:t bestämt, huru med stenkolstyndigheters eftersökande och
bearbetande skall förhållas, och uttryckligen upphäft all vidare
rätt till deras inmutning; men, der särskildt beviljade privilegier
aldrig blifvit återkallade eller upphäfda, der måste de finnas qvar.

Då har Höganäs en sådan rätt, men andra icke. Hvarför, frågar
man, nämnde icke kollegierna detta 1877? Derför att 1886 års
författning då icke var utfärdad och de då omöjligt kunde ana,
hvad dess innehåll skulle blifva. Vi kunde icke anse de gamla
privilegierna såsom någonting, som kunde hindra, att verket likasom
andra verk blefve fritt från tionde. Det är således icke någon
motsägelse mellan hvad kollegierna sade 1877 och hvad jag
nu förklarat.

Första Kammarens Prof. 1888. N:o 6.

N:o *5. 18

Lördagen den 11 Februari.

Angående Med hänsyn till hvad talaren på koppar bergsbänken nämnde

tiondefrihet (ier0m, att 1886 års förordning väl icke kunde gifva eller upplifva
:%nkol9sverk privilegier särskildt för Höganäs, måste jag erinra derom, att vär(Forte
) defulla företrädesrättigheter kunna beviljas på två olika sätt, nemligen
antingen så, att den, som dertill har magt, derpå lemnar
någon ett privilegium, som andra icke erhålla, eller ock så, att
han förbjuder alla andra att göra något, som han fortfarande
tillåter någon viss att göra. Det är detta senare, som genom 1886
års författning inträffat. Om nu verket vill blifva likstäldt med
andra, så bör det, under den förutsättning att det har privilegier,
afsåga sig desamma. Det är visserligen sant, att den nuvarande
disponenten förklarat sig anse, att verket icke har privilegier;
men det kan komma andra tider, andra personer, som anse motsatsen.
Det kan med stort skäl ifrågasättas, huruvida icke verket
har privilegierna qvar, då de aldrig upphäfts, hvarför det är
försigtigt och klokt af Riksdagen att bifalla mitt förslag och icke
gifva med fulla händer men fordra intet. Detta sker genom den
förutsättning för bifallet, att i afseende å upptagande af nya
grufvor verket icke har bättre rätt än andra.

Grefve Strömfelt: jag skall, för att icke splittra oss, också
»gifva med fulla händer», som den siste ärade talaren behagade
yttra sig. Då han och jag hafva olika yrkanden, kan det ju vara
mycket möjligt, att någon föreställer sig att vi båda hafva orätt.
Derför, ehuru jag praktiskt arbetat med stenkolsverk och således
väl vet, att man från samma schakt kan gå ända till eu half
mil under jord och således taga stenkol från andra jordegare,
hvilket jag här anser blifva fullt berättigadt efter herr Wserns
förslag — det är endast eu enkel räknefråga, om det bär sig
bättre att köra dem ofvan eller under jord — så skall jag dock
förena mig i hans framställning — då jag hör att proposition
derpå icke kan vägras — och således yrka att kammaren, under
den förutsättning herr Wrern ifrågasatt, bifaller afskrifning af
tiondeafgiften. Det blir då åtminstone icke möjligt för bolaget
att begagna privilegierna längre än 10 ä 15 år, ty sedan lär det
väl icke längre vara möjligt för stenkolsverket att taga stenkol
utur samma schakt, som nu finnas sänkta.

Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr grefven och
talmannen, att i afseende på förevarande utlåtande yrkats, dels
att utskottets hemställan skulle bifallas, dels, af herr W&rn, att
Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning skulle bifallas under
förutsättning att i fråga om upptagande af nya stenkolsgrufvor
Höganäs stenkolsverk skulle vara underkastadt lagen angående
eftersökande och bearbetande af stenkolsfyndigheter den 28 maj
1886, så att det icke i fråga derom finge på grund af äldre pri -

Lördagen den 11 Februari.

19 N;o 6.

vilegier anses inom någon del af Skåne hafva annan eller bättre
rätt än andra koncessionssökande.

Sedermera gjordes propositioner enligt dessa båda yrkanden,
och förklarades propositionen på bifall till herr Wcerns förslag
vara med öfvervägande ja besvarad.

Föredrogos å nyo och biföllos statsutskottets den 8 och 10
i denna månad bordlagda utlåtanden:

n:o 16, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående
försäljning af en Kongl. Maj:t och kronan såsom danaarf tillfallen
andel af tomten n:o 4 i qvarteret Plantan i Upsala stad; samt
n:o 17, i anledning af Kongl. Maj-.ts proposition angående
eftergift af ett postmästaren A. Torbiörnssons sterbhus till betalning
ådömdt belopp.

Föredrogs å nyo lagutskottets den 8 och 10 innevarande Angående utmånad
bordlagda utlåtande, n:o 8, i anledning af väckt motion arbetande af
om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utarbetande af förslag till
förslag till ny kyrkolag. ym m s

Herr Pettersson: Jag ber att få upplysa Första Kammaren
derom, att Andra Kammaren bar antagit den i ämnet väckta
motionen om eu skrifvelse till Kongl. Maj:t. Såsom förhållandet
nu är, står man i eu ovisshet vid tillämpning af många delar af
den gällande kyrkolagen. Äfven med åtskilliga nyare förordningar
är det förhållandet. Så t, ex., fastän 1855 års förordning om
kyrkotukten icke är särdeles gammal, är det mycket svårt redan
nu att alltid kunna tillämpa densammas föreskrifter. Lagstiftningen
må nu ske på de partiella refonuernas väg eller i sin
helhet, så vill jag dock framhålla, att nödigt är, att det snart
blir reda i flera delar af kyrkolagen. Jag finner mig derför föranlåten
att yrka, att Första Kammaren måtte instämma med
Andra Kammaren uti denna fråga och bifalla den föreslagna
skrifvelsen.

Herr Sjöcrona: Lagutskottet har visserligen i allo instämt
i motionärens åsigt, att vår mycket gamla kyrkolag behöfver omarbetas;
men utskottet har ansett, att denna omarbetning borde
ske på de partiella reformernas väg, en åsigt, som de senare årens
erfarenhet om lagstiftningsarbetet på detta område nogsamt visat
vara vigtig. Jag kan således icke annat än, med åberopande af
hvad lagutskottet anfört, hemställa om bifall till dess betänkande.

N;o 6. 20

Lördagen den 11 Februari.

Angående ut- Herr vice talmannen: Då jag deltagit i två kyrkomöten
aförllaqetill oc^ dessa tillfällen naturligtvis äfven i behandlingen af åtItyrkolag
skilliga kyrkolagsfrågor, kan jag icke annat än på det varmaste
m. m. instämma i lagutskottets åsigt, att förändringarna i kyrkolagen
(Forts.) höra åstadkommas successive, och icke någon ny lag eller fullständig
omarbetning af den gällande lagen på en gång genomföras.
Det är utan tvifvel ett bland de svåraste lagstiftningsområden
som finnas, och icke annat än stor varsamhet kan bringa
lagstiftningsarbetet till ett godt resultat. Jag anhåller om bifall
till lagutskottets hemställan.

Friherre Barnekow: Jag ber att få instämma med den förste
ärade talaren, så mycket hellre som jag förut varit af olika
mening med honom flere gånger, då kyrkolagsfrågor förevarit.
Då jag nu delar hans mening, att kyrkolagen bör omskrifvas,
blir frågan, om den bör omskrifvas successive eller på eu gång;
och när jag nu hör, att Andra Kammaren bifallit motionärens
förslag om en skrifvelse i ämnet till Kongl. Maj:t om utax-betande
af ny kyrkolag, hemställer jag, att Första Kammaren ville
fatta samma beslut. Då man nemligen är ense om, att lagen
behöfver omarbetas, kan man väl äfven vara ense härom, så att
frågan kommer att underkastas en allvarlig pröfning. Jag anhåller
om bifall till motionärens förslag.

Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
grofven och talmannen, att i afseende på förevarande utlåtande
yrkats, dels att detsamma skulle godkännas, dels ock, af herr
Pettersson, att kammaren, med afslag å hvad utskottet deri hemstält,
skulle bifalla den i ämnet väckta motionen. Sedermera
gjorde herr grefven och talmannen propositioner enligt dessa
båda yrkanden och förklarade sig finna propositionen på utlåtandets
godkännande vara med öfvervägande ja besvarad.

Flere ledamöter begärde votering, i anledning hvaraf uppsattes,
justerades och anslogs en omröstningsproposition af följande
lydelse:

Den, som godkänner lagutskottets utlåtande n:o 8, i’östar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, afslås utskottets hemställan och bifalles den i
ämnet väckta motionen.

21 Nso 6.

Lördagen den 11 Februari.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:

Ja — 45;

Nej — 49.

Föredrogs å nyo och godkändes lagutskottets den 8 och 10
innevarande februari bordlagda utlåtande n:o 9, i anledning af
väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utarbetande
af förslag till ändrad lagstiftning i fråga om borgen.

Föredrogos å nyo och godkändes lagutskottets den 6 och 8
i denna månad bordlagda utlåtanden:

n:o 5, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslagtill
förordning om upphäfvande af förordningen angående plikt
och straff för dem, som försumma bevistande af katekesförhör,
den 4 december 1765;

n:o 6, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående upphörande af klockares brefbäringsskyldighet;
samt

n:o 7, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående
ändring af gällande stadganden till förekommande af öfverdrifven
utverkning å ungskog inom Yesterbottens och Norrbottens län.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Ros, Axel,
under tre veckor från och med den 15 innevarande februari,
herr Smith till denna månads slut och herr Ekenman, Viktor,
under 14 dagar från den 15 i samma månad.

Justerades sex protokollsutdrag för detta sammanträde; hvarefter
kammaren åtskildes kl. 1, i o e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

N:o 6. 22

Onsdagen den 15 Februari.

Onsdagen den 15 februari,

Kammaren sammanträdde kl. It f. m.

Justerades protokollen för den 6 och 8 i denna månad.

Anmäldes och bordlädes:

konstitutionsutskottets memorial

n:o 1, med uppgift å hvilande förslag till ändringar i grundlagarne; bankoutskottets

memorial

n:o 2, angående verkstäld granskning af riksbankens tillstånd
och förvaltning; samt

n:o 3, med anledning af gjord framställning om ytterligare
anslag för ombyggnaden af riksbankens hus i Göteborg; äfvensom

lagutskottets utlåtande

n:o 12, i anledning af väckt motion om ändring af 7 kap.
3 § strafflagen.

Upplästes ett inlemnadt läkarebetyg af följande lydelse:

Att rektor F. W. Dahl fortfarande lider af Icterus catarrbalis
och derföre är i behof af ytterligare en veckas ledighet från riksdagsgöromålen,
intygar. Stockholm den 11 februari 1888.

Carl Borg.

Upplästes och godkändes lagutskottets förslag till Riksdagens
skrivelser till Konungen:

n:o 2, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse af § 30 i lagen angående tillsättning
af presterliga tjenster den 26 oktober 1883;

n:o 3, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om upphäfvande af förordningen angående plikt

Onsdagen den 15 Februari.

23 N:o 6

och straff för dem, som försumma bevistande af katekesförhör,
den 4 december 1765;

n:o 4, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående upphörande af klockares brefbäringsskyldighet; samt
n:o 5, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
ändring af gällande stadganden till förekommande af öfverdrifven
afverkning å ungskog inom Vesterbottens och Norrbottens län.

Företogs val af sex revisorer för granskning af statsverkets,
riksbankens och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning
sistlidna år, hvilken granskning skall taga sin början den
1 nästinstundande oktober; och befunnos, efter valförrättningens
slut, dertill hafva blifvit utsedde:

Herr Dahl, F. TF., ledamot af Riksdagens

Första Kammare______________________________ med 73 röster,

» Königsfeldt, E. V. B. L., ledamot af Riksdagens
Första Kammare_______________._____ » 73 »

» Wersäll, C. R., kapten_______________________ » 73 »

» grefve Bosse, K., kaptenlöjtnant___________ » 72 >

> Schoite, G. V.. ledamot af Riksdagens Första
Kammare.................................... » 72 »

» Cavalli, P. A. H., landskamrer__________» 47 »

Företogs val af tre revisorssuppleanter för granskning af statsverkets,
riksbankens och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och
förvaltning sistlidna år; och befunnos, efter valförrättningens slut,
dertill hafva blifvit utsedde:

Herr Dyrssen, Gerhard, kapten.-................. med 55 röster,

» Bohnstedt, K. E., ledamot af Riksdagens

Första Kammare______________________________ » 42 »

» Rudébeck, G. M. U., häradshöfding______ » 42 >

sedan ordningen emellan de begge sistnämnde blifvit genom lottning
bestämd.

Företogs val af två revisorer för granskning af riksbankens
afdelningskontors i Göteborg räkenskaper och förvaltning sistlidna
år, hvilken granskning skall taga sin början den 1 nästkommande
mars; och befunnos, efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit
utsedde:

Grefve Hamilton, Gilbert, f. d. ledamot af Riks -

dagens Första Kammare..................... med 35 röster,

herr Wijk, Ivar, godsegare........................ » 35 »

N:o 6. 24

Onsdagen den 15 Februari.

Företogs val af två revisorssuppleanter för granskning af

riksbankens afdelningskontors i Göteborg räkenskaper och förvalt ning

sistlidna år; och befunnos, efter valförrättningens slut, der till

hafva blifvit utsedde:

Herr Brummer, M, f. d. löjtnant..................... med 31 röster,

» Ewert, W., grosshandlare.............-........- » 31 »

sedan ordningen mellan dem blifvit genom lottning bestämd.

Företogs val af två revisorer för glanskning af riksbankens
afdelningskontors i Malmö räkenskaper och förvaltning sistlidna
år, hvilken granskning skall taga sin början den 1 nästkommande
mars; och befunnos, efter valförrättningens slut, dertill hafva
blifvit utsedde:

Herr Svedenborg, G. E. O., f. d. öfverstelöjtnant - med 35 röster,
» af Malmborg, O., ryttmästare................... » 34 »

Företogs val af två revisorssuppleanter för granskning af
riksbankens afdelningskontors i Malmö räkenskaper och förvaltning
sistlidna år; och befunnos, efter valförrättningens slut, dertill
hafva blifvit utsedde:

Herr Montell, G., öfverstelöjtnant..................... med 29 röster,

» Ihomé, H., stadsmäklare------------------------- » 28 »

Företogs val af två revisorer för granskning af riksbankens
afdelningskontors i Luleå räkenskaper och förvaltning sistlidna
år, hvilken granskning skall taga sin början den 1 nästkommande
mars; och befunnos, efter valförrättningens slut, dertill hafva
blifvit utsedde:

Herr Ekbäck, F., handlande............................ med 36 röster,

» Sjöberg, C. A., ingeniör.......................... » 36 »

Företogs val af två revisorssuppleanter för granskning af
riksbankens afdelningskontors i Luleå räkenskaper och förvaltning
sistlidna år; och befunnos, efter valförrättningens slut, dertill
hafva blifvit utsedde:

Herr Holm, O. M., adjunkt............................. med 35 röster.

» Wahlgren, L. P. A., tullförvaltare ............ » 34 »

Onsdagen den 16 Februari.

25 M:o 8.

Företogs val af två revisorer för granskning af riksbankens

afdelningskontors i Östersund räkenskaper och förvaltning sistlidna

år, hvilken granskning skall taga sin början den 1 nästkommande

mars; och befunnos, efter valförrättningens slut, dertill hafva

blifvit utsedde:

Herr Nordenskjöld, O. G., öfverstelöjtnant ......... med 19 röster,

> Genberg, J., kyrkoherde..................._...... » 19 »

Företogs val af två revisorssuppleanter för granskning af
riksbankens afdelningskontors i Östersund räkenskaper och förvaltning
sistlidna år; och befunnos, efter valförrättningens slut,
dertill hafva blifvit utsedde:

Herr Warodell, O. E. L., regementsläkare......... med 25 röster,

» Delin, P. W., kapten ............................ » 23 »

Företogs val af två revisorer för granskning af riksbankens
afdelningskontors i Vexiö räkenskaper och förvaltning sistlidna år,
hvilken granskning skall taga sin början den 1 nästkommande
mars; och befunnos, efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit
utsedde:

Herr Swahn, J., fabrikör................................ med 28 röster,

» Reutersvärd, Knut, major ....................... » 27 »

Företogs val af två revisorssuppleanter för granskning af
riksbankens afdelningskontors i Vexiö räkenskaper och förvaltning
sistlidna år; och befunnos, efter valförrättningens slut, dertill hafva
blifvit utsedde:

Herr Cederschiöld, H. S., t. f. rektor ............. med 22 röster,

» Lindvall, N. J., f. d. förste landtmätare ____ » 21 »

Företogs val af två revisorer för granskning af riksbankens
afdelningskontors i Jönköping räkenskaper och förvaltning sistlidna
år, hvilken granskning skall taga sin början den 1 nästkommande
mars; och befunnos, efter valförrättningens slut, dertill
hafva blifvit utsedde:

Herr Robson, O. A., bruksegare...................... med 26 röster,

» Johnsson, A., läroverksadjunkt................. » 26 »

Första Kammarens Prof. 1888. N:o 6.

S:« «. 26

Onsdagen den 15 Februari.

Företogs val af två revisorssuppleanter för granskning af

riksbankens afdelningskontors i Jönköping räkenskaper och för valtning

sistlidna år; och befunnos, efter valförrättningens slut,

dertill hafva blifvit utsedde:

<■>

Grefve Stackelberg, F. A. A. W. L., f. d. major med 25 röster.
Herr Wennberg, C., Tolarp____________________________» 22 »

Företogs val af två revisorer för granskning af riksbankens
afdelningskontors i Visby räkenskaper och förvaltning sistlidna
år, hvilken granskning skall taga sin början den 1 nästkommande
juni; och befunnos, efter valförrättningens slut, dertill hafva
blifvit utsedde:

Grefve Cronstedt, A. F., major....................... med 23 röster,

Herr Engström, C. 8. É., f. d. auditör............. » 23 *

Företogs val af två revisorssuppleanter för granskning af
riksbankens afdelningskontors i Visby räkenskaper och förvaltning
sistlidna år; och befunnos, efter valförrättningens slut, dertill
hafva blifvit utsedde :

Herr Gustafsson, S. W., kyrkoherde ------------- med 21 röster,

» Marelius, C. J., apotekare....................... » 20 »

Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
lagutskottets den 11 i denna månad bordlagda utlåtanden
mis 10 och 11.

Justerades nio protokollsutdrag för detta sammanträde.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr GarlheimGyllensJcöld
under tre veckor från den 15 innevarande februari.

På framställning af herr grefven och talmannen beslöt kammaren,
att de ärenden, som denna dag blifvit första gången bord -

Onsdagen den 15 Februari. 27

lagda, skulle sättas främst på föredragningslistan till nästa sammanträde.

Herr grefven och talmannen föreslog vidare, att vid det
plenum, som komme att hållas nästa lördag, måtte anställas val
af en suppleant i hvartdera af konstitutions-, stats- och lagutskotten
efter dem, som af kammaren den 11 i denna månad blifvit från
Suppleanter till ledamöter i nämnda utskott uppflyttade.

Detta förslag antogs.

Kammaren åtskildes kl. l,os e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

N:o 6.