1875. Första Kammaren. N:o 3 (Riksdagens protokoll 1875:3)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1875. Första Kammaren. N:o 3.

Onsdagen den 10 Februari 1875.

Kammaren sammanträdde kl. 10 f. m.

Justerades ett protokollsutdrag för den 8 samt protokollen för den
3 och 4 dennes.

Uppå derom gjord begäran beviljade Kammaren Grefve Wachtmeister,
Hans, ledighet från riksdagsgöromålen under tre veckors tid
från den 12 dennes.

Företogs val af sex revisorer för deltagande uti innevarande års
granskning af Statsverkets, Riksbankens och Riksgäldskontorets tillstånd,
styrelse och förvaltning; och befunnos, efter valförrättningens
slut, dertill hafva blifvit utsedde:

Kammarherren Grefve N. M. G. Gyldenstolpe med 70 röster;

Kaptenen A. F. Lind af Hageby..................... » 70 »

Domprosten P. Sjöbring................................... » 70 »

Godsegaren Grefve Gotthard Wachtmeister ... » 70 »

Bruksegaren Th. Svedberg .............................. » 43 »

Trafikchefen Grefve Arvid Taube..................... » 42 »

Företogs val af tre suppleanter för innevarande års revisorer af
Statsverkets, Riksbankens och Riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och
förvaltning; och befunnos, efter valförrättningens slut, dertill hafva

blifvit utsedde:

Bruksegaren E. M. Sederholm ........................ med 74 röster;

Direktören I. G. Clason.................................... » 71 »

Kaptenlöjtnanten Grefve M. Lewenhaupt ...... » 54 »

Första Kammarens Prof. 1875. N:o 3.

N:o 3.

Onsdagen den 10 Februari.

Företogs val af två revisorer för granskning af Riksbankens afdelningskontors
i Göteborg räkenskaper och förvaltning; och befunnos,
efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:

Rektorn G. E. Widell....................................... med 62 röster;

Grosshandlanden James Hammarberg ............ » 39 »

Företogs val af två revisors-suppleanter för granskning af Riksbankens
afdelningskontors i Göteborg räkenskaper och förvaltning;
och befunnos, efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:

Godsegaren Hvar Wijk .................................... med 41 röster;

Juris Kandidaten Jos. Andrén ........................ » 41 »

sedan ordningen dem emellan blifvit genom lottning bestämd.

Företogs val af två revisorer för granskning af Riksbankens afdelningskontors
i Malmö räkenskaper och förvaltning; och befunnos,
efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:

Ryttmästare!! G. E. O. Svedenborg.................. med 55 röster;

Filosofie Doktorn C. O. Ruth ........................ » 34 »

Företogs val af två revisors-suppleanter för granskning af Riksbankens
afdelningskontors i Malmö räkenskaper och förvaltning; och
befunnos, efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:

Kaptenen Elof Möller........................................ med 40 röster;

Godsegaren Ludvig Kockum.............................. » 34 »

Företogs val af två revisorer för granskning af Riksbankens afdelningskontors
i Luleå räkenskaper och förvaltning", och befunnos,
efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:

Tullförvaltaren C. L. Tengstedt........................ med 38 röster;

Kollegan Axel Lundström................................. » 38 »

Företogs val af två revisors-suppleanter för granskning af Riksbankens
afdelningskontors i Luleå räkenskaper och förvaltning; och
befunnos, efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:

Postmästaren N. L. Amnéus ........................... med 30 röster;

Konsuln O. Häggbom ....................................... » 29 »

Företogs val af två revisorer för granskning af Riksbankens afdelningskontors
i Wisby räkenskaper och förvaltning; och befunnos,
efter .valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:

Öfverstelöjtnant C. E. af Chapman.................. med 32 röster;

Konsuln Carl Stenberg .................................... » 32 »

N:o 8.

Onsdagen den 10 Februari.

Företogs val af två revisors-suppleanter för granskning af Riksbankens
afdelningskontors i Wis by räkenskaper och förvaltning; och
befunnos, efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:

Kyrkoherden Sigurd Gustafsson........................ med 33 röster;

Apotekaren C. J. Marelius .............................. » 32'' »

Sodan Herr Grefven och Talmannen tillkännagifvit, att Herr
Statsrådet Friherre Akerhielm anmält sig nu skola på Kongl. Maj:ts
nadiga befallning till Kammaren aflemna åtskilliga Kongl. propositioner,
framträdde Herr'' Statsrådet och öfverlemnade till Herr Grefven
och Talmannen Kongl. Maj:ts nedannämnda nådiga propositioner till
Riksdagen, nemligen:

1 :o) angående efterskänkande af Kronans rätt till danaarf efter
enkan Karna Bengtsdotter i Östra Skräflinge;

2:o) angående efterskänkande af Kronans rätt till danaarf efter
enkan Boel Thomsson i Båstad; och

3:o) angående fyllnadspension åt Postexpeditören i Lian (fö v. Postmästaren
G. M. Adlerstam.

De Kongl. propositionerna blefvo härefter föredragna och bordlagda.

c Föredrogs anyo Lag-Utskottets den 6 och 8 dennes bordlagda
Utlåtande Nio 1, i anledning af verkstäld granskning af Riksdagens
Justitie-ombudsmans embetsförvaltning.

Grefve Mörner Carl Göran: Då man genomgår Justitieombudsmannens
embetsberättelse och dervid finner huru obetydliga de af honom,
till fullgörande af hans pligt, framstå! da anmärkningar i fråga om lagskipningen
äro och huru anspråkslösa de föreslagna lagförändringarne
äro, samt härmed jemför det omdöme, som Lag-Utskottet uttalat öfver
Justitie-ombudsmannens embetsförvaltning, så kan man ej finna annät,
än att det hela framställer en särdeles ljus tafla af tillståndet i landet.
För min . del vill jag icke jäfva riktigheten af ett sådant förhållande,
men då jag ej alls är af enahanda åsigt med Lag-Utskottet och icke
heller kan instämma i vissa uttalanden, som blifvit i Justitie-ombudsmannens
berättelse gjorda, anhåller jag att med anledning häraf få
göra. nagra erinringar och i korthet söka gifva skäl för min afvikande
mening.

It § af Instruktionen för Justitie-ombudsmannen ålägger honom
att »anmärka brister uti lagar och författningar samt uppgifva förslag.
till deras förbättring», och 20 § i samma Instruktion säger, att
Justitie-ombudsmannen skall hos Riksdagen anmäla, om han finner någon
lag eller författning ej stå i förening med de antagna regeringslagarne.
Hvarjemte 5 § stadgar, att Justitie-ombudsmannen är den, som inför
Riksrätt skall föra talan om någon Statsrådsledamot blifvit af
Konstitutions-Utskottet under tilltal stäld enligt 106 § Regeringsformen.
Det vill vid sådant förhållande synas mig, att det ej varit
främmande för Justitie-ombudsmannen att tillse, det ansvarighetslagen

Justitieombudsmannens
embetsförvaltning.

N:o 3.

Onsdagen den 10 Februari.

Justitieombudsmannens
embetsförvaltning.

(Forts.)

för Statsrådets ledamöter, hvars tillämpning han ensam kan komma i
tillfälle att påyrka, öfverensstämmer med allmän lag och våra regeringslagar.
I den motion rörande nämnda ansvarighetslag, som jag
först framstälde vid 1871 års riksdag, men som då af Lag-Utskottet
begrofs, och som af mig vid denna riksdag förnyats, har jag emellertid
sökt visa, att ifrågavarande lag i flera hänseenden är bristfällig.
En hemställan af Justitie-ombudsmannen om rättelse i denna lag vill
det förefalla mig skulle hafva varit af åtminstone lika mycken vigt,
som det af honom framstälda förslag om dubbla qvittenser vid kronofogdarnes
utmätningsdiarier.

Herr Justitie-ombudsmannen har visat ett berömvärdt nit i att taga
kännedom om vissa embetsverks arkiv, som varit så belägna, att anledning
till eldfara synts honom förefinnas; och har han härvid till och
med sträckt sin omsorg så långt, att anmärkning blifvit framstäld vid
belägenheten af sådant arkiv, att det synts andra som om det skulle
fordrats rätt svåra kombinationer för gnistor eller dylikt att kunna
leta sig in. Om nu ett arkiv finnes, som, med afseende å hvad der
förvaras, är af beskaffenhet att, om det skulle förstöras, det icke kan
ersättas om detta arkiv är inhyst i ett hus, beläget emellan andra sådana
och vettande på sin ena sida emot eu så trång gata att, i händelse
af eldsvåda, räddning af arkivet är nära nog omöjlig och om
detta arkiv ej ligger längre härifrån än i huset N:o 9 vid Storkyrkobrinken,
så skulle man kunna tänka sig möjligheten af att Justitieombudsmannen
icke saknat hvarken tid eller tillfälle att åt detsamma
egna någon uppmärksamhet. Jag åsyftar med ifrågavarande arkiv f. d.
Bergskollegii arkiv.

Justitie-ombudsmannen har vidrört de möjliga följderna af den vid
sista Riksdagen beslutade regleringen af häradshöfdingarnes löneförmåner
och bland olägenheterna af regleringen nämner han, att den
möjligen skulle komma att menligt inverka på den juridiska bildningen.
Sidd. 42 och 43 säger han härom: »Det är en obestridlig sanning,
att under de framfarna dagar det hufvudsakligen varit hos domare
på landet den unge juristen förvärfvat sin praktiska duglighet.
Domstolarne i städerna erbjuda icke på långt när den mångfald af
ärenden och af olikartade förrättningar som lagskipningen på landsbygden.
Ännu mindre är tjenstgöringen i öfverrätterna egnad att
uppfostra underdomare. Hafva nu tillika med göromålens minskning
äfven domarens inkomster aftagit, så är det klart att han icke på lika
billiga vilkor som förut kan emottaga den unge juristen i sitt hus,
hvarigenom detta tillfälle till praktisk utbildning går i väsendtlig mån
förloradt för den obemedlade nybörjaren». Det kali icke, åtminstone
ej af mig, förnekas, att uti hvad Justitie-ombudsmannen sålunda yttrat
ligger någon sanning, men jag hoppas dock, att regleringen ej skall
komma att utöfva en så menlig inverkan i det omnämnda hänseendet,
som man af det nu upplästa skulle kunna hafva anledning förmoda,
och särskild! kan jag ej instämma med Herr Justitie-ombudsmannen deri,
att tjenstgöringen vid stadsdomstolar ej är undervisande. Jag känner
flere jurister, som vunnit sin utbildning vid Stockholms stadsdomstolar
och som sedermera särdeles väl och med utmärkelse försvarat sin plats
både i öfverrätter och vid Konungens högsta domstol. Men dä Justitie -

Onsdagen den 10 Februari.

N:o 3.

ombudsmannen vidrört denna angelägenhet, skulle det hafva varit
ganska upplysande, om han i sammanhang dermed äfven velat lemna
Riksdagen utredning om, huru många landtdomare som för närvarande
sjelfva sköta sin tjenst och huru många åtnjuta beständig tjenstledighet.
Antalet af de senare är efter mitt förmenande ej obetydligt. Vid granskning
af statskalendern för innevarande år har jag väl funnit, att der
endast 6 häradshöfdingar omnämnas såsom åtnjutande sådan tjenstledighet;
men att denna uppgift är något ofullständig, derpå har Hans
Excellens Herr Justitie-statsministern lemnat oss ett ojäfaktigt bevis uti
det statsrådsprotokoll, som finnes bilagdt Kongl. Maj:ts nådiga proposition
angående statsverkets tillstånd och behof. Der omnämnes nemligen,
att en häradshöfding några och 70 år gammal, för hvilken det
föreslagits, att han såsom ersättning för genom löneregleringen rnistad
inkomst skulle erhålla ett personel! lönetillskott af 1500 riksdaler under
sin återstående tjenstetid och således såsom eu upmuntran till honom
att i tjensten qvarstå och ej, såsom jag, ehuru det ej hör till denna
sak, tillåter mig säga, att det skulle synts mig för det allmänna fördelaktigare,
såsom belöning derest han ville från tjensten afgå, icke
sedan år 1871 skött sin tjenst, utan att dock denne finnes såsom tjenstledig
i statskalendern upptagen. Jag tviflar äfven på, att eu annan,
ej heller såsom tjenstledig antecknad häradshöfding, men hvilkens ålder
enligt statskalendern närmar sig åttatiotalet, kan vara särdeles verksam
i sin tjenstebefattning. Klart är, att de häradshöfdingar, som åtnjuta
beständig tjenstledighet, ganska litet bidraga till att utveckla de unga
juristernas bildning. De lemna visserligen godt tillfälle för dessa senare
att kunna erhålla domareförordnande, men efter mitt förmenande
är det ej särdeles önskligt för landet, att ljuga jurister börja sin verksamhet
på egen hand hos domare, som sjelfva ej taga del i ärendenas
handläggning.

Såsom ett medel att ersätta den afsaknad af handledning hos landtdomare,
som Justitie-ombudsmannen befarar, och för att i öfrigt förbättra
den juridiska bildningen har Justitieombudsmannen framstält
förslag om en anstalt i hufvudstaden till den juridiska bildningens
främjande. Härpå vill jag vid detta tillfälle ej inlåta mig. Saken är
af stor vigt, men alltför vidtomfattande för1 att nu kunna behörigen
utredas. Endast ett af de skäl, som- Herr Justitie-ombudsmannen anfört
till stöd för sitt förslag, tillåter jag mig påpeka, nemligen att de
lärare, hvilka skulle komma att anställas vid den ifrågasatta anstalten,
skulle få tillfälle att skaffa sig biförtjenst såsom enskilda personers
juridiska rådgifvare och någon gång sakförare. Det vill synas mig
osäkert, huruvida icke, om en sådan rättighet lemnades dessa lärare,
det skulle kunna hända att de toge sill befattning vid anstalten såsom
bisak och den enskilda praktiken såsom hufvudsak. Ett förslag till
den juridiska bildningens upphjelpande, som Justitie-ombudsmannen ej
med ett ord omnämnt, men som dock torde kunna blifva lika verksamt
som många andra och hvilket jag derföre finner mig ej böra med tystnad
förbigå, är, huruvida ej de unga juristerna, sig sjelfva till nytta, borde
underkastas någon tids tjenstgöring såsom allmänna sakförare. Så lärer
förhållandet vara i Norge, der några sakförare finnas, som äro utnämnda
af regeringen men andra åter äro befullmäktigade af justitiedeparte -

Justitie•
ombudsmannens
embetsförvaltninq.

(Forts.)

N:o 8.

Justitieombudsmannens
embeteförvaltning.

(Forts.)

Onsdagen den 10 Februari.

mentet. Här tiar oftast hvarje embetsverk sin särskilda advokatfiskal
_ eller ombudsman eller juridiska rådgifvare, hvilket deremot ej är händelsen
i Norge.

Lti sin embetsberättelse har Justitie-ombudsmannen beträffande
embetsmannabildningen endast hållit sig till frågan om den juridiska,
och den har han med värme omfattat, men då han, sid. 44, säger, att
staten ej »kan eller bör ställa anspråken på den blifvande tjenarens
kuuskapsmått högre, an hvarje tjenst efter sin art krafvel-, så att icke
tiden för kunskapers mhemtande otillbörligen inkräktar på den, som
bör egnas till deras, utöfning», så förefaller det mig oväntadt, att han
helt och hållet förbisett en embetsmannaklass, fullt ut lika talrik som
den juridiska embetsmanuakorpsen, med hvilken klass det förhållande
snart torde inträffa, att den ej kan rekryteras med personer, som ega
den för deras tjensteutöfning erforderliga teoretiska bildning. Jag
menar personalen i räkenskapsverken och de lägre landtstatstjenstemännen.
Af dessa fordras enligt nu gällande föreskrift, att de skola
hafva aflagt den nya kansliexamen. Härigenom ställas på dem sådana
anspråk, att de åtminstone hittills ej blifvit uppfylda. Under den tid,
jag hade uran att vara president i Kammarrätten, inkom der uti revisions-kontoret,
så vidt mitt minne ej bedrager mig, endast en person,
som tagit nämnda examen. Verket kunde då ännu rekryteras med
personer, som under den förutgångna tiden aflagt kameralexamen. För
undergåendet af denna examen erfordrades visserligen ej stora, men
dock några insigter i hvad som hörde till de unge männens blifvande
verksamhet, och personer med godt hufvud men knappa penningetillgangar
kunde, sedan de aflagt densamma, på egen hand fortsätta sina
studier och föröka sitt kunskapsmått samt utbilda sig till dugliga
tjensteman. Förr hade man derföre äfven i räkenskapsverken och
revision skontoren icke sällan tillfälle att utvälja goda förmågor, ehuru
med ringa lårdomsbetyg, men nu är fara värdi, att, om man äfven
skulle lyckas, att till tjenstgöringen der, hvilken genom sin beskaffenhet
är sa föga. inbjudande, få erforderligt antal personer, så får man åtminstone
ej dem, som äro utrustade med de bästa hufvudena. Dessa
komma att söka mera lockande anställningar och sådana som för dem
öppna mera lysande utgifter. Jag tror, att det ej varit ur vägen om
någon uppmärksamhet fästats vid detta af mig nu påpekade förhållande.
. Antalet af dem, som aflagt kameralexamen och ännu ej fått
ordinarie anställning, minskas snart sagdt hvarje dag och tilloppet af
nya tjensteman är ringa. De, som nu mera aflägga kansliexamen,
hafva vanligen hunnit till den ålder, att bestyret med renskrifning,
derpå Justitie-ombudsmannen på ett ställe gjort eu antydan, ej är för
dem behagligt. Den, som kommer i statens tjenst vid eu ålder af omkring
30 är, underkastar sig ej att sedermera i många år skrifva rent,
åtminstone ej nu för tiden, då så många utvägar att skaffa sig bergning
på fördelaktiga vilkor finnas för personel- utrustade med någorlunda
goda kunskaper och ej alldeles saknande hufvud.

Med hvad jag nu haft äran yttra har jag endast velat påpeka, att
efter mitt förmenande ganska vigtiga förhållanden finnas inom samhället,
hvilka väl kunnat vara förtjent» af någon uppmärksamhet från
Justitie-ombudsmannens sida, men jag har icke på grund af de gjorda

N:o 3.

Onsdagen den 10 Februari.

anmärkningarne något yrkande att framställa med afseende å LagUtskottets
nu föredragna utlåtande.

Öfverläggningen förklarades slutad och utlåtandet godkändes.

Föredrogs ånyo Lag-Utskottets den 6 och 8 dennes bordlagda Förslag till
Utlåtande N:o 2, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition med ä"^Zen *
förslag till förordning angående ändring i vissa §§ af Sjölagen.

Herr (trefven och Talmannen föreslog, att det i utlåtandet intagna
förordningsförslag skulle punktvis genomgas, med iakttagande
deraf att dess ingress och rubrik sist pröfvades, samt att Utskottets i
slutet af utlåtandet afgifna hemställan derefter skulle förekomma; hvilket
bifölls.

33 §.

Herr Wallenberg: Vid föredragning af lagförslag har det vant
vanligt, att man redan vid första paragrafen egt rätt att uttala sin
mening om det hela, och jag heder nu att la begagna mig af denna
rätt. På pag. 5 i Utskottets betänkande heter det, »att Handels- och
sjöfartsnämnderna i Stockholm och Malmö, hvilka jemväl lemnats tillfälle
att i saken sig yttra, icke mot förslaget framstält någon anmärkning»
: detta är nog fullkomligt riktigt, men hvad Stockholm angår så
beror det på en tillfällighet, nemligen att nämndens sekreterare insjuknade
så att yttrandet icke hann komma in i rätt tid. Nämndens yttrande
är helt kort, och jag ber att nu få läsa upp detsamma, för den
händelse Kammaren skulle besluta sig för en återremiss; det berör den
vigtiga frågan huruvida ersättningen för öfverliggedagar skall utgå
med 50 öre, eller om ett annat belopp bör bestämmas.

För att åskådliggöra huru Stockholms Handels- och sjöfartsnämnds
förslag, att sätta 40 öre per ton, tager sig ut i jemförelse med såväl
det förutvarande som det nu af Kongl. Maj:t föreslagna, bifogas följande

Tablå öfver liggedagar och ersättning för öfverliggedagar.

Enligt §§ 78 & 79 i gällande Sjölag.	Enligt den Kongl. propositionen.	Enligt Stockholms Handels- och sjöfarts-nämnds skrifvelse.
	£ o5‘	Ersättning för öfverligge-		K ctq''	Ersättning för öfverligge-		£ C/q‘	Ersättning för öfverligge-
Nyläster.	CD CL. DS 09 Pa	(lagar å 1 kr. per dag per N. L.	Tons.	CD CL. pa 09 Pa	(lagar ä 50 öre per dag per Ton.	Tona.	ro CL. pa 09 pa	dagar a 40 öre per dag per Ton.
16	6	16	_	50	6	25	_	50	6	20	—
31,8	8	31	80	100	6	50	—	100	6	40	—
63,6	10	63	60	200	8	100	—	200	8	80	—
95,4	12	95	40	300	10	150	—	300	10	120	—
143.3	14	143	30	450	12	225	—	450	12	180	—
191	16	191	—	600	14	300	—	600	14	240	—
239	18	239	—	750	16	375	—	750	16	300	—
318,5	20	318	50	1000	18	500	—	1000	18	400	—
637	20	637	—	2000	20	1000	—	2000	20	800	—

N:o 3*

Onsdagen den 10 Februari.

Förslag till

ändringar i

Sjölagen.

(Forts.)

Af det referat öfver ärendets föregående behandling, som LagUtskottet
lemnat, _ synes att Handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg
dels ansett den föreslagna ersättningen af 50 öre för hög och funnit
en afgift af 35 öre lämpligare, dels tänkt sig en annan beräkning för
segel- än för ångfartyg. I afseende å förslaget om ersättningens höjande
till 50 öre ser jag deri en välvillig omtanke å Eegeringens sida, ty
det är obestridligt att kostnaden för hyror, bränsle, proviant in. m. dylikt,
som hör till ett fartygs utrustning, stigit högst betydligt sedan
1862, då denna fråga sist behandlades. Jag har också tvekat att tillstyrka
eu lika stor nedsättning i det af Regeringen föreslagna belopp
som Handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg föreslagit, eller till 35 öre,
men tror för min del att, om en nedsättning skall ske, 40 öre kunde
vara lämpligt.

Men Handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg gör äfven en annan
erinran, och det är den, att för ångfartyg antalet af liggedagar
och följaktligen äfven af öfverliggedagar skulle i icke ringa män kunna
minskas. Då liggedagarne för större ångfartyg äro bestämda ända till
20 dagar, är denna anmärkning verkligen ganska befogad och väl förtjent
att af Utskottet tagas under förnyad ompröfning. Det är nemligen
ingenstädes som man bör så noga akta på att »tid är penningar»,
som när man låter någon vänta, hvilken under väntningstiden sjelf
har utgifter men icke förtjena!'' någonting, och under liggedagarne förtjena!
fartyget ingenting. För liggedagarne leranas icke någon ersättning
utan det är först för öfverliggedagarne, således för större ångfartyg
först med 21:sta dagen. Dessa dagar böra så mycket lättare
kunna förminskas som numera på hvarje så stort ångfartyg, att det
har 20 liggedagar, finnes maskinkraft till lasthjelp och ofta till och
med två spel. En så lång tid är derför icke behöflig att lossa lasten.
En annan fråga är den huruvida skilnad bör göras i bestämmelserna
för segel- och för ångfartyg, men jag tror icke att det är nödvändigt,
och jag stöder denna min åsigt på Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse
den 16 Oktober 1874, der det i första paragrafen förekommer bestämmelse
om ett sådant förhållande mellan nyläst och ton, att en nyläst
af ett segelfartygs drägtighet motsvarar 3,14 tons och af ett ångfartygs
4,5 tons. I denna evalvering är redan skilnaden gjord mellan
segelfartyg och ångfartyg, och då man sedan multiplicerar antalet tons
med 40 eller 50 öre, så blir ju ersättningen mindre för segelfartygen
än för ångfartygen. Någon förändring i detta afseende tror jag ‘således
ej vara behöflig. Då det emellertid alltid är vanskligt att definitivt
besluta öfver ändringar framstälda under sjelfva öfverläggningen
om lagfrågor, inskränker jag mig nu till eu vördsam anhållan om
återremiss.

_ Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, gjordes först proposition
på bifall till §, hvartill svarades nej, och sedermera proposition
på återremiss deraf, som med ja besvarades.

76 och 77 §§.

Uppå yrkanden af Herr Wallenberg blefvo dessa §§ till Utskottet
återförvisade.

Onsdagen den 10 Februari.

Jf:o 3.

78 §.

Herr Waern: Då de föregående §§ blifvit till Utskottet återremitterade,
förutsätter jag, att så kommer att ske äfven med den nu
i fråga varande, och då, vid en förnyad pröfning af frågan, torde vara
önskligt, att så många sidor af densamma som möjligt blifva belysta,
vill äfven jag, som hyser en åsigt, till någon del skiljaktig från den
talares, som först begärde återremiss, yttra några ord angående åtskilliga
förhållanden, som jag skulle önska att Lag-Utskottets ledamöter
ville taga i betraktande.

Det ligger i sakens natur, att då det nya skeppmätningssättet är
grundadt på eu beräkning af fartygets rymd, men det gamla på dess
bärighet, så helt och hållet heterogena utgångspunkter måste ytterligt
försvåra jemförelsen mellan det nya och gamla mätningssättet och i
ej ringa mån förorsaka olägenheter vid förändringens tillämpning på
andra lagstadganden, som med skeppsmätningsreglementet ega samband.
Jag tror dock att dessa olägenheter i det här föreliggande förslaget
äro större än behöfligt, och att af desamma skulle framkallas missförhållanden,
hvilka man, då man i likhet med mig anser förändringen
vigtig, måste söka att undanrödja.

Innan jag öfvergår till ett närmare skärskådande af sjelfva saken,
kan jag ej underlåta att till eu början uttala en protest mot det yttrande,
som förekommer i Utskottets utlåtande, att lagens stadganden
om ligge- och öfverliggedagarnes antal samt om ersättning för de
senare icke äro af någon synnerligen ingripande vigt för affärslifvet,
alldenstund överenskommelser i nämnda hänseende i de flesta fall ingå
i fraktsluten. Jag tillåter mig härvid, såsom stöd för min från Utskottets
afvikande mening, påpeka den väsendtliga olikhet, som eger
ruin, då fraktaftal uppgöras i Sverige och utomlands. Svenska redare
och befraktare, som vanligtvis äro väl bevandrade i sjölagen, kunna
derigenom vid ingående af fraktaftal bevaka sina intressen och underlåta
säkerligen icke att, der sådant för någondera parten är af vigt
träffa dylik öfverenskommelse; men man kan icke vänta att förhållandet
skall vara enahanda, då fraktslut på Sverige uppgöras af utländingar.
En utländsk befraktare känner naturligtvis föga till vår sjölag
och har dessutom ytterst svårt att, utan erfarenhet, som lian i allmänhet
måste vara om de förhållanden, som här inverka på liggetiden,
träffa någon dylik öfverenskommelse. För befraktaren sjelf kan ju
dessutom i de fall jag här åsyftar, eller de, då antingen en utländsk
säljare befraktar ett fartyg för att till Sverige öfverföra eu af honom
såld last af t. ex. kolonialvaror eller ock en utländsk köpare befraktar
ett fartyg för att i svensk hamn afhemta eu af honom köpt last af
t. ex. spanmål, trävaror eller jern, bestämmandet af liggedagar och
ersättningen, om de öfverskridas, endast vara af underordnadt intresse,
hvaremot bestämmelserna härom blifva af största vigt för den svenske
lastemottagaren eller lastafsändaren.

•lag förbiser härvid icke den invändning, som kan göras, att ett
möjligt misstag dock icke gerna bör blifva större, än att åtminstone
i de allraflesta fall de befarade olägenheterna deraf kunna förebyggas
genom eu hurtigare expedition, ty utom det att vädret stundom i flera

Förslag till
ändringar i
Sjölagen.
(Forts.)

N:o 3.

Förslag till

«ändringar i

Sjölagen.

(Forts.)

10 Onsdagen den 10 Februari.

(lagar kan vara sådant att lossning eller lastning derunder icke kan
företagas, så är det också långt ifrån verkliga förhållandet att antaga,
att arbetsfolk och lastpråmar alltid kunna efter behag disponeras. Dessutom
finnas härvid eu mängd andra förhållanden, hvilka det icke står i
ens makt att afhjelpa. Här i Stockholm t. ex. är ofta ondt om hamnutrymme,
och det kan derför inträffa, att, då en stor mängd fartyg
liktidigt ankomma, en lastemottagare af t. ex. styckegods får vänta
ganska lång tid, innan det fartyg, som innehar hans last, kan få lägga
till vid packhus-kajen och af tullmyndigheterna tillätes lossa. Eu utländing
kan emellertid svårligen anse sig bättre tillgodose den svenska
lastemottagarens eller afsändare^ intresse, än då lian i det certeparti,
genom hvilket ett fartyg af honom på Sverige befraktas, inför att i
afseende på liggetid ocii ersättning för dess öfverskridande skall förfaras
i enlighet med landets bruk, d. v. s. landets lag, och jag vågar
alltså påstå, att det ingalunda är ovigtig^ för affärslifvet, att denna
lag blifver så rättvis och billig som möjligt.

Med afseende på de heterogena grunder, efter hvilka nyläst och
ton bestämmas, måste vid förvandlingen från det förra till det senare
en olikhet uppstå beträffande segel- och ångfartyg. Kongl. kungörelsen
den 16 Okt. 1874 fastställer detta förhållande så, att eu nyläst i medeltal
svarar mot 3,14 ton i fråga om segel- och 4,5 ton i fråga om ångfartyg.
Enligt nu föreliggande förslag skulle beträffande liggetiden
samma stadganden gälla för såväl segel- som ångfartyg. Jag vågar
dock ifrågasätta, huruvida icke, sedan nu det nya skeppmätningssättet
blifvit infördt, så stora olägenheter äro förenade med bibehållandet af
samma skala för liggetiden i afseende på dessa olika slag af fartyg,
att eu skilnad borde göras. Om så icke sker, utan samma skala bibehålies,
skulle nemligen i många fall liggedagarnes antal blifva för
segelfartyg färre och för ångfartyg flera, än nu är bestämdt, ett förhållande
så mycket mer oegentligt, som ångfartygen ofta hafva särskilda
anstalter för lossning och lastning och till följd deraf icke äro
i behof af så lång liggetid som segelfartyg, hvartill kommer ätt rederierna
vidkännas vida större kostnader för ett ångfartyg än för ett
segelfartyg. Enligt här föreliggande förslag skulle eu tillökning af 2
liggedagar utöfver hvad nu enligt Sjölagens 78 § är medgifvet uppkomma
för ångfartyg med följande drägtigheter:

öfver 22,2 men icke öfver ........................ 30 nyläster

» 44,4 »		» » ............	............ 50	»
» 66,6 »		» » ............	............ 80	»
» 100, o »		» » ............	............ 120	»
» 133.3 »		» » ............	............ 160	»
» 166,6 »		» » ............	............ 200	»
» 222.2 »		» » ............	............ 250	»
Deremot skulle en minskning af 2 liggedagar uppkomma för segelfartyg af:	dagar i nu	medgifna antal
öfver 30 men	eJ	öfver .................	......... 31,8	nyläster
» 50 »	»	» .................	......... 63,7	»
» 80 »	»	» .................	......... 95,5
» 120 »	»	» .................	......... 143,3	»

Onsdagen den 10 Februari.

N:o 3.

öfver 160 men ej öfver .......................... 191, i nyläster

» 200 » » » 238,8 »

» 250 » » » 318,4 »

Frågar man nu, hvilken praktisk betydelse dessa siffror ega för
den, som, måhända utan eget förvållande, nödgas utgifva ersättning
för öfverliggedagar, så tror jag mig icke kunna gifva bättre svar än
genom att anföra några exempel:

Ett fartyg om 31 nyläster, hvars lastning eller lossning komme
att upptaga 9 dagar, skulle efter nu gällande sjölag erhålla ersättning
för (9—8) 1 liggedag med 1 krona för nyläst, således 31 kronor.
Samma fartyg — förutsatt att det vore ett segelfartyg med ett tontal,
som, efter beräkning af 3,14 ton per nyläst, motsvarar 31 nyläster,
eller 97,3 4 ton — skulle, om dess lastning eller lossning upptoge 9
dagar, enligt Kongl. Majrts proposition erhålla ersättning för (9—6) 3
öfverliggedagar med, efter beräkning af 50 öre om dagen per ton,
146 kronor 1 öre, eller icke långt ifrån 5 gånger så mycket som enligt
nu gällande lag, och för 1 dag 115 kronor mer än nu.

Om fartyget är större, blir naturligtvis förlusten större. Ett segelfartyg
om 318 nyläster, eller efter beräknadt medeltal 998,5 2 ton,
hvars lastning eller lossning komme att upptaga 21 dagar, skulle efter
nu gällande sjölag erhålla ersättning för (21—20) 1 öfverliggedag,
eller efter 1 krona per nyläst, 318 konor, men enligt Kongl. Maj:ts
proposition för (21—18) 3 öfverliggedagar, hvilket efter 50 öre per ton
utgör 1,497 kronor 78 öre, eller för 1 dag utöfver det nu tillåtna antalet
1,179 kronor 78 öre.

Deremot inträffar ett motsatt förhållande med afseende å ångfartyg,
till följd deraf att nylästen der i medeltal motsvarar 4,5 o ton.
Ett ångfartyg om 222,22 nyläster, eller efter medeltalet 1,000 ton, men
icke derutöfver, hvars lastning eller lossning upptoge 20 dagar, skulle
enligt gällande sjölag erhålla ersättning för (20—18) 2 dagar å 1 krona
per nyläst om dagen med 444 kronor 44 öre; hvaremot samma fartyg
enligt Kongl. Maj:ts proposition icke skulle erhålla någon ersättning alls.

För min del tror jag, att det hittills i Sverige följda systemet för
fartygs mätning efter deras bärighet lemnar en bättre synpunkt för
bedömande af dessa förhållanden, än det nya system af mätning efter
rymd, som vi gå att antaga, icke derför att vi funnit det gamla systemet
felaktigt, utan derför att vi dymedelst bespara våra på många
utrikes orter gående fartyg kostnaderna för en eljest skeende om-mätning.
Utgående från denna åsigt, anser jag icke, att någon förhöjning
i ersättningen för öfverliggedagarne är af den nu ifrågavarande förändringen
påkallad, och allra minst kan jag förorda en så betydlig
förhöjning, som skulle blifva en följd af den Kongl. propositionens
antagande.

Det är dessa förhållanden, som jag önskat att Lag-Utskottet måtte
taga i betraktande, och jag anser det vara af så stor vigt att för framtiden
erhålla eu sund lagstiftning i förevarande fäll, att det icke skulle
förundra mig, om man ansåge en ytterligare utredning erforderlig än
den, som af Utskottet nu han medhinnas, och att eu skrifvelse till
Kongl. Maj:t borde aflåtas med begäran härom. Vare sig så kommer
att ske eller icke, torde dock Utskottet böra yttra sig i fråga om huru -

Förslag till
ändringar i
Sjölagen.
(Forts.)

N:o 3.

Onsdagen den 10 Februari.

Förslag till
ändringar i
Sjölagen.
(Forts.)

vida det för att blifva gällande under den närmaste framtiden och
innan en på erfarenhet af de nya förhållandena grundad lag kan
blifva skrifven, vore bättre att, på sätt den förste talaren föreslagit,
antaga Kongl. Maj:ts proposition utan annan förändring än eu nedsättning
i afgiften, eller om icke derjemte genom en i närmaste måtto
strikt förvandling från nyläst till ton af segel- och ångfartygs drägtighet,
efter det medeltal, som derför i Kongl. kungörelsen den 16
Oktober 1874 angifves, och således bestämmande af olika antal liggedagar
för segel- och för ångfartyg, allt bör såvidt möjligt lemnas i
status quo, intilldess en verkligen tillfredsställande lagförändring kan
hinna utarbetas.

Herr Ekman, Johan Jakob: Det stadgande, som åberopas i

början af Kongl. Maj ds proposition och som äfven föranleda densamma,
hade icke behöft leda till annat än eu simpel tillämpning på sjölagen
af det faststälda förhållandet mellan nyläst och ton, hvilket förhållande,
enligt den af förste talaren åberopade kungörelse, blifvit så
bestämdt, att en nyläst svarar mot 3,14 ton i fråga om segel- och
4,5 ton i fråga om ångfartyg. Emellertid har vid uträkning af de
dagar, som lemnats åt lastning eller lossning, i den Kongl. propositionen
säkerligen ett och annat misstag blifvit begånget. Det kan väl
också hända att, äfven med en fullt riktig uträkning deraf, antalet af
de dagar, som blifvit bestämda, icke precist betingas af de närvarande
sakförhållandena; och jag anhåller derföre att få för min del instämma
med de föregående talare, som yrkat återremiss.

Den näst föregående talaren har så noga framhållit och genom
exempel belyst de förhållanden, som kunna och böra inverka på frågans
bedömande, att jag helt och hållet kan afhålla mig- ifrån att
yttra mig i de delar af ärendet, som han berört. Deremot finnas andra
förhållanden, som Utskottet synes böra taga i betraktande, och hvilka
jag ej kan med tystnad förbigå. Så bestämmer den nuvarande sjölagen
icke något beträffande lastnings- och lossningstid för fartyg, hvars
drägtighet öfverstiger 1,000 tons. Detta har sin naturliga grund deri,
att, då denna lag uppgjordes, var sällsynt att något fartyg besökte
våra hamnar, som hade öfver nämnda drägtighet. Nu deremot är förhållandet
helt annorlunda, i det icke sällan fartyg i synnerhet ångfartyg
Utkomma, som mäta dubbelt och deröfver. Jag tror således,
att man måste i skalan upptaga vida högre belopp än dessa 1,000 tons.
Jag vill också hemställa, huruvida det icke kunde vara skäl att, då
helgedagar icke inberäknas i antalet liggedag^, något afseende borde
lästas å de fall, då naturförhållanden lägga hinder i vägen för lastning
eller lossning. På vestra kusten inträffar nemligen ofta, under
storm, sådant hinder, och jag tror mig veta att bruket åtminstone i
Göteborg är, att de dagar, hvarunder lastning eller lossning af naturhinder
omöjliggöras, icke inberäknas i liggetiden. Jag vet icke, om
det är nödvändigt att stadga sådant i lagen, men jag för min del tror
åtminstone, att det icke skulle skada.

Herr Wallenberg: Jag ber endast att få åberopa hvad jag
yttrade, då jag först hade ordet. I afseende på frågan om särskilda

Onsdagen den 10 Februari.

N:o 3.

taxor för segelfartyg och ångfartyg ber jag Utskottets ledamöter taga
i betraktande, att det numera, beträffande segel- och ångfartyg, är
ganska svårt att säga hvar gränsen dem emelllan ligger. Här förekomma
stora lastfartyg med en liten auxiliär-maskin. Hvart skola
de hänföras? Jag tror således för min del, att någon minutiös klassificering
af afgifterna för de olika slagen af segel- och ångfartyg är
af ingen nytta i praktiskt hänseende, hvaremot en taxa för båda slagen
af fartyg bidrager till reda och enkelhet, hvarföre jag icke har
något att anmärka mot denna del af förslaget. Jag förenar mig emellertid
i anhållan om återremiss af den föredragna punkten, fastän jag
icke har något emot denna delen af förslaget.

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Öar le son: Nyss anmärktes,
att för att vinna det ändamål som med den nu föredragna
propositionen afsetts, hade endast erfordrats en simpel uträkning af
förhållandet mellan nyläst och ton efter den grund, som redan i Kongl.
kungörelsen deii 16 sistlidne Oktober blifvit af Kongl. Maj:t antagen.
Sistnämnda beräkningsgrund har dock antagits för ett helt annat ändamål
än det nu ifrågavarande, och det är en irrig föreställning att tro, att
en nyläst motsvarar, när fråga är om segelfartyg, 3-^ tons, och hvad
angår ångfartyg, 4,% tons. 1 verkligheten lär förhållandet gestalta sig
så, att af två segelfartyg, båda uppmätta exempelvis till 100 nyläster,
kan det ena mäta 259 och det andra 310 tons, men intetdera 314 tons,
och af två ångfartyg, båda om 100 nyläster, kan det ena hålla 354
och det andra 650 tons, framställande ett medeltal af stor skilnad från
det vid taxe-eval vationen antagna af 450. Vid eu jemförelse mellan inkommensurabla
storheter är alldeles omöjligt att komma till eu afgjordt
riktig siffra, utan beräkningen blir alltid mer eller mindre godtycklig.

Jag kan icke biträda den åsigt, som här blifvit uttalad, att särskilda
iiggedagstariffer för segelfartyg och för ångfartyg skulle efter
fartygens uppmätande i tons vara mera behöflig eller lämplig än den
varit under uppmätningen i nyläster. Alldeles samma grund, på hvilken
nu gällande lag vid beräkning af liggetiden icke gör någon skilnad
mellan segelfartyg och ångfartyg, har ju fortfarande giltighet; och
behofvet eller lämpligheten af dubbel tariff blir ju lika stort eller lika
litet, ehvad fartygens drägtighet beräknas efter lastutrymmet eller bärigheten
eller uppmätes i nyläster eller i tous? Hvad de af Herr
VVsBfu framstälda anmärkningarne mot den nu föreslagna liggetidstariffen
angår, är det alldeles ostridigt att desamma hafva en viss grad
af befogenhet; men jag vågar påstå att mot hvilken eller hvilka tariffer
han uppställer skola enahanda eller lika befogade anmärkningar
kunna göras. I sammanhang härmed vill jag fästa uppmärksamheten
derpå, att så väl i gällande lag som i det framlagda förslaget den
liggetid, under hvilken ersättning icke utgår till rederiet, är sä rundligt
tilltagen, att befraktare icke under några omständigheter hafva
skäl att beklaga sig.

Slutligen bör omnämnas, att, sedan i går till Justitie-stats-departementet
inkommit en skrifvelse, deruti Stockholms handels- och sjöfartsnämnd
tillstyrkt nedsättning af den i nästa § omförmälda ersättningen
för öfverliggedagar, har, icke blott innan jag kom upp i Kärn -

Förslag till

ändringar i

Sjölagen.

(Forts.)

2f:o 3.

Onsdagen den 10 Februari.

Förslag till
ändringar i
Sjölagen.
(Forts.)

maren utan äfven efteråt, blifvit för mig tillkännagifvet att på grund
af åtskilliga skeppsredares förklaringar komme att i Kamrarne påyrkas
fastställandet af en öfverliggedags-ersättning af 40 öre per ton i stället
för det af Regeringen föreslagna beloppet af 50 öre, samt att det skulle
vara fråga om att här i Kammaren i dag fatta beslut om en sådan
förändring i den Kongl. propositionen. Det förefaller mig i allmänhet
betänkligt att, så att säga, på stående fot fatta beslut i en lagfråga;
och min betänklighet i detta hänseende är orsaken att jag icke velat
göra någon invändning mot en återremiss, änskönt jag föreställer mig,
att de anmärkningar, som blifvit framstälda mot de nu upplästa paragraferna,
icke böra föranleda någon ändring deruti.

Herr von Gegerfelt: Den omständigheten, att ingen af Lag-Utskottets
ledamöter hittills yttrat sig i frågan, torde måhända kunna
tolkas såsom bevis på erkännande af behöfligheten utaf återremiss;
men det kan ock innefatta bevis derpå, att Utskottets ledamöter icke
äro och icke kunna vara så inne i denna fråga, som önskligt vore.
Om återremiss sker, torde det emellertid icke vara möjligt för Utskottet,
åtminstone ej inom den korta tid hvarinom ärendet måste afgöras,
att afgifva förslag till fullständigt undanrödjande af de fel och oegentligheter,
som af Herr Wsern blifvit anmärkta. Jag måste derföre bereda
Kammaren derpå, att det enda Utskottet kan framkomma med
blifver ett öfvergångsförslag med hemställan om frågans hänskjutande
till ytterligare omfattande utredning och pröfning.

Ofverläggningen förklarades härefter slutad och § återförvisades.

79 §

Herr Wallenberg: Åberopande hvad som förut blifvit anfördt
anhåller jag om återremiss äfven af denna paragraf.

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Carleson: Vid en
återremiss af denna paragraf torde förtjena att tagas i betraktande,
att den ersättning, som bestämmes för öfverliggedagar, alltid bör vara
så hög, att den minst svarar mot hvad nu efter gällande lag kan i
samma afseende högst utgå, och att en låg ersättning för öfverliggedagar
kan blifva på sätt och vis ett stöd för oordentligheten, då deremot
en hög ersättning bör vara en uppmaning för befraktaren till
ordentlighet. Det beror nemligen icke på skepparen eller redaren utan
på befraktaren om öfverliggedagar skola ega rum eller icke, och man
äfventyra!'' vida mindre genom att bestämma ersättningen för öfverliggedagar
högt än genom att sätta den lågt.

Ofverläggningen förklarades slutad och § återförvisades.

80 och 89 §§, det i slutet af för ordning sför slag et förekommande
stadgande samt förslagets ingress och rubrik, äfvensom Utskottets å
sidan 6 gjorda hemställan.

Uppå särskilda af Herr Wallenberg framstälda yrkanden blefvo
ofvanberörda delar af förslaget och Utskottets hemställan återförvisade.

Onsdagen den 10 Februari.

N:o 3.

Föredrogs och. bifölls Stats-Utskottets den 8 dennes bordlagda
utlåtande N:o 3, angående regleringen af utgifterna under Riksstatens
första hufvudtitel.

"Föredrogs men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Statsutskottets
den 8 dennes bordlagda utlåtanden:

N:o 4, angående regleringen af utgifterna under Riksstatens andra
hufvudtitel; och

N:o 5, angående regleringen af utgifterna under Riksstatens tredje
hufvudtitel.

Föredrogs men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Bevillnings-Utskottets
den 8 dennes bordlagda betänkande N:o 1, i anledning
af Kongl. Maj:ts nådiga proposition den 21 Januari 1875 angående
de ändringar i gällande tulltaxeunderrättelser och dermed sammanhängande
stadganden, som påkallats af det genom Kongl. förordningen
den 15 Maj 1874 införda nya skeppsmätningssätt.

Sedan undertecknad tillkännagifvit, att, enligt ett af Andra Kammarens
sekreterare meddeladt intyg, nämnde Kammare antagit Första
Kammarens inbjudning om tillsättande af ett Särskildt Utskott för
behandling af de Kong!, propositionerna rörande försvarsväsendets ordnande,
uppropades och yttrade

Herr vice Talmannen: Sedan genom båda Kamrarnes sammanstämmande
beslut blifvit afgjordt, att ett Särskildt Utskott bestående
af sju ledamöter från hvardera Kammaren kommer att tillsättas för försvarsfrågans
behandling, hemställer jag, huruvida icke Kammaren skulle
finna lämpligt att utse tre suppleanter att vid inträffande förfall för
någon af ledamöterna inträda.

Sedan Kammaren uppå gjord proposition härtill lemna! bifall,
hemstälde Herr Grefven och Talmannen, att val af ledamöter och
suppleanter i det Särskilda Utskottet skulle i enlighet med hvad Talmännen
öfverenskommit, företagas nästa Lördag den 13 dennes; hvilket
jemväl bifölls.

Herr Grefven och Talmannen hemstälde slutligen, huruvida Kammaren,
i enlighet med den emellan Talmännen träffade öfverenskommelse,
behagade besluta att Onsdagen den 17 dennes företaga val af

Ji:o 3.

Onsdagen den 10 Februari.

tjugufyra valmän och sex suppleanter för utseende af Riksdagens
Justitie-ombudsman och hans suppleant.

Svarades ja.

Kammaren åtskildes kl. 3/4 1 e. in.

In fidem

O. Brakel.

Stockholm, Ivar Haeggströms Boktryckeri, 1875.