:!<!»,(> 7.n -jtuiGvä (Riksdagens protokoll 1965:42)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 42

FÖRSTA KAMMAREN

1965

15 december

:!<!»,(> 7.n -jtuiGvä

Debatter m. m.

Onsdagen den 15 december

Sid.

Svar på interpellationer:

av herr Karlsson, Göran, om statsbidrag till viss verksamhet

avseende utbildning av bilförare m. ...............• •; • •

av herr Nilsson, Ferdinand, ang. kostnader för och finansiering

av övergången till högertrafik ..........................

Förvärv av aktierna i Svenska Durox aktiebolag, m. m. • • ......

Om inrättande av ett nytt utskott för lagfrågor ................

Upplåtelse med tomträtt av vissa markområden i Täby köping ..

Utbyggnad av Grytfors kraftstation m. .............• • •------- • •

Avtal med Schweiz för undvikande av dubbelbeskattning........

Anföranden i anledning av riksdagsarbetets avslutning..........

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 15 december

Konstitutionsutskottets memorial nr 48, ang. uppskov med behandlingen
av visst ärende ....................................

Statsutskottets memorial nr 194, ang. kamrarnas skiljaktiga beslut
i fråga om den svenska forskningsplaneringens organisation

m. ....................................................

— nr 195, ang. kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om den högre
tekniska utbildningens fortsatta utbyggnad ................

I Första kammarens protokoll 1965. Nr 42

Nr 42

Innehåll

Sid.

Tredje lagutskottets memorial nr 36, ang. uppskov med behandling
av utskottet tilldelat ärende .......................... 9

Statsutskottets utlåtande nr 190, ang. förvärv av aktierna i Svenska
Durox aktiebolag, m. m................................... 10

Konstitutionsutskottets betänkande nr 47, ang. effektivisering av
riksdagsarbetet .......................................... 38

Statsutskottets utlåtande nr 182, ang. utgifter på tilläggsstat I: utrikesdepartementet
...................................... 48

— nr 183, ang. utgifter på tilläggsstat I: försvarsdepartementet .. 49

— nr 186, ang. utgifter på tilläggsstat I: finansdepartementet .. 51

— nr 189, ang. organisation m. m. av förbandssjukvården...... 51

— nr 191, ang. utbyggnad av Grytfors kraftstation m. m....... 51

Bevillningsutskottets betänkande nr 58, ang. avtal med Schweiz för
undvikande av dubbelbeskattning.......................... 65

Bankoutskottets utlåtande nr 64, ang. vissa bemyndiganden och
författningsändringar m. m., föranledda av statstjänstemannalagens
ikraftträdande .................................... 67

— memorial nr 65, ang. bemyndigande för kanslideputerade att

sluta kollektivavtal med förening som företräder riksdagens
tjänstemän, m. in......................................... 67

— nr 66, ang. instruktion för nästkommande riksdags bankoutskott
.................................................. 67

— nr 67, ang. slutlig pensionsreglering för förutvarande sekreteraren
i konstitutionsutskottet Sune Holm .................. 67

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34, ang. ändrad lydelse av 67
och 68 §§ vägtrafikförordningen .......................... 68

— nr 35, ang. den statliga trafikpolitiken .................... 68

Statsutskottets memorial nr 193, ang. tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1965/66 ...................................... 68

Onsdagen den 15 december 1965

Nr 42

Onsdagen den 15 december

Kammaren sammanträdde kl. 10.00.

Justerades protokollet för den 9 innevarande
månad.

Anmäldes jordbruksutskottets förslag
till riksdagens skrivelse, nr 397, till
Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret
1965/66, såvitt propositionen avser jordbruksärenden.

Skrivelseförslaget godkändes under
förutsättning att utskottets hemställan
i utlåtande nr 30 bifölles även av andra
kammaren.

Om statsbidrag till viss verksamhet avseende
utbildning av bilförare m. m.

Herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
EDENMAN, som
tillkännagivit, att han hade för avsikt
att vid detta sammanträde besvara herr
Göran Karlssons interpellation om statsbidrag
till viss verksamhet avseende utbildning
av bilförare in. in., erhöll ordet
och yttrade:

Herr talman! I en interpellation har
herr Karlsson utifrån ett angivet fall
frågat om det kan anses riktigt att statsbidrag
utgår till studiecirkelverksamhet
som inordnas i körkortsutbildning och
om det förekommit att man på andra
håll i landet bedrivit verksamhet liknande
den som han åsyftat.

Enligt vad jag inhämtat bedriver flera
av de större studieförbunden sedan
många år omfattande statsunderstödd
studiecirkelverksamhet i frågor som rör
trafiklagstiftning, allmän trafikupplysning
och liknande ämnen. Dessa studiecirklar
har inte ingått i körkortsutbild -

ningen och inte heller har de anordnats
i samverkan med privata körskolor.
Med hänsyn till den betydelse som bilismen
har i det moderna samhället kan
det inte riktas någon invändning mot
att trafikfrågor tas upp till debatt och
studier inom folkbildningsarbetet. Däremot
anser jag inte, att sådan studiecirkelverksamhet
som den herr Karlsson
åsyftar bör vara statsbidragsberättigad,
främst därför att det här inte är
fråga om ett fritt och frivilligt folkbildningsarbete
i den mening som utgör en
grundläggande princip för svenskt bildningsarbete.

På herr Karlssons andra fråga kan
jag svara att det såvitt jag vet inte inom
folkbildningsarbetet förekommer någon
verksamhet liknande den herr Karlsson
åsyftar på andra platser i landet.

Herr KARLSSON, GÖRAN, (s):

Herr talman! Jag ber att till chefen
för ecklesiastikdepartementet få framföra
ett tack för det svar han har lämnat,
och jag är glad över att konstatera
att han har samma bedömning som jag
av denna form för »studiecirkelverksamhet».
Jag säger studiecirkelverksamhet
inom citationstecken, och om jag
skulle glömma det i fortsättningen hoppas
jag ändå att stenograferna skriver
det så.

Det är, som statsrådet konstaterar
»här inte fråga om ett fritt och frivilligt
folkbildningsarbete i den mening som
utgör en grundläggande princip för
svenskt bildningsarbete». Det vill jag notera
med tillfredsställelse. Jag vill med
anledning av det svar som ecklesiastikministern
har lämnat och den verksamhet
som här bedrivits göra några kommentarer
och randanmärkningar.

Det är så att Liberala studieförbunflet
— alla vet att det här rör sig om

4 Nr 42 Onsdagen den 15 december 19C5

Om statsbidrag till viss verksamhet avseende utbildning av bilförare m. m

folkpartiets studieförbund — har utnyttjat
den gentlemannaöverenskommelse
som finns mellan skolöverstyrelsen och
studieförbunden

Med hänsyn till vad de folkpartistiska
talarna i går sade om partistödet vill
jag notera, att man tydligen inte haft
någonting emot att ta emot detta partistöd
så att säga bakifrån. Jag kanske
också kan göra en jämförelse med en
av de käpphästar som folkpartiet brukar
rida på nämligen kollektivanslutningen.
Här har man bokstavligen tilllämpat
en form av kollektivanslutning
genom att man till Liberala studieförbundet
kollektivanslutit var och en som
inskrivits som aspirant för att erhålla
körkort.

Detta är ett ganska märkligt förfarande,
och jag vill gärna notera att Huskvarna
stads fritidsnämnd slagit larm
och påtalat ett förhållande som enligt
mitt förmenande är oriktigt. I den redovisning
som Liberala studieförbundets
avdelning i Huskvarna gjorde angavs,
att man haft inte mindre än 98 »studiecirklar»
i ämnet »Milt körkort». Det
märkliga var att 86 av dessa »studiecirklar»
hade bedrivits inte i den stad där
man begärt kommunalt anslag för dem
utan i en grannstad. Eftersom man väntade
att få fem kronor per studietimme
som bidrag av kommunen så skulle man
av kommunala medel i den stad där jag
bor betala ut 19 120 kronor, varav
17 200 kronor för »studiecirklar» som
bedrivits på annan ort.

En beräkning av de medel som Liberala
studieförbundet erhållit visar att
studieförbundet i landstingsbidrag fått
13 384 kronor för dessa cirklar. Efter
det besked som ecklesiastikministern
här lämnat, kan jag inte förstå annat än
Liberala studieförbundet måste betala
tillbaka de pengar man erhållit i statsbidrag
och självfallet också landstingsbidragen
— kommunen har ännu inte
betalt ut någonting för denna »studieverksamhet».

Jag anser att detta är en ganska allvarlig
historia. Man måste ifrån skol -

överstyrelsens sida här inta en helt annan
och skärpt inställning till dessa frågor
i fortsättningen, eftersom man tydligen
inte i alla avseenden kan lita på
de studieförbund som man delar ut
pengar till.

Låt mig, herr talman, fortsätta att
spinna på dessa trådar och redovisa hur
det hela har gått till:

Det är uppenbart att Liberala studieförbundet
har engagerat sig för körskoleverksamhet
för att skaffa goda
»studieresultat» och god ekonomi. Det
är heller inga vanliga folkbildare med
ambitioner enbart på det lokala planet
som slutit denna överenskommelse mellan
körskolorna och Liberala studieförbundet
— enligt vad som uppgivits
skulle det ha varit studierektorn i förbundet
själv som bar träffat avtalen i
Jönköping.

Man har här med andra ord velat få
en inkörsport, och hade man lyckats i
strävandena skulle vi fått vad jag avsåg
i den andra frågan, en rad körskolor
med »studieverksamhet» på programmet.
Det gick nämligen så bra med
denna »studieform» i Huskvarna, att enligt
vad som också sagts mig, den som
stått för organisationen av detta, ordföranden
i Liberala studieförbundets
avdelning, erhållit något slags förtjänsttecken
för att han lyckats åstadkomma
eu sådan enorm utveckling av
studieverksamheten på orten.

Herr talman! Jag skall be att få säga
ytterligare några ord. Man har nämligen,
som jag sade förut, tydligen varit
ute efter att få en inkörsport för denna
form av »studiecirkelverksamhet». Jag
skall dokumentera detta, ty jag har i
min hand ett papper från Liberala studieförbundet
i Karlskrona, där det säges
att man skulle kunna göra där precis
på samma sätt som i Vätterbygden.

I en skrivelse som utgått till körskolorna
i Karlskrona heter det: »Under förutsättning
att teoriutbildningen försiggår
enligt studieplan som är uppgjord
i samråd med Sveriges bilskolors riksförbund
för teoretisk körskoleutbild -

Onsdagen den 15 december 1965

Nr 42

Om statsbidrag till viss verksamhet avseende utbildning av bilförare m. m.

ning och som är godkänd av Kungl. vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen samt i övrigt
i enlighet med skolöverstyrelsens
bestämmelser kan LIS i Karlskrona åtaga
sig att förmedla statsbidrag till denna
verksamhet.»

Skrivelsen fortsätter: »Under LIS’

verksamhetsår 1964/65 organiserades
den teoretiska utbildningen vid Jönköpings
läns trafikinstitut som studiecirklar.
Skolöverstyrelsen har godkänt denna
form av verksamhet och har utbetalt
statsbidrag till densamma.»

Man ställer sig onekligen frågan, hur
något sådant kunnat godkännas av skolöverstyrelsen.

Historien blir inte mindre anmärkningsvärd
när man i brevet fortsätter
med att presentera den ekonomiska kalkylen.
Där står det, att om man har 40
»studiegrupper» per år skulle körskolornas
förtjänst bli 35 400 kronor, om
man har 50 grupper skulle förtjänsten
bli 44 500 kronor och om man har 60
grupper 53 100 kronor, som körskolorna
på detta sätt skulle få in i form av
statsbidrag till studiecirkelverksamhet.

Det står väl klart för alla att denna
dokumenterade redovisning visar, att
det finns all anledning att på verkligt
allvar ta upp denna fråga till undersökning,
och kanske inte bara den utan
även andra liknande. Men jag vill betona
en sak, och det är att jag lägger
inte lasten på körskolorna. Det är väl
ganska naturligt att de som affärsdrivande
företag gärna tar emot pengar,
om man talar om för körskolorna, att
bara ni redovisar er teoriutbildning i
form av studiecirklar — det är inte
meningen att ni skall ha sammanträden
i studiecirklar utan att ni bara på papperet
skall redovisa det — då är saken
klar, då kan ni få dessa pengar. Körskolorna
håller jag helt utanför detta.
På dem skall inte falla någon skugga.

Herr talman! Jag vill också tillägga
alt man från Sveriges bilskolors riksförbund
iir ganska frågande inför denna
verksamhet. Jag iir övertygad om att
om LIS’ linje skulle bli godkiind -—

därmed menar jag godkänd på högsta
ort — så är det självfallet att då skulle
Sveriges Bilskolors Riksförbund starta
ett eget studieförbund och inte behöva
vara något slags filial till folkpartiets
studieförbund.

Sedan jag ställde denna fråga har jag
blivit uppringd av åtskilliga personer,
från olika håll. Man har redovisat att
det även syndats på andra kanter. Det
finns en anmärkningsvärd historia som
jag vill redovisa. Det är den verksamhet
som bedrives av Studiefrämjandet.
Där har man haft något ämne som heter
»ABC om hästar». Tydligen är det så
att detta ABC om hästar är regelrätta
ridlektioner som ges i »studiecirkelform»
för att på det sättet få statsbidrag.
Det märkliga med redovisningen
är att där förekommer en handledare
som står som chef för inte mindre än
41 studiecirklar. Det måste vara en oerhörd
kapacitet, som kan leda en sådan
verksamhet och ha 41 cirklar under
ett år.

Herr talman! Med dessa exempel tror
jag att jag visat att det finns anledning
att säga till skolöverstyrelsen att titta
litet närmare på de saker som jag har
tagit upp till diskussion, ty de kan ju
inte ha någonting med folkbildningsverksamhet
att göra. Jag tycker att folkbildningen
skall stödjas. Den skall ha
möjlighet att få både statliga och kommunala
bidrag, men när man ser sådana
här avarter måste man reagera. Man
tycker nog att de som är med om att
träffa s. k. gentlemannaöverenskommelser
bör vara så gentlemannamässiga att
de inte försöker på sådana vägar få in
medel till sin verksamhet.

Med detta ber jag än en gång att få
tacka ecklesiastikministern för svaret.
•lag ber särskilt att få tacka honom för
att han på ett tydligt sätt sagt ifrån att
man inte kan lämna bidrag till sådan
verksamhet som jag har belyst.

överläggningen förklarades härmed
slutad.

Nr 42

Onsdagen den 15 december 1965

Ang. kostnader för och finansiering av

övergången till högertrafik

Ordet lämnades härefter till herr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
PALME, som meddelat,
att han ämnade vid detta sammanträde
besvara herr Ferdinand Nilssons
interpellation angående kostnader
för och finansiering av övergången till
högertrafik, och nu anförde:

Herr talman! Herr Ferdinand Nilsson
har frågat finansminstern dels om
han vill lämna en redogörelse för tillkomsten
av de i proposition nr 58 till
1963 års riksdag redovisade beräkningarna
rörande kostnader och finansiering
av högertrafikreformen, dels om
han vill överväga andra vägar än beskattning
av motorismen för att täcka
kostnaderna för den nu beräknade ökningen
av utgifterna för reformen.

Interpellationen har överlämnats till
mig och jag vill svara följande.

1960 års utredning beräknade kostnaderna
för reformen till 340 milj. kr.
Beräkningen var gjord i 1961 års kostnadsläge
och grundades till stor del
på uppgifter från berörda parter.

Vid remissbehandlingen lämnades utredningens
beräkningar i allt väsentligt
utan erinran.

Jag vill erinra om att utredningens
beräkningar redovisades för 1963 års
riksdag i den förut nämnda propositionen
nr 58.

Med hänsyn till att reformen skulle
genomföras först 1967 ansågs det i propositionen
befogat att räkna med en
kostnad av omkring 400 milj. kr. Härvid
framhölls att beräkningarna givetvis
måste grundas på en del mer eller
mindre osäkra faktorer.

Kommissionens reviderade anslagsframställningar
och frågan om finansieringen
av uppkommande kostnadsökningar
prövas för närvarande av regeringen.
Resultatet kommer att redovisas
för riksdagen i statsverkspropositionen.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):

Herr talman: Hans excellens statsministern
har vid upprepade tillfällen
framhållit värdet av en stark regering.
Ordalagen återfinns i gamla årgångar
av Svensk tidskrift från den tid då det
fanns ett starkt högerinflytande. Jag
konstaterar att innehavarna av regeringsmakten
i regel tycker om en stark
regering. Statsministern brukar tillägga
att han räknar med att riksdagen skall
utöva en noggrann kontroll av regeringen.
Jag förmodar att han därvid icke
syftar enbart på den majoritet han
har eller gärna vill ha, utan att han
avser att kontrollen skall utövas även
på andra håll inom riksdagen. Jag vill
i sammanhanget peka på vad det betyder
för riksdagen och dess ställning att
ha ett ordentligt grepp om hur man
handskas med pengarna.

I proposition nr 50 som avgavs 1963
har det gjorts kostnadsberäkningar som
såvitt man redan då kunde förmoda
och enligt vad som senare har anförts
av högertrafikkommissionen har varit
synnerligen onöjaktiga. Det är av det
skälet, herr talman, som jag ansett det
betydelsefullt att få en redogörelse för
hur man över huvud taget kan lägga
fram sådana propositioner.

Jag vill i detta sammanhang också
beröra den extra bilskatt som då kom
till och som nu visar sig fullständigt
otillräcklig. Det parti som jag tillhör
intog den ståndpunkten, att man inte
borde använda bilskattemedel till omläggningar,
utan att den borde finansieras
med vanliga skattemedel. Det stötte
emellertid på motstånd från finansminister
Sträng, som gav klart besked om
att det inte var acceptabelt för honom.
Under sådana förhållanden backade
centern på morgonen samma dag som
beslutet fattades. Emellertid kom dess
tidigare ståndpunktstagande ut genom
TT och stod att läsa i tidningarna samtidigt.
Jag konstaterar att centerns ställning
i denna fråga principiellt sett är
klar, men att finansministern då intog
en mycket bestämd ståndpunkt.

Onsdagen den 15 december 1905

Nr 42

Ang. kostnader för och finansiering av övergången till högertrafik

Hår föreligger nu en situation då det
visar sig att de 340 miljoner som från
början beräknades var fullständigt otillräckliga.
Såsom statsrådet Palme antydde
såg man detta redan 1963, och
sa jämnade man av siffran upp till 400
miljoner. Nu kommer det meddelanden
som visar hän mot att beräkningarna
varit onöjaktiga på väsentliga punkter
och att stora poster över huvud taget
inte var upptagna, som man nu på litet
oklara grunder anser böra räknas med.
.lag iir inte så förvånad över att de nu
räknas med — jag är mer förvånad över
att man inte tänkte härpå från början,
men jag förmodar att man ville låta
»isberget» driva fram på det viset. Isberget
har ju i princip en sådan konstruktion,
att en liten del syns ovanför
vattenytan, medan resten döljs av
vattnet.

I den situationen, herr talman, erhöll
jag kammarens tillåtelse att rikta
eu interpellation till finansiministern,
som var med från 1963, hur det kunde
komma sig att man till riksdagens prövning
lade fram en sådan proposition
om pengar, d. v. s. på ett med hänsyn
till riksdagens makt ömtåligt område.
Eftersom jag kände till hans starka principiella
engagemang 1963 i fråga om
finansieringen var jag också intresserad
av att se hur han tänkte klara den
situation som nu har uppkommit. I
lördags erhöll jag meddelande om att
finansministern avsåg att besvara interpellationen
som i går, och jag var
mycket intresserad av vad jag kunde
få för upplysning från det hållet. Emellertid
har jag erfarit att statsrådsberedningen
sedan beslöt göra en strategisk
förkortning av fronten så till vida
att man skulle låta interpellationen besvaras
av herr Palme. Han var inte
statsråd 1963 och kan således inte begäras
veta hur det gick till när propositionen
skrevs. Statsrådet Palme fick
dessutom tillfälle att besvara frågan,
hur det skulle bli med beskattningen,
och det var ju låt mig säga en svår uppgift
för honom. .lag tycker det är hårt

att han, som är så ny i arbetet, skulle
få en så besvärlig uppgift redan från
början.

Jag blev inte så uppbyggd av så ledsamma
nyheter, eftersom jag anser att
frågan är betydelsefull. När jag sedan
fick svaret kom jag att tänka på en
historia som är så gammal att jag inte
begär att de yngre ledamöterna skall
känna till den. Det var en gammal åtskilligt
åderförkalkad kommerserådinna
som gick på Skeppsbron. Ledige hamnarbetaren
Ludde kom fram till henne,
lyfte på hatten och frågade om damen
visste och kunde omtala vad klockan
var. Han fick svaret: »Jag är kommerserådinnan
Martin och vet ingenting!»

Emellertid är den situationen nu klarlagd
i enlighet härmed. Statsrådet har
inte gått in på hur det var ifrån 1963,
och han har inte svarat på min andra
fråga, hur det skall gå med beskattningen.
Han har däremot meddelat en
sak som jag kunde gissa mig till, nämligen
att man ännu inte har givit sig i
kast med vad högerpartikommissionen
har rapporterat. Jag vet inte varför —
man har goda nerver. Jag tycker det
var en ordentlig skräll när dess beräkningar
kom, och jag har sett på dem
ganska ingående. Konstnadsökningen
stannar icke vid de 195 miljonerna, utan
av allt att döma kommer det att bli åtskilligt
mer. Kommissionen antyder att
vissa kostnadsfrågor får tas upp i annat
sammanhang, och den säger att andra
kostnadsfrågor inte kan bedömas
riktigt nu. Det rör sig med andra ord
om belopp som nog torde uppgå åtminstone
till det dubbla av vad som ursprungligen
beräknades, nämligen 340
miljoner.

Jag tycker det är skräckinjagande att
vår starka regering kan lägga fram
propositioner rörande sådana belopp
för riksdagen och sedan har så goda
nerver när det meddelas att beräkningarna
inte alls stämmer, att man säger
att det inte är någonting att fundera
över genast och att kammaren får ge
sig till tåls. Kammaren har givit inter -

Nr 42

Onsdagen den 15 december 19G5

Ang. kostnader för och finansiering av övergången till högertrafik

pellanten rätt att framställa sina frågor,
och statsrådet har tydligen svarat så
gott han kunnat. Jag beklagar att ett
så stort ärende skall behandlas på detta
sätt.

Herr statsrådet PALME:

I all den dysterhet som kan utläsas
av de ökade kostnaderna för högertrafiken
utgör herr Ferdinand Nilssons
inlägg något av en liten ljuspunkt.

Jag kan av naturliga skäl inte gå närmare
in på frågan, hur vi skall finansiera
kostnadsökningarna. Herr Nilsson
sade att situationen är helt klarlagd
men att man inte vet någonting. Vi prövar
för närvarande mycket noggrant
framställningen från högertrafikkommissionen
såsom ett led i budgetarbetet,
och resultatet av prövningen kommer
att framläggas i statsverkspropositionen.
Det är meningslöst och skulle
vara felaktigt att nu ange hur den prövningen
kan utfalla.

Den tidigare kostnadsberäkningen
föregicks av en omfattande utredning,
som kalfatrades och prövades av ett
otal remissinstanser och dessutom av
riksdagen utan att några allvarliga anmärkningar
då framkom.

Nu har vi fått en ny beräkning av de
kostnader som högertrafikkommissionen
anser att reformen kommer att genomföra.
Den prövar vi nu, och den 12
januari kommer vi att redovisa resultatet
av prövningen.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):

Herr talman! Det framgick inte riktigt
av statsrådet Palmes inlägg, men
jag förmodar att han anser att man måste
fästa avseende vid högertrafikkommissionens
propåer och att det verkligen
föreligger en mycket allvarlig situation.
Redan ur den synpunkten förefaller
det mig klart att nya pengar kommer
att krävas. Därför vore det intressant
att veta, om man då kan tänka sig
andra utvägar än att bara hitta på en ny

extraskatt på bilismen. Bilismen har
blivit mycket hårt beskattad. Skulle man
ha rättat sig efter siffrorna, skulle någon
extraskatt i och för sig inte ha behövts
förra gången heller. Herr Palme
kanske inte kommer ihåg det, men förra
gången sattes det i fråga, om man
skulle ta av de fonderade medlen, och
centern menade man borde ta av skattemedel
om man ville genomföra reformen.
Jag tycker därför att det vore eu
vinst om frågan toges upp och dryftades
innan regeringen fattar sin ståndpunkt
definitivt.

Det finns en annan sak som gör att
jag fortfarande sörjer lite över att jag
inte fick resonera med statsrådet Sträng
om detta. Statsrådet Sträng svarade
1964 på en enkel fråga, som jag hade
framställt. När han hade så svårt med
resurser att möta investeringskraven,
frågade jag om man inte kunde skjuta
på en del av utgifterna för övergången
till högertrafik och använda resurserna
för mera aktuella och trängande behov.
På detta svarade statsrådet att högertrafikkommissionen
hade arbetat under
något år och att man var i gång med.
beställningar inom de verkstäder som
skall bygga spårvagnar och bussar —
där låge de största utgifterna.

Nu visar det sig att högertrafikkommissionen
synes räkna med väsentligt
ökade kostnader för vägkorsningar och
trafiksäkerhetsanläggningar o. d. vid
en omläggning — det rör sig om en ökning
med 100 procent i förhållande till
de ursprungliga beräkningarna, alltså i
runt tal 200 miljoner kronor i stället
för 100 miljoner kronor. Men det är
inte detta som jag närmast syftar på.
Det är så att högertrafikkommissionen
skriver att dessa beställningar under vuren
1965 — inte 1964 — till större delen
skett. De är dock inte riktigt färdiga
än. Det kan ju inte begäras, att herr
statsrådet Palme skall klara upp detta.
Men herr statsrådet Sträng, som gjorde
ett par uttalanden i ämnet 1964, skulle
kunnat klarlägga om det här bara rör
sig om en skenbar motsättning mellan

Onsdagen den 15 december 1965

Nr 42

Ang. kostnader för och finansiering av övergången till högertrafik

honom och högertrafikkommissionen
och om man i själva verket är överens
om när dessa beställningar skett. Han
kan göra det så mycket mer som jag
kan konstatera att ett exemplar av statsutskottets
utlåtande med anledning av
långivning för anskaffande av högertrafikbussar
överlämnades i slutet av 1964
och riksdagen i december 1964 anmälde
att den saken var klar. Beslutet om dessa
resurser för anskaffandet av bussarna
kom väsentligen till på hösten 1964.

Det hade varit intressant att resonera
om detta med herr statsrådet Sträng,
men det är inte ett dugg intressant att
resonera med herr statsrådet Palme om
den saken heller.

Herr statsrådet PALME:

Herr talman! Herr Ferdinand Nilsson
får väl fler chanser.

Jag skall inte gå in på en diskussion
om de kostnadstekniska resonemangen
men jag vill frigöra mig från misstanken
att jag på något sätt skulle se bekymmerslöst
och lättsamt på detta problem,
som naturligtvis är en högst allvarlig historia.
Under den första dagen i mitt
nya ämbete drabbades jag som morgongåva
av en räkning på 200 miljoner kronor
i ökade kostnader för högertrafikomläggningen.
Det är självfallet en allvarlig
sak, och den kommer att prövas
med utomordentligt stor omsorg. Det är
beklagligt att kostnaderna stigit så kraftigt,
men jag måste göra den distinktionen
att jag under det att frågan prövas
varken kan redovisa något resultat eller
ta upp en större debatt.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Föredrogs konstitutionsutskottets memorial
nr 48, angående uppskov med
behandlingen av visst ärende.

Betriiffande detta memorial hade utskottet
hemställt, att detsamma måtte
företagas till avgörande efter allenast
en bordläggning.

På gjord proposition bifölls denna
hemställan.

Sedermera bifölls på gjord proposition
vad utskottet i förevarande memorial
hemställt.

Föredrogs statsutskottets memorial nr
194, i anledning av kamrarnas skiljaktiga
beslut i fråga om motionsvis väckta
förslag angående den svenska forskningsplaneringens
organisation m. in.

Sedan kammaren bifallit utskottets
hemställan om ärendets företagande till
avgörande efter allenast en bordläggning,
lades utskottets i memorialet gjorda
anmälan till handlingarna.

Föredrogs statsutskottets memorial nr
195, i anledning av kamrarnas skiljaktiga
beslut i fråga om den högre tekniska
utbildningens fortsatta utbyggnad.

Även beträffande detta memorial hade
utskottet hemställt, att detsamma måtte
företagas till avgörande efter allenast
en bordläggning.

På gjord proposition bifölls denna
hemställan.

På därefter gjord proposition lades
den i memorialet gjorda anmälan till
handlingarna.

Föredrogs tredje lagutskottets memorial
nr 36, angående uppskov med behandling
av utskottet tilldelat ärende.

Jämväl beträffande detta memorial
hade utskottet hemställt, att detsamma
måtte företagas till avgörande efter allenast
en bordläggning.

På gjord proposition bifölls denna
hemställan.

Sedermera bifölls på gjord proposition
vad utskottet i det nu föredragna
memorialet hemställt.

Nr 42

Onsdagen den 15 december 1965

Ang. förvärv av aktierna i Svenska
Durox aktiebolag, m. m.

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 190, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition angående förvärv av
aktierna i Svenska Durox aktiebolag,
in. m., jämte i ämnet väckta motioner.

1 propositionen nr 168 hade Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att godkänna
att Svenska skifferoljeaktiebolaget förvärvade
aktierna i Svenska Durox aktiebolag
för en köpeskilling av 34 miljoner
kronor.

1 enlighet med beslut av 1961 års riksdag
hade Svenska skifferoljeaktiebolagets
verksamhet successivt ställts om
och avvecklats. Inom bolaget hade i
samband därmed bedrivits utvecklingsarbete
avseende produktion av byggnadsmaterial.
Bolagets industrianläggningar
m. in. i Kvarntorp hade numera
sålts till Yxhults stenhuggeriaktiebolag.
Vidare hade skifferoljebolaget under
förbehåll för Kungl. Maj:ts godkännande
träffat avtal om förvärv av aktierna
i Svenska Durox aktiebolag, som var
moder- och försäljningsbolag i en koncern
i byggnadsmaterialbranschen. Avsikten
vore, att skifferoljebolagets utvecklingsarbete
skulle fortsättas inom
Duroxkoncernen.

I propositionen hade föreslagits, att
riksdagen skulle godkänna skifferoljebolagets
förvärv av aktierna i Duroxbolaget
i syfte att samordna och effektivera
den statliga företagsverksamheten
på byggnadsmaterialområdet. I samband
härmed hade förordats, att aktierna
i Törefors aktiebolag och i Laxå
bruks aktiebolag skulle övertagas av
skifferoljebolaget.

1 förevarande sammanhang hade utskottet
förehaft följande motioner, nämligen dels

två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Knut Johansson (I: 803) och den andra
inom andra kammaren av herr Hagnell
(11:952), i vilka hemställts, att riksda -

gen i anslutning till propositionen nr
168 i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla om en utredning enligt i motionerna
redovisade riktlinjer;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Harry Carlsson m. fl. (1:806) och den
andra inom andra kammaren av herr
Berglund in. fl. (II: 955), i vilka motioner
anhållits, att riksdagen måtte 1)
med avslag å Kungl. Maj :ts proposition
nr 168 icke godkänna Svenska skifferoljeaktiebolagets
förvärv av aktierna i
Svenska Durox aktiebolag för den avtalade
köpeskillingen av 34 miljoner kronor
samt 2) besluta, att skifferoljeaktiebolagets
avvecklingsöverskott skulle inbetalas
till statskassan för reglering av
bolagets villkorliga skuld till statsverket; dels

två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Holmberg m. fl. (I: 807) och den andra
inom andra kammaren av herr Ståhl
m. fl. (11:956), i vilka föreslagits, att
riksdagen med avslag å Kungl. Maj:ts
proposition nr 168 icke skulle godkänna
Svenska skifferoljeaktiebolagets förvärv
av aktierna i Svenska Durox aktiebolag
för den avtalade köpeskillingen
av 34 miljoner kronor samt att riksdagen
skulle besluta, att det förstnämnda
bolagets avvecklingsöverskott skulle inbetalas
till statskassan för reglering av
bolagets skulder till statsverket;

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Sundin m. fl. (I: 808) och den
andra inom andra kammaren av herr
Wahlund m. fl. (II: 957), i vilka yrkats,
att riksdagen skulle avslå Kungl. Maj :ts
förslag om godkännande av Svenska
skifferoljeaktiebolagets förvärv av aktierna
i Svenska Durox aktiebolag.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt,

1. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:806 och 11:955, 1:807
och 11:956 samt 1:808 och 11:957,
förstnämnda fyra motioner såvitt nu

Onsdagen den 15 december 1965

Nr 42

Ang. förvärv av aktierna i Svenska Durox aktiebolag, m. m.

vore i fråga, godkänna att Svenska skifferoljeaktiebolaget
förvärvade aktierna
i Svenska Durox aktiebolag för en köpeskilling
av 34 miljoner kronor;

2. att motionerna 1:806 och 11:955
samt I: 807 och II: 956, samtliga motioner
i vad de avsåge inbetalning till statskassan
av skifferoljebolagets avvecklingsöverskott,
icke måtte av riksdagen
bifallas;

3. att riksdagen måtte, i anledning av
motionerna I: 803 och II: 952, i skrivelse
till Kungl. Maj :t giva till känna vad
utskottet anfört rörande utrednings- och
planeringsåtgärder inom ifrågavarande
område.

Reservation hade avgivits av herrar
Boman, Virgin, Per Jacobsson, Åkerland,
Xils-Eric Gustafsson, Harry Carlsson,
Johan Olsson, Bohman, Ståhl, Eliasson
i Sundborn, Gustafsson i Skellefteå,
Björkman, Helander och Sjönell, vilka
ansett, att utskottets yttrande bort i viss
angiven del hava den lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet bort
hemställa,

1. att riksdagen måtte, med avslag å
Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall
till motionerna I: 806 och II: 955, I: 807
och II: 956 samt 1: 808 och II: 957, förstnämnda
fyra motioner såvitt nu vore i
fråga, besluta icke godkänna att Svenska
skifferoljeaktiebolaget förvärvade
aktierna i Svenska Durox aktiebolag för
eu köpeskilling av 34 miljoner kronor;

2. att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna 1:806 och 11:955 samt I:
807 och II: 956, samtliga motioner såvitt
nu vore i fråga, besluta, att skifferoljebolagets
avvecklingsöverskott skulle inbetalas
till statskassan för reglering av
bolagets villkorliga skuld till staten;

3. att motionerna 1:803 och 11:952
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Herr OLSSON, JOHAN, (ep):

Herr talman! Den fråga vi nu går att
behandla är av mycket stor betydelse,
inte minst ur principiell synpunkt. Det

gäller ju inte bara köp och försäljning
av några företag och överläggningar om
skäligheten i det pris som har överenskommits
när det gäller Durox-gruppen,
utan det är också frågan om staten
bör engagera sig som företagare i näringslivet,
när inte sociala eller andra
speciella skäl är för handen.

Statsrådet Lange säger i sin proposition
att han har för avsikt att successivt
lägga fram förslag i syfte att staten
som företagare mer aktivt än hittills
skall medverka till byggnadsämnesproduktionens
och byggnadsverksamhetens
rationalisering. Det finns skäl att
uppmärksamma detta uttalande, och jag
vill ställa följande frågor: På vilket sätt
kan staten medverka i en sådan i och
för sig önskvärd rationalisering? Är de
föreslagna företagsköpen verkligen
verksamma åtgärder härför? Kan man
inte nå bättre och snabbare resultat, om
man satsar på forskning och utvecklingsarbete,
som sedan effektivt utnyttjas
av ett konkurrenskraftigt enskilt näringsliv?
Alla skäl synes tala för att den
senare antydda vägen bör kunna väljas.

I det aktuella förslaget menar man
tydligen att en kraftig investering på
byggnadsämnena lättbetong och mineralullprodukter
skulle ge utslag i form
av billigare byggnads- och boendekostnader.
Åtminstone väcktes dylika förhoppningar
vid det första offentliggörandet
av Durox-affären i september.
Man kan fråga sig om sådana förhoppningar
kan komma att infrias. Visserligen
är dessa byggnadsvaror en viktig
andel i de i en byggnad ingående materielen
men dock en förhållandevis
ringa och ingalunda avgörande faktor
beträffande hela kostnaden för ett färdigt
hus.

Vad som är av större betydelse när
det gäller möjligheten att infria den uttalade
förhoppningen är att detta är
ett område där konkurrensen är hård
och där rationalisering redan är på
gång. Det har ju av staten nu ägda företag
i branschen nogsamt fått erfara.

Nr 42

Onsdagen den 15 december 1965

Ang. förvärv av aktierna i Svenska Durox aktiebolag, m. m.

Att konkurrens och rationalisering redan
verkat kan man märka av att priserna
på lättbetong under tiden 1951—
1965 stigit med endast 12 procent under
det att byggnadskostnadsindex stigit
med ca 55 procent. Priserna på mineralullprodukter
och isoleringsmateriel
har till och med sänkts under denna
tid. En uppgift säger att vissa materiel
i den gruppen har sänkts med 15
procent sedan år 1957, medan byggnadskostnadsindex
under samma tid
stigit med 33 procent. Säkerligen finns
det andra avsnitt inom byggandet, där
rationalisering är ännu angelägnare,
kanske allra mest vid själva byggandet,
vid uppförandet av husen. Det torde här
finnas plats för stora investeringar, rationaliseringar
och utvecklingsarbeten.
Man har anledning tro att insatser här
skall ge snabbt utslag i lägre bostadskostnader.

Någon plan eller utredning utvisande
vilka vinst- och rationaliseringsmöjligheter
som skulle vinnas genom statens
nu aktuella engagemang har heller inte
framlagts, varken i propositionen eller
i utskottsmajoritetens utlåtande. Statens
tidigare insatser som egen företagare
på detta område har närmast motiverats
med angelägenheten att ge sysselsättning
åt anställda som av olika orsaker
blivit eller förutsatts bli friställda. Det
gäller alltså att medverka till vidmakthållandet
av näringslivet i en ort. Ett
exempel därpå är Törefors, om vilken
ort vi i ganska stor enighet har beslutat
att staten skall medverka i detta syfte.
Detta motiv kan emellertid inte åberopas
i detta sammanhang, eftersom det
inte inom de aktuella företagen varslats
om inskränkningar i driften. Företagen
ligger för övrigt inom ett område som
inte lider av arbetslöshet.

Ett annat motiv för ifrågavarande affär
skulle vara att man här erhåller en
värdefull försäljningsorganisation och
att en samordning av tidigare statsägda
företag, Laxå bruks AB, Törefors AB
och eventuell fortsatt byggnadsämnes -

produktion vid Svenska Skifferolje AB,
skulle vara av värde. Med andra ord:
det planerade köpet av Svenska Durox
AB skulle ge stadga åt den statliga företagsamheten
på området, som ju hittills
inte varit utan ekonomiska och andra
problem och svårigheter. Emellertid synes
också detta motiv vara svagt, och
man måste starkt ifrågasätta bärigheten
i de argument som framförts. Visserligen
kan samordning vara bra, och den
bör under alla förhållanden äga rum
beträffande de tidigare statsägda företagen,
men man måste ändå väga de angivna
fördelarna mot de betydande kapitalinvesteringar
som krävs.

De redovisningar vi hittills erhållit
under behandlingen av ärendet har inte
styrkt påståendet att det skulle vara
en lönsam affär för staten att förvärva
Durox-gruppen. Det torde få anses dröja
åtskillig tid innan tillfredsställande
förräntning kan erhållas å det investerade
kapitalet, än mindre innan det sker
några prissänkningar på de varor som
det här är fråga om.

Jag vill sammanfattningsvis såsom representant
för centerpartiet i denna
fråga och såsom en av reservanterna
uttala,

1) att staten i normala fall inte bör
engagera sig som företagare i näringslivet,
eftersom den måste anses ha
mindre förutsättningar till effektivitet
i produktionen än den enskilda företagsamheten; 2)

att det av riksdagen 1961 fattade
beslutet om avveckling av Svenska skifferoljeaktiebolagets
tidigare verksamhet
nu genom försäljningen till Yxhultsbolaget
fått en tillfredsställande lösning;

3) att man beträffande skifferoljeaktiebolagets
kvarvarande nyttigheter och
utvecklingsresultat bör i första hand
undersöka möjligheterna att intressera
enskild företagsamhet för vidare exploatering; 4)

att nu ifrågavarande köp synes innebära
en osäker investering, där man
inte inom rimlig tid kan påräkna full

Onsdagen den 15 december 1965

Nr 42

Ang. förvärv av aktierna i Svenska Durox aktiebolag, m. m

räntabilitet eller möjlighet att mera
påtagligt påverka prissättningen inom
byggnadsvaruindustrien; och

5) att däremot investeringar i forskning
och utveckling på andra områden
inom byggande och byggnadsindustri
i samverkan med det enskilda näringslivet
borde kunna ge snabbare och mer
påtagliga resultat i syfte att sänka byggnads-
och bostadskostnaderna.

Jag ber således, herr talman, att få
yrka bifall till den reservation, som avgivits
i ärendet.

Herr CARLSSON, HARRY, (fp):

Herr talman! Såsom motionär och
reservant i denna fråga ber jag här att
få säga några få ord.

Det var med tillfredsställelse vi tog
del av meddelandet, att Svenska skifferoljeaktiebolagets
verksamhet i Kvarntorp
avvecklats och industrianläggningarna
försålts till Yxhults stenhuggeriaktiebolag.
Redan 1961 beslutade riksdagen
att denna verksamhet skulle successivt
nedläggas, men svårigheten att
bereda de anställda sysselsättning på
orten gjorde att man prövade olika omställningar
av driften, dock icke med
nöjaktigt resultat. Det är därför så mycket
mer glädjande att denna kristidsindustri,
som kommit till i en för hela
landet mycket brydsam situation, nu
funnit en köpare med goda förutsättningar
att fortsätta driften och bereda
de anställda arbete. Om försäljningssummans
storlek — omkring 34 miljoner
kronor — är jag ej beredd att uttala
mig. Jag har inte heller hört någon anmärkning
eller i pressen sett några
kommentarer, varför denna summa får
anses vara skälig och hela affären en
god lösning på ett besvärligt problem.

Efter denna försäljning hade skifferoljeaktiebolaget
praktiskt taget upphört
med sin verksamhet. Vilket hade då varit
naturligare än att bolagets skuld till
staten hade reglerats? Då skifferoljeaktiebolaget
i stället använde ungefär samma
summa som man fått vid försäljning

av anläggningen i Kvarntorp för att inköpa
Svenska Durox aktiebolag i Skövde
jämte en del av dess dotterbolag och
hälften av aktierna i Rockwool aktiebolag,
väckte detta inte så litet förundran.
Motiveringen uppgavs vara att statsmakterna
sedan länge haft uppmärksamheten
riktad på förhållandena inom byggnads-
och anläggningssektorn, där även
staten är direkt engagerad i den industriella
verksamheten på byggnadsmaterialområdet.
Av stort principiellt intresse
är departementschefens yttrande
i propositionen, att han har för avsikt
att successivt lägga fram förslag i syfte
att staten som företagare skall kunna
mera aktivt än hittills medverka till rationalisering
inom detta område.

Att något måste göras för att sänka
byggnadskostnaderna är väl alla överens
om. Detta har bland andra även
folkpartiet med stor kraft hävdat. Men
att statens inverkan på prisutvecklingen
skulle öka nämnvärt genom inköp av
Duroxkoncernen är otänkbart enligt
mitt förmenande. Det är i huvudsak två
produkter, som framställes inom detta
företag.

Vid Rockwool aktiebolag, där staten
skulle bli hälftendelägare, framställes
mineralull. Detta företag äges till hälften
av Durox och till hälften av danska
intressenter. En omfattande utbyggnad
och modernisering har pågått under de
senaste åren. Invigning och igångsättning
av den nya anläggningen skedde
för ett par månader sedan. Vad gäller
prissättningen på mineralull vill jag citera
ett uttalande i en ortstidning som
stöd att läsa dagen efter det att det
blivit bekant att Durox skulle överlåtas.
Uttalandet lyder på följande sätt:
»Vad man i dag efter statens köp av
Carlsro-industrierna i Skövde mest reagerar
mot är de påståenden som framförts
i press och även i går kväll i TVaktuellt
att inköpet är ett led i statens
ansträngningar att pressa ned priserna
på byggnadsmaterial.

Om några företag i landet hjälpt till
att hålla priserna på byggnadsmate -

Nr 42

Onsdagen den 15 december 1965

Ang. förvärv av aktierna i Svenska Durox aktiebolag, m. m.

rial nere, sa är det nämligen de i Skövde!
Som exempel kan nämnas att medan
priserna på byggnadsmaterial i allmänhet
under de senaste 15 åren ökat
med 80 procent, har priset på mineralull
sjunkit med 35 procent. Under samma
tidrymd har lönerna stigit med 90
procent! upplyser man hos Rockwool.

För närvarande har Durox 425 och
Rockwool 650 anställda.»

Tilläggas bör, som även den föregående
talaren nämnde, att mineralull är
en tämligen obetydlig kostnadspost i
den totala byggnadskostnaden.

Den andra delen av koncernens tillverkning
gäller gasbetong. Förvärvet av
Skövde gasbetong AB skulle ge staten
cirka 8—9 procent av den totala tillverkningskapaciteten
för gasbetong i
landet. För att Skövde gasbetong AB
skall kunna komma i konkurrentposition
krävs en omfattande modernisering
av företaget genom kostnadskrävande
investeringar uppgående till 15
å 20 miljoner kronor. Utan dessa investeringar
löper gasbetongbolaget uppenbarligen
risk att inte kunna hävda
sig i konkurrensen med de större företagen
i branschen, Ytong och Siporex.
Även efter en sådan modernisering är
det osannolikt att staten genom bolaget
skulle kunna producera och sälja gasbetong
till lägre priser än konkurrenterna
eller påverka priserna på gasbetong
inom landet. Man får bl. a. ta hänsyn
till det förhållandet att avsättningsområdet
för gasbetong är regionalt begränsat,
eftersom materialet är skrymmande
och transportkostnaderna därför
höga.

Det är uppenbart att statens inflytande
över prisutvecklingen på byggnadsmaterialområdet
inte skulle komma att
öka nämnvärt genom förvärvet av Duroxkoncernen,
och det har inte visats
att behov föreligger av ett speciellt
statligt inflytande just på detta område.

När det gäller priset för den koncern
som man står beredd att köpa har jag
svårt att utala mig, men det är fogat
till detta ärende en motion av herr

Hagnell, som får anses vara expert pa
detta område. Jag vill hänvisa till vad
där står skrivet och de negativa uttalanden
som herr Hagnell har gjort när
det gäller priset på detta företag. Lägger
man därtill de stora summor som
måste investeras för att gasbetongbolaget
— inte Rockwoolbolaget, för det är
moderniserat — skall kunna hävda sig
i konkurrensen, så blir det mycket diskutabelt
huruvida detta företag i längden
blir vinstgivande. Därför, herr talman,
ber jag att få yrka bifall till den
reservation som är fogad till detta utskottsutlåtande.

Herr ÅKERLUND (h):

Herr talman! I slutet av vårriksdagen
diskuterades här i kammaren en
proposition om rekonstruktion av Törefors
aktiebolag för 4 miljoner kronor.

I samband härmed gjordes också vissa
uttalanden om Kvarntorpbolagets framtida
verksamhet. I det förslag om förvärv
av Svenska Durox aktiebolag som
nu behandlas och i själva verket rör
Kvarntorpbolagets verksamhet beröres
också Töreforsbolaget. Det föreslås i
Durox-propositionen att bolaget sammanslås
med Kvarntorpbolaget. Det kan
inte sägas annat än att riksdagen givit
regeringen fullmakt att om så befinnes
lämpligt besluta om ekonomiskt samgående
mellan dessa båda företag.

Emellertid gjorde riksdagen också
ett enhälligt uttalande i statsutskottets
utlåtande nr 82 att genom Kungl. Maj:ts
försorg möjligheterna borde prövas till
ett samarbete mellan Töreforsbolaget
och andra i mineralullbranschen verksamma
företag. Detta uttalande var resultatet
av långtgående bemödanden i
femte avdelningen att söka bispringa
befolkningen i det hårt prövade Töreområdet
genom att dit förlägga en även
på längre sikt driftsduglig privat industri.

De diskussioner som fördes hade bragt
det så långt att garantier för en industri
med åtminstone 40 personer syssel -

Onsdagen den lä december 1965

Nr 42

Ang. förvärv av aktierna i Svenska Durox aktiebolag, m. m

satta i Törefors ställts i utsikt av ett
stort mellansvenskt företag, som dock
inte tillhör Duroxkoncernen — det är
dessutom mycket större.

I femte avdelningen hade enighet
uppnåtts mellan företrädarna för samtliga
de demokratiska partierna. Socialdemokratiska
representanter för Norrbotten
talade till och med i nästan
högstämda ordalag i avdelning och utskott
om att enskilda företagare var värda
sin vikt i guld i Norrbotten. Avdelningens
ordförande, nuvarande civilministern,
som tillika var styrelseordförande
i Töreforsbolaget, bejakade likaledes
det från borgerligt håll i utsikt
ställda erbjudandet.

I kammardebatterna i maj kunde av
självklara skäl inga närmare detaljer
lämnas om de pågående diskussionerna,
men det utsädes klart nog att utsikt
fanns att äntligen finna en lösning på
det besvärliga arbetslöshetsproblemet i
Törefors.

Av vad som nu anföres i Durox-propositionen
om Törefors framgår att det
uppslag, för vilket femte avdelningen
av statsutskottet i våras engagerade sig,
synbarligen icke fullföljts av regeringen.
På min fråga har upplysts vid föredragningarna
i femte avdelningen med
anledning av Durox-propositionen att
handelsdepartementet icke tagit de kontakter
som riksdagen med sitt uttalande
i maj förutsatt. Jag finner detta anmärkningsvärt.
Var ansvaret ligger för
detta avsteg från riksdagens intentioner
vet jag inte. Jag har alltid förutsatt
att man i sådana sammanhang, där det
gäller affärer och där förhandlingar
alltid är mycket ömtåliga och måste föras
ytterst varsamt innan de nått slutgiltiga
resultat, också skall kunna lita
på att socialdemokraterna fullföljer intentionerna.
Av allt att döma har detta
inte gjorts. Jag bär av det som här inträffat,
av vad som sagts i avdelningen
och av vad som framgår i propositionen
fått den uppfattningen att detta inte
har gjorts. Att arbetarrörelsen i övrigt
med dess långa erfarenhet av förhand -

lingar skulle ha spelat bort en chans
för löres befolkning till en privatägd
industri i Törefors på sådant sätt vilt
jag inte tro.

Jag skall nu övergå till några betraktelser
över skifferoljebolagets via dolorosa
som aldrig synes nå något slut.

När tidningarna i somras kunde lämna
nyheten att Kvarntorpbolagets anläggningar
försålts till Ytongbolaget,
hälsades detta med lättnad på vårt håll.
Bra betalt hade man också fått, och en
hedersam avveckling av det för skattebetalarna
så dyrbara kristidsföretaget
syntes vara uppnåelig. Sysselsättningsproblemet,
som varit så viktigt för bibehållandet
av skifferoljebolagets verksamhet,
var nu löst genom uppgörelsen
med Ytongbolaget. Det föreföll, vill jag
säga, alltför bra för att vara sant. Vad
som sedan har hänt visar att det tydligen
var för bra.

Skifferoljebolagets tillgångar om cirka
73 miljoner kronor skulle nu ha kunnat
användas till att likvidera en villkorlig
skuld av 65 miljoner till staten,
men pengarna brände tydligen i fickan
för starkt, och tanken att inleverera
pengarna till herr Sträng var tydligen
så motbjudande att nya äventyr måste
prövas.

Bolaget har eller får 27 miljoner kronor
i likvida medel och 46 miljoner kronor
i fordringar, men för närvarande
driver det inte någon som helst industriell
rörelse. Bolaget äger 580 hektar
mark och två stora askhögar. Dessa tillgångar
vill man nu utnyttja för ny industriell
verksamhet. Man skall tillverka
byggnadsmaterial, tv Svenska skifferoljeaktiebolaget
har sysslat med utvecklingsarbete
på detta område. Därtill
säger man sig ha behov av att köpa
sig tillträde till marknaden och behöver
fördenskull ett försäljningsbolag,
som redan har en bit av marknaden för
byggnadsmaterial. Man tilltror alltså
inte sig själv att kunna bana väg in på
marknaden med en vanlig start, vilket
andra företag, som vill träda in på eu
marknad, är tvungna att underkasta

Nr 42

Onsdagen den 15 december 1965

.\ng. förvärv av aktierna i Svenska Durox aktiebolag, m. m.

sig. Även om det är riktigt att det går åt
stora mängder byggnadsmaterial i vårt
land för närvarande, har vi på detta
område en mycket effektiv produktionsapparat.
Det råder i varje fall inte någon
brist på det slags material som har
orsakat bristsituationen på bostadsmarknaden.
Det är därför i själva verket
ganska ofattbart att regeringen har
velat engagera staten i denna tillverkning.

Det kan inte heller med fog göras
gällande att prisutvecklingen har varit
ogynnsam. Tvärtom är ju en prisstegring
med cirka 12 procent sedan år
1951, under vilken tid byggnadskostnaderna
skjutit i höjden med ungefär 100
procent, snarast ägnad att överraska åt
andra hållet. Genom att prisstegringen
är så låg som 12 procent, måste ju utrymme
ha lämnats för andra delar av
byggnadskostnaderna att stiga med mer
än 100 procent.

Herr Hagnell och herr Knut Johansson
har i sina motioner även uttalat
farhågor för att ett köp av Durox kommer
att medföra svikna förhoppningar
på lägre byggnadsmaterialpriser. Det
liar i utlåtandet klart uttalats — även
departementschefen är på samma linje

_ att företaget skall drivas efter rent

affärsmässiga grunder. Självfallet instämmer
vi helhjärtat i detta påstående.
I så fall hänger det ju helt på om effektiviteten
i Svenska skifferoljeaktiebolaget
är tillräcklig för att bolaget skall
kunna klara sig i den hårda konkurrens
som för närvarande råder. För
min del hyser jag starka tvivel på bolagets
förmåga därvidlag. Jag förutsätter
givetvis att det allmänna vid sina
materialbeställningar inte direkt eller
indirekt speciellt gynnar Svenska skifferoljeaktiebolaget
under motivering
att det är fråga om ett statens företag.

Herr talman! Då jag vet att en närmare
granskning av detaljerna i detta
köp av Duroxbolaget kommer att göras
av andra, skall jag inte ta upp den sidan
av saken. Herr Johan Olsson och
herr Harry Carlsson har också på ett

sätt som jag helt kan ansluta mig till
anfört synpunkter på det tvivelaktiga
i denna affär. Jag vill därför helt kort
sammanfattningsvis endast säga, att
inga som helst sysselsättningsskäl har
förebragts. Fn skyldighet föreligger att
betala den villkorliga skulden på 65
miljoner kronor, vartill pengar för närvarande
finns. Det råder ingen brist
på byggnadsmaterial i landet. Prisutvecklingen
på dessa produkter har varit
ovanligt gynnsam hitintills, och det
finns ingen anledning i världen att inte
hoppas på en fortsatt gynnsam prisutveckling
under rådande förhållanden.

Hör avtecknar sig till slut en ny dålig
affär för staten. Enligt min mening har
inget bärande motiv förebragts för detta
köp. Det verkliga skälet till att staten
har gått med på denna affär är för
närvarande enligt min mening helt
ouppklarat.

Med detta, herr talman, vill jag yrka
bifall till den vid utlåtandet fogade reservationen.

Herr JACOBSSON, GÖSTA, (h):

Herr talman! Det är såsom motionär
jag här tar till orda. I principfrågan
delar jag helt reservanternas mening
att skäl saknas för en utvidgning av
den offentliga sektorn till områden, vilka
kännetecknas av hög effektivitet i
den enskilda sektorn.

Jag har i olika sammanhang under
min borgerliga gärning inom näringslivet
haft möjlighet att följa den imponerande
utveckling som har ägt rum
inom de ledande enskilda företagen,
Ytong och Siporex. Produktionen kännetecknas
av en långt driven mekanisering
och automatisering. Inom distributionen
har man genom en samordnad
transportapparat lyckats nedbringa
kostnaderna, och man har, som det har
sagts, lyckats hålla priserna nere. Jag
skall emellertid inte närmare uppehålla
mig vid de principiella perspektiven
utan endast uttrycka tvivel om den
dubbla målsättning, som har angivits i

Onsdagen den 15 december 1965

Nr 42

Ang. förvärv av aktierna i Svenska Durox aktiebolag, m. m.

propositionen, att staten skall dels påverka
priserna på byggnadsområdet
och dels förränta det investerade kapitalet.
Jag skall i stället ge mig in på
den affärsmässiga sidan av saken.

Jag vill först konstatera den mörkläggning
— jag tvekar inte att använda
det ordet — i fråga om enskildheterna
när det gäller förvärvet av Duroxaktierna
som kännetecknar propositionen.
Det sägs visserligen i propositionen
att närmare uppgifter om värdet
på aktierna kommer att tillhandahållas
statsutskottet. Det är ju gott och väl,
men det är anmärkningsvärt att det
hela inskränker sig till något slags hemligt
frimureri mellan departementet och
statsutskottet. Utskottsbetänkandet är
om möjligt ännu mera knapphändigt
för att inte säga ännu mera summariskt
än propositionen. Utskottet tiger
som en mussla om de värden på vilka
förvärvet tar sikte. Det är en rimlig
begäran, tycker jag, att riksdagen som
sådan och inte bara statsutskottet får
full insyn i Durox-affären. Jag hoppas
därför att herr handelsministern vill
lägga korten på bordet. Jag efterlyser
alltså närmare uppgifter om de tillgångar
som förvärvas och hur dessa har
värderats. Jag vill också efterlysa en
marknadsundersökning rörande lättbetongindustriens
samlade produktionskapacitet
och framtida avsättningsmöjligheter.
Någon prognos härom måste
s äl föreligga. Liknande uppgifter efterlyses
i fråga om mineralullavsnittet.

Finns någon lönsamhetsbedömning
under hänsynstagande jämväl till storleken
av det kapitaltillskott som erfordras
utöver köpeskillingen? Vilken
förräntning beräknas av det investerade
kapitalet?

Herr talman! Jag hyser all respekt
för den ekonomiska expertis som står
till förfogande inom handelsdepartementet
och för handelsministern personligen,
men det vore för oss i riksdagen
intressant att få del av de bedömningar
som här föreligger. De i propo 2

Första kammarens protokoll 1965. Nr 42

sitionen intagna sammandragen av balansräkningarna
och vinst- och förlusträkningarna
är det enda siffermaterial
som egentligen står till riksdagens förfogande.
De tyder knappast på att staten
med en köpeskilling av 34 miljoner
kronor gjort en hygglig affär. Snarast
tyder de på motsatsen. Av räkenskapshandlingarna
framgår att aktierna i
Duroxbolaget — det är ju dem köpet
gäller — har ett nominellt värde av
fem miljoner kronor. De egna fonderna
är obetydliga. Den redovisade vinsten
för det senaste räkenskapsåret, vilket
omfattade 16 månader per den 30/4
1965, utgjorde 347 000 kronor. För ett
bolag med denna avkastning betalades
34 miljoner! Om man bara ser på de
två siffrorna, blir det en låg räntabilitet
— en procent.

Den största tillgångsposten i Duroxbolaget
utgöres av aktier till ett värde
av 14 865 000 kronor. Denna post motsvaras
i sin tur huvudsakligen av aktierna
i Skövde Gasbetong med ett nominellt
värde av endast 1 353 000 kronor.
Dessa aktier har alltså i Duroxbolagets
aktieportfölj upptagits till elva
gånger det nominella beloppet. Jag har
därför svårt att tro att aktieposten kan
representera något övervärde, ehuru
detta kanske icke är alldeles omöjligt.
Det andra helägda dotterbolaget, AB
Svenska stenhus, saknar egentligt värde.
Här föreligger snarare en minuspost,
skulle jag vilja tro. Bolaget redovisade
ingen som helst vinst det senaste räkenskapsåret.

I Skövde Gasbetongs balansräkning
representerar otvivelaktigt halva aktiestocken
i Rockwool på nominellt 3
miljoner kronor ett betydande värde.
Det är detta som skulle vara det s. k.
guldägget, kan jag tänka mig. Men den
redovisade vinsten var dock för senaste
året begränsad till 1 584 000 kronor,
varav hälften faller på Skövde Gasbetongs
andel. Hela den vinst som Skövde
Gasbetong AB visar upp för senaste räkanskapsåret
motsvaras av vad företa -

Nr 42

Onsdagen den 15 december 1965

Ang. förvärv av aktierna i Svenska Durox aktiebolag, m. m.

get i sin tur erhåller i form av royalty
och utdelning från Rockwoolbolaget.
Den egna gasbetongtillverkningen har
tydligen inte givit någon nämnvärd
vinst. Konkurrensen på mineralullområdet
har skärpts på senaste tiden. Kostnaderna
har stigit och marknaden har
krympt. Hänsyn måste tagas även till
detta förhållande när det gäller att bedöma
räntabiliteten på de 34 miljonerna.

I motionerna nr I: 803 av herr Knut
Johansson och nr II: 952 av herr Ilagp.
ell upplyses att Duroxgruppens försäljning
till andra intressenter varit aktuell
till ett pris av 22 miljoner kronor,
»skattefritt nettopris» står det. Jag tror
i likhet med dessa motionärer att detta
pris kanske skulle ha kommit det rimliga
närmare, men jag frågar mig: Vad
innefattas under uttrycket »skattefritt
nettopris» som står i motionen? Det
kan väl inte betyda något annat än en
antydan att staten utöver försäljningsvärdet
skulle ha soulagerat säljarna för
eljest uppkommen realisationsvinstbeskattning.
Är detta riktigt, herr statsråd?
Tyvärr har statsrådet lämnat kammaren,
när jag ställer denna fråga.

Den omständigheten att staten, som
det har sagts, genom förvärvet av Durox
skulle skaffa sig en inträdesbiljett
på marknaden och att staten får en organisation
för marknadsföring av vid
skifferoljebolaget framkomna produkter
kan näppeligen berättiga det överpris
som uppenbarligen har betalats.

Mycket skulle återstå att säga om
denna affär. Jag skulle blott vilja ställa
ytterligare en fråga. Förvärvet av
Durox tar i anspråk 34 miljoner av
sk tfferolje bolagets beräknade avvecklingsöverskott
på cirka 70 miljoner kronor.

Om utskottets förslag följes innebär
det i fråga om mellanskillnaden på cirka
36 miljoner, att ett brett svart streck
dras över riksdagens tidigare beslut att
avvecklingsöverskottet skall inbetalas
till statsverket. Får skifferoljebolaget,
frågar man sig, carte blanche att an -

vända dessa miljoner efter eget gottfinnande,
till att täcka uppkommande
förluster eller till att köpa nya bolag?

Jag vore tacksam för en försäkran
från handelsministerns sida om att så
inte är fallet, samt att full redovisning
kommer att lämnas riksdagen för hur
överskottet skall användas, liksom att
frågan om nya företagsförvärv skall
underställas riksdagen. Motsatta förhållandet
måste ju innebära att riksdagens
kontrollmakt över utlämnade anslag
skulle försvagas.

Jag vore också tacksam för en försäkran
av handelsministern inför kammaren,
att den fortsatta verksamheten
skall drivas i affärsmässiga former och
att inga subventioner får förekomma
— sådana vore ju orimliga med tanke
på att verksamheten kommer att drivas
i konkurrens med privata företag; konkurrensen
bör givetvis äga rum pa lika
villkor.

Det bör slutligen även klarläggas vad
som är innebörden i talet i propositionen
om samordning med AB Atomenergis
uranverk i Ranstad.

Herr talman! Med dessa ord ber jag
att få yrka bifall till reservationen.

Herr SÖDERBERG (s):

Herr talman! Herr Jacobsson har i
sin framställning gått in på den mer
affärsmässiga sidan och ställt en hel del
frågor till handelsministern. Det finns
ingen anledning för mig att beröra dem
här, utan jag skall i stället främst ta upp
de mera principiella resonemang som
förts av de tre andra ärade talarna, herrar
Olsson, Carlsson och Åkerlund.

Jag tror att det finns all anledning
att här ta upp en diskussion om statens
industriella verksamhet, och jag börjar
med önskemålet om konkurrens på lika
villkor, som herr Jacobsson just talade
om. När staten skall driva industriell
verksamhet — som det i olika sammanhang
kan finnas behov av — är det enligt
min mening allt skäl att också se
till att statens företag verkligen får tillfälle
att driva konkurrens på lika vill -

Onsdagen den 15 december 1965

Nr 42

Ang. förvärv av aktierna i Svenska Durox aktiebolag, m. m.

kor. För min personliga del anser jag
att vi från riksdagens sida försyndar
oss i allra högsta grad på den punkten,
helt enkelt därför att vi sällan eller aldrig
är beredda att ställa de medel till
förfogande, som skulle göra det möjligt
för våra olika statliga bolag att verkligen
kunna bedriva konkurrens på lika
villkor. Det är först i händelse av likviditetssvårigheter
som man kan få
fram pengar till nöds; men det vore betydligt
riktigare att redan från början
ge sådana ekonomiska villkor som möjliggör
en effektiv konkurrens.

I det sammanhanget vill jag gärna
säga, att det finns anledning att mycket
allvarligt överväga de funderingar som
herr Hagnell i andra kammaren fört
fram — inte i det nu aktuella fallet,
utan i mera principiella sammanhang
— och som går ut på att man genom
en samordning av den industriella verksamheten
skulle försöka skapa avsevärt
bättre förutsättningar för de statliga industriernas
verksamhet på olika områden.

Framför allt herr Olsson men sedan
också herrar Carlsson och Åkerlund har
tagit upp frågan huruvida staten skall
engagera sig i sådana här företag, särskilt
naturligtvis på bvggnadsområdet.
Herr Olsson tycker att staten skall inrikta
sig på bättre och mer intensiv
forskning men lämna åt enskilda konkurrenskraftiga
företag att bedriva den
industriella verksamheten. Han anser
också att konkurrensen är synnerligen
hård på det för dagen aktuella området.
Samtliga tre talare har tydligen från
vederbörande industrier fått sitt material
om lättbetong- och mineralullpriser
— uppgifterna var ju absolut samstämmiga.

Men är nu konkurrensen mellan de
privata företagarna så hård? Det finns
som herr Jacobsson antydde två företag,
Siporex och Ytong. De har ett gemensamt
försäljningsbolag, och konkurrensen
representeras väl praktiskt taget
helt av statens företag, Laxå bruk
och — fastän naturligtvis i ytterst ringa

mån — Törefors, eftersom verksamheten
där ännu inte har kommit i gång.
Med tanke på den lilla del av marknaden,
som Laxå nu har, frågar man sig
självklart om den konkurrensen kan
spela någon roll i sammanhanget.

Under arbetet på statsutskottets femte
avdelning har jag i alla fall kommit
fram till vissa funderingar. Vad kunde
det exempelvis finnas för skäl till att
ett av de här stora företagen var så kolossalt
angeläget att komma med i samarbetet
beträffande Törefors, som herr
Åkerlund var inne på? Och vad kan orsaken
vara till att man från ett annat
håll visat sig synnerligen angelägen om
att få överta både Laxå och Törefors?

Ja, såvitt jag förstår innebär förekomsten
av dessa två statliga företag
tydligen ändå en viss hållhake i fråga
om prisutvecklingen. Jag ser att herr
Jacobsson ler, och det må han gärna
göra, men jag skall berätta en liten saga
för herr Jacobsson från ett annat företag
som jag har haft tillfälle att titta på.

Det går helt enkelt inte att säga -och det har man inte heller gjort —
att statens engagemang när det gäller
Durox skulle leda till en omedelbar
snabb prissänkning på detta område.
Detta har aldrig sagts från handelsministerns
sida och inte heller från statsutskottets
sida. Men är det därför sä säkert
att inte ändå statens engagemang
har en viss betydelse för prisutvecklingen? Landstingsförbundet,

alltså sjukhushuvudmännen,
har haft att kämpa mot
leverantörer inom vissa industrier, som
naturligtvis så länge det är möjligt försöker
hålla priserna uppe på allra högsta
nivå. Det har på sista tiden blivit någon
förbättring. När det gäller röntgenfilm
har det således tillkommit eu viss
konkurrens; monopoliseringen har annars
gått ganska långt på detta område.
När det gäller röntgenapparatur är det
exempelvis svårt för ett företag som
landstingens inköpscentral att starta någon
form av konkurrerande verksamhet.

Nr 42

Onsdagen den 15 december 1965

Ang. förvärv av aktierna i Svenska Durox aktiebolag, m. m.

På ett annat område, som spelar en
mycket stor roll i detta sammanhang,
nämligen inköp av förbandsmaterial,
liar i stort sett ett enda företag behärskat
marknaden, och priserna har varit
skyhöga. Landstingens inköpscentral
startade emellertid en förbandsfabrik i
Anebv i Småland, och priserna rasade
kraftigt ned hos det andra enskilda företaget.
Om man skulle räkna fram substansvärdet
på landstingets företag i
Anebv, skulle det säkerligen inte bli så
särskilt högt, men man kan inte komma
ifrån att det ur landstingens synpunkt
i ekonomiskt avseende spelar en
mycket stor roll att denna konkurrens
kommit till. Den ekonomiska vinningen
går det helt enkelt inte att redovisa i
siffror, ty den dag, då landstingens inköpscentral
skulle tvingas lägga ned sitt
företag, skulle priserna återigen skjuta
väsentligt i höjden, och förbandsmaterialet
skulle bli betydligt dyrare för
landstingen.

Jag kan inte förstå annat än att det
skulle gå på samma sätt på det område
som vi nu behandlar. Om statsmakterna
nu i ännu högre grad börjar intressera
sig för att gå in på byggnadsmaterialmarknaden
för att åstadkomma en viss
konkurrens, kan det medföra att priserna
kommer att kunna hållas på en rimlig
nivå. Det går emellertid aldrig att
redovisa att man på byggnadsfronten
därigenom har tjänat så eller så mycket
pengar. Jag tror emellertid att det är
alldeles nödvändigt att det från statens
sida sker någonting på detta område.

Xär man från den borgerliga oppositionens
sida har hänvisat till herrar
Hagnells och Knut Johanssons motioner,
är jag inte alldeles säker på att
man riktigt förstått innebörden av dessa
motioner. Det förefaller som om motionärerna
närmast skulle anse att det
borde bli ett ännu kraftigare engagemang
från statens sida än det som nu
föreslås beträffande inköpet av Durox.
Jag tror likaså att det blir nödvändigt
att utsträcka engagemangen. Såsom departementschefen
också har anfört i

propositionen måste man ta sig eu funderare
på hur man i fortsättningen skall
agera.

Jag fäster mig speciellt vid att herr
Olsson finner det helt naturligt — och
det är han ju inte ensam om, utan det
är hela den borgerliga oppositionens inställning
— att staten skall ingripa när
det gäller sociala ändamål, såsom när
det gäller arbetslöshet och sysselsättningsfrågor
in. m., men när det är fråga
om vinstgivande industrier skall de
helt och hållet överlåtas till den privata
företagsamheten. Så snart det är
fråga om att tjäna pengar skall den privata
företagsamheten vara med, men så
snart det är fråga om att ta förlusterna
är det bra att ha staten till förfogande
för att ingripa i olika sammanhang. Det
anser jag, herr Olsson, vara en moral
som inte är alldeles riktig.

Jag skall inte här närmare ingå på
frågan om priset på företaget, men när
det talas om substansvärdet kan det
vara skäl att erinra om att när skifferoljebolaget
på sin tid — det är inte så
länge sedan — sålde ifrån gasoldelen av
sin verksamhet beräknades substansvärdet
till ungefär 4 miljoner kronor, medan
försäljningsvärdet rörde sig om 30
miljoner kronor.

Vilket var nu skälet till att ett stort
internationellt företag köpte in sig på
detta område till så avsevärda belopp?
Jo, det var just den här inträdesbiljetten,
som det har talats om i ett annat
sammanhang, som man ville ha på denna
marknad. Därför beslutade man sig
för att ge det beloppet. Det är alldeles
klart, att vad som är avgörande i detta
sammanhang är vad vederbörande så
att säga avser att göra med företaget.
Hela inköpet av Durox måste ändå ses
mot bakgrunden av de engagemang som
statsmakterna har i fråga om Töre, i fråga
om Laxå och naturligtvis även i fråga
om vad herr Åkerlund betecknade
som de två askhögarna på 580 hektar i
Kvarntorp.

Det är naturligtvis här fråga om vad
man har för möjligheter att i detta sam -

Onsdagen den 15 december 1%5

Nr 42

Ang. förvärv av aktierna i Svenska Durox aktiebolag, m. m.

inanhang utnyttja de erfarenheter man
har fått i fråga om utvecklingsarbetet
vid Kvarntorp. Det är alldeles klart att
man kan säga som några av talarna här
sade, att här skall man nu bara köpa in
sig på detta sätt, ty man vill inte försöka
göra som man många gånger får
göra inom den enskilda företagsamheten,
nämligen bygga upp en verksamhet
från början. Det är klart att det många
gånger kan vara betydligt svårare att
starta ett företag från början än att på
det här sättet skaffa sig den inträdesbiljett
till marknaden, som var i allra
högsta grad behövlig med hänsyn till
att man här kan få till stånd en förnuftig
samordning mellan de industrier
som sysslar på detta statliga område,
nämligen Laxå, Töre och Kvarntorp.

Herr Åkerlund sade beträffande Töre,
att det enskilda företaget hade visat ett
rätt brinnande intresse att hjälpa staten
i den sociala verksamheten där
uppe. Några garantier, herr Åkerlund,
för att man verkligen skulle driva detta
och se till att det skulle bli en ordentlig
sysselsättning redovisades aldrig på
statsutskottets femte avdelning. Jag vet
inte vad herr Åkerlund ställer för anspråk
när det gäller högstämda ordalag,
men inte bär jag kunnat märka något
som var så förfärligt högstämt. Vi
är ganska vana att hålla oss på det mera
realistiska planet. Vad som hänt i detta
avseende är helt enkelt, att utskottets
femte avdelning inte hade något som
helst emot att man där fick en kontakt
för att ta upp ett resonemang om det
skulle finnas möjligheter till ett samarbete.
Men det är alldeles klart att man
därmed inte utan vidare menade, att
detta samarbete kanske skulle innebära
att denna marknad skulle monopoliseras
i ännu högre grad och framför allt
gällde det att få garantier för sysselsättningens
uppehållande i Töre.

Herr talman! Jag ber att för min del
få yrka bifall till statsutskottets förslag.

Herr OLSSON, JOHAN, (ep) kort genmäle: Herr

talman! Tyvärr lämnade inte
utskottets talesman herr Söderberg här
några nya synpunkter som stärker oss
i tron att det beslut, som vi nu står i
begrepp att fatta, skulle vara riktigt ur
ekonomisk synpunkt. Han omnämnde
två punkter som jag vill beröra. Den
ena var att han ifrågasatte, om det ändå
inte var rätt dålig konkurrens på detta
område. Jag tycker att de siffror som
redovisats här talar sitt tydliga språk.
Staten själv som företagare har haft betydande
svårigheter att kunna driva
ekonomisk verksamhet, emedan konkurrensen
på detta område varit så
stark. Priserna har varit för låga. Det
kan vi läsa bl. a. i proposition nr 83,
som behandlats tidigare i riksdagen i
år.

Jag tror att det här visserligen kan
finnas utrymme för ytterligare konkurrens,
men det finns andra områden som
hellre skulle behöva ingripande från
det allmännas sida än att man så här
slumpartat hoppar in på ett område,
som minst av allt talar för ett statsingripande.

Herr Söderberg frågade vidare, om
vår ideologi är sådan, att staten skall
vara företagare endast när det är besvärligt,
endast av sociala eller andra
speciella skäl. Den frågan vill jag gärna
svara ja på i princip. Det finns väl
ingen anledning att staten skall vara
företagare bara för att tjäna pengar, det
finns ingenting som talar för att staten
har möjlighet att inom vanlig produktion
driva ett företag på ett bättre sätt
än det enskilda näringslivet. Det är det
som frågan gäller. Vi har alla intresse
av att driva all produktion så billigt
som möjligt, och där har det enskilda
näringslivet i de flesta fall bättre förutsättningar
än staten. Ibland kan det
emellertid erfordras, att staten griper
in som företagare.

Så frågar jag till sist, om det ärende
vi behandlar i dag är ett område som
skulle kunna exemplifiera statens med -

Nr 42

Onsdagen den 15 december 1965

Ang. förvärv av aktierna i Svenska Durox aktiebolag, m. m.

verkan där vinst är att hämta. Jag vill
i det avseendet åberopa herr Hagnells
motion nr 952 i andra kammaren, där
det på sista sidan heter: »Om staten
skulle ta ut lika mycket ur företagsgruppen,
som nuvarande ägare gör,
skulle utdelningen komma att motsvara
endast 1 % förräntning på de insatta
34 milj. kr.»

Herr JOHANSSON, KNUT, (s):

Herr talman! Först vill jag nämna
några ord om den principiella delen av
detta problem, och i det avseendet vill
jag anknyta till vad som anfördes i propositionen
då det gäller utvecklingen
inom byggnadsmaterialområdet.

Det är riktigt som det där har anförts,
att den tilldrar sig speciellt intresse
med hänsyn till dess betydelse
för såväl byggnads- som anläggningsindustrien.
Beträffande behovet av ökat
byggande ställer vi stora och växande
anspråk på investeringsverksamheten.
Fn genomgripande rationalisering inom
byggnadsindustrien är av den anledningen
påkallad. I denna rationaliseringsprocess
måste även byggnadsämnesbranschen
medverka, exempelvis
genom att utveckla nya och för industrialiserat
byggande lämpliga produkter
och genom att driva den industriella
bearbetningen av produkterna längre.

Det sägs vidare i propositionen att
staten sedan länge haft uppmärksamheten
riktad på förhållandena inom
byggnads- och anläggningssektorn, och
det förklaras att staten som företagare
mera aktivt än hittills skall kunna medverka
till byggnadsämnesproduktionens
och byggnadsverksamhetens rationalisering.
Till dessa grundläggande principiella
synpunkter vill jag ge min hela
och fulla anslutning.

Om man då går vidare till nästa steg,
det som gäller principens tillämpning
i praktiken, så finns det nog anledning
att noga överväga i vilket sammanhang
staten skall engagera sig i den indu -

striella verksamheten, och det kan sålunda
ifrågasättas om det nu aktuella
fallet, förvärvet av aktierna i Durox
AB, har stöd av denna princip. Som
allmän huvudregel då det gäller det
.statliga engagemanget kan jag dela utskottets
mening i den del av dess utlåtande,
där man är inne på den här frågan
och där utskottet bl. a. anfört, att
det är angeläget att den statliga verksamheten
på byggnadsmaterialområdet
blir föremål för en noggrann planering.
Jag tror att det finns all anledning att
mycket kraftigt understryka detta.

Statens engagemang inom byggnadsindustrien
kan starkt motiveras ifrån
skilda utgångspunkter. Enligt min uppfattning
är det för det första statens åtgärder
på bostadsförsörjningens område.
De är så betydande att det helt enkelt
är följdriktigt med direkt engagemang
i såväl materialproduktionen som
själva byggandet. För det andra uppgår
investeringar och kapitalbehov över
huvud taget till så betydande belopp, att
statens medverkan enbart av den anledningen
är nödvändig. Ett direkt engagemang
bör sålunda, för att det skall
få någon betydelse i den riktning som
såväl propositionen som utskottet avser,
omfatta minst 10—15 procent av
bostadsbyggandet om man begränsar
sig till den delen av hela byggnadsomrädet.
En koncentration av fabrikstillverkning
och byggande i en sådan omfattning
betyder dels att förutsättningar
har skapats för en långt driven rationalisering
och dels förutsättningar
för en kostnadsreducering.

Ser man nu det aktuella fallet, som
kammaren har att ta ställning till, mot
bakgrunden av de här skissartat anförda
synpunkterna, så måste jag nog
för min del anföra, att det inte är ett
riktigt grepp över den här verksamheten
— inte ett grepp av det slag som
staten skall göra. Denna affär är betänklig
av flera skäl. Företaget är i ett
avseende begränsat på en relativt sett
liten del av byggandet. T ett annat avsnitt
täcker det visserligen cirka 50

Onsdagen den 15 december 1965

Nr 42

Ang. förvärv av aktierna i Svenska Durox aktiebolag, m. m.

procent av behovet, men är där begränsat
av ett delägarskap till 50 procent,
som måste försvåra såväl företags- som
rent prispolitiska bedömningar.

Därtill kommer att utvecklingsmöjligheterna,
i det läge industrien befinner
sig, är synnerligen osäkra. Inköpskostnaderna
förefaller vara av den
storleken i förhållande till det faktiska
värdet, att konkurrensförmågan, om
man skall ta hänsyn — vilket man givetvis
måste göra — till en normal förräntning
och avskrivning, närmast är
obefintlig.

Det är närmast från dessa synpunkter
som det i motionerna nr I: 803 och II:
952 anförts att fördelarna med Duroxaffären
starkt kan ifrågasättas, och därtill
kommer att riskerna i affären är påtagliga.
I motionerna hade påyrkats en
utredning. Utskottet har emellertid inte
ansett det föreligga något motiv för en
utredning, som skulle klargöra riktlinjerna
för engagemang i frågor som
rör näringslivets utveckling. Vi tänker
i detta sammanhang inte enbart på
byggnads- och anläggningsindustri, utan
vi tänker självfallet på hela näringslivet.
Utskottet föreslår dock att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t skall
ge till känna vad som har anförts i utskottsutlåtandet
rörande utrednings- och
planeringsåtgärder. Det är synpunkter
som står helt i överensstämmelse med
motionens yrkande.

Jag vill, herr talman, till sist säga,
att om denna affär har bidragit till att
man vågar hoppas på snabba åtgärder i
syfte att åstadkomma en samordning i
organisatoriskt, personellt och finansiellt
avseende av statens handläggning
av dessa frågor, har den måhända trots
allt haft sin betydelse.

Herr statsrådet LANGE:

Herr talman! När jag nu tar till orda
ber jag både talmannen och kammaren
ha överseende, om jag tar tiden i anspråk
kanske något längre än man vid
denna tidpunkt i riksdagsarbetct skulle

önska, men denna kontroversiella fråga
har ju sina viktiga både principiella
och praktiska sidor.

Jag vill börja med en kort tillbakablick
på vad som hänt i Kvarntorpsbolaget
sedan riksdagen för snart fem år
sedan på regeringens förslag beslöt avveckla
skifferoljeverksamheten. Jag hyser
nämligen den uppfattningen, att vi
av denna utveckling har fått och kan
dra lärdomar av betydelse för bedömningen
i framtiden.

Statsmakternas beslut den gången innebar
att avvecklingen skulle ske planmässigt
och successivt, främst med hänsyn
till de anställda i bolaget men också
för att tillgångar och kapitalvärden
skulle ge ett bättre utbyte än vid en
omedelbar total nedläggning av bolaget.
Att man tog tid på sig var nödvändigt
för att man skulle kunna undersöka, om
vissa tillverkningsgrenar och anläggningar
skulle kunna bibehållas och drivas
lönsamt eller om till äventyrs rent
av någon nyetablering borde ifrågakomma.
Detta ingick uttryckligen i den s. k.
Kvarntorps-kommissionens uppdrag och
anförtroddes en reorganiserad bolagsstyrelse.

Det sätt på vilket avvecklingsprocessen
handhafts måste i belysning av både
sysselsättning och ekonomiskt resultat
anses synnerligen tillfredsställande.
Varken utskottets majoritet eller reservanterna
har någonting att erinra mot
redogörelsen härvidlag i den föreliggande
propositionen, och vissa uttryck
av belåtenhet har t. o. m. rymts i den
debatt som förts här i kammaren.

Sedan 1901 har antalet sysselsatta
nedbringats från något över 1 100 personer
till 500—600. Sysselsättningens
maximum hade nåtts redan tidigare
med 1 500—1 600 anställda. Det var således
inget litet eller ens medelstort företag,
utan bolaget bedrev, en mycket
omfattande verksamhet. Avgången har
kunnat äga rum med arbetsmarknadsmyndigheternas
hjälp utan alt någon
friställts som inte beretts annan sysselsättning.
Vid sidan av en naturlig av -

Nr 42

Onsdagen den 15 december 1965

Ang. förvärv av aktierna i Svenska Durox aktiebolag, m. m.

gång på grund av ålder har en del avarbetskraften
kunnat överföras till
verksamhetsgrenar som tillkommit på
Kvarntorps-kommissionens och bolagets
initiativ. I propositionen erinras om
uppgörelsen med Salpeterverken och
Kooperativa förbundet, där en del av bolagets
rörelse infogats i ett program för
ammoniaktillverkning. Senare träffades
avtal med Esso om försäljning av gasoldistributionen.

I den nuvarande bolagsstyrelsens regi
har ett intensivt utvecklingsarbete bedrivits,
varvid man också övervägt möjligheterna
att tillverka byggnadsmaterial
— det har ju legat rätt nära till
hands och erfordrar väl ingen särskild
motivering. Ett konkret resultat har avsatts
i form av produktion av kalksandsten,
ett beklädnadsmaterial som fick
en god, om än begränsad marknad. Bolagsledningen
höll kontakt med åtskilliga
enskilda företag i byggnadsbranschen.
I somras träffades såsom vi vet
ett avtal med Ytongkoncernen om försäljning
av Kvarntorpsbolagets hela
återstående rörelse inklusive skifferoljeverksamheten
och kalksandstenstillverkningen.
Avtalet innehåller en klausul
som garanterar sysselsättning åt alla
de något över 500 anställda i bolaget.
Med stöd av riksdagens fullmakter har
det preliminära avtalet från i somras
sedermera godkänts av Kungl. Maj:t i
september, och därmed är det slutgiltigt.

Följande anser jag värt att observera.
I den utredning som låg till grund för
propositionen och riksdagsbeslutet om
avvecklingen av Kvarntorp ansågs värdena
i skifferoljebolaget vara mycket
låga. .lag hörde på den tiden en antydan
att en realisation av tillgångarna
skulle kunna ge ett värde av allra högst
10 miljoner. Resultatet har blivit ett annat,
och det beror inte på någon tillfällighet.

Genom de åtgärder som vidtagits och
de affärer som förts i hamn har Kvarntorpsbolaget
tillförts värden på närmare
90 miljoner. Till någon del har de peng -

arna fått användas i driften för avvecklings-
och omställningskostnader
och framför allt för utvecklingsarbete.
Större delen av beloppet finns emellertid
kvar i bolaget.

Det är det beloppet som man nu anser
skall användas för återbetalning avvad
riksdagen en gång satsat för att
möjliggöra en lugn avveckling av Kvarntorpsbolaget,
pengar som man i varje fall
då var beredd att förlora. Beloppet har
beräknats med utgångspunkt från att
avvecklingen skulle ge ett betydligt lägre
tillskott i värden än som nu verkligen
blivit förhållandet. Jag ber kammarens
ledamöter observera, att beloppet
har avskrivits i böckerna. Visst kan
det ligga någon logik i att man säger,
att om bolaget lyckas bättre än väntat
och gör en stor vinst, så bör pengarna
betalas tillbaka till statskassan. Men någon
fordran i bolagets räkenskaper utgör
inte detta belopp, eftersom det avskrivits
i enlighet med det beslut som
fattades när avvecklingen bestämdes.

Jag sade att det gynnsammare resultatet
inte berodde på en tillfällighet.
Det måste enligt min mening först och
främst tillskrivas den omständigheten,
att man inte gått brådstörtat till väga.
Genom att utveckla en egen aktivitet
och genom ett omfattande kontakttagande
med olika tänkbara intressenter
har bolagsledningen kunnat spela med
olika initiativ, där man ej uteslutit en
fortsättning i egen regi.

Kvarntorpsbolaget har sålunda inte
försatts i en tvångssituation som gjort
det nödvändigt att godta första bästa erbjudande.
Man har däremot haft ett starkare
utgångsläge i förhandlingarna. Såväl
överlåtelsen av gasoldistributionen
till Esso som nu senast uppgörelsen med
Ytongbolaget kan anföras som exempel
på den saken. I det förstnämnda fallet
— alltså i Esso-affären — fördes diskussioner
med fyra eller fem spekulanter
innan det slutliga, mycket förmånliga
anbudet kom. Jag får anledning att återkomma
till detta i ett senare sammanhang
i mitt anförande. Enligt min be -

Onsdagen den 15 december 1965

Nr 42

Ang. förvärv av aktierna i Svenska Durox aktiebolag, m. m.

dömning berodde priset i Ytong-uppgörelsen
i hög grad på att Kvarntorpsbolaget
självt bedrivit undersökningar av
möjligheterna att uppta tillverkning av
byggnadsmaterial och i ett fall, som jag
förut erinrat om, också upptagit sådan
tillverkning, låt vara i begränsad skala.

Jag tror nog man får säga, att de som
har företrätt statens intressen i dessa
sammanhang har gjort det med skicklighet
och gott sinne för affärer. Jag skulle
dock inte vilja säga att i varje fall sinne
för affärer karakteriserar de inlägg som
gjorts i debatten här i kammaren.

Vad som gjorts så långt i samband
med avvecklingen och omläggningen av
verksamheten i Kvarntorp har inte
egentligen mött någon kritik från motionärerna
eller de borgerliga utskottsreservanterna.
Vi har, som jag sagt,
en del att lära av vad som skett när vi
nu skall ta ställning till vad som behöver
göras i framtiden.

Minoriteten i utskottet vill, såsom vi
sett i utlåtandet och hört i debatten,
inte vara med om att godkänna det preliminära
avtalet om förvärv av Durox,
som numera är moder- och försäljningsbolag
för AB Skövde gasbetong, som i
sin tur äger AB Svenska stenhus och
hälften av aktierna i Rockwool. Det är
såvitt jag har kunnat finna två huvudmotiv
som anförs för avslag på propositionen.

Det första motivet är att det enligt
motionärer och reservanter inte finns
något skäl för att staten genom att överta
ett nytt företag skall ge sig in i en
bransch som kan synas vara välskött.
Man hänvisar bland annat till att prisutvecklingen
på byggnadsmateriel varit
lugn och inte heller ger anledning till
oro för framtiden.

Detta är kanske riktigt i stort sett,
men jag tror nog att motionärerna liksom
herr Johan Olsson handskas en
smula lättsinnigt med det statistiska materialet
när de försöker leda detta påstående
i bevis. I en motion har bland annat
herr Holmberg, liksom herr Olsson
här i debatten, beträffande prisutveck -

lingen på oarmerade lättbetongprodukter
hänvisat till undersökningar som
utförts av statens pris- och kartellnämnd
och enligt vilka priserna sedan
1951 bara skulle ha stigit med 12 procent.
Det kan ju synas vara en god och
acceptabel prisutveckling ur konsumenternas
synpunkt. Men studerar man materialet
litet närmare skall man finna,
att betongpriserna under åren 1950 och
1951, d. v. s. åren före det av reservanterna
åberopade, kraftigt höjdes. Med år
1950 som utgångspunkt hade prishöjningen
inte stannat vid 12 procent utan
något över 40 procent, och med år 1955
som bas blev höjningen 20 procent. År
1960 stannade den åter vid 12 procent.

Låt oss se hur det var 1960. En prishöjning
på 12 procent är inte så märklig,
men vi skall komma ihåg att vårt
exportprisindex under samma tid steg
med 5,5 och importprisindex med 8
procent. Min slutsats är nu inte — det
vill jag uttryckligen framhålla, att prisutvecklingen
varit orimlig. Jag vill bara
slå fast att man egentligen inte vet så
mycket om den saken. I varje fall har
inte de åberopade uppgifterna till fullo
kunnat stärka de slutsatser som motionärer
och utskottsreservanter vill dra i
detta hänseende.

Jag nämnde att utskottsminoritetens
första motiv för ett avslagsyrkande på
Kungl. Maj :ts proposition är att man ansåg
att marknaden är lugn och bra som
den är. Det andra huvudmotivet är att
man anser att det pris som Durox-koncernen
skulle betinga är för högt och
inte motsvarar vare sig substansvärde
eller avskrivningsvärde. Jag skall ta
upp dessa två motiv var för sig.

Låt mig för egen del fastslå, att det
primära skälet till förvärvet av Durox
inte varit att få en möjlighet att pressa
byggnadskostnaderna och sänka priserna
på byggnadsmateriel. Inte på något
ställe i propositionen, herr Jacobsson,
har detta gjorts gällande. Det är alltså
en missuppfattnnig att det skulle vara
fallet -—■ jag skall återkomma även till
den saken.

Onsdagen den 15 december 1965

26 Nr 42

Ang. förvärv av aktierna i Svenska Durox aktiebolag, m. m.

Nej, vad jag velat skjuta i förgrunden
är i stället först och främst önskemålet
att ge stadga och utvecklingsmöjligheter
för den ganska omfattande verksamhet
på detta område, som redan bedrivs i
statlig regi. Utskottsmajoritetens talesman,
herr Söderberg, har också varit
inne på detta, och den verksamheten är
sannerligen inte oväsentlig. Statens
skogsindustrier tillverkar trävaror och
wallboard, snickerier och monteringsfärdiga
hus, vid Norrbottens järnverk
tillverkas byggnadsjärn och vid Laxå
och Törefors framställs mineralull. En
allmän erfarenhet är att verksamheten
inom ett närbesläktat område kan ge ett
värdefullt stöd för andra tillverkningsgrenar,
och det gäller sannolikt i denna
mångsidiga och vittomfattande industrigren
— kanske mer än någon annan
stans.

Man läser nästan varje vecka om företagsköp
och fusioner, som alla syftar
till att genom samordning åstadkomma
rationalisering och ökad produktion. Nu
vet inte jag hur herr Åkerlund läser tidningarna,
men jag skall gärna stå till
tjänst med att visa honom hur enskilda
företag går till väga och vilken metod
de i första hand begagnar sig av för att
just komplettera sin produktion och
skapa ökade möjligheter för sin framtida
tillverkning. Jag erkänner att allt
detta är bra, ty det bidrar onekligen i
hög grad till att stärka produktiviteten
och konkurrenskraften i det svenska
näringslivet. Det hälsar alltså jag, och
jag tror vi kan göra det allesammans,
med glädje och tillfredsställelse.

Varför skulle då inte staten, som redan
är engagerad i tillverkning av byggnadsmateriel,
på samma sätt genom aktiva
insatser kunna komplettera produktionsapparaten
och förbättra förutsättningarna
för sin egen verksamhet på
detta område? Vad kan egentligen någon
ha emot det?

Jag är inte doktrinär när det gäller
statlig företagsamhet, än mindre tror
jag någon skulle vilja karakterisera mig
som en dogmatisk socialiseringsivrare.

Jag erkänner gärna, att där företag i enskild
ägo sköts på ett tillfredsställande
sätt ur de anställdas, konsumenternas
och samhällets synpunkt, finns det sällan
skäl för staten att ingripa och engagera
sig.

Men jag vill sannerligen heller inte
godta, att statliga initiativ alltid måste
begränsas till att köpa upp företag som
står inför nedläggning med —- som i
detta fall — konsekvenser för sysselsättningen.
Lika litet som jag har någon
övertro på statlig verksamhet, vill jag
ålägga mig den typen av begränsning.
De företag, säger jag mig, för vilka staten
bör bära ansvaret, måste erhålla
rimliga förutsättningar att utvecklas och
tillvarata möjligheterna att bli lönsamma
och ekonomiskt bärkraftiga. Jag betraktar
Durox-förvärvet som en rationaliseringsåtgärd
för att samordna och
stärka den nuvarande statliga verksamheten
på detta område. Vi har nu bekymret
med Törefors och Laxå, och vi
kan här inte komma ifrån vårt ansvar.

I samband med riksdagens behandling
i våras av frågan om nya medel till
Törefors aktiebolag framhölls uttryckligen,
att olika vägar borde kunna prövas
för att om möjligt ge stadga och
ekonomisk driftsäkerhet åt företaget.
Samverkan i lämpliga former med liknande
enskilda företag i branschen
borde vara eu möjlighet som nämndes,
och herr Åkerlund har utförligt erinrat
om detta. Han anklagar till och med
handelsdepartementet för att det inte
har effektuerat vad han kanske vill karakterisera
som en beställning från
riksdagens sida.

Jag vill inte säga att vi inte har haft
kontakter med enskilda företag sedan
riksdagens beslut fattades, herr Åkerlund,
men jag har ingen anledning eller
möjlighet att närmare gå in på denna
fråga. Så mycket skall jag emellertid
ge herr Åkerlund rätt — om det var
det herr Åkerlund ville få fram — att
jag som chef för handelsdepartementet
inte har tagit några initiativ sedan
riksdagsbeslutet fattades och sprungit

Onsdagen den 15 december 1965

Nr 42

Ang. förvärv av aktierna i Svenska Durox aktiebolag, m. m.

omkring och frågat: Är det någon som
vill köpa Törefors aktiebolag? Jag har
inle heller trott att detta skulle ligga i
värt intresse.

Det var den ena möjligheten som
riksdagen pekade på. Ett samarbete
med andra statliga företag och en komplettering
av produktionsprogrammet
härigenom var ett annat alternativ.

Ett första steg på vägen mot sammanförande
av Laxå- och Töreforsföretagen
har redan tagits. Kvarntorpsbolagets
undersökningar på byggnadsmaterielområdet
har inte avbrutits i och
med försäljningen av verksamheten till
Yxhultsbolaget. Jag vill peka på att vid
köpet undantogs uttryckligen vissa askhögar,
avfall från skifferoljeverksamheten,
vilka högar enligt företagna undersökningar
skulle kunna användas
för tillverkning av en gipsplatta, som
såvitt jag förstår kan bli konkurrenskraftig
gentemot den platta som för
närvarande saluförs. Dessa undersökningar
kommer bolaget att fullfölja.

Vid sidan av detta vill jag också erinra
om att utredningar igångsatts under
medverkan av Aktiebolaget Atomenergi
för att klarlägga, om förutsättningar
föreligger att framställa byggnadsämnen
även ur skiffern i Dalsland.
Det är väl i och för sig inte något märkvärdigt
att man gör detta. Därmed har
jag besvarat den fråga som herr Jacobsson
ställde i detta sammanhang.

Jag vill emellertid upprepa: Varför
skulle inte staten med hänsyn till sina
nuvarande engagemang genom nya initiativ
bredda basen och förbättra förutsättningarna
för den företagsamhet,
som vi redan har ansvaret för? Enligt
regeringens bedömning skulle förvärvet
av Duroxbolaget ge oss tillfälle därtill.
Det har sagts att vi skulle vinna
eu intriidesbiljett på marknaden, och
jag skall säga några ord om den saken
något senare.

Eu vidgad statlig verksamhet —- och
det är det andra huvudskälet till att regeringen
under förutsättning av riksdagens
godkännande velat acceptera kö -

peavtalet med Duroxbolaget — skulle
samtidigt ge det allmänna större möjligheter
än för närvarande är fallet att
följa utvecklingen inom ett område,
som är så betydelsefullt för hela byggnadsproduktionen
och som dominerats,
som herr Söderberg mycket riktigt påminde
om, av några få företag.

Förhållandena inom byggnadsbranschen
står ju redan i centrum för
samhällets intresse — det är vi väl alla
medvetna om. Låt mig bara erinra om
den byggnadsindustrialiseringsutredning,
som inrikesministern tillsatte för
något år sedan, och om den sedan någon
tid tillbaka pågående undersökningen
inom pris- och kartellnämnden
om branschens strukturproblem. De utredningar,
som gjorts av Kvarntorpsbolaget,
tyder på att det finns en hel
del att göra för att befordra tekniska
framsteg. Erfarenheten visar redan att
det går att finna nya och intressanta
material — kalksandstenen, som jag
tidigare talat om, kan ju här få utgöra
en illustration.

Vi kan därför hoppas på att som en
viktig biprodukt av statlig aktivitet på
detta område vinna ökad insyn i och
bidra till att påskynda den tekniska utvecklingen
mot modernare tillverkningsmetoder
av nyare material. Vi har
en del material, som jag hoppas så småningom,
i enlighet med den önskan
som också utskottsmajoriteten uttalar, i
samband med en redovisning av vad
som görs och planeras på detta område
också kan bringas till riksdagens kännedom.

Konkurrensen ökar om staten genomför
denna affär, det kan väl ingen bestrida,
och det bör ju sätta vissa spår
i utvecklingen i de hänseenden jag har
antytt. Rockwoolbolaget skulle tillsammans
med Laxå- och Töreforsbolagen
svara för mer än hälften av mineralullsmarknaden
i landet. Det är riktigt att
det inte är det allra väsentligaste bland
alla de byggnadsmaterial, som måste
komma till användning vid uppförandet
av ett hus, men det är dock en mycket

Nr 42

Onsdagen den 15 december 1965

Ang. förvärv av aktierna i Svenska Durox aktiebolag, m. m.

expanderande marknad som vi har haft
här.

Vad beträffar gasbetong så kan ju de
nio procent av marknaden som Durox
täcker förefalla litet vid första påseende,
men då man vet — och jag tror
att herr Söderberg erinrade om den
saken — att hela den övriga marknaden
befinner sig i en enda hand, så är kanske
nioprocentandelen ändå inte betydelselös.

Vilken påverkan priserna i framtiden
kan komma att röna är det inte
möjligt för någon att på förhand uttala
sig om och det har jag inte heller gjort.
Att konkurrensen kan komma att sätta
spår i den tekniska utvecklingen och
att detta också på det sättet kan komma
konsumenterna av byggnadsmaterial
till godo tror jag väl ändå inte är
orealistiskt att vänta. Att den ökade
konkurrensen därför kanske bör kunna
utgörande en återhållande faktor i
framtiden är väl ändå inte uteslutet,
även om detta företag givetvis skall
skötas efter affärsmässiga grunder.

En alternativ metod att nå det mål
vi satt oss före är att bygga upp ett
eget företag för marknadsföring och
teknisk ledning, samtidigt som tillverkningen
i befintliga enheter utvidgas.
När jag lyssnade till herr Åkerlund
tyckte jag, om jag inte missförstod honom,
att han hade vissa sympatier för
denna metod. I varje fall sade han, att
det är vad enskilda företag gör. Nå, det
är väl inte alltid säkert, som jag nyss
sade, men jag erkänner att det är en
väg att gå för en aktiv politik på detta
område. Den är emellertid tidskrävande
och kostnadskrävande, som jag tror
att var och en inser. Erfaren och utbildad
personal rekryteras inte i en
handvändning på detta så expansiva
område. När nu tillfälle erbjöd sig har
vi nu valt att gå den andra vägen, att
köpa ett redan befintligt företag. Det
bör leda oss snabbare till målet och är,
som vi ser det, en säkrare väg att gå.

Jag vill tillägga, att härmed har staten
också valt den metod, som för nä -

ringsliv och arbetsmarknad väl ändå
måste vara den minst störande. Det
bör väl också kritikerna kunna ge mig
rätt i.

I förbigående kan jag nämna att tillfälle
att förvärva Durox erbjöd sig i
samband med de förbindelser, som
Kvarntorpsbolaget upptog med detta
företag innan Ytong-affären var förd i
hamn. Durox var ett tänkbart alternativ
om inte den uppgörelsen skulle kunna
slutföras.

Därefter skulle jag övergå till det andra
motivet hos kritikerna, utskottsminoritet
och motionärer. Det sägs och görs
gällande, att staten gör en dålig affär
med aktieförvärvet i Durox. Låt mig
därför ta upp också detta argument.

År Duroxkoncernen verkligen ett så
dåligt företag som vissa uppgifter skulle
tyda på? Femte avdelningen i statsutskottet
har fått en uttömmande redogörelse
för köpet, och trots att herr Jacobsson
gärna skulle vilja höra den i
all sin utförlighet här, så tänker jag
icke lämna den. Jag skall ändå nämna
ett par uppgifter, som kan belysa frågan
och kanske tillfredsställa herr Jacobsson.

Skövde Gasbetong tillverkar som vi
vet lättbetong och har för närvarande
en marknadsandel på, som jag nämnde,
cirka 9 procent. Denna andel har
undergått en stadig ökning från 6 till 9
procent. Det är inte så mycket, men det
är ändå en utveckling i rätt riktning.
Faktureringen i Skövde Gasbetong har
sedan 1958 ökat från 6,2 till 13,5 miljoner
och alltså fördubblats. Koncernens
fabrik, som tillhör inte de allra minsta
men medelstora i branschen, är en av
de tidigare anläggningarna i landet.
Jag skall villigt erkänna att den inte i
alla avseenden står på samma tekniska
nivå som några av de andra anläggningarna,
men den är inte påtagligt
omodern. Utrustningen vid de väsentliga
tillverkningsavdelningarna är inte
till någon del äldre än sju år, och produkterna
utmärker sig för god kvalitet
och bl. a. hög måttnoggrannhet.

Onsdagen den 15 december 1965

Nr 42

Ang. förvärv av aktierna i Svenska Durox aktiebolag, m. m.

Något nämnvärt behov av kapitaltillskott
för modernisering utöver löpande
förnyelse inom ramen för avskrivningarna
föreligger inte. Den i propositionen
angivna kapitalinsatsen för investeringar
på 15—20 miljoner är en beräknad
kostnad, i huvudsak för utbyggnad
av verksamheten inom Duroxkoncernen.
Rörelsevinsten före avskrivningar
och skatter har sedan 1960, då den utgjorde
581 000 kronor, oavbrutet ökat
och beräknas för den senaste tolvmånadersperioden
ha utgjort 2 250 000 kronor.
överskottet — och det vill jag be
kammarens ledamöter observera — har
lämnat tillräckligt utrymme för betydligt
mer än normala avskrivningar. Avsättning
till dold lagerreserv har skett,
utdelning till aktieägarna har givits.
Varulagren är redan nedskrivna till
liigsta medgivna värde, och avskrivningarna
har kunnat ökas väsentligt sedan
1962. Nettovinsten enligt det senaste
bokslutet för Durox Gasbetong
uppgick till 707 000 kronor, varav utdelning
och royalty från Rockwool uppgick
till 518 000.

Man måste naturligtvis se på hela
koncernresultat, inte på delresultat,
som jag fick den uppfattningen att herr
Jacobsson gjorde. Men även så är dessa
siffror enligt mitt förmenande föga belysande
för den ekonomiska ställningen,
eftersom nettovinsten påverkas av
bl. a. avskrivningar, lagerreservförändringar
och investeringsfondsavsättningar.
Det är bruttovinsten före vinstdispositionen
som i sammanhanget är intressant.
Och den har ju, som redan
framhållits, sedan 1960 utvecklat sig
tillfredsställande.

Rockwool, som till 50 procent skulle
förvärvas därest köpet kommer till
stånd, har varit ett i hög grad expanderande
företag, som svarar för cirka
40 procent av tillverkningen av mineralull
i landet. Det är riktigt, som också
betonats i debatten, att konkurrensen
hårdnat bär, men Rockwool har försökt
möta den situationen genom att
utvidga sin rörelse både i Skövde och

i Gimo, där företagets produktionsenheter
är belägna. Antalet tillverkningslinjer
i Rockwool var 1964 sju och kommer
nästa år att bli åtta. De nu tillkomna
linjerna är mera effektiva än de
äldre, varför produktionen under de
senaste åren fördubblats. Företaget har
kunnat finansiera sin utbyggnad med
egna medel och såväl 1963 som 1964
kunnat göra avsättningar till investeringsfond
med 1 miljon resp. 1 400 000
kronor.

Vad än dessa siffror säger oss — inte
tyder de på stagnation och tillbakagång
inom Duroxkoncernen, det måste
väl varje människa erkänna. Jag vill
inte bestrida att inom byggnadsämnesbranschen
finns mera vinstgivande och
lönsamma företag än de vi nu vill förvärva,
men de har inte varit till salu,
i varje fall inte till det pris som här
skulle ifrågakomma.

Vad vi vill köpa nu är inte ett förlustföretag,
kom ihåg det! Såvitt experterna
kan bedöma är det i stället ett
företag med utvecklingsmöjligheter. Meningen
är ju inte att företaget skall stå
stilla, om förvärvet kommer till stånd.
Avsikten är tvärtom att vi skall medverka
till en vidare utveckling inom
såväl Skövde Gasbetong som Rockwool
i samordning och samarbete med förefintliga
företagsenheter på de områden
jag förut nämnt.

Att de danska intressenterna, som
äger den andra hälften av aktierna i
Rockwool, bestämt motsatt sig försäljning
av sina aktieposter, kan ju möjligen
ur vissa synpunkter synas vara
en komplikation. Det vittnar emellertid
om att den parten också tror på företagets
framtid. Varför skulle man annars
inte komma till förhandlingsbordet
för eu diskussion?

Från vår sida vill vi en förbättring
och en vidareutveckling av Rockwool
ocli vi hyser förhoppning om ett gott
samarbete också med dessa intressenter,
som har en betydande erfarenhet
av marknaden också på andra håll i
Skandinavien, utanför vårt eget land.

Onsdagen den 15 december 1965

30 Nr 42

Ang. förvärv av aktierna i Svenska Durox aktiebolag, m. m.

Det är mot den bakgrund, som jag nu
så utförligt skisserat, som köpeskillingen
34 miljoner kronor skall bedömas.
Det primära syftet är inte att placera
pengar för att erhålla en stabil ränteinkomst;
det är inte vad vi främst haft
för ögonen. Vi avser i stället att satsa
på framtiden och åstadkomma en utveckling,
som skapar gynnsammare förutsättningar
för den statliga verksamheten
på byggnadsmaterialområdet. Det
framgår av propositionen, och det har
jag redan erinrat om här, att vi är beredda
att släppa till 15 miljoner kronor
för i huvudsak nya investeringar i
Durox av tillgångar som står till skifferoljebolagets
förfogande.

Det är med dessa utgångspunkter,
som regeringen ansett priset 34 miljoner
antagbart. Vi är medvetna om att
man från säljarnas sida vid bedömningen
av priset också haft realisationsvinstbeskattningen
i åtanke. Men det
är ju deras sak. Vi har inte haft anledning
att granska detta på annat sätt
än genom att undersöka hur stora belopp
de själva tänkt sig.

Jag kan försäkra herr Jacobsson att
de skäl som jag angivit i mitt kanske
alltför mångordiga anförande är skälen
till att vi köpt företaget. I den här
liksom i andra affärer, ärade kammarledamöter,
är det två ting man betalar
för, nämligen dels substansvärdena i
företaget — ofta svåra att få grepp om
och värdera — dels tekniskt kunnande,
»know-how», goodwill över huvud taget,
marknadsandel — den där inträdesbiljetten
som det har talats om i debatten
och som det ibland är ännu svårare
att uppskatta värdet av, ty värdet
beror på vad man själv vill göra i fortsättningen.

En värdering av Skövde Gasbetongs
värde har gjorts också av utanförstående
expertis. Med de reservationer som
måste göras kan jag väl säga att värdet
enligt deras bedömning tycks ligga vid
omkring 20 miljoner kronor. Att köpeskillingen
blir så mycket högre är ändå
inte anmärkningsvärt.

Herr Söderberg erinrade om en annan
affär. Jag skall göra det också. När
vi sålde gasoltillverkningen till Esso,
som ansåg sig behöva den i anslutning
till Stenungsundsprojektet, betalade Esso
30 miljoner. Substansvärdet rörde
sig om ett fåtal miljoner. Jag kan avslöja
att ett av buden låg vid fyra miljoner,
varvid man begärde att staten fortfarande
skulle vara engagerad med två. Varför
betalade Esso 30 miljoner? Väntade
bolaget att gasoldistributionen, sådan
den såg ut, skulle förränta dessa 30 miljoner?
Nej, då hade vi fått mycket sämre
betalt, men Esso ville göra någonting
med gasoldistributionen, och man var
därför mot bakgrunden härav beredd
att betala detta pris, även om substansvärdet
uppgick till knappt en sjättedel
av köpesumman.

Jag tror att jag redan har sagt tillräckligt
för att understryka att Duroxaffären
inte representerar någon unik
företeelse i affärslivet. I det enskilda
näringslivet finns åtskilliga paralleller,
trots att herr Åkerlund tydligen hade
svårt att upptäcka dem. Inte sällan förekommer
det att enskilda företag köper
upp andra företag — jag upprepar det

— för att vidga sin rörelse utan att räkna
med att direkt erhålla någon högre
förräntning — i varje fall omedelbart

— av köpeskillingen. Det förekommer
t. o. m. att man för vinstmedel köper
upp förlustföretag och avskriver värdet
med belopp som annars skulle ha fått
redovisas i skatt. Då kan man med större
rätt tala om överpris. En sådan transaktion
innebär icke Durox-köpet, det
ber jag kammarens ledamöter observera.
Vi räknar med att det finns utsikter
att det nedlagda kapitalet efter en vidareutveckling
av företaget kan förräntas.
Naturligtvis har vi innan köpeavtalet
slöts beaktat rörelseresultatet under
senare tid, men mycket mera avgörande
för oss har varit framtidsbedömningen
och företagets uppgifter i statens
ägo.

Onsdagen den 15 december 1965

Nr 42

Ang. förvärv av aktierna i Svenska Durox aktiebolag, m. m.

Herr JACOBSSON, GÖSTA, (h) kort
genmäle:

Herr talman! Jag skall inom den snäva
tidsram som står mig till buds försöka
ta upp en del av de argument som
herr handelsministern kom med. Jag
ger handelsministern rätt i att avvecklingen
av Kvarntorp skett på ett mycket
tillfredsställande sätt. Den har varit
skickligt skött, men kanske har också
en viss tur varit med i spelet. I affärer
bör man emellertid ha en smula tur.

Det ekonomiska resultatet av avvecklingen
är gynnsamt, och det har blivit
ett avsevärt belopp över. Jag vill fästa
uppmärksamheten på att riksdagen
dock har beslutat att avvecklingsöverskottet
skulle användas för återbetalning
av skifferoljebolagets villkorliga
skuld, som det heter. Att skifferoljebolaget
avskrivit skulden i sina räkenskaper
får stå för bolagets räkning, men
eftersom det nu har kommit in pengar,
hade det väl varit rimligt att skulden
hade betalats i enlighet med riksdagens
intentioner.

Handelsministern försökte reducera
intrycket av den fördelaktiga prisutveckling
som skett på lättbetongsområdet.
Jag vill emellertid hänvisa till att
pris- och kartellnämnden nyligen har
gjort en undersökning på detta område
och därvid inte haft något att invända
mot prisutvecklingen. Snarare har
nämnden med all tydlighet uttalat att
prisutvecklingen i fråga om lättbetong
ligger mycket bättre till än beträffande
många andra byggnadsmaterial och i
fråga om byggnadskostnaderna i deras
helhet.

Jag är mycket ledsen över om jag har
gjort mig skyldig till en missuppfattning
i fråga om målsättningen för denna
aktion. Jag trodde faktiskt — alla
har väl fått samma uppfattning ■— att
ett av syftena med statens engagemang
i Durox var att försöka påverka prisutvecklingen
inom branschen på kortare
eller längre sikt. Handelsministern säger
nu att jag hade fel, vilket kanske
är möjligt. Handelsministern sade dock

lite längre fram i sitt anförande uttryckligen,
att syftet med köpet var att kunna
påverka konkurrensen. Jag kan inte
tolka det på annat sätt än att priskonkurrensen
väl inte kan vara främmande
i detta sammanhang.

Handelsministern tryckte framför allt
på att engagemanget skulle ha till syfte
att möjliggöra för staten att bidraga till
den tekniska utvecklingen och rationaliseringen
på detta område. Jag tror
emellertid att man då inte precis har
fått det lämpligaste objektet när man engagerar
sig i gasbetong. I motsats till
handelsministern är jag av den uppfattningen
att Skövde Gasbetong är en relativt
omodern anläggning. Medan andra
företag har gått över till stora s. k. moduler,
vilka har slagit igenom på marknaden,
har Skövde Gasbetong såvitt jag
kan förstå ännu inte gjort denna övergång.
Det kan ligga Skövde Gasbetong i
fatet i fortsättningen.

Inte heller själva konsistensen på varan
är riktigt av samma kvalitet som på
de andra företagens produkter. De andra
företagen har en ljus och vacker konsistens
på sin gasbetong, som är mycket
användbar inom byggnadsverksamheten,
medan Skövde Gasbetong, har man
sagt mig, tillverkar en svartgrå massa,
som inte är lika begärlig för vissa ändamål.

Handelsministern har upplyst om att
resultatet av de senaste årens rörelse
har varit gynnsamt. Det gläder mig atl
så är fallet. Då är kanske köpet något
bättre än jag trodde. Jag har emellertid
aldrig utgått från att det var fråga om
något förlustföretag. Handelsministern
anförde att jag skulle ha sagt att det var
ett förlustföretag. Nej, herr handelsminister,
det har jag aldrig sagt. Däremot
har jag frågat om det är värt 34 miljoner
kronor. Substansvärdet är ju 20 miljoner
kronor, vilket ingalunda är något
magiskt tal. Det finns väl också med i
värderingen ett beräknat avkastningsvärde
med sikte på framtiden? Handelsministern
sade ingenting om hur det
var med detta. Jag kan väl knappast tro

32 Nr 42 Onsdagen den 15 december 196o

Ang. förvärv av aktierna i Svenska Durox aktiebolag, m. m.

att detta värde sträcker sig så högt som
till 34 miljoner kronor.

En ganska intressant sak som handelsministern
nämnde var att säljarna hade
fått soulagement för realisationsvinstbeskattningen.
Det är en sak som bör intressera
finansministern och även bevillningsutskottet.
Herr Sträng brukar
ju ondgöra sig över att löntagarna försöker
kompensera sig för skatter genom
höjda löner, men, herr talman, hur
stämmer detta överens med att staten
själv genom överpris kompenserar en
säljare för en realisationsvinstbeskattning
som i detta fall uppstår? Jag tycker
det öppnar ett något betänkligt perspektiv.

Herr ÅKERLUND (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag förstår så väl att
handelsministern, som han säger, behöver
ta lång tid på sig för att framföra
sin argumentation. Det är ju en svag sak
som han har att försvara. Jag unnar honom
gärna den tiden. För egen del har
jag sex minuter, men det räcker.

Beträffande Törefors får vi nu av
handelsministern veta att han inte har
tagit något initiativ för att åstadkomma
en kontakt med de privata intressen
som fanns i frågan. Naturligtvis är det
riktigt att riksdagen inte kunde föreskriva
att kontakten skulle tas precis
på det sättet, men under alla förhållanden
var det handelsministern fullt bekant
vart riksdagen syftade på grundval
av de diskussioner som förts i femte
avdelningen och statsutskottet in pleno.
Jag har självfallet inte begärt att
statsrådet skall uppge något av sin värdighet
och springa runt och fråga om
någon vill köpa Törefors, men han behöver
inte vara så stolt att han tackar
nej till att få en privat industri åt Törefors’
befolkning när en sådan finns inom
räckhåll.

Statsrådet anförde några argument
som jag vill kommentera. Han säger sålunda
att den siffra som vi har åberopat
för prisstegringen, nämligen 12 pro -

cent, inte skulle vara rättvisande, tv
gick man bara till året dessförinnan,
alltså år 1950, skulle siffran vara 40 procent.
Det är alldeles riktigt, eftersom
det just var det året som engångsinflationen
började slå igenom med full
kraft. Och vad är naturligare än att
även det företag som har hand om produktionen
av lättbetong också vållar
prisstegringar. Men det intressanta är
ändå tiden därefter.

Man vet inte mycket om priserna, säger
herr statsrådet. Nej, men i det här
fallet vet man tillräckligt.

Statsrådet tog också upp frågan om
konkurrenskraften. Det är viktigt att
komma ihåg att på byggnadsmaterialområdet
förekommer en betydande
konkurrens mellan olika slags material.
Det är inte bara fråga om denna lättbetong,
utan konkurrensen är intensiv
från tegel-, trä-, och stålkonstruktioner
och allt vad det kan vara. Därför kan
jag inte riktigt finna det motiverat när
man klagar på att konkurrensen inte
skulle vara tillräcklig.

Herr Söderberg har bland andra klagat
och sagt att de statliga företagen
skulle vara helt hänvisade till att arbeta
som förlustföretag. Han menade att
här skulle förekomma en egendomlig
moral. Men man får inte glömma bort
att vad vi strävat efter i fallet Skifferoljebolaget
har varit att befria staten
från ett företag som dock gått med förlust.

När det gäller nya investeringsmedel
till dessa företag säger herr Söderberg,
liksom även handelsministern, att sådana
medel måste tillskjutas från statskassan.
Men vi skall väl inte bortse från att
privatföretag dock förutsättes kunna
själva skaffa fram en mycket betydande
del av sina investeringsmedel tack vare
överskott i verksamheten; det sker också
i betydande utsträckning.

Vidare klagade handelsministern på
att mitt affärssinne skulle vara lågt utvecklat.
Det gällde frågan om handlaget
hos Skifferoljebolagets ledning vid företagets
avveckling. En avsevärd tid har

Onsdagen den 15 december 1965

Nr 42

Ang. förvärv av aktierna i Svenska Durox aktiebolag, m. m.

ju ställts till förfogande för denna avveckling,
såsom handelsministern sade,
och då har man rätt att vänta sig att
folk som arbetar i sitt yrke skall kunna
göra gagnande insatser och genomföra
avvecklingen på ett skickligt sätt. Och
varför skulle jag inte erkänna att så varit
fallet? Jag skulle snarast ha varit
förvånad om jag inte i dag kunnat säga
att avvecklingen genomförts väl.

Men på tal om vårt affärssinne skulle
jag vilja nämna någonting som jag förmodar
i alla fall var en felsägning av
handelsministern. Han sade att beloppet
65 miljoner kronor inte utgör fordran i
bolagets räkenskaper. Detta vill jag instämma
i — det utgör en skuld.

Herr OLSSON, JOHAN, (ep) kort genmäle: Herr

talman! Jag omnämndes speciellt
av handelsministern i fråga om statistiken
föd kostnadsutvecklingen på
lättbetongområdet och fick nästan det
betyget, att jag handskades något lättvindigt
med siffrorna, vilket jag inte
vill medge. Jag kan inte kontrollera
statsrådet Langes uppgift att prishöjningarna
på materialet var 40 procent
år 1950. Däremot har jag en uppgift om
att byggnadskostnadsindex steg med 25
procent under 1950. Skulle vi gå tillbaka
ett år i basen för prisjämförelserna
blir slutsatsen följaktligen i stort densamma.
Och även om man enbart håller
sig till de av statsrådet godkända
siffrorna finner man ju att prisutvecklingen
inom detta område har på ett
markant sätt skilt sig från den allmänna
kostnadsutvecklingen inom byggnadsområdet.

När det gäller lönsamheten har vi
inte styrkts av statsrådets redogörelse,
där han bl. a. nämnde en del siffror
från gasbetong- och rockwoolproduktionen.
Man kan spåra en viss tveksamhet
hos statsrådet redan när propositionen
skrevs. På sid. 11 står det nämligen:
»Förhållandet mellan eget och
främmande kapital liksom även likvi 3

Första kammarens protokoll 1065. Nr 42

diteten är i Duroxkoncernen, om man
bortser från Rockwoolbolaget och Durox
International, icke tillfredsställande.
» I Stenhusbolaget är det egna kapitalet
endast 8 procent. Man konstaterar
också att detta bolag inte visar en gynnsam
utveckling. På sid. 17 i propositionen
sägs vidare: »Inom mineralullområdet
har konkurrensen under de senaste
åren skärpts. Denna utveckling
har påverkat förhållandena inom
branschen, något som bl. a. kommit till
uttryck i Rockwoolbolagets årsredovisningar.
» I en motion i ärendet redovisas,
för att ta ännu ett citat, att Rockwoolbolaget
trots en betydande omsättningsökning
inte kunnat redovisa motsvarande
ökning av bruttovinsten. Från
1958 till 1964 har bruttovinsten varit
6 miljoner, 9,7, 7, 5,1, 5,2, 7,9 och 6,1
miljoner — alltså en inte särskilt lysande
utveckling.

Vi är naturligtvis alla överens om att
det allmänna bör göra insatser för att
begränsa byggnadskostnaderna och nedbringa
boendekostnaderna. Vi ställer
oss bara den frågan om inte det nu föreliggande
förslaget innebär ett felgrepp;
att man ödslar pengarna på fel
objekt när man i stället skulle kunna
satsa dem på områden där man snabbare
kunde få ut avsedd effekt.

Herr CARLSSON, HARRY, (fp) kort
genmäle:

Herr talman! Det får väl förlåtas mig
om jag allra först gör en liten kommentar
till vad herr Söderberg yttrade för
eu stund sedan. Han gjorde gällande
att riksdagen inte ger de statliga företagen
tillräckligt kapital för att de skall
kunna bli konkurrenskraftiga. Då ställer
jag mig frågan huruvida de privata
företagen har möjligheter att upplåna
tillräckligt kapital för att bli konkurrenskraftiga
inte minst på den internationella
marknaden.

Handelsministern gjorde inte direkt
gällande att vi hade anmärkt på sättet
för avvecklingen i Kvarntorp. I milt

Nr 42

Onsdagen den 15 december 1965

Ang. förvärv av aktierna i Svenska Durox
anförande sökte jag tvärtom ge uttryck
för min stora tillfredsställelse över det
sätt på vilket detta krisföretag avvecklats.
Men när det gäller köpet av Durox
ser det ut som om man haft väl bråttom.
Min uppfattning är att inträdesbiljetten
i detta fall var alltför dyrköpt och
den risk man har tagit alltför stor och
alldeles onödig. Ingen kan förneka att
propositionen är bristfällig när det gäller
beräkningen av lönsamheten.

Visserligen har statsrådet i sitt anförande
lämnat vissa optimistiska uppgifter,
men kvar står att köpesumman
synes vara alltför hög och att investeringsbehoven
är stora när det gäller
Skövde Gasbetong. Jag tror att det kommer
att bli svårt att förränta detta kapital
och samtidigt föra en prispolitik
som i även ringa omfattning kan styra
prisutvecklingen på berörda område.

Statsrådet talade om med vilken försiktighet
ledningen för Skifferoljebolaget
gick till väga vid avvecklingen i
Kvarntorp. Jag gjorde den reflexionen
att om man hade visat samma försiktighet
när det gällde uppgörelsen med
Durox i Skövde kan det hända att resultatet
blivit ett annat.

Herr statsrådet LANGE:

Herr talman! Trots att jag i varje fall
enligt herr Åkerlunds uppfattning talade
alldeles för länge har jag dess värre
ändå inte lyckats undvika att bli missförstådd.
Jag är ledsen för det. På flera
punkter föreligger missförstånd, och
jag skall ta upp några av de mest väsentliga.

Herr Jacobsson hörde tydligen inte
riktigt vad jag sade när jag försökte besvara
hans fråga om huruvida realisationsvinstskatten
varit på något sätt avgörande
för det pris som vi betalar.
Jag sade, herr Jacobsson, att det från
statens sida inte alls varit avgörande.
Vi har egentligen ingen anledning att
fästa avseende vid hur säljaren betraktade
priset; det är ju hans sak. Herr
Jacobsson är i varje fall en i affärer

aktiebolag, m. m.

tydligen väl förfaren man och borde
förstå den saken. Vi har aldrig i någon
handling sagt att vi kompenserar säljaren
för realisationsvinstbeskattningen.
Om så hade varit fallet skulle vi,
eftersom pengarna då återgår till statsverket,
behöva förränta bara 22 miljoner
kronor. Beräkningarna med ledning
av vad som tidigare förekommit i
företaget har skett från utgångspunkten
34 miljoner kronor. Trots att det såvitt
vi kan se ger en låg förräntning, om vi
bara tar hänsyn till vad som har hänt,
har vi sagt att vi också måste ta hänsyn
till vad vi tror vara möjligt att
åstadkomma i framtiden med detta företag
som ett komplement till andra
statsägda företag. Och då är köpet värt
34 miljoner kronor. Hur mycket sedan
säljaren räknar med att han skall få
erlägga i realisationsvinst kan vara
mycket intressant för min vän finansministern
att räkna ut, men jag tror att
han har tillräckligt goda experter för
att räkna ut den saken utan att handelsministern
skall behöva biträda honom.
Men i detta sammanhang är detta
inte någonting som jag har anledning
att ta någon som helst hänsyn till. Om
herr Jacobsson studerar mitt första anförande
skall han nog finna att jag redan
i det klargjorde den saken.

Om jag här bara skulle stå och upprepa
vad jag har sagt i mitt första anförande
skulle sex minuter vara mer än
tillräckligt. Jag tyckte att herr Åkerlund
inte gjorde mycket annat än upprepade
vad han sagt i sitt huvudanförande.
Även om en tid på sex minuter
för en replik är kort torde den räcka
till, om man begränsar sig till att bara
upprepa vad man sagt i sitt huvudanförande.
Herr Åkerlund erinrade om en
felsägning från min sida. Det var en
felsägning; kammarens ledamöter har
ju många gånger haft anledning att
konstatera och har även läst om det i
andra sammanhang att felsägningar tillhör
ett av mina karaktäristiska drag.
Jag sade »skuld» när jag menade »fordran».
Men, herr Åkerlund, det fanns

Onsdagen den 15 december 1965

Nr 42

Ang. förvärv av
en ganska god grund för att inte föra
upp denna fordran; den är avskriven
i statens böcker. Vi har inte i våra tillgångar
någon fordran på Kvarntorpsbolaget.
Detta är en formell sak, och vi
skall väl inte fördjupa oss i bokföringen,
lika litet som vi i denna debatt skall
gå in på alla tekniska detaljer och vända
ut och in på alla siffror. Det är utskottets
uppgift, och det har säkert utskottets
femte avdelning också gjort.

Flera talare av dem som kritiserat
vårt ställningstagande återkommer till
frågan om prisutvecklingen. Låt mig då
bara fastslå, ärade kammarledamöter,
att det aldrig har sagts att den frågan
är huvudsyftet med detta initiativ. Jag
vill emellertid gärna erkänna att om
man ökar konkurrensen -— jag har haft
en helt annan nyanserad presentation
än den herr Jacobsson ville tillskriva
mig — och det gör man på detta sätt,
kan man ha förväntningar om att bidra
till en teknisk utveckling som kan
verka befordrande på hela strukturen
och på hela verksamheten på detta område.
Jag vill inte alls utesluta — jag
skulle hälsa det med glädje och tillfredsställelse
—• om detta också kom
till uttryck i sänkta kostnader för byggnadsmaterial.
Men i det avseendet vill
inte jag göra någon utfästelse och har
heller aldrig gjort det. Det är det frågan
gäller. Konkurrensen i sig själv är
hälsosam och hälsobringande; det tror
både herr Jacobsson och jag även om
man inte kan göra gällande att priset
fördenskull kommer att gå ned.

Sedan några ord om prisutvecklingen
igen. Lät oss låta bli 1950, herr Åkerlund,
och hålla oss bara till 1960. Priset
har inte bara sedan 1951 gått upp med
12 procent. Tar vi 1960 som basår är
det också en uppgång på 12 procent,
och det är kanske inte så anmärkningsvärt,
men det är ändå — som jag framhöll
i mitt inledningsanförande — mer
än både exportprisstegringen och importprisstegringen.
Det är alltså inte
någon anmärkningsvärt tillfredsställande
prisutveckling som ägt rum, om man

aktierna i Svenska Durox aktiebolag, m. m.
bara tar detta lättbetongmaterial som
utgångspunkt för en bedömning av hur
prisutvecklingen har gestaltat sig.

Herr Åkerlund återkommer också till
sitt argument att vi inte följt upp riksdagens
uppmaning i våras om att man
behövde söka kontakt med andra företag.
Jag har inte sagt det. De kontakterna
finns, herr Åkerlund, men mig veterligt
är det ingen som hittills, med
de villkor beträffande sysselsättningen
som vi ställt för en försäljning av företaget,
kommit och förklarat sig villig
att köpa Törefors.

Men jag skall kanske förbigå också
den saken.

Herr Carlsson slutligen upprepar att
han funnit köpeskillingen för hög. Jag
har starkt betonat att den måste ses
mot bakgrund av användningen. Herr
Carlsson kan med ännu större rätt säga
att Esso betalade alldeles för mycket
för gasoldistributionen. Jag tror att
Esso skulle göra gällande att det inte
var någon dålig affär ur dess synpunkt,
men det var samtidigt en affär som
tillförde det allmänna, närmast Kvarntorpsbolaget,
betydligt större värden än
någon över huvud taget kunnat räkna
med innan affären kommit till stånd.
Det berodde på förhållandena inom bolaget
i Stenungsund. Så får man också
bedöma denna affär.

Jag har aldrig anklagat herrarna för
att ha kritiserat det sätt på vilket avvecklingen
av Kvarntorpbolaget skett.
Jag har bara sagt att det är en sak att
observera, och jag är glad över de erkännanden
som gjorts till dem som haft
ansvaret att företräda statens intressen
i dessa sammanhang. Ni erkänner att
här visats skicklighet och god förmåga
att göra affärer. Borde det inte både
för herr Carlsson och för herr Åkerlund,
kanske också för herr Olsson, vara
en tankeställare, att har vederbörande
varit så skickliga och förutseende, har
de så målmedvetet och planmässigt förberett
sin aktivitet i detta sammanhang,
finns det kanske ändå en liten anledning
att också fästa något avseende vid

Nr 42

Onsdagen den 15 december 1965

Ang. förvärv av aktierna i Svenska Durox aktiebolag, m. m.

vad de säger beträffande fortsättningen
och lyssna till de skäl som framförts
för Durox-förvärvet.

Herr JACOBSSON, GÖSTA, (h) kort

genmäle:

Herr talman! Beträffande skatteaspekten
vill jag endast konstatera att priset
ur säljarens synpunkt innefattar ett
soulagemang för realisationsvinstbeskattningen.
Att handelsministern inte
velat tala om den saken kan jag så väl
förstå.

Herr statsrådet LANGE:

Herr talman! Det är en insinuation
som herr Jacobsson gör nu. Jag har
sagt att vi inte vet säkert var substansvärdet
ligger. Vi kan räkna ut hur mycket
säljaren kommer att få betala i skatt
till staten på den realisationsvinst som
uppstått, men det är en sak för sig.
Det är inte med hänsyn till den omständigheten
som priset är beräknat, och
där kan väl herr Jacobsson åtminstone
tro mig på mitt ord. Vad det än må
vara är det inte det vi har att ta hänsyn
till. Frågan är: År företaget i vår
hand värt 34 miljoner kronor eller ej?
Den frågan har varit helt avgörande
för priset från köparens synpunkt. Vad
sedan säljaren tänker använda pengarna
till är för oss ointressant, herr Jacobsson.
Om han tvingas betala dem
tillbaka till statskassan, tror jag min
kollega finansministern är rätt glad åt
det. Om han har andra funderingar med
pengarna, som vi kanske inte skulle
tycka om, så må det vara hans sak.
Det är vår egen bedömning som måste
ligga till grund för ställningstagandet
till om priset är riktigt eller ej, om det
är för högt eller acceptabelt.

Herr WERNER (k):

Herr talman! Jag skall inte ta upp
någon diskussion med herr Jacobsson
om betydelsen av den ljusa eller mörka
nyansen på stenen i detta sammanhang,

men jag kan ändå inte underlåta att
med en viss erfarenhet, eftersom jag
under några år haft att dagligen syssla
med detta material, säga till herr Jacobsson
att det saknar all betydelse när
det gäller att ta ställning i detta fall.
Från vårt håll anser vi att det på många
områden är berättigat med ett ökat allmänt
ägande, såväl i statens som i
kommunernas och kooperativa sammanslutningars
regi. Det s. k. privata
näringslivet är inte alls så rationellt
som en del inbillar sig. Dessutom menar
vi att det behövs en bättre samordning
av det ekonomiska livet för att
samhället skall kunna genomföra en
ekonomisk planering på längre sikt.

Särskilt är det befogat och nödvändigt
med ett ökat allmänt ägande inom
områden som gäller mark, byggnadsämnesindustri
och byggnadsindustri
bl. a. av det skälet att vi vill hålla kostnadsökningarna
tillbaka. Vi är därför
anhängare av det förslag som ställdes
på Byggnadsarbetareförbundets kongress
förra året om ett statligt-fackligtkooperativt
storföretag för byggnadsproduktion,
och vi har också från vårt
håll motionerat härom. Vi har även
många gånger framfört krav om ingripanden
inom byggnadsmaterialproduktionen,
och vi hälsar också med tillfredsställelse
signalerna från socialdemokratiskt
håll, att man tycks vara beredd
att på allvar ta itu med markfrågorna
trots att man från högerns sida
lovat hård strid i denna fråga.

I det nu aktuella fallet hälsar vi också,
främst ur principiella synpunkter,
handelsministerns förslag med tillfredsställelse.
Felet är att det handlar om
relativt små företag, som knappast gör
det möjligt för det allmänna att effektivt
påverka kostnader och prisnivå
inom denna bransch. Vi anser det därför
angeläget att dessa nyförvärv följs
av flera och av statliga initiativ för att
grunda nya företag i denna bransch.
Trots att de köp vi diskuterar i dag
inte tillhör de större och för dagen
kanske inte kommer att spela någon

Nr 42

Onsdagen den 15 december 1965

Ang. förvärv av aktierna i Svenska Durox aktiebolag, m. m.

större roll för prisutvecklingen på detta
område, tycker jag ändå att diskussionen
har klargjort de skilda synsätt
vi har på inställningen till ökat samhällsägande
på olika områden och i olika
former. Samtliga borgerliga talare
har som alltid mycket pålitligt slagit
vakt om det privata näringslivets förträfflighet.
Över huvud taget tycks ett
ökat samhällsinflytande över mark- och
bostadsfrågor vara en mycket om punkt
för de borgerliga partierna och deras
representanter. Jag skall emellertid inte
fördjupa mig på den punkten, eftersom
vi i framtiden får många tillfällen att
diskutera dessa frågor.

För den som inte ingående kunnat
granska Svenska Durox’ affärer och
ekonomiska ställning utan är hänvisad
till det material som finns i propositionen
är det svårt att bedöma om priset
är skäligt eller inte. Från borgerligt håll
sägs att det är ett alltför högt pris och
att staten betalar överpris till kapitalistiska
spekulanter. Det är en hård dom
från de borgerliga partiernas sida över
den tidigare ägaren till Durox, som
är ett av våra mest kända storföretag
inom verkstadsbranschen ■— AGA.

Det är möjligt att man handlar så
inom det privata näringslivet att man
tar ut oskäliga priser. De som här talat
om förvärvet är mera insatta i sådana
frågor än vad jag är, men om de borgerliga
partierna föreslår att köpeskillingen
skall minskas, eftersom den nu
skulle vara för hög, sä kan jag för min
del stödja ett sådant förslag.

I samband med detta köp har hela
frågan om statens engagemang i näringslivet
kommit upp till diskussion. Vi har
från vart håll flera gånger anfört att
det är nödvändigt med effektivisering
av statsdriften, och vi kan därför förklara
vår anslutning till det av herr
Knut Johansson ställda förslaget i hans
motion om en särskild utredning som
klargör riktlinjerna för statens engagemang
i frågor som rör näringslivets utveckling.

Herr talman! Jag vill med detta yrka
bifall till utskottets förslag.

Herr SÖDERBERG (s):

Herr talman! Jag har begärt ordet
med anledning av ett par uttalanden
som herrar Johan Olsson och Åkerlund
har gjort. Herr Åkerlund säger att man
har varit med om att befria staten från
ett förlustföretag, och han avser Skifferoljebolaget.
Herr Åkerlund är medveten
om att Skifferoljebolaget kom till
som en beredskapsåtgärd och att det sedan
där var fråga om vissa sociala hänsyn.
Det är tydligen så att det enda tillfälle
då man från borgerligt håll över
huvud taget kan tänka sig att staten
skulle vara engagerad i näringslivet är
just vid sådana tillfällen. Det framgick
tydligt av herr Olssons uttalande. I hela
hans intressevärld när det gäller näringslivet
är det tydligen bara fråga om
att tjäna pengar. Han sade i en tidigare
replik att staten skall vara företagare
för att tjäna pengar, och han uttalade
sig också om huruvida det skulle bli
vinst att hämta. Det är väl inte så man
skall se statens engagemang i näringslivet,
utan här är det fråga om på vilket
sätt man kan tjäna medborgaren. Det
exempel jag gav från sjukhussidan tycker
jag var mycket talande för hur man
kan tjäna medborgarna genom att ingripa
på detta sätt.

Jag tror inte att herr Olsson och jag
kan komma överens på denna punkt,
och det har inte varit avsikten att göra
ett försök att omvända herr Olsson. Han
talade nämligen om att jag hade tänkt
stärka honom i hans tro.

Vidare säger herr Åkerlund att de
privata och enskilda företagen skapar
överskott för att sedan använda dem
för expansion inom dessa eller andra
företag. Ja, herr Åkerlund, det finns
också överskott på en hel del av den
statliga företagarsidan, men där går det
inte till på det sättet, utan där är det
ofta så att då får överskotten levereras
in till statskassan. Det skulle vara intressant
att få en diskussion om de tankegångar
som herr Hans Hagnell haft
där han påvisar hur man inom det privata
näringslivet, låter överföra från det

Nr 42

Onsdagen den 15 december 1965

Om inrättande av ett nytt utskott för lagfragor

ena företaget till det andra de vinstmedel
som kommer in för att stärka företag
inom koncernen. I spetsen för sådana
intressesammanslutningar kan stå
bankföretag, som exempelvis Enskilda
banken eller Svenska Handelsbanken.
Vi har exempel från Grängesbergsbolaget
och Oxelösunds Järnverk. Tänk, herr
Åkerlund, om vi på samma sätt kunde
låta vinstmedel ur LKAB på ett förnuftigt
sätt investeras i Norrbottens Järnverk
för att ge det möjlighet att kraftigt
expandera.

Som kanske herr Åkerlund vet ville
nämligen Norrbottens Järnverk långt innan
Oxelösunds Järnverk var planerat
utvidga sin tillverkning av grovplåt,
men det fanns inte möjlighet att intressera
riksdagen för ett sådant projekt.

Herr JACOBSSON, GÖSTA, (h):

Herr talman! För att intet missförstånd
skall uppstå om mina synpunkter
på skattefrågan vill jag säga att jag endast
sökte belysa att säljarna ansåg aktierna
värda 22 miljoner men ville dessutom
ha skatten betalad, medan köparen
— alltså staten — ansåg dem värda
34 miljoner. Det är följaktligen en betydande
spännvidd mellan säljarens egen
värdering och köparens.

Herr ÅKERLUND (h):

Herr talman! I slutet av sitt anförande
ifrågasatte herr Söderberg en överföring
av vinstmedel från LKAB till
Norrbottens Järnverk. Såvitt jag förstår
var det fel att ställa den frågan till mig.
Vore det inte lämpligare att ställa den
frågan till finansministern, eftersom
han finns här i salen?

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr talmannen jämlikt
därunder förekomna yrkanden propositioner,
först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på godkännande
av den vid utlåtandet avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,

efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan, sig
finna denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Carlsson, Harry, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 190, röstar
Ja,

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes den vid utlåtandet
avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för japropositionen.

Då emellertid herr Carlsson, Harry,
begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja—78;

Nej — 66.

Om inrättande av ett nytt utskott
för lagfrågor

Föredrogs ånyo konstitutionsutskottets
betänkande nr 47, i anledning av
riksdagens organisationsutrednings förslag
rörande effektivisering av riksdagsarbetet
jämte motioner.

Sedan talmanskonferensen i skrivelse
till kamrarna överlämnat ett av riksdagens
organisationsutredning framlagt
betänkande, innefattande utredning
med vissa förslag rörande effektivisering
av riksdagsarbetet, hade kamrarna
hänvisat nämnda skrivelse och betänkande
till konstitutionsutskottet.

Onsdagen den 15 december 1965

Nr 42

Om inrättande av ett nytt utskott för lagfrågor

Till vinnande av en rationellare arbetsordning
hade utredningen i huvudsak
förordat följande åtgärder:

1. Uppskov med ärendens behandling
från vår- till höstsessionen skulle beslutas
i avsevärt större utsträckning än hittills.
I första hand borde väsentligt flera
propositioner uppskjutas, men möjlighet
syntes även föreligga för att överflytta
flera motionsärenden till höstsessionerna.
Riksdagen borde också hava
uppmärksamheten fäst på möjligheten
att besluta uppskov med budgetärenden
genom att frikoppla sådana ärenden
från riksstaten för att i stället företaga
prövningen av desamma inom ramen
för en tilläggsstat.

2. Även rätten att uppskjuta ärenden
från en riksdag till nästföljande borde
begagnas i större utsträckning för att
avlasta höstsessionens slutskede och bereda
en arbetsutjämning med vårsessionens
föga belastade startskede eller för
att möjliggöra en tidigare avslutning av
höstsessionen.

3. Det borde vara en normal ordning,
att utskottskanslierna arbetade under
sommaruppehållet med förberedelse av
höstsessionens arbete. Även utskotten
borde hålla något eller ett par sammanträden
före sessionens början, om icke
bordläggning av utlåtanden därförutan
kunde ske under sessionens första
vecka.

4. De strävanden, som förekommit
under senare år för att få till stånd en
för kammare och utskott gemensam arbetsplanering,
skulle fullföljas med talmanskonferensen
som centralorgan. Det
framstode som en grundförutsättning
för en bättre ordning i riksdagsarbetet,
att denna planering vidareutvecklades
och finge såvitt möjligt fasta former.
Enligt utredningens bedömning funnes
det goda möjligheter att genom större
planmässighet i arbetet få till stånd en
tidigare och mera effektiv start för vårsessionens
arbete och därmed undanröja
vissa av de olägenheter, som vållades
av den nuvarande arbetsanhopningcn
i slutskedet.

5. Det vore vidare av vikt, att närmare
kontakter höiles mellan riksdagen
och departementen i fråga om propositioners
avlämnande och spörsmåls besvarande.
Verksamt bidragande orsaker
till de nuvarande otillfredsställande förhållandena
vore, att propositioner avlämnades
för sent och även att interpellationer
i viss utsträckning besvarades
senare än vad som borde kunna
ske.

6. I riksdagens arbetsvecka förordades
den ändringen, att frågestunderna
flyttades från tisdagar till torsdagar för
att bereda utskotten förbättrade arbetsmöjligheter.
I övrigt framstode arbetsveckans
disposition som ändamålsenlig.

7. Utskottsorganisationen borde utökas
med ett fast särskilt utskott med
funktion som ett fjärde lagutskott. Härigenom
vunnes en erforderlig avlastning
av andra lagutskottet, vars arbetsbörda
icke på rationellt sätt kunde nedbringas
genom överflyttning av ärenden
till de övriga båda nu befintliga lagutskotten.

8. Inom statsutskottet borde en omfördelning
av arbetet mellan de fem avdelningarna
genomföras i syfte att
åstadkomma en utjämning av de betydande
skillnaderna dem emellan i fråga
om arbetsbelastning. Andra och tredje
avdelningarna hade nu en alltför stor
arbetsbörda.

I anledning av ifrågavarande skrivelse
och betänkande hade väckts de likalydande
motionerna nr 812 i första
kammaren av herr Birger Andersson
och herr John Ericsson samt nr 963 i
andra kammaren av herr Bergman och
herr Franzén i Motala.

I motionerna hade hemställts, att riksdagen
måtte avslå förslaget om inrättande
av ett nytt utskott för lagfrågor
och i stället besluta om erforderlig utökning
av lagutskottens kanslier samt
en omfördelning av arbetsuppgifterna
mellan lagutskotten så att en jämnare
arbetsfördelning åvägabringades.

Nr 42

Onsdagen den 15 december 1965

Om inrättande av ett nytt utskott för lagfrågor

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
betänkandet på åberopade grunder
hemställt,

1. att riksdagen måtte, med avslag på
motionerna I: 812 och II: 963 i vad de
avsåge frågan om ett nytt utskott, antaga
i betänkandet infört förslag till
ändringar i riksdagsstadgan;

2. att riksdagen måtte godkänna de
övriga av riksdagens organisationsutredning
i dess förevarande betänkande
framlagda förslagen rörande effektivisering
av riksdagsarbetet; samt

3. att motionerna 1:812 och 11:963,
i vad de icke omfattades av hemställan
under 1 och 2, måtte anses besvarade
med vad utskottet i betänkandet
anfört.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Arbetsplaneringen i
riksdagen liksom effektiviteten inte
minst i utskottens arbete har varit föremål
för många överläggningar under
årens lopp.

På 1940-talet talades mycket om behovet
av en riksdagsdirektör, som skulle
kunna bli något slags planerings- och
rationaliseringschef. Det stannade emellertid
vid blotta tanken.

Då och då har ändringar i riksdagens
organisation förekommit. Under den tid
jag haft äran tillhöra denna kammare
har bl. a. tredje lagutskottet tillkommit,
kamrarnas tillfälliga utskott — två i
denna och tre i andra kammaren — har
ersatts av allmänna beredningsutskottet,
och statsutskottet har fått en femte avdelning,
allt i syfte att effektivisera arbetet.

Arbetsmängden har emellertid ökat
och därmed kanske i någon mån också
vårt sätt att arbeta. De tidigare ofta
mycket omfattande debatterna i t. ex.
statsutskottet har avsevärt knappats in.
Jag tror inte någon sörjer däröver.

Då talmanskonferensen i februari i
år tillsatte en speciell organisationsutredning
var det för att se över vad som
kunde göras för en ökad effektivisering

och en bättre planläggning av riksdagsarbetet.

Det mesta i utredningens första avgivna,
jag får väl säga betänkande, är
inte bara intressant utan också mycket
värdefullt. Jag vet att utredningen lagt
ner ett mycket stort arbete för att komma
till rätta med vissa svårigheter och
kunna peka på effektivitetsskapande åtgärder.
Jag kan också följa utredningen
i allt vad den förordar utom på en
punkt, nämligen då den vill få till stånd
ett fjärde lagutskott. På den punkten
har jag tillsammans med herr John
Ericsson motionerat om avslag; en motion
med samma yrkande har även
väckts i andra kammaren. Vi motionärer
anser det olämpligt att skapa ytterligare
ett utskott, då det man tror sig
vinna därmed lättare kan nås på annat
sätt.

Alla vet vi — eller bör veta — att vid
arbetsanhopningar i utskotten förseningar
i arbetet uppstår på grund av att
kanslierna är underbemannade och inte
alltid beredda att möta en ökad arbetsbelastning.
Det är denna svårighet utredningen
vill komma till rätta med genom
att föreslå inrättandet av ytterligare
ett lagutskott. Detta kräver ett
kansli. Ett sådant består av sekreterare
och kanslister. Dessa måste anskaffas.
En utökning av sekreterarpersonalen är
alltså erforderlig. Att denna förstärkning
av sekreterarpersonalen skall placeras
i ett nytt utskott, när det vore
bättre att förstärka andra lagutskottets
kansli, finner jag underligt, ty det är
ju, herr talman, andra lagutskottet som
man inom utredningen avser att lätta
arbetsbördan för. Och visst har andra
lagutskottet mycket att göra, men flyttar
man en del av dess ärenden över till
exempelvis tredje lagutskottet och ger
andra lagutskottet ett utökat kansli, vinner
man vad utredningen syftat till.

Nu kan ju inte riksdagen med omedelbar
verkan besluta om inrättandet av
ytterligare ett utskott. Förändringar i
utskottsorganisationen tarvar ändring
av riksdagsordningen och har alltså

Onsdagen den 15 december 1965

Nr 42

Om inrättande av ett nytt utskott för lagfrågor

grundlags karaktär. Det är av denna anledning
utredningen önskar skapa ett
slags permanent särskilt utskott, som avses
få bli ett fjärde lagutskott. Men är
inte detta att gå litet för långt? Behövs
det för en eller annan lagfråga ett särskilt
utskott, skall det naturligtvis i vanlig
ordning inrättas, men ett permanent
fjärde lagutskott, som under hela riksdagsåret
har lokaler, kansli och ledamöter
bundna vid sig, kommer bara att
skapa besvärligheter.

Här har sedan länge arbete varit i
gång för att skaffa fram arbetsrum åt ledamöterna.
Ingen är väl okunnig om
svårigheterna att ordna rumsfrågan. Det
är nämligen rumsbrist i detta hus, det
vet vi alla. Beslutar riksdagen i dag att
inrätta ytterligare ett utskott, får detta
givetvis ta i anspråk särskilda utskottets
lokal — det är alltså ingen risk för
att det nya utskottet skall få lokalsvårigheter.
Men kommer vi sedan i den situationen
— och det brukar vi göra då
och då —• alt det behövs ett särskilt utskott,
får detta utskott lokalbekymmer.
Även den saken bör man ta i beaktande,
ehuru det — det erkänner jag villigt —
inte är något avgörande argument mot
ett fjärde lagutskott. Avgörande är heller
inte de svårigheter som kommer att
uppstå i denna kammare att besätta alla
utskott med ordinarie ledamöter och
suppleanter. Man får dock inte blunda
för att flera partier kommer att få avsevärda
bekymmer med att få sina gruppmedlemmar
att räcka till för alla till
förfogande stående utskottsplatser. Redan
nu kan det vara rätt besvärligt, och
åtskilliga i denna kammare har placeringar
i både två och tre utskott.

En del har under den man-och-manemellan-debatt
som förts i anledning av
utredningens förslag påstått, att det
skulle vara värdefullt med ytterligare
ett utskott för att få fler ledamöter in
i utskottsarbetet, och en del tidningar
bär fällt strida tårar för att nya riksdagsledamöter
tvingas gå arbetslösa år
efter år. Ja, det var en riksdagsreporter
som nyligen skrev att det var synd om

nya unga riksdagsledamöter som inte
hade någonting annat att göra — enligt
denne reporters uppfattning — än att
skriva motioner och reta statsråd. Varifrån
vederbörande fått sin egenartade
information är för mig okänt, men sann
är sannerligen inte uppgiften, det vet vi
som finns i denna plenisal. Nog har de
som sitter som suppleanter i utskotten
tillräckligt med arbete, om de vill arbeta.
De som sitter som suppleanter i utskotten
är inte arbetslösa, och nyvalda
ledamöter är förvisso inga färdiga utskottsarbetare.
Det tar sin tid att lära
jobbet, och det gör man verkligen om
man regelbundet besöker det utskott
som man placerats i.

Herr talman! Med det sagda har jag
velat framföra att utredningens av konstitutionsutskottet
tillstyrkta förslag om
att inrätta ett fjärde lagutskott är någonting
som kammaren bör avvisa. Vad
utredningen vill — och med all rätt vill
— nämligen att uppnå en effektivisering
av riksdagsarbetet, uppnår man
bättre genom att tillsammans med olika
förslag som utredningen framfört förstärka,
i första hand andra lagutskottets
kansli, så att inga rubbningar uppstår i
dess arbete.

Herr talman! Jag hemställer att riksdagen
med avslag på konstitutionsutskottets
hemställan i punkterna 1 och 3
måtte bifalla motionerna I: 812 och
II: 963.

Herr PETTERSSON, GEORG, (s):

Herr talman! De reformer som herr
Birger Andersson talade om kom till
för 15 år sedan. Sedan dess har arbetsmängden
— som framgår av delta utlåtande
— ökat med inte mindre än 50
procent. Denna ökning har framför allt
tillkommit under de senaste fem åren.
Det finns också en annan sak som är
värd att iaktta, och det är den arbetsanhopning
som alltid sker i slutet av
en session. Under maj månads fyra
veckor avverkas lika mycket som under
de tio veckorna dessförinnan.

Nr 42

Onsdagen den 15 december 1965

Om inrättande av ett nytt utskott för lagfrågor

När det gäller frågan om utskottsorganisationen
har utskottet för sin del
funnit att man bör söka åstadkomma
anordningar som medför ökade möjligheter
till en parallell behandling av
frågorna. Den stora anhopning som
sker i utskotten hänger samman med
att man får ta fråga för fråga, och det
hjälper inte att utrusta utskottet med
mer personal därför att den ena frågan
ligger och väntar på den andra.
Den enda möjligheten att komma till
rätta med problemet är att dela på
ärendena så att de kan tidsmässigt behandlas
samtidigt för att sedan tas upp
till avgörande i kammaren. Vad vi kan
förstå är detta en möjlighet att minska
den arbetsbörda som finns i maj månad.

Sedan skulle jag kanske också vilja
säga att för kammarens ledamöter
finns 97 ordinarie platser i utskotten.
Om det nu skulle inrättas ytterligare
ett utskott, innebär det att det blir 105
ordinarie utskottsplatser disponibla för
151 ledamöter. Vi bör komma ihåg att
för andra kammarens 233 ledamöter
finns samma antal ordinarie utskottsplatser.
Vi tror för vår del -— och det
framgår av utredningen — att det finns
möjligheter att sätta flera ledamöter i
arbete samtidigt och att man på det
sättet kan få en förbättring av riksdagens
arbete framför allt vid sådana tillfällen
som i slutet av sessionerna. Om
detta vittnar väl kanske något de förhållanden,
som vi just nu arbetar under.

Det är ju här bara fråga om skall
vi säga en bakgrund till det som utredningen
kommer med. Vi har funnit
att vi måste få en ändring av förvaltningen
här i riksdagen för att på det
sättet kunna ha ett organ, som ständigt
arbetar med att söka åstadkomma den
högsta möjliga effektivitet, alltså ett organ
som arbetar med rationalisering.
Det är att märka att en del av de förslag
som nu framlägges har man inte
kunnat ta upp på långa tider när det
gäller frågan om en fördelning av ären -

dena inom lagutskotten, inom statsutskottet
o. s. v., men det verkar precis
som om det måste komma initiativ utifrån
för att någonting skall kunna
åstadkommas för att förbättra det hela.

Jag vill vidare också ha sagt att när
det gäller frågan om fjärde lagutskottet
har utredningen alltså prövat olika
förslag och olika tankar och har sedan
presenterat dessa för dem som är berörda.
Så var fallet när det gällde
statsutskottet. Man hade ifrågasatt om
inte en del av ärendena skulle kunna
brytas ut ur statsutskottet och läggas
under ett särskilt utskott. Så var särskilt
tanken när det gällde undervisningsfrågorna.
Detta avvisades av statsutskottet,
som sade att man i stället
skulle göra en annan fördelning av
ärendena.

Beträffande lagutskotten hade vi en
överläggning med presidierna för dessa,
och därvid framkom som ett bestämt
önskemål från andra lagutskottets
sida att detta utskott skulle få en
avlastning av sin arbetsbörda. Då uppstod
frågan: Fanns det möjligheter att
överflytta några ärenden till första och
tredje lagutskotten? Av diskussionen
framgick att det inte fanns något utrymme
för detta, och då återstod ingenting
annat än att framlägga det förslag
det här gäller. Det har väl kanske
också ett annat syfte än att bara peka
på att vi skall få ett fjärde lagutskott.
Det har nämligen det syftet att man redan
inom ramen för gällande grundlagar
kan vidta en åtgärd som leder till
att riksdagsarbetet kan bli effektivare.
Förslaget ryms alltså inom den nuvarande
grundlagen, och det finns också
andra rekommendationer i detta utlåtande
som visar på samma sak. Jag kan
väl även i detta fall säga att det kanske
är litet föråldrat att i grundlagen ha
inskrivit vilka ständiga utskott som
skall finnas och hur många ledamöter
det skall vara i varje utskott, men det
är en sak som i varje fall denna utredning
inte har kunnat göra någonting
åt. Om det blir fråga om en för -

Onsdagen den 15 december 1965

Nr 42

Om inrättande av ett nytt utskott för lagfrågor

ändring av författningen, förmodar jag
att man i varje fall inte tar in sådana
saker i grundlagen och ger det grundlagskaraktär.

Med detta, herr talman, ber jag att
få yrka bifall till utskottets förslag. Det
är väl att observera att detta förslag
ifrån utskottets sida är enhälligt.

Herr ALEXANDERSON (fp):

Herr talman! Det kan kanske vara
anledning att i denna debatt också redovisa
några synpunkter direkt från
lagutskotten. Som väl har framgått av
diskussionen här och av vad som har
sagts tidigare ställer sig frågan om införandet
av ett fjärde lagutskott något
olika för de skilda lagutskotten. Vad
tredje lagutskottet beträffar kan sägas
att vi där inte har känt av någon stor
arbetsbelastning och därför inte har
behov av någon avlastning. Jag tror att
situationen är likartad för första lagutskottet.
Däremot vill jag inte bestrida
att andra lagutskottets arbetsbelastning
har varit så stor att det krävs en
avlastning av dess arbetsbörda och en
omorganisation. Frågan är då på vilket
sätt detta bör ske.

Jag hade nog en känsla av, när organisationsutredningen
sammanträffade
med presidierna i lagutskotten, att
frågan om ett fjärde lagutskott var så
långt avancerad att tanken därpå mer
eller mindre var bestämd och att man
inte direkt diskuterade några andra utvägar.
Min uppfattning är emellertid
att det finns goda möjligheter att inom
ramen för de tre nuvarande lagutskotten
klara alla uppgifter. Den egentliga
flaskhalsen är nog kansliet, som
kan förstärkas i mån av behov. Jag tror
att tredje lagutskottet och kanske även
första lagutskottet skulle kunna överta
en del av andra lagutskottets ärenden,
under förutsättning att man får en förstärkning
av kanslierna, när arbetsbelastningen
ökar över vad man kan klara
med den nuvarande organisationen.

Det kan också innebära att det blir
en ökad arbetsbelastning för ledamöter -

na. Om vi hittills har klarat oss med
ett sammanträde per vecka och får
övergå till åtminstone ett par sammanträden
i veckan, blir det desto större
möjligheter att ordna med en viss växelverkan
mellan ordinarie ledamöter
och suppleanter vid utskottssammanträdena.
Med det skulle vi också tillgodose
det önskemål som här har framförts,
att fler suppleanter blir satta i
arbete i utskotten.

Jag har gjort en undersökning för
de senaste åren hur det har förhållit sig
med fördelningen av arbetet mellan ordinarie
ledamöter och suppleanter i
tredje lagutskottet och funnit att platserna
till omkring två tredjedelar har
varit besatta av de ordinarie ledamöterna
och således till en tredjedel av
suppleanterna. Nu är suppleanterna avsevärt
fler än de ordinarie ledamöterna,
och arbetsbördan för suppleanterna
har därför blivit ganska liten per capita
räknat. Med en ordentlig organisation
och planering, där man på förhand
bestämmer vilka ärenden den
ene eller den andre av ledamöterna eller
suppleanterna skall delta i eller vilka
dagar den ene eller andre skall sitta
i utskottet, tror jag man kan få en
lämplig belastning av de olika ledamöterna
samt också lämpligt utrymme
för deltagandet i utskottsarbetet.

Det har sagts att detta förslag är motiverat
med att man eljest för närvarande
skulle få för stor arbetsbelastning
i riksdagens slutskede. Vid en
närmare undersökning av förhållandena
i utskottsarbetet tror jag emellertid
att man finner att lagutskotten i ganska
liten utsträckning har bidragit till den
stora arbetsbelastningen vid maj månads
plena. I den mån ärenden från
lagutskotten då har förelagts riksdagen,
har det huvudsakligen varit sådana
som varit beroende av propositioner,
vilka inte har kunnat föras fram
tidigare.

Det är således något man inte kan
göra mycket åt i detta avseende. Jag
tror dessutom alt om man tillsätter ett

Nr 42

Onsdagen den 15 december 1965

Om inrättande av ett nytt utskott för lagfrågor

fjärde lagutskott är det ganska naturligt
att detta liksom de nuvarande tre
kommer att försöka fördela sitt arbete
något så när jämnt över riksdagsperioden
samt givetvis försöka få undan så
mycket arbete som möjligt före slutspurten.
Däremot tror jag inte på någon
förbättring i detta avseende, om vi
tillsätter ett fjärde lagutskott. Den
springande punkten är, som jag ser det,
kansliet. Jag tror emellertid att den
saken är tillräckligt utredd, men att
man ändå får ha uppmärksamheten
riktad på den. Även andra delar av
organisationskommitténs utredningsbetänkande
kan ha en viss verkan i detta
sammanhang, nämligen att kanslierna
får arbeta under sommaren och att
ärenden i större utsträckning skjuts
över från våren till hösten. Därigenom
kommer man att i ganska snabb takt
efter höstriksdagens början kunna avverka
det stora flertalet av de ärenden
som kvarstår från våren men som kunnat
förberedas av sekreteriatet under
sommaren.

Med dessa ord ber jag, herr talman,
att få instämma i herr Birger Anderssons
yrkande.

Häri instämde herr Schött (h).

Herr PETTERSSON, GEORG, (s) kort
genmäle:

Herr talman! Jag är mycket förvånad
över herr Alexandersons anförande.

När vi hade vår överläggning med
presidierna för lagutskotten var det för
att höra vad lagutskotten ansåg om sin
arbetsbörda. Vi hade då också uppe
frågan om en fördelning av ärendena
mellan utskotten. Det framfördes från
tredje lagutskottets sida att man för
dagen skulle kunna klara arbetet och
att man väntade sig att få ta itu med
trafikfrågorna. Hade det framförts vid
sammanträdet som herr Alexanderson
nu anfört, hade överläggningen oss
emellan kunnat bli annorlunda. Jag är
mycket förvånad över att dessa synpunkter
nu kommer i efterskott.

Herr ERICSSON, JOHN, (s):

Herr talman! Konstitutionsutskottets
ordförande gav nyss besked om att man
inom beredningen uppfattat situationen
så, att det skulle behövas ett initiativ utifrån
för att riksdagens lagutskott skulle
bli mäktiga att åstadkomma en annan
fördelning av ärendena. I anledning
av detta yttrande vill jag hänvisa
till att herr Birger Anderssons yrkande,
i vilket jag instämmer, innebär att
de på sidan 2 i betänkandet upptagna
punkterna blir godkända med undantag
av punkten 7. Vad vi alltså slåss
om är om vi skall behöva ytterligare
ett lagutskott. Där vill jag, herr talman,
omedelbart deklarera som min mening,
att jag tycker det är djupt orättvist och
ett fruktansvärt nedvärderande av riksdagsledamöternas
arbete, i den mån de
tjänstgör som suppleanter i ständiga utskott,
att framföra den åsikten, att suppleanterna
inte skulle vara engagerade
i utskottens arbete. Visst är de det! I
verkligheten är det ju så, att här finns
ledamöter som har placerats som ordinarie
medlem i ett ständigt utskott och
som suppleant i två andra utskott. Alla
förstår att det blir en svår sak för dem
att kunna vara närvarande vid alla utskottssammanträden
—- det är väl heller
ingen okänd'' sak, att det ibland är
ganska nervöst att få stolarna besatta i
utskotten, inte därför att suppleanterna
skulle vara borta, utan därför att de ordinarie
ledamöterna har blivit förhindrade.

Jag har i livligt minne när jag 1938
blev placerad som siste suppleant i ett
ständigt utskott. Hur nöjd med tillvaron
jag var! De andra ur den nya årgången
blev placerade i de fem tillfälliga
utskotten, och jag råkade vara den
ende som kom i ett ständigt utskott.

Nog måste vi väl ändå säga att suppleanterna
har alla möjligheter att känna
sig engagerade i riksdagens arbete,
det vore väl konstigt annars. Jag kan
ta exempel från mitt eget utskott, där
ofta nog suppleanterna får företräda utskottet
även i kammaren och som jag

Onsdagen den 15 december 1965

Nr 42

Om inrättande av ett nytt utskott för lagfrågor

tycker med framgång. Är det någon som
märkt, att herr Sundin i denna kammare
företräder åsikter i skattefrågor?
På samma sätt, om jag har rätt uppfattat
situationen, uppträder herr Hernelius
ibland i frågor som rör konstitutionsutskottet,
och det går att fortsätta
att dra exempel. Herr Paul Jansson är
ung, och han är också suppleant, men
han företräder ibland utskottet. Skulle
vi då säga att dessa ledamöer inte är
engagerade i utskottens arbete? Det
måste vara ett felaktigt påstående.

Vi tillstyrker alltså sju av de åtta
punkterna, vilket möjliggör en effektivisering
av kansliarbetet på sådant sätt
att de svårigheter man åberopar som
skäl för inrättande av ett nytt utskott
elimineras.

Det är klart, att om ett utskott har
ett sammanträde i veckan, så kan man
enligt mitt sätt att se inte tala om överbelastning.
Men belastningen beror ofta
på hur arbetet inom utskottet organiseras.
Är det stor arbetsanhopning måste
målsättningen vara att få fram ärendena
så snart som möjligt. Man får då skjuta
till höstriksdagen om det klumpar ihop
sig vid vårsessionens slut, och det finns
också möjligheter att flytta över till nästa
års session, om hösten blir för kompakt.
Sedan är det ju önskvärt, att
Kungl. Maj:t avlämnar sina propositioner
i sådan tid, att riksdagen får bästa
möjliga arbetsplanering.

Jag har framfört dessa synpunkter
därför att jag tror, att om vi fattar ett
beslut om ett fjärde lagutskott, blir resultatet
att vi får ännu sämre möjligheter
att fullfölja vårt arbete än för
närvarande. Det är bättre att välja den
absolut säkra metoden: att öppna möjligheter
för en omorganisation av utskottens
kanslier, och därmed vinna
större effektivitet.

Jag instämmer, herr talman, i herr
Birger Anderssons yrkande.

Herr förste vice talmannen STRAND
(s):

Herr talman! Jag delar i stort herr
Alexandersons uppfattning, att initiativet
till den debatt som här förs inte
kommit från lagutskotten, utan såsom
ett resultat av den organisationsutredning
som har ägt rum för att se i vilken
utsträckning riksdagsarbetet som
helhet kunde organiseras på ett bättre
sätt, framför allt för att åstadkomma
jämnare fördelning under riksdagssessionen.

I den utredningen har uppkommit
frågan om utskottens arbete och deras
möjligheter att lämna ifrån sig arbetsmaterial
för kamrarna att behandla vid
sina sessioner. Därvid har självfallet observerats,
att andra lagutskottet varit
belastat med arbete i sådan utsträckning,
att utskottet måst utnyttja tiden
intill sista möjliga dag för att komma
med sina förslag.

För att göra det möjligt att korta av
den tiden och följaktligen kunna behandla
lagutskottsärenden i sådan tid
att de icke belastar de sista veckorna i
maj månad har detta förslag uppkommit.
Vid den sammankomst utredningen
höll med presidierna från lagutskotten
konstaterade första och tredje lagutskottet
att deras arbetsbelastning inte fordrade
särskilda lättnader. Andra lagutskottet
har emellertid under de senaste
åren undan för undan fått en svällande
arbetsbörda.

Detta betyder dock inte, som konstitutionsutskottets
ordförande ville göra
gällande, att ett initiativ måste komma
utifrån för att lagutskotten skall kunna
diskutera fördelningsfrågan. Detta tror
jag lagutskotten själva har vederlagt genom
att för några år sedan överföra
exempelvis trafikfrågorna till tredje lagutskottet,
som ansåg sig ha möjlighet
att ta dem. De låg tidigare på andra
lagutskottet. Det har också förekommit
att ett mindre belastat utskott — vare
sig detta varit första eller tredje lagutskottet
— i viss utsträckning, framför
allt i slutskedet, har åtagit sig ärenden,

Nr 42

Onsdagen den 15 december 1965

Om inrättande av ett nytt utskott för lagfrågor

som egentligen skulle behandlats av
andra lagutskottet.

Om det nu skulle ske en omfördelning,
måste det bli tal om de stora frågorna.
De sociala frågorna skulle stanna
hos andra lagutskottet. För att åstadkomma
en jämnare arbetsbelastning
skulle man behöva omfördela arbetsrätten,
näringslagstiftningen och gärna
också den grupp av ärenden, som särskilt
blivit föremål för motioner på senaste
tiden, nämligen frågor om det studiesociala
stödet, som också hamnat i
andra lagutskottet. Det är dessa tre
grupper av ärenden som är av mera arbetstyngande
karaktär.

Jag tror att vi har varit överens vid
överläggningarna i detta avseende, att
dessa grupper inte lämpar sig för ytterligare
uppdelning. Skall en omfördelning
ske måste hela arbetsrätten föras
över till ett av de andra lagutskotten,
eller hela näringslagstiftningen. Detsamma
gäller skolfrågorna. Vi vet ju inte
hur omfattande de kommer att bli; de
gäller en så nyligen genomförd reform,
att ändringsyrkanden kan vara särskilt
aktuella under en övergångstid.

Jag tror inte vi behöver diskutera
möjligheterna att klara arbetet genom
en förstärkning av utskottskanslierna.
Detta har utskotten själva att avgöra,
och vi har i andra lagutskottet på senaste
tiden haft tre notarier jämsides
med sekreteraren mot att tidigare ha
kört med endast en notarie med sekreterargöromål.
I somras fick kansliet arbeta
hela sommaren därför att det betraktades
såsom självklart, att då arbetsbelastningen
för höstriksdagen var så stor
och det fanns möjligheter att förbereda
ärendena, så borde ärendena förberedas
på sådant sätt att man kunde utnyttja
de åtta höstveckorna på ett effektivt
sätt. Därigenom kunde utskottet
sätta in arbetet omedelbart på sådana
ärenden som låg kvar sedan våren
och beträffande vilka man inte hade
någon motionstid att avvakta.

Det är svårt att ha någon uppfattning
om huruvida ärendenas antal kommer

att växa också i fortsättningen på de
speciella områden jag nämnde. Det är
dock mycket som talar för att det inte
blir någon minskning.

Om riksdagen har den uppfattningen
att det är förenat med vissa olägenheter
att inrätta ytterligare ett utskott, kan
jag hålla med om att det finns skäl för
sådana invändningar. Om vi räknar ifrån
statsråden och två kommunister i denna
kammare, som inte har utskottsplacering,
liksom talmannen som inte heller
har det, är det 140 ledamöter kvar.
Det finns för närvarande 97 ordinarie
utskottsplatser; kommer det till 8, blir
det 105. Det betyder 52 resp. 53 ordinarie
platser att fördela på 70 ledamöter
från oppositionen och 70 från regeringspartiet
— statsråden tillhör regeringspartiet
och skall räknas ifrån det
antal vi disponerar. Då är det bara 17
ledamöter kvar att placera på suppleantplatser
från vardera sidan. 17 suppanter
för 52 eller 53 ordinarie ledamöter
— det blir i knappaste laget och
kan möjligen föranleda, att utskottsutlåtandena
många gånger inte redovisar
fullt antal närvarande ledamöter.

Detta är helt naturligt för första kammarens
del en olägenhet. Tidningspressen
kan få tillfälle att ibland säga, att
det inte räcker med att bänkarna står
tomma i kammaren, man kan också i
utlåtandena konstatera att de ofta står
tomma i utskotten också. Det problemet
föreligger inte för andra kammaren,
men för första kammaren är det onekligen
en olägenhet, om det inte blir mer
än 17 ledamöter kvar att placera som
suppleanter i elva ständiga utskott —-jag betraktar det nya utskott, som skulle
beslutas, som ett ständigt utskott.

Det är möjligt att vi i anda lagutskottet
kan få hjälp ifrån tredje lagutskottet
med en del av den överbelastning
vi varit utsatta för, om den fortsätter.
Det kan väl också hända, att första lagutskottet
kan hjälpa oss, om nu riksdagen
har den uppfattningen, att vi skall
klara oss med de utskott som finns. Det
hjälper väl inte om vi gör en hemstäl -

Onsdagen den 15 december 1965

Nr 42

Om inrättande av ett nytt utskott för lagfrågor

lan till justitieministern att han skall
vara återhållsam med sina propositioner,
ty det är väl inte ett intresse för
någon här i riksdagen. Jag tror i varje
fall att det hade varit naturligt för den
utredning som har haft att syssla med
dessa frågor att i första hand undersöka
möjligheterna att åstadkomma en jämn
fördelning av arbetet mellan riksdagssessionerna.
När det gäller lagutskotten
får vi väl själva försöka ordna det på
bästa sätt, om nu riksdagen har den
uppfattningen att vi inte skall få hjälp
av ett fjärde utskott.

Herr SCHÖTT (h):

Herr talman! Jag har nöjet att tillhöra
såväl första som tredje lagutskottet.
Jag tillåter mig hysa den uppfattningen
att vi inte skall förhasta oss genom
att nu besluta inrätta ett fjärde
lagutskott.

Jag ber att i all korthet få instämma
i herr Birger Anderssons yrkande.

Herr CARLSSON, ERIC, (ep):

Herr talman! Frågan om en uppdelning
på ytterligare ett lagutskott sammanhänger
ju i stor utsträckning med
de arbetsmöjligheter och den anhopning
av ärenden som vi har här i riksdagens
slutskeden. Arbetsanhopningen
beror också i viss mån — vilket redan
har sagts från denna plats — på de
sena propositioner vi får mottaga och
på den motionsanhopning som förekommer
inom vissa ämnesområden.

Man kan inte undgå att observera att
stora ärenden ofta mycket sent förelägges
riksdagen och att det är angeläget
att de blir behandlade det år de läggs
fram. Alla är överens om att det innebär
olägenheter att skjuta ärenden från
det ena året till det andra. Dessutom
är det ju så att en ny riksdag medför
nya motioner och därmed ytterligare
arbetsuppgifter, vilka, som det har sagts
här, inte tenderar att minska till antal.

Erfarenheterna från första och tredje

lagutskotten som redovisas här tyder
på att man med hänsyn till arbetssituationen
där inte behöver förhasta sig
och göra en uppdelning på ytterligare
ett lagutskott. En ledamot av statsutskottet
har också anfört, att man där
har erinringar mot en uppdelning av
andra lagutskottet. Jag har varit med
i andra lagutskottet ända sedan jag kom
till riksdagen år 1958 och har även
haft tillfälle att gästspela såsom suppleant
i olika utskott under den tiden. Jag
måste bekänna att under senare år, sedan
jag har blivit ordinarie ledamot
av andra lagutskottet, har möjligheterna
att kunna deltaga i andra utskotts
arbete blivit ytterst begränsade. Jag
skulle nästan vilja säga att det har blivit
omöjligt att kombinera arbete i flera
utskott. Dock har jag gjort erfarenheter
och kan dra vissa slutsatser av arbetet
i olika utskott. Arbetet i statsutskottet,
där man främst arbetar med anslagsfrågor,
skiljer sig ganska väsentligt
från arbetet i exempelvis andra
lagutskottet, om vilket herr Birger Andersson
uttalade sig med så stor säkerhet.
Arbetet i andra lagutskottet gäller
framför allt sociallagstiftning. Det är
grundliga föredragningar, vilket det
måste vara, om man skall få perspektiv
på en lagstiftning som eventuellt kan
ändras. Jag kan inte heller komma förbi
att lag- och författningstext bör prövas
ytterst noggrant från olika aspekter,
så att man kan få en lag som är
tillfredsställande. Som någon har sagt,
man har anledning att t. o. m. pröva
ordens valör för att få konsekvens och
logik i de beslut man fattar. Dessutom
har ju ärendenas mångfald och innehåll
varit av ingripande betydelse för andra
lagutskottets arbete.

Det har betonats av andra lagutskottets
ärade ordförande att en förstärkning
på sekretariatsidan knappast skulle
minska utskottets arbetsbörda, ty
man kan ju inte på det sättet nedbringa
tiden för föredragningarna och den tid
det tar för ledamöterna att komma in
i ärendena. Det har också omvittnats

Nr 42

Onsdagen den 15 december 1965

Om inrättande av ett nytt utskott för lagfrågor

att andra lagutskottets sekretariat under
det senaste året har arbetat praktiskt
taget hela året.

Andra lagutskottet har emellertid fått
fram sina ärenden och fått fram dem
i rätt tid. Ett erkännande för detta
skall riktas till utskottets ordförande,
vice talman Strand, som med sin kunnighet,
sin noggrannhet och sin goda
organisationsförmåga har lagt grunden
för det arbete som utförts av utskottets
ledamöter och sekretariat. Jag vill som
ledamot i utskottet ge ordföranden ett
erkännande för hans arbetsinsatser och
för hans personliga egenskaper, som
gjort att det skapats en god anda i utskottet,
vilket varit av utomordentlig
betydelse för utskottets arbetsresultat.

Herr talman! Jag skall inte ställa något
yrkande. Utskottets ordförande var
försiktig på den punkten, men de synpunkter
som anförts av organisationsutredningen
är så viktiga att det finns
anledning för riksdagen att allvarligt
fundera på utredningens förslag, innan
man eventuellt antar det förslag som
herr Birger Andersson m. fl. givit sin
anslutning till. Det finns starka skäl
för konstitutionsutskottets betänkande
på den här punkten, och jag kommer,
herr talman, att lägga min röst för detta
utskotts betänkande nr 47.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att med anledning av vad därunder yrkats
propositioner beträffande utskottets
i förevarande betänkande gjorda
hemställan komme att framställas först
särskilt rörande punkterna 1 och 3
samt därefter särskilt angående punkten
2.

I fråga om punkterna 1 och 3, fortsatte
herr talmannen, hade yrkats dels
att vad utskottet hemställt skulle bifallas,
dels ock att kammaren skulle med
avslag å utskottets hemställan i dessa
punkter bifalla de i ämnet väckta motionerna.

Sedermera gjorde herr talmannen
propositioner enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen
på bifall till vad utskottet hemställt
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Andersson, Birger, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av
följande lydelse:

Den, som bifaller vad konstitutionsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
47 punkterna 1 och 3, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, avslås utskottets hemställan
i dessa punkter och de i ämnet väcta
motionerna.

Då emellertid herr Pettersson, Georg,
begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja —46;

Nej — 84.

Därjämte hade 13 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Härefter bifölls på gjord proposition
utskottets i punkten 2 gjorda hemställan.

Vid förnyad föredragning av statsutskottets
utlåtande nr 182, i anledning
av Kungl. Maj ds proposition angående
utgifter på tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1965/66, i vad propositionen
avser utrikesdepartementets
verksamhetsområde, bifölls vad utskottet
i detta utlåtande hemställt.

Onsdagen den 15 december 1965

Nr 42

Ang. upplåtelse med tomträtt av vissa markområden i Täby köping

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 183, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående utgifter på
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1965/66, i vad propositionen avser
försvarsdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckt motion.

Punkterna 1—4

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten ä

Ang. upplåtelse med tomträtt av vissa
markområden i Täby köping

Kungl. Maj :t hade i proposition nr
155 föreslagit riksdagen att dels medgiva,
att i statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för den 5 november 1965
angivna markområden i Täby köping
finge upplåtas med tomträtt, dels medgiva
att i statsrådsprotokollet angiven
mark för vägar finge överlåtas till Täby
köping utan ersättning, dels ock till Vissa
exploateringskostnader in. in. för
budgetåret 1965/66 anvisa ett investeringsanslag
av 650 000 kronor.

Vidare hade i en inom första kammaren
av herrar Eskilssan och Åkerlund
väckt motion (I: 813) hemställts,
att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts
proposition nr 155 beträffande upplåtelse
av berörda områden med tomträtt
samt om anvisning av ett investeringsanslag
om 650 000 kronor till Vissa
exploateringskostnader in. in.

Utskottet hade i den nu förevarande
punkten av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
å motionen I: 813,

a) medgiva, att i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 5 november
1965 angivna markområden i Täby
köping finge upplåtas med tomträtt;

b) medgiva, att i nämnda statsrådsprotokoll
angiven mark för vägar finge

4 Första kammarens protokoll 1965. Nr 42

överlåtas till Täby köping utan ersättning; c)

till Vissa exploateringskostnader
in. m. på tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1965/66 anvisa ett investeringsanslag
av 650 000 kronor.

Reservation hade anförts av herrar
Virgin, Åkerlund, Bohman och Turesson,
vilka ansett, att utskottets yttrande
bort i viss angiven del hava den lydelse,
reservationen visade, samt att utskottet
bort hemställa, att riksdagen måtte, med
bifall till motionen 1:813,

a) med avslag å Kungl. Maj:ts förslag
beträffande upplåtelse med tomträtt av
i statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för den 5 november 1965 angivna
markområden i Täby köping medgiva,
att nämnda områden finge försäljas i
enlighet med vad reservanterna föreslagit; b)

medgiva, att i nämnda statsrådsprotokoll
angiven mark för vägar finge
överlåtas till Täby köping utan ersättning; c)

avslå Kungl. Maj :ts förslag beträffande
anvisande av medel.

Herr VIRGIN (h):

Herr talman! För något över ett år
sedan träffades avtal mellan å ena sidan
kungl. fortifikationsförvaltningen
och å andra sidan en bostadsrättsförening
och stiftelse om försäljning från
kronan av en bit av det markområde
som sjökrigsskolan disponerar i Täby
köping.

Marken skulle användas som tomtmark
för bostäder åt personal ur marinen.
När köpehandlingarna ingavs till
försvarsdepartementet för godkännande
beslöt departementschefen att föreslå
att man i stället för att sälja marken
skulle upplåta den med tomträtt.
För att så skulle kunna ske krävdes
emellertid för det första att ett mindre
område i privat ägo inköptes för komplettering
och för det andra att exploateringsåtgärder
vidtogs — i form

Nr 42

Onsdagen den 15 december 1965

Ang. upplåtelse med tomträtt av vissa markområden i Täby köping

av gator, ledningar, anslutningsavgifter
o. d. — och detta till en beräknad
kostnad av cirka 650 000 kronor. Detta
belopp är för övrigt mer än dubbelt
sfi stort som värdet av marken.

I propositionen om tilläggsstat i fjol
höst begärde Kungl. Maj:t tillstånd och
anslag till kostnaderna härför. Riksdagen
uttalade emellertid på statsutskottets
förslag att även om statlig tomträtt
borde prövas, där så kunde befinnas
lämpligt och ändamålsenligt för staten,
så hade riksdagen svårt att finna att
så var förhållandet i nu föreliggande
fall.

Kungl. Maj:t uppmanades därför att
på nytt pröva frågan och att därvid
undersöka möjligheten att i stället sälja
marken till Täby köping, så att denna
i sin tur skulle kunna upplåta området
till vederbörande med tomträtt.
En sådan undersökning har därefter
skett, och departementschefen meddelar
i den nu föreliggande propositionen
att det inte lyckats honom att engagera
Täby köping på tänkt sätt.

Departementschefen återkommer därför,
säger han, till riksdagen med sin
ursprungliga framställning om att få
upplåta marken med statlig tomträtt
och begär erforderligt anslag till exploateringen.

Statsutskottets majoritet tillstyrker
nu framställningen och överger därmed
sin uppfattning från i fjol. Några nya
förhållanden, som skulle kunna motivera
omvändelsen, redovisas inte. Man
säger bara, att departementschefen har
funnit upplåtelse med tomträtt vara det
lämpligaste alternativet. Detta skäl räcker
enligt min mening verkligen inte
och borde inte heller räcka för riksdagen
i övrigt.

Vi högermän har därför reserverat
oss. Vi anser att de motiv, som i fjol
åberopades mot att statlig tomträtt borde
tillämpas i det här fallet, fortfarande
är lika bärkraftiga. Vi menar att det
förnuftigaste och för statsverket fördelaktigaste
borde vara att försälja om -

rådet till bostadsrättsföreningen och
stiftelsen.

Jag ber alltså, herr talman, att få yrka
bifall till reservationen.

Herr andre vice talmannen IVAR JOHANSSON
(ep):

Herr talman! Föreliggande fråga tillhör
inte de större, och jag vill också
framhålla att meningsskiljaktigheterna
mellan utskottet och reservanterna förefaller
vara måttliga.

Såväl utskottets majoritet som reservanterna
är överens om att mark skall
upplåtas till bostadsbebyggelse från
Näsby egendom, som disponeras av
försvarets undervisningsanstalt, till den
bostadsrättsförening som det hör är
fråga om och till Stiftelsen Fabian och
Fwa Tamms familjefond. Meningen är
ju att dessa bostäder skall utnyttjas av
försvarets personal.

Vad som skiljer oss åt i detta fall är
att utskottet har stannat för att marken
skall upplåtas med tomträtt under
det att reservanterna — såsom herr
Virgin nyss har redovisat — föreslagit
att den skall försäljas till bostadsintressenterna.
Jag erkänner gärna att
lämpligheten av att upplåta detta ur
statens synpunkt lilla markområde med
tomträtt kan diskuteras. Såsom herr
Virgin framhållit gav också riksdagen
i enlighet med utskottets skrivning uttryck
för den meningen när frågan i
fjol behandlades. Sedan dess har Kungl.
Maj:t försökt att intressera köpingen
att inköpa marken. Vi anser alltjämt
det vara naturligast att kommunerna
skall stå som ansvariga när det gäller
tomträttsupplåtelse. Men på grund av
olika omständigheter har en sådan ordning
inte kunnat genomföras i detta
fall. Köpingen har av olika skäl inte
velat vara med om att med tomträtt förvärva
ifrågavarande mark. Eftersom
således inte någon affär kommit till
stånd med köpingen och de berörda
byggnadsföretagen inte haft någonting

Onsdagen den 15 december 1965

Nr 42

Ang. utbyggnad av Grytfors kraftstation m. m.

att invända mot att överta de aktuella
områdena med tomträtt, har utskottet
inte haft någonting att erinra mot
Kungl. Maj:ts förslag.

Med det anförda ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr VIRGIN (h):

Herr talman! Jag vill till detta anförande
av första avdelningens ärade
ordförande bara knyta den lilla reflexionen,
att det förhållandet att motparten
vid förhandlingen inte haft någonting
emot upplåtelsen knappast kan
anföras såsom bevis för att kronans
intresse har tillvaratagits på bästa sätt.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen enligt de
därunder framkomna yrkandena gjorde
propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på godkännande
av den vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Virgin begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så
lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 183, punkten
5, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes den vid punkten
avgivna reservationen.

Då emellertid herr Virgin begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja —109;

Nej— 29.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

186, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret
1965/66, i vad propositionen avser finansdepartementets
verksamhetsområde;
och

nr 189, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående organisation
m. in. av förbandssjukvården jämte i
ämnet väckt motion.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Ang. utbyggnad av Grytfors kraftstation
m. m.

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 191, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående godkännande
av avtal mellan vattenfallsstyrelsen
och Bolidens gruvaktiebolag om
utbyggnad av Grytfors kraftstation
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

I propositionen nr 165 hade Kungl.
Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden
för den 5 november 1965,
föreslagit riksdagen 1) att bemyndiga
Kungl. Maj :t att dels godkänna ett mellan
vattenfallsstyrelsen och Bolidens
gruvaktiebolag träffat avtal om bildande
av Grytfors aktiebolag för gemensamt
tillgodogörande av vattenkraften
i Grytforsen i Skellefte älv, dels medgiva
vattenfallsstyrelsen att träffa över -

Nr 42

Onsdagen den 15 december 1965

Ang. utbyggnad av Grytfors kraftstation m. m.

enskommelse om smärre ändringar i avtalet,
2) att bemyndiga Kungl. Maj :t att
av anslaget Kraftstationer m. m. taga i
anspråk medel för kapitaltillskott till
det bolag, som bildades enligt nämnda
avtal.

I det tillämnade bolaget — Grytforsbolaget
— skulle hälften av aktierna
tillhöra staten och hälften Bolidenbolaget.
Vattenfallsstyrelsen förbunde sig att
som likvid för tecknade aktier tillskjuta
staten tillhörig vattenkraft i Grytforsen
jämte för vattenfallets utbyggnad verkställda
utredningar till ett värde av tillhopa
6 miljoner kronor. Bolidenbolaget
skulle betala sina aktier kontant.

Utbyggnaden avsåges påbörjas omedelbart
och bedrivas på ett sådant sätt,
att stationen kunde tagas i drift hösten
1969. Den sammanlagda anläggningskostnaden,
inklusive fallrätter, nedlagda
utredningskostnader, ränta under byggnadstiden
och andelar i utförda regleringar,
hade beräknats till 60,8 miljoner
kronor. Maximieffekten skulle bliva
31 000 kilowatt och den genomsnittliga
produktionsförmågan 180 miljoner kilowattimmar
om året.

I anledning av propositionen hade utskottet
förehaft följande motioner, nämligen dels

två likalvdande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Lage Svedberg in. fl. (I: 797) och den
andra inom andra kammaren av herr
Lundberg (11:944), i vilka hemställts,
att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts
proposition nr 165 rörande godkännandet
av ett mellan Bolidens gruvaktiebolag
och vattenfallsstyrelsen ingånget
konsortialavtal om bildande av Grytfors
aktiebolag samt att ärendet måtte återremitteras
till vattenfallsstyrelsen med
uppdrag att nya förhandlingar skulle
inledas mellan vattenfallsstyrelsen och
Skellefteå stad;

dels en inom första kammaren av herr
Dahlberg väckt motion (1:805), vari
anhållits, att riksdagen måtte avslå

Kungl. Maj :ts proposition i vad den
gällde avtalet med Bolidenbolaget; att
riksdagen måtte besluta, att vattenfallsstyrelsen
i egen regi skulle anlägga
kraftverket i Grytforsen samt att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
anmäla behovet av medel för byggnationen
innevarande budgetår;

dels ock en inom andra kammaren
av herr Holmberg in. fl. väckt motion
(11:954), vari yrkats, att riksdagen
skulle besluta att avslå förslaget till avtal
mellan vattenfallsstyrelsen och Bolidens
gruvaktiebolag om utbyggnad av
Grytfors kraftstation samt att i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa om nytt
förslag snarast med innebörd, att staten
antingen själv byggde kraftverket i
fråga eller gjorde detta i samverkan
med Skellefteå stad.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt,

I. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:797 och 11:944, 1:805
samt II: 954, samtliga motioner såvitt
nu vore i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att dels
godkänna det i statsrådsprotokollet över
handelsärenden för den 5 november
1965 avsedda avtalet mellan vattenfallsstyrelsen
och Bolidens gruvaktiebolag
om gemensamt tillgodogörande av vattenkraften
i Grytforsen, dels medgiva
vattenfallsstyrelsen att träffa överenskommelse
om smärre ändringar i avtalet,

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att av anslaget
Kraftstationer m. m. taga i anspråk
medel för kapitaltillskott till det
bolag som bildades enligt nämnda avtal;

II. att motionerna 1:797 och 11:944,
i vad de avsåge förhandlingar mellan
vattenfallsstyrelsen och Skellefteå stad,
icke måtte bifallas av riksdagen;

III. att motionen 1:805, i vad den
icke behandlats under I., icke måtte bifallas
av riksdagen;

IV. att motionen II: 954, i vad den avsåge
skrivelse till Kungl. Maj:t, icke

Onsdagen den 15 december 1965

Nr 42

Ang.

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservationer hade avgivits, utom av
annan,

1) av herr Rönnberg och herr XilsEric
Gustafsson, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss del erhålla
den lydelse, som i reservationen angivits,
samt att utskottet bort under I
och II hemställa,

I. att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna 1:797 och 11:944, 1:805
samt II: 954, samtliga motioner såvitt
nu vore i fråga, avslå Kungl. Maj :ts förslag
i propositionen nr 165;

II. att riksdagen måtte, i anledning av
motionerna I: 797 och II: 944, såvitt de
avsåge förhandlingar mellan vattenfallsstyrelsen
och Skellefteå stad, i
skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna
vad reservanterna anfört;

2) av herr Näsström, utan angiven
mening; samt

3) av herr Gillström, likaledes utan
angiven mening.

Herr SVEDBERG, LAGE, (s):

Herr talman! När jag i detta ärende
bryter principen att reservanterna skall
inleda debatten, beror det på att jag
önskar ställa några frågor till statsrådet
och chefen för handelsdepartementet.

I detta ärende har handelsdepartementet
anförtrott åt riksdagen att ta ställning
till en helt ny princip. Som socialdemokrat
liar jag alltid haft den
uppfattningen att de naturtillgångar,
som är i .statens ägo, också bör förvaltas
och exploateras av staten, i synnerhet
när de ger ett ekonomiskt utbyte.
Men i detta fall har tydligen handelsdepartementet
lagt om kursen, i strid
mot det politiska program som vi inom
socialdemokratien ansett vara riktigt;
jag har aldrig hört att någon partikongress
har beslutat en ändring på denna
speciella punkt.

Inom det område i övre Norrland som
närmast beröres är detta inte en poli -

utbvggnad av Grytfors kraftstation m. m.

tisk utan en samhällsekonomisk fråga.
Man sluter upp från olika politiska partier
och ställer frågan: Vad är staten
nu i färd med att göra? I propositionen
sägs ju att detta är ett ekonomiskt väl
grundat företag, och vederbörande avdelning
inom statsutskottet instämmer
i den uppfattningen. Trots detta har
man ansett skäl föreligga att avhända
sig 50 procent av fallhöjden och exploateringsrätten
i Grytforsen.

Man har gått förbi Skellefteå stad
som har varit den pionjär som började
utbygga dessa kraftkällor. Man startade
redan 1908. Staten har på senare år
tagit itu med de fallhöjder och forsar
som hittills varit aktuella, och de är
rätt många. Jag kan gå medströms från
Skellefteå och gå uppåt älvfåran. Då är
Kvistforsen den första som är utbyggd.
Den har Graningeverken byggt ut 1962.
Skellefteå stad hade inget köpintresse
för den fallhöjden från början — den
tekniska utvecklingen gav väl inte vid
den tidpunkten samma möjligheter att
utnyttja denna fallhöjd som i dagens
exploatering.

Därefter kommer Selsforsen. Skellefteå
stad byggde ut den 1944. Krångforsens
kraftverk byggdes 1928 och ombyggdes
1948. Granforsen byggdes 1952
och ombyggdes 1965. Finnforsen byggdes
1908, ombyggdes 1912, 1935 och
1955. Båtforsen byggdes ut 1961 och
1962. Samtliga dessa forsar ligger inom
Skellefteå landskommun.

Sedan kommer Rengård. Den kraftstationen
är inte färdigutbyggd — den
ligger alltjämt i utredningsstadiet. Sedan
kommer staten med Vargforsen,
som byggdes 1961, Gallcjaur som var
färdig 1964, Grytforsen som ligger i
Malå-Arvidsjaur, Bredforsen i samma
socknar (älven skär sockenlinjen), Näverselsforsen,
Bastuselsforsen, Ledfatsforsen
och Slagnäsforsen — alla i MalåArvidsjaur.
Därpå kommer vi i Arjeplog
till Bergnäsforsen, Rebnisforsen och
Sädvaluspforsen m. fl.

Det ät- helt naturligt att utöver Skellefteå
stad är den grupp av kommuner

Nr 42

Onsdagen den 15 december 1965

Ang. utbyggnad av Grytfors kraftstation m.
som ligger i cirkel runt staden och
som snart skall bilda ett konununblock
på fem kommuner, intresserade av denna
fråga. Jag försäkrar att detta inte
är en politisk fråga, ty från alla partiers
sida ställde man sig frågan: Vad
är man i färd med att göra nu när man
inte tar hänsyn till Skellefteå stad och
inte heller till de kommunala intressena
i det framtida kommunblocket?

Jag är medveten om att de reservanter
som kommer att tala i denna sak
kommer att ta upp frågan hur förhandlingsläget
har varit under gången av
detta ärende. Det är nödvändigt att detta
klarläggs för riksdagen, ty man har
tydligen gett sken av att det inte förelegat
något intresse från Skellefteå stad
och att man från stadens sida inte har
haft någon som helst kontakt om framtida
samarbete. Men vi skall komma
ihåg att Skellefteå stad har byggt upp
såväl högspännings- som lågspänningsnäten
även ute på gruvfälten. Jag tycker
att det inte är värdigt att gå förbi
dem som har byggt ut fallhöjderna och
gett människorna i dessa bygder den
elektriska energi som varit nödvändig
även för den kulturella utvecklingen i
dessa bygder.

Med dessa ord, herr talman, ber jag
att få yrka bifall till den reservation 1
som är fogad till utskottets hemställan
på denna punkt.

Herr RÖNNBERG (s):

Herr talman! Till föreliggande utlåtande
nr 191 är bl. a. fogad en reservation
1, och med anledning av den ber
jag att få framföra några synpunkter.

Som tidigare framhållits har Skellefteå
stads engagemang i Skellefteälven
ända sedan början av 1900-talet varit
starkt utvecklat. Man har för närvarande
fem kraftverk och är den ojämförligt
största kraftproducenten inom detta
område. Man har också ett väl utbyggt
distributionsnät. Därför får det väl anses
anmärkningsvärt att vattenfallsstyrelsen
inte i första hand vänt sig till

staden när det gäller den aktuella utbyggnaden.
I Skellefte-området ställer
man sig givetvis frågan, varför staden
har blivit förbigången, särskilt som ju
staden är en stor och erfaren kraftproducent.
Några bärande skäl härför synes
inte föreligga.

Vattenfallsstyrelsens handläggning av
ärendet har inte närmare angivits vare
sig i propositionen eller i statsutskottets
utlåtande, men det skulle kanske
vara av intresse för kammaren att få
reda på litet närmare om hur detta gått
till.

Även om ägandeförhållandet 50—50
innebär att staten inte avhände sig
mer än hälften av rättigheterna i fallhöjderna
och det kommande kraftverket,
står det i strid mot den grunduppfattning
som omfattas av de breda lagren
av vårt folk, att samhället inte bör
avstå från de naturtillgångar det helt
äger. Ett samgående mellan vattenfallsstyrelsen
och Skellefteå stad hade inte
rubbat den principen. Framför allt
inom Skellefteå-området hade man funnit
det naturligt och riktigt att vattenfallsstyrelsen
hade vänt sig till Skellefteå
stad och sökt en sådan lösning.

I förhandsdiskussionerna man och
man emellan har sagts att detta ärende
har behandlats på samma sätt som andra
ärenden av detta slag. Man har pekat
på det samarbete som numera
etablerats i våra älvar när det gäller
utnyttjande av fallhöjden. Den principen
har jag ingenting att invända emot,
men en förutsättning för att ett sådant
samarbete skall etableras anser jag vara
att intressenterna äger fallhöjder i det
berörda området.

I det här fallet är det inte så, utan
här överlåter man till ett företag som
här inte har några som helst fallhöjder
eller markområden att inträda som intressent
och hälftendelägare.

Man har också försökt utöva en viss
press på staden från vattenfallsstyrelsens
sida och gjort antydningar om att
om Skellefteå stad inte skulle godta avtalet
mellan vattenfallsstyrelsen och Bo -

Onsdagen den 15 december 1905

Nr 42

Ang. utbyggnad av Grytfors kraftstation m. m.

lidenbolaget, sä skulle det kanske uppstå
svårigheter när det gäller uppgörelsen
om övriga fallhöjder som ligger
intill och ovanför Grytforsen.

Så sent som i början av oktober, ungefär
samtidigt som man började skriva
denna proposition, fick Skellefteå stad
ett brev från vattenfallsstyrelsen, där
det föreslogs att man skulle titta på de
avtal som gäller fallhöjderna ovanför
Grytforsen. Skellefteå stad var intresserad
av det men också av att komma
med i utbyggnaden av Grytforsen.
Stadsfullmäktige i Skellefteå sammanträdde
den 28 oktober och godkände
det avtal som gäller fallhöjderna ovanför
Grytforsen, men man satte som villkor
att få vara med även när det gäller
utbyggnad av Grytforsen. Svaret avlämnades
den 2 november både till vattenfallsstyrelsen
och till departementet.
Jag tycker att det kan ha sitt intresse
att nämna denna dag därför att det var
ungefär samtidigt som man avlämnade
propositionen nr 165.

Både i propositionen och i utskottsutlåtandet
har det framförts uppgifter
att kontakter tagits och t. o. in. att förhandlingar
ägt rum. Jag skall citera ur
propositionen, sidan G mitt på sidan:
»Kontakter har i angivet syfte tagits
med Bolidenbolaget och Skellefteå stads
kraftverk och avsett såväl Grytforsen
som vissa fallsträckor, vilka ligger längre
upp i älven, och i vilka staten i huvudsak
är ägare till fallrättigheterna.»

Utskottet har också åberopat dessa
kontakter och förhandlingar. I sista
stycket på sidan 3 i utskottets utlåtande
kan man läsa följande: »I samband
med strävandena från statens sida efter
samarbete med lokala kraftkonsumenter
inom ifrågavarande område har
kontakter tagits även med Skellefteå
stads kraftverk. Förutsättningar för
träffande av avtal med Skellefteå stad
har emellertid inte förelegat i fråga om
den nu aktuella utbyggnaden.» Sedan
talas det om att man skall föra förhandlingar
om fallhöjderna ovanför
och att vattenfallsstyrelsen erbjudit sta -

den att vara med där. Vidare meddelas:
»Utskottet har, bl. a. i anledning av
vad i motionerna 1: 797 och II: 944 samt
i motionen II: 954 anförts rörande samarbete
med Skellefteå stad, inhämtat
närmare upplysningar rörande de förhandlingar
som förts med staden. Vad
härvid framkommit har — såsom framgår
av det föregående — inte påverkat
utskottets ståndpunktstagande i den nu
föreliggande avtalsfrågan.»

Det är rätt lustigt att höra att det
tydligen, om man får tolka det uttalandet,
har förekommit vissa saker, men
det var tydligen för svaga argument, så
de har inte kunnat påverka utskottets
ståndpunktstagande.

Nu skulle jag, herr talman, innan
jag slutar vilja ställa ett par frågor till
utskottets talesman. Det vore intressant
för kammaren att få en närmare redogörelse
för de kontakter och förhandlingar
som har ägt rum med Skellefteå
stad. Jag förmodar att utskottet har
tillgång till handlingar i ärendet och
kan presentera dem för kammaren.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till den reservation 1, som är fogad till
utskottets utlåtande.

Herr DAHLBERG (s):

Herr talman! Riksdagen har nu att ta
ställning till ett mellan vattenfallsstyrelsen
och Bolidens gruvaktiebolag ingånget
avtal angående utbyggandet av
Grytforsen i Skellefteälven. Avtalet går
ut på att staten skall försälja halva
fallhöjden i Grytforsen samt att vattenfall
och Boliden skall bilda ett nytt bolag,
som skall utbygga och förvalta det
nya kraftverket. Utbyggnaden skall ske
i vattenfallsstyrelsens regi.

Det är första gången i vattenfallsverkets
snart 60-åriga historia som någonting
liknande sker. Verket slår nu in på
en helt ny linje när det gäller alt utnyttja
statens naturtillgångar.

Jag kan inte underlåta att i detta
sammanhang erinra kammaren om att
verket tidigare i stället har förvärvat
fallhöjder. Vattenfall började sin verk -

Nr 12

Onsdagen den 15 december 1965

Ang. utbyggnad av Grytfors kraftstation m. m.

samhet 1908 genom att utbygga Trollhättefallen
och fortsatte med Porjus och
Älvkarleby under första världskriget.
Sedan kom en period i verkets historia
då hela verksamheten höll på att stoppas.
En rad tvister och processer under
åren 1915—1918 utföll genomgående
till kronans nackdel. Vid avvittringen
hade kronans rätt inte bevakats på
ett tillbörligt sätt, och fallhöjder som
man trodde tillhörde kronan tilldömdes
enskilda markägare.

I och med dessa domslut hade kronan
kvar fallhöjder praktiskt taget bara
inom Lappmarks-området. Nu var
goda råd dyra. Det gällde för det relativt
nya verket att skaffa sig nya fallhöjder.
Tack vare ett energiskt och
målmedvetet arbete av dåvarande överingenjören,
sedermera generaldirektören
Waldemar Borgqvist, inköptes en
rad fallhöjder i Indalsälven, Ångermanälven
och Umeälven. Det var välbelägna
fallhöjder med högt utbyggnadsvärde.
Det är inte överord, herr talman,
om jag i dag säger att det är tack vare
Waldemar Borgqvists framsynta och
målmedvetna inköpspolitik under åren
1917—1919 som vi i dag har ett statligt
företag på kraftverksområdet. Han
framstår därför som den verklige kraftkarlen
i vattenfalls historia.

Av de statliga företagen i vårt land
intar vattenfall rangplatsen. Verket har
med stor framgång kunnat hävda sig
på marknaden och har utfört ett pionjärarbete
på många områden. Dess tekniska
ledning har gått i första linjen
framför allt när det gäller tunnel- och
bergssprängningsteknik, och i samarbete
med ASEA och Atlas Copco har det
fört vårt lands tekniska landvinningar
långt ut över landets gränser.

I detta hus har det i dag talats om
att skapa ett verkligt stort och inflytelserikt
statligt byggföretag. Vi har haft
ett sådant i statens vattenfallsverk, men
nu är det på väg att skingras. På fem
år har 5 000 man friställts, och verket
har minskat med mer än en tredjedel i
förhållande till vad det var år 1960.

Det är framför allt i övre Norrland vi
har fått ta törnarna av den utvecklingen.

Vad som i dag sker är bara en fortsättning
på den inslagna vägen. I Grytforsen
skall verket så att säga spela en
andraplansroll. Det som inte vattenfall
kan klara skall nu klaras av ett dotterbolag
med Bolidenbolaget som partner.
I det aktuella fallet gäller det sysselsättning
för 90 man i fem år. Planerna
för utbyggnaden av Grytforsen
är färdiga, och vattendomstolen har
lämnat byggnadstillstånd. Kronan äger
hela fallhöjden. Kraftverket är inte heller
av sådan storleksordning att staten
måste avstå någon del för att klara finansieringen.
Vattenfall hade 1964
C 326 miljoner i tillgångar. Behållningen
ökade under budgetåret 1963/64
med 172 miljoner kronor, och förräntningen
uppgick under samma budgetår
till 6,5 procent.

Även om man studerar denna proposition
fram och tillbaka kommer
man till att praktiska, tekniska och
samhällsekonomiska skäl talar för att
Grytforsen bör utbyggas i samhällets
regi.

Som framgår av utskottets utlåtande
gäller emellertid frågan inte bara Grytforsen
utan även övriga fallhöjder i
älven ovanför nämnda fors. Jag har här
i min hand ett avtal beträffande den
fortsatta utbyggnaden. Enligt det skall
vattenfall, Boliden och Skellefteå stad
gemensamt utreda och närmare undersöka
de tekniska och ekonomiska förutsättningarna
för kraftverksutbyggnader
i Skellefteälven. Bolidens gruvaktiebolag
skall tillskjuta 20 procent,
Skellefteå stads kraftverk 28 och vattenfallsstyrelsen
52 procent. Det innebär
att kronan även i fortsättningen
skall avstå fallhöjder. Det som kronan
alltså avstår skall bilda kapital i det
nya bolaget. Vi kommer inom kort att
få en rad små kraftverksföretag utefter
Skellefteälven. Därför har dagens beslut
en betydligt större räckvidd än
som framgår av proposition 165.

Onsdagen den 15 december 1965

Nr 42

Ang. utbyggnad av Grytfors kraftstation m. m.

Jag har i motion 805 i denna kammare
yrkat avslag på propositionen,
och jag upprepar detta yrkande i dag.
Jag är fullständigt ense med reservanterna
om den första punkten i reservationen,
men beträffande punkt II i reservationen
yrkar jag bifall till motionsyrkandet
i motion I: 805, att riksdagen
beslutar att vattenfall i egen
regi skall anlägga kraftverket i Grytforsen
samt i skrivelse till Kungl. Maj :t
anmäler behovet av att medel för byggandet
anvisas under innevarande budgetår.
På så sätt kan bygget komma i
gång omedelbart. Vad beträffar övriga
fallhöjder i älven kan frågan stå öppen
tills vidare. Vill vattenfall ha en
partner i det fortsatta utbyggnadsarbetet,
ligger det nära till hands att man
tar upp förhandlingar med Skellefteå
stads kraftverk, som sedan gammalt
har intressen i nämnda älv.

Herr BOMAN (fp):

Herr talman! När vi inom statsutskottets
femte avdelning skulle ta ställning
till proposition 165 angående godkännande
av avtal mellan vattenfallsstyrelsen
och Bolidens gruvaktiebolag
om utbyggnad av Grytfors kraftstation
in. m. jämte i ämnet väckta motioner,
så hemställde jag som tjänstgörande
ordförande på femte avdelningen att vi
skulle få en föredragning av hela detta
problemkomplex från vattenfallsstyrelsen.

Vi fick en sådan föredragning, där
även propositionsskrivaren var närvarande.
Vi blev ganska övertygade av
denna föredragning, och vi förutsatte
att en tjänsteman i vattenfallsstyrelsen
inte hade någon anledning att ge avdelningen
felaktiga upplysningar. Men
för att vara på den säkra sidan hemställde
vi att få eu PM angående förhandlingarna
med Skellefteå stad. Jag
ber nu, herr talman, att få läsa in detta
yttrande från vattenfallsstyrelsen till
protokollet:

»PM ang. förhandlingar med Skel 5

Första kammarens protokoll i965. Nr 42

lefteå Stads Kraftverk rörande utbyggnader
i Skcllefteälven.

I början av 1964 upptogs mellan Vattenfall
och Skellefteå Stads Kraftverk
frågan om en samverkan i fråga om
utbyggnader i Skellefte älv. Skellefteå
Stads Kraftverk deklarerade ett intresse
härför, men det framkom tämligen
snart att detta var ett intresse på längre
sikt med hänsyn till att utbyggnaden
av Rengårds kraftstation, där staden är
majoritetsägare, naturligen borde komma
i första rummet. För Vattenfall var
det emellertid angeläget att snabbt få
till stånd en utbyggnad av Grytfors
kraftstation för att få en fortsättning
på byggnadsarbetena efter färdigställandet
av Vargfors och Gallejaur kraftstationer.
Mot denna bakgrund — och
utan att fördenskull uppge tanken på
ett mera långsiktigt samarbete med
Skellefteå Stads Kraftverk — upptog
Vattenfall förhandlingar med Bolidens
Gruv AB, som visat intresse för att
skaffa egna krafttillgångar. Förhandlingarna,
som tog mera konkret form
först under slutet av 1964, ledde till en
preliminär överenskommelse om att
parterna gemensamt skulle bygga ut
Grytforsen utan dröjsmål.

Skellefteå Stads Kraftverk underrättades
om det tilltänkta samarbetet mellan
Vattenfall och Bolidens Gruv AB i
fråga om utbyggnad av Grytfors kraftstation.
I detta läge begärde Skellefteå
Stads Kraftverk att även staden skulle
beredas tillfälle att inträda i en utbyggnad
av Grytfors. Med hänsyn till
den preliminära överenskommelsen
med Bolidens Gruv AB ville emellertid
Vattenfall söka andra möjligheter för
att tillgodose Skellefteå stads intressen.
Bl. a. diskuterades möjligheten av att
samtliga tre parter skulle kunna samverka
i en utbyggnad av såväl Grytfors
som Rengård. Skellefteå Stads
Kraftverk fann emellertid en sådan
lösning mindre attraktiv, och uppslaget
fullföljdes därför icke. Så småningom
kom man emellertid till enighet om att
Vattenfall skulle överlåta en fallhöjds -

Nr 42

Onsdagen den 15 december 1965

Ang. utbyggnad av Grytfors kraftstation m. m.

andel i Rengård, motsvarande ca 30
milj. kWh/år, till Skellefteå stad samt
att samtliga tre parter skulle samarbeta
för åstadkommande av gemensamma
utbyggnader i Skellefteälven ovanför
Grytfors. Därmed var man även ense
om att planerna på utbyggnaden av
Grytfors skulle fullföljas av Vattenfall
och Bolidens Gruv AB.

Härefter upprättades avtalsförslag
dels mellan Vattenfall och Bolidens
Gruv AB om utbyggnad av Grytfors,
dels mellan Vattenfall, Bolidens Gruv
AB och Skellefteå Stads Kraftverk om
samverkan beträffande utredningar och
eventuella utbyggnader i Skellefteälven
ovanför Grytfors. Det sistnämnda avtalet
översändes till Skellefteå Stads
Kraftverk med brev den 19.8.1965 jämte
förklaring om att Vattenfall vore beredd
att medgiva att fallhöjdsandelen i
Rengård av staden togs i anspråk mot
den penningersättning, som vattendomstolen
i vanlig ordning bestämmer. Efter
tillstyrkan från kraftverksstyrelsen
och drätselkammaren har ärendet varit
föremål för behandling i Skellefteå
stadsfullmäktige inte mindre än tre
gånger, senast den 28 oktober. Beslutet
blev därvid att staden för sin del godkände
avtalet, dock under framförande
av krav på att staden bör vara delägare
jämväl i Grytforsanläggningen.
Vattenfall har meddelat att detta krav
icke kan tillgodoses.

Innebörden av avtalet mellan Vattenfall,
Bolidens Gruv AB och Skellefteå
Stads Kraftverk är att parterna gemensamt
skall undersöka möjligheterna till
utbyggnad av fallsträckorna i älven
uppströms Grytfors, vilka i det närmaste
helt tillhör Kronan. Dessa fallsträckor
motsvarar vid full utbyggnad en
normalårsproduktion av ca 800 milj.
kWh/år. Härav skall Vattenfall förfoga
över 52 %, Skellefteå Stads Kraftverk
28 °/o och Bolidens Gruv AB 20 %. De
erforderliga undersökningarna skall bedrivas
i Vattenfalls regi och bekostas
av parterna med fördelning enligt ovan
angivna andelstal. När efter utredning

utbyggnad av en fallsträcka aktualiseras,
skall Vattenfall begära Kungl.
Maj:ts bemyndigande att till ett för utbyggnaden
bildat bolag överlåta fallrättigheterna.
»

Detta är en PM av den föredragning
som hölls av vattenfallsstyrelsens representant
inför avdelningen. Jag upprepar
vad jag sade tidigare, att vi förutsätter
att en representant för vattenfallsstyrelsen
inte lämnat avdelningen
felaktiga uppgifter.

Det förefaller mig som om detta närmast
är en intern fråga för Skellefteå
stad, där man tycks ha delade meningar.
I så fall förvånar det mig att inte
Skellefteå har begagnat den möjlighet
som finns att begära uppvaktning genom
en deputation inför statsutskottets
femte avdelning och där framlägga sina
synpunkter.

Jag ber med det anförda, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr RÖNNBERG (s):

Herr talman! Eftersom utskottets värderade
talesman inte kunde presentera
någonting, kanske jag kan få bidra med
att föredra den skriftväxling som har
ägt rum i detta ärende. Jag beklagar om
det tar någon tid, men den är inte så
omfattande.

Jag har här ett brev, daterat Stockholm
den 31 januari 1964 -— det stämmer
alltså att det var i slutet av januari
— till kraftverksdirektör Karl David
Bredberg, Skellefteå stads kraftverk. Jag
ber kammarens ledamöter att lägga märke
till tonen.

»Broder! Vid lunchen efter sista styrelsemötet
med Skellefteälvens regleringsföretag
kom vi att tala om Ditt intresse
att lägga grunden för en gynnsam
elkraftförsörjning för Ditt företags del
även efter den tidpunkt någon gång på
70-talet, då Skellefteå stads vattenkraftreserver
i Skellefteälven tagits i anspråk.

Samtalet ledde mig till att fundera vi -

Onsdagen den 15 december 1965

Nr 42

Ang. utbyggnad av Grytfors kraftstation m. m.

dare över detta och jag har frågat mig,
om det inte kan finnas vägar, där en
samverkan mellan Vattenfall och Ditt
företag skulle kunna vara till fördel för
oss båda. Jag tänker i första hand på
det förhållandet, att Vattenfall ju har
fallsträckor i Skellefteälven, som ännu
icke är aktuella att utbygga. Kunde det
icke vara av intresse för Dig som för
oss att närmare diskutera möjligheterna
till samverkan i den ena eller andra formen
vid utnyttjandet av dessa kraftreserver
i Skellefteälven. I den mån en
samverkan skulle leda till ett tidigare
utbyggande än som eljest bleve fallet,
kan det ju även få ett värde ur arbetsmarknadssynpunkt
i Din landsända,
vartill kommer att vi får en ökad ''verkningsgrad’
på regleringarna.

Jag har för dagen inga konkreta propåer,
men vi är på vår sida beredda ta
upp en diskussion härom om Du är intresserad.

Din tillgivne

Erik Grafström.»

Direktör Karl Bredberg svarade generaldirektör
Erik Grafström på detta
brev:

»Broder! För Dina rader angående
Skellefteå stads elkraftsförsörjning på
längre sikt tackar jag hjärtligt. Givetvis
äro vi mycket intresserade av att diskutera
alla tänkbara alternativ, och den av
Dig antydda vägen kan naturligtvis vara
mycket lämplig.

Jag ber att vid något tillfälle få kontakta
Dig i denna fråga när jag befinner
mig i Stockholm.

Med hjärtliga hälsningar!

Din tillgivne — — —.»

Det har alltså ägt rum en skriftväxling
mellan chefen för Skellefteå stads
elverk och vattenfallsstyrelsen. Den 28
december skrev direktör Bredberg ett
brev och förklarade det förhållande som
hade uppstått, nämligen att man hade
tecknat ett avtal med Bolidens gruvor
utan att ta kontakt med staden. Jag har
också det brevet i min hand och skulle

kunna föredra det, men avstår då det är
för långt. Det brevet kom först den 17
december, sedan man fått besked om
att Boliden och vattenfall skulle gå ihop
om att bygga ut Grytforsen.

När herr Boman säger att det förekommit
delade meningar i Skellefteå
stad, så är det en felaktig uppfattning.
Då vattenfallsstyrelsen fick besked av
generaldirektör Grafström, statsminister
Erlander och handelsminister Lange, att
här finns ingenting att göra, sade kraftverksstyrelsen
sig: Då måste vi försöka
rädda det vi rädda kan, d. v. s. rädda
fallhöjderna ovanför Grytforsen. I övrigt
råder det enighet på alla punkter.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Jag har fogat en blank
reservation till denna punkt men vill
deklarera, att med hänsyn till nuvarande
läge kommer jag att rösta för utskottets
förslag. Rent principiellt anser jag
att staten ensam borde ha byggt ut vattenfallet.

I detta anförande instämde herrar
Wanhainen (s), Gillström (s), Sörlin
(s) och Stadling (s).

Herr statsrådet LANGE:

Herr talman! Jag kan tyvärr inte
glädja kammaren med uppläsning av
några brev när vi nu nalkas julen och
sänder julkort. Jag har begärt ordet eftersom
herr Lage Svedberg ställde en
fråga till mig.

Han ansåg att den politik som vi i
varje fall från socialdemokratiskt håll
hittills följt har varit att exploateringen
av naturtillgångarna skall vara en statens
angelägenhet. Herr Svedberg menade
att förslaget om ett godkännande av
en uppgörelse om utbyggnad av Grytforsen
med Boliden som medintressent
innebär ett bestämt avsteg från denna
princip.

Jag vill då kort och gott säga att jag
gärna erkänner att staten skall ha det
avgörande inflytandet på sättet och ordningen
för naturtillgångarnas utbyggan -

Nr 42

Onsdagen den 15 december 1965

Ang. utbyggnad av Grytfors kraftstation m. m.

de och utnyttjande. I det avseendet har
jag inte ändrat uppfattning. Diskussionen
i en tidigare fråga i dag visade väl
också att jag inte är rädd för statliga
initiativ när jag tror att de kan vara
till nytta. Däremot anser jag att innebörden
av det beslut som fattats i detta
sammanhang något har övedrivits. Man
skall komma ihåg att ett överlåtande av
50 procent av andelarna i Grytforsen
till Boliden icke innebär att staten inte
alltjämt skall engagera sig i utbyggandet
och utnyttjandet av denna naturtillgång.
I själva verket förhåller det sig så,
att staten kommer att ha det avgörande
inflytandet i ett bolag, vars styrelse
kommer att bestå av fyra personer med
ordförandeposten förbehållen staten.
Det kan inte bestridas, även om man
gärna vill göra det.

Man kan då fråga sig varför staten
har gett sig in på detta projekt. Jag tror
att både utskottsutlåtandet och utskottets
talesman tillräckligt klart har redovisat
den saken. Det föreligger ett intresse
att hålla en jämn sysselsättning
för anläggningsarbetarna. Om tiden inte
vore så knapp skulle jag ta den i anspråk
för att läsa upp insändare i ortspressen
från de anläggningsarbetare
som berörs och som, att döma av de uttryck
för deras uppfattning som där
framkommit, helt ställer sig bakom statens
uppgörelse med Boliden. Det sägs
i debatten här: Vi vänder oss inte emot
en utbyggnad av Grytforsen, men vi
tycker att det är orimligt att inte staten
själv utför den. Observera då att vattenfallsstyrelsen
har en ram för sina
engagemang och för sin medelsanvisning.
Inom den ramen måste man naturligtvis
bygga ut de mest lönande projekten
i första hand. Inom denna ram,
som är avvägd med hänsyn till vårt
ekonomiska läge och budgetläget över
huvud taget, får inte vattenfallsstyrelsen
utrymme för en utbyggnad av Grytforsen
den närmaste tiden. Vattenfallsstyrelsen
har därför träffat en uppgörelse
med Boliden om att Boliden skall
hjälpa till med kostnaderna. Därmed

blir kostnaden för utbyggnaden av Grytforsen
för vattenfallsstyrelsens vidkommande
en tredjedel av det belopp som
annars hade behövt anvisas. Det kan
vattenfallsstyrelsen åta sig, och därmed
ge en jämn sysselsättning åt dem som
nu friställts och som tidigare engagerats
i annan utbyggnad. Det är den ena saken.

Den andra saken, som jag tror att
man också får hålla i minnet, är att vattenfallsstyrelsen
har ett visst intresse
av att deras marknadsandel i fortsättningen,
i synnerhet i de södra delarna
av landet inte skall krympa. Vattenfallsstyrelsen
vill kunna hävda sig i
konkurrensen med andra kraftleverantörer.
Man räknar med att ett samarbete
med Boliden skall förbättra förutsättningarna
för det statliga företaget att
spela sin roll i den framtida energiutvecklingen.

Det är egentligen, herr talman, allt jag
anser mig böra säga i detta sammanhang.
Jag vill bara ännu en gång slå
fast, att det avgörande inflytandet över
denna kraftkälla icke har lämnats över i
enskilda händer om kammaren och riksdagen
skulle bifalla vad utskottsmajoriteten
hemställt, vilket innebär att propositionens
yrkande godkänns.

Herr SVEDBERG, LAGE, (s):

Herr talman! Jag vill påminna herr
statsrådet om hans eget uttalande, som
återges dels i statsutskottets utlåtande
och dels i statsverkspropositionen 1965.
Det står bl. a. i statsutskottets utlåtande:
»Enligt vad föredragande departementschefen
anfört ter sig Grytforsens omedelbara
nyttiggörande för kraftproduktion
önskvärt ur allmän synpunkt och
för statens del därjämte ekonomiskt fördelaktigt.
Vidare har framhållits att arbetena
med utbyggnaden väntas bidra
till en jämnare sysselsättning för vattenfallsverkets
arbetskraft i Västerbottens
län under de närmaste åren» —
vilket är riktigt.

Vidare säges det: »Förutsättningar för

Onsdagen den 15 december 1965

Nr 42

Ang. utbyggnad av Grytfors kraftstation m. m.

träffande av avtal med Skellefteå stad
bär emellertid inte förelegat...» Herr
Rönnberg har här gett en klar uppgift
om att någon närmare kontakt mellan
å ena sidan vattenfallsstyrelsen och å
andra sidan Skellefteå stad knappast
har förekommit

Jag vill vidare ta upp en fråga som
departementschefen själv har berört i
statsverkspropositionens bilaga 12, där
på sid. 199 sista stycket anföres följande:
»Anslagsbeloppet för kraftstationer
m. m. har beräknats under hänsynstagande
till att en marginal utöver ramen
bör finnas för att möjliggöra en
sådan ökning av medelsförbrukningen
under löpande budgetår som må påkallas
av konjunkturmässiga eller andra
särskilda skäl. Anslaget torde med beaktande
av den beräknade behållningen
på anslaget vid utgången av innevarande
budgetår böra tas upp med 310 miljoner
kronor.»

Det fanns tydligen pengar, herr statsråd,
så att någon kontakt för att få
hjälp i byggnadsfrågan för att säkerställa
vattenfallsarbetarnas arbetsmöjligheter
torde knappast ha varit det motiv,
som här anföres som skäl för samgåendet.

Herr DAHLBERG (s):

Herr talman! Man borde väl kunna
vara överens på en punkt i denna fråga,
nämligen att kraftverket inte blir billigare
om det uppföres i samarbete med
Bolidenbolaget än om vattenfallsstyrelsen
ensam står för det. Bygget skall i
alla fall utföras. Den enda skillnaden är
att vattenfallsstyrelsen skall vara entreprenör
när det gäller ett dotterföretag,
och allt talar för att vattenfallsstyrelsen
då måste ha en liten avans. Om det alltså
blir någon skillnad, innebär detta, att
det säkerligen blir dyrare att bygga på
det sätt som föreslagits i propositionen.

Hur kan man då komma fram till att
det föreslagna bygget skulle bli billigare
och att kilowattaxan blir billigare? Jo,
helt enkelt därigenom att man värderar

den egna halvan till noll — den halva
som redan finns i statens ägo och vars
värde man inte tar hänsyn till. Vidare
har det skett vissa kraftregleringar i älven
som staten redan betalt. Dessa räknar
man inte heller med. När Bolidenbolaget
kommer in i bilden, får bolaget
naturligtvis betala sin andel.

Det här är bara fråga om trolleri med
siffror och ingenting annat. Staten har
redan betalt dessa arbeten och kan ju
inte gärna betala dem en gång till. Man
lägger alltså detta belopp i botten och
får på så sätt fram att det skulle bli
billigare för vattenfallsstyrelsen om detta
samarbete med Bolidenbolaget kommer
till stånd. Men i verkligheten är
det ingen skillnad.

Vidare har det sagts att om det sker
ett samarbete med Bolidenbolaget, får
man in pengar i företaget. Hur är det
med den saken? .Tåg har just fått ett
meddelande om att Bolidenbolaget i
somras var ute på den offentliga marknaden
och tog upp ett obligationslån på
20 miljoner kronor. Mycket talar för att
det inte blir något reellt tillskott av
kapital från Bolidenbolaget, som alltså
varit ute på kapitalmarknaden och lånat
pengar. Om bolaget använder pengarna
för att bygga i Grytforsen eller på
annat håll, spelar ingen roll. Bolidenbolaget
bär inte någon uppsjö på pengar
trots att det bryter guld. Det spelar
därför ingen roll, om Grytforsen bygges
ut i vattenfallstyrelsens egen regi eller i
samarbete med Bolidenbolaget.

Herr statsrådet LANGE:

Herr talman! Jag förstår inte att det
skall var så besvärligt att här inse sammanhangen.

Vattenfallsstyrelsen har fått sig anvisad
en medelsram. Inom den ramen
måste de mest lönsamma och angelägna
projekten utföras. Grytforsen — och det
kan inte bestridas — ligger i det sammanhanget
inte till på det sättet, att det
skulle komma till utförande inom den
för innevarande budgetår anvisade ra -

Nr 42

Onsdagen den 15 december 1965

Ang. utbyggnad av Grytfors kraftstation m. m.

men. Det betyder inte att Grytforsen
inte — som herr Svedberg säger — skulle
vara till nytta, vilket också framhålles
i propositionen, men det finns mera
angelägna projekt, som vattenfallsstyrelsen
i första hand måste låta utföra inom
den anvisade medelsramen. Det innebär
också att detta projekt kommer
senare i tiden — om ett par år, kanske
in på 1970-talet — enligt den angelägenhetsgradering
som vattenfallsstyrelsen
själv gjort upp, och som jag inte är
sakkunnig nog att ändra på.

Om nu vattenfallsstyrelsens egna insatser
begränsas så mycket som har
skett i detta fall kan sägas att vi får
möjlighet att utföra det projekt det här
gäller. För dessa pengar erhålles så
mycket kraft, att man med den begränsade
kostnadsramen kan lägga in det
inom programmet för den anvisade ramen.
Det finns därför inte någon motsägelse
i propositionen, herr talman!

Jag vill ännu en gång upprepa att detta
är sannerligen inte någon principfråga,
som vissa av talarna velat göra
den till. Det är alltjämt statens vattenfallsverk
som utför byggnaden och som
har huvudansvaret och huvudinflytamdet
när det gäller skötseln av detta företag
— det kan helt enkelt inte bestridas! -

Herr RÖNNBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tvivlar inte på att
handelsministern får brev — det har
jag aldrig satt i fråga Men det hade varit
intressant om handelsministern hade
haft ett brev i denna fråga, men det
tvivlar jag på.

Det är också klart att vi har läst insändare
litet var. Jag vet att det finns
en insändare som handelsministern kan
åberopa, men man kanske först skulle
undersöka motiveringen bakom den insändaren.

Sedan konstaterar jag, att handelsministern
inte har ett ord att säga om de
anmärkningar jag riktade mot vattenfallsstyrelsen
och handläggningen av

ärendet gentemot Skellefteå stad. Detsamma
gäller utskottets talesman. Det
tar jag som bevis för att frågan icke är
handlagd på ett riktigt sätt. Jag undrar
inte på om befolkningen inom Skellefteå-området
får en något underlig uppfattning
om hur riksdagen handlägger
ärendena.

Herr SVEDBERG, LAGE, (s) kort genmäle: Herr

talman! Endast en liten replik
till herr statsrådet och chefen för handelsdepartementet.

Är det någon skillnad om Skellefteå
stad eller Bolidens Gruv AB tillhandahåller
50 procent av pengarna? Statsrådet
säger, att det är nödvändigt att
hålla sig inom den ram departementet
har föreslagit. Men den diskussion jag
har fört fram här gäller om Boliden
skall ha företräde framför Skellefteå
stad. Blir det större krav på staten om
det är Skellefteå stad, som skaffar fram
50 procent av anläggningskostnaden, eftersom
man anfört som argument att det
blir mer attraktivt om gruvbolaget satsar
pengarna?

Man har börjat med anläggningar i
Vindelälven nedanför Vindelbron. Det
är naturligtvis en mycket attraktiv fors.
Men hur långt skall man gå uppåt efter
den älven för att inte spoliera de verkliga
skönhetsvärdena? Jag tror det är
bättre att man gör något längre kraftledningar
och bevarar i varje fall de
allra förnämsta skönhetsvärdena i Vindelälven.
Det finns flera forsar där
som man kan bygga ut, för all del. Nedanför
Vindelbron tror jag inte man
gör så stor skada, men innan man går
längre upp i älven borde man ta sig en
funderare.

Herr BOMAN (fp) kort genmäle:
Herr talman! Man har gjort gällande
att frågan inte handlagts på ett riktigt
sätt inom femte avdelningen.

Jag medger att jag saknar den rutin

Onsdagen den 15 december 1965

Nr 42

Ang. utbyggnad av Grytfors kraftstation m. m.

en avdelningsordförande bör ha, när
jag på grund av förhållandena fått
tjänstgöra som ordförande i avdelningen.
Men jag upprepar att jag hemställde
om en föredragning av hela komplexet
från vattenfallsstyrelsen. Hade Skellefteå
stads representanter uppvaktat avdelningen
och framlagt sina synpunkter,
kan det tänkas att utgången efter
deras upplysningar kunde ha blivit en
annan. Men när det inte framfördes
krav eller önskemål från det hållet,
hade vi att lita på vattenfalls föredragning.
Vi hade ingen anledning anta att
verket kom med felaktiga uppgifter.

Herr statsrådet LANGE:

Herr talman! Den sista fasen i diskussionen
vill jag inte blanda mig i.
Däremot vill jag ställa en fråga till
herr Svedberg — jag gör det med en
viss tvekan, eftersom jag inte vet om
han har någon replikrätt kvar: Hade
verkligen Skellefteå stad pengar tillgängliga,
som skulle möjliggöra en insats
av den omfattning, som Boliden nu
är villig att göra?

Detta är avgörande. I vilket fall som
helst har jag vid handläggningen av
denna fråga fått den uppfattningen, att
det var mycket tveksamt. Under sådana
förhållanden hade inte detta vattenfall
blivit utbyggt nu, och då hade åtskilliga
av dem som finns i vattenfalls organisation
uppe i Norrbotten — för märk väl
att fallet inte ligger i Västerbotten —
kommit att få lämna sin anställning.

Herr SVEDBERG, LAGE, (s) kort genmäle: Herr

talman! Man har aldrig tillfrågat
Skellefteå stad om staden var förberedd
på att skaffa pengar. Men det
finns ett stort konununblock med fem
stora landskommuner runt omkring,
och jag skulle väl tro att de är borgensgilla
och har vissa möjligheter att låna.
.lag skulle också tro att både Arvidsjaur
och Arjeplog, där kraftverket skall lig -

ga, har intresse av att få företaget i
gång.

Herr ÅKERLUND (h):

Herr talman! Jag hade inte tänkt
lägga mig i denna diskussion, men eftersom
jag tillhör femte avdelningen,
som har blivit ställd mot väggen av reservanterna,
anser jag det motiverat att
säga några ord.

Jag önskar att jag kunde gjuta någon
olja på de vågor, som här slår så högt
i denna fråga. Det är väl alldeles klart
först och främst att man måste se dels
på det långsiktiga perspektivet, dels
också på det mera kortsiktiga, som rör
Grytfors.

I fråga om det långsiktiga perspektivet
har från Skellefteå stads sida sagts,
att man önskat att Rengård skulle komma
i första hand, men att detta inte var
aktuellt förrän in på 1970-talet. Vattenfall
hade å sin sida, som det upplystes
i utskottet, en byggkapacitet snart ledig
efter utbyggnaden av de kraftstationer,
som nu är på gång, och önskade
sätta in denna kapacitet på Grytfors,
som låg närmast till. Som herr Boman
här sagt fick vi dessa informationer
skriftligt från vattenfallsstyrelsen. Jag
vill tillägga, att Skellefteå stads kraftverk
senast i går kväll vitsordat riktigheten
av de uppgifter som lämnades i
vattenfallsstyrelsens promemoria.

Jag har ett intryck av att Skellefteå
stad är besviken framför allt över att
man kommit för sent till tåget. Det är
kanske ledsamt när det blir så, men
det är inte mycket man kan göra åt en
sådan sak när den nu har inträffat.

En sak får dock i sammanhanget inte
glömmas bort, nämligen att Bolidens
Gruv AB är den stora kunden för Skellefteå
stad, ett företag med vilket Skellefteå
stad dock måste hålla goda kontakter.
Det kan knappast vara till någon
glädje för vare sig Skellefteå stad,
Boliden eller vattenfallsstyrelsen att
man här river upp en svår tvist. De är
hänvisade till varandra.

Nr 42

Onsdagen den 15 december 1965

Ang. utbyggnad av Grytfors kraftstation m. m.

Vi skall inte heller glömma, att närleveranserna
spelar en stor roll för bedömningen
av räntabiliteten i dessa
kraftstationer. Vid utskottsdiskussionen
framhölls särskilt, att avtalet med Boliden
var till fördel för vattenfall i första
hand därför att det gällde närleveranser.

Till sist, herr talman, gäller det också
att få med i bilden den fortsatta utbyggnaden
av de fall som finns. Här skall
dock ett trekantsavtal göras upp i vilket
erbjuds samarbete mellan vattenfallsstyrelsen,
Boliden och Skellefteå
stad. Vi skall väl inte helt blunda för
det förhållandet att Bolidenbolaget befinner
sig i stark expansion. De senaste
uppgifter vi fått pekar på att den
brytning som skall komma till stånd
i Aitik-fyndigheten, som ligger längre
norrut, kommer att ge ett smältmaterial
som skall behandlas i Rönnskär.
Till denna förädling kommer att åtgå
mycket stora kvantiteter av elektrisk
kraft. Man kan alltså knappast hysa någon
tvekan om att det finns utrymme
för en fortsatt utbyggnad av kraftstationerna
till gagn även för Skellefteå
stad.

Jag råkar också ha ett papper i min
hand, som jag inte skall besvära kammarens
ledamöter med att läsa upp i
sin helhet. Det är ett utlåtande angående
det samarbetsavtal som avses för
vattenfall, Skellefteå och Boliden. Där
konstateras från Skellefteå kraftverks
sida, att man visserligen haft vissa diskussioner
— men att man genom förhandlingsresultatet
för Skellefteå stad
ändå nått någonting ganska väsentligt.

Jag citerar: »Förhandlingsresultatet
innebär också att produktionsunderlaget
för kraftverkets fortsatta verksamhet
i väsentlig grad ökar. Icke minst av
betydelse är stärkandet av stadens tidigare
knappa majoritet i Rengårdskomplexet.
»

Det är väl en rätt väsentlig sak i alla
fall, att Skellefteå stad också får ut något
av denna byteshistoria, något som
är till fördel för staden.

Herr DAHLBERG (s):

Herr talman! Det som handelsministern
sade om sysselsättningen i Norrbotten,
som skulle komma i fara om inte
Grytforsen-projektet kommer till stånd,
gör mig angelägen om att riksdagen
inte skall ta ett sådant beslut, utan att
det får bli vattenfallsstyrelsen som får
bestämma. Vattenfallsstyrelsen har planer
klara, vattendom föreligger, vattenfall
skall utföra arbetet, det finns arbetskraft
och alla tekniska detaljer för
att sätta i gång arbetet. Kvar står penningfrågan.
Hela kraftverket, inklusive
fallrätt, ränta under byggnadstiden
och alltihop annat skulle kosta 60,8 miljoner
kronor. Staten har redan fallhöjden,
som är värderad till 12 miljoner,
och som Boliden skall betala 6 miljoner
av. Kvar står 48,8 miljoner. Så räknar
man med att statens andel skall bli
22 miljoner. Återstår 26,8 miljoner att
betalas under fyra år, och det är därom
striden står.

Kan inte samhället skaffa dessa 6,5
miljoner per år för att klara 90 man
i Norrbotten? Det är den reella frågan.

För ett företag av vattenfalls storlek
med 9 500 anställda innebär det i realiteten
att det endast är 10 procent av hela
arbetsstyrkan, som här är i farozonen.
Vattenfall måste ha moraliska förpliktelser
att klara dessa mannar fram till
pensionsåldern. Ett mindre företag än
Boliden och staten skulle klara det, men
staten ensam kan här tydligen inte klara
det, utan överlämnar till andra att ta
törnarna. År det inte bättre att samhället
självt tar törnarna i stället för
att gå till andra?

Boliden räknar inte med att göra en
dålig affär. Nog blir det avsättning för
kraften där uppe, när man planerar
att bygga ut gruvdriften och mycket annat.
Det är ingen fara för samhället
att gå emellan.

Jag tror att denna fråga gjorts till en
affär av annat slag än vad den egentligen
är. Detta rör samhället som ägare
till ett företag, som med den takt som
varit har minskat antalet anställda med

Onsdagen den 15 december 1965

Nr 42

Ang. avtal med Schweiz för undvikande av dubbelbeskattning

5 000 man på fem år. Man kan inte fortsätta
i den takten, utan man har här
ett ansvar för de anställda i övre Norrland.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att med
anledning av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas särskilt
beträffande varje punkt av utskottets
i förevarande utlåtande gjorda
hemställan.

Därpå gjorde herr talmannen enligt
de avseende punkten I förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall
till utskottets hemställan samt vidare
på godkännande av den av herr Rönnberg
och herr Nils-Eric Gustafsson vid
utlåtandet avgivna reservationen i förevarande
del; och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Svedberg, Lage, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av
följande lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 191 punkten
I, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes den av herr
Rönnberg och herr Nils-Eric Gustafsson
vid utlåtandet avgivna reservationen i
förevarande del.

Då emellertid herr Svedberg, Lage,
begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och

befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 96;

Nej — 34.

Därjämte hade 14 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

I fråga om punkten II, fortsatte herr
talmannen, hade yrkats.

1 :o) att utskottets hemställan skulle
bifallas;

2:o) att det förslag skulle antagas,
som innefattades i den av herr Rönnberg
och herr Nils-Eric Gustafsson vid
utlåtandet avgivna reservationen, såvitt
nu vore i fråga; samt

3:o) att kammaren skulle bifalla motionen
1:805 i denna del.

Sedermera gjordes propositioner enligt
berörda yrkanden och förklarades
propositionen på bifall till utskottets
hemställan vara med övervägande ja besvarad.

På särskilda propositioner bifölls
härefter vad utskottet i punkterna III
och IV hemställt.

Ang. avtal med Schweiz för undvikande
av dubbelbeskattning

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 58, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående godkännande
av avtal mellan Sverige och
Schweiz för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter på inkomst
och förmögenhet, jämte i ämnet
väckta motioner.

I en den 29 oktober 1965 dagtecknad,
till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 177, hade Kungl. Maj:t med
överlämnande av ett den 7 maj 1965
undertecknat avtal mellan Sverige och
Schweiz för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter på inkomst
och förmögenhet, föreslagit riksdagen
att

dels godkänna förenämnda avtal;

Nr 42

Onsdagen den 15 december 1965

Ang. avtal med Schweiz för undvikande av dubbelbeskattning

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, i
den mån det erfordrades i anledning
av avtalet, meddela föreskrifter om ändringar
i verkställda taxeringar, antingen
dessa hade avseende på statliga eller
kommunala skatter, ävensom i eljest företagna
åtgärder varigenom sådana
skatter påförts.

Det nya avtalet skulle, efter ratifikation,
bliva tillämpligt i fråga om svensk
inkomstskatt beträffande inkomst som
förvärvades från och med den 1 januari
1966. Avtalet avsåges vidare bliva tilllämpligt
på svensk förmögenhetsskatt,
som utginge på grund av taxering från
och med år 1967.

Till utskottet hade hänvisats de i
anledning av propositionen väckta likalydande
motionerna I: 820, av herr Risberg,
och 11:975, av herr Nordgren
in. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte till nästa års riksdag uppskjuta
behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition
nr 177.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
betänkandet på åberopade grunder
hemställt,

A) att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj :ts förevarande proposition
nr 177,

dels godkänna det med propositionen
överlämnade, den 7 maj 1965 dagtecknade
avtalet mellan Sverige och
Schweiz för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter på inkomst
och förmögenhet;

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att, i
den mån det erfordrades i anledning av
avtalet, meddela föreskrifter om ändringar
i verkställda taxeringar, antingen
dessa hade avseende på statliga eller
kommunala skatter, ävensom i eljest
företagna åtgärder varigenom sådana
skatter påförts;

B) att de likalydande motionerna I:
820, av herr Risberg, och 11:975, av
herr Nordgren m. fl., icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade anförts av herrar
Gösta Jacobsson, Ottosson och Magnusson
i Borås, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss angiven del hava
den lydelse, reservationen visade, samt
att utskottet bort hemställa, att riksdagen,
med bifall till de likalydande motionerna
I: 820, av herr Risberg, och II:
975, av herr Nordgren m. fl., måtte besluta
att till nästa års riksdag uppskjuta
behandlingen av Kungl. Maj ds proposition
nr 177.

Herr OTTOSSON (h):

Herr talman! Till bevillningsutskottets
betänkande nr 58 har fogats en reservation
av utskottets högerledamöter.
Reservationen är av principiell natur.
I avtalet mellan Sverige och Schweiz
har nämligen enligt proposition nr 177
i artikel 25, § 2, införts en föreskrift,
vilken enligt gällande lagstiftning saknar
aktualitet.

Reservanterna har inte ansett det riktigt
att i avtal på skatteområdet som ingås
med främmande makt föreskrifter
utformas med utgångspunkt från ändringar
i den interna svenska beskattningen,
till vilka riksdagen ännu inte
tagit ställning. Om riksdagen i dag beslutar
i enlighet med bevillningsutskottets
betänkande anser vi att fara föreligger,
att riksdagen vid den kommande
behandlingen av lagstiftningsförslaget
kommer att sakna full handlingsfrihet.
Då det är första gången en bestämmelse
av denna natur tillföres ett dubbelbeskattningsavtal,
borde den enligt reservanternas
mening först ha blivit föremål
för en principdiskussion i riksdagen.

Av denna anledning vill jag, herr talman,
yrka bifall till den vid bevillningsutskottets
betänkande nr 58 fogade reservationen.

Herr ERICSSON, JOHN, (s):

Herr talman! Det föreliggande dubbelbeskattningsavtalet
skall ersätta ett
tidigare avtal. Det råder ingen oenighet

Onsdagen den 15 december 1965

Nr 42

Ang. avtal med Schweiz för undvikande av dubbelbeskattning

om ett bifall till avtalet, men däremot
råder det, som reservanterna framhåller,
delade meningar om den beredskapsåtgärd
som är vidtagen. Nästa år
får vi en proposition, som är utformad
på dubbelbeskattningssakkunnigas förslag,
och då får man bestämma om detta
förbehåll skall träda i kraft. Innan denna
proposition är godkänd, har detta
förbehåll ingen verkan.

När reservanterna erinrar om att vi
i höst har tillstyrkt ett dubbelbeskattningsavtal
med Brasilien, vill jag anföra,
att detta speciella undantag uttryckligen
gäller i avtalet mellan Sverige
och Schweiz. Kammarens ledamöter
kan kanske förstå varför det gäller
just Schweiz. Det finns inte gärna anledning
att tro, att många skattetrötta
svenskar skulle bosätta sig i Brasilien
i stället för i Schweiz. Däri ligger skillnaden
mellan de båda länderna i detta
fall.

Jag hemställer om bifall till utskottets
förslag.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att med anledning av vad därunder yrkats
propositioner beträffande utskottets
i förevarande betänkande gjorda
hemställan komme att framställas först
särskilt angående punkten B samt därefter
särskilt rörande punkten A.

Sedermera gjorde herr talma,nnen
enligt de avseende punkten B förekomna
yrkandena propositioner, först på
bifall till utskottets hemställan samt vidare
på godkännande av den vid betänkandet
avgivna reservationen; och
förklarade herr talmannen, sedan han
upprepat propositionen på bifall till
utskottets hemställan, sig anse denna
proposition vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Ottosson begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så
lydande oinröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
58 punkten B, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes den vid betänkandet
avgivna reservationen.

Då emellertid herr Ottosson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja —110;

Nej— 29.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Därefter bifölls på gjord proposition
utskottets i punkten A gjorda hemställan.

Föredrogos ånyo bankoutskottets utlåtande
och memorial:

nr 64, i anledning av framställning
från delegerade för riksdagens verk angående
vissa bemyndiganden och författningsändringar
m. in., föranledda av
statstjiinstemannalagens ikraftträdande;

nr 65, angående dels bemyndigande
för kanslideputerade att sluta kollektivavtal
med förening som företräder
riksdagens tjänstemän, dels upphävande
av avlöningsbestämmelserna för riksdagens
tillfälligt anställda tjänstemän;

nr 66, angående instruktion för nästkommande
riksdags bankoutskott; och
nr 67, angående slutlig pensionsreglering
för förutvarande sekreteraren i
konstitutionsutskottet Sune Holm.

Nr 42

Onsdagen den 15 december 1965

Vad utskottet i dessa betänkanden
hemställt bifölls.

Föredrogos ånyo tredje lagutskottets
utlåtanden:

nr 34, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 67 och 68 §§ vägtrafikförordningen
den 28 september
1951 (nr 648) jämte i ämnet väckta motioner;
samt

nr 35, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående den statliga trafikpolitiken.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Vid förnyad föredragning av statsutskottets
memorial nr 193, angående
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1965/66, bifölls vad utskottet i
detta memorial hemställt.

Anmäldes första lagutskottets förslag
till riksdagens skrivelse, nr 405, till
Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 § 4:o), 5:o),
14:o), 16:o) och 17:o) lagen den 26
maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts
regeringsrätt.

Skrivelseförslaget godkändes under
förutsättning att utskottets hemställan
i utlåtande nr 41 bifölles även av andra
kammaren.

Anmäldes statsutskottets förslag till
riksdagens skrivelser till Konungen:

nr 411, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utbyggnaden av
universitet och högskolor m. in. jämte
i ämnet väckta motioner;

nr 429, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ackord och eftergift
beträffande vissa statens fordringar,
m. m., såvitt propositionen hänvisats
till statsutskottet;

nr 430, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående omläggning av ut -

bildningen av sjuksköterskor m. m.
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 431, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret
1965/66, i vad propositionen avser utrikesdepartementets
verksamhetsområde; nr

432, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret
1965/66, i vad propositionen avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde; nr

433, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret
1965/66, i vad propositionen avser socialdepartementets
verksamhetsområde;

nr 434, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret
1965/66, i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde; nr

435, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret
1965/66, i vad propositionen avser finansdepartementets
verksamhetsområde; nr

436, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret
1965/66, i vad propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde; nr

437, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret
1965/66, i vad propositionen avser staten
för statens allmänna fastighetsfond;

nr 438, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående organisation m. m.
av förbandssjukvården;

nr 439, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående förvärv av aktierna
i Svenska Durox aktiebolag,
m. in., jämte i ämnet väckta motioner;

nr 440, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
avtal mellan vattenfallsstyrelsen och Bo -

Onsdagen den 15 december 1965

lidens gruvaktiebolag om utbyggnad av
Grytfors kraftstation in. m.; samt

nr 454, angående tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1965/66.

Skrivelseförslagen godkändes under
förutsättning beträffande vart och ett
av dem, att andra kammaren i avseende
å motsvarande utskottsbetänkande
fattade samma beslut som första kammaren.

Anmäldes bevillningsutskottets förslag
till riksdagens skrivelse, nr 427,
till Konungen i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition angående godkännande
av avtal mellan Sverige och
Schweiz för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter på inkomst
och förmögenhet, jämte i ämnet
väckta motioner.

Skrivelseförslaget godkändes under
förutsättning att utskottets hemställan
i betänkande nr 58 bifölles även av
andra kammaren.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 428, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
överenskommelse mellan Sverige och
Folkrepubliken Kina om upplåtelse av
tomt och utförande av beskickningsanläggning
för Sverige i Peking; samt
nr 453, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående statsbidrag till
politiska partier jämte i ämnet väckta
motioner, såvitt propositionen och motionerna
hänvisats till statsutskottet.

Anmäldes och godkändes bankoutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 441, i anledning av Kungl. Maj:ts
skrivelse med redogörelse för Nordiska
rådets trettonde session, såvitt skrivelsen
gäller punkterna I) 7 ocli E 2;

nr 448, angående ändringar i instruktionen
för riksdagens revisorer; och

Nr 42 69

nr 449, angående ändringar i instruktionen
för riksdagens ombudsmän.

Skrivelseförslagen godkändes under
förutsättning beträffande vart och ett av
dem, att andra kammaren i avseende å
motsvarande utskottsbetänkande fattade
samma beslut som första kammaren.

Anmäldes och godkändes bankoutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till fullmäktige i riksgäldskontoret:

nr 442, i anledning av motioner om
statsbidrag till riksdagspartiernas kostnader
för gruppkanslier;

nr 443, angående pension åt fil. lic.
Al Vänner;

nr 447, i anledning av framställning
från fullmäktige i riksgäldskontoret angående
riksdagsledamöternas arbetsrumsfråga;
och

nr 451, angående slutlig pensionsreglering
för förutvarande sekreteraren i
konstitutionsutskottet Sune Holm.

Skrivelseförslagen godkändes under
förutsättning beträffande vart och ett
av dem, att andra kammaren i avseende
å motsvarande utskottsbetänkande fattade
samma beslut som första kammaren.

Anmäldes och godkändes bankoutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till delegerade för riksdagens verk:

nr 444, i anledning av framställning
från delegerade angående lönegradsuppflyttning
av expeditionsvaktstjänsterna
vid justitie- och militieombudsmännens
expeditioner;

nr 445, i anledning av framställningar
från dels riksgäldsfullmäktige, dels styrelsen
för riksdagsbiblioteket angående
ordinariesättning av vissa tjänster;

nr 446, i anledning av framställningar
från dels justitieombudsmannen, dels
militieombudsmannen angående vissa
lönetillägg; samt

nr 450, i anledning av framställning
från delegerade för riksdagens verk angående
vissa bemyndiganden och författningsändringar
m. m., föranledda av
statstjänstemannalagens ikraftträdande.

Nr 42

Onsdagen den 15 december 1965

Skrivelseförslagen godkändes under
förutsättning beträffande vart och ett av
dem, att andra kammaren i avseende å
motsvarande utskottsutlåtande fattade
samma beslut som första kammaren.

Anmäldes och godkändes konstitutionsutskottets
förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:

nr 452, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående statsbidrag till
politiska partier jämte motioner; och
nr 457, angående ändring i stadgan
om ersättning för riksdagsmannauppdragets
fullgörande.

Anmäldes tredje lagutskottets förslag
till riksdagens skrivelser till Konungen:

nr 455, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 67 och 68 §§ vägtrafikförordningen
den 28 september
1951 (nr 648) jämte i ämnet väckta
motioner; samt

nr 456, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående den statliga trafikpolitiken.

Skrivelseförslagen godkändes under
förutsättning beträffande vartdera av
dem, att andra kammaren i avseende å
motsvarande utskottsutlåtande fattade
samma beslut som första kammaren.

Anmäldes konstitutionsutskottets förslag
till riksdagens skrivelse, nr 458,
till talmanskonferensen i anledning av
riksdagens organisationsutrednings förslag
rörande effektivisering av riksdagsarbetet
jämte motioner.

Skrivelseförslaget godkändes under
förutsättning att andra kammaren biföll
utskottets hemställan.

Anmäldes riksdagens kanslis förslag
till Sveriges riksdags beslut under riksdagens
vår- och höstsessioner år 1965.

Skrivelseförslaget godkändes under
förutsättning att andra kammaren fat -

tade beslut i enlighet med vad i förslaget
angivits.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag.

Herr TALMANNEN anförde:

Jag ber få meddela, att de vid höstsessionens
slut icke justerade protokollen
framläggs till godkännande torsdagen
den 30 december kl. 12.00.

Härefter yttrade herr TALMANNEN:

Ärade kammarledamöter! När jag nu
går att om några ögonblick förklara
höstsessionen avslutad för första kammarens
vidkommande ber jag att i
första hand få tacka för det förtroende,
den välvilja och den samarbetsanda
som präglat kammarens attityd gentemot
mig. Det har för mig varit en stor
ära och en stor glädje att under dessa
förhållanden få leda kammarens förhandlingar.

Den organisationskommitté, som tillsatts
av talmanskonferensen och som
intensivt arbetat under sommaren och
hösten, har enligt beslut som nyss fattats
till största delen fått sina förslag
godkända. Emellertid avvisade kammaren
den propå som vi efter moget övervägande
hade framlagt och som innebar
förslag om inrättandet av ett fjärde
lagutskott, varigenom vi hade trott
att vi skulle åstadkomma en bättre fördelning
av arbetet särskilt under vårsessionen.
Kammarens ställningstagande
i denna fråga är kanske uttryck för
den konservatism som i allmänhet präglar
riksdagen när det är fråga om reformer
av dess egna arbetsförhållanden.
Jag tyder emellertid de uttalanden
som gjorts under debatten så, att de
förslag som denna kommitté förmodligen
kommer att framlägga under vårsessionen
om ett förstärkande av riksdagens
olika kanslier och tjänstemännens
ställning kommer att upptagas
med den största välvilja.

Det förslag som vi har avgivit och

Onsdagen den 15 december 1965

Nr 42

som antagits av kammaren innebär att
kanslierna och delvis även riksdagens
egna ledamöter kanske får sina arbetsuppgifter
ökade under vissa perioder;
för tjänstemännens del kan det innebära
arbete i riksdagen även under tiden
mellan sessionerna. Det nära samarbete
som är förutsatt mellan utskott,
talmanskonferens och regering hoppas
jag skall medföra en bättre fördelning
av arbetsbördan, till båtnad för riksdagens
anseende och till båtnad för arbetets
bedrivande.

I och med denna session lämnar östen
Undén den krets som han tillhört i
31 år och under 34 riksdagar, och där
han förut redan var hemmastadd. Det
är nu 48 år sedan han som en mycket
ung man första gången slog sig ned vid
Konungens rådsbord. Under mellankrigstiden
spelade han en stor roll i arbetet
i Nationernas Förbund och de
försök som då gjordes att uppbygga en
internationell rättsordning. Under andra
världskriget var han en ytterst inflytelserik
medlem av utrikesnämnden
och utrikesdepartementets främste folkrättsjurist.
Efter kriget har han under
17 år som landets utrikesminister satt
sin prägel på Sveriges utrikespolitik på
ett sätt som få utrikesministrar före
honom gjort. Hans verksamhet har inte
bara omfattat det rent utrikespolitiska.
Vad han betytt för sin vetenskap och
för de högre studierna i Sverige under
sin verksamhet som universitetskansler
skall jag här inte ingå på. Vi vet
alla vad det har inneburit. Han har
genom sin skarpa intelligens, sitt utomordentliga
kunnande, sin principfasthet,
stålet i sin karaktär och frånvaron
av alla later i sitt uppträdande på oss
alla gjort ett outplånligt intryck som vi
aldrig kommer att glömma.

Första kammaren ber att till östen
Undén få framföra uttrycken för sin
tacksamhet, för sin aktning, för sin
vördnad och för sin tillgivenhet och
tillönskar honom det otium cum dignitate
som han mer än någon annan förtjänar.

I och med denna session lämnar ock -

så ett flertal veteraner kammarens och
vår krets: herrar Ahlkvist, Boman,

Hjalmar Nilsson och Axel Svensson
lämnar nu riksdagen, några för att fylla
andra funktioner, några för att njuta
av ålderns hösts soligare dagar. Vi vet
alla vilket hängivet, skickligt och troget
arbete de har utfört i olika utskott
och i kammaren. Vi tackar dem för all
den lugna vishet med vilken de har biträtt
kammaren i dess beslut, och vi
tillönskar dem all lycka i framtiden.

Vidare lämnar oss även herr Källqvist,
som inte har tillhört riksdagen
så länge men som genom sin verksamhet
i utskott, där han sysslat främst
med undervisningsfrågor, och genom
sin allmänt kulturspridande verksamhet
i hög grad har höjt atmosfären i
detta hus.

Till slut är det några medlemmar
av kammaren som endast mycket kort
tid tillhört den, nämligen herrar Tågmark,
Billman och Risberg. Jag skall
bara be att få önska dem välkomna tillbaka
till det politiska arbete, för vilket
de har visat så stort intresse.

Med dessa ord, ärade kammarledamöter,
ber jag att få önska Eder alla
en god och fridsam jul, som jag hoppas
Ni får tillbringa i skötet av Edra familjer.
Jag önskar vidare att Ni skall återkomma
till det betydande arbete som
säkert väntar oss vid nästa session med
friska krafter och glatt levnadsmod.

God jul, gott nytt år och tack!

Detta tal besvarades av herr UNDÉN
i följande ordalag:

Herr talman! När vi nu skils åt inför
julferierna, må det tillåtas mig att
med begagnande av ålderspresidentens
privilegium ge uttryck åt de förhoppningar
vi alla hyser för framtiden och
för en gynnsam utveckling av det internationella
läget.

Den generation som jag tillhör har
upplevt två världskrig. Ett tredje skulle
för planeten Jorden sannolikt betyda
den totala undergången; de oerhörda
kostnader som i hela världen nedlagts

Nr 42

Onsdagen den 15 december 1965

på militärt försvar skulle föga ändra
ödets gång.

Trots detta lever inte människorna i
dyster förtvivlan eller ens i resignation,
i varje fall inte i vårt land. Vi är
lyckligtvis så skapade att vi förmår
handla som om mänskligheten vore säker
på att vårt släkte också skall leva
vidare och spela sin roll i det världsdrama
som uppföres omkring oss. Låt
oss bevara denna optimistiska grundinställning
till tillvaron, och låt oss föra
en politik som i likhet med de enskilda
människornas handlingar är präglad
därav.

Till slut tackar jag hjärtligt för de
erkännsamma och vänliga avskedsord
talmannen riktade till mig personligen
när jag nu träder tillbaka. Jag uppskattar
dem livligt.

Min sista uppgift som riksdagsman
är nu att å kammarens vägnar tillönska
Eder, herr talman, och hela presidiet
en god helg!

Herr talmannen förklarade — under
förutsättning att ej andra kammaren
i något ärende stannade i sådant annat
beslut än första kammaren som föranledde
sammanjämkning eller gemensam
votering — årets höstsession för första
kammarens del avslutad.

Kammarens ledamöter åtskildes kl.
16.00.

In fidem
K.-G. Lindelöw

KUNGl. BOKTR. STHIM l»6