1876. Första Kammaren. N:o 21 (Riksdagens protokoll 1876:21)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1876. Första Kammaren. N:o 21.

Lördagen den 8 April.

Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m.

Justerades protokollet för den 1 dennes e. in.

Upplästes ett af Herr Falk ingifvet memorial af följande lydelse:

Om ledighet från riksdagsgöromålen från och med morgondagen
till och med den 19 dennes anhåller vördsammast

TF. Falk.

Denna anhållan bifölls.

Herr Lexow hade inlernnat ett memorial, som upplästes och
lydde sålunda:

Hos Första Kammaren anhåller undertecknad vördsamt om 2:ne
veckors befrielse från riksdagsgöromålen.

Stockholm den 8 April 1876.

A. C. Lexow.

Jemväl härtill gaf Kammaren sitt samtycke.

Fortsattes föredragningen af Bevillnings-Utskottets betänkande
N:o 3, angående stämpelpappersafgiften.

21:sta punkten.

Mom. h.

Ändringar i
författningen
angående
stämpelpappers
-afgiften

Första Kammarevis Prof. 1876. lSr:o 21.

N:o 21.

Andringar i
författningen
•ingående stäm
pelpappersafgift
en.
(Forts.)

2 Lördagen den 8 April, e. m.

Herr Bennich: Jag ber få fästa uppmärksamheten derpå., att
detta fjerde moment torde böra återremitteras derföre att det sammanhänger
nära med det på förmiddagen återremitterade första momentet,
och att, då tredje momentet omförmäles i samma punkt, det
torde vara bäst att återremittera hela mom. B.

Öfverläggningen förklarades slutad och momentet återförvisades.

22:dra—29:de punkterna.

Biföllos.

30:de och 31:sta punkterna.

Återförvisades, på yrkanden af Herr Bennicli.

32:clra punkten.

Mom. a.

Herr Fröman: I sammanhang med det yttrande jag hade på

förmiddagen i fråga om stämpelpappersfrihet vid rättegångshandlingar
i brottmål anhöll jag, att denna punkt måtte| återremitteras. Jag
förestälde mig nemligen att, i följd af de återremisser Utskottet erhållit
i väsentliga punkter af detta betänkande, Utskottet skulle möjligen
komma på den tanken, som jag antydde, att nemligen för denna
riksdag inskränka sina åtgärder till att införa de förändringar i stämpelpappersförordningen,
som nödvändigt påfordras af för handen varande
omständigheter, och att med afseende på de öfriga punkterna,
som egentligen afse att förenkla sjelfva författningen, hemställa frågan
till Kong! Maj:t för att efter en sakkunnig pröfning af förhållandena
föranleda från Kongl. Maj:t ett förslag till den förenkling i författningen,
som jag medgifver vara af omständigheterna påkallad. Jag
upprepar således min begäran om återremiss.

Herr Bennich: Utan att vilja på något sätt inskränka Utskot tets

frihet att vidhålla eller förändra sitt tillstyrkande äfven i denna
fråga och följaktligen utan att på förhand vilja på något sätt anvisa
Utskottet att inskränka sina förslag till det lilla, som den siste talaren
åsyftat, instämmer jag dock med honom i yrkandet om återremiss,
emedan denna punkt sammanfaller med återremissen af § 5.

Efter härmed slutad öfverläggning, gjordes först proposition på
bifall till momentet, hvarvid svarades nej, och sedermera proposition
på återremiss deraf, hvilken proposition med ja besvarades.

Mom. b.

Återförvisades, på yrkande af Herr Bennich.

Lördagen den 8 April, e. sn.

N:o 21.

Bifölls.

Mom. c.

Ändringar i
författning en
angående stätnpelpappers -

33:dje punkten.

af giften.
(Forts.)

Herr Reutersvärd: Då jag på förmiddagen hade ordet, kom

jag äfven att vidröra denna punkt, och jag ansåg, att äfven den borde
återremitteras, på det att Utskottet må vara i tillfälle att tillse, huruvida
det under alla förhållanden kan vara lämpligt, att en afskedstagande,
derföre att han vid afskedstagandet hugnas med fullmakt, skall
erlägga karta. Jag anhåller derföre att denna punkt måtte till Utskottet
återförvisas.

Herr Bennich: Jag ber lä lästa uppmärksamheten derpå, att

frågan om huruvida fullmakt på karakter skall karteras eller icke
ej varit föremål för Kammarens pröfning på förmiddagen och att någon
återremiss af den frågan icke är beslutad samt att följaktligen denna
fråga icke heller har något sammanhang med de återremitterade delarne,
så att en återremiss af det skälet här bör ega rum. Deremot
synes det vara alldeles gifvet, att man åt detta moment ger ett förtydligande,
som under alla förhållanden bör vara lämpligt. Jag hemställer
om bifall.

Herr Reutersvärd: Jag vill icke påstå, att denna paragraf

har något sammanhang med de paragrafer, som förut blifvit återförvisade,
men jag föreställer mig, att det borde vara ett lämpligt tillfälle
för Utskottet att tillse, om icke all sådan kartering skulle kunna
upphöra.

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Herr dref ven
och Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till den förevarande punkten och dels återremiss deraf, framstälde
Herr Grefven och Talmannen proposition på bifall till punkten och, då
dervid svarades många ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit
ja öfvervägande.

34:cle punkten.

Grefve Horn: Då genom detta förslag från Utskottet ordalagen
och bestämmelserna i förra stämpelpappersförordningen blifvit i så
måtto ändrade, att bevis af domare och embetsman i brottmål numera
skola karteras, och då vidare här förekommer, att bevis, tecknadt på
företedd handling angående lagfart äfven skall karteras, men båda
dessa frågor stå i sammanhang med punkter, som förut blifvit återremitterade,
yrkar jag återremiss af äfven denna punkt.

Öfverläggningen förklarades slutad och punkten återförvisades.

N’.s 21.

Lördagen den 8 April,, e. m.

Ändringar i
författningen
angående stampelpappersafgiften.

(Forts.)

35:te'' punkten.

Herr von K och: Det är upplyst af Utskottet sjelft att författ ningen,

sådan den nu lyder, tolkas olika. Efter mitt begrepp tolkas
den rätt, om den icke tolkas såsom Utskottet föreslagit, att den skall
tolkas, ty det måtte väl icke vara rigtigt, att man skall betala bouppteckningsafgift
för en lefvande eller för den lefvandes giftorätt. Jag
tycker, att man bör slippa betala afgift för en lefvande persons del
i boet eller för hans giftorätt och yrkar derföre afslag.

Herr Bennich: Jag tillåter mig fästa Kammarens uppmärksamhet
derpå, att hvad Utskottet under rubriken bouppteckningar föreslagit
blifvit af Kammaren godkändt och att detta förslag är föranledt
af en speciel framställning från en af kartekontrollanterne i en
af rikets Hofrätter. Han har nemligen begärt att få ett bestämdt
förtydligande i detta hänseende, och den föreskrift, som finnes i Utskottets
förslag öfverensstämmer fullständigt med det hittills stadgade
påbudet, att häradshöfdingarnes lösen för bouppteckningar skulle utgå
efter summa inventarii utan afdrag af efterlefvande makes giftorätt.
Nu är denna häradshöfdingarnes lösen ersatt med en stämpel, som
skall ingå till kronan. Skall nu den omständigheten, att denna stämpel
ingår till kronan, i stället för att den förut ingick till domaren,
förändra hela sättet för beräkningen? Jag tror icke att detta är
skäl, men hvad som är gifvet är det, att det icke är rigtigt att afslå
ett sådant förtydligande, hvarigenom man kommer att stanna uti
samma villrådighet, som nu öfverklagats af just de tjensteman, som
hafva till uppgift att öfvervaka författningens efterlefnad. Jag hemställer
om bifall till denna punkt.

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Herr Grefven
och Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden ä dels bifall
till den förevarande punkten och dels afslag derå, framstälde Herr
Grefven och Talmannen proposition på bifall till punkten och då dervid
svarades många ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja
öfvervägande.

36:te punkten.

Bifölls.

37:de punkten.

Herr Fröman: Jag framstälde på förmiddagen ett yrkande,

som står i sammanhang med denna paragraf, nemligen att ur förteckningen
öfver de myndigheter, till hvilka ingifna handlingar skulle karteras,
måtte uteslutas justitieombudsmansexpeditionen och justitiekanslersexpeditionen.
Denna paragraf återremitterades, och jag var icke
i tillfälle att då förklara, det jag instämde i återremissen. Vid

Lördagen den 8 April, e. m.

N:o 21.

denna punkt skulle jag på nyss anförda grund kunna yrka afslag, Ändringar i
men jag anser det lämpligt att, då 5:te punkten blifvit återremitterad, författning™
detsamma sker äfven med denna punkt, och yrkar derföre återremiss. ^pappers af

giftet?.

Öfverläggningen förklarades slutad och punkten återförvisades. (Forts.)

38:de, 39:de och 40:äe punkterna.

Biföllos.

41:sta och 42:dra punkterna.

Återförvisades, på yrkanden af Herr Bennich.

43:dje punkten.

Bifölls.

44:de punkten.

Herr vice Talmannen: Då det af Utskottet här föreslagna

tillägg till 8 § 11 mom. är gjordt under förutsättning af bifall
till hvad Utskottet hade föreslagit i afseende å 3 och 4 §§, men det
i dessa paragrafer gjorda tillägg blifvit af Kammaren afslaget, torde
också detta tillägg, som afser verkställighet af det afslagna tillägget,
jemväl böra afslås.

Öfverläggningen förklarades slutad och punkten afslogs.

4.örte och 46:te punkterna.

Biföllos.

47:de punkten.

Grefve Horn: Vi veta väl litet hvar, att den komité, som
Kongl. Maj:t tillsatt för reorganisation af landsstaten, numera inkommit
med sitt betänkande, h vilket blifvit remitteradt till länsstyrelserna
i riket. Detta betänkande innehåller, bland annat, att det vore
meningen att bland andra sportelinkomster borttaga äfven dem, som tillkomma
landskamrerare och landträntmästare, och vid detta förhållande
är denna framställning obehöflig, hvarföre jag får yrka afslag å
punkten.

Herr Bennich: Det må vara godt och väl, att den komité,

som uppgjort förslag till landsstatens reorganisation yttrat sig om
denna fråga. Huru den yttrat sig känner jag icke, men föreställer
mig, att det ur Riksdagens synpunkt vore önskvärdt, att eu så beskaffad
pröfning, som den af Utskottet föreslagna, måtte föregå och

N:o 21.

Ändringar i
författningen
angående stämpcfpappersafqiften.

(Forts.)

Lördagen den 8 April, e. m.

frågan tagas i öfvervägande vid det förslag, som kommer att lör Riksdagen
framläggas, och jag anser det så mycket angelägnare att derpå
fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet, som jag kan försäkra herrarne,
att det blir omöjligt att vid ett kommande tillfälle få bibehålla någon
så beskaffad provision, som här denna gång af Utskottet tillstyrkts
och af Kammaren vid 13 § bifallits. Det är dessutom klart, att
denna provision, som i det ena länet kan uppgå till 3 å 4,000 kronor
och i ett annat län till endast några hundra kronor, icke bör bibehållas,
och det synes mig då bättre, att Riksdagen i sammanhang
med stämpelpappersförordningen och de förändringar i densamma, som
nu äro beslutade, uttryckligen begär en så beskaffad undersökning,
som Utskottet föreslagit, än att Riksdagen skulle nu helt simpelt tiga
och sedan komma med anfall mot en lönereglering, der man icke
kommit att reflektera öfver den särskilda aflöningsförmån, som under
namn af stämpelpappersprovision utgår till åtskilliga tjensteman. Jag
anhåller om bifall.

Herr von Kock förklarade sig instämma med Herr Bennich.

Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Herr Grefven
och Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till den förevarande punkten och dels afslag derå, framstälde Herr
Grefven och Talmannen proposition på bifall till punkten och, då dervid
svarades många ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit
ja öfvervägande.

48:de punkten.

Herr von Kock: Jag har ingenting emot sjelfva saken, men för
att spara andra den mödan, som jag sjelf under en temligen knappt
tilltagpn tid haft för att få reda på, huru vexlar skola karteras, hvilket
icke lyckades förr, än jag kom under fund med, att de stodo under
bokstafven “P* såsom prima vexlar, skulle jag önska en liten redaktionsförändring.
Nu är händelsen den, att icke några andra vexlar
än primavexlar, stälda i utländskt mynt skola karteras, men den, som
ser detta stadgande och dagligen skrifver vexlar t. ex. på sina kreditiv,
måste baxna litet, då han får se att “vexlar1* skola karteras.
På det att denna olägenhet måtte undanrödjas genom en liten redaktionsförändring,
anhåller jag om återremiss.

Grefve Horn: Det är mycket sant, såsom Herr von Koch an märkt,

att det endast är prima vexlar, som skola karteras, men det
förefaller mig att sekunda- och tertiavexlar lika väl borde karteras,
då de uppvisas till infriande. Härom föreligger dock icke något förslag,
hvarföre jag icke vill derom framställa något yrkande. Det nu
föreslagna stadgandet innehåller, att “den som utställer, öfverlåter
eller ock till godkännande eller inkassering företer vexel, hvilken icke
blifvit med stämpel försedd, skall bota 25 ki’onor.“ Således, hvarje
utställare, han må bo i Danmark eller Kina, som skickar hit en vexel,

Lördagen den 8 April, e. m.

N:o 21

hvilken icke är karterad, kan bötfällas och detta oaktadt sannolikt
hvarken i Danmark eller Kina lärer finnas tillgång på svenskt stämpelpapper.
Detta stadgande är väl alltså orimligt, och jag vet icke
någon anledning, hvarföre här blifvit ändrad den bestämmelse, som
stod i förra förordningen, att den, som företedde vexeln, skulle ansvara
för densammas kartering. Detta är väl också det rätta, ty
enligt föreliggande förslag skulle en 10 ä 12 personer kunna få bota
för att icke vexeln blifvit karterad. Jag yrkar att denna punkt måtte
till Utskottet återremitteras.

Herr Bennich: Det förvånar mig att höra, att den siste talaren,
som sysselsatt sig med juridik, och det icke så litet, anmärkt såsom
ett fel i författningen, att hvar och en, som gör sig skyldig till en i
lag straffvärd handling, bör derför straffas; och att om flere hafva
gjort det, hvar och en af dem bör ansvara för sitt fel. Nu kan det
inträffa med en vexel, att den ene efter den andre endossera!'' vexeln,
utan att den är karterad. Då nu staten har fordran, att vexlar skola
karteras, men sådant underlåtes, bör hvar och en, som försummar detta,
straffas derför.

Hvad Herr von Kochs anmärkning angår, tror jag icke, att det
är vanligt i någon positiv lag, att sedan man angifvit ett bestämdt
påbud med alla dess noggranna detaljer, man upprepar dessa detaljer,
då det talas om straff för öfverträdelse deraf. Här finnes en paragraf,
som talar om afgifter, der det är bestämdt, hvilka vexlar, som
skola beläggas med stämpel, nemligen “prima vexlar, då de äro utstälda
i utländsk myntsort, ehvad de äro stälda att betalas inom eller
utom Sverige. “ Det betyder ju, att så snart en sådan i utländskt
mynt utstäld vexel förekommer i Sverige, skall den vara försedd med
en stämpel, som är mycket beskedlig, eller en krona, utan afseende
på vexelns belopp. Behöfs det väl då, att i den paragraf, som stadgar
påföljd för uraktlåtenhet af denna föreskrift, upprepa något mer, än
att den, som uraktlåter tillse, att den vexel, som borde vara stämplad,
är med stämpel försedd, äfvensom att den, som uraktlåter att tillse
sådant, då han genom sitt endossement gör vexeln cirkulerande, skall
derför straffas? Detta straff är utsatt här i detta moment. Det står
för närvarande i författningen: “den, som utlemnar vexel, hvilken icke
blifvit med stämpel behörigen försedd, böte 25 kronor.11 Ingen, som
sysselsatt sig med att dagligen utställa vexlar, såsom den värde talaren
yttrade, kan vara okunnig om, hvilka vexlar, som skola beläggas med
stämpel; men han kan möjligen undskylla sig med en otydlighet i
lagen, och det är denna undskyllan, som Utskottet här velat omöjliggöra
genom att närmare precisera, hvilka personer det är, som kunna
anses hafva “utlemnat“ en vexel. Det är den, som “utställer, öfverlåter
eller och till godkännande eller inkassering företer en vexel. “
Jag får tillika upplysa, att denna förklaring eller detta förtydligande
af Utskottet tillkommit på särskild framställning af affärsmän, hvilka
sysselsatt sig rätt mycket med inkassering af utländska vexlar. Det
har nemligen visat sig, att under det den ena bankirfirman helt simpelt
låtit bli att belägga sådana vexlar med stämpel, en annan firma, så -

Ändringar i
författningen
angående stäm
pelpappcrsafqiften.

(Forts.)

H:o 21.

Ändringar i
författningen
angående stätnpelpappersafgiften,

(Forts.)

8 Lördagen den 8 April, e. m.

som mera laglydig, deremot ansett sig skyldig tillse, att sådana vexlar
blifvit med stämpel försedda. Då den senare nu skall för sina korrespondenter
redogöra för inkasseringarne, säga desse, hvad är det för
onödig kostnad, ty om vi skicka vexlarne till den andra firman, slippa
vi att betala sådan stämpel. Då säger den laglydiga firman, det må
ni göra, och den firman, som vill riskera sitt anseende och höta, må
göra det, men vi vilja icke göra det, utan vi vilja tillse, att lagens
föreskrift blir fullgjord. Då frågar jag, om icke den firman, som
handlat på det sättet, iakttagit både statens rätt och landets värdighet
mycket bättre än den, som sett genom fiugrarne och låtit vexlarne
cirkulera utan stämpel. Jag tror också, för min del, att den värde
talaren, som mer än någon annan har förkärlek för engelska förhållanden
och engelska kutymer, skall kunna intyga, att man i England
skulle anse det mycket illa, om ett gifvet påbud angående stämpling
af vexlar skulle underlåtas. Jag hemställer att, på det saken måtte
blifva klar. och både den ene och den andra må veta, hvad han
skall göra, Kammaren måtte bifalla hvad Utskottet nu föreslagit.

Grefve Horn: Med anledning af den siste talarens yttrande vill

jag blott nämna, att om en sådan lag funnes, hvilken stadgade hvad
här är föreslaget, måste jag naturligtvis underkasta mig densamma;
men förhållandet är, att vi nu skola stifta en sådan lag, och att göra
detta så, att eu utställare af eu vexel, äfven om han icke är bosatt i
Svea land och sålunda icke kan hafva tillgång på svenskt stämpelpapper,
skall straffas, är en oegentlighet. Det enda rigtiga är, enligt
min åsigt, att den person, som till inlösen företer vexeln, skall ansvara
för att den är karterad; och stadgandet blifver tydligt och lämpligt,
om man säger, “att den, som till inlösen företer etter uttemnar
vexel, hvilken icke blifvit med stämpel behörigen försedd, böte 25
kronor.11 Enligt Utskottets förslag skulle deremot 10 å 20 personer
kunna komma att ansvara för kartering af samma vexel.

Jag yrkar fortfarande återremiss.

Herr von K och: Hvad jag har yttrat, är egentligen endast det,
att författningen skall uppställas så klart och tydligt, att man någorlunda
lätt kan få reda på, hvad man söker, eller huru och hvilka
vexlar skola karteras; men det tror jag icke man kan säga, då man icke
kan få reda på vexlar, utan att söka dem under bokstafven P, då
det nemligen står i författningen: “prima vexlar i utländsk myntsort,
ehvad de äro stälda att betalas inom eller utom Sverige, skola antingen
förses med särskild stämpel å 1 krona eller skrifvas å till
nämnda värde stämplade blanketter. “ Deremot äro sekunda- och
tertiavexlar från stämpel fria. Nu förekommer det först, att sjelfva
föreskriften om hvad som skall karteras står under P; sedermera att
det icke står under den vanliga undantagsparagrafen, att sekunda- och
tertiavexlar äro från stämpel fria, och nu har jag tillbragt nära en
half timma för att få reda på det, ty jag kunde icke hitta på, att
det skulle sökas under P; och jag tycker derföre, att en redaktion
skulle kunna ske, hvarigenom detta förtydligas på något sätt.

Lördagen den 8 April, e. ro. 9

Herr Peterson, Gustaf: Då jag af de yttranden, som blifvit
fälda, tycker mig finna, att föreställningssättet angående utländska
vexlar är i viss mån dunkelt, ber jag få meddela den erfarenhet, jag
har i detta afseeende. Här komma massor af vexlar från utlandet till
våra köpmän, med anhållan att inkassera beloppet för dem. Man kan
icke gerna undgå att göra korrespondenter, med hvilka man stått i
mångårig förbindelse, den tjensten att söka få accept eller penningar
för dylika vexlar. Man presenterar dem, men det händer icke sällan,
utan mycket ofta, att de vägras att betalas af dera orsaker. Den ene
har en invändning emot beloppet, den andre har någon anmärkning
att göra vid de bekomna varorna, för hvilka vexeln är utstäld. Man
korresponderar då om dessa förhållanden och söker sammanjemka
gäldenär och fordringsegare och på så sätt förekomma rättegång, så
att liqvid blir i godo, oftast utan vexelns begagnande, uppgjord. Jag
hemställer då till Kammaren, hvad resultatet skulle blifva, om den,
som skulle presentera en vexel i god tro till betalning, skulle straffas
med böter derför, att vexeln icke är med stämpel försedd. Man kan
visserligen säga, att det är hans fel, som gör det; men detta skulle
åstadkomma rubbning i affärsförhållandena, och jag anser det det derföre
bäst, om denna punkt afslås.

Herr Bennieh: Jag medgifver, att det kan vara obehagligt nog

att utföra sådana kommissioner, i synnerhet om man gör det, utan att
vilja ställa sig gällande lag till efterrättelse; men om man vill vara
en laglydig svensk medborgare, är det icke värre än något annat, Jag
är naturligen icke hindrad att emottaga eu utländsk vexel, äfven om
den icke är stämplad; men jag kan icke presentera den till inlösen,
utan att den är belagd med stämpel. Får jag då icke liqvid för
vexeln, så får min utländske korrespondent betala stämpeln jemte
öfriga omkostnader. Det är kanske obehagligt; men staten skall hafva
sin stämpel och det är en krona. Jag frågar den siste talaren,
som bär så mycket affärsrelationer, om det kan inträffa, att han
skickar eu ostämplad eller här stämplad vexel till Frankrike som icke
stämplas der. Der är man icke så “ömtålig, att man undandrager
sig att fullgöra hvad det egna landets lagar kräfva, och den, som utstält
vexeln, får nog vidkännas omkostnaderna. Jag kan icke se, att
det finnes något annat skal, hvarför man icke skulle bifalla detta förslag,
än att man vill tillåta eu obestämdhet, som hittills funnits, och som
medgifver eu att göra nästan hvad som helst, derför att risken icke
är så stor.

Herr Peterson: Med anledning af den siste talarens fråga, ber

jag få svara, att om jag trassera!'' en vexel i utländskt mynt på
utländsk ort, t. ex. Frankrike, och jag skickar den dit till mina affärsvänner,
med hvilka jag har löpande räkning för inkassering, så drabbas
jag icke af någon stämpelkostnad. För öfrigt vill jag tillägga, att min
anmärkning afsåg hufvudsakligen att framhålla olägenheteriia för den,
som skulle här förgå sig så svårligen emot lagen, att han skulle anses

N:o 21.

Åndrmgar i
författningen
angående stämpelpapper
safgiften.

(Ports.)

N:o 21.

Lördagen den 8 April, e. in.

Ändringar i såsom lagbrytare, nemligen i det fall att en vexel alldeles vägras af
författningen (}en som skall betala den, och han således icke har utväg att få era>pelpappers-1''
sättning för den stämpel, som han åsatt vexeln. För min del anser
afgiften. jag detta stadgande vara ogagneligt och nästan omöjligt att kon(Forts.
) trollera. Det har icke kunnat kontrolleras under de 40 år, jag varit
affärsman.

Herr Walberg: Min erfarenhet gent emot den siste talaren

har varit den, att äfven våra svenska vexlar beläggas med stämpel,
de må komma till Österrike, Frankrike eller Tyskland; och åtminstone
har jag ständigt blifvit debiterad för stämpel i nämnda länder. Det
förefaller mig ock, med god ordning öfverensstämmande, att stämpel
erlägges vid vexlar i utländskt mynt; och jag tycker vi kunna vara
glada, då vi slippa stämplar på våra inhemska vexlar, hvilket ju är
mycket liberalt. Den stämpel, som finnes af en krona, är också ytterst
billig; och såsom kommissionär för utländska vexlar står jag i den förbindelse
med utställaren att jag kan chargera både stämpelafgift,
postporto och andra omkostnader, hvilka ingen affärsman kan neka
att betala.

Herr Peyron: Med anledning af ett yttrande af eu talare på

blekingebänken ber jag få nämna, att jag, såsom köpman, icke förstått
hvad han menat. Det finnes icke några vexlar, som skickas utrikes,
vare sig till England, Frankrike eller Tyskland, för svenske
köpmäns räkning, som icke utomlands blifva belagda med stämpel,
och hvilken stämpel blir den svenske köpmannen debiterad. Om
Herr Peterson gör en remissa till Frankrike för ett franskt handelshus
räkning, så är det gifvet, att Herr Peterson icke blir belastad med
stämpel; men sker det för Herr Petersons egen räkning, blir han belastad
med stämpel. Så sker det i alla länder.

Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, samt Herr Grefven
och Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till den förevarande punkten, dels återremiss deraf och dels afslag
derå; framstälde Herr Grefven och Talmannen först proposition på
bifall till punkten, hvarvid svarades många ja jemte några nej, sedermera
proposition på återremiss deraf, då svaren utföllo med många
nej jemte några ja, och slutligen proposition på afslag å punkten,
hvilken proposition med nej besvarades; hvaruppå och efter det proposition
på bifall till punkten förnyats samt med många ja och några
nej besvarats, Herr Grefven och Talmannen förklarade sig nu hafva
funnit ja öfvervägande.

Votering begärdes; till följd hvaraf, och efter det Kammaren,
uppå Herr Grefven och Talmannens framställning, såsom kontraproposition
vid voteringen antagit punktens återförvisning, uppsattes, justerades
och anslogs följande voteringsproposition:

Lördagen den 8 April, e. in.

N:o 21.

Den, som bifaller 48:de punkten i Bevillnings-Utskottets betänkande
N:o 3, röstar

J a j

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, återförvisas punkten.

Omröstningen företogs och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:

Ja — 39,

Nej - 9.

49:de punkten.

Återförvisades, på yrkande af Herr Bennich.

Föredrogs ånyo och bifölls Stats-Utskottets den 1 och 3 dennes
bordlagda memorial N:o 47, med förslag till sammanjemkning af Kamrarnes
skiljaktiga beslut uti en fråga rörande anslag under riksstatens
sjette hufvudtitel.

Föredrogs ånyo och bifölls Lag-Utskottets den 1 och 3 dennes
bordlagda utlåtande’ N:o 30, i anledning af väckt förslag om tillägg
till 20 § i Kongl. förordningen den 16 Juni 1875 rörande inteckning
i fast egendom.

Föredrogs ånyo Första Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts den
1 och 3 dennes bordlagda utlåtande N:o 6, i anledning af Herr H.
Schönbecks motion om aflåtande af underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t rörande de med rektorsbefattningen vid Malmö högre elementarläroverk
förenade inkomster.

Herr von Möller: Vid 1869 års rikdag väcktes af en ledamot

af Andra Kammaren en motion om undersökning af eganderättsförhållandena
i Skåne, i syfte att få utredt, “hvilka fasta egendomar,
jemte andra förmåner och rättigheter, som i Skåne blifvit kronan på
det sätt afhända, att kronan dertill hade återvinningsrätt.“ Det tillfälliga
Utskott, till hvilket denna motion hänvisades, afgaf ett i allo

Undersökning
rörande den
s. k. gamla
rektor slön en i
Malmö.

N:o 21.

Lördagen den 8 April, e. m.

Undersökning
rörande den
s. k. gamla
rektorslönen i
Malmö.
(Forts.)

afstyrkande utlåtande, och detta utlåtande godkändes af Andra Kammaren
utan votering. Vid denna riksdag åter har Första Kammarens
Tillfälliga Utskott N:o 2 i dess förevarande utlåtande tillstyrkt eu
undersökning al donationers och stiftelsers rättsförhållanden, i ändamål
att sådana donationer och stiftelser ,som icke grunda sig på enskild mans
gåfva, må kunna till statsverket indragas. Det gäller väl nu endast
rektorslönen i Malmö; men tillämpar man den af Utskottet hyllade
satsen i dess konseqvenser, kan frågan antaga ganska stora dimensioner.
Sjelfva den motion, som af Utskottet behandlats, innebär icke någon
anledning till ett sådant slut, som det utlåtandet innehåller; ty motionären,
en representant från Malmöhus län, yrkar endast, att Riksdagen
vilie i underdånighet anhålla "att Kong!. Maj:t täcktes infordra uppgift
om beloppet af de arrenden, som ingå till rektor i Malmö af de
till skolan donerade hemman, äfvensom de handlingar, hvarpå rektor
grundar sin rätt att dessa arrenden uppbära, samt derefter, särskildt
om nytt förordnande att rektorstjensten förestå under tiden skulle
förekomma, i nåder fatta det beslut, hvartill utredda förhållanden
kunna föranleda.“ Dessa lorhållanden synas till större delen hafva
blifvit kända för Utskottet; dock omnämner Utskottet icke Kongl.
brefven den 17 November 1865 och den 18 November 1870, och icke
heller Riksdagens underdåniga skrifvelse den 24 Maj 1878, hvilken
blifvit af Kongl. Magt beaktad. Utskottet yrkar emellertid i klämmen
af utlåtandet, att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,
-att Kongl. Maj:t täcktes låta undersöka, huruvida icke de delar af
den s. k. gamla rektorslönen i Malmö, som icke grunda sig på enskild
mans gåfva, må kunna, när tiden dertill anses vara inne, till statsverket
indragas emot det att af statsmedel anslås vanlig rektorslön
till rektor vid elementarläroverket i Malmö." Skälen härtill äro ängdun,
då det i det föregående af betänkandet heter:

“Till följd af noggrann granskning af dessa föreliggande fäkta och

då de anförda handlingarne upplysa, att de af konung Fredrik II
år 1585 till “Skolemesteren" och af konung Christian IV år 1647 till
rektorn vid skolan i Malmö skänkta hemman icke voro dessa konungars
enskilda egendomar, utan forna andliga gods, Indika efter reformationen
hemfallit till staten;" Utskottet syftar härvid på hvad å sid.
1 och 2 i betänkandet anföres, då det der nänmes, att Utskottet af
detsamma i bestyrkta afskrifter delgifna gåfvobref, Kongl. resolutioner
och andra handlingar inhemtat:

"l:o) att Konung Fredrik II i Danmark den 18 Augusti 1585,
utan att någon derom gjord ansökan i gåfvobrefvet nänmes, “på det
att skolan i Malmö må blifva med dess lärdare män försörjd, Indika
må ungdomen i lärdom och bokliga konster undervisa, och på det att
Skolemesteren för sin flit och tjenst må vara försedd med någon viss
tillbörlig ränta och lön, hvarmed han kan vara hjelpt“, skänkt en de!
af de indragna Lunda Capitelgodsen, utgörande det s. k. Vicariatus
Abrahse Militis, till den “Skolemestere, som nu är, så ock den, som
efterkommande varder och blifver uti Malmö skola, eu efter annan
till evig tid“, åliggande det honom att hålla godset vid god häfd,

Lördagen den 8 April, e, m.

N:o 21,

åboerna vid lag och rätt och ingen med någon ny “infestning“ eller
annan osedvanlig “pålegge" besvära;

2:o) att Konung Christian IV den 4 April 1647, sedan borgmästare
och råd i Malmö på rektors derstädes vägnar andragit, att den inkomst
han hade att lefva af blifvit förminskad derigenom att de landsbyar,
hvaraf han hade si^ inkomst, blifvit i förliden fejd ruinerade, och anhållit
om understöd, skänkt de Lunds Domkapitel förut tillhörige s. k. Bona
Altaris Sancti Sepulcri till den rektorn i Malmö skola “som nu är.
eller de härefter kommandes varder; “ Härigenom har Utskottet icke
utredt, huru Utskottet kunnat komma derhän att påstå, att dessa
gods verkligen voro andliga gods, likasom att de hemfallit till staten.
Jag tror mig kunna bevisa motsatsen om åtminstone en del af dessa
gods.

I den anförda delen af Utskottets utlåtande nämndes det s. k.
Vicariatus Abralne Militis. Tillfälligtvis är jag i besittning, i aftryck,
af den första urkund, vi härom ega i behåll, eller den, hvarigenom
drottning Margareta den 1(1 Januari år 1412 skänkte gods i Oxie
härad till Abraham Broderssons altare. Gods voro redan förut af
Abraham Brodersson skänkta till ett altare i Lund, der en gång skulle
för honom läsas själamessor, och under sin lifstid hade han eftergitvit
fordringar, dem han egde hos drottning Margareta, under vilkor
att hon efter hans död skulle i Lund stifta ett altare till hans själs
frälsning. I den nämnda urkunden heter det om de af Margareta
skänkta godsen, af Indika sedan ett eller annat torde kunna hafva
blifvit utbytt, så att de icke äro alla desamma nu som då, att hon
skänkte “de godsen, hvilka vi af rätter egare fingo och köpte,“ och
det namnes äfven, att godsen förut innehafts af Erik Nilsson Gyllenstjerna
till Aagaard Om någon af herrarne har lust att se urkunden,
sä har jag den i aftryck här framför mig. Jag vågar tro, att Utskottet
icke skall kunna vederlägga hvad jag här anfört, och hvaraf
framgår, att de ifrågavarande godsen voro, då de skänktes, drottning
Margaretas enskilda gods, och att hon genom gåfvan endast uppfylde
eu pligt, som hon åtagit sig till den afiidne riddaren. När sedan reformationen
kom och sopade bort allt hvad altare och själamessor
hette, var i och med detsamma vilkoret för att dessa gods skulle tillhöra
Abraham Broderssons altare, gjordt omöjligt; ty själamessor fingo
derefter icke hållas; och godsen, hvilka sålunda icke voro kapitelgods.
utan vilkorligt för själamessors hållande gifna gods, återföllo, dä
Abraham Brodersson icke efterlemnade några arfvingar, till deri som
under dylika förhållanden var hans rätte arftagare, Danmarks konung.
Detta, hvad angår de gods, som omtalas under namn af “Vicariatus
Abrahse Militis. “

Hvad åter beträffar de gods, som hörde till “den heliga grafvens
ältare“, kan jag icke om dem lemna en lika fullständig historik. Bekant
är emellertid, att vid den heliga grafvens altare själamessorna
ansågos ega större kraft att befria ur skärselden än vid andra altare,
och att derföre detta altare begåfvades rikligt i och för själamessors
läsande antingen för gifvarens slägtingar och vänner eller för honom
sjelf. Vare dock härmed huru som helst, så kan det bevisas, att danska

Undersökning
rörande den
s. k. gamla
rektorslönen i
i Malmö.

(Forts.)

H;o 2i. 14 Lördagen den 8 April, e. m.

Undergå isning konungar till och med sålde verkliga klostergods, såsom t. ex. år 15(33
rörande den i;orreby och 1587 Söfdeborg, hvilka båda gods bestämdt tillhörde
rektorsUnen i erkebiskopsstol^! i Lund. Ingen fråga har emellertid uppstått, huru''Malm».
vida danska konungarne vore berättigade att försälja dylika gods; in(Forts.
) gen har nu för tiden velat väcka den frågan, och då den för några
år sedan, såsom jag nämnt, uppsteg i andra Kammaren, blef den
genast qväfd. Skulle nu innehaivarens rätt vara beroende deraf, att
de gods, som af danska konungarne såldes, voro klostergods, eller skall
det bevisas, att danske konungen sålde dem såsom enskild man eller
såsom statens öfverhufvud?

Nu förklarar Utskottet emellertid helt kategoriskt, att alla de
ifrågavarande godsen voro andliga gods och icke konungarnes enskilda.
Så litet har Utskottet undersökt förhållandena, och så liten
kännedom eget’ Utskottet om dem. Ingalunda vill jag klandra Utskottets
ledamöter för att de icke känna förhållandena i en så aflägsen
tid, som för 4 1f.2 århundrade tillbaka; men jag vill framhålla,
huru svårt det är och huru djerft att framkomma med så bestämda
påståenden i frågor, som äro beroende af historiska grunder och urkunder,
utan att hafva förut gjort behöriga historiska forskningar.

Den undersökning af donationers och stiftelsers rättsförhållanden,
som Utskottet påyrkar, gäller väl, såsom jag redan erinrat, nu endast
rektorslönen i Malmö; men blir Utskottets hemställan af Kammaren
och sedermera af Riksdagen godkänd, då är uppslaget gifvet till en
dylik undersökning af alla donationer och stiftelser, de må röra våra
universitet, vårt presterskap, eller våra städer och särskild! våra städer
i de s. k. conqueterade provinserna. Jag kan icke neka, att det synes
mig något eget, att Utskottet framdragit alla skäl, som möjligen; kunna
åberopas för eu sådan undersökning, under det att Utskottet icke fästat
uppmärksamhet på ett enda af de skäl, som kunna tala deremot.
Sådana skäl finnas dock, t. ex. i fredstraktaterna år 1658 i Roeskilde
och 1660 i Köpenhamn. Jag skall taga mig friheten uppläsa den
nionde punkten i den förstnämnda traktaten. Det heter der: “Deremot
är på Kongl. Maj:ts och Sveriges kronas vägnar lofvadt och tillsagdt,
att alla ständer, adel och oädel, andlige och verldslige, borgare
och bönder uti de vid dessa traktater cederade länder och län i Danmark
och Norge skola behålla deras gods och egendom, som dem antingen
af kronan eller privatis sig emellan med rätta tillkommer och härefter
mägtiga vara dem att besitta, nyttja, bruka och behålla, jemväl
dem att försälja och sig afhända, som tillförene; såsom ock blifva vid
deras vanliga rätt, lag och gamla privilegier och friheter oturberade
och obehindrade, så vida de icke löpa eller strida contra leges fundamentales
af Sveriges krona, med hvilka desse cederade land och län
till everdlig tid härefter incorporeras skola*1.

Utskottet har förbigått också eu annan urkund, som synes mig
böra gälla i detta fall, eller presterskapets privilegier af år 1723, der
det heter i 3 §: “att alla personer af prediko-embetet och läroståndet,
hvar efter sin grad, heder och värde, oförryckt skola bibehålla alla
sina välfångna friheter, donationer och förläningar samt andre deras
embeten tillhörige lägenheter och ordinarie underhåll1*; och i § 4:

Lördagen den 8 April, e. m. 15

‘•''att alla biskopar, superintendenter, theologie doctorer, professores,
praepositi, pastores i städer och på landet, lectores i gymnasierna,
rectorer och conrectorer i skolorna och alla prester i gemen skola
oförändradt behålla efter gammal häfd sina biskopsstift, prebendesocknar
och hemman, prestgårdar i städer och på landet, indelningsstommar
vid deras annexer, tomter, kapellanshemman och boställen,
klockarebord, utjordar, änsgtegar, torp, bergsbruk och qvarnställen,
med alla tillhörigheter, ehvad namn de hafva kunna, som antingen
urminnes^ häfd är på, eller af andra lagliga skäl kunna bevisas dertill
lyda“. Åtminstone borde efter min uppfattning för ledamoten från
Skåne, som väckt motionen och deltagit i Utskottets förhandlingar,
dessa urkunder icke varit obekanta, hvarken fredstraktaterna eller
privilegierna för det stånd, hvilket han sjelf tillhör.

Jag vill icke trötta Herrarne med att ingå i vederläggning af
öfriga punkter i betänkandet. Mitt egentliga syfte har varit att fästa
uppmärksamheten på den delen af betänkandet, der Utskottet framhåller,
att dessa hemman, hvarom nu är fråga, skulle vara hemfallna
till staten — icke svenska staten, utan det skulle då vara danska
staten — och på grund deraf yrkar, att hvad af dessa hemman icke
kan bevisas vara enskild gåfva skall till statsverket indragas. Jag
bär icke uppträdt här för att försvara rektors i Malmö lön. Mig rör
det hvarken till afund eller glädje, om han eller någon annan har “större
lön än skäligt"; jag bryr mig icke om, ifall han “är den ende bland sina
likar i riket, som ännu är i full besittning af sådana hemman, som af ålder
vant läroverket anslagna, och derigenom åtnjuter icke endast en vida
högre lön än andra rektorer, utan en, som är jemförlig med dem, som blifvit
bestämda för rikets högsta embetsman". Men jag har här uppträdt,
för att söka förekomma, att denna Första Kammare skulle ingå
på ett förslag, som i strid mot motionärens syfte — åtminstone
så vidt detta framgår af hans motion -- går ut på att eu undersökning
af dessa donationer och stiftelser skulle ega ruin på sådant sätt,
att allt hvad som icke kunde bevisas vara enskild mans gåfva skulle
indragas till statsverket. Utskottets utlåtande har besynnerligt nog
ett visst syskontycke med det anlopp, som på andra sidan sundet
gjorts af ett visst parti mot der förefintliga donationer och stiftelser.
Jag tror icke, att ett sådant tillvägagående öfverensstämmer med
denna Kammares åsigter; åtminstone gjorde det så icke år 1869 med
den Andra Kammarens, och jag vågar alltså yrka afslag åt Utskottets
förevarande utlåtande.

Herr Dallra: Då jag i Utskottet deltog i behandlingen af denna
fråga och följaktligen var skyldig att taga reda derpå efter de der tillgängliga
handlingarne, hade jag sannerligen icke eu aning om, att någon
skulle tillmäta detta betänkande en så stor skottvidd, som den siste
talaren gjort. Jag trodde, att detta vore detta, och att det här icke vore
fråga om annat än rektorslönen i Malmö. Den siste talaren har sagt, att
Utskottet tagit miste, då det kallat dessa gods för capitelgods, men Utskottet
har här icke begagnat annat uttryck, än som förekommer i
Kongl. Majrts skrifvelse den 11 Februari 1847, der dessa gods kallas

N:o 21.

Undersökning
rörande den
s. k. gamla
rektorslönen i
Malmö.
(Forts.)

H:o 21,

Lördagen den 8 April, e. m.

Undersökning
rörande den
s. k. gamla
rektor slönen i
Malmö.
(Forts.)

“Lunda capitelgods11. I Fredrik II:s bref af 1535 kallas de visserligen
icke så, men der säges, att han skänkte de gods, som tillhört
“Mäster Balzar Jakobsson Erkedegn, uti Lunds domkyrka och von
Westhoff uti Lund kapitel11, således medlemmar af kapitlet.

Utskottet torde följaktligen icke hafva begagnat uttrycket “Lunda
capitelgods11, orätt, då denna benämning blifvit använd redan för många
år sedan af respektive regeringar.

Om det för någon synes tvifvelaktigt, huruvida Fredrik II och
Christian IV gifvit bort något sådant, som icke var deras enskilda
egendom eller af dem ansågs såsom sådan, tror jag att allt tvifvel
härutinnan skall undanrödjas, om man läser dessa handlingar, som
jag har i min hand, nemligen afskrifter af gåfvobrefven. De börja
med: “Vi — — — med Guds näde o. s. v.11 och äro för öfrigt affattade
i samma form som andra Kong! skrivelser från den tiden,
men alldeles icke som konungarnes enskilda bref. De hafva alla kännetecken
att vara officiela, och måste derför anses innebära, att Konungarne
ansågo sig såsom konungar berättigade att disponera dessa gods.
Måhända voro hemmanen ursprungligen gifna till kyrkan af enskilda:
men detta var förhållandet med de bestå andliga gods, som vid reformationen
indrogos, och hindrar icke att de voro kronogods, då de
anslogos “till lön11. Så har åtminstone jag fattat saken. Det kan visserligen
vara möjligt, kanske till och med troligt, att detta är ett
misstag, ty hvarje mensklig uppfattning är underkastad misstag, men
hvad jag kan försäkra är, att åtminstone icke jag kunnat duna någon
ovigtighet i det referat af handlingarne, som Utskottets betänkande
innehåller, samt att Utskottet icke heller velat dölja något, som kunde
lända till upplysning i saken. Det är visst sant, att Utskottet icke
framlagt de verba formalia, som finnas i fredssluten, recessen och
presterskapets privilegier; men Utskottet har antydt den åsigt, att
dessa voro bekräftelser på gåfvobrefven. Således är ingenting doldt
af hvad som kommit till Utskottets kunskap i denna fråga, och det
vill synas som om ingenting mer vore att deri framdraga, ty de klagoskrifter,
som ingått till Kong!. Maj:t dels från förre innehafvare!! af
rektorsembetet i Malmö och dels från Malmö stad, tyckas vara så
fullständiga och uttömmande ämnet som möjligt, och Utskottet har
icke uraktlåtit att anföra något vigtigt af dessa handlingars innehåll.

Det har blifvit anmärkt, att denna sak skulle kunna blifva ett
farligt prejudikat för den enskilde. Jag har icke nog kännedom om
skälen till denna fruktan och måste följaktligen med den kunnige
talaren antaga, att det väl kan vara möjligt, men åtminstone ligger
ingen fara i Utskottets förslag, ty om det icke blir fråga om indragning
af gåfvor på annat sätt än Utskottet föreslagit, d. v. s. der
kronan ersätter hvad som blifvit gifvet med årligen 10 gånger så
mycket penningar som gåfvans afkomst nu är värd, så tror jag alt
innehafvare af gåfvor icke skulle tveka att mottaga denna ersättning.
Jag har intet vidare att anföra, och då jag deltagit i Utskottets beslut,
är det klart, att jag anser det kunna och böra bifallas.

Herr von Geijer: Herr Talman! Den högt ärade talare, som först

Lördagen den 8 April, e. m. 17

hade ordet, började med att erinra om den motion rörande nedsättande
af eu komité för undersökning af eganderättsförhållanden i
Skåne, som år 1869 väcktes i Andra Kammaren och då hänsköts till
ett Tillfälligt Utskott, hvilkets afstyrkande utlåtande blef af Kammaren
utan votering godkändt. Denna återblick på förhållanden, hvilka
i sin tid väckte icke så liten oro, lät mig genast förmoda, att talaren
skulle komma att gifva den sak, som nu här föreligger, allt för stora
dimensioner. Och jag tror, att han verkligen gjort sig dertill skyldig,
då han, om jag rätt fattade hans mening, betraktade Utskottets förslag
såsom ett betänkligt ingrepp i de fri- och rättigheter, hvilka genom
fredssluten 1658 och 1660 samt derpå grundade Malmö recess, blifvit
de s. k. conqueterade provinserna tillförsäkrade. Det är visserligen
möjligt att recessen och presterskapets privilegier lägga hinder i vägen
för de till rektorslönen i Malmö anslagna hemmanens indragning till
statsverket innan kyrkomötet dertill gifvit sitt samtjmke; men i anseende
till frågans ringa omfattning torde ett sådant kyrkomötets medgifvande
kunna med säkerhet förväntas Biskopslönernas reglering,
sådan den af statsmakterna beslutats, kunde icke, emot 4 § i presterskapets
privilegier, bringas till verkställighet på annat sätt, än att
1873 års kyrkomöte, med föranledande af en Kongl, proposition i
ämnet, gaf sitt bifall till att en del af Helgonagårdens afkastning,
hvilken förut varit hel och hållen biskopen i Lund på lön anslagen,
fick beräknas såsom tillgång vid regleringen af öfrige biskoparnes
löner. På liknande sätt kunde ju lämpligen rektorslönen i Malmö
regleras?

Jag tillåter mig här nämna att den genom fredssluten och Malmö
recess de särskilda folkklasserna i de s. k. conqueterade provinserna
gifna försäkran att de skulle “vid deras vanliga rätt och lag11 varda
bibehållne icke i förra tider noga aktats. De tumultuariske rörelser
ä skånska frälsegods, som några gånger och sednast år 1868 egt rum,
äro, enligt min tanke, en företeelse, som har sin enda rimliga förklaring
i en hos skånska allmogen, alltsedan danska tiden fortlefvande,
dunkel, men icke alldeles oberättigad, föreställning, att herreman på
sätesgård icke hade en fullständig utan blott en i viss mån inskränkt
dispositionsrätt öfver säteriet underliggande bondgårdar. Och nog är
det val också en sanning att det s. k. fästetvånget, som är den grund
hvarifrån danska landboförhållandena utvecklat sig intill denna dag.
verkligen gälde i de s. k. conqueterade provinserne vid den tid då de
öfvergingo till svenska kronan. Det s. k. fästetvånget, eller “jorddrotts
skyldighet att åt bonde som brukar hoverihemman gifva lifstids städja1-,
uppställes i Christian liks Kolding-recess år 1558 såsom en allmän
regel och kallas alltid af historieskrifvarne för “danska bondeståndets
palladium*. Men detta palladium blef i sjelfva verket öfverstruket
genom 1723 års adlige privilegier, som bland annat gifva jorddrott
rättighet att utan vidare afhysa bondhemmanen liksom ock att dem i
säteriet inlägga. När bönderne icke vid den tiden förmådde sin rätt
i nyssnämnda afseende bevaka, kunde naturligtvis saken sedermera
icke hjelpa^. Den värde talaren på hallandsbänken framhöll att de
till rektorslönen i Malmö anslagna hemman hvilka utgjort det s. k.

För ota Kammarens Prat. 1876. N:o 21. 2

N:o 21.

Undersökning
rörande den
s. k. gamla
rektorslönen i
Malmö.
(Forts.)

H:t 21.

Undersökning
rörande den
s. k. gamla
rektor slänen i
Malmö.
(Forts.)

18 Lördagen den 8 April, e. m.

“Vicariat^ Abrahse Militis “ otvifvelaktigt vore att betrakta såsom eu
af Konung Fredrik II genom dess bref den 15 Augusti 1558, gifven enskild
donation, hvadan således dessa hemman, enligt den princip som vid löneregleringar
städse iakttagits, icke borde kunna på annat sätt än donationsbrefvet
bestämmer få användas. Väl må det medgifvas att talaren
ådagalagt att hemmanen, när de af drottning Margaretha gåfvos till
kyrkan för hållande af själamessor öfver Abraham Brodersson, voro
verklig privategendom. Men många på sådant sätt af private till kyrkan
skänkte gods blefvo ju, såsom bekant, vid reformationen indragna
till kronan, och i denna kategori lära hemmanen befunnit sig när
Konung Fredrik II anslog räntan af desamma till skolmästaren i
Malmö. Här har omtalats såsom ett varnande exempel för vårt land
den på hin sidan sundet inom danska riksdagen sedan snart 10 år
tillbaka pågående agitationen för åstadkommande af en förändrad
disposition utaf de stora s. k. klostren Wallö och Wemmentoft. Det är
visserligen en betänklig sak, den stormlöpning som eger rum i vårt
naboland emot nämnde legater och andra dylika. Men månne förhållandena
i detta afseende äro i de båda länderna jemförlige. I
Danmark är det till fromma stiftelser och välgörande ändamål donerade
kapitalet så ofantligt stort att ekonomisterne börja deruti varsna
en nationalolycka; blott Wallö och Wemmentoft tillsamman representera
ett kapital af bortåt 20 millioner kronor som på detta sätt öfvergått
i hvad man kallar “la mani morte“. I vårt land deremot är,
skulle jag tro, den på sådant sätt disponerade egendomen icke af någon
särdeles stor betydenhet.

Jag har länge hört omtalas att rektorslönen i Malmö var öfverflödigt
stor; redan för 12 å 15 år sedan berättade mig dåvarande
rektorn, som var min slägtinge, att han tjenade för 14 å 15,000
riksdaler. Den måtte sedan dess betydligt stigit och såvida ej en omreglering
mellankommer kan rektorn få större årsinkomst än någon
embetsman i hela riket. Den senaste regleringen synes varit endast
provisorisk enär det heter att rektorerne i Malmö skulle tills ridare
få åtnjuta gamla rektorslönen.

Efter mitt förmenande är frågan fullständigt utredd genom Utskottets
betänkande och får jag vördsamt tillstyrka bifall till Utskottets
förslag.

Herr Almqvist: Jag ber att få anmäla, att jag icke öfvervarit

denna frågas behandling i Utskottet och således icke deltagit i det
beslut, utlåtandet innehåller. Hade jag varit med om frågans handläggning,
tvekar jag mycket, huruvida jag icke skulle kommit till en
annan mening än Utskottet. Jag har också läst handlingarna i ärendet,
men har deraf icke kunnat komma på det klara med den frågan
huruvida verkligen någon större del af dessa gods varit statens
egendom; jag skulle dock snarare vara böjd att antaga motsatsen.
Jag skulle också, med afseende å de här omnämnda fredstraktaterna
.och Malmö recess, förestält mig, att det vore många skrupler, som
borde tagas i betraktande, innan man särskilt rörde vid denna fråga;
ty tages den upp, och staten skulle vilja göra kronans rätt i det

Lördagen den 8 April, e. m. 19

fallet gällande, tror jag icke, att saken kommer att stanna dervid.
.lag kar något forskat i de skånska förhållandena ock tyckt mig finna
att det då vore ganska många ock djupgående frågor, som på lika
goda grunder skulle kunna tagas upp, och hvilka möjligen skulle kunna
leda till en betydlig omstöpning af det bestående. Frågan är således
efter min uppfattning af mycket ömtålig beskaffenhet ock bör icke
utan nödtvång och moget bepröfvande upptagas.

Jag skulle än mer tvekat att tillstyrka eu sådan skrifvelse, som
här föreslås, af den anledning att Kongl. Maj:t, på grund af Riksdagens
skrifvelse den 24 Maj 1873, låtit den i* September samma
år från vederbörande införda •‘fullständiga och noggranna uppgifter
rörande hemman och lägenheter äfvensom kemmansräntor och öfriga
medel, hvilka kunna vara af kronan eller enskilde anvisade till aflöning
åt eeklesiastike embets- och tjensteman“ i Skåne. I anledning af
denna befallning äro upplysningar insända till Kongl. Maj:t, och såvidt
jag vet, har Kongl. Maj:t i anledning deraf ännu icke meddelat något
beslut. Jag kan icke förstå annat än att Riksdagens ofvannämnda
skrifvelse och Kongl. Maj:ts deröfver fattade beslut omfatta äfven
denna fråga, och detta så mycket mer, som jag har mig bekant, att
också i den frågan med anledning af Kongl. Maj:ts omförmälda befallning
upplysningar till Kongl. Maj:t ingått. Frågan är således beroende
på Kong! Maj:ts pröfning, ocli vid sådant, förhållande skulle
jag för min del icke funnit lämpligt att nu derom göra eu särskild
framställning.

Herr Schönbeck: Efter den fullständiga utredning, som frågan

fått, särskildt genom den förste talarens anförande, anser jag mig icke
behöfva yttra något vidare om möjligheten att det vore enskilda donationer.
som bildat rektorslönen i Malmö. I Fredrik II:s bref benämnas
de likväl capitelgods. Om vi nu också skulle antaga, att drottning
Margaretha gjort denna donation af enskilda tillgångar, hade
detta helt och hållet förlorat sin betydelse vid godsens öfvergång till
capitlet. För öfrigt vet man val, att regenterne på den tiden icke
använde sin enskilda utan statens egendom för dylika ändamål. Den
förste talaren utgick från det beslut, som fattades år 1869, då fråga
var om eganderättsförhållandena till jorden i Skåne. Men det är en
högst väsentlig skilnad mellan de anslag, som kunna vara fästa vid
en egendom, och dem, som äro gjorda till lön för lärare vid en skola.
Vi hafva emellertid ett annat beslut att återgå till, nemligen Riksdagsbeslutet
af åren 1859 och 1860, der deri grundsats är uttalad, att
de donationer, som äro gifna till löntagare, få icke rubbas, såvida de
äro gifna af enskild man, men att deremot de, som äro gifna af
Konungen, få auvändas mot ersättning till löntagarne. Detta har
redan blifvit tillämpadt i mycket stor omfattning, äfven utan kyrkomötets
hörande, och man har af dylika donationer redan fråntagit
Lunds biskopsstol mellan 20 och 25 tusen kronor. Vidare bar äfven
vid regleringen af presterskapets löner blifvit tillsedt att enskilda donationer
icke skulle ryckas från sina ändamål. Det är således icke
någon ny fråga, som nu är före, utan en, hvarom statsmakterne redan

N:o 21.

Undersökning
rörande den
s. k. gamla
rektorslönen i
Malmö.
(Fort».)

N:o 21.

Lördagen den 8 April, e. m.

Undersökning 1859 och 1860 voro ense. För öfrigt sammanhänger den efter hvad
rörande den ja„ kan finna med denna Kammares förut uttalade åsigt, att lönerna
rektorsVånen i för lika tjenstår, så vidt möjligt, böra vara lika.

Malmö Jag vill i detta afseende erinra om vice ordföranden i Stats (Forts.

) Utskottets yttrande för några dagar sedan, dä han mycket bestämdt
höll på att det lilla öfverskott, som skulle tillfalla en del professorer
i Lund om de finge bibehålla spanmålslön, icke måtte komma dem
till del, hvilket äfven blef Kammarens beslut. Jag undrar alldeles
icke på att Kongl. Maj:t år 1847 bestämde att rektor i Malmö tills
vidare skulle uppbära gamla rektorslönen, men jag vill fästa uppmärksamheten
på att det dock är en man, som gjort sig känd för den
aldra största rättsinnighet, förenad med det största iakttagande af
former och som aldrig velat göra ändringar i det bestående, der det
icke varit med fullt skäl, som tvenne gånger, 1833 och 1836 kontrasignera!
likadana beslut, som här af Utskottet föreslås. Detta var
nemligen statssekreteraren August von Hartmansdorff.

Herr von Geijer: Jag har begärt ordet i anledning af en talares

yttranden, som möjligen för dem, hvilka icke närmare känna förhållandena,
kunde synas ega stor vigt. Han fäste uppmärksamheten derpå
att år 1873 åtgärder vidtagits för åstadkommande af ett sammandrag
öfver ecklesiastika egendomen i vårt land, och att, vid sådant förhållande
äfven dispositionen af rektors i Malmö löningshemman komme
att skärskådas; denna fråga skulle således redan vara af vederbörande
tagen om hand. För min del tror jag att man med detta sammandrag,
ur jordeböcker och andra förteckningar, å ecklesiastika godsen
i riket icke afsett någonting annat för närvarande än att få en fullt
exakt uppteckning af nämnda gods.

Vidare sade den värde talaren, att det vore vanskligt antaga
Kongl. Maj:ts förslag, emedan det skulle kunna gifva anledning
till att andra djupgående frågor rörande landboförhållanden blefvo
upptagne.

Jag tror icke att sådana frågor finnas, hvad Skåne angår, att
upptaga, aldraminst numera sedan vigtiga tvister rörande jordeganderätt
nyligen blifvit afdömde. En särskild sådan tvist ber jag att få
omnämna. Brukaren af ett hemman, hvilket ansågs tillhöra så kallade
hoverihemman under säteri, men hvarå han kunde uppvisa gammalt
under generationer bortglömdt fastebref från danska tiden, väckte för
ett par år tillbaka rättegång emot säteriegaren med påstående om
eganderätt till hemmanet: han tappade i häradsrätten, vann i hofrätten
men förlorade åter i Högsta domstolen, som lärer, på grund af 1805
års författning, ansett hans rättsanspråk vara prsescriberadt. Jag vill
minnas att rättegången hade ungefärligen detta förloppmed säkerhet
vet jag att advokaten, som hade bondens sak om hand och som höll
på att göra i ordning bortåt 20 processer af samma slag, afstod derifrån
så snart Högsta domstolens utslag blef kändt.

Såsom en upplysning rörande saken som här föreligger, tillåter
jag mig nämna att emot de skånska hospitalshemmanens indragning
till statsverket har landsting inom provinsen gjort påminnelser med

Lördagen den 8 April, e. m.

N:o 21.

åberopande af Malmö recess: men att den saken ändock går för sig Undersökning
lärer väl icke kunna betvitlas. För den händelse att den af Utskottet r°sra^åea^a
löreslagna skrifvelsen skulle anses nog mycket gående i detalj, får jag ^lorsiönen i
vördsamt föreslå följande förändrade lydelse: Malmö.

“Att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla det Kongl. (Fortb.)
Maj:ts täcktes låta undersöka huruvida någon del af de rektor i Malmö
medgifna löneförmåner må kunna, när tiden dertill anses vara inne,
till statsverket indragas.“ Och får jag, med frånträdande af mitt
förra yrkande, vördsamt anhålla om proposition på detta förslag.

Herr von Möller: När den siste ärade talaren första gången

hade ordet, vände han sig specielt emot mig derföre att jag, såsom
han påstod, skulle hafva åt frågan gifvit för stor omfattning och deruti
inlagt mera än dit egentligen hörde. Jag vill icke upptaga detta
till besvarande, men det må ursäktas mig, om jag uppfattat saken
såsom jag gjort, då Utskottet, i stället för att afgifva yttrande rörande
sjelfva motionen, hvilken icke innehöll annat än en framställning derom
att Riksdagen ville ingå till Kongl. Maj:t med en underdånig skrifvelse
med anhållan om utredning af beloppet utaf de arrenden, som ingå
till rektorn i Malmö, äfvensom de rättigheter, som han kan hafva
att dessa arrenden uppbära, samt att Kongl. Maj:t sedermera måtte
till Riksdagen afgifva det yttrande, hvartill frågan kunde föranleda,
kommer med en framställning derom att Kongl. Maj:t måtte börja en
räfst och taga reda på huru mycket af rektorslönen, som grundar sig
på enskild mans gåfva och huru mycket, som icke gör det. Jag hemställer,
om icke Utskottet derigenom uppfattat motionärens syfte såsom
varande både större och rigtadt åt ett fullkomligt annat håll, än det
verkligen varit och då bör det ju vara mig ursäktligt, om jag möjligen
anat mera än sjelfva Utskottet.

Hvad för öfrigt beträffar den ärade ledamotens från Christianstads
län yttrande, så talade han om att den ifrågavarande rektorslönen
är ofantligt stor, att den kan stiga och att det icke vore öfverensstämmande
med det rätta att den ena rektorn skall åtnjuta större
lön än en annan. Jag finner deraf, att han tagit fasta på Kammarens
först uttalade mening, att lika tjenster böra vara förenade med lika
löner, men skall då derföre nödvändigt denna lönefråga under sådan
form hänskjutas till Kongl. Maj:t? Pin ledamot från Vesterbotten har
bär redan ganska rigtigt anmärkt, att man kan anse eu sådan fråga
redan hvila hos Kongl. Maj:t, ty det är verkligen förhållandet, att med
föranledande af Riksdagens skrifvelse den 24 Maj 1873 Kongl. Maj:t
den 9 September samma år lät infordra fullständiga och noggranna
uppgifter, rörande de hemman och lägenheter, som till rektorstjensten
i Malmö äro anslagna, och att dessa uppgifter äro från Malmö skola,
enligt derstädes fördt diarium, afsända den 31 derpå följande Oktober.

När således alla dessa uppgifter redan äro inkomna till Kongl. Maj:t,
kan jag icke se, hvad man skulle hafva för skäl att nu framställa eu
sådan supplik om verkställande af dylik undersökning. Är det blott
derföre att rektorn i Malmö har en större lön, som man vill hafva
den frågan fram, så hvila!- den ju redan hos Kongl. Maj:t och han

N:o 21.

Lördagen den 8 April, e. m.

Undersökning
rörande den
s. k. gamla
rektor slönen i
Malmö.
(Forts.)

lär icke underlåta att meddela Riksdagen, till hvad resultat dessa
undersökningar kunna leda. Med anledning häraf yrkar jag fortfarande
afslag på Utskottets hemställan.

Herr Dahm: Då här blifvit anmärkt, att hos Kongl. Maj:t skulle
finnas eu år 1873 infordrad förteckning öfver de ecklesiastika hemman,
söm äro anslagna till rektorstjensten i Malmö, så får jag upplysa,
att jag på Utskottets vägnar i vederbörligt departement efterfrågat
denna förteckning, men icke kunnat få del af densamma, emedan
det svarats mig, att den icke för tillfället vore tillgänglig. Vederbörande
embetsman upplyste dock, att den icke innehöll annat än en
förteckning öfver ecklesiastika egendomar i allmänhet och att den för
Kongl. Maj:t ännu icke vore föredragen. Om de öfrige af eu talare
omnämnda Kongl. resolutionerna från 1865 och 1870 har Utskottet
äfven tagit kännedom. De röra båda Hyllie vederlag, och sprida ingen
ny dager öfver frågan.

Här har också blifvit anmärkt, att detta betänkande i formelt
hänseende vore origtigt derföre, att Utskottet i sin slutliga framställning
begagnat andra ordalag än motionären uti sin motion användt.
Detta är sant, men det har varit en naturlig följd deraf, att Utskottet
vid granskning af de ingifna handlingarna fått reda på mera än
hvad motionären synes hafva känt, då han väckte sin motion. Skulle
Kammaren vilja sluta sig till den formulering af skrifvelsen, som Herr
von Geijer föreslagit, så har jag ingenting deremot, ty jag är fullkomligt
öfvertygad, att den, efter skedd utredning, komme att leda
till samma resultat, likasom det hade varit likgiltigt, om Utskottet begagnat
de ordalag, som motionären föreslagit, tv de innehålla i hufvudsak
detsamma som Utskottets framställning.

Herr Sehönbeck: Hvarför ordalagen i Utskottets betänkande

blifvit annorlunda än i min motion, var eu naturlig följd deraf, att,
då jag väckte denna motion, jag verkligen trodde det vara en privilegiefråga
för Malmö stad och detta antogs, efter hvad jag kunnat
erfara, äfven af en riksdagsman från Malmö stad. Herr von Möller
yttrade att jag endast yrkat på en utredning af frågan, men min
motion afser att Kongl. Maj:t täcktes låta undersöka med hvad rätt
rektor i Malmö uppbär arrendena å för hans tjenst anslagna hemman
samt “derefter, särskildt om nytt förordnande att rektorstjensten förestå
under tiden skulle förekomma, i nåder fatta det beslut, hvartill
utredda förhållanden kunna föranleda*''.

Här förekommer ett yttrande i betänkandet, som ingen vidrört
men som dock kan vara af vigt. Utskottet säger nemligen att det
icke kan vara gagneligt för det allmänna att utan särskild anledning
frångå den allmänt gällande grundsatsen att lika tjenster böra åtnjuta
lika lön. Är denna grundsats, såsom jag tror, rigtig, kan det väl icke
vara skäl att lemna oanmärkt, att ifrågavarande rektorslön redan nu
är så stor att i hela riket det icke lärer finnas någon embetsman,
med undantag af biskoparne i Upsala och Lund, som har så stor lön.
Denna lön är i ständigt stigande. Exempelvis vill jag nämna, att ett

Lördagen den 8 April, e. in. 23

hemman i Rönnebergs härad, som förut gifvit i arrende 33 tunnor
spanmål, blef förra året bortarrenderadt för 60 tunnor, och redan i
Februari månad i år transporterades arrendet på annan person mot
afträde af 5,000 kronor.

Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Herr Grefveu
och Talmannen yttrat, att under densamma hade yrkats dels bifall till
förevarande utlåtande; dels af Herr von G-eijer, att Kammaren skulle
bifalla Utskottets deri gjorda hemställan med följande förändrade lydelse:
“att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes låta undersöka, huruvida någon del af de till rektor i Malmö
medgifva löneförmåner må kunna, när tiden dertill anses vara inne,
till statsverket indragas"; och dels slutligen af Herr von Möller, att
utlåtandet måtte af Kammaren afslås.

Härefter framstälde Herr Grefven och Talmannen först proposition
på bifall till utlåtandet, hvarvid svarades många nej jemte åtskilliga
ja, sedermera proposition på Herr von Geijers förslag, hvilken
proposition besvarades med många nej och några ja, samt slutligen
proposition på afslag å utlåtandet, då svaren utföllo med många ja
jemte åtskilliga nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.

Votering begärdes; till följd hvaraf och efter det Kammaren, uppå
Herr Grefven och Talmannens framställning, såsom kontraproposition
vid voteringen antagit bifall till utlåtandet, uppsattes, justerades och
anslogs följande voteringsproposition:

“Den, som afslår Första Kammarens Tillfälliga Utskotts utlåtande
N:o 6, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, bifalles utlåtandet."

Omröstningen företogs och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:

Ja — 33.

Nej — 15.

N:o 21.

Undersökning
rörande den
s. k. gamla
rektor slönen i
Malmö.
(Fort3.)

Herr Grefven och Talmannen hemstälde, att de i dag för första
gången bordlagda målen skulle å föredragningslistan till nästa sammanträde
uppföras i följande ordning: Stats-Utskottets utlåtande N:o 48

N:o 21.

Tisdagen den 11 April.

samt memorial Nais 50, 51 och 52, Sammansatta Bevillnings- och
Lag-Utskottets utlåtande N:o 1, Stats-Utskottets utlåtanden Nais 49,
53, 54 och 55 samt Lag-Utskottets utlåtande N:o 31; hvilket bifölls.

Kammaren åtskildes kl. 110 e. m.

In tidem
0. Brakel.

Tisdagen den 11 April

Kammaren sammanträdde kl. |2 e. m.

Justerades 4 protokollsutdrag för den 8 dennes.

löiediogos och biföllos Stats-Utskottets nedannämuda, den 8 dennes
bordlagda utlåtande och memorial:

N:o 48, i anledning af väckt förslag om upphäfvande af den jordbrukarne
åliggande kungs- och kronoskjutsskyldighet, samt

N:o 50, med förslag till sammanjemkning i anledning af Kamrarnes
skiljaktiga beslut i fråga om Justitiekanslerns aflöning.

Vid föredragning af Stats-Utskottets den 8 dennes bordlagda
memorial N:o 51, med förslag till voteringspropositioner i anledning af
Kamrarnes skiljaktiga beslut uti åtskilliga frågor rörande anslagen
* under riksstatens Fjerde hufvudtitel; godkände Kammaren de föreslagna
voteringspropositionerna.

1 öredrogos Stats-Utskottets den 8 dennes bordlagda memorial
N:o 52, med förslag till voteringspropositioner i anledning af Kamrarnes

N:o 21.

Tisdagen den 11 April. 25

skiljaktiga beslut i åtskilliga frågor rörande anslag under Riksstatens
Åttonde hufvudtitel.

Utskottets i lista punkten afgifna yttrande gillades; och godkände
Kammaren de i 2:dra—9:de punkterna framstälda förslag till
voteringspropositioner.

Föredrogs och bifölls sammansatta Bevillnings- och Lag-Utskottets
den 8 dennes bordlagda betänkande N:o 1, i anledning af väckt motion
om stadgande af böter för kommunalstämmas ordförande, som
uraktlåter att fullgöra hvad honom enligt 37 § Bevillningsförordningen
åligger.

Föredrogos men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet StåtsUtskottets
den 8 dennes bordlagda utlåtanden:

N:o 49, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående rotering
af de så kallade frisocknarne i Örebro län;

N:o 53, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående aflöning
åt en Statsminister m. m., äfvensom en inom Första Kammaren
i ämnet väckt motion;

N:o 54, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående ny
lönestat för Statskontoret; samt

N:o 55, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående ny
lönestat för Mynt- och kontrollverken.

Föredrogs men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet LagUtskottets
den 8 dennes bordlagda betänkande N:o 31, i anledning
af återremiss utaf Utskottets utlåtande N:o 4 om förändrad lydelse
af 13 § i 2 Kap. Strafflagen.

Anmäldes och bordlädes Bevillnings-Utskottets betänkande N:o 4,
angående vilkofen för tillverkning och försäljning af bränvin;

äfvensom Första Kammarens Tillfälliga Utskotts utlåtanden:

N:o 7, i anledning af Herr Wallenbergs motion i fråga om ändring
af konkurslagen; och

N:o 8, angående ändring i § 4 af Kongl. kungörelsen den 29
December 1860 rörande folkundervisningen i riket.

N:o 21.

Lördagen den 15 April.

Herr Grefven och Talmannen hemstälde, att de i dag för första
gången bordlagda målen skulle uppföras främst på föredragningslistan
för nästa sammanträde; hvilket bifölls.

Kammaren åtskildes kl. 2 e. m.

In ödem
O. Brakel.

Lördagen den 15 April.

Kammaren sammanträdde kl. 2 e. in.

I anseende till Herr Grefven och Talmannens frånvaro leddes
Kammarens förhandlingar af Herr vice Talmannen.

Justerades 2 protokollsutdrag för den 11 och protokollet för den
3 dennes f. in.

Upplästes och godkändes Riksdagens Kanslis förslag till Riksdagens
underdåniga skrifvelse N:o 21, angående åläggande för de statens embetsverk,
hvilkas räkenskaper granskas af Riksdagens Revisorer, att i
räkenskaperna under särskildt konto upptaga från dem utbetalde anslag
med eventuel återbetalningsskyldighet.

Föredrogs men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Bevillnings-Utskottets
den 11 dennes bordlagda betänkande N:o 4, .angående
vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin.

N:o 21.

Lördagen den 15 April.

Föredrogos men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Första
Kammarens Tillfälliga Utskotts den 11 dennes bordlagda utlåtanden:

N:o 7, i anledning af Herr Wallenbergs motion i fråga om ändring
af konkurslagen; och

N:o 8, angående ändring i § 4 af Kong! kungörelsen den 29
December 1860 rörande folkundervisningen i riket.

Anmäldes och bordlädes från nedannämnda Utskott inkomna utlåtanden,
nemligen från

Stats-UtsJcottet:

N:o 19, angående regleringen af utgifterna under Riksstatens
Femte liufvudtitel;

N:o 56, i anledning åt Kong!. Maj:ts förslag om beviljande af
statsanslag till utförande af kajbyggnads- och muddringsarbeten vid
kofferdihamnen i Carlskrona;

N:o 57, angående antalet egenhändiga underskrifter å Riksgäldskontorets
obligationer;

N:o 58, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående afsöndring
af jord från kronan tillhöriga gatehuset N:o 12 Rörurn i Kristianstads
län till plats för ny kyrkobyggnad för Rörums församling;

N:o 59, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående skatteköp
åt det till Ramlösa helsobrunn upplåtna kronohemmanet Köpinge
N:o 4, ett hälft mantal i Raus socken inom Malmöhus län;

Lag- Utskottet :

N:o 32, i anledning af väckta förslag om ändring af gällande
stadganden dels rörande skyldigheten att bygga och underhålla kyrka
med hvad dertill hörer jemte prestgård, dels ock i fråga om grunderna
för utgörandet af församlingens bidrag för folkskoleundervisningens
upprätthållande;

Första Kammarens Tillfälliga Utskott:

N:o 9, angående^ väckt förslag om vidtagande af åtgärd för erhållande
af årliga offentliga redogörelser rörande rånte- ooh kapitalförsäkringsanstalternas
förvaltning m. m.

N:o 21.

Onsdagen den 19 April.

Herr vice Talmannen föreslog, att de i dag för första gången
bordlagda Utskotts-utlåtanden skulle uppföras främst å föredragningslistan
för nästa sammanträde, samt de utlåtanden, som för andra
gången i dag bordlagts, sättas nederst å samma lista; hvilket bifölls.

Kammaren åtskildes.

In lidem
O. Brakel.

Onsdagen den 19 April.

Kammaren sammanträdde kl. ’/23 e. m.

I Herr Grefven och Talmannens frånvaro leddes Kammarens förhandlingar
af Herr vice Talmannen.

Justerades ett protokollsutdrag för den 15 och protokollet för den
3 dennes e. m.

Föredrogs Stats-Utskottets den 15 dennes bordlagda utlåtande
N:o 19, angående regleringen af utgifterna under riksstatens Femte
hufvudtitel.

Flere ledamöter begärde detta utlåtande ånyo på bordet; hvarefter
Herr vice Talmannen hemstälde, att Kammaren, i enlighet med
den vid hållet Talmanssammanträde träffade öfverenskommelse, ville
besluta, att ifrågavarande utlåtande skulle företagas till afgörande
nästa Måndag den 24 dennes.

Svarades ja.

Onsdagen den 19 April.

N:o 21.

Föredrogs men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Statsutskottets
den 15 dennes bordlagda utlåtande N:o 56, i anledning af
Kongl. Maj:ts förslag om beviljande af statsanslag till utförande af
kajbyggnads- och muddringsarbeten vid kofferdihamnen i Karlskrona.

Föredrogs och bifölls Stats-Utskottets den 15 dennes bordlagda
utlåtande N:o 57, angående antalet egenhändiga underskrifter å Riksgäld
skontorets obligationer.

Föredrogos men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet StatsUtskottets
den 15 dennes bordlagda utlåtanden:

N:o 58, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående afsöndring
af jord från kronan tillhöriga gatehuset N:o 12 Rörum i
Kristianstads län till plats för ny kyrkobyggnad för Rörums församling.
: och

N:o 59, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående skatteköp
af det till Ramlösa helsobrunn upplåtna kronohemmanet Köpinge
N:o 4, ett hälft mantal i Kaus socken inom Malmöhus län.

Föredrogs men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet LagUtskottets
den 15 dennes bordlagda utlåtande N:o 32, i anledning af
väckta förslag om ändring af gällande stadganden dels rörande skyldigheten
att bygga och underhålla kyrka med hvad dertill hörer jemte
prestgård, dels ock i fråga om grunderna för utgörandet af församlingens
bidrag för folkskoleundervisningens upprätthållande.

Föredrogs men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Första
Kammarens Andra [ Tillfälliga Utskotts den 15 dennes bordlagda betänkande
N:o 9, angående väckt förslag om vidtagande af åtgärd för
erhållande af årliga offentliga redogörelser rörande rånte- och kapitalförsäkringsanstalternas
förvaltning m. m.

Anmäldes och bordlädes från nedannämnda Utskott inkomna utlåtanden
och memorial, nemligen från

N:o 21.

Onsdagen den 19 April.

Stats- Utskottet:

N:o 23, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
Nionde hufvudtitel;

N:o 60 med förslag till voteringsproposition i anledning af Kamrarnes
skiljaktiga beslut i fråga om Justitiekanslerns aflöning;

N:o 61, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
Norrbottens läns fördelning i fyra domsagor, omfattande hvardera ett
af länets fyra fögderier:

Första Kammarens Tillfälliga Utskott:

N:o 10, i anledning af ej mindre väckta motioner dels angående
ändring af vissa föreskrifter uti Kongl. Maj ds nådiga stadga om skiftesverket
i riket den 9 November 1866 i fråga om skogsliqvider vid laga
skiften, dels ock om förändrade bestämmelser rörande hushållningen
med skogar, tillhöriga statens boställen och statsverkets öfriga fastigheter,
än äfven Andra Kammarens till Första Kammaren öfverlemnade
beslut på grund af dess Tillfälliga Utskotts utlåtande N:o 26, i afseende
på Herr Jöns Pehrssons motion om förändring i förordningen
om hushållningen med de allmänna skogarne;

N:o 11, i anledning af erhållen återremiss å utlåtandet N:o 4,
angående förändrade bestämmelser i fråga om vilkoren för försäljning
af vin och maltdrycker;

N:o 12, med anledning af väckta förslag om revision af gällande
föreskrifter rörande eder och deras användande;

N:o 13, i anledning af det utaf Andra Kammaren fattade och af
Första Kammaren till Utskottet hänvista beslut angående skjutsandes
skyldighet att afvakta resandes ankomst;

N:o 14, angående framstäldt förslag till förändrade föreskrifter
rörande så kallade arbetsbetygs utfärdande; samt

N:o 15, i anledning af Andra Kammarens beslut i fråga om förordnande
af censorer att öfvervara civila embetsexamina och juriskandidatexamen
vid universiteten.

Herr vice Talmannen hemstälde, att de i dag för första gången
bordlagda målen skulle sättas främst på föredragningslistan för nästa
sammanträde och de ärenden, hvilka i dag för andra gången bord -

Onsdagen den 19 April.

N:o 21.

lagts, med undantag af Stats-Utskottets utlåtande N:o 19, för hvars
behandling särskild dag blifvit utsatt, uppföras nederst å samma lista
hvilket bifölls.

Kammaren åtskildes kl. nära 3 e. m.

In hdem
O. Brakel.