RIKSDAGENS PROTOKOLL
1880. Andra Kammaren. N:o 60.
Torsdagen den 13 Maj.
Kl. 12 på dagen.
§ 1.
Justerades protokollet för den 6 innevarande månad.
§ 2.
Sedan Riksdagens båda Kamrar förehaft och godkänt de i Stats- Gemensamma
Utskottets Memorial N:is 68 och 67 föreslagna voteringspropositioner omröstningar.
rörande två frågor, deri Kamrarne fattat stridiga beslut, samt vidare
denna dag blifvit bestämd för omröstning öfver de olika besluten, så
anstäldes nu dessa omröstningar, enligt nedan intagna voteringspropositioner,
i följande ordning, nemligen:
l:sta omröstningen:
(enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 63.)
Den, som vill, att Herrar Wallbergs och Wigardts förevarande
motioner må på det sätt bifallas, att åt Halmstad—Jönköpings jernvägsaktiebolag,
till fullbordande af bolagets bana mellan Halmstad och
Nässjö, beviljas ett anslag utan återbetalningsskyldighet af femhundratusen
kronor, att tillgodonjutas uppå de vilkor, Kongl. Maj:t må finna
skäl föreskrifva, och till bolaget utbetalas, sedan hela den ifrågavarande
banan blifvit färdig och, enligt Kongl. Maj:ts förordnande, för
trafik öppnad, dock ej före år 1883, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Herrar Wallbergs och Wigardts ifrågavarande
motioner ej vunnit Riksdagens bifall.
Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd och
förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått, att
voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jemväl
Andra Kammarens Prot. 1880. N:o 60. 1
N:0 60. 2
Torsdagen den 13 Maj.
Gemensamma derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning och
omröstningar. utföH omröstningen med 51 Ja och 134 Nej.
(Forts.) Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som, en
ligt
nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kammaren
samtidigt anstäld, hade utfallit med 65 Ja och 34 Nej, hvadan,
då dertill läggas Andra Kammarens röster eller 51 Ja och 134 Nej,
sammanräkningen visar 116 Ja och 168 Nej; och hade alltså beslut i
denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt i öfverensstämmelse med Nejpropositionens
innehåll.
2:dra omröstningen:
(enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 67.)
Den, som vill, att Riksdagen beslutar, att det Fullmäktige i Riksgäldskontoret
lemnade uppdrag att, när den förlust blefve känd, som
'' genom fördröjd behandling af bevillningsärendet rörande Leufsta fideikommiss
uppkommit, hos dem, som densamma föranledt, derför söka ersättning,
må förklaras icke böra till någon vidare Fullmäktiges åtgärd
föranleda, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har ofvanberörda framställning blifvit af Riksdagen
afslagen.
Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd och
förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått, att
voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jemväl
derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning och
utföll omröstningen med 146 Ja och 38 Nej.
Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som, enligt
nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kammaren
samtidigt anstäld, hade utfallit med 94 Ja och 9 Nej, hvadan,
då dertill läggas Andra Kammarens röster eller 146 Ja och 38 Nej,,
sammanräkningen visar 240 Ja och 47 Nej ; och hade alltså beslut i
denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt i öfverensstämmelse med Japropositionens
innehåll.
§ 3.
Föredrogs och lades till handlingarne Konstitutions-Utskottets Memorial
N:o 14, i anledning af återremiss af Utskottets Utlåtande N:o
13, rörande Herr Westins motion om införande af ett ständigt Utskott
i stället för de nuvarande tillfälliga.
§ 4-
Föredrogos och biföllos, hvart för sig, Stats-Utskottets Memorial:
N:o 65, med förslag till åtskilliga stadganden, hvilka böra införas
i det nya reglementet för Riksgäldskontoret; och
Torsdagen deri 13 Maj. 3
N:o 66, angående öfverlemnande till Kongl. Maj:t af det nya reglementet
för Riksgäldskontoret.
§ 5.
Föredrogs Stats-Utskottets Memorial N:o 68, angående den under
innevarande riksdag verkstälda statsreglering.
Punkterna 1—3.
Biföllos.
I punkten 4 hade Utskottet hemstält,
att Riksdagen måtte för år 1881 åtaga sig en allmän bevillning
af 5,600,000 kronor. °
I anledning af denna hemställan anförde
Grefve Björnstjerna: Vi stå nu på den punkt jag förmodade
att vi skulle komma till, då den af Kongl. Maj:t föreslagna förhöjningen
i tobakstullen blef afslagen. Hade den bifallits, så hade vi
möjligen kunnat undslippa tilläggsbevillningen för nästa år. Nu kunna
vi ej slippa från den; men en annan gång torde det vara skäl att
ihågkomma hvad vi nu glömt, synnerligen som man påstått att en
högre tobakstull i hvad fall som helst vore obehöflig.
Herr Gass la lider: I motiveringen till denna punkt har Utskottet
upptagit bristen å 1879 års statsreglering till 3,642,675 kronor 41
öre, och i afseende å beräkningen af denna brist hänför sig Stats-Utskottet
till sitt utlåtande N:o 58. När detta utlåtande, som ännu icke
till afgörande inom Kammaren förekommit, blifver föredraget, blir det
ock tillfälle närmare tala om, huru denna brist tillkommit. För min
del vill jag endast nu, när detta betänkande afgöres, hafva till protokollet
antecknadt, att jag anser Stats-Utskottets uppgift icke vara rigtig
i hvad den innebär, att nämnda belopp är en brist i 1879 års statsreglering.
Den uppgifna bristen synes hafva tillkommit till följd deraf,
att åtskilliga inkomster, som tillhöra 1878 års statsreglering, icke influtit,
och möjligen äfven till följd deraf, att icke heller 1879 års statsreglering
gått ihop. Men, såsom sagdt, det är icke nu skäl att vid
denna punkt närmare redogöra för dessa omständigheter, utan önskar
jag blott för min del att få till protokollet antecknadt, att jag anser
den uppgift af Utskottet, att denna brist skulle härleda sig ifrån 1879
års statsreglering, icke vara rigtig samt att denna uppgift kan blifva
vilseledande för den, som framdeles kommer att uppgöra en statistik
öfver i hvad män våra statsregleringar gått ihop.
Herr Ola Andersson i Burlöf: Jag her blott att emot den siste
talaren få genmäla, att det är skilnad mellan »brist å statsregleringen»
och »brist i årets räkenskaper». Bristen kan nemligen hafva uppstått
i 1878 års räkenskaper, men likväl upptagas i den för 1879 uppgjorda
statsreglering.
N:o 60.
Ang. den vid
innevarande
riksdag verkstälda
statsreglering.
N:o 60. 4
Torsdagen den 13 Maj.
Ang. den vid
innevarande
riksdag verkstälda
statsreglering.
(Forts.)
Emot talarens på stockholmsbänken yttrande vill jag blott svara
med att påminna derom, att, om vi komma ihåg att spara på statsutgifterna,
vi också kunna slippa tilläggsbevillning.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, biföll Kammaren
Utskottets hemställan.
Punkten 5.
Blef jemväl bifallen.
Punkten 6.
Utskottet hade i denna punkt föreslagit:
»att Riksgäldskontoret måtte bemyndigas att medelst försäljning
af obligationer, tillhörande vare sig 1872, 1875, 1878 eller 1880 års
lån, bereda erforderlig tillgång till bestridande af de under innevarande
riksdag beviljade anslag till statens jernvägsbyggnader i Norrland,
till utförande af nya byggnader och anläggningar vid statens
redan trafikerade jernvägar och till fyllnad i förut beräknade medel
för anskaffande af rörlig materiel å norra stambanan norr om Storvik.»
Herr E. G. Boström yttrade: Ehuru jag väl vet, att det är fullkomligt
lönlöst att vid denna tid af Riksdagen söka genomdrifva någon
förändring uti, hvad Stats-Utskottet föreslagit, så anhåller jag
dock att få fästa uppmärksamheten på nu föredragna punkt.
Såsom Herrarne finna, upptagas uti den betänkandet bilagda tablå
beträffande Riksgäldskontorets inkomster och utgifter ibland medel,
som skola genom upplåning anskaffas, 300,000 kronor till utförande
af nya byggnader och anläggningar vid statens redan trafikerade jernvägar.
Gå vi till statsverkspropositionen, finna vi, att deri ingår ett
belopp af 10,000 kronor för utläggande af nya jernvägsspår vid Moholm.
Man torde härvid med skäl kunna sätta i fråga, huruvida det
kan vara rätt, att genom upplånade medel bekosta utgifterna för dylika
ändamål och om detta icke rätteligen borde ske genom användande
af jernvägstrafikmedlen. Fortgår man på denna väg, så kommer byggnadskontot
för statens jernvägar säkerligen aldrig att afslutas.
Ännu origtigare förefaller det mig, att, såsom skett uti sista mom.
af denna punkt, anvisa ett belopp af 110,000 kronor till diverse nu
oförutsedda nya byggnader och anläggningar att utgå af upplånta
penningar, utan att man naturligt nog finner uppgifvet, hvarken hvad
som skall byggas eller huru kostnaderna derför beräknas. Näppeligen
kan man säga, att detta är ett behof af den art, att det bör med
upplånade medel bestridas. Man har till och med förut varit vittne
till att Kongl. Maj:t begärt och fått använda upplånade medel till
reservmateriel, såsom hjul och axlar. Det är likväl påtagligt att detta
icke hör till jernvägs nybyggnad utan till dess underhåll.
Jag vill nu icke framställa något yrkande; men jag har velat fästa
uppmärksamhet på ett förhållande, som icke bör utbilda sig till vana.
Torsdagen den 13 Maj.
5 N:o 60.
Häruti instämde Herr Abraham Rundbäck. Ang. den vid
innevarande
Herr Gasslander: Uti den tablå öfver Riksgäldskontorets in-^mda statskomster
och utgifter från och med den 1 Maj 1880 till samma års reglering.
slut, som åtföljer Stats-Utskottets den 11 innevarande Maj till Riks- (Forts.)
dagen afgifna betänkande, upptages Statskontorets skuld till Riksgäldskontoret
för erhållen kassaförstärkning till 14 millioner kronor. I det
Stats-Utskottets betänkande åter, som afgafs den 7 innevarande Maj,
och som handlar om en utredning af statsbristen, upptages samma
kassaförstärkning till blott 13 millioner kronor.
jag har nu blott velat fästa Kammarens uppmärksamhet på detta
förhållande. Då frågan om betänkandet N:o 58 till behandling förekommer,
torde det blifva tillfälle att vidare tala om denna sak.
Utan att framställa något yrkande, vill jag äfven fästa uppmärksamheten
på ett annat förhållande, som icke heller synes förtjena att
alldeles lemnas åsido. Det stål- nemligen uti den Riksgäldskontorets
här förut omnämnda förslagsberäkning, att räntan å 1879 års tillfälliga
lån, det vill säga det lån, som Riksgäldskontor blifvit berättigad!
att upptaga för att godtgöra den kassaförstärkning, som lemnats Statskontoret,
för de tre sista qvartalen af innevarande år skulle uppgå till
405,000 kronor och för nästa år till 540,000 kronor.
Det visar sig således, att, om denna beräkning är rigtig •—- och
detta finnes ingen anledning att betvifla — detta tillfälliga lån skulle
kosta statsverket 6 procent. Ty lånet utgör, såsom visadt blifvit,
9.000. 000 kronor och om räntan för ett år uppgår till 540,000 kronor,
så utgör detta efter min beräkning 6 procent. År nu förhållandet sådant
att dessa penningar, som äro afsedda till kassaförlag åt statsverket,
kosta statsverket 6 procent eller öfver en half million kronor, så
torde den uppfattning, som vid nästlidne riksdag uttalades, vara rigtig,
nemligen att det icke var lämpligt att bestämma om upplåning
på sådant sätt, som då ifrågasattes, utan att saken bort tagas i närmare
öfvervägande. Nu är visserligen möjligt, och jag vill äfven tro
att det förhåller sig så, att dessa penningar icke äro så dyra, men jag
har dock velat fästa Kammarens uppmärksamhet på att räntan för
detta lån i Stats-Utskottets nu föreliggande betänkande upptagits till
ett belopp, som utgör 6 procent på 9,000,000 kronor.
Herr Themptander: Jag skall med anledning af den siste talarens
yttrande blott erinra, att, ehuru Stats-Utskottets betänkande är
dateradt den 11 Maj, äro de dervid fogade förslagsberäkningar öfver
Riksgäldskontorets inkomster och utgifter af Fullmäktige uppgjorda
ungefär en vecka tidigare. Då Riksgäldskontor afgaf sina beräkningar,
uppgick den till Statskontoret lemnade kassaförsträckningen till
14.000. 000 kronor; men derefter och innan frågan förekom till slutlig
behandling i Stats-Utskottet, hade en afbetalning gjorts till Riksgäldskontor
af 1,000,000 kronor, och detta är anledningen, hvarför kassaförsträckningen
i Stats-Utskottets betänkande upptagits endast till
13.000. 000 kronor, ehuru kontorets beräkningar visa den högre siffran.
Hvad åter angår räntan på det lån, som Riksgäldskontor nödgats
upptaga för betäckande af lemnade kassaförskott till Statskontoret
N:o 60. 6
Torsdagen den 13 Maj.
Ang. den vid och skiljaktigheten i afseende på ränteheloppen för de båda åren, så
innevarande })eror skiljaktigheten på det naturliga förhållandet, att för år 1881
”tålda stats- Fullmäktig6 måste taga i beräkning behofvet af en ökad upplåning
reglering, för att betacka försträckningen till Statskontoret. För närvarande
(Forts.) uppgå de för detta ändamål upplånade medlen icke till mera än
9.000. 000 kronor. Men, såvidt Statskontoret icke ökar sina afbetalningar,
utan dess skuld till Eiksgäldskontoret kommer att fortfarande
hålla sig vid det nuvarande beloppet, blir kontoret icke för nästa år i
tillfälle att af andra för kontoret tillgängliga medel förskjuta skilnaden,
utan måste för sådant ändamål anskaffa medel genom ytterligare
upplåning; och det är räntan på denna ökade upplåning, som för år
1881 jemväl upptagits i beräkningarne. För öfrig! ber jag få hänvisa
till den berättelse, som Fullmäktige i Eiksgäldskontoret vid Eiksdägens
början afgifvit, hvaraf visar sig att räntan på de redan upplånade
medlen utgör 4 72 procent. Denna ränta är således icke så hög, som
den siste talaren antog, utan olikheten i räntebeloppen beror, som jag
redan nämnt, helt enkelt derpå, att man för nästa år måste beräkna en
större upplåning än för närvarande, då Eiksgäldskontoret tillsvidare är
i stånd att af andra disponibla medel förskjuta en del af den försträckning,
som lemnats Statskontoret. »
Herr Gassander: Med anledning af den sista talarens upplys
ning
att detta belopp af 14,000,000, som upptages i Stats-Utskottets
betänkande såsom utgörande Statskontorets skuld till Eiksgäldskontoret,
grundar sig på den förslagsberäkning, som Fullmäktige i Eiksgäldskontoret
uppgjort för mera än eu vecka sedan, vill jag blott uttrycka
min förundran öfver att Stats-Utskottet i sitt betänkande, som afgifvits
den 7 Maj, haft reda på att kassaförsträckningen då utgjorde
13.000. 000 kronor, men icke iakttagit denna förändring i sitt betänkande
den 11 i samma månad.
Hvad åter angår den ränteberäkning, som omnämnes i Eiksgäldskontorets
förslagsberäkning för innevarande år, så omfattar denna beräkning
endast tiden från och med den 1 Maj, det vill säga endast
tre qvartal af detta år. Således är äfven i år upptaget 6 procent
på dessa 9,000,000. Att detta icke kan afse något större lån utvisar
rubriken, der det heter: »ränta på 1879 års tillfälliga lån». Och räntan
på 1879 års tillfälliga lån lärer icke afse räntan på ett lån, som
hädanefter kan komma att upptagas; ty ett sådant lån kan väl icke
få namn af »1879 års tillfälliga lån».
Herr Themp ta lider: Med anledning af den siste talarens anmärkning
ber jag endast få upplysa, att vid uppläggandet af 1879 års
tillfälliga lån lånebeloppet beräknades högre än hvad som af lånet hittills
upptagits för att lånet skulle räcka till att betäcka hela kassaförsträckningen
åt Statskontoret. När Eiksgäldskontoret behöfver för
detta ändamål upplåna mera än de nu upptagna 9 millioner kronor,
har kontoret således endast att utsläppa liera obligationer af 1879 års
lån, och vi stå här sålunda inför det vanliga förhållandet, att ett lån
benämnes efter tiden för dess första uppläggande, ehuru delar af detsamma
kunna emitteras långt senare.
7 N:0 60.
Torsdagen den 13 Maj.
Öfverläggningen var slutad. Utskottets hemställan bifölls.
§ 6.
Föredrogos och biföllos Stats-Utskottets Memorial:
N:o 69, angående den nya riksstaten; och
N:o 70, angående beviljande af särskild godtgörelse åt de i Lagutskottet
anstälde tjensteman.
§
Efter föredragning dernäst af Lag-Uskottets Memorial N:o 56, i
.anledning af Kamrarnes beslut beträffande en i Utskottets Utlåtande
N:o 12, öfver Kongl. Maj:ts nådiga proposition med förslag till förordning
om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund med flere dermed
sammanhängande författningar, gjord hemställan, biföll Kammaren
hvad Utskottet i nämnda Memorial hemstält.
ö Ang. utred
Till
behandling förekom Stats-Utskottets Utlåtande N:o 58, i an-n™atsbrLten.
ledning af väckt motion om utredning rörande statsbristen.
Uti berörda motion, afgifven inom Andra Kammaren af Herr C.
A. Larsson (motionen N:o 29), var föreslaget, att Riksdagen måtte
utse sju ledamöter från hvardera Kammaren för bildande af ett^särskildt
Utskott, hvilket finge till uppgift att utreda, huruvida någon
statsbrist förefunnes, som icke kunde utan ny beskattning gäldas, eller
om tillgångar verkligen funnes, ej mindre till gäldande af Statskontorets
skuld till Riksgäldskontoret, vid Riksdagens början utgörande
I6V2 millioner kronor, än äfven till statsverkets grundfond, cirka.5
millioner kronor, samt att med fullständig underrättelse härom till
Riksdagen inkomma.
För den händelse att någondera Kammaren skulle vägra sitt bifall
till begäran om särskildt Utskott för ofvanberörda ändamål hade
motionären anhållit, att ärendet måtte blifva till Stats-Utskottet remitteradt
för att vinna den behandling sakens vigt kräfde.
Sedan ifrågavarande motion blifvit hänvisad till Stats-Utskottet,
hade Utskottet dels från Statskontorets bokslutsbyrå förskaffat sig en
uppgift öfver statsverkets ställning vid början af åren 1877, 1878 och
1879, dels låtit, enligt de tryckta utdragen af rikshufvudboken och öfriga
tillgängliga handlingar, upprätta tabeller öfver statsverkets tillgångar
och skulder vid slutet af åren 1871—1878, statsverkets kassaräkning
för åren 1871—1879, statsverkets inkomster åren 1874—1880
samt statsverkets utgifter i fråga om de såväl ordinarie som extra
ordinarie förslagsanslagen för nyssnämnda år;
N:o 60. 8
Torsdagen den 13 Maj.
Ang. utred- varande omförmälda uppgift och tabeller med detta Utlåtande till
mng rörande Kamrarne pfverlemnade samt af Utskottet såsom yttrande öfver och
(Forts) svar a •*^err A- Larssons motion aberopade.
Och hade Utskottet hemstält,
att motionen ej måtte till någon vidare Riksdagens åtgärd föranleda.
Ordet begärdes af
Herr Abraham Rundbäck, som yttrade: Herr Talman; mine
Herrar! När vi i fjor skrefvo den 13 Maj, liksom i dag, promenerade
vi, liksom i dag, kring talmansbordet för verkställande af gemensamma
voteringar, och sedan vi dervid, bland annat, anvisat upplåning af icke
mindre än 27 millioner för tillgodoseende af enskilda intressens anspråk,
ansåg man att någonting vidare af större vigt icke skulle förekomma
vid det riksmötet; åtminstone fans ej, efter hvad då var kändt,.
någon fråga af större vigt på Riksdagens bord, som kunde qvarhålla
riksdagsmännen, hvilka derför i stora massor reste från Riksdagen.
Men när det väl var gjordt, kom den 14 Maj från Riksgäldskontoret
till Stats-Utskottets riksgäldsafdelning en fråga om ytterligare upplåning
af 13 millioner för statens egen räkning. Stats-Utskottet behandlade
frågan följande dag, ocli dess betänkande i ämnet kom dagen
derefter till Kamrarne i handskrifna exemplar, hvarefter frågan företogs
till afgörande, innan man knappt hunnit taga del af det tryckta
betänkandet. På detta sätt blef denna fråga, om upplåning af 13 millioner,
anhängiggjord hos Riksdagen, behandlad af Stats-Utskottet och
afgjord i Kamrarne på den korta tiden af fem dagar, och det i Riksdagens
sista timme, sedan en stor del representanter rest hem. Att
man så der bakom Riksdagens rygg, i sista stunden, stack in en så
stor fråga på Riksdagens bord och brådskade till den grad med att få
den afgjord, att man icke ens ville lyssna till dem, som önskade frågan
litet mera utredd innan den afgjordes, kunde ej annat än väcka
öfverraskning, misstro och misstämning. Man måste ovilkorligen tänka,
att derunder gömdes något sjukt, som man ville hemlighålla både för
landet och utlandet. I misstämning reste man derför ock från Riksdagen,
och samma känsla väckte förfarandet äfven mångenstädes i
landet. Det var då mindre underligt, om vid början af innevarande
riksdag denna stämning fick det uttryck, som visade sig genom Herr
C. A. Larssons förevarande motion. Motionären fäste till och med.
sådan vigt vid sitt förslag, att han önskade ett särskildt Utskott för
dess behandling, och för min del begagnade jag det första tillfälle, som
erbjöd sig i Kammaren, att till Stats-Utskottet muntligen hemställa
om att, så fort sig göra läte, inkomma med utlåtande i frågan, och
ej, såsom förlidet år, låta henne inkomma till Kamrarne i den allra
sista stunden. Sedan emellertid månad efter månad gått, tillät jag
mig sista veckan att göra en påminnelse om, att man väntade på Utskottets
utlåtande i ämnet, och fick då det svar, att utlåtandet icke
inkommit derför att 1878 års räkenskaper helt nyligen blifvit afslu
-
Torsdagen den 13 Maj.
9 N:o 60.
tade och att Stats-Utskottet velat afvakta denna tidpunkt, innan Ut- Ang. utredskottet
med allvar grep sig an med handläggningen af denna sak. Jag ning rörande
lät mig härmed nöja och hoppades att ju längre Utskottet läge på stati,
saken, ju bättre skulle den blifva utredd. Kom så Utskottet slutligen or 8-''
fram med det nu föreliggande betänkandet, der på några få qvadrattum
hela frågan affärd as, utan att Utskottet lemnat oss ringaste nyckel
till tydning af gåtan. Utredningen omfattar ej ens så stort utrymme
som Utskottets utlåtande till exempel om piparebostället Smuttan eller
om något litet danaarf. Sådan vigt har Stats-Utskottet lagt på denna
fråga! I slutet af första sidan, eller när Utskottet skall börja sin utredning,
yttrar Utskottet följande: »En sådan undersökning som den
af motionären föreslagna kan naturligtvis ej, utan fara för misstag,
sträckas längre än till den tid, för hvilken räkenskaperna finnas behörigen
afskräde». Jag medgifver visserligen att detta är rigtigt, men
tror likväl, att Riksdagen nu kunnat hafva rätt att fordra något slags
utredning af förhållandena äfven år 1879, det vill säga just det år, då
förlägenheten framträdde inför Riksdagen, och jag anser att StatsUtskottet
lätt kunnat åstadkomma en sådan utredning, i fall Utskottet
vidtagit en åtgärd, som vi i fjor beklagade ej blifvit anlitad, nemligen
att låta Statskontoret, som saken närmast rör, få tillfälle att yttra sig.
I stället har Statskontoret, som det synes afsigtligt, hållits utanför
saken, och följden har blifvit, att Utskottet ej kunnat erbjuda någon
som helst utredning af hvad vi helst önskade veta, nemligen om
anledningarne till Statskontorets förlägenhet just under de två sista
åren. Utskottet har i stället inskränkt sig till att åberopa de tabeller
någon obekant tjensteman inom Utskottet uppgjort, och hvilka blifvit
utlåtandet vidfogade, och hänvisat oss att i denna sjö af siffror, hvari
Utskottet dränkt frågan, sjelfva fiska upp, i fall vi kunna det, nödiga
upplysningar.
Vidare får man på andra sidan den upplysningen, att Statskontorets
skuld till Riksgäldskontor^ nedgått till 13 millioner. Nå — det
är visserligen en upplysning, men den var redan förut en känd sak!
Utskottet erinrar derefter om behofvet af kassaförstärkning. Detta
visste vi äfvenledes förut! Utskottet åberopar derefter bilagan N:o 6,
c, af Kongl. Maj:ts proposition N:o 1 innevarande år. Men denna
handling kände vi också förut, och det hade ej behöfts att här åberopa
densamma. När man likväl åberopat detta aktstycke, hade visserligen
en särskild utredning behöfts för att kunna rigtigt fatta och bedöma
innehållet af det allmänna sammandrag, som i nämnda bilaga till Kongl.
Maj:ts proposition N:o 1 finnes meddeladt, helst detsamma i mer än
en punkt gifver anledningar till åtskilliga funderingar.
I sista stycket af utlåtandet talar Utskottet slutligen på några
rader om 1878 års statsbrist. Detta är nu allt hvad Stats-Utskottet
gifvit oss till svar på den kinkiga frågan: gömmes under Statskontorets
skuld någon verklig statsbrist och i sådant fall till huru stort belopp
kan den uppgå och huru har den uppkommit? Att statsbrist verkligen
ligger gömd bakom denna skuld kan ej bortresonneras, ty vi veta
alltför väl, att, utom 1878 års statsbrist, postverket har en skuld af
1 V2 och jernvägstrafikstyrelsen eu skuld af 1 million till Statskontoret
samt att äfven telegrafverket börjat draga vexlar på Statskontoret.
N:o 60. 10
Torsdagen den 13 Maj.
Ang. utred- Vidare veta vi och se af Utskottets na framlagda tabeller, att förslagsvis''
rörande anslagen år efter år öfverskridas och att dessa brister på alla titlar
statsbnsten. upp„| till millioner. Under sådana förhållanden skulle det för oss
(Ports.) jp-j, riksdagen vara särdeles välkommet att få kännedom om den
verkliga ställningen, hvilket ingalunda skett, enär den vigtiga frågan
om statsbristen lemnats helt och hållet obesvarad.
Det skulle jemväl hafva varit intressant att få någon underrättelse
om anledningen hvarföre Statskontoret i början af 1878 behöfde draga
så stora vexlar på Riksgäldskontoret, oaktadt tabellerna utvisa att,
enligt 1877 års bokslut, Statskontoret hade öfver 11 millioner i besparingar
och många millioner i kontanta behållningar och reservationer.
Det skulle också hafva varit välkommet för mången nykommen
riksdagsman, att få veta huru det förhåller sig med Statskontorets
grundfond, huruvida dess 5 millioner äro fullt disponibla eller ej. Folium
del vet jag, att i denna fond ingå rätt stora belopp i värde på
inventarier med mera, och ingen torde vilja påstå, att så beskaffade
tillgångar, som till exempel bänkarne här i Kammaren, äro att betrakta
såsom disponibla tillgångar. I detta som i flera andra stycken
har Utskottet ej gifvit oss någon utredning, utan blott hänvisat oss
till de betänkandet vidfogade tabeller. Jag har derigenom blifvit tvungen
att på egen hand skaffa mig upplysningar, men huru svårt detta
varit, det visar redan den lilla sifferuppgift, Utskottet lemnat i sista
punkten på andra sidan, der Utskottet redogör för 1878 års statsbrist.
Denna brist uppgifver Utskottet vara 3,642,675 kronor 41 öre, men
den 14 Januari innevarande år uppgafs denna brist af Herr Finansministern,
»enligt numera tillgängliga räkenskaper», utgöra 2,820,000
kronor — skilnaden uppgår till öfver 820,000 kronor. Här står man
således, när man sjelf skall skaffa sig underrättelser, inför det dilemmat:
Har regeringen eller Utskottet rätt? Skilnaden i belopp är så stor,
att man icke kan nöja sig med att, utan undersökning, taga någondera
siffran för god. Om man då går till 1877 års bokslut, och ser efter
hvad staten då hade i besparing af föregående statsregleringar, samt
derifrån drager hvad som af nämnda besparingar anvisats till 1878 års
statsreglering, så finner man att summan af besparingar för 1879 års
statsreglering var eu annan än i 1878 års beräkning, hvilken uppgjorts
innan riksbokslutet för 1877 var kändt. Men sedan detta bokslut blifvit
uppgjordt, kommer man till en helt annan siffra för ifrågavarande
statsbrist än både regering och Stats-Utskott beräknat, nemligen till
siffran 3,434,389 kronor 84 öre. Nu erkänner jag emellertid, att Utskottets
beräkning är rigtig i så mån, att vi räknade fel i 1878 års
reglering på ungefär 208,000 kronor, men i alla fall visar hvad jag nu
anfört, huru kinkigt det är att på egen hand skaffa sig nödiga upplysningar
i detta ämne, der Utskottet med större sakkännedom och
mera förtrolighet med räkenskaperna och der förekommande rubriker
kunnat lemna oss någon ledning för vårt omdöme.
Går jag vidare öfver till tabellerna, så erkänner jag gerna, att de
personer, som utfört dem, kunna vara förtjente af tacksamhet för den
möda de nedlagt derå; men deremot kan jag icke anse, att dessa tabeller
blifvit uppgjorda för det ändamål, hvarom här egentligen varit
fråga, eller att få veta huru stor statsbristen är, hvarigenom den upp
-
Torsdagen den 13 Maj.
n N:o 60.
kommit och. så vidare. Naturligtvis måste man, för att kunna tyda
dessa räkenskaper och dessa siffror, känna till den grund, hvarefter de
blifvit uppstälda samt betydelsen af de rubriker, som begagnats. Det
kan dock icke gerna begäras af en riksdagsman att taga reda på detta,
i synnerhet med den korta tid till granskning, som härför varit medgifven.
Jag beder, för att styrka detta, få fästa uppmärksamhet på
några punkter, som visa nära nog omöjligheten att få dessa siffrors
betydelse klar för sig.
Gå vi sålunda till uppgifterna i bilagan a, 4:de sidan, så äro bland
»passiva» uppförda de summor, hvartill innestående anslag med mera
belöpt sig under åren 1877—1879; och går jag öfver till »aktiva»,
följande sida, så återfinner jag der samma rubrik och samma siffror.
Sålunda har man uppfört många millioner, å ena sidan som skuld och
å den andra som tillgång, utan att på detta förhållande gifva eu tillstymmelse
till förklaring. Jag tror nog, att saken är rigtig från bokföringens
sida, men. den som vill söka taga reda på sjelfva saken, han
blir bet.
Litet längre ned, på 4:de sidan, är såsom kassaförstärkning af
Riksgäldskontor för år 1879 uppfördt ett belopp af 12 millioner kronor,
men intet för åren 1877 eller 1878. Nu visste jag emellertid, att
Riksgäldskontoret redan under år 1878 till Statskontoret utbetalt en
kassaförstärkning af inalles 141/2 millioner kronor. Jag kunde omöjligt
fatta, att Stats-Dtskottet icke skulle känna till detta, då det ju stått omnämnt
i så väl Kongl. Maj:ts proposition som i Riksgäldskontorets berättelse.
Men vid närmare efterseende kom jag underfund med, att
sjelfva rubriken till den omhandlade öppningen angifver, att den sistnämnda
afser statsverkets ställning vid början af nedanstående år.
Man har således på år 1879 öfverfiyttat hvad som rätteligen hör till
år 1878. ''
Men jag har gjort forskningar äfven på andra håll. Jag har sökt
taga reda på de skulder, hvari postverket med flera andra verk häfta
till staten, men omöjligt kunnat upptäcka några uppgifter härutinnan.
Deremot förekommer rubriken förskott till åtskilliga verk och myndigheter,
och bland dessa förskott flera på milliontals kronor. Vidare
ville jag se, huru mycket förslagsanslagen blifvit öfverskridna under
de olika åren samt hvilken ledning jag af dessa uppgifter kunde fä
för bedömande af den brist, som uppkommit. Jag fann då visserligen
ganska fullständiga beräkningar på sista sidan af tabellen E. Men då
jag tog mig till att kontrollera dessa siffror, till exempel för år 1877,
och i sådant ändamål anstälde eu jemförelse med riksbokslutet för
nämnda år, så stämde siffrorna på långt när icke med hvarandra. Nu
tager jag för gifvet, att de äro rigtiga på begge ställena, men att de
blifvit uppgjorda efter olika grunder, hvilkas uppdagande jag dock icke
kunnat åstadkomma.
Jag tror mig icke behöfva anföra flera sifferfakta för att bevisa
mitt påstående, att Stats-Utskottet här i sjelfva verket icke lemnat
någon utredning alls, utan lemnat oss i denna sak lika kloka som förut,
vare sig vid slutet af sistlidne riksdag eller vid början af denna. Som
vi nu befinna oss i slutet af riksdagen, och en återremiss till ingenting
skulle tjena, hvilken jag annars alltid skulle hafva begärt, i fall frågan
Ang. utredning
rörande
statsbristen.
(Forts.)
N:o 60. 12
Torsdagen den 13 Maj.
Ang. utred- framkommit åtminstone för en månad sedan, så inskränker jag mig:
ning rörande ^ att framställa ett yrkande af följande lydelse: »att Andra Kamstatsbristen.
mareili me(j förklarande, att deri finner den af Stats-Utskottet lemnade
(Forte.) utredning otillfredsställande, må besluta att låta vid dess hemställan bero».
Och anhåller jag om Herr Talmannens proposition å detta mitt
yrkande.
Herr Ola Andersson i Burlöf: Det är en erkänd sak, att det
är lättare att fråga än att svara, och jag är säker på att Kammaren
anser mig ha rätt, då jag påstår, att Herr Rundbäck framstält mera
frågor än det skäligen kan fordras att Stats-Utskottets ledamöter skola
kunna besvara.
Herr Rundbäck har sagt, att Utskottets utredning är ofullständig,
men på samma gång har han likväl medgifvit, att man kan komma
till rätta med Utskottets sifferuppgifter, om man träget och arbetsamt
sätter sig in i dem, och att den siffra, som Utskottet uppgifvit såsom
statsbrist vid 1878 års slut, vore rigtig; och det var ju just detta, som
Utskottet skulle utreda. Jag ber att få ytterligare belysa denna af
Utskottet såsom statsbrist vid nämnda års slut uppgifna siffra 3,642,675
kronor 41 öre. Jag har nemligen på annat sätt försökt beräkna denna
statsbrist, och jag har kommit till alldeles samma siffra. När man ser
på den vid Utskottets betänkande fogade bilaga, Ditt. D, befinnes det,,
att å eu del af 1878 års inkomster, dels ordinarie, dels ock extra,,
uppstått eu brist af 3,177,313 kronor 48 öre, men att å en annan del
uppkommit ett öfverskott af 2,609,003 kronor 36 öre. Om nu denna
senare summa afdrages från den förra, uppgår denna brist till 568,310
kronor 12 öre, hvilken siffra Herrarne återfinna i bilagan Litt. B. Till
denna brist i beräknade inkomster komma brister i förslagsanslagen•
för samma år, upptagna i samma bilaga till 3,160,030 kronor 94 öre.
Sammanslår man dessa båda sistnämnda summor, uppgår bristen till
3,728,341 kronor 6 öre, och om man derifrån afräknar beloppet af
odisponerade anslag, derför tillgång finnes, eller 2,293,951 kronor 22
öre, så utgör bristen för 1878 ett belopp af 1,434,389 kronor 84 öre..
Till denna brist, som utgör en brist i nyssnämnda två poster, beräknade
inkomster och förslagsanslag, måste vidare läggas den brist, »som
uppkommit derigenom, att de beräknade behållning ar ne å statsregleringar
för föregående år icke ingått med de belopp, till hvilka de upptagits.
Om man går tillbaka till året 1877, då behållningarne började
upptagas i staten, befinnes det, att behållningen för år 1875 i riksstaten
beräknats till 5,358,000 kronor, men att den, enligt räkenskapen,
uppgått till 6,106,461 kronor 30 öre. I riksstaten för år 1878 beräknades
behållningen för 1876 till 8,000,000 kronor, men ingick med
8,049,405 kronor 66 öre. Uti 1879 års riksstat beräknades behållningen
för år 1877 till 3,800,000 kronor, men uppgick till 2,793,847 kronor
47 öre. Sammanslår man å ena sidan de belopp, till hvilka behållningen
å dessa statsregleringar i riksstaten beräknats jemte ett i 1879
års riksstat upptaget, men sedermera ej användt kreditiv å 2,000,000
kronor, och å andra sidan de belopp, till hvilka behållningen å samma
statsregleringar verkligen uppgått, så får man summorna 19,158,000
kronor och 16,949,714 kronor 43 öre; och skilnaden mellan dessa sum
-
Torsdagen den 13 Maj.
13 N:0 60.
mor utgör 2,208,285 kronor 57 öre, som således är bristen å de beräknade
behållningarne intill början af år 1878. Lägger jag denna brist
till ofvan angifna brist i beräknade inkomster och förslagsanslag, eller
1,434,389 kronor 84 öre, erhåller jag summan 3,642,675 kronor 41 öre,
eller den siffra, som Stats-Utskottet uppgifvit såsom statsbrist för år
1878, och, såvidt jag kan förstå, är det den verkliga siffran. Härvid
är att märka, att Statskontorets räkenskaper, så vidt jag funnit, upptager
de verkliga och icke de beräknade inkomsterna, kvilket åter gör
att den nyss angifna siffran är temligen tillförlitlig och, om jag icke
misstager mig, häller temligen stånd. Det kan väl vara möjligt, att
någon liten brist kan uppkomma på någon inkomst, som ej till fullo
ingått vid afslutningen.
Man har anmärkt, att Utskottet framlagt för många siffror, men
jag trodde, att Kammarens ledamöter icke borde vara missnöjda med
att så skett. De, som icke vilja befatta sig med dessa siffror, slippa
ju att göra det; men de, som vilja deraf hemta någon ledning för nu
ifrågavarande ändamål eller för andra, hafva i dessa siffror material
till hvarjehanda studier. Jag tror, att denna sifferuppställning, som
Utskottets tjenstemän uppgjort, verkligen är ett arbete, som förtjenar
tack, såsom Herr Rundbäck äfven erkände.
Att det förefinnes en skilnad mellan den af Stats-Utskottet såsom
1878 års statsbrist angifna siffra och den siffra, som förekommer i statsverkspropositionen
såsom samma års statsbrist, är lätt förklarligt deraf,
att vid uppgörandet af den Kongl. propositionen siffran icke då kunnat
så exakt uppgifvas, efter som 1878 års räkenskaper helt nyligen blifvit
afskräde. Jag skall öfverlemna till Kammaren att bestämma, om Utskottets
utredning kan anses vara otillfredsställande. Men i allt fall
hemställer jag om bifall till Utskottets förslag.
Chefen för Kongl. Finansdepartementet Herr Statsrådet Forssell:
Den ärade talaren på smålandsbänken har föreslagit Kammaren att
fatta ett beslut, innebärande den förklaring, att Stats-Utskottets föreliggande
utredning är otillfredsställande. Kammaren skulle genom ett
sådant beslut visa, att den ännu sväfva!’ i någon oro och ovisshet rörande
statsverkets ställning — hvilken oro och ovisshet skulle genom
Kammaren gå ut öfver landet, såsom samme talare så lifligt skildrade
för oss. Grunden för en sådan försäkran skulle vara den han sjelf
angifvit, eller att Stats-Utskottet icke svarat på alla de framstälda
frågorna med annat än kolumner, fulla med siffror —• de ord, som finnas
i utskottsbetänkandet, anser han vara alltför få, siffrorna för många.
Jag hemställer huruvida man på alla de frågor, som såväl han, som
också en och annan med honom, både i fjor och i år framstält, kan
svara med annat än sifferkolumner. Den enda rigtiga och möjliga
vägen är just att upprätta sammandrag af räkenskaperna; och detta
har Stats-Utskottet låtit göra. Utskottet, som är sammansatt af Kammarens
mest betrodde och med statens räkenskaper mest förtrogne män,
har derefter förklarat sig belåtet med utredningen. Derjemte är att
märka, att i Stats-Utskottet har suttit den motionär, som inför Kammaren
framlagt sina bekymmer rörande statsverkets ställning. Då han
icke emot utlåtandet anmält sin reservation, så förmodar jag att äfven
Ang. utredning
rörande
statsbristen.
(Forts.)
N:0 60. 14
Torsdagen den 13 Maj.
Ang. utredning
rörande
statsbristen.
(Forts.)
lian af dessa siffror blifvit luguad. Och detta bör väl äfven för Kammaren
innebära en borgen derför, att denna siffersammanställning,
huru svårläst den än kan vara under de få timmar, som varit oss här
förunnade att derom taga kännedom, icke bör vara otillfredsställande.
De anmärkningar, som den ärade talaren rigtade mot Stats-Utskottets
utredning, är jag icke skyldig att upptaga och i vissa fall icke
heller i stånd att tillfredsställande besvara, emedan dertill fordras ett
noggrannare studium af saken, än som varit möjligt för mig under
några minuters läsning af betänkandet.
Den anmärkning, han gjort emot två posters upptagande såväl i
statsverkets passiva som dess aktiva, synes mig dock icke vara af någon
betydelse.
Den vigtigaste af hans anmärkningar rigtades mot den betydliga
skiljaktigheten mellan den af Utskottet funna statsbrist för år 1878
och den beräkning, Kong! Maj:t deri uppgjort. Om sådant kan bidraga
till hans lugnande, ber jag få förklara, att jag för min del icke
finner något öfverraskande häri. Den siffra af 3,642,675 kronor 41
öre, som Stats-Utskottet upptagit såsom brist för år 1878, är för mig
icke obekant. Denna, eller åtminstone en med densamma i det allra
närmaste lika summa, förelåg äfven för mig vid uppgörande af 1880
års budget; men jag kunde då icke godkänna denna beräkning, förrän
jag förvissat mig om huruvida icke Riksdagen skulle vara benägen att
på särskildt sätt betacka en del af det bristande beloppet. En del af
denna stora brist hade nemligen tillkommit derigenom, att •— såsom
uttryckligen är anfördt i statsrådsprotokollet — Statskontoret afsett att
få upptaga såsom brist i jernvägstrafikmedlen ett belopp af en million
kronor. Detta både tillgått så, att Statskontoret, när boskilnad skulle
göras mellan jernvägstrafikstyrelsen och Statskontoret, hvilka båda verk
förut hade haft gemensam kassa, men från och med år 1878 skulle i
detta afseende från hvarandra skiljas, ville räkna sig till godo en
hos trafikstyrelsen innestående kassabehållning, under årens lopp uppkommen
genom influtna, men ej till Statskontoret levererade trafikinkomster.
För min del fann jag att detta förfarande, som skulle nedsätta
trafiknettobehållningen för året 1878 med omkring en million
kronor, var att kasta på ett enda år en brist, som borde fördelas på
flera, och då det syntes mig möjligt att jern vägstrafikens förlagskap ital
lika väl som dess materiel kunde bestridas genom upplånade medel,
tillstyrkte jag förslaget, att Riksgäldskontoret skulle till Statskontoret
inbetala ifrågavarande million. Denna framställning har nu Riksdagen
likväl icke ansett sig kunna godkänna. Då inträffade det naturligtvis,
att, i öfverensstämmelse med Statskontorets första beräkning, statsbristen
för 1878 ökades med omkring en million utöfver det belopp, som
jag under motsatt förutsättning beräknat.
Med afseende på hvad den ärade talaren i öfrigt anförde om den
osäkerhet, som skulle råda i fråga om statsverkets ställning, den allmänna
oro, som genomlöpte landet, och alla de frågor, som kunde
framställas, så förefaller det mig, som om en stor del af denna oro
skulle kunnat af honom sjelf undanrödjas, i fall han helt enkelt meddelat
Kammaren och valmännen fullständig upplysning derom, af hvilken
anledning och på hvad sätt den stora oron uppkommit och hållits
Torsdagen den 13 Maj.
15 N:o 60.
vid lif. Det är en sanning, att då Stats-Utskottets betänkande näst- Ang. utredlidne
riksdags sista timme till Kamrarne inkom, talade man bär om mn9 j"orande
en »olverrasknmg». Jag tillät mig dock redan da lasta Kammarens „
uppmärksamhet derpå, att någon öfverraskning i sjelfva verket icke '' s''
existerade för någon annan än dem eller den, som icke tagit kännedom
om hvad i tvenne Kongl. Maj:ts statsverkspropositioner till Riksdagen
uttryckligen blifvit sagdt och förklarad!. Redan vid 1878 års
riksdag hade Chefen för Finansdepartementet till statsrådsprotokollet
yttrat sig om befintligheten af en kassabrist i Statskontoret och sökt
utreda orsakerna till densamma. Vid 1879 års riksdag talade Chefen
för Finansdepartementet, uti det tryckta och till Kammarens ledamöter
utdelade, statsverkspropositionen åtföljande statsrådsprotokollet, om
samma sak och förklarade, så enkelt sig göra lät, sammanhanget med
denna brist.
Allt hvad som här ordats vid denna och föregående riksdag om
öfverraskningar, om oberättigade anspråk på Riksgäldskontoret och om
statsverkets osäkra ställning, är föga eller intet grundadt. För min
del finner jag mig fullkomligt tillfredsstäld af Stats-Utskottets utlåtande.
Och, såsom jag förmodar, har äfven den i Stats-Utskottet insatte
motionären, hvilken förut var fullt öfvertygad om att här förelåg
något mycket mörkt och oklart, numera till fullo godkänt den förklaring
af dessa förhållanden, jag nu tre år å rad inför Kongl. Majd; i
statsrådet tillåtit mig framhålla. Stats-Utskottet i sin helhet har godkänt
den uppfattningen, att här i väsentligaste mån endast är fråga
om en kassabrist, vållad deraf, att en betydande del af statsverkets
inkomster inflyta först det följande året, hvilket naturligtvis gör att,
då statsregleringen icke lemnar något öfverskott, utan nätt och jemt
går ihop, en viss tid af året kassabrist måste uppstå, hvilken brist blir
så mycket större, då statsregleringen, såsom fallet varit de närmast
föregående åren, icke går ihop.
Jag visade vid 1879 och 1880 årens riksdagar, huru stor del af
denna kassabrist kunde anses representera eu verklig statsbrist. Denna
statsbrist utgjorde i år ännu obetäckta skulder 2,550,000 kronor, vidare
Statskontorets förskott till postverket 1,500,000, och slutligen förskott
till jernvägarne 1,000,000 kronor.
Uti allt detta har jag icke fått orätt af Utskottet; tvärtom hafva
min uppfattning och mina uppgifter härom till alla delar af Utskottet
bekräftats. Jag kan sålunda, för min del, icke upptäcka något af det
djupa mörker, som oroat talaren på smålandsbänken.
Herr Gasslander: Då Stats-Utskottets betänkande vid slutet af
förra riksdagen inkom, måste jag bekänna att jag blef mycket öfverraskad.
Jag hade tagit noggrann kännedom om Kongl. Maj:ts proposition
angående statsverkets tillstånd och behof jemte dervid fogade
yttrande af Herr Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet,
äfvensom af hans uttalande vid 1878 års riksdag, deruti han omnämnde
Statskontorets behof af kassaförstärkning. Herr Statsrådet och Chefen
för Finansdepartementet betonade i förstnämnda yttrande, att några
åtgärder i anledning af detta förhållande icke erfordrades, under förutsättning
att Riksdagen biföll Kongl. Maj:ts förslag om ökad bränvins
-
N:o 60. 16
Torsdagen den 13 Maj.
Ang. utred- tillverkningsafgift och ökad tull å vissa varor. Denna inkomst beräkmng
rörande na(}es uppgå till omkring två millioner, eller det belopp, som ansågs
staisbnsten. j 1878 års statsreglering. Riksdagen beviljade visserligen icke
1 or dessa ökade utgifter fullständigt, utan endast till en del, men den åtog
sig i stället en särskild tilläggsbevillning, hvilken dock icke kunde
inflyta förr än i år. Att den omständighet, att Riksdagen icke beviljat
för år 1879 ökade bränvinstillverknings- och tullafgifter till ett
belopp af omkring 2,000,000 kronor, skulle göra det nödvändigt att
verkställa en upplåning af 13,000,000 kronor, på sätt Stats-Utskottet
vid sistlidne riksdag föreslog, det framkallade min förvåning. Jag tog
likväl icke då till ordet, emedan jag icke kunde under den knappa tid,
som var förunnad, taga fullständig kännedom om alla dessa förhållanden
och icke ville inom Kammaren uttala något klander i en sak, der
jag icke var säker på mig. När jag i år fick tillgång till Kongl.
Maj:ts nådiga proposition om statsverkets tillstånd och behof, så sökte
jag sätta mig fullständigt in i frågan, och när jag dervid fäste min
uppmärksamhet på de beräkningar öfver bristande inkomster för år
1879, som Chefen för Finansdepartementet framlagt uti bilagan N:o 6 c,
såg jag mig i tillfälle att med tillgängliga handlingar ådagalägga, att
i dessa beräkningar var utelemnad en post, något som en hvar lätt
kunnat finna. Uti riksstaten för år- 1879 finnes upptagen en behållning
från föregående statsregleringar af 5,800,000 kronor. Denna behållning
har tillkommit sålunda, att 2,000,000 kronor, hvilka utgjorde
det af Riksdagen år 1878 beviljade kreditivet för neutralitetens upprätthållande,
men icke af Kongl. Maj:t användes, öfverfördes såsom
reservation från 1878 års statsreglering till 1879 års, och de återstående
3.800.000 kronorna utgjorde beräknadt öfverskott från 1877 års och
de föregående årens statsregleringar. Går jag nu till 1877 års hufvudbok,
som är i Kammaren utdelad, finner jag, att sistnämnda öfverskott
icke uppgår till 3,800,000 kronor, utan till närmare 3,800,000 kronor.
Detta synes också af de tabeller, som äro bifogade Stats-Utskottets
betänkande, och af hvilka framgår, att vid 1878 års början fans ett
öfverskott af något mera än 11,500,000 kronor. Af detta öfverskott
har Riksdagen till 1878 års statsreglering disponerat 8,000,000 kronor,
och då ligger det ju i sakens natur, att återstoden, eller närmare
3.600.000 kronor, utgjorde det öfverskott, som fans vid 1879 års början.
Ty det lärer icke få antagas att penningar, som Riksdagen har
disponerat till ett ändamål, blifvit använda till ett annat. Denna behållning
från 1877 års och de föregående årens statsregleringar var
anvisad till 1879 års statsreglering, och någon del af den kan således
icke rätteligen hafva blifvit använd till att godtgöra någon som helst
brist från år 1878. Man beräknade emellertid, att denna behållning
skulle uppgå till 3,800,000 kronor, men då den icke utgör mera än
närmare 3,600,000 kronor, visar sig således en brist i denna tillgång
på något mera än 200,000 kronor; men denna brist är icke uppgifven
af Chefen för Finansdepartementet, då han omnämnde bristerna i 1879
års statsreglering. Jag ansåg emellertid, då den Kongl. propositionen
remitterades till Stats-Utskottet, det icke vara skäl att då fästa Kammarens
uppmärksamhet derå, ehuru jag för en enskild ledamot af Utskottet
påpekat förhållandet. Då jag nu fick del af Stats-Utskottets
Torsdagen den 13 Maj.
17 N:0 60.
föreliggande betänkande, rörande utredning af statsbristen, blef jag Ang. utredöfverraskad
af den uppgiften, att vid 1879 års början fans en brist nm9 rörande
i den beräknade behållningen på 3,642,675 kronor 41 öre. Efter min
uppfattning är det dock omöjligt, att så kan förhålla sig, och uppgif- '' 01 s''''
ten om hvad denna siffra representerar synes origtig. Ty den representerar
dels en brist i den för 1879 års statsreglering beräknade behållning
och dels eu brist i 1878 års statsreglering, och detta är två
särskilda saker. Det torde icke vara möjligt, att ett räkenskapsverk
skall anse sig berättigadt att bokföra medel, som äro afsedda och beräknade
för 1879 års statsreglering, för att få 1878 års statsreglering
att gå i hop, utan det måste väl vara för statsverket, likasom för hvarje
enskild person, nödvändigt och nyttigt att veta, huru dess affärsställning
för hvarje särskild! år ser ut. Jag skall nu lemna detta ämne
och öfvergå till frågan om anledningen till Statskontorets behof af så
kallad kassaförstärkning. Vid 1878 års början fans det, efter hvad
räkenskaperna utvisa, en behållning från föregående årens statsregleringar
af öfver 11 millioner kronor. Reservationerna uppgingo till
högre belopp än den utestående uppbörden, hvithet också Stats-Utskottets
nu lemnade utredning gifver vid handen. Men icke desto mindre
uppstod redan i Januari 1878 behof af kassaförstärkning från Riksgäldskontoret.
När jag genomläste den Kongl. propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof samt Chefens för Finansdepartementet
yttrande till statsrådsprotokollet angående anledningen till behofvet
af kassaförstärkningar, fann jag visserligen några siffror uppgiga, men
jag måste bekänna, att dessa icke syntes mig mycket upplysande. Herr
Finansministern uppgifver nemligen, att den utestående uppbörden för
år 1879 utgjorde 17,730,000 kronor, statsbristen 2,550,000 kronor, Statskontorets
förskott till postverket 1,500,000 kronor och jernvägstrafikens
skuld till Statskontoret 1,000,000 kronor, eller tillsammans omkring 22
millioner kronor. Till betäckande af detta behof har nu Statskontoret,
såsom han meddelar, ingenting annat än reservationer och grundfonden.
Huru mycket kunna då dessa reservationer utgöra? Det synes
ganska betecknande, att Herr Finansministern mycket fullständigt utredt
beloppet af den utestående uppbörden, men deremot icke alls talat
något om reservationernas belopp. Går jag då till den senast afslutade
rikshufvudboken, skall jag finna, att dessa reservationer öfverstiga beloppet
af den utestående uppbörden. Om. sålunda Statskontoret verkligen
hade reservationerna plus grundfonden att tillgå, skulle behofvet
af kassaförstärkningar icke varit så stort, som nu visat sig vara fallet.
Men huru dermed förhåller sig, har icke fallit någon in att för Kammaren
utreda. Och dock är den saken ganska enkel; det behöfs blott
att den blir påpekad för att en hvar skall finna, huru den förhåller
sig. I parentes vill jag upprepa, att grundfonden, som nu är beräknad
till 5 millioner kronor, är, såsom den förste talaren sade, eu tillgång,
som, hvad hela detta belopp angår, endast finnes på papperet, men
icke i verkligheten. Till betäckande af statsverkets utgifter har Statskontoret
af grundfonden i verkligheten icke mer än omkring 4 millioner
kronor, hvilket också framgår af den utredning, Ståts-Utskottet
lemnat. Slår man upp rikshufvudboken, skall man äfvenledes finna,
att bland grundfondens tillgångar äro upptagna sådana poster som be
Andra
Kammarens Prat. 1880. N:o 60. 2
N:o 60. 18
Torsdagen den 13 Maj.
Ang. utred- hållning af spanmål och proviant och af bergseffekter, jemte värdet af
nmg rörande inventarier för fångvården och stuterierna, upptagna till ett värde af
risten. Armare 700,000 kronor. Ingen lär val dock kunna tro, att dessa till—
'' 01 s'''' gångar äro användbara för att mota Statskontorets behof af kassaförlag;
men jag återkommer nu till dessa reservationer, som finnas
upptagna såsom tillgångar i rikshufvudboken och äfven i eu af bilagorna
till Stats-Utskottets föreliggande betänkande. På papperet äro
de tillgångar till det uppgifna beloppet, men icke i verkligheten. Hvar
och en, som har någon kännedom om statsförvaltningen, vet, att det
är skilnad mellan utgifter, som förskottsvis bestridas, och utgifter, som
formelt afföras. Det är i och för redovisningen ganska ofta erforderligt,
att utbetalningar afföras i räkenskaperna såsom förskott. Till dess
förskotten blifvit reglerade uppföres motsvarande belopp af anslaget
såsom reservation. Det händer sålunda ofta vid större beställningar,
att i kontraktet göres det förord, att den person, med hvilken aftalet
sker, skall hafva ett så och så stort förskott. Beloppet deraf kan dock
icke formelt afföras i räkenskaperna, ty man vet icke, om den ifrågavarande
personen rätteligen kommer att utföra beställningen. Inom
den förvaltning jag tillhör har man i möjligaste måtto sökt undvika
förskottsanordningar, och man har reducerat dem ganska betydligt;
men man kan icke förekomma dem alldeles.
Om vi kasta en blick på den öfversigt af Statskontorets ställning,
som Utskottet lemnat, skola vi finna, att Statskontoret vid 1879 års
början hade upplånat 12 millioner kronor af Riksgäldskontoret. Statskontoret
hade vid samma års början en kontant behållning af omkring
7 millioner kronor och utlemnade förskott till ett belopp af något öfver
9 millioner kronor, tillsammans omkring 16 millioner kronor. När jag
beräknar, att grundfonden utgjorde 4 millioner kronor och lånet från
Riksgäldskontoret 12 millioner kronor, finnes summan deraf, 16 millioner
kronor, precist vara det kassaförlag, som Statskontoret behöfde.
Hela hemligbeten med dessa reservationer, som af Herr Finansministern
uppgifvits vara tillgängliga för att fylla behofvet af kassaförlag,
är att de icke finnas till hela sitt belopp, och det är den omständigheten,
som vållar behofvet af kassaförlag, när uppbörden icke flyter
in under det år, för hvithet den är afsedd. Det rådde naturligtvis
samma förhållande under forna tider, nemligen att det gjordes utbetalningar
förskottsvis till ganska stora belopp, men sådant kunde lättare
ske då, derför att Statskontoret fick in uppbörden tidigare än nu.
För min del skall jag icke göra något särskildt yrkande, men om
det kommer till omröstning, måste jag biträda det yrkande, som af
representanten från Vexiö blifvit framstäldt.
Herr Statsrådet Forssell: Jag är den siste talaren mycket tacksam
för hans framställning, hvilken jag med största intresse har åhört;
och särskildt är jag honom tacksam för det han, som två särskilda
gånger under sitt föredrag utgick från origtiga förutsättningar och
följaktligen äfven kom till origtiga resultat, sjelf vederläde dessa sina
förutsättningar. Han visade, att om man utgår från den origtiga uppfattning,
att statsverkets inkomster och utgifter ovilkorligen skola för
hvarje år betraktas såsom ett fristående helt för sig, så att det ena
Torsdagen den 13 Maj.
19 >;o 60.
årets öfverskott icke lagligen kan användas till betäckande af ett följande
års brist och tvärtom, så kan man få åtskilligt att anmärka mot
de sifferberäkningar, som blifvit gjorda såväl af Kongl. Maj:t som af
Stats-IJtskottet under åren 1877, 1878 och 1879. Men då nu är förhållandet,
att det ena årets öfverskott alltid användts och fortfarande
plägar användas till betäckande af ett annat års brist, så kan jag icke
finna annat, än att man varit fullt berättigad att balansera öfverskott
eller brist från ett år till ett annat. Detta sker för närvarande i en
särskild räkning i rikshufvudboken, som kallas »fonden för reserverade
medel».
Vidare har den ärade talaren visat, att om man antager, att Chefen
för Finansdepartementet i ett anfördt yttrande till statsrådsprotokollet
afsett att Statskontorets kassabrist skulle kunna fyllas genom de
belopp af »reservationer», som äro bokförda i rikshufvudboken, så vore
yttrandet fullt obegripligt. Men jag vågar bestrida, att vare sig talaren
eller någon annan har rätt att åt detta mitt yttrande gifva en
sådan tolkning; det är alldeles icke obegripligt för den, som vill begripa,
och jag har icke gjort mig skyldig till någon förblandning af
reservationer, som blott äro bokförda, och reservationer, som verkligen
äro reserverade. Då talaren sjelf påpekade, att de disponibla reservationerna
utgöra en högst ringa del af de bokförda reservationerna, så
är det tydligt, att han gaf Chefen för Finansdepartementet rätt i dennes
påstående, att för skilnaden mellan den upptagna bristen i inkomster
af 17 millioner kronor och den verkliga statsbristen 22,250,000
kronor finnes icke tillräcklig betäckning annorledes än genom lån af
Riksgäldskontoret.
Herr Lyttkens: Det är beklagligt, att man så i sista stund af
Riksdagen får från Stats-Utskottet emottaga sådana betänkanden som
det förevarande, hvarom den, som ännu icke är dess mer inne i riksdagsgöromålen,
behöfver lång tid för att taga kännedom. Åtminstone
erfordras dertill en tid af mera lugn än som inemot Riksdagens afsilning
står till buds.
Finansministern yttrade, att det föreföll honom besynnerligt, att
man blef öfverraskad af att vid slutet af förra riksdagen erfara, att
det behöfdes 13 millioner kronor icke för att betacka en vanlig statsbrist,
utan för att ersätta en ännu icke influten statsinkomst. Jag får
förklara, att jag för min del med många delade denna öfverraskning
icke öfver sj elfva bristen utan deröfver, att densamma behöfde betäckas
genom iån. Jag kunde nemligen icke inse, hvarföre man behöfde
låna penningar på ända till sex år för att betacka en brist, som under
loppet af fyra eller fem månader skulle genom influtna medel
kunna fyllas. Har det då nu ändtligen'' kommit derhän, att man erkänner,
att den befintliga bristen icke är förorsakad derigenom, att
motsvarande tillgångar icke inom beräknad tid influtit, utan att den
är en verklig statsbrist på tre å fyra millioner kronor? Det är möjligt,
att så är. Men af Utskottets betänkande har jag icke kunnat få
detta klart för mig. Summan af de reserverade medlen, enligt Herr
Finansministerns beräkning, uppgick för år 1878 till öfver 22 millioner
kronor. Men en hvar, som icke har tillgång till räkenskaperna,
Ang. utredning
rörande
statsbristen.
(Forts.)
N:o 60. 20
Torsdagen den 13 Maj.
Ang. utred- skall utan tvifvel finna det vara högst förvånande, att icke denna
ning rörande summa jemte den till 5 millioner uppgående grundfonden skulle varit
“ tillräcklig till bestridande af de utgifter som förekommit, innan årets
^ 019'''' inkomster influtit. Nu har Herr Finansministern här förklarat, att
dessa s. k. reservationsmedel i verkligheten icke finnas till uppgifna
belopp, utan att det är en felaktig bokföring som gör, att denna post
sväller ut, fastän medlen i sjelfva verket blifvit använda. Detta är
ett ganska betydligt fel och deraf har jag för min del blifvit alldeles
vilseledd. Jag trodde, att då dessa medel blifvit anslagna till vissa
ändamål, men icke blifvit under årets lopp använda, de skulle qvarstå
såsom eu verklig behållning med afdrag dock af hvad som möjligen
blifvit lemnadt såsom förskott för fullgörandet af upprättade kontrakt
om arbeten för statens räkning. Då så icke är förhållandet, är det
naturligtvis svårt för mig, liksom för en hvar, som icke har närmare
kännedom om saken, att se huru stor del af dessa reserverade medel
ligga orörda och kunna användas till bestridande af de löpande utgifterna.
Det är således för mig omöjligt att i detta afseende framlägga
några bestämda siffror eller ens approximationsvis uppgöra någon beräkning.
Det har äfven väckt min synnerliga förvåning, att år efter år
Statskontoret skulle behöfva att månad för månad begära försträckning
från Riksgäldskontor^ med undantag af de två månader på året,
då bränvinsmedlen rikligen till Statskontoret inströmma.
Af allt framgår temligen tydligt — och hur man än resonnerar,
kan det icke boidresonneras — att det finnes en statsbrist i verkligheten
långt större än Utskottet uppgifva, nemligen så stor, som beloppet
af de reservationsanslag, som icke blifvit utbetalade såsom förskott.
Att fortsätta länge på denna väg duger icke; ty att år från år
låna penningar för bestridande af de löpande utgifterna äy en nödfallsutväg,
som kan tillgripas under ett eller par år; men länge går det
icke. Detta leder till ruin, så vida man icke genom att minska utgifterna
söker få debet och credit att gå ihop. Hvarje person — såväl
den enskilde som staten — som beträder den banan att låna penningar
för betalandet af sina löpande utgifter, kommer förr eller senare i
ett ohjelpligt läge.
Jag vill icke gorå något yrkande, men jag måste förklara, att det
föreliggande betänkandet icke är för mig tillfredsställande. Jag har
nemligen deraf icke fått klart för mig, huru stor statsbristen i verkligheten
är.
Herr Abr. Rundbäck: Det förvånade mig något, att den som
vi alla veta fyndige Finansministern, då han här nyss uppträdde såsom
sakförare för Stats-Utskottet, till en början icke hade annat att
till dess försvar åberopa än Utskottets stora auktoritet. Stats-Utskottet
vore nemligen, säde han, sammansatt af Kammarens mest betrodde
och i statens angelägenheter mest hemmastadde män, och derför, då
Utskottet förklarat sig vara belåtet med utredningen, borde äfven vi
vara det. Men då Herr Finansministern möjligen trodde att detta
skäl icke ensamt vore tillfyllestgörande, så hänvisade han Kammaren
Torsdagen den 13 Maj.
21 N:o 60.
dertill, att den motionär, som inför Kammaren framlagt sina bekymmer
rörande statsverkets ställning, icke emot utlåtandet anmält sin
reservation, i hvilket förhållande Herr Finansministern fann en borgen
för att utlåtandet vore fullt tillfredsställande. För min del hoppas
jag emellertid, att Herr Carl Anders Larsson icke anser mig säga
en oartighet, då jag säger att hans borgen icke är i förevarande eller
i andra fall acceptabel. Herr Statsrådet sade vidare, att man icke borde
klandra Utskottet för den mängd af siffror som blifvit framlagda; ty så beskaffade
frågor som framstälts, sade han, borde med siffror bemötas.
Ja, bevisningen skall visserligen ske med siffror; men det bör icke
tillkomma hvarje ledamot af Kammaren att taga ut svaret ur dem,
utan det åligger Utskottet att draga konklusionen ur det samlade material,
som Utskottets tjensteman för Utskottet framlagt. . Utskottet
hade bort för oss tyda dessa tabelluppgifter och säga oss, att ur dem
framgår det och det och det; ty endast på sådant sätt kunde dessa hopade
siffermassor blifva vägledande för vårt omdöme. Och då Utskottet
försummat att göra detta, så har Utskottet, enligt min åsigt, underlåtit
att fullgöra sin skyldighet.
Vidare anmärkte Herr Statsrådet, att jag icke hade rätt, då jag
talade om olikheten mellan de af honom och af Stats-Utskottet meddelade
uppgifter rörande statsbristen för år 1878. Men jag har talat
härom icke för att klandra hvarken regeringens eller Utskottets siffror,
hvilka senare jag till och med förklarade vara fullt rigtiga, utan för
att visa, huru svårt det vore för dem, som skulle taga reda på saken,
att lotsa sig fram mellan sådana motsägelser. Och då Herr Statsrådet
sedan förklarade sig vara ense med Utskottet i afseende å statsbristens
belopp år 1878, hvad anförde han väl såsom grund derför? Jo, han
hänvisade till det beslut, som fattades här för en timme sedan angående
3:dje punkten i Utskottets utlåtande N:o 68. Huru kunde jag
åter för två timmar sedan drömma om detta?
Vidare laae Herr Statsrådet i min mun åtskilliga yttranden, som
jag icke haft, till exempel det, att frågan skulle komma att väcka oro
i landet och att det funnes ett kaos i statens räkenskaper. Detta har
jag icke sagt, utan jag har endast sagt, att det i fjor väckte en viss
oro i landet, då, på sätt som skedde, en af Riksdagens vigtigaste frågor
förekom till behandling i de sista minuterna af dess sammanvaro,
utan att deråt kunde egnas tillräcklig utredning. Jag har vidare icke
begagnat ordet kaos i fråga om statens räkenskaper, utan jag har endast
sagt, att Utskottets siffertabeller icke synas hafva blifvit uppgjorda
för det ändamål, hvarom här egentligen varit fråga, och att de äro
mera egnade att förmörka än belysa frågan. Detta är naturligtvis
något helt annat än att tala om att statens räkenskaper befinna sig
i ett kaos.
Herr Finansministern yttrade ock, att han blifvit mycket förvånad
att få höra talas om den der öfverraskningen sista riksdagen, enär
man redan i två år varit beredd på hvad som då skedde. Men, mine
Herrar, Kongl. Maj:t hade talat om denna statsbrist på ett sätt, som
om inga särskilda åtgärder skulle behöfva vidtagas för densamma; och
ännu den 14 Maj i fjor hade icke Riksgäldskontoret inkommit med
någon anmälan om statsbristen, oaktadt Riksgäldskontoret kunnat an
-
Ang. utredning
rörande
statsbristen.
(Forts.)
N:o 60. 22
Torsdagen den 13 Maj.
Ang. utred- mala förhållandet långt förut. Nu skedde detta först sedan alla annmg
rörande dra lånefrågor blifvit afgjorda; och då var det gifvet att man skulle
s blifva ganska mycket öfverraskad. Hvad vidare beträffar Herr Statsrådets
'' 01 s'' påstående att Stats-Utskottet icke skulle hafva kunnat afgöra denna
fråga i fjor annorledes än i sammanhang med uppgörandet af Riksgäldskontorets
reglemente, så synes mig äfven detta påståendes vigtighet
vara minst sagdt tvifvelaktig, då, som man vet, vi under Riksdagens
lopp ofta fatta beslut i hvarjehanda frågor, till exempel om jernvägsanslag
m. in., om hvilka bestämmelser först sedermera införas i
Riksgäldskontorets reglemente. Åtminstone hade Riksgäldskontoret
kunnat tidigare än som skett anmäla saken för Stats-Utskottet.
Jag slutar med att än en gång bestämdt framhålla, dels att vi
hafva en statsbrist af större dimensioner än den Utskottet här framhållit
för 1878 och dels att Utskottet brustit i utredningen af det
ifrågavarande ärendet, hvarför jag fortfar med mitt yrkande.
Herr Key: Jag har gjort en iakttagelse om ett kroniskt feno
men,
som vid hvarje riksdags slut förekommer antingen vid behandlingen
af finansbetänkandet eller något annat Stats-Utskottets utlåtande.
Meningen är väl att säga ett vänligt farväl efter den gamla
regeln: »den man älskar, den agar man». I år har vid detta afskedstagande
Herr Finansministern fått göra sällskap med Stats-Utskottet.
Jag vet dock icke hvem som dervid egentligen intager främsta rummet,
Finansministern eller Utskottet. Det låter jag vara osagdt. Men då
representanten från Vexiö, som började debatten, klandrade Utskottet
för det, att Utskottet i sitt betänkande blott presterat »några qvadrattum
utredning», ber jag att få erinra derom, att vid betänkandet finnes
fogadt icke mindre än 18 qvadratfot tabeller. Men det var icke
heller bra, ty, sade talaren: »man drunknar ju nästan i tabeller». Hur
skall man då kunna göra honom till lags, eftersom i betänkandet står
för litet, men i tabellerna för mycket? Herr Finansministern har redan
mycket rigtigt påpekat orsaken till skilnaden mellan Utskottets beräkning
af statsbristen eller 3,642,675 kronor 41 öre och beräkningen
deraf i statsverkspropositionen. Herr Finansministern säger nemligen,
att den å 1878 års statsreglering uppkomna brist utgjorde, enligt
tillgängliga räkenskaper, i rundt tal 2,820,000 kronor, »men», säger
Herr Finansministern vidare uti statsverkspropositionen, pag. 33 bil.
6 c), »när nu på grund af Riksdagens framställning Eders Kongl.
Maj:t besluta att från och med år 1879 jernvägstrafiken skall betraktas
som en från statsförvaltningen fristående industri och att endast
leverera garna från jernvägstrafikstyrelsen skola bokföras som inkomst
för statsverket, så har, vid den för år 1878 verkstälda slutliga uppgörelse
mellan statsverket och statens jernvägar, Statskontoret ansett att
de statsverkets medel, som ligga uti jern vägens kassor, kunna Statskontoret
tillgodoföras på det sätt, att ett deremot svarande belopp öfverföres
från den statsverket tillflutna trafikbehållningen för år 1878,
hvarigenom åter skulle uppstå en ytterligare brist af omkring en million
kronor i statsverkets inkomst af jernvägstrafiken för detta år».
Då nu Riksdagen biträdt denna Statskontorets åsigt, så har i verk
-
23 N:o 60.
Torsdagen den 13 Maj.
likheten uppkommit en skilnad af en million, hvadan statsbristen i Ang. utred
exakta
siffror utgör 3,642,675 kronor 41 öre. . "Statsbristen
Nu skall jag bedja att få i sammandrag meddela en, som jag hoppas, ts
öfverskådlig utredning af denna så kallade brist, uppgjord i Utskottet
och med ledning af de här bifogade tabellerna.
I riksstaten beräknas öfverskotten till
af 1875 års för år 1877 5,358,000: —
» 1876 års » » 1878 8,000,000: •—
» 1877 års I 3,800,000 och
» 1878 års i 2,000,000 för år 1879 5,800,000: —
Summa kronor 19,158,000: —
Dessa öfverskott hafva i verkligheten uppgått, enligt räkenskaperna
år
1875 till 6,106,461: 30
» 1876 » 8,049,405: 66
» 1877 » 2,793,847: 47
Summa kronor 16,949,714: 43.
Då nu derifrån dragés 1878 års brist, utgörande 1,434,389 kronor
84 öre, så blifva de återstående öfverskotten 15,515,324 kronor 59 öre,
och skilnad en mellan denna summa och den förutnämnda summan för
de i riksstaten beräknade öfverskotten, 19,158,000 kronor, blifver
3,642,675 kronor 41 öre, hvilket är den summa Stats-Utskottet uppgifvit.
Till betäckande af denna brist finnas följande tillgångar:
1879 års blifvande öfverskott..................... 270,000: —
» » öfningsanslag ......... 476,253: 40
1880 » d:o ........ 500,000: — 976,253: 40
1878 * d:o .............................. 23,746: 60
från 1881 års riksstat................................. 2,372,675: 41
Summa kronor 3,642,675: 41.
Der hafva Herrarne åter igen samma siffra, som Stats-Utskottet
beräknat. Granska vi närmare denna brist och sättet för dess fyllande,
blifver det tydligt, att hvad i Stats-Utskottets utlåtande sagts, att
denna brist dels redan vore betäckt, dels ock vid nu förestående statsreglering
skall betäckas, håller streck. Jag tror således icke, att vi,
såsom en talare på hallandsbänken förmodade, behöfva låna upp penningar
för att betäcka denna så kallade statsbrist.
Men jag ber att få fästa Herrarnes uppmärksamhet äfven på en
annan sak, nemligen att utom denna verkliga statsbrist på 3,642,675
kronor 41 öre förekommer ett ökadt behof för Statskontoret af ökadt
förlagskapital, och detta kommer sig till en del deraf, att under det
att indelta arméns löner förut utgått af boställena, numera, i samma
mån dessa blifvit indragna, för Statskontoret inträdt skyldigheten att
qvartaliter utbetala dem. Detta är en bland de många anledningarne
till att Statskontoret haft ökadt behof af kassaförlag, och när detta
skulle anskaffas, måste man göra på det sätt som skett. Detta har
N:o 60. 24
Torsdagen den 13 Maj.
Ang. utred- man, jemte annat af samma beskaffenhet, förbisett, och lägges så der
tung
rörande till den förutnämnda bristen, finna Herrarne saken efter mitt förme
1
(Forts )*"'' nanc^e utrecW. Jag anhåller om bifall till Stats-Utskottets förslag.
Herr C. A. Larsson: Herrarne börja visserligen mumla, men det
är väl tidigt.
Den förste opponenten i denna fråga ber jag få påminna, att jag
i min motion begärt, att ett särskildt Utskott skulle tillsättas för att
utreda denna vigtiga och vidlyftiga fråga, och jag hade ämnat föreslå
såsom medlemmar i detta Utskott Lektor Rundbäck samt Herrar Gasslander
och Lyttkens, hvarigenom man antagligen skulle fått en bättre
och fullständigare utredning än den Liss Olof Larsson, Ola Andersson
och jag lyckats åstadkomma. Jag medger också, att dessa förstnämnda
Herrar haft bättre tid att åstadkomma detta stora opus af siffror, ty,,
såsom hvar och en måste medgifva, har Stats-Utskottet haft en mängd
andra saker att uträtta och har endast på lediga stunder kunnat taga
uti med denna vidlyftiga utredning. Jag har sjelf icke legat på latbänken,
ty om jag toge hit mina enskildt upprättade tabeller, skulle
de vara minst dubbelt så många som de, hvilka äro bifogade StatsUtskottets
utlåtande, men mina kamrater inom Utskottet ansågo att
icke andra handlingar borde få tryckas, än de som voro upprättade af
en auktoritet, d. v. s. en statens embetsman. Således kan det icke
vara mitt fel, att denna utredning icke blef så nöjaktig som dessa tre
Herrar ville hafva den. Felet var andras, ty, om jag icke missminner
mig, var det Lektor Rundbäcks egen broder, min vän Jöns Rundbäck,
som jemte Herr Dickson motsatte sig min begäran om ett särskildt
Utskott, och] som jag icke ensam tordes opponera mig mot dessa två
Herrar och icke vann understöd af någon annan i Kammaren, må det
vara mig ursäktadt, att frågan blef underkastad behandling i detta
Utskott, som icke kan sägas hafva haft hvarken tid eller begrepp om
att gorå upp en ordentlig utredning. Jag ber Herrarne erinra sig,
att på riksgäldsafdelningen inom Stats-Utskottet sitta tre Herrar från
Första Kammaren, som icke äro några dufungar i räkneväsendet, nemligen
Herrar Carl Ekman, Ljungqvist och Nordenfelt. Dessa äro icke
sä goda att slå på fingrarne, och hade jag dem till hjelp här, skulle
hvarken Herrar Rundbäck eller Gasslander kunna vederlägga mig.
Jag får emellertid medgifva, att jag för egen del verkligen blifvit kurerad
för mina skrupler i fråga om den Statskontorets brist, som jag
fått för mig skulle existera, men jag är icke ledsen öfver, att jag varit
så envis att få en utredning, då den blifvit så pass god som denna.
Om Herrarne lägga märke dertill, skola Herrarne finna, att man här
åstadkommit, att rikshufvudboken för år 1878 redan blifvit färdig, medan
vi hafva behandlat detta, ty kamraterna inom Utskottet ville icke
stödja sina sifferuppgifter på egna beräkningar, utan anhöllo hos chefen
för riksbokslutsbyrån i Statskontoret att få behöfliga upplysningar, och
han uppgjorde denna kalkyl med siffror, hvilka Herrarne icke torde
kunna vederlägga; det tror jag nästan jag skulle kunna våga hvad
som helst på. Af denna tabell finna Herrarne, att Statskontoret vid
1879 års början var skyldigt till Riksgäldskontoret 12,000,000 kronor
och att tillsammans med andra skulder hela skuldbeloppet uppgick
Torsdagen den 13 Maj.
25 N:o 60.
till omkring 19,000,000 kronor. Men så kunna Herrarne på högra Ang. utredsidan
af betänkandet äfven finna, att vi hade en kassabehållning af nm9
öfver 7,000,000 kronor. Detta belopp fans dock icke liggande på ett sta^ rw(en''
enda ställe, utan hos Statskontoret fans något öfver 3,000,000 kronor, 01 s''''
hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länen 1,584,857 kronor 77 öre,
hos Fångvårdsstyrelsen 107,092 kronor 50 öre, hos Arméförvaltningen
69,025 kronor 55 öre, hos Marinförvaltningen 674,934 kronor’10 öre
och hos Generalpoststyrelsen 1,115,810 kronor 31 öre, hvilket tillsammans
med kassabehållningen hos några andra förvaltande verk och
myndigheter för år 1879 utgjorde tillsammans öfver 7,000,000 kronor.
Yi hade dessutom en utestående kronouppbörd af 14,661,029 kronor
27 öre, hvilken var nödvändig för betäckande af de statens utgifter,
som förekomma på venstra sidan af betänkandet. Dessa nu nämnda
tillgångar utgjorde således tillsammans öfver 21,000,000 kronor. Men
vidare hade vi förskott till liqvid och redovisning: hos Statskontoret
öfver 2 millioner, hos Arméförvaltningen nära 5 millioner och hos
andra myndigheter äfven rätt betydande belopp, eller tillhopa öfver
9 millioner. Slutligen hade vi fordringar för oguldna bränvinstillverkningsafgifter,
tullumgälder, jernvägstrafikmedel m. m. uppgående till
omkring 10 millioner. Sammanlagdt uppgingo dessa tillgångar till
öfver 43 millioner kronor, och således tillräckligt att betacka såväl
de förutnämnda 19 millionerna i kassaförstärkning från Riksgäldskontoret
som äfven bristen i de beräknade reservationerna, hvarom Herr
Gasslander talade. Yi hade alltså i stället för brist ett öfverskott, nemligen
dels nära 5 millioner, som lag i statsverkets grundfond och dels
ett ytterligare öfverskott å 2 millioner. Att icke grundfonden, som
man sagt, sväfvar i luften, är uppenbart, ty den ligger i dessa förutnämnda
43 millioner och utgör förskott för blifvande inkomster; när
dessa flyta in, får grundfonden sina förskott tillbaka.
Således var det icke mera än för år 1879, som vi icke visste huru
affärerna stodo. Jag yrkade visserligen inom afdelningen på, att vi
skulle taga reda på, huru det förhöll sig med de tre stora inkomstkällorna,
tullinkomsterna, bränvinsmedlen och jernvägstrafikmedlen,
samt vidare undersöka om förslagsanslagen blifvit i någon betydligare
mån öfverskridna, så att vi kunde fått en inblick jemväl i ställningen
för år 1879, men jag fick icke mina kamrater med mig härom.
Jag tror derför icke att Herr Abraham Rundbäck hade skäl att
beskylla oss i Stats-Utskottet för försumlighet, ty vi hafva skött oss
så godt vi kunnat. Om vi varit dumma, så är det icke vårt fel, ty
nog hafva vi bjudit till så godt i vår förmåga stått. Och att vi icke
förr kommit in med detta utlåtande, det hafva vi heller icke kunnat
hjelpa, ty för detsammas afgifvande måste vi hafva tillgång till 1878
års riksbokslut. Det har således icke varit så godt att komma när som
helst med utlåtandet. Nämnda bokslut blef oss nemligen icke tillgängligt
förr än i April månad, och att det ens kunde ske så tidigt
berodde derpå att Kongl. Maj:t i och för lösningen af den gamla frågan
om räkenskapernas tidigare afslutande, utfärdat vissa föreskrifter,
som åstadkommit, att bokslutet kunnat blifva färdigt tidigare än förut
någonsin skett. Jag påminner mig i detta fall, hurusom jag för några
år sedan under en statsrevision läste ett Kongl. Maj:ts bref af den 20
N:o 60. 26
Torsdagen den 13 Maj.
Ang. utredning
rörande
statsbristen.
(Forts.)
Mars, deri han föreskref, huru rikshufvudboken för 2 år tillbaka skulle
uppgöras. Att vi nu hafva fått den färdig så mycket tidigare, derför
är jag Herr Finansministern tacksam, och jag hoppas att snart nog
skall rikshufvudboken kunna så tidigt afslutas, att statsrevisorerne få
granska nästförflutna års räkenskaper. Och när detta skett, sedan kan
man få vara ovettig på Stats-Utskottet, om det icke tidigare och bättre
utreder affärerna. Men nu, då Utskottet får hafva så mycket arbete
för anskaffande af erforderliga upplysningar, hemställer jag till Herrar
Rundbäck och Gasslander, om de icke kunde låta detta betänkande
passera utan vidare chikaner. Att texten af utlåtandet är så kort, är
icke vårt fel, utan beror på sekreteraren i Utskottet, som icke kunde
vara så hemma i frågan som den, som gjort upp tabellerna.
Jag yrkar för min del bifall till Utskottets förslag.
Herr Ola Andersson i Burlöf: Jag kan icke underlåta att påpeka
en, som mig synes, ganska felaktig'' uppfattning hos de ärade
Herrar, som gjort anmärkningar mot Stats-Utskottets betänkande, då
man fordrar, att Stats-Utskottet eller Riksdagen skall kunna ingå i en
detaljerad granskning af statsverkets räkenskaper. Detta är, enligt
min mening, icke Utskottets eller Riksdagens uppgift, utan derför
hafva vi årliga statsrevisioner. Jag tror ock, att de, som vilja hafva
en sådan detaljerad granskning och på samma gång beklaga, att detta
betänkande inkommit först i Riksdagens sista timme, äfven i ett annat
hänseende misstaga sig, nemligen i det, att, om vi önska sådana utredningar,
Riksdagen skulle kunna sluta inom 4 månader. Vi skulle
då nödgas ligga här betydligt längre. Jag anser det vara ett grundfel
i uppfattningen af Riksdagens uppgift, att Riksdagen skulle åligga
att ingå i någon detaljerad granskning af statsräkenskaperna, och har
ansett mig, då jag ej kan bemöta alla de anmärkningar, som i detta
syfte blifvit gjorda, ej kunna underlåta att uttala denna min mening.
Det framstäldes dessutom en alldeles felaktig uppgift af den ärade
talaren på karlskronabänken, då han sade, att Kongl. Maj:t i fjor begärde
en förhöjning» uti allmänna bevillningen af 2 millioner kronor
och att denna begäran föranledde Riksdagen att besluta om den ifrågavarande
upplåningen på 13 ^nillioner. Detta är likväl naturligtvis att
sammanbinda två saker, som icke det ringaste höra tillhopa.
Jag förvånades emellertid öfver, jag upprepar det, att höra Herr
Rundbäck tala om den öfverraskning, som den ifrågavarande upplåningsfrågan
förlidet år beredde Riksdagen.
1 Kongl. Maj:ts proposition N:o 1, bilagan C., påpekas dock Statskontorets
behof af förskott under de senare åren — ett behof, som
påkallats derföre, att statsinkomsterna influtit senare än beräknadt
varit. Än tydligare var detta framhållet i den året derförut till Riksdagen
afgifna statsverksproposition, der behofvet var med siffror utfördt.
När nu denna proposition utdelas redan den 15 Januari eller
redan samma dag som Riksdagen öppnas, förefaller det besynnerligt
att höra talas om öfverraskningar angående denna sak.
Herr Lyttkens: Den siste talaren tyckes antingen icke velat
höra eller icke hört hvad här blifvit sagdt, att man blifvit öfverraskad
Torsdagen den 13 Maj.
27 N:o 60.
öfver att den brist, som måste fyllas, icke kunde fyllas genom öfver- Ang. utredskott
i löpande inkomster, utan måste fyllas genom lån. Jag tror mn9 ,''ö^ande
dock, att, när det är fråga om de förskott, hvarom här är fråga, det
torde finnas en annan utväg än att låna. Deri har för mig legat en 1 or 9''
anledning till öfverraskning. En ytterligare anledning till öfverraskning
finner jag deruti, att man ännu icke vidtagit någon åtgärd för
att göra dessa ständiga lån obehöfliga. Ty, säga hvad man vill, Statsutskottet
kan likväl icke undgå att medgifva, att vi verkligen hafva
en statsbrist. Det är derför ingalunda min mening att klandra Statsutskottet,
derför att det icke förr framkommit med detta sitt utlåtande,
eller att begära, att Stats-Utskottet skulle anställa någon revision i
detta afseende, ty vi veta ju alla, att sådant hör statsrevisorerne till.
Herr Finansministern bär nyss för oss klargjort denna sak. Jag
är honom tacksam särskildt för den upplysningen, att icke alla dessa
22 millioner kronor, utgörande öfverskott på reservationsanslag, försvunnit
ur allmänna rörelsen, utan att en del af denna summa utbetalats
såsom förskott och en annan del åtgått till betäckande af de
löpande utgifterna. Detta var för mig en lugnande upplysning.
Jag vill, såsom sagdt, icke klandra Stats-Utskottet, derföre att det
temligen sent inkommit med detta sitt betänkande. Det beror helt
enkelt derpå, att alla Utskotten samt och synnerligen, Lag-Utskottet
möjligen undantaget, icke vid Riksdagens början arbeta såsom sig bör,
utan uppskjuta arbetet till slutet af Riksdagen.
Herr Ola Andersson i Burlöf: Nu har öfverraskningen inskränkt
sig dertill, att man blifvit öfverraskad deraf, att man behöft upplåna
penningar för betäckande af dessa Riksgäldskontorets förskott till
Statskontoret. Jag ber dock att få erinra derom, att det redan sedan
flera år tillbaka uti det för Riksgäldskontoret utfärdade reglemente
medgifvits Fullmäktige rätt att för sådant ändamål upplåna penningar,
och häri borde sålunda icke ligga någon öfverraskning.
Den enda skilnaden emellan hvad som bestämdes vid sista riksdagen
och hvad som förut var stadgadt, är att vid förra riksdagen
Riksgäldskontoret lemnades rätt att upplåna penningar emot obligationer
i stället för emot skuldförbindelser, som förut varit förhållandet.
Ofverläggningen var härmed slutad, och sedan Herr Talmannen
gifvit propositioner i enlighet med de framstälda yrkandena, biföll
Kammaren Utskottets hemställan.
§ 9-
Föredrogos och biföllos, hvart efter annat, Stats-Utskottets nedannämnda
Utlåtanden och Memorial:
N:o 59, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående
försäljning af kronans andel i den till häradsskrifvarebostället Alby
N:o 1 och frälsehemmanet Alby N:o 2 gemensamt hörande qvarnlägenhet;
-
N:0 60. 28
Torsdagen den 13 Maj.
N:o 60, i anledning af Kong! Maj :ts nådiga proposition, angående
afsöndring af jord för folkskolans behof från regementschefsbostället
Bredevik i Jönköpings län;
N:o 61, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående
upplåtelse till Yisby stad af den inom staden belägna så kallade landtränteritomten;
N:o
62, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående
afsöndring af jord från Rådmansö kungsgård i Stockholms län samt
indragna nrilitieboställena Odhult Kris 1 och 2 samt Grönkulla i Kalmar
län; och
N:q 64, i fråga om godtgörande af arbete med den så kallade
jernvägshypoteksfondens förvaltning.
§ io.
Om den horn- Skedde föredragning af Lag-Utskottets Utlåtande N:o 54, i anmunala
röst- ledning af framstälda förslag i fråga om den kommunala rösträtten.
rätten.
Ledamoten af Andra Kammaren Herr Ola Andersson i Burlöf
hade uti sin motion N:o 120, i hvars syftemål 45 andra ledamöter af
samma Kammare förklarat sig instämma, anfört, »hurusom den kommunala
rösträtten och röstvärdet — nu otillfredsställande ordnade —-borde så bestämmas, att den förra betingades och berättigades af bidrag
till kommunens gemensamma utgifter samt att, beträffande det
senare, den nu ensamt till grund för detsamma liggande förmögenhetsprincipen
på något sätt modifierades, och i enlighet härmed föreslagit,
att, derest ej Lag-Utskottet ansåge sig kunna framlägga fullständigt
lagförslag i den af honom sålunda påyrkade rigtning, Riksdagen måtte
besluta »att hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kong!. Maj:t täcktes för
nästa Riksdag framlägga förslag till förändring i de delar af kommunallagarne,
som angå rösträtten och röstvärdet, bygdt på sådana grunder,
att rösträtt betingas och berättigas utaf erläggande af bidrag och
att röstvärdet bestämmes medelst samverkan af både förmögenhetsoch
personlighetsprinciperna, så att en hvar skattskyldig må erhålla
skäligt inflytande i kommunens gemensamma angelägenheter».
Vidare var uti Herr J. P. Nilssons likaledes inom Andra Kammaren
afgifna motion N:o 24 föreslaget, »att Riksdagen för sin del
ville besluta, att § 11 i Kongl. förordningen om kommunalstyrelse på
landet måtte få den förändrade lydelse, att röstvärdet skall beräknas
efter det eu hvar åsätta fyrktal, dock må ej någon utöfva rösträtt för
större antal röster än som motsvarar en tjugondedel af kommunens
hela röstetal efter röstlängden och ej i något fall för mer än 1,000
röster».
Med anledning af dessa motioner hade Utskottet hemstält, »att
Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det täcktes Kongl.
Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan
Torsdagen den 13 Maj.
29 N:o 80.
ändring i kommunallagstiftningen, att i allmänhet de, som bidraga till
kommunens gemensamma utgifter, må erhålla skäligt inflytande i kommunens
gemensamma angelägenheter, dock att härigenom icke sker
någon rubbning i hittills gällande grunder för val af landstingsmän».
Enligt anteckning å Utlåtandet, voro reservationer mot detsamma
inom Utskottet anmälda dels af Friherre Hamilton, dels af Herrar
Grefve Mörner och Lindgren, dels af Herr Samzélius, dels af Herr
Sundeil, dels af Grefve Ström felt och Friherre von Essen, dels ock
slutligen af Herr Johannes Jonson.
Efter uppläsning af Utskottets hemställan yttrade
Herr Ola Andersson i Burlöf: Jag kan väl förstå att Kammaren
nu icke orkar höra några långa orationer i denna fråga, men jag
kan dock icke hjelpa att jag anser denna sak vara så vigtig och behandlingen
af densamma i Första Kammaren så märklig, att jag för
min del icke kan lemna frågan helt och hållet.
Då jag väckt motion i detta ämne, har jag gjort det, emedan jag
ansåg det vara af mycket stor vigt att denna fråga en gång blir på
ett tillfredsställande sätt löst. Jag skall endast i allra största korthet
påminna om de siffror, som både förekomma i min motion och som
Utskottet i sitt betänkande anfört och som utvisa, att i 1,440 af rikets
2,354 landskommuner icke finnes någon sjelfstyrelse. I en del af dessa
kommuner har en enda person hela väldet; i en annan del hafva 2
eller 3 personer från % till Va eller från */10 till */4 af hela röstetalet
inom sina kommuner. Om nu till exempel 2 personer tillsammans
hafva från 1/s till */2 af kommunens röstetal, och detta är de
minst svåra af ofvannämnda förhållanden, undrar jag, om der kan sägas
vara sjelfstyrelse? Kan det i längden gå an att vårt kommunalväsende
är på det sättet beskaffadt, att alla öfriga medlemmar inom
kommunen icke hafva något att säga i fråga om de utgifter och andra
angelägenheter, hvaröfver kommunen, och icke en eller två af dess
medlemmar, skulle besluta? Jag har endast velat uttala dessa ord till
Kammarens protokoll, i fall någon deraf kan komma till besinning i
afseende på denna fråga, ty såsom förhållandet nu är, är det allt för
svårt. I den kommun, jag tillhör, har en disponent för ett bolag röstat
omkull större delen af kommunen, och denne person rymde derefter
såsom bedragare, under sistlidne höst, och för eu sådan persons
vilja har kommunen fått böja sig. Man må derför icke förundra sig
öfver, att nu begäres en modifikation af en sådan kommunallagstiftning.
Jag skulle kunnat åtnöja mig med Lag-Utskottets förslag och
biträdt detsamma derutinnan, att ingen ändring skulle ske i hittills
gällande grunder för val till landsting och följaktligen för val af elektorer
till utseende af Första Kammarens ledamöter, men då Första
Kammaren visat sig hålla så hårdt på en obillighet mot öfriga medlemmar
inom kommunen, då anser jag att Första Kammaren ej af det
nuvarande valsättet framgår så bra, att ej äfven deruti tarfvas ändring,
och då anser jag mig icke heller böra gå in på Utskottets förslag,
utan anhåller jag om bifall till min motion.
Om den kommunala
rösträtten.
(Forts.)
N:o 60. 30
Torsdagen den 13 Maj.
Om den kommunala
rösträtten.
(Forts.)
Herr Axe 11: Då jag icke varit i tillfälle att underteckna ifrågavarande
motion, men jag för min del varmt sympatiserar med den
reform, som deri förordas, anhåller jag att få inför Kammaren uttala
detta, äfvensom att jag måste anse det sätt, hvarpå ett så vigtigt
ärende af Medkammaren behandlats — äfven om detta tillvägagående
kan förklaras af den långt framskridna tiden af Riksdagen — vara,
såsom den föregående talaren sade, högst märkligt. Det är enligt min
uppfattning orimligt att kunna tillsluta sina ögon för de missförhållanden
och obilligheter, som i detta hänseende förefinnas, icke blott på
landet, utan äfven i städerna. Tvenne reservanter mot Utskottets utlåtande
hafva sagt, att i städerna är allt väl bestäldt, men jag vågar
hemställa, huruvida en röstskala, som varierar från 100 till 1, har rätt
utmätt det behöriga inflytande på samhällets angelägenheter, som hvar
och en skattdragande medlem bör hafva?
Då jag icke vill, i likhet med den föregående talaren, utöfva några
repressalier mot Första Kammaren, hvilka skulle bestå deri, att man
afsloge Utskottets förslag och inginge på hans motion, anhåller jag
endast om bifall till Utskottets förslag.
Herr Adlercreutz: Jag har begärt ordet för att tillkännagifva,
att äfven jag vill vara med om att arbeta i den rigtningen, att någon
begränsning af den kommunala rösträtten på landet i detta afseende
må ega rum. I det ifrågavarande betänkandet framställas likväl åtskilliga
satser, hvilka jag icke vill vara med om. Jag skall nu icke,
ingå i någon diskussion. Frågan har redan fallit genom Första Kammarens
beslut. Jag har, såsom sagdt, blott velat härmed uttala, att,
ehuru jag icke godkänner motionärens förslag i sin helhet, jag likväl
vill vara med om en och annan förändring af författningen i den ifrågavarande
rigtningen.
Ofverläggningen var slutad. Efter det propositioner gifvits å de
gjorda yrkandena, blef Utskottets hemställan af Kammaren bifallen.
§ 11.
Föredrogs och bifölls Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55, i anledning
af väckt motion om ändring i 59 § af förordningen om kommunalstyrelse
på landet, m. in.
§ 12-
Till bordläggning anmäldes:
Stats-Utskottets Memorial N:o 71, med förslag till de återstående
stadganden, hvilka böra införas i det nya reglementet för Riksgäldskontoret;
Bevillnings-Utskottets
Betänkande N:o 23, med förslag till den af
Riksdagen faststälda bevillningssummas utgörande; och
Riksdagens Kansli-deputerades Memorial N:o 2, i anledning af
framställning om aflåtande af underdånig skrifvelse angående ändring
Torsdagen den 13 Maj.
31
i Kongl. Kungörelsen den 24 Maj 1878 om öfverlåtelse af åbo- och
skatterätt till under bruk skatteköpta hemman.
§ 13.
Föredrogos och godkändes Lag-Utskottets förslag till Riksdagens
underdåniga skrifvelse!'':
N:o 52, om ändring i gällande föreskrifter rörande formen för
vals förrättande å kyrkostämma;
N:o 53, om ändring af 5 § i Förordningen om landsting den 21
Mars 1862; samt
N:o 54, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition med förslag
till förordning, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart,
inteckning och utmätning af jernväg, så ock i fråga om förvaltning
af jernväg under konkurs, samt till förordning om förändrad lydelse
af 16 § i Förordningen den 16 Juni 1875 angående inteckning i
fast egendom.
§ 14.
Justerades protokollsutdrag; hvarefter Kammarens ledamöter åtskildes
kl. 3 e. m.
In fidem
H. A. Kolmodin.