1883. Första Kammaren. N:o 51 (Riksdagens protokoll 1883:51)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1883. Första Kammaren. N:o 51.

Söndagen den 3 Juni.

Kammaren sammanträdde kl. 1/13 e. m.

Anmäldes ock bordlädes Bevillnings-Utskottets memorial N:o
16, i anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut i vissa delar af
Utskottets betänkande N:o 7 angående allmänna bevillningen.

Kammaren åtskildes.

In fidem

A. von Krusenstjerno.

Måndagen den 4 Juni.

Kammaren sammanträdde kl. 723 e. m.

Justerades protokollet för den 28 sistlidne Maj.

Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
Stats-Utskottets den 2 i denna månad bordlagda utlåtanden N:is
8, 9, 11 c och 12 d äfvensom Bevillnings-Utskottets samma dag
bordlagda betänkanden N:is 14 och 15.

Första Kammarens Prof. 1883. N:o 51.

S:o 61.

Måndagen den 4 Juni.

Föredrogos och biföllos Särskilda Utskottets den 2 innevarande
Juni bordlagda memorial:

N:o 9, angående till Utskottet öfverlemnade delar af Kongl.
Maj:ts proposition N:o 1 angående statsverkets tillstånd och behof;
samt

_ N:o 10, angående aflöning åt Utskottets tjensteman och vaktbetjening.

Föredrogs och företogs punktvis till afgörande Bevillningsutskottets
under gårdagen bordlagda memorial N:o 16, i anledning
af Kamrarnes skiljaktiga beslut i vissa delar af Utskottets betänkande
N:o 7, angående allmänna bevillningen.

I—5 punkterna.

De föreslagna voteringspropositionerna godkändes.

6 punkten.

Lades till handlingarna.

Justerades två protokollsutdrag för detta sammanträde.

Herr (Trefven och Talmannen tillkännagaf, att, enligt öfverenskommelse
mellan talmännen, omröstningar jemlikt 65 § Riksdagsordningen
komme att anställas vid början af Kamrarnes sammanträden
under morgondagen öfver de i Bevillnings-Utskottets memorial
N:o 16 föreslagna och af båda Kamrarne godkända voteringspropositioner.

Kammaren åtskildes kl. s/4 3 e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna -

Tisdagen den 5 Juni, f. m.

If» 51.

Tisdagen den 5 Juni, f. m.

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Justerades protokollet för den 29 sistlidne Maj.

Anmäldes och bordlädes:

Stats-Utskottets utlåtande N:o 50, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition angående försäljning af hemmanet Neder Jerfva N:o2
i Solna socken och Danderyds skeppslag af Stockholms län; äfvensom
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets memorial N:o 4, i
anledning af erhållen återremiss å förslag om utredning i fråga
om anskaffande af lämpliga lokaler för Riksdagen, Riksbanken m. m.

Upplästes ett insändt läkarebetyg af följande lydelse:

Att Häradshöfdingen m. m. A. W. Dufwa i anseende till fortfarande
sjuklighet ej under de närmaste veckorna eger nog krafter
att sysselsätta sig med ansträngande göromål intygas på embetsed.

Stockholm den 31 Maj 1883.

N. A. Jodling,
Fältläkare.

Herr (Trefven och Talmannen tillkännagaf, att Herrar Rappe,
Hammar och Burenstam låtit anmäla, att de voro af sjukdom
hindrade att bevista dagens sammanträde.

Anstäldes jemlikt 65 § Riksdagsordningen omröstning öfver
följande af Bevillnings-Utskottet i dess memorial N:o 16, punkten
l:o), föreslagna och af båda Kamrarne godkända voteringsproposition: Den,

som bifaller Bevillnings-Utskottets, af Andra Kammaren
godkända hemställan, att förra delen af § 3 mom. 1 i förordningen
angående bevillning af fast egendom samt af inkomst skall erhålla
följande lydelse:

N:o 51.

Tisdagen den 5 Juni, f. m.

“Fast egendom skall uppskattas till sitt verkliga värde. Detta
värde bestämmes med ledning af de om hvarje särskild egendoms
storlek, beskaffenhet och afkastning inhemtade upplysningar samt
erhållna uppgifter om arrende- eller hyresafgifter, köpeafhandlingar
och värderingar för egendomens belåning eller försäkrande mot
brandskada;" röstar

J a;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Riksdagen lika med Första Kammaren beslutit,
att ifrågavarande stadgande skall erhålla följande lydelse:

“Fast egendom skall uppskattas till sitt verkliga värde med ledning
af köpeafhandlingar, arrende- eller hyresafgifter, värderingar
för samma egendoms belåning eller försäkrande mot brandskada
samt öfriga om hvarje särskild egendoms storlek, beskaffenhet och
afkastning erhållna uppgifter eller inhemtade upplysningar."

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja—33;

Nej—58.

Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt
och afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokollsutdrag,
N:o 209, som upplästes och hvaraf inhemtades, att omröstningen
derstädes utfallit med 122 Ja och 45 Nej, samt att båda
Kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 155 Ja och 103
Nej; hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt i öfverensstämmelse
med Ja-propositionen.

Anstäldes jemlikt 65 § Riksdagsordningen omröstning öfver följande
af Bevillnings-Utskottet i dess memorial N:o 16, punkten 2:o),
föreslagna och af båda Kamrarne godkända voteringsproposition:

Den, som bifaller Bevillnings-Utskottets, af Första Kammaren
godkända hemställan, att senare delen af § 3 mom. 1 i förordningen
angående bevillning af fast egendom samt af inkomst må
erhålla följande lydelse: “skolande dervid värdet af torfmosse och
växande skog, som innehafves af annan än jordegaren, ej tagas i
beräkning, enär inkomst deraf beskattas enligt § 8 mom. 2 b),“
röstar

Ja;

Tisdagen den 5 Juni, f. m.

N:0 Öl.

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Riksdagen lika med Andra Kammaren beslutit,
att ifrågavarande stadgande skall ur författningsförslaget utgå.

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja—31;

Nej - 60.

Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt
och afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokollsutdrag,
N:o 210, som upplästes och hvaraf inhemtades, att omröstningen
derstädes utfallit med 47 Ja och 119 Nej, samt att båda
Kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 78 Ja och 179
Nej; hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt i öfverensstämmelse
med Nej-propositionen.

Anstäldes jemlikt 65 § Riksdagsordningen omröstning öfver
följande af Bevillnings-Utskottet i dess memorial N:o 16, punkten
3:o), föreslagna och af båda Kamrarne godkända voteringsproposition: Den,

som bifaller Bevillnings-Utskottets, af Andra Kammaren
godkända hemställan, att det i § 11 mom. 2 stycket b) af samma
Utskotts förslag till förordning angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst förekommande stadgande om befrielse i visst
fall för jernkontoret från utgörande af inkomsbevillning må erhålla
följande lydelse:

“jernkontoret, i den mån detta verks vinstmedel användas till
allmänt nyttiga ändamål", röstar

J a;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Riksdagen lika med Första Kammaren beslutit,
att ifrågavarande del af § 11 i förordningen angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst skall erhålla följande lydelse:

“jernkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt
nyttiga ändamål och kontoret icke lemnar utdelning åt sina
delegare".

N:0 51.

Tisdagen den 5 Juni, f. m.

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja—12;<

Nej—83.

Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt
och afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokollsutdrag,
N:o 211, som upplästes och hvaraf inhemtades, att omröstningen
derstädes utfallit med 96 Ja och 66 Nej, samt att båda
Kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 108 Ja och 149
Nej; hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt i öfverensstämmelse
med Nej-propositionen.

Anstäldes jemlikt 65 § Riksdagsordningen omröstning öfver
följande af Bevillnings-Utskottet i dess memorial N:o 16, punkten
4:o); föreslagna och af båda Kamrarne godkända voteringsproposition: Den,

som bifaller Bevillnings-Utskottets, af Första Kammaren
godkända hemställan, att i § 11 mom. 2 af förordningen angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst måtte bland de från
utgörande af inkomstbevillning frikallade under punkten g) upptagas
“gåfvo- och understödstagare; för gåfva eller understöd af
enskild gifvare", röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Riksdagen lika med Andra Kammaren besluta,
att orden “gåfvo- och understödstagare: för gåfva eller understöd
af enskild gifvare" skola ur § 11 mom. 2 af förfa ttningsförslaget
utgå.

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja—74;

Nej-19.

Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt
och afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokollsutdrag,
N:o 212, som upplästes och hvaraf inhemtades, att omröstningen
derstädes utfallit med 38 Ja och 122 Nej, samt att båda
Kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 112 Ja och 141
Nej; hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt i öfverensstämmelse
med Nej-propositionen.

Tisdagen den 5 Juni, f. m.

N:o 51.

Anstäldes jemlikt 65 § Riksdagsordningen omröstning öfver
följande af Bevillnings-Utskottet i dess memorial N:o 16, punkten
5:o), föreslagna och af båda Kamrarne godkända voteringsproposition: Den,

som bifaller Bevillnings-Utskottets, af Första Kammaren
godkända hemställan, att dels § 19 mom. 4 i förordningen angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst må erhålla följande
lydelse:

“Skattskyldig, som underlåter att inom föreskrifven tid aflemna
infordrad uppgift, hvarom stadgas i § 18, hafve förlorat rätten
att fullfölja talan mot pröfningsnämndens beslut i fråga om beloppet
af den inkomst, som uppgiften skolat afse, utom i de fall,
då pröfningsnämnden uppskattat inkomsten till högre belopp än
det af taxeringsnämnden antagna eller ock inkomst först af pröfningsnämnden
till bevillning taxerats, för hvilka fall talan må
fullföljas i fråga om det belopp, hvarmed taxeringen blifvit af
pröfningsnämnden förhöjd, eller den nya taxering, som genom
pröfningsnämndens beslut uppkommit";

dels ock § 62 mom. 1 af samma förordning må erhålla följande
lydelse:

“Har skattskyldig icke hos pröfningsnämnd öfverklagat taxeringsnämnds
beslut, i hvad honom rörer, och varder den hos
taxeringsnämnden åsätta taxering af pröfningsnämnden lemnad
oförändrad eller nedsatt, må emot pröfningsnämnds beslut vidare
talan icke af skattskyldig föras.

Eljest må besvär öfver pröfningsnämnds beslut anföras af
skattskyldig, som icke till följd af stadgandet i § 19 mom. 4 förlorat
rätt till talan, äfvensom af kronans ombud eller af vederbörande
kommun, och skola besvären, stälda till Kammarrätten,
ingifvas till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande före klockan 12
å sista helgfria dag i December månad det år, taxeringen egt
rum, vid påföljd att besvären eljest icke varda till pröfning upptagna.
Sedan öfver inkomna besvär förklaring från vederbörande
infordrats, och tillsedt blifvit, att vid besvärshandlingarne varda
fogade så väl utdrag af taxeringslängd och beskattningsnämndernas
protokoll, i hvad de den öfverklagade taxeringsfrågan angå,
som ock de till bemälde nämnder i frågan ingifna handlingar,
hvilka, så vidt de ej hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande finnas
förvarade, genom klagandens försorg anskaffas, insänder Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande till Kammarrätten samtliga handlingarne
jemte eget utlåtande11, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Riksdagen lika med Andra Kammaren besluta,
att § 19 mom. 4 skall erhålla följande lydelse:

N:o 51.

Tisdagen den 5 Juni, f. m.

samt § 62 mom. 1 följande lydelse:

“Har skattskyldig icke hos pröfningsnämnd öfverklagat taxeringsnämnds
beslut, i hvad honom rörer, och varder den hos
taxeringsnämnden åsätta taxering af pröfningsnämnden lemnad
oförändrad, må emot pröfningsnämnds beslut vidare talan icke af
skattskyldig föras.

Eljest må besvär öfver pröfningsnämnds beslut anföras af
skattskyldig, som icke till följd af stadgandet i § 19 mom. 4 förlorat
rätt till talan, äfvensom af kronans ombud eller af vederbörande
kommun, och skola besvären, stälda till Kammarrätten,
ingifvas till Kong!. Maj:ts Befallningshafvande före klockan tolf å
sista helgfria dag i December månad, det år, taxeringen egt ram,
vid påföljd att besvären eljest icke varda till pröfning upptagna.
Sedan öfver inkomna besvär förklaring från vederbörande infordrats,
och tillsedt blifvit, att vid besvärshandlingarne varda fogade
så väl utdrag af taxeringslängd och beskattningsnämndernas
protokoll,, i hvad de den öfverklagade taxeringsfrågan angå, som
oek de till bemälde nämnder i frågan ingifna handlingar, hvilka,
så vidt de ej hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande finnas förvarade,
genom klagandens försorg anskaffas, insänder Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande till Kammarrätten samtliga handlingarne
jemte eget utlåtande."

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja—64;

Nej-27.

Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt
och afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokollsutdrag,
N:o 213, som upplästes och hvaraf inhemtades, att omröstningen
derstädes utfallit med 25 Ja och 133 Nej, samt att båda
Kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 89 Ja och
160 Nej; hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt i
öfverensstämmelse med Nej-propositionen.

Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande Statsutskottets
den 2 och 4 i denna månad bordlagda utlåtande N:o 8,
i anledning af Kongl. Maj:ts särskilda proposition angående
reglering af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel.

Tisdagen den 6 Juni, f. m.

N:o 5L

1—12 punkterna.

Biföllos.

13 punkten.

Grefve Lagerberg: Jag anhåller att få föreslå, att Kammaren
ville förena sig med mig och bifalla Kongl. Haj:ts proposition,
d. v. s. bevilja 200,000 kronors anslag till fortsättande af
Karlsborgs fästningsbyggnad. Att nu ingå i något bedömande af
nyttan eller nödvändigheten häraf tjenar till intet, ty det skulle
endast vara att åter upprepa precis detsamma som jag under 10
—12 föregående riksdagar fått lof att yttra i denna fråga. Jag
inskränker mig derför att yrka bifall till Kongl. Maj:ts proposition.

Häruti instämde flere af Kammarens ledamöter.

Friherre vonKrsemer: Jag skulle ej gerna vilja, att man kunde
förebrå mig att hafva varit otacksam! — Under diskussionen om
denna punkt vid föregående riksdag uttalades af flere talare både
i Medkammaren och här, och äfven af mig i min ringa mån, en
liflig önskan, att Karlsborgsfrågan måtte underkastas en noggrann
utredning samt att resultatet deraf måtte blifva Riksdagen meddeladt.
Denna sålunda uttalade önskan har regeringen också tillmötesgått,
i det att chefen för Landtförsvarsdepartementet anbefalt
chefen för generalstaben att göra en noggrann undersökning om
Karlsborg och angående allt hvad som på denna fråga kunde inverka.
Resultaten af denna undersökning föreligga nu i den rapport,
som af chefen för generalstaben blifvit den 23 sistlidne December
afgifven, och man kunde kanske derför tycka, att då nu
sagde, äfven af mig uttalade önskan om undersökning imötesgåtts,
så borde jag nu ej längre uppträda mot ökande af anslaget
till Karlsborg. Men, mine herrar, det ligger väl icke något tillfyllestgörande
bevis för lämpligheten af ett ökadt anslag till Karlsborg
blott i den omständigheten, att en undersökning blifvit gjord,
utan man bör väl äfven se till hvad undersökningens resultat
gifver vid handen? Det är detta, jag nu skall taga mig friheten
att med några ord söka visa.

Hvad chefen för generalstaben först yttrar angående den
supponerade krigsteatern i vårt land vid ett blifvande krig, derom
torde jag icke här behöfva ingå i någon redogörelse, helst ungefär
detsamma blifvit af en stor del af denna Kammares ledamöter
åhördt vid ett offentligt föredrag af samme skicklige militäre talare,
hvilket föredrag äfven blifvit i tryck offentliggjordt. Så
mycket vill jag dock antyda, att mig synes, att vid denna del af
betraktelsen möjligtvis för liten hänsyn tagits till de förändrade
tidsförhållandena.

Jag ber att få påpeka, huru det södra Finland numera har
ett järnvägsnät, som står i förbindelse med det ryska, och huru

Anslag till
Karlsborgs
fästningsbyggnad.

N:o 51.

Tisdagen den 5 Juni, f. m.

Anslag till
Karlstorgs
fästningsbyggnad.

(Forts.)

som detta järnvägsnät norr ut går ända till Tammerfors. Och efter
mitt förmenande är det endast en tidsfråga och en ganska
kort tidsfråga, att denna jernväg kommer att fortsättas antingen
genom det inre af. Finland eller utefter dess vestra kust ända
upp till Torneå. Vid sådant förhållande undrar jag, om, när den
bedröfliga stund kommer — i fall en sådan kommer — då Sverige
blir indraget i krig med sin östra granne, den nu gängse föreställningen
om att krigsteatern ovilkorligen skall förläggas till mellersta
. Sverige icke kan komma att undergå en svår och sorglig
jemkning. Mig förefaller det i hög grad sannolikt, att den nyare
tidens beqvämaste kommunikationsmedel, jernvägarne, kommer att
användas hellre än den besvärligare sjötransporten, och att således
en fiendtlig styrka kommer att inkastas på någon eller några
punkter af det norra Sverige. Thiers berättar i sin historia om
konsulatet och kejsardömet, att en dag Bonaparte satt i Paris
lutad öfver kartan öfver Italien, innan han företog sitt italienska
fälttåg, och att han då skref på kartan ordet “battaglia" bredvid
namnet Marengo. Jag håller icke för otroligt, att den fiendtlige
härförare, som kommer att göra upp planen för ett fälttåg i
Sverige, kommer att teckna ordet “batalj" icke på någon punkt å
mellersta Sverige utan på någon punkt å norra Sveriges karta.
Jag vet mycket väl, att man genast skall invända, att den smala
sträckan mellan lappländska höglandet och Bottniska viken, Norrbottens
och Vesterbottens kustland, är en för oss mycket otjenlig
och obeqväm krigsteater, emedan, om fienden då är herre på sjön,
han lätt kan landsätta en styrka i vår rygg; men, mine herrar,
jag fruktar, att fienden icke tager hänsyn till den invändningen,
att krigsteatern för oss är otjenlig.

Jag har med dessa få ord blott velat antyda den mera allmänna
sidan af frågan, emedan den i sin mån något inverkar på
betydelsen af Karlsborg för framtiden; på det sätt nemligen, att
den nedsätter denna fästnings betydelse.

Jag öfvergå!'' nu till de delar af generalstabschefens rapport,
som a.ngå sjelfva Karlsborg. Han yttrar der, såsom han äfven i
den af mig nyss antydda föreläsningen flere gånger påpekade, att
med nutidens stora krigshärar behöfves det ofantliga förråd, af
hvilka visserligen någon mindre del kan anbringas strax bakom
härens operationslinie, men hvaraf dock den vida öfvervägande
delen måste samlas på ett fullkomligt säkert och således temligen
långt från krigsteatern befintligt ställe, med andra ord i en förrådsfästning,
hvarför Karlsborg med sitt afskeda läge dertill bör
synnerligen väl lämpa sig. Detta dock under förutsättning, att
denna fästning icke blott ligger långt afskild, utan äfven är väl
skyddad. Men just detta vilkor är det, som Karlsborgs fästning
icke uppfyller, och som jag haft ledsnaden att flere gånger hafva
nödgats här påpeka, och efter de undersökningar, som nu blifvit
gjorda, måtte väl detta numera anses såsom en en gång för alla
erkänd sats, då nu de militära auktoriteterna enstämmigt bekräfta
hvad jag i den vägen tagit mig friheten att flere gånger för Kammaren
påpeka.

N:o 51.

Tisdagen den 5 Juni, f. m.

Redan 1876 års befästningskomité, säger chefen för general- Anslag till
staben, anmärkte rörande de fästningen omgifvande höjderna, i
synnerhet Vaberget och Hammarnäset, att å dem anlagda batte- byggnad''
rier af tidsenliga pjeser af belägringsartilleri skulle innebära en (Forts.)
fara för fästningen; särskilt derför att de lemnade tillfälle att
se in i fästningen, bättre rigta elden och iakttaga dess verkningar.
Artilleriets utveckling under de sex år, hvilka derefter förflutit,
hade, tillägger han, till fullo besannat komiténs farhågor. _ Redan
om fienden skulle lyckas på dessa höjder uppföra sitt fältartilleri,
skulle väl en af sådant från undangömma uppställningsplatser
rigtad kasteld göra Karlsborgs fästning mindre lämplig
såsom en hufvuddepot. Allt detta kan emellertid hjelpas, och detta
naturligtvis på det sätt, att man för fästningens räkning bemäktigar
sig dessa kringliggande höjder. Särskild! påpekas att Hammarnäset
kanske är den farligaste punkten, emedan man derifrån
kan träffa den alldeles värnlösa baksidan af slutvärnet. _ 1 fall
man tänker sig en fästningskrans, bestående af en fästning på
Hammarnäset, två å Vaberget, en vid Hästebacka och en å
Klefvaberget, d. v. s. fem permanenta fästen utom dem emellan
vid krigsutbrott anbragta tillfälliga befästningar, sa blefve Karlsborgs
fästningsområde tillräckligt stort för att vi der i ett fullkomligt
tryggadt område skulle kunna hafva våra förråd samlade.
Den båge af fästen, som skulle omgifva sjelfva fästningen,
finge då en utsträckning af minst 30 kilometer.

Karlsborg har emellertid betydelse icke blott såsom förrådsfästning
utan äfven såsom operationsfästning, men för att den
skulle kunna motsvara detta senare ändamål, behöfver bågen af
befästningar flyttas fram till linien af sjöarne Unden, Viken och
Örlen. Den båge, dessa mera framskjutna befästningar komme att
bilda, blefve då 70 kilometer eller mera i längd, hvarför, när den
vore färdig, all inneslutning af fästningen vore omöjlig, och de i
densamma samlade truppmassorna alltid kunde vara säkra om att
hafva öppna utfallsvägar. Man ser således, att icke ens med de 5
permanenta fästena på de närmast kringliggande bergen saken
blefve slut, utan att, om fästningen skall fullt uppfylla äfven sitt
andra ändamål, att vara operationsfästning, man måste tänka sig
att uppföra ytterligare en krans af fästen, om ock kanske blott
tillfälligare verk, som kanske vid krigets utbrott kunna åstadkommas.

Jag återvänder emellertid nu till Karlsborg såsom förrådsfästning.
När man då öppet och tydligt har erkänt att, så länge
dessa närmast kringliggande höjder icke äro befästade, den nuvarande
centralfästningen, som ligger midt emellan dem, icke kan
uppfylla sitt ändamål såsom förrådsfästning, emedan hvarje del
deraf är synbar från dessa höjder och derför från dem kan oroas
genom väl rigtad granatkastning, så att endast de, som befinna
sig i de bombfria hvalfven, kunna vara säkre, under det att de,
som passera fästningens öppna platser, löpa stor fara, hvarjemte
alla icke bombfria bostäder eller förrådshus i fästningen utan tvifvel
blifva nedskjutna — när man erkänt detta, säger jag, så synes
mig, att den logiska konklusionen af undersökningarna borde

N:o 51.

Tisdagen den 5 Juni, f. m.

Andag till
Karlsborgs
fästningsbyggnad.

(Forts.)

hafva varit den, att man först utredt hvad dessa permanenta fästen
på de kringliggande höjderna skulle kosta, för att sedan begära
anslag till deras påbörjande. Har dock så skett? Alldeles icke!
Sedan nödvändigheten af dessa fästen blifvit — dels något fullständigare
i sjelfva rapporten, dels sedan tillräckligt i bilagan till
Kongl. Maj:ts proposition, som är ett utdrag af rapporten — bevisad,
så antydes genom citerande af 1876 års befästningskomité,
att det dock finnes befästningsarbeten, som för oss äro ännu vigtigare,
nemligen i första rummet en fästning i den s. b. gorgen
mellan Vettern och Hjelmaren, och att det först sedan en sådan
fästning är färdig kan vara skäl att bygga dessa fästen kring
Karlsborg. Som dock nu ingen sådan fästning i mälardalen är i
fråga, så begär Kongl. Maj:t anslag — till hvad? Till fästena
kring Karlsborg? Nej, till den gamla fästningens fortsättning, alldeles
på det gamla sättet! Slutet blir således, att, sedan man
bevisat, att fästningen icke kan hålla sig utan dessa kringliggande
fästen, så begär man icke något anslag till dem, men man begär
deremot anslag och oupphörligen ökade anslag till den gamla,
lilla centralfästningen, som man in amplissima forma har erkänt
icke vara försvarbar.

Och hvilka arbeten är det då, som man i första rummet vill
utföra? Det ser man i Kongl. Maj:ts proposition (sid. 36). Jag
vill icke granska alla de fem poster, som der uppräknas, men om
en af dem måste jag yttra ett par ord. Det är det beräknade
anslaget till “slutvärnets täckning och skyddsvallar“, som är upptaget
till, för båda dessa saker tillsammans, 568,950 kronor. Kan
det verkligen vara skäl att nedlägga öfver 1f1 million kronor på
taket och framför utsidan af detta “slutvärn", som visserligen derigenom
möjligen kan blifva skyddadt för bombkastning från Vaberget
och beskjutning från landsidan; men som dock ändå är
försvarslöst åt andra sidan, der det vänder en alldeles blottad
vanlig mursida mot elden från Hammarnäset. Det egentliga
skälet för fortsättning af arbetet på Karlsborg finner man dock
på sid. 43 af Kongl. Maj:ts proposition, der departementschefen
yttrar: “och skulle det vara mer än beklagligt, om Karlsborg, som
under mer än 50 år varit under byggnad, skulle lemnas ofullbordadt,
och detta icke blott för sakens egen skull, utan äfven för
det intryck, sådant skulle medföra, både inom landet och än mer i utlandet1.
Der är skälet! Man kan icke öfvergifva befästandet af
Karlsborg derför att det skulle se sä illa ut\

Jag böjer mig för detta skäl, hvartill man möjligen torde
böra lägga ett allvarsammare, nemligen att vår fortifikationspersonal
behöfver öfning, men jag kan dock icke häri finna någon
anledning att öka anslaget mot hvad det varit — de sista åren,
ty mig förefaller det tvärt om fortfarande mest af allt önskligt, att
detta anslag måtte blifva ett fixt anslag. Ser man tillbaka
på förhållandena under de föregående åren, så var anslaget till

Karlsborg är 1874 —• 245,000 kronor

„ 1875 — 325.000 „

„ 1876 — 325,000 „

Tisdagen den 5 Juni, f. m.

N:o 51.

år 1877 — 212,000 kronor,

„ 1878 — 303,000 ..

och 1879 — 184,000 „

Det har således varit det mest hopplösa ombyte af siffror
utan någon egentligen tillfyllestgörande motivering. Efter långa
strider förändrades detta ändtligen 1879, då för år 1880 beviljades
den jemna summan af 100,000 kronor, och dervid har det sedan
förblifvit. Således beviljades för 1881 100,000 kronor, för 1882
100,000 kronor och för 1883 likaledes 100,000 kronor.

Jag tror fullt och fast, att det af mig åsyftade önskningsmåiet
att få anslaget till fixt anslag, hvilket äfven medför den fördelen,
att det ej gerna kan blifva fråga om att helt och hållet stryka anslaget,
icke kan praktiskt vinnas på annat sätt än genom att bibehålla
det anslag, som Riksdagen nu, som sagdt, under 4 år gifvit, nemligen
100,000 kronor. Hvad särskildt detta belopp 100,000 angår,
ber jag få nämna, att jag kommit att se efter i diskussionsprotokollen
i Andra Kammaren för i fjor, och att jag der funnit,hurusom
dåvarande Chefen för Landtförsvarsdepartementet Öfverste
Taube yttrade, att Karlsborgs fästningsarbete pågått under 62 år
och kostat tillhopa 7,323,352 kronor, eller i medeltal per år 118,000
kronor. Det nu af Stats-Utskottet föreslagna belopp, 100,000
kronor, ligger således bra nära det medeltal, som under de 62 åren utgått,
och torde äfven deri ligga ett godt och allt afseende förtjenande
skäl för att bibehålla nämnda siffra.

Medan jag har ordet, anhåller jag att i afseende på fästningens
oförsvarlighet — nej, oförsvarbarhet menade jag — få tillägga,
att det till de många omständigheter, som förut i denna sak hafva
anförts, har under den senaste tiden kommit en ny upplysning,
hvilken åtminstone jag icke förut hört. Jag såg den nemligen
för första gången i en broschyr med titel “Om försvarskrig i
Sverige11 af den genomskinliga signaturen B. A. L. Det säges
der, sid. 59 och 60, att den största olägenhet, som- Vaberget
medför, är den, att derigenom omöjliggöres hvad som numera
kan anses vara hvarje skicklig kommendants uppgift, att icke blott
ligga med trupperna bakom fästningens vallar, utan att äfven
genom upprepade, ganska långt framför fästningen utsträckta utfall
och förstrider försvåra för fienden börjandet af den egentliga
belägringen, och att den smala landtungan söder om Karlsborgs
fästning vore derför utmärkt lämplig, om icke Vaberget hängde
öfver och gjorde det omöjligt. Detta är ett skäl, som icke mig
veterligt förr har blifvit anfördt, men som fullständigt visar betydelsen
af de kringliggande höjderna och afgörande bevisar, att
de måste inom Karlsborgs fortifikationsområde indragas, om denna
fästning skall blifva af något verkligt värde för vårt försvar.
Men då så nu icke är förhållandet, utan man endast har begärt
anslag till den mindre centralfästningen, finner jag icke annat, än
att Stats-Utskottet ovilkorligen saknat skäl att höja den summa, som
under de fyra senaste åren plägat för detta ändamål anslås, och jag
anhåller derför med godt samvete om bifall till hvad Stats -

Anslag till
Karlsborgs
fästningsbyggnad.

(Forts.)

N:o 51.

Anslag till
Karlsborgs
fästningsbyggnad.

(Forts.)

14 Tisdagen den 5 Juni, f. m.

Utskottet har föreslagit, nemligen att Riksdagen måtte anvisa ett
anslag af 100,000 för ändamålet för 1884.

Friherre Klinckowström: Jag vill icke följa den siste ärade
talaren på hans strategiska ströftåg långt bort i Finland och i de
norra delarne af Sverige; jag vill hålla mig till saken eller till
Karlsborgs fästningsbyggnad. Visserligen säger Stats-Utskottet,
när det skyndar sig att lemna Riksdagen sin på kallade kläm,
att Riksdagen under de senare åren anvisat till Karlsborg 100,000
kronor hvarje år och att någon särskild anledning nu icke lärer
förefinnas att höja detta belopp, hvarför Utskottet nu ock föreslår
enahanda belopp eller 100,000 kronor. Jag ber Utskottets
majoritet i det fallet om ursäkt, att jag anser, att särskild anledning
nu förefinnes att höja detta belopp. Jag var på min tid med
om och kämpade på samma sida som den siste ärade talaren för
de anslag, som under loppet af de senare åren blifvit beviljade
till Karlsborgs fästning, nemligen årligen 100,000 kronor, men till
följd af den utredning af chefen för generalstaben, som har blifvit
meddelad i Kongl. Maj ds proposition rörande statsverkets tillstånd
och behof, bar jag funnit stor anledning vara att hädanefter
öka detta anslag. Chefen för generalstaben utreder nemligen
på ett, såsom mig synes, fullt klart och förtjenstfullt sätt
betydelsen af Karlsborgs fästning för landets försvar, och kommer
till den slutsats, att Karlsborg enligt denna utredning eger eu stor
betydelse både såsom depot- och förrådsfästning, och äfvenledes
såsom operationsfästning. Men, mine herrar, alla stora fästningsanläggningar
i Europa hafva på det sista årtiondet till följd af
artilleriets ofantliga framsteg och det afstånd, hvarpå det grofva
artilleriet och kastpjeserna, mörsarne, kunna åtkomma fästningen,
nödgats omgifva centralfästningen med detacherade verk. Det är
icke en ensam stående händelse för Karlsborg, utan alla de stora
fästningarne jag under mina .militäriska resor besökt, så väl på
Tysklands östra gräns som i Österrike, i Italien, i Rehnländerna,
de franska stora fästningarne, alla hafva nödgats omgifva sig med
detacherade verk. Den siste talaren har på ett något konfyst sätt
förblandat dessa detacherade verk och stundom kallat dem fästningar,
och han har derigenom till äfventyrs kunnat förvilla de
personer i Kammaren, som icke kunna vara hemmastadda i dessa
militäriska förhållanden. Men det är så långt ifrån, att meningen
är att omgifva Karlsborg med andra fästningar, såsom han tyckes
vilja påstå, att det endast är afsigt att omgifva centralfästningen
med detacherade verk, hvartill man nödgas till följd af artilleriets
senare utveckling, och dessa detacherade verk skulle, enligt chefens
för generalstaben utredning, komma att ligga: ett verk på Hammarnäset,
två på Vaberget, ett vid Hästbacka och möjligen ett
vid Klefvaberget. Det vore alla de detacherade verk, hvarigenom
fästningen skulla blifva fullt försvarbar mot en belägrande fiende,
försedd med nutidens bästa belägringsartilleri. Det är, jemfördt
med hvad andra stora fästningar i Europa måste bekosta på detacherade
verb, ett högst ringa antal, som Karlsborg behöfver be -

Tisdagen den 5 Juni, f. m.

kosta, och detta af den enkla anledning, att den ligger vid sjön
Vettern, ty detta gör det mindre nödigt att för fästningens fullständiga
försvarbarhet bygga så många detacherade verk som
andra fästningar. Derigenom skulle det egentliga artilleriet, såsom
chefen för generalstaben också upplyser, kunna aflägsnas på
8 ä 9 kilometers afstånd från Karlsborgs centralfästning, och den
belägrande armén skulle nödgas utbreda sig på minst 30 kilometer
kring fästningen för att cernera densamma, hvilket är snart sagdt
omöjligt, utan ett vida större antal hos den belägrande fienden,
än som kan komma i fråga, emedan det gör nära nog 3 svenska
mil för fienden att besätta för att cernera fästningen.

Det har, såsom äfven den siste talaren rigtigt upplyst, varit
trån och med år 1872 till och med år 1879 bekostats vida större
summor på Karlsborgs fästningsbyggnad, än hvad som egt rum
under de senare åren. Han har för hvarje år angifvit dessa summor,
och deraf har Kammaren fått ett fullständigt begrepp om
hvad vi under vida svårare ekonomiska förhållanden, än nu är
fallet, kunnat bestå för denna fästning. De 4 sista åren har visserligen
endast årligen gifvits ett anslag af 100,000 kronor, men
jag ber den siste ärade talaren dervid besinna, att år 1880 bestodos
de 100,000 kronor, som då lemnades till Karlsborg, icke på
fästningsbyggningen utan på_anläggandet af ett sjukhus. Således
är det egentligen de tre sista åren, som fästningen har erhållit
100,000 kronor för hvarje år. Jag finner den utredning och det så
att säga halfva löfte, som återfinnes i Kongl. Maj:ts proposition,
rörande centralfästningens omgifvande med detacherade verk vara
af den betydelse, att det ensamt har förmått mig att nu rösta för
det högre anslaget, som äfven Första Kammarens samtlige reservanter
i Utskottet påyrkat, eller 200,000 kronor. Det vore bra,
om regeringen, så fort sig göra låter, ville utarbeta fullständiga
planer för dessa detacherade verk och kostnadsförslag dertill samt
framlägga dem för Kiksdagen, på det att Riksdagen måtte få fullständigt
reda på hvad Karlsborgs fästnings sålunda försättande i
fullt försvarbart skick skulle kosta. Jag tror, att detta komme
att leda derhän, att många af Riksdagens ledamöter skulle ändra
åsigt om denna fästning.

Den siste talaren frågade, hvad det skulle tjena till att nu
bortkasta på den s. b. centralfästningen stora penningsummor
°ph icke genast börja med de detacherade verken. Det är redan
så mycket bygdt på denna centralfästning, att densamma med
mycket ringa arbete skulle kunna fullbordas, hvarigenom Karlsborgs
fästning mycket väl skulle såsom förråds- och depotfästning
mot ^ en angripande fiende, försedd med endast fältartilleri, kunna
bestå och försvara sin roll, och då är det ju mycket klokt att
först afsluta hufvudfästningens linier och sedan med den kraft,
som anslagen kunna medgifva, påbörja byggandet af dessa detacherade
verk, som skulle omgifva fästningen, och dervid gå så
till våga, att man först fullbordade de angelägnaste och sedermera
de mindre angelägna. Om regeringen vidtoge en sådan åtgärd för
Karlsborg, tror jag, att Riksdagen hädanefter skulle blifva mycket

N:o 51.

Anslag till
Karlsborgs
fästningsbyggnad.

(Forts.)

N:0 51.

Tisdagen den 6 Juni, £. m.

Anslag till
Karlsborgs
fästningsbyggnad.

(Forts.)

välvilligare stämd mot denna fästningsbyggnad än hittills, och jag
slutar i den öfvertygelse, att så måtte ske, med vördsam anhållan
att denna Kammare måtte, med afslag på Stats-Utskottets förslag,
öka anslaget för fortsättande af Karlsborgs fästningsbyggnad för år
1884 till 200,000 kronor.

Herr Stjernspetz: Den förste talaren, som hade ordet, yttrade
något rörande det nordliga Sverige såsom en blifvande krigsteater.
Om jag än i det fallet öfverensstämmer med honom, att
det sannolikaste är, att denna landsdel i första rummet kan blifva
utsatt för ett anfall, vill jag dock fästa uppmärksamheten på, att
en anfallande stormakt icke kan använda några stora truppmassor
derstädes i följd af befintliga svåra terränghinder, samt att blott en
enda operationsväg finnes, som går långs med och helt nära hafskusten.
För att få hastigt slut på kriget och använda sin öfverlägsna
landtarmé, är det derför ingen omöjlighet att vi på samma
gång äfven skulle kunna få möta en invasion i mellersta Sverige.
Häraf och i anseende till det stora afståndet emellan dessa landsdelar
bör det vara klart, att försvarsåtgärderna i Norrland äro
en sak för sig, och att försvarsåtgärderna i mellersta Sverige, som
är hjertat och den vigtigaste delen af landet, icke derför böra
uppskjutas eller, med andra ord, att dessa båda åtgärder i så skilda
delar af vårt land icke böra ställas i motsats till hvarandra.

Jag återkommer till hvad han nyss liksom förra riksdagen
sade. Han talade då som nu om de taktiska olägenheterna af
Vaberget. Dessa återkommande anmärkningar mot fästningens
taktiska läge förvåna mig verkligen mycket, då det är temligen
säkert och visst, att det på hela vårt jordklot icke finnes någon
enda landtfästning, som har ett så fördelaktigt taktiskt läge, sedt
i sin helhet, som just Karlsborg, och jag trotsar dessutom Herr
Friherre Krsemer att kunna angifva någon enda plats inom hela
vårt land, hvars taktiska läge och öfriga militära fördelar kunna
med Karlsborg i ringaste mån jemföras. De som bestämde fästningens
läge voro icke heller några projektmakare, utan tänkande,
erfarne, kunnige och mogne män, som efter noggranna undersökningar
bestämde platsen. Fn af de förnämsta fördelarne är den,
att fästningen ligger vid V ettern, hvarigenom den kan underhålla
kommunikation med Östergötland, Nerike och Småland och genom
dessa provinser med hela landet. Detta gör, att den icke kan
inneslutas, och en fästning, som icke kan inneslutas, anser man
vara nästan ointaglig, derför att allt hvad som under en belägring
förbrukas kan efter hand ersättas, hvarigenom den besitter en
outtömlig försvarskraft just genom sitt läge.

Hvad angår Vaberget, hvars närbelägenhet skulle vara så
farlig, emedan man från detta berg kunde kasta in granater och
bombardera fästningen, får jag nämna, att kände talaren till artillerivapnet
något, borde han veta, att detta går med lika fördel
för sig, utan att man behöfver ställa upp kanonerna på ett berg.
Han har väl någon gång i sin ungdom kastat boll, och vet. huru
den beskrifver en båge i luften. På liknande sätt går det till, då

Tisdagen den 5 Juni, f. m. 17

man bombarderar en fästning. Med kännedom om afstånd och
rigtning, som man alltid kan förskaffa sig, kan man från hvilken
punkt som helst bombardera lika bra. I det rörliga fältkriget är det
visserligen nödvändigt, att man kan se de föremål, som skola beskjutas,
men eu fästning ligger der den ligger och är således ei
svår att träffa.

Han nämnde äfven, att det för att förstärka denna fästning
skulle behöfvas fem andra fästningar på höjderna. Detta är också
ett misstag. Man kan i det fallet icke behöfva andra befästningar
än sådana batterier, som funnos vid Plewna. Vi sågo huru
turkarne på kort tid uppförde ointagliga batterier vid Plewna.
Ryssarne förmådde icke att taga dessa, och anledningen hvarför
Plewna föll var just den, att turkarne blefvo inneslutna. Så länge
ryssarne höilo sig på endast 2 ä 3 sidor och lemnade den fjerde
fronten öppen, gick allt bra för turkarne. Plewna fick från den
sidan förstärkningar, föda samt ammunition, och ryssarne kunde
icke, trots alla ansträngningar, taga det, förr än fästningen blifvit
innesluten. Sedan, och då det började att fattas föda och ammunition
samt vapen, liufvudsakligast dock födoämnen, då först föll
fästningen. Besättningen blef nemligen då tvungen att göra ett
utfall, kosta hvad det ville, och det kom då till en hufvuddrabbning
mot de vida öfverlägsna ryssarne. Om vi skulle tänka oss
dylika befästningar använda vid _ Karlsborg, skulle man kunna
befästa Yaberget och öfriga höjder med sådana “Plewna“-befästningar.

Men, _ mine herrar, då punkterna, som skola befästas, äro bestämdt
gifna, bör man under fred göra hvad man kan, ty under
kriget får man så många andra arbeten, och det är sannolikt af
detta skäl som man redan nu kommit fram med förslaget att befästa
dessa höjder, som först vid utbrottet af ett krig beböfde befästas.
Dessa fästen äro inga “fästningar^ utan kunna göras för
jemförelsevis mycket små summor.

Samme talare nämnde äfven, att generalstab schefen år 1876
skulle hafva i visst fall underkänt Karlsborgs betydelse. Jag vet
det mycket väl. ^ Samme person, som gjorde detta, nedsatte också
den indelta arméns värde, äfvensom flottan, och detta gjorde han
derför att han med okuflig energi och med alla möjliga medel ville
införa den allmänna värnpligten. Hade hans idéer gått igenom,
skulle vår beväring haft årslånga öfningar, och han skulle snart
nog fått en fältarmé fullt utrustad och öfvad på 150,000 ä 200,000
man. Om dessa idéer kunde genomföras, medgifver jag att Karisborg
möjligen kunde stå tillbaka, ty vi både icke haft penningar
till allt. ^ Hade man fått en sådan armé, väl beredd att möta en
fiende, då han landstege, då vore sådana fästningar som Karlsborg
kanske mindre nödiga, men då vi icke det hafva, utan vårt landtförsvar
sannolikt i alla tider kommer att stå på rätt klena fötter,
och vår armés utrustning och öfning sannolikt kommer att stå
efter de fienders, som anfalla oss, då, mine herrar, är det af största
vigt att vi åtminstone ega en fästning’, som kan innesluta förråd
och som är så långt undandragen, att icke fienden kan taga den i

Första Kammarens Prof. 1883. N:o 61. 2

K 50 51,

Anslag till
Karlsborgs
fästningsbyggnad.

(Forts.)

S:o 51.

Anslag till
Karlslorgs
fästningsbyggnad.

(Forts.)

Tisdagen den 5 Juni, f. m.

en hastig vändning. Jag vill dock i det fallet säga, att så långt
bort Karlsborg än ligger, kan, fortare än någon anar, fienden stå.
der. Efter de beräkningar jag gjort, kan, i det skick vårt landtock
sjöförsvar nu är, en fiende, som landstiger någonstädes i trakten
af Stockholm, inom tvä mana der eller allra högst tre vara i
Vestergötland.

Karlsborg har en mycket stor betydelse. Först och främst är
det vår enda förrådsfästning, men kan på samma gång utgöra en
operationsfästning, sedan fienden inträngt så långt i landet. Den
har dock må hända en ännu större betydelse, och det i nationell
hänseende. Denna fästnings läge inuti landet visar nemligen, att
det svenska folket vill försvara sig. Just den omständigheten, att den
ligger så långt in i landet, att den icke genom en hastig öfverrumpling
kan tagas, medgifver svenska folket att vid densamma knyta
den förhoppning och den tanke, att så länge Karlsborg är ointaget,
är icke allt förloradt. Dess bibehållande uppmanar sålunda nationen
i ett krig att anstränga sig till det yttersta för att uppehålla
fästningen och samla arméer för att befria den och hindra
fiendens verksamhet utanför densamma. Funnes icke en sådan fast
punkt inne i landet, vore vi i mistning af eu högst betydlig
fördel, då det blefve fråga om att sluta fred. Vida olyckligare
vore det, om hela landet läge Öppet och prisgifvet åt fiendens
välbehag. Så . länge vi hafva en fäst punkt och en armé i fält,
kan alltid en drägligare fred ernås än eljest, ty fienden brukar
ofta ledsna på kriget, och derjemte kunna ju politiska svårigheter
för honom mota. I hvarje hänseende gör Karlsborg, att om vi
villa försvara oss. gifver oss denna fästning ett medel dertill.

Hvad beträffar att Yaberget skulle göra utfall omöjliga, måtte
detta vara ett grundligt misstag. Först och främst gör man ej
gerna utfall, så länge fienden håller sig så långt borta som vid
Yaberget. Vidare behöfva vi ej precis gå på Yaberget; för att
få en utfallsväg kunna vi vånda''oss norrut och kringgå den fiende,
som tagit Yaberget, eller med tillhjelp af våra små pansarfartyg
falla honom i sidan, och det är för öfrig! nära nog en regel, att
infanteri, så väl som kavalleri, icke fäster någon synnerlig uppmärksamhet
vid om de blifva beskjutna af artilleri, särdeles från
så långt håll. Under sista fransk-tyska kriget var det regel, att
trupperna manövrerade utan afseende på det fiendtliga artilleriet.
Artilleriet har i detta fall icke en så förstörande inverkan, som
man vanligen föreställer sig.

Hvad den omtalade fästningen mellan Hjelmaren och Vettern
beträffar, skulle det vara roligt att få höra hvar den skulle ligga.
Bär har många år varit förslag å bane att befästa Stockholm, och
detta skulle ske genom 20 å 30 olika verk, men man har icke
funnit en enda höjd, som icke är emgifven af andra höjder inom
mycket godt yevärshåll, och så är förhållandet inom största delen
af Mälaredalen, så att om man gör anmärkning mot Karlsborg
för dess taktiska läge, vet jag verkligen icke, hvar man skall
bygga en annan fästning. Denna fästning mellan Hjelmaren och
Vettern eller i Mälaredalen blefve icke heller någon förrådsfäst -

Tisdagen den 5 Juni, f. m.

N:0 51.

ning, hvarför den icke heller behöfde byggas med den soliditet, Anslag till
som för en sådan är erforderlig, utan kommer väl sannolikt att Karhborgs
blifva hvad man vanligen plägar kalla ett befästad.It läger eller mer
eller mindre permanenta jordverk, som kunna byggas för ringare (Forts.)’
kostnader.

På grand af hvad jag nu anfört, får jag anhålla om bifall till
Kongl. Maj:ts proposition.

Friherre von Kraemer: Blott några få ord. — En talare här
till höger om mig. Friherre Klinckowström, har förebrått mig, att
mitt framställningssätt skulle varit “något konfyst“. Det är nu en
gång denne ärade talares stridssätt att utkasta sådana uttryck mot
sina motståndare. Jag afstår från att med honom täfla i detta
slag af kasteld — jag har ej -dertill nog grof mörsare.

Hvad angår det, som samme talare yttrade i sak angående
min framställning, så tror jag icke att jag nyttjade ordet 11 fästningar11
utan ordet ufästen“ eller just det ord som nyttjas i den
Kongl. propositionen. Der talas nemligen om “fyra permanenta
fästen“ utom de vid krigsutbrott föreslagna provisoriska befästningarne.
Hvad jag framhöll var, att icke någon särskild utredning
föreligger om hvad de skulle kosta, utan att i den Kongl.
propositionen står blott “att de icke syntes kunna föranleda så
oerhörda kostnader11.

Den siste talaren åter har sagt, att det för samma fästen skulle
behöfvas “jemförelsevis små summor11, men äfven han aktade sig
att komma med någon siffra, emedan denna säkerligen icke skulle
låtit bra.

I afseende å kostnaden för sjelfva centralfästningen ber jag
blott att, efter jag ändock har ordet, få påpeka, att utom de på
sidan 36 omförmälda arbetena, hvarför beräknade kostnaden uppgår
till nära två millioner, vi utan tvifvel få ytterligare och, enligt
min åsigt, vida angelägnare arbeten att sedan bekosta. Så har
t. ex. talaren till höger om mig sagt, att genom sitt läge och omgifning
af sjön kunde Karlsborg icke erfordra så fullständiga befästningar,
eller något dylikt. Jag ber honom påminna sig att vi
hafva en annan årstid i Sverige än sommaren, och mot ett anfall
om vintern öfver isen torde dessa jordvallar åt sjösidan icke vara
tillräckliga, utan när de i Kongl. propositionen omförmälda två
millionerna väl äro använda, kommer nog en svår efterräkning,
nemligen för en väl behöflig fristående mur för att under den sistnämnda
årstiden hindra fienden att stormlöpa jordvallarne å sjöfronterna.

Den siste ärade talaren har bestridt min uppgift, att det öfverhängande
Yaberget skulle göra utfall omöjliga. Jag citerade min
auktoritet. Men då den ärade talaren tilläde, att om Vaberget
möjligen försvårade att gorå utfall söder ut från Karlsborg, så
kunde man alltid göra sådana norrut — så kan jag icke begripa
hur det skulle gå till, så vida ej meningen vore att låta garnisonen
bada; ty det bär då rätt i sjön! Jag vill icke längre upptaga

Jko 51.

Tisdagen den 5 Juni, f. m.

Anslag till
Karlsborgs
fästningsbyggnad.

(Forts.)

tiden, utan fortsätter mitt yrkande om bifall till Stats-Utskottets
förslag.

Herr Rosensvärd: Det är mig en stor fägnad att i denna
fråga få instämma med Friherre Klinekowström i allt hufvudsakligt.
Friherre Klinekowström, som under de senare åren stridt
för nedsättning i anslaget för Karlsborg, har nu förordat anslagets
böjande. Det skäl han uppgifvit till denna förändring i tänkesätt
är den utredning, som blifvit lemnad. Jag beklagar verkligen att
en hans granne icke fått samma intryck af denna utredning, och
jag beklagar verkligen att denne hans granne har så att säga ett
horn i sidan till Karlsborg... Äfven mot en god sak verkar en
framstående mans begrepp. Är denne man då utrustad med förmåga
att föra sina åsigter till torgs samt med kunskaper, men fått
en fix idé, som han förfäktar, verkar detta, och synnerligast på
den, som gerna vill gifva så litet som möjligt. Jag tror att Friherre
von Kraemer har under loppet af många år mycket skadat
Karlsborg.

Lika med Friherre Klinekowström anser jag visst icke tillfället
vara lämpligt att ingå i én vidlyftig granskning af Karlsborgs
strategiska och taktiska betydelse. Jag tror icke att Kammarens
ledamöter vilja grunda sin öfvertygelse på auktoritetstro.
Men då denna fråga icke är ny och på nytt varit föremål för en
utredning, och då de flesta af kerrarne, efter hvad jag tror, mer
än en gång betänkt och genomläst de framställningar och utredningar,
som rörande Karlsborg blifvit gjorda, torde det vara tillräckligt
att här nämna, att sjelfva planen till Karlsborgs anläggande
uppgjordes af en af den tidens mest framstående personer
i landet. Ätt Karlsborg sedermera varit föremål för undersökning
och utredning af de största förmågor i denna rigtning, som stått
regeringen till buds, och alla, alla, alla hafva uttalat sitt gillande
af Karlsborgs befästande. Men, säger man, artilleriet har under
de 60 år man byggt på fästningen gjort sådana framsteg, att åtskilliga
förändringar äro nödvändiga. En talare har redan upplyst,
att Karlsborg i detta afseende delar samma öde, som andra
fästningar. Den måste följa med sin tid. Om nu dessa förhållanden
fordra en utsträckning af befästningslinien, är detta ett skäl
att icke fullborda dess kärna? Är denna fråga ny? Alldeles icke.
I ursprungliga planen för Karlsborg hafva alltid detacherade fästen
ingått. Man har sökt att minska dessa så mycket som möjligt.
Man har under en period till och med velat försöka att undvara
dem, för att få Karlsborgs fästningsbyggnad till sitt slut så fort
som möjligt, men i sjelfva hufvudtanken har det alltid ingått att
hafva sådana verk; och hvad blir nu följden? Jo, att man nu får
lägga dessa fästen något längre från kärnan, än man förut tänkt.
Men, säger man, om Karlsborgs brukbarhet fordrar och är till viss
grad beroende af dessa framskjutna verk, hvarför skall man fortsätta
att arbeta på kärnan? Jo, derför, att om kärnan är sluten
kan man genom tillfälliga åtgärder åtminstone betrygga sig för en
öfverrumpling. Dessutom har ingen motsatt sig, att kärnan skall

Tisdagen den 5 Juni, f. m.

N:0 51.

slutas. Är det då förnuftigt, mine herrar, att, då hela kostnaden Anslag till
uppgår till omkring 2,000,000 kronor, ställa afslutandet af detta KarUlorgt
verk på 20 år med 100,000 kronor om året? Hvar och en enskild
som bygger vill väl bygga så fort hans tillgångar det medgifva, (Forts.)''
derför att han skall få resultat af sitt arbete så fort som möjligt
och vidare för att han skall kunna bygga till det mest billiga pris.

Chefen för fortifikationen har mer än en gång uttryckt detta och
senast i sitt i statsverkspropositionen vid sistlidet års riksdag intagna
yttrande. Han visar der, att man med t. ex. 100,000 kronor
på 20 år får betydligt mindre resultat än med 200,000 kronor
på 10 år. Men, säger Utskottet, hvad är det för skäl att nu öka
anslaget mot hvad som utgått under senare åren? Dertill finnas
allt många skäl. För det första är nu icke ställningen med statsverkets
finanser sådan, att man behöfver minska allt hvad minskas
kan för att få budgeten att gå i hop. För det andra har just en
ny utredning blifvit lemnad, som borde kunna verka på flertalet
inom Riksdagen, såsom den, enligt hvad vi nyss hört, verkat på
eu ledamot af denna Kammare. För det tredje: om någonsin förhållandena
tala för att vi böra öka anslagen till materiella ändamål
för försvaret, är det väl nu, då vi genom de stora frågornas fall
gjort så ofantliga besparingar i kostnaden för personalen.

Af dessa skäl hoppas jag, att Första Kammaren nu begagnar
tillfället att bifalla den Kongl. propositionen.

Herr Wennerberg: Jag anhåller att få förena mig med dem,
som yrka bifall till den Kongl. propositionen.

Herr Montgomery-Cederkielm: Dåjag inom Stats-Utskottet
röstade för det förslag, som här är framlagdt, och då jag icke vill,
att Friherre von Krsemer här ensam får stå emot allt, som sägs
deremot, skall jag bedja med några ord få nämna, att jag i afseende
på frågan om Karlsborg helt och hållet tänker lika med honom,
och således icke skall bjuda till att säga hvad han redan
mycket väl sagt. För mig har under flera år frågan om byggnadsanslag
till Karlsborg endast gestaltat sig såsom gällande ett öfningsanslag
för fortifikationens officerare. Sedan det slutats med
fästningsbyggandet vid Vaxholm och Karlskrona, återstår endast
Karisborg, der det bygges. Ehuru således, å ena sidan, fortifikationen
behöfver öfning, ansåg jag dock, å andra sidan, att för ett
dylikt ändamål 100,000 kronor kunde vara en tillräcklig summa.

Ett annat skäl att nu icke anvisa högre summa än denna är, att
anslaget under många riksdagar blifvit till sitt nyssnämda belopp
bestämdt genom gemensamma omröstningar. Då man sålunda kan
anse, att detta är Riksdagens mening och tanke i afseende på
ifrågavarande anslag, vill jag äfven i år rösta för det förslag, som
här nu föreligger.

Herr Abelin: I betraktande af den utomordentliga vigt Karlsborgs
fästning eger för vårt försvar, hvilket blifvit på mångfaldigt
sätt ådagalagdt, senast genom den fullständiga utredning, som

N:0 51.

Tisdagen den 5 Juni, f. m.

Anslag till
Karlsborgs
fästningsbyggnad.

(Forts.)

Anslag till
aflöning af
flottans eorpser
och stater

återfinnes i statsverkspropositionen, och med hänsyn derjemte till
angelägenheten deraf, att fästningen må blifva snarast möjligt fullbordad,
får jag på det varmaste tillstyrka Kammaren att, med
anslag å Utskottets förslag, bifalla Kongl. Maj:ts i ämnet afgifna
proposition.

Efter härmed slutad öfverläggning gjordes enligt de derunder
framstälda yrkandena propositioner, först på bifall till Utskottets
förevarande hemställan och sedan derpå att Kammaren, med afslag
å Utskottets hemställan, så vidt den skilde sig från Kongl. Maj:ts
i ämnet gjorda framställning, skulle bifalla samma nådiga framställning
oförändrad, och förklarades den senare propositionen vara
med öfvervägande ja besvarad.

14—18 punkterna.

Bifölios.

Herr trefven och Talmannen tillkännagaf, att anslag utfärdats
till detta sammanträdes fortsättande kl. 7 e. m.

Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande Statsutskottets
den 2 och 4 innevarande Juni bordlagda utlåtande N:o
9, i anledning af Kongl. Maj:ts särskilda proposition angående
reglering af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel.

1 punkten.

Mom. a).

Herr Statsrådet Friherre von Offer: Jag skall bedja att få
''fästa uppmärksamheten på, att här endast är fråga om att afhjelpa
en orättvisa och en obillighet, som egt rum sedan år 1876. Den
då sammanträdande Riksdagen medgaf nemligen att samtlige officerare
vid flottans militär-depöt eller varf skulle vara berättigade
att uppbära inqvarteringsbidrag, och då kompanicheferna vid båtsmanskållet
ansågos äfven tillhöra militär-depöten, utanordnades
äfven för dem dylikt bidrag. Emellertid gjorde revisionen häruppå
anmärkning, och de fingo återbära penningarne. Att någon
ändring sedan dess icke egt rum, kommer sig deraf, att man väntat
på en omorganisation af försvaret; men då frågan derom nu fallit
och det torde vara tvifvel underkastadt, när en sådan organisation
skall komma till stånd, anser jag för min del, att man icke längre
bör låta denna orättvisa fortfara. Då samtliga öfriga officerare,
som hafva stadig bostad vid stationerna, åtnjuta inqvarteringsbidrag,
är det synnerligen orättvist, att båtsmanscheferna, som ofta

N:0 51.

Tisdagen den 5 Juni, f. m.

måste hafva bostad på två platser, nemligen dels vid stationen Anslag till
och dels i landsorten, icke erhålla sådant bidrag, i synnerhet som
de vanligen äro gifta och omöjligt kunna föra med sig familj ochJser och stater.
bohag från det ena stället till det andra. (Forts.)

Enahanda är förhållandet med de officerare, som tjenstgöra i
öfverstyrelsen eller Sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition.

År 1876, då löneregleringen genomfördes, upptogos i Marinförvaltningens
stat endast 2 officerare af det skäl, att Kongl. Maj:t samtidigt
gjort hemställan om bildande af en artilleribyrå, gemensam
för landt- och sjöförsvaret. Denna framställning afslogs emellertid
af Riksdagen, och derför måste Marinförvaltningen förstärkas med
ytterligare 2 officerare, Indika sedan dess tjenstgjort derstädes,
men, ehuru de hafva samma tjenstgöring som de 2 på ordinarie
stat uppförda officerarne, Indika åtnjuta inqvarteringsbidrag, hafva
de det oaktadt icke erhållit sådant bidrag. Då detta obestridligt
är en orättvisa, som måste afhjelpas, hemställer jag att Kammaren
måtte bifalla Kongl. Maj:ts förslag i detta hänseende.

Grefve Lagerberg: På de skäl, som nyss blifvit anförda af
Herr Statsrådet och Chefen för Sjöförsvarsdepartementet, anhåller
jag om bifall till den Kongl. propositionen, eller
att anslaget till aflöning för flottans corpser och stater, nu utgörande.
.............................................................. kronor 1,201,484: —

måtte förhöjas med det till inqvarteringsbidrag
åt båtsmanskompanichefer och en de! andra
i tjenstgöring stadde officerare erforderliga
belopp............................................... »_8,800:

eller till kronor 1,210,284: —

Efter härmed slutad öfverläggning gjordes propositioner, först
på bifall till Utskottets förevarande hemställan och sedan på afsteg
derå och bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning,
och förklarades den senare propositionen vara med öfvervägande
ja besvarad.

Mom. O) och c).

Biföllos.

2 punkten.

Bifölls.

3 punkten,

Friherre Klinckowström: Om man jemför de två statsrådsprotokoll,
i hvilka Kongl. Maj:t begärt anslag till dessa öfningar,
nemligen det första, innefattande Herr Statsrådet och Chefens för
Sjöförsvarsdepartementet yttrande, bifogadt Kongl. Maj:ts proposition
om statsverkets tillstånd och behof, samt det andra, bifogadt

Anslag till
flottans Öfningar.

N:0 51.

Tisdagen den 6 Juni, f.

ningar.

(Forts.)

%n§5> M,aJ:ts proposition rörande förändringar i fråga om anslag
till o:te hufvudtiteln, till följd deraf att de stora frågorna blifvit
vid denna riksdag afslagna, framgår deraf tydligt, att den höjning
i anslaget, som nu blifvit begärd, nemligen från 550,000 kronor,
hvilket belopp vid de senaste riksdagarne beviljats, med 120,000
kronor till 670,000 kronor, till en del föranledts af den förändring,
som skulle uppstå i sjöförsvaret genom det emotsedda bifallet till
Kong!. Majits förslag rörande de stora frågorna. Då nu dessa
stora frågor fallit, synes det mig deraf tydligt följa, att äfven det
större öfmngsanslag, som till en stor del varit beroende af den
ifrågasätta förändringen i sjöförsvarets personal, äfven nu bör afS''^S''
-på jag för denna mening har alla Andra Kammarens ledamöter
inom Stats-Utskottet, eller icke mindre än 12 reservanter,
har deras reservation för mig den vigt och det värde, att jag
tror att denna min åsigt skall vinna det understöd inom Andra
Kammaren, som erfordras för att min nu vördsamt gjorda framställning
må kunna vinna Kiksdagens bifall. Jag skall således
visst icke här besvära Kammaren med någon votering, utan inväntar
lugnt Medkammarens beslut och hoppas, att de ledamöter
af denna Kammare, som må hända dela min åsigt i detta afseende,
må kunna förena sig med Andra Kammarens majoritet i denna
fråga, så att den mening må kunna gå igenom, som jag nu endast
vördsamt anhåller Kammaren måtte bifalla, nemligen att, på sätt
reservanterna inom Stats-Utskottet i denna punkt föreslagit, anslaget
tiH flottans öfningar måtte i 1884 års stat till oförändradt
belopp 550,000 kronor upptagas.

.Herr Statsrådet Friherre von Otter: Till en början skall jag:
bedja att med anledning åt Herr Friherre Klinckowströms yttrande
få anmärka, att detta öfningsanslag icke har det ringaste
att skaffa med omorganisationen af försvaret, utan bär varit ett
önskningsmål sedan långa tider tillbaka. Redan år 1875 ingick
Kong!. Maj:t och begärde eu förhöjning till ungefär samma belopp
som nu, nemligen 650,000 kronor, under åberopande deraf, att kostnaderna
ökats med 42 procent. Naturligtvis hafva dessa kostnader
ytterligare ökats sedan den tiden, och följaktligen är öfningsanslaget
nu ännu otillräckligare och måste höjas. Det är naturligt, att
det första vilkoret för att hafva fullt gagn af de anslag och medel,
som beviljas för sjöförsvaret, är att personalen, så väl officerare
och underbefäl som manskap, framför allt äro öfvade och göras
hemmastadda med den dyrbara materiel, som de skola handhafva.
Hafva de icke denna öfning och äro de icke skickliga att handhafva
materiel en, då må gerna både det ena och det andra vara
borta, ty vi hafva icke gagn af materielen, om vi icke kunna sköta
den. Sjöförsvarskomitén har uppgjort ett förslag till de öfningar,
som ansetts nödvändiga, och jag tror icke att ibland dem finnes
någon enda, som. kunde uteslutas. Men särskildt finnes en bland
(iem. nemligen skjutskolan, som är afsedd att bibringa personalen
högre insigt i artilleriväsendet, utbilda skjutskiekligheten, öfva
enklare fältbefästningars utförande m. m.. och Indika icke borde

Tisdagen den 5 Juni, f. m.

N:o 51.

försummas. För detta ändamål apterades redan för ett par år sedan
skruflinieskeppet “Stockholm" till skolfartyg, men ännu i denna
dag har det icke varit möjligt att åstadkomma medel för att få ut
detta fartyg, som tillsammans med ett par kanonbåtar och några
mindre ångbåtar skulle utgöra skjutskolan. I afseende å de samöfningar,
..som hvarje år borde förekomma, är förhållandet det
samma. Äfven härtill är anslaget alldeles otillräckligt. Dels måste
man nemligen inskränka fartygens antal, så att några fullt lämpliga
samöfningar knappast kunde ega rum, dels begränsa öfningstiden
till det yttersta, så att man icke kan hafva något väsentligt
gagn af dessa öfningar. För 2 år sedan hade regeringen fått i hop
en eskader, men det var icke möjligt att hålla den samlad mer än
sammanlagdt 9 dagar, inberäknadt inmönstrings- och afmönstringsdagarne,
hvartill kommo inspektion, uppvisning och andra saker,
så att herrarne sjelfva kunna tänka sig, huru stor öfning derigenom
vans. Till följd deraf blifva ökningarna äfven relativt dyra,
emedan utrustningskostnaderna taga största delen af anslaget, och
öfningarna få mycket litet. Det är visserligen vigtigt att få fartygen
utrustade och underhållna, men öfningarne få dervid sitta
emellan. Då det är alldeles nödvändigt, att detta anslag höjes,
om man skall kunna hafva fullt gagn af de medel, som anvisats
för sjöförsvaret, anhåller jag, att Kammaren måtte bifalla Kongl.
Maj:ts framställning om en förhöjning i öfningsanslaget.

Grefve Lagerberg: Det är för mig nästan öfverflödigt att
yttra mig angående behöfligheten af detta anslag efter den siste
talarens yttrande. Jag är fullkomligt öfvertygad om dess nytta
och nödvändighet för att den dyrbara sjömaterielen må kunna rätt
handhafvas. Det är icke här såsom vid landtförsvaret, att man
möjligen någon gång kan hjelpa sig, oaktadt manskapet har brist
på öfning; utan här måste det redan i början vara öfvadt och
skickligt. Det förefaller mig högst egendomligt, att då de stora
frågorna om vårt försvars förstärkande, som så länge stått på dagordningen,
gått i putten, och nu återstår att bevilja ett belopp af
120,000 kronor för att öfva befäl och manskap äfvensom ett anslag
till byggande af ett pansarfartyg, som kan blifva färdigt först om
tre eller fyra år, man skulle säga nej äfven till dessa framställningar.
För mig är det vemodsfullt och obehagligt att ens tala
derom.

Den förste talaren, som yrkade afslag, var så säker på sin
sak, derför att han funnit 12 reservanter från Andra Kammaren i
afseende å detta anslags höjande. Det är verkligen sant, att
anslaget vunnits på den förseglade sedeln. Utskottsledamöterna
från Andra Kammaren sade tvärt nej och ville icke nu höra talas
om något vidare. Ledamöterna från Första Kammaren önskade,
att åtminstone något skulle göras. Yi hade tur i denna votering,
men vi tappade i nästpåföljande. Jag kan verkligen säga, att det
icke anfördes några skäl hvarken för eller mot.

Jag yrkar bifall till Utskottets förslag.

Anslag till
flottans öfningar.

(Forts.)

N:o 51.

Tisdagen den 5 Juni, f. in.

Anslag till
flottans öfning
ar.
(Forts.)

Friherre Klinckowström: Ehuru Herr Statsrådet och Chefen
för Sjöförsvarsdepartementet nyss nämnde, att det begärda tilllägget
i detta anslag af ytterligare 120,000 kronor icke hade något
att göra med de stora frågorna, ber jag likvisst att till honom
få hemställa, det han måtte förklara, hvarför han i sitt anförande
till statsrådsprotokollet den 10 Januari innevarande år,
hvilket protokoll finnes bifogadt Kong!. Maj:ts statsverksproposition,
yttrade att denna tillökning skedde delvis under förutsättning
af den tillämnade reorganisationen af sjöförsvaret, hvarigenom,
såsom han sjelf säger, anslaget borde ökas med “för 500 beväringsskyldige
och 500 värnpligtige under 15 dagars öfningstid utgående
dagaflöning, beräknad efter den nu för beväringsskyldig stadgade
godtgörelse af 6 öre om dagen för hvarje man till 1,000 kronor".
Går jag deremot till samme departementschefs anförande till statsrådsprotokollet,
när anslaget till ö:te hufvudtiteln för andra gången
proponerades Riksdagen, finner jag att denna aflöning för 500
beväringsskyldige och 500 värnpligtige är helt enkelt utstruken i
Herr Departementschefens yttrande. Detta synes mig vara ett
alldeles tillräckligt bevis för, att den begärda tillökningen i öfningsanslaget
dock åtminstone delvis berodde på de stora frågornas
afgörande.

Af den siste talarens yttrande måste det för den, som icke
tagit närmare kännedom om förhållandena, helt enkelt synas, som
om, derest vi icke beviljade de nu ifrågasatta 120,000 kronorna,
ingen öfning alls skulle erhållas för flottans manskap. Men, mine
herrar, så är icke förhållandet! Det är icke fråga om att minska
det hittills varande anslaget, som uppgått till mer än en half
million kronor; det är blott fråga om att, till följd af förändrade
förhållanden, icke för denna riksdag bevilja en tillökning, som af
Herr Statsrådet och Chefen för Sjöförsvarsdepartementet motiverats
på, såsom jag tror, endast 11 rader, enligt hvad det vid den
Kongl. propositionen fogade statsrådsprotokollet angående 5:te hufvudtiteln
utvisar.

Jag ber derför fortfarande att få yrka på anslagets uppförande,
på - sätt reservanterna i Stats-Utskottet föreslagit, till det hittills
varande beloppet 550,000 kronor.

Friherre von Krffimer: Jag tror att motståndet mot Kongl.
Maj:ts förslag i denna punkt har en vida djupare rot än blott
denna siffra af 120,000 krono]'' kan angifva. Saken är enligt mitt
förmenande den, att man på motsatta sidan så länge påstått, att
hvad vi nu hafva så väl i afseende på landtförsvaret som sjöförsvaret
är fullkomligt odugligt, att då det nu å vår sida framförts
åtskilliga talande skäl för att det vi hafva dock är af ganska
stort värde, vill man söka få rätt på det sätt, att man vill inskränka
öfningsanslagen och derigenom så småningom verkligen
göra det man har odugligt. Här är visserligen icke fråga om någon
inskränkning i det hittills varande anslaget, men skilnaden
mellan en inskränkning och att icke bevilja tillräckligt anslag är
mycket ringa. För min del tror jag deremot, att det vi hafva i

Tisdagen den 5 Juni, f. m.

N:o 51.

försvarsväg, har ganska mycket värde, och just derför att det har Andag till
värde, bör man noga se till, att det icke försämras; och, än bättre,
söka att så ställa, att det ytterligare utvecklas och stärkes genom (F(frt3.j
tillräcklig öfning. Jag kan derför icke annat än på det högsta
instämma i Stats-Utskottets förslag, att det redan i sig sjelf otillräckliga
anslaget måtte förhöjas.

Den af den siste talaren framstälda anmärkningen derom, att
antalet, beväring genom det nya förslaget skulle hafva ökats, hvilket
nu deremot icke är fallet, anser jag vara af ringa inflytande
på saken, då det är bevisadt, att redan det gamla manskapet behöfver
ökade öfningar.

Jag anhåller om bifall till Utskottets förslag.

Sedan öfverläggningen härmed slutats, gjordes enligt de derunder
framstälda yrkandena propositioner, först på bifall till Utskottets
ifrågavarande hemställan och sedan på afslag derå, och
förklarades den förra propositionen vara med öfvervägande ja
besvarad.

4—6 punkterna.

Biföllos.

7 punkten.

Mom. o) och b).

Biföllos.

Mom. c), Anslag till

påbörjande

Grefve Lagerberg: Jag får anhålla om bifall till Kongl.afen^>ar''

Maj:ts proposition uti ifrågavarande hänseende, och om afslag å
Utskottets förslag.

Herr Adelsköld: Under hela den tid jag haft äran vara

ledamot af Riksdagen, har jag många upprepade gånger i denna
Kammare uttalat mina åsigter rörande sjöförsvarets vigt, och att
vi antagligen icke kunna försvara oss mot våra mäktiga grannars
krigsvana härskaror, om vi icke lägga mera an på ett kraftigt
sjöförsvar, än vi hittills gjort, ty kunna vi icke hindra fienden att
landstiga, eller att blockera våra kuster, äro vi, äfven med den
största landhär, förlorade. Jag kan derför i denna fråga yttra
mig helt kort och vill endast fästa uppmärksamheten på hvad som
i en i Kammaren utdelad skrift framhållits, nemligen den stora
vigt och betydelse maskinkraften på senare tiden vunnit icke blott
inom landtbruket och industrien, utan äfven på andra områden,
genom att minska öch ersätta den kraft, som är dyrast och svårast
att erhålla, nemligen menniskokraften, och då Sverige är ett folkfattigt
land i jemförelse med de mäktiga stater, med Indika vi

N:0 51.

Tisdagen den 5 Juni, f. m.

Andag till kunna komma i krig, är det naturligtvis af så mycket större vigt
aftZiZmr-^ läg§a an På ett försvarssystem, hvarigenom menniskokraften
Ut. så mycket som möjligt mångdubblas af maskiner. Då vi derjemte
(Fort?.) här i Sverige hafva tillgång på det yppersta material för åstadkommande^
af krigsmaskiner, äfvensom på utmärkta verkstäder,,
hvarest sådana maskiner kunna utföras, då, med ett ord, allting
hänvisar oss att använda maskinkraft i stället för menniskokraft
äfven i krig, synes det mig som om vi företrädesvis bordj; lägga
an på att erhålla krigsmaskiner, d. v. s. krigsfartyg, som pa samma
gång äro fruktansvärda, lätta att åstadkomma och, i jemförelse med
hvad som för landtförsvaret erfordras, mycket billiga och, hvad
som är vigtigast af allt, erfordra en jemförelsevis liten bemanning i
stället för de oerhörda massor af menniskor och djur, som ett i
alla händelser icke betryggande landtförsvar bräfver. Jag tror
derför, att en blifvande försvarsplan bör uppgöras med större afseende
på. sjöförsvaret än hittills skett, och att denna plan bör
uppgöras i förbindelse med brödralandets, så att en gemensam
försvarsplan upprättas för hela den Skandinaviska halfön, ty endast
derigenom vinnes enhet i försvaret och motståndskraften
blifver mycket större, än om hvartdera landet på olika grunder
uppgör en särskild plan för sig.

Chefen för Landtförsvarsdepartementet anförde under öfvei’-läggningarne om försvarsfrågan ett yttrande af General Lefrén,
som gick derpå ut, att försvaret uteslutande borde grundas på en
landthär och att sjöförsvaret helt och hållet skulle kunna undvaras.
Jag skall be att i motsats härtill få anföra ett yttrande
af en annan auktoritet, en af verldens främsta militära snillen och
en af våra . störste statsmän, nemligen konung Gustaf II Adolf.
Han har enligt Geijer yttrat, att svenskarne hade två sätt att försvara
och betrygga sig, nemligen “de borde endera, sedan de gått
öfver Östersjön, förvärfva sig herraväldet öfver detta haf genom
att eröfra dess kustländer, eller ock lemna allt på andra sidan
Östersjön, hålla en stark flotta, lägga sig med denna inom svenska
klippor och skär och lefva i landet sins emellan ense, då ingen
skall dem lätteligen med fördel antasta11. Jag tror, att just detta
den store konungens råd innebär hvad vi böra göra. Det förslag,,
som här föreligger i Kongl. Haj:ts proposition, eller att vi nu
skulle börja med anskaffandet af eu större pansarbåt, anser jag
vore ett steg i den rätta rigtningen, hvarför Riksdagen enligt mitt
förmenande handlar klokt, om den beviljar det anslag, som härför
begärts.. För min del anser jag visserligen, att Riksdagen i allmänhet
icke bör inlåta sig i detaljer vid beviljandet af anslag till
armén och flottan utan öfverlemna bestämmandet af sådant åt
Kongl. Majd på föredragande departementschefens grundlagsenliga
ansvar. Men då nu mera någon tid förflutit, sedan den pansarbåt
Ditt. A konstruerades, för hvilken anslag begärts, och man under
denna tid vunnit ny erfarenhet i hithörande frågor, i synnerhet
vid Alexandrias bombardering, skulle jag till Herr Statsrådet och
Chefen för Kongl. Sjöförsvarsdepartementet vilja hemställa, huru.

Tisdagen den 5 Juni, f. m.

N:o 51.

''vida icke den tillämnade pansarbåten, om anslag dertill, som jag Andag till
hoppas, af Riksdagen beviljas, bör göras mera snabbgående. I
England bygges för närvarande en ny typ: pansarbåtarne bepansrade n a

hufvudsakligen omkring maskiner och pannor, samt utan torn. (Forts.)
Derigenom blifva båtarne lättare och billigare samt kunna vinna
större hastighet, hvilket senare anses vigtigast. Meningen härmed
är emellertid icke att framställa något vilkor för anslagets
beviljande, utan endast att fästa uppmärksamhet på den erfarenhet
som vunnits sedan certkomiténs förslag afgafs, samt uttala
den öfvertygelse, att Kongl. Maj:t vidtager alla de förbättringar,
som i den föreslagna A-båten kunna göras.

Medan jag har ordet, ber jag äfven få uttala den önskan, att,
om försök i sommar komma att i Amerika göras med “Destroyer11,
regeringen måtte taga kännedom om desamma, ty om dessa försök,
som jag antager, utfalla fördelaktigt, borde Destroyer blifva
ett särdeles lämpligt vapen för vårt försvar, emedan den är på
samma gång fruktansvärd och billig. Enligt uppfinnarens, Kapten
John Ericssons uppgift, skulle man kunna anskaffa tjugu sådana
fartyg för 2,000,000 dollars, hvilket synes vara en jemförelsevis
obetydlig summa, då fråga är om ett sådant vapen som Destroyer,
och jag hoppas, att regeringen, om försöken utfalla fördelaktigt,
till nästa Riksdag inkommer med förslag till inköpande af Destroyers
för vår flottas räkning.

Den 16 nästlidne Maj yttrade jag mig i fråga om det nya
härordningsförslaget. Vid nämnda tillfälle befann jag mig emellertid
långt ifrån väl, och jag har sedermera funnit, att jag troligen
uraktlåtit omnämna en siffra, som gör att de upptagna beloppen
icke öfverensstämma.

Uti den mening i Första Kammarens protokoll N:o 38, sidan
25, femte raden uppifrån som börjar med: “Men äfven om man
skulle antaga11 o. s. v. bär nemligen uteglömts en mellanmening,
hvarigenom sifferuppgifterna icke gå i hop. Insattes denna mellanmening,
så blifver lydelsen följande: “Men äfven om man skulle
antaga landt- och sjöförsvarskomitéernas beräkningar såsom rigtiga
och sålunda uppskatta den ökade kostnaden för armén till
allenast omkring 10 millioner och upptaga sjöförsvaret till 7
millioner samt dertill lägga afskrifningen af grundskatterna med
10 millioner och nödvändigt blifvande reservations-, förslags- samt extraanslag
för diverse ändamål till en- 2- å 3-dubbelt så. stor bär med 6
å 7 millioner, så kommer man lika fullt efter 1897 till ett årligt
deficit, på bortåt 27 millioner kronor och, om mina beräkningar äro
rigtiga, till 35 millioner kronor, som af nya skatter måste betäckas,
och jag tror, att den sista siffran är den sannolikaste11. Jag har
velat begagna tillfället för att i dagens protokoll få denna rättelse
intagen.

Af hvad jag i öfrigt anfört framgår, att jag på det Ulligaste
intresserar mig för anskaffandet af den ifrågasatta pansarbåten,
hvarför jag ber att få hemställa om afslag å Stats-Utskottets förslag
i denna punkt och bifall till Kongl. Maj:ts proposition.

N:o 51.

Tisdagen den 5 Juni, f. m.

Anslag till
påbörjande
af en pansar■
båt.

(Forts.)

Herr Statsrådet Friherre von Otter: På samma gång jag
är den siste talaren tacksam för det understöd han lemnat sjöförsvaret,
kan jag icke till alla delar instämma med honom. Detta
rörer i synnerhet hans uppgifter, då härordningsförslaget diskuterades,
i fråga om den ofta omtalade Destroyer. Han nämnde
nemligen, att projektilen utsköts medelst komprimerad luft och att
fartyget skulle kunna sänkas under vattnet. Detta är något för
mig främmande. Enligt uppgifter, som jag erhållit ifrån John
Ericsson, gick han redan år 1879 från användandet af komprimerad
luft och använder i stället krut; och hvad beträffar att sänka fartyg
under vattenytan, har Herr Nordenfelt i London visserligen
gjort dylika försök, men att Destroyer skulle hafva den egenskapen.
har jag icke hört nppgifvas. För öfrigt ber jag få upplysa,
att jag sedan 1880 ganska flitigt korresponderat med Kapten
John Ericsson och att jag gjort upprepade försök att få skicka ut
officerare för att taga reda på hans ifrågavarande uppfinning, emedan
jag trott, att man icke bör lägga sig till ett sådant fartyg
som Destroyer, förr än man varit i tillfälle att pröfva detsamma..
Man har talat om för flera år sedan, att England och Amerika
och Kina skulle köpa dylika fartyg, men mig veterligen har ännu
icke något dylikt köp kommit till stånd, och Kapten Ericsson skifver
äfven, att amerikanska regeringen hade erbjudit sig att köpa
ett sådant fartyg för 112,000 dollars, men sedermera inträffade en
ministérförändring, och den nya sjöministern upptog icke ens något
fartyg af ifrågavarande typ i den föreslagna nya planen för sjöförsvarets
ordnande.

Hvad det billiga priset beträffar, så är det sant. att detta beräknats
till endast omkring 3 ä 400.000 kronor; men Kapten Ericsson
upplyser derjemte, att den konstruktion, han gifvit sin Destroyer,
passar icke för våra förhållanden. Hans båt i New-York,
som är mycket smal i förhållande till längden, gör enligt uppgift
17 knop, men för att blifva passande för våra farvatten måste den
göras mycket bredare och större och blir då dyrare, om han skall
få lämplig hastighet. Dessutom är det icke fartyget, utan undervattenskanonen,
som utgör Ericssons hufvudsakligaste uppfinning,
och denna kanon kan användas på bvilket fartyg som helst, ja
till och med på sidan af ett handelsfartyg. Således är man i tillfälle
att lägga sig till en sådan kanon, när helst man finner det
lämpligt; men jag tror icke det vore klokt, att vi nu, innan fullständiga
och tillfredsställande prof blifvit gjorda, började experimentera
i den vägen. Jag har helt nyligen haft ett telegram från
John Ericsson, hvilket jag ber att få bär uppläsa. Det lyder i
öfversättning sålunda:

Sjöministern.

Stockholm.

Förberedande försök med “Destroyer" komma att ega rum på
Atlantiska ocean i Juni månad. Jag vill underrätta Eder om försökens
fortskridande, och uppgifva vid hvilken tid jag är färdig
att emottaga svenska officerare.

Tisdagen den 5 Juni, f. m.

N:0 51.

Ett lämpligt antal af Edra föreslagna pansarbåtar, talsam- -4»*% till
mans med en flotta af omkring 20 Destroyers, försedda med undervattenskanoner,
kan fullständigt beskydda Eder kust. Jag till- ^åt
styrker att ni anbringar undervattenskanon så väl som medel för (Forts.)
utskjutande af Whitehards torpedos å Eder förträffliga (excellent)
pansarbåt.

J. Ericsson.

Häraf framgår, att Ericssons undervattenskanon mycket väl kan
anbringas på den föreslagna pansarbåten, om Riksdagen besluter
dess byggande.

Hvad beträffar utsändandet af sjöofficerare härifrån för att i
Amerika taga reda på dessa förhållanden, så har sådant alltid nekats
ända sedan år 1880, och äfven före den tiden. Två_gånger
har dock Kapten Ericsson skrifvit och underrättat, att vi kunde
ditsända officerare. Första gången hette det likväl, att de väl
kunde komma öfver, men att de icke kunde se något utöfver hvad
pateutbrefvet angifver, och andra gången fordrades såsom vilkor
garanti från regeringen, att en Destroyer skulle blifva inköpt, och
vid sådant förhållande kunde naturligtvis ingen skickas ut.

Lika med Herr Adelsköld, tror jag, att Destroyer Jean blifva
ett lämpligt vapen för oss, men ännu anser jag det icke vara skäl
att vi börja försöka dermed. Jag instämmer äfven med honom
deruti, att det vore önskligt, om den föreslagna pansarbåten A.,
erhölle större hastighet än förslaget afser; men detta är en kostnadsfråga.
Vill man öka hastigheten med en knop, så tillkommer
en kostnad af omkring 260,000 kronor. Att nu ingå närmare i
detaljer angående sistnämnda fartyg torde icke vara lämpligt, i synnerhet
då ingen gjort anmärkningar mot det framstälda förslaget,
och jag är för min del öfvertygad om, att regeringen, innan någon
pansarbåt lomme att byggas, derest medel till en sådan beviljades,
skulle noga granska hvarje detalj och söka tillgodogöra sig
alla senare tiders förbättringar, som derpå kunna tillämpas. Detta
gäller i synnerhet sjelfva pansaret, hvarmed åtskilliga förbättringar
under senare tider egt rum, och hvarigenom dess motståndsförmåga
ansetts hafva ökats med omkring 20 procent. _

Jag anhåller om bifall till Kongl. Maj:ts proposition.

Friherre Kiinckowström: När vid remissdebatten i denna
Kammare detta anslag förekom, tog jag mig friheten att på då i
korthet uppgifna skäl anhålla om utslag å det ifrågasatta anslaget.

Det är ett icke obetydligt anslag; med artilleri och min-utredning
skulle kostnaden gå till 2,838,000 kronor. När denna samma fråga
förevar vid 1881 års riksdag, så gjordes, såsom kanske de flesta
af Kammarens ledamöter erinra sig, så allvarsamma anmärkningar
mot den föreslagna båten, att det slutliga resultatet blef, att
Riksdagen afslog det begärda anslaget. Jag vill icke nu i detalj
upptaga alla de anmärkningar, som då gjordes — de återfinnas i
Första Kammarens protokoll för den 23 Februari 1881 — men
jag ber att få i korthet nämna de vigtigaste bland dem, så mycket

N:o 51.

Tisdagen den 5 Juni, f. m.

AndMj till hellre som de till allra största delen förekomma bland reservaIf
en pansar-tionerna j sjelfva den s. k. cert-komiténs betänkande, som förordade
båt. den nu ifrågavarande pansarbåten. De allvarsammaste voro, att
(Forts.) pansarets tjocklek, 10 tum, ansågs för svag; — detta erkännes
äfven af departementschefen i hans yttrande till statsrådsprotokollet
innevarande år; — att båtens hastighet icke uppgår till
mera än 13 knop, och chefen för Sjöförsvarsdepartementet har
nyss. nämnt, att det vore önskligt, att båten erhöll större längd,
hvarigenom äfven hastigheten skulle kunna ökas, men att detta
skulle medföra betydligt ökade kostnader; att kanonerna af den
stora kalibern uppstalts i ett torn i stället för i två, hvaraf den
olägenheten uppstår, att man till följd af styrhusets läge icke
kan bestryka hela skjutfältet akter ut; att fartyget saknar förroder,
hvarigenom det blir svårt att manövrera detsamma under
strid; att man sökt förena allt för många olika uppgifter, som med
denna båt skulle kunna vinnas, hvarigenom hans egentliga verksamhet
förryckes; att vid reträtt genom trånga farvatten endast
de på däck stående, skyddade kanonerna kunna användas. Alla
dessa anmärkningar synas mana till den försigtigheten, att denna cert
underkastas en ny undersökning af sakkunnige män. Ett uttalande
om denna pansarbåt föreligger af en person, som Herr Chefen för
Sjöförsvarsdepartementet nyss nämnde och hvilken väl på detta
gebiet är en af de största auktoriteter i hela verlden, nämligen John
Ericsson. Det är ett telegram, som återfinnes i Stockholms Dagblad
för .den 22 Januari 1883, och som har följande lydelse:
“C.ertkomiténs förslag ligger nu framför mig och har jag noga
granskat ritningen af pansarbåten A. I korthet får jag säga: att
om detta fartyg bygges något längre, både för och akter om citadellet,
än ritningen visar — utan annan ändring — så får Sverige
ett bättre pansarfartyg af den mindre storleken än någon annan
nation nu besitter. Så ändamålsenligt och passande för fosterlandets
förhållanden är detta fartyg, att åtskilliga sådana borde
genast byggas, ehuru påtagligt oförmögna att kämpa mot pansarskepp
af'' första klassen. Fartyg af Destroyers typ med dess
undervattens kanon och explosiva projektil, innehållande 300 å
400 skålpunds sprängsats, kunna allena förstöra dessa flytande
fästningar".

Oaktadt dessa anmärkningar, som gjordes under diskussionen
i denna fråga vid 1881 års riksdag, och nu, såsom man ser,
äfven göras af John Ericsson, framhärdar, likväl regeringen att
framlägga denna samma typ eller cert A.

Jag ber att äfven få uppläsa en del af ett yttrande, som, när
denna fråga förevar 1881, här afgafs af en af de mest sakkunnige
fackmän, en man, som af Kong!. Maj:t blifvit insatt i sjöförsvarskomitén
och som arbetat i densamma och således kände till förhållandena,
nemligen Kapten O. Carlsund. Han nämnde vid debatten
i. denna Kammare den 23 Februari 1881: “Den komité, i
hvilken jag sitter, har icke någut uppdrag att konstruera fartyg
eller kontrollera det, som certkomitén gjort. Att på teoretisk
grund kritisera denna föreslagna cert A vill jag icke här, ej heller

Tisdagen den 5 Juni, f. m.

N:o 51.

praktiskt. Jag gör det derför icke, men skulle tillråda regeringen inslag uu

ock Riksdagen, att det måtte blifva en ny ompröfning, icke derför 3^“^

att jag kar lust att vara med derom, utan derför att, då man nu J
går in på en så stor och för landet så vigtig affär, man icke bör (Forts.)
underlåta att kritisera på förhand. Hade man kritiserat tillräckligt
förra gången, då de gamla monitorerna byggdes, då kade

kan kända certkomitén ej ansett dem så odugliga. I certkomitén
kafva tvenne maskiningeniörer deltagit. Ingendera af dem kar förut
konstruerat eller byggt monitorer eller pansarfartyg. Man kan
icke begära af dem, att de skulle vara ofelbara. Man begår vanligen
det misstaget att icke först uppdraga åt flere sakkunniga
personer att kvar för sig göra upp, oberoende af bestämda föreskrifter,
sådana konstruktioner.

Till ock med när premier för uppgörande af förslag till monitorer
ock kanonbåtar utdelats, har man så visat ut, hvad som
skulle göras, att konstruktörerna icke käft fria känder att åstadkomma
det bästa möjliga. I komitéer kafva ofta mindre sakkunnige
ledamöter en obehörig inverkan på konstruktionen. Derigenom
uppstå dessa lappverk, som ingen vill kännas vid".

Det är, mine herrar, just för att kunna få denna cert. A
noggrant pröfvad ock kritiserad, som jag vågat för närvarande
motsätta mig det anslag, som af Kong!. Maj:t begärts. Mig synas
anmärkningarna mot densamma vara så befogade och vederbörande
kafva så litet ingått i svaromål för att bäfva de mot denna typ
framstälda tvifvel, att det blir nödvändigt att underkasta densamma
eu ny pröfning. Efter den utgång, som försvarsfrågan
fått, vågar litet kvar inom landet hoppas, att regeringen icke skall
förtröttas att egna denna vigtiga fråga en förnyad pröfning ock
framställa ett förnyadt förslag rörande så väl landtförsvaret som
sjöförsvaret. Hvad är då naturligare än att sjöförsvarets förhållande
till landtförsvaret blir pröfvadt, att sjöförsvaret, såsom
äfven kär på senare tid önskningar försports, blir mycket ökadt
till sin betydelse, mot hvad i sista försvarsförslaget egt rum?

Hvad är då naturligare, än att eu sådan komité borde å nyo
undersöka frågan och dervid låta komma sig till godo de nya
förändringar ock förbättringar rörande sjöförsvarets fartyg och
artilleri, som på senare tider i så rikt mått i andra land blifvit
gjorda, för att sålunda kunna bestämma icke blott, huruvida den
nu ifrågasatta certen A är den rätta eller om den bör i större
eller mindre mån förändras, utan äfven för att må kända kunna
■föreslå en ny typ för krigsfartyg, som skulle kunna blifva nödvändig
för ett ändamålsenligt försvar af våra kuster. Alla dessa
frågor fordra nödvändigt mycken omtänksamhet och mycken sakkännedom,
och derför tror jag, att det vore att nu förkasta sig,
om man icke väntade ett eller annat år för att i sin kelhet se,
huru ett starkare sjöförsvar för vårt land kan blifva föreslaget.

Jag är visst icke (len, som skall sätta mig emot de ökade kostnaderna,
som verkligen kunna deraf föranledas, men jag vill hafva
någon säkerhet, att de betydliga penningsummor, som måste beviljas
dertill, blifva på ett ändamålsenligt sätt använda, och blifva

Första Kammarens Prof. 1883■ N:o 51. 3

N:o 51.

Tisdagen den 5 Juni, f. m.

Andag till
påbörjande
af en pansar
båt.

(Forts.)

så använda, att de lemna det försvar, som man bör kunna hafva
anspråk på att en flotta skall gifva.

Jag slutar med följande ord, som Stats-Utskottet vid 1881 års
riksdag yttrade i denna fråga: “Först efter den fullständiga

utredning, som af den nu samlade sjöförsvarskomitén är att emotse,,
kan den frågan väntas blifva tillförlitligen afgjord,_ hvilken ställning
inom försvaret sjövapnet för framtiden bör intaga, och på
denna frågas pröfning måste ytterst bero bedömandet, hvilka fartygscerter
må företrädesvis anses för våra behof lämpliga11.

Under frågans nuvarande ställning ber jag att få yrka bifall
till Stats-Utskottets hemställan i den föredragna punkten.

Herr Adelsköld: Med anledning af Herr Statsrådet och
Chefens för Sjöförsvarsdepartementet yttrande angående Destroyer
ber jag få nämna, att de uppgifter jag lemnat om projektilens
framdrifvande med komprimerad luft och om båtens sänkande
under vatten, har jag hemtat ur en amerikansk tidskrift, och att jag
af Kapten John Ericsson under riksdagens lopp erhållit _ uppgifterna
om båtens längd, bredd och djup, projektilens dimensioner,
kostnaderna m. m. d. Het är ju möjligt, att tidskriftens uppgifter
äro i någon mån felaktiga, eller ock Kapten Ericsson gjort
ändringar i konstruktionen efteråt; tidskriften ansåg emellertid
uppfinningen vara af mycket stor vigt för försvaret.

Vidare ber jag få fästa Herr Statsrådets uppmärksamhet på
att det endast var under förutsättning, att de försök, som i sommar
skola anställas med Destroyer, komme att utfalla fördelaktigt, som
jag föreslog, att båtar af denna typ skulle anskaffas för den svenska
flottan.

Den siste talaren nämnde såsom jag uppfattade hans yttrande
i afseende på den nu föreslagna båten af cert A, att verldens
på detta område förnämste konstruktör yttrat, att denna båt med
tillägg endast af några få fot för- och akter-ut skulle blifva en
bland de allra bästa mindre pansarbåtar, som finnas i någon
marin. Under sådana förhållanden och helst då den ärade talaren
synes vara af samma åsigt som jag i fråga om sjöförsvarets vigt,
är det val icke skäl att, om vi verkligen en gång skola på allvar
börja ordna sjöförsvaret, gång efter annan och äfven nu afstå
Kongl. Maj:ts framställningar om medels beviljande,_ och då den
nu ifrågasatta båten A med några ändringar, som vid utförande
antagligen komma att tillämpas, synes blifva en lämplig typ för
våra största krigsfartyg, så får jag för min del fortfarande tillstyrka
bifall till Kong!. Maj:ts proposition.

Herr Bäckström: Den ärade talaren på elfskorgsbänken

yttrade, att han till följd af försvarsfrågans utgång yrkade utslag
å Kongl. Maj:ts förslag. Jag deremot ber att just till följd af
denna försvarsfrågans utgång få yrka bifall till samma förslag, ty
då landtförsvaret icke fått någon utsträckning, så vore det val så
mycket större skäl att lemna bifall till ett förslag om flottans utvidgande.

Tisdagen den 5 Juni, i in.

35 N:0 51.

Han talade äfven om tillsättandet af en ny komité; jag tycker -Anslag till
dock, att vi käft så mycket af dem, att vi borde be Gud bevara Pais^jande
oss för flere. Vidare sade flan, att vi icke borde förhasta oss.as enf^>at''
Det har dock Riksdagen mer än väl visat, att den icke gör, ty (Forts.)
den har just jemnt icke velat göra någonting; och skola vi vänta,
tills det allra bästa blir uppfunnet, komma vi aldrig att få något
bättre än hvad vi hafva.

Jag yrkar bifall till Kongl. Maj:ts förslag.

Efter härmed slutad öfverläggning gjordes enligt de derunder
framstälda yrkandena propositioner, först på bifall till Utskottets
förevarande hemställan och sedan på afslag derå och bifall till
Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning, och förklarades den
senare propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.

8—10 punkterna.

Biföllos.

Kammaren åtskildes kl. 1/2 3 e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.