1887. Andra Kammaren. N:o 27

ProtokollRiksdagens protokoll 1887:27

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1887. Andra Kammaren. N:o 27.

Onsdagen den 29 Juni.

Kl. 7 e. m..

Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet.

§ 1.

Till kammarens afgörande förelåg till en början konstitutions-^. ändring i
utskottets utlåtande n:o 8, i anledning af väckt motion rörande §§ w och
ändring i §§ 15, 16, och 18 riksdagsordningen. 18 riksdags ordningen.

Utskottet hemstälde, med föranledande af berörda, inom Andra
Kammaren af herr A. Göransson väckta motion, n:o 114, att Riksdagen
måtte till hvilande i grundlagsenlig ordning antaga följande
förslag till ändring i § 15 riksdagsordningen:

Förslag.

§ 15.

Val till riksdagsmän i Andra Kammaren verkställas andra måndagen
i september månad näst före början af de tre år, för hvilka
valen gälla.

Förordnar — — — tiden.

Efter det denna utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde

Herr Thestrup: Emot den uppfattning den ärade motionären
i sin motion framstält, och hvilken äfven vunnit konstitutionsutskottets
bifall, beträffande tiden för riksdagsm ann avalens hållande
samtidigt öfver hela landet, har jag icke något i princip att anmärka.
Tvärtom anser jag det från åtskilliga synpunkter sedt vara särdeles
lämpligt, att en gemensam och på förhand bestämd valdag föreskrifves.

Deremot kan jag icke biträda utskottets förslag derom, att valen
skulle ske på eu måndag och, såsom utskottet särskildt framhållit
och yrkat, på andra måndagen i september månad.

Andra Kammarens Prof. 1887. JB. N:o 27.

1

N:o 27. 2

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

Ang. ändring i
§§ 15, 16 och
18 riksdagsordningen.

(Forts.)

Huru detta i praktiken skulle komma att ställa sig på landsbygden,
känner jag icke, men att det för stadssamhällena skulle
medföra icke oväsentliga svårigheter, tror jag mig med säkerhet kunna
påstå. Måndagen är enligt gällande rättegångsordning den dag, då
målen skola förekomma till behandling. Om vi också tänka oss, att
en på förhand vunnen kännedom derom, att en viss måndag i september
är valdag, skulle föranleda dertill, att vederbörande rådstufvurätter
icke till denna dag utsätta några rättegångsmål, hvarken civila
eller kriminella, låt vara också, att de till annan rättegångsdag skulle
uppskjuta en ransakning, som enligt gällande lagbestämmelser inom
viss tid skulle försiggå, återstår likväl en olägenhet, nemligen den,
att vexelmål enligt vexellagen skola till behandling förekomma å
nästa rättegångsdag, hvilken för de flesta medelstora och mindre
stadssamhällen endast är måndagen. I rättegångsbalkens 7 kap.
stadgas också, att inteckningsärende må af rätten upptagas i stad
endast å måndag eller, om helgdag då inträffar, nästa söckendag derefter,
och samma stadgande gäller äfven om lagfart enligt 4 kap.
jordabalken, sådant detta lagrum lyder i kongl. förordningen den
16 juni 1875. Följden skulle alltså blifva, att personer, som utan
tvifvel äro fullt berättigade att få sina lagfarts- eller inteckningsärenden
pröfvade redan på den ordinarie rättegångstimmen, antingen
skulle få vänta till dess valet försiggått, kvilket skulle kunna komma
att draga ut till långt fram på eftermiddagen, eller också att valförrättningen
på ett ganska afsevärdt sätt stördes, derigenom att
sökande, som önskade få sina lagfarts- eller inteckningshandlingar
pröfvade, korning emellan. Denna pröfning kan vara lätt, men den
kan också vara af invecklad beskaffenhet samt erfordra rätt långtid.
Dessa förhållanden skulle således hindra valets regelbundna gång.
Jemte det att jag, såsom jag också redan nämnt, fullt godkänner
den allmänna uppfattning, som gjort sig gällande i utskottets förslag,
skulle jag alltså för min del vilja hemställa, att andra tisdagen
i september skulle bestämmas till den allmänna valdagen. Som jag
emellertid inhemtat, att förslaget i sin helhet under förmiddagens
lopp blifvit förkastadt i Första Kammaren, och det beslut vi komma
att fatta sålunda ej har någon praktisk betydelse, skall jag för min
del nu icke göra något yrkande.

Herr Abenius: Jag har verkligen icke annat något att erinra mot
förslaget än hvad som redan blifvit anfördt af den föregående talaren,
och jag ber endast att få instämma med honom i hans yttrande,
att måndagen ur judiciel synpunkt är olämplig. Städernas magistrater
och rådhusrätter kunna omöjligen handlägga valen annat än på
eftermiddagen, och det vore synnerligen olämpligt.

Herr Gustafsson: Jag har vid flera tillfällen förordat en gemensam
valdag för hela riket, men jag ansåg då alltid en söndag vara
den lämpligaste dagen, emedan jag vet, att eu allmän opinion finnes

3 N:o 27.

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

derför. Den stora massan af valmännen skulle då vara i tillfälle Ang. ändring t
att infinna sig vid valurnorna. Men då jag också vet, att det finnes §§ 15: 16 och
eu mägtig fraktion af landets befolkning, som hyser samvetsbetänk- ^rd^en''
ligheter mot att använda söndagen till en sådan förrättning, så må (portf)
det då blifva en hvardag, men på samma gång då en verklig
fridag, då allt arbete är instäldt. Som frågan nu föreligger, yrkar
jag emellertid afslag.

Herr Gumaelius: Inom utskottet var också fråga om att föreslå
en söndag i september eller också midsommardagen. För min
del lutade jag åt denna sida, men förslaget vann icke i utskottet
synnerligt bifall. Vi trodde också, att döma af föregående öfverläggningar
i ämnet, att förslaget icke heller i Riksdagen skulle hafva
tillräcklig sympati. Vi ville emellertid föreslå eu gemensam valdag
för hela riket, och detta tror jag är kufvudsaken i denna fråga,
i synnerhet sedan Första Kammaren förkastat förslaget. Frågan om
eu gemensam valdag öfver hela landet, hvilken kunde skäligen begränsa
dessa nu utöfver ett par månader utsträckta valagitationer,
förenade oss, som hade något olika meningar i detalj, om den dag
som visade sig hafva de största sympatierna, nemligen andra måndagen
i september månad, och efter som detta är utskottets förslag,
yrkar jag bifall dertill. Ehuru frågan nu har fallit i Första Kammaren,
och vårt beslut således icke kan hafva någon omedelbar praktisk
följd, så gör jag likväl denna hemställan, emedan ett bifall till utskottets
förslag skulle gifva frågan ett stöd, då hon i framtiden
återkommer. Med hänvisning till den öfverläggning, som hållits
dels redan i dag och dels vid föregående tillfällen, vågar jag emellertid
hemställa, att det må lemnas åt framtiden att bestämma den
ena eller andra dagen, och att vi nu icke må låta sådana detaljer
bortskymma målet, en gemensam valdag, en anordning som anses
axiomatisk i andra kulturland. Jag anhåller om bifall till utskottets
förslag.

Herr Ericsson i Ahlberga instämde med herr Gumaslius.

Herr Göransson: Då jag både af erfarenhet och med ledning
af statistiska uppgifter lärt känna huru få det är af de röstberättigade,
som deltaga i riksdagsmannavalet till Andra Kammaren, och då jag
trott att orsaken dertill hufvudsakligen är bristande kännedom om
valdagen, har jag tagit mig friheten att väcka motion, afseende införandet
af en bestämd valdag för hela riket. Vid 1884 års riksdag
väckte jag samma motion och föreslog då första måndagen i
juli såsom en gemensam valdag, så väl för de omedelbara riksdagsmannavalen
som för elektorsvalen. Konstitutionsutskottet framflyttade
då tiden och föreslog andra måndagen i juli af det skäl, att
eu stor del militärer första måndagen i juli vore borta på sina möten
och således den dagen skulle vara förhindrade att deltaga i va -

>:o 27. 4

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

Ang. ändring i len. När frågan förekom till behandling här i kammaren, blef för§§
15, 16 och g]aggt antaget såsom hvilande till grundlagsenlig behandling; likaså
^irdni^en'' i Första Kammaren. Då förslaget sedermera förevar vid 1885 års
”VfITuT'' riksdag, bifölls det af Första, men afslogs åt Andra Kammaren.
°r 8'' Jag torde böra nämna, att Utskottet förändrade min motion i så måtto,
att det gjordes undantag för städerna, derför att stadsrepresentanterna
inom utskottet icke kunnat enas om en bestämd valdag för
städerna. Andra måndagen i juli föreslogs således endast för landsbygden.
Då frågan förekom vid 1885 års riksdag, var det många
stadsrepresentanter i Andra Kammaren som uppträdde mot förslaget
med anledning just deraf att städerna voro uteslutna, och de uttalade
då den önskan, att det skulle bestämmas en gemensam valdag för
både land och stad. Åtskilliga andra stadsrepresentanter gjorde invändningar
mot förslaget, derför att de ansågo de föreslagna förändringarna
icke vara nog tydligt formulerade. Förslaget föll då.
Jag har nu vid denna riksdag å nyo bragt frågan på tal och framstält
två alternativa förslag, det ena, att valen skulle ske på en och
samma dag för både land och stad, och det andra att valen skulle
ske på en bestämd dag endast för landet. Jag har föreslagit just
samma dag som utskottet 1884 föreslagit, nemligen andra måndagen
i juli. Utskottet har nu ansett denna dag olämplig till följd af
de förändrade förhållanden, som inträffat i afseende på den allmänna
värnpligten, hvarigenom militärerna äro nödsakade att uppehålla sig
vid mötena längre än förut. Utskottet har ansett andra måndagen
i september vara en lämplig valdag, men icke tillstyrkt min motion
i sin helhet, enär elektorsvalen blifvit undantagna. Och detta motiverar
utskottet sålunda: Emedan gällande bestämmelser i fråga om
de medelbara valen enligt utskottets åsigt äro fullt tydliga, och då
den förrättning, dervid elektorernas röster afgifvas, i detta fall utgör
sjelfva riksdagsmannavalet, anser utskottet att för vinnande af
det önskade målet någon ändring i §§ 16 och 18 riksdagsordningen
icke erfordras, lika litet som utskottet anser något missförstånd
kunna uppstå i fråga derom, att vid omedelbara val den gemensamma
valdagen afser den dag, då rösterna af valmännen afgifvas.

Jag skulle nu helst hafva sett att det blifvit samma dag bestämd
äfven för elektorsvalen, ty jag kan icke neka till att jag anser
att de valkretsar, der medelbart valsätt användes, skulle komma
i en sämre ställning om detta förslag eu gång blefve antaget. Det
är min öfvertygelse att elektorsvalen utgöra den egentliga tyngdpunkten
för riksdagsmaunavalen i de valkretsar, der medelbart valsätt
eger ruin, och jag anser det derför vara lika vigtigt att hafva
en bestämd valdag för elektorsval i de valkretsar, der medelbart valsätt
begagnas, som att hafva en bestämd valdag för riksdagsmannaval
i de valkretsar, der omedelbart valsätt begagnas.

Det har nu af herr Thestrup blifvit framhållet, att måndagen
icke skulle vara någon lämplig valdag för städerna, emedan en del
stadsmedborgare då äro förhindrade att deltaga i valen. Han har

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

5 Ji:o 27.

i stället föreslagit tisdagen. En annan talare, herr Gustafsson, har-4ng. ändring i
nu, likasom förut när denna fråga varit före, föreslagit söndagen. §§ 15\ 16 och
Den lämpligaste dagen för landsbygden är antingen måndagen eller
lördagen, just af den orsak att eu del af befolkningen under veckans
lopp kan vara borta från hemmen, i skog och utmark, och derför °r S‘
kan hafva litet svart att deltaga i valen, om de förrättas någon
dag midt i veckan. Jag har derför tagit mig friheten föreslå måndagen.
Beträffande söndagen har jag den åsigten, att det icke kan
vara lämpligt att i grundlagen fastslå denna dag såsom gemensam
valdag, då antagligen en del valmän af samvetsbetänkligheter skulle
anse sig förhindrade att deltaga i valet på en sådan dag. Man kan
äfven tänka sig, att en och annan valförrättare skulle kunna hysa
betänkligheter i detta afseende, men de skulle likväl vara tvungna
att förrätta valet. Det må ju stå valförrättarne fritt att förlägga
åtskilliga andra val till söndagen, men att i grundlagen bestämma
att riksdagsmannaval skall hållas på söndagen vill jag för min del
icke vara med om.

Då jag nu vet att frågan fallit i Första Kammaren och således
för denna gång icke kan leda till någon åtgärd, skall jag icke göra
något yrkande.

Herr Nydahl: Den siste värde talaren uttalade vissa betänkligheter
mot att i grundlagen fastslå söndagen såsom en gemensam
valdag för hela riket, emedan han förmenade att åtskilliga valmän
af religiösa skäl skulle afhålla sig från att då deltaga i valet. Jag
har icke en sådan omfattande erfarenhet, att jag kan säga huruvida
han har rätt eller orätt i den saken. Men vi veta ju dock.
att på sista tiden flera riksdagsmannaval blifvit utsatta att hållas på
söndagar, och, så vidt jag förnummit, har det icke försports något
missnöje häröfver, utan tvärtom lära valmännen uttalat sin störa
belåtenhet öfver denna anordning. Utan tvifvel skulle det önskningsmål,
som ligger till grund för motionen och som äfven uttalats i
utskottets betänkande — att åstadkomma ett lifligare intresse för
riksdagsmannavalen — vida bättre och fullständigare uppnås, om dessa
val finge ske pa en söndag än om de skulle ske på en söckendag.
Man må föreslå hvilken söckendag som helst, så skall det alltid inträffa,
att åtskilliga valmän skola föredraga att stanna hemma vid
sitt arbete, utom det att många, som äro i andras tjenst, skola förmenas
att gå från sitt arbete till valen. Jag tror, att det stora
flertalet valmän för sin utkomst allt för väl skulle behöfva få arbeta
under veckans sex arbetsdagar, hvarför man i denna deras naturliga
rättighet icke bör göra annan inskränkning än den, som redan
finnes till följd af våra annandagar och andra på söckendagar infallande
helgdagar. Vi bortslösa redan på detta sätt allt för många
arbetsdagar för att man nu skulle besluta sig för att ytterligare så
att säga bortkasta en. Det vore då enligt mitt förmenande vida

N:o 27. li

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

Ang. ändring »bättre att draga in en af dessa helgdagar och använda den för ifråga §§

15, 16 och vavan(}e ändamål, eller såsom en för hela landet gemensam valdag.
^rdninvn'' Bland dessa helgdagar finnes det dock blott en, som med hän°(Fort»)”''
syn Bil tiden, hvarpå den infaller, lämpar sig för ändamålet. Men
den är äfven ur andra synpunkter synnerligen lämplig. Jag menar
naturligtvis midsommardagen. Om denna hlefve en för hela landet
gemensam valdag, tror jag att den snart också skulle få karakteren
af eu nationel högtidsdag. Vi hafva nu ingen nationel högtidsdag,
men jag tror att vi behöfva en sådan, och ingen annan dag är, som
sagdt, så passande härtill som just midsommardagen. Den bär redan
nu, oaktadt sina texter om den stränge botpredikanten i öknen, vida
mer pregeln af en verldslig festdag, på hvilken man öfverlemnar sig
åt de fröjder, som naturen på denna årets skönaste tid bjuder oss
på, än af eu religiös festdag. Om midsommardagen skulle blifva en
gemensam valdag, skulle den således efter mitt förmenande mycket
lätt blifva en högtidsdag i nationel och fosterländsk mening. Det
är väl sant, att de militära öfningarna, såsom en talare anmärkte,
pågå vid den tiden, och har man derför uttalat sig mot lämpligheten
af denna dag, emedan arméns valmän af sin tjenst skulle vara
förhindrade deltaga i valen; men de fleste af desse valmän torde nog,
åtminstone de som ega rösträtt inom de närmast belägna valkretsarne,
sättas i tillfälle att resa hem till valen, och i alla händelser tror
jag, att om andra måndagen'' i september eller någon annan söckendag
fastslås som valdag, skola, på skäl som jag förut antydt, många
flere medborgare vara förhindrade att infinna sig, än om valen ske på
midsommardagen. I andra länder, der militära öfningar pågå året
om, kan det ju icke undvikas att valen inträffa under det militären
är borta från sin hemort, och då torde det väl äfven hos oss kunna
låta sig göra att hafva valdagen under öfningstiden. Om det äfven
hos oss blefve fråga om att utsträcka öfningarna jemväl till september
månad, så förmodar jag att, derest de, som hafva att besluta
i frågan, icke i öfrigt ha något emot en sådan utsträckning — jag
förmodar, säger jag, att vid sådant förhållande omtanken att bevara
åt arméns personal tillfälle att utöfva sin rösträtt icke skulle komma
att utgöra’ något hinder för öfningarnas utsträckning. Jag har
också hört anmärkas, att man icke bör utsätta riksdagsmannavalet
så tidigt, att det skulle kunna inträffa, att, när Riksdagen slutar
mycket sent, t. ex. en månad senare än vanligt, de riksdagsmän,
som önska att få före valet redogöra för sina valmän för sin riksdagsmannaverksamhet
och den ställning de intaga i de vigtigare
frågorna, icke skulle få tillfälle dertill. Men så vidt jag minnes rätt,
har under tiden för vårt nuvarande representationssldck blott en gång
inträffat att riksdagen slutat så sent, nemligen år 1883, och det riksmötet
var dock icke det sista i perioden, hvadan inga allmänna val
då förestodo. Jag hemställer derför till kammaren, huruvida den
omständighet, jag nyss antydde, verkligen kan utgöra ett hinder för
att göra midsommardagen till en allmän valdag. Jag skall icke

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

7 N:o 27.

göra något positivt yrkande, ty det skulle naturligtvis icke tjena Ang. ändring i
till någonting, helst som Första Kammaren redan afslagit utskottets §§ 15> ,r’ och
hemställan, utan jag skall inskränka mig till att endast yrka afslag
å betänkandet, hufvudsakligen af det skäl, att jag icke vill vara med (Forts)''
om att genom en lag på sätt och vis fråntaga arbetarne ännu eu
arbetsdag.

Herr Ruhlin: Då här är fråga om en så vigtig angelägenhet
som riksdagsmannaval och då det är fråga om allenast en dag hvart
tredje år, synes det väl icke vara så synnerligen farligt att till denna
valdag anslå eu hvardag. Jag anser nemligen hvarken en söndag
eller midsommardagen så synnerligt lämpliga härför, då massor af
folk äro i rörelse, utan jag tror, att det för ordning och skick vore
Renligt att hafva valet på en hvardag. Då måndagen af stadsrepresentanterna
förklarats vara olämplig för städerna, kan jag icke finna,
hvarför icke lördagen kan bestämmas för detta ändamål. Jag inskränker
mig derför till att föreslå, att andra lördagen i september
måtte fastställas såsom valdag.

Herr Johansson i Esset: Då frågan fallit genom Första Kammarens
beslut, torde icke mycket behöfva sägas deri. Jag har dock
fäst mig vid en sak, hvarom jag velat upplysa kammaren. Det tinnes
nemligen en och annan domsaga, som har två riksdagsmän, och
om dessa väljas genom elektorer, finge domhafvande!! vara på två
ställen, hvilket ju icke är möjligt. Jag tror icke heller man kan
ålägga domhafvanden att hafva en annan person för sig förordnad
i den ena valkretsen.

Då man hör talet om huru vida det bör vara söndag eller hvardag,
som skall vara valdag, vill jag säga, att jag för min del anser
det böra vara hvardag.

Herr Jonsson i Myre: Herr talman! Ehuru Första Kam maren

redan afslagit utskottets förslag, anser jag att Andra Kammaren
nu bör uttala en opinionsyttring, att den vill hafva en förändring
i detta fall.

Då städernas representanter upplyst, att städerna hafva rådstugurättssammanträden
på måndagar, så torde någon annan lämplig dag
kunna bestämmas. Beträffande herr Nydahls förslag att bestämma
midsommardagen till valdag, synes mig denna dag icke rätt lämplig,
ty såsom vi veta äro alla militärer då förhindrade och de böra
äfven få begagna sig af sin politiska rösträtt. En annan talare föreslog
andra »lördagen i september, men denna dag anser jag mindre
lämplig, derför att landstingen sammanträda tredje måndagen i
samma månad, och många som hafva långa vägar äro derför på andra
lördagen ute på resor till landstingen och kunna då icke få begagna
sig af sin politiska rösträtt. Derför tar jag mig friheten föreslå
första lördagen i september månad, som är bra nära andra
måndagen, hvilken af utskottet förordats, och anhåller jag om propo -

N:o 27. 8

Onsdagen den 29 Juni, e. in.

Ari,j. ändring i sition på följande förslag till förändrad lydelse af ifrågavarande pa''riktda
t ragraf ^: ^ till riksdagsmän i Andra Kammaren skall verhstälordningen.
^as första lördagen i september månad året näst före början af de
(Forts.) ttre år, för hvilka valen gälla.

Herr G urna; Hus: Jag skulle icke åter tagit till ordet i denna

fråga, om jag icke hyste den förmätna förhoppning att få kammaren
med mig om den uppfattningen, att en fråga, som fallit, icke är
lämplig att göras till föremål för sådana detalj-anmärkningar, som
huru vida det bör vara den ena eller andra eller tredje eller 34:e eller
37:e dagen man bör välja till valdag. Vi kunna utan tvifvel få
fram så många förslag, och kanske flera om vi hålla på härmed hela
aftonen, men jag tror det nu endast är om principen vi böra tala
och att det icke är skäl att gå längre.

Förra gången jag hade ordet begärde jag bifall till utskottets
förslag, ej derför att jag tyckte så synnerligen om den der bestämda
dagen, utan derför att jag fogade mig efter majoriteten,
för att om möjligt vinna syftet, som är en gemensam valdag.

Herr Berglöf: Det är ju mycket bra att fort få slut på eu

sak samt att det gar undan sa raskt som möjligt, men hvarje fråga
måste dock hafva sin diskussion, ty man skall icke utan vidare betänkande
antaga något, som man icke tycker om. Diskussionen gif—
ver ett visst stöd för frågans upptagande i framtiden, vare sig i samma
eller annat skick.

Jag tror sålunda, att denna öfverläggning kan hafva sitt goda
med sig, då frågan återkommer, och att man derför icke bör vara
sa otålig, om en eller annan vill uttala sin mening i densamma.
Jag har samma anmärkning att framställa, som två stadsrepresentanter
förut uttalat, eller att måndagen icke kan användas som valdag
i städerna, ty detta kommer i stind med det lagbudet i civillagen,
att städerna på måndagen skola hålla rådstufvurätt. Det har
sagts, att måndagen ansetts olämplig derför, att en del medborgare
i städerna den dagen skulle vara hindrad, men så är icke förhållandet.
Det är nemligen magistraten, såsom valförrättare i städerna,
som är förhindrad denna dag till följd af rättegångsbalkens bestämmelser.
Derför kan man icke heller bestämma denna dag till valdag,
utan måste man stadga eu annan dag af veckans alla dagar, det
må nu vara tisdag eller lördag, eller någon aunan dag. Här hafva
emellertid nu framkommit så många förslag, att det torde blifva
omöjligt att förena sig om något af dem. Emellertid önskar jag,
att den motionär, som kan vilja vid eu kommande riksdag upptaga
denna fråga, skall taga i betraktande nu anmärkta förhållande vidkommande
städerna. Principen att eu allmän valdag bör fastställas
hav redan förut af kammaren godkänts. På grund häraf, och då
frågan icke ännu synes vara rigtigt mogen, får jag yrka afslag å
så väl utskottets som öfriga här gjorda hemställanden.

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

ö N:o 27.

Härmed förklarades öfverläggningen slutad. Efter det herr talmannen
till proposition upptagit hvart och ett af de olika yrkandena,
afslog kammaren utskottets ifrågavarande hemställan.

Föredrogs och bifölls statsutskottets utlåtande n:o 7 b, med anledning
af åtskilliga angående skogsväsendet framstälda förslag.

§ 3.

I ordningen förekom härnäst statsutskottets utlåtande n:o 47, Ang. nya gmnmed
anledning af väckta motioner angående nya grunder för statens der för statens
embets- och tienstemäns aflöning m. m. embete- och

t • rv. i -tr ° ..ii .. / ^ -i t i tjensteman* at~

1 en mom borsta Kammaren vackt motion (n:o 12) hade herr ''isning m. m.

Alfr. Bexell på anförda skäl föreslagit, att Riksdagen måtte besluta

dels att till Kong]. Maj:t aflåta en skrifvelse med begäran att
Kongl. Maj:t täcktes till nästa Riksdag låta utreda och uppgöra eu
reglering af samtliga statens embets- och tjenstemäns löner, byggd
på grunderna af nuvarande kontanta lönebelopp, omsatt i naturaprodukter,
till hälften råg och hälften korn, efter ett tjuguårigt medelmarkegångspris
från 1866 till och med 1886, samt att såväl särskildt
utgående tjenstgöringspenningar, ålderstillägg och pensioner
blifva efter samma grunder beräknade för att alltsammans sedermera
utgå efter årets markegångspris; och att i afvaktan härå,'' vid utnämning
till embete eller tjenst, måtte i de utfärdade fullmagterna
eller konstitutorialen intagas vilkoret, att den utnämnde är skyldig
underkasta sig de förändrade lönevilkor, som af Riksdag och regering
kunna blifva beslutade;

dels ock att till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett förslagsanslag
å femtusen (5,000) kronor till bestridande af kostnaderna för
utredningen af den sålunda begärda löneregleringen.

Enahanda förslag hade ock blifvit i en inom Andra Kammaren
väckt motion (n:o 66) framstäldt af herr A. E. Petersson i Hamra
in. fl.

Utskottet kemstälde emellertid, att motionerna ej måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Efter föredragning åt ärendet anförde:

Herr Petersson i Hamra: Då jag är en af de många, som
väckt motion i denna fråga, så tager jag mig friheten att med
några ord klargöra min ställning i denna sak. Jag ber dervid i
främsta rummet få framhålla det motiv, som i motionen blifvit
framstäldt, nemligen det, att jag likasom många på landet alltjemt
hör den frågan framställas, hvarför tjenstemännen under nuvarande

N:o 27. 10

Onsdagen den 20 Juni, e. in.

Ang. nya gran- dåliga ekonomiska förhållanden skola hafva det så utmärkt bra i
der för statens jemförelse med landtbrukarne och andra landets näringsidkare. Under
t.j ens te m a ns af - ^ 0-talet, då höga pris voro rådande på naturaprodukter, så klaisninrj
m. m. gade tjenstemännen öfver sina små löner och att de under dåvarande
(Forts.) förhållanden icke kunde draga sig fram. Deras framställning om
löneförhöjning blef hörd så väl af den ena som den andra statsmagten,
hvilket föranledde till att tjenstemänuens löner höjdes först
genom dyrtidstillägg och sedermera ytterligare derigenom, att förhöjningen
af deras löner uppfördes på ordinarie stat. Under sådana
förhållanden må man icke förundra sig öfver, att man ej gerna ser,
att tjenstemännen sitta i orubbadt bo, under det jordbruket och
landets öfriga hufvudnäringar slitas med sådana svårigheter, att man
i sanning går hvarje dag med bedröfvelse till mötes. Och då folket
i min ort framstält till mig sina bekymmer och önskat, att dyrtidstilläggen
för tjenstemännen måtte borttagas, så har jag icke kunnat
svara annat, än att jag funne detta vara omöjligt, enär deras
löner äro uppförda på ordinarie stat. I stället har jag trött, att
man i fråga om tjenstemännens löneförmåner borde inslå på eu annan
väg än den, som på 1870 och 1880-talen tillämpats, och bestämma
lönerna efter naturapersedlarnes värden, d. v. s. efter markegång.
Penningen är nu utgångspunkten för lönebeloppen. Men penningens
värde torde fluktuera ännu långt mera än priset på spån mål. Vare
sig man ser saken från löngifvarens, d. v. s. statens, eller från löntagarens
synpunkt, så tror jag för min del, att naturaprestationernas
värde blefve den lämpligaste norm för lönernas bestämmande.

Derför har jag i min motion, som blifvit biträdd af flere ledamöter
så väl inom denna som Första Kammaren, framhållit detta
såsom rätta normen att hålla sig till.

Då frågan om kronoarrendatorerna förevar senast i denna kammare,
så yttrade man sig ogillande om, att markegångspriset å
spanmål skulle blifva normen för kronoarrendenas utgörande, emedan
man ansåg ett sådant system olämpligt. Man ser nu af utskottets
föreliggande betänkande, att äfven utskottet ansett det
vara ett olämpligt system att lägga till grund jemväl för löner till
statens tjenstemän, men detta torde vara eu följd af förra frågans
utgång. Hade man deremot accepterat det föreslagna systemet för
kronoarrendenas utgörande, så tror jag man nu kunnat hafva
någon utsigt att få lönerna efter samma system. Det visar sig
visserligen så väl af utskottets betänkande som af yttranden utaf en
och annan inflytelserik medlem af denna kammare, att man icke
vill inslå på detta system. Men ehuru det kan hafva svårt att
arbeta sig fram, så tror jag dock att, äfven om frågan faller för
denna gång, faller den dock icke för framtiden, ty detta system
har med all säkerhet mer framtid för sig än det penningesystem,
på hvilket man nu inslagit.

Jag förstår mycket väl, att man under nuvarande situation, då
man så fort som möjligt vill hafva slut på riksdagen, önskar att

Onsdagen den 29 Juni, e. in.

11 X:o 27.

så litet möjligt är tala om eu sak, som man vill döda i dess linda, Ang. nya granoch
derför har jag för närvarande ingen utsigt till framgång i denna der for statens
fråga. Men trots detta hindrar det mig icke att framställa yrkande tjänstemäns a.fpå
bifall till min motion och afslag på utskottets framställning. isning ?«. »«.

(Forts.)

Herr Persson i Vadensjö: Man kan nog spåra den tanke,

som ligger till grund för. motionen, nemligen att i någon mån minska
de löneförmåner, som tjenstemännen nu hafva; och om man
äfven icke kan gilla det nu föreslagna sättet, så kommer nog deri
meningen att allt mer och mer göra sig gällande. Jag tviflar nemligen
på, att det sätt, som motionärerna valt, är det rätta, ty man
skulle då komma in på ett gammalt system, som man för några
dagar sedan förklarat sig icke vilja hafva återinfördt. Om tjenstemännens
löner skulle å nyo komma att sättas efter spanmål, så kan
man icke gerna tänka sig annat än att man skall komma tillbaka till alla
de tvister, som plägade uppstå vid bestämmandet af markegången.

Vi veta att för prissättningen väljas 6 personer af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande och lika många af kommunerna, samt att kronofogdarne
i dessa nämnder äro sjelfskrifne ordförande. Det pris,
som sådan nämnd uppställer, ligger sedan till grund för markegångsprisets
bestämmande och underställes för sådant ändamål deputerades
från landstingen pröfning. Men sedan markegångspriset
sålunda blifvit bestämdt, händer det ofta, att kammarkollegium
höjer detsamma. Om nu dessa markegångspris icke blifvit sätta så,
att tjenstemännen äro belåtna dermed, hvilket ofta kan inträffa, då
ju deras löneinkomster äro deraf beroende, så komma alla de häraf
föranledda besvärsskrifterna, som man känner till från forna dagar,
och det är just detta, som ligger emot frågans lösning på nu föreslaget
sätt. För öfrigt vill jag nämna, att det just är detta markegångspris,
som gjort att kronoarrendena blifvit uppdrifna till sådan
höjd, att arrendatorernas klagomål röra mer markegångssättningen
än det tunnetal, som arrendatorerna hafva att betala.

Då nu Riksdagen, såsom vi veta, för några dagar sedan icke
ville antaga det af domänstyrelsen uppgjorda förslag, eller att arrendena
skulle tagas i landtbruksprodukter, såsom spanmål, smör m. m.,
så tror jag det icke skulle vara klokt, om kammaren nu fattade
beslut att slå in på denna väg. Jag kan som sagdt mycket väl
tänka mig motionärernas mening att under dessa tryckta konjunkturer
minska lönerna för tjenstemännen, men att göra detta på sådant
sätt, som nu föreslagits, tror jag icke skulle leda till annat
resultat, än att man komme tillbaka till de tvister, som man nu
sedan många år varit af med.

Jag anhåller om bifall till betänkandet.

Herr Ericsson i Norrby: Då jag instämde i den nu föreva rande

motionen, var jag väl öfvertygad, att den icke skulle leda
till något resultat. Utskottet har också påvisat svårigheterna i af -

N:o 27. 12

Onsdagen den 29 Juni, e. in.

Ang. nya gmn- seende å förslagets genomförande, Men jag tror likväl att den uttader
för statens ]a(je principen icke är så origtig. För ej synnerligen många år setjenstemäns\f-dan
fin§° tjenstemännen dyrtidstillägg, och dessa hafva sedermera
lätting m. in. inbegripits i den fasta lönen. Någon möjlighet lär sålunda icke förefinnas
att nedsätta dessa löner eller ändra sättet för deras utbetalande.
Men nekas kan ej att, då prisen på lifsmedel fallit så enormt
som nu är fallet, det ej kan vara rätt, att tjenstemännen, som ju
äro till för folkets skull och ej tvärtom, sitta orubbade vid de egyptiska
köttgrytorna utan att på något sätt bidraga till lindring af
landets betryck. Eu möjlig förändring i detta afseende har man
trott sig finna deri, att det bestämdes, att tjenstemännens löner
skulle utgå efter markegångspris, hvarigenom tjenstemännen komma
att få dela ljuft och ledt med det öfriga svenska folket, hvars tjenare
de ju egentligen äro. Af denna anledning har jag biträdt motionen.
Och ehuru jag vet att den ej leder till något resultat, vill
jag dock uttala att jag anser principen i densamma vara rigtig.

Jag gör ej något yrkande.

Häruti instämde Herr Larsson i Mörtlösa.

Vidare anfördes icke. Kammaren biföll utskottets hemställan.

§ 4.

Efter föredragning vidare af statsutskottets utlåtande n:o 48,
med anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upprättande
af ett kompani volontärer vid Norrbottens fältjägarecorps, blef utskottets
deri gjorda hemställan af kammaren bifallen.

§

Ang. uppföran- Härefter företogs till behandling sammansatta stats- och banko<leåUeigeands-
utskottets utlåtande n:o 8, med anledning af Kongl. Maj:ts propohoimen
af nytt sjqjon angående nytt riksdagshus och nytt riksbankshus in. in.
ach^lya riks- Med hufvudsakligt tillstyrkande af Kongl. Maj:ts förevarande
bankshus m. m. framställning, hemstälde utskottet i detta utlåtande, att Riksdagen
(Forts.) måtte besluta:

l:o) att en för inrymmande af Riksdagen, riksbanken, riksgäldskontoret
och justitieombudsmansexpeditionen afsedd byggnad må uppföras
å vestra delen af Helgeandsholmen;

2:o) att Artilleriplanen, eller den del af Artillerigården, som är
belägen emellan Riddare-, Artilleri-, Kaptens- och Sibyllegatorna,
äfvensom erforderlig del af tomten n:o 6 i qvarteret Bodarne må,
efter afrödjande af det å Artilleriplanen befintliga förra artilleristallet,
disponeras för uppförande af nytt hofstall, med rätt för
Kongl. Maj:t att för beredande af tjenligare byggnadsplats för hofstallsanläggningen
med Stockholms stad träffa uppgörelse om utbyte

13 N:o 27.

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

af det för ändamålet erforderliga jordområde mot vederlag antingen
af annan mark vid Artilleriplanen eller ock, efter skeende uppskattning,
af motsvarande del af myntverkets till gata afsedda tomt;

3:o) att såsom godtgörelse för upplåtelse af tomt å Helgeandsholmen
för den del af ofvan omförmälda byggnad, som är afsedd
att inrymma riksbanken, äfvensom för uppförande af ifrågavarande
del af byggnaden må af riksbankens medel till fonden för nytt riksdagshus
öfverlemnas ett belopp af 1,200,000 kronor, äfvensom att
efter samma byggnadsarbetes fullbordande dispositionsrätt öfver riksbankens
nuvarande tomter med derå befintliga byggnader tillägges
statsverket;

4:o) att fullständiga ritningar med kostnadsförslag till ofvan
omförmälda byggnad å Helgeandsholmen må genom Kongl. Maj:ts
försorg efter fullmägtiges i riksbanken och riksgäldskontoret hörande
upprättas och derefter till Riksdagen öfverlemnas, samt att de för
upprättandet af ifrågavarande ritningar och kostnadsförslag erforderliga
utgifter må få af tillgångarne i fonden för nytt riksdagshus
bestridas; samt

5:o) att af samma fond må utgå dels högst 250,000 kronor för
inlösen af basarbyggnaden å Norrbro, dels intill ett belopp af högst
990,000 kronor kostnaden för uppförande af nytt hofstall å Artilleriplanen
äfvensom af högst 80,000 kronor för uppförande eller anordnande
på annat sätt af ett vaktstall i kongl. slottets närhet, dels
och de till sammanlagdt 55,000 kronor beräknade kostnaderna för
ersättande af det för landtförsvarets behof disponerade förra artilleristallet
vid Artilleriplanen och för inlösen af byggnaderna å egendomen
n:o 6 i qvarteret Bodarne.

Vid utlåtandet funnos fogade reservationer af

Herr II. P. P. Tamm;

Herrar Carl Ifvarsson, I. Lyttkens, And. Larsson i Lund och
P. Pehrson i Törneryd, hvilka yrkat att Riksdagen icke måtte bifalla
hvarken Kongl. Maj:ts proposition eller utskottets förslag i
ämnet; samt af

Herr Dahn.

Sedan utskottets i punkten 1 gjorda hemställan blifvit uppläst,
begärdes ordet af

Herr P. A. Siljeström, hvilken yttrade: Ehuru jag väl vet,
att estetikens fordringar icke äro de, som företrädesvis hafva anspråk
på att få göra sig gällande i eu riksförsamling, der naturligtvis
statsförvaltningen och statsekonomien hafva mest att betyda, så
tillåter jag mig dock att äfven ur estetisk synpunkt här säga några
ord om den föreliggande frågan.

Man må göra berättigade invändningar emot Stockholms representationsrätt,
såvidt denna rätt är beroende af en af menniskor

Ang. uppförandeå
Helgeandsholmen
af nytt
riksdagshus
och nytt rilcsbankshus
m. m.

(Forts.)

N:o 27. 14

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

Ang. uppföran- gifven lag. Men den representationsrätt, som naturen gifvit åt vår
de a Heigeands- vackra hufvudstad, då den gjort den till eu af de skönaste städer i
^rWoikf la ver^eni hoppas jag ingen gör invändning emot — ingen som
och ‘nytt*rits- älskar Sveriges hufvudstad, hvilket jag hoppas vi alla göra åtminianicshus
m. m. stone i det nu nämnda afseendet.

(Ports.) Jag vill till utgångspunkt taga den tafla, som jag här håller i

min hand och som vi litet hvar haft tillfälle att se — denna tafla
der man genom färgspel och accessoirer sökt att blända och förvilla
ögat, så att man tror sig se Helgeandsholmen gjord till ett verkligt
jordiskt paradis. Så ser det ut på täflan; men i verkligheten mycket
annorlunda. Hvad man från Norrbro skall komma att se är
en sand- och stenöken — ett stort torg, der ingen menniska går
emedan ingen menniska har något der att göra. Vid torgets bortre
sida ligger eu stor byggnad, der under åtta månader af året, särskild!
under sommarmånaderna, icke heller någon menniska går ut
eller in, emedan ingen har något der att göra. Hela rörelsen går
nemligen bakom huset, på vestra ändan af holmen. Hvar och eu,
som bär rest i vårt land och någonstädes sett ett ofantligt, föga
freqventeradt torg och vid den ena sidan en stor byggnad — ett
rådhus, ett landshöfdingeresidens eller något dylikt — erinrar sig
utan tvifvel det trefliga och glada intryck som eu sådan anblick
gör på åskådaren. Det är nu ett sådant slags försköning af Helgeandsholmen
som man vill åstadkomma. Det är detta man villbjuda
oss på i sjelfva centrum af hufvudstaden. Det är väl sant,
att man på täflan finner uppstälda äfven några buskgrupper — de
kunna ej blifva många; men till följd af sin fåtalighet och omgifningen,
hvari de befinna sig, skola de komma att undra hvarför
de stå der.

Då jag tänker mig all denna ödslighet, helst i månsken eller
vid elektrisk belysning, kan jag icke annat än påminna mig kyrkogårdsscenen
i »Don Juan». Och ej heller guvernörens bild saknas.
Man finner nemligen på täflan, bland allt annat, äfven eu ryttarstaty i
afbildning — en staty förmodligen ämnad att föreviga minnet af den
mägtige hofstallmästare, som i årtionden förmått att hindra Helgeandsholmens
reglering och att göra alltsammans, holmens ordnande,
riksdagshusets uppbyggande, till hvad man icke oegentligt kallat en
statsfråga.

Tager man sjelfva byggnaden i betraktande, så har mycket
talats om den reciproka inverkan i estetiskt hänseende, som kongl.
slottet och det projekterade riksdagshuset skulle komma att utöfva på
hvarandra. Man har talat både pro och contra, huruvida den ena
eller andra byggnaden skulle komma att vinna eller förlora på
granskapet. För mig synes det vara klart, att det här vid lag skulle
komma att inträffa hvad som alltid inträffar, då två byggnader af
olika dimensioner, ehuru båda af betydande storlek, stå nära hvarandra,
nemligen, att till följd af den ofrivilliga jemförelse, som ögat
dememellan gör, den större byggnaden kommer att liksom förstoras,

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

15 N:o 27.

den mindre att liksom förminskas. Slottet skall komma att se större Ang.uppföranut
än det i sjelfva verket är, ocli riksdagshuset mindre än det är^eåHeigeandsOcli
detta intryck skall komma att än mera ökas deraf, att riks-^Idjesdagshus*
dagskuset ligger vid en lägre nivå än slottet. Om man ställer sig och nytt rikspå
den ståndpunkt, hvarifrån utsigten på täflan föreställes tagen, så bankshus m. m.
finner man, att hufvudmassan af riksdagshuset höjer sig till nivå (Forts.)
med taket på vestra slottsflygeln — som dock synes ligga något
längre bort —• under det hela den stora massan af slottsbyggnaden
lyfter sig deröfver. I verkligheten skall det relativa massförhållandet
mellan dessa byggnader, hvad intrycket på ögat beträffar,
blifva ungefär som mellan torpet och herregården. Jag tror
nu visserligen att det för många kan synas i allmänhet vackert och
tilltalande, om man ifrån herregården kan blicka ned på torpet och
ifrån torpet upp till herregården, men jag föreställer mig att här
vid lag denna synpunkt icke får vara ensamt bestämmande.

Om man blott icke vore så ofantligt ifrig att vilja bygga riksdagshuset
just på den plats, der det blir allra dyrast, skulle frågan
vara lätt nog att lösa. Men det ser ut som om till och med den
berömda sparsamhetens pansar icke vore ogenomträngligt, om blott
projektilerna kastas från den rätta höjden, och den rätta höjden
synes i närvarande fall vara — en hofstallinästares boställsvåning.

Det är i sjelfva verket derutinnan hela svårigheten ligger. Hofstallmästaren
pretendera!- att bo vid någon af Stockholms förnämsta
platser. Men der han vill bo, der skall också stallet vara. Följaktligen
skall äfven stallet vara förlagdt vid någon af stadens förnämsta
platser.

Vill man ock endast ställa sig på ekonomiens ståndpunkt, skall
man, hvad förläggandet af riksdagshuset beträffar, icke komma i
förlägenhet, ty här är så lyckligt bestäldt, att sparsamhet och estetik
räcka hvarandra handen. Det finnes, som man vet, flere platser,
som förordats, och jag vill nu här icke anställa någon jemförelse
dem emellan. Men en plats finnes dock, der ett riksdagshus skall
kunna med större fördel förläggas, så väl ur estetisk som ekonomisk
synpunkt, och det är just densamma platsen, der hofstallmästaren
velat hafva sitt residens, nemligen Artilleriplanen. Denna
plats är, om man tänker sig de gamla byggnader och skjul borttagna,
som nu omgifva densamma, otvifvelaktigt en af de magnifikaste
belägenheter för en monumental byggnad i hela Stockholm, och grundens
beskaffenhet medgifver tillika att bygga billigt. Bland de kostnadsförslag,
som uppgjorts af 1884 års byggnadskomité, är det, som har
afseende på Artilleriplanen, det billigaste. Enligt detta kostnadsförslag
skulle det icke behöfvas hälften af den summa, som blifvit för
ändamålet reserverad. Man har visserligen sagt, att Artilleriplanen
är allt för långt aflägsen, och jag undrar icke mycket derpå. Till
och med mången stockholmare har ännu icke lärt sig-att betrakta
Östermalm annat än som en mycket aflägsen och förbisedd stadsdel.

Men förhållandena hafva i det fallet förändrat sig och förändra sig

N:o 27. 1<5

Onsdagen den 29 Juni, e. in.

Ang. uppföran- dagligen mer och mer. Östermalm har under de senaste åren växt
deåHelgeands- s| till, att det icke lärer dröja länge förr än man med en viss rätt
°rihsdagshus ^-''Ml s^Sa> såsom någon yttrat, att Östermalm det är Stockholm.
och nytt riks- Att nu såsom entré till en stor stadsdel, der, snart sagdt, dagligen
banksims m. m. det ena palatset reser sig efter det andra, vilja uppbygga ett stall,
(Forts.) är väl, minst sagdt, ett besynnerligt förslag. För ett riksdagshus
vore onekligen platsen, med denna stora stadsdel bakom sig, samt
med en vacker utsigt och stadens blifvande förnämsta promenad
framför sig, en fullt värdig belägenhet. Man har anmärkt, att
riksdagshuset skulle komma att ligga allt för långt från embetsverken.
Men man har i sjelfva verket temligen liten beröring med
embetsverken, åtminstone ingen som kräfver omedelbar närhet. Någon
så stor skyndsamhet kan väl icke i det fallet vara af nöden, att
man ickeo kan tillräckligt hastigt erhålla de upplysningar man beliöfver.
A en annan sida hafva en stor massa embetsman siu bostad
på Östermalm, likasom denna stadsdel erbjuder i öfverflöd både bostäder
och öfriga beqvämligheter, som riksdagsmännen kunna behöfva.

Hvad det kungliga stallet beträffar, vill jag icke yttra någon
mening, endast så mycket vill jag tillåta mig säga, att om man, såsom
det blifvit föreslaget, uppförde ett så kalladt vaktstall i slottets närhet
— och derför finnas säkert lämpliga platser — kan jag icke
inse, hvarför ej det större kungliga stallet skulle kunna läggas på
temligen betydligt afstånd, vare sig på statens eller stadens mark,
i alla händelser på så stort afstånd, att det icke behöfde komma i
kollision med de berättigade anspråk, som Stockholms stad har att
få behålla sina förnämsta platser för andra ändamål. Jag skulle
icke vilja göra någon anmärkning, som gånge ut på att göra något
intrång i de kungliga personernas beqvämlighet; men är det, såsom
här, i sjelfva verket endast fråga om hofstallmästare!^ pretentioner,
så tror jag att betänkligheterna kunna saklöst försvinna.

Men i allt detta hade jag så när glömt riksbanken. Yi veta
likväl, att det är herrar bankofullmägtige, som jemte hofstallmästaren
åtagit sig besväret att, om möjligt, förfula vår hufvudstad. Jag förmår
icke inse något enda skäl, hvarför det skulle lända riksbanken
till någon fördel att vara förlagd på Helgeandsholmen mer än på
många andra ställen i hufvudstaden.

Visserligen finnes ett skäl, om man så vill, för bankens förläggande
på Helgeandsholmen, nemligen den direkta utsigten till
och det nära granskapet med cellfängelset, livilket i våra dagar skulle
kunna betraktas såsom en nyttig erinran för bankdirektörer och
banktjenstemän i allmänhet; men om man icke alltför mycket håller
på denna fördel, så tror jag att Stockholm har att erbjuda ganska
många ställen, som fullkomligt kunde tillfredsställa riksbankens
alla billiga fordringar. Ville Riksdagen lemna herrar bankofullmägtige
handlingsfrihet i detta fäll, är jag öfvertygad att de med sin affärsskicklighet
skulle inom 14 dagar hafva afgjort frågan om tjenlig
banklokal, åtminstone tror jag icke att någon synnerlig svårighet

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

17 N:o 27.

skulle i det fallet möta en enskild affärsman, som vore i besittning Ang. uppföranaf
de stora tillgångar riksbanken eger för ändamålet, dels i kontanta de åHelgeandspenningar,
dels i de stora och värdefulla fastigheterna vid Jerntorget. h°rikldagshusU

Min vördsamma hemställan vore sålunda nu till slut, att man och nytt riksalldeles
skilde denna riksbankshusfråga från öfriga byggnadsfrågor bankshus m. m.
och läte riksbanken sköta sig sjelf. Detta är det första. Hvad der- (Forts.)
näst riksdagshuset beträffar, kan det mycket väl med de medel, som
redan finnas, byggas på den plats jag nämnt eller på någon annan,
som möjligen erbjuder lika fördelar, och dermed äro de två väsentligaste
frågorna lösta. Uppföres byggnaden på Artilleriplanen, lärer,
enligt kostnadsförslaget, ett betydande öfverskott uppstå. Min framställning
går således ut på att skilja frågorna, låta detta vara detta,
riksdagshus vara riksdagshuset, riksbanken vara riksbank, och stallet
vara stall. Den sammanblandning, som man gjort af frågorna, gör
att man icke kan bedöma någondera så som den bör bedömas.

Men då nu intet förslag i annan rigtning föreligger och då utan
tvifvel en ytterligare undersökning borde ske på sådan basis, som
jag nämnt, tillåter jag mig nu blott yrka afslag på betänkandet.

Det är visserligen sant — och det hafva vi hört upprepas från
många håll •— att vi icke heller nu få något riksdagshus, om vi icke
antaga det framstälda förslaget. Hvarför dröja? heter det. — Man
blir naturligt nog otålig, när man länge hållit på med en sak, och
man vill till hvad pris som helst få den afgjord. Men man bör ej
glömma, att det mången gång kan vara vida farligare att i en sådan
sinnesstämning förhasta sig i fråga om ett byggnadsföretag än
i fråga till och med om en lagstiftnings- eller beskattningsfråga.

En lagstiftnings- eller beskattningsåtgärd kan ändras lätt nog, om
den befinnes otjenlig, och förlusten reduceras till den skada, som
under ett eller annat år deraf uppstått, men uppför man en monumental
byggnad på ett ställe, der den icke bör stå eller sådan den
icke bör vara, så står den qvar, för sekler, vittnande om anläggningens
felaktigheter.

Vidare anförde:

Herr Johansson i Stockholm: Jag skulle naturligtvis helst

önskat, om jag i denna stund haft samma tycke som min värde vän,
den siste talaren, så att jag hade kunnat ställa mig på hans sida
och få röna samma välvilja som han rönte, medveten, som jag är,
att jag i denna fråga talar så att säga för döfva öron. När man
gerna vill hafva en sak, får man taga den sådan man kan få densamma,
äfven om man kunde önska att man finge den bättre. Jag
tillämpar denna sats på utskottets betänkande — till hvilket jag
yrkar bifall — då utskottets ledamöter icke kunnat ena sig om något
bättre. Jag skall motivera detta mitt yrkande med en förutsättning,
som har något tycke af en spådom.

Man må resonnera huru man helst vill, så är dock behofvet af
«tt nytt riksdags- och ett nytt riksbankshus en rent af oafvislig nöd Andra

Kammarens Prat. 1887. JS. N:o 27. 2

N;o 2T. 18

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

a ng. uppför an- vänd i gh et,. Ja, det är så oafvisligt, att, om man blott vill iakttaga de
deåHelgeands- a]]ra nyttigaste och mest nödiga försigtighetsmått, de som afse skydh<riksdafshus
* daI1het landets representanters dyrbara helsa, landets och Riksdagens

och nytt riks- dyrbara egendom, Sveriges riksbanks dyrbara kapital, så, utan att
bankshus m. m. taga hänsyn till hvad Riksdagens egen värdighet krafvel'' eller till hvad
(Forts.) som må vara tilltalande för smaken, utan endast till praktiska hänsyn,
får och kan det icke dröja länge, innan en byggnad för dessa institutioner
kommer till stånd. Det har mycket tvistats om platsen för
ifrågavarande byggnad. En del hafva ansett att Riddarholmen, någon
del af Kungsträdgården eller teatertomten skulle kunna vara
en lämplig plats. Andra hafva åter igen hållit före att Skeppsholmen
eller Artilleriplanen skulle vara lämpligare. Men, mine herrar,
vi komma ändå alltid tillbaka till Helgeandsholmen såsom den
lämpligaste. Och säga hvad man vill, så komma dessa byggnader
slutligen nog att dit blifva förlagda. Det är endast en tidsfråga,
när det skall ske, men dermed är förknippad den olägenheten, att
ju längre det dröjer, ju dyrare blir det. När nu detta är min innerliga
öfvertygelse, min fasta tro och innebörden af min uttalade
så kallade spådom, så anser jag, huru isolerad jag än må stå, huru
svag i bevisningen jag än må vara, att jag bör söka försvara utskottets
och min åsigt.

Född och uppfödd på landet, har jag dock tillbragt mer än fyrtio
år i Stockholm och alltid ansett denna holme såsom den enda plats,
hvilken gått tillbaka från det nättopp drägliga till, såsom för närvarande
är fallet, det rent af ruskiga, under det att Stockholm i
alla andra delar af staden gått framåt på ett sätt, som varit rena
motsatsen härtill, men ändå vet jag att största delen af hufvudstadens
befolkning i fråga om Helgeandsholmen står på samma
. ståndpunkt som förut. Stockliolmarne vilja icke att staten skall
göra något för platsens iordningställande, och de vilja icke göra något
sjelfva. Min ställning är således ganska brydsam, ty jag står
ju och talar för eu sak, som hufvudstaden icke önskar, och som
denna kammare icke heller vill, och bildlikt taladt, herr talman,
kan man tala hufvudet af sig för mindre än så. Jag är också ganska
bekymrad öfver att behöfva — stäld i valet emellan att hålla
på min öfvertygelse eller att med min röst bidraga till att säga nej
till Helgeandsholmens ordnande — riskera att förlora den lilla sympati
jag hittills i Stockholm haft, men för öfvertygelsens kraf må
dock alla betänkligheter vika.

I förevarande betänkande hafva fyra af kammarens ledamöter
förenat sig som reservanter. Dessa, som hafva frågans öde i sin
hand, hafva afgifvit eu gemensam reservation. Den är, som var
att vänta, kort och godt aflattad. Men den hade kunnat vara ändå
mera koncis. De hade blott behöft säga tre små ord, dessa herrar
reservanter, nemligen: »vi vilja icke» —• och namnen. Men nu hafva
de sagt att kostnaderna äro oöfverskådliga. Ja, det skola just de
säga, desse gamle riksdagsveteraner från så väl statsutskottet som

Onsdagen den 29 Juni, e. in. 19 N;o 27.

bankoutskottet, som äro vana att med en lätthet och klarhet utan Ang.uppförande
öfverskåda mångdubbelt större summor än så. — De hafva dess - deåmigeandsutorn
den åsigten, att om man lägger riksbanken på en plats och
riksdagshuset på eu annan, så kunna byggnaderna mycket fortare oc” wLblifva
färdiga, än om de förläggas på Helgeandsholmen — och utan bankshus m. m.
att beslut derom fattas vid innevarande riksdag. Det är väl möj- (Forts.)
ligt detta, men det kommer väl ändå an på, vid hvilken riksdag
detta beslut fattas, om ett år eller om ett eller annat årtionde härefter;
derom säga reservanterna ingenting. Det har desslikes sagts,
att för denna riksdag vore Andra Kammaren vald med hänsyn till
en särskild fråga, och att det då icke vore på sin plats att komma
fram med denna stora byggnadsfråga. Detta skäl förebära de också.

Men jag vill påpeka att reservanterna, med en kraft, insigt, förmåga
och kunskap som är dem medfödd, just vid denna riksdag deltagit
i besluten i hundratals andra frågor. Och ej längre sedan än i
går, då diskussionen försiggick angående inskränkning i städernas
representationsrätt och minskning i stadsrepresentanternas antal, hörde
jag ingen af dessa herrar reservanter säga, att den frågan — som
ju också var en stor fråga — icke hade med denna Riksdags förhandlingar
att göra.

Herr Dahns kraftiga och saftiga reservation skall jag för närvarande
icke anse mig befogad att besvara.

Hvad nu angår sjelfva det kungliga stallet å ena sidan och de
för riksdagshuset kostnadsfritt upplåtna tomterna å den andra, så
skall jag icke söka utreda, huruvida det kan vara statens skyldighet
att bekosta ett stall för de kungliga hästarne, om det gamla blir
obrukbart eller skall förflyttas. Men det må nämnas, att jag för min
del anser att Hans Maj:t Konungen här vid lag ger mer än han får.

Vidare skall jag icke inlåta mig på den saken. Jag skall ej heller,
med hänsyn till de föreliggande många siffrorna, gå in på deras
torra område, ty de finnas angifna dels i det digra komitébetänkandet,
dels i Kongl. Maj:ts proposition, dels också i den något afvikande
mening, som herr Tamm låtit åtfölja utskottets utlåtande.

Så mycket må dock sägas till dem, som yrka afslag, derför att kostnadssumman
icke är fix, derför att denna summa skulle i så väsentlig
mån komma att öfverskrida de slutsummor, som nu äro angifna,
att ingen af herrar reservanter lärer minnas eller kunna framleta
någon handling, der icke det ursprungliga kostnadsförslaget öfverskridits
när och hvar helst staten uppträdt såsom byggherre. Och
när icke ett så lyckligt förhållande förut existerat, är det väl antagligt,
att det icke heller hädanefter kommer att inträffa. Men
detta är väl icke så mycket att hvarken förvånas eller bekymras
öfver. Icke att förvånas öfver, derför, att om denna byggnad kommer
till stånd, blir den väl näst kongl. slottet den största byggnad,
som staten hittills byggt för fredliga ändamål. Icke att bekymras
så mycket öfver, derför att penningarne så väl för materialier som
för arbetskrafter ju komma att cirkulera och stanna inom landet.

N:o 27. 20

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

Ang. uppförandeå
Helgeandsholmen
af nytt
riksdagshus
och nytt riksbankshus
in. m.

(Forts.)

Man har betonat, att riksdagshuset bör ligga nära intill ernbetsverken,
och med hänsyn härtill kan väl ingen plats vara lämpligare
än Helgeandsholmen. Man har vidare och med rätta framhållit,
att, om riksdagshuset skall förläggas på norr till Artilleriplanen
eller Skeppsholmen, skola de representanter, som gerna vilja
bo billigt, antingen få längre väg att gå eller också få vidkännas
dyrare hyror. Ty det är ett faktum, att i staden inom broarne
och på söder äro hyrorna 25 å 50 procent billigare än på norr.
Dessutom kommer det i de palatslika byggnader, som dels äro
uppförda och dels komma att uppföras på Östermalm, att blifva smått
om passande lägenheter, så vida man icke vill bo 4 eller 5 trappor
upp, hvilket alltid blir besvärligt, i synnerhet för dem, som eljest i sina
egna hem äro vana att bo på nedra bottnen eller högst en trappa upp.

Vidare har man sagt, alt denna byggnad på Helgeandsholmen
blott och bart skulle hafva till ändamål att försköna Stockholm; och
detta skulle landsbygdens representanter icke vilja vara med om.
Det kan ju möjligen vara en eller annan, som drifves af ett sådant
motiv för sitt afstyrkande. Men fast otroligt är det väl, att de
fleste af motståndarne till förslaget skulle ledas af detta motiv.
Hvarifrån eu sådan stämning, eu dylik ovilja eller motvilja mot
Stockholm skulle komma från allas deras sida, hvilka helt visst icke
hafva att klaga öfver bristande välvilja under den tid de fjerran från
sina hem vistas i hufvudstaden såsom riksdagsmän, kan jag icke fatta.

Man har å andra sidan sagt, att om denna byggnad kominer
till stånd, skall han blifva en vanprydnad så väl för Helgeandsholmen
som för Stockholm. Slottet skall skymmas bort af riksdagshuset,
och riksdagshuset skall tryckas ned af slottet. Så olika kunna meningarna
vara. För min del hyser jag ingen farhåga för någotdera.
Man har vidare sagt, att om dessa byggnader komma att förläggas
på Helgeandsholmen, skall Stockholm mista en stor och välbehöflig
promenadplats, förlora en hänförande utsigt, till och med utsättas
för vådor i sanitärt hänseende. Jag tillåter mig att invända, att
hvad promenadplatsen angår, så blefve den icke större än Gustaf
Adolfs torg; och hvad den sanitära synpunkten beträffar, så kar
Stockholm vida både större och flere öppna platser än någon annan
hufvudstad i hela Europa; och hvad slutligen den hänförande
utsigten vidkommer, så är denna utsigt ojemförligt vackrast och
störst just sådan den nu ter sig från Norrbro, och den blir oss genom
Helgeandsholmens bebyggande icke beröfvad.

Men om nu min spådom skulle slå fel, om riksdagshuset icke
kommer att förläggas på Helgeandsholmen, utan om denna holme
efter ett eller annat århundrade kommer att afrödjas och förvandlas
till öppen plats — hvad är det då man kommer att få
se mera än man nu ser? Till att börja med, så länge det gamla
myntet eller nuvarande kanslihuset står qvar, dess utan fönster
breda vägg och dernäst cellfängelset, hvilket väl icke heller erbjuder
någon behaglig anblick. Vidare Vasabron, Strömsborg och

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

21 N:o 27.

badinrättningen, hvilka nästan alldeles förtaga utsigten till den
större Mälarefjärden. Hvad det sanitära beträffar, kan väl icke förnekas
att de flägtar, som vid vissa vindar och under vissa årstider
draga fram öfver Norrbro, snarare äro att anse såsom det sanitäras
motsats. På tal om de många öppna platser och det myckna vatten,
som på alla håll finnas i Stockholm i förhållande till andra
hufvudstäder, har visserligen Berlin sin Spree, Hamburg och Dresden
sin Elbe, Prag sin Moldau, Wien och Pest sin Donau, med
öknamnet »den blå», Petersburg sin New a. London sin Thames, Paris
sin Seine, Florens sill Arno och Rom sin Tiber; men hvad äro
väl alla dessa gytje- och lervällingar emot de stora, friska och
klara vattenspeglar, hvari Mälarestaden får skåda sin bild och deri
äfven ett blifvande riksdags- och riksbankshus skulle få skåda sin,
om det förlädes på Helgeandsholmen.

Jag har vidare tillåtit mig framhålla, att man genom att nu
bifalla den föreslagna byggnaden skulle spara så väl helsa som kapital,
och har någonsin ett verkligt och beaktansvärdt behof af ett
nytt riksdagshus gjort sig gällande, måtte det väl hafva varit under
innevarande riksdag. Jag vet detta bäst, som haft att göra
med den så kallade biåsaren och ventilationen härstädes. Ena stunden
en af is konstlad luft, så kall att man riskerat att förkyla sig,
andra stunden en hetta så intensiv, att man hållit på att qväfvas,
för att nu icke tala om den rådande trängseln, som varit sådan,
att man haft svårt att komma förbi hvarandra, och som helt säkert
skall blifva känbar, äfven om Stockholm och Göteborg med flere
städer skulle få göra inskränkning i representantantalet. Hvad riksbanken
beträffar, skall jag icke tillåta mig att tala om densamma, derför
att den är otidsenlig gent emot alla andra större banklokaler i riket,
icke heller derför att den med sina långa korridorer och dystra
hvalfgångar närmast är att likna vid ett kloster och i sjelfva verket
endast är eu enda stor labyrint, der allmänheten, om den också
besöker densamma hvarje dag, behöfver åratal för att reda sig uti
och reda sig utur. Jag vill deremot särskildt framhålla, att bankens
lokaler äro så låga och trånga, att dess tjenstemän och synnerligast
de, som skola vistas i källarlokalerna, det är i vexlingskassorna,
oupphörligt ådraga sig ohelsa och derför tidt och ofta
måste ombytas. Det nuvarande bankhusets dåliga grund och ytterst
eldfarliga beskaffenhet kan endast genom en nybyggnad hjelpas.
Denna eldfara är så stor, att de af bankens tjenstemän, som längst
varit der anstälde och derför bäst känna till densamma, icke våga
i hela dess vidd låta komma till allmänhetens kännedom de berättigade
farhågor de i detta hänseende hysa. Om nu denna riksbank
skall flyttas, anser jag att någon centralare och lämpligare plats
för densamma icke gerna kan finnas än just Helgeandsholmen. Tänker
jag på den föreslagna byggnadskomplexen, får jag säga att den
alls icke är afskräckande, och kostnaden blir också vida billigare,

Ang. uppförande
å Helgeandsholmen
af nytt
riksdagshus
och nytt riks*
hank shus in. m,
(Forts.)

N:o 27. 22

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

Ang. uppföran- om en sammanbyggnad sker, än om husen byggas hvar för sig och
de åBeigeands- p| olika ställen.

”riksdagshus1 Jag ^lar ^ran en ^el landtrepresentanter hört betonas, att stämoch
nytt riks- ningen i landet icke skulle blifva den bästa, i händelse de vände
bankshus m. m. hem från sitt riksdagsarbete utan att för sina kommittenter i den

(Forts.) betryckta landsbygden hafva något annat att förtälja, om hvad de
uträttat, än att de varit med om att besluta uppförandet af ett palatslikt,
lyxartadt, större hus, hvari de sjelfva och Sveriges riksbank
skulle inrymmas. Nog kan man få stämningen i landet sådan, om
man vill, det betvifla!- jag visst icke, men jag hade tänkt mig, att
de penningar, som redan blifvit afsätta till ett sådant byggnadsföretag,
icke skulle få användas för annat ändamål. Jag hade vidare
trott, att det vore bättre att företaga arbetet nu, då arbetsmaterial
och arbetslöner äro billiga, och att arbetet kunde bedrifvas under
4 eller 5 år med en arbetsstyrka af flere hundra man om dagen,
utan att statsverket under den tiden skulle behöfva tillskjuta ett
enda öre. Under eu sådan tid hade jag snarare trott, att opinionen
i landet skulle blifva stämd mera till fördel än till nackdel för
företaget, helst om man besinnar, att det är svenske arbetare, landets
egna söner, som få förrätta arbetet, ja, än mer, just landsortens
krafter, som dertill komma att anlitas, ty jag får säga herrarne,
att hvad Stockholm angår, fostras dess infödingar hvarken
till grundgräfvare, grundläggare, stenhuggare, murare eller hvad
annat grofarbete det vara må. Det är ju dessutom ganska vanligt
under tider, då nöden är svår och arbetslösheten stor, att myndigheterna,
utan att på förband hafva några medel afsätta, företaga
arbeten och anskaffa penningar dertill genom lån, blott för att kunna
skaffa arbete och bröd åt dem som deraf äro i behof. Och nu tycker
jag att vi hafva dubbelt skäl att så handla, ty vi hafva penningar
i statskassan, och arbetslöshet är rådande. Den ifrågasatta
byggnaden är af nöden, och godt är det ju att kunna med arbete
fästa vid hemmet de starkaste armarne och de bästa krafterna.

Herr talman! Med hvad jag nu anfört vet jag mycket väl, att
jag icke lyckats inom denna kammare förvärfva en enda röst för
min åsigt, ty frågans öde är nog på förband afgjordt. Min öfvertygelse
är emellertid, att hvarken staten eller staden skall vinna på
att frågan faller, och jag hoppas för min del att jag icke gjort
totalförlust i fråga om kammarens välvilja derför att jag uppträdt
för förslaget.

Herr Redelius: Det påstås hafva händt någon gång, att en talare
uppträdt och bemödat sig hindra eu frågas framgång, men genom
sitt uppträdande endast förvärfvat röster för densamma. Jag
tror mig veta, att sådant tilldragit sig en eller annan gång här i
kammaren, och med fara att det nu skall upprepas, vågar jag likväl
försöket att tala emot uppförandet af ifrågavarande byggnad på
Helgeandsholmen. Härvid kan jag äfven tillägga hvad en före -

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

23 N:o 27.

gående talare nämnde (jag ber dock icke om öfverseende för det Ang.uppföranjag
talar emot andras åsigter) att jag vet, det jag riskerar förlora de‘lH^9eandsnågot
af den bevågenhet från visst håll, som kanske eljest kommit^riksdagshus*
nng till del. ocjb nytt riks Jag

är emot förslaget, först och främst på grund af de stora bankshus m. m.
kostnaderna. Under en tid, då tiotusental af landsbygdens befolk- (Forts.)
ning kämpa eu förtviflad kamp för tillvaron, har jag icke hjerta
att rösta för en så stor statsutgift som den ifrågavarande och derigenom
om än indirekt lägga sten på börda, då jag icke kan, som
jag ville, lätta bördan. Härvid ber jag få tillägga ett ord med
anledning af eu föregående talares ord om hänsyn till kommittenterna.
Jag fäster vid dem icke ett sådant afseende, att jag skulle tala
mot min öfvertygelse, utan jag säger fritt ut min mening, och gillas
den icke af mina valmän, få de välja en annan representant i mitt
ställe. Jag har mina kommittenters mandat, men öfvertygelsen, den
har jag för mig sjelf. Detta om detta. Således är det icke för att
göra mig behaglig som jag talar emot föreliggande förslag. Det -kan lika lätt verka motsatsen. Detta föreliggande förslag är dessutom
så inveckladt, så många olika saker äro deri hopkopplade, att
jag lika med den förste talaren anser att hvar sak borde tagits för
sig. Jag instämmer visserligen i den näst föregående talarens yttrande,
att vi väl behöfva bättre riksdags- och riksbankshus; men
låt då, såsom ock förut nämnts, bankofullmägtige få om hand bankens
hus och erhålla fullmagt att låta uppföra ett nytt på bankens
bekostnad. Hvad beträffar riksdagshuset, så finner jag det ganska
möjligt att taga upp den gamla frågan om tillbyggnad och ändringar
på det vi hafva. Ett annat också redan framstäldt förslag är att
på Artilleri planen förlägga byggnaden, och om jag ej missminner mig,
uttalade sig den för ändamålet tillsatta komitén i sådan rigtning.
Uenomförandet af någotdera af nämnda förslag skulle ställa sig
mycket billigare. Ehuru mycket, mycket mer vore att härom säga,
skall jag icke längre upptaga kammarens tid utan inskränker mig
till att yrka afslag å förslaget.

Chefen för kongl. finansdepartementet, herr statsrådet friherre
Tamm: Den fråga som nu föreligger borde vara egentligen och
uteslutande eu Riksdagens egen angelägenhet, då det gäller att ombygga
de hus, som Riksdagen sjelf disponerar, dels för egen räkning
och dels för de under Riksdagen lydande verks; och den medverkan,
som från Kongl. Maj:ts sida kan erfordras, torde hufvudsakligen
bestå i att utreda, huru för äudamålet kunna disponeras de tomter,
som äro till Kongl. Maj:ts disposition upplåtna. Dessutom torde
tillkomma Kongl. Maj:t så pass mycken medverkan i ärendet, att,
då embetsverkens utlåtande eller bidrag till kostnadernas uppskattning
erfordras, lemna dem befallning att biträda Riksdagen med
de upplysningar de kunna lemna.

Då behofvet af nytt hus för Riksdagen och riksbanken är all -

N:o 27. 24

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

Ang. uppförande
å Helgeandsholmen
af nytt
riksdagshus
och nytt riksbankshus
m. m.

(Forts.)

deles tydligt och klart, och då Riksdagen vid åtskilliga tillfällen
under många år derom har blifvit fullt ense, ehuru Riksdagen icke
kunnat komma till tillfredsställande resultat angående sättet huru
dessa behof skola tillgodoses, har det synts Kong!. Maj:t i sin ordning
att efter de komitéarbeten, som förevarit, framlägga för Riksdagen
resultaten af dessa komitéers verksamhet. Dessutom lärer det vara.
nödvändigt att under en tid, som icke är aflägsen, alldeles bestämdt
fatta beslut derom, huruvida husen och tomterna å Helgeandsholmen,
böra användas eller icke, enär nämnda hus kräfva en snar reparation
och efter en sådan åtkomsten af husen och tomterna, hvarpå.
de ligga, blifver dyrare — om de ens kunna åtkom in as. Hufvudföremålet
för Riksdagens beslut lärer alltså vara att alldeles bestämdt
uttala sig för huruvida Riksdagen önskar nu eller inom den närmaste
framtiden disponera Helgeandsholmen för anläggning af riksdags-
och riksbankshus. Sker icke detta, torde Riksdagen finnanaturligt,
att tomterna å Helgeandsholmen för annat ändamål
användas.

Då jag tillåtit mig begära ordet i denna fråga och då man
fäst en särdeles stor vigt vid de kostnader, byggnadsarbetena,
skulle medföra, tillåter jag mig att angående dessa kostnader anföra
något.

De af den senaste komitén beräknade kostnader för grundläggning
af byggnadsplatsen hafva i Kongl. Maj:ts proposition upptagits.
Denna komité använde de skickligaste personer den kunde
få till sitt förfogande. Dessa personer uppgjorde beräkningar, komitén
lät dessa sedan undergå granskning af för sådant ändamål
särskildt lämpliga personer, bland andra en som alltid granskar af
komitéer uppgjorda byggnadsförslag, för så vidt de förekomma i
Stockholm. Således föreställer jag mig att man icke behöfver hysa
några farhågor att dessa kostnadssummor, hvilka blifvit uppgjorda
under en tid då priset på materialier och arbetskraft varit högre,
icke skulle vara tillräckliga nu, sedan prisen sjunkit.

Hvad beträffar kostnaden för sjelfva huset, hafva en senare tids
beräkningar blifvit lagda till grund; de gjordes förlidet år, och hafva.
de, som dermed varit sysselsatte, antagit kostnaden till 50 öre kubikfoten.
Men under det att den såsom erforderlig vanligen uppgifna
arealen utgör 72,000 qvadratfot, har man vid beräkning af
kostnaderna för så väl grunden som sjelfva huset utgått från antagandet
af eu qvadratyta af 88,500 fot. Deraf följer alldeles icke
att huset bör byggas på den större arealen, utan jag nämner detta
endast för att visa, att den beräknade kostnaden för den större arealen
med säkerhet bör vara tillräcklig, om huset bygges på den mindre
arealen. Skilnaden i kubikmassa mellan ett hus, som är beläget
på en areal af 83,500 qvadratfot och ett på en qvadratyta af 72,000
fot, gör 805,000 kubikfot, livilket, efter det antagna priset af 50
öre pr kubikfot, motsvarar 400,000 kronor i rundt tal.

Då några talare, hvilka särskildt yttrat sin förskräckelse för

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

25 N:o 27.

kostnaden ock det oaktadt varit emot att bygga tillsammans riksdags-
och riksbankshus, tillåter jag mig erinra om de uppgifter, som
i detta afseende återfinnas i den kongl. propositionen, att nemligen
en högst betydlig besparing skulle på detta sätt uppkomma. Olägenheterna
af att sammanföra riksdags- och bankhus synas mig icke
vara stora. Riksbanken får särskilt tillfälle att för förvarande af
sina dyrbarheter kunna begagna de källare, som ligga under Riksdagens
hus; och om i en framtid behof af större utrymme för Riksdagen
och dess underlydande verk skulle yppa sig, så kan, utan rubbning
af den monumentala byggnadens yttre, Riksdagen utvidga sig
och möjligen skaffa eu annan lokal åt riksbanken.

Man har mycket talat om de tryckta tiderna och att man bör
väl se sig före att icke under sådana tider ådraga statsverket nya
eller ökade utgifter. Men en talare på stockholmsbänken har redan
visat, att så icke skulle för närvarande blifva förhållandet.

De medel, som åtminstone under den närmaste framtiden skulle
dertill användas, äro ju redan tillgängliga, men så länge de finnas
i riksgäldskontor eller riksbanken, liggande och väntande på att
blifva använda för sitt dermed afsedda ändamål, lära de icke göra
den nytta, som ett under tryckta tider utsläppt kapital skulle åstadkomma
genom att skaffa arbete åt de många sysslolösa verkstäder,
industriidkare och arbetare, som behöfva dylikt understöd. Det har
många gånger förut blifvit påvisadt, att arbetsbrist är det hufvudsakligaste
skälet till att så stor nöd uppstått. Här finnes nu tillfälle
att afhjelpa denna nöd, och jag föreställer mig att äfven detta
borde vara ett skäl för Riksdagen att nu besluta riksdags- och riksbankshusets
uppförande.

Det har dessutom här i Sverige under gångna tider icke saknats
exempel på, att man just under sådana tryckta tider för statens
räkning låtit utföra särdeles storartade byggnadsföretag. Så
uppfördes Stockholms slott under en tid, då Sverige led af ett sådant
stort betryck. Icke stort mindre var nöden, då det för Sverige
storartade arbete utfördes, som kallas Göta kanal.

Dessa båda företag hade stora svårigheter att kämpa med, och
det är möjligt att riksdagshuset skulle få så äfven, men den lyckliga
inverkan ett så stort företags början och fullbordande skulle
medföra måste vi i så fall äfven få bevittna.

Med anledning af hvad jag i början af mitt anförande nämnde,
nemligen att det icke synes lämpligt, att Kongl. Maj:t särdeles
mycket deltager i Riksdagens förhandlingar och beslut angående
valet åt plats för byggnaden, tillåter jag mig icke derom vidare
yttra mig, men det får jag säga, att Riksdagen torde finna det helt
naturligt, att Kongl. Maj:t ansett skäligt att nu, sedan ärendet
vunnit sin behöfliga utredning, framlägga förslag härom till Riksdagen,
på det att den måtte komma i tillfälle fatta det beslut, hvartill
den finner omständigheterna kunna föranleda.

Ang.uppförandeå
Helgeandsholmen
af nytt
riksdagshus
och nytt riksbankshus
m. m_
(Forts.)

N:o 27. 2ö

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

Ang.uppföran- Herr Petersson i Runtorp: Det är för mig ett stort nöje

de a Helgeands- kunna instämma med den ärade talare på stockholmsbänken,
riksdagshus**som först yttrade sig i denna fråga. Jag skall derföre också fatta
och nytt riks- mig så kort som möjligt ock tror att kammaren äfven helst ser
bankshus m. m. detta.

(Forts.) Den värde talaren nämnde i början af sitt anförande, att hvad

som enligt hans mening gjort det svårt för denna fråga att få sin
lösning var, att man föreslagit en sammanbyggnad af riksdags- och
riksbankshus äfvensom riksgäldskontor och justitieombudsmansexpedition.
Jag vill återupprepa detsamma, ty jag tror äfven att denna
sammankoppling betydligt invecklat och försvårat saken och att
man vida lättare skulle hafva kommit till rätta dermed, om hvarje
byggnad fått ske för sig.

Jag har äfven en annan anmärkning att gorå emot sammanbyggnaden,
hvilken jag icke hört någon här förut påpeka. Jag tror
nemligen att det är i högsta grad oklokt att sammanföra så många
och vigtiga institutioner under ett och samma tak, som riksdagshus,
riksbank, riksgäldskontor, äfven om man vill bereda dem en sådan
plats som på Helgeandsholmen. Huru kringfluten af vatten denna
holme än är, kan ju en olycka lätt inträffa genom åskeld eller på
annat sätt, och då torde det icke vara lämpligt att på ett ställe
sammanföra för staten så vigtiga och dyrbara byggnader och institutioner.

Man har vidare talat om de med denna byggnad förenade kostnaderna,
och äfven jag skall yttra några ord derom. Herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet har sökt göra troligt, att
dessa kostnader icke skulle blifva så afskräckande. Man har stält
upp några sifferberäkningar, som man skulle hafva att hålla sig till,
men det vill synas mig, som om man dervid skulle hafva uraktlåtit
att taga med i räkningen en del ganska vigtiga faktorer. Man har
sålunda glömt att säga hvad de tomter äro värda, som man skall
använda, och det lärer väl- blifva ganska stora summor. Om man,
såsom den förste talaren nämnde, skall lägga hofstallet på Artilleriplanen,
så är detta genast en värdefull tomt. Vidare är det andra
kostnader, som icke alls blifvit nämnda eller åtminstone endast i
förbigående. Så har man talat om att man skulle få lösa tomterna
der bazaren nu står för 250,000 kronor, men jag är öfvertygad om att
de skola kosta mycket mera. På samma sätt har man icke heller
beräknat hvad bron skulle kosta, som enligt förslaget skulle träffa vestra
delen af huset och gå öfver strömmen ifrån Mynttorget till Drottninggatan.
Äfven andra olägenheter tillkomma vid detta förslag.
Så till exempel vet man icke hvar vaktstallet skulle förläggas och hvad
tomten skulle komma att kosta. Helt säkert skulle kostnaderna stiga
till flera millioner mera än man beräknat, det är min fulla öfvertygelse.

Då man för åtskilliga år sedan lockade Riksdagen att bygga
nationalmuseum, lofvade man att det endast skulle kosta eu jern -

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

27 N:o 27.

förelsevis liten summa, en million eller så, jag mins icke rätt, men Ang.uppförande
byggnaden blef färdig, kostade den ungefär dubbelt, deåiielgeands Jag

fruktar att förhållandet bär skulle blifva enahanda, så att^ItfcTda^slms*
i stället för de beräknade 6,000,000 skulle riksdagshuset med ty åt-0c7i nytt riksföljande
kostnader helt säkert gå till 10 eller 12 millioner. bankshus m.m.

Äfven en annan olägenhet är förenad med byggnadens förläg- (Forts.)
gande på Helgeandsholmen, nemligen att staten derigenom kan komma
att få att skaffa med egarne af Mälarestränderna, då kajerna förut
icke visat sig synnerligen stadiga, och öfversvämningar genom deras
rasande lätt kunna uppstå. Detta är också eu olägenhet, man har
att taga i betraktande.

För min del får jag säga, att jag tycker Helgeandsholmen vara
jemt den sämsta plats man kunnat uppleta för en dylik byggnad.

Den, tycker jag, kan vara som den är, och jag skulle när som
helst vara beredd att skänka Stockholm Helgeandsholmen. Och så
säger statsrådet vidare, att man genom bifall till förslaget skulle
skaffa arbetarne här i staden arbetsförtjenst. Ja, visserligen, men
de hafva ju sysselsättning vid kasernbyggnaden, och kunna vi bygga
så mycket i framtiden, som vi göra för närvarande, då är det sannerligen
ingen nöd för arbetaren. Vi bygga kyrkor och kaserner
och nedlägga betydligt på allmänna byggnader, så att arbetarne hafva
föga skäl att klaga.

Min öfvertygelse är dessutom, att riksbanken borde skiljas från
byggnadsfrågan, och hvad riksgäldskontoret beträffar, har detta redan
en förträfflig byggnad. Det blefve då endast Riksdagen och
riksbanken, som hade att yttra sig för nybyggnad eller ombyggnad.

Men vi skola i alla händelser skilja frågorna åt och komma öfverens
om, att Helgeandsholmen icke bör blifva platsen hvarken för
Riksdagens eller riksbankens byggnad. Vi hafva en mängd andra
platser att välja på. Finge jag min vilja fram, så skulle kongl.
teatern förläggas till Helgeandsholmen och vi bebygga dess nuvarande
tomt, derest riksdagshuset skall förläggas till annan plats
än den nuvarande, som har många fördelar emot alla de föreslagna.

Jag beklagar för öfrigt, att denna fråga kommer fram vid denna
riksdag, och att den kommer så sent fram. Jag får på det högsta
beklaga det med den sammansättning, som Riksdagen nu har. Jag
yrkar afslag.

Herr Lyttkens: Då nu eu af utskottets medlemmar, som tagit
dess utlåtande i försvar, sysselsätter sig med oss stackars reservanter
och med sin förmåga af satir och skaldeskap kastar sig öfver våra
stackars reservationer och säger, att den icke innehåller mer och
att vi icke hade behöft yttra mer än: nvi vilja fcfte», och då han
tillägger oss sådana motiv som att det endast skulle vara afvoghet
mot Stockholm, som gjort det vi reserverat oss, så frågar jag: hur
vet han det? eller hvad anledning hafva vi gifvit till ett sådant
antagande som detta. Med skaldens vanliga öfverlägsna förmåga

N:o 27. 28

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

Ang. uppföran- framlade lian ett så briljant försvar för denna sak, att jag icke kan
deåHelgeands- euer Yjn täfla med honom, utan ber att få hålla mig på den enkla
°riksdagshus^ Pr°®an® område. Men jag kan icke underlåta att fästa mig vid ett
och nytt riks- af hans yttranden, att kostnaderna icke spelade den ringaste roll, ty
iankshus m. m. penningarne stannade inom landet. Detta är alldeles detsamma som
(Forts.) en annan skald yttrade i fråga om inbördes krig att de äro de bästa,
ty vid dem stanna pengarne i landet. Jag finner att här vid lag
utöfva äfven de stora summorna ett högst väsentligt inflytande åtminstone
på mitt omdöme om saken. Bland annat förklarade lian
också, att landtbefolkningen skulle hafva en så stor fördel af byggnadsföretaget
genom att få utföra grofarbetet, Stockholmarne vore
naturligtvis alldeles för förnäma för sådant. Ja, det är nog möjligt,
men nog kunde det hända, att äfven eu och annan stockholmare
kunde hafva nytta af detta företag, om ock ej så mycket på så
kalladt grofarbete. Om detta vill jag emellertid icke tvista med
honom; men då han säger, att, om detta förslag komme till utförande,
det skulle allra fortast åstadkomma att vi för Riksdagen
och riksbanken erhölle bättre lokaler, så tror jag, att han misstager
sig, ty först skulle man naturligtvis bygga nya stallet, sedan rifva
husen på Helgeandsholmen samt planera holmen och först derefter
börja bygga riksdags- och bankhus. På det sättet går det så lång
tid om, att vi kunde på annan plats hinna bygga ett riksdagshus
och få det färdigt, innan stallet ens blefve i ordning, och platsen
ledig för rikdagshusets byggnad.

Men det var icke egentligen för att bemöta honom, som jag
begärde ordet, utan för att yttra mig om sjelfva förslaget. Jag får
verkligen säga, att jag aldrig sett något förslag i sina detaljer så
litet utredt och så föga bestämda kostnadssummor uppgifna för ett
så stort företag som detta, Till en början hafva vi bazaren. Kongl.
Maj: t säger, efter att hafva redogjort för kontrakten med innehafvarne,
att, om Helgeandsholmen skulle göras till en öppen plats,
så skulle de få nöja sig med något öfver 100,000 kronor i lösen.
Om nu emellertid holmen bebygges, så torde väl frågan komma att
afgöras genom expropriation. Då säger Kongl. Maj:t, att komiterade
förklarade att man skulle kunna beräkna kostnaden till 250,000
kronor, men att detta kommer att framdeles underkastas pröfning,
alltså mycket obestämdt om det stannar vid denna summa, och sedan
hafva dessa 250,000 kronor läst sig fast i uppfattningen, så att så
väl utskottet som författaren till öppna brefvet till riksdagsmännen
förklarat, att detta skulle vara »högst» den summa, som bazaren
skulle komma att kosta i inköp. Men tro herrarne verkligen, att
detta bolag skulle nöja sig härmed, ett bolag, som, enligt hvad en
på Stockholms börs mycket ansedd person för några år sedan i
bankoutskottet uppgifvit, lernnat 1,500 kronor i utdelning på hvarje
aktie, ehuru på sista tiden, sedan hyrorna fallit, endast 1,200 kronor
lära utdelas per aktie, och då aktiernas antal är 25, gör detta en
summa af 30,000 kronor per år. Tror någon att bolaget skulle skänka

29 N:o 27.

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

bort sin besittningsrätt för detta pris, då den inbringar 30,000 Ang.uppförankronor
om året. Jag tviflar derpå, och Kongl. Maj:t har icke sagtde åHelgeandtannat,
^ än att detta skulle komma att bero på framtida pröfning. Ja, holmen af nytt
och då blir det staten som får betala. En af reservanterna föreslog, och^nytt^Latt
man borde gå en medelväg. Vi skulle nemligen blott betala bankshus m. m
50,000 kronor för att bryta en gata tvärs igenom bazaren. Men (Forts.)
detta tviflar jag aktieegarne gå in på, då byggnaden derigenom blifver
alldeles bortskämd. Och så hafva vi de tomter, på hvilka det nya hofstallet
är föreslaget att uppbyggas. Det är förespegladt att "en del
af dessa, nemligen de som äro i enskild mans ego, skulle kunna erhållas
för eu obetydlig kostnad; men den del af dessa tomter, som
äro i enskild persons ego, äro ytterst inbringande och högst värderika,
och någon expropriation lärer ej kunna ifrågakomma, ty man
har icke rätt att expropriera en enskild mans tomt för att derå
stall. Da blefve det öfverenskommelse, och jag tror icke
att egaren af en sådan tomt då skulle låta sig nöja med någon liten
summa, helst om beslutet att ovilkorligen inköpa den redan af Riksdagen
är fattadt.

Vi hafva icke heller någon beräkning öfver sjelfva byggnaden
eller några ritningar öfver den. En sakkunnig person har väl sagt,
att den skulle möjligen kunna uppföras för 50 öre kubikfoten, ja,
det kan nog vara möjligt, men hvem vet, när vi får ritning och
kostnadsförslag, hur det da gestaltar sig med kostnaden. För min
del kan jag icke med den ärade talaren på stockholmsbänken med
lätthet halka öfver sådana summor, helst som jag icke känner ens
närmelsevis hur stora de blifva, och endast säga att det gör ingenting,
då penningarne i alla fall stanna inom landet. Då jag vet,
att dessa penningar skola tagas ur de skattdragandes fickor för att
läggas ned på dessa företag, får man allt bekymra sig litet om hur
stora kostnaderna slutligen blifva.

Det har anförts, att man just nu borde börja dessa stora företag,
sa att de för ändamalet samlade medlen icke skola ligga inlästa
i riksbankens och riksgäldskontorets kassahvalf. Jag tror icke, att
de ligga inlästa. Riksgäld skontoret har mycket penningar utlånta,
och dess ställning är sådan, att fullmägtige nu uppsäga betydliga
belopp, hvithet nog kännes på de håll, der inbetalningarna skola
göras. Jag tror således icke, att, äfven om dessa företag nu påbörjades,
penningarne derför skulle komma ut i den allmänna rörelsen
mer än nu, men deremot skulle en hel del penningar komma
att tagas från de skattdragande och således tagas ur deras rörelse.

För öfrigt äro redan nu så många stora allmänna företag i gång
t. ex. kasernbyggnadsarbetet, att varsamhet härutinnan kan vara
af nöden.

Man har slutligen sagt att det betryck, som för närvarande
råder i landet, icke kunde hafva något inflytande på denna fråga.

Jag har just i dessa dagar varit på en resa inom åtskilliga delar af
landet och kan säga herrarne, hurudan ställningen är. I Mälardalen

N:o 27. 3.0

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

Ant/.uppföra»- är mer än hälften af råggrödan bortfrusen och i vestra Sverige såg
deåHelgeands- jag rec|an nu råg aftagen och skyl vid skyl, i hvilken blott halmen
^rttcsdagshS* ^ans oc^ e.i uågon kärna. I Småland voro ängarne alldeles svarta
och nytt riks- och klöfvern var röd i bladen i stället för i blomman. När vi stå
bankshus m. m. inför ett sådant år, om hvilket med full säkerhet kan sägas, att, äfven
(Forts.) om vår herre hädanefter skulle gifva oss så gynsam väderlek som
möjligt, det icke skall gifva ens en medelmåttig skörd, kan det då
vara rätt att fordra penningar till så dyra företag som ifrågavarande?
Kunna vi då komma hem och säga våra kommittenter, att vi hafva
icke kunnat lindra skatterna, men användt dessa penningar icke blott
för en dyrbar byggnad åt riksdagsmännen, utan äfven till ett stall.
Jag har för mycken kärlek och vördnad för Konungens person för
att vilja hafva det kring i landet, att vi användt en och en half
million för byggandet af ett hofstall. Det är visserligen sant att
de tomter, som skulle lemnas i ersättning, äro mycket värda, men
jag tror dock, att folket har den föreställningen, att en sådan byggnad
bör kunna åstadkommas för ett mycket mindre belopp. Jag är
för min del alldeles öfvertygad om, att åtskilliga inskränkningar
skulle kunna göras, och att summan derigenom skulle kunna nedbringas
rätt betydligt. Då jag emellertid icke kan öfverskåda alla
de kostnader, som ifrågavarande företag skulle komma att medföra,
kommer jag att yrka afslag. Det är visserligen sant, att Riksdagens
lokaler för närvarande äro svåra på mångahanda sätt, men hade vi
icke hatt i perspektiv, att ett ändamålsenligt riksdaghus för icke
allt för stora kostnader skulle kunna uppföras på Helgeandsholmen, och
hade icke förespeglingar i sådant afseende gjorts oss, så hade åtgärder
kunnat vidtagas för att förbättra det nuvarande riksdagshuset. Man
hade endast behöft ändra luftvexlingen, hvilket kunnat ske för en
obetydlig kostnad, och anskaffa en tillräckligt stor sessionssal för
Andra Kammaren, hvarefter Andra Kammarens nuvarande sessionssal
kunnat öfverlemnas till Första Kammaren; flera lokaler inom
byggnaden kunde göras tillgängliga för Riksdagens behof. Man skulle
kunna hafva nöjt sig med dessa förändringar, och kostnaderna härför
skulle icke ens hafva gått upp till så mycket som ett års ränta
på det belopp, som nu blifvit ifrågasatt att användas till uppförande
af ett nytt riksdagshus. Man har sagt att det icke vore skäl att
offra några penningar vidare på detta ruckel. Jag tror dock att
det kan vara skäl att göra det, ty man kan räkna ut att det skall
gå eu hel del år om, innan det nya riksdagshuset blifver färdigt,
äfven om om vi gå in på att förlägga det till Helgeandsholmen.
Jag kan icke beräkna, huru många år detta arbete skall taga, men
har hört uppgifvas, att det ej skulle kunna vara färdigt förr än om
9 år. Det är eu ganska lång tid, under hvilken åtskilligt kunde
göras för att förbättra det nuvarande riksdagshuset, och arbetet kunde
göras så, att penningarne ej vore alldeles bortkastade.

Hvad riksbanken beträffar, så medgifver jag att dess lokaler äro
i många afseenden bristfälliga; men jag anser att riksbanken kan

31 N:o 27.

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

byggas om på sin nuvarande plats. Den har ett utmärkt läge, der Ang.uppföranden
nu ligger, helst som afdelningskontoret på norr uppfyller \>e-deåHel9eands''
hofvet i. denna stadsdel. För den, som vill låna penningar, är af- holmen af
ståndet icke så långt att han icke gerna går dit. Yi behöfva der- ,,2 nytFrlkaför
icke frukta att riksbanken icke får låna ut sina penningar. bankshus m. m.

Oaktadt jag icke eger talarens på stockholmsbänken förmåga (Forts.)
att framställa bilder, vill jag dock försöka att visa en liten bild af
Helgeandsholmen, sådan den skulle komma att taga sig ut, derest den
nu föreslagna byggnadsplan blefve utförd. Yi se det kongl. slottet.

Vid dess fot ligger svenska folkets representanters hus, underdånigt
såsom det bör vara, och bakom ligger Sveriges nationalbank, som
en sorts baksida, som kanske icke ens kan få en egen ingång. Det
är en ställning, som enligt min tanke icke är precist så vacker, och
jag kan icke se något poetiskt deri. Den tilltalar hvarken mitt
skönhetssinne eller min politiska uppfattning.

Det är ännu en sida af denna fråga, som är egendomlig, och
det är Stockholms stads förhållande till densamma. Jag kan försäkra
den ärade talaren på stockholmsbänken, att jag icke hyser den ringaste
afvoghet mot Stockholm, utan tvärt om har en stor förkärlek för
denna af naturen så rikt lottade stad med sina skönheter och sin
godmodiga, hjertliga och vänliga befolkning. Men detta hindrar icke,
att jag anser det vara mycket egendomligt att Stockholms stadsfullmäktige
nu neka att lemna något bidrag till Helgeandsholmens
ordnande, oaktadt de förut lofvat att göra det. Jag tror att Stockholm
bör sköta sin försköning sjelf, och landets representanter det
som dem tillhör, nemligen att bygga ett riksbaukshus på den tomt,
der det nuvarande ligger, och söka en lämplig tomt för ett riksdagshus
utan biafsigter och utan onödiga kostnader. Det finnes för närvarande
en teater, som är till salu. Den kunde inköpas för kongl.
teaterns räkning, och riksdagshuset uppföras å operahusets tomt. Derigenom
skulle man också komma ifrån den dyrbara ombyggnaden af
det nuvarande operahuset. Dramatiska teatern kunde omändras och
användas till lokal för embetsverken. På detta sätt skulle alltsammans
ordnas utan att man behöfde inblanda stallfrågan.

På den grund att jag anser det dessa frågor icke böra sammankopplas,
yrkar jag afslag på alltsammans under förhoppning att en
kommande Riksdag, icke om 10 eller 20 år, utan inom kort skall
taga saken om hand och skaffa sig nya byggnader för riksdagshus
och riksbaukshus utan att inblanda Helgeandsholmens försköning i
frågan.

Med herr Lyttkens instämde herr Pehrsson i Norrsund.

Herr Johnsson i Thorsberg yttrade: Ehuru behofvet af en ny
byggnad för Riksdagen under flera år gjort sig allt mer och mer
känbart, kan jag för min del icke gifva min röst till förmån för det
nu föreliggande förslaget, hufvudsakligen af det skäl, att ärendet ej

Jf:o 27. 32

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

Ang. uppföran- synes vara vederbörligen utredt och detaljerade kostnadsförslag framme
åHelgeands- jag(ja- Äfven om det måste erkännas, att det för en hvar af de i
holm?nd ir frågan intresserade vore fördelaktigt, om de nu föreslagna byggnadsoch
3nytt riks- företagen ko linne till stånd, är dock visst, att kostnaderna derför
bankshus m. m. säkerligen icke på något sätt kunna motsvara fördelarne eller det
(Forts.) mål man dermed afser att vinna. Oöfvervinneliga svårigheter synas
mig icke heller uppställas för att få frågan löst på annat sätt och
med mindre utgifter än genom ett bifall till det föreliggande förslaget.
Jag vill nu icke ingå i någon pröfning om lämpligheten
eller företrädet af de olika platser, som varit på tal i denna fråga,
då något detaljeradt förslag icke föreligger, men jag är öfvertygad
att, om ett fullständigt förslag med kostnadsberäkning öfver nybyggnad
af ett riksdagshus på antingen någon af de i Kongl. Majits proposition
omnämnda eller annan lämplig plats framlägges, skulle säkert
ett sådant förslag kunna vinna Riksdagens medverkan. Jag anser
det icke heller vara lämpligt att på en tid sådan som den närvarande,
då litet hvar bör, ja, jag kan säga måste inskränka sina utgifter
till det allra nödvändigaste, besluta sig för så stora utgifter till ett
ändamål, som icke är af större vigt och som enligt min åsigt kan
vinnas med mindre uppoffringar, än ett bifall till det föreliggande
förslaget skulle medföra. Jag ber derför att i korthet få yrka afslag.

Herr friherre Nordenskiöld: Jag har begärt ordet för att yrka
bifall till utskottets förslag. Redan för tjugu år sedan, när representationsreformen
genomfördes och då utrymme för de nya kamrarne
bereddes i de lokaler, de för närvarande innehafva, sades det, att
det var en provisorisk anordning. Sedan dess har man ständigt arbetat
på att få i Stockholm uppförd en värdig byggnad för Sveriges
representation, alltid under uttalande att det hus den nu har är
provisoriskt. Jag har många gånger hört detta sägas åt svenske
män, jag har äfven sjelf uttalat det samt vid flera tillfällen varit
nödsakad att med dylika ord för utländingen ursäkta de föga passande
lokaler, i hvilka svenska folkets representanter nu äro inhysta.

Att vi behöfva nya lokaler veta vi alla. Det behöfver icke med
många ord motiveras. Den trängsel, som är rådande i denna sal,
hvilken gör, att man ofta har svårt att komma till urnan för att nedlägga
sin voteringssedel, om man icke i tid står framme vid talmansbordet;
den tryckande atmosfer, som här herskar, hvilken, i fall
någon sanning ligger i den nutida hygienens läror, ovilkorligen är så
skadlig för helsan, att mer än eu af eder, miue herrar, skall efter
hemkomsten känna verkningarna deraf; det bristfälliga utrymmet i
utskottslokalerna; den hållstugulika restaurationen på nedra botten;
den trånga »sammanbindningsbanan», der Första och Andra Kammarens
representanter skola träffas, om de vilja rådslå med hvarandra
rörande de ärenden, som samtidigt behandlas i båda kamrarne —
allt detta och mycket annat talar för att ett nytt riksdagshus är behöfligt
redan i den närmaste framtiden. I det hänseendet tror jag

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

33 N:o 27.

■också, att samtlige äro ense, äfven de som nu icke vilja bifalla det Ang. uppföranbär
framlagda förslaget. Det är tydligen endast om platsen för de å Hdgeandsriksdagshuset
som man icke kunnat enas. Man har nemligen, såsom holmen af nvlt
bekant, föreslagit flere andra platser än den nu ifrågavarande och och nytt riksmed
mer eller mindre ifver försvarat dem såsom de mest lämpliga, bankshus m. m.
Man har talat om Skeppsholmen, teatertomten, Carl XIII:s torg, (Ports.)
Artilleriplanen, andra mer eller mindre rimliga hugskott att förtiga.

Men om man, utan att inlåta sig på frågan om tidpunkten när byggnaden
skall uppföras, till de här närvarande representanterna ställe
■den frågan: »hvar skall det nya riksdagshuset stål), så skulle man väl
af de fleste få svaret s>på Helgeandsholmens). Icke kan jag föreställa
mig, att bland de praktiske män, som äro samlade här, skall finnas
en majoritet, som vill bortplottra stora summor på att utvidga de
omöjliga lokaler vi nu hafva, med säker utsigt att de fortfarande förblifva
odugliga och med den angenäma vissheten, att Sveriges representanter
för en lång framtid skola förblifva inhysta i denna mångfaldigt
omlappade Kaserns toffel. Det är allmänt kändt hvad det
vill säga att söka förändra ett gammalt hus till ett ändamål, hvarför
det icke från början är bygdt, och de betydliga kostnader, som
äro förenade härmed, tror jag icke vi vilja vara med om. Denna
sak behöfva vi således icke diskutera. Yi vilja alla hafva ett nytt
riksdagshus och de fleste vilja äfven hafva det på Helgeandsholmen.

Men, säger man, det hus vi skulle bygga är dyrt och tiderna
äro svåra, och det är derför icke lämpligt att nu bevilja ifrågavarande
anslag. Detta argument är mycket beaktansvärdt, men
fullgiltigt är det dock i detta fall icke. Den summa, som åtminstone
under de närmaste åren för ändamålet erfordras, finnes redan''
till hands, i bankens hvalf förvarad. Yi upplefva tryckta, svåra tider;
vi hafva arbetslöshet i landet. Hvad kan väl då vara klokare än
att begagna tiden, lossa på de bundna kapitalen och gifva arbete åt
dem, som sakna det. Så vidt jag kan finna, vore detta en god ekonomi,
en ekonomi som hvarje praktisk landtbrukare begagnar på
sitt hemman och i sitt hem. Emedan landets representanter måste
hafva ett hus, värdigt det fria svenska folket och uppfördt i en skala,
snarlik den som representanthusen i andra konstitutionella länder
hafva, så vill jag vara med om beviljande af de stora summor, som
härtill erfordras; och då jag tror att tidpunkten i mer än ett hänseende
just nu är den rätta, så vill jag också nu med min röst bidraga
till arbetets påbörjande. Jag vill för öfrigt nämna, att jag i
allt hufvudsakligt godkänner de grunder för byggnadens uppförande,
som innehållas i Kongl. Maj:ts proposition. Jag anser nemligen den
tanken att förlägga såväl riksdags- som riksbankshuset på Helgeandsholmen
vara en god och lycklig idé. Den är god, derför att denna
ylats för riksbanken är synnerligen lämplig. Jag har derom talat
med mången affärsman och inhemtat, att redan riksbankens förläggande
på denna plats skulle bereda den högst betydligt ökade inkomster,
då den der förlagd skulle borttaga mycket af de öfriga

Andra Kammarens Prot. 1887. H. N:o 27. 3

N:o 27. 34

Ang. uppförande
å Helgeandsholmen
af nytt
riksdagshus
och nytt riksbank
shus m. m.

(Forts.)

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

bankernas praktik. Detta sammanbyggande af riksdags- och riksbankshus
synes mig äfven vara lämpligt så väl derför att det blir
det jemförelsevis billigaste sättet att lösa de båda byggnadsfrågorna
som derför att härigenom en möjlighet beredes att, medelst bankens
bortflyttning, ytterligare utvidga det nya riksdagshuset, när i en
aflägsen framtid detta blir nödvändigt.

Till sist vill jag öfvergå till det skäl, som med synnerlig bitterhet
blifvit anfördt emot det föreliggande förslaget, ett skäl som vi
stockholmare måste särskildt ömma för, nemligen att genom denna
byggnad en af de vackraste holmar i verlden skulle blifva förstörd.
Jag har sett tusen sinom tusen af underbart vackra holmar bland
våra sjöar och skär och tror mig derför hafva något begrepp om det
som vid dylika naturscenerier fängslar sinnet. Till en verkligt naturskön
holme kan Helgeandsholmen ej förvandlas, äfven om den afröjdes
och planterades med träd. Om icke Norrbros höga hvalf ginge
deröfver, om ej utsigten från holmen åt alla håll stängdes af broar,
om det ej blefve nödigt att begränsa holmen med höga, tvärbranta
stenkajer så kunde den för hända blifva lika skön som holmarne utåt
Vaxholm eller i Mälaren; men som förhållandet nu är, kommer den
alltid, sålunda afröjd, att få en puddingform som icke motsvarar
estetikens fordringar. Och derjemte böra vi komma i håg, att den
under bortåt åtta månader om året kommer att blifva fullkomligt
obesökt och blir då just eu sådan ödslig öken, som den förste talaren
med så lifliga färger skildrade. Men hvarför den skulle få eu ökenpregel,
om den bebyggdes med ett_ hus på ena sidan, med planteringar
framför, begriper jag icke. Äfven jag vill dock, om ock med
tvekan, medgifva, att om vi icke behöfde bry oss om millionernas
magt, så skulle det kanske vara rigtigast att borttaga alla hus från
holmen och förvandla den till en grönskande rundel i strömmen,
hvilken rundel alltid blefve en prydnad för denna del af hufvudstaden,
om ock ingalunda så underbart fager som våra esteticerande motståndare
synas vänta sig. Denna dröm är ju dock ej realiserbar.
Vi stå här i valet emellan att antingen få behålla de ruckel, som
nu belamra holmen, eller att antaga det nu föreliggande förslaget.

Så väl såsom en af svenska folkets representanter som särskildt i
min egenskap af Stockholms representant yrkar jag derför bifall
till utskottets hemställan.

Häruti instämde herrar friherre Ericson, Dieden och Ericsson i
Stockholm.

Herr Gustafsson: Man har anfört estetiska skäl mot förslaget
och sagt, att om man sammanställer flera större palats invid hvarandra,
slå de i hjel hvarandra. Detta tycker jag är ett alldeles för
svagt skäl, ty den, som sett något af verlden, vet, att i alla Europas
stora städer äro på vissa platser sammanförda många offentliga
byggnader och en mängd stora palats. Jag har i Florens sett

35 N:o 27.

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

detta och i Rom och på många andra ställen. Detta är derför ett Ang.uppföranmycket
svagt skäl och på det skulle jag icke kunna yrka afstå» ådeåHel9eands~
föreliggande förslag. ° holmen af nytt

_ Ja§ bär från denna plats mer än en gång framhållit, att vi och ‘nytt^riLbehöfva
ett nytt riksdagshus, ty lokalen, sådan den nu är, inverkar bankshus m. m.
menligt på förhandlingarna, och jag är öfvertygad, att många beslut (Forts.)
härigenom blifvit annorlunda än de skulle blifvit, om ledamöterna
varit i tillfälle att med uppmärksamhet följa förhandlingarna. Nu
tvingas man ofta taga till flykten i följd af den vidriga luften och
andra vedervärdigheter, som här finnas, och besluten blifva många
gånger derefter.

Om här nu endast vore fråga om att bygga ett riksdagshus på
Helgeandsholmen, skulle jag rösta derför. Men den kongl. propositionen
har sa manga bihang, att de gjort mig betänksam. Den har
nemligen råkat in pa kompromissernas hala plan, och faller nu propositionen,
är just kompromisshalkan orsaken dertill. Det hufvudsakliga
skälet för mig att yrka afslag är just ett af dessa bihang,
nemligen fragan om hofstallet. Ehuru jag hyser stor vördnad för
de kungliga hästarne och oaktadt jag erkänner, att de både hafva
moralisk och juridisk rätt att stampa i marmorspiltor, förbjuder mig
dock samvetet att rösta för beviljandet af l1/, million till uppbyggande
af. ett stall i eu tid, då tusentals menniskor, när qvällen
kommer, icke veta hvar de skola få nedlägga sitt hufvud under tak.

Men det finnes äfven andra skäl, som föranleda mig att yrka afslag.

Det är sammanbyggnaden, som jag icke gillar, ty jag anser att
riksbankshuset blir en puckel på riksdagshusets rygg. Dock kan
jag ej gå in på deras åsigt, som här sagt, att huset icke kan få en
rigtig stil derför att man sammanför riksdags- och riksbankshusen.

Stilen kan nog blifva uttrycksfull, om den framhåller den tanken, att
representationen på den sidan, der dess sol går ned, stödjer sig på
penningpåsarne.

De finnas som påstå, att detta hus skulle blifva så billigt derigenom
att riksbanken skulle tillskjuta 1,200,000 kronor, och derigenom
får man ju ett handtag gratis. Hvarför då icke antaga det,
då det blir billigare? Men skulle icke herrarne känna till, att hvad
riksbanken eger, är statens medel, och det är således i alla fall
staten som gifver handtaget.

Här finnas många som frukta, att denna fråga icke kan lösas
i framtiden, såsom man skulle önska, utan att, om vi nu säga nej,
är det omöjligt att i framtiden få huset på Helgeandsholmen, ty
det finnes ett uttalande i Kongl. Maj:ts proposition, som gör detta
omöjligt hädanefter. Ja, det finnes ett sådant uttalande, men jag
ber att i detta afseende få säga några lugnande ord. Jag tror nemligen,
att detta uttalande är ett misstag; det står visserligen der,
men jag antager att det är en felskrifning af protokollsföraren. Ty
jag kan icke tänka mig, att Sveriges konung sagt hvad här står.

Jag är nemligen fullt öfvertygad om att han, i likhet med hvarje

N:o 27. 36

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

Ang. uppföran- annan menniska, vill stå för hvad hans far och mor sagt. ÄtmindeåBeigeands-
s^one y|]j jag, SOm dömer efter mig sjelf, tro det. Ty förr skulle
h°~i/ksdagshuf JaS v^Ja vara fattig som Job än jag skulle svika det löfte, som min
och nytt rikt-iar och mor gifvit. Det kan icke heller Sveriges konung vilja svika,
bankshus m. m. ty då skulle svenska folket icke längre kunna sätta sin fasta tro till
(Forts.) det gamla ordspråket, att kungsord består. Så nog komma både
vår nuvarande konung och äfven hans efterträdare att stå vid det
en gång gifna löftet. För öfrigt är åtkomsten, enligt hvad gamla
åtkomsthandlingar visa, af dessa byggnader sådan, att det icke kan
utgöra något behagligt minne för familjen att hafva dessa byggnader
qvar i sin ego.

Man har framhållit äfven det skälet, att man nu bör använda
medlen för byggande af nytt riksdagshus derför, att arbetsbrist är
rådande i landet. Detta skäl anfördes äfven då det var fråga om
en ny pansarbåt och förorsakade, såsom jag tror, att frågan gick igenom
vid den gemensamma voteringen. Men ett sådant skäl är bestämdt
mycket farligt, ty om man tager det för godt, så tror jag
att budgeten skall växa betydligt. Man bör dervid komma i håg,
att de penningar, som skola användas, måste man taga från något
håll, och jag tror icke att de medel, som behöfvas för statens utgifter,
tagas från de förmögnare, utan från den stora massan, hvilken
indirekt beskattas och sålunda hufvudsakligen bidrager till dessa
utgifter. Här har af en föregående talare nämnts äfven ett annat
skäl. Han talade nemligen om, att riksbanken skulle få så stora
inkomster, då den komme på den nu föreslagna platsen, att den
derigenom, kan man säga, skulle slå i hjel en hel mängd andra
banker. Biter icke ett sådant skäl på landtmännen, så biter ingenting.
Jag får dock för min del yrka afslag å Kongl. Maj:ts proposition.

Herr Ruhlin: Ehuru jag får erkänna, att jag anser ett nytt

riksdagshus behöfligt, så tror jag dock, för min del, att behofvet icke
är så trängande, att denna stora fråga bör vid innevarande riksdag
afgöras. Då härtill ytterligare kommer, att meningarna äro mycket
delade icke blott angående den plats, der riksdagshuset bör förläggas,
utan äfven om riksbanken bör med riksdagshuset sammanbyggas,
och detta icke blott bland de yngre ledamöterna af Riksdagen, utan
till och med bland dess gamla, bepröfvade veteraner, så synes mig
detta tyda på, att en noggrannare utredning af denna fråga är af
behofvet påkallad. Då man dessutom icke har något kostnadsförslag
att hålla sig till, så torde äfven detta vara ett skäl för att
låta frågan hvila för denna gång. Det har nämnts af en representant
på stockholmsbänken, att man icke kan framvisa ett exempel
på, att, äfven om kostnadsförslag blifvit upprättadt, man icke öfverskridit
detsamma, när det galt någon byggnad för statens räkning,
men detta är dock icke något bevis på att ett kostnadsförslag icke
behöfves.

37 N:o 27.

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

Man har här äfven anfört den arbetsbrist, som för närvarande Ang. uppfaranär
rådande, såsom skäl för att företaga denna byggnad nu. Men att dl>å,neigeandsför
afhjelpande af denna arbetsbrist företaga en sådan byggnad på,
kan man säga, mata, då man ju hvarken är ense om platsen för och *nytt rils densamma

eller huru den skall byggas, kan jag icke finna lämpligt, banhshus m. m.

För öfrigt skulle ju detta arbete komma att gagna hufvudsakligast (Forts.)
btockholms arbetarebefolkning, och under sådana förhållanden synes
det mig underligt, att icke Stockholms stad ansett sig böra infria

sina förut gifna löften om bidrag med visst belopp till Helgeands holmens

reglering. Men Stockholm vill nu ingenting gorå, utan
öfverlåter allt åt landet, så väl bazarbyggnadens inköpande som
holmens rödjande samt kajers och broars byggande med mera dylikt.

_ Då emellertid herr Lyttkens på ett utmärkt sätt framhållit
giltiga och talande skäl för afslag å föreliggande förslag, så ber
äfven jag att fa instämma deri och yrka afslag å förslaget.

Herr Fredholm i Stockholm: Ingen kan villigare än jag erkänna
behofvet af att frågan om ett nytt riksdagshus får eu lvcklig
och dertill en snar lösning. Men jag kan icke biträda den uppfattning,
som uttalades af den förste talare på stockholmsbänken,
som förordade förslaget, då han sade, att, när man gerna vill hafva
en sak, så bör man taga hvad som bjudes. Jag tror mig nemligen
af erfarenheten hafva funnit, att detta understundom kan vara betänkligt
nog, i synnerhet om man icke vet, hvad man gör.

För min del får jag erkänna, att jag beträffande nu föreliggande
förslag sväfvar i en temligen stor okunnighet., ty någon fullständig
utredning föreligger icke i denna fråga. Den komité, som hade i
uppdrag att uppgöra förslag till uppförande af ett nytt riksdagshus
och som afgifvit det betänkande, hvilket blifvit till oss utdeladt, var
ju förbjuden att vidröra frågan om riksdagshusets förläggande på
Helgeandsholmen. Huruvida denna holme utgör eu lämplig byggnadsplats
— detta den första fråga som synes mig böra vara afgjord,
innan man besluter sig för att der uppföra ett stort palats — har
ej utgjort föremål för annan undersökning än af den komité, som
tillsattes, då denna fråga först kom å bane, nemligen komitén af år
1856. Denna komités arbete blef visserligen aldrig afslutadt, men en
af dess ledamöter ansåg såsom sin första pligt att undersöka, huruvida
sjelfva platsen, som är belägen i en stark ström, kunde erbjuda tillräckligt
säker grund för en byggnad. Undersökningarne gåfvo anledning
förmoda, att det icke skulle låta sig göra att helt och hållet
utan fara derstädes uppföra eu större byggnad. Men om också
denna vigtiga omständighet icke kan sägas vara fullkomligt utredd,
så torde dock frågan derom vara af den beskaffenhet, att den fört.
jenar en allvarlig utredning, innan man beslutar sig för att uppföra
en dyrbar byggnad, som skall trotsa sekler, på en möjligen
riskabel plats.

Men icke nog dermed. Jag anser äfven att uppförandet af en

N:o 27. 38

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

Ang. uppföran- så stor byggnad på denna lilla holme skulle vara att förstöra den
deåHelgeands-bästa, utsigt, som Stockholm har att erbjuda. Jag skall emellertid
holmen af nytt • upphålla med vidröra allt hvad som i detta afseende

och nytt riks- kunde vara att med hänsyn till platsens beskaffenhet saga, men det
bankshus m. m. vill jag dock betona, att man hvarken kan eller bör draga någon
(Forts.) slutsats angående den estetiska betydelsen af denna plats efter dess
nuvarande beskaffenhet, ty man kan, enligt min tanke, svårligen
föreställa sig, huru det panorama, för hvilket hohnen nu utgör ett
hinder, skall gestalta sig för ögat, om blicken blir fri. Derom är
jag likväl öfvertygad, att uppförandet på holmen af en så hög byggnad
som den föreslagna skulle blifva af samma verkan som att släppa
ned en ridå och klippa den härliga täflan midt i tu.

Jag är derjemte öfvertygad om, att det af flera skäl vore i hög
grad oklokt att sammanbygga riksdags- och riksbankshuset. Det
hufvudsakliga skäl man derför anfört har varit sparsamhet. Men
hvad vinner man egentligen för besparing dermed? Jo, kostnaden för
två ytterväggar; men så fattiga äro vi väl ändå icke, att, då det
gäller så betydande nationella byggnader, vi icke för denna kostnads
skull skulle hafva råd att lägga hvar och en af dem för sig.

Med den talare, som ansåg, att man icke borde fästa afseende
vid behofvet af nytt hofstat!, är jag af olika mening, ty detta behof
synes mig äfven det väl förtjent af att tagas i betraktande, men
dock är jag för min del icke öfvertygad om nödvändigheten af att
uppföra stallet på den i Kongl. Maj:ts proposition föreslagna plats,
eftersom det enligt min tanke finnes andra lika fördelaktiga platser,
lämpliga att förverkliga hvad som blifvit såsom ett önskningsmål
uttalad^, nemligen stallets förläggande på en icke allt för långt från
slottet belägen plats.

Jag kan för öfrigt icke dela den uppfattningen -— jag erkänner
det öppet — att i denna fråga kostnaderna skulle spela den hufvudsakliga
rollen, ty är behofvet af byggnaderna verkligen för handen,
så måste de äfven uppföras på ett ändamålsenligt sätt, och då måste
man äfven finna sig i att släppa till medlen. Derjemte vill jag icke
tillmäta alla de tillfälliga skälen, såsom arbetslöshetens undanröjande
etc., som man anfört för att motivera riksdagshusets förläggande på
Helgeandsholmen, någon betydelse, ty dessa skäl ega alldeles samma
giltighet hvarlielst byggnaderna komma att uppföras. Men hvad
jag deremot fäster vigt vid, det är att man, innan beslut fattas i
en fråga, som är af en så stor framtida betydelse, och innan man
beslutar något som sedermera ej kan ändras, får betänketid, så att
man vid beslutets fattande åtminstone vet hvad man gör, och då
jag icke är öfvertygad om att en sådan visshet blifvit oss i Kongl.
Maj:ts proposition beredd, yrkar jag afslag å densamma.

Herr Carl Ifvarsson: Det är ett egendomligt förhållande, att
frågan om plats till ett nytt riksdagshus liksom försvinner i Helgeandsholmsfrågan,
och det har verkligen under många år sett ut som om

Onsdagen den 29 Juni, e. m. 39 N:o 27.

denna holme vore den enda möjliga platsen, ty har något annat Ang. uppföranställe
satts i fråga, så har alltid något kommit emellan. Då Riks- deåmigeandsdagen
sist beslöt en skrifvelse till Kongl. Maj:t i detta ämne, inlade
Riksdagen i samma skrifvelse en protest emot riksdagshusets förlag- 02 t ^frisägande
på Helgeandsholmen, under uttalande att en blifvande under- bankshus m, m.
sökning icke finge afse Helgeandsholmen. Den derefter för ändamålet (Forts.)
tillsatta komité fick således besked om att man vore utledsen att
hafva frågan i samband med Helgeandsholmen, men halfva antalet
åt komiténs ledamöter togo sig emellertid för att afgifva en reservation
samt sökte åvägabringa en utredning äfven åt det hållet, och
det är sannolikt att desse reservanter sålunda framkallat det nu föreliggande
hopkopplade förslaget. Två andra af komiténs ledamöter
hafva uti en reservation anfört mycket talande skäl emot förläggande
af ifrågavarande byggnader på Helgeandsholmen, och jag tycker
de hafva rätt.

Man kan svårligen tänka sig ett olämpligare ställe för byggnaden
än Helgeandsholmen. Enligt planritningen skulle huset läggas
så långt i vester, att man måste påla ute i sjön för att bereda utrymme.
Dessutom komme byggnaden att se nedtryckt ut bredvid
kongl. slottet. Funnes här inga lämpligare platser att tillgå, finge
man väl finna sig deri, men nog finnas sådana, om man blott vill
använda dem, och reservanterna hafva äfven påpekat andra platser.

Jag tror, att man kan taga hvilken af dessa platser som helst, under
förutsättning att icke Riksdagen anser tiderna vara sådana, att man
bör behålla denna byggnad och hjelpa sig dermed. I annat fall kan
icke förnekas, att man behöfver ett nytt riksdagshus, och vill man
hafva det på någon af de platser reservanterna påpekat, kan det fås
för billigare kostnad och blifva tidigare färdigt än genom att lägga
det pa Helgeandsholmen, och kan man vinna begge dessa saker genom
att lägga huset på en annan lämplig plats, anser jag det vara mycket
oklokt att nu antaga detta förslag sådant det föreligger. Dertill
kommer — och det vågar jag påstå gent emot en talare på
stockholmsbänken — att kostnaderna äro rent af oöfverskådliga, så
mycket mer som inga godkända ritningar föreligga. Herr Lyttkens
har redan påpekat förhållandet med bazarbyggnaden, och detta är
mycket rigtigt, ty äfven om man nu skulle säga att kostnaderna
icke få utgöra mera än så och så mycket, så måste, derest man vill
hafva bort denna byggnad, i nödfall expropriation användas, och då
får man betala. Har man eu gång börjat bygga, kan man icke
rygga tillbaka derför att man förut sagt, att det icke får gå till
mer än så och så mycket. Det är också vanligt, att då det är fråga
om att bygga, beräknar man kostnaden mycket lågt, men sedan
behöfs mera penningar och då få de, som beslutat bygga, släppa till
medlen, ty man måste hafva byggnaden färdig. På samma sätt skall
det utan tvifvel gå äfven i detta fall, och derför kan man påstå, att
kostnaderna icke nu kunna öfverskådas. Det torde dessutom för hvar
och eu, som tänker sig litet in i denna fråga, vara påtagligt, att

NiO 27. 40

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

Ang. uppföran- tidsutdrägt^! skall blifva stor, ty först skall plats anskaffas för kong].
de &.Htlgeands- gillet, och sedan man fått reda på den, skall denna plats planerash,
’!™k"iaihufoch stallet uppföras med allt hvad dertill hörer. Först sedan allt
och ”lytt riks- detta är färdigt kan man tänka på att rifva ned den gamla stallbankshus
m. m- byggnaden, hvartill fordras en god tid. Sedan får man se hurudan
(Forts.) grunden der är och fylla ut sjön samt påla, hvilket allt medtager
ofantliga summor. Först derefter är man färdig att börja bygga,
.och härtill åtgår en betydlig tid. Man har beräknat 9 år, men jag
tror icke denna tid är tillräcklig. Kostnaderna hafva beräknats till
6 å 7 millioner, och kunde det stanna vid detta belopp i banko, vore
det bra och endast en tredjedel mera än förut beräknats. Men sedan
det nya riksdagshuset år färdigt, blir det fråga om att inreda detnuvarande
riksdagshuset till embetslokaler, och pa detta vis blir det
kostnader undan för undan.

Nu säger man, att vi samlat kapital för att bygga ett riksdagshus.
Ja, det är rigtigt; men om man använder dessa penningar
för0 att rödja platser och uppföra stallbyggnader, har man sedan
ingenting qvar, utan är af med de penningar, som afsetts för byggnadsföretaget.
Under dessa tider vore det mycket oklokt handladt
att gå så till väga. Jag beklagar, att denna fråga kommit fram
denna riksdag, desto mera som tiderna äro sådana, att de mana till
varsamhet och hushållning. Folket i landsbygden tror, att det nu
skall blifva skattelindringar, men om man i stället beslutar sig för
storartade byggnadsföretag, när skall man då börja med skatt elindringarna?
Jag undrar just, om folket på landet skulle vara belåtet med,
om så mycket penningar, som här föreslagits, nära ett par millioner
kronor, användes för en stallbyggnad? Jag tror visserligen icke, att
man alltid bör helt och hållet rätta sig efter opinionen i landet, ty
man kan väl föreställa sig, att folket ofta nog icke har reda på,
huru det hänger i hop med en hel del frågor här. Men när man
sjelf är öfvertygad om eu sak samt derjemte tror att äfven allmänheten
står på samma sida, så vore det i dubbel måtto orätt att vika
från hvad man anser vara rätt och nyttigt. Oafsedt detta anser jag
äfven för min del, och jag tror äfven att denna åsigt delas af många,
att det nu icke vore lämpligt att för anskaffande af ett nytt riksdagshus
gå till väga på det sätt utskottet här förslagit. Under
alla dessa omständigheter, och med åberopande af den reservation
jag med flere af denna kammares ledamöter afgifvit emot utskottets
förevarande förslag, anser jag, att icke någon annan utväg finnes, än
den, som af oss reservanter föreslagits, nemligen att afslå förslaget
i sin helhet. Jag ber härvid dock få säga en talare på stockholmsbänken,
som antydde att sådant skedde af afvoghet mot Stockholms
stad, att så icke är förhållandet eller min bevekelsegrund för ett afsteg,
utan att det är med hänsyn till landets intresse, som man
måste hushålla, om man skall handla efter god öfvertygelse och derigenom
befordra landets bästa. När nu förhallandena äro sadana,.

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

41 N:o 27.

måste jag på det varmaste förorda rent afslag såväl å den kongl.
propositionen som å utskottets förslag i ämnet.

I detta yttrande instämde herrar Truedson, Olsson i Ornakärr,
Andersson i Nöbbelöf, Tvfvesson, Nilsson i Espinge, Gudmundson,
Forsselius, Andersson i Hamra, Eliasson, Andersson i Hasselbol, Folke
Andersson och Larsson i Lund.

Herr Petersson i Boestad: Herr talman, mine herrar! Det
nu till afgörande föreliggande förslaget angående uppförande af nytt
riksdags- och riksbankshus in. m. på Helgeandsholmen kräfver allt
för stora penningesummor, af hvilka staten är i behof till nödvändigare
saker, om vi skola kunna undvika statsbrist och i följd
deraf ökad beskattning. Tiden är icke lämpligt vald för att företaga
byggandet af palats för så många millioner kronor som kostnadsförslagen
afse. Då jag nyligen besökte min hembygd, yrkade
folket enträget att vi skola vara sparsamma med statens medel och
ej slösa bort dem i lyxuösa byggnadsföretag i dessa tider af allmänt
betryck, i synnerhet för jordbrukarne, som dock skulle utgöra
landets kärna, men hvilka nu, som det kan synas, befinna sig
i minoritet inom Riksdagen. Detta skall dock icke hindra oss att
på gammalt svenskt vis öppet och ärligt uttala hvad vi anse vara
rätt och till nytta för fäderneslandet. Vi kunna ej mera.

Herr talman, jag yrkar rent afslag på så väl Kongl. Maj:ts proposition
som utskottets hemställan.

Herr friherre Fock: Den fråga, som nu föreligger, är enligt min
uppfattning ingalunda i väsentligt afseende eu stoekholmsfråga, utan
eu hela landets fråga; och det är derför icke heller som stockholmare,
jag kommer att yttra mig, utan såsom representant för svenska
folket, och det är i den egenskapen, som jag yrkar bifall till
utskottets förslag. Jag kan dermed nästan sluta, ty jag vet väl,
att min i flera afseende!! svaga stämma icke skall taga någon röst
med sig, men sedan jag nu fått ordet, anhåller jag fä yttra något
vidare.

Behofvet att få denna fråga löst är väl alldeles oafvisligt. Hvad
riksdagshuset beträffar, hafva vi alltför väl erfarit, huruledes detta
kraf blir allt mer och mer trängande. Såväl och förnämligast i afseende
å det nödiga utrymmet som med hänsyn till temperaturoch
ventilationsförhållandena. Här har visserligen uttalats den förhoppning,
att man genom åtskilliga anordningar i de nuvarande lokalerna
skulle kunna tillfredsställa de nödvändigaste behofven. Ja,
sådana anordningar hafva vi hållit på med i öfver tjugu år. Ventilationen
har man sökt förbättra, utrymme har man sökt bereda
genom att allt mer och mer tränga i hop platserna m. m., men
jag vet verkligen icke, hvilka anordningar vidare skulle här vidtatagas
för att tillfredsställa äfven de mest anspråkslösa fordringar.

Ang. uppförandeå
Helgeandsholmen
af nytt
riksdagshus
och nytt riksbankshus
ni- m.

(Forts.)

N:o 27.

Ang. uppförande
å Helgeandsholmen
af nytt
riksdagshus
och nytt riksbankslius
m. m.
(Forts.)

42 Onsdagen den 29 Juni, e. m.

Bebofvet för riksbanken af ny byggnad är icke mindre; det gamla
bankhusets bristfällighet, eldfarlighet och olämpliga läge påkalla här
snar åtgärd; och hela frågan är nu så nära sin lösning, att den
sannolikt icke på länge kommer så långt, om ej förslaget antages. —
Den talare, som först hade ordet, ansåg dock en sådan lösning lätt;
man behöfde blott särskilja frågorna: taga riksdagshuset för sig, riksbanken
för sig och riksgäldskontor för sig. Men hafva vi icke
laborerat tillräckligt med detta, och hafva vi icke sökt platser för
riksdagshuset? Yi hafva sökt platser på Riddareholmen, på tre ställen
till och med, på Helgeandsholmen, på Carl den XILs torg, på
Artilleriplauen och på Skeppsholmen? Ja, nu hafva vi slutligen
kommit till teatertomten för att der intaga Thalias gamla plats,
men ingen plats synes man vilja antaga, när det blir allvar af.
Hvad riksbanken beträffar, skulle saken vara ännu lättare; man behöfde
blott låta bankofullmägtige operera, så skulle de på 14 dagar
finna en lämplig plats för denna institution, enligt nyss nämnda
talares förmenande. De nuvarande fullmägtige hafva likväl hållit
på härmed icke blott 14 dagar eller 14 veckor, men väl i 14 månader
och ännu mera utan att dock komma till önskadt resultat;
och orsaken har kan hända varit, att de gjort sina undersökningar
vid fullt dagsljus och icke i det månljus eller den hänförande elektriska
belysning, som talaren förstod att framtrolla, och att de icke
heller haft att påräkna herr hofstallmästarens hjelp.

Många hinder mot förslaget ha här blifvit framstälda och till
en del sådana der hinder, som man så lätt konstruerar upp på papperet.
Platsen på Helgeandsholmen skulle vara olämplig! Ja, men
ett läge, så centralt, alldeles i midten af hufvudstaden, är det väl
möjligt att med fullt skäl kalla detta olämpligt? Man säger att
det kongl. slottet skulle skymmas af riksdagshuset och att riksdagshuset
skulle nedtryckas af slottet, med flere sådana der hyperestetiska
skäl — skäl som inom parentes sagdt böra tillmätas bra liten
betydelse inför lugna och sansade riksdagsmäns omdöme. Och i alla
fall, om vi ock något skola tala om denna bortskymning och nedtryckning,
så finnes det dock kompetenta konstdomare och framstående
konstnärer, som hafva hyst och uttalat en helt annan åsigt
än den nyss nämnda. Går man till andra länder, skall man finna,
att man der sökt så mycket som möjligt samla de monumentala
byggnaderna, för att de genom sin massa skola åstadkomma en imponerande
verkan. Men här synes den åsigten göra sig gällande,
att, om man skall uppföra monumentala byggnader, så skall man
lägga dem långt ifrån hvarandra, på det att de hvar för sig skola
göra sig gällande. Jag kan icke föreställa mig, att detta ens ur
estetisk synpunkt kan vara det rätta.

Man har äfven talat om de stora kostnaderna. Ja, otvifvelaktigt
är detta en vigtig synpunkt och ett skäl som talar och väger
samt bör tala och väga inför folkets representanter. Men huru
man än må bära sig åt — skall man bygga ett nytt riksdagshus,

43 N:o 27.

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

ett nytt riksbankshus, så kommer det alltid att kosta penningar och
mycket penningar. Beloppet spelar här icke en så synnerligen stor
roll, under det vilkor nemligen, att ändamålet vinnes, att Riksdagen
får lämpliga, ändamålsenliga, rymliga och välbelägna byggnader.
Anskaffa vi sådana, så skall ett fjerdedels århundrade härefter, närvåra
efterträdare begagna dessa byggnader — de längesedan hafva
glömt kostnaderna. Men om vi, för att bespara en eller en half
million, inrymma kommande riksdagar i olämpliga, illa belägna lokaler,
då skola de väl minnas och mindre angenämt minnas 1887
års majriksdag. Det är derför jag tror att frågan är af sådan vigt,
att den icke bör så blindvis förkastas för kostnadernas skull.

Jag skall icke trötta herrarne hvarken med något långt anförande
sa här sent på aftonen, ej heller med att ingå i en utredning
åt kostnaderna, helst handlingarna härför äro för oss alla tillgängliga.

Jag sade nyss att denna fråga icke var någon speciel stockholmsfråga.
Jag vill likväl göra den erinran till några af mina kamrater
på stockholmsbänken, att sannolikt behöfva de icke göra sig mycket
besvär för att få behålla Helgeandsholmen i samma tillstånd, hvari
den nu befinner sig. Jag påminner mig att jag en gång läste en
brochyr. Den handlade om någon, som hade fallit i dvala och som
vaknade upp efter ett eller annat århundrade, flan kommer tillbaka
till Stockholm, der han fordom lefvat. Han ser all den storartade
försköning, som hufvudstaden undergått, alla den nya tidens framsteg.
Han blir melankolisk till mods, ty han känner icke igen sin
ungdoms Stockholm. Men slutligen kommer han under sin vandring
till Helgeandsholmen. Der andeligen vaknar det glada minnet af
fordom — der träffar han på bazaren, der finner han ännu hofstallet,
der badinrättningen, der tvättinrättningen! Och jag nästan
lyckönskar dem på stockholmsbänken, som bidragit att bereda detta
nittonde århundradets gengångare den glädjen att åtminstone i något
känna igen sin gamla hufvudstad.

Jag anhåller om bifall till betänkandet.

Herr Hammarberg instämde med friherre Fock.

Herr Dahn: Jag skall icke fästa mig vid den estetiska sidan
af saken, sedan en så estetiskt anlagd person, som Herr Johan Johansson
funnit lämpligt att lägga en stor byggnad på Helgeandsholmen,
liksom han funnit lämpligt att på Artilleriplanen uppföra
ett hofstall. För min enskilda del hade jag annars tänkt, att den
sistnämnda platsen bättre skulle prydas af eu teater. Den nuvarande
teatern måste snart rifvas, och då blefve ju teatertomten synnerligen
lämplig för de nu ifrågavarande byggnaderna.

Men det som föranledt mig att motsätta mig Kongl. Majrts
förslag och afgifva en särskild reservation har varit det enkla faktum,
att här icke föreligger någon ritning, ej heller något kostnadsförslag.
Ty den ritning, som vi sett, är ju bara en fantasi -

Avg. uppförande
å Helgeandsholmen
a-f nytt
riksdagshus
och nytt riksbankshus
m. m.

(Ports.)

Ji:o 27. 44

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

Ang. upp föran- ritning. Visserligen säger herr finansministern, att en sakkunnig
de b, Helgeands- pergon granskat de af Kongl. Maj:t framlagda siffrorna. Men om
''‘"-Tsd denne person granskat dem på samma sätt som de, hvilka eljest

och “nya riks- bruka granska kostnadsförslag, som upprättas för statens byggnader,
bankshus m. m. så är det nog troligt att vi få, såsom Herr Carl Ifvarsson anmärkte,
(Forts.) minst taga till 50 proc. mera för det blifvande riksdagshuset. Detta
är den omständighet, som hufvudsakligen föranledt mig att reservera
mig. Den nuvarande summan skulle mycket väl räcka till
att få byggnaden uppförd på annat ställe och få den uppförd betydligt
förr, än om den förlädes på Helgeandsholmen.

Jag kan af dessa skäl icke vara med om att bifalla Kongl.
Maj:ts proposition, utan yrkar afslag.

Herr Hammarlund: Jag vågar i denna fråga hysa en åsigt,
som kanske skiljer sig frän flertalets af mina kamrater på stockholmsbänken
och må hända äfven strider mot allmänna opinioneu
här i hufvudstaden, åtminstone sådan denna opinion på senaste tiden
yttrat sig inom de ledande kretsarne. Jag har ock derför ansett
det vara min pligt att i korthet angifva min ståndpunkt.

Jag kommer, herr talman, att rösta för afslag, och detta på
följande grunder:

Såsom representant för Stockholms stad kan jag för min del
ej rösta bifall till ett förslag, som med så betydande uppoffringar
för Stockholms kommun förenar en så otillfredsställande lösning af
Ilelgeandsholrasfrågan. Man har här framstäf en vacker vy för att
tjusa våra ögon. Men huru mycket kommer väl deraf att realiseras?
Och baksidan —• den aktar man sig nogsamt att visa. Det
har i den kongl. propositionen talats om holmens ordnande, om borttagande
af tvättinrättningen, om uppförande af kajer och broar
o. s. v. Men hvar har allt detta blifvit utaf här i betänkandet?

Man hotar oss med att tomterna skola komma att användas
för annat ändamål. Ja, välan. Det kan rimligtvis ej blifva för en
sådan stenkoloss som här ifrågasatts. Det skulle val blifva byggnader,
som kunde borttagas. Om denna stenkoloss kommer upp,
ligger den deremot qvar för evärdliga tider. Och till råga på allt
får kanske Stockholms stad nöjet att ordna omgifningarna — meningen
tyckes åtminstone vara denna. I ersättning får staden —-ett kungligt stall på Artilleriplanen.

Våra efterkommande skola helt visst vara oss föga tacksamma
för en dylik anordning. För min del vill jag bestämdt hafva fritasit
mig från att hafva härför medverkat. Bättre är att låta
Helgeandsholmen vara som den nu är i ännu 50 ar än att för alltid
omöjliggöra den enda lösning, som öfverensstämmer med estetikens
och sundhetens fordringar.

Här i denna församling måste det emellertid mindre vara fråga
om Stockholms förskönande än om en annan sak. Här ställer sig
frågan helt enkelt sålunda: då nu Helgeandsholmen erbjudes oss på

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

45 N:o 27.

vissa vilkor, är det klokt att antaga dessa vilkor och på Helgeands- Ang. uppfövanholraen
uppföra riksdags- ock riksbankhus? Äfven från denna sjn-deåHei3eandspunkt
måste jag rösta nej. Detta af följande fem skäl: holmen af nytt

1) De uppstäda vilkoren synas mig för dryga. och "nyu rits 2)

Sammankopplingen af riksdags- ock riksbankskus är enligt bankshus m. m.
min tanke ett missgrepp. Om hvardera frågan tages för sig, skall (Forts.)
helt visst en ändamålsenligare lösning kunna vinnas.

3) Helgeandsholmen är nättopp den dyraste tomt, som kan fås
för uppförande af ett riksdagshus. Hvar helst denna byggnad eljest
uppföres, skola kostnaderna blifva minst l''/2 million lägre.

4) Läget på Helgeandsholmen är i och för sig ej heller det
bästa. Parlamentshuset komme ovilkorligen att nedtryckas af slottets
väldiga fasad, på samma gång slottet från vissa håll skulle
komma att ej obetydligt skymmas af det nya riksdagshuset.

5) Slutligen finner jag hela förslaget allt för litet utredt i närvarande
stund.

Emellertid synes det mig nödvändigt, att något med det snaraste
göres för åstadkommande af ett nytt riksdagshus. Yi erfara ju här
dagligen och stundligen behofvet af en förändring. En plats måste
emellertid uppsökas, som lämpar sig bättre för riksdagshus och som
framför allt klifver billigare än Helgeandsholmen.

Allt ifrån den stunden förslaget om riksdagshusets förläggande
till Skeppsholmen framkom, har jag med värme omfattat denna
plan. Härför finnas emellertid, efter hvad jag genom enskilda samtal
funnit, mycket ringa sympatier inom riksdagen. Förslaget är
nog för tidigt väckt. Om 20 å 30 år skulle må hända tänkesätten
vara mogna härför. Under sådana förhållanden är ej skäl att nu
tänka på denna plats.

Men det återstår ju Artilleriplanen, eu plats, som synes hafva
sympatier hos reservanterna från denna kammare och som enligt
min åsigt äfven skulle blifva särdeles lämplig för ifrågavarande. ändamål.
Enär frågan kräfver en snar lösning, vore det önskligt, om
vederbörande utskott skulle finna någon anledning att redan vid
denna riksdag framkomma med förslag till skrifvelse om vidtagande
af förberedande åtgärder för uppförande af riksdagshus på Artilleriplanen.

Beträffande åter nytt riksbankshus, så tror jag att vi tryggt
kunna öfverlemna åt bankofullmägtige att sörja för den saken.
Lämpliga tomter saknas visst icke.

Och hvad slutligen Helgeandsholmen angår, så få vi väl kasta
omsorgen för dennas ordnande på våra efterkommande. Sämre kan
det ej gerna blifva, än om föreliggande förslag antages.

Jag anhåller, herr talman, att få yrka afslag å utskottets föreliggande
hemställan.

Herr Bengtsson: Då i en så vigtig fråga som denna ett
stort antal utaf kammarens ledamöter vill öppet uttala sitt votum,

N:o 27. 46

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

Ang.uppföran- anser jag det vara hvarje talares pligt att fatta sig så kort som
deaHeigeamis- möjligt, och skall jag derför helt enkelt be att få tillkännagifva, att
^riksdagshus*1 kommer att yrka afslag å utskottets förslag och jag gör detta
och nytt nks- af tvenne skäl.

bankshus m. m. för det första anser jag, att då man skall inlåta sig på ett
(Forts.) så stort byggnadsföretag som det nu föreliggande, borde fullständiga
ritningar och kostnadsförslag först vara uppgjorda, så att man
noga kunde beräkna de kostnader, som man finge vidkännas för att
få alla dessa arbeten fullbordade. För det andra synes det mig att
man bör noga besinna, huruvida man eger råd till att härtill uppoffra
så betydande summor. Och då nu icke föreligger någon utredning,
som visar till hvilka belopp detta slutligen skall komma
att gå, samt då jag anser att under närvarande förhållanden landet
icke har råd till att kasta ut sådana summor som dem, hvarom det
redan nu är fråga, skall jäg som sagdt helt enkelt yrka afslag å
utskottets förslag.

Herr Olsson i Kyrkebol: Jag anhåller endast att i korthet
få yrka afslag å utskottets utlåtande.

Herr Pehrsson i Törneryd. Jag skall söka ställa mig en föregående
talares uppmaning till efterrättelse och fatta mig kort.

Behofvet af nybyggnader för Riksdagen äfvensom för riksbanken
erkännes numera väl af en hvar, och jag har sjelf länge insett detta
behof, dock kan jag derför icke vara med om att under hvilka
vilkor som helst anskaffa dessa byggnader. Mig synes det som om
Riksdagen hade att tillse icke allenast att dessa byggnader blifva
ändamålsenliga och tidsenliga, utan äfven att kostnaderna för dem
icke blifva öfver höfvan stora. Ett af de skäl, som jag har emot
den nu föreslagna platsen, utom de stora kostnaderna för dess användande
för ändamålet, är att läget, såsom nedanför kongl. slottet,
icke är i minsta mån tilltalande, utan att det tvärtom synes mig
som om riksdagshuset, förlagdt på denna plats, blefve nedtryckt af
slottet, hvars partier till vissa delar ingalunda komme att höjas af
nybyggnaden; snarare skulle, enligt min tanke, dessa begge stora
byggnader komma att menligt inverka på hvarandra. Två af ledamöterna
i den komité, som senast haft denna fråga till utredning,
hafva äfven haft en sådan uppfattning, då de nemligen yttra: »ett
riksdagshus på Helgeandsholmen, beläget så godt som omedelbart
vid foten af kongl. slottet, skulle fullkomligt nedtryckas af dettas
höga läge och stora massor; och en af de första anmärkningar, som
skulle göras, vore utan tvifvel den, att palatset för inrymmande af
svenska folkets representanter, om än så stort och än så prydligt,^
sjelfva verket icke blefve annat än eu flygelbyggnad till slottet. Å
andra sidan vore riksdagshuset tillräckligt stort för att i sin mån
menligt inverka på slottet och hindra detta på flera håll att göra

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

47 N:o 27.

sig gällande. Från Klara- och Kungsholms-sidorna, der utsigten åt
slottet nu är den må hända vackraste af alla, skulle slottet i det
närmaste alldeles skymmas undan af riksdagshuset. Den teckning
öfver ett sadant hus pa den tänkta platsen, hvilken förevisades kommitén
såsom en illustration af Helgeandsholmens lämplighet för eu
dylik byggnad, lemnade, såsom oss synes, ett motsatt intryck och
adagalade äfven den, att slottet och riksdagshuset skulle inverka
menligt på hvarandra. Vänder man sig härefter till omgifningen i
öfrigt och tänker sig de många, vida mera palatslika byggnader än
nu, som inom en ej aflägsen tid måste uppstå på ömse sidor om
Norrström, och huru dessa skulle gifva ett storartadt intryck, om
Helgeandsholmen lemnades obebyggd, så måste man studsa tillbaka
för tanken att mellan dessa inkila riksdagshuset, hvarigenom detta
och de öfriga byggnaderna skulle så att säga äta upp intrycket från
hvarandra.» — Jag tror, att man kan säga, att den här uttalade
tanken är alldeles riktig.

o o

Visserligen hörde jag friherre Fock nyss yttra, att framstående
konstnärer uttalat sig gynsamt för förslaget; men jag vet också,
att framstående konstnärer uttalat den mening, att intet skulle så
mycket misspryda Helgeandsholmen och slottet med omgifningar,
som just bebyggandet af denna holme. Om jag icke misstager mig,
har denna mening uttalats af en sådan konstnär som Scholander.

I fråga åter om Helgeandsholmens läge i afseende på riksbanken,
så synes det mig som Helgeandsholmen icke heller kunde
framhållas som en lämplig plats för detta ändamål. Helt säkert äro
många af denna kammares ledamöter mera förtrogna med denna
fråga än jag; men mig förekommer det som om bästa platsen för
riksbanken skulle vara litet mer åt norr, vid Skeppsbron, än der
banken för närvarande ligger, om plats der kunde åstadkommas.
Ett annat skäl mot det ifrågavarande förslaget till nytt riksdagshus
är, att det satts i samband med andra byggnader. Jag kan icke
förstå, att man här vid lag icke skilt riksdagshuset och bankhuset
från hvarandra, då man på allvar har frågan på tal. Men jag kan
val förstå att det ligger i sakens natur, att det icke gifves annat
rad än att besluta sig för Helgeandsholmen, derest dessa begge hus
skulle byggas tillsammans; och om denna plats icke varit''synnerligt
° mycket dyrare att bebygga än andra platser, som kunde komma
i fråga, så skulle jag ändå icke haft något att invända mot förslaget,
derest icke ännu ett tredje byggnadsförslag tillkommit, nemligen
i fråga om hofstallet. För det ryggar jag tillbaka; just för
den ifrågasatta stallbyggnaden kan jag icke vara med om hela saken,
ty jag vill icke taga någon del i ansvaret för att staten under
tider sådana som nu uppoffrar öfver eu million kronor på ett
sådant byggnadsföretag som en stallbyggnad. En föregående talare
har sagt, att efterkommande skola hafva 1887 års riksdag i dåligt
minne, för den händelse den förkastar detta förslag. Jag tror, i
motsats mot detta uttalande, att kommande tider skola hafva 1887

Ang. uppförande
ä Helgeandsholmen
af nytt
riksdagshus
och nytt riksbo.
nkshus m. m.

(F.Jrts.)

S:o 27. 48

Av g. upp för andeå
Helgeandsholmen
af nytt
riksdagshus
och nytt rikshankshus
m. in.

(Forts.)

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

års riksdag i dåligt minne, derest den bifaller denna fråga i det
skick, hvari den nu föreligger.

På de skäl, herr talman, jag nu anfört, yrkar jag afslag å såväl
Kongl. Maj:ts proposition som utskottets förslag. <

Herr Lönegren: Redan för åtta å nio år sedan, då frågan om
nytt riksdagshus här ventilerades, hyste jag den åsigten, och uttalade
den äfven, att Helgeandsholmen vore den lämpligaste platsen
för ett sådant byggnadsföretag; och efter pröfning, så godt jag kunnat,
af de många olika projekt, som sedan den tiden framkommit,
må jag bekänna att jag icke kunnat slita mig från denna min första
kärlek, utan håller jag fortfarande på den uppgifna platsen såsom
den i alla hänseenden för ändamålet lämpligaste. Helgeandsholmen
har ett vackert läge, på samma gång centralt och skyddadt
för gatubuller; utom dessa för ett riksdagshus synnerligt beaktansvärda
fördelar, kan man för ett riksbankshus icke tänka sig en
tryggare plats än å Helgeandsholmen; å den isolerade, kringflutna
ön vore riksbanken mer än annorstädes tryggad ej mindre mot eldsfara
än äfven dess kassahvalf mot inbrott. Rörande behofvet af
nya lokaler för Riksdagen torde meningarna icke vara delade, och
säkerligen hafva .vi alla i dessa dagar haft lifliga påminnelser om
nödvändigheten af att något i detta hänseende blir åtgjordt; och
rörande platsen för ett nytt riksdagshus tror jag ej heller att det
är så farligt med meningsskiljaktigheterna; roten och upphofvet till
den discensus, som förefinnes, är de dryga kostnader, som en sådan
byggnad måste medföra; och nekas kan ju icke att de äro ganska
betydliga. Men då man besinnar att vi redan nu hafva 2''/ä millioner
kronor afsätta för ändamålet, att riksbanken släpper till 1,200,000
kronor och att de genom nybyggnaden ledigblifvande husen dels
genom försäljning beräknas kunna inbringa omkring 500,000 kronor
dels genom inrymmande af embetsverk, för hvilka nu betalas dryga
hyror, kan åstadkommas eu betydlig årlig besparing för statsverket,
bör den återstående summan, om ock betydlig, dock ej befinnas afskräckande,
helst den kommer att fördelas på många år. Hvad som
i detta förslag särskild! tilltalar mig är, att genom detsammas antagande
flera stora frågor skulle på samma gång lösas. Frågorna
om nytt riksdagshus, nytt riksbankshus, om hofstallet och Helgeandsholmens
ordnande på ett för hufvudstaden ändamålsenligt och
prydligt sätt skulle derigenom bringas till afgörande, och — kan
man tillägga — lösningen af den sväfvande teaterfrågan torde äfven
derigenom i viss mån varda förberedd. På grund häraf yrkar
jag bifall till det föreliggande betänkandet.

Herr Sundling: Herr talman, mine herrar. Jag anser det
vara min skyldighet att till protokollet angifva min ställning till
denna fråga, och jag ber då få nämna, att jag skulle anse mig illa
motsvara mina valmäns förtroende, om jag röstade för bifall. Jag

49 N:o 27.

Onsdagen den 29 Juni, e. in.

skulle kunna nöja mig med att instämma med den förste ärade ta- Ang.uppföranlaren,
hvilken så väl utvecklade alla de skäl, som tala mot förslå- r^åHeigeandsget,
att ingen torde kunna göra det bättre. I likhet med honom ''‘^Ida^hlT
tror jag att, om ni under dessa brydsamma tider stå här och be- wL vilja

ett så stort anslag, skola vi icke med godt samvete kunna se bankshus m. m.
våra kommittenter i ansigtet. Man har äfven talat om att ett af (Forts.)
stadens skönaste partier skulle förstöras. Jag har hört Stockholm
kallas Mälarens skönaste perla, och den skönaste punkten i perlan
är väl utan tvifvel Helgeandsholmen. Skola vi förstöra den med
en stenkoloss? Herr talman! Jag yrkar afslag så väl å Kong!. Maj:ts
proposition som utskottets förslag.

Herr Oléhn: Herr talman, mine herrar! Då jag begärde ordet,
var det icke för att inlåta mig på frågan om lämpligaste platsen
för det nya riksdagshuset, ty den frågan får jag säga att jag
icke förstår. Jag öfverlemnar den frågans afgörande åt dem, som
bättre förstå den saken än jag. Jag för min del anser att nu, i
dessa tryckta tider och förhållanden, det icke är lämpligt att bygga
nytt riksdagshus, allra minst på Helgeandsholmen. Den kostnad, som
skulle åtgå för plantering samt uppförande derstädes af riksdagshus
m. in., komme att sluka för många millioner, och jag vågar påstå
att detta icke vore öfverensstämmande med god hushållning.

Jag begärde ordet endast för att få till protokollet antecknad t,
att jag kommer att rösta för afslag å utskottets hemställan, och
då jag gör detta, är jag fullt förvissad om att hvar enda en af mina
valmän skall gilla detta mitt votum. För dem är det alldeles ofattligt
att en sådan fråga kunnat någonsin här framkomma, som den
att vi skulle bygga ett riksdagshus, hvartill sjelfva tomten ensamt
kostar 3,000,000, och jag får säga att för mig är detta äfven lika
obegripligt.

Hvad man skulle säga om oss landsortsrepresentanter, som ansetts
tillhöra sparsamhetspartiet, i händelse vi skulle rösta för ett
sådant förslag som det nu föreliggande, är lätt att förstå. Man
skulle helt säkert säga, att då det gäller små summor, äro vi sparsamma,
men då fråga är om 6- till 10,000,000, då låter man millionerna
rulla. Jag skulle verkligen icke kunna se mina kommittenter
i ansigtet, om jag röstade för det nu föreslagna riksdagshuset,
och ansluter mig derför på det ifrigaste i alla delar till det af herrar
Lyttkens och Carl Ifvarsson framstälda förslaget.

Med herr Oléhn förenade sig herrar Dahlgren och Andersson
i Lund.

Herr G. Mellin: Jag vill icke inlåta mig på bedömandet af
den lämpligaste byggnadsplats^! för det ifrågasatta riksdagshuset.

Jag fäster mig endast vid de oerhörda kostnader, som dess uppförande
på Helgeandsholmen skulle medföra, hvilket gör att jag icke
härför kan lemna min röst. Och det är med anledning deraf och

Andra Kammarens Prot. 1887. JB. N:o 27. 4

N:o 27. 50

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

Ang. uppför an ■
de å Helgeandsholmen
af nytt
riksdagshus
och nytt riksbank
shus in. m.
(Forts.)

dessutom med hänsyn till den bekymmersamma ekonomiska ställningen
i landet, som jag yrkar afslag å utskottets nu föreliggande
betänkande.

Herr Gumaelius: Någon talare yttrade att landtmännen icke

skulle unna Stockholms stad den förbättring och den prydnad, som
helgeandsholmsfrågans lösning på här föreslaget sätt skulle medföra för
staden, och så var det en annan talare, som upptog detta till besvarande
och sade att det var en oberättigad beskyllning. För min del
tror jag, att då frågan nu faller, hvilket jag förmodar att hon kommer
att göra, får man icke tillskrifva landtmännen uteslutande detta,
utan tänka att äfven Stockholm sjelft dertill bidragit. Jag har en
gång förut tillåtit mig uttala en dylik uppfattning till kammarens
protokoll, jag tror det var något år på 1870-talet, då frågan äfven
var före. Då uppträdde också stockholmsrepresentanter i Riksdagen
och i pressen, yttrande likasom man yttrat redan på 1850-1860-talen och som man yttrar i våra dagar, nemligen att man vill helt
och hållet förstöra Helgeandsholmen — denna sköna plats, hvaraf
Stockholm ämnar göra någonting utomordentligt vackert. Samma
tanke går sålunda igen, och den kommer säkerligen att ytterligare
gå igen såsom tanke under årtionden, eller ända till dess att Helgeandsholmen,
på hvilken man hindrar riksdagshusets uppförande, blir
för andra ändamål bebyggd. Det är nemligen all sannolikhet för att
denna holme förr eller senare kommer att upplåtas för något stort
och vackert hotell jemte några andra betydande byggnader. Denna
holme är nemligen en så dyrbar tomtplats, att den helt säkert kommer
att förr eller senare blifva en prydlig och fullbyggd stadsdel, och
då är ju ingen skada skedd, äfven om riksdagshuset icke uppföres
derstädes.

Hvad beträffar det myckna talet, att Helgeandsholmen borde
blifva eu öppen plats, får jag säga, att jag aldrig kan tro att den
tanken kommer att förverkligas, ty har Stockholms stad de millioner
till öfverlopps, som det skulle kosta att försätta holmen i sådant
skick (hvarpå stoekholmarne för öfrigt förmodligen snart skulle
tröttna), så kunna dessa medel bättre nedläggas på andra stadsdelar,
hvilka mera äro i behof af öppna platser än denna trakt, som ju
är den öppnaste af alla.

Det var ett uttryck, som fäldes här för en stund sedan och
som egentligen uppkallade mig, nemligen det från olika sidor varierade
talet om Kongl. Maj:ts nådiga hästar. — Äfven mig synes visserligen
hofstallets förflyttande och kostnaderna derför betydliga, och
jag kan undra öfver, att vederbörande vilja hålla så betydande stall
och stallpersonal; men detta ligger dock egentligen icke uuder vårt
bedömande. Frågan gäller närmast om Riksdagen skall på vissa vilkor
eller till visst pris förvärfva eu fastighet. Jag är alldeles säker,
att om fråga skulle uppstå att företrädesvis bland riksdagsmän bilda
ett aktiebolag för att bortflytta och ersätta hofstallet och bazar -

*

Onsdagen den 29 Juni, e. m. 51 Nso 27.

byggnaden och i stället erhålla holmen på vilkor, som nu förgäfves Ang.uppföranerbjudas
åt staten, så skulle det bolaget blifva fulltecknadt inom en deåHeigeandsförmiddag
af medlemmar från denna kammare. Så dyrbar är nemligen
den tomten, så god affären i och för sig, och då är det icke ^TwLvärdt
att säga, att man får betala holmen för dyrt, om man i stil- bankshus m. m.

let skall uppbygga hofstall och vaktstall på andra platser, då det (Forts )

man sålunda gifver är mycket mindre värdt än det man får i utbyte.
Och då det för mig står alldeles klart, att man här erbjudit
oss eu dyrbar vara för jemförelsevis billigt pris, så synes mig den,
som gjort ett sådant erbjudande, vara väl värd att tackas, men på

intet sätt böra hånas för sitt tillbud. För öfrigt ber jag få erinra,

att man inom statshushållningen bör mäta de ärenden som förekomma
med det mått som passar för hvarje särskildt fall. Då vi
sålunda tala till dömes om pensionsfrågor, är det visst icke origtigt
om vi resonnera huruvida vi skola bevilja en fattig enka 300 eller
400 kronor i pension och om till och med, såsom nyligen skett, sådant
droges under gemensam votering; men helt annat är fallet då
det gäller stora saker. Man får taga andra mått, då man söker
blifva af med en sådan riks- och verldsskandal som vårt riksdagshus
och vår riksbank. I fråga om banklokaler trotsar jag någon af
herrarne att kunna inom vårt land uppleta några förhållandevis så
eländiga sådana som riksbankens, och hvad riksdagshuset beträffar,
kan man resa genom Europa utan att finna något sämre eller dermed
ens jemförlig! förr än man kommer till Island, der de för öfrigt
hafva en ny altingsbyggnad, visserligen oansenlig, men efter
deras små förhållanden jemförelsevis minst så bra som här. Detta
hvad det yttre beträffar; och hvad det inre vidkommer, så vill jag
deröfver kasta en slöja och undvika obehagliga detaljer. Då vi hafva
sådana förhållanden och då det gäller att afhjelpa dem, tror jag,
som sagdt, att vi böra mäta olägenheter och behof med sådana mått
som passa. Och om också de 6 millionerna skulle behöfva något
höjas, innan den verkliga slutsumman uppnås, ja, om äfven utöfver
dem åtginge det belopp som riksbanken skulle för sin del tillskjuta,
så att statsverket i och för sig drabbades af 6 millioners utgift för
nybyggnaderna, hvad är det då egentligen? Jo, det är kostnaderna
för 2 stycken »Sveor» eller, med andra ord, det är att för en enda
gång bevilja för ett så stort ändamål vid pass eu femtedel af
hvad vi under 4:de och 5:te hufvudtitlarne exercera upp och i öfrigt
anslå för hvarje år! Sådana mått passa för det som här föreligger,
men då skall man icke komma och säga att det är en sak som vi
icke hafva förmåga att bära, ty huru fattiga vi än äro, hafva vi
råd att föga sådana anstalter, att riksbanken kan sköta sina affärer
ordentligt och att vårt riksdagshus icke blir en skamfläck för vårt
land. Jag har förestält mig att Riksdagens hus borde vara det andra
i landet, då kungliga slottet naturligen är det första. Nu tilltror
jäg mig dock icke att kunna saga hvilken siffra i ordningen
vårt nuvarande riksdagshus skall anses hafva med hänsyn till sin

N:o 27. 52

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

Ang.uppföran- prydlighet i jemförelse med andra hus i landet, men fullkomligt säde
aiielgeands-]-eY^ talet blir minst tresiffrigt, om man vill räkna de hus

riksdagshus som aro fornamligare au riksdagshuset.
och nytt riks- Under sådana förhållanden — och ehuru jag vill medgifva att
bankshus m. m. det varit öuskligt, om åtskilligt varit annorlunda och mera utre dti
(Forts.) det föreliggande förslaget än nu är händelsen, samt då icke något
bättre förslag förefinnes än detta, hvilket Första Kammaren redan
antagit, så får jag för min del anhålla att till den kraft och
verkan det må hafva — jag beklagar att denna verkan ej kali
blifva synnerligen stor — få förorda och lemna min röst åt förslaget.

Herr Larsson i Mörtlösa: Jag vill af rent ekonomiska skäl

yrka afslag. Jag fruktar för att den penningkälla, hvarur vi öst,
snart skall sina, och jag tror att man i alla händelser bör noga
besinna sig, innan man uppför byggnader, som skola kosta åtskilliga
millioner. Då dertill kommer, att den summa som är samlad möjligen
åtgår till platsens ordnande, så att ingenting blir öfver till
sjelfva byggnaden, och då ställningen inom landet är bekymmersam,
vill jag icke med min röst bidraga till att nedlägga kostnader på
dessa byggnader, som torde kräfva åtskilliga millioner utöfver de
beräknade, hvadan jag yrkar rent afslag.

Herr Anderson i Skeenda: Jag har ansett det vara för mig
en pligt att uttala min ställning i föreliggande fråga. Jag tror det
icke vara klokt att biträda det föreliggande förslaget, i anseende
till den stora kostnad som dermed blir förenad. Om jag med min
röst skulle biträda ett sådant förslag, så tror jag, att vid hemkomsten
ifrån Riksdagen skulle det möjligen kunna drabba flertalet riksdagsmän
samma öde som en del herrar riksdagsmän vid hemkomsten
efter tulldebatten. Sådant vill jag för min del icke vara med
om, utan jag, herr talman, yrkar afslag så väl på Kongl. Maj:ts som
utskottets förslag.

Herr A. P. Danielson: Jag har begärt ordet för att till kännagifva,

att jag fortfarande har samma åsigt som förut, nemligen
att denna Helgeandsholme är den mest olämpliga plats till riksdagshus
som kan hittas på, och jag beklagar att denna fråga nu åter
kommit på tal. Jag hoppas att, att om Riksdagen nu kan afböja
förslaget, frågan om Helgeandsholmen för all framtid måtte förfalla.
Jag kan icke föreställa mig att det är möjligt att taga denna fråga
som en allvarlig fråga, ty planeringen af denna holme är så dyr,
att det icke finnes dertill motstycke, och så måste det pålas kring
stränderna, ja, man måste ställa två pålar öfver hvarandra samt
bygga ute i sjön. Äfven i öfrigt är platsen olämplig. Jag hemställer
om det är anledning att kosta på detta. Jag begriper icke

Onsdagen den 29 Juni, e. in.

53 N:o 27.

hvilka krafter det är som drifva fram frågan — det ser verkligen
besynnerligt ut. Jag tror för öfrigt att vi kunna på annat sätt
bättre använda våra millioner och, när vi en gång skola bygga,
bygga billigare. Vi kunde ju sålunda helt enkelt inskränka oss till
att använda den tomt vi redan hafva, och göra vi det, är jag öfvertygad
att representationen skulle kunna reda sig der under inånga år. Vi
skola icke äflas efter ett så högst betydligt omfattande byggnadsföretag,
ty vi kunna icke veta hvar det stannar. Jag vill derför,
i likhet med herr Lyttkens, yrka afslag på utskottets förslag, under
förhoppning att vi sedermera få taga frågan i öfvervägande under
andra omständigheter. Det är icke lämpligt att sammankoppla sådana
frågor som här skett, utan vi skola låta Riksdagen bygga ett
hus för sig och riksbanken ett hus för sig.

I detta anförande instämde herrar Sam. Johnson, Sjöberg i
Eodaryd, Jönsson i Mårarp, Nilsson i Käggla, Petersson i Brystorp,
Jakobson, Anderson i Himmelsby, Pettersson i Tjärsta, Östberg, Boström
till Ostanå och Börjesson.

Herr Erickson i Bjersby: Huruvida behofvet af uppförande

af nytt riksdags- och riksbankshus är större eller mindre, vill jag
för närvarande icke inlåta mig på. Hvad riksdagshuset beträffar,
torde vi dock, om sämjan är god, ännu en tid kunna vara belåtna
med det vi nu hafva. Mig synes äfven som om denna fråga vore
med afseende å landets nuvarande finansiella ställning väckt på en
högst olämplig tidpunkt; och jag kan omöjligen vara med om att bevilja
flere millioner till uppförande af nya byggnader, hvilka icke äro, så vidt
visadt är, absolut nödvändiga, så mycket mindre som denna Riksdag
enligt min uppfattning redan beviljat allt för betydliga extra
anslag för olika ändamål. Huruvida Helgeandsholmen är för ändamålet
lämplig eller icke, är för mig svårt att bedöma. För min
del anser jag Artilleriplanen vara för ändamålet fullt lika lämplig
som nämnda holme.

En talare yttrade, att om vi mätte vigten af våra förhållanden,
jemförda med andra länders, vi skulle finna, hurusom vårt representanthus
vore relativt underlägset alla andra europeiska staters.
Skulle vi anställa en dylik jemförelse, anser jag, i motsats till den
ärade talaren, att vårt nuvarande riksdagshus är för ett land så
fattigt som Sverige och vigten af dess förhållanden fullt tillräckligt.
Man har såsom skäl för bifall till utskottets förslag äfven anfört,
att Första Kammaren antagit detsamma. Detta argument har
på senare tiden blifvit modernt. Men följden af dess godkännande
skulle ju blifva den, att Andra Kammaren, inom hvilken ärendena i
vanliga fall behandlas först efter det de afgjorts af Första Kammaren,
icke skulle få någon annan uppgift än att till hvad Första
Kammaren i en fråga åtgjort säga ja och amen. Sådant kan åtminstone
icke jag vara med om, hvarför jag, dels på grund deraf,

Ang. uppförandeå
Helgeandsholmen
af nytt
riksdagshus
och nytt riksbankshus
m. in.

(Forts.)

N:o 27. 54

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

Ang. uppförnn- dels ock med stöd af hvad jag förut anfört, yrkar afslag å så väl
deåiieigeanih- £oncP] j\/]ai;ts proposition som utskottets förslag i ämnet.

holmen af nytt narr

riksdagshus . , , . . „ , . 0 ...

och nytt ribs- Herr Ericsson i Norrby: Diskussionen har rackt sa länge,

bankshus in. in. att man icke kan undra på att kammaren önskar proposition, och
(Korts.) jag har icke heller särdeles mycket att tillägga, sedan fackmän
yttrat sig i frågan. Men en sak vill jag dock framhålla, och det
är, att den äskade penningesumman är för stor för uppförandet af
en sådan byggnad som nu är i fråga. Och för öfrigt, är det väl
nödvändigt att vi nu besluta om eu dylik byggnad, då vi ju icke
ens veta hvad den kommer att kosta? Jag är dessutom öfvertygad,
att våra kommittenter icke skola hålla oss räkning för de anslag,
som redan blifvit beviljade vid denna riksdag, då intet blifvit gjordt
för landtbruket. Här är nu fråga om 6 å 7 millioner till ett riksdagshus.
Jag kan icke lemna min röst till ett sådant förslag. Visserligen
är den nuvarande lokalen icke sådan som man måhända
kunde begära, men vi få tills vidare nöja oss dermed. Jag för min
del yrkar afslag på betänkandet.

Herr Ekeborgh: Oaktadt de rop på proposition, som redan
en lång stund förnummits, har jag likväl tagit mig friheten att vid
denna sena timme begära ordet; och det torde ursäktas mig — herrarne
torde redan förut hafva kommit under fund med att jag icke är
synnerligen talträngd. Dessutom skall jag lofva att visst icke blifva
hvad man kallar »långrandig».

Jag hade, såsom mången brukar säga, när han börjar sitt anförande
i denna kammare, icke ämnat i denna fråga begära ordet,
men föranleddes att frångå denna afsigt af en talare på stockholmsbänken,
som påstod, att det föreföll honom såsom om man, för att
kunna förebringa åtminstone några skäl, hvarför man motsatt sig
förslaget, »konstruerade upp svårigheter». Detta skulle efter mitt
enkla förstånd icke betyda annat än att man, med tillhjelp af »de
obotfärdiges förhinder» försökte resa upp än den ena än den andra
svårigheten och ställa dessa i vägen för genomförande af det nu
föreliggande förslaget. Nej, mine herrar, vi behöfva icke »konstruera
upp» några svårigheter, ty de finnas redan förut. Det allmänna betrycket
i landet är redan det en ganska tillräcklig svårighet för att
landets representanter skola med godt samvete kunna bevilja ifrågavarande
summa, som nu uppgifves till 6 millioner, men som kanske
icke kommer att stanna dervid på långt när. »Man har sökt undanrödja
svårigheterna» för antagandet af det nu föreslagna nya byggnadsföretaget,
om hvars behof jag icke vill yttra mig, och om platsen,
för hvilken jag icke heller tilltror mig afgifva något yttrande. —
De sakerna äro af andra tillräckligt belysta. — Men ett synes mig
klart, och det är att man försökt undvika »svårigheterna» så långt
man kunnat genom att framdraga denna fråga till afgörande vid
denna tillfälliga riksdag, oaktadt det icke är mera än ett hälft år

Onsdagen den 29 Juni, e. ni. 55 j,t!0 27.

tills den nya riksdagen stundar. Denna riksdag är vald icke för Ang.uppföra,1-att votera för eller emot ett nytt riksdagshus, utan med hänsyn tillde“Heigeandsen
helt annan fråga. holmen af nytt

Det skulle kunna vara ganska mycket att säga i den föreliggande och^nytt^Lfrågan,
men då den torde kunna anses fullkomligt utredd förut, skall bankshus m.m.
jag icke vidare inlåta mig på densamma, utan vill sluta med att alle- (Korta.)
näst säga: jag »konstruerar icke upp» några svårigheter, men jag
framhåller den stora svårigheten som redan finnes, och den heter
det allmänna betrycket i laudet, icke endast på landet, utan äfven
i landet, det vill säga både pa landsbygd och i stad. Vi hafva under
nu rådande betryckta förhållanden icke råd att kasta bort hvarken
den ena eller den andra millionen till hvarken det ena eller andra
företaget, som ej är alldeles nödvändigt. Och säkert är det, att,
när vi, landsbygdens representanter, återkomma till våra valmän,
tacksamheten skulle blifva ringa, ja, ingen, om de visste att vi voterat
för en utgift af ett hälft dussin millioner eller mera, och detta under
eu tid, när betrycket i landet är så stort, att mången förut välbergad
maste gå från hus och hem för att på främmande ort eller
i främmande land söka sitt uppehälle.

Herr talman! Jag yrkar pa det varmaste, ja, på det ifrigaste,
utslag pa utskottets hemställan i nu föreliggande punkt.

Herrar Jönsson i Gammalstorp, Andersson i Lyckorna, Jönsson
i Sandby, Andersson i Knarrevik, Nilsson i Vrängebol och Pettersson
i Dänningelanda instämde med herr Ekeborgh.

Herr Göransson: Jag vill endast tillkännagifva, att jag i det
skick^ frågan för närvarande befinner sig, kommer att rösta för afslag
å utskottets betänkande.

Herr Persson i Stallerhult: Då denna fråga är eu af de största
anslagsfrågor som förevarit vid denna riksdag, har jag begärt ordet
för att tillkännagifva min ståndpunkt dertill. Jag yrkar afslag och
hufvudsakliga skälet dertill är, att jag anser, att landet icke har
råd att uppföra eu sa dyrbar byggnad som den här föreslagna och
allra helst som med ny riksdagshusbyggnad är förenadt stallbyggnadei
för de kungliga hästarne, som efter den kongl. propositionen
skulle kosta 1 /a million kronor, hvilket jag för min del finner vara
alltför dyrbart och öfverflödigt. Det skulle nog vara mycket att
tillägga, men jag inskränker mig till att instämma i hvad som blifvit
anfördt af Carl herr Ivarsson i denna rigtning och yrkar som samlt
afslag..

Herr Anderson i Teukult: Då det här är fråga om ett mycket
stort belopp, kvilket säkerligen kommer att betydligt ökas, vill jag
härmed förklara, att jag kommer att rösta afslag på det framstälda
förslaget.

Nso 27. 50

Ang. uppförande
å Helgeandsholmen
af nytt
riksdagshus
och nytt riksbanks
hus m. vi.

(Forts.)

Onsdagen den 29 Juni, e. in.

Herr Svensson i Rydaholm: Af uteslutande ekonomiska skäl
yrkar jag afslag.

Herr Jonson i Fröstorp: Jag har begärt ordet endast för att
tillkännagifva min ståndpunkt till denna fråga, och den är, att jag
befinner mig bland dem, so in icke kunna lemna sin röst åt utskottets
förslag.

Jag yrkar rent afslag å såväl Kongl. Maj:ts proposition som
utskottets förslag.

Häruti instämde herrar Fredholm i Saleby, Johansson i Löfåsen,
Johnsson i Kärra, Nilsson i Skärhus och Bromée.

Öfverläggningen var härmed slutad. Med upptagande, hvart
för sig, af de gjorda yrkandena, gaf herr talmannen proposition på
dels bifall till utskottets hemställan och dels afslag; och förklarade
herr talmannen sig anse den förra propositionen vara besvarad med
öfvervägande ja. Votering blef emellertid begärd och företogs i enlighet
med följande nu uppsatta och af kammaren godkända omröstningsprop
osi tion:

Den, som bifaller hvad sammansatta stats- och bankoutskottet
hemstält i lista punkten af utlåtandet n:o 3,

röstar Ja;

Den, det ej vill,

röstar Nej;

Vinner nej, är nämnda hemställan af kammaren afslageu.

Efter röstsedlarnes uppräknande befans, att 55 ledamöter röstat
ja men 134 nej, i följd hvaraf utskottets hemställan af kammaren
afslagits.

Ordet begärdes nu af

Herr Anderson i Tenhult, som yttrade: Då lista punkten
nu fallit, torde samma öde drabba de efterföljande. Jag hemställer
derför, att punkterna icke måtte uppläsas, utan endast deras nummer
uppgifvas.

Vidare anförde

Herr Lyttkens: Efter utgången af voteringen om första punkten,
ber jag att få yrka afslag icke blott på den nu föredragna punkten

57 N:o 27.

Onsdagen den 29 Juni, e. m.

Utan för tidens vinnande jemväl på de återstående punkterna samt
anhåller om proposition på afslag för hvar och en af dem särskildt.

Återstående punkterna 2—6 blefvo härefter af kammaren afslagna.

§ 6.

Till bordläggning anmäldes

Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtanden:

n:o 7 (i samlingen n:o 16), i anledning af väckt motion om
skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga om anläggning af nybyggen eller
torp å kronoparker inom Vester- och Norrbottens län; och

n:o 8 (i samlingen n:o 17), i anledning af erhållen återremiss
å utlåtandet n:o 4 angående väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t om åtgärders vidtagande för att postverkets betjente, utan
afdrag å sina löneförmåner, måtte befrias från tjenstgöring hvar
fjerde söndag.

Dessa ärenden skulle uppföras främst på föredragningslistan för
morgondagens sammanträde.

§ 7.

Justerades protokollsutdrag, hvarefter kammarens ledamöter åtskildes
kl. Yi 12 på natten.

In fidem

A. E. J. Johansson.

Andra Kammarens Prof. 1887. Ji. N:o 27.

5