1875. Första Kammaren. N:o 33 (Riksdagens protokoll 1875:33)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1875. Första Kammaren. N:o 33.

Lördagen den 1 Maj.

Kammaren sammanträdde kl. 10 f. m.

Justerades protokollen för den 28 och 24 sistlidne April.

Herr Statsrådet Bergström aflemnade Kongl. Maj:ts nådiga proposition
till Riksdagen, angående fastställande af sträckning för de delar
af _ beslutade jernbanorna från Storvik till riksgränsen mot Norge,
hvilkas riktning hittills icke blifvit slutligen bestämd m. in.

Den Kongl. propositionen blef härefter föredragen och lagd på
bordet.

Upplästes och godkändes Stats-Utskottets förslag till Riksdagens
underdåniga skrifvelse!'':

N:o 19, angående de i 63 § Regeringsformen föreskrifna kreditivsummor;
och

N:o 20, angående beviljadt statsbidrag till förstärkning af den
nya vågbrytaren vid Yisby hamn.

Föredrogs och bifölls Stats-Utskottets den 28 sistlidne April
bordlagda memorial^ N:o 70, i anledning af erhållna återremisser å
Stats-Utskottets utlåtande N:o 54, angående de privilegierade stockfångstskogarne.

Föredrogs men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet StatsUtskottets
den 28 sistlidne April bordlagda memorial N:o 71, i anledning
af erhållen återremiss å Stats-Utskottets utlåtande N:o 55,
angående väckta motioner om ordnande af landtpolisen m. m.

Föredrogs ånyo och bifölls Konstitutions-Utskottets den 27 och 28
sistlidne April bordlagda utlåtande N:o 12, i anledning af väckt motion
om inrättande af ett nytt statsdepartement.

törsta Kammarens ProL 1875. N:o 33.

Nso 33.

Lördagen den 1 Maj.

Ändringar i Föredrogs ''ånyo och företogs punktvis till afgörande BevillningsTulltaxan.
Utskottets den 27 och 28 sistlidne April bordlagda betänkande N:o 6,
angående tullbevillningen.

lista punkten.

Herr Hedlund: Då jag icke kommer att i denna punkt fram ställa

något yrkande, så vill jag icke upptaga Kammarens tid med att
ingå i något meningsutbyte med Utskottet rörande den här i fråga
varande grundsatsen för tulltaxans uppställning. Sä mycket vill jag
dock nämna, att man icke blott i England, såsom Utskottet nämnt,
utan äfven i Tyskland gjort gällande den grundsats, som jag bär velat
föreslå.. Den senaste tyska tulltaxan, hvaraf jag håller ett exemplar
i min hand, är af den 1 Oktober 1873 och slutar sin 44:de punkt med
följande ord: »Artikel, welche vinter keine der vorstehenden Nummern
begripen såld — frei.» Allting, som icke finnes omnämndt i tulltaxan,
är således fritt. Det är också detta som det af mig framstälda
förslaget hufvudsakligen after. Deraf skulle dä följa såsom ett korollarium,
att de tullfria artiklarne icke behöfde upptagas i tulltaxan.
Så långt har man dock icke gått i den tyska taxan, utan man barder
i alla fall upptagit en mängd artiklar såsom fria. Jag hade folium
del tänkt mig, att förhållandet skulle blifva liknande äfven i den
svenska, att nemligen eu hop små artiklar icke skulle behöfva omnämnas,
men att under sådana rubriker som maskinerier och redskap af
jern m. in., skulle upptagas, hviska som vore fria, och hvilka vore belagda
med tull. På detta sätt skulle man öfvervinna den svårighet
som Utskottet riktigt påpekat, att det nemligen, med den af mig föreslagna
uppställningen af tulltaxan, lätteligen kunde hända, att mången
artikel, som nu är tullfri, blefve belagd med tull såsom närmast
hänförlig till något specificeradt tullpligtigt varaslag. Då jag vågar
hoppas, att den princip, som jag nu antydt, skall komma att följas
vid eu blifvande ny uppställning af vår tulltaxa, en åtgärd, som vi
inom en ej alltför* långt aflägsen framtid väl torde kunna motse, så
vill jag nu icke längre i detta afseende tvista med Utskottet, utan
förenar mig derom att för närvarande ingen åtgärd må i denna del
vidtagas.

Friherre Nordenfalk: Då motionären icke här framstäf något
yrkande, torde det vara öfverflödigt att bemöta de argument, hvarmed
han velat styrka sin åsigt i detta fall. Jag ber dock att i afseende
på den nu föreliggande frågan eller tulltaxans uppställning
få yttra några ord. Jag har nemligen inom Utskottet föreslagit eu
annan uppställning af tulltaxan än den nuvarande, ehuru, då jag icke
vann understöd för min åsigt, jag icke ansett det löna mödan att reservera
mig. Jag anhåller dock att nu få begagna tillfället för att
till protokollet uttala min åsigt, att jag icke anser den alfabetiska
uppställning af tulltaxan, som hittills hos oss blifvit följd, såsom den
bästa. En alfabetisk uppställning medför alltid den väsentliga olägenheten,
att eu öfversigt af taxans bestämmelser är mycket svår att
vinna såväl vid sjelfva behandlingen af taxan som vid dess tillänrp -

Lördagen den 1 Maj. 3

ning- Vill jag t. ex. laga kännedom om, huru artikeln jern är beskattad,
sa måste jag utom pa j söka pa flera olika ställen, såsom
under bokstafvera s för saxar, under 1c för knifvar o. s. v. Samma
förhållande är öfverallt, der undantaget »icke specificerade» linnes.
Mig synes deremot den uppställning, som våra grannländer och, som
jag tror, flertalet af Europas ö fluga stater adopterat eller den systematiska,
vara den enda rätta. Man bar häremot invändt, att man
icke kan undvara dela alfabetiska uppställningen såsom invand och vid
många tillfällen bäst lämplig. Härpå svaras, att ett alfabetiskt register
tillräckligt fyller detta behof, och ett sådant tillägg bär man äfven
i utlandet i allmänhet bifogat den systematiska taxan. Jag vill
gerna medgifva, att Bevillnings-Utskottet icke kunnat medhinna att
verkställa en sådan förändrad uppställning soan den, jag nu ifrågasatt;
men jag tror, att det rätta sättet för att få den genomförd hade varit
att flaga med en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, med anhållan
att Kongl. Maj:t måtte till nästa riksdag låta uppgöra ett förslag till
en dylik^ systematisk uppställning af vår tulltaxa. Jag vill nu icke
besvära Kammaren med något yrkande i detta afseende, utan har endast
önskat till protokollet uttala min åsigt, att vi förr eller senare
inåste komma derhän att i fråga om tulltaxans formela uppställning
följa den grundsats, som, bland andra, våra grannländer redaaa funnit
vara derå mest ändamålsenliga.

Ofverläggningen förklarades slutad och punkten bifölls.

2:dra punkten.

Herr Hedlund: Icke heller här vill jag ingå i något menings utbyte

med Utskottet rörande de grundsatser, som Utskottet ansett
sag höra följa. Dock anhåller jag att få försvara mig mot en beskyllning,
solar Utskottet synes hafva velat göra mig, att jag nemligen såsom
grund för en mängd varors befrielse från tull endast skulle hafva
tagit derå omständigheten, att dessa varor år 1872 visat sig lemna en
obetydlig tullinkomst. Det är visserligen sant, att jag föreslagit tullfrihet
till'' åtskilliga af dessa varor, men endast »så vidt icke andra
intressen af någon vmt deremot strida»; och jag tror för mila del, att,
vid dessa frågors bedömande, den synpunkten, att man icke bör besvära
tullförvaltningen med att i sina räkenskaper uppföra eu mängd
artiklar af den _ allra besynnerligaste beskaffenhet, och som ej hafva
det. lingaste inflytande pa tullinkomsterna, icke kan frånkännas sin
riktighet, _ hvilken, nog inses deraf, att den i mer eller mindre o-rad
blifvit följd i de flesta andra länders tullagstiftning. Äfven Utskottet
har stält sig på denna grund, då Utskottet vid åtskilliga af de föreslagna
förändringarna icke anfört annat motiv för en varas befriande
fi-ån tull än att den icke gifver någon afse värd tullinkomst; så i fråga
om hagel, honing, bläckpulver med flera andra. Men jag vill, sona sagdt,
nu icke tvista med Utskottet om riktigheten af denna synpuaikt. I deaa
ana föredragna punkten har Utskottet undantagit från tullfrihet hela
den mängd af artiklar, som i punkten finnas uppräknade. Då det
skulle blifva för vidlyftigt att ingå i någon pröfning af befogenheten

N: 0 33.

Andringar i
Tulltaxan.
(Forte.)

Nio 33.

lördagen den 1 Maj.

Ändringar >, af Utskottets åtgärd för hvar och en af dessa artiklar särskildt och
Tulltaxan, derigenom kanske riskera att få gemensamma omröstningar om dem
(Forts.) alla, så vill jag inskränka mig till att framställa yrkande om blott
en enda af de här omhandlade artiklarne. Det finnes visserligen icke
något skäl, hvarför Utskottet velat behålla tullen på champignoner,
som endast inbringat 28 kronor, eller på visitkort, som blott gifvit 33
kronor, eller på vattenglas, en sak, som är ganska nyttig, och som
icke gifvit i tullinkomst mera än 675 kronor. Men, som sagdt, jagskall
för närvarande lemna dessa artiklar å sido och hålla mig endast
till den sista af de uppförda artiklarne eller sink. I synnerhet för dem,
som bo på landsbygden, torde det vara väl bekant, af hvilken vigt
ämnet zink är för taktäckningar. Men för att kunna användas till
detta ändamål, måste zinken undergå eu särskild behandling, hvilken
verkställes vid de belgiska fabrikerna, och består deruti, att plåtarne
förses med en tals. En sådan falsad zinkplåt fås för samma pris som
råa plåtar; men då den kommer till Sverige, behandlas den som arbetad
zink och drager i denna egenskap en tull af 3 öre per skålpund.
Nu inser hvar och eu, att med denna tull blifver en sådan
vara nästan oinförbar. Det är ingen svensk näring, som genom denna
tullfrihet skulle blifva lidande, ty våra svenska bleckslagare kunna
icke behandla zinken så, att den blir tät och säker i sin falsning,
men för våra byggnadsföretag skulle det vara af mycket stor vigt,
om tullsatsen på den arbetade zinken blefve borttagen. På denna
grund får jag för min del hemställa, att Kammaren måtte i öfrig! bifalla
Utskottets hemställan i förevarande punkt, men från de här uppräknade
artiklarne undantaga den sistnämnda eller sink, arbetad,
olackerad och omålad, på det den måtte behandlas, då vi komma till
punkten s i tulltaxan, och der uppföras såsom tullfri.

Herr Ekman, Carl: Mot hvad Bevillniugs-Utskottet i den före liggande

punkten föreslagit bär jag för min del icke någon anmärkning
att göra. Men då den föregående talaren yrkat, att eu af de i
punkten omhandlade artiklarne måtte undantagas från de öfrig», på
det man sedermera vid behandlingen af tulltaxan måtte vara oförhindrad
att antaga den tullfrihet, som talaren för denna artikel förordade,
så torde det icke anses olämpligt, att den, som hyser betänkligheter
mot förändringar i vår tulltaxa, redan vid denna punkt tager
till ordet för att uttala desamma. Jag skulle, om jag finge följa endast
min egen böjelse, gerna beträda den väg, som motionären anvisat,
och jag skulle likaledes för min del önska, att jag kunde lemna
mitt bifall till de framställningar, som Utskottet funnit sig böra göra
i de följande punkterna. Men en närmare granskning af statens nuvarande
behof och tillgångar har åtminstone för mig gjort det alldeles
tydligt, att vi för närvarande icke befinna oss i en sådan ställning,
att det kan vara klokt att vidtaga några nedsättningar i statens inkomster.
Hade Bevilluings-Utskottet verkstält en sådan granskning,
som det väl egentligen åligger Stats-Utskottet att göra, att nemligen
i dess helhet beräkna statens tillgångar och behof och se till, huru
man skall få debet och kredit att gå ihop, så vågar jag tro, att Bevillnings-Utskottet
icke skulle hafva kommit med sådana framställnin -

5 N:o 33.

Lördagen den 1 Maj.

gar, som inuefattas i åtskilliga af de följande punkterna. Den uppfattning
jag liar om statens ställning i afseende på inkomster och utgifter
kan icke för flertalet af Kammarens ledamöter vara någon hemlighet,
i synnerhet som efter min öfvertygelse enhvar, som tager kännedom
om föreliggande handlingar, måste i detta afseende komma till
samma uppfattning som jag. Redan i det andra betänkande, som inkom
från Ståts-Utskottet-, och som blifvit af båda Kamrarne godkändt,
hafva statens ordinarie inkomster blifvit till sitt belopp beräknade och
faststälda för det kommande året. I afseende å bevillningarne står
det naturligtvis Riksdagen ännu öppet att beräkna dem i enlighet med
Kong! Maj :ts proposition eller att göra de förän dringar, som Riksdagen
efter granskning af förhållandena kan finna skäl att vidtaga. För
mig- vill det dock synas, som ingen anledning förefuunes att beräkna
bevillningarne till högre belopp, än hvartill de i den Kongl. propositionen
äro upptagna. Resultatet deraf blir då, att statens inkomster
för år 1876 skulle uppgå till ungefär 67 ’/2 millioner. Hvad derefter
beträffar beräkningen af utgifterna för samma år, så äro de flesta beslut,
som derpå kunna inverka, redan af Riksdagen fattade. Ännu
återstå visserligen såsom oafgjorda några frågor, hvilkas utgång beror
på resultatet af blifvande gemensamma voteringar; men skilnaden kan
icke blifva synnerligen betydande. Gör man ett öfverslag af de redan
beslutade utgifterna, visar sig, att de belöpa sig till eu summa af
omkring 70 millioner, hvarigenom således redan bär uppstår en brist
af omkring 2l/2 millioner. Denna brist ökas dock än mera, då man
tager i betraktande de utgifter, som det åligger Riksgäldskontoret att
under år 1876 bestrida; dessa utgifter uppgå till ett belopp af 10,061,312
kronor 37 öre emot en inkomst af omkring 2 G, million, och i denna
summa bär jag dock icke inberäknat några anslag hvarken till statens
eller enskilda jern vägsbyggnader. Om således statsverkets inkomster
icke komma att uppgå till högre belopp, än hvartill de i den Kongl.
propositionen äro beräknade, så uppstår en brist af i rundt tal 1272
millioner kronor. Nu är det visserligen gifvet, att detta missförhållande
mellan inkomster och utgifter icke kommer att framträda såsom
eu verklig brist för år 187(5, emedan de föregående goda area lenmat
betydande öfverskott att användas till betäckande af den brist, som
eljest för detta år skulle uppkomma. Men derom torde alla vara ense,
att den tidpunkt, i hvilken vi nu befinna oss, icke kan vara cgnad
att ingifva några berättigade förhoppningar om, att statsinkomsterna
äfven fortfarande skola lemna lika stora öfverskott, som under de
närmast föregående åren varit förhållandet. Man torde icke med någon
sannolikhet kunna vänta sig, att tullmedlen, Indika äro beräknade
till 20 millioner kronor, skola lemna så stort öfverskott som de gäfvo
år 1874 eller omkring 10 millioner, utan det är snarare skäl att antaga,
att öfverskottet på dessa medel ej skall öfverstiga hvad det enligt
Utskottets beräkning i medeltal utgjort under de nästföregående
åren eller omkring 4 millioner kronor. Icke heller är det någon
sannolikhet för att statsutgifterna, som uppgå till omkring 70 millioner,
skola kunna i någon väsentlig mån nedsättas. Det är visserligen
alldeles gifvet, att vid sådant förhållande, då statens inkomster icke
kunna drifva,s upp till samma höjd som de under föregående år ut -

Ändringar i
Tulltaxan.
(Forts.)

K:o 33.

Lördagen den 1 Maj.

Ändringar i gjort, miste man vara betänkt på att vidtaga alla möjliga inskränkTviltaxan.
njngar och besparingar. Men jag vågar hemställa till Kammaren, om
(i-oriä.) jgj. jj;an vara tänkbart, att dylika nedsättningar skulle kunna ske till
så stort belopp, att man kunde hafva förhoppning om eu fördelaktig
reglering af riksstaten, utan att man derigenom riskerade, ätt åtskilliga
vigtiga intressen blefve mindre väl tillgodosedda än de borde vara.
Jag tillåter mig slutligen äfven erinra, hurusom på dagordningen alltsedan
den nya riksdagsordningens införande ständigt stått frågan om
ordnandet af'' vårt försvar och i sammanhang dermed, till följd af åtskilliga
politiska skäl, borttagandet af vissa icke obetydliga statsinkomster.
Jag hemställer, om det vid sådant förhållande kali vara
den lämpliga tidpunkten att vidtaga eu nedsättning i tullsatserna, som
enligt den uppgjorda beräkningen skulle förorsaka en minskad inkomst
af omkring 700,000 kronor. Jag är fullt beredd på, att man härtill
skall svara, att eu nedsättning i tullen många gånger visat sig icke
minska, utan snarare öka inkomsterna, och jag medgifver villigt, att
denna anmärkning är fullt riktig under normala förhållanden, då konsumtionsförmågan
är sådan som den blir under en jemn utveckling af
landets ekonomiska hjelpkällor. Men att konsumtionsförmågan inom
vårt land nu snarare är i aftagande än i tilltagande, derom torde man
icke behöfva länge tvista; och det vill då synas mig, som om den eljest
allmänt erkända regeln just under närvarande abnorma förhållanden
icke kan ega sin fulla giltighet. Jag har velat, genast vid början
af detta betänkandes föredragning, uttala dessa mina farhågor,
grundade på den uppfattning om förhållandena, som jag erhållit under
det mig åliggande arbetet i Stats-Utskottet; och på grund af hvad
jag sålunda yttrat måste jag för min del, åtminstone i allmänhet,
motsätta mig alla nedsättningar i de nu gällande tullbestämmelserna.
En del föreslagna nedsättningar äro visserligen af den beskaffenhet,
att de icke kunna väsentligen inverka på statsinkomsterna; men så
snart man vill göra undantag och icke ställa sig på den bestämda
ståndpunkten att låta tulltaxan i sin helhet vara orubbad, så är man
efter min uppfattning inne på godtyckets område, och då är det svårt
att veta, huru långt besluten möjligen kunna leda. Ehuru jag således
vill erkänna, att åtskilliga af de föreslagna tullnedsättningarne icke
äro af någon synnerlig vigt i det afseendet, att de skulle kunna förorsaka
någon minskning i statsinkomsterna, anser jag dock på de af
mig nu angifna grunderna, att man handlar klokast, om man för närvarande
låter tulltaxan vara sådan den är.

Flere ledamöter hördes häri instämma.

Herr Ekman, Johan Jakob: Jag tror, att man bör vara den
siste talare: i tacksam för de upplysningar han lemna! om statsverkets
finansiela ställning, och jag instämmer fullkomligt med honom deri,
att man vid behandlingen af den nu föreliggande frågan har skäl att
iakttaga all möjlig varsamhet; men äfven med fullt uppsåt att iakttaga
en sådan varsamhet, kali jag icke komma till samma uppfattning
af förhållandena som han.

Då Kammaren nu beslutit att punktvis genomgå Bevillningsutskottets
betänkande, lärer va! Kammaren vid behandlingen deraf göra

Lördagen den 1 Maj.

den erfarenheten, att de af Utskottet föreslagna förändringar i tulltaxan
: dels beröra sådana artiklar, hvarför tullinkomsten varit så ringa,
att deras frigörande från tull icke kan utöfva något väsentligt inflytande
på statsinkomsternas belopp; dels angå lifsmedel, hvilka man
icke gerna kan fortsatt belägga med tull, utan att bryta mot eu stor
och vigtig princip, som mer och mer gjort sig gällande, eller att sådana
artiklar som ingå i den stora allmänhetens konsumtion höra vara
fria från tull; dels angå förnödenhetsvaror, deribland beklädnadsartiklar,
för hvilka en nedsättning af tullafgifter i enlighet med Utskottets
förslag, enligt min åsigt, snarare skulle komma att leda till ökning än
minskning utaf statsinkomsterna. De senare årens erfarenhet har försett
oss med tillräckliga data för att leda oss till en dylik åsigt, och
tager man derjemte i betraktande det aftal, som nästlidet år träffades
med Norge i den då antagna inellanrikslagen, och med noggrannhet
aktar på de anledningar till förändrade vägar för införseln, som denna
lag innebär, tror jag, att man ovilkorligen måste komma till den öfvertygelsen,
att, om vi icke nedsätta tullen på åtskilliga af dessa förnödenhetsvaror,
skall införseln deraf till väsentlig del komma att ske
öfver Norge, som enligt nämnda lag är i tillfälle att tullfritt hit införa
dem, hvaraf följden naturligtvis blir den, att tullinkomsterna
komma att ej obetydligt minskas. Jag föreställer mig således att,
om man går in på Bevillning,s-Utskottets förslag — och att gå längre,
lärer vid denna riksdag icke komma i fråga — man icke derför beliöfver
beräkna inkomsten af tullen lägre än eljest. Skulle det emellertid
ett följande år visa sig, att man misstagit sig i sin beräkning,
lärer detta icke vara värre än den vansklighet dylika beräkningar alltid
äro underkastade, och Riksdagen är ju då i tillfälle att på lämpligt
sätt fylla den uppkomna bristen. Gu vi nu ett mindre godt år
till mötes, hvithet kan vara ganska troligt, synes mig deri ligga ett
ytterligare skäl att nedsätta tullen på sådana varor, som ingå i aen
allmänna förbrukningen, emedan folket just under dåliga år har vida
mindre kraft att bära denna beskattning än under de goda åren, och
skulle det äfven komma derhän att bevillningen efter andra artikeln
behof de ökas, skulle jag anse detta mycket lyckligare än bibehållandet
af indirekta skatter, hvilka drabba ojemförligt mer orättvist och i synnerhet
trycka dem, som hafva minst tillfälle att bära desamma, främst
deribland dem som hafva stora familjer att försörja.

Herr Beunich: Den ledamot af Kammaren, som sist hade or det,

har bemött den nästföregående talarens anförande på ett sätt,
som lemnar intet öfrig!, för mig att tillägga. Endast den frågan vill
jag ställa till den ärade talaren på östgötabänken, huruvida tanken på
grundskatternas afskaffande eller försvarsväsendets ordnande på andra
grunder än de närvarande må berättiga oss att pålägga konsumtionsskatter
och på sådant sätt uttaga bidrag för nämnda ändamål af de
medborgareklasser, hvilka hafva minst råd dertill? Mig förefaller det
temligen oegentlig!, för att icke säga något värre, att lyfta en börda
från dem, som under sekler visat sig kunna bära densamma och nu
mera rättsligt bära den, samt i stället lägga bördan på andra.

Det kan icke komma i fråga, att jag, i afseende på statsverkets

»:o 33.

Andriv gar
Tulltaxan.
(Forts.)

N:o 33.

Lördagen deri 1 Maj.

Ändringar i ställning, vill inlåta mig i tvist med en af Stats-Utskottets erfarnaste
Tulltaxan, medlemmar; men det kan icke undgå att förefalla mig något egen(F°rts.
) cloinligt om förhållandet mellan inkomster och utgifter i statsbudgeten
skulle blifva sådant, att vi icke kunde göra de små tullnedsättningar,
som här äro i fråga, då enligt den beräkning Kong!. Maj:t i sin proposition
gjort af statsverkets tillstånd och behof, debet och kredit skulle
gå fullt ihop, och Riksdagen sedermera med vanlig sparsamhet behandlat
utgiftsposterna och gjort ganska betydliga nedsättningar i de
anslag, som af Kongl. Maj:t blifvit äskade. Dessa nedsättningar höra
väl kunna medgifva någon liten minskning i skatterna, såvida det icke
är meningen att fortfarande samla medel, för att hafva till hands eu
gång då vissa bördor skola afiösas.

I afseende på den föreliggande punkten ber jag att med några
ord få bemöta hvad motionären derom yttrat. Han gjorde den frågan
hvarföre icke till exempel champignoner, som gifva en högst obetydlig
tullinkomst, blifvit föreslagna till tullfrihet, och kunde icke finna
något skäl, hvarföre så icke skett. Jag ber då att få erinra derom,
att det finnes andra rubriker i tulltaxan, under Indika champignoner
kunna blifva tullpligtiga, såsom t. ex. rubriken »Konserver». Införas
champignoner i dylik form, skall derför erläggas tull, och det syntes
Utskottet icke vara lämpligt att meddela föreskrifter, till följd hvaraf
eu och samma vara skulle, endast på grund a: det olika sätt hvarpå
den vore emballerad, kunna blifva föremål för så olika tullbehandling.
Samme talare frågade vidare, hvarföre vattenglas icke ansetts böra
vara tullfritt. Derpå har jag endast att svara, att vattenglas är ett
kemiskt-tekniskt preparat, och, då Utskottet bibehållit tull för sådana
preparat i allmänhet, måste det konseqvent göra det äfven för detta
fall. Jag vill dermed icke hafva sagt, att tullskydd för sådana varor
är öfverensstämmande med min åsigt. Tvärtom yrkade jag inom Utskottet,
att alla dylika preparat skulle göras tullfria; men då frihet
från tull icke stod att vinna för dem alla, ansåg jag konseqvensen
fordra, att den icke heller medgafs för något särskild! Slutligen
gjorde talaren enahanda fråga i afseende å visitkort. Då papper, som
införes i hela ark, är belagdt med tull, . föll det sig för Utskottet
svårt att finna något skäl, hvarföre papperet, på nämnda sätt sönderklippt
och bearbetadt, skulle vara mer fritt från tull än hela arket.
Det finnes vissa grundsatser, som genomgå vår tull-lagstiftning, dem
man icke får trampa under fotterna, och det är dessa grundsatser,
Utskottet här sökt tillämpa, så i det lilla som det stora.

Motionärens nu framstälda yrkande gick ut derpå, att zink, arbetad,
omålad och olackerad, skulle befrias från tull, och såsom skäl
derför åberopade han, att zink icke skulle kunna, på det sätt han
nämnde, bearbetas af våra bleckslagare. Jag har mig emellertid med
visshet bekant, att sådan bearbetning af zink kan här i landet åstadkommas,
och Utskottet har verkligen icke kunnat göra sig reda för
hvarföre en bleckslagare, som bearbetar jernbleck, skall hafva tullskydd,
men den som bearbetar zinkbleck vara deraf i saknad. Icke
heller har Utskottet kunnat fatta, hvarföre arbetad! olackeradt bly
skulle draga tull, men zink af enahanda beskaffenhet vara tullfritt.
Utskottet har för sin del gått ut från den åsigt, som jag tror är i

9 Jf:o 33.

Lördagen den 1 Maj.

tull administrativt hänseende fullt riktig, att likartade varor höra, så
vidt möjligt, draga lika tull, på det man icke må missbruka personers
oerfarenhet för att angifva tullpligtiga varor under benämning af andra
dermed nära likartade, hvilka äro från tull fria, och sålunda obehörigen
bereda sig frihet från tull. Det är af detta skäl, Utskottet
icke kunnat understödja den af motionären här föreslagna lilla förändring,
som eljest, med hänsyn till tullinkomsten, är fullkomligt likgiltig.

Herr Rydqvist: Jag anhåller till eu början att få i allo instämma
i det särdeles upplysande anförande, som här afgifvits af en
ärad ledamot på östgötabänken. Det blir mig derför icke behöflig! att
sysselsätta mig mycket med den del af frågan, han berört; men då
man nu är inne på diskussionen af deii föreliggande frågan i dess
stora helhet, utbeder jag mig att få yttra några ord.

Jag ber då först att få fästa uppmärksamheten derpå, att af denna
Kammares ledamöter i Bevillnings-Utskottet icke färre än tre högt
aktade män, Herrar Grefve Hamilton, Hammar och Friherre De Geer,
på efter mitt förmenande fullt goda skäl ansett tiden änna icke vara
inne att företaga eu generalrevision af vår tulltaxa. Annorlunda kan
jag icke kalla ett förslag, som omfattar 78 punkter i taxan, och som,
i händelse det nu skulle påkalla eu grundlig, genomgående granskning,
måste, då det berör hela vårt lands förädlingsindustri, föranleda flera
dygns debatt. De nämnde reservanterne hafva till eu början funnit
den nuvarande tidpunkten illa vald för att företaga frågan om borttagande
eller minskning af sådana tullar, som gifva i mer och mindre
män afsevärd statsinkomst, och af hvilka en stor del dessutom måste
anses såsom skyddstullar. Det lärer icke kunna bestridas, att de häruti
hafva rätt. För eu hvar är det bekant, att i Sverige har under de
sista tvänne åren räntan oupphörligen stegrats, så att t. ex. Riksbankens
utlåningsränta, som i Juni 1873 var 4 procent, nu gått upp till
5 ,/2. Det är lika bekant, att de enskilda bankerna och bankirerne
nu för tiden upplåna penningar mot 5 till 5 ‘/2 procent ränta, ja, vissa
bankirer till och med mot 6 procent. Hvad deras utlåningsränta skall
vara under sådana förhållanden, kan man någorlunda gissa sig till.
I synlig måtto är den väl icke mer än 7 procent, men dertill komma,
såsom en hvar vet, åtskilliga debiteringar under namn af provision
o. s. v., så att den verkliga räntan torde blifva icke så obetydligt
högre. Lika kandi är det ock, att sedan någon tid tillverkningen
inom hvarjehanda grenar af förädlingsindustrien minskats, att affärsställningen
på intet vis är lysande, att antalet af bankrutter både i
större och mindre skala är i stigande; och skulle vi vara så olyckliga
att få, låt vara endast ett års, dålig skörd, hvarifrån jag önskar var
Herre måtte förskona oss, kan ställningen i landet bli betänklig nog.
Att under sådana omständigheter, och att jag så må säga i ogjordt
väder, vidtaga en generel förändring i tulltariffen, utan att de, hvilka
det gäller, eller näringsidkarne, blifvit derom hörde —• den berättigade
satsen »audiatur et altera pars» har nu såsom så ofta tillförene varit
för Utskottet eu främmande sentens — måste ur näringsflitens synpunkt
förefalla i hög grad vådligt.

Ändringar t
Tulltaxan.
(Fort.?.)

N:o 33.

Lördagen den X Maj.

Ändringar i Deu ärade ledamoten på östgötabänken, som för en stund sedan
Tulltaxan. hacle ordet, bär med den stora kännedom kali besitter om statsverkets
(Forts.) tillstånd och behof redan fästat uppmärksamhet på denna frågas betydelse
i finansielt hänseende för statskassan. Jag ber att dervid få
tillägga några erinringar.

Håller man sig till uppgiften på 97 sidan af Utskottets betänkande
angående den influtna tullinkomsten, finner man, att densamma
stigit från 13,995,000 kronor år 1869 till 23,935,000 kronor år 1873 och
till 29,439,000 kronor år 1874. Att nu taga ett medeltal, såsom Utskottet
gjort, för åren 1869 -1873 och alls icke beräkna 1874 års höga
tullinkomst, synes mig icke vara riktigt. Jag har för min del gjort en
förteckning på hvad den minskade tullinkomsten skulle belöpa sig till,
om man tager förhållandena år 1873 till grund för beräkningen. Som
Herran!e finna, var sistnämnda års influtna tullinkomst 51/., million
mindre än samma inkomst år 1874, hvadan den af mig gjorda kalkylen
torde närmare komma att motsvara verkligheten än Utskottets.
Nå väl! Efter 1873 års förhållanden skulle den nu föreslagna minskningen
i tullinkomsterna för 67 så kallade skyddstullar belöpa sig till
1,055,366 kronor och för 36 finanstullar till 363,855 kronor, således
tillsammans för 103 artiklar till icke mindre än 1,419,221 kronor eller
dubbelt emot hvad Utskottet beräknat. Om man emellertid går eu
medelväg emellan de 740,000 kronor, hvartill Utskottet kalkylerat
denna minskning i tullinkomsterna, och förenämnda siffra 1,419,221
kronor, kan i alla fall enligt min åsigt den minskade statsinkomsten
icke anslås till mindre än en million kronor, ett belopp så högt, att
man måste betänka sig två gånger, innan man besluter sig för att
vilja beröfva statskassan en så betydlig inträd.

Vidare vill jag vid detta tillfälle påpeka den märkliga omständigheten,
att här i detta land behandlas dessa för statsinkomsterna
och för näringarne sä högst vigtiga ämnen på ett sätt, som, efter hvad
jag åtminstone har mig bekant, icke funnit sin motsvarighet någonstädes.
Här föreslås nu tullfrihet och tullnedsättning för 103 särskilda
artiklar, dels i följd af enskilda motionärers framställningar och dels
på grund af den makt och myndighet, som Bevillnings-Utskottet eger
enligt 40 § Riksdagsordningen. Om dessa djupt ingripande förändringar
både i afseende på statsinkomsterna och hela Sveriges förädlingsindustri
eger Finansministern icke deu ringaste kännedom, såvida
han icke händelsevis är ledamot af någon af Riksdagens Kamrar och
på de få dagar utskottsbetänkandet varit tillgängligt, kunnat deraf
taga del. Denna fråga kan således för honom vara helt och hållet
främmande. Äfven Civilministern, som är målsman för de svenska
näringarne, är i samma kategori. Regeringen i saknad af all officiel
kännedom om en högvigtig fråga, hvarom Riksdagen allena har beslutanderätten.
Man företager sig således här, i motsats mot hvad
i andra länder eger rum, att utan vidare vända upp och ned på hela
tulltariffen, utan att regeringen har vetskap derom. I England deremot,
och så vidt jag känner i alla andra konstitutionela länder, tages
initiativet i alla sådana frågor af regeringen, som framkommer med
förslag om förändringar i tulltariffen.

Ytterligare ber jag att få fästa Kammarens uppmärksamhet på,

Lördagen den 1 Maj.

Jf:o 83.

att Sverige alls icke behöfver vänta länge, innan det får en förändring
af tulltaxan; ty veterligt är, att Frankrike, med hvilket land vi, såsom
bekant, år 18135 afslutit en handels- och sjöfartstraktat, sjelf är sinnad!
att, så fort omständigheterna det medgifva, uppsäga alla sina
handelstraktater, och denna tid inträffar .senast år 1878, då den af
Frankrike sist ingångna traktaten med Österrike—Ungern utlöper.
Lika veterligt är ock, att åtskilliga andra länder, såsom Österrike—-Ungern, Italien och Schweitz, i hvilket fall som helst sjelfve komma
att innan kort uppsäga sina handelstraktater. Men huru går man nu,
exempelvis i Frankrike, till väga för att bereda sig på de förändrade
förhållanden och den förändrade tulltariff, som om några år härefter
motses? Jo sålunda, att man redan nu underkastar dessa frågor landets
pröfning och inhemtar utlåtanden genom prefekterna från de särskilda
nandelskamrarne. Der begär man således redan nu upplysningar för
frågans utredning flera år innan förändring'' i tulltariöen ifrågakommer.
Här deremot anser man upplysningar från sakkunnige män
öfverflödiga. Bevillnings-Utskottet har funnit det vara tillräckligt
att i ett fall höra en näringsidkare, i ett annat tillkalla en sakkunnig,
i ett tredje slå upp 1865 års betänkande o. s. v. Så behandlas denna
högvigtig^ fråga här. I öfrigt kan jag för min del icke inse. att det
medför den allra ringaste olägenhet att bibehålla den nuvarande tulltaxan
ännu i 2 å o år; ty om Frankrike uppsäger handelstraktaten
med oss, som det högst sannolikt gör, blir en revision, och en grundlig
revision af tulltaxan derefter ändock nödvändig, hvadan äfven
om det förevarande betänkandet nu skulle bifallas, måste icke förty
några år senare en omständlig granskning af tulltaxan företagas. Under
sådana förhållanden kan jag icke inse, hvarföre man nu skulle gå en
sådan revision i förväg, och jag föreställer mig, att då den tidpunkten
inträffar, att man måste vidtaga en sådan åtgärd, som nyss påpekats,
och hvilken jag då icke skall motsätta mig utan tvärtom understödja,
revisionen kommer att ske på ett så fullständigt och opartiskt sätt,
som vi med skäl kunna vänta af regeringen. Samtlige vederbörande,
som böra höras i ämnet, blifva dä hörde, och frågan blir då icke så
ensidigt behandlad, som hittills varit förhållandet. Och jag föreställer
mig vidare, att Riksdagen då, likasom vid föregående tillfällen åren
1816 och 1863, kommer att göra framställning hos Kongl. Maj:t, att
Kongl. Maj:t behagade, efter behörig utredning af förhållandena, framlägga
förslag till den förändrade eller nya tulltaxa, som kan anses
vara af omständigheterna påkallad.

På alla dessa skäl anhåller jag för min del om afslag på alla de
punkter i detta betänkande, i hvilka föreslås tullfrihet eller tullnedsättning;
och kommer jag att iterera detta mitt yrkande vid föredragningen
af hvarje särskild punkt.

Herr Odelberg: Det är med tillfredsställelse jag kali säga, att
det kanske är första gången, som jag i afseende på tullfrågor ställer
mig på samma ståndpunkt som Herr Generaltulldirektören. Jag är
fullt ense med honom att yrka bifall till denna punkt af Utskottets
betänkande. Då nu frågan emellertid mera kommit in pa en principiel
ståndpunkt, än att behandla artikeln zink, torde det tillåtas mig

Ändringar
Tulltaxan.
(For ta.)

S:«- 33.

Lördagen den 1 Maj.

Ändringar i att yttra mig angående frågan i sin allmänhet. Jag får då tillkännaTuiltaxan.
gifva, att jag instämmer med de reservanter, hvilka förklarat sig ogilla
(}< orts.) den behandling af tulltaxan, som densamma inom Utskottet fått. Jag
gör det på skal, som af reservanterne blifvit framsläpa, och bland
andra äfven på det skäl, som den andre talaren anfört, då han vidrört
våra statsinkomster, hvilka enligt min tanke icke äro i stigande
utan tvärtom och troligen mer och mer komma att minskas. Jag
delar fullkomligt denna hans åsigt, att ett sådant förhållande, som under
några år egt rum, att konsumtionen i alla riktningar i synnerhet
af utländska varor i så ofantligt stor grad tilltagit, icke kan fortfara;
ty, enligt min åsigt, måste förmågan att betala hvad vi importera
blifva allt mindre och mindre. Under diskussionen hafva åtskilliga
allmänna fribandelsfraser framdragits, hvilka jag anhåller att i korthet
få bemöta. Det yttrades från göteborgsbänken om »den stora
principen, att tullen på de effekter, som ingå i den stora konsumtionen,
bör nedsättas och detta snarare nu än någonsin». Jag ber att få hemställa
hvad en nedsättning, sådan som Utskottet föreslagit på åtskilliga
artiklar, skulle medföra för gagn för konsumenterna. Så t. ex.
är det föreslaget 5 öres nedsättning i tullen per skålpund på vissa
väfnader. De, som importeras, bestå uteslutande af finare väfnader,
af hvilka det går 10 alnar på ett skålpund. Den nedsättning, som
i detta fall är föreslagen, är således ett hälft öre per aln. Tror någon
af Herrarne, att detta kommer konsumenterne till godo. Jag tror det
icke, utan det blir detaljhandlaren, som stoppar detta i sin ficka, eller
delar han det med importören. Men icke nog härmed, det torde äfven
komma något exportören tillgodo; ty ju mera importen växer öfver
exporten, desto mera ondt blir det om vexlar, och ju högre pris
på dessa kan exportören betinga sig. Man klagar öfver det monopol,
som fabrikanterne hafva af de höga tullarne, hvilka drabba konsumenterne;
men jag frågar om konsumenterne äro mera belåtna att
beskattas af köpmannen än af fabrikanten. Herr Generaltulldirektören
yttrade också något, som jag måste vidröra, nemligen att en konsumtionsskatt
icke lämpligen borde läggas på de medborgare, hvilka
minst kunna bära den. Det medgifver jag gerna, att konsumtionsskatter
på sådana artiklar, som höra till de nödvändiga behofven,
alltid äro olämpliga, men jag tror icke, att vår tulltaxa kali beskyllas
för att allt för mycket belägga konsumenterne med sådana skatter.
Emellertid yrkar jag för närvarande bifall till den föredragna punkten
och kommer att vid hvarje punkt af betänkandet i afseende på nedsättning
af tullen yrka afslag.

Herr Hedlund: Jag hade icke trott, att tidpunkten nu var inne
att yttra sig öfver frågan i sin helhet; men då så tyckes vara förhållandet,
ber jag att få till bemötande upptaga några anmärkningar,
som här blifvit gjorda. Det har blifvit sagdt, att statsverkets
ställning icke skulle medgifva deu minskning i statsinkomsterna, som
skulle ligga i Utskottets betänkande. Jag får då först och främst
säga, att det något förundrar mig, att statsverkets ställning så der i
största hast blifvit så bekymmersam, då vid riksdagens början det
visade sig ett öfverskott af nära 6 millioner, om. hvilkas användande

Lördagen den 1 Maj.

>'':o 33.

Kong!. Maj:t lofvade att väcka förslag. Jag liar, för min del, icke
sett, att några så stora anslag ännu blifvit beviljade, att dessa sex
millioner blifvit medtagna; i stället hafva vi prutat ned åtskilliga anslag,
så att vi borde hafva något att ytterligare vinka på. Det kan
naturligen bero på, huru jag disponerar statens medel; om jag till
exempel vill bygga jernvägar med statens årliga inkomster, kan jag
få statsbrist, äfven om jag har öfverskott af SO å 40 millioner. Jag
kan icke bedöma halten af de skäl, som den värde ledamoten af Statsutskottet
anfört angående statsverkets ställning; men jag vill endast
uttrycka min förvåning öfver den mörka täflan, och jag får tillägga,
att, om man afser statens inkomster, är det just nödvändigt att gorå
eu del af de reduktioner, som här blifvit ifrågasatta. Jag afser i detta
fall bland annat vår ställning till Norge. Der är exempelvis tullen
på bomullsgarn blott 3 öre, då den är 8 öre hos oss, och från Norge
införas garn och väfnader tullfritt till Sverige. Följden häraf blir,
att den öfvervägande delen af dessa varor sannolikt skall komma att
hit införas öfver Norge, som härigenom stoppar i sin ficka hela den
tullinkomst för bomullsgarn och väfnader, som vi eljest skulle få, och
efter den uträkning jag gjort, skulle vi med den närvarande importen
komma att förlora 355,000 kronor i tull blott på artikeln bomull. Går
jag vidare till artikeln ull och linnegarn, med afseende hvarå samma
förhållande råder, anser jag det icke öfverdrifvet, om man säger, att
här står på spel en sammanlagd statsinkomst af 7 å 800,000 kronor.
I allt fall är det icke den ärade ledamoten af Stats-Utskottet obekant,
att skyddstullar komma icke statsverket till godo; eu tull, åsatt för
att till fabrikanternas förmån hålla en vara uppe i pris, gagnar icke
statsverket, men sänkes tullen sä att import kan uppstå, så inflyter
deremot statsinkomst. Från statsverkets sida är det således angeläget,
att åtskilliga tullsatser nedsättas, och icke tvärt om. Vidare har här
blifvit yttradt, att det skulle vara eu fast ståndpunkt att låta tulltaxan
vara orubbad, emedan man eljest skulle råka in på godtycket;
men jag kan icke tro, att det är eu fast ståndpunkt att försvara godtycket,
och om något är godtyckligt, är det väl den nuvarande tulltaxan;
man behöfver blott kasta eu blick derpå för att se, att all
förnuftig grund saknas för åtskilliga tullsatser. Jag tror derföre, att
det skulle blifva lätt, i synnerhet för eu man med det ljusa omdöme,
som den värda statsutskottsledamoten eger, att i hvarje särskild punkt
taga i öfvervägande den nedsättning, som bör ega rum; ingen synes
mig behöfva grubbla ett ögonblick öfver, huruvida vi behöfva bibehålla
tullen på t. ex. kummin eller bronspulver. Här bär jemväl
blifvit sagdt, att det icke vore rätta tidpunkten äfven i andra afseenden
att vidtaga förändringar i tulltaxan. Det är känd sak, att de,
som äro motståndare till en reform, aldrig finna den rätta tidpunkten
inne; men hvarför skulle tidpunkten just nu vara så ogynsam? Alla
fabrikanter hafva fått stora öfverskott och samlat reservfonder; en betydlig
kapitalbildning har egt rum. Skulle då icke tidpunkten vara
inne? Jag tror, för min del, att tiden just nu är sådan, att man
skulle kunna, såsom man redan för länge sedan lofvat, taga bort alla
tullar och så mycket snarare taga det tuppfjät, som nu är i fråga genom
de tull-lindringar som Utskottet föreslagit. Men, säger man,

Ändringar i
Tulltaxan.
(i’ort3.)

N:o 33.

Lördagen den 1 Maj.

Ändringar i räntan stiger, och konsumtionen aftager. Hvad räntan angår, vet jag
Tulltaxan, }wafl flen på senare tider varit; men den är vexlande, och

(Forts.) jag tror näppeligen, det vi skola få upplefva någon riksdag, då man
ej kan komma att hänvisa på någon räntestegring. Att konsumtionen
skulle aftaga, vågar jag betvifla; ty jag tror icke att det ännu visat
sig någon minskning i importen. Om också tullinkomsterna under
Januari—Mars i år icke varit så störa som förra året, behöfver man
blott kasta eu blick på de ofantliga varuqvantiteter, som infördes under
April sedan isen gått upp, för att öfvertyga sig, att konsumtionen
icke är i aftagande. Det bär ytterligare blifvit sagdt, att franska
handelstraktaten skulle nu hafva något sammanhang med dessa artiklar,
och att det derföre vore skäl att afvakta densammas uppsägning.
Jag ber att dervid få anmärka, att det torde vara endast 4 å
5 eller kanske ännu färre artiklar, som beröra våra förhållanden till
Frankrike, som icke bryr sig om anis, fenkol, risgryn etc.; det är
egentligen vin, cognac, sidentyger och yllevaror som beröras häraf, och
dem har också - Utskottet knappast vidrört. Det skulle då hufvudsakligen
vara - artiklarne bomull och linne, men det är egentligen England,
som deraf beröres, och jag kan icke se hvad sammanhang den
franska traktaten har med vår tulltaxa, när det gäller att reglera
densamma på detta sätt. Jag vill icke yttra mig om huruvida Frankrike
är färdigt att uppsäga sina handelstraktater, men jag betviflar ej,
att den värde talaren är bättre underrättad derom än jag.

Man har äfven sagt, att ett sådant förslag som detta borde utgått
från Regeringen. Jag vill likväl fråga: är det i sin ordning, att
regeringen väcker dylika förslag? Regeringsformen säger, att Riksdagen
skall genom bevillningar fylla bristen i statsinkomsterna; och
om något skall utgå från Riksdagens eget initiativ, torde det vara
frågan om bevillningar. Det möter tillika den omständigheten, att
denna fråga, utgången från Regeringen, så lätt blir eu politisk fråga.
Den bör icke blifva det, när den utgår från Riksdagen. Tänkom oss,
att vi hafva eu finansminister, som vill hafva eu någorlunda fri ställning
och något så när inflytande i båda Kamrar ne, af livilka den ena
är protektionistiskt sinnad och den andra har frihandelsåsigter. Denne
finansminister kommer då i eu ganska besynnerlig ställning. Jag bör
ock irpplysa, det jag med mitt förslag icke velat gå hvarken den nuvarande
finansministern, om vi hafva någon sådan, eller en blifvande finansminister
i förväg. Här är blott en obetydlig väg öppnad, så att eu
finansminister, som vill göra något i detta afseende, nog har tillräckligt
stort utrymme för att gå vidare.

Hvad inkomsterna beträffar, får jag hänvisa till den tablå, som
förekommer i slutet af Utskottets betänkande, hvaraf det visar sig, att
öfverskottet af tullinkomsterna utgjort 12,939,000 kronor år 1874;
9,335,000 kronor år 1873; 4,305,000 kronor år 1872; 5,119,000 kronor
är 1871; 1,805,000 kronor år 1870 och 995,000 kronor år 1869. Med
så ofantliga öfverskott öfver de beräknade inkomsterna måtte vi väl
kunna med någon tillförsigt vidtaga en reduktion af det obetydliga omfång,
som här är föreslaget, och jag instämmer med en högt aktad talare,
att det icke är rätta sättet, om vi behöfva ökade skatter för en allt
mer och mer stigande utveckling i samhället, att då lägga dessa ökade

Lördagen den 1 Maj.

JS:0 SS»

(F orts.)

skatter på konsumtionsartiklar, utan söka dem på andra håll. Då jag Ändringar i
väckte detta förslag, var det egentligen för att begagna en gynsam Tulltaxantid
för skattelindring. Jag förestälde mig, att, då ställningen i landet
är blomstrande och Statsverket har öfverskott, tidpunkten vore
inne för skattelindringar, på det att vi skulle hafva större förmåga
att bära skatterna, när den onda tiden kommer. En engelsk författare
har uttalat den bekanta satsen, »att den bästa skattkammare ligger
i folkets fickor». Derom är jag för min del också öfvertygad.

Då zinken nu blifvit tvistämnet, skall jag icke bråka mycket dermed,
utan afstå från mitt yrkande i denna del; då vi fått så lång tid
undvara detta nyttiga byggnadsämne, kunna vi nu göra det ännu
någon tid.

Herr Svanberg: Efter det sakrika anförande, som blifvit af eu
ärad representant på östgötabänken afgifvet, skulle det visserligen
kunna anses öfverflödigt af mig att sätta Kammarens tålamod på
prof genom att yttra mig i denna fråga; men då jag under loppet af
många år stått i beröring med ett stort antal industriidkare från
skilda trakter af vårt land och derjemte egnat en synnerlig uppmärksamhet
åt våra industriela förhållanden, anser jag det tillbörligt, att
jag vid behandlingen af det nu föredragna betänkandet äfven yttrar
några ord. Efter min öfvertygelse lärer säkerligen den svenska industriens
förkofran eller tidsenliga utveckling icke åstadkommas derigenom,
att man sätter höga tullar; men derjemte är jag fullt förvissad
om, att den väl behöfver det ringa skydd, som den för närvarande
åtnjuter genom våra nuvarande tullbestämmelser. Här har blifvit
yttradt, att detta förslag från motionärens likasom från Utskottets
sida framkommit för att gå konsumenternas rättvisa önskningar till
mötes; men i afseende härå ber jag få fråga, om någonsin någon
klagan från konsumenterna i denna del försports. Jag har åtminstone
icke hört det hvarken från landstingen eller andra sammankomster
af ekonomisk beskaffenhet, och jag tror dessutom, att en sådan klagan
skulle vara obefogad, då man jemför det skydd vår industri åtnjuter
med hvad förhållandet är i andra industriidkande länder. Jag har
här åtskilliga länders tull-lagstiftningar, nemligen Frankrikes, Tysklands,
Osterrike-Ungerns och Rysslands, och jag försäkrar eder, mine
herrar, att i alla aessa länder åtnjuter industrien genom tullbestämmelserna
mycket större skydd än hos oss. Hvad särskildt väfnader
vidkommer, äro icke mindre än fjorton särskilda sådana artiklar i den
franska tull-lagstiftningen rent af förbjudna till införsel. Att vi
otvifvelaktigt gå mindre lyckliga dagar i ekonomiskt hänseende till
mötes än dem vi under den senare tiden fått upplefva, kan man tydligen
förmärka, och jag hemställer då, om det vore klokt att till
skada för industrien och till ringa båtnad för konsumenterna vidtaga
sådana åtgärder som de nu föreslagna. Man vet mer än väl, att
förbrukningen af många artiklar är underkastad modets vexlingar, på
det sätt att då man den ena tiden anser sig behöfva än det ena än
det andra, man eu annan tid tycker sig böra spara i alla möjliga fall.
Följden häraf blir, att en stagnation uppstår, och jag tror, att eu
sådan helt säkert förestår ganska snart, hvars följder nog komma att

N:o 33.

Lördagen den 1 Maj.

Ändringar i visa sig. För att emellertid lugna den ärade representanten, som
Tulltaxan, vackt denna motion och som gifvit anledning till Utskottets föreva(Forts.
) rande betänkande, ber jag att få för honom och Kammaren omnämna,
att jag från en framstående industriidkare i Frankrike erhållit den
underrättelse, att franska regeringen • lärer hafva beslutat, att redan
innan franska traktaten med Sverige går till ända, dess egen tulltaxa

skall undergå en revision, och påtagligen lärer väl äfven i följd häraf

vår tulltaxa blifva föremål för eu grundlig granskning. Jag tror, att
i sådant fall Regeringen tillsätter en komité, som skall verkställa

detta arbete, och det är ju möjligt och till och med ganska troligt,

att åtminstone en industriidkare kan få deltaga i denna komités öfverläggningar.
Jag ber slutligen att fä yrka bifall till den nu föredragna
punkten.

Herr Hammar: I afseende på den nu föreliggande punkten
hade jag icke ärnat yttra mig, emedan jag var fullkomligt öfverens
med Utskottet i att afstyrka bifall till de i denna punkt omnämnda
förslag. Jag trodde icke, att det skulle vid denna punkt komma till
eu så vidlyftig diskussion, som emellertid redan nu egt rum. Då jaglikväl
i den reservation, som jag afgifvit, har mera generelt antydt
min ståndpunkt i tullfrågan, kunde det kanske icke vara olämpligt,
att äfven jag nu yttrar mig och litet närmare utvecklar skälen till
de i min reservation uttalade åsigter. Jag har i denna min reservation
yttrat, att tidpunkten icke, efter min uppfattning, skulle vara
den lyckligast valda för en så pass grundlig revision af tulltaxan, som
af motionären åsyftats och af Utskottet delvis föreslagits. Jag bär
tillika påpekat, att franska traktaten tilländagå!- om två år. Vi veta
icke, hvilka åsigter, vare sig i Frankrike eller här, kunna vid den
tiden komma att gorå sig gällande, huruvida de i allmänhet framgå i
en mer liberal eller mer prohibitiv riktning. Lika litet tror jag, att
man med någon säkerhet kan bedöma, huruvida icke, i fall den franska
traktaten skulle förnyas, äfven andra länder, med hvilka Sverige står
i intimare handelsförhållande, skulle vilja framställa förslag om eu
sådan traktat med oss. Min åsigt i detta fall är den, att om så skulle
komma i fråga — och det kan ju icke på förhand bestämmas — så,
ju flera tullsatser vi plocka bort ur vår tulltaxa, dess mindre motvigt
hafva vi att erbjuda mot de fordringar, som å vår sida skulle kunna
framställas vid möjligt uppgörande i framtiden af handelstraktater.
Det är derföre, som jag lör min del icke har ansett tidpunkten vara
den lämpligaste till att nu på förhand företaga några betydligare
förändringar i vår tulltaxa, i synnerhet om jag dertill lägger, hvad
som också är allmänt lcändt, att våra hufvudsakligaste exportartiklar,
trä och jern, hafva fallit ganska betydligt i värde, och att en af
våra andra exportartiklar, spanmål, genom sista årets mindre goda
skörd nära nog icke kan vidare i år exporteras. Att penningeräntan
har stigit, är en temligen känd sak, och detta, sammanlagdt med de
förhållanden jag förut omnämnt, har föranledt ett ganska betydligt
fall i arbetslönerna i allmänhet. En gifven följd deraf är, att den
stora allmänhetens konsumtionsförmåga måste betydligt minskas och
åtminstone för den närmaste framtiden inskränka sig hufvudsakligast

Lördagen den 1 Maj. 17

till förnödenhetsvaror. Eu naturlig följd åter häraf måste val blifva
den, att vara tullintrader äfven för d.en närmaste framtiden ganska
betydligt komma att minskas. Vi hafva redan sett bevis härpå i den
omständighet, att pa de tre manader, som nu förflutit, tullintraderna
minskats med icke mindre än 1,250,000 kronor mot samma tid förra
året, och nog har man anledning till det antagande, att tuilintraderna
för den närmaste framtiden komma att intaga ett mera normalt tillstånd,
än under de sistförfluten åren. Jag tror således icke, att man
bör gorå sig alltför störa förhoppningar, att förhållandena skola i
detta afseende gestalta sig på samma sätt som under föregående år.
Jag hemtar stöd för ett sådant antagande äfven deraf, att jag af en
person, som stål’ dessa förhallanden ganska nära, hört yttras, att han
skulle vara ganska nöjd, om tullinkomsterna för ett kommande år
komme att uppgå till det belopp, som af Kongl. Magt är beräknadt.
Då jag derjemte tagit i betraktande, att statens utgifter måste stiga,
enär vi ju hafva visshet om utgifter för ganska stora frågor, hvilka
icke kunna falla, men att vi deremot icke hafva visshet om. att statens
inkomster skola ökas, utan tvärtom all anledning tro, att de
skola komma att minskas, har jag gjort mig den frågan, huruvida
det kan vara statsekonomiskt klokt att frivilligt och utan att det är
af något egentligt behof påkalladt genom nedsättning i tullsatserna
ytterligare minska statens inkomster. Jag tror åtminstone icke. att
en enskild person, som är män om sitt ekonomiska välbeställd, går
tillväga på det _ sättet, att han, med visshet om ökade utgifter och
med all anledning att befara eu minskning i inkomsterna,, frivilligt
och utan att det är af behofvet pakalladt minskar de senare. Detta
skulle _ vara eu anledning för mig att yrka afslag å det af Utskottet
framstälda förslag i dess helhet och jag skulle, såsom jag i min reservation
yttrat, helst hafva sett att tulltaxan för närvarande fått
vara alldeles ovidrörd. Men då jag vid ärendets förberedande hehandling
inom Utskottet funnit, att lj tökottet afstyrkt det af motionären
framstälda förslag om tullens borttagande för icke mindre än sextionio
artiklar, .samt att Utskottet i öfngt gatt till väga efter min uppfattning,
med ganska stor varsamhet, då det föreslagit endast mer
eller mindre obetydliga nedsättningar, bär jag icke trott mig böra
afstyrka alla förändringar i tulltaxan, utan har ansett mig hufvudsakligast
böra fästa, mig vid sådana poster, som jag kan räkna egentligen
till. kassa-artiklar eller sådana, som i en mera väsentlig mån
bidraga till statsverkets inkomster. I afseende å den nu föredragna
punkten bär jag icke annat att yrka än bifall till Utskottets lietäukande.

Friherre af Ugglas: I afseende ä den nu föredragna punkten
keller jag något annat att yrka än bifall till densamma; men
da åtskilliga bland Kammarens ledamöter vid denna punkt redan uttalat
den ståndpunkt, som de . vid behandlingen af detta Utskottets
betänkande ämna i allmänhet intaga, ber äfven jag att för min del
med några ord få antyda min ståndpunkt till frågan i dess helhet. 1
olikhet mot den ^ ärade talaren från Göteborgs och Bohus län är jag
af den bestämda åsigt, att tidpunkten för närvarande icke är inne att
Första Kammarens Frat. 1875. A:o 33. o

Sb o 83.

Andringar i
Tulltaxan.
(Fortä.)

3i:o 33.

Lördagen den 1 Maj.

Ändringar i vidtaga så väsentliga och genomgripande förändringar i var tulltaxa*
Tulltaxan. gom j detta förslag blifvit ifrågasatta. Den framställning, som vi
(Forts-) nyss hört af eu ärad ledamot af Statsutskottet, innehåller ganska
mycket beaktansvärdt, och jag anser det icke riktigt att under eu
tidpunkt, då Statsverkets utgifter oupphörligt växa och då vi, efter
hvad man kan befara, möjligtvis gä mindre lyckliga tider till mötes,,
välja just denna tidpunkt till så störa nedsättningar, som här äro
ifrågasatta. Dör 1111g utgör dock icke detta hufvudsaken. .lag anser
denna tidpunkt äfven från eu annan synpunkt vara mindre väl vald,
och det är just på grund af den franska traktaten. Denna traktat,
som tilländaiöper den 15 April 1877, således tva ar härefter, skall
uppsägas tolf månader före denna tid, såvida den icke skall fortfarande
gälla.0 Det ligger väl då temligen nära till hands att antaga, att en
allmän revision af vår tulltaxa ligger inom deu närmaste framtiden
och jag kan omöjligt föreställa mig, att det da kan vara rätt att företaga
en sådan revision, så kort före det Regeringen nödvändigt
måste taga denna fråga om hand och behandla den med den omSgt
som man° har rätt att fordra. Jag tror da, att det icke kan vara
skäl att gå Regeringen i förväg och vidtaga en hel hop större, eller
mindre förändringar. I olikhet mot den ärade talaren tror jag äfven
att det är nödvändigt, att ett förslag i detta ämne utgår från Regeringen.
Alla de stora tullförändringar, som vi här i landet upplefva!,
hafva grundat sig på arbeten, verkställda åt sakkunnige män, tillsatte
af Regeringen, och det har varit på grund af dessa arbeten, som Riksdagen
sedermera fattat sina beslut. Med all aktning för hvar och eu
af Riksdagens ledamöter och med mycket stor aktning för Bevillningsutskottet
vågar jag likväl påstå, att en enskild motionär omöjligen
kan med afseende å eu fråga sådan som denna intränga i älta.dess
detaljer, och att Utskottet, som endast har några få månader på sig
att arbeta, icke kan till och med med den största insigt och bästa
vilja sätta sig så in. i denna fråga, att icke misstag kunna begås.
Deremot, om Regeringen tillsätter sakkunnige ratin för att omarbeta
och revidera tulltaxan, har man åtminstone både rätt att fordra och
den största anledning att vänta, att deras arbete skall vara eu god
grundval för Riksdagen att derpå hygga sitt förslag. Detta är mitt
enda skäl, hvarför jag icke kali biträda Utskottets förslag i denna
fråga. Jag har under alla de år, jag varit ledamot åt Bevillningsutskottet,
alltid motsatt mig mera genomgripande förändringar i tulltaxan
just på grund deraf, att jag temligen lifligt deltog i behandlingen
af den franska traktaten och då fattade den bestämda åsigt,
att, sedan våra näringar blifvit sa starkt berörda genom denna traktat,
man skulle lemna dem i fred under den tid traktaten konime att
räcka, och jag tror också, att våra näringsidkare derpå kunna hafva
berättigade anspråk. Man säger bär visserligen — för att komma
tillbaka till den af Herr Ekman vidrörda fiuansiela ställningen —
att just genom bifall till Utskottets förslag våra inkomster sannolikt
skulle komma att ökas. Jag delar hans åsigt derutinnan,. att detta
vore rätt under normala förhållanden, då konsumtionen fortfar att
vara stark och fortfarande är i stigande, men under eu tidpunkt, da
vi kanske gå allvarsamma tider till mötes, tror jag icke, att eu minsk -

19 N:o 83.

Lördagen den 1 Maj.

ning af tullen kommer att öka konsumtionen. Man har vidare sagt,
att Ad på senare tiden fått så stora öfverskott och att för den skull
tidpunkten nu vore inne att vidtaga de ifrågasatta förändringarna.
Det finnes måhända ingen af eder, mina herrar, som har en sådan
erfarenhet i en dylik fråga som jag. Jag erinrar mig ganska väl
hvilka öfverskott, som funnos att tillgå vid 1865 års riksdag, och jag
minnes mer än väl de svårigheter, jag sedan i min egenskap af finansminister
hade att fa debet och kredit att gå ihop. "Vi få kanske
känna på både goda och onda år och vi få icke räkna på att dessa
goda år skola länge ega bestånd.

I Bevillnings-Utskottets betänkande förekomma många saker, som
jag för min del icke skulle hafva mycket emot att bifalla, men jag
tror, att, om man börjar plocka ut den ena biten från den andra, man
äfventyra!’ att öfvergifva den enda fasta ståndpunkt, man har, och
komma in på godtyckets område. Ehuru det således kan finnas goda
skäl att bifalla ett eller annat af dessa förslag, torde det dock vara
klokare att lata allt falla, ty det kan icke dröja länge, innan de riktiga
åsigter, som här äro uttalade, komma att göra sig gällande, och
jag tror icke att det innebär någon fara att vänta. Jag stål- i denna
sak på samma ståndpunkt som (ten ärade representanten på östgötabänken
och hemställer, att Riksdagen för närvarande måtte lemna
tulltaxan alldeles oförändrad.

Herr Ekman, Carl: Jag har blifvit uppkallad för att gifva
några ytterligare förklaringar i anledning af det anförande, som Herr
Hedlund nyss här afgifvit. Jag har af detta anförande funnit, att
han missförstått mitt förra yttrande, ehuru jag verkligen trodde, att
det var så tydligt afgifvet, att det icke hade bort kunna missförstås.
Jag har dock af hans yttrande erfarit, att han uppfattat mig så, som
om jag skulle hafva sagt, att vi för år 1876 hade en brist att fylla.
Detta har jag aldrig sagt och med hänsyn till den af Kong!. Maj:t
framlagda statsreglering har jag icke haft anledning att göra någon
sådan anmärkning. Hvad jag har velat fästa Kammarens uppmärksamhet
på, det är, att våra utgifter, sådana de nu genom åtskilliga
beslut blifvit bestämda, uppgå till ett belopp af omkring sjutio millioner
kronor; att det dessutom åligger Riksgäldskontoret att årligen
verkställa utbetalningar hufvudsakligen af annuiteter på de till jernvägsbyggnader
upptagna lån till belopp af omkring tio millioner kronor;
att Riksgäldskontoret icke har några andra ständiga inkomster
att påräkna — bankovinsten äfven deri inberäknad — för att möta
dessa utgifter än två och eu half millioner kronor; att således, om
icke statens inkomster kunna uppdrifvas till ett högre belopp än som
i Kongl. Maj:ts proposition är beräknadt eller sextiosju och en half
millioner kronor, men utgifterna måste bibehållas vid sömma belopp,
hvartill de nu äro reglerade för år 1876 eller 77 1/2 millioner kronor,
en brist förefinnes på tio millioner kronor hvilken måste fyllas med
öfverskotten pa statsinkomsterna. Jag har vidare tillåtit mig fråga,
huruvida vi icke antagligen gå svårare tider till mötes och att således
för framtiden icke så stora öfverskott vore att påräkna, samt huruvida
icke till följd deraf vid den statsreglering, som förestår att uppgöra

Ändringar

Tulltaxan,

(Forts.)

N:o 33.

Lördagen deri 1 Maj.

Ändringar i till nästkommande Riksdag, det sannolikt, om man minskade på statsTuUtaxan.
inkomsterna, skulle komma att möta svårigheter att tillgodose alla de
(Forts.) intressen, som man hittils velat med anslag från statens sida tillgodose.
Jag har endast velat ånyo upprepa detta, på det att, om någon annan
af Kammarens ledamöter skulle liksom Herr Hedlund hafva missuppfattat
mitt yttrande, ett sådant missförstånd då måtte blifva undanröjd
t.

Hvad för öfrigt beträffar den af honom omtalade tidpunkt, som
nu skulle vara så gynnsam derföre, att fabrikanterne under de göda
åren hunnit samla krafter, så ber jag att i afseende derpå få saga,
att jag ingalunda gör mig till målsman för dem af våra fabrikanter
som begära skydd. Det skulle hafva varit mycket glädjande att få
följa motionären på den väg, han föreslagit, men på de skäl, som jaghär
anfört, anser jag mig för det närvarande icke kunna få den
glädjen.

Herr Wallenberg: Om man skulle döma efter hvad man här

förnummit, vore man verkligen frestad att tro och befara, att eu väldig
reaktionär strömning i afseende på det fria utbytet skulle hafva
kommit in i Kammaren; men som ännu icke så särdeles stor förändring
af Kammarens ledamöter skett och då jag tillika betänker, att
bär fattats tidigare beslut i den syftning, som jag anser vara den
rätta eller till förmån för det fria utbytet, tror jag icke sä kan vara
förhållandet, äfven om de yttranden, som bär äro rädda, kunna gifva
skenbar anledning att antaga något sådant. Det är bekant, att då
det nya representationssättet med årliga riksdagar först infördes, det
mycket talades om huru tulltaxefrågor skulle behandlas. Den åsigt
gjorde sig gällande inom den då rådande majoriteten, att man borde
undvika att hvarje år göra förändring i tulltaxan, utan att, när, efter
allvarligt begrundande, förändring deruti ansågs af behofvet påkallad,
densamma borde göras mera omfattande. Skälen derför äro ganska
tydliga. Först och främst det, att det gifver mindre stadga, om man
oupphörligt, så att säga, petar på tulltaxan och det andra, att, om
man gör många små reformer, dessa icke tillvinna sig den uppmärksamhet,
som vid sådana förändringars genomförande är behöflig. Det
är derföre som jag, utan att på något vis vilja anses hafva öfvergifvit
de åsigter, för livilka jag i mer än tjugo år kämpat, skulle vilja se
tiden an, utan att, så vidt jag kan se, sjelfva frågans utveckling
kornme att förlora derpå. Det är ett kändt faktum, att vi inom kort
tid måste i och för den franska traktaten återkomma till denna fråga.
För några dagar sedan läste jag franska handelsministerns cirkulär
till franska handelskamrarne. Det kunde naturligtvis icke direkt beröra
traktatfrågan, men det har icke ansetts vara ogynsamt mot den
liberalare handelslagstiftningen och mot den tanke, som går ut på att
förnya traktaterna. Det är således möjligt och till och med sannolikt att
traktaten blir förnyad och man kan så mycket heldre antaga, att
detta kommer att ske, som det reaktionära partiet i Frankrike gått
allt mer och mer tillbaka, och det är ett ovederläggligt faktum, att
under den liberalare lagstiftningen landets handel och industri gjort
stora framsteg. Under sådana förhållanden och då jag hoppas ej mindre

Lördagen flen 1 Maj.

21 N:o 33.

att., när vi eu gång komma att handlägga denna fråga, den Ändringar i
blir allvarsamt behandlad och att då de genomgripande förändrin- T«Ut«mn.
garne, om de äro nödiga, komma att vidtagas samt de små få följa (Fortä-)
med på köpet, än äfven att vi vid den tiden skola hafva en finansminister,
hvarförutan det är omöjligt att tänka sig reformer i tulltaxan,
så är jag benägen att nu stanna vid status quo.

Herr Ekman, Johan Jakob: Jag har begärt ordet med anledning
af ett yttrande af en talare i min närhet, som ansåg riktigast
att låta alla tankar på tullnedsättningar för i år falla. Han grundade
denna sin åsigt dels på förhållandet med den franska traktaten
och dels derpå, att han för sin del ansåg, att ett så omfattande förslag
som detta borde utgå från Regeringen och icke från Bevillningsutskottet.
Hvad först den franska traktaten angår, så inser jag icke
hvithet inflytande denna traktat för närvarande kan hafva på denna
frågas behandling. Att vår tulltaxa vid den tid, då traktaten med
Frankrike kan komma att förnyas, kommer att undergå eu revision,
antager jag; men att denna revision och de förändringar, som då vidtagas,
komma att gå i den riktning, Bevillnings-Utskottet angifvit,
och snarare längre än hvad Utskottet nu föreslagit, lär väl icke vara
tvifvel underkasta^. Hvad åter vidkommer den andra betänkligheten,
eller att förslaget bort hafva utgått från regeringen, så tillerkänner
jag denna åsigt allt det värde den kan förtjena. Det är dock ett faktum,
att Regeringen icke inkommit med något förslag i detta afseende,
då deremot Bevillnings-Utskottet, som just har att pröfva hithörande
förhållanden, framlagt ett ganska fullständigt förslag till revision
af tulltaxan. Jag tror derföre, att vi böra pröfva detta förslag
på grund af dess egna fortjenster och icke på grund deraf att det inkommit
från eu myndighet, som kanske varit mindre lämplig att framlägga
detsamma än Regeringen. Den egentliga anledningen, hvarföre
jag anser att vi icke böra uppskjuta behandlingen af denna fråga,
förefinnes i vår ställning till Norge, hvilken jag redan tagit mig friheten
påpeka. Om de förändringar i handelsförhållanden, som af mellanrikslagen
kunna blifva eu följd, komma att menligt inverka på
Sverige, så hjelpes detta, svårligen dermed, att man framdeles ändrar
tulltaxan för att derigenom gifva åt handeln eu annan riktning, ty
flen riktning handeln en gäng tagit, bibehåller den gerna, äfven om
i viss män motverkande åtgärder vidtagas. Det finnes, enligt min
åsigt, ännu ett skäl, att icke dreja med att göra hvad man i denna
fråga anser riktigt — och jag ställer eu uppmaning att betänka detta,
egentligen till dem, som hafva samma åsigter som jag men anse tidpunkten
för deras genomförande nu olämplig — nemligen att det är
ganska möjligt att, vid en förändrad sammansättning af Kammaren
nästa ar, helt andra åsigter beträffande handelslagstiftningen kunna
komma att göra sig gällande, än de Indika nu äro här rådande.

Grefve af- Ugglas: Jag ber först att få återkalla i minnet hos
mången här närvarande, att, när för omkring 20 år sedan eu reform
i tull-lagstiftningen börjades, jag, da ledamot af Bevillnings-Utskottet,
ifrigt anslöt mig till densamma. Jag hyser ännu i närvarande stund

>’:o 33.

Lördagen den 1 Maj.

Ändringar i den åsigt, att den bana, som då beträddes, tiar varit för vårt land
Tulltaxan, gagnelig. Den starka utvecklingen af vår industri har sin grund i
(Forts.) (len konkurrens som då uppstod, hvarigenom man tvingades att öfvergå
från det handtverksmessig» arbetet till fabriksarbetet. Villigt erkännande
att vår industri numera erhållit den styrka, att man under vanliga
förhållanden val skulle kunna fortgå på den bana som då beträddes,
röstar jag dock för bibehållande af de nuvarande förhållandena
af det skäl, att jag anser den närvarande tidpunkten icke vara gynsam
för förändringar, hvilka ovilkorligen måste utsätta industrien för
ett ganska hardt prof. Det är nemligen alldeles gifvet, att om i konsumtionens
intresse i och för nedsättning af prisen tullsatserna nedsättas,
måste fabriksindustrien för att kunna bestå under den ökade
konkurrensen söka att erhålla två saker, ökade förlag och eu lifligare
omsättning; men om man ser sig omkring i verlden i närvarande
stund, så finner mall att hvarken på det ena eller andra fältet förhoppningarna
äro ljusa. Derföre, ehuru jag hyser samma åsigter som
förr angående nyttan af att fortgå på deri under 1850-talet beträdda
banan, tror jag likväl, att man bör invänta en gynsammare konjunktur,
innan man vidtager några ytterligare förändringar i tulltaxan.
Den siste talaren har ansett, att man borde göra förändringar nu,
synnerligast derföre, att man icke vet, huru representationen kan
komma att se ut efter de nya valen och att andra åsigter då möjligen
kunna göra sig gällande, men i detta afseende ber jag honom
bemärka, att hvad han framstält snarare talar emot än för eu förändring;
ty om en sådan nu vidtages, men inom nationen motsatta åsigter
skulle göra sig gällande, som finge sitt uttryck i de nya valen, så
uppstode eu reaktion, och ett fram- och tillbakagående är i tullagstiftningen
det sämsta af allt. Man har velat bestrida riktigheten af den
utaf åtskillig^ talare framhållna åsigten att, om en större reform i
förevarande hänseende skulle införas, förslag dertill borde utgå från
Regeringen. Jag tror likväl, att tull-lagstiftningen, om den skall konseqvent
genomföras, fordrar så moget och strängt arbete, att jag tviflar
på att, äfven om en eller annan af Utskottets ledamöter eller Riksdagens
medlemmar för sin egen del är mäktig detsamma, hvarken Utskottets
majoritet eller Riksdagen kan fullgöra ett sådant arbete utan
ledning af ett från Regeringen utgånget fullständigt förslag i den
vägen. Då jag icke ämnar vidare deltaga i diskussionen, som nog
ändå kommer att taga Kammarens tid i anspråk, har jag begagnat
tillfället att bär uttala de åsigter, efter hvilka jag i denna fråga kommer
att handla.

Ofverläggningen förklarades slutad och punkten bifölls.

3:dje punkten.

Friherre De Geer, Carl Emanuel: Utskottet har motiverat sin
hemställan i denna punkt med följande ord: »Dessa artiklar utgöra

vigtiga beredningsänmen för åtskilliga näringar, såsom sockertillverkningen,
måleri- och boktryckerihandteringen med flera». Jag får för
min del säga, att jag icke anser denna motivering så giltig, att jag

lördagen den X Maj.

23 N:o 83.

på grund af det omnämnda förhållandet kan komma till samma slutsats
som Utskottet. Det är nog möjligt, att det vore af vigt för dessa
näringar, att de ifrågavarande artiklarne blefve tullfria, men jag måste
å andra sidan såsom konsument betvifla, att jag får köpa vare sig
sockel'' eller måleri- och boktryckerihandteringens alster billigare derföre
att bensvart, benkol och bister icke vidare komme att draga någon
tull. På grund häraf och då dessa artiklar gifvit eu tullinkomst
af 5,760 kronor i medeltal under de sista åren, finner jag mig föranlåten
att yrka afslag å Utskottets hemställan i denna punkt.

Herr Bennich: Yi hafva nu ändtligen kommit in på en punkt,

genom hvars behandling Kammarens åsigt i fråga om tullbevillningen
kan blifva utrönt, hvithet icke varit förhållandet i afseende på föregående
punkter af betänkandet, beträffande hvilka man, om jag så
må uttrycka mig, talat om påfvens skägg. Den ärade ledamot af Bevillnings-Utskottet,
som nyss hade ordet och som reserverat sig mot
Utskottets föreliggande betänkande beträffande deri förordade förändringar
i tulltaxan, ansåg, att det skäl, som af Utskottet blifvit anfördt
för att göra de i denna punkt uppräknade råämnen tullfria, icke
borde tillerkännas någon giltighet, emedan han icke kunde påräkna,
att de fabrikat, i hvilka detta material ingår såsom beståndsdel, komme
att fälla i pris, i händelse samma material genom borttagande af
tull gjordes något billigare. Om man skulle uppgöra sina beräkningar
på det sättet, tror jag, att man aldrig skulle kunna få någon nedsättning
i tullen på råämnen. Ser man saken så i smått, kommer man
lätt till den åsigt, att det kan vara temligen likgiltigt, huru tulltaxan
ser ut. Bevillnings-Utskottet har dock icke ansett sig höra se saken
sä i smått, utan Utskottet har här såsom i allmänhet vid denna och
alla föregående riksdagar under loppet af trettio år, som förflutit sedan
tullreformen började genomföras, varit af den åsigt, att första vilkoret
för att Sveriges industri skall kunna uppblomstra och uthålla
täflan, är att man sätter denna industri i tillfälle att få sina matenalier
för möjligast billiga pris. I samma män man vill upphöra att
med konstlade medel skydda våra fabrikanter för täflan med andra
länder, är det nödvändigt att med naturliga medel göra denna täflan
möjlig, och till naturliga medel för industriens utveckling hör att man
undanröjer alla de hinder och svårigheter, som kunna motverka denna
utveckling. Till dessa hinder och svårigheter hör otvifvelaktigt materialets
fördyrande. Jag kan icke förstå annat än att, huru strömningarne
än må hafva satt sig inom denna Kammare i afseende på
tull-lagstiftningen, en sådan reaktion icke kan hafva inträdt i tänkesätten,
att man icke erkänner sitt en reform, sådan som här är i fråga,
bör genomföras ju förr desto heldre. Här kan icke föreligga någon
tanke på att tidpunkten icke skulle vara inne att vidtaga den föreslagna
tullnedsättningen. Här beröres icke statens kassa af någon
nämnvärd förlust och franska traktaten kan icke heller i detta fåll
åberopas, såsom läggande något afsevärdt hinder i vägen för borttagande
af tullen å de ifrågavarande artiklarne. Det är i allmänhet
nyttigt vid behandlingen af dylika frågor att, på samma gång man
icke lemnar principen ur sigte, man ock betraktar det konkreta fall

Ändringar i
Tulltaxan.
(Forts.)

ät:o 33.

Ändringar

Tulltaxan.

(Forts.)

Lördagen den 1 Maj.

i som föreligger. Man bär mot Utskottets förslag anmärkt, att det är
utarbetadt utan stöd af en Kong!, proposition och utan stöd af den
sakutredning, som alltid borde föregå en reform i tull-lagstiftningen.
Det är sannt att vi icke hafva en Kongl. proposition i ämnet, men
deremot finnes sakutredning, verkstäld af personer, som på sin tid ansågos
vara sakkunnige. År 1865 tillsattes nemligen en komité för
tullfrågans behandling. Denna komité, i hvilken insattes både näringsidkare
och andre, som man antog, sakkunnige män, skaffade sig de
mest detaljerade upplysningar om hvarje artikel, som kom under behandling,
och föreslog redan då, att ifrågavarande artiklar skulle göras
tullfria. Jag kan icke tro, att sakkunskapen och utredningen kan
hafva förlorat något i värde derföre, att derpå grundad! förslag först
kommer under pröfning tio är efteråt. Man kan åtminstone icke säga,
att förslaget blifvit för hastigt satt i verket.

I afseende på förevarande fråga ber jag att fä fästa uppmärksamheten
på ett förhållande, som måhända kan inverka på någon af Kammarens
ledamöter. Vi hafva vid denna riksdag afslagit en motion
derom, att den svenska sockertillverkningen af hvitbeta- skulle befria»
från den tillverkningsafgift, som genom föregående riksdagars beslut
blifvit denna fabrikation pålagd. Kammaren har på de bästa grunder
afslagit denna framställning, emedan Riksdagens en gång fattade beslut
böra lända till efterrättelse, men otvifvelaktigt är, att denna hvitbetsockertillverlming
från början haft att utstå hvarjehanda svårigheter
och att följaktligen äfven denna industri borde vara förtjent af
befrielse från eu afgift, som för statsverket är af ingen betydelse,
men hvilken på industrien sjelf kali hafva inflytande.

Jag kan icke annat än hemställa, att Kammaren måtte bifalla
hvad Utskottet här föreslagit.

Herr von K och: Då diskussionen rört sig om betänkandet i sin
helhet, ett betänkande, som innehåller så oändligt inånga olikartade
ämnen, föreställer jag mig, att det blir svårt att vare sig bifalla eller
förkasta alla de föreslagna förändringarne i tulltaxan på grund af
vissa allmänna synpunkter, som icke hafva tillämplighet på hvarje särskild!
fall. Här är fråga om sak och jag hoppas, att Kammaren vill
behandla hvar sak efter dess beskaffenhet för sig. Beträffande den
punkt, som nu är föredragen, äro de skäl, som anförts mot lämpligheten
att vidtaga den föreslagna tullnedsättningen, icke hållbara. I
frågan saknas icke utredning, enär, på sätt en föregående talare sagt,
en Kongl. komité, tillsatt för tullfrågans behandling redan för tio år
sedan, tillstyrkt tullfrihet för ifrågavarande artiklar. Den franska
traktaten har icke något inflytande på mera än 4 eller 5 af våra importartiklar
jemte några modevaror från Paris, och så länge man har
att göra med protektionister derstädes och derför ock måste förnya
han delstraktaten, vill jag icke tillstyrka ändringar i sådana tullsatser,,
som kunna vara bra att hafva i behåll vid detta tillfälle. Det dröjer
ej särdeles länge, enär traktaten utlöper den 15 April 1877, eller inom
två år. Men detta hör icke till denna punkt. För att återgå till
denna, så lärer väl till och med Stats-TJtskottets ledamöter medgifva,
att den föreslagna nedsättningen i tullen på ifrågavarande artiklar icke

Lördagen den 1 Maj.

2i:o 33.

i nämnvärd mån inverkar på statens inkomster, och jag kan derföre Ändringar *
icke inse, hvarföre icke tidpunkten nu skulle vara inne att taga bort T^Utaxantullen
på dessa artiklar, som vid flera näringsgrenar, hvilka under de Horts.)
senare tio åren vuxit ut ofantligt, ingå i beredningen af deras alster.

Den uträkning, som en aktad ledamot gjorde angående den föreslagna
tullnedsättningens verkan på hvar artikel för sig, påminde mig
om den af en annan, hvilken i afseende å tullen på sill uträknade
huru stor tullafgift belöpte sig på hvarje sill.

Grefve Mö mer, Carl Göran: Med anledning af hvad tvenne
talare här yttrat derom, att denna fråga icke skulle beröra den franska
traktaten, tillåter jag mig erinra om hvad den innehåller i detta
hänseende. Slår man upp denna traktat i Svensk Författningssamling
För år 18(55, N:o 10, sä förekommer der på sidan 45, att tullen för
benkol, bensvart eller bister är bestämd till 75 öre för eu centner
eller 2 francs 44 centimer för 100 kilogram. Således är denna tullsats
bestämd så till vida, att vi icke få höja den men väl nedsätta
den. Att då påstå att denna förändring icke rör den franska traktaten,
tror jag vara något djerft, och djerft är det äfven att, såsom en
annan talare yttrat, säga att tullinkomsterna ökas derigenom att tullen
nedsättes. Detta vore åtminstone ett lätt sätt att få stora tullinkomster.

Grefve af Ugglas: Jag kan icke underlåta att säga ett par ord
såsom fortsättning till hvad jag nyss yttrade. Det var då tal om, att,
när förändringar skola göras i tulltaxan, borde förslaget till sådana
förändringar hafva utgått från regeringen. Här se vi nu, att, i afseende
på denna punkt, Utskottet sökt ett skäl för borttagandet af tull
å deri omförmälda artiklar deruti, att de utgöra vigtiga beredningsämnen
för åtskilliga näringar, såsom sockertillverkningen, måleri- och
boktryckeri!]andteringen med flera. Men skall man utarbeta eu tulltaxa
konseqvent och då äfven taga hänsyn till konsumenterne, så är
det klart att, om man gifver en industri eu fördel, man hör se till,
att denna industri, som blifver så gynnad, äfven å sin sida medgifver
något i konsumtionens intresse. Hela den långa serie af intressen,
som af en dylik förändring beröras, har Utskottet omöjligen kunnat
sätta sig in i, och jag vet icke heller, hvarföre man skall plottra med
sådana småsaker, då man i allt fäll inom kort tid har att förvänta eu
utförlig undersökning af dessa förhållanden.

Herr Bennich: Med anledning af hvad den ärade representantanten
för Kronobergs län nyss yttrade, ber jag få förklara, att mina
ord voro, att frågan om tullen på bensvart, benkol och bister icke kali
utöfva något af Bevar ett inflytande på den franska traktaten, ty när
denna kommer att förnyas eller underkastas revision, tror jag ej att
frågan huruvida bensvart är tullfritt eller icke kommer att blifva af
någon vigt. Derjemte har jag aldrig sagt, att vi, genom att åt vissa
artiklar gifva tullfrihet, skulle få eu större tullinkomst, och ej heller
att en sådan åtgärd komme att omedelbart verka på konsumenterne.

Hvem den ärade talaren afsett med dessa anmärkningar, vet jag ej;

N:o 33.

Lördagen den 1 Maj.

Ändringar i jag har åtminstone aldrig yttrat något sådant. Men hvad jag sagt
Tulltaxan, är, att det för industrien blifver eu lättnad och jag trodde, att indu(Forts.
) strien äfven hade sina vänner inom denna Kammare, och derigenom
att det verkar på industrien, verkar det visserligen sedermera äfven
på konsumenterne.

Om vi nu betrakta Utskottets förslag angående denna artikel, så
kan man visserligen anmärka, att Utskottet icke föreslagit nedsättning
i tullen på socker, hvilken dock borde vara eu konseqvent följd. Jagtror
att så stor är icke verkan af denna nedsättning, att man skulle
behöfva nedsätta tullen på socker med 0,oi öre per It. Men det finnes
ett par andra industrigrenar, på Indika denna nedsättning verkar,
nemligen måleri- och boktryckeri-handteringen. Hvad den senare angår,
så vidtogs vid förra årets riksdag en förändring med afseende på
tulltaxans bestämmelser, i det alla slags boktryckerialster förklarades
till införsel fria; då nu våra svenska boktryckare få betala tull på
denna artikel, har man naturligtvis beredt utläudingen en förmån,
som icke tillkommer den inhemske industriidkareu. Jag tror att, om
någon orättvisa är begången mot eu industri, bör man vid första tillfälle
gifva den upprättelse derför, och i detta fall blifver den visserligen
ganska ringa, men grundsatsen är dock häfdad, och då tillämpningen
af denna grundsats icke medför någon verkan på statskassan,
kan man ju gerna vara rättvis.

Herr von K och: Efter hvad den föregående talaren yttrat, har
jag intet annat att säga, än att jag aldrig påstått, att man genom
meddelande af tullfrihet skulle bereda tullinkomster, utan jag har endast
yttrat att de ifrågavarande tullnedsättningarne icke hafva nämnvärdt
inflytande på statsregleringen. För öfrigt åberopar jag de skäl,
jag förut anfört.

Friherre Norden falk: Då under den föregående diskussionen
den finansiela synpunkten varit den, som öfvervägande gjort sig gällande,
vill jag meddela Kammarens ledamöter en grupperad öfverblick
af den tabell, som finnes införd i slutet af betänkandet. Det är nemligen
icke så lätt att i hast sammanföra der förekommande siffror, om man icke
gjort det på förhand. Jag har här en sådan sammanställning och resultatet
af densamma är, att den nedsättning, som af Utskottet är
föreslagen, belöper sig på garn och väfnader till omkring 300,000
kronor, på gryn och oljor till omkring 250,000 kronor, på thé, tobak,
hudar, glas., chocolad m. in. till 120,000 kronor samt på de återstående
artiklarne tillsammans 70,000 kronor. Då den nu ifrågavarande artikeln
faller inom den sista gruppen, föreställer jag mig, att några
finansiela farhågor icke höra finnas — åtminstone med afseende på
meddelandet af tullfrihet i denna del och att, äfven om man icke
skulle anse sig våga beröfva statskassan inkomsterna af de s. k. kassaartiklarne,
man bör kunna lugnt bevilja denna lilla tullfrihet. Då
det enligt min tanke mycket väl låter sig göra att till eu början bevilja
de af Utskottet ifrågasatta nedsättningarne i hvad de angå de
mindre artiklarne, med förbehållen rätt att möjligen icke lemna sitt
bifall till de större, har jag velat meddela Kammaren nyss angifna öfverblick
öfver de af Utskottet föreslagna förändringar.

Lördagen den 1 Maj. 27

Då den ifrågavarande artikeln är föremål för export, torde det
icke vara någon »fara för näringarne» att göra den fri till import;
hvad beträffar den sakkunskap i behandlingen som eu ledamot af
Kammaren gjorde till vilkor för bifall af denna fråga, tror jag, att,
derest han icke vågar lita ens på den i frågan mest sakkunnige af
Kammarens ledamöter, nemligen Utskottets vice Ordförande, han kan
stödja sig på den komité, som behandlat dessa ärenden och hvilken uttalat
samma åsigter som Utskottet. Jag yrkar bifall till Utskottets förslag
i denna punkt.

Herr Hedlund: Då voteringen öfver denna punkt synes blifva
afgörande för hela betänkandets behandling, ber jag få upptaga några
anmärkningar i allmänhet mot den riktning, hvari Utskottet synes
vilja gå. Såsom vän af det fria utbytet har jag varit tveksam, huruvida
icke det rättaste vore att afslå hela detta betänkande. Men jag
har beslutit förena mig med dem, som rösta för bifall till detsamma,
dock på andra skäl än några af desse. Man bär nemligen sagt, att,
om vi gilla och stadfästa de obetydliga steg, Utskottet här tagit, skall
man sedermera slå oss i synen dermed såsom ett argument för ett ytterligare
stillastående ett tiotal af år, och det ligger verkligen en fara
i detta fall. Men den som gerna undviker brytningar, såsom fallet
är med mig, finner sig uti att gå långsamt, blott det sker i den rätta
riktningen.

Man säger, att det höres icke något missnöje med de nuvarande
tullsatserna. Det må vara sann!; men det är lika sann!, att åtskillige
skattdragande nu fått ögonen öppna för hvad de skatta till eu
mängd fabrikanter, något som de förut icke vetat af. De veta nu att
de t. ex. betala till hvarje sockerbruksarbetare 800 kronor, till bomullsspinnerier
hela arbetslönen, o. s. v., och det har redan börjat visa
sig betydelsefulla tecken till att svenska folket icke \ ill underkasta
sig en sådan beskattning. Sä har jag emottaga eu af hundratals arbetare
i Göteborg undertecknad skrifvelse i denna syftning. Jag vill
icke trötta Kammaren med att uppläsa den, men den innehåller en
protest mot den tunga beskattning, som hufvudsakligen genom tullen
hvilar på arbetarne. De, Indika såsom skäl mot hvarje förändring i
detta afseende anföra, att icke någon klagan försports, kunna derföre
snart blifva tillfredsställda, om de önska finna sådana uttryck. Jag
har också tyckt mig finna eu reaktionär strömning i afseende på det
fria handelsutbytet inom denna Kammare och detta har jag funnit
så mycket underligare, som jag vid riksdagens början, då min motion
väcktes, i allmänhet hörde mycken tillfredsställelse uttalas i anledning
af densamma. Hvad ligger då i denna nya strömning? Jag
tror, att det finnes antydt i den talares uppträdande, som sjelf frihandelsvän
också slädnät vid samma resultat, eller att intet bör göras.
Och när denna strömning nu plötsligt visat sig, beror det måhända
på en undervattenström.

Jag vill i afseende på artikeln bensvart nämna, att såsom boktryckare
är jag fullkomligt likgiltig, om jag får betala den litet dyrare
eller ej; men då man har sagt, att det icke skulle inverka på
konsumenterne, ber jag få förklara, att detta är en stor villfarelse

N:o SS.

Andringar i
Tulltaxan.
(Forts.)

Iso 33.

Lördagen den 1 Maj,

Ändringar i ty eu boktryckare, likasom hvarje annan fabrikant, gör upp sin kalTulltaxan.
Py] oeb bestämmer sin procent efter de kostnader, han måste vid(j-orts.
) kännas, och derefter tager han sin betalning.

Herr Svanberg: Om jag icke ansett det opassande att besvära
Kammaren med afhörandet af åtskilliga petitioner i denna sak, skulle
jag kunnat anskaffa sådana med lika många underskrifter i tusental,
som den ärade representanten från Göteborgs och Bohus län nyss
nämnde, att han kunde uppvisa i hundratal; men jag är öfvertygad
att detta icke skulle hafva någon den ringaste inverkan på Kammarens
beslut. Det var för mig mycket glädjande, då jag nyss fick höra
en sådan omtanke för våra industriidkare, som det Bevillnings-Utskottets
vice Ordförande nyss uttalade; skada blott att det alltför mycket
erinrade om ordspråket: »den man älskar, den agar man». Jag yrkar
afslag å den nu föredragna punkten.

Herr Reutersvärd: Det är icke för att underkänna giltigheten
af den princip Herr vice Ordföranden i Bevillnings-Utskottet här uttalat,
som jag yrkar afslag å denna punkt; ty det är riktigt, att, då
man utsätter våra industriidkare för konkurrens med utlandet, man
bör lemna dem deras råmaterial för så billigt pris som möjligt. Det
är icke heller derföre, att den ifrågavarande summan är af någon betydenhet
för statsverket eller att denna tullfrihet skulle i någon nämnvärd
mån verka lindrande för de industriidkare, som begagna detta
material; ty då hela minskningen i tullinkomst icke belöper sig till
mer än 5,760 kronor, kan verkan af eu sådan förändring icke blifva
särdeles stor, om man betänker att detta belopp fördelas på en million
skålpund socker o. s. v. Men skälet till detta mitt yrkande är, att om vi
börja med att bifalla Utskottets förslag angående denna lilla artikel,
så få vi sedan diskutera och votera om hvarje punkt i betänkandet,
och då jag är öfvertygad om att Kammarens majoritet önskar lemna
tulltaxan orubbad, yrkar jag afslag å Utskottets hemställan i denna
punkt.

Herr Wallenius: Jag hade icke tänkt yttra mig i denna fråga,
enär Kammarens ledamöter hafva sig väl bekant, hvilken ståndpunkt
jag i densamma intager; men då här blifvit fälda yttranden, som
väckt min största förvåning, kan jag icke underlåta, att i frågan uttala
några ord. Den nu förevarande punkten afser ju att upphjelpa
vår industri. Här har blifvit yttradt, att, då man nedsätter tullen,
kommer denna nedsättning icke konsumenterna till godo, utan att det
är handlandena, som skörda vinsten deraf. Denna åsigt kan jag icke
dela. Jag tror att konkurrensen mellan handlandena är så stor, att
de tvinga ned sina priser till det yttersta, och att hvarje nedsättning
i tullen kommer äfven konsumenterne till godo. Då bran vinsbetänkandet
förevar till behandling i denna Kammare, talades här om de
stora inkomster, som statsverket nu hade, och man uttryckte den önskan,
att statsverket icke måtte få några vidare inkomster. Men då
denna fråga förekommer, då heter det, att statens tillstånd är ganska
dåligt med afseende på dess inkomster, och då yrkas det, att dessa

29 Nso 3$.

Lördagen den 1 Maj.

tullsatser må stå qvar, på det staten må kunna reda sig. Samman- Ändringar i
ställer man dessa åsigter, förefaller det mig mycket konstigt. Jag är
för hvarje nedsättning i tulltaxan, på det konsumenten]e må kunna (Lorta.)

tillhandahållas varor för billigt pris, på det icke producenterne må
insomna i skyddet af de höga tullsatserna, och på det vi må blifva
delaktiga af industriens framsteg i utlandet. På grund af dessa skäl
yrkar jag bifall till äfven de minsta nedsättningar i tulltaxan, nöjd
med de smulor, som falla från producenternes rika bord.

Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Herr Ctrefven
och Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till den förevarande punkten och dels afslag derå, framstälde Herr
Grefven och Talmannen först proposition på bifall till punkten, hvarvid
svarades talrika nej, blandade med ja, och sedermera proposition
på afslag derå, då svaren utföllo med talrika ja, blandade med nej;
och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.

Herr Bennich begärde votering.

Uppsattes, justerades och anslogs följande voteringsproposition:

»Den, som bifaller 3:dje
kande N:o 6, röstar

Den, det ej vill, röstar

punkten i Bevillnings-Utskottets betänJa; Nej; -

Vinner Nej, afslås punkten.»

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:

Ja — 29.

Nej — 64.

4:cle punkten.

Grefve Hamilton, Hugo: Sedan Kammaren genom sitt föregående
beslut uttalat sin åsigt i afseende å en likartad fråga, torde
jag icke behöfva upptaga tiden med att anföra några skäl för att jag
nu yrkar afslag å denna punkt.

Herr Hedlund: Jag vill icke göra något yrkande, endast säga
att jag tror, att den förre talaren verkligen hade rätt i eu sak, nemligen
att skäl äro här vidare öfverflödiga.

Häri instämde Herr von Kock.

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, gjordes först proposition
på bifall till punkten, hvarvid svarades nej, och sedermera proposition
på afslag derå, som med ja hesvarades.

5:te punkten.

Afslogs, på yrkande af Herr Hammar.

Nio 33.

Lördagen de» 1 Maj.

Ändringar i
Tulltaxan.
(Forts.)

6:te, 7:de och 8:de punkterna.

Afslogos, uppå yrkanden af Grefve Hamilton, Hugo.

9:de punkten.

Bifölls.

10:de och ll.te punkterna.

Afslogos, uppå yrkanden af Grefve Hamilton, Hugo.

12:te och 13:te punkterna.

Biföllos.

Hide—17:de punkterna.

Afslogos, uppå yrkanden af Grefve Hamilton, Hugo.

18:de punkten.

Herr Berg: Med den utgång, frågan om tullbeskattningen redan
fått i denna Kammare, skulle jag möjligen kunna anse mig icke hafva
någon anledning att yttra mig rörande den nu föredragna punkten,
och, ehuru jag anser bäst och riktigast att de ifrågasatta förändringarne
i tullagstiftningen icke komma till stånd, så skulle jag dock
aldrig hafva motsatt mig den ifrågasatta förändringen, i hvad den kan
hafva inflytande på den fabrikation jag representerar. Som jag begärt
och nu erhållit ordet, ber jag emellertid att få yttra mig något med
anledning af den motion, som den ärade representanten från Göteborgs
och Bohus län väckt och hvilken väl till hufvudsaklig del torde hafva
gifvit anledning till det betänkande Bevillnings-TJtskottet nu afgifvit.
Jag skall således tillåta mig att bemöta något af hvad han yttrat dels
i motionen, dels vid remissen af motionen, dels ock vid andra tillfällen.
Jag har redan eu gång förut här i Kammaren yttrat, det jag hyser
ett mycket stort förtroende till motionärens fosterländska sinne och
tänkesätt; jag betvifla!- ingalunda att han är fullt öfvertygad om det
för landet nyttiga i det förslag han väckt; jag erkänner hans stora
rikedom på kunskaper i så många delar, men jag kan i allmänhet ej
tillerkänna honom kännedom annat än i de abstrakta delarne, ingalunda
i de konkreta. Jag afundas hans ovanliga dialektiska förmåga
och den talang han eger att lugnt och i ett ofta formfulländadt språk
yttra sig, hvithet allt gör det så mycket svårare för den, som icke
eger en sådan förmåga, att uppträda mot honom. Jag värderar hans
goda hjerta, men jag vågar tro att detta goda hjerta i många fall
förleder honom att tro alla menniskor om godt, att tro alla dem som
höja sin röst för frihet och rätt. Jag tror således att han icke känner
att de, hvilkas talan han för, kunna göra någonting orätt. Jag vågar
tro att han icke vet och icke trott på, att det kan hända eu importör

Lördagen den 1 Maj.

Ii:o 33.

att på ett icke fullt hederligt sätt begagna sig af nuvarande tullförfattningar.
Jag ber att få nämna exempel på att sådant likväl skett;
i fråga om det fabrikat, jag tillverkar, eller bomullsgarn har det sålunda
händt, att en importör införskrifvit engelskt garn icke efter engelsk
utan efter svensk vigt; något liknande lär ännu kunna hända
med ett annat fabrikat, nemligen linnetråd. Detta sistnämnda fabrikat
såldes enligt gammal vana i paket, som skulle väga ett engelsk skålpund,
men sedan Ryssland fann det beqvämare för sig att erhålla sådant
med rysk vigt, så hafva härvarande importörer lärt sig från England
reqvirera efter rysk vigt, hvilken är lägre, fast konsumenter som
ej känna till förhållandet få betala lika mycket. Jag tror äfven, att
den ärade motionären icke misstänkt att man kan under namn af
pressduk, hvarå Utskottet nu föreslagit tullfrihet, införskrifva lakansoch
linnelärft. Jag betvifla)'', som sagdt, icke hans höga bildning och
hans goda hjerta, men jag tror äfven att han har eu mycket liflig
fantasi, hvilken förleder honom att fälla yttranden och uppgöra sifferberäkningar,
som innehålla öfverdrifter och icke i allo slå in. För att
bevisa detta, ber jag att få bemöta ett par yttranden, som han fälde
vid remissen af Herr Odelbergs motion. Han nämnde då och han har
äfven i dag återupprepat det, att tullsatserna på socker och bomullsgarn
beröfva staten eu högst betydlig'' inkomst. Visserligen är det
sannt att, om allt socker och allt bomullsgarn skulle införskrifvas och
ingenting i landet fabricerades, så skulle de indirekta statsinkomsterna
derför uppgått till ett vida högre belopp än nu; men han har öfverdrifvit,
i det han icke tog i beräkning att denna vinst borde minskas ganska betydligt
: fabrikanten får ju betala eu procent i bevillning på sin förtjenst,
och denna förtjenst bör väl i vanliga fall kunna gå till något högre
belopp än tullinkomsten, ty annars skulle det ju blifva alldeles omöjligt
för honom att kunna sköta sin rörelse, om tullen borttoges och
han skulle få någon ränta på sitt nedlagda kapital. Derjemte bör
äfven tagas i betraktande den bevillning, hans arbetare erlägga, äfvensom
de kommunalskatter som utgöras på grund af bevillningen. Motionären
fälde vidare ett yttrande, som jag icke hade väntat mig af
en person, hvilken så aktar och ärar arbetet samt så värderar den
moraliska verkan af detsamma; han yttrade nemligen att det skulle
kunna vara nyttigast för staten att pensionera dessa arbetare. Kan
det väl vara nyttigt för staten att gifva pensioner på det fullt arbetsföra
personer skulle gå utan någon sysselsättning? Jag tror att han
nämnt, att det vore bäst för staten att låta alla fabriker sotdö, som
icke kunde lefva utan tullskydd, på det man sedan skulle kunna vända
sig till de »naturliga näringarne». Det är dock tvifvel underkastadt,
huruvida alla de näringar, som betraktas såsom för vårt land naturliga,
verkligen äro vinstgifvande.

En af våra mest naturliga näringar skulle väl vara trämassetillverkningen,
men jag tror icke desto mindre att nästan alla våra trämassefabriker
äro nära konkurs. Vi hafva vidare våra tändsticksfabriker,
men så vidt jag vet, är det endast fabriken i Jönköping som
på senare åren lemnat någon vinst. Det vore således icke så synnerligen
väl, om vi blefve reducerade till endast våra så kallade naturliga
näringar. ,

Ändringar i
Tulltaxan.
(Forts.)

N:o 83.

Lördagen den 1 Maj.

Andringar i
Tulltaxan.
(Forts.)

Den ärade motionären har här i dag nämnt, att han från eu
mängd handtverkare i Göteborg mottagit en framställning om att
Riksdagen genom ett bifall till”hans förslag måtte förskaffa dem åtskilliga0
af deras förnödenheter för billigare pris. Jag ber få nämna,
att jag tror eller rättare att jag vet, att äfven från andra håll eu
motsatt mening blifvit uttryckt, men jag får bekänna, att jag ej kan
synnerligen uppskatta sådana meningsyttringar. Jag ber vidare att
få omnämna ett exempel, endast såsom bevis på huruledes den ärade
fosterländske mannen kali yttra sig öfverdrifvet och derigenom i någon
mån inverka på eu personal, som icke är i stånd att till fullo
ingå i pröfning af hvad den får höra. Jag erinrar mig att, under
det jag var hemma i påskas, jag såg i den tidning, hvars utgifvare
han är, eu artikel, som dock icke var skrifven af honom sjelf, ty den
var icke på långt när utförd med den talang, som utmärker honom,
utan den var uttryckt ur en annan tidning och i några fall till och
med litet pjåskig; i denna artikel berättas, att en hustru vägt sin mans
kläder, och derefter räknat ut, att mannen i tull för sina kläder ensamt
betalade 20 riksdaler om året. Mannen påstods i allt betala eu
tullbeskattning af 100 R:dr om året, då deremot hans direkta bevillning
icke uppgick till mer än 12 R:dr. Det påstods vidare, att han
skulle gerna i stället för dessa 100 riksdaler i tull betala 50 riksdaler,
således tillsamman 62 riksdaler i direkt skatt till staten. Denne man
ansågs hafva en inkomst af 1,500 riksdaler. Jag vågar dock tro, att
af dessa 1,500 riksdaler han gifver ut största delen för sådana nödvändighetsartiklar,
som icke bära någon tull. Jag tror, att han i annat fall
skulle nödgas svälta eller lefva på kredit, om lian med våra nuvarande
tullsatser lefde så, att han finge betala eu så hög beskattning. Det
ligger således en bestämd öfverdrift i denna uppgift, och jag tror ej
heller att den uppgift, som lägges i mumien på flen ifrågavarande
mannen, att han hellre skulle betala 50 riksdaler på sin debetsedel än
100 riksdaler i tull, håller streck.

I eu annan artikel står det, att, om tullen är 10 öre, så kostar
det förbrukaren icke allenast ett tillägg af 20 procent, eller 2 öre för
den förtjenst som importören skall hafva, utan äfven ytterligare 30
procent, eller 3 öre för minutörens förtjenst.

Dervid bär man dock förbisett att de fleste importörer icke betala
tull för hela sin import; han betalar endast tull för så mycket
som lian för tillfället behöfver och lägger det öfriga på nederlag, så
att någon hög ränta å den erlagda tullafgiften behöfver han ej betala.
Än mindre behöfver väl importören beräkna sig en så hög vinst som
20 procent ; det bevisar emellertid motionärens vänliga sinnelag mot
importören, hvilken han vill tillgodose på sådant sätt. Om importören,
hvilken ofta nog kan få sitt kapital omsatt flera gånger om'' året, för
hvarje gång skulle få beräkna eu dylik vinst, kunde den ju komma
att gå upp till både 40 och 60 procent, och så stor vinst har han väl
icke åtminstone i vanliga fall. Den som icke är hemmastadd i dessa
kalkyler kan dock lätt blifva förvillad af dylika uppgifter.

Jag tror, att vår religion, när den säger oss att den, som icke
vill arbeta, han skall heller icke äta, och fastän den äfven säger, att
vi till straff för våra första föräldrars synd skola arbeta i vårt anletes

Lördagen den 1 Maj.

]V:o 33.

svett, vill hafva sagt, att arbetet är eu pligt likasom en välgerning *

för menniskan, och att det är ett nödvändigt vilkor, för att hon skall
kunna föra ett lyckligt lif. Då det emellertid ofta nog inträffar, att ^
den, som vill arbeta, har svårt att fa det, vagar jag tro att den, som
bereder sig sjelf och andra tillfälle till arbete, arbetsgifvaren, äfven
om han genom tullskyddet har någon vinst derpå, likväl kan anses
hafva gjort sig lika förtjent af fäderneslandet som den, hvilken endast
sträfvar att genom lägre tullsatser sätta ned utgifterna för sitt och
andras uppehälle, en nedsättning som dock, efter hvad jag förut nämnt,
ofta endast helt obetydligt inverkar pa arbetarens utgifter, utan i stället,
Gud nä’s, stannar i eu mer eller mindre samvetsgrann importörs

fickor. ,

Jag ber om ursäkt, att jag, oaktadt det efter den utgång, föregående
punkten fått, troligen icke behöfts, sa utvecklat saken som jag
gjort, men jag tror att det varit fullt befogadt och kanske icke har
skadat att lemna en dylik framställning. I fråga om saken i allmänhet
har här för öfrig! redan så mycket blifvit yttradt, att jag nu ej
kan behöfva reproducera det, men får fästa uppmärksamheten på, att tre
ärade ledamöter i denna Kammare förutom fyra stycken i Andra Kammaren,
hvilkas åsigter väl ej får förnekas allt värde, reserverat sig.
Beträffande den nu föredragna punkten hafva Bevillnings-Utskottets vice
ordförande, och de ledamöter, som suttit på den afdelning som haft med
denna fråga att göra, benäget låtit höra sakkunnige män eller industriidkare,
och får jag tacksamt erkänna, att jag varit eu bland dem, men
heder få erinra, att, då jag erbjöds yttra mig, framstälde jag ungefär
detsamma som här af några talare blifvit anfördt, eller att, med anledning
af franska traktaten och de många svårigheter, med indika vi hafva
att kämpa i motsats till hvad förhållandet är i England, det visserligen
vore bäst för oss att fortfarande få arbeta med de nu gällande
tullsatserna, men att jag ej fruktat för bomullsindustrien, om nu gällande
tullsats af 8 öre nedsatts med 2 öre, eller till G öre. Jag ber att
få rätta en missuppfattning som förekommer i Utskottets betänkande
på sidan 19, der det talas om de sakkunnige männen, bland hvilka
jag äfven torde varar räknad, nemligen angående tjenligheten att hafva
högre tull på eu finare tillverkning, hvit ket jag gerna skulle velat
föreslå såsom nyttigt, om man ej befarade underslef. Tullnedsättningen
af 2 öre på de gröfre numren torde ej betyda mycket, yla det.
redan uppstått en så stor inhemsk konkurrens, att prisnedsättning
deraf blir en följd.

Jag tror derför, att det är nyttigast att behålla de nuva^mde tullsatserna,
på det att man med någon fördel må kunna tillverka finare
o-arn. Yi kunna nog fabricera äfven de finare garnen, men det har
icke varit någon uträkning, så länge det grafva garnet haft god afsättning.
.... „

Jag slutar med att, såsom jag redan sagt, icke framställa något
yrkande i afseende å mom. a), men i afseende å de följande momenten
anhåller jag om proposition på afslag.

Herr Odelberg: Då den föregående talaren icke vill framställa
något yrkande i afseende å mom. a), men det torde vara nödvändigt

Första Kammarens Prot. 1875. N:o 33.

N:o 88.

Lördagen den 1 Maj.

Andringar i
Tulltaxan.

(Forts.)

titt någon gör det, ber jag att få hemställa om proposition på afslag
atven åt det. Medan jag har ordet vill jag tillika anföra ett paFsiffloi,
som visa, huru man i Frankrike, ett land som väl måtte hafva
vitsord att __väl sköta sill industri, ansett sig böra skaffa sig skydd mot
en öfversvämning från de engelska bomullsspinnerierna. Der tinnes
nemligen en skyddstull af 88,8 öre per svenskt U bomullsgarn, då det
ar enkeltradigt, men dertill kommer ett tillägg af 30 %, då det är flertradigt.
Jag har blott velat lemna denna upplysning och anhåller för
Girigt om afslag å hela den föredragna punkten.

Herr Be nu i ch: Efter det sakrika anförande, som vi haft gläd-.
l®n F™ ahöra af eu bomullsfabrikant, är ej den ringaste förhoppning
lör utskottet att fa sin mening igenom, och jag skall ej heller framställa
något yrkande om bifall till Utskottets hemställan; men jag
p„ |, eJ underlåta att begära ordet, då jag hörde en representant
tran fetockholms län åberopa den franska lagstiftningen såsom mönster
1 des''sa frågor. Det torde vara val bekant, att Frankrike varit ett af
de mest protektionistiska länder i Europa, men derjemte att det afbrott
i prot ektion ist.sy steme t, som Kejsar Napoleon lyckades genomföra,
visade sig medföra för Frankrike synnerligen gynsamma resultat. Att
f rankrike oaktadt sina höga tullsatser kunnat utveckla sig såsom det
81°H) Jisar endash att Frankrike, till följd af andra förhållanden, är
sa kraftigt, att det kan bära sitt onaturliga skyddstullsystem. Nå°ot
yritande har jag ej att framställa.

Herr Hedlund: Jag tror, att vid denna punkt gäller, liksom
vid den tredje punkten, att det ej är fråga om skull, utan att Kammarens
majoritets beslut redan förut är så fast fattadt, att ej ens eu
talaie här i mitt grannskap, som käft ordet, skulle kunna rubba Kammarens
mening till förmån för Utskottet, Jag kan dock i alla fäll
ej lemna denna fråga utan att gifva några upplysningar, icke till Kamiiiai
ens majoritet, utan till eu kommande Riksdag och den utom Riksdagen
_ stående allmänheten. Jag kan säga såsom eu mycket stor
auktoritet före mig: Jag får vädja från den illa underrättade Påfven
till den Påfve, som bör blifva bättre underrättad. Icke heller är det
min mening att ingå pa de underslef och konster, som den ene eller
andre fabrikanten eller importören kan använda i sin affär, men ja»
ber att fa nämna,, att gent emot de beskyllningar, fabrikanterna framställa
mot importörerna, sakna dessa icke beskyllningar mot fabrikanterna.
Jäg vill dock icke hålla mig härtill, utan just till det konkreta,
ehuru mm granne till venster ansåg mig ej derom ega någon kännedom.
Det konkreta jag vill halla mig till är en revisionsberättelse
rörande eu bomullsfabrik icke långt härifrån, och ett bland de resul“fr’
hvarom denna berättelse upplyser, är, att aflöningskostnaden för
10 skålpund bomullsgarn under det förflutna året utgjort 66 öre.
Tullen är på samma garn 80 öre. Det är således eu verklighet, att
skatten från det svenska folket går till mer än aflöningen. Från andra
fabriker bär jag hört, att arbetskostnaden för eu blindt garn om
10''- ., skålpund gäll till eu R:dr eller 100 öre, under det tullen är

Lördagen den 1 Maj.

35 N:o 33.

86 öre. Det är ej så litet, att svenska folket betalar 86 öre af de Ändringar i
hundra, som åtgå till arbetarnes aflöning. Tillita.mm.

Hvad jag nu nämnt angår endast bomullsspinnerierna. Går jag (|’’orts-)
till sockerraffinaderierna, finner jag, att staten bidrager med en mycket
högre summa. Nu tycker jag, att det kan vara synd om andra fabrikanter,
och äfven om boktryckarne, att de ej få något bidrag af staten
till sina arbetare. Hvarför skola endast sockerfabrikerna och bomullsspinnerierna
vara så gynnade? Måhända ligger en förklaring i hvad
min ärade vän yttrat, om att man skall förtjena sitt bröd i sitt anletes
svett, ty nog få arbetarne i nyssnämnda fabriker svettas; men det få
arbetarne också i en mekanisk verkstad och i en smedja, då de der
sysselsätta sig med ett arbete, som stärker deras muskler och höjer
deras intelligens, under det att nästan motsatsen eger rum i de fabriker
för hvilka staten offrar millioner. Det är med hänsyn till dessa stora
bidrag, som jag eu gång fält det yttrande, att det vore en vinst för
staten att pensionera arbetarne i sockerfabrikerna. Ja, jag vill till
och med gå så långt, att det vore eu vinst att pensionera sjelfva fabrikanterna.
Arbetarne skulle nog med stor glädje taga emot tre
hundra kronor och egna sig åt andra förvärf. Staten skulle dock förtjena
500 kronor på hvarje arbetare. Då jag nämnde detta hade jag
visserligen ingen tanke på det omoraliska uti att låta arbetare gå arbetslösa,
men skyddstullsystemets anhängare åberopa alltid arbetarnes
fördel vid fråga om tullsatserna, under det att de kanske ej alltid
iakttaga den vid fråga om aflöning.

•lag återkommer nu till vår ställning till Norge. Det må vill
vara klart, att om jag vill anlägga ett färgeri eller ett väfveri i
Norge och importera norskt garn eller norska väfnader, så förlorar
svenska statsverket det belopp, som influtit, derest dessa varor kommit
från annat främmande land. Och så okunnige äro icke våra köpmän,
att de taga öfver svenska hamnar en blindt bomullsgarn, som
de få för 50 öre billigare öfver Norge.

Om jag med lugn, fast ej utan ledsnad, burit, att den obetydliga
personlighet, som framlagt motionen i detta ämne, måhända varit till hinder
för sakens framgång, så har jag blifvit allvarsamt berörd af de yttranden,
som min granne till venster fält, då han för andra gången
under denna riksdag behagat vända sig till mig med loford för min
patriotism, för min talent, men hvilka jag icke begärt, och hvilka jag,
med fullt erkännande af hans välvilja, anhåller, att han för framtiden
måtte förskona mig ifrån.

Herr Bennich: Jag har begärt ordet endast med anledning af

en möjligen missledande uppgift af den siste talaren. Han uppgå!'',
att, till följd af mellanrikslagen, svenska väfvare skulle kunna intaga
utländskt garn öfver Norge tullfritt. Utländskt garn, som intages
till Norge för att föras till Sverige, får betala tull antingen ensam
svensk eller både svensk och norsk. För att från Norge få införa
garn tullfritt fordras bevis, att garnet är tillverkadt i Norge. Deremot
hade talaren rätt deri, att eu norsk bomullsväfvare kan emot eu tull
af mindre än o öre per U taga in garn från utlandet och sedan föra
väfnaden till Sverige tullfri, under det att den svenske väfvaren får

NiO 83. 36 lördagen den 1 Maj.

Ändringar i betala 8 öre i tull för utländskt garn till sina väfiiader, och derigenom
Tulltaxan, stål'' i en mycket ogyusammare ställning än den norske vid täflan på
(Forts.) de begge rikenas marknader. En följd af den lagstiftning, vi nu
hafva, och som Herrarne synas icke vilja ändra, är att vi skydda
svenska industrien med åtgärder, som påtagligen äro skadliga för densamma.
Särdeles anmärkningsvärd! vill det synas, att man nu af omsorg
för industrien vill hafva qvar den gamla tullsatsen, ehuru bonmllsspinnarne
säviil inför 1865 års komité, som inför denna Riksdags
Bevillnings-Utskott förklarat, att de ej skulle hafva olägenhet af den
tullnedsättning Utskottet föreslagit. Och att någon verklig grund till
farhågor i följd af den föreslagna nedsättuingen icke heller förefinnes,
torde klarligen framgå äfven deraf, att de norska bomullsspinnarue
kunnat bestå med eu väsentligt lägre tull. Jag har ansett mig på
samma gång böra rätta och under,stödja de uppgifter, som af Herr
Hedlund blifvit lemnade, och öfverlemnar till Kammaren att pröfva
hvad afseende derpå bör fästas.

Herr Lenning: Jag är väsentligen förekommen af den siste
ärade talaren, Herr Generalt,ulldirektören, då lian yttrade, att för
tullfri import af bomullsgarn från Norge, fordras bevis, att garnet
der tillverkats och att till följd häraf man ej har att befara någon
stor import. Jag ber att fä lemna eu ytterligare upplysning, nemligen
att bomullsgarn endast i så obetydlig mängd införes i jemförelse
med hvad här produceras, att väfnadsindustrien deraf ej kali röna
något väsentligt inflytande. Vid den utgång, som denna fråga sannolikt
här far, skall det blifva ett egendomligt faktum att se, huru
den norska industrien kommer att förhålla sig till den svenska. Jag
tror visserligen, att vår industri ej skall, låta öfverflygla sig af den
norska, utan skall veta att väl häfda sitt anseende.

Herr Hedlund: Då jag talade om import af garn från Norge,

menade jag färgadt garn. Den, som der importerar garn till 8 öre
per tt och färgar det har vinst, ej blott på skiluaden i tullen å ofärgadt
garn utan dessutom i skyddstullen å det färgade garnet. Jag
ber att med den siste talaren få instämma deruti, att den svenska
industrien mycket val kan reda sig vid en täflan med den norska.

Friherre Nordenfalk: Jag skall ej förlänga diskussionen, men
ber endast få ånyo påpeka, att helt andra grunder för bifall till Utskottets
förslag finnas i motiven till denna punkt än vid de föregående,
och att konseqvensen med afseende på Kammarens föregående beslut
således ej hindrar att bifalla denna. Jag har tagit mig friheten fästa
uppmärksamheten på detta förhållande för dem, som möjligen tro, att
ett bifall till densamma ej låter förena sig med Kammarens förut
fattade beslut, och får härmed yrka bifall till Utskottets hemställan i
denna del.

Herr Berg: .lag hade ej tänkt att ånyo begära ordet i denna
fråga, ty jag trodde, att hvad jag hade att anföra af andra skulle
framhållas, och så har äfven i hufvudsak skett, synnerligen af Herr

Jf:o 33.

Lördagen den 1 Maj. 37

Beuuich. Jag vill dock yttra några ord med afseende å hvad eu ärad Ändringar i
ledamot, som jag haft att bekämpa, uppgifvit angående aflöningsför- t''uUtaxanhållandena
vid en fabrik. Jag vill ingalunda .bestrida dessa uppgifters
sanningsenlighet, men för mig voro de särdeles förvånande, ty
jag vet, att hos mig öfverstiger tillverkningskostnaden 100 öre per
blindt och går sålunda till mer än 10 öre per tf, ehuru mitt arbete
erbjuder åtskilliga lättnader såväl till följd af min fabriks läge som
genom annat, såsom fri bostad och fri vedbrand. Tillverkningskostnaden
ökas dessutom på mångfaldigt vis genom assurans, transport,
ränta och en oändlig mängd artiklar. Allt detta gör, att jag snarare
vill sätta tillit till 1865 års komités uppgift, att tillverkningskostnaden,
alla slags utgifter inberäknade, uppginge till 1 Rdr 64 öre per blindt
garn af medelnummern 14. Men nu hafva ju dessutom arbetslönerna
betydligt höjts. Jag vågar derför tro, att i Herr Hedlunds uppgift ej
voro inberäknade alla utgifter, eller också har den af honom omförmälda
fabrik ett ovanligt godt läge, då den kan så aflöna sina arbetare.
Jag kali ej gifva sa, liten aflöning,* och de fleste fabrikanter, som
jag känner, kunna det ej heller.

Herr Hedlund: Jag ber om förlåtelse, att jag glömde eu liten
uppgift. En talare har yttrat, att . lian läst flera tulltaxor i Europa
och dervid funnit att alla andra länder skydda sina näringar och speciel
den som nu är i fråga bättre än Sverige. Jag råkar hafva Tysklands
tulltaxa i min hand och kan med ledning deraf uppgifva, att
tullen derstädes å bomullsgarn utgör, för 1- och 2-trådigt rått något
mindre än 5 öre, för 1- och 2-trådigt blekt dier färg fult något» mindre
än 10 öre samt för 3- och flertrådigt något mindre än 15 öre, allt för
svenskt • skålpund, hvilka tullsatser äro lägre än de motsvarande svenska,
så att i afseende på bomullsgarn hänger det icke ihop, att Tyskland
lemnar större skydd åt sin näring än Sverige.

Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, samt Herr Grofven
och Talmannen yttrat, att under densamma hade yrkats dels bifall
till den förevarande punkten och dels att Kammaren, med bifall
till Utskottets hemställan om afslag å Herr Hedlunds framställning
om tullfrihet för segel- och bindgarn samt om sådan frihet jemväl för
färgadt eller blekt jutegarn, skulle afslå punkten i allt öfrig!; framstäldes
propositioner å dessa yrkanden samt besvarades med många ja
och nej i blandning; hvarefter Herr Grefven och Talmannen förklarade
sig hafva funnit den senast gjorda propositionen hafva blifvit
med öfvervägande ja besvarad.

Flere ledamöter begärde votering.

Uppsattes, justerades och anslogs följande voteringsproposition:

»Den, som bifaller 18:de punkten i Bevillnings-Utskottets betänkande
N:o 6, röstar

Den, det ej vill, röstar

J a;
Nej;

N:o 38.

Andringar i
Tulltaxan.
(Forts.)

Lördagen deri 1 Maj.

Vinner Nej, bifaller Kammaren Utskottets hemställan om utslag
å Herr Hedlunds framställning om tullfrihet för segel- och bindgarn
samt om sådan frihet jemväl för färgadt eller blekt jutegarn, men utslår
punkten i allt öfrigt.»

Omröstningen företogs och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:

Ja — 43.

Nej - 47.

It):de punkten.

Afslogs, på yrkande af Friherre De Geer, Carl Emanuel.

20:de punkten.

Herr Berg: Ehuru det troligen icke kali vara behöflig^ för mig
att, efter den utgång 18:de momentet fått, yttra något vidare, tillåter
jag mig dock att fästa uppmärksamheten på, att den här föreslagna
nedsättningen i tullen å linne-damast från 75 till 50 öre och å dräll
från 65 till 50 öre icke torde vara fullt rättvis. Derjemte får jag anmärka
att, som jag förmodar, ett tryckfel insmugit sig å 27 sidan af
Utskottets betänkande, der det heter att tullen å damast år 1867 nedsattes
»till sitt nuvarande belopp, 50 öre per skålpund». Jag förmodar
att i stället för 50 öre skall stå 75 öre, såsom i sjelfva tillstyrkandet
säges.

Jag inskränker mig till hvad jag nu yttrat och vill icke framställa
yrkande om afslag å den föredragna punkten, och tillåter mig
upplysa att jag icke deltog i den senaste voteringen eller med min
röst bidrog till det derigenom fattade beslutet.

Friherre De Geer, Carl Emanuel: Jag anhåller om afslag a
de förändringar i tulltaxan, som Utskottet vid denna punkt förordat.

Öfverläggningen förklarades slutad och punkten afslogs.

21:sta punkten.

Uppå yrkande af Friherre De Geer, Carl Emanuel, biföll Kammaren
Utskottets hemställan om afslag ä Herr Hedlunds ifrågavarande
förslag, men afslog punkten i öfrigt.

22:dra, 23:dje och 24:de punkterna.

Afslogos, uppå yrkanden af Friherre De Geer, Carl Emanuel.

25:te punkten.

Uppå yrkande af Friherre De Geer, Carl Emanuel, biföll Kammaren
Utskottets hemställan om afslag å Herr Hedlunds motion, i

Lördagen den 1 Maj.

SS -tullfrihet fT ^-onglas, råa och oslipade spegelglas

6 61 s- k‘ Slasamneii samt urglas, men afslog punkten i allt öS

O *

26:te punkten.

. Afslogs, på yrkande af Friherre Be Geer, Carl Emanuel.

27:de punkten.

f„nJien'' Hedlund: Pet. ar egentligen tre moment till förändrad
tulltaxa, som jag föreslagit, af hvilka två nu äro genomgångna och

utshyHTl^de artiieh°'' ^ att man sk)llle ™ tulltaxan

Tfa alla (|e aitiklar, som icke gifva någon tullinkomst men

gående dessa artiklar har Kammaren varit af annan åsi<ft’ och vant

rådd om till och med bronspulver, naturligtvis icke för inkomster

s mil utan troligen af rådslå for franska traktaten eller af andra skal

Det andra var nedsättning i tullskyddet. Då kommo vi till o-arnet

och den öfverraskande vändning, denna fråga tog, gör, att ko- ™ !’

sidn”1 Jaf ®V-eStitilllkt’ lemnar af handlingen om det sista momentet'' å
do med öfverlemnande af tulltaxan till Herrarnes eget åtgörande

vande att Jom det f !itf .få stanna vid fletta momen? ul lof vande

att, om det far samma utgång som jag väntar, icke vidare he

öfrigat. med llag0t yttrande utan tdl och med anhålla om afslag å allt

.. Det tredje momentet var tullfrihet för risgryn. Man ansåo- att
inti man star inför en tidpunkt, då nedsättning i skatter kund”’ vara
nktig, skulle man framför allt välja nedsättning af tullen för eu'' så
vigtig fornodenhetsartikel som ris. Man ansåg derför fördelaktigt att
ifall nian komme att i en framtid begära nedsättning till exefmel1
aiundskatteina, man skulle kunna åberopa, att man icke vant emot
eu nedsättning till förmån för den fattiga befolkningen Säger nr
deremot att vi nu icke skola göra någon skattenedsättninu åmie la
v behöfva alla dessa skatter för grundskatternas aflösning så ta

eu skattenedsättning TlOoÄlronw röLX^artfkef''2 föfft

Äts

« st,Oekonomisk, och social, motivet lUmeeåfv mi.e «ve ,

» .takt motiv, Derför valde j,g ortikl.rne risgryn och fotol™ f

”kulle tillåta „ "tf* ^ * tlU utgallSsPunkt, »tt statens inkomster icke

““i “vin» H.S

i i Po millioner, sa far icke eu minskning af 100 00O

Äff *%« r»>!'' H .ta», »ledes ft Lt Z

eu siste talarens uppgift att begära afslag å alla punkterna un ™
lada och anhålla om bifall till denna Utskottets hemställan.’

Grefve Hamilton, Hugo: Den tull, sou, för det närvarande är

N:o 3.3.

Andringar i
Tulltaxan.
(Forts.)

N:o 83.

liördagen den 1 Maj.

*&* SÄS

(Fort,) fio. Vjgt i afseende på tullinkomsterna, och pa grund deraf .mimiki
jag om utslag å Utskottets förslag.

Herr Bennich: Jag får emot den siste talarens anförande erinra,

att en tullsats af två öre per skålpundet på en vara, som, ettei hvad
‘no- tror i medeltal icke kostar öfver tio öre skalpundet ingalunda ar

Sfi Yermland, de “potatisen slög fel, i allmänhet risgryn -smn surrogat,
och att på eu dylik förnödenhetsvara bibehålla ^X-ifteS till
”cent kärr vill knappast försvaras. Vill man gorå eftergifter till
förmån’ för alla klaver och kanske mest för dem, som kafva minst
råd att betala, sa är det just skal att lindra tullen pa en y <
tikel. År 1873 gick importen åt risgryn till öfver 7,000,000 skalp
uch det måtte väl ingen kunna påstå, att det ar de foimogm ‘ •
serna, som hufvudsakligen förbruka så störa qvantiteter, utan att dessa
ingå bland den stora massans lifsförnödenheter.

Herr Hammar: Då den nu föredragna punkten är eu bland

dem jao- upptagit i den reservation, jag tagit mig fnheten afgifva,

t0rde det oclvsa tillåtas mig att något upptaga de anmarkningai sou
blifvit framstälda mot afslag å Utskottets förslag. Hufvudskalet foi

min reservation mot denna punkt är, att jag anser att genom den der
loreslao-na tullfriheten alltför stort afbräck skulle tillfogas statens
komster Om vi se i den medeltalsberäknmg, som finnes v idfo ad

Utskottets betänkande, skulle genom den föreslagna tullfrJeten s—
inkomsterna minskas med 120,000 kronor. Cm V1 11 tulltVihet

för förliclet år skulle, enligt Kommers-kollegii berättelse, deri tulltiniet

smil föreslagits i den nu föredragna punkten gorå icke mindu, un
102 000 kronor. Detta har för mig utgjort tillräckligt skal att icke

rir tfftrirtrÄ SS"

" a sten

X tX det om dessa »andra slag», och hvad beträffar risgryn sa
nser i-m det vid vara eu lefnadsfbrnödenket, men icke eu nödvändighetsvara”
tv våra egna inhemska grynsorter aro lika mycket fodante
och ätas till dagligt bruk lika gerna. Pa grund karat anhallei jag
om afslag å den föredragna punkten.

Si llan iitVM-lässningm HMtar BUto.te *1»»^ Herr Orof ,

e„ mli Talmminrn .....nS .lr iWmirl.ir .i.l''"1'' viI-uhIi m ..

\:o Öl*.

Liiixlageu deu 1 Maj.

kil till den förevarande punkten och dels utslag derå, framstälde
Herr trefven och Talmannen först proposition på bifall till punkten,
n var vid ^svarades ma liga nej jemte åtskilliga ja, och sedermera proposition
pa afslag derå, då svaren utföllo med många ja jemte åtskilliga
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.

Den vidare föredragningen af utlåtandet uppsköts till nästa sammanträde.

Anmäldes och bordlädes från nedannämnda Utskott inkomna memorial
och utlåtanden, nemligen från

Stats-Utskottet:

.... ■^i*° Ä ''ll|ledtung åt fullmäktiges i Riksgäldskontoret framställning
angående begärd inlösen af två svenska statsobligationer;

0 N:o i anledning af Statskontorets underdåniga berättelse angående
statsverkets spamnålsröreise, undsättningsfonden och f. d. magasinsfonaen
samt eu åt fullmäktige i Riksgäldskontoret i afseende å
bokföringen af undsättniiigsmedlen gjord framställning;

N:o 74, med förslag till voteringsproposition i anledning af Kamrarnas
skiljaktiga beslut rörande Siats-Utskottets utlåtande N:o 45,
angående förändrad reglering af skjuts väsendet;

N:o 75, med förslag till voteringspropositioner i anledning af Kamrarnes
skiljaktiga beslut i åtskilliga frågor rörande anslag under riksstatens
åttonde hufvudtitel;

N:o 76, med förslag till sammanjemkning och. voteringspropositioner
i anledning af Kanirarnes skiljaktiga beslut uti åtskilliga frågor
rörande anslagen under riksstatens nionde hufvudtitel;

N:o 77, med förslag till voteringspropositioner, i anledning af
Kainrarnes skiljaktiga beslut i afseende å punkten Ditt. a) utaf Statsutskottets
utlåtande jS):o 68, angående indragning af Kommerskollegium
in. in.;

N.o 78, med svar i anledning åt erhållen återreiuiss å tvänne
punkter af Stats-Utskottets utlåtande N:o 68, angående indra^nin0- af
Kommers-kollegium in. in.;

Sammansatta Stats- och Banko-Utskottet:

N:<) 1, i anledning af dels Riksdagens år 1874 församlade revisorers
förslag angående öfverflyttning till Riksbanken af Riksgäldskontoret
nu åliggande lånerörelse och dels eu inom Andra Kammaren
i samma ämne väckt motion;

Banko- Utskottet:

N:o 24, rörande Riksbankens fordran hos Södertelje kanalbolag.

Första Kammarens Prof. 1875. N:o 33.

N:o 33.

42 Lördagen den 1 Maj.

Herr Grefven och Talmannen hemstälde, att de i dag för första
gången bordlagda målen måtte uppföras främst pa föredragningslistan
för nästa sammanträde, samt det i dag för andra gången bordlagda
ärendet sättas sist å samma lista; hvilket bifölls.

Kammaren åtskildes kl. V2 3 e. m.

In fidem
0. Brakel.

Stockholm, Ivar TTreggströms Boktryckeri, 1875.