Vissa organisationsfrågor inom näringspolitiken

Proposition 1999/2000:71

Regeringens proposition

1999/2000:71

Vissa organisationsfrågor inom näringspolitiken

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 21 mars 2000

Laila Freivalds

Mona Sahlin

(Näringsdepartementet)

Prop.

1999/2000:71

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas krav på och möjligheter till utveckling av
statens organisation på central nivå för att främja företagsutveckling och
tillväxt.

Organisationen på central nivå för att främja företagsutveckling skall
förenklas och förtydligas. En ny nationell myndighet för företagsutveck-
ling inrättas därför.

Kunskapsunderlaget för innovations-, närings- och regionalpolitiken
skall förstärkas. I detta syfte inrättas en ny myndighet för analyser, om-
världsbevakning och utvärdering.

En ny myndighet för forskning och utveckling redovisas i
propositionen 1999/2000:81 Forskning för framtiden - en ny organisa-
tion för forskningsfinansiering.

Sammantaget innebär förändringarna en tydligare och effektivare
central myndighetsstruktur som bl.a. underlättar för de regionala aktö-
rerna att vidareutveckla processen med och föra dialogen om de
regionala tillväxtavtalen.

1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 71

Rättelse: S. 1 rad 7 Står: Göran Persson Ändrat till: Laila Freivalds.

Innehållsförteckning

Prop. 1999/2000:71

1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................3

2 Ärendet och dess beredning....................................................................4

3 Principiella utgångspunkter....................................................................4

3.1 Internationella, nationella och regionala ramvillkor...................4

3.2 Sverige behöver ett väl fungerande innovationssystem..............5

3.3 Samordning av företagsutvecklingsfrågor..................................8

3.4 Förstärkt samordning på regional nivå......................................11

3.5 Bättre kunskapsunderlag till närings-, innovations- och

regionalpolitiken...............................................................12

3.6 Sammanfattning........................................................................13

4 En ny FoU-myndighet..........................................................................13

5 En ny myndighet för företagsutveckling..............................................16

6 Kunskapsunderlaget till närings-, innovations- och regionalpolitiken

förstärks...........................................................................................20

7 Ekonomiska konsekvenser...................................................................24

Bilaga 1. Sammanfattning av Anders Flodströms rapport ”Utredning om

vissa myndigheter”................................................................25

Bilaga 2. Sammanfattning av Elisabet Annells och Peter Nygårds
rapporter................................................................................31

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 2000.........37

Prop. 1999/2000:71

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner

1. riktlinjerna för en ny myndighet för företagsutveckling och bemyn-
digar regeringen att vidta de åtgärder som behövs vad gäller nuvarande
myndighetsorganisation och ALMI Företagspartner AB (avsnitt 5),

2. riktlinjerna för en ny myndighet för analyser, omvärldsbevakning
och utvärdering (avsnitt 6),

3. att Statens institut för regionalforskning avvecklas från och med den
1 januari 2001 (avsnitt 6).

2 Ärendet och dess beredning

Som ett led i en översyn av tillväxt- och företagsutvecklande åtgärder
och av de myndigheter och organ som hanterar dem, beslutade Närings-
departementet den 23 april 1999 att utreda hur verksamheten vid de
forskningsfinansierande myndigheterna inom departementets ansvars-
område kan effektiviseras.

Den 19 november 1999 lämnade utredaren, professor Anders
Flodström, sin rapport Utredning om vissa myndigheter. En sammanfatt-
ning av rapporten finns i bilaga 1.

Den 29 april 1999 beslutade Näringsdepartementet vidare om en ut-
redning med uppgift att se över de mindre foretagens behov av statliga
insatser för att växa och utvecklas, att utvärdera viktiga näringspolitiska
småföretagsåtgärder samt att ge forslag till framtida statliga insatser för
att främja tillväxt bland främst småföretag och hur dessa insatser kan
samordnas för att förenkla för företagen.

Utredarna, direktörerna Peter Nygårds och Elisabet Anneli, avlämnade
den 6 december 1999 rapporten Statens åtgärder för fler och växande
företag del I och den 4 februari 2000 del II rapporten Organisation och
struktur. En sammanfattning av båda rapporterna finns i bilaga 2.

Som ett led i beredningen av ärendet har Näringsdepartementet bl.a.
anordnat två remissammanträden, ett med centrala aktörer och intressen-
ter och ett med regionala företrädare som länsstyrelser, regionala själv-
styrelseorgan, landsting och regionala Almibolag. Referat från dessa
sammanträden finns tillgängliga i Näringsdepartementet (dnr
N1999/13161/ITFoU).

Ett antal skrivelser som rör frågor som behandlas i propositionen har
kommit in från myndigheter, organisationer m.fl.

3 Principiella utgångspunkter

3.1 Internationella, nationella och regionala ramvillkor

Sveriges välfärd bygger på god utvecklingskraft som kan bidra till att
skapa hållbar tillväxt. Handel och annan kontakt med omvärlden har på-
verkat det svenska samhället i århundraden och präglar fortfarande ut-
formningen av miljöer, kunskapsutveckling och verksamhet i landet. Ett
befolkningsmässigt litet land som Sverige är särskilt beroende av om-
världen, vilken i dag kännetecknas av globalisering, snabb teknisk ut-
veckling, ökande konkurrens och nya kommunikationsformer. Det är
därför viktigt att Sverige aktivt arbetar för att påverka de ramvillkor som
bestäms internationellt, t.ex. genom handelsregleringar. Vidare är det
viktigt att Sverige aktivt arbetar med de möjligheter och restriktioner som
utformas gemensamt inom ramen för den Europeiska unionen.
Omvärldsbevakning och analys är i detta avseende väsentligt.

För en fortsatt god utveckling och stark konkurrenskraft är det avgö-
rande att Sverige förmår generera och tillgodogöra sig kunskap och att
den kan omsättas i strukturer, produkter, tjänster och processer som
nyttiggörs av näringsliv och övriga delar av samhället. Sverige måste ha

Prop. 1999/2000:71

en stark forskningsbas och en produktions- och tjänstestruktur som bidrar
till att stärka näringslivets konkurrenskraft inom flera områden och sam-
tidigt ha beredskap for att kunna ta emot kunskap från omvärlden.

Det är viktigt att dra nytta av det försprång Sverige har när det gäller
utveckling och användning av modem informationsteknik (IT) i produk-
tionsprocesser och tjänsteutformning. Sverige är ett föregångsland inom
IT-området och detta skall vi bygga vidare på för att skapa konkurrens-
fördelar och ökad tillväxt.

För att säkra långsiktig tillväxt skall närings- och innovationspolitiken
präglas både av insatser som stöder produktivitetsutvecklingen och som
leder till att så stor del av arbetskraften som möjligt vill och kan bidra till
produktionen. Det är också viktigt att vara varsam med resurserna. Till-
växten måste ske med hänsyn till människors arbets- och livsvillkor,
miljön och den långsiktiga tillgången på naturresurser.

Politiken måste verka sektorsövergripande. Det är bl.a. samspelet
mellan en god infrastruktur, väl fungerande institutioner och människors
kunskap och drivkrafter som skapar tillväxt. Politikens uppgift är att
främja en positiv utveckling och att se till att spelregler och andra ram-
villkor är ändamålsenliga och anpassade till dagens och framtidens verk-
samheter.

För närings- och innovationspolitiken innebär detta att många politik-
områden måste samverka. Det gäller exempelvis arbetsmarknads-,
arbetslivs-, regional-, energi-, transport-, miljö-, skatte- samt utbildnings-
och forskningspolitiken. Ett bättre utvecklat samspel möjliggör samord-
ningsfördelar, förhindrar att insatser inom olika politikområden motver-
kar varandra och underlättar förståelsen för och lösningen av eventuella
konflikter.

Förutom internationella och nationella rambetingelser som påverkar
företagandets villkor finns stora regionala och ibland lokala skillnader.
En del orter domineras av ett fatal storföretag, i andra finns det många
småföretag medan återigen andra kan vara präglade av en omfattande
offentlig sektor. Arbetskraftens utbildning, tillgången till infrastruktur,
närhet till marknader samt regionens förmåga att attrahera kapital och
arbetskraft är exempel på faktorer som väsentligt kan skilja sig åt, liksom
den grundläggande sociala kulturen och traditionen avseende före-
tagande.

Mot denna bakgrund är det regeringens bedömning att det svenska
närings- och innovationspolitiska systemet behöver förnyas för att bättre
svara mot näringslivets behov och för att tydligare bidra till att skapa
utvecklingskraft och hållbar tillväxt.

3.2 Sverige behöver ett väl fungerande
innovationssystem

En stor utmaning för Sverige är att skapa ett näringsklimat som är så
dynamiskt att innovationskraften och produktivitetsutvecklingen blir
fortsatt god. Mycket pekar på att det är avgörande hur vi utvecklar, tar till
oss och överför kunskap och kompetens mellan individer och företag

Prop. 1999/2000:71

1* Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 71

samt vilka attityder och värderingar som råder i samhället. Kunskap,
samverkan och entreprenörsanda är tre faktorer som är avgörande för den
fortsatta utvecklingen.

Innovationssystemet innefattar de förhållanden och aktörer som till-
sammans bidrar till att generera, använda och sprida kunskap för att ut-
veckla och nyttiggöra produkter, tjänster och processer. Det samlade
systemet består av många lokala, regionala och sektoriella innovations-
system, som kan fungera på olika sätt och ha olika drivkrafter som grund
till sin utveckling.

Forskning och utbildning är viktiga delar i innovationssystemet,
liksom entreprenörskap, innovativa miljöer, tillgång till riskkapital, väl
fungerande spelregler såsom skatter, regelverk, standarder m.m. Känne-
tecknande for hur väl ett innovationssystem fungerar är emellertid hur
dess aktörer samverkar och stöder varandra och i vilken utsträckning
kunskap kommer till användning.

Människors utbildning och kompetens är avgörande för förmågan att
tillgodogöra sig forskning och annan kunskap samt för att utnyttja ny
teknik. Både när det gäller att generera kunskap och ta den till sig krävs
det en ömsesidig utveckling av förmågan till förståelse. Kunskapen måste
sättas in i ett sammanhang och vara relevant för användaren för att bli
begriplig. Detta är motivet för att bedriva den behovsinriktade forsk-
ningen i nära samverkan med utvecklings- och genomförandeverksamhet
där individer med olika kompetens och bakgrund samverkar.

Motiv för samladfinansiering av forskning och utveckling

Formerna för finansiering av behovsstyrd forskning och utveckling har
byggts upp under en lång tid med successiva tillskott och förändringar.
Verksamheten har i huvudsak fungerat väl och bidragit till välstånds-
utvecklingen i samhället. Förändringar i vår omvärld, den allt snabbare
tekniska utvecklingen, omställningen till hållbar utveckling samt ökad
kunskap om innovationssystemets betydelse innebär dock nya
utmaningar och möjligheter. Bland annat behövs ett fördjupat samarbete
över ämnes- och sektorsgränser, liksom möjlighet till kraftsamling, flexi-
bilitet och omprioriteringar. Det är viktigt att strukturen för finansiering
av behovsstyrd forskning och utveckling bidrar till att synergieffekter nås
genom att kunskap mellan olika arbetsfält och kompetensområden
kombineras.

Inom Näringsdepartementets ansvarsområde finansieras bl.a. kommu-
nikations-, arbetslivs-, arbetsmarknads- och teknisk forskning inom
ramen för verksamheterna vid Kommunikationsforskningsberedningen
(KFB), Rådet för arbetslivsforskning (RALF) och Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK). Verksamheterna stöder delvis olika
politikområden, men det blir allt tydligare att de olika områdena har
många beröringspunkter och gemensamma intressentgrupper. Redan idag
samfmansierar och samarbetar dessa myndigheter inom ramen för
gemensamma projekt.

Prop. 1999/2000:71

Tekniska innovationer kan inte utnyttjas till fullo om de inte kombine-
ras med en funktionell arbetsorganisation och nya arbetssätt. En
organisations innovationsförmåga beror också på ledarskapet, hur
kompetenser kombineras och ges möjlighet att utvecklas samt stimulan-
sen i arbetssituationen. Likaså är kunskap om dessa faktorer en drivkraft
för den tekniska utvecklingen eftersom framgången för en upptäckt beror
på att det finns kunskap om vilket behov som skall tillfredställas.

Arbetslivsforskningens fokus har vidgats och förändrats från att
tidigare främst ha gällt undanröjandet av de arbetsmiljöproblem som
uppstod i den industriella produktionen. Idag avser den även etableringen
av ett arbetsliv där tillväxt och dynamik i olika verksamheter sker i sam-
klang med goda och utvecklande arbetsförhållanden. Perspektiv-
förskjutningen blir tydlig i och med övergången till ett kunskapssamhälle
där centrala framgångsfaktorer för ett företag är förmågan att tillvarata
personalens kompetens samt ge personalen möjlighet till utveckling och
stimulans i arbetet. Allt fler företag blir således beroende av individernas
prestationer, kunskaper och välbefinnande i verksamheten. På samma sätt
är det avgörande för individen att kunskap om arbetsmiljö och arbets-
organisation finns hos företagen. Frågor om ledarskap, arbets-
organisation, kompetensutveckling och delaktighet är därmed centrala för
såväl individen som företaget, liksom för tillväxt och innovationskraft.
Traditionella arbetsmiljöproblem som förslitningsskador kvarstår dock
som ett angeläget forskningsområde men kombineras i större utsträck-
ning med andra forskningsområden. Ett exempel är att den
arbetsorganisatoriska frågan har fått en central betydelse när det gäller
hur man skall komma tillrätta med belastnings- eller stresskador. Ett
annat exempel är när det gäller utformningen av säkerhetsinsatser inom
transportsektorn.

Kommunikationsforskningen karaktäriseras även den av ett tvärveten-
skapligt och behovsinriktat arbetssätt. Kopplingen mellan transporter och
arbetslivsfrågor är självklar när det gäller säkerhetsfrågor, men det finns
många exempel på hur två eller fler forskningsområden måste kombine-
ras för att skapa kunskap om områden med stort intresse för samhälle och
näringsliv. Några exempel är IT-arbetsorganisation-arbetssituation, IT-
transport-logistik och transport-teknik-miljö.

Regeringen anser att stora samordningsvinster skulle uppnås om delar
av de idag separata forskningsfinansierande myndigheterna fördes
samman till en gemensam myndighet. Det skulle bl.a innebära
möjligheter till nya och angelägna forskningsprogram,

En samlad forsknings- och utvecklingsmyndighet skulle dessutom
innebära effektiviseringar genom att kontakter gentemot forskare och
avnämare förenklas på så sätt att kontakter endast behöver ske via en
myndighet. En sammanslagen myndighet blir en kraftfull aktör som är
mer intressant för omvärlden att samverka med.

En stor aktör bidrar även till att förbättra Sveriges förutsättningar att
påverka EU-arbetets inriktning inom för Sverige viktiga forsknings-
områden.

Prop. 1999/2000:71

3.3 Samordning av företagsutvecklingsfrågor

Under det senaste decenniet har det skett väsentliga förändringar i förut-
sättningarna för att driva foretag i Sverige. Dessa förändringar består
bl.a. av den accelererande utvecklingen av produktionstekniker, främst
inom IT-sektom, tjänstesektorns ökande betydelse, de alltmer
intemationaliserade marknaderna och avregleringama av många tidigare
statliga monopol. Utvecklingen innebär även krav på miljöhänsyn i
företagandet, dels för att nå en hållbar utveckling, dels för att det i ökad
utsträckning medför affärsmöjligheter. Samtidigt har produktiviteten i
landet ökat, framför allt inom kunskapsintensiv industri. En alltmer
avgörande produktionsfaktor idag är kunskap och förmågan att omsätta
denna kunskap i praktisk affärsverksamhet.

Även de finansiella marknaderna har genomgått en kraftig struktur-
omvandling, bl.a. på grund av ökad konkurrens och internationalisering.
Vidare har allmänhetens sparande i hög grad förskjutits från passiv
bankinlåning till mer riskfyllda investeringar i arbetande kapital, t.ex. via
aktiefonder. Utbudet av riskvilligt kapital för investeringar i unga företag
har förbättrats avsevärt. Från en riskkapitalmarknad som i början av
1990-talet dominerades av mestadels statligt ägda riskkapitalbolag har vi
idag en starkt växande riskkapitalmarknad dominerad av privata aktörer.
Utbudet av riskkapital förväntas även öka ytterligare, bl.a. på grund av
ändrade placeringsregler för försäkringsbolag och pensionsfonder.

Inom den offentliga sektorn finns och produceras mycket företags-
relevant information och kunskap. Statens roll som kunskapsförsörjare
till företagen kan delas upp i tre delar: Staten skall tillhandahålla
myndighetsrelaterad information vad gäller lagar, regler och statens
serviceutbud. Staten skall vidare sprida kunskap om företagande och
forskningsresultat m.m. Staten kan också ha en roll att tillhandahålla
specifik rådgivning, t.ex. till personer som vill starta företag.

Förändringarna i näringslivet och de finansiella marknaderna motiverar
att de befintliga statliga systemen för företagsstöd och finansiering
anpassas och utvecklas för att bättre möta det framtida näringslivets
behov.

Politiken bör utformas så att den stimulerar entreprenörskap och före-
tagande genom att skapa goda ramvillkor. Fungerande marknader, en god
infrastruktur samt effektiva regelsystem är grunden för ett väl fungerande
näringsliv. Ett ökat mått av entreprenörskap behövs i hela samhället.

Företagsfinansiering

Trots att tillgången på riskvilligt kapital generellt är mycket god för
närvarande, finns det idag i många regioner utanför de största städerna
livskraftiga företag som har svårt att erhålla nödvändigt kapital. Vidare är
utbudet av privat riskkapital relativt sparsamt i de allra tidigaste faserna,
såsom sådd- och uppstartsfaser samt för företag utanför starka tillväxt-
branscher. Ekonomins globalisering har dessutom inneburit att det
privata riskkapitalet blivit betydligt mer lättrörligt, vilket kan innebära att

Prop. 1999/2000:71

de positiva trenderna kan brytas om konjunkturen försämras och Prop. 1999/2000:71
placerarnas riskvillighet minskar.

Regeringens bedömning är därför att staten även fortsättningsvis har en
betydelsefull funktion i att stödja företagens kapitalförsörjning, speciellt
när det gäller små företag i tidiga skeden (såddkapital), för att stimulera
nyföretagande och för företag i vissa regioner.

Nuvarande system med direkta statliga lån (tillväxtlån, projektlån,
kvinnolån etc.) bör tillsvidare kvarstå. I takt med att privata marknader
utvecklas, bör dock utformningen kontinuerligt omprövas för att bättre
passa in i morgondagens förändrade näringslivsstruktur och regionala
behov. Med en ökad samordning av de statliga insatserna kan ett nytt,
mer flexibelt och effektivt system för statlig finansiell hjälp till
småföretagen växa fram.

Statliga lånegarantier är ett alternativ till direkta statliga lån och har
ibland lyfts fram som ett mer effektivt sätt att förbättra kredittillförseln
till småföretag. En fördel med ett sådant system kan t.ex. vara att utbudet
av privata aktörer som erbjuder lånefinansiering till företag i tidiga
skeden ökar genom banksektorns engagemang. Flera statliga aktörer kan
redan idag teckna garantier för företagens banklån eller för andra för-
pliktelser och de har även möjlighet att utöka garantiverksamheten inom
befintliga ramar. Regeringen har tidigare uttalat att användningen av
lånegarantier bör intensifieras (se prop. 1997/98:62). Trots detta används
garantier i mycket ringa omfattning. Det låga utnyttjandet av garantier
indikerar möjligen att ett garantisystem inte är ett enkelt system som med
säkerhet är effektivare än det befintliga. Regeringen anser dock att det
finns skäl att göra en mer genomgripande översyn av om och hur ett
bättre system för statliga lånegarantier skulle kunna utvecklas för att för-
bättra småföretagens kapitalförsörjning.

Vad gäller investeringar i ägarkapital i små och medelstora företag är
regeringens målsättning i första hand att underlätta de institutionella för-
utsättningarna för att denna verksamhet skall fortsätta att växa och i än
större utsträckning kunna bedrivas av privata aktörer. Med institutionella
förutsättningar menas bl.a. de regelverk och faktorer som direkt eller
indirekt påverkar både näringslivets tillväxt och den privata riskkapital-
marknadens utveckling, t.ex. juridiska hinder, skatteregler, konkurrens-
villkor, innovationsklimat, kompetensförsörjning etc. I detta avseende
arbetar även regeringen aktivt tillsammans med övriga länder inom EU
för att skapa bättre förutsättningar för en alleuropeisk marknad för
riskkapital (SEK(1998) 552 slutlig, COM(1999) 493). Stöd till sådan
verksamhet bör vidare i ökad utsträckning samordnas med de EU-
initiativ som finns på området.

Kunskapsöverföring

I takt med den allt snabbare tekniska utvecklingen och att kunskaps-
innehållet ökar i de produkter och tjänster som produceras, ökar även
betydelsen av tillgängligheten till information och kunskap.

Kunskap i olika former är avgörande för det lilla företaget eller den
potentiella företagsbildaren, men ofta dyr och tidskrävande att inhämta.
Genom att öka överskådligheten i de statliga systemen och erbjuda
mötesplatser kan tiden och därmed kostnaderna för framför allt de små
och nya företagen minska.

Framtida dynamik och utvecklingskraft i näringslivet kommer att vara
beroende av hur väl vi lyckas med att utveckla, ta till oss och överföra
kunskap mellan individer och företag. Utan väl fungerande kontaktytor
mellan forskning och näringsliv, såväl nationellt som internationellt, är
risken att forskningsresultat inte kommer till praktisk användning eller att
upptäckter och idéer i stället kommersialiseras utomlands. De olika
insatser som görs för att underlätta kunskapsöverföring mellan
högskolor, industriforskningsinstitut, regionala myndigheter och företag
är därför synnerligen betydelsefulla, liksom att skapa internationella
mötesplatser och nätverk.

Staten har här en viktig uppgift och bör utveckla sin aktiva roll som
informations- och kunskapsförmedlare till företagare genom att förbättra
myndigheternas information och service. Staten skall även arbeta aktivt
med att initiera och koordinera nätverk och mötesplatser där kunskaps-
bärande och kunskapssökande företagare kan mötas. Som komplement
till generell information och service samt främjande av olika nätverk, kan
det finnas behov av viss rådgivning.

Samordning och fokusering

Under årens lopp har olika aktiviteter och aktörer tillkommit för att
främja näringslivets utveckling genom t.ex. finansiering och affarsråd-
givning. Statens operativa åtgärder för företagsutveckling bör vara så
generella, enkla och effektiva som möjligt och fokuseras mot områden
där privata marknader inte fungerar. Staten bör också sträva efter att
minska antalet stödformer riktade till enskilda företag. Inom vissa
områden kan staten genom tidsbegränsade åtgärder fungera som
katalysator för att främja framväxten av en privat marknad för att sedan
träda tillbaka när marknaden fungerar.

Utöver insatser inom näringspolitiken vidtas åtgärder för företags-
utveckling inom bl.a. regional- och arbetsmarknadspolitiken.

På central nivå har ALMI Företagspartner AB (moderbolaget) och
delar av NUTEK delvis näraliggande och kompletterande verksamheter
såsom olika former av finansiella stöd och andra åtgärder för att främja
utveckling i småföretag. Enligt regeringens bedömning skulle en
gemensam organisation för dessa verksamheter skapa en tydligare och
mer kraftfull nationell aktör i företagsutvecklingsfrågor. En samman-
slagning skulle också innebära att det näringsfrämjande systemet blir mer
flexibelt och överskådligt. Verksamheten inom den nya myndigheten
skall vidare samordnas med övriga aktörer på området.

Prop. 1999/2000:71

3.4

Förstärkt samordning på regional nivå Prop. 1999/2000:71

Staten centralt har ett övergripande ansvar för utvecklingen i alla
Sveriges regioner men kan självfallet inte ersätta de insatser som
regionerna själva gör genom statliga, kommunala och privata aktörer.

Regeringen tog för två år sedan initiativ till den regionala närings-
politiken och de regionala tillväxtavtalen. Processen har bl.a. inneburit att
privat och offentlig sektor i större utsträckning än tidigare möts och
gemensamt diskuterar hur man tillsammans kan skapa bättre
förutsättningar för tillväxt. Det finns ett tydligt behov av att olika
offentliga aktörer når en ökad förståelse och samsyn kring företagens
villkor.

På regional nivå har staten olika roller. När det gäller att hålla ihop
arbetet med tillväxtavtalen har länsstyrelsen detta ansvar i flertalet län. I
de fyra försökslänen med utökat regionalt självstyre har en kommunal
organisation ansvaret för denna koordinering.

När det gäller konkreta åtgärder har länsstyrelserna, och i försökslänen
självstyrelseorganen, tillgång till statliga medel som bl.a. kan användas
till olika former av företagsstöd. Vidare disponerar de regionala Almi-
bolagen, som ägs av staten (51 %) och respektive landsting (49 %),
statliga finansieringsinstrument i olika former av lån och garantier och
svarar också för rådgivning till företag. En tredje viktig aktör är
länsarbetsnämnderna som bl.a. disponerar resurser för utbildning i
företag och åtgärden ”start av näringsverksamhet” (även kallad starta
eget-bidrag). Konkreta åtgärder för att främja små och medelstora
företags export sker vidare inom ramen för s.k. Exportcentra, som är en
organiserad samarbetsform mellan, i de flesta fall, Exportrådet, ALMI
och lokala handelskamrar m.fl. Även Invest in Sweden Agency (ISA)
bedriver ett arbete i samarbete med bl.a. ALMI, Kommunförbundet samt
lokala och regionala organ för att stärka den regionala och lokala nivån
inom det investeringsfrämjande området.

Andra viktiga statliga aktörer i partnerskapen kring tillväxtavtalen är
universitet och högskolor, teknikbrostiftelser m.fl.

Staten har således flera olika roller vad gäller konkreta åtgärder som
riktar sig till företagare eller företag och dessa skiljer sig även åt mellan
försökslänen och övriga län. Regeringen avser därför att i samråd med
berörda aktörer pröva olika vägar att precisera statens roll vad gäller
konkreta åtgärder som riktar sig till företagare eller företag, och hur
statens sätt att organisera verksamheterna skulle kunna förenklas och
samordnas bättre. Slutligen bör övervägas hur kopplingen till den
beskrivna myndigheten för företagsutveckling bör utformas.

Regeringen vill understryka att syftet med en sådan process är att
precisera, tydliggöra och förenkla en del av statens agerande på regional
nivå. Inriktningen av den regionala näringspolitiken med ett så långt som
möjligt decentraliserat beslutsfattande ligger fast.

3.5 Bättre kunskapsunderlag till närings-, innovations-
och regionalpolitiken

För utformningen av politiken behövs i ökad grad ett omfattande
kunskapsunderlag av god kvalitet. Detta kräver utvärderingar, analyser
och omvärldsbevakning, men också förstärkt kompetens och kapacitet att
beställa och ta emot dessa.

Tillväxtpolitiken präglas av ett samspel och ömsesidigt beroende
mellan insatser inom många olika politikområden, vilket innebär att
faktorer från många olika sektorer och politikområden måste övervägas
samtidigt inför olika beslut. Det är vidare angeläget att förhållanden i
samhället och politiska insatser analyseras utifrån ett tillväxt- och
utvecklingsperspektiv samt i ökad utsträckning utifrån ett internationellt
såväl som ett regionalt perspektiv. Detta för att ge bästa möjliga
kunskapsunderlag till beslutsfattare såväl inom den statliga förvaltningen
som övriga avnämare. Exempelvis finns det skäl att analysera samhälls-
ekonomiska konsekvenser av infrastruktursatsningar, att beakta tillväxt-,
arbetsmarknads-, arbetslivs-, miljö- och konkurrensaspekter vid
näringspolitiska beslut, att kontinuerligt pröva regionala effekter av
förslag och insatser m.m. Sektorsöverskridande analyser behövs också
för att förstå näringslivets dynamik i så kallade industriella system eller
kluster. Den regionalpolitiska forskningen är till sin karaktär
tvärvetenskaplig varför lärdomar kan dras från den.

Det svenska systemet med förhållandevis små departement och själv-
ständiga myndigheter innebär att departementen har svårt att ansvara för
någon större del av de analyser som krävs som underlag för politik-
utformningen. Analysverksamheten vid myndigheterna har, tillsammans
med utredningsväsendet, därför mycket stor betydelse för regeringens
beslutsunderlag. Detta ställer höga krav på kommunikation mellan
departement och myndigheter samt kompetens och kapacitet hos båda
parter att agera beställare, producent och mottagare av information.

Som komplement till myndigheternas analysarbete ser regeringen ett
behov av en samlad analysresurs för tvärsektoriella frågor. Det finns
också behov av att utveckla analysarbetet gällande innovationsrelaterade
frågor över sektorsgränser. Även när det gäller företagsstatistik och data-
baser som relaterar till näringslivets utveckling finns det vissa brister,
vilket försvårar arbetet för departement, myndigheter och forskare.
Ytterligare en länk som behöver förstärkas är kontakten med och
engagemanget i internationella fora som OECD:s och EU:s analysarbete.

Sverige blir allt mer integrerat i och samtidigt beroende av utveck-
lingen och förhållanden utanför landets gränser. Regeringen anser därför
att det är mycket viktigt att identifiera nya trender i den globala ekono-
min samt att följa utvecklingen såväl inom övergripande politik- och
strategiutformning som inom särskilda politikområden.

Att utvärdera arbetet och resultatuppfyllelsen inom hela eller delar av
politikområden är viktigt för att kunna basera politikutformningen på
tidigare erfarenheter. Regeringen avser därför att tydligare fokusera på
utvärderingar av enskilda åtgärder och insatser såväl som att förstärka
den mer övergripande utvärderingsverksamheten.

Prop. 1999/2000:71

Regeringen ser av dessa anledningar ett behov av att inrätta en ny
myndighet, ett institut för analyser, omvärldsbevakning och ut-
värderingar inom närings-, innovations- och regionalpolitiken.

3.6 Sammanfattning

I de bedömningar och förslag som presenteras i denna proposition har
regeringen strävat efter att på olika sätt väga samman flera politik-
områden som är viktiga for närings-, innovations-, och regionalpolitiken
for att inom dessa områden säkra en modem och tillväxtinriktad politik.

Nya arbetssätt och en ny myndighetsstruktur bör skapas för att ge för-
utsättningar för en övergripande innovationspolitik, som syftar till att
nyttiggöra forskning och kunskap för uthållig tillväxt och samhälls-
utveckling där människans bästa står i fokus. Särskilt viktigt är att
utveckla goda förutsättningar och processer för lärande.

Näringspolitiken bör också ges en förenklad struktur med renodling av
verksamhetsområden och bättre samordning. Motivation, attityder och
kunskapsfrågor är centrala i detta arbete.

Kunskapsunderlaget till närings-, innovations- och regionalpolitiken
bör förstärkas, bl.a. genom ökad förekomst och användande av analyser,
omvärldsbevakning och utvärderingar.

I följande avsnitt redovisar regeringen en ny, mer kraftfull och
förenklad myndighetsstruktur.

4 En ny FoU-myndighet

Regeringen har denna dag beslutat om proposition 1999/2000:81 Forsk-
ning för framtiden - en organisation för forskningsfinansiering, i vilken
det bl.a. redovisas ett förslag om en ny myndighet för forskning och
utveckling. Regeringen vill här ge en sammanfattning för att sätta in
myndigheten i ett närings- och innovationsperspektiv.

Formerna för finansiering av behovsstyrt forsknings- och utvecklings-
arbete i Sverige har utvecklats under lång tid genom successiva tillskott
och förändringar. I huvudsak har systemet fungerat väl och bidragit till
näringslivets utveckling och välståndsutvecklingen i samhället. En effek-
tiv framåtinriktad närings- och innovationpolitik ställer dock nya krav på
kraftsamling kring viktiga områden och på flexibilitet.

För att tillgodose dessa krav aviserar regeringen en ny myndighet för
behovsstyrd forskning och utveckling till stöd för innovationssystemet
och en hållbar ekonomisk tillväxt. Den nya FoU-myndigheten kommer
att medföra att antalet aktörer för finansiering minskar, vilket ger ökade
möjligheter till kraftsamling, flexiblitet och arbete över disciplin- och
sektorsgränser. En stor aktör bidrar även till att förbättra Sveriges
förutsättningar att påverka EU-arbetets inriktning inom för Sverige
viktiga forskningsområden.

Myndigheten skall överta de ansvarsområden som handhas av KFB
samt de FoU-finansierande delarna av NUTEK. Till följd härav av-
vecklas KFB. Även delar av RALF förs till den nya FoU-myndigheten.

Prop. 1999/2000:71

1** Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 71

Övriga delar av RALFrs verksamhet kommer att föras över till det
nybildade forskningsrådet for sociala frågor och arbetsliv.
Arbetslivsinstitutet, som är en FoU-utforande myndighet, berörs inte av
regeringens förslag.

Statens energimyndighet lämnas utanför FoU-myndigheten och förblir
även fortsättningsvis en separat myndighet. Regeringen anser att det är
angeläget att organisatoriskt hålla samman energiforskningen med övriga
delar av energimyndighetens verksamhet eftersom dess forsknings- och
utvecklingsarbete utgör ett viktigt underlag för och stöd i myndighetens
arbete. Även Rymdstyrelsen lämnas utanför den nya myndigheten.

Vägverkets och Banverkets uppdrag att finansiera forskning till gagn
också för andra delar av transportsystemet än det egna direkta
verksamhetsområdet föreslås tills vidare ligga kvar på dessa
myndigheter. I samband med översynen av Luftfartsverkets respektive
Sjöfartverkets organisation skall dessa myndigheters ansvar för FoU-
frågor analyseras.

Myndighetens ansvarsområde

Verksamheten skall omfatta stöd till FoU inom teknik, kommunikation,
arbetsliv och arbetsmarknad, liksom uppgiften att verka för att ny
kunskap tas till vara och omsätts i produkter, processer, tjänster, ett ut-
vecklande arbetsliv, regelverk etc. En annan del i arbetet bör vara att
beakta och aktivt ta vara på erfarenheterna från och vidareutveckla den
tekniska framsynsprocess som nyligen genomförts. Initialt kommer
myndighetens resurser till betydande del vara uppbundna av åtaganden
som gjorts av KFB, NUTEK och RALF. Verksamhet inom områdena
informationsteknologi och IT-tillämpning kommer under de närmaste
åren att vara särskilt betydelsefulla och myndigheten far därför som en
högst angelägen uppgift att kraftsamla, utveckla och fokusera på insatser
inom IT.

Myndigheten skall nära samverka med företag, myndigheter och andra
relevanta aktörer för att långsiktigt bygga upp kompetens för avnämarnas
behov. För att samla resurser till slagkraftiga insatser och hantera gräns-
problematiken är det viktigt att myndigheten samverkar med övriga
forskningsfinansierande myndigheter och organ. När det gäller
utveckling av industriforskningsinstitutens roll i innovationssystemet
skall myndigheten samverka med Ireco Holding AB, som bl.a. har till
uppgift att främja en ändamålsenlig struktur för industriforsknings-
instituten.

Den forskning och utveckling inom arbetsliv- och arbetsmarknads-
området som idag bedrivs med stöd av RALF innefattar
kunskapsområden av betydelse ur ett innovationsperspektiv. Det gäller
bl.a. forskning och utveckling kring ledarskap, lärande, delar av
arbetsmiljö och arbetsorganisation som analyserar växelspelet mellan
människa, organisation och teknik samt arbetsmarknad. Denna forskning
genererar kunskaper av betydelse för utvecklingen mot ett arbetsliv
präglat av dynamik och innovationsförmåga. Det är mot denna bakgrund

Prop. 1999/2000:71

som regeringen föreslår att delar av forskningen inom RALF:s
ansvarsområde förs till den nya FoU-myndigheten, som bör inrättas
under Näringsdepartementet.

En särskild fråga gäller hur ansvaret för livsmedelsforskningen
respektive den skogliga och skogsindustriella forskningen bör fördelas
mellan forskningsrådet för miljö, lantbruk och samhällsplanering och
FoU-myndigheten. Denna forskning har en mycket komplex karaktär och
omfattar frågeställningar över hela kedjan från råvaruproduktion till
konsument eller slutanvändare. Principen för ansvarsfördelningen bör i
huvudsak vara att forskningsrådet för Lantbruk, miljö och
samhällsplanering skall ha ansvaret för forskning inom kedjan från
råvara till initial förädling medan FoU-myndighetens ansvarsområde
fokuseras kring vidareförädling av råvaran. För att säkerställa ett
helhetsperspektiv blir samordning av forskningsrådets och FoU-
myndighetens aktiviteter och satsningar av central betydelse och dessa
båda myndigheter bör ha ett ansvar för att forskningsinsatserna inom
skogs- och livsmedelssektoma, och som finansieras av de dessa båda
myndigheter, samordnas.

Prop. 1999/2000:71

Uppgifter och arbetssätt

Myndigheten skall utveckla ett arbetssätt som kan hantera de skilda
behov som olika FoU-områden har. För att förverkliga denna ambition
krävs att:

- den forskning och utveckling som myndigheten stödjer uppfyller
kvalitets- såväl som relevanskrav,

- rutiner utvecklas för att förkorta ledtiderna från idé och ny kunskap
till att kunskapen kan tillvaratas i arbetsorganisationer och integre-
ras i nya produkter, processer och arbetssätt eller tas till vara i regel-
system eller liknande,

- myndigheten arbetar med breda, långsiktiga forskningsprogram,
men också är redo att stödja smalare projekt som bedöms vara av
strategisk karaktär,

- myndigheten är flexibel och fortlöpande utvärderar, omprövar, och
om det är motiverat, förändrar inriktning av verksamhet och arbets-
sätt,

- myndigheten stödjer program och projekt som skär över
traditionella sektors- och disciplingränser.

En förutsättning för att den nya myndigheten skall bli framgångsrik är
både att forskningen är av hög kvalitet och att goda kontakter etableras
med berörda sektorer, inklusive arbetsmarknadens parter. Ledtiderna
mellan upptäckt och spridning måste förkortas. Höga krav på
kunskapsöverföring bör därför ställas på myndigheten, som skall ha en
direkt och aktiv roll i arbetet med att överföra ny kunskap från i första
hand universitet, högskolor och institut till potentiella avnämare.

Myndigheten kompletterar därmed den nya myndigheten för företags-
utveckling, som beskrivs i avsnitt 5.

5 En ny myndighet för företagsutveckling

Regeringens bedömning: En ny myndighet för företagsutveckling, med
uppgifter som för närvarande handhas av Närings- och teknikutveck-
lingsverket och ALMI Företagspartner AB, bör inrättas från och med
1 januari 2001. Syftet är att skapa en myndighet med stark
näringslivsförankring som utgör ett kompetenscentrum för företags-
utveckling, entreprenörskap och finansiering med fokus på företagens
och företagarens behov.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att vidta de åtgärder som
behövs vad gäller nuvarande myndighetsorganisation och ALMI
Företagspartner AB.

Prop. 1999/2000:71

Skälen för regeringens bedömning och förslag: Statens åtgärder för att
främja fler och växande företag är svåra att överblicka på grund av
mångfalden av aktörer och aktiviteter, samt den otydliga ansvars-
fördelningen med delvis överlappande uppgifter. Det är angeläget att
underlätta för blivande och befintliga företagare genom ökad samordning
och renodling av de företagsfrämjande aktiviteterna. Regeringen inleder
därför ett förändringsarbete på central nivå för att förbättra styrning av
statliga insatser och allokering av medel. Det fortsatta arbetet får visa
behovet av ytterligare organisatoriska förändringar. Regeringen avser
vidare att återkomma till riksdagen angående den regionala nivån, som
huvudsakligen skall vara den direkta kontakten för företagen och
företagarna.

En ny myndighet för företagsutveckling med frågor av betydelse för
såväl nationell som regional nivå, med tydlig näringslivsförankring och
med företagens behov i centrum bör skapas, baserad på uppgifter som
idag handhas av NUTEK och ALMI Företagspartner AB (ALMI). Syftet
är att skapa en förstärkt myndighet med hög profil inom
företagsutvecklingsfrågor och entreprenörskap som kan utgöra ett
kompetenscentrum med god kännedom om företagens och företagarnas
behov.

För att öka tydligheten i statens åtaganden är tidsbegränsning och ren-
odling av åtgärder en viktig fråga. Statens insatser bör sålunda
koncentreras till ett fatal prioriterade områden. Myndigheten skall konti-
nuerligt pröva vilka insatser som är relevanta för näringslivets
utveckling.

I det följande redovisar regeringen sin bedömning av några av de verk-
samheter som myndigheten bör ansvara för.

Uppgifter

Myndigheten för företagsutveckling bör ha följande huvudsakliga verk-
samhetsområden:

• förvaltning av medel och uppföljning av regionala låneramar för
näringspolitiska finansieringsformer,

• NUTEK:s nuvarande uppgifter inom regionalpolitiken och EG:s
strukturfonder,

• samordning av information om företagande, bl.a. genom ett utbyggt
informationssystem som samlar företagsrelevant myndighets-
information på en plats på Internet,

• kunskapsöverföring genom att initiera och samordna nätverk och
mötesplatser, bl.a. genom att vara en stödfunktion till den regionala
nivån i arbetet med regionala tillväxtavtal, och

• samordning med andra aktörer med anknytning till företagsutveckling.

Näringspolitisk finansiering och regionalpolitiska åtgärder

Idag tillhandahåller ALMI ett flertal olika låneformer där lån till växande
företag, s.k. tillväxtfinansiering, utgör den största delen. Därutöver har
ALMI även möjlighet att bevilja mindre lån med begränsade eller
obefintliga säkerheter, s.k. mikrolån, till personer, bl.a. kvinnor och
ungdomar, som startar helt nya företag.

Den nationella myndigheten bör, inom ramen för nuvarande statliga
näringspolitiska finansieringsformer, ansvara för förvaltning av medlen
och uppföljning av regionala låneramar. Operativa beslut om finansiering
till enskilda företag skall fattas på regional nivå.

NUTEK arbetar idag bl.a. med såddfinansiering genom att via lån och
bidrag stödja utveckling av tekniska produktidéer och teknikbaserad
affärsutveckling. Inom regionalpolitiken ingår uppgifter såsom
regionalpolitiskt företagsstöd och projektverksamhet. NUTEK har även
vissa uppgifter inom ramen för EG:s strukturfondsprogram.

Dessa verksamheter bör i huvudsak vara uppgifter också för den nya
myndigheten.

Information

Utöver de många privata aktörer som arbetar med olika former av före-
tagsinformation har Sverige redan idag ett omfattande system för
informationsspridning via Internet från myndigheterna. Det kan dock
vara svårt för användaren att få överblick över utbudet. Tillgång till
överskådlig och relevant information förenklar företagarens verksamhet.

Genom att samla företagsrelevant myndighetsinformation på en plats
på Internet (en s.k. portal) och presentera den på ett överskådligt sätt
underlättas informationsinhämtningen för blivande och befintliga
företagare. Regeringen har därför gett NUTEK i uppdrag att i samråd
med vissa andra aktörer utforma en portal, där berörda kan hitta relevant,
aktuell och situationsanpassad myndighetsinformation. Portalen kan

Prop. 1999/2000:71

innehålla information om start av foretag och finansieringsfrågor m.m.
Systemet bör kunna användas av såväl befintliga och blivande företagare
som av olika näringslivsfrämjare. På sikt bör fler tjänster utvecklas och
det nationella systemet knytas samman med offentliga informationssys-
tem på regional nivå. Den nationella myndigheten för företagsutveckling
bör få ansvar för att samordna ett utbyggt informationssystem.

Regeringen har i propositionen Statlig förvaltning i medborgarnas
tjänst (prop. 1997/98:136, bet. 1997/98:KU31, rskr. 1997/98:29) angivit
riktlinjer för informationsteknikens användning i statsförvaltningens
kommunikation med medborgare och företag. Riktlinjerna innebär bl.a.
att myndigheterna inom ramen för Internet bör utveckla tjänster som
förenklar kontakterna med och samspelet mellan medborgare, företag
och myndigheter. En styrka med Intemetbaserad information är att den
kan nås när det passar användaren, oberoende av myndigheters öppet-
tider.

Rådgivning

Som komplement till generell information och service bör också viss
affarsrådgivning kunna erbjudas. Rådgivningen bör utföras av regionala
aktörer med geografisk närhet till företagen. Regeringen avser att
återkomma till riksdagen med bedömning av behoven av och förslag om
formerna för rådgivning samt myndighetens roll i detta arbete.

Kunskapsöverföring genom nätverk och mötesplatser

Staten bör vara initiativtagare och samordnare av nätverk och mötes-
platser där kunskapsutbyte mellan aktörer kan ske. Ett sådant
engagemang kan vara mer eller mindre långsiktigt, ske på nationell eller
regional nivå, i egen regi eller via privata aktörer. I första hand har staten
en roll som initiativtagare till och katalysator i olika nätverk. Det är
viktigt att man redan vid införandet av en sådan åtgärd gör en
begränsning i tiden. Myndigheten för företagsutveckling skall ansvara för
kunskapsöverföring till blivande och befintliga företagare utifrån deras
behov. Myndighetens verksamhet kompletterar därmed den
kunskapsöverföring som kommer att bedrivas i den nya FoU-
myndigheten (jämför avsnitt 4).

Genom samarbete kring de regionala tillväxtavtalen sker en
kunskapsuppbyggnad som förstärker möjligheterna att utveckla de olika
regionernas förutsättningar.

Nationella åtgärder för företagsutveckling skall samverka med
regionala initiativ, i vilka bland andra ALMI kan bidra med värdefulla
erfarenheter av lokal företagsutveckling.

Kunskap och erfarenheter behöver också överföras mellan de olika
regionerna. För att detta skall ske behövs en systematiserad
erfarenhetsuppbyggnad. Den nationella myndigheten för företags-
utveckling bör i detta avseende utgöra en naturlig stödfunktion till den

Prop. 1999/2000:71

regionala nivån, inte minst i arbetet med de regionala tillväxtavtalen, där
myndigheten också blir en resurs för regeringen.

Staten uppmuntrar samarbete i nätverk genom en rad olika initiativ för
att öka kontaktytor inom olika områden och därigenom främja
kunskapsöverföring.

Som exempel kan nämnas Europartenariaten, som är en mötesplats för
att knyta affärskontakter för små och medelstora företag som anordnas
två gånger om året på olika ställen i Europa. CapTec arrangerar
mötesplatser där unga, teknikintensiva och tillväxtinriktade företag far
träffa investerare som är beredda att investera kapital och kompetens i
företag och projekt med tillväxtpotential.

För att öka effektiviteten på riskkapitalmarknaden har staten även
stöttat utvecklingen av olika marknadsplatser för handel med aktier i
onoterade bolag.

Att initiera och samordna nätverk av detta slag bör vara en uppgift för
myndigheten för företagsutveckling.

Samordning

Myndigheten bör få en viktig roll för att öka samordningen med andra
aktörer såsom Industrifonden, Norrlandsfonden, Innovationscentrum,
teknikbrostiftelser, industriella utvecklingscentra, Svensk Industridesign
med flera. Dessutom bör myndigheten utveckla ett nära samarbete med
den nya FoU-myndigheten, Exportrådet, Invest in Sweden Agency och
arbetsmarknadsmyndigheterna i fråga om bl.a. ny företagande.

Som tidigare nämnts har staten på regional nivå flera olika roller vad
gäller konkreta åtgärder som riktar sig till företag eller företagare. I det
arbete som regeringen avser inleda med att precisera statens roll på den
regionala nivån och hur statens sätt att organisera verksamheterna skulle
kunna förenklas och samordnas bättre, skall också övervägas en lämplig
koppling till den nationella myndigheten.

Organisationskommitté

Regeringen avser att tillsätta en organisationskommitté med uppgift att
vidta de åtgärder som behövs för att myndigheten skall kunna fungera
från och med den 1 januari 2001. Häri ingår bl.a. att organisera och
bemanna myndigheten. Kommittén skall också lämna förslag beträffande
ansvar och omfattning, samt resurstilldelning till den nya myndigheten.
Vidare skall kommittén särskilt analysera och ge förslag på hur
myndigheten kan fa en stark näringslivsförankring, samt hur relevant
kompetens inom nuvarande organisationsstruktur kan bibehållas.

Prop. 1999/2000:71

Kunskapsunderlaget till närings-, Pr°P-1999/2000:71

innovations- och regionalpolitiken förstärks

Regeringens bedömning: Arbetet med utvärderingar av närings-, inno-
vations- och regionalpolitiska insatser och program bör förstärkas. En
myndighet för analyser, omvärldsbevakning och utvärderingar bör
inrättas den 1 januari 2001.

Regeringens förslag:. Statens institut för regionalforskning avvecklas
frän och med den 1 januari 2001.

Skälen för regeringens bedömning och förslag: För en framsynt och
framgångsrik närings-, innovations- och regionalpolitik behövs ett gott
och heltäckande kunskapsunderlag. Utvärderings- och analysarbete samt
omvärldsbevakning är viktiga redskap för detta. För att säkerställa att
gjorda erfarenheter inom politiken återspeglas i framtida åtgärder krävs
även ett kontinuerligt arbete för att förbättra användarnas beställar- och
mottagarkompetens samt ett utvecklat arbete med målstyrning.

Ökad fokus på utvärderingar

Det är av flera skäl angeläget att regelbundet utvärdera insatser och
program inom närings-, innovations- och regionalpolitiken. Utvärde-
ringar behövs för att säkerställa kunskaps- och lärandeprocessen inför
den framtida politikutformningen. De behövs också för ett effektivt
användande av statliga resurser samt för att uppnå förväntade effekter.

Regelbunden utvärdering bör, genom förstärkta rutiner, ske av den
verksamhet som bedrivs eller beställs av myndigheter och regering.
Utöver uppföljning och kontinuerlig utvärdering bör även övergripande
utvärderingar, som spänner över ett eller flera olika politikområden,
genomföras med lämpliga intervaller.

Regeringen anser att det är viktigt att utförama av utvärderingar är fri-
stående från det politiska systemet. Utvärderingar kan beställas från
universitet, högskolor eller andra oberoende aktörer endera av regeringen
och dess myndigheter eller, när det gäller mer övergripande
utvärderingar, av den nya myndighet för analyser, omvärldsbevakning
och utvärderingar som föreslås nedan.

Utvärderingar i sig innebär emellertid inte att kunskapsutbyte kommer
till stånd. Det är därför viktigt att förbättra regeringens och myndig-
heternas beställar- och mottagarkapacitet. Det är också angeläget att de
resultat som framkommer i utvärderingarna följs upp och tas tillvara.
Åtaganden eller insatser som bedöms vara ineffektiva eller kontra-
produktiva i förhållande till målen bör avslutas eller förändras.

Arbetet med att förbättra mål- och resultatstyrning av statliga aktörer
bör samtidigt fortsätta och utvecklas.

20

Ny myndighet för analyser, omvärldsbevakning och utvärderingar

Det finns for närvarande brister i tillgången till tvärsektoriella och över-
gripande analyser med relevans för närings-, innovations-, och regional-
politiken. Det finns även vissa brister när det gäller statistik och analyser
kring näringslivets dynamik, innovationssystemet samt regionala effekter
och övriga samhällsekonomiska konsekvenser av politiska initiativ.

Regeringen anser vidare att det är angeläget att noga följa utvecklingen
i omvärlden avseende näringslivets utveckling och de politiska initiativ
som tas i syfte att stödja innovationssystem, entreprenörskap och andra
faktorer av betydelse för tillväxt och utveckling. Det är önskvärt att
Sverige spelar en mer aktiv roll i internationellt analysarbete och
kunskapsutbyte, exempelvis inom ramen för EU och OECD.

Regeringens ambition är även, som konstaterats ovan, att i ökad ut-
sträckning säkerställa att politikutformningen baseras på lärdomar från
gjorda erfarenheter, varför insatserna för utvärdering bör stärkas. Särskilt
betydelsefullt är det att utvärdera samhällsekonomiska och andra effekter
av övergripande politiska insatser i syfte att öka kunskapen om hur
åtgärder inom olika politikområden relaterar till och påverkar varandra.

Som komplement till myndigheternas analysverksamhet, som framför
allt syftar till att stödja den egna verksamhetsutformningen samt enskilda
politikområden, ser regeringen behov av en samlad analysfunktion, ett
institut med mer övergripande ansvarsområden. Den nya myndigheten
föreslås få till uppgift att svara för analyser med tillväxtinriktning, om-
världsbevakning och övergripande utvärderingar.

Institutets ansvarsområden och verksamhet

Institutet skall framför allt fokusera på näringslivets konkurrenskraft och
tillväxtfrågor i ett internationellt, nationellt samt regionalt perspektiv. De
bevakningsområden som institutet bör ansvara för är framför allt de
nationella och regionala innovationssystemens förutsättningar och ut-
veckling, samspelet människa - miljö - organisation - teknik, kommuni-
kation, förutsättningarna för regional utveckling och tillväxt samt
internationalisering.

Institutet skall ansvara för bevakning och rapportering om utveck-
lingen i omvärlden, särskilt vad gäller faktorer med relevans för innova-
tions-, närings- och regionalpolitiken, men också om utvecklingen inom
olika branscher och sektorer. Att urskilja nya trender i den globala
ekonomin är centralt i detta sammanhang.

Att utvärdera arbetet och resultatuppfyllelsen inom hela eller delar av
politikområden är ytterligare en angelägen uppgift. Regeringen anser
därför att institutet bör få i uppdrag att initiera och beställa vissa övergri-
pande utvärderingar, som spänner över hela eller stora delar av politik-
områden. Institutets utvärderingsverksamhet utgör endast en del av den
mer omfattande fokusering på uppföljningar och utvärderingar som
beskrivs inledningsvis i detta avsnitt.

Prop. 1999/2000:71

Institutets verksamhet bör omfatta följande funktioner;

- analysverksamhet,

- omvärldsbevakning,

- informations- och publikationsverksamhet,

- beställning av övergripande utvärderingar,

- medverkan i internationellt arbete,

- främjande av internationellt kunskapsutbyte.

Institutet skall vidare ha en viktig roll i styrning av statistik avseende
näringsliv, innovationssystem och regional utveckling. I det kommande
beredningsarbetet skall regeringen ta ställning till hur rollfördelningen
avseende statistikansvar mellan institutet och andra berörda myndigheter
skall utformas.

Regeringen anser att institutet skall bedriva sin verksamhet i nära sam-
verkan med universitet och högskolor i en organisation med en liten
kärna av fast personal, ett omfattande nätverk av inhemska och utländska
forskare samt breda nationella och internationella kontaktytor. Möjlig-
heter att i begränsad omfattning bedriva egen forskning skall finnas för
institutets personal.

Sveriges Tekniska Attachéer

Det är viktigt att dra nytta av kompetensen och erfarenheterna från
Sveriges Tekniska Attachéer (STATT) vid uppbyggnaden av en ny
funktion för omvärldsbevakning. Det är vidare angeläget att institutet
bygger vidare på värden som skapats inom STATT, däribland det starka
varumärke STATT utgör i Sverige och internationellt. De relevanta
uppgifter som hittills handhafts av STATT kommer att ingå i det nya
institutet.

STATT är en fristående stiftelse, finansierad med statliga medel. Verk-
samheten består dels av ett antal fältkontor i regioner som utmärks av
dynamik, snabb teknisk utveckling och framstående forskning, dels av en
samordnande funktion i Stockholm.

Lokal närvaro och kontinuerlig bevakning har bidragit till att bygga
upp det förtroende och de kontakter som krävs för att fa tillgång till stra-
tegisk kunskap. Detta har också varit centralt för att i ett tidigt skede ur-
skilja trender och tendenser i den globala ekonomin.

STATT har kontaktytor med forskningssystem, förvaltning och
myndigheter, företag och andra organisationer i utlandet. Organisationen
har lagt stor vikt vid att utveckla arbetsformer för att nå ut till olika
målgrupper i det svenska innovationssystemet.

Statens institut för regionalforskning

Statens Institut för Regionalforskning (SIR), tidigare Expertgruppen för
forskning om regional utveckling, har varit ett självständigt institut sedan
1993, då verksamheten även lokaliserades till Östersund. SIR har till

Prop. 1999/2000:71

uppgift att initiera, bedriva och samordna forskning om regional utveck-
ling samt att sprida kunskap om denna.

Regional forskning är till sin karaktär tvärvetenskaplig och utgör
därför en god grund för verksamheten vid den nya myndigheten.
Regeringen anser att det finns stora synergieffekter och möjligheter till
djupare förståelse av regionala förutsättningar om verksamheten vid SIR
integreras med den vid det nya institutet. Samtidigt som de regionala
analyserna förstärks med ökad kunskap om andra områden, exempelvis
infrastruktur, kommunikationer och entreprenörskap, far den nationellt
baserade analysverksamheten större kompetens och möjligheter att
studera förhållanden utifrån ett regionalt perspektiv. Forskning om
regionala förhållanden utgör vidare en nödvändig kunskapsbas för
regionalpolitikens utformning.

SIR avvecklas som självständig myndighet för att i stället integreras i
det nya institutet. Det är viktigt att på bästa sätt ta tillvara SIR:s
arbetsformer och kompetens samt att säkerställa att institutets
verksamhet inte skadas av den föreslagna förändringen.

Regeringen anser att oavsett var det nya institutet skall ha sitt säte bör
utgångspunkten vara att verksamhet i minst den nuvarande omfattningen
finns kvar i Östersund. Det är dock viktigt att integrera regionala, liksom
nationella och internationella, aspekter i institutets hela verksamhet.

Kontaktytor och erfarenheter

Övriga myndigheters analysverksamhet påverkas inte organisatoriskt av
förslaget om ett nytt analysinstitut. Viss omfördelning av resurser inom
det innovations- och näringspolitiska systemet kan dock bli aktuell. Det
är viktigt att diskussioner och samverkan med andra myndigheters
analysfunktioner och det nya institutet äger rum och fungerar väl samt att
rollfördelningen dem emellan klargörs. Det är också både troligt och
önskvärt att det finns en viss personalrörlighet mellan myndigheterna.

Viktiga kontaktytor och samarbetspartner blir bland andra den nya
myndigheten för företagsutveckling, FoU-myndigheten, Institutet för
arbetsmarknadspolitiska utvärderingar (IFAU), Statens institut för
kommunikationsanalys (SIKA), Forum för småföretagsforskning (FSF),
Nordregio, Invest in Sweden Agency (ISA) samt UD:s utlands-
organisation.

Organisationskomm itté

Regeringen avser att tillsätta en organisationskommitté med uppgift att
vidta de åtgärder som behövs för att myndigheten skall kunna fungera
fr.o.m. den 1 januari 2001. Häri ingår bl.a. att organisera och bemanna
myndigheten. Kommittén skall också lämna förslag beträffande ansvar
och omfattning samt resurstilldelning.

Prop. 1999/2000:71

Ekonomiska konsekvenser

Prop. 1999/2000:71

De förändringar som redovisas i denna proposition förväntas leda till
positiva samhällsekonomiska effekter.

Förändringarna omspänner verksamheter som berör ett antal
myndigheter som finansieras över olika utgiftsområden på statsbudgeten.
De organisatoriska förändringarna för att utveckla och stärka det svenska
innovationssystemet och för en förnyad inriktning vad gäller statens
insatser för näringslivsutveckling leder till en koncentration och
kraftsamling av statliga resurser inom de berörda områdena. Det kommer
att innebära omfördelning av medel på statsbudgeten mellan ett antal
anslag och utgiftsområden. Regeringen avser att återkomma i
budgetpropositionen för 2001 med en närmare redovisning av
förändringarna på anslags- och utgiftsområdesnivå.

Bilaga 1. Sammanfattning av Anders Flodströms
rapport ”Utredning om vissa myndigheter”

Rapporten lyfter fram fem huvudsakliga utmaningar, som tillsammans
och var för sig innebär möjligheter att förstärka det svenska innovations-
systemet, som därmed får större kraft att bidra till en uthållig tillväxt.

1. Från att under en längre period ha motiverats endast utifrån
förekomsten av marknadsimperfektioner så är det idag uppenbart att
närings- och innovationspolitik behövs för att stärka den svenska
utvecklingskraften. Varken marknadskrafter eller politik är i sig själva
tillräckligt starka för att skapa uthållig tillväxt som bygger på
kunskapsbaserad innovativitet och entreprenörskap. Det som krävs är ett
samspel mellan privat och offentligt, marknad och politik, samt ett aktivt
arbete med att förstärka kunskapsbasen liksom förmågan att utnyttja den
förebild på högsta nivå när det gäller samspelet mellan stat och
näringsliv.

2. Forskning och forskare i sig självt inte skapar nya produkter,
processer och företag. Innovativ verksamhet och utveckling kräver
samverkan mellan individer med olika kompetensområden, där teknisk
kunskap, marknadskunskap och entreprenörskap är exempel på några.
Vidare är faktorer som tillgång till riskkapital och förekomsten av ett väl
fungerande regelverk, exempelvis patentlagstiftning, andra viktiga
förutsättningar för ett gott innovationsklimat.

I mitten av seklet var innovationssystemet inriktat på att utveckla sam-
hällets infrastruktur, vilket gynnade de stora företagen. Detta är
självfallet fortfarande viktigt, men for att skapa en långsiktig utveck-
lingskraft i innovationssystemet krävs en mångfald aktörer och ett dyna-
miskt samspel mellan små och stora företag, liksom mellan svenska och
utländska aktörer.

3. Strukturen för analysarbete som rör innovationssystemet måste för-
stärkas till nytta för såväl regering och myndigheter som företag och
forskare. Arbetet med långsiktigt och gediget analysarbete måste stärkas.
Om en sammanhållen innovationspolitik skall utvecklas måste denna
bygga på kunskap om innovationssystemets beskaffenhet och utveckling.

4. Det behövs en ny organisation avseende närings- och innovations-
politiken, som innebär förenkling och större möjligheter att prioritera på
nationell nivå. Denna skall samtidigt innebära en tydlig decentralisering
vad gäller det konkreta arbetet med olika slag av åtgärder och utveck-
lingsprocesser och därmed ökad efterfrågestyming.

5. Det behövs en bättre samverkan mellan politikområden och
departement. Utbildnings- och forskningssystem, miljöarbete och social
infrastruktur bidrar gemensamt och tillsammans med andra faktorer till
att utveckla samhället. Innovationssystemet består av komponenter från

Prop. 1999/2000:71

Bilaga 1

alla dessa områden. För att bygga en fungerande innovationspolitik måste
möjligheter inom flera politikområden samtidigt tas tillvara.

Mot bakgrund av redovisade motiv för systemtänkande och en samlad
innovationspolitik, föreslår utredningen följande organisatoriska föränd-
ringar och nya funktioner.

Bildande av ny forsknings- och innovationsberedning

Utredningen föreslår att en ny forsknings- och innovationsberedning
bildas. Beredningens uppgift bör vara att diskutera med och vara
rådgivande till regeringen i övergripande frågor rörande den offentliga
forskningens inriktning och betydelse för innovationssystemet. Framtida
framsynsprocesser kopplas till beredningens arbete, men har andra
huvudmän.

Beredningen måste med nödvändighet ledas av statsministern eller
vice statsministern och ha en permanent kanslifunktion till sitt för-
fogande. Eventuellt kan en statssekreterarfunktion kopplas till
beredningen.

Beredningen bör vara sammansatt av statsråd från berörda
departement, representanter från näringsliv, universitet och högskola,
andra FoU-utförare, FoU-finansiärer samt representanter från politik och
fackförbund.

Lärdomar bör dras från motsvarande funktioner i andra länder,
exempelvis Finland (Statens råd för vetenskap och Teknologi).

Bildande av ny FoU-myndighet

Utredningen föreslår att en ny myndighet för forskningsfinansiering och
utvecklingsarbete bildas för att fa ökade möjligheter att arbeta över
disciplin- och sektorsgränser samt större utrymme att arbeta flexibelt
över tiden. I förslaget förs verksamheterna vid nuvarande KFB, RALF
samt NUTEK Teknik samman och bildar stommen till myndigheten, som
i denna rapport benämns ”FoU-myndigheten”. FoU-myndigheten
föreslås även ansvara för vissa projekt och program, som idag bedrivs
som samarbetsprojekt mellan flera myndigheter. FoU-myndighetens
huvudsakliga ansvarsområden bör vara;

• att finansiera forsknings- och utvecklingsprojekt inom ramen för fast-
ställda programområden gällande näringslivets och övriga samhällets
behov,

• att nära samverka med de företag, myndigheter eller andra aktörer som
är involverade i FoU-projekt som användare av forskningsresultat
eller som medverkande i utvecklingsprojekt,

• att utveckla och stärka samarbetet mellan högskolan, industriforsk-
ningsinstituten och näringslivet,

• att särskilt stödja små och medelstora företags försörjning av kunskap
samt att initiera och driva FUD-program som är av långsiktigt intresse
för näringslivets och för samhällets utveckling, t.ex. i form av de

Prop. 1999/2000:71

Bilaga 1

kompetenscentra och företagskonsortier som NUTEK Teknik driver
idag,

• att vara ansvarig FoU-myndighet för vissa forskningsteman inom
EU:s femte ramprogram.

FoU-myndigheten bör arbeta med ett antal övergripande mål, som
spänner över hela verksamheten. I förslaget finns målen/ledorden
”uthållig tillväxt, rörlighet och tillgänglighet samt säkerhet”. ”Uthållig
tillväxt” indikerar att myndigheten har att ta hänsyn till och verka för en
långsiktigt varaktig tillväxt, där teknisk utveckling och samhällsutveck-
ling sker i samklang med människans livsvillkor samt miljön. ”Rörlighet
och tillgänglighet” står för betydelsen av människans möjlighet att för-
flytta sig inom och över nationsgränserna, för vikten av effektiva
transportsystem samt av de möjligheter som ligger i en väl fungerande
infrastruktur i hela landet. ”Säkerhet” relaterar till målformuleringarna i
såväl kommunikations- och trafikpolitiken som till arbetslivspolitiken
och indikerar, liksom det första målet, att utvecklingen måste ske med
hänsyn både till människa och till miljö.

Som framgår av denna rapport finns många synergieffekter med att
sammanföra olika arbetsfält, eftersom alla har förutsättningar att bidra till
varandra. För att effektivt kunna ta tillvara resultaten av teknisk utveck-
ling måste processutveckling, arbetsorganisation och ledarskap utvecklas
parallellt. I samband med prioriteringar inom enskilda sektorer när det
gäller trafikfrågor t.ex., är det viktigt att se över sektorsgränser och ha en
väl fungerande övergripande kommunikationsforskning, där bl.a. trafik-
säkerhets- och arbetslivsfrågoma är nära förknippade med varandra.
Utifrån nuvarande verksamheter vid de tre myndigheterna och de behov
som den nya myndigheten har att arbeta med, kommer troligen minst ett,
men ofta fler, av följande ledord att återfinnas i myndighetens program;
Människa, Miljö, Energi, Kommunikation, Teknik, Verksamhetsutveck-
ling och Infrastruktur.

Bildande av nytt Nationellt Centrum för Verksamhetsutveckling

Utredningen föreslår att en ny myndighet, här under arbetsnamnet
”Nationellt Centrum för Verksamhetsutveckling”, bildas för utveckling
av närings- och innovationspolitiken. Myndigheten kan fungera som
central utvecklings- och programorganisation för ett fristående regionalt
system av servicecentra och bör bygga på centrala funktioner vid nuva-
rande NUTEK samt ALMI.

Huvuduppgifterna för den centrala myndigheten bör vara;

• att upprätta en nationell informationsdatabas och hemsida som kan
utgöra en ”endörrsingång” till det svenska närings- och innovations-
politiska systemet med länkar till all den offentliga verksamhet som är
av intresse utifrån verksamhetsutvecklingsperspektiv,

• att utveckla och testa metoder och modeller som kan användas
operativt inom närings- och innovationsspolitiken,

Prop. 1999/2000:71

Bilaga 1

• att utveckla idéer och modeller som kan ligga till grund for den fort-
satta strategiska utvecklingen av närings- och innovationspolitiken,

• att, i samarbete med FoU-myndigheten och med hjälp av ett gemen-
samt förlag, arbeta för att sprida information om forskningsresultat,
information från andra länder etc. till näringslivet och det omgivande
samhället,

• att, i den mån det bedöms finnas ett behov, vara statens aktör vad
gäller såddfinansiering och eventuellt annan finansieringsverksamhet,

• att verka långsiktigt för att öka graden av entreprenörskap i det
svenska samhället, både genom att bevaka och analysera eventuella
hinder och möjligheter, men också genom att söka påverka attityder
genom samverkan med utbildningssystemet m.m.,

• att utforma program för samt bistå en regional struktur av aktörer som
arbetar operativt med verksamhetsutveckling.

Bildande av ny analysfunktion - Strukturinstitutet

Utredningen föreslår att en ny analysfunktion bildas för att stödja det
svenska innovationssystemet. Byggstenar för Strukturinstitutet kan vara
verksamheten vid NUTEKs analysfunktioner och SIKA samt, för den del
som gäller internationell omvärldsbevakning, på den verksamhet som för
närvarande bedrivs vid STATT.

Analysfunktionen bör ha följande verksamhets- och ansvarsområden;

• att tillhandahålla långsiktiga analyser gällande den svenska samhälls-
och innovationssystemets beskaffenhet, utveckling och utmaningar,

• att utgöra en kompetent beställare av och samarbetspartner vad gäller
statistik från SCB,

• att upprätta, underhålla och tillgängliggöra avancerad information om
innovationssystemet och innovativitet på både mikro- och makronivå,

• att tillsammans med vetenskapsakademierna vara huvudman för fram-
tida framsynsprocesser,

• att bygga upp en struktur för omvärldsanalys, delvis med beskickning
i utlandet,

• att bidra till Näringsdepartementets och övriga regeringens arbete i
samband med propositioner, utredningar och analyser,

• att vara samarbets- och diskussionspartner med analysfunktionerna
vid respektive myndighet inom den näringspolitiska sfären,

• att utgöra en resurs i internationellt analys-, utrednings- och utveck-
lingsarbete när så är lämpligt.

Överväganden om trafikmyndigheterna

Utredningen föreslår att fördelningen av anslag för FoU-medel mellan de
fyra trafikmyndighetema övervägs av departementet. Inriktningen bör
vara att Sjöfartsverket och Luftfartsverket får något utökade möjligheter
att bedriva sektorsrelaterad forskning och att Vägverket och Banverket

Prop. 1999/2000:71

Bilaga 1

medverkar till att finansiera långsiktig och transportövergripande FoU
vid FoU-myndigheten.

Renodling av Arbetslivsinstitutets verksamhet

Utredningen föreslår att Arbetslivsinstitutet fortsättningsvis koncentrerar
sin verksamhet till att vara ett utförande forskningsinstitut. Av anslagen
till institutet bör framgå att dessa syftar till egen forskning.

Ökat nyttiggörande av SGU. s verksamhet

Utredningen föreslår att SGU, liksom tidigare, beviljas vissa egna medel
för FoU. I de projekt och program där det är lämpligt, bör SGU samverka
med övriga sektorsmyndigheter samt FoU-myndigheten. SGU bör vidare
fortsätta arbetet med att i större utsträckning tillhandahålla information,
underlag och kunskap till breda grupper i samhället.

Vissa projekt vid Energimyndigheten förs till FoU-myndigheten

Utredningen anser att myndigheten måste få arbetsro i sin nuvarande och
nyligen ombildade funktion och föreslår därför inte att några större för-
ändringar görs vad gäller uppgifter och ansvarsområden. En kontinuerlig
dialog angående forskningsfinansierings- och utvecklingsfrågorna måste
dock bedrivas mellan STEM och regeringen samt andra parter och bered-
skap för flexibilitet och vissa förändringar bör finnas. Energi-
myndigheten har som sin främsta uppgift att arbeta med omställning av
energisystemet, men en långsiktig och strategisk forskning om
energiförsörjningen och tekniker för detta kommer alltid att behövas.
Utredningen föreslår därför att avvägningar gällande medelsfördelningen
för energifrågor till nuvarande NFR, TFR samt BFR och den här
föreslagna FoU-myndigheten skall göras med målsättning att ge FoU-
myndigheten ansvar för vissa strategiska forskningsfrågor.

Samverkansformema mellan energimyndigheten och FoU-myndig-
heten kan regleras genom överenskommelser.

Utredningen föreslår också att ansvarsfördelningen vad gäller energi-
forskningen utreds på nytt när arbetet med omställningen kommit längre.

Rymdstyrelsen

Utredningen föreslår att Rymdstyrelsen även fortsättningsvis skall
existera som en separat myndighet men att myndigheten, liksom SGU,
bör sträva efter att se fler användningsområden för de resultat som fram-
kommer i verksamheten.

De medel som via Rymdstyrelsen allokeras till forskning av
övergripande karaktär och med breda samarbetsytor med övriga
myndigheter, exempelvis satellitnavigering, bör föras till den föreslagna
FoU-myndigheten.

Prop. 1999/2000:71

Bilaga 1

Byggforskningsrådetpassar väl in i FoU-myndigheten

BFR har inte formellt ingått i utredningens arbete, men kan och bör be-
traktas som en myndighet, vars verksamhet skulle passa väl in i den före-
slagna FoU-myndighetens struktur.

Forskningsinstituten

Utredningen har inte haft möjlighet att djupare analysera den nuvarande
institutstrukturen eller verksamheten inom denna. Eftersom forsknings-
instituten har goda möjligheter att arbeta med tvärdiciplinära
frågeställningar och i specifika utvecklingsprojekt blir dock en allmän
rekommendation att institutstrukturen som helhet bör ses över så att den
motsvarar rådande näringslivsstruktur. Vidare bör institutstrukturen i
vissa delar förstärkas, särskilt vad avser nuvarande och framtida till-
växtområden, exempelvis tillämpad informations- och bioteknik. Även
tjänstesektorn bör uppmärksammas i planeringen av den framtida
institutstrukturen.

Ytterligare en fråga som bör belysas är hur huvudmannaskapet för
forskningsinstituten skall se ut.

Kunskapsmäklande funktioner

När det gäller de funktioner som idag arbetar med kunskapsmäkling,
framför allt tekniköverföring, ställer sig utredningen frågande inför huru-
vida den statligt finansierande verksamheten i detta fall måste präglas av
en sådan bred mångfald. Vi föreslår att departementet går vidare när det
gäller att se över de funktioner som arbetar med teknik- och
kunskapsöverföring och att även de privata aktörerna belyses i detta
sammanhang.

En tentativ slutsats är att statens resurser bör koncentreras till ett färre
antal aktörer, men att dessa ges bredare mandat och större flexibilitet och
frihet på lokal nivå.

Prop. 1999/2000:71

Bilaga 1

Bilaga 2. Sammanfattning av Elisabet Annells och
Peter Nygårds rapporter.

”Statens åtgärder för fler och växande företag”, del I
och II.

Dell

Utredningens uppdrag

Uppdraget var att göra en översyn av de mindre företagens behov av
statliga åtgärder för att stimulera utveckling och tillväxt. Utredningen
bedrevs med ett starkt ”kundperspektiv”. Företagaren, dennes drivkrafter
och person samt förhållningssätt till risk, såsom företaget och samhället
väljer att se den, var en röd tråd genom hela utredningen.

Eftersom utredningstiden var kort, diskuteras frågeställningarna mot
existerande utrednings- och forskningsmaterial på området. Bland annat
har utredningen velat ge läsaren en känsla för de många olika
drivkrafterna för företagandet och de olika för förhållningssätten till växt.

I de analyserande avsnitten koncentrerar sig utredningen på att fånga,
beskriva och analysera de små företagens drivkrafter, arbetssätt och
villkor för tillväxt. Utredningen har ansett det särskilt viktigt att lyfta
fram frågan om riskkapital. Dels har denna fråga spelat en stor roll inom
småföretagspolitiken, dels har utredningen successivt i sitt arbete kommit
fram till att här måste en av de största omprövningarna av små-
företagspolitiken ske.

Ur en teoretisk och principiell synvinkel diskuteras statens roll, när och
hur staten kan och bör involvera sig i de små företagens utveckling.
Utredningen uppehåller sig vid vad som är forskningens ståndpunkt idag
om vad som är underbyggd kunskap om ”problem” för de små företagen.

En genomgång görs också av de gångna årens småföretagspolitik, dels
en överblick och en första analys av dagens småföretagspolitiska aktörer.

Slutsatser och förslag

Det startas för få småföretag i Sverige

Utredningen anser att fokus för statens småföretagspolitik bör förskjutas
från en mycket stark uppmärksamhet på växande, till en mer balanserad
bild, där också start av företag är viktigt. Utredningens analyser visar att
svenska tillväxtproblem i lika hög grad som växande i företag handlar
om att det startas för få företag,och att Sverige har ett för litet näringsliv.

Prop. 1999/2000:71

Bilaga 2

Dagens småföretagspolitik står på en bräcklig grund

Utredarna anser att argumenten är svaga för stora delar av dagens
småföretagspolitik. Man vet faktiskt mycket lite om vad trettio års
näringspolitik betytt. Genomarbetade utvärderingar av såväl enskilda
stödåtgärder som av aktörerna på området saknas på det hela taget.
Genomförda av företagsstöd, pekar nästan undantagslöst på
svårpåvisbara positiva effekter, men samtidigt också olika negativa
effekter.

De direkta ekonomiska stöden kan i huvudsak läggas ned

Det är utredningens bedömning att de direkta ekonomiska stöden riskerar
att skapa mer negativa effekter på det område de sätts in, än positiva för-
delar som kan uppnås i det enskilda fallet. Riskkapitalmarknaden har
under de senare åren vuxit och utvecklats dramatiskt, varför tillgången
till kapital på marknaden numera är bättre ordnad för det lilla företaget.
De direkta ekonomiska stöden bör därmed, med undantag för riktade stöd
mot speciella grupper, läggas ned.

Staten bör utveckla en beställarroll inom småföretagspolitiken

Den helt dominerande delen av insatserna för små företag har under åren
bedrivits med staten som utförare. Lärorika exempel från andra länder
visar på möjligheterna att staten övergår i rollen att vara beställare. Dessa
idéer har också lyfts fram i arbetet med s.k. regionala tillväxtavtal runt
om i landet. Utredningen föreslår att regeringen prövar detta arbetssätt
också inom småföretagspolitiken.

Information, kunskap och nätverk är den nya generationens
småföretagspolitik

Det finns enligt utredarna starka argument för en ny inriktning mot att
skapa lättillgängliga kunskapsplattformar för små företag. Tillgång till
information, kunskap och nätverk blir allt mer kritiskt för det lilla
företagets växt och för företagsstartarens framgång. Sådana plattformar
är inte bara en viktig nationell fråga, utan bör också att spela en
nyckelroll i regional och lokal utveckling och statens engagemang i det
arbetet.

Tre regelsystem, där det lilla och växande företaget kommer i kläm, måste
förändras

Det finns flera områden av stor betydelse för tillblivelse och växt av
företag, där endast staten kan göra en insats. Det gäller regelsystem, där
små och växande företag kommit i kläm i avvägningen mellan olika
samhällsintressen. System som byggts för ett stabilt och väl etablerat

Prop. 1999/2000:71

Bilaga 2

företag passar inte för det lilla och det växande företaget. Av de regel-
system som utredningen speciellt tar upp är flertalet redan under
behandling på annat håll, de s.k. stoppreglema, fåmansbolagslags-
stiftningen och de administrativa regelkraven. Härtill vill utredningen
foga arbetsrättslagstiftningens utformning, som ger särskilda problem för
de små och framför allt de växande företagen.

Myndighetsrollen inom småföretagspolitiken måste renodlas

Generellt gäller att det inte finns anledning att ha dubblerade uppdrag och
administration. Snarlika uppgifter bör ligga på samma ställe. Utredarna
föreslår därför följande:

Central nivå: Det bör finnas en mer renodlad myndighetsfunktion för
småföretagspolitiken. Det betyder att den centrala myndigheten inte ska
arbeta med såväl ekonomisk stödgivning som rådgivning direkt till före-
tagare. En blandad verksamhet kan leda till en olämplig mellanställning
som både utförare och övervakare av system. Den hamnar också i en
svåröverblickbar situation av många och ofta motstridiga mål och roller.

Regional nivå: Det behövs en eller flera regionala aktörer för att över-
föra den centrala myndighetens analyser, plattforms- och informations-
byggande samt uppföljningssystem. Utredningen menar att aktörens in-
satser ska bedrivas på företagens villkor, vilket kräver närhet.

Del II - Organisation och struktur

Inledning

Utredarna anser att statens centrala roll för att främja små och växande
företag skall vara regelsystem, infrastruktur och utformningen av vissa
kunskapsplattformar. Staten skall så lite som möjligt vara inblandad i
enskilda företagsprocesser. Staten skall också utforma ett enhetligt
system for rådgivning och finansiering genom statliga garantier.
Utförandet av rådgivning och finansiering till företagare sker genom
privata konsulter och banker for att ligga så nära marknaden som möjligt.

Formerna för hur huvudmannen i samarbete med det regionala part-
nerskapet väljer att organisera detta kommer att variera. Den regionala
huvudmannen tar ansvar för att det inte saknas affarsrådgivare i regionen.

Ett enhetligt system för rådgivning och finansiering

Rådgivningen

Utredningen föreslår att ett system utformas där många företag eller
individer auktoriseras som affarsrådgivare. Dessa skall sedan utföra
rådgivningsverksamhet mot ny- och småföretagare (eller de grupper
staten bestämmer). Affarsrådgivamas verksamhet kan på vissa villkor
finansieras av staten.

Prop. 1999/2000:71

Bilaga 2

Företagen som auktoriseras skall klara noggranna prövningar och ha
erfarenhet av affärsbedömningar. De kan välja att vara allmänna eller
specialiserade inom t.ex. teknik eller marknad. Oftast blir denna verk-
samhet endast en del av den ordinarie affärsverksamheten för den som
auktoriseras.

För auktorisationen, för utbildning, övervakning, uppföljning och
gemensam informations- och kunskapsbas svarar den centrala närings-
politiska myndigheten. Ett informationssystem för såväl rapportering
som kunskaps- och informationsutbyte mellan affarsrådgivama byggs
upp.

Affarsrådgivarsystemet berör rådgivarverksamheten vid Startlinjen,
ALMIs rådgivningsverksamhet, LKUrnas och IUC:nas rådgivningsverk-
samhet, Exportrådet och Teknikbrostiftelsema.

Garantier

Utredningen föreslår att ett system för statliga garantier vid banklån
utformas. Systemet ska ge nystartade eller små, växande företag ökade
möjligheter att få banklån. Garantisystemet hanteras, övervakas och följs
upp av den centrala näringspolitiska myndigheten. Myndigheten
auktoriserar affärsrådgivare som skall få svara för bedömningarna och
råd till banken om garanti. Myndigheten beviljar slutligen garantin, efter
ansökan från banken.

Garantins omfattning begränsas, t.ex. genom en viss högsta andel av
lånebelopp och med vissa totala tak. Garantierna kan begränsas till före-
tag av viss storlek. I garantigivningen kan också väljas att prioritera sär-
skilda grupper. Det kan vara nystartade företag, kvinno- eller
invandrarägda företag eller företag i glesbygd. Företag betalar viss avgift
för garantin. Avgiften finansierar statens eventuella infrianden av sina
garantiåtaganden. Bankerna administrerar garantiarbetet gentemot före-
taget och affärsrådgivama.

Garantisystemet berör det regionalpolitiska företagsstödet, ALMI:s
låne- och garantiverksamhet, AMSs Starta eget-bidrag, Exportrådets pro-
gram med finansiella stöd, Industrifondens låne- och garantiverksamhet,
Norrlandsfondens låne- och garantiverksamhet, NUTEKs såddfinansie-
ring, IUCrnas projektbidrag, m.fl.

Viktiga kompletterande, generella åtgärder

Utredningen anser vidare att ambitionen bör vara att öka nivån på det
svenska företagandet genom att öka den naturliga riskkapitaltillgången.
Detta förhållande bör inte angripas med finansiellt stöd utan med
skatteregler. Ett sätt som detta kan göras på är den engelska modellen för
att underlätta privatpersoners investeringar i onoterade företag. Modellen
innebär att staten tillåter uppskov med reavinstbeskattning vid
återinvestering av reavinsten i onoterade aktier. Ett annat tillväga-
gångssätt är att höja avdragsmöjligheten för privatpersoners investeringar
i onoterade företag.

Prop. 1999/2000:71

Bilaga 2

Kunskapsplattformar på alla nivåer

Kunskapsplattformar har som syfte att förenkla informationssökning, öka
erfarenhetsutbyte och kunskapstillväxt, underlätta kontakter mellan
företag, knyta ihop affärer, göra vägen till myndigheterna kortare m.m.
De kan vara enkelriktade eller tvåvägs-, nationella, internationella,
regionala eller lokala och vara automatiserade, på Internet eller bestå av
personliga möten.

I dagens näringspolitiska system förekommer en rad aktiviteter för att
bygga kunskapsplattformar. Aktiviteterna på detta område bör systemati-
seras och förstärkas. Den centrala näringspolitiska myndigheten har här
en nyckelfunktion, men uppgifter finns också på regional och lokal nivå.

Utredningen ser tre typer av plattformsbyggande:

1. Nationella, långsiktiga basplattformar som innebär att bygga och
löpande underhålla informations- och kunskapsdatabaser under lång tid.
De är ett stöd både for enskilda företag och personer, liksom för de
auktoriserade affärsrådgivama. Affarsrådgivarna övertar NUTEKs nuva-
rande uppgifter att svara på frågor och att eventuellt hjälpa vidare med
råd och anvisningar.

2. Nationellt initierade, tidsbegränsade plattformsprojekt skall initiera
nätverksbildningar mellan företag och olika kunskapskällor och syftar till
att få igång processer. Tjänsten kan utföras av staten, regionen eller be-
ställas i konkurrens.

3. Som stöd för kommunala och regionala nätverk har den centrala
näringspolitiska myndigheten en uppgift att samordna kunskapsutveck-
lingen och föra en dialog. Häri ingår också att underlätta för företagare
och att få tillgång till de möjligheter som EU:s olika program ger.

Prop. 1999/2000:71

Bilaga 2

Skiss över rådgivnings- och finansieringssystemet

Central
nivå

Regional
nivå

Lokal
nivå

Idag

Företagarna och
företagen

Utredn.förslag

Företagarna och
företagen

Prioriterade grupper

På grund av samhällets uppbyggnad, geografiska förhållanden, tradition
och kultur har vissa grupper sämre möjligheter än andra att starta och
driva företag. Utredningen bedömer att staten kan välja att inrikta sitt
småföretagsarbete speciellt mot sådana grupper eller att resursmässigt
prioritera sådana grupper inom en generellt verkande åtgärd.

Frågan om särskilda grupper är viktig, eftersom utredningens analys
tidigare visat på behovet av att fa fler företagare och företag och ett större
näringsliv i Sverige. Att identifiera grupper med högre trösklar för att
starta företag är emellertid svårt och varierar över tiden. Det är också
mycket viktigt att utforma reglerna så att risken för konkurrenssnedvrid-
ning i möjligaste mån minimeras. Tänkbara prioriteringar är nyföreta-
gare, kvinnor och invandrare. Det går naturligtvis också att se företag i
glesbygd som en politiskt prioriterad grupp.

Starta eget-bidraget, som riktar sig mot individer snarare än företag,
kan vara en viktig komponent i det affärsrådgivningssystem som utred-
ningen föreslår.

Prop. 1999/2000:71

Bilaga 2

Prop. 1999/2000:71

N äringsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 2000.

Närvarande: ordförande Freivalds, och statsråden Ulvskog, Sahlin,
Östros, Engqvist, Rosengren, Wämersson, Lövdén

Föredragande:statsrådet Mona Sahlin

Regeringen beslutar proposition 1999/2000:71 Vissa organisationsfrågor
inom näringspolitiken

Eländers Gotab 59916, Stockholm 2000

Vissa organisationsfrågor inom näringspolitiken

Regeringens proposition

1999/2000:71