1883. Första Kammaren. N:o 31
ProtokollRiksdagens protokoll 1883:31
RIKSDAGENS PROTOKOLL
1883. Första Kammaren. N:o 31.
Onsdagen den 2 Maj, e. m.
Kammaren sammanträdde kl. 7 e. in.
Fortsattes föredragningen af Bevillnings-Utskottets betänkande
N:o 6, angående stämpelafgiften.
§ 3 i den föreslagna förordningen.
Rubrikerna Resolution, kommunikations--Skiljobref.
Godkändes.
Rubriken Slutsedel.
Herr Wallenberg: Efter det påtagligen nu är godt om tid, så
tillåter jag mig fästa Herr Talmannens uppmärksamhet på elfte sidan
af Bevillnings-Utskottets betänkande. Der läses: »Med afseende å beskattningen
af mäklareslutsedlar har.Herr Statsrådet och Chefen för
Finansdepartementet anfört, hurusom, när man dels i följd af det rörliga
kapitalets benägenhet och förmåga att i viss mån undandraga sig
direkt beskattning, dels ock för att af den högre inkomsten kunna
upphemta ett relativt högre skattebidrag, vore hänvisad att tillgripa
sådana skatteformer, hvarigenom afgift ålades vissa yttringar af den
allmänna affärsrörelsen, det kunde ifrågasättas, huruvida icke för en
dylik skatteforms lämpliga anordnande kunde förordas, att den handling,
hvilken, under benämning slutsedel, utfärdades just rörande
affärer af större betydenhet, och hvarmedelst en öfverflyttning af
värden från en till annan egde rum, borde förses med en efter värdet
af den afslutade affären lämpad stämpel». Och längre ned på samma
sida yttrar Utskottet för egen del: »Instämmande uti hvad sålunda
blifvit anfördt, har Utskottet dock icke ansett sig obetingadt kunna
biträda Kongl. Maj:ts förslag», utan föreslår Utskottet en stämpelskatt
på slutsedlar af endast 50 öre. Kongl. Maj:ts förslag afser dubbla
beloppet eller 1 krona. Nu ber jag Herr Talmannen fästa uppmärksamheten
vid sådana åsigter, som dessa, att nemligen, derför att
egare af kapital hafva möjlighet att undandraga sig att gifva full inkomstskatt
för kapitalet, så skall, efter Herr Finansministerns åsigt,
Första Kammarens Prof. 1883. N:o 31. 1
Stämpel tiil
slutsedel.
N:o 31. 2
Onsdagen den 2 Maj, e. m.
Stämpel till i stället det arbete, som nedlagts i affärsverksamhet, beskattas! Det
slutsedel, är, såsom Herr Wsern sade på förmiddagen, att man »straffar Pal för
(Forts.) ]mu] per möjligen gjort», hvilket är sådana besynnerliga åsigter, att
jag aldrig i mitt lif hört talas om något dylikt inom finansläran. »Att
träffa vissa yttringar af den allmänna affärsrörelsen!» Jag tycker, att den,
som har till sin uppgift att se till, att staten får goda inkomster af verklig
vinst, den bör glädja sig åt dessa yttringar, och icke låta sig angeläget
vara att söka med stämpelskatt träffa dessa yttringar, blott de
sticka fram någonstädes under form af en verksamhet, som uppkommit
genom arbete. Men Finansministern vill ålägga skatt genom stämpel
äfven i de fall, då man vet att försöken att förvärfva alldeles misslyckats.
Hela det anförande, Chefen för Finansdepartementet haft
inför Kongl. Maj:t den 8 Januari 1883, är för sig så ytterst märkvärdigt,
att det för visso intager en fristående plats i allt, som tillhör
vår utveckling i finansielt afseende. Men det är också högst oväntadt,
att Bevillnings-Utskottet skulle endossera sådana åsigter, att, derför —
jag reciterar det ännu en gång —■ att en och annan kapitalist möjligen
icke skattade för hela sin ränteinkomst, derför skulle nu slutsedlar
åläggas en fyrdubbel stämpelbeskattning.
Den ärade Finansministern har sjelf suttit som bankofullmäktig
och har sig bekant, att Riksbanken gått i spetsen för den rörelse,,
som beröfvat vexelmäklare tre fjerdedelar af deras inkomster af vexelslut,
genom att träda i direkt beröring med allmänheten. Man är genom
annonser af Riksbanken inbjuden att köpa och sälja vexlar utan mäklares
mellankomst. Långt ifrån att betala det mäklarecourtage, som är i
lag bestämdt, har derför den, som köpt genom mäklare, ofta nedsatt
afgiften till hälften eller tre fjerdedelar. Der finner man nu att, om.
stämpeln.. på mäklareslutsedlar skulle fyrdubbla^, det ytterligare kommer
att verka en minskning i deras courtage, ty det lönar icke att
säga, att det är köparen och säljaren, som betala detta, utan det är
mäklaren, som i sista hand får sitta emellan.
Jag har för min ringa del i denna märkliga sträfvan att fyrdubbla
denna stämpelskatt icke kunnat finna att det leder till annat,
än att det icke kommer att utskrifvas så många slutsedlar af mäklare
som tillförene, utan sådana slutsedlar endast förekomma mellan säljare
och köpare, som hysa något misstroende till hvarandra. Vid sådant
förhållande har jag icke. ansett mig böra framställa något som helst
nytt yrkande, då jag icke tror mig kunna genomföra någon konservativ
åsigt, utan anhåller helt enkelt om bifall till Bevillnings-Utskottets
förslag.
Öfverläggningen förklarades härmed slutad, och den ifrågavarande
rubriken godkändes.
stämpel till Rubriken Styrmansbref.
slyrmansbref. *
Herr Stjernspetz: Redan då fråga var om befålhafvarebref,
vågade jag yttra några ord för att få stämpeln för desamma nedsatt;
men äfven om man kan finna sig i att dessa befålhafvarebref få en
stämpel af 5 kronor, af den anledning, att befälhafvare är den
Onsdagen den 2 Maj, e. m.
3 N:o 31.
högsta och förnämsta platsen inom yrket, torde just detta vara en
anledning, hvarför stämpelafgiften för styrmansbref borde sättas lägre
än för befälhafvarebref. Stvrmansbrefvet är icke annat än ett bevis,
att sjömannen fullgjort de prestanda, som fordras för att sköta en
styrmansbefattning. Dessa bref äro närmast jemförliga med examensbetyg
eller examensbevis, och dessa äro öfverallt fria från stämpel.
Vill man icke anse dem jemförliga med examensbevis, så närma de
sig bevis angående anmälan om idkande af handel eller annat yrke.
Dessa bevis äro belagda med en stämpel af 3 kronor. Vill man nu
jemföra stämpelafgiften å styrmansbref med förhållandet vid en annan
befattning, så är stämpeln för t. ex. prestbref endast 1 krona. Prestbref
stå i samma kategori som styrmansbref. Bevis att någon fullgjort
alla fordringar, som äro nödvändiga för att fullgöra presterliga
befattningar, äro belagda med 1 kronas stämpel. Det torde således
från alla synpunkter sedt och i jemförelse med andra dylika utgifter
vara berättigadt att fordra en nedsättning i stämpeln för styrmansbref.
Det är också all anledning att icke belägga dessa styrmanselever
med någon hög afgift. De äro egentligen icke annat än kroppsarbetare,
från början fattiga fiskargossar, som arbetat sig upp i sjömansyrket.
När de nu aflagt sina styrmansprof, så tycker jag äfven
deras ställning i samhället för öfrigt och deras förmåner icke gifva
anledning till att de särskild! skulle framför alla andra kunna bära
en så hög stämpelafgift på sitt styrmansbref. Om man så vill,
kan man äfven jemföra dem med lokomotivförare på våra jernbanor.
De betala ingen stämpel, då de aflagt prof på att de kunna föra
lokomotiv på bantåg, der de hafva så mycket ansvar och så många
menniskors lif i sin hand. För en mängd andra befattningar, ingeniörsbefattningar
och så vidare, äro icke examensbetyg eller bevis, som
berättiga till en mängd anställningar, belagda med den ringaste stämpel.
Derför synes det mig, att afgiften å dessa bref borde nedsättas. Jag
vågar emellertid icke yrka större nedsättning än till 4 kronor, för att
afjemna summan nedåt, då befälliafvarebrefven förra gången afjenmades
uppåt. Jag yrkar en afjemning nedåt till 4 kronor.
Herr Wallenberg: Instämmande i den siste ärade talarens begäran,
vill jag inför Herr Talmannen åberopa att, då det var fråga
om befälhafvarebref, så afstod jag från att begära någon nedsättning
i afgiften för desamma, men det bör väl vara någon skilnad mellan
styrmans- och befälhafvarebref. Afgiften för de senare sattes till
5 kronor, derför bör den för styrmansbrefven sättas till 4 kronor.
Det finnes ju doktorsbref, som äro fria. Dessa äro med dem likställiga
och innehålla icke annat än att den, som tagit examen, kan duga till
styrman; det är icke säkert, att han får styrmansplats, för det han
fått styrmansbref.
Herr Bennich: Jag anhåller få fästa Kammarens uppmärksamhet
på, att hittills hafva befälhafvarebref haft samma stämpelafgift
som styrmansbref, att styrmännen äro berättigade att utöfva befälhafvarebefattning
inom visst område och att styrmannen har att taga befälet,
när befälhafvaren är hindrad. Finnes det då någon anledning att
Stämpel Ull
styrmansbref.
(Forts.)
N:o 31. 4
Onsdagen den 2 Maj, e. m.
Stämpel till skilja mellan de afgJter, som hittills varit alldeles lika för befälhafvare
styrmansbref. styrmän, och nu deraf gorå två klasser? Jag anser frågan af
(Forts.) högst ringa betydelse, och jag tror att vår diskussion är mera dyrbar
än frågan om denna afgift, och hvad som är alldeles säkert är att,
om Kammaren skulle ändra denna stämpel, så skulle vi ådraga oss
ännu en gemensam votering, och det för en så obetydlig sak som
denna. Jag yrkar bifall till Utskottets förslag.
Herr Wsern, Carl Fredrik: Det är sant, att afgiften för befälhafvare
och styrman hittills varit lika, men då deras ställning är olika
och det äfven är fråga om en förändring, samt vi något höjt afgiften
för befälhafvarebrefven, så är frågan: är det skäl att höja äfven för
styrmansbrefven? Det är sant, att styrmannen äfven har kompetens
att inom inskränkta farvatten föra befäl, men om han får detta eller
icke, beror helt och hållet på det förtroende han kan förtjena sig.
Styrmännen äro icke berättigade till det minsta; blifva de icke antagna
till styrmän, så få de gå som matroser. Det är blott ett kompetensvilkor
och skulle vara alldeles detsamma som examensbetyg,
om navigationsskolorna utfärdade det. Men nu måste Kommerskollegium
utfärda det, endast derför att det är föreskrifvet att de
skola hafva tjenstgjort viss tid till sjös för erhållande af styrmansbref.
Det är i allmänhet fattiga pojkar, som komma hem från sjön och läsa
på sin examen, och sedan de det gjort, få de gå ut till sjös igen
och kunna endast tjena sig upp genom sin duglighet. Jag anser det
icke vara mycket skäl att höja afgiften för dem. I hvarje fall är
skilnaden, såsom den siste ärade talaren nämnde, en bagatell för statsverket,
men för en ung gosse, som går till sjös och tjenstgör som
matros, derest han icke kan få styrmansplats, och som äfven då icke
är mycket lyckligt stäld, för honom hafva dessa .penningar mycket
mera värde än för statsverket. På dessa grunder hemställer jag att
Kammaren måtte bifalla Herr Stjernspetz’ förslag.
Herr Wallenberg: Jag tillåter mig fråga dem, som deltaga i
den högre administrationen, om de hafva sig bekant, om det är samma
stämpel för kansliråds- och kanslisekreterarefullmakter? År det icke
beroende på olika lönevilkor? Tror vidare den ärade preopinanten,
att styrmän hafva lika hög aflöning som befälhafvare? Jag tror att
han vet bättre än så, och anhåller jag om bifall till Herr Stjernspetz’
förslag.
Herr Statsrådet Themptander: Ehuru jag fruktar att taga
Kammarens tid ytterligare i anspråk för en fråga, sådan som denna,
kan jag icke underlåta att fästa herrarnes uppmärksamhet derpå, att
om det skall vara någon följdrigtighet i författningens uppställning,
måste man väl tillse, att de expeditioner, som äro af alldeles enahanda
natur och af samma myndighet utgifvas, blifva med afseende
på stämpelbeloppet så mycket som möjligt likstälda. Kammaren har
förut beslutat att med 5 kronors stämpelskatt belägga befälhafvarebref.
Nu föreligga här styrmansbref. Och det är samma myndighet, som
utfärdar båda dessa handlingar. Det är visserligen sant, att stämpeln
5 N:o 31.
Onsdagen den 2 Maj, e. in.
på fullmakter är olika, beroende på olika löner; men stämpeln på stämpel till
fullmakter är icke, såsom ock Bevillnings-Utskottet fäst uppmärksam- ‘tyrmansbref.
beten på, någon stämpel som kan anses endast såsom expeditionslösen, (Forts0
utan är eu fiskalisk stämpel. Detta är deremot icke förhållandet med
befälhafvare- och styrmansbrefven, utan vid dem är det endast fråga
om expeditionslösen, och Kong! Maj:ts förslag innebär endast en afrundning
af stämpelbeloppet från 4 kronor 50 öre till 5 kronor, i likhet
med hvad som skett med befälhafvarebref.
En talare har gjort eu jemförelse emellan dessa styrmansbref
samt prestbrefven. Jag lemnar derhän huru långt denna jemförelse
kan vara exakt, men så mycket vill jag upplysa om, att anledningen,
hvarför prestbrefven icke föreslagits till högre stämpel än 1 krona,
är den, att de äro förenade med en lösen till konsistoriinotarien, och
den för konsistoriernas expedition utgående lösen beräknas som bekant
efter en särskild sporteltaxa med jemförelsevis ganska dryga afgiftsbelopp.
I denna taxa har väl ändring varit ifrågasatt, men svårigheter
hafva förefunnits att på annat sätt bereda konsistoriinotarierne
aflöning; och derför fortfar denna höga lösen, hvilket åter föranledt
dertill, att man icke på denna handling velat sätta någon högre
stämpel.
En stämpel på nu ifrågavarande handling är åter liktydig med
den lösen, som utgöres af till exempel extra ordinarie vaktmästare,
hvilka få lösa antagningsbevis, belagdt med en afgift, som är jemförlig
med denna.
Herr Wallenberg: Då Kammaren fattat ett beslut, som afsåg
att afrunda befälhafvarebrefs lösen uppåt med 50 öre, tycker jag verkligen,
att Kammaren kan vara generös tillräckligt att här medgifva
en afrundning af 50 öre nedåt. Billigheten fordrar, att någon skilnad
göres emellan dessa båda bref. För resten har — i strid mot den
siste, högt ärade talaren — presidenten i Kommerskollegium sagt, att
»det är icke så stort besvär att utfärda dessa bref, så att det skulle
behöfvas något slags ’Gebuhr’ derför».
Efter härmed slutad öfverläggning gjorde Herr Grefven och Talmannen,
enligt de derunder framstälda yrkandena, propositioner, först
på godkännande af ifrågavarande rubrik och sedan på godkännande
af rubriken med den ändring, att stämpeln bestämdes till 4 kronor,
samt förklarade sig finna den senare propositionen besvarad med öfvervägande
ja.
Rubrikerna Stämning—Expedition, som icke här ofvan är särskilt
nämnd.
Godkändes. ).
§§ 4, 5 och 7.
Godkändes.
N:o 31. 6
Onsdagen den 2 Maj, e. m.
Frihet från § 8•
stämpel.
Första styclcet.
Godkändes.
Sista stycket.
Herr Forssell, Hans: Jag tror, att Bevillnings-Utskottet måste
vidgå ett litet förbiseende rörande den nu föredragna delen af denna
punkt. Såsom Kammaren behagade erinra sig, är uti nu gällande
stämpelpappersförordning stämpelfrihet medgifven för mål angående
kronans räntor, för mål angående åsättande af ränta samt för mål angående
åsättande af rotering. Derom stadgas i nuvarande stämpelpappersförordnings
sjunde paragraf. Komiterade, som öfversett den
nuvarande förordningen och föreslagit en omredaktion af densamma,
hafva i åttonde paragrafen sammandragit den sjunde paragrafens stadganden
om frihet från stämpel, och, bland annat, infört: »Frihet från
stämpel enligt denna Art. eger jemväl rum i mål och ärenden, som
angå påförande, debitering, afskrifning eller restitution af kronoutskylder
eller andra afgifter till staten, åsättande af rotering»; men i den
Kongl. propositionen hafva utelemnats orden »påförande af kronans
utskylder» och »åsättande af rotering». Nu kunde för detta uteslutande,
efter hvad jag vill antaga, omöjligen något annat skäl finnas,
än att Kongl. Maj:t i samband med denna proposition afgifvit dylika
om grundskatternas afskrifning och om roteringens upphörande.
Det var då klart, att denna del af 8 § bort af BevillningsUtskottet
göras hvilande, för att dess afgörande måtte bero på utgången
af de stora frågorna; och tillåter jag. mig nu föreslå, att Kammaren
måtte återremittera denna punkt, för att af Utskottet behandlas
i samband med öfriga såsom hvilande förklarade punkter. Utskottet
kan då komma i tillfälle föreslå Riksdagen det beslut, som lämpar sig
efter de stora frågornas afgörande; och det är ingenting annat härmed
förloradt, än att i värsta fäll genom en gemensam votering det
rätta kan återställas, för den händelse sådant varder behöfligt.
Öfverläggningen förklarades härmed slutad, och sista stycket af
förevarande paragaf återförvisades till Bevillnings-Utskottet.
Art. II. Öfver skriften.
Godkändes.
§ 9.
Inledningen och rubriken Afkomst eller annan förmån af fast
egendom.
Godkändes.
Onsdagen den 2 Maj, e. m.
7 N:o 31.
Rubriken Arrendekontrakt. stämpel till
arrende
Herr
Reuters v är cl: Jag antager, att Andra Kammaren har kontrakt.
återremitterat denna punkt på den grand, att arrendekontrakt äro
hänförda till »nyttjanderätt»; och då Kammaren ännu icke yttrat sig
om hvilken stämpel dervid bör åsättas, anhåller jag om återremiss på
den nu föredragna punkten.
Efter härmed slutad öfverläggning återförvisades rubriken till
Utskottet.
Rubriken Bodmeribref. stämpel till
bodmeribref.
Herr Reuters värd: Af samma anledning, som jag nyss tog mig
friheten anhålla om återremiss, begär jag det äfven på denna punkt.
Öfverläggningen ansågs härmed slutad, och jemväl denna rubrik
återförvisades till Utskottet.
Rubrikerna Byte af fast egendom och af fartyg. stämpel till
afhandling om
Herr Waern, Carl Fredrik: Andra Kammaren har icke återremitterat
frågan om byte af fartyg, men om köp af dylika; och jag fartyg.
hemställer, om icke köp och byte af fartyg borde följas åt, och om
icke Första Kammaren, af samma anledning som den nästföregående
talaren anfört, ville återremittera frågan om byte af fartyg.
Efter härmed slutad öfverläggning blef rubriken Byte af fast
egendom godkänd, och rubriken Byte af fartyg återförvisad till Utskottet
Rubrikerna Fideikommissbref om fast egendom — Förnyelse af
försäkring.
Herr Reutersvärd: Här står »Fraktslut om fartyg; se Certe- stämpel till
parti»; och då rubriken »Certeparti» förklarats hvilande, anser jag fraktslut om
äfven att denna rubrik: »Fraktslut om fartyg» bör förklaras hvilande; fartyg.
hvarför punkten torde återremitteras.
Öfverläggningen ansågs härmed slutad, och de föredragna rubrikerna
godkändes med undantag af rubriken Fraktslut om fartyg,
hvilken återförvisades till Utskottet.
Rubriken Förpantningsbref. stämpel till
för pantning s
Herr
Waern, Carl Fredrik: Här har Andra Kammaren beslutat irefåterremiss;
och jag hemställer om det icke vore skäl att Utskottet
finge taga frågan i betraktande, samt att derför Första Kammaren
ville jemväl återremittera densamma.
Jf:o 31. 8
Onsdagen den 2 Maj, e. m.
Stämpel till Herr Bennich: Jag tror mig veta anledningen, hvarför Andra
förp™tef>n9S'' Kammaren återremitterat denna punkt. Den afser egentligen sådana
(Forts) förpantningsbref, som utfärdas under det fartyg äro under byggnad.
v 01 s'' Om dessa förpantningsbrefs rätta stämpling hafva olika åsigter gjort sig
gällande hos olika domstolar. Det är derför skäl att på de grunder,
som hos Andra Kammaren gjort sig gällande, återremittera punkten,
för att Utskottet må komma i tillfälle att taga denna omständighet i
öfvervägande.
Ofverläggningen förklarades härmed slutad, och ifrågavarande
rubrik med derunder förekommande hänvisningar återförvisades till.
Bevillnings-Utskottet.
stämpel till Rubriken Försäkringsbref eller annan handling, hvarigenom förförsäkrings-
säkring meddelas.
bref.
Herr Wasm, Carl Fredrik: Andra Kammaren har återremitterat
denna punkt, och jag hemställer, att Första Kammaren måtte göra
detsamma, så att den må komma under gemensam öfverläggning med
det öfriga.
Jag tror mig kunna upplysa, hvarför rubriken »Försäkringsbref»
blifvit återremitterad. Förhållandet är nemligen det, att denna afgift
för utländska agenter första gången ålades vid 1856—1858 årens
riksdag, och det motiv, som då för förslaget anfördes, var, att de utländska
försäkringsbolag, som här utöfvade sin verksamhet, syntes
böra erlägga en skatt, fullt ut jemförlig med hvad de inhemska bolagen
i sådant hänseende fingo vidkännas. Utskottet tilläde härefter: »men
det får likväl icke förbises, att derest denna utländska verksamhet
hämmades, och de inhemska premierna i någon mån höjdes, allmänheten
kanske finge vidkännas vida betydligare uppoffringar i premier
till inhemska bolag och, hvad värre vore, till undvikande af en förhöjd
afgift, äfventyrade egendom till mångdubbelt högre värde».
När Utskottet åsatte denna afgift, beräknade Utskottet, att en
femtedel af premierna skulle vara nettobehållning. Af 100 kronor
ansågos sålunda 20 kronor vara behållningen, och den bevillning, som
den tiden för inkomst utgjordes, var 2''/2 procent. Man tog 2*/2 gånger
20 och fick sålunda denna stämpelafgift om 50 öre.
Nu föreslås, att densamma skulle vid försäkring af egendom höjas
till 60 öre; men det är väl ändå att taga i betraktande, att, långt
ifrån att någon liknande förhöjning skulle ske med hänsyn till de inhemska
försäkringsbolagen, man nedsatt bevillningen för dessa från
2V2 procent till 1 procent; och vidare — om än den beräkning, som
Utskottet då gjorde, att 20 procent af behållna premierna skulle vara
vinst, vore rigtig, så är den långt ifrån rigtig nu. Om man tager
de inhemska bolagens tryckta berättelser öfver sin ställning och beräknar
hvad de skulle skatta, derest de skulle betala lika med de utländska
bolagen, och hvad de nu betala i bevillning, så ser man att
de skulle betala 5 å 6 gånger mer än hvad de nu göra. De utländska
bolagen äro således betydligt högre beskattade; och det kan icke hafva
någon annan följd, än att de så småningom helt och hållet undan
-
Onsdagen den 2 Maj, e. m.
9 N:o 31.
trängas, med den påföljd, som redan 1856—1858 årens Bevillnings- stämpel till''
Utskott förutsatte, eller att borttagandet af konkurrensen och deras försäkringsuudankörande
ur marknaden måste leda derhän, att premierna för ’ ''.
försäkringarne blifvit högre, än hvad de med konkurrens kunde vara. '' 01 s''''
Jag nemställer, om icke dessa skäl äro tillräckliga att förmå Kammaren
att, i likhet med Andra Kammaren, återremittera detta förslag,
på det att Bevillnings-Utskottet måtte komma i tillfälle att se de anmärkningar,
som i båda Kamrarne blifvit gjorda, samt framkomma
med ett nytt förslag.
Ofverläggningen ansågs härmed slutad, och den ifrågavarande
rubriken jemte de derunder intagna bestämmelser återförvisades till
Utskottet.
Rubriken Förvärf af fast egendom i enlighet med gällande för- stämpel till
fattningar om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof eller föngeshandom
afledning af vatten. lmg a_f°rvarf
Herr Wsern, Carl Fredrik: Det är ledsamt att jag här så
ofta skall uppträda, men jag föreställer mig, att Andra Kammaren,
som återremitterat jemväl denna punkt, dertill haft skäl, och anhåller
derför äfven här om återremiss.
Äfven denna rubrik återförvisades till Bevillnings-Utskottet.
af faSt
egendom.
Rubriken Hyreskontrakt. stämpel till
hyreskontrakt,
Herr Wsern, Carl Fredrik: Äfven denna punkt har åter
remitterats
af Andra Kammaren; och jag hemställer om återremiss.
Denna rubrik blef jemväl till Utskottet återförvisad.
Rubriken Jordafsöndring. stämpel till
afhandling
Herr Waern, Carl Fredrik: Af samma skäl som förut an- om jordhåller
jag om återremiss. afsöndring.
Rubriken återförvisades till Utskottet.
Rubrikerna Köp af lösören, hvilka i säljarens vård qvarblifva, stämpel till
och Köp af fartyg, hvars drägtighet öfver stiger 40 ton, äfvensom afhandling om
stadgandet och hänvisningarna näst efter sistnämnda rubrik. losfe^p
Herr Waern, Carl Fredrik: Af samma skäl som förut anhåller
jag om återremiss på denna punkt.
Herr Bennich: Naturligtvis är Kammaren oförhindrad att återremittera
hela betänkandet i alla dess delar; men nog vore det bra
önskligt för Bevillnings-Utskottet att få veta något syfte med och
några skäl för återremiss.
N:0 31. 10
Onsdagen den 2 Maj, e. m.
Stämpel till Här yrkar man återremiss utan att derför anföra några motiv;
^Usörllö °m0C^ ^ S^er Bevillnings-Utskottet i det obehagliga predikament att
SZ.eJP alldeles icke veta hvad Kammaren vill, eller af hvilken anledning
(Forts.) återremissen skett. Att Andra Kammaren beslutat återremiss är väl
i och för sig intet skäl för att, om någon yrkar att en punkt skall
återremitteras, alla andra böra instämma deri. Något annat skäl
derför borde väl Utskottet få erfara.
Herr Reutersvärd: Till svar å siste talarens yttrande får jag
upplysa, att skälet är helt naturligt det, att Utskottet förbehållit sig
rätt att framdeles få framlägga förslag för Riksdagen öfver vissa uppskjutna
punkter. När man då hänvisat till en sådan punkt, som icke
är för Riksdagen framlagd, anser jag det skälet vara fullt talande, att
• man återremitterar en hänvisning, som skett till en sak, hvilken ännu
icke pröfvats.
Jag tror, att det är fullt rigtigt gjordt af Andra Kammaren att
återremittera de omnämnda punkterna; och det är ett förbiseende af
Utskottet att icke sjelf hemställa, att Riksdagen skulle uppskjuta sådana
frågor, som hänvisa till rubriker, som ännu icke blifvit pröfvade.
Jag anhåller derför om återremiss äfven på denna punkt.
Herr Wsern, Carl Fredrik: Andra artikelns 9:de § handlar om
stämpel till enskilda handlingar. Nästan alla dessa hafva af Utskottet
gjorts hvilande.
Jag tror det redan varit en hufvudgrund, att Kammaren behåller
sin handlingsfrihet genom att återremittera åtminstone alla sådana
frågor, som hafva någon sorts samband med dessa. Särskildt i afseende
på denna punkt vill jag erinra, att Kammaren återremitterat
»Byte af fartyg». Bevillnings-Utskottet föreslog »Gåfva af fartyg»
såsom hvilande; och gåfva, byte och köp af fartyg hafva så väl i hittills
gällande stämpelförfattning som i komiterades förslag äfvensom
af Herr Chefen för Finansdepartementet i hans anförande till statsrådsprotokollet
blifvit gemensamt behandlade.
Under sådana förhållanden hoppas jag, att Kammaren vill återremittera
denna punkt.
Ofverläggningen förklarades härmed slutad, och förevarande rubriker
äfvensom det omedelbart derefter förekommande stadgande jemte
hänvisningar återförvisades till Utskottet.
stämpel till BubriJcerna Lifränta — Morgongåfvobref samt Premieqvittens—
afhandling om Servitutsaftal.
lifränta m. m.
•Herr Wsern, Carl Fredrik: Här äro flere af dessa punkter, i
hvilka Andra Kammaren beslutat återremiss; och jag tror att Första
Kammaren, för att hafva handlingsfrihet, äfven bör återremittera dem.
Bland dessa punkter är det en, å hvilken jag särskildt vill fästa uppmärksamheten,
nemligen »Lifränta», der det hetér: »afhandling derom
skall, då den för vinnande af inteckning företes, vara försedd med
stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af lifräntans kapitalvärde.
Onsdagen den 2 Maj, e. m.
li N:o 31.
Sökes på grund af afhandlingen hos offentlig myndighet betalning, Stämpel till
skall afhandlingen vara belagd med stämpel lika med Förpantningsbref»;afhandling om
och denna sistnämnda har Kammaren återremitterat. Jag hemställer lifranta m-mderför
om återremiss jemväl å denna punkt. Likaledes anhåller jag, (Forts-)
att rubrikerna. »Lösöreköp», »Premieqvittens» och »Räkning, godkänd»,
måtte återremitteras.
Efter härmed slutad öfverläggning godkändes rubrikerna Morqongåfvobref
och Servitutsaftal, hvaremot rubriken Lifränta med ''derunder
intagna stadgande och hänvisning äfvensom rubrikerna Lösörelöp,
Premieqvittens och Räkning, godkänd, återförvisades till Bevillnings-Utskottet.
Rubrikerna Testamente om fast egendom och Undantagskontrakt. Stämpel till•
testamente om
Herr Wsern, Carl Fredrik: Jag hemställer om återremiss^ andorn
äfven på dessa rubriker. och undantags
hontrakt.
Dessa rubriker blefvo äfvenledes återförvisade till Utskottet.
Rubriken Äktenskapsförord.
Godkändes.
§§ 10, 13 och U.
Godkändes.
§ h-O. Qm stämpel
Grefve Mörner:. Jag hade verkligen icke ämnat att taga till ningar i
ordet angående . den ifrågavarande författningen, men här står något, vissa falL
som förvånar mig, och det är att »fideikommissarie eller annan testamentstagare
skall vara vid tillträde af fideikommiss eller testamenterad
egendom skyldig att, med ränta efter fem för hundra om året, till boet
återgälda hvad af stämpelafgiften belöper på hans andel i boet»; men,
om . nu det är ett bo, der alldeles icke någon behållning finnes, utom
fideikommisset, då gäldas denna afgift för bouppteckningen i alla fall,
men hvem skall förskjuta den? Om boet är gäldbundet, skola ändå
de öfriga arfvingarne skaffa penningar —- fideikommissarie!! kan vara
omyndig eller borta — för att betala denna bouppteckning. Fideikommisset
är kanske den enda behållning, som finnes i boet, men
detta är en behållning för eu enskild person, och hvar finna rättvisa
i att de andra skola erlägga en afgift, för hvilken de visserligen hafva
regress till fideikommissarien, af hvilken det dock kanske icke är så
lätt att fa ut det. Rätten härtill synes mig dunkel. Då Kammaren
återförvisat så många paragrafer, så kan Kammaren gerna återförvisa
äfven denna paragraf till benäget betänkande af Bevillnings-Utskottet,
hvarför jag härå begär återremiss.
Ofverläggningeu förklarades härmed slutad, och förevarande paragraf
återförvisades till Bevillnings-Utskottet.
• N:o 31. 12
Onsdagen den 2 Maj, e, m.
§§ 16-19.
Godkändes.
Art. 111. Öfver skri flen.
Godkändes.
§§ 20-29.
Godkändes.
Art. IV. Öfverskriften.
Godkändes.
§§ 31-36.
Godkändes.
Art. V. Öfverskriften.
Godkändes.
§§ 37—39 samt ål—45.
Godkändes.
Art. VI. Öfverskriften.
Godkändes.
§§ 46, 49 samt 51—53 äfvensom slutmeningen.
Godkändes.
Utskottets i 2 punkten gjorda hemställan.
Herr Bennich: Då Kammaren återförvisat en stor del af det
förslag, Utskottet framstäf, torde det för närvarande icke vara skäl
att bifalla denna punkt, utan hemställer jag, att äfven densamma
måtte blifva återremitterad.
Öfverläggningen ansågs härmed slutad, och Utskottets ifrågavarande
hemställan blef till detsamma återförvisad.
3 punkten.
Lades till handlingarna.
4 punkten.
Bifölls.
13 N:o 31.
Onsdagen den 2 Maj, e. m.
Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande Lag- SammanjemkUtskottets
den 28 och 30 i nästlidne månad bordlagda utlåtande nmgsförslag
N:o 39, i anledning af dels Kamrarnes skiljaktiga beslut beträffande °™[_
vissa delar af det under första punkten i Utskottets utlåtande N:o 23 sättning af
afgifna förslag till lag angående tillsättning af presterliga tjenster, prest erliga
dels ock återremiss från Andra Kammaren af andra punkten i nämnda tjänster.
utlåtande.
1 punkten.
§ 3.
Herr Gr af ström: Då Lag-Utskottets förslag, till förordning an
gående
tillsättning af presterliga tjenster förra gången här i Kammaren
förekom till behandling, tog jag mig friheten att med afseende
på tredje paragrafen göra den hemställan, att den så kallade jus indigenat^
skulle upphäfvas för några presterliga befattningar, der
olägenheterna af densamma tydligast framträdt. Detta mitt förslag
vann dock icke något understöd i Kammaren. Emellertid föreligger
nu här till afgörande ett tillägg till tredje paragrafen, af innehåll,
att den så kallade jus indigenatus helt och hållet skall borttagas med
afseende på församlingens rätt att kalla fjerde profpredikant. Jag
kan för min ringa del icke annat än högeligen beklaga detta, icke
derför att jag ogillar det tillägg, som här blifvit gjordt, utan derför
att jag anser, att, när församlingarna hafva erhållit en så vidsträckt
rättighet, densamma äfven borde tillkomma rikets presterskap med afseende
på deras rätt att söka presterliga tjenster. Det förefaller mig
nemligen alldeles tydligt, att i och genom denna lagstiftning kommer
tyngdpunkten i afseende på tillsättandet af presterliga tjenster hädanefter
att hvila hos församlingarna, och den ordning, som hittills under
lång tid varit gällande, eller den, att stiftsstyrelsen haft verksam del
i tillsättandet af presterliga tjenster, kommer att mer eller mindre
blifva en formalitet. Det förefaller mig underligt att, då ingen af
Lag-Utskottets medlemmar från denna Kammare förra gången ansåg,
att det förslag, jag då tog mig friheten väcka, kunde hafva något
värde, Utskottet likväl nu anser, att »afsevärda fördelar» beredas
församlingen genom denna oinskränkta rätt att kalla fjerde profpredikant.
Jag hade förestält mig, att det skulle hafva kunnat beredas
»en af sevärd fördel» för församlingen genom att också tillerkänna
presterskapet en vidsträcktare rätt att söka äfven utom stiftet.
Jag tog mig förra gången friheten att anföra några exempel särskildt
i afseende på tillsättningen af vissa presterliga sysslor. Och det synes
mig klart, att olägenheterna af den inskränkning, som finnes, hädanefter
ännu tydligare skola framträda. Jag tänker mig nemligen, huru
förhållandet kommer att blifva, då en domprostbefattning är ledig och
skall tillsättas. Det är ofta fallet, att den, som då påtänkes såsom
den blifvande domprosten, just i följd af den inskränkning, som jus
indigenatus medför, icke har rätt att hos stiftsstyrelsen anmäla sig såsom
sökande. Emellertid är det allmänt kändt, att denna person
torde komma att erhålla sysslan. Yid sådant förhållande inträffar,
N:o 31. 14
Onsdagen den 2 Maj, e. m.
Sammanjemk- att icke någon prestman inom stiftet anmäler sig som sökande till
Tfr&gaZ den sysslan- D=et kommer således att möta stora svårigheter för stiftslag
ang. till- styrelsen att få förslaget fulltaligt; och äfven om dessa svårigheter
sättning af kunna öfvervinnas, så kommer dock förslaget att fyllas på ett sådant
presterliga sätt, att det för hvar man är tydligt, att de på förslaget uppförde
f enster. jcke är0 allvarsamt påtänkte till erhållande af sysslan. Deremot skulle
(Forts.) församlingarna nu få rätt att redan från början bereda sig på att
kalla den saunskyldige. Jag tror för min del, att ett sådant förfarande
skall i tidernas längd föra med sig menliga följder för den
kyrkliga ordningen i vårt land, och jag tror, att man kan komma att
göra den frågan: hvartill tjenar hela detta förslag, som af stiftsstyrelsen
upprättas, hvarför kan icke församlingen äfven i första hand
få mottaga ansökningar, när den genom en så vidsträckt kallelserätt
erhållit ett i de flesta fall afgörande inflytande på den slutliga tillsättningen
?
Jag beklagar, att detta förslag nu föreligger till afgörande, men
jag inser mycket väl, att, när det nu är sammankedjadt med många
andra vigtiga förändringar, hela den nya efterlängtade lagens antagande
må hända skulle sättas på spel, i fall jag föresloge en förändring
i det syfte, som ofvan framhållits, och detta förslag vunne
Kammarens bifall.
Jag vill derför icke framställa något yrkande, utan har endast
velat yttra dessa ord lör att till protokollet få nedlägga min enskilda
mening i denna sak.
Herr Sundberg: Jag beklagar, att jag i denna lagstiftningsfråga
åter igen nödgas uppträda mot min högt ärade vän, som nyss
hade ordet. Jag kunde afstå från att här på nytt blifva hans motståndare,
emedan han slutade sitt anförande med att icke framställa
något yrkande, men några ord torde dock böra sägas. Hvad han i
början af sitt anförande har sagt och erinrat i fråga om indigenatsrättens
lämplighet eller olämplighet i den form, som densamma redan
har blifvit konfirmerad i denna Kammare äfvensom i den Andra,
derom vill jag vid detta tillfälle icke vidare yttra mig, eftersom derom
nu icke är fråga, utan den saken redan är en afgjord sak. Nu gäller
spörsmålet endast, huruvida det kan vara lämpligt eller olämpligt, att
församlingens rätt att kalla fjerde profpredikant sträcker sig längre
än stiftsstyrelsens rätt i fråga om förslags upprättande och presternas
egen ansökningsrätt att få åtnjuta förmånen att på förslag uppföras.
Hvad den ärade talaren derom har anfört, kan visserligen förtjena allt
möjligt behjertande. ^ Ty jag anser, liksom han, att denna utsträckning,
som här är ifrågasatt, icke strängt taget är principenlig, emedan
det i egentlig mening icke är lämpligt att utsträcka församlingens
rätt att kalla längre än stiftsstyrelsens rätt att på förslaget uppföra,
eller _ presternas rätt att söka, sträcker sig. Således vill jag för min
del icke heller underskrifva hvad Lag-Utskottet har anfört, att det
ligger i kallelserättens egen natur att den skall vara så vidsträckt,
att en församling skall ega rätt att öfver hela riket kalla hvilken
kompetent prestman som helst till fjerde profpredikant, när hvarken
denne prestman utom stiftet har rätt att söka, eller stiftsstyrelsen rätt
Onsdagen den 2 Maj, e. m.
15 N:o 31.
att utom denna krets på förslaget uppföra någon. Likaledes vill jag Sammanjemkäfven
gifva honom rätt i den delen, att jag icke kan finna någon nm9sf6rslaff
synnerligen afsevärd fördel vara vunnen genom utsträckningen. Ty ingång. °mhar
en församling inom ett så vidsträckt område, som ett helt stifts sättning af
presterskap, rättighet att utse någon för sig tjenlig person, är jag för- prestera
vissad om, att sådan äfven inom detta territorium står att finna, utan tjänster.
att man behöfver på grund af lösa rykten, som må vara mer eller (Fortsd
mindre väl grundade, söka sig om på kanske fjerran aflägsna orter
efter någon person, som församlingen vill gifva sitt förtroende.
Men fastän jag således gerna kan medgifva, att hela denna ifrågasatta
förändring har sina vanskligheter, vill jag likväl för min del
tillstyrka Kammaren att antaga förslaget, sådant det af Lag-Utskottet
är framlagdt, emedan jag icke tror, att i praktiskt afseende, det vill
säga i sjelfva lagens tillämpning, några synnerligen nämnvärda olägenheter
i allt fall skola uppkomma deraf, att man tillerkänt församlingen
en så vidsträckt rätt, som här är ifrågasatt. Och när nu dertill kommer,
att det, efter min uppfattning, är af yttersta vigt för kyrkan att
få denna lag godkänd, må man väl för den Andra Kammarens i förevarande
fall uttalade beslut hafva det undseende, att, när man icke
finner någonting farligt eller vådligt i hvad som här är föreslaget, gå
den Kammarens önskningar till mötes och, för att vinna framgång
åt lagen, gerna underkasta sig något, som man, från principiel synpunkt
sedt, åtminstone kan betrakta såsom en liten uppoffring.
Jag skall icke vidlyftigt utbreda mig öfver detta ärende, utan vill
för min del helt enkelt sluta mitt anförande med att tillstyrka bifall
till hvad Lag-Utskottet här har föreslagit.
Öfverläggningen förklarades härmed slutad, och den ifrågavarande
paragrafen godkändes med den af Eag-Utskottet nu föreslagna lydelsen.
§§ 26 och 27.
Kammaren godkände den af Lag-Utskottet nu föreslagna lydelse
af dessa paragrafer.
Utskottets i 1 punkten gjorda hemställan.
Förklarades besvarad genom hvad Kammaren nyss beslutit beträffande
lydelsen af de under punkten intagna paragraferna.
2 punkten.
Lades till handlingarna.
3 punkten.
Bifölls.
N:o 31. 16
Ousdagen flen 2 Maj, e. m.
Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande Konstitutionsutskottets
den 28 och 30 sistlidne April bordlagda utlåtande N:o 7,
i anledning af motion om ändring af §§ 4, 7, 11, 12, 13 och 105
Regeringsformen samt § 38 mom. 2 Riksdagsordningen.
Förslag till 1 pimsten.
ändring af
S§ 11 och 12 _ Friherre Hierta: Jag har tagit mig friheten att afgifva reservaR?ormen~
tion ''mot det föreliggande förslaget af den anledning, att jag icke
jormen. pan ange ^ yara ändra ett grundlagens hud, som afser att
bibehålla den nödiga sekretessen i ministeriella ärenden, förr än behof
af sådan ändring är befintlig. Jag har sökt efterforska, om något
sådant behof förefinnes, men jag har icke kunnat finna, att någon
olägenhet någonsin uppstått af den anordning, som nu förefinnes, och
deri man nu begär ändring. Derför synes det mig hafva varit önskligt,
att Utskottet icke nu kommit med sitt ändringsförslag, allra minst på
grund af^en sådan motion, som gifvit anledning till detsamma. Men
då jag står ensam med min reservation gent emot alla mina kamrater
i Utskottet, vill jag för närvarande ingenting yrka, utan ber, att
Kammaren måtte låta sina uttalanden höras, hvarefter jag, om sådana
dertill föranleda, vidare får tillfälle att säga några ord.
Herr Hallenborg: Då den siste talaren icke gjorde något yrkande,
vore egentligen ingenting här mera att säga, men i anledning
af hans yttrande derom, att han icke ansåg det på något sätt
vara af behofvet påkalladt att vidtaga denna förändring, som här
af Utskottet föreslagits, vill jag endast vädja till den historik, som
finnes i Utskottets betänkande, hvaraf synes, att sedan många år tillhaka
tid efter annan framställningar blifvit gjorda för att få de diplomatiska
och ministeriella ärendena, bland hvilka så vigtiga frågor som
dem om afbandlingar och förbund med främmande makter förekomma,
behandlade på samma sätt som andra ärenden, hvilka af Konungen i
statsrådet behandlas.
För så vidt ingen annan har något att invända mot Utskottets
förslag, inskränker jag mig nu att helt enkelt yrka, att detsamma
måtte blifva antaget att hvila till grundlagsenlig behandling.
Ofverläggningen ansågs härmed slutad, och Utskottets förevarande
hemställan bifölls.
2 och 3 punkterna.
Kammaren biföll hvad Utskottet hemstält.
Justerades ett protokollsutdrag för den 28 sistlidne April och denna
dag samt tre protokollsutdrag för denna dag.
Onsdagen den 2 Maj, e. m.
17 N:o 31.
På framställning af Herr Grefven och Talmannen beslöts, att på
föredragningslistan till nästa sammanträde skulle sättas främst de
denna dag första gången bordlagda ärendena och sist det denna dag
för andra gången bordlagda utlåtandet.
Kammaren åtskildes kl. 3/49 e. m.
In fidem
A. von Krusenstjerna.
Första Kammarens Prof. 1883. No: 31,
2