1887. Andra Kammaren. N:o 20
ProtokollRiksdagens protokoll 1887:20
RIKSDAGENS PROTOKOLL
1887. Andra Kammaren. N:o 20.
Tisdagen den 21 juni
kl. 3 e. m.
§ 1.
Justerades protokollet för den 14 dennes.
§ 2.
Till Kammaren hade ankommit följande två Kongl. Maj:ts utslag,
som upplästes:
l:o. Kongl. Maj:ts utslag på de besvär J. F. Kallin i Yensberg,
kyrkoherden E. W. Björén, Lars Emil Olson i Östra Hvittlanda, Nils
Fredrik Eriksson i Bollsbvn, 0. Ericsson och Peter Eliasson i Hult i
underdånighet anfört öfver Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Elfsborgs
län utslag den 6 maj 1887 i anledning af förd klagan öfver ett
den 15 nästförutgångne april inför vederbörande domhafvande medelst
elektorer förrättadt val af ledamot i Riksdagens Andra Kammare för
Tössbo och Yedbo härad för tiden, intill nästkommande års början; uti
hvilket mål af handlingarna inhemtas:
att sedan vid ifrågavarande valförrättning anmärkningar framstälts
rörande elektorerne för Torrskogs, Steneby och Täftedals socknar,
hvad Torrskogs socken anginge, att bruksegaren Johan Ekman
på Gustafsfors, hvilken hade sin bostad inom Yermlands län, icke
kunde vara behörig att väljas till elektor för nämnda socken inom Elfsborgs
län; beträffande Steneby socken, att disponenten August Låftman
på Billingsfors hade sin bostad i Laxarby socken och således icke
vore valbar till elektor för Steneby socken; samt i fråga om Täftedals
socken, att komministern J. G. Sjöström, som vore bosatt inom Eds
socken, på enahanda grund icke egde rätt att såsom elektor rösta för
Täftedals socken, valförrättaren i afsagdt beslut, enär upplyst blifvit,
att Ekman, Låftman och Sjöström vore mantals- och skattskrifna inom
de socknar, för hvilka de utsetts att såsom elektorer välja riksdagsman,
samt en person lagligen ansåges vara bosatt, der han vore mantalsoch
skattskrifven, förklarat de framstälda anmärkningarna mot elektorernas
för ofvannämnda socknar behörighet att vid riksdagsmannavalet
rösta icke förtjena afseende;
att valet derefter företagits, dervid, sedan Låftman erhållit trettio
röster, landtbrukaren Allvar Olsson på Hvittlanda erhållit sjutton röster
Andra Kammarens Prof. 1887. Ji. N:o 20.
1
N:o 20. 2
Tisdagen den 21 Juni.
och F. Helin i Backen bekommit en röst, Låftman af valförrättare»
förklarats vara vald till valkretsens riksdagsman för ofvannämnda tid;
att valet blifvit bos Kong! Maj:ts befallningshafvande öfverklagadt
af Kallin, Björén, Nils Fredrik Eriksson, Lars Emil Olson
och Peter Eliasson, livilka dervid, jemte erinran att riksdagsordningen
uttryckligen föreskrefve, att valrätt vore beroende icke blott deraf, att
man vore röstberättigad i kommunens allmänna angelägenheter, utan
ock deraf, att man vore bosatt inom den kommun, der man gjorde anspråk
på valrätt, vidare anfört, att med tillämpning häraf Låftman,
som förr varit bosatt och då äfven lagligen mantalsskrifven inom
Steneby kommun, men för några år sedan flyttat från Steneby socken
och bosatt sig å y8 mantal Osan i Laxarby socken, enligt gällande
mantalsskrifningsförordning på samma gång då skolat mantals- och
skattskrifvas i Laxarby socken, helst han, som icke egde fastighet ej
heller drefve egen rörelse vare sig inom Steneby eller Laxarby socken,
icke egde valfrihet i afseende på mantalsskrifningsdistriktet; att enär
Låftman, Ekman och Sjöström icke egt valrätt inom de kommuner,
för hvilka de utsetts såsom elektorer, deraf följde, att vid de elektorsval,
hvarvid de utsetts, de med deras namn försedda valsedlar bort
underkännas och sju andra elektorer ifrån dessa kommuner bort i riksdagsmannavalet
deltaga, hvilket på valets utgång kunde haft inflytande;
samt att då, enligt § 19 riksdagsordningen, valbarheten till
Andra Kammaren vore beroende på valrätten jemlikt § 14, och Låftman
saknat valrätt i Steneby kommun, såsom icke der bosatt, samt
ej heller vunnit sådan i Laxarby socken, enär han olagligen vore mantals-
och skattskrifven i Steneby socken, Låftman icke vore valbar till
riksdagsman i Andra Kammaren, hvadan alla å honom vid riksdagsmannavalet
afgifna röster bort ogillas och den i röstetal närmast förklaras
vara lagligen vald; hvarförutom och då enligt valprotokollet
fyrtiosju elektorer i valet deltagit,,men fyrtioåtta valsedlar afgifvits,
samt således annan, än elektor vid valet röstat, klagandena, för den
händelse besvären ej skulle medföra den af dem yrkade utgången af
valet, på nämnda grund hemstält om hela valets upphäfvande;
samt att Kongl. Maj:ts befallningshafvande, sedan Ekman öfver
besvären afgifvit förklaring, genom öfverklagade utslaget sig utlåtit,
att enär upplyst vore, att Ekman, Låftman och Sjöström vore mantalsskrifna
inom de socknar, för hvilka de utsetts att såsom elektorer
vid ifrågavarande val välja riksdagsman samt i följd häraf vore att
anse såsom bosatta inom nämnda socknar; alltså och då, enligt §§ 14,
17 och 19 riksdagsordningen, Ekman, Låftman och Sjöström egt valrätt
inom samma socknar, och Låftman förty varit till riksdagsman
valbar, lemnacles besvären härutinnan utan afseende; samt att, hvad
derefter anginge den omständighet att vid valet fyrtioåtta valsedlar
afgifvits af fyrtiosju elektorer, äfven om den röst, som sålunda obehörigen
afgifvits, frånräknades dem, som tillfallit Låftman, hvilken vid
valet erhållit högsta antalet röster med trettio, sådant likväl ej på
valets utgång inverkat, kunde besvären ej heller i denna del föranleda
upphäfvande af öfverklagade riksdagsmannavalet, hvilket alltså faststäldes.
Och har Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillkännagifvit, att för -
3 N:0 20.
Tisdagen den 21 Juni.
klaring icke blifvit inom utsatt tid till KongL Maj:ts befallningshafvande
ingifven; med Kongl. Maj:ts högsta domstol beslutet; gifvet
Stockholms slott den 20 juni 1887.
Kongl. Maj.-t har i nåder låtit sig föredragas ofvanberörda underdåniga
besvär och finner skäl ej vara anfördt, som i Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes utslag kan verka ändring. Det vederbörande till
underdånig efterrättelse länder.
och
Under Kongl. Maj:ts sekret.
Georg Carlson.
2:o. Kongl. Maj:ts utslag på de besvär dels hemmansegaren
Hedbys Anders Andersson, kyrkovärden Nygårds Lars Olsson och hemmansegaren
Yr Olof Mattsson, alla i Noret, dels handlanden E. Andersson
i Holen, Daniel Persson i Heden, förre handlanden Björ A.
Ersson, Skräddar Eric Olsson i Dunsta, hemmansegarne Elg Eric Ersson,
Holgårds A. Andersson i Kilen, Holgårds Olof Andersson i Holen,
E. Ericsson i Holen, Tidigs Anders Israelsson i Sätra, Olof Danielsson
i Ofvanheden, soldaten A. Smed i Kilen, Olof Jansson i Tunsta, Max
Johan Jonsson i Sätra, Långbergs Anders Olsson i Sätra, handlanden
Måg Anders Andersson i Orasliden, hemmansegarne Sjub Per Ersson i
Tunsta, Ols Olof Andersson i Brednäs, Ömans Anders Persson i Kilen,
Liss Olof Andersson i Kilen, Stor Per Persson i Kilen, Klockar Olof
Persson i Kilen, Back Eric Jansson i Brednäs, Klockar Per Persson i
Holen, Hans D. Danielsson i Holen och Tidigs Per Israelsson i Holen,
dels Bröms Olof Larsson i Noret, nämndemannen Rågfeldts Anders
Ersson i Mjelgen, Nises Lars Andersson i Åkerö, J. A. Hammarstöm,
hemmansegarne Bergmans Eric Ersson och Målar Anders Andersson i
Heden, kyrkovärden Liss Olof Olsson i Vestannor, hemmansegarne Lind
Anders Mattsson i Yttermo, Jones Mats Persson i Yttermo, Bröms
Nils Nilsson i Ytteråkerö, Fräs Johan Persson, Förar Per Persson i
Yttermo, Björs Lars Andersson i Ytteråkerö, Arons Hans Ersson i
Gärde, Lind Per Ersson i Mjelgen, Grop Anders Olsson i Skeberg,
Arvids Anders Olsson i Gärde, Bröms Per Nilsson i Heden, Spik Olof
Hansson i Djura, Liss Carl Larsson i Vestannor och Jacobs Anders
Andersson i Norrälta, flottningschefen N. M. E. Edlund och inspektören
Oscar Sundelin, dels ock provinsialläkaren Stickert Landgren, garfverifabrikören
Alfred Kruse, skräddaren J. Berglund och hemmansegaren
Ols Hans Per Larsson i underdånighet anfört öfver Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
i Kopparbergs län utslag den 9 maj 1887 i anledning
af förd klagan öfver det inför vederbörande domhafvande den
16 der förut gångne april förrättade val till riksdagsman i Andra
Kammaren för den valkrets, som utgöres af Leksands, Åls och Bjursås
tingslag af Nedan-Siljans domsaga, uti hvithet mål af handlingarna
inhemtas:
att sedan i anledning af Kongl. Maj:ts öppna bref och påbud den
4 sistlidne mars, hvarigenom, med upplösande af Riksdagen, Kongl.
Maj:t förordnat om nya val i hela riket till Riksdagens Andra Kammare
och kallat Riksdagen att åter sammanträda den 2 maj innevarande
år, domhafvande!! i Nedan-Siljans domsaga genom kungörelse,
X:o 20. i
Tisdagen den 21 Juni.
som blifvit i tingslagets kyrkor uppläst, utsatt riksdagsmannaval att
för ofvanberörda valkrets förrättas medelst elektorer i tingshuset vid
Leksands kyrka den 16 sistlidne april, hafva elektorsval inför vederbörande
ordförande i kommunalstämmorna hållits, den 3 april i Als
och Bjursås socknar, dervid de röstberättigade utsett för Äls socken
tre och för Bjursås socken fyra elektorer, den 6 i samma månad i
Siljansnäs socken, hvarvid tre elektorer biifvit utsedde, och den 7 i
samma månad i Leksands socken, hvars röstberättigade dervid valt
elfva elektorer;
att, såsom det vid elektorsvalet i Leksands socken förda protokoll
innehåller, deri deltagit 717 röstberättigade och valet utfallit så att,
sedan 501 valsedlar förklarats ogilda, 5 stycken, enär dessa valsedlar
icke innehållit namn utan »valupprop», 2 stycken, hvarå upptagits det
ej befintliga namnet nämndemannen »Rågfälts Anders Andersson i
Mjelgen», 1 röstsedel, hvarå fans upptaget ett felaktigt namn »Eldlund»,
ytterligare en valsedel, som innehållit utom namnet nämndemannen
Sandback Per Persson i Hälla, jemväl Unga Sandback Per Persson,
hvilken senare icke vore valbar eller röstberättigad, samt slutligen 492
stycken valsedlar, emedan dessa innehållit, bland andra, namnet »Sandback
Per Persson i Hälla», men inom socknen funnos tvenne personer
med detta namn, valförrättaren förklarat till elektorer utsedde elfva
personer, som hvardera erhållit 213 röster, under det att endast Henne
röster tillfallit elfva andra i protokollet icke namngifna personer;
att vid riksdagmannavalet inför domhafvanden medelst de sålunda
inom valkretsens fyra socknar utsedde tjuguen elektorer elfva röster
tillfallit bankofullmägtigen Liss Olof Larsson i Yestannor och tio röster
nämndemannen Daniel Persson i Tällberg, i anledning hvaraf domhafvanden
förklarat Liss Olof Larsson vara för ofvannämnde valkrets vald
till ledamot af Riksdagens Andra Kammare för tiden intill den 1 januari
nästkommande år;
att öfver det sålunda förrättade valet besvär hos Kongl. Maj:ts
befallningshafvande anförts af dels Landgren, Kruse, Berglund och
Ols Hans Per Larsson, dels ock Liss Carl Larsson, Rågfeldts Anders
Ersson, Fräs Johan Persson, Arvids Anders Olsson och Jones Mats
Persson;
att Landgren och de med honom klagande mot valet hufvudsakligen
anmärkt, att som, vid det förhållande att inom Leksands socken
icke funnes mer än en röstberättigad och till elektor valbar person
med namnet Sandback Per Persson, nemligen nämndemannen Sandback
Per Persson i Hälla, under det dennes son Unge Sandback Per
Persson, hvilken, enligt ett af den sistnämnde afgifvet, af Stenback
Anders Danielsson och Daniel Andersson, båda i Hälla, till rigtigheten
vitsordadt intyg utmärkte, alltid kallats »Petter» och sedan fyra
år tillbaka bortlagt gårdsnamnet »Sandback» samt kallat och ännu
kallade sig »Petter Pettersson», icke fans i röstlängden upptagen, de
af ordföranden i kommunalstämman såsom ogilda förklarade 492 valsedlar
förty icke innefattade någon tvetydighet i anseende till Sandback
Per Perssons namn och således icke heller bort ogilda anses, det
måtte alltså och då, oansedt kommunalstämmans ordförande icke, såsom
vederbort, till nödig upplysning i protokollet omförmält de namn,
Tisdagen den 21 Juni.
5 N:0 20.
på hvilka de kasserade 492 valsedlarne lydt, det likväl vore af ett besvären
bilagdt intyg af postmästaren B. F. Yennqvist och länsmannen
Axel Thorell, hvilka närvarit vid röstsedlarnes öppnande, tillförlitligen
styrkt, att af dessa valsedlar mer än 360 stycken och således mer än
hälften af alla afgifna 717 röster innnehållit namnen Ollas Anders
Olsson, Söder Lindberg; Per Jans Per Ersson, Vestannor; Näs Olof
Persson, Gärde; Skaft Mats Karlsson, Vestannor; Nygårds Anders Andersson,
Smedby; predikanten Anders Haglund, Noret; skräddaren
Johan Berglund, Noret; skolläraren Erik Andersson, Tällberg; nämndet
mannen Nygårds Erik Jonsson, Vestberg; Pilt Per Olsson, Djura, och
Sandback Per Persson, Hälla, Kongl. Maj:ts befallningshafvande förklara
dessa elfva personer rätteligen vara'' till elektorer för Leksands
socken utsedde och följaktligen, med undanrödjande af riksdagsmannavalet,
visa ärendet åter till domhafvanden för förrättande af nytt sådant
val medelst sistnämnde elfva elektorer och de tio, hvilka af valkretsens
öfriga tre socknar blifvit till elektorer valde;
att Låss Carl Larsson i Vestannor och hans ofvannämnde medklagande
uti sina besvär, jemte förmälan att de med samma besvär
icke afsågo att vinna ändring i riksdagsmannavalet, helst ordförandens
i Leksands sockens kommunalstämma åtgärd att kassera de ofvan omförmälda
492 stycken valsedlarne, enligt klagandenas mening, vore
fullt laglig, dock, på det att pröfning deraf äfven måtte komma att
ega rum, yrkat, att enär af nyssberörda 492 valsedlar 462 stycken bort
af kommunalstämmans ordförande för ogilda förklaras jemväl af den
anledning, att dessa sistnämnda innehållit en annan namntvetydighet,
i’ det att derå upptagits namnet skolläraren »Erik Andersson i Tällberg»,
men i protokollet öfver elektorsvalet ordföranden icke omförmält
denna omständighet såsom ytterligare skäl för ogillande af dessa sistnämnda
valsedlar, berörda 462 valsedlar förty måtte af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande förklaras ogilda äfven på sist omförmälda grund,
till stöd för hvilket yrkande desse klagande hufvudsakligen anfört, att
inom Leksands socken funnos tvenne röstberättigade och till elektorer
valbare personer med namnet Erik Andersson, hvilka begge voro skollärare,
den ene folkskollärare och den andre småskollärare, och hvilka,
i dagligt tal förr skilda med gårdsnamnen »Knorthols Erik» och
»Drant Erik», eller med de i skrift äfven begagnade, likaledes bortlagda
gårdsnamnen »Bleckhorns» och »Brant», numera såväl i tal som
skrift kallades endast Erik Andersson, i följd hvaraf och då i allmänhet
en folkskollärare titulerades »folkskolelärare», men en småskollärare
endast »skollärare», uppenbart vore, att ifrågavarande 462 valsedlar
jemväl innefattade tvetydighet med afseende å hvilkendera af dessa
begge skollärare, som med de 462 valsedlarne afsåges;
att Bröms Olof Larsson i afgifven förklaring yrkat ogillande af
Landgrens och hans medklagandes besvär, men instämt uti öfrige klagandenas
i målet framstälda yrkande;
samt att Kongl. Maj:ts befallningshafvande i öfverklagade utslaget
yttrat; att enär hvad först an gånge Liss Carl Larssons och hans medklagandes
besvär, desse klagande med sin anmärkning mot elektorsvalet
i Leksands socken icke åsyftade att vinna ändring i utgången af
samma val, vid hvilket förhållande pröfning af berörda anmärkning,
N:o 20. 6
Tisdagen den 21 Juni.
äfven om den vunne bifall, icke kunde verka till upphäfvande af riksdagsmannavalet,
deruti klagandena förklarat sig icke yrka ändring,
funne Kong! Maj:ts befallningshafvande berörda besvär ej föranleda
vidare yttrande; samt att, beträffande Landgrens och hans medklagandes
talan i målet väl förekomme, att 492 stycken vid elektorsvalet i Leksands
socken afgifna voteringssedlar innehållit namnet Sandback Per
Persson i Hälla, äfvensom att inom samma socken och å samma gård
funnes tvenne personer med dessa namn, nemligen nämndemannen
Sandback Per Persson och dennes son; men emedan upplyst och ostridigt
vore, att nämndemannen Sandback Per Perssons bemälde son,
hvilken, enligt hvad handlingarna utmärkte, vore inneboende och mantalsskrifven
hos fadern, ej vore i Leksands kommuns allmänna angelägenheter
röstberättigad och således icke heller uti den för valet uppgjorda
röstlängd upptagen eller till elektor valbar; samt det vid .sådant
förhållande måste anses otvetydigt, att de valsedlar, som innehållit
namnet Sandback Per Persson i Hälla, afsett nämndemannen Sandback
Per Persson; ty och som vid elektorsvalet i Leksands socken omförmälda
492 stycken valsedlar rätteligen icke bort ogilda anses, men,
derest samma röstsedlar, såsom icke innefattande tvetydighet beträffande
Sandback Per Perssons namn, blifvit godkända, elektorsvalet fått
eu annan utgång, än den som antagits; alltså och då denna omständighet,
vid det förhållande att Leksands socken egde utse elfva elektorer,
men valkretsens öfriga socknar allenast tio, kunnat ega inflytande
på utgången af riksdagsmannaval et, blefve, med upphäfvande af
öfverklagade riksdagmannavalet, ärendet visadt åter till domhafvanden,
som, sedan Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag vunnit laga kraft,
hade att foga anstalt om såväl nya elektorsval som nytt riksdagsmannaval
för ifrågavarande valkrets;
deri klagandena i underdånighet yrkat ändring, Landgren och hans
medparter såvidt deras hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande förda
talan icke bifallits; och har öfver Landgrens och hans medparters besvär
Bröms Olof Larsson i underdånighet sig förklarat; med Kongl.
Maj:ts högsta domstol beslutet; gifvet Stockholms slott den 20 juni 1887.
Kongl. Maj:t har i nåder låtit sig föredragas ofvanberörda underdåniga
besvär och pröfvar på de af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i fråga om Sandback Per Persson anförda skäl och då i afseende å
skolläraren Erik Anderssons i Tallberg namn någon tvetydighet icke
förefunnits rättvist gilla det slut, hvari Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i målet stannat. Det vederbörande till underdånig efterrättelse
länder.
Under Kongl. Majffs sekret.
Georg Carlson.
Dessa utslag lades till handlingarna.
§ 3.
Herr Carl Ifvarsson begärde härefter ordet och yttrade: Då
kammaren af Kongl. Maj:ts nyss upplästa utslag funnit, att herr Diss
Olof Larsson icke vidare kan fungera såsom ledamot, vare sig i kam
-
Tisdagen den 21 Juni.
7 N:o 20.
maren eller statsutskottet, till följd deraf att hans val är upphäfdt, så
ber jag att få till kammaren hemställa, att en annan ledamot af statsutskottet
måtte utses i herr Liss Olof Larssons ställe, och då enligt
redan fattadt beslut i morgondagens plenum val kommer att företagas
af en ledamot i bevillningsutskottet, tillåter jag mig föreslå att kammaren
äfven till dess ville utsätta val af en ledamot i statsutskottet i
herr Liss Olof Larssons ställe. På detta mitt förslag anhåller jag
vördsamt om proposition.
Med bifall till denna framställning beslöt kammaren att i morgondagens
plenum företaga val af en ledamot i statsutskottet i ledigheten
efter herr Liss Olof Larsson.
§ 4.
Efter föredragning af statsutskottets memorial n:o 38, med anledning
af kamrarnes skiljaktiga beslut i frågor rörande anslagen under
riksstatens nionde hufvudtitel, blefvo de deri föreslagna voteringspropositionerna
af kammaren godkända.
§ 5.
Föredrogs och bordlädes för andra gången bankoutskottets memorial
n:o 9.
§ 6.
Till bordläggning anmäldes:
konstitutionsutskottets utlåtande n:o 6, i anledning af motioner
rörande ändring i §§ 13 och 15 riksdagsordningen; och
statsutskottets utlåtande n:o 6 a, med anledning af Kongl. Maj:ts
framställningar angående anslagstiteln »Bergsstaten» och anslaget »Sala
bergslag».
Kammaren beslöt, att dessa nu första gången bordlagda ärenden
skulle å föredragningslistan för morgondagens sammanträde uppföras
framför de ärenden, som blifvit två gånger bordlagda.
§ 7-
Justerades ett protokollsutdrag, hvarefter kammarens ledamöter
åtskildes kl. l/2 4 e. m.
In fidem
A. E. J. Johansson.
N:o 20. 8
Onsdagen den 22 Juni, f. m.
Onsdagen den 22 juni
kl 11. f. ra.
§ 1.
Justerades det i kammarens sammanträde den 15 innevarande
juni förda protokoll.
§ 2.
Nedan intagna två protokoll upplästes:
l:o. År 1887 den 21 juni sammanträdde kamrarnes valmän för att,
jemlikt 71 och 73 §§ riksdagsordningen, utse Riksdagens fullmägtige
i riksbanken jemte suppleanter för dem; och befunnos efter valförrättningens
slut hafva blifvit utsedde till
•
Ordförande:
Grefve Lewenhaupt, Carl Magnus Casimir, f. d. kapten med 48 röster.
Öfrige fullmägtige:
Herr Arnberg, Johan Walter, filosofie doktor............... med 48 röster,.
Friherre Fock, Alfred Henrik Edvard, kansliråd ......... » 48 »
Herr von Ehrenheim, Pehr Jakob, f. d. statsråd......... » 48 »
» Liss Olof Larsson i Vestannor, hemmansegare...... » 48 »•
» Richter, Fredrik, sekreterare................................. » 48 »
» Törnebladh, Henrik Ragnar, lektor ..................... » 48 »
Suppleanter:
Herr Westman, Carl Claes Abraham Gother, kamrerare med 48 röster,.
» Tottie, Henry, grosshandlare ................................. » 46 »
» Olsson, Ola Bosson, i Maglehult, f. d. riksdagsman » 45 »
2:o. År 1887 den 21 juni sammanträdde kamrarnes valmän för att,
jemlikt 71 och 73 §§ riksdagsordningen, utse Riksdagens fullmägtige
i riksgäldskontoret jemte suppleanter för dem; och befunnos efter valförrättningens
slut hafva blifvit utsedde till
Ordförande:
Friherre Akerhielm, Johan Gustaf Nils Samuel, öfverstekammarjunkare
..................................................................... med 48 röster.
9 X:o 20,
Onsdagen den 22 Juni, f. m.
Öfrige fullmägtige:
Herr Anderson, Frans Albert, generaldirektör ............ med 48 röster,
» Johansson, Johan, i Noraskog, f. d. bergsbruksidkare » 48 »
Friherre Nordenfalk, Johan, godsegare ........................ » 48 »
Herr Samzelius, Per, statskommissarie.......................... » 48 »
» von Stockenström, Carl Reinhold Polhem, bruks
„
egare..................................................................... » 48 »
» Äbergsson, Anders Victor, justitieråd ................. » 48 »
Suppleanter:
Herr Biesert, Johan Christian Niklas, bruksegare......... med 47 röster,
» Ericson, Carl Wilhelm, öfverste ........................... » 46 »
» Höglund, Otto M., grosshandlare.......................... » 46 »
sedan ordningen mellan de båda sistnämnde genom lottning blifvit
bestämd.
Dessa protokoll lades till handlingarna; och skulle Riksdagens
kanslideputerade om de sålunda försiggångna valen i vanlig ordning
underrättas samt anmodas låta uppsätta och till kamrarne ingifva
förslag såväl till förordnanden för de valde som ock till de skrifvelse!'',
hvarigenom dessa val komme att hos Kongl. Maj:t anmälas.
Sedan Riksdagens båda kamrar förehaft och godkänt de i stats- Gemensamma
utskottets memorial n:o 38 föreslagna voteringspropositioner rörande omröstningar*
åtskilliga frågor, deri kamrarne fattat stridiga beslut, samt denna dag
blifvit bestämd för omröstning öfver de olika besluten, så anstäldes nu
dessa omröstningar enligt nedan intagna voteringspropositioner i följande
ordning, nemligen:
lista omröstningen:
(enligt statsutskottets memorial n:o 38, punkt. l:o).
Den, som vill, att öfverståthållare i Stockholm må förklaras berättigad
att från och med månaden näst efter den, då han efter 65
lefnadsår och minst 35 tjensteår, deraf minst 10 år såsom landshöfding
eller öfverståthållare, från embetet afgått, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension af 6,000
kronor, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
vunnit Riksdagens bifall.
N:0 20. 10
Ousdagen deu 22 Juni, f. m.
Gemensamma Sedan, voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd och.
.omröstningar, förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått, att
(Forts.) voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jemväl
derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning och
utföll omröstningen med 55 Ja och 142 Nej.
Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som, enligt
nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kammaren
samtidigt anstäld, hade utfallit med..................... 76 Ja och 40 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens
röster eller......................................................... 55 Ja och 142 Nej,
sammanräkningen visar ....................................... 131 Ja och 182 Nej;
Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med nejpropositionens innehåll.
2lära omröstningen:
(enligt statsutskottets memorial n:o 38, punkt. 2:o).
Den, som vill, att stationsingeniören vid statens jern vägsbyggnader
Anders Erik Daniel Rudelius’ enka Julia Rudelius, född Behin,
må berättigas från allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension
till belopp af 400 kronor, att utgå från och med augusti månad år
1886, så länge hon förblifver enka, röstar
Den, det ej vill, röstar
Ja;
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen på det sätt bifallit Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, att stationsingeniören vid statens jernvägsbyggnader
Anders Erik Daniel Rudelius’ enka Julia Rudelius, född
Behm, må berättigas att, så länge hon förblifver enka, från allmänna
indragningsstaten åtnjuta årlig pension till ett belopp af 300 kronor,
att utgå från och med augusti månad år 1886.
Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt eu sedel aflagd och
förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått, att
voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jemväl
derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning och
utföll omröstningen med 102 Ja och 99 Nej.
Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som, enligt
nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kammaren
samtidigt anstäld, hade utfallit med .................. 95 Ja och 15 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens
röster eller ......................................................... 102 Ja och 99 Nej,
sammanräkningen visar.......................................... 197 Ja och 114 Nej;
Onsdagen den 22 Juni, f. in.
11 Jf:0 20.
Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt Gemensamma
i öfverensstämmelse med japropositionens innehåll. omröstningar.
(Forts.)
3:dje omröstningen:
(enligt statsutskottets memorial n:o 38, punkt. 3:o).
Den, som vill, att öfverläraren vid gymnastiska centralinstitutet,
professoren Hjalmar Fredrik Lings enka Josefina Ling, född Rolf, må,
så länge hon förblifver enka, från allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension af 600 kronor, att utgå från och med år 1887, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen på det sätt bifallit Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, att öfverläraren vid gymnastiska centralinstitutet
professoren Hjalmar Fredrik Lings enka Josefina Ling, född
Rolf, må, så länge hon förblifver enka, från allmänna indragningsstaten
åtnjuta årlig pension till belopp af 500 kronor, att utgå från
och med år 1887.
Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel allagd och
förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått, att
voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jemväl
derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning och
utföll omröstningen med 88 Ja och 109 Nej.
Den omröstning öfver of vanintagna voteringsproposition, som, enligt
nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kammaren
samtidigt anstäld, hade utfallit med .................. 97 Ja och 15 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens
röster eller......................................................... 88 Ja och 109 Nej;
sammanräkningen visar ....................................... 185 Ja och 124 Nej;
Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med japropositionens innehåll.
4:de omröstningen:
(enligt statsutskottets memorial n:o 38, punkt. 4:o).
Den, som vill, att provinsialläkaren Carl Daniel Lindskogs enka
Maria Elisabeth Lindskog, född Lund, må, så länge hon enka förblifver,
från allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till belopp
af 600 kronor, att utgå från och med år 1887, röstar
Den, det ej vill, röstar
N:0 20. 12
Onsdagen den 22 Juni, f. m.
Gemensamma Vinner Nej, har Riksdagen på det sätt bifallit Kongl. Maj:ts
omrostmngar. förevarande framställning, att provinsialläkaren Carl Daniel Lindskogs
(Forts.) enpa Maria Elisabeth Lindskog, född Lund, må, så länge bon enka
förblifver, från allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till
belopp af 500 kronor, att utgå från och med år 1887.
Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd och
förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått, att
voteringssedlarne för den omröstning, hvarom bär vore fråga, jemväl
derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning och
utföll omröstningen med 92 Ja och 98 Nej.
Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som, enligt
nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kammaren
samtidigt anstäld, hade utfallit med .................. 98 Ja och 11 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens
röster eller......................................................... 92 Ja och 98 Nej,
sammanräkningen visar ....................................... 190 Ja och 109 Nej;
Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med japropositionens innehåll.
§ 4.
Anstäldes val af en ledamot i statsutskottet efter herr Liss Olof
Larsson, hvilken ej vidare tillhör Riksdagen; och blef härtill utsedd
herr Nils Nilsson i Östra Espinge med 94 röster.
§ 5-
Vid härefter anstäldt val af en ledamot i bevillningsutskottet efter
herr Joh. Johansson i Noraskog, hvilken icke längre tillhör Riksdagen,
utsågs dertill herr Nils Nilsson i Vrängebol med 121 röster.
§ 6.
För motions afgifvande hade sig anmält herr S. G. Janson i
Carlshed, hvilken nu aflemnade en motion om ändringar och tillägg
till §§ 9, 19, 26 och 43 riksdagsordningen.
Denna motion, som erhöll ordningsnummern 128, begärdes på
bordet och bordlädes.
§ 7.
Föredrogos, men blefvo ånyo bordlagda:
Konstitutionsutskottets utlåtande n:o 6 samt
Statsutskottets utlåtande n:o 6 a.
Onsdagen den 22 Juni, f. m.
13 N:0 20.
§ 8.
Till fortsatt handläggning företogs bevillningsutskottets betänkande
n:o 5, angående vissa delar af tullbevillningen.
I ordningen förekom först
Punkten 6. Ang. tull &
frukter m. m.
Uti nu gällande tulltaxa äro friska frukter och lär samt grönsaker,
ej specificerade, belagda med en tull af 10 öre för kilogram.
Borttagande af denna vid 1885 års riksdag beslutade tull hade nu
yrkats af herr E. Hammarlund uti hans inom Andra Kammaren väckta
motion, n:o 107, men hemstälde utskottet under förevarande punkt,
att motionen icke måtte vinna Biksdagens bifall.
Efter föredragning af punkten anförde
Herr Hammarlund: Jag skulle icke hafva begärt ordet, om
jag icke fruktade, att den motivering, som bevillningsutskottet här
användt, skulle, derest den finge stå alldeles oemotsagd, i en framtid
kunna komma att förklaras vara uttryck för denna kammares åsigt.
Denna motivering, i hvilken blott föfekommer en del nakna påståenden
utan ringaste bevis, är sådan, att den icke gerna kan af denna kammare
godkännas. Då emellertid kammaren genom sitt beslut sistlidne
måndag uttalat ett bestämdt ogillande af den motivering, som förekommer
i näst föregående punkt och jag hyser den meningen, att
detta ogillande äfven kan anses drabba öfriga punkter i detta betänkande,
der motiveringen går i samma rigtning, skall jag emellertid
icke härom göra något särskildt yrkande.
Beträffande det slut, hvartill utskottet kommit, anser jag det visserligen
vara en oegentlighet, ja, en orättvisa att lägga skatt på sådana
artiklar som frukter och grönsaker, men då meningen nu är att upprätthålla
status quo och icke göra någon den ringaste ändring i tulltaxan,
skall jag icke för närvarande söka åstadkomma någon ändring
i det slut, hvartill utskottet kommit.
Herr Johansson i Stockholm: Jag trodde icke, att herr Hammarlund
i denna fråga skulle begära ordet, men när han så gjorde,
trodde jag ock att han skulle yrka på bifall till sin motion och det
var det jag ville motsätta mig. Jag hade nemligen någon liten del i
att denna tullsats 1885 kom till stånd. Jag fick visserligen då lida
stor förargelse och uppbära många reproche! för den saken, men hvarken
då eller i närvarande stund ångrar jag att jag förordat denna tull.
I de tider vi nu lefva, då man är färdig att sätta tull på de mest
oumbärliga lifsförnödenheter, såsom på ost, fläsk, smör, kött m. m.,
är det underligt, att man vill taga bort en tull, så nyligen åsatt på
lyxartiklar. Och det får jag säga i fråga om grönsaker och bär, att
de med få undantag äro att hänföra till lyxartiklar, åtminstone under
den årstid, då tull på dem kan komma i fråga. Ty tidigt på våren
N:o 20. 14
Onsdagen den 22 Juni, f. m.
Ang. tull å äro de så dyra, att de på intet sätt kunna sägas köra till den fattiges
frukter m. m. lifsfömödenheter. Frampå sommaren deremot, då Flora utstrött sitt
(Torts.) ymnighetshorn öfver våra fält och alstrat frukter och bär, då äro de
så billiga, att det ej lönar sig att införa dem utifrån. Men, invänder
man, denna tull passar icke för vårt tullsystem. När den först åsattes,
fick jag höra sådana saker, som att det var en galenskap af mig att
instämma med herr Jöns Rundbäck, ty, sade man, få tullvännerna blott
in ett finger o. s. v. Jag läste då igenom tulltaxan och fann, att
många hundra fingrar redan voro inne, men äfven att många hundra
voro utanför, och då trodde jag, att om man släppte in en sådan tull
som denna, det icke vore så farligt. Att jag kom att instämma med
herr Jöns Rundbäck i hans motion kom sig deraf, att det är med herr
Jöns Rundbäcks ansigte som med ett bra måladt porträtt: det ser på
alla på en gång; och när han och jag innehade våra förra platser och
jag kunde se honom midt framför mig, tyckte jag att han satte ögonen
rakt i mig, då han sade: hören I, stockholmare, som påstån att I viljen
hafva tull på lyxartiklar, I måtten väl kunna gifva mig den rättvisan
och säga att här icke är fråga om annat än lyxartiklar. Jag begärde
ordet och höll med herr Rundbäck. Detta gälde egentligen blommor
och bär. I afseende å frukter nedsatte herr Rundbäck på mitt förslag
den föreslagna tullsatsen med 50 procent, och så kom tullen till stånd.
Denna kammare skrattade åt händelsen, Första Kammaren likaså, men
i gemensam votering gick frågan igenom.
Jag vill nu blott angifva några få siffror för att visa, att de ifrågavarande
artiklarne verkligen kunna kallas lyxartiklar, då det gäller
deras import från utlandet. När de s. k. jordgubbarne tidigast torgföras
hos oss, gälla de 20 å 25 kronor kannan; senare på sommaren
blott 1 till 3 kronor. Sparris, när den först torgföres, kostar 20 å 25
kronor per 100 stycken, sedermera gäller den från 1,5 o till 3 å 4
kronor. Blomkål, då den först inkommer, gäller 1 krona 50 öre per
hufvud, sedermera 25 till 15 öre och så hela vägen igenom. I fråga
om bär, betalas för bigaråer, då de först komma in utifrån, 20 kronor
per 20 skålp., men sedermera blott ''/''.-del deraf. Jag frågar, om
sådana läckerheter kunna sägas vara afsedda för den fattiges behof.
Ja, ifrågasättas kan till och med, när tullen icke är högre än 10 öre
per kilogram, huru vida den ej torde vara för liten. Jag tänker dock
icke yrka på någon förhöjning i tullsatsen, men jag har velat uttala
min åsigt till protokollet, viss som jag är att herr Hammarlund, om
han kommer i tillfälle att väcka sin motion om igen, icke underlåter
detsamma.
Jag har intet yrkande att göra.
Herr Fredholm i Stockholm: Med anledning af de anmärkningar,
som den förste talaren rigtat mot utskottets motivering, så får
jag nu jemväl i denna punkt likasom vid den föregående hänvisa
kammaren till den å sid. 27 upptagna reservation mot vissa delar af
utskottets motivering, som blifvit afgifven af de flesta af Andra Kammarens
ledamöter i utskottet. Jag vill nu endast tillåta mig att för
min del omförmäla, att den egentliga orsaken, hvarför jag icke kunnat
vara med om en så beskaffad motivering, som i betänkandet förekom
-
Onsdagen den 22 Juni, f. m.
15 x\:o 20.
mer, är den, att utskottet lagt »den erfarenhet, som under föregående An9- tull å
år vunnits», till grund för sitt beslut. Någon på fakta grundad erfa./fukter m.m
renhet har utskottet likväl icke förebragt, utan den erfarenhet, som (Forts->
åberopas, har endast varit en personlig öfvertygelse hos ett mindretal
af utskottets ledamöter. Och som jag icke anser, att en så beskaffad
erfarenhet varit för utskottet tillräcklig att derpå grunda sitt beslut,,
så har jag icke kunnat vara med om dess motivering.
Herr Rundbäck: Jag är herr Johansson i Stockholm synnerligen
tacksam för hans uppträdande. Jag minnes mycket lifligt, då
jag vid det tillfälle, hvarom han erinrade, med bedjande ögon såg på.
honom och hvaraf denne varmhjertade man äfven tog intryck, hvilket
hedrade honom både då och alltid. Jag vädjade vid samma tillfälle
till rättvisan och Andra Kammarens förstånd, emedan detta brukar
man aldrig göra förgäfves •— och min motion bifölls.
Den förste talaren har sagt, att utskottet icke har det ringaste
stöd för sitt beslut, men detta torde dock vara beroende på en missuppfattning.
Deremot får jag säga, att den som läst herr Hammarlunds
motion och deri funnit de antaganden och förutsättningar, som
han icke ens förstår sig på, men som han kallar bevis, kan icke på
något sätt godkänna desamma såsom bevis. Nej, bättre upp, herr Hammarlund,
om ni vill bevisa något.
Hvad beträffar utskottets erfarenhet från föregående år, som anföres
i motiveringen, så har utskottet deri fullkomligt rätt. Det var,
såsom man vet, först förlidet år, som denna tullsats började tillämpas,
men icke kan väl någon påstå, att frukt och grönsaker.derföre stegoi
pris. Tvärt om var priset så billigt på dessa produkter, att till och
med eu frihandelstidning »af renaste vatten», nemligen Göteborgs
Handels- och Sjöfartstidning, förklarade, att vi hade för mycket grönsaker
till allt för billigt pris och ändock vore de utländska frukterna
och grönsakerna då belagda med tull. Denna tidning rådde då det
svenska folket att odla och skicka dessa produkter till London. Vid
samma tid utskickades äfven ett cirkulär med uppmaning att odla
särskildt kål för export till Amerika. Jag har här ett exemplar af
detta cirkulär, så att om herr Hammarlund vill taga det i betraktande,
så vill jag lemna honom det.
Vid 1885 års riksdag erhöll jag en utaf 200 trädgårdsegare undertecknad
skrifvelse, hvari de bådo mig att verka för detta skydd å
deras trädgårdsalster samt lofvade på samma gång, att svenska folket
derför icke skulle blifva utan grönsaker. Detta löfte hafva de äfven
hållit. Jag tror visserligen, att de icke kunna skaffa dessa produkter
så tidigt, som man kan erhålla dem från andra länder, men nog kunna.
de skaffa den erforderliga qvantiteten. Att priset på inhemska grönsaker
icke behöfver stegras genom denna tull kommer sig deraf, att
då vår egen skörd kommer ut i marknaden, lönar det sig icke alls att
importera sådana grönsaker, som här äro i fråga. Det fans i fjol blott
en enda sak, som var dyrare än förut och det var äpplen i följd af
missväxt derå. Men det oaktadt kan jag försäkra, att herr Hammarlund
skall än i denna stund kunna köpa sig så mycket äpplen, som
han orkar äta, och detta trots tullen. Sålunda torde ingen kunna
N:0 20. 16
Onsdagen den 22 Juni, f. m.
Ang. tull å bevisa, att priset på frukt i allmänhet varit dyrare i fjol än förut,
frukter m. m. eburu något enda undantag väl kan komma i fråga. I sådant fall är
(Forts. ju ingen skada skedd, och som odling af frukter och grönsaker är af
högsta vigt för landtbrukaren och dessa alster böra hänföras till förädlade
produkter, så böra de äfven åtnjuta något skydd, ty herrarne
äro ju i allmänhet med om att sätta tull på förädlad vara. På grund
deraf hoppas jag äfven, att bevillningsutskottets förslag blir godkändt.
Det är ganska besynnerligt att höra, det må nu vara från en frihaudlare
eller protektionist, att man verkligen kan vilja upphäfva ett
af Riksdagen så nyligen fattadt beslut, att det icke varit tillämpadt
mer än ett år, i synnerhet som detta beslut visat sig icke medföra
någon skada. Jag frågar herr Hammarlund sjelf, huru vida han skulle
finna det bra, om Riksdagen, då han en gång fått eu motion igenom
— jag tror dock detta icke många gånger inträffat — skulle genast
derefter upphäfva sitt dervid fattade beslut? Nej, mine herrar, har
man en gång sagt a, så får man äfven säga i och icke genast taga
tillbaka, hvad man beslutat. Herr talman, jag yrkar derför bifall till
utskottets förslag.
Herr Waldenström: Två föregående talare hafva redan uttalat
ett ogillande öfver den motivering, som utskottet begagnat. Men ingen
af dem har dock yrkat, att utskottets hemställan skulle bifallas med
ogillande af motiveringen. Jag får derför framställa ett sådant yrkande.
Icke derför att icke äfven jag tror, att det skulle kunna vara mycket
att säga angående den frågan, huru vida tull på äpplen och grönsaker
är lämplig, utan derför att om den motivering, som utskottet begagnat,
godkännes, så har kammaren godkänt en äkta protektionistisk grundsats.
Det synes af hela detta utskottsbetänkande, att Första Kammarens
utskottsledamöter dragit försorg om att skrifva motiveringen, medan
Andra Kammaren fått på sin del att skrifva »klämmen». Jag yrkar
derför bifall till utskottets hemställan med ogillande af motiveringen.
Herr Lagerberg: Anledningen till den tullsats på trädgårdsalster,
som beslöts under 1885 års riksdag, synes mig hafva varit den,
att man derigenom trott sig kunna öka inkomsterna på trädgårdsalster
af inhemsk odling. Detta har emellertid icke blifvit förhållandet. Jag
är sjelf sedan 1880 egare af en liten sådan odling och har deröfver
mycket noga fört räkenskaper beträffande dess olika artiklar, men har
alldeles icke funnit att genom de ifrågavarande tullsatserna någon
prisstegring uppstått, såsom min granne på göteborgs- och bohuslänsbänken
förmenat. Då har ju icke tullen varit gagnande, på det sätt
som man afsåg att den borde komma att blifva. Med fullt skäl kan
man sålunda säga, att om tullen icke hade varit, så hade det fattigare
folket naturligtvis kunnat få grönsaker för billigare pris. Måhända
kunna jordgubbar och sparris räknas till lyxartiklar, men jag kan icke
hänföra äpplen och päron till denna kategori. Dessa frukter begagnas
ganska mycket af arbetsklassen, och särskild! vet jag att äppelsoppan,
som är eu helsosam näring, ofta förekommer hos densamma. Enligt
mitt förmenande hade det varit fördelaktigare för de obemedlade, om
ingen tull förefunnits å artikeln äpplen och päron, då dessa helsosamma
17 X:o 20.
Onsdagen den 22 Juni, f. m.
frukter med allt skäl ock med all rätt kunna anses såsom och äro lits- Ang. tull
medel. Statsverkets tull vinst härå tages hufvudsakligast ur de fattiges frukter mfickor,
och detta gillar jag ej. (Forts.)
Ehuru jag i princip ogillar all tull å lifsmedel, vill jag dock ej
framställa något särskilt yrkande, utan inskränker mig till begäran
att få förena mig med herr Waldenström för bifall till utskottets förslag
med ogillande af motiveringen.
Herr Ericsson i Ahlberga: Det är verkligen svårt att förstå ett
sådant resonnement, som här förts beträffande denna punkt. Man
säger, att motiveringen är origtig och bör ogillas, utan att likväl på
något sätt visa, hvari det origtiga består. Den senaste talaren har
sagt, att priset på grönsaker icke höjts genom den åsätta tullen, och
att det derför skulle vara skäl att bifalla utskottets hemställan i denna
punkt men med ogillande af motiveringen. Hvarför skulle man af
denna orsak ogilla motiveringen? Jag finner den ypperlig från min
synpunkt och tror att det vore behöflig!; för dem, som söka ogilla densamma,
att anföra bättre skäl för påståendet i detta fall. Jag skall
tillåta mig att uppläsa denna motivering. Utskottet säger: »Emot
motionärens uppgift, att den nuvarande tullen medför höjning i fruktprisen,
maste utskottet sätta den erfarenhet, som under föregående
år vunnits, nemligen att priset å svensk frukt och dylikt icke stigit
trots tullens införande, utan att hela verkan af tullen varit just den
dermed afsedda, att inhemske trädgårdsdsodlare lättare än förut vunnit
afsättning för sina produkter». Är det nu så farligt, att, såsom utskottet
påstått,, trädgårdsodlarne genom den ifrågavarande tullen
vunnit bättre afsättning för sina produkter än förut? Jag tror det
icke. Den föregående talaren sade också, att priset på dessa produkter
icke höjts efter den åsätta tullen, och äfven jag medgifver, att
detta är sanning. Men jag tror dä, att, när man ogillar utlåtandet
endast pa den grund att trädgårdsodlarne fått lättare afsättning för
sina produkter, sedan tullen infördes, detta resonnement visar, att man
är en motståndare till den inhemska produktionen. Då jag för min
del är en vän af inhemsk produktion, kan jag icke annat än anhålla
om bifall till utskottets betänkande oförändradt.
Häruti instämde herrar Eliasson, Mallmin, Larsson i Upsala,
Anderson i Skeenda, Petersson i Hamra, Ekeborgh, Sjöberg i Bodaryd,
Svensson i Bydaholm, Jönsson i Mårarp, Eedelius, Eklund, Lasse
Jönsson, Nilsson i Skärhus, Bergendahl, Johansson i Löfåsen och
Fredholm i Saleby.
Vidare anförde
Herr Waldenström: Jag skall blott be att få inlägga min allvarsammaste
protest emot, att jag med andra, som talat ogillande om
utskottets motivering i denna punkt, blifvit af en föregående talare
stämplad såsom motståndare mot den inhemska industrien. Detta är
icke sant.
Andra Kammarens Prot. 1887. J3. N:o 20.
2
S:o 20. 18
Onsdagen den 22 Juni, f. m,
Ang. tull å -Herr Rundbäck: Jag ber blott att få säga, att annat kan jag:
frukter m.m. jcke anse, då man vill strypa den tull, som tinnes på trädgårdsalster.
(Forts.) ]\j0t min grannes framför mig yttrande kan jag uppvisa, att trädgårdsodlare
just i Göteborgs närhet alla hafva sagt, att utan denna tull på
frukter och grönsaker hade de icke kunnat existera. Men nu sedan
tullen beslöts, fingo de sälja. Hade de haft att täfla med alla i Göteborgs
hamnar liggande fartyg, i synnerhet från Holland, Indika ligga
i hamnen utan att betala någon skatt och endast erlägga hamnafgifterr
så hade det varit dåligt stäldt med den inhemska försäljningen. Nu
deremot, sedan tullen införts, hade de främmande fartygen fått gå
sin väg, och de inhemska trädgårdsodlarne fått sälja. Jag har icke
hört någon klaga öfver, att det är sämre eller dyrare grönsaker nu
än förut.
För öfrigt, detta prat om de fattiga arbetarne, det är ett fint
prat, men jag tror derför icke, att jag vill gifva det så mycket värde.
De, som föra sådant tal, hafva nog icke så rymliga hjertan, att de icke
kunna inse, att det stöter emot i praktiken.
Herr Lytt k ens: Det ser ut som vi skulle nu hafva en sex månaders
riksdag i stället för en två månaders, ty här står man och talar
om och om igen precis ett och detsamma, och samma argument begagnas
upprepade gånger af de olika talarne från båda partierna.
När en eller två talare yttrat sig, sedan hör man intet nytt, utan
blott återupprepande af det en gång sagda.
Jag vill visst icke försvara utskottets motivering, och jag skulle
blott vilja fråga, huru utskottet på ett år kunnat få denna erfarenhet,
som det har angående tullens verkan i detta fall. Jag anser dock det
slut rigtigt, hvartill utskottet kommit, samt håller för, att man icke
oupphörligt bör ändra tulltaxan, ty skall det blifva praxis att ena året
besluta en tullsats och året derpå borttaga den, skall sådant förderfva
våra näringar. Af denna orsak anhåller jag om bifall till utskottets
förslag.
Jag anhåller på samma gång, att litet hvar af oss måtte uttrycka
sig litet kortare, på det vi en gång må komma härifrån.
Herrar Höglund, Grafström, Key och Ohlsson från Stockholm
instämde med herr Lyttkens.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad samt herr talmannen
gifvit propositioner å de olika yrkandena, biföll kammaren
utskottets hemställan.
Punkten 7.
A ister, som för närvarande är fritt från tull, hade herr A. G.
Björkman uti sin berörda motion föreslagit en tull af 7 öre för kilogram,
hvarjemte herr Carlheim-Gyllensköld uti sin ofvannämnda
motion hemstält, att svinflott (smält ister) måtte åsättas en tull af 5
öre för kilogram.
Onsdagen den 22 Juni, f. m.
19 N:o 20.
Utskottet hemstälde emellertid, att motionärernas ifrågavarande Ang. tull &
framställningar icke måtte af Riksdagen bifallas. frukter m. m.
(Forts.)
Sedan denna utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde
Herr Björkman: Ehuru jag är lifligt öfvertygad, att rättvisa
och billighet fordra, att Riksdagen godkänner min motion i denna
punkt, vill jag dock icke yrka bifall till densamma, då frågan om tull
på fläsk, som sammanhänger med denna sak, redan blifvit afslagen af
kammaren.
Vidare yttrades icke. Utskottets hemställan bifölls.
I punkten 8, som härefter föredrogs, hemstälde utskottet, att ett
af herr G. Jansson i Krakerud i hans till Andra Kammaren ingifna
motion n:o 37 framstäldt yrkande om åsättande af en införseltull af
20 öre per kilogram å lås- och träskruf af 75 millimeters längd och
derutöfver samt af 30 öre per kilogram å dylik skruf af mindre än
75 millimeters längd, icke måtte vinna Riksdagens bifall.
I fråga härom yttrade
Herr Ja nsson i Krakerud: Vid senaste riksdag uttalade denua
kammares majoritet den åsigt, att man skulle hafva skydd för alla
möjliga näringar. Mina meningsfränder ville deremot endast åsätta
tull på förädlade jordbruksalster och lyxartiklar. Vid innevarande
riksdag hafva väckts motioner om åsättande af sådana tullar samt om
grundskatteafskrifningar, men jag tror ingen tänkt på våra egna
industriidkare, och detta har föranledt mig att förnya den motion, som
förut väckts af herr Lindström. Jag hade så mycket större anledning
dertill, som det visat sig, att England hit inför stora partier träskruf
och säljer denna vara billigare än vi sjelfva kunna göra. Jag trodde
det då skulle vara en dubbel vinst att höja tullen derpå, ty snart nog
skola vi annars finna, att äfven andra länder skola anse fördelaktigt
att införa träskrufvar.
Jag önskar således, att herrarne ville fästa något afseende vid min
motion och ber att få yrka bifall till densamma. En talare ville hafva
alla möjliga industritullar. Denna sak har dock för mig, såsom icke
industriidkare, någon betydelse, och jag tror att detta skulle blifva
olyckligt för landet. Han sade dock sig icke kunna begripa, huru vi
skulle reda oss utan sådana tullar, då Tyskland gifver exportpremier
och England säljer sina artiklar hos oss för underpris, och dervid tror
jag man bör fästa synnerligt afseende.
Jag vill vidare säga några ord om utskottets motivering. Utskottet
erkänner att skruftillverkningen inom landet bedrifves under mycket
ogynsamma förhållanden; men då synes mig utskottet bort komma till
ett annat slut än nu varit fallet. Utskottet säger vidare, att det är
åtskilliga andra industrigrenar, synnerligen jerntillverkningen, som också
äro lidande, och derför har utskottet behagat afstyrka motionen.
Jag tror, att om man skulle vänta till dess man kan hjelpa alla på
N:0 20. 20
Onsdagen den 22 Juni, f. m.
Ang. tull å en gång, så skulle ingen få någon hjelp. Jag anser således, att dessa
frukter m. m. gkgj ^ro ganska svaga; ty om det är en person, som är i behof af
(Forts.) hjelp, så bör jag väl söka hjelpa honom, utan afseende på om jag kan
hjelpa alla på en gång. Jag tror att man kan tillämpa detta äfven
på en industri. När man ser att denna kämpar med störa svårigheter
gent emot utländingen och således har svårt att existera, så borde man
väl hafva hjerta för denna industrigren. Jag hoppas således att kammaren,
som brukar hafva hjerta för de nödlidande, icke skall frångå
denna sin vackra princip, hvarför jag också ber att få yrka afslag på
utskottets hemställan och bifall till min motion.
Vidare anfördes ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.
Ang. tull å Bli likt till 9.
kött.
A kött, som enligt gällande tulltaxa införes tullfritt, hade herr
A. G. Björkman uti sin förutnämnda motion föreslagit en tullsats af
7 öre för kilogram, men hemstälde utskottet i denna punkt, att ifrågavarande
förslag måtte lemnas utan afseende.
Efter föredragning af punkten anförde
Herr Waldenström: Fastän berrarne ropa på proposition, skall
jag likväl bedja att få säga några ord med anledning af denna punkt.
Då vi behandlade artikeln fläsk, beslöt denna kammare att godkänna
det slut, hvartill utskottet hade kommit, men med ogillande af
motiveringen. I fråga om den nu till behandling föreliggande artikeln
kött hemställer utskottet, »under åberopande af hvad utskottet ofvan
vid artikeln fläsk anfört, att herr Björkmans förslag om tull å kött
måtte af Riksdagen lemnas utan afseende». Det vore i högsta grad
märkvärdigt, om kammaren vid sitt senaste plenum skulle hafva ogillat
denna motivering i fråga om fläsket, men nu i dag gilla samma motivering
och låta ''den gälla till stöd för ett afslag på kött-tullen. Jag
upprepar derför äfven vid denna punkt mitt yrkande, att kammaren
måtte bifalla hvad utskottet föreslagit, men med ogillande af motiveringen.
Herr Ljungman: Med anledning af de alltför ofta upprepade
yrkandena, att kammaren skall ogilla utskottets motivering för sitt
betänkande, vill jag fästa kammarens uppmärksamhet derpå, att kammaren
genom att bifalla klämmen i ett betänkande icke dermed nödvändigt
gillat allt hvad som säges i motiveringen, utan dermed endast
godkänt sjelfva klämmen. Skulle man taga sig för att kritisera motiveringen
äfven när man är belåten med klämmen, så skulle vi få hålla
på alldeles onödigt länge. Det bör ju kunna vara fullt tillräckligt,
att utskottets ledamöter från denna kammare reserverat sig och att
man i allmänhet framhåller, att man icke gillar den motivering utskottet
begagnat. Vi kunde då slippa att här upprepade gånger få
höra hvad som i alla fall är allmänt kändt.
Onsdagen den 22 Juni, f. m.
21 N:o 20.
Med herr Ljungman förenade sig herrar Börjesson, Petersson i
Eksebo, G. Méllin och Larsson i Upsala.
Herr vice talmannen Sven Nilsson: Jag kan icke fullt dela
den uppfattning, som blifvit uttalad af herr Ljungman, ty de skäl,
som föranledt utskottet att fatta ett beslut, de förefinnas naturligtvis
i motiveringen; och bifaller man således klämmen, så är det ju uppenbart,
att man också bifaller de skäl utskottet har anfört för sin åsigt.
Jag vill således tro, att om kammaren godkänner denna punkt, så har
kammaren dermed också godkänt motiveringen. Men vid det förhållande,
att kammaren vid femte punkten ogillat motiveringen, torde
det väl ligga i sakens natur, att kammaren äfven vid de öfriga punkterna,
der utskottet hänvisat till den af kammaren ogillade motiveringen,
äfven tiar ogillat motiveringen i dessa punkter. Jag tror sålunda icke
att det är så farligt, om kammaren bifaller punkten sådan den föreligger.
Herr Ostberg: Det förvånade mig rätt mycket, då jag hörde
herr Waldenström yttra, att man borde ogilla motiveringen vid denna
punkt. Så vidt jag kan läsa innantill, finnes det nemligen vid denna
punkt alls ingen motivering, utan endast ett åberopande af den motivering,
som vid en föregående punkt förekommer. Och då ju kammaren
redan har ogillit denna motivering, så vore det följaktligen
högst omotiveradt, att nu upprepa det beslut, som kammaren i måndags
fattade.
Herr Waldenström: Jag kan icke förstå det, som herr Östberg
nyss säde, ty i och med det, att utskottet åberopat sin motivering med
afseende på fläsktullen, har det ju egentligen här repeterat den motivering,
som der förefinnes.
Men skulle man anse, att kammaren, genom att ogilla motiveringen
till femte punkten om fiäsktullen, också dermed har ogillat motiveringen,
så vidt den rör denna punkt, så skall jag gerna under denna
förutsättning afstå från mitt yrkande.
Hvad beträffar herr Ljungmans tal om, att vi genom att vid hvarje
punkt upprepa yrkandet om ogillande af motiveringen skulle draga
för långt ut på tiden, så få vi väl ändock anse denna fråga så pass
vigtig, att om också hennes behandling skulle draga ut eu half timme
längre, än hvad den annars skulle göra, derest man rättade sig efter
herr Ljungman, så vore detta väl icke för mycket.
Härmed var öfverläggningen slutad. Efter det herr talmannen
till proposition upptagit de yrkanden, som förekommit, blef utskottets
hemställan af kammaren bifallen.
Punkten 10.
Tullen å ost utgår för närvarande med 7 öre för kilogram. Höjning
af denna tullsats hade föreslagits så väl af herr A. G. Björkman
uti hans ofta nämnda motion till 15 öre som ock af herr J. Ohlsson
Ang. tull å
kött.
(Forts.)
Ang. tullen å
ost.
Ä:o 20. 22
Onsdagen den 22 Juni, f. m.
Ang. tullen
ost.
(Forts.)
åi Stockholm uti eu inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 121, till
25 öre för kilogram.
Utskottet kemstälde dock, att, med afslag å ifrågavarande yrkanden,
den nu förekommande tullen å ost måtte oförändrad bibehållas.
Efter uppläsande af denna utskottets hemställan, begärdes ordet af
Herr Björkman, hvilken i sin vid betänkandet fogade reservation
yrkat bifall till sin motion jemväl i denna del och som nu anförde:
Herr talman, mina herrar! Jag vill bedja om ursäkt, om jag
upptager herrarnes uppmärksamhet en liten stund för att yttra mig i
en, som herr Waldenström nämnde, vigtig fråga, som, åtminstone från
min synpunkt, utgör en vigtig punkt i betänkandet. De öfriga yrkandena
i min motion hafva alla blifvit afslagna. Det hufvudsakliga skälet,
som föranledt motståndarne mot motionen att afstå tullen på fläsk, var
att den skulle fördyra lefnadskostnaderna för den fattige. Jag har
tänkt mig att den föredragna punkten är af en alldeles säregen beskaffenhet,
hvadan jag vågar hoppas och tro, att motionen i detta
stycke kanske skall komma att vinna framgång. Ty sådana skäl kunna
väl icke finnas vid denna punkt, om tullen på ost, som de hvilka
framburos såsom skäl för ett afslag å tullen på fläsk. Den ost, hvilken
vi importera, och på hvilken jag begär eu förhöjd tull, är eu sådan
sorts ost, som jag icke tror mycket konsumeras af den fattige arbetaren,
utan, efter den kännedom jag har, är af den beskaffenhet, att den
mest förekommer på de finare borden — jag hade så när sagt på
bränvinsbordet. Det är af dessa och de i min motion nämnda skälen
som jag hos kammaren anhåller om afslag å utskottets hemställan och
bifall till min motion.
Vidare yttrade
Herr Ohlsson från Stockholm: Herr talman, mine herrar! Bevillningsutskottet
anför såsom skäl mot någon ändring i den tullsats, som
nu är i fråga, att enskilda förändringar i tullsystemet icke böra vidtagas
för närvarande. Men här är ju icke fråga om någon förändring
i tullsystemet. Det är ju blott fråga om att så, som ofta från skyddsvännerna
framhållits såsom önskvärd!, afväga tullsatsen, att den
blefve lämplig. I fråga om sättet att finna eu lämplig tullsats för
ost kan det ju vara ganska svårt. Emellertid har man dervid dock
någon ledning af erfarenheten, hvilken visat, att den tull af 7 öre per
kilogram, som nu är åsatt, visat sig så pass tillräcklig, att importen
af skummjölksost nästan upphört. Men så är icke förhållandet med
sötmjölksosten, eller den finare osten. Der har tullsatser, för så vidt
på den beror, ej visat sig fullt verksam. Onskligt vore derför, om
sådant vore praktiskt utförbart, att med bibehållande af tullen för
skummjölksosten högre tull sattes på sötmjölksosten. Men detta låter
sig ej göra utan stora praktiska svårigheter. Ty man kan vid tullbehandling
knappast bestämma, hvar gränsen är emellan dessa båda
slags ost. Den enda utvägen för att tullsatsen skall blifva fullt effektiv
eller verksam med afseende på sötmjölksosten måste således vara att
Onsdagen den 22 Juni, f. m.
23 N:o 20.
höja denna tull. Då blir frågan, huru mycket man skall höja den-^«j. tullen å
samma. Jag har, för att komma till den tullsats, jag tagit mig fri- osL
heten att föreslå, sökt samma proportion mellan den nya tullsatsen (Forts.)
och priset å den sötmjölksost, som nu hufvudsakligen importeras, som
mellan nu gällande tullsats och priset å de ostslag, hvaraf vi exportera
mest, och sålunda funnit, att 25 öre per kilogram borde vara en
för alla fall fullt verksam tullsats. Vi se ock, att våra grannländer
hafva tullsatser, som närma sig den af mig föreslagna.
Nu kali det synas egendomligt, att jag, som stält mig gent emot
alla skyddssträfvanden i denna kammare, kan komma fram med ett
förslag att så väsentligt höja tullen på en matvaruartikel. Men jag
tror, att jag i min motion temligen tydligt påpekat, att här föreligger
ett specielt fall, der särskilda skäl tala för, att så väl tull vännerna som
deras motståndare kunde ena sig om en förhöjd tullsats. Jag har
ock från kommittenter och andra, hvilka likasom jag äro konsumenter,
icke hört någon synnerlig motvilja mot en förhöjning i tull på ost,
helst som här är fråga om en artikel, som kan tillverkas öfver hela
landet, och i följd hvaraf alla jordbrukares intressen här sammanfalla
ända derhän, att hvar och en som har en ko, kunde få någon fördel
eller åtminstone icke drabbas af någon olägenhet af förhöjningen,
Under sådant förhållande vill litet hvar gerna underkasta sig en högre
tullbeskattning på den dyra osten, efter som denna beskattning egentligen
kommer att drabba de mera burgna samhällsklasserna, och för
att på det sättet, utan ändring i systemet, i någon mån komma det
tryckta jordbruket till hjelp. Såsom jag erinrat, är tillverkningen af
skummjölksost inom landet redan så stor, att export eger rum, och derför
kommer följden af den föreslagna förhöjningen icke att drabba de
mera anspråkslöse konsumenterna. Under sådana förhållanden, och då,
efter hvad jag på enskild väg hört, äfven bland jordbrukarne här i
kammaren stämningen lär vara för den föreslagna höjningen, skulle
jag helst önska bifall till min motion. Men vid det förhållande att i
Norge tullsatsen å ost är tjugu öre, vore det synnerligen lämpligt om
äfven vi bestämde oss för sistnämnda siffra, hvarigenom vi åtminstone
finge till stånd en — om jag så får säga — tullförening i fråga om
ost. Jag skall derför, herr talman, taga mig friheten instämma med
herr Björkman utom deri, att jag yrkar det tullsatsen å ost sättes till
tjugu öre.
Herr Wretlind: Jag skall gifva motionärerna rätt deri, att tull
på ost är en helt annan sak än de tullar, vi förut röstat om, ty det
är faktiskt, att den ost, som hit införes, antingen är fet och af en
finare beskaffenhet, hvarigenom den närmar sig lyxvaror, eller — jag
syftar här på den amerikanska — konstgjord och af en så dålig beskaffenhet,
att den ur helsoskäl icke bör rekommenderas. Tull på ost
kan således icke skada, allra minst den fattigare befolkningen, då ost
af billigt slag ju tillverkas inom landet. Jag vill derför förena mig
med den förste motionären om en tull på ost af femton öre pr kilogram.
N:o 20. 24
Ang. tullen
ost.
(Forts.)
Onsdagen den 22 Juni, f. m.
Herr friherre Pock: Äfven den, som ingalunda ansluter sig
till de uttalade önskningarne om tullskydd för jordbrukets alster i allmänhet,
kan gerna vara med om nu ifrågavarande förslag, och detta så
mycket hellre, som det dels ej är fråga om någon ny tullsats och dels
redan finnes en landtmannaprodukt, som drager mycket högt skydd,
nemligen sprit. Den utredning för åstadkommande af jemnvigt mellan
de olika tullsatserna, som jag för min del ansett nödig, innan beslut
fattas, huru vida tullskydd å vissa förädlade jordbruksprodukter bör
lemnas, synes mig derför här vara mindre angelägen, hvarför jag hemställer
att kammaren med bifall till den förste motionärens, herr Björkman,
förslag behagade besluta en tull å ost af femton öre pr kilogram.
Med friherre Fock instämde herrar Grafström, Walldén, Ket/,
friherre Nordenskiöld, Johansson i Stockholm, Höglund, Norden felt,
Härin, Elowson, Westerberg och Andersson i Hasselbol.
Herr Bengtsson anförde: Som herrarne torde ha iakttagit, har
jag vid föregående riksdagar, då denna tullfråga varit före till behandling,
stält mig på den ståndpunkt, att tull bör åsättas alla lyxartiklar
äfvensom förädlade ladugårdsprodukter, ja, till och med spanmål, undantagandes
råg; och på denna ståndpunkt befinner jag mig allt fortfarande.
För egen del är jag visst icke någon tullvän, allra minst då det
gäller lifsförnödenketer. Men redan under den första riksdag, jag bevistade,
år 1885, insåg jag allt för väl att det första, som fordrades
för att man skulle komma till något godt resultat i denna fråga, var
tillmötesgående från de begge motsatta partierna; och det var derför
som jag stälde mig på nu angifna ståndpunkt. Sedan dess hafva emellertid
partierna icke närmat sig hvarandra, utan tvärt om synes svalget
mellan dem blifvit om möjligt större; och jag kan derför icke annat
än uttala mitt beklagande öfver det beslut, hvartill utskottet i nu
föredragna punkt kommit. Jag kan nog förstå att stridiga åsigter
gjort sig gällande inom utskottet rörande nyttan och nödvändigheten
af de föreslagna tullsatserna. Och det är lika tydligt, att en del af
dem, som motsatt sig dylik tull, gjort det af ren princip såsom frihandlare,
under det att tullvännerna å sin sida icke velat gorå någonting
derför att de icke ansett sig nog starke att genomföra det program,
soin bevillningsutskottet från januari-riksdagen framlade. Jag
hade dock i det längsta trott, att man skulle insett nödvändigheten af
att någonting måste göras, och härutinnan visat hvarandra tillmötesgående.
Denna min förmodan har dock slagit fel, och det ser snarare
ut, som man stält upp för sig den gamla satsen: »allt eller intet!»
Men, mine herrar, menar man verkligen allvar med de vackra orden,,
som så ofta uttalas här i kammaren, att det endast är fosterlandets
och det allmännas bästa man afser, så förstår jag sannerligen inte,
hvarför partierna icke kunna närma sig hvarandra, ty det vore i sanning
väl, om så blefve händelsen; man skulle härigenom bryta udden
af de olidliga tvister, som under sista tiden egt rum, både vid riksdagsmannavalen
och vid ärendenas behandling i kammaren, ty, säga
Onsdagen den 22 Juni, f. m.
25 N:0 20.
hvad man vill, så har den enligt min uppfattning åstadkommit skada Ang. tullen
snart sagdt vid hvarje frågas afgörande. osL
År det nu så, att å ena sidan protektionisterna tro att det system, (FortsJ
som de förfäkta, fullt genomfördt skall blifva det svenska folket till
gemensamt gagn, och å andra sidan frihandlarne äro öfvertygade, att
deras system är det bästa, hvarföre då, mine herrar, icke gå hvarandra
ett steg till mötes, hvilket man gör, om hr Björkmans motion
bifölles. Jag tror det vore godt, om vi under några år beträdde eu
sådan bana, och jag kan icke begripa, hvarföre ej partierna nu skulle
kunna enas härom — bättre är att gå hvarandra till mötes på halfva
vägen, än att å ömse håll spänna bågen för högt. Skulle det efter
några års förlopp visa sig, att det varit till fromma för landet, så
går det lätt att utvidga systemet; skulle deremot motsatsen inträffa,
så är det ju lättare att vända på halfva vägen än om man rusat för
långt fram på en bana, på hvilken man ej vill fortsätta.
Jag vill, herr talman, icke göra något yrkande. Men innan jag
slutar, ber jag att få uttala ännu eu tanke, och det är den, att jag
för min del anser det vara svenska folkets representanter ovärdigt att
icke visa mera ömsesidigt tillmötesgående i denna sak,’ hvarom meningarna
äro så delade. Jag skall icke tillåta mig bedöma, hvem som
har rätt; men tydligt är det, såsom jag förut sagt, att denna brist
på tillmötesgående fortfarande skall framkalla split och tvedrägt samt
åstadkomma mera skada för landet i sin helhet än ett genomfördt tullsystem
skall kunna godtgöra under flera år.
I stället för att göra något yrkande, skall jag taga mig friheten
vänligen uppmana de särskilda partierna att visa mera tillmötesgående
än hittills; ty det är, enligt min öfvertygelse, den enda utvägen för
oss att kunna hoppas på ett lyckligt slut på lösningen af frågan, till
båtnad för fosterlandet och det allmänna bästa.
I detta yttrande instämde herrar Larson i Tullus, Carl Ifvursson,
Ersson i Vestlandaholm, Lyttltens, Göransson, Sahlström, Andersson
i Hasselbol, Olsson i Ornakärr och Bondeson.
Herr Ohlsson i Stockholm: Till de skäl, jag förut anfört för
åsättande af högre tull å ost, har jag ännu ett att tillägga, och det
är, att om vi nu bestämma tullen till 20 öre, så kunna vi hoppas att
slippa vidare tala om denna sak på många år. Jag fruktar nemligen,
att om osttullen nu bestämdes endast till 15 öre, det icke skall dröja
länge, innan det sättes i fråga att ytterligare höja den samma till 20 öre.
Men då jag nu hör att meningen inom kammaren helst lutar åt hr
Björkmans förslag, återtager jag mitt och förenar mig i det af honom
framstälda.
Hr Waldenström: Då det var fråga om tull på fläsk, eller en
skatt, som hufvudsakligen skulle tagas ut ur den fattigare befolkningens
fickor, kunde jag ej vara med derom. Men då det här gäller
eu tull, om hvilken jag är öfvertygad, att den för de fattige icke
kommer att spela någon roll alls, utan endast skall träffa den dyrare
och finare varan, och således den förmögnare konsumenten, vill jag
N:o 20. 26
Onsdagen den 22 Juni. f. ra.
Ang. tullen
ost.
(Forts.)
»gerna förena mig'' med tullvännerna. Äfven om clet vore fråga om
högre belopp än femton öre, skulle jag gifva min röst derför. Men
när meningarne tyckas skola ena sig kring herr Björkmans förslag,
skall äfven jag be att få med honom instämma.
Herrar Nydahl, Wijkander och Dahl instämde med herr Waldenström.
&
Herr Jonsson i Hof: Det förekommer mig, som om frågan nu
egentligen gälde, till hvilket belopp man skall förena sig att bestämma
tullen å ost; och som jag i det fallet anser hr Ohlssons förslag
hafva företräde, enär det alltid är lättare att multiplicera talet 20
än talet 15, så yrkar jag bifall till nämnda förslag.
Herr Rundbäck: Det var eu talare på skånebänken, som upp
manade
till enighet o. s. v. Jag vet ej, hvem han förebrådde, då
han så yttrade sig, men hvar och en får väl hafva sin åsigt om saken.
För min del finner jag uppmaningen för öfrigt mycket vacker och
jag tackar talaren och frihandlarne för att den protektionistiska vind,
som nu blåser, kommer från deras läger. Det synes vara en morgonrodnad
till dagar af samarbete framdeles, och derför känner jag mig
rörd öfver tillmötesgåendet.
Mine herrar, jag skulle icke vara emot denna tullsats, men då det
talas om kammarens värdighet, synes det mig icke vara så värdigt
kammaren att lägga tull på ost, ty Kongl. Maj :t har i sitt trontal sagt,
att han af Riksdagens beslut nu i tullagstiftningen ville inhemta landets
svar i tullfrågan, och då skulle Riksdagen komma med 8 öres
förhöjd tull på ost! Nej, mine herrar, det är ej värdigt att komma
med ett sådant svar, utan må man då hellre säga att man icke vill
hafva någon tull alls. Jag tycker vårt svar innefattar alldeles för
litet, om vi endast säga, att vi vilja hafva tull på ost.
Herr Bengtsson: Blott ett par ord! Jag hoppas att ingen af
kammarens ledamöter i Öfrigt fattat mitt anförande på sätt den näst
föregående talaren gjort, nemligen såsom en förebråelse mot något tullparti.
Jag har endast framhållit, att hvar och en ser saken såsom han
ä sin sida finner nyttigast, men jag har icke kastat fram någon förebråelse
hvarken åt ena eller andra sidan. För öfrigt vill jag förklara,
att jag är den förste att vara villig respektera andras åsigter.
Herr Carl Ifvarsson: Jag har redan instämt med den talare,
som nyss yttrade sig, och gör det fortfarande. Hvad herr Jöns Rundbäck
beträffar, så synas hans åsigter i dag på långt när icke vara de
samma som för några år sedan. Han tick då understöd inom kammaren,
men det var derför att det då gälde en särskild fråga, och icke
derför att man gillade hans nu intagna ståndpunkt, att man skall
hafva allt eller intet. Han synes nu hafva ändrat om och stält sig på
andra sidan, då han icke vill hafva någon tull på ost. Jag förvånar
mig verkligen, att hall kunnat komma till en sådan åsigt. lian säger,
att Kongl. Maj:t velat inhemta landets mening, huru vida det ville hafva
Onsdagen den 22 Juni, f, m.
27 >'';0 20.
tullar eller icke, men för min del har jag åtminstone icke kunnat upp- Ang. tullen å
fatta frågan på detta sättet, ty Konungen önskade endast inhemta ost
landets mening i afseende å önskvärdheten af spanmålstullar. Det var (Forts-)
således icke fråga om tull på ost eller andra ladugårdsprodukter. Jag
vill visst icke klandra herr Jöns Rundbäck derför, att han nu ändrat
åsigt, men jag anser icke att han borde klandra dem, som stält sig på
eu annan sida och hysa en olika mening med honom.
Herr Hay: Den tullpolitiska ställning jag intager förhindrar mig
att vara med om det förslag, här föreligger om höjandet af tullen
på ost.
Man har här anfört, att största delen af den ost, som importeras,
är en lyxvara, men äfven ost af lägre qvalitet införes till Sverige i
icke obetydlig mängd, och att taga ett belopp af 30,000—40,000 kronor,
hvartill tullen härpå skulle uppgå, ur de skattdragandes fickor, anser
jag icke rigtigt, vare sig tullen träffar den ena eller andra klassen.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Med herr Hay instämde herrar friherre Ericson, Lovén och Ericsson
i Stockholm.
Herr Rundbäck: Ännu för tjugufem år sedan yttrade jag mig
i tullvänlig rigtning och jag har ej haft anledning att ångra detta,
ty erfarenheten säger åtminstone nu, att det hade varit lyckligt, om
vi aldrig fått t. ex. franska eller spanska traktaterna. Jag yttrade
mig första gången, när den förstnämnda traktaten antogs, och jag yttrade
mig emot den. Herr Carl Ifvarsson kan således icke säga, att jag
bytt om åsigt, men att herr Carl Ifvarson gjort det och i allmänhet har
en stor förmåga att vända kappan efter vinden, det tror jag nog att
vi litet hvar känna till. Hvad beträffar det ändamål, för hvilket ny
Riksdag sammankallades, så anhåller jag få säga, att här står icke
taladt hvarken om spanmål eller annat, och då har jag ju rätt att upprepa
de ord jag nyss nämnde, men må herr Carl Ifvarsson göra som
han vill och efter sin uppfattning om saken, men jag vill också ha
min åsigt för mig, och jag ber att få säga, att nog kan jag förstå
att man behöfver höja tullsatserna i allmänhet, men att göra det på
en artikel, der vi redan hafva tull och som, på sätt en talare redan
erinrat, icke kostar mer än 14 eller 15 öre skålpundet, det tror jag
icke vara allvarligt menadt af herrar frihandlare.
Herr Carl Ifvarsson: Jag torde icke behöfva yttra mig om
herr Jöns Rundbäcks påstående, att jag skulle hafva bytt om åsigter
i denna fråga, ty de, som varit närvarande i kammaren under
senare åren, torde kunna bedöma den saken och således finna att herr Jöns
Rundbäcks påstående är origtigt. Jag har i tullfrågor alltid stått på
den ståndpunkt, att man icke bör antaga något nytt system, innan
man noga öfvervägt och pröfvat detsamma. Jag bär deremot icke
motsatt mig, att vissa delar af tulltaxan borde särskildt kunna ändras.
Jag tror derför att min ställning är alldeles klar.
N:o 20. 28
Onsdagen den 22 Juni, t. m.
Ang. tullen
ost.
(Forts.)
i
Herr Ohlsson i Stockholm: Med anledning af det påstående vi
nyss hörde, att här skulle importeras betydligt med ost af billigare
sort, anser jag mig böra upplysa att, ehuru så visserligen är förhål- ''
landet, exporteras fullt ut lika mycket ost af samma beskaffenhet.
Den billigare ost, som importeras hit till Sverige i någon betydligare
mängd, är den s. k. amerikanska emulsionsosten. Denna ost är både
billig och smaklig, ehuru man just icke vet hvaraf den består. Sådan
ost tillverkas för öfrigt numera till och med inom Stockholm (vid
norra mejeribolaget) och skickas derifrån till England. För dem som
behöfva dylik ost, kommer det sålunda att finnas tillgång inom landet,
så att priset derå icke torde komma att höjas, om Riksdagen nu besluter
höjd tull å ost.
Öfverläggningen var slutad. I enlighet med de yrkanden, som
derunder förekommit, gaf herr talmannen propositioner dels på bifall
till utskottets hemställan, dels på afslag å densamma och bifall till
herr Ohlssons under öfverläggningen framstälda af flere talare sedermera
upptagna förslag om höjande af tullen å artikeln ost till 20 öre
per kilogram, och dels slutligen på yrkandet om tullsatsens bestämmande
till 15 öre för kilogram; och förklarade herr talmannen sig
hafva funnit den sistnämnda propositionen vara med öfvervägande ja
besvarad. Votering blef då begärd. Med anledning häraf och för
bestämmande af kontrapropositionen upptog herr talmannen å nyo de
båda återstående yrkandena, af hvilka det som afsåg bifall till utskottets
hemställan nu förklarades hafva flertalets röster för sig. Men
jemväl rörande kontrapropositionen begärdes votering, i följd hvaraf
först uppsattes, justerades och anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Den,
som till kontraproposition i hufvudvoteringen antager yrkandet
om bifall till bevillningsutskottets hemställan i 10:de punkten af
betänkandet n:o 5,
röstar Ja;
Den, det ej vill,
röstar Nej;
Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition i nämnda votering
antagit yrkandet att kammaren, med afslag å utskottets hemställan,
beslutar en förhöjning i tullen å artikeln ost till 20 öre för kilogram.
Den omröstning, som anstäldes enligt denna voteringsproposition,
utföll med 94 ja mot 108 nej; hvadan propositionen för hufvudvoteringen
erhöll följande lydelse:
Den, som vill, att kammaren, med afslag å bevillningsutskottets
hemställan i 10:de punkten af betänkandet n:o, 5 i hvad den afser herr
Å. G. Björkmans motion, beslutar förhöjning i tullen å ost till 15 öre
för kilogram,
röstar Ja;
Den, det ej vill,
röstar Nej;
Onsdagen den 22 Juni, f. m.
29 N:0 20.
Vinner Nej, har kammaren beslutat förhöjning i tullen å ost tillins- tullen
20 öre för kilogram. ost
Den
senare voteringen visade 44 ja men 156 nej; och hade kammaren
alltså, med afslag å utskottets hemställan, beslutat höja tullen
å artikeln ost till 20 öre för kilogram.
1*11 It liten IL. Ang. tull
smör.
O
A smör, äfven Jconstgjordt. som för närvarande icke är belagdt
med tull, hade herrar Carlheim-Gyllensköld och A. G. Björman föreslagit
en tull, den förre af 5 öre och den senare af 15 öre för kilogram,
men hemstälde utskottet, att motionärernes förslag icke måtte
af Riksdagen bifallas.
I fråga härom anförde
Herr Björkman: På grund af den utgång, näst föregående fråga
tick, tar jag mig friheten yrka bifall till min motion äfven i denna
punkt. Orsaken hvarför jag allra helst skulle önska, att min motion
i denna punkt bifölles, kunna herrarne se af den broschyr, jag tillåtit
mig utdela inom kammaren. Af densamma kunna herrarne nemligen
finna, hvilka svåra följder från utlandet infördt smör kan hafva med
sig. Satte man nu tull på detta, skulle väl äfven här inom landet
uppstå eu fabrikation af konstgjord! smör, men det vore lättare att
hålla kontroll öfver den inländska fabrikationen än öfver utifrån införd
vara.
Om herrarne rätt betänka detta, tror jag herrarne skola finnas
beredvilliga antaga den tull å smör jag föreslagit, och derför yrkar
jag bifall till min motion samt afslag å utskottets hemställan.
Herr Hay: L’appétit vient eu mangeant skulle man kunna tilllämpa
här, ty jag tror icke, herr Björkman skulle jemväl vid denna
punkt nu framstäf något yrkande om tull, om icke lians förslag i
detta syfte lyckats vinna bifall vid föregående punkt. Tullen å ost
kommer visserligen att blifva föremål för gemensam votering och utgången
af densamma kommer helt säkert att blifva den, att man stannar
vid det gamla, men man synes i alla fall vilja försöka.
Beträffande nu särskild! artikeln smör är det icke allenast tullpolitiskt
oklokt att belägga smör med tull, utan det är oklokt äfven
ur handelspolitisk synpunkt. Det är nemligen bevisadt, att det smör,
vi importera, är af sämre qvalitet och billigare än det, vi exportera,
hvilket åter är bättre och dyrare. Då vi nu exportera det dyrare
smöret och förtära det billigare sjelfva, uppstår naturligtvis en handelsvinst.
Belägges åter artikeln smör med den föreslagna tullen,
skulle landet omöjligen kunna utgöra en mellanhand för denna handel,
utan komrne att gå miste om en betydande inkomst. Det synes mig
således icke vara någon rimlighet i att sätta tull på en vara, hvars
utförsel öfverstiger importen tre å fyra gånger. Jag skall derför be
få yrka bifall till utskottets förslag.
N'':<» 20. SO
Onsdagen den 22 Juni, f. m.
Ang. tull
smör.
(Korts.)
5 Häruti instämde herrar O. Melin, Prick och friherre Nordenskiöld.
Herr Pålsson: Om man gifver akt på bevillningsutskottets moti
vering
till denna punkt, finner man tydligen, att utskottet icke i sjelfva
saken haft något emot, att äfven smör blefve belagdt med en liten tull,
ty utskottet säger: »Då utskottet ansett sig böra föreslå Riksdagen att
icke för närvarande fastställa några tullsatser å jordbruksnäringens
förädlade alster i öfrigt, finnes intet skäl att i detta afseende göra
undantag för artikeln smör.» Då vid frågan om tull på ost så allmänt
inom kammaren erkänts, att jordbruket behöfver skydd samt kan hafva
fördel af en tullsats på nämnda artikel, tror jag, att precis detsamma
kan sägas om artikeln smör. Nu är det väl en sanning, som allaredan
uttalats af den närmast föregående talaren, att det mesta smör,
som produceras i vårt land, exporteras till England, så att priset på
denna vara kan på det hela taget icke röna något inflytande af en
tullsats på densamma. Men det finnes många jordbrukare i vårt land,
hvilka ega endast två eller tre tunnland jord, der de blott kunna framföda
en enda ko. Dessa måste sälja en mark smör eller så omkring
i sänder och för dem kunde denna tullsats på smör blifva af nytta.
För min del föreslår jag derför, att tullen på smör bestämmes till
samma belopp, som nyss antagits i tull för ost, eller till 20 öre per
kilogram.
Herr Gustafsson: Jag vet sannerligen icke, om jag skall le
eller vara allvarsam vid bevistandet af en sådan rikskomedi som denna,
då protektionisterna tala för frihandel och frihandlarne tala för tullar
å lifsmedel. Man har talat så vackra försoningens ord och ansett att
man bör göra något för att gå protektionisterna till mötes. Men vi
höra nu, att då man fått tull på ost, så vill man genast äfven hafva
tull på smör. Det funnes sannerligen god anledning att vid ett tillfälle
sådant som detta breda på åtskilligt, men jag vill inskränka mig
till att säga, att jag icke hör till öfverlöparnes antal, utan konseqvent
motsätter mig alla lifsmedelstullar. Det var väl beslutet om tull på
råg, som föranledde de nya valen, men striden har i de flesta valkretsar
i sin helhet galt frågan om lifsmedelstullar, och mången af
dem, som här röstat för tull på ost, har helt visst gjort det emot
sina kommittenters mening.
Herr Stockenberg instämde med herr Gustafsson.
Herr J ans son i Krakerud: Andra Kammaren har nyss beslutat
att sätta tull på ost. Men i fråga om tullen på smör, så invänder man,
att vi exportera smör af bättre qvalitet än det vi införa, och att vi
sålunda göra en handelsvinst. Detta torde vara odisputabelt, men lika
odisputabelt är, att en väsentlig del af det smör, som hit i riket
införes från utlandet, består af s. b. konstsmör, hvartill ämnena tagas
från rackarkulorna bär och hvar. Och jag hemställer till den ärade
talaren på jönköpingsbänken, om det kan ligga någon handelsvinst uti
att från utlandet importera sådant smör, som är för helsan skadligt.
Om man kunde undersöka smöret, så att man hade visshet om att
Onsdagen den 22 Juni, f. in.
31 N:o 20.
icke behöfva äta sådant smör, skulle jag ingenting hafva att säga,
men jag vet att på många matserveringsställen blanda de konstgjordt
smör med verkligt, för att förtjena derpå, och gästerna få sålunda
ovetande äta konstgjordt smör, hvilket obestridligen är för helsan skadligt.
Nu har Andra Kammaren beslutat att sätta tall på ost, som
ingen ansett skadlig för helsan, medan deremot smör, som är för helsan
skadligt, skall vara tullfritt. Detta synes mig vara det mest oegentliga,
som Riksdagen kan besluta, och derför skall jag förena mig i
herr Björkmans yrkande om bifall till hans motion.
Herr Truedsson: Då jag hör att kammaren är orolig, skall jag
inskränka mig till att yrka bifall till herr Björkmans motion.
Herr Pålsson: Jag ber att få göra ett kort tillägg till hvad jag
nyss yttrade, dervid jag, i öfrigt instämmande i herr Björkmans motion
om åsättande af en tull af 15 öre per kilogram å smör, äfven konstgjordt,
yrkade tullens bestämmande till 20 öre per kilogram. Som
emellertid motionstiden nu är tilländalupen och 15 öre är det belopp,
som i motionerna högst är föreslaget, så böra vi hålla oss till detta
belopp och icke påyrka ett högre. Jag anhåller således om kammarens
bifall till en tull af 15 öre per kilogram å smör, äfven konstgjordt.
Herr Hay: En talare har missförstått mitt förra yttrande; jag
föreställer mig dock, att jag då yttrade mig fullt tydligt för den, som
ville förstå mig. Jag talade nemligen om smör, icke om någon konstgjord
vara eller om några saker, som varit i »rackarkulor», såsom denne
talare uttryckte sig. Något sådant har jag icke nämnt och skulle icke
heller kunnat yttra af aktning för denna kammares värdighet. Jag
tror derför fortfarande, att min mening om tull på smör håller streck.
Om för öfrigt till landet importeras något för helsan skadligt, blir
detta helt och hållet en helsovårdsfråga, i afseende hvarå finnas särskilda
lagstadganden, och dit kunna sådana varor, som härröra från
rackarkulor, hänvisas.
Herr Waldenström: Herr Gustafsson har talat om en stor
rikskomedi, som här skulle hafva blifvit uppförd, i det att frihandlarne
talat för tull på lifsmedel, medan protektionisterna talat för frihandel.
Jag tror emellertid icke, att något sådant spektakel blifvit uppfördt.
Ty när protektionisterna här i kammaren talat mot tullar, så hafva
de icke talat för frihandel utan endast varit angelägne att inför landet
ställa kammarens majoritet såsom rena nihilister i tullfrågan för att
derigenom åstadkomma en omstämning i sinnena till protektionismens
förmån. När frihandlare deremot, och bland dem äfven jag, talat för
tull på ost, så hafva de icke talat för tullar å lifsmedel i egentlig
mening. I vår nuvarande tullagstiftning gäller det som en grundsats,
att de för folket i dess helhet oundgängliga lifsmedlen böra vara tullfria.
Men detta har icke hindrat, att ost i vår tulltaxa drager en
tull af 7 öre per kilogram. Den svenska tullagstiftningen har således
icke räknat ost till de oundgängliga lifsmedlen i samma mening som
Ang. tull årsmör.
(Forts.)
N:0 20. 32
Onsdagen den 22 Juni, f. m.
Ang. tull å
smör.
(Forts.)
t. ex. råg, smör m. in. Och detta med rätta. Ty den ost, som vi
hufvudsakligen importera från utlandet, den importera vi icke såsom
ett lifsmedel, utan såsom en krydda på smörgåsen eller såsom en
desert till måltiden. Dessa finare ostsorter utgöra således alls icke
några för folket i dess helhet oundgängliga lifsmedel i egentlig mening
utan äro endast smakbitar för de mer förmögne. Helt annat är förhållandet
med den billiga osten; men priset på denna ost beröres icke
på något sätt af den här ifrågavarande tullen. Det är således alldeles
origtigt att säga, att någon rikskomedi i dag blifvit uppförd här i
kammaren.
Hvad deremot angår smöret, så är det ett lifsmedel, som konsumeras
lika väl af den fattige som af den rike. Den rike köper det
finare och dyrare inhemska smöret, den fattige deremot det billigare
smör, som i synnerhet från Finland i ganska stor myckenhet importeras.
Jag talar icke om margarinsmöret. Jag tror, att emot importen
af detta ganska kraftiga åtgärder så väl kunna som böra vidtagas.
Jag talar endast om smör i egentlig bemärkelse, och jag kan icke
gifva min röst för att det billigare smör, som hit införes och konsumeras
hufvudsakligen af den fattigare befolkningen, skall beläggas
med tull och derigenom fördyras.
Äfven från rent nationalekonomisk synpunkt anser jag det vara
orimligt att sätta tull på eu vara, hvaraf vi exportera fyra gånger så
mycket, som vi importera. Vi importerade 1886 endast 3,276,000 kilo
men exporterade 12,054,000 kilo. Vi hafva sålunda behof att exportera
omkring 9 millioner kilogram smör årligen.
Då således denna tull icke kan åsättas utan men för den fattigare
befolkningen och den derjemte ur rent nationalekonomisk synpunkt är
orimlig, så yrkar jag bifall till utskottet hemställan.
I detta yttrande instämde herrar Brodin, Arhusiander, Blomberg,
Eriksson i Myckelgård, Bromée, Buthberg, Hygrell, Näsman, Hanson
i Berga, Key, Lovén, Beckman, Graf ström, Ohlsson i Stockholm,
Bokström, Härin, Lundberg, Lagerberg, Baki, Wijkander, O. Melin,
Svanberg, Collander, Elowson, Broström, Sahlström och Buhlin.
Herr Jansson i Krakerud: Enligt hvad utskottets betänkande
gifver vid handen, så importerades 1886 hit i landet 3,276,000 kilogram,
men exporterades 12,054,000 kilogram smör. Hvad skulle då komma
att inträffa, om man satte tull på smör? Jag vill söka belysa detta
med ett exempel. Om man utfärdade rent af ett förbud för införsel
af smör, skulle ju följden blifva den, att vi finge sälja 2 till 3 millioner
kilogram smör mera än nu inom vårt eget land. Men priset på smöret
skulle icke stiga ett enda öre, utan priset på smör här i landet
komme fortfarande såsom hittills att bestämmas af det pris, som vårt
smör kunde noteras till på verldsmarknaden. På samma sätt är ju
förhållandet med hafre. En åsatt tull eller importförbud å hafre skulle
icke med ett öre förhöja priset på denna vara.
Jag begärde ordet med anledning af talarens på jönköpingsbänken
yttrande, att han icke, då han yttrat sig, afsett konstgjordt
utan endast verkligt smör. Jag har emot de af honom uppgjorda be
-
Onsdagen den 22 Juni, f. m.
33 N:0 20.
räkningar öfver den handelsvinst, som följde af den nuvarande tullfriheten,
intet att erinra. Jag vill godkänna dem såsom rigtiga. Men
då jag jemför fördelen af denna handelsvinst med olägenheterna deraf,
att konstgjordt smör får tullfritt införas, så anser jag för min del
dessa olägenheter öfvervägande. Och jag hemställer till den ärade
talaren, om det kan vara lämpligt att låta folket äta konstgjordt smör,
som ostridigt är skadligt för helsan, blott för att genom tullfriheten
å dylik vara göra en liten handelsvinst.
Från hvilken synpunkt jag sålunda än må betrakta frågan, så
kan jag icke finna skäl att godkänna utskottets hemställan, utan yrkar
fortfarande att smöret måtte åsättas tull, på sätt af motionären föreslagits.
Herr Lasse Jönsson: Jag vill endast protestera emot ett par
här fälda yttranden, som varit synnerligen hånfulla mot oss protektionister.
Herr Gustafsson sade, att derför att vi nu fått tull på ost,
ville vi derför hafva tull på smör, och talaren från Getle sade att
protektionisterna blifvit tullmotståndare för att framställa kammarens
majoritet såsom rena nihilister i tullfrågan. Jag vill deremot upplysa,
att jag icke hört mer än en enda talare af våra meningsfränder yrka
bifall till utskottets förslag och detta kan väl icke anses såsom ett
uttryck för protektionisterna i allmänhet. I fråga om smörtullen har
ingen protektionist yttrat sig före mig och jag önskar derför, att dessa
beskyllningar icke framkastats mot mina meningsvänner, som dertill
icke gjort sig skyldiga. Då underkasta vi oss pluralitetens dom, men
den, som icke har mod att visa sig sådan han är, utan ena gången
uppträder som frihandlare och den andra som protektionist, han må
göra det. Man må derför icke uttala några allmänna beskyllningar
mot oss, då vi underkasta oss den allmänna meningen.
Häruti förenade sig herr Bedelius.
Herr vice talmannen Sv. Nilsson: Den siste talaren har yttrat,
att protektionisterna underkastat sig kammarens dom, men det är dock
ett märkligt förhållande, att de sjelfva deltaga i beslutet om denna
dom. Det är en känd sak, att de med sina röster medverkat till de
resultat, hvartill kammaren kommit, hvilka hittills gått i radikal frihandelsvänlig
rigtning, och jag tror att allmänheten i landet icke
kominer att sväfva i okunnighet om, att protektionisterna röstat med
ultra frihandlarne om afslag å alla föreslagna tullar vid denna riksdag.
Skulle det deremot blifva förhållandet, att de vända om, äfven
när det blir fråga om att sätta tull på andra lifsförnödenheter, så
skulle detta säkerligen vara glädjande för många i landet. De nu
vunna resultaten föreställer jag mig nu komma att verka motsatsen.
Jag hade i likhet med många andra trott, att protektionisterna vid
denna riksdag skulle gått de moderata frihandlarne till mötes i den
fråga, som här föreligger, emedan man här kan hafva samma intresse,
men jag kan dock tyvärr icke hafva någon förhoppning derom, efter
de uttalanden som från båda hållen blifvit gjorda, ty det är uppenbart,
att de, som i denna fråga rösta mot tull, äro af två slag, nem
Andra
Kammarens Prot. 1887. 2?. N:o 20. 3
Ang. tull å
smör.
(Forts.)
N;0 20. 34
Onsdagen den 22 Jnni, f. m.
Ang. tutt å ligen de, som vilja hafva intet, och de, som vilja hafva allt. Men
smör. dessa meningar få väl ännu någon tid beklagligen bryta sig mot hvar(Forta.
) andra. Ställningen blir väl någon gång likväl i denna fråga klar,
men mycken skada kan dessförinnan dermed hafva åstadkommits för
landet.
Jag begärde ordet i denna punkt för att uttala min förundran
deröfver, att man verkligen kan tro, att smöret i allmänhet skall blifva
dyrare genom denna tull, som nu föreslås. Ty med den stora öfverexport,
som vårt land har af smör, så betyder det ju ingenting, om
man åsätter denna tull eller icke, emedan priset måste ändock blifva
detsamma. Detta är beroende derpå, att då tillgången på smör inom
landet är så stor, att högst betydliga qvantiteter icke kunna konsumeras
inom landet, så måste det blifva priset på den utländska marknaden,
som bestämmer priset inom vårt eget land. Den saken är ock
mycket enkel och klar. Jag kan derför icke förstå annat än att de,
som vilja hafva tull på smör, åsyfta i synnerhet, eller kanske intet
annat, än att få tull på margarinsmör. Jag föreställer mig derför, att
i synnerhet de talare, som uppträdt mot utskottets förslag, icke äro
obenägna för ett fullständigt importförbud mot margarinsmör, som
skulle göra samma verkan. Detta måhända dels i följd af en del
offentliga uttalanden, som i tryck meddelats åt allmänheten, och dels
äfven af någon egen erfarenhet om, att margarinsmör är af den beskaffenhet,
att man helst kunde önska att det icke funnes i landet.
För min del tror jag icke att margarinsmöret helt och hållet kan förbjudas
i landet, men ett importförbud skall verka derhän, att margarinsmör
kommer att tillverkas inom landet. Härigenom uppstår den
stora skilnaden, att om detta smör kommer att tillverkas vid fabriker
inom landet, så kan sådan kontroll öfver tillverkningen föreskrifvas,
att vi kunna vara förvissade om att få en frisk och sund vara. Men
någon sådan kontroll finnes ju icke öfver det margarinsmör, som vi
få in från utlandet, utan man är i fullkomlig okunnighet om, huruvida
den varan är sund eller icke. Nu finnes visserligen en bestämmelse,
att man skall sätta märke på de kaggar, som innehålla margarinsmör
till försäljning, men detta synes mig icke vara tillfyllest.
Kunde man dertill bestämma, att ett sådant märke skulle finnas jemväl
på det margarinsmör, som sättes på vårt bord och som användes
vid lagning af mat, så tror jag, att allt dylikt smör temligen snart
skulle försvinna från våra bord här i Sverige, just i följd af kännedomen
om dess dåliga beskaffenhet. Jag undrar derför, om icke kammaren
antingen skulle vilja gå in på att sätta tull på smör eller också
fä en utredning hos Kongl. Maj:t, huruvida det vore möjligt att få
ett rent förbud mot införsel af margarinsmör. Men då den nu ifrågasatta
tullen på allt smör sannolikt icke skulle hindra att margarinsmör
infördes i landet, så hemställer jag, att ärendet må blifva
återremitteradt till bevillningsutskottet, på det utskottet må blifva i
tillfälle att uppsätta ett förslag till skrifvelse till Kongl. Maj:t om
hinder för införsel af margarinsmör.
Herrar Vretlind och S linål ing instämde med herr vice talmannen.
Onsdagen den 22 Juni, f. m.
36 N:o 20.
Herr Björkman: Jag har i min motion uttalat, det jag tror,
att den fattigare befolkningen måste äta detta smör. Denna befolkning
är nemligen på grund af sin ekonomiska ställning alltid hänvisad
till det billigaste. Men då det blifvit påvisadt, hvilken skadlig inverkan
detta margarinsmör kan medföra, så förmodar jag, att samtlige
ledamöter i denna kammare skulle anse det vara bäst att få ett fullständigt
importförbud mot detsamma. Denna möjlighet har jag verkligen
icke förut tänkt mig, utan derför har jag genom tull trött mig
kunna lägga så stort hinder som möjligt för dess importerande.
Jag begärde ordet egentligen för att påminna herr Gustafsson, då
han vädjade till sina meningsfränder, frihandlarne, hvilka voro valda
med program mot alla lifsmedelstullar, att han äfven borde tänka på
åtskilliga andra i afseende på deras kommittenter, huruvida de här skulle
rösta för tull eller icke, ty herrarne känna lika väl som jag, att här
finnas flere ledamöter, som kommit in i kammaren på så skral majoritet
som eu enda röst. Om man derför tager hänsyn till kommittenterna,
så tror jag att dessa herrar böra noga tänka sig för, innan de
rösta mot ett sådant förslag som detta.
Herr Gustafsson: Det är mig en glädje att kunna instämma
med herr Waldenström i det slut, hvartill han kom, men jag beklagar
att jag måste göra det med »ogillande af motiveringen». Herr Waldenström
sökte förklara sin inkonseqvens att tala mot smörtullen men
rösta för osttullen med det påståendet, att det fattiga folket väl äter
smör men icke ost. Om det icke är ett riksspektakel att höra en frihandlare
tala och rösta för en lifsmedelstull, är det dock ett riksspektakel
att eu man, som gifver sig sken af att så noga känna folkets
seder som herr Waldenström, kan säga att det ätes mera smör än ost
bland de fattiga klasserna. Jag för min del har lefvat rätt mycket
bland folket och jag tror mig kunna vädja till denna kammares representanter
från de djupa leden med frågan, huruvida de fattiga arbetarne
på landet icke lika mycket förbruka billig ost som smör? Då
de gå ut i skogarne eller på fälten för ett arbete och hafva sin matsäck
med sig, består den helt visst oftare af bröd och ost än af bröd
och smör.
Dessutom, om någon tull kan sägas vara uppmuntrande för de
större jordbrukarne, är det ost- och smörtullar.
Hvad beträffar herr Lasse Jönssons tal om de beskyllningar, som
framkastats mot protektionisterna, skulle jag vilja fråga honom, om
han tror att det var frihandlare alla dessa 156, som röstade för den
högre osttullen. Skulle det vara så, att frihandlarne i denna kammare
vuxit till ett antal af 156, beklagar jag vårt land, sedan frihandeln
börjat gå i den rigtning, som nu visat sig.
Jag yrkar fortfarande bifall till utskottets hemställan.
Herr Hay: Jag begärde ordet med anledning af den åsigt, som
min antagonist uttalade. Om den åsigten vore rigtig, skulle det vara
fördelaktigt att sluta upp med all handel. Jag deremot kan ej förstå
annat än att det skall vara en fördel, om man kan importera en vara
Ang. tull å
smör.
(Forts.)
N:o 20. 36
Onsdagen den 22 Juni, f. m.
Ang. lull å
smör.
(Forts.)
och sälja den med vinst; den vinsten måste komma hela landet till
godo.
Den tull, som det här är fråga om att åsätta smör, gör, om man
lägger 1886 års import till grund, nära en half million kronor. Det
är gifvet, att om denna tull åsättes, de, som drifva handel med smör,
få försaka denna vinst, ty handeln omöjliggöres eller försvåras derigenom.
Jag har blott velat nämna detta, äfvensom att jag tror att den
mellanhandel, vi kunna drifva, är för oss och landet till stor fördel.
Jag tror, att min antagonist äfven vill detta.
Herr Andersson i Hasselbol: Det är icke om verkligt smör,
utan om det s. k. margarinsmöret, som jag ber att få yttra några
ord. Jag har hört och har sjelf kännedom om att detta är en vara,
som ej är att rekommendera. Man säger visserligen, att det är så
billigt för den fattiga befolkningen, men jag tror icke att man kan
råda folket att äta eu vara, som, om det ligger sanning i hvad professor
Nathorst uttalat i sin skrift, icke kan anses vara sund; och kan
man icke råda till detta, anser jag det icke vara skäl att yrka att
sådant smör skall få ingå i landet utan tull. Professor Nathorst har
om detta smör skrifvit att det innehåller fett, som i många hänseenden
ej är att rekommendera, och derför föreslagit att, om förbrukning af
margarinsmör skulle tillåtas, vi då borde inrätta fabriker i vårt eget
land, hvarigenom man kunde hålla kontroll öfver varans tillverkning,
så att i densamma ej finge ingå några skadliga beståndsdelar. Men
då är det också nödvändigt att åstadkomma importförbud mot det utländska
margarinsmöret, och derför instämmer jag mycket gerna i herr
vice talmannens förslag om återremiss till utskottet för att få en skrifvelse
till Kongl. Maj:t med anhållan om en utredning i och för införselsförbud
för margarinsmör.
Herr Fredholm i Stockholm: Då Första Kammaren redan fattat
beslut i denna punkt och bifallit den af utskottet gjorda hemställan,
kan en återremiss icke leda till någon annan påföljd, än att utskottet
återsänder ärendet till kammaren med uppmaning att fatta beslut. Jag
vågar derföre hemställa till de herrar, som yrkat återremiss, om de ej
skulle vilja taga tillbaka detta sitt yrkande.
Herr Gumaelius: För min del kommer jag att rösta för bifall
till utskottets förslag, och denna min votering anser jag mig ej behöfva
motivera. Men jag vill tillika reservationsvis anmäla, att om
utskottets förslag förkastas och tull åsättes smör — och i denna situation
är det svårt förutse, hvilken utgång frågan kan få — om sålunda
tull skulle komma att åsättas smör, så förbehåller jag mig att senare
få göra hemställan om en återremiss med hänsyn till tulls sättande å
talg. Märkligt är i sanning att i det bevillningsutskottets betänkande
i tullfrågan, hvilket framlades för senaste Riksdagen, ehuru det
i den delen icke kom att af Riksdagen då behandlas, det föreslogs tull
på smör, men tullfrihet för talg. Om det förslaget godkänts, skulle
det inneburit en uppmuntran att i landet anlägga fabriker för tillverk
-
Onsdagen den 22 Juni, f. m.
37 N:O 20.
ning af konstgjordt smör. Detta skulle åter kunnat åstadkomma många
förvecklingar. Yill man sätta tull på smör, så bör man också sätta
tull å talg. För den skull, om den votering, som torde komma att
ega rum om den föredragna punkten, kommer att utfalla mot min
önskan, det vill säga för tull å smör, så förbehåller jag mig rätt att
sedermera få göra en hemställan om återremiss till utskottet i fråga
om tulls sättande å talg.
Herr Sundberg: Då diskussionen antagit karakteren af en öppen
votering, vill jag i korthet angifva min ställning till föreliggande fråga.
Herr Björkmans motion innefattar förslag om tulls sättande å smör och
i öfrigt å en del förädlade alster. Jag gillar motionens syfte, men ber
genast få uttryckligen tillkännagifva, att jag dermed icke tager något
steg in på den väg, som skulle leda till tulls sättande på råg, ty om
denna beskattning på vårt dagliga bröd vill jag icke vara med. Jag
anhåller om bifall till herr Björkmans motion i den föredragna punkten
och afslag å utskottets förslag.
Herr Waldenström: Jag ber allenast få upplysa herr Gustafsson
om, att jag i mitt anförande icke alls ingick på den frågan, om folket
äter mera smör än ost eller tvärt om. Jag har aldrig undersökt denna
sak, och derför icke heller hittills yttrat mig i fråga derom. Herr
Gustafsson har således hört något, som aldrig blifvit sagdt. Hvarpå
detta beror, det kan jag icke veta.
Herr vice talmannen Sv. Nilsson: Jag begärde ordet med
anledning af herr Fredholms yttrande att eu återremiss icke tjenade
till något, då Första Kammaren redan fattat sitt beslut i frågan. Jag
ber få fästa uppmärksamheten på, att bevillningsutskottet har motionsrätt
och kan taga upp frågan, om kammaren uttalar sig i den rigtning
jag föreslagit. Det kan ju nog ändå hända, att herr Fredholm får rätt
i att bevillningsutskottet icke tager upp frågan. Men, om kammaren
antager förslaget, har den i alla händelser afgifvit en opinionsyttring,
som framdeles torde kunna vara till ledning för bevillningsutskottet.
Då det således kan hafva en god följd, torde kammaren lämpligen kunna
bifalla mitt förslag.
Herr Hammarberg: Jag vill endast instämma med herr vice
talmannen i hans yrkande om återremiss. Om det icke har någon
annan följd, så är det dock en opinionsyttring. Jag anser det nemligen
vara af stor vigt att göra något för att hämma importen af konstgjordt
smör, emedan den föranleder skada för den inhemska tillverkningen.
Jag vet också, att det skall blifva många svårigheter vid att
skilja det konstgjorda från det äkta smöret, och jag är icke mägtig
att gifva något förslag härutinnan, men efter hvad jag sett och hört
uppgifvas, hafva i andra länder stora ansträngningar gjorts för att
kunna skilja mellan de olika smörsorterna.
Då nu icke något annat förslag föreligger beträffande denna punkt,
ber jag att få instämma i herr vice talmannens yrkande såsom en
opinionsyttring.
I detta anförande instämde herrar Smith och Lund.
Ang. tull å
smör.
(Forts.)
N:o 20. 38
Onsdagen den 22 Juni, f. m.
Ang. tull å
smör.
(Forts.)
Herr friherre Ericson: Om någon skulle hafva föreslagit tull på
hafre, så hade man visst haft anledning att förvåna sig, men föga
mindre anledning har man att förvåna sig deröfver, att någon kan
föreslå tull på smör. Båda dessa artiklar hafva nemligen det gemensamt,
att de äro föremål för en ganska betydlig export. Det kan således
icke blifva fråga om, att dessa produkter komma att stiga i pris
genom att åsätta dem tull. Förhållandet blir deremot det motsatta;
de komma att falla i pris. kläde man emellertid föreslagit en tull på
hafre, så hade det varit oskyldigt och skulle icke haft någon effekt
med sig, men så förhåller det sig icke med den nu föreslagna tullen
på smör. Man har redan erinrat om, att der import af smör eger
rum, utgöres den af en sämre klass, än den, som exporteras från våra
mejerier. Då man således importerar det billigare smöret, såsom t. ex.
det finska, och exporterar det bättre och följaktligen det dyrare, gör
man alltså en vinst härpå. Detta är således ur statsekonomisk synpunkt
en fördelaktig operation.
Det finnes ännu en sak, som jag har emot tullen på smör, och
det är den, att tullen skall vara en premiering för tillverkningen.
Man har dervid alltid sökt premiera den bättre delen af tillverkningen
och icke den sämre. Men härvidlag skulle förhållandet blifva tvärtom,
ty det bättre smöret, den goda varan, som i utlandet går under namn
af första och andra klassens smör enligt utlandets notering, skulle
skickas ut, och den sämre eller dåliga varan tagas in. Den varan,
som blir qvar i landet för att täfla med det importerade, skulle således
blifva den sämre. Följden häraf blefve alltså den, att det skulle blifva
premium på att göra dåligt smör. Detta vill jag icke vara med om.
Det skulle ju som sagdt vara alldeles origtigt ur statsekonomisk synpunkt,
och för den orsakens skull anhåller jag om bifall till utskottets
förslag.
Herrar Hammarlund och Burman instämde med friherre Ericson.
Herr Andersson i Hasselbol: Jag skall vara kort och vill endast
tala om, hvad jag vet angående margarinsmöret.
I eu mindre landsortsstad förekommer det en värdshusidkerska,
som under denna vinter köpt margarinsmör för mer än 200 kronor.
Vidare vet jag, att margarinsmör bjudes ut på torgen i städerna under
namn af ädelt smör, och att folket derefter förtär detsamma i tanke,
att det är reel vara.
Härmed förklarades öfverläggningen slutad. Med upptagande af
de yrkanden, som derunder förekommit, framstälde herr talmannen
propositioner dels på bifall till utskottets hemställan, dels på afslag
derå och bifall till herr Björkmans i ämnet väckta motion, dels slutligen
på ärendets återremitterande till utskottet för förnyad behandling, och
fann herr talmannen svaren hafva utfallit med öfvervägande ja för
den förstnämnda meningen. Votering blef emellertid begärd och försiggick,
sedan till kontraproposition antagits yrkandet på återremiss,
enligt följande nu uppsatta och af kammaren godkända voteringsproposition
:
39 N:o 20.
Onsdagen den 22" Juni, f. m.
Ang. tull
smör.
(Forts.)
"Vinner Nej, har kammaren återförvisat denna punkt i betänkandet
till utskottet för förnyad behandling.
Rösterna sammanräknades och visade 111 ja och 84 nej; varande
alltså utskottets hemställan af kammaren bifalien.
Punkten 12.
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 24, hade herr
C. A. Oléhn hemstält,
»att Riksdagen, med ändring af nu gällande bestämmelser uti
ifrågavarande del af tulltaxan, måtte besluta, att alla mer eller mindre
arbetade trävaror, derunder inbegripna snickare- och stolmakarearbeten,
af furu eller gran, utan betsning, målning eller lackering,
må åsättas eu tull af 5 öre; af nyssnämnda träslag, med betsning,
målning eller lackering, 10 öre; af alm, ask, björk, bok, ek och andra
inhemska, ej specificerade träslag, massiva eller dermed fanerade 15 öre;
af päron och valnöt samt af mahogny, jakaranda och andra utländska
träslag, massiva eller dermed fanerade, äfvensom arbeten, försedda
med äkta eller oäkta förgyllning, 25 öre, allt pr kilogram.»
På anförda skäl hemstälde emellertid utskottet under denna punkt:
att Riksdagen, med afslag å motionärens framställning, måtte
bibehålla oförändrade de uti tulltaxan under rubrikerna 552—555 för
arbetade trävaror förekommande tullsatser.
Efter uppläsande häraf anförde motionären
Herr Oléhn: Herr talman, mine herrar! Med den sammansättning
bevillningsutskottet vid denna riksdag erhållit, synnerligast från
denna kammares sida, var det ju att vänta att utskottet icke skulle
vara välvilligt stämdt emot några förändringar i tulltaxan. Men jag
hade trott att den lilla förändring jag föreslagit, skulle komma att
utgöra ett undantag från den allmänna förkastelsedomen, som kommit
öfriga förslag till del. Jag hade trott att alla skulle kunnat ena sig
om att skydda den del af den inhemska industrien, som utgöres af
husslöjden, äfven om man icke skulle vilja lemna något skydd åt den
större industrien. Och med detta förslag afses endast att bereda nödigt
skydd åt en gammal, numera tynande husslöjd. Min motion afser,
som hvar och en kan se, som vill göra sig mödan att genomläsa
den samma, endast att genom en något ökad tull å möbler underlätta
några tusen i hemmen arbetande snickares ekonomiska existens. Den
störa betydelse hemslöjden fordom hade i vårt land och dess vigt för
vårt folk är alla bekant, äfvensom att denna näringskälla nu i det
allra ^närmaste är snart utsinad. Beklagligtvis har välståndet bland
den lägre befolkningen utsinat i lika hög grad som näringsfliten upphört.
Bevillningsutskottet säger i sitt betänkande att det anser motio
-
Den, som bifaller hvad bevillningsutskottet hemstält i ll:te punkten
af betänkandet n:o 5,
röstar Ja;
Den, det ej vill,
röstar Nej;
N:o 20. 40
Oasdagen den 22 Juni, f. m.
närens förslag vara synnerligen behjertansvärdt. Jag ber att få uttrycka
min tacksamhet för detta välvilliga erkännande. Men utskottet
kommer besynnerligt nog ändock till den slutsatsen, att tidpunkten"
icke är lämplig för att genomdrifva partiella förändringar i
det gällande tullsystemet. Jag för min ringa del hade trott att, då
man erkänt en förändring bebjertansvärd, och således både rättvis och
billig, man äfven på samma gång erkänt, att en dylik förändring
borde så fort ske kunde genomföras. Jag skulle vilja framställa till
utskottet den frågan: när anser utskottet tiden lämplig att vidtaga
en rättvis och billig förändring uti här ifrågavarande tullsats? Jo,
antagligen kommer det att gå i detta fall som i så många andra, att
förändringen vidtages först sedan den ifrågavarande näringen gått
under och dess idkare antingen tvingats att resa till Amerika eller
också att falla fattigvården till last.
Det bär ofta framhållits fördelen att köpa billigt, oafsedt hvarest
varan är producerad. Huruvida detta påstående är rigtigt, skall Jag
icke inlåta mig på att besvara. Men om detta är en sanning, så är
det också en sanning, och en ännu större sanning, att om den billiga
varan är lika mycket sämre som den är billigare, så gör köparen alldeles
ingen vinst genom att köpa den billigare utan i stället eu förlust.
Och att så är förhållandet med de hit importerade möblerna,
derom tror jag alla skola vara ense, som haft någon erfarenhet i detta
stycke. De äro billiga och vackra, men hafva i allmänhet det felet att,
de knappast tåla mera än att se på.
Många af herrarne torde måhända finna denna fråga alltför obetydlig
för att deråt egna någon synnerlig uppmärksamhet. Men jag
ber att få påminna om, att det just är de många små intressenas tillgodoseende,
som sammanlagdt utgör det helas styrka; och ingen industri
— huru liten den än må vara — kan tillbakasättas, utan att
det stora hela i någon mån lider. Jag tager mig derför friheten att
bedja kammaren taga saken i öfvervägande och hoppas att kammaren
lika väl som utskottet skall finna ändamålet med motionen behjertansvärdt.
Men jag hoppas tillika, att om kammaren gör detta, kammaren
skall komma till ett annat resultat än bevillningsutskottet och finna
skäl att bifalla motionen, i stället för att afstå densamma.
Herr talman! Jag yrkar bifall till min motion och afslag på
utskottets betänkande i punkten 12.
Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.
Pimsten 13.
Bifölls.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. l/2 4 e. m.
In fulem
A. E. J. Johansson.
STOCKHOLM, IVAR H-ffiQGSTRÖMS BOKTRYCKERI, 1887.