Stärkt kontroll av fusk i livsmedelskedjan (Proposition 2025/26:206)

Regeringens proposition 2025/26:206

Stärkt kontroll av fusk i livsmedelskedjan	Prop.
	2025/26:206

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 17 mars 2026

Lotta Edholm

Peter Kullgren

(Landsbygds- och infrastrukturdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det är angeläget att stärka arbetet med att upptäcka och motverka avsiktliga överträdelser av materiella bestämmelser i livsmedelskedjan som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande. I propositionen föreslås därför att det införs en möjlighet för bl.a. Livsmedelsverket och Statens jordbruksverk (Jordbruksverket) att ta över ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i en viss typ av ärenden som rör sådant fusk.

För att ytterligare förbättra kontrollmyndigheternas tillgång till information och möjlighet att bedriva en effektiv kontroll föreslås också bestämmelser om uppgiftsskyldighet mellan kontrollmyndigheterna i livsmedelskedjan.

Lagändringarna föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 januari 2028.

Prop. 2025/26:206

Innehållsförteckning

1	Förslag till riksdagsbeslut .................................................................		5
2	Lagtext	..............................................................................................	6
	2.1	Förslag till lag om ändring i miljöbalken ...........................	6

2.2Förslag till lag om ändring i epizootilagen

	(1999:657) ..........................................................................	7
2.3	Förslag till lag om ändring i zoonoslagen (1999:658)........	8

2.4Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen

(2006:804) ..........................................................................

2.5Förslag till lag om ändring i lagen (2006:805) om

foder och animaliska biprodukter .....................................

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (2006:806) om

provtagning på djur, m.m. ................................................

2.7Förslag till lag om ändring i lagen (2006:807) om

kontroll av husdjur, m.m. .................................................

2.8Förslag till lag om ändring i lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar

på jordbruksprodukter och livsmedel ...............................

2.9Förslag till lag om ändring i lagen (2013:363) om

kontroll av ekologisk produktion......................................

2.10Förslag till lag om ändring i djurskyddslagen

(2018:1192) ......................................................................

2.11Förslag till lag om ändring i växtskyddslagen

		(2022:725) ........................................................................	21
3	Ärendet och dess beredning ............................................................		22
4	EU-förordningen om offentlig kontroll i livsmedelskedjan ............		23
	4.1	Tillämpningsområdet för förordningen ............................	23
	4.2	Bestämmelser om offentlig kontroll .................................	24
	4.3	Finansiering av offentlig kontroll .....................................	25
	4.4	Administrativt stöd och samarbete ...................................	26
	4.5	Planering och rapportering ...............................................	27
	4.6	Åtgärder vid bristande efterlevnad ...................................	27
5	Nationella bestämmelser om kontroll i livsmedelskedjan...............		28

5.1Nationella kompletterande bestämmelser finns i

	sektorslagstiftningen.........................................................		28
5.2	Livsmedel	.........................................................................	28
	5.2.1	Övergripande beskrivning av
		lagstiftningen ...................................................	28
	5.2.2	Fördelning av kontrollansvar...........................	29
	5.2.3	Finansiering av den offentliga kontrollen........	29

5.3Avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade

	organismer........................................................................		30
	5.3.1	Övergripande beskrivning av
		lagstiftningen ...................................................	30
	5.3.2	Fördelning av kontrollansvar...........................	31
	5.3.3	Finansiering av den offentliga kontrollen........	31
5.4	Foder och animaliska biprodukter ....................................		31

		5.4.1	Övergripande beskrivning av
			lagstiftningen ..................................................	31
		5.4.2	Fördelningen av kontrollansvar ......................	32
		5.4.3	Finansiering av den offentliga kontrollen .......	32
	5.5	Djurhälsa .........................................................................		33
		5.5.1	Övergripande beskrivning av
			lagstiftningen ..................................................	33
		5.5.2	Fördelningen av kontrollansvar ......................	34
		5.5.3	Finansiering av den offentliga kontrollen .......	35
	5.6	Djurskydd	........................................................................	35
		5.6.1	Övergripande beskrivning av
			lagstiftningen ..................................................	35
		5.6.2	Fördelningen av kontrollansvar ......................	36
		5.6.3	Finansiering av den offentliga kontrollen .......	36
	5.7	Växtskadegörare ..............................................................		36
		5.7.1	Övergripande beskrivning av
			lagstiftningen ..................................................	36
		5.7.2	Fördelningen av kontrollansvar ......................	37
		5.7.3	Finansiering av den offentliga kontrollen .......	37
	5.8	Växtskyddsmedel ............................................................		37
		5.8.1	Övergripande beskrivning av
			lagstiftningen ..................................................	37
		5.8.2	Fördelningen av kontrollansvar ......................	38
		5.8.3	Finansiering av den offentliga kontrollen.......	39
	5.9	Ekologisk produktion och ekologiska produkter .............		39
		5.9.1	Övergripande beskrivning av
			lagstiftningen ..................................................	39
		5.9.2	Fördelningen av kontrollansvar ......................	40
		5.9.3	Finansiering av den offentliga kontrollen .......	40
	5.10	Skyddade beteckningar....................................................		41
		5.10.1	Övergripande beskrivning av
			lagstiftningen ..................................................	41
		5.10.2	Fördelning av kontrollansvar ..........................	41
		5.10.3	Finansiering av den offentliga kontrollen .......	42
	5.11	Särskilt om regleringen av handelsnormer ......................		42
		5.11.1	Kontrollmyndigheter ......................................	43
		5.11.2	Finansiering av den offentliga kontrollen .......	43
6	En stärkt kontroll av fusk i livsmedelskedjan ................................			44
	6.1	Problematiken med fusk ..................................................		44
	6.2	EU-rättsliga krav på kontroll av fusk...............................		45

6.3Kompletterande nationell reglering av betydelse för

	fuskkontroll .....................................................................	46
6.4	Brister i den nuvarande kontrollen av fusk ......................	47

6.5En möjlighet att ta över kontrollansvar för

misstänkta överträdelser genom fusk...............................	47
7 Uppgiftsskyldighet mellan kontrollmyndigheter............................	63

7.1Sekretess påverkar kontrollmyndigheternas

möjlighet till informationsutbyte .....................................		63
7.1.1	Sekretess hos kontrollmyndigheterna .............	63
7.1.2	Sekretessbrytande bestämmelser ....................	65

Prop. 2025/26:206

Prop. 2025/26:206	7.2	En generell uppgiftsskyldighet för
		kontrollmyndigheter .........................................................	65
	7.3	Reglering av personuppgiftsbehandling ...........................	71
8	Ikraftträdande..................................................................................		74
9	Avgifter för kontrollprogram bör tas bort .......................................		75
10	Konsekvenser..................................................................................		77
11	Författningskommentar...................................................................		85
	11.1	Förslaget till lag om ändring i miljöbalken ......................	85
	11.2	Förslaget till lag om ändring i epizootilagen
		(1999:657) ........................................................................	88
	11.3	Förslaget till lag om ändring i zoonoslagen
		(1999:658) ........................................................................	91
	11.4	Förslaget till lag om ändring i livsmedelslagen
		(2006:804) ........................................................................	95
	11.5	Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:805) om
		foder och animaliska biprodukter .....................................	99
	11.6	Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:806) om
		provtagning på djur, m.m. ..............................................	104
	11.7	Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:807) om
		kontroll av husdjur, m.m. ...............................................	109
	11.8	Föreslaget till lag om ändring i lagen (2009:1424)
		om kontroll av skyddade beteckningar på
		jordbruksprodukter och livsmedel ..................................	113
	11.9	Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:363) om
		kontroll av ekologisk produktion....................................	118
	11.10	Förslaget till lag om ändring i djurskyddslagen
		(2018:1192) ....................................................................	124
	11.11	Förslaget till lag om ändring i växtskyddslagen
		(2022:725) ......................................................................	128
Bilaga 1		Sammanfattning av betänkandet Stärkt kontroll av
		fusk i livsmedelskedjan (SOU 2024:44).........................	132
Bilaga 2		Betänkandets (SOU 2024:44) lagförslag i relevanta
		delar................................................................................	142
Bilaga 3		Förteckning över remissinstanserna (SOU 2024:44)......	164
Bilaga 4		Sammanfattning av betänkandet En ny
		kontrollorganisation i livsmedelskedjan – för ökad
		effektivitet, likvärdighet och konkurrenskraft (SOU
		2025:64) .........................................................................	166
Bilaga 5		Förteckning över remissinstanserna (SOU 2025:64)......	179
Bilaga 6		Lagrådsremissens lagförslag ..........................................	181
Bilaga 7		Lagrådets yttrande ..........................................................	197
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 2026 .......			198
4

1	Förslag till riksdagsbeslut	Prop. 2025/26:206

Regeringens förslag:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken.

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i epizootilagen (1999:657).

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i zoonoslagen (1999:658).

4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804).

5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter.

6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m.

7.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m.

8.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel.

9.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion.

10.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i djurskyddslagen (2018:1192).

11.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i växtskyddslagen (2022:725).

Prop. 2025/26:206 2

Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i miljöbalken

Härigenom föreskrivs att det i miljöbalken ska införas en ny paragraf, 26 kap. 34 a §, och närmast före 26 kap. 34 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	26 kap.
	Övertagande av offentlig kontroll
	och annan offentlig verksamhet
	34 a §
	Den kontrollmyndighet som reger-
	ingen bestämmer får besluta att från
	en länsstyrelse eller kommun, eller
	från ett organ eller en fysisk person
	som utför delegerade uppgifter, ta
	över ansvaret för offentlig kontroll
	och annan	offentlig verksamhet
	enligt förordning (EU) 2017/625 i
	fråga om en misstänkt avsiktlig
	överträdelse	som begåtts genom
	bedrägligt eller vilseledande age-
	rande.
	Ett sådant beslut får fattas endast

om den misstänkta överträdelsen är särskilt omfattande eller komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl. Innan ett beslut fattas ska samråd ske med den som ansvaret tas över från. Samråd behöver dock inte ske om kontrollen brådskar eller om det annars är olämpligt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028.

2.2	Förslag till lag om ändring i epizootilagen	Prop. 2025/26:206
	(1999:657)

Härigenom föreskrivs att det i epizootilagen (1999:657) ska införas en ny paragraf, 11 f §, och närmast före 11 f § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	Övertagande av offentlig kontroll
	och annan offentlig verksamhet
	11 f §
	Jordbruksverket får besluta att från
	en länsstyrelse, eller från ett organ
	med delegerade uppgifter eller en
	fysisk person som har delegerats
	vissa uppgifter, ta över ansvaret för
	offentlig kontroll och annan offent-
	lig verksamhet i fråga om en miss-
	tänkt avsiktlig	överträdelse	som
	begåtts genom	bedrägligt	eller
	vilseledande agerande.
	Ett sådant beslut får fattas endast

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028.

Prop. 2025/26:206 2.3	Förslag till lag om ändring i zoonoslagen
	(1999:658)

Härigenom föreskrivs att det i zoonoslagen (1999:658) ska införas en ny paragraf, 8 f §, och närmast före 8 f § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Övertagande av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

8 f §

Jordbruksverket får besluta att från en länsstyrelse, eller från ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter, ta över ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om en misstänkt avsiktlig överträdelse som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande.

Ett sådant beslut får fattas endast om den misstänkta överträdelsen är särskilt omfattande eller komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl. Innan ett beslut fattas ska samråd ske med den som ansvaret tas över från. Samråd behöver dock inte ske om kontrollen brådskar eller om det annars är olämpligt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028.

2.4	Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen	Prop. 2025/26:206
	(2006:804)

Härigenom föreskrivs att det i livsmedelslagen (2006:804) ska införas tre nya paragrafer, 17 a, 19 b och 19 c §§, och närmast före 19 b § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

17 a §

Livsmedelsverket får besluta att från en länsstyrelse eller kommun, eller från ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter, ta över ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625 i fråga om en misstänkt avsiktlig överträdelse som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande.

Uppgiftsskyldighet mellan kontrollmyndigheter

19 b §

Om en kontrollmyndighet uppmärksammar en omständighet som kan antas leda till en åtgärd enligt förordning (EU) 2017/625 inom en annan kontrollmyndighets ansvarsområde enligt denna lag eller annan lag, ska myndigheten anmäla omständigheten till den andra myndigheten.

Prop. 2025/26:206		19 c §
		En kontrollmyndighet ska på begä-
		ran lämna en uppgift till en annan
		kontrollmyndighet, om den andra
		myndigheten bedömer att den be-
		höver uppgiften för offentlig kon-
		troll eller annan offentlig verksam-
		het enligt denna lag eller annan lag
		som kompletterar förordning (EU)
	2017/625.

	Denna lag träder i kraft den 1 januari 2027 i fråga om 19 b och 19 c §§
	och i övrigt den 1 januari 2028.

2.5	Förslag till lag om ändring i lagen (2006:805)	Prop. 2025/26:206
	om foder och animaliska biprodukter

Härigenom föreskrivs att det i lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter ska införas tre nya paragrafer, 18 a, 20 b och 20 c §§, och närmast före 20 b § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	18 a §
	Jordbruksverket får besluta att från
	en länsstyrelse eller kommun, eller
	från ett organ med delegerade upp-
	gifter eller en fysisk person som har
	delegerats vissa uppgifter, ta över
	ansvaret för offentlig kontroll och
	annan offentlig verksamhet i fråga
	om en misstänkt avsiktlig över-
	trädelse som begåtts genom bedräg-
	ligt eller vilseledande agerande.
	Ett sådant beslut får fattas endast
	om den misstänkta överträdelsen är
	särskilt omfattande eller komplice-
	rad eller om det finns andra sär-
	skilda skäl. Innan ett beslut fattas
	ska samråd ske med den som
	ansvaret tas över från. Samråd
	behöver dock inte ske om kontrollen
	brådskar eller om det annars är
	olämpligt.
	Uppgiftsskyldighet mellan
	kontrollmyndigheter
	20 b §
	Om en kontrollmyndighet uppmärk-
	sammar en omständighet som kan
	antas leda till en åtgärd enligt
	förordning (EU) 2017/625 inom en
	annan kontrollmyndighets ansvars-
	område enligt denna lag eller
	annan lag, ska myndigheten anmäla
	omständigheten till den andra myn-
	digheten.
	20 c §
	En kontrollmyndighet ska på begä-
	ran lämna en uppgift till en annan
	kontrollmyndighet, om den andra
	myndigheten bedömer att den be-	11

Prop. 2025/26:206		höver uppgiften för offentlig kon-
		troll eller annan offentlig verksam-
		het enligt denna lag eller annan lag
		som kompletterar förordning (EU)
	2017/625.

	Denna lag träder i kraft den 1 januari 2027 i fråga om 20 b och 20 c §§
	och i övrigt den 1 januari 2028.

2.6	Förslag till lag om ändring i lagen (2006:806)	Prop. 2025/26:206
	om provtagning på djur, m.m.

Härigenom föreskrivs att det i lagen (2006:806) om provtagning på djur,

m.m.ska införas tre nya paragrafer, 12 a–12 c §§, och närmast före 12 a och 12 b §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Övertagande av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

12 a §

Den kontrollmyndighet som regeringen bestämmer får besluta att från en länsstyrelse eller kommun, eller från ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter, ta över ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om en misstänkt avsiktlig överträdelse som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande.

Uppgiftsskyldighet mellan kontrollmyndigheter

12 b §

Prop. 2025/26:206		12 c §
		En kontrollmyndighet ska på begä-
		ran lämna en uppgift till en annan
		kontrollmyndighet, om den andra
		myndigheten bedömer att den be-
		höver uppgiften för offentlig kon-
		troll eller annan offentlig verksam-
		het enligt denna lag eller annan lag
		som kompletterar förordning (EU)
	2017/625.

	Denna lag träder i kraft den 1 januari 2027 i fråga om 12 b och 12 c §§
	och i övrigt den 1 januari 2028.

2.7	Förslag till lag om ändring i lagen (2006:807)	Prop. 2025/26:206
	om kontroll av husdjur, m.m.

Härigenom föreskrivs att det i lagen (2006:807) om kontroll av husdjur,

m.m.ska införas en ny paragraf, 9 e §, och närmast före 9 e § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Övertagande av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

9 e §

Jordbruksverket får besluta att från en länsstyrelse, eller från ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter, ta över ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625 i fråga om en misstänkt avsiktlig överträdelse som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028.

Prop. 2025/26:206 2.8	Förslag till lag om ändring i lagen (2009:1424)
	om kontroll av skyddade beteckningar
	på jordbruksprodukter och livsmedel

Härigenom föreskrivs att det i lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel ska införas tre nya paragrafer, 9 a, 10 b och 10 c §§, och närmast före 9 a och 10 b §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Övertagande av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

9 a §

Livsmedelsverket får besluta att från en länsstyrelse eller kommun, eller från ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter, ta över ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om en misstänkt avsiktlig överträdelse som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande.

Uppgiftsskyldighet mellan kontrollmyndigheter

10 b §

10 c §Prop. 2025/26:206

En kontrollmyndighet ska på begäran lämna en uppgift till en annan kontrollmyndighet, om den andra myndigheten bedömer att den behöver uppgiften för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet enligt denna lag eller annan lag som kompletterar förordning (EU) 2017/625.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2027 i fråga om 10 b och 10 c §§ och i övrigt den 1 januari 2028.

Prop. 2025/26:206 2.9	Förslag till lag om ändring i lagen (2013:363)
	om kontroll av ekologisk produktion

Härigenom föreskrivs att det i lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion ska införas fem nya paragrafer, 7 a–7 e §§, och närmast före 7 a och 7 d §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Övertagande av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

7 a §

Livsmedelsverket får besluta att från en länsstyrelse, en kommun eller ett kontrollorgan ta över ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om en misstänkt avsiktlig överträdelse av krav för livsmedel som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande.

7 b §

Jordbruksverket får besluta att från en länsstyrelse eller ett kontrollorgan ta över ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om en misstänkt avsiktlig överträdelse som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande i andra fall än som avses i 7 a §.

7 c §

Ett beslut enligt 7 a eller 7 b § får fattas endast om den misstänkta överträdelsen är särskilt omfattande eller komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl. Innan ett beslut fattas ska samråd ske med den som ansvaret tas över från. Samråd behöver dock inte ske om kontrollen brådskar eller om det annars är olämpligt.

Uppgiftsskyldighet mellan	Prop. 2025/26:206
kontrollmyndigheter

7 d §

7 e §

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2027 i fråga om 7 d och 7 e §§ och i övrigt den 1 januari 2028.

Prop. 2025/26:206 2.10	Förslag till lag om ändring i djurskyddslagen
	(2018:1192)

Härigenom föreskrivs att det i djurskyddslagen (2018:1192) ska införas en ny paragraf, 8 kap. 4 a §, och närmast före 8 kap. 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 kap.

Övertagande av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

4 a §

Den kontrollmyndighet som regeringen bestämmer får besluta att från en länsstyrelse, eller från ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter, ta över ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om en misstänkt avsiktlig överträdelse som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028.

2.11	Förslag till lag om ändring i växtskyddslagen		Prop. 2025/26:206
	(2022:725)
Härigenom föreskrivs att det i växtskyddslagen (2022:725) ska införas en
ny paragraf, 11 a §, och närmast före 11 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		Övertagande av offentlig kontroll
		och annan offentlig verksamhet
		11 a §

Jordbruksverket får besluta att från ett organ med delegerade uppgifter, eller från en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter, ta över ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625 i fråga om en misstänkt avsiktlig överträdelse som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028.

Prop. 2025/26:206

3Ärendet och dess beredning

Regeringen beslutade den 30 juni 2022 (dir. 2022:99) att ge en särskild utredare i uppdrag att utreda och lämna förslag som syftar till att stärka arbetet med att upptäcka och motverka fusk i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan. Utredaren skulle bland annat föreslå hur den samordnande rollen i fråga om fuskkontroll kan utvecklas och stärkas hos en myndighet på central nivå (central myndighet) med samordnande uppgifter när det gäller offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i den jordbruksbaserade livsmedelskedjan.

Utredaren redovisade sitt betänkande Stärkt kontroll av fusk i livsmedelskedjan (SOU 2024:44), i juni 2024. En sammanfattning av betänkandets förslag finns i bilaga 1. Betänkandets lagförslag i relevanta delar finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgängliga på regeringens webbplats, regeringen.se. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Landsbygds- och infrastrukturdepartementet (dnr LI2024/01678).

I denna proposition behandlar regeringen förslagen i betänkandet, med undantag för förslaget om en ny lag om sanktionsavgifter för bedrägliga och vilseledande överträdelser inom livsmedelskedjan, som bereds vidare i Regeringskansliet.

Regeringen beslutade den 14 december 2023 (dir. 2023:170) att ge en särskild utredare i uppdrag att se över hur offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i livsmedelskedjan organiseras och finansieras inom områdena livsmedel, foder och animaliska biprodukter. Utredaren skulle bland annat analysera ansvarsfördelningen mellan de myndigheter som utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet, inklusive revision, och föreslå lämpliga ändringar för att kontrollen ska bli så verkningsfull, effektiv, enhetlig och likvärdig som möjligt samtidigt som det ska bli enklare för företagen.

Utredaren redovisade sitt betänkande En ny kontrollorganisation i livsmedelskedjan – för ökad effektivitet, likvärdighet och konkurrenskraft (SOU 2025:64), härefter Förenklingsutredningen, i maj 2025. En sammanfattning av betänkandets förslag finns i bilaga 4. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning av remissinstanserna finns i bilaga 5. Remissyttrandena finns tillgängliga på regeringens webbplats, regeringen.se, och i Landsbygds- och infrastrukturdepartementet (dnr LI2026/00539). I denna proposition behandlas betänkandets bedömning att avgifter för vissa kontrollprogram på livsmedelsområdet bör tas bort. Betänkandet bereds i övrigt vidare i Regeringskansliet.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 5 februari 2026 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. I förhållande till lagrådsremissens lagförslag görs vissa språkliga ändringar.

4	EU-förordningen om offentlig kontroll i	Prop. 2025/26:206

livsmedelskedjan

4.1Tillämpningsområdet för förordningen

Offentlig kontroll i livsmedelskedjan regleras på unionsrättslig nivå i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll), härefter EU:s kontrollförordning.

EU:s kontrollförordning innehåller bestämmelser om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som utförs av medlemsstaternas behöriga myndigheter, finansiering av offentlig kontroll, administrativt stöd och samarbete mellan medlemsstater samt inrättande av ett datoriserat informationssystem för förvaltning av information och data avseende offentlig kontroll.

Enligt artikel 1.2 ska EU:s kontrollförordning tillämpas på offentlig kontroll som utförs för att säkerställa att unionslagstiftningen inom en rad olika områden följs, oavsett om de bestämmelserna har fastställts på unionsnivå eller av medlemsstaterna. Följande områden omfattas:

•Livsmedel och livsmedelssäkerhet, integritet och hälsosamhet i valfritt produktions-, bearbetnings- och distributionsled, inklusive bestämmelser för att säkerställa god handelssed, konsumentskydd och konsumentinformation, samt bestämmelser om tillverkning och användning av material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel.

•Avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön för livsmedels- och foderproduktion.

•Foder och fodersäkerhet, i alla produktions-, bearbetnings- och distributionsled, samt användning av foder, inklusive bestämmelser för att säkerställa god handelssed och skydda konsumenthälsa, konsumentskydd och konsumentinformation.

•Djurhälsokrav.

•Förebyggande och minimering av risker som animaliska biprodukter och framställda produkter utgör för människors och djurs hälsa.

•Djurskyddskrav.

•Skyddsåtgärder mot växtskadegörare.

Prop. 2025/26:206 • Krav för utsläppande på marknaden och användning av växtskyddsmedel samt vad gäller hållbar användning av bekämpningsmedel, med undantag för utrustning för spridning av bekämpningsmedel.

•Ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter.

•Användning och märkning av skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar och garanterade traditionella specialiteter.

Förordningen ska även tillämpas på offentlig kontroll som genomförs för att säkerställa att man inom berörda områden följer de bestämmelser som är tillämpliga på varor som förs in i unionen från tredjeland och som exporteras från unionen till tredjeland (artikel 1.3).

När det gäller foder och fodersäkerhet, djurskyddskrav och djurhälsokrav bedöms EU:s kontrollförordning, enligt propositionen En anpassning av bestämmelser om kontroll i livsmedelskedjan till EU:s nya kontrollförordning (prop. 2020/21:43 s. 130–132), omfatta kontroll av

•foder till alla slags djur,

•djurskydd i fråga om animalieproduktionens djur och transporter av levande ryggradsdjur som har samband med ekonomisk verksamhet, och

•djurhälsa i fråga om alla slags djur.

EU:s kontrollförordning är därmed till viss del tillämplig även på kontroll av krav som gäller andra djurslag än livsmedelsproducerande djur, t.ex. på djurhälsokrav vid införsel av sällskapsdjur.

4.2Bestämmelser om offentlig kontroll

Med offentlig kontroll avses sådan verksamhet som utförs av de behöriga myndigheterna för att verifiera att aktörerna följer förordningen och de bestämmelser som finns på de sakområden där EU:s kontrollförordning ska tillämpas, samt att djur eller varor uppfyller kraven enligt dessa bestämmelser (artikel 2.1). Förordningen reglerar även annan offentlig verksamhet, med vilket avses annan verksamhet än offentlig kontroll som utförs av de behöriga myndigheterna i enlighet med förordningen och de bestämmelser som avses i artikel 1.2, däribland beviljande av tillstånd eller godkännanden samt utfärdanden av officiella intyg eller attesteringar (artikel 2.2).

Medlemsstaterna ska för vart och ett av de områden som omfattas av kontrollförordningen utse den eller de behöriga myndigheter som ska organisera eller utföra offentlig kontroll. Om flera behöriga myndigheter utses inom ett och samma område ska medlemsstaterna säkerställa en verkningsfull och effektiv samordning mellan dessa samt en enhetlig och effektiv offentlig kontroll inom hela sitt territorium. Inom vart och ett av områdena ska en central myndighet utses med ansvar för att samordna samarbetet och kontakterna med kommissionen och övriga medlemsstater avseende offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet (artikel 4).

Därutöver finns det ett antal bestämmelser om allmänna skyldigheter för de behöriga myndigheterna (artikel 5). Myndigheterna ska bland annat ha

förfaranden för att säkerställa att den offentliga kontrollen är verkningsfull Prop. 2025/26:206 och lämplig samt för att säkerställa att det inte föreligger någon intresse-

konflikt för den personal som genomför kontrollen. Behöriga myndigheter ska ha tillgång till lämplig laboratoriekapacitet för analys, testning och diagnostik. De ska även ha tillgång till tillräckligt stor, för ändamålet väl kvalificerad och erfaren personal samt lämpliga och väl underhållna utrymmen och utrustning, så att offentlig kontroll kan genomföras på ett effektivt och verkningsfullt sätt. Rättsliga förfaranden ska säkerställa att personalen har tillträde till aktörernas lokaler och tillgång till deras dokumentation, så att de kan utföra sina uppgifter på ett korrekt sätt. Det finns också krav på att personalen ska ha ändamålsenlig utbildning för sitt kompetensområde så att den på ett kompetent sätt kan utföra sina uppgifter och utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet på ett enhetligt sätt.

De allmänna bestämmelserna om offentlig kontroll finns i artikel 9. Enligt bestämmelsen ska de behöriga myndigheterna regelbundet och med lämplig frekvens genomföra riskbaserad offentlig kontroll av alla aktörer med hänsyn till identifierade risker (artikel 9.1). De ska även utföra regelbundna kontroller med lämplig riskbaserad frekvens för att identifiera eventuella avsiktliga överträdelser inom förordningens tillämpningsområde som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande (artikel 9.2). Dessutom ska offentlig kontroll utföras inför utfärdandet av ett officiellt intyg eller en officiell attestering som är en förutsättning för att djur eller varor ska få släppas ut på marknaden eller förflyttas enligt de bestämmelser som omfattas av förordningen (artikel 9.3). Kontrollen ska som huvudregel genomföras utan förvarning, utom i de fallen då det är nödvändigt och motiverat att förvarna aktören eller då aktören själv har begärt offentlig kontroll och den behöriga myndigheten anser att förvarning bör ske. Kontrollen ska så långt det är möjligt genomföras på ett sätt som minimerar den administrativa bördan och verksamhetsstörningar för aktörerna.

Den offentliga kontrollen ska avse djur och varor i alla produktions-, bearbetnings-, distributions- och användningsled samt av ämnen, material eller föremål som kan inverka på djurs och varors egenskaper eller hälsa och på hur de stämmer överens med gällande krav. Kontrollen ska också omfatta aktörernas verksamhet, inklusive djurhållning, utrustning, transportmedel, lokaler och andra platser under deras kontroll och deras omgivningar samt relaterad dokumentation. De behöriga myndigheterna ska upprätta en förteckning över aktörer och hålla denna uppdaterad (artikel 10).

4.3Finansiering av offentlig kontroll

Enligt artikel 78 i EU:s kontrollförordning ska medlemsstaterna säkerställa att tillräckliga finansiella resurser finns tillgängliga för att tillhandahålla personal och andra resurser som de behöriga myndigheterna behöver för att utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.

För vissa typer av offentlig kontroll är det obligatoriskt att ta ut avgifter, dock med möjlighet till nedsättning i vissa fall (artikel 79). De obligato-

Prop. 2025/26:206 riska avgifterna omfattar offentlig kontroll vid slakterier, styckningsanläggningar och viltbearbetningsanläggningar samt vid mjölkproduktion och utsläppande på marknaden av fiskeri- och vattenbruksprodukter. Obligatoriska avgifter eller pålagor ska även tas ut för offentlig kontroll som genomförs beträffande införsel av sådana djur och varor som avses i artikel

47.1a–c vid gränskontrollstationer eller, i förekommande fall, vid andra kontrollställen. Därutöver är medlemsstaterna skyldiga att ta ut avgifter för offentlig kontroll som ursprungligen inte var planerad och som utförs för att bedöma omfattning och konsekvenser av en bristande efterlevnad som redan har konstaterats hos en aktör vid en tidigare kontroll eller för att verifiera att korrigerande åtgärder har vidtagits.

För att täcka kostnaderna för övrig offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet får medlemsstaterna bestämma att även andra avgifter eller pålagor ska tas ut, under förutsättning att det inte är förbjudet enligt den lagstiftning som är tillämplig för sakområdet (artikel 80). Det finns dock inget hinder mot att medlemsstaterna finansierar de områden för vilka det inte finns något krav på avgifter på annat sätt (exempelvis genom skattemedel).

I artikel 81 och 82 finns bestämmelser om vilka kostnader som får ligga till grund för beräkningen av de obligatoriska avgifterna samt hur denna beräkning ska gå till. För offentlig kontroll av djur och varor som förs in via en gränskontrollstation finns även en möjlighet att ta ut en avgift med de belopp som anges i bilaga IV till förordningen.

Det finns i artikel 83 ett generellt förbud mot att återbetala, direkt eller indirekt, såväl obligatoriska avgifter enligt artikel 79 som frivilliga avgifter enligt artikel 80. Det är heller inte tillåtet att ta ut en avgift för en offentlig kontroll eller för annan offentlig verksamhet som utförs på grundval av ett klagomål om kontrollen inte leder till att bristande efterlevnad bekräftas.

Medlemsstaterna ska säkerställa stor öppenhet när det gäller avgifternas storlek och den metod och de uppgifter som använts för att fastställa dessa. De ska även samråda med berörda parter om de allmänna metoder som används för att beräkna avgifterna (artikel 85).

4.4Administrativt stöd och samarbete

Iartiklarna 102–108 i EU:s kontrollförordning regleras administrativt stöd och samarbete i kontrollen mellan medlemsstaters behöriga myndigheter och med kommissionen när det gäller gränsöverskridande överträdelser. Bestämmelserna innebär bland annat en skyldighet för medlemsstaterna att bistå varandra med administrativt stöd om resultatet av den offentliga kontrollen kräver åtgärder i fler än en medlemsstat. Detta stöd kan ges både på eget initiativ och på begäran av en annan myndighet (artikel 104–105). Enligt artikel 103 ska varje medlemsstat även utse ett eller flera förbindelseorgan som ska fungera som kontaktpunkter och ha ansvaret för att underlätta utväxling av meddelanden mellan behöriga myndigheter enligt artiklarna 104–107.

Med stöd av EU:s kontrollförordning har kommissionen inrättat ett datoriserat informationssystem för offentlig kontroll (Imsoc) för integrerad

drift av de mekanismer och verktyg genom vilka data, information och Prop. 2025/26:206 dokument som gäller offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

förvaltas, hanteras och utbyts automatiskt (artikel 131). Systemet regleras genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/1715 av den

30 september 2019 om fastställande av bestämmelser för ett datoriserat informationshanteringssystem för offentlig kontroll och dess systemkomponenter, härefter Imsoc-förordningen. Imsoc består av flera olika integrerade elektroniska system. En av de grundläggande funktionerna i Imsoc är att tillhandahålla en mekanism för utbyte av data, information och dokument enligt artiklarna 102–108 (jämför artikel 132 b). I Imsoc-förordningen finns även bestämmelser om utbyte av uppgifter om bland annat anmälningar av bedrägerier.

Vid offentlig kontroll enligt artikel 9.2 i EU:s kontrollförordning ska de behöriga myndigheterna beakta den information om överträdelser som delats genom de komponenter som listas i Imsoc och all annan information som kan tyda på att en överträdelse skett. Det handlar bland annat om information från brottsbekämpande och rättsliga myndigheter (artikel 102.4), och medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att underlätta överföring av sådan information om misstänkta avsiktliga överträdelser.

4.5Planering och rapportering

I avdelning V i EU:s kontrollförordning finns bestämmelser om kontrollplaner och rapportering. Varje medlemsstat ska upprätta och regelbundet uppdatera en flerårig nationell kontrollplan som omfattar samtliga områden som regleras av unionslagstiftningen om livsmedelskedjan (artikel 109). Varje medlemsstat ska även utse ett organ med uppgift att samordna utarbetandet av den nationella kontrollplanen mellan alla behöriga myndigheter med ansvar för offentlig kontroll, säkerställa att kontrollplanen är konsekvent samt samla in information om genomförandet av kontrollplanen i syfte att kunna rapportera till kommissionen.

Kontrollplanen ska innehålla information om hur systemen för offentlig kontroll är uppbyggda och organiserade (artikel 110). Syftet med kontrollplanen är att säkerställa att offentlig kontroll utförs på ett riskbaserat och effektivt sätt i enlighet med förordningens bestämmelser inom hela territoriet och i alla led i livsmedelskedjan. Kontrollplanen ska regelbundet uppdateras för att anpassas till ändringar i regelverken och förändringar på de områden som omfattas av kontrollen (artikel 111).

Medlemsstaterna ska årligen överlämna en rapport till kommissionen som innehåller resultaten av de offentliga kontroller som utförts under det föregående året enligt kontrollplanen samt typ och antal fall av bristande efterlevnad av bestämmelserna i artikel 1.2 per område (artikel 113).

4.6Åtgärder vid bristande efterlevnad

I artikel 137 finns en skyldighet för de behöriga myndigheterna när de misstänker bristande efterlevnad att utföra en undersökning för att bekräfta

eller undanröja dessa misstankar. Om bristande efterlevnad konstateras

Prop. 2025/26:206 ska de behöriga myndigheterna enligt artikel 138 vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att fastställa orsaken till och omfattningen av den bristande efterlevnaden samt fastställa aktörens ansvar. De behöriga myndigheterna ska även vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att den berörda aktören åtgärdar den bristande efterlevnaden och förebygger ytterligare upprepningar. I artikel 138.2 finns en förteckning över åtgärder som de behöriga myndigheterna kan vidta för att se till att de bestämmelser som avses i artikel 1.2 efterlevs. Myndigheterna är dock inte begränsade till denna förteckning utan ska vidta alla åtgärder de anser är lämpliga för att åstadkomma regelefterlevnad. De behöriga myndigheterna ska överlämna en skriftlig underrättelse om ett beslut enligt artikel 138 samt information om rätten att överklaga sådana beslut till den berörda aktören (artikel 138.3). De ansvariga aktörerna ska bära samtliga utgifter som uppkommer till följd av de åtgärder som de behöriga myndigheterna vidtar enligt bestämmelsen (artikel 138.4).

Medlemsstaterna ska även fastställa regler om sanktioner för överträdelser av bestämmelserna i kontrollförordningen och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande (artikel 139.1). Medlemsstaterna ska säkerställa att ekonomiska sanktioner för överträdelser av förordningen och av bestämmelser på de sakområden som omfattas av kontrollförordningen som har begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande återspeglar åtminstone antingen aktörens fördel eller en procentandel av aktörens omsättning (artikel 139.2).

5Nationella bestämmelser om kontroll i livsmedelskedjan

5.1Nationella kompletterande bestämmelser finns i sektorslagstiftningen

I Sverige finns inte något samlat nationellt regelverk som täcker de områden som ingår i livsmedelskedjan. EU:s kontrollförordning kompletteras därför av ett stort antal nationella lagar med tillhörande förordningar och myndighetsföreskrifter. I den nationella lagstiftningen finns bestämmelser bl.a. om kontrollmyndigheter och fördelningen av uppgifter myndigheterna emellan, kontrollmyndigheternas befogenheter, sanktioner och avgifter.

5.2Livsmedel

5.2.1Övergripande beskrivning av lagstiftningen

Bestämmelser om livsmedel och material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel (kontaktmaterial) finns i livsmedelslagen

(2006:804). Lagen syftar till att säkerställa en hög skyddsnivå för männis-

kors hälsa och för konsumenters intressen när det gäller livsmedel. Lagen Prop. 2025/26:206 gäller alla stadier av produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan

för livsmedel och kompletterar de EU-bestämmelser som har samma syfte som lagen och som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling vilka grundförordningar som avses. Livsmedelslagen gäller också för vatten redan vid den punkt där det tas in i vattenverken, det vill säga från en tidigare tidpunkt än vad unionsrätten föreskriver.

I livsmedelslagen finns bestämmelser om kontrollmyndigheter och deras befogenheter, skyldighet för kontrollobjektet att tillhandahålla hjälp vid kontroll, bemyndiganden om avgifter, straff, sanktionsavgifter och överklagande.

Livsmedelslagen kompletteras av livsmedelsförordningen (2006:813) och myndighetsföreskrifter. Bestämmelser om finansiering av livsmedelskontrollen finns i förordningen (2021:176) om avgifter för offentlig kontroll av livsmedel och vissa jordbruksprodukter (härefter livsmedelsavgiftsförordningen). Särskilda bestämmelser om import och export av livsmedel finns i förordningen (2006:812) om offentlig kontroll av livsmedel som importeras från ett tredjeland respektive förordningen (2011:1060) om kontroll vid export av livsmedel.

5.2.2Fördelning av kontrollansvar

Offentlig kontroll enligt livsmedelslagen utövas av Livsmedelsverket, länsstyrelserna, andra statliga myndigheter och kommunerna (kontrollmyndigheterna) enligt föreskrifter som regeringen meddelar (11 §). Den närmare ansvarsfördelningen mellan kontrollmyndigheterna anges huvudsakligen i 23 och 25 §§ livsmedelsförordningen. Av bestämmelserna följer att behörig myndighet att utöva offentlig kontroll som huvudregel är den myndighet som prövar frågan om godkännande av en anläggning eller som registrerar en anläggning eller en verksamhet. Vilken myndighet som är prövningsmyndighet för varje typ av anläggning eller verksamhet finns uppräknat i 23 § livsmedelsförordningen. I förordningen om offentlig kontroll av livsmedel som importeras från ett tredjeland finns särskilda bestämmelser om ansvarsfördelningen för importkontroll av livsmedel och kontaktmaterial. Ansvaret för kontroll vid export av livsmedel följer ansvarsfördelningen i livsmedelsförordningen.

De flesta livsmedelsanläggningar i Sverige står under kommunal kontroll. Kommunerna har dessutom ansvar för samtliga verksamheter som inte är livsmedelsanläggningar men som bedriver verksamhet som hänger samman med något led av tillverkning, förädling och distribution av kontaktmaterial. Det finns möjlighet till viss överflyttning av kontrollansvar mellan Livsmedelsverket och kommunerna.

5.2.3	Finansiering av den offentliga kontrollen
Huvudregeln är att kontrollmyndigheternas kostnader för offentlig kont-
roll och annan offentlig verksamhet på livsmedelsområdet ska täckas av
avgifter (4 § livsmedelsavgiftsförordningen). Den planerade kontrollen av
livsmedelsanläggningar i primärproduktionen finansieras dock med an-		29

Prop. 2025/26:206 slag. Detsamma gäller för den kontroll som utförs av försvarsinspektören för hälsa och miljö.

Avgifterna ska som huvudregel betalas efter det att kontrollen utförts (s.k. efterhandsdebitering). Det är kontrollmyndigheterna som fastställer avgifterna. Om myndigheten är en kommun ska avgifter fastställas av den kommunala nämnd som utför kontrollen på grundval av en taxa som kommunfullmäktige bestämmer. Avgifterna ska beräknas utifrån den allmänna principen om tillräckliga finansiella resurser i artikel 78.1 i EU:s kontrollförordning. För statliga myndigheter gäller principen om full kostnadstäckning enligt avgiftsförordningen (1992:191). För kommunerna gäller i stället den allmänna självkostnadsprincipen i kommunallagen (2017:725).

5.3Avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer

5.3.1Övergripande beskrivning av lagstiftningen

Användningen av genetiskt modifierade organismer (GMO) regleras i första hand i 13 kap. miljöbalken. I balken finns bestämmelser om etiska hänsyn och försiktighetsmått vid, samt tillståndsplikt för, avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer och utsläppande på marknaden av produkter som innehåller sådana organismer. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om sådana försiktighetsmått, vad som krävs för att få tillstånd samt att den som släpper ut en produkt som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer på marknaden ska märka produkten.

I 26 kap. miljöbalken finns övergripande bestämmelser om tillsyn, däribland befogenheter för tillsynsmyndigheterna och skyldigheter för tillsynsobjekten. Merparten av dessa bestämmelser ska även tillämpas vid offentlig kontroll enligt EU:s kontrollförordning av de EU-bestämmelser som omfattas av balkens tillämpningsområde. I miljöbalken finns även bestämmelser om avgifter (27 kap.), tillträde (28 kap.) samt straffbestämmelser (29 kap.) och miljösanktionsavgifter (30 kap.). Ytterligare bestämmelser om tillsyn finns i miljötillsynsförordningen (2011:13) och förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll.

I fråga om genetiskt modifierade organismer kompletteras miljöbalken av förordningen (2002:1086) om utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön. Förordningen är emellertid endast i begränsad utsträckning relevant för den kontroll som utförs enligt EU:s kontrollförordning eftersom avsiktlig utsättning av GMO för livsmedels- och foderproduktion huvudsakligen regleras i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder.

Ytterligare bestämmelser om odling av genetiskt modifierade grödor finns i förordningen (2007:273) om försiktighetsåtgärder vid odling och transport m.m. av genetiskt modifierade grödor samt i myndighetsföreskrifter.

5.3.2

Fördelning av kontrollansvar

Prop. 2025/26:206

Tillsynen på miljöbalkens område utövas av Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, försvarsinspektören för hälsa och miljö, länsstyrelsen, andra statliga myndigheter och kommunerna enligt föreskrifter som meddelas av regeringen (26 kap. 3 § miljöbalken). Bemyndigandet gäller även offentlig kontroll enligt EU:s kontrollförordning av de EU- bestämmelser som omfattas av balkens tillämpningsområde (26 kap. 31 §). Den närmare ansvarsfördelningen framgår av miljötillsynsförordningen. Tillsynsansvaret för utsättning av genetiskt modifierade organismer för livsmedels- eller foderproduktion är uppdelat mellan Havs- och vattenmyndigheten, Kemikalieinspektionen och Jordbruksverket beroende på vilken organism det är fråga om (2 kap. 11–18 §§ miljötillsynsförordningen). Myndigheterna är också tillsynsvägledande myndigheter inom det område som motsvarar myndighetens tillsynsansvar (3 kap. 15 § miljötillsynsförordningen).

Kontrollen av livsmedel och foder som innehåller eller består av GMO sker som en del av kontrollen i övrigt på dessa områden. För denna kontroll ansvarar Livsmedelsverket i fråga om livsmedel och Jordbruksverket i fråga om foder (2 kap. 15 § och 18 § 1 c miljötillsynsförordningen).

5.3.3Finansiering av den offentliga kontrollen

För de områden som omfattas av miljöbalken är utgångspunkten att myndigheternas verksamhet i möjligaste mån ska avgiftsfinansieras och att samma principer ska gälla för finansiering av tillsynen enligt hela miljöbalken. Avgifterna ska därmed beräknas så att de helt täcker verksamhetens kostnader för tillsynen eller kontrollen, det vill säga full kostnadstäckning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgift för myndigheters kostnader för bland annat kontroll enligt EU:s kontrollförordning (27 kap. 1 § miljöbalken). Sådana bestämmelser finns i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken, enligt vilken de ansvariga myndigheterna får meddela föreskrifter om avgifter för prövning och tillsyn i fråga om avsiktlig utsättning av GMO (5 kap. 1 §).

5.4Foder och animaliska biprodukter

5.4.1Övergripande beskrivning av lagstiftningen

Bestämmelser om foder och fodersäkerhet samt animaliska biprodukter finns i lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter.

Lagen syftar till att säkerställa en hög skyddsnivå för djurs och människors hälsa. Den gäller i alla led i foderkedjan, från och med primärproduktionen av foder till och med utsläppande av foder på marknaden och utfodring av djur, samt all befattning med animaliska biprodukter och därav framställda produkter. Lagen kompletterar sådana EU-förordningar som har samma syfte som lagen och som faller inom lagens tillämpningsom-

Prop. 2025/26:206 råde. Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling vilka grundförordningar som avses.

Lagen innehåller bestämmelser om kontrollmyndigheter och deras befogenheter, skyldighet för kontrollobjektet att tillhandahålla hjälp vid kontroll, bemyndiganden om avgifter, straff, sanktionsavgifter och överklagande.

Lagen kompletteras av förordningen (2006:814) om foder och animaliska biprodukter och av myndighetsföreskrifter. Bestämmelser om finansiering av kontrollen finns i förordningen (2006:1165) om avgifter för offentlig kontroll av foder och animaliska biprodukter samt i Jordbruksverkets föreskrifter.

5.4.2Fördelningen av kontrollansvar

Den offentliga kontrollen på de områden som täcks av lagen utövas av Jordbruksverket, länsstyrelserna, andra statliga myndigheter och kommunerna (kontrollmyndigheterna) enligt föreskrifter som regeringen meddelar (12 § lagen om foder och animaliska biprodukter). Den närmare ansvarsfördelningen mellan kontrollmyndigheterna anges i huvudsak i 11– 16 §§ förordningen om foder och animaliska biprodukter.

Utgångspunkten är att Jordbruksverket är behörig myndighet att utöva offentlig kontroll av foderanläggningar och anläggningar som hanterar animaliska biprodukter, i den utsträckning någonting annat inte följer av förordningen eller regeringen har beslutat någonting annat.

I fråga om verksamheter som hanterar livsmedel ligger ansvaret för kontroll av hantering och utlämnande av animaliska biprodukter och därav framställda produkter på den myndighet som ansvarar för livsmedelskontrollen vid anläggningen, dvs. Livsmedelsverket, kommunerna eller försvarsinspektören för hälsa och miljö.

Det finns möjlighet till viss överflyttning av kontrollansvar mellan Jordbruksverket respektive Livsmedelsverket och kommunerna.

	5.4.3	Finansiering av den offentliga kontrollen
	Utgångspunkten är att de behöriga myndigheternas kostnader för offentlig
	kontroll och annan offentlig verksamhet på området ska täckas av avgifter.
	Den planerade foderkontrollen av anläggningar i primärproduktionen
	finansieras dock med anslag. Detsamma gäller den kontroll som utförs av
	försvarsinspektören för hälsa och miljö.
	Huvudregeln är att en kontrollmyndighets kostnader för offentlig kont-
	roll och sådan annan offentlig verksamhet som hänger samman med kont-
	rollen ska täckas av en årlig avgift. Den årliga avgiften ska betalas i för-
	skott med helt avgiftsbelopp för varje påbörjat kalenderår. Detta gäller
	dock inte den kontroll som kommunerna utövar i fråga om bland annat
	nedgrävning av animaliska biprodukter, utlämnande och transport av mat-
	avfall samt förbränningsanläggningar och förvaring av animaliska bipro-
	dukter i primärproduktionen. Den årliga avgiften gäller inte heller kont-
	rollen av anläggningar där kontrollansvaret har flyttats mellan en kommun
	och Jordbruksverket eller någon annan statlig myndighet. Om ett sådant
32	kontrollobjekt omfattas av ett krav på efterhandsdebitering enligt livsme-

delsavgiftsförordningen gäller kravet på efterhandsdebitering även för Prop. 2025/26:206 kontrollen enligt lagstiftningen om foder och animaliska biprodukter.

5.5Djurhälsa

5.5.1 Övergripande beskrivning av lagstiftningen

Den nationella lagstiftningen på djurhälsoområdet kompletterar sådana
EU-bestämmelser som faller inom lagarnas tillämpningsområden. Områ-
det regleras i ett flertal lagar med tillhörande förordningar och myndighets-
föreskrifter. Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling vilka
grundförordningar som respektive lag kompletterar. Dessa omfattar bland
annat EU:s kontrollförordning och Europaparlamentets och rådets förord-
ning (EU) 2016/429 av den 9 mars 2016 om överförbara djursjukdomar
och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa
(”djurhälsolag”), härefter EU:s djurhälsoförordning.
I epizootilagen (1999:657) med den tillhörande epizootiförordningen
(1999:659) finns bestämmelser om att förhindra spridning av epizootiska
sjukdomar, dvs. sådana allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas
genom smitta bland djur eller från djur till människa. Med allmänfarliga
menas sådana sjukdomar som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors
eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.
Bekämpning av bisjukdomar och biskadegörare faller utanför
epizootilagens tillämpningsområde och regleras i stället i bisjukdomslagen
(1974:211) med den tillhörande bisjukdomsförordningen (1974:212).
Sjukdomar och smittämnen hos djur som kan spridas naturligt från djur till
människa (zoonoser) och som inte omfattas av epizootilagen (dvs. inte kan
utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora
ekonomiska förluster för samhället, till exempel salmonella) regleras i
zoonoslagen (1999:658) med den tillhörande zoonosförordningen
(1999:660). Vilka sjukdomar som ska omfattas av epizootilagstiftningen
respektive zoonoslagstiftningen beslutas av Jordbruksverket i verkställig-
hetsföreskrifter.
I lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m. (härefter provtagnings-
lagen) med den tillhörande förordningen (2006:815) om provtagning på
djur, m.m. (härefter provtagningsförordningen) finns bestämmelser om
kartläggning och kontroll av smittsamma djursjukdomar, kontroll av rest-
substanser och andra ämnen i djur och djurprodukter, märkning och regi-
strering av djur, samt åtgärder för att förebygga och hindra spridning av
smittsamma djursjukdomar. Provtagningslagen gäller inte bara smittskydd
utan omfattar även åtgärder för att säkerställa att animaliska livsmedel inte
innehåller skadliga rester av till exempel läkemedel. Den del av lagen som
gäller smittskydd är inte begränsad till att gälla vissa specificerade sjuk-
domar. Jordbruksverket får besluta om åtgärder mot alla smittsamma sjuk-
domar där åtgärder bedöms nödvändiga. Även långtgående åtgärder som
avlivning av djur får beslutas enligt provtagningslagen. Med stöd av lag-
stiftningen har Jordbruksverket föreskrivit om anmälningsplikt för vissa
djursjukdomar och smittämnen.
I lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m. med den tillhörande
förordningen (2006:816) om kontroll av husdjur m.m. finns bestämmelser	33
	33

Prop. 2025/26:206 om frivillig kontroll av såväl husdjur som andra djur. Lagen syftar till att främja animalieproduktionen och djurs lämplighet för avel i näringsverksamhet, förebygga sjukdomar hos djur samt främja en långsiktig förvaltning av husdjursgenetiska resurser. Regelverket ger djurägare rätt att få djuren anslutna till kontroll som anordnas av organisationer enligt föreskrifter som meddelas av Jordbruksverket. Jordbruksverket ska dessutom godkänna programmens plan och riktlinjer innan kontrollen anordnas och får även meddela föreskrifter om villkor för att djur som omfattas av kontroll ska få säljas under särskild beteckning. Det är frivilligt att delta i programmen, men anslutna lantbrukare är skyldiga att följa bestämmelserna i dem.

Bestämmelser om smittskyddskrav vid in- och utförsel av djur och djurprodukter finns i förordningen (1994:1830) om införsel av levande djur

m.m.och förordningen (1994:542) om utförsel av levande djur m.m. Syftet med införselbestämmelserna är bland annat att förebygga att smittsamma eller ärftliga djursjukdomar kommer in i Sverige och får ytterligare spridning i landet. Syftet med utförselbestämmelserna är bland annat att förebygga spridning av smittsamma djursjukdomar.

I lagarna finns bestämmelser om kontrollmyndigheterna och deras befogenheter att utöva offentlig kontroll, skyldigheter för kontrollobjekt att tillhandahålla hjälp, straff, bemyndiganden om avgifter och överklagande. Ytterligare bestämmelser om annan offentlig verksamhet finns i förordningen (2005:422) om övervakning av zoonoser och zoonotiska smittämnen hos djur och i livsmedel.

Med stöd av bemyndiganden i ovanstående förordningar har Jordbruksverket beslutat om föreskrifter med detaljerade bestämmelser om bland annat registrering, övervakning, förebyggande och bekämpning av smittsamma djursjukdomar samt om in- och utförselkrav för levande djur och djurprodukter.

I Djurhälsolagsutredningens betänkande En samlad djurhälsoreglering (SOU 2020:62) finns förslag om att samla det nationella regelverket om djurhälsa i en ny djurhälsolag med en tillhörande djurhälsoförordning. Förslaget bereds i Regeringskansliet.

5.5.2Fördelningen av kontrollansvar

Ansvaret för att utöva offentlig kontroll på djurhälsområdet regleras i respektive förordning och är huvudsakligen delat mellan Jordbruksverket och länsstyrelserna, där länsstyrelserna utför merparten av den offentliga kontrollen. Livsmedelsverket, Statens veterinärmedicinska anstalt och kommunerna har även ett visst begränsat ansvar inom vissa specifika delar av lagstiftningen. Regeringen har bemyndigats att meddela föreskrifter om att Jordbruksverket i vissa fall får överlämna offentlig kontroll åt länsstyrelserna eller kommunerna.

Kontrollen av införsel och utförsel av levande djur utförs enligt införsel- och utförselförordningarna. Jordbruksverket ansvarar för den kontroll vid särskilda gränskontrollstationer som sker av levande djur och djurprodukter som inte är avsedda som livsmedel och som importeras från ett tredje land. I övrigt ansvarar Tullverket för att införsel respektive utförsel sker enligt respektive förordning.

5.5.3

Finansiering av den offentliga kontrollen

Prop. 2025/26:206

Kontrollen på djurhälsoområdet är till största delen anslagsfinansierad. Det handlar i första hand om de kontroller som utförs av länsstyrelsen. I EU:s kontrollförordning finns dock bestämmelser om att viss kontroll ska vara avgiftsfinansierad. Det gäller bland annat vid besiktning av levande djur på slakterier och uppföljande kontroll vid bristande efterlevnad. För de djurhälsokontroller som utförs av Jordbruksverket ska också en kontrollavgift betalas i enlighet med verkets föreskrifter.

I såväl epizootilagen som zoonoslagen saknas bestämmelser om avgifter för offentlig kontroll. Detsamma gäller bisjukdomslagen. Enligt lagen om kontroll av husdjur, m.m. får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet samt om hur dessa avgifter ska beräknas (16 §). Ett motsvarande bemyndigande finns även i provtagningslagen (20 §), med tillägget att bemyndigandet också innefattar rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för kommuner att ta ut sådana avgifter. Närmare bestämmelser om avgifter på dessa områden finns i förordningen om kontroll av husdjur, m.m. (13 §) respektive i provtagningsförordningen (17 §). Av bestämmelserna följer att Jordbruksverket får meddela föreskrifter om avgifter enligt lagen om kontroll av husdjur, m.m. och provtagningslagen. Livsmedelsverket får också meddela föreskrifter om avgifter enligt provtagningslagen.

5.6Djurskydd

5.6.1Övergripande beskrivning av lagstiftningen

I djurskyddslagen (2018:1192) finns bestämmelser om hur djur som hålls av människan och viltlevande försöksdjur ska hållas och skötas. Lagen genomför, tillsammans med djurskyddsförordningen (2019:66) och en rad myndighetsföreskrifter, gällande EU-direktiv på området samt kompletterar sådana EU-förordningar som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling vilka grundförordningar som avses.

Bestämmelserna i djurskyddslagen är tillämpliga på alla djur som hålls av människan, alltså även sällskapsdjur och försöksdjur. Lagen har därmed ett vidare tillämpningsområde än EU:s kontrollförordning, som är begränsad till kontroll av djurskyddskrav i fråga om animalieproduktionens djur och transporter av levande ryggradsdjur som har samband med ekonomisk verksamhet. EU:s kontrollförordning ska dock i vissa delar tillämpas vid offentlig kontroll enligt djurskyddslagen även i fråga om andra djurhållare som träffas av lagen (8 kap. 13 § djurskyddsförordningen).

Djurskyddslagen innehåller grundläggande bestämmelser om hantering av djur, krav på tillsyn, foder och vatten samt förbud mot att överge, aga, skada eller överanstränga djur. Det finns även bestämmelser om transport av, tävling med eller offentlig förevisning av djur, vård respektive slakt och annan avlivning av djur samt djurförsök. Lagen innehåller vidare bestämmelser om kontrollmyndigheter och deras befogenheter, skyldighet

för kontrollobjektet att tillhandahålla hjälp vid kontroll, bemyndiganden

Prop. 2025/26:206 om avgifter, förutsättningar för djurförbud eller omhändertagande av djur, straff, sanktionsavgifter och överklagande.

Lagen kompletteras av djurskyddsförordningen och myndighetsföreskrifter. När det gäller införsel respektive utförsel av djur och produkter av djur finns även vissa särskilda bestämmelser om kontroll avseende djurskydd i förordningen om införsel av levande djur m.m. respektive i förordningen om utförsel av levande djur m.m.

5.6.2Fördelningen av kontrollansvar

Den offentliga kontrollen utövas av länsstyrelserna och andra statliga myndigheter i enlighet med vad regeringen bestämmer (8 kap. 1 § djurskyddslagen). Den närmare ansvarsfördelningen mellan kontrollmyndigheterna anges i huvudsak i 8 kap. djurskyddsförordningen.

Jordbruksverket är central förvaltningsmyndighet på djurskyddsområdet. Det är dock länsstyrelserna som huvudsakligen ansvarar för utförandet av djurskyddskontroll, det vill säga sådan kontroll som avser den som håller eller på annat sätt ansvarar för djur. Det finns en möjlighet för länsstyrelserna att komma överens om att överföra offentlig kontroll i fråga om en viss verksamhet mellan sig.

5.6.3Finansiering av den offentliga kontrollen

Djurskyddskontrollen är i huvudsak anslagsfinansierad. Det tas därmed inte någon avgift för länsstyrelsens planerade kontroller. Det tas inte heller ut några avgifter för den kontroll som utförs av försvarsinspektören för hälsa och miljö. Däremot är, i likhet med hur det ser ut på övriga områden, den klagomålskontroll och den uppföljande kontroll som länsstyrelserna utför vid konstaterad bristande efterlevnad avgiftsfinansierad.

De avgifter som i övrigt tas ut på området handlar i första hand om ärenden som avser prövning av olika tillstånd och godkännanden i fråga om djurförsök och djurparker med mera samt djurskyddskontroller som utförs av Livsmedelsverkets officiella veterinärer och officiella assistenter på slakterier. De närmare bestämmelserna om avgifter finns i 8 kap. 17– 20 §§ djurskyddsförordningen.

5.7 Växtskadegörare

5.7.1 Övergripande beskrivning av lagstiftningen

	Växtskyddslagen (2022:725) syftar till att begränsa de risker som växt-
	skadegörare innebär för växter och växtprodukter till en acceptabel nivå.
	I växtskyddslagen finns bestämmelser som i första hand kompletterar
	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2031 av den
	26 oktober 2016 om skyddsåtgärder mot växtskadegörare, ändring av
	Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 228/2013, (EU) nr
	652/2014 och (EU) nr 1143/2014 samt om upphävande av rådets direktiv
	69/464/EEG, 74/647/EEG, 93/85/EEG, 98/57/EG, 2000/29/EG, 2006/91/EG
36	och 2007/33/EG (härefter EU:s växtskyddsförordning). Enligt 4 § ska
36

EU:s kontrollförordning även tillämpas i fråga om offentlig kontroll som Prop. 2025/26:206 faller utanför förordningens tillämpningsområde och som gäller karantän-

skadegörare och reglerade EU-icke-karantänskadegörare (alltså de två huvudkategorier av växtskadegörare som omfattas av EU:s växtskyddsförordning). Lagen innehåller bestämmelser om kontrollmyndigheter och deras befogenheter, skyldighet för kontrollobjektet att tillhandahålla hjälp vid kontroll, bemyndiganden om avgifter, straff, sanktionsavgifter och överklagande. Det finns även särskilda bestämmelser om enskildas rätt till ersättning vid utrotning eller inneslutning av växtskadegörare.

Lagen kompletteras av växtskyddsförordningen (2022:795) och av myndighetsföreskrifter.

5.7.2Fördelningen av kontrollansvar

Offentlig kontroll utövas av Jordbruksverket och andra statliga myndigheter (kontrollmyndigheterna) enligt föreskrifter som regeringen meddelar (10 § växtskyddslagen). Närmare fördelning av kontrollansvar finns i 5 kap. växtskyddsförordningen.

Som utgångspunkt är Jordbruksverket behörig myndighet att utöva offentlig kontroll, om ingen annan kontrollmyndighet har ett utpekat kontrollansvar enligt förordningen. Jordbruksverket får meddela föreskrifter, eller i det enskilda fallet besluta, att länsstyrelsen ska utföra offentlig kontroll när det gäller vissa specifika växtskadegörare.

5.7.3Finansiering av den offentliga kontrollen

Kontrollen i fråga om växtskadegörare är i första hand avgiftsfinansierad. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet (26 § växtskyddslagen). Närmare bestämmelser om avgifter finns dels i 7 kap. växtskyddsförordningen, dels i Jordbruksverkets föreskrifter.

Av Jordbruksverkets föreskrifter framgår att växtskyddsavgiften tas ut per sundhetsintyg och beräknas på vikten av sändningen med olika tariffer för olika typer av varor. Avgifterna för övrig kontroll är i första hand konstruerade som årliga grundavgifter för olika verksamheter och ska betalas av aktörerna för varje verksamhetsplats. Därutöver tillkommer en fast årlig kontrollavgift för offentlig kontroll av verksamheterna samt en rörlig timavgift för kontroller som överstiger den angivna kontrolltiden. Det finns även ett antal fasta avgifter som ska betalas för en ansökan om tillstånd eller godkännande, en anmälan om registrering eller ett utfärdande av växtpass.

5.8Växtskyddsmedel

5.8.1Övergripande beskrivning av lagstiftningen

Bestämmelser om växtskyddsmedel finns i 14 kap. miljöbalken och i 2 kap. förordningen (2014:425) om bekämpningsmedel.

Prop. 2025/26:206 I miljöbalken finns bestämmelser om hantering, införsel och utförsel samt bestämmelser som innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter på området. Balken innehåller även övergripande bestämmelser om tillsyn, däribland befogenheter för tillsynsmyndigheterna och skyldigheter för tillsynsobjekten (26 kap.). Merparten av dessa bestämmelser ska tillämpas vid offentlig kontroll enligt EU:s kontrollförordning av de EU- bestämmelser som omfattas av balkens tillämpningsområde. Ytterligare bestämmelser om tillsyn finns i miljötillsynsförordningen och förordningen om verksamhetsutövares egenkontroll. I miljöbalken finns även bestämmelser om avgifter (27 kap.), tillträde (28 kap.) samt straffbestämmelser (29 kap.) och miljösanktionsavgifter (30 kap.).

I den svenska förordningen om bekämpningsmedel finns närmare bestämmelser om användningstillstånd för olika klasser av växtskyddsmedel samt särskilda regler för märkning och information vid försäljning av sådana produkter. Det finns också krav på att försäljare behöver kontrollera att kunderna har behörighet att hantera de medel som säljs, krav på utbildning och utbildningsbevis för såväl försäljare som användare samt krav på att dokumentera och registrera försäljning och användning av sådana medel. Vidare finns särskilda restriktioner för viss användning av växtskyddsmedel. Förordningen om bekämpningsmedel innehåller även vissa bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (härefter EU:s växtskyddsmedelsförordning).

Ytterligare bestämmelser om växtskyddsmedel finns i myndighetsföreskrifter som med stöd av förordningen om bekämpningsmedel meddelats av bland annat Kemikalieinspektionen, Jordbruksverket och Naturvårdsverket.

5.8.2Fördelningen av kontrollansvar

Utgångspunkten för fördelningen av tillsynsansvaret på kemikalieområdet är att tillsynen över användningen av kemiska produkter och varor så långt som möjligt ska integreras med tillsynen över den verksamhet där produkten eller varan används. Det innebär att tillsynsansvaret fördelas utifrån verksamhet och inte utifrån produkt- eller varuslag. Ansvarsfördelningen syftar till att undvika att två eller fler myndigheter kontrollerar samma regel.

Fördelningen av ansvaret för kontroll enligt EU:s kontrollförordning avseende kemiska produkter, biotekniska organismer och varor enligt

14 kap. miljöbalken samt EU:s växtskyddsmedelsförordning framgår av Prop. 2025/26:206

2kap. 20–35 §§ miljötillsynsförordningen. Kontrollansvaret är huvudsakligen delat mellan Kemikalieinspektionen, länsstyrelserna och kommunerna.

5.8.3Finansiering av den offentliga kontrollen

Bestämmelser om avgifter för myndigheters verksamhet inom miljöbalkens område finns i 27 kap. miljöbalken. Regeringen har med stöd av ett bemyndigande i 27 kap. 1 § beslutat förordningen (2013:63) om bekämpningsmedelsavgifter. Förordningen gäller avgifter som ska betalas för Kemikalieinspektionens prövning och tillsyn av växtskyddsmedel enligt EU:s växtskyddsmedelsförordning.

Kostnaderna för Kemikalieinspektionens tillsyn över primärleverantörers utsläppande på marknaden av växtskyddsmedel täcks av en årsavgift som betalas av den som innehar ett godkännande för ett kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel (8 kap. förordningen om bekämpningsmedelsavgifter). Årsavgiften utgörs av en procentandel av försäljningsvärdet av medlet, beräknat på försäljningen under kalenderåret före det år som avgiften avser, dock lägst 2 000 kronor och högst 400 000 kronor. Kemikalieinspektionen disponerar emellertid inte över intäkterna från avgiften, utan redovisar intäkterna mot inkomsttitel på statsbudgeten och får anslag för verksamhetens kostnader.

Förordningen om bekämpningsmedelsavgifter gäller inte för de kommunala myndigheternas verksamheter. Föreskrifter om sådana avgifter får enligt 27 kap. 1 § miljöbalken i stället meddelas av kommunen. Varje kommun beslutar således själv sin taxa och bestämmer hur handläggningskostnaden per timme ska beräknas.

5.9Ekologisk produktion och ekologiska produkter

5.9.1Övergripande beskrivning av lagstiftningen

I lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/848 av den 30 maj 2018 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 834/2007 (härefter EU-förordningen om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter) samt genomförandetakter och delegerade akter som har meddelats med stöd av förordningen. I lagen finns bestämmelser om kontrollmyndigheter och deras befogenheter, skyldighet för kontrollobjektet att lämna hjälp vid kontroll, bemyndigande om avgifter, sanktionsavgifter och överklagande. Lagen kompletteras av förordningen

Prop. 2025/26:206 (2013:1059) om kontroll av ekologisk produktion och av myndighetsföreskrifter.

5.9.2Fördelningen av kontrollansvar

Offentlig kontroll på området utövas av Livsmedelsverket, Jordbruksverket, andra statliga myndigheter och kommunerna (kontrollmyndigheterna) enligt föreskrifter som regeringen meddelar (2 § lagen om kontroll av ekologisk produktion). Den närmare fördelningen av kontrollansvaret framgår av 3–5 §§ förordningen om kontroll av ekologisk produktion.

I lagen finns även en upplysningsbestämmelse om att det i EU:s kontrollförordning och i EU-förordningen om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter finns bestämmelser om att vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet får delegeras till ett sådant kontrollorgan som avses i förordningarna (3 §). Ett kontrollorgan är en oberoende privat tredje part som utför inspektion och certifiering av ekologisk produktion i överensstämmelse med bestämmelserna i EU- förordningen om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter.

Kontrollen inom ekologisk produktion sköts i praktiken till stor del av dessa kontrollorgan. Kontrollorganen är skyldiga att följa vissa bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) när de utför sina kontroller (7 § lagen om kontroll av ekologisk produktion). Detta gäller bland annat bestämmelser om partsinsyn, utredningsansvar och kommunikation.

För sådan kontroll av ekologiskt livsmedel och foder som inte har delegerats till kontrollorganen ansvarar Livsmedelsverket, länsstyrelserna och kommunerna i enlighet med den ansvarsfördelning som gäller enligt livsmedels- och foderlagstiftningen.

När det gäller produktion och hantering av jordbruks- och vattenbruksprodukter som inte är livsmedel är det i huvudsak Jordbruksverket som ansvarar för kontrollen.

I fråga om marknadsföring av ekologiska produkter är Konsumentverket behörig myndighet att utöva kontroll.

	5.9.3	Finansiering av den offentliga kontrollen
	Kontrollen av ekologisk produktion är i huvudsak finansierad genom av-
	gifter. Bestämmelser om avgifter finns i 7–9 §§ förordningen om kontroll
	av ekologisk produktion.
	För sådan offentlig kontroll som har överlämnats till kontrollorganen får
	Livsmedelsverket och Jordbruksverket meddela föreskrifter om skyldighet
	för kontrollorganen att ta ut avgifter samt om grunderna för beräkningen
	av storleken på avgifterna.
	Livsmedelsverket och Jordbruksverket får inom sina respektive ansvars-
	områden även meddela föreskrifter om avgifter för sin tillsyn över de
	kontrollorgan som de har överlämnat uppgiften att utöva offentlig kontroll
	till.
	För statliga myndigheters och kommunernas kostnader för offentlig
40	kontroll av ekologiska livsmedel respektive ekologiskt foder ska livs-

medelsavgiftsförordningen respektive förordningen om avgifter för Prop. 2025/26:206 offentlig kontroll av foder och animaliska biprodukter tillämpas.

5.10Skyddade beteckningar

5.10.1Övergripande beskrivning av lagstiftningen

Lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel kompletterar ett flertal EU-förordningar som innehåller bestämmelser som rör skydd för olika beteckningar.

Såvitt avser livsmedel kompletterar lagen i första hand Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel. Förordning (EU) nr 1151/2012 har dock upphävts och ersatts av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1143 av den 11 april 2024 om geografiska beteckningar för vin, spritdrycker och jordbruksprodukter samt garanterade traditionella specialiteter och frivilliga kvalitetsbegrepp för jordbruksprodukter, om ändring av förordningarna (EU) nr 1308/2013, (EU) 2019/787 och (EU) 2019/1753 samt om upphävande av förordning

(EU) nr 1151/2012. Regeringen har i propositionen Anpassning av svensk rätt till EU:s nya förordning om skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel (prop. 2025/26:77) föreslagit ändringar i lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel för att anpassa lagen till den nya EU-förordningen. Därutöver kompletterar lagen ytterligare ett antal EU-förordningar på livsmedelsområdet, i de delar de innehåller bestämmelser som rör skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel.

Lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel innehåller bestämmelser om kontrollmyndigheter och deras befogenheter, skyldigheter för kontrollobjekt att tillhandahålla hjälp, avgifter och överklagande. Enligt lagen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela de föreskrifter som behövs som komplettering av EU-bestämmelserna.

Lagen kompletteras av förordningen (2009:1425) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel och av myndighetsföreskrifter.

5.10.2Fördelning av kontrollansvar

Offentlig kontroll utövas av Livsmedelsverket, länsstyrelserna och kommunerna (kontrollmyndigheterna) enligt föreskrifter som regeringen meddelar (4 § lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel). Sådana föreskrifter finns i 5–8 §§ förordningen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. Såvitt avser livsmedel är samma myndighet som är behörig att utöva offentlig kontroll enligt livsmedelsförordningen behörig att utöva offentlig kontroll.

Prop. 2025/26:206 5.10.3

Finansiering av den offentliga kontrollen

Bestämmelser om finansieringen av kontrollen av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel finns i 13 a och 14 §§ livsmedelsavgiftsförordningen. Enligt dessa bestämmelser ska en avgift betalas för vissa ansökningar om registrering av skyddade beteckningar samt för kontroll av att produktspecifikationen följs innan en produkt släpps ut på marknaden. Närmare bestämmelser om sådana avgifter finns i myndighetsföreskrifter som Livsmedelsverket beslutar.

5.11 Särskilt om regleringen av handelsnormer

	Bestämmelserna om handelsnormer är en del av Europaparlamentets och
	rådets förordning (EU) 2021/2117 av den 2 december 2021 om ändring av
	förordningarna (EU) nr 1308/2013 om upprättande av en samlad mark-
	nadsordning för jordbruksprodukter, (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsord-
	ningar för jordbruksprodukter och livsmedel, (EU) nr 251/2014 om defi-
	nition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geogra-
	fiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och (EU) nr 228/2013
	om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för unionens yttersta
	randområden (härefter EU:s gemensamma marknadsordning), vilka är
	omfattande regelverk som utöver handelsnormerna innehåller detaljerade
	bestämmelser om bland annat stödåtgärder och hållbart fiske.
	I Sverige kompletteras de samlade marknadsordningarna av lagen
	(1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter med den till-
	hörande förordningen (2011:926) om EU:s förordningar om pris- och
	marknadsreglering av jordbruksprodukter respektive lagen (1994:1709)
	om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken med den till-
	hörande förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskeri-
	näringen samt av myndighetsföreskrifter. Lagarna innehåller bestämmel-
	ser om bemyndiganden, om uppgiftsskyldighet för kontrollobjekt, tillsyn
	och offentlig kontroll, avgifter och straff. I fråga om sådana bestämmelser
	som helt faller inom tillämpningsområdet för livsmedelslagen har dock
	den lagen företräde framför båda dessa lagar. Enligt tillkännagivande
	(2023:85) av de EU-bestämmelser som livsmedelslagen (2006:804) kom-
	pletterar, kompletterar livsmedelslagen förordningarna om en samlad
	marknadsordning för fiskeri- och vattenbruksprodukter respektive jord-
	bruksprodukter, samt tillhörande förordningar med tillämpningsföreskrif-
	ter, i de delar de innehåller bestämmelser om förbud eller villkor för hand-
	havande eller utsläppande på marknaden av livsmedel (vilket därmed
	inkluderar bestämmelserna om handelsnormer och märkning). För jord-
	bruksprodukter är tillämpningsområdet dock begränsat till mjölk och
	mjölkprodukter, bredbara fetter, olivolja och olja av olivrestprodukter,
	produkter från sektorerna för ägg och fjäderfäkött, normer för saluföring
	av kött och kött av nötkreatur som är yngre än tolv månader, samt vin, i
	den utsträckning bestämmelserna om vin inte kompletteras av lagen om
	kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel.
	För handelsnormer som omfattas av livsmedelslagen gäller samma be-
	stämmelser om offentlig kontroll enligt lagen med tillhörande förord-
42	ningar som vid övrig livsmedelskontroll. Dessa bestämmelser beskrivs i
42

avsnitt 5.2. Det finns även vissa särskilda bestämmelser om offentlig Prop. 2025/26:206 kontroll av handelsnormer i Livsmedelsverkets föreskrifter.

För de handelsnormer på jordbruksområdet som inte omfattas av livsmedelslagen gäller i stället de bestämmelser om offentlig kontroll som finns i lagen om EG:s förordningar om jordbruksprodukter och förordningen om EU:s förordningar om pris- och marknadsreglering av jordbruksprodukter samt i Jordbruksverkets föreskrifter.

5.11.1Kontrollmyndigheter

Vad gäller de handelsnormer som omfattas av livsmedelslagen är Jordbruksverket behörig myndighet att utöva offentlig kontroll avseende normer för saluföring av kött och kött av nötkreatur som är yngre än tolv månader (26 § livsmedelsförordningen). För övriga produkter som omfattas av handelsnormer följer kontrollansvaret den ansvarsfördelningen mellan kontrollmyndigheterna som följer av 23 och 25 §§ livsmedelsförordningen (se avsnitt 5.2). Det innebär att kontrollen av handelsnormer och märkning utförs av länsstyrelserna i primärproduktionen, Livsmedelsverket i de produktionsanläggningar som kräver godkännande samt av kommunerna i övriga anläggningar i livsmedelskedjan.

För de handelsnormer som faller utanför livsmedelslagens tillämpningsområde framgår ansvarsfördelningen för tillsyn och annan kontroll av 5 kap. förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen respektive av 3, 8 och 9 a §§ förordningen om EU:s förordningar om pris- och marknadsreglering av jordbruksprodukter. På båda dessa områden är Jordbruksverket huvudsakligen utpekad som ansvarig kontrollmyndighet. Jordbruksverket får dock överlåta åt en annan myndighet att kontrollera att handelsnormer på fiskeri- och vattenbruksområdet följs och att utföra dokumentkontroller. Jordbruksverket får även, efter samråd med Tullverket, överlåta åt Tullverket att fullgöra viss tillsyn utöver den kontrollverksamhet som utövas enligt tullagstiftningen.

5.11.2	Finansiering av den offentliga kontrollen
För sådan kontroll av handelsnormer som utförs enligt livsmedelslagen är
kontrollen huvudsakligen finansierad med avgifter som betalas efter utförd
kontroll, undantaget den planerade kontrollen av primärproduktionen,
enligt de bestämmelser som finns i livsmedelsavgiftsförordningen.
För övrig kontroll av handelsnormer, såväl avseende fiskeri- och vatten-
bruksprodukter som avseende jordbruksprodukter, får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om avgifter.
Jordbruksverket har för båda dessa områden bemyndigats att meddela
föreskrifter om avgifter för tillsynen.
Aktörer som omfattas av registreringsplikten för frukt och grönsaker
betalar en årlig kontrollavgift till Jordbruksverket baserat på den del av
omsättningen som omfattas av EU:s handelsnorm för färska frukter och
grönsaker. Avgiften täcker bland annat stickkontroller hos de detaljister
som aktörerna levererar berörda produkter till. De detaljister som inte kan
visa att kontrollerade produkter har införskaffats från en registrerad aktör
får däremot betala en särskild kontrollavgift. Vid tullkontroll av färska		43

Prop. 2025/26:206 frukter och grönsaker som importeras från tredje land betalas en kvalitetskontrollavgift baserat på vikten för varje tulldeklarerad sändning.

För offentlig kontroll av handelsnormer för fiskeriprodukter betalas en fast årlig samordningsavgift till Jordbruksverket av den aktör som ansvarar för inköp, försäljning, lagring eller transport av partier med sådana produkter.

6En stärkt kontroll av fusk i livsmedelskedjan

6.1Problematiken med fusk

Överträdelser av de bestämmelser som gäller inom livsmedelskedjans olika områden kan bero på slarv, misstag, oaktsamhet eller bristande kunskap, men det kan också vara fråga om en avsiktlig handling eller underlåtenhet. I EU:s kontrollförordning används uttrycket ”avsiktliga överträdelser som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande”. Ett annat ord för detta som ofta används är fusk.

De flesta aktörer kan antas vilja följa bestämmelserna på det område där de är verksamma och kommer således att vidta åtgärder för att rätta till påtalade brister. Ett bedrägligt eller vilseledande agerande är däremot medvetet och har i regel dolts avsiktligt. Det ligger i sakens natur att sådana överträdelser är betydligt svårare att upptäcka.

Fusk förekommer i livsmedelskedjan sedan lång tid tillbaka och exempel på fusk har uppmärksammats globalt, inom EU och i Sverige. Under 2013 uppdagades t.ex. den så kallade hästsköttskandalen, som handlade om att omkring 750 ton hästkött hade sålts under beteckningen nötkött till ett stort antal länder (däribland Sverige). Efter den skandalen vidtogs flera åtgärder inom EU för att stärka arbetet med att upptäcka och motverka fusk i livsmedelskedjan. Fusk kan komma till uttryck på många olika sätt och vara av varierande omfattning. Det som de uppmärksammade fallen har gemensamt är att det rör sig om avsiktliga handlingar som utförs i syfte att tjäna pengar.

Fusk i livsmedelskedjan kostar samhället stora pengar varje år, såväl i Sverige som i EU och globalt. Det är dock svårt att göra några tillförlitliga beräkningar av hur mycket pengar det rör sig om.

Fusket medför också att konsumenterna riskerar behöva betala ett överpris för varor av sämre kvalitet eller lägre värde. Dessutom finns en risk för att otjänliga livsmedel eller varor som kan vara skadliga för människors och djurs hälsa eller miljön släpps ut på marknaden, exempelvis ett förfalskat växtskyddsmedel med förbjudna kemikalier eller en produkt som innehåller ett odeklarerat allergen. För företag innebär fusket att seriösa företag missgynnas genom illojal konkurrens och att tilliten till varumärken och kvalitetsmärkningar skadas av felmärkta och undermåliga produkter.

När konsumenter luras och seriösa företag trängs undan leder det även

till negativa konsekvenser för samhället i ett vidare perspektiv. Den

svenska livsmedelsproduktionen kännetecknas av ett högt miljöskydd och Prop. 2025/26:206 en förhållandevis låg klimatpåverkan. Sverige har dessutom ett starkt djur-

skydd och en god djurvälfärd, vilket bland annat innebär att förekomsten av smittor är relativt låg och en mycket låg antibiotikaanvändning i jämförelse med övriga EU. Dessa värden går förlorade om förtroendet för ursprungsmärkningen urholkas och konkurrenskraften för, eller efterfrågan på, svenska livsmedelsprodukter minskar. Det innebär i sin tur ett hot mot såväl sysselsättningen i landet som förutsättningarna för en robust och uthållig livsmedelsförsörjning.

Ekonomisk vinning är också den viktigaste drivkraften för organiserad brottslighet. Detta uppnås exempelvis genom att kriminella handlar med illegala varor, undandrar skatter och avgifter eller tillskansar sig olika stöd och bidrag. Det finns en tydlig koppling mellan organiserad brottslighet och ekonomisk brottslighet, till exempel bedrägerier, penningtvätt, skattebrott och välfärdsbrott. En koppling mellan fusk i livsmedelskedjan och den organiserade brottsligheten har dokumenterats både i Sverige och i andra länder.

6.2EU-rättsliga krav på kontroll av fusk

Medlemsstaternas kontroll av att regelverken för livsmedelskedjan efterlevs baserar sig på EU:s kontrollförordning. Enligt förordningen ska det bland annat utföras kontroller som syftar till att upptäcka och motverka fusk. Hur kontrollerna ska utföras och hur systemet för offentlig kontroll ska organiseras är däremot i stor utsträckning en fråga för de enskilda medlemsstaterna.

Den grundläggande bestämmelsen om fuskkontroll finns i artikel 9.2 i EU:s kontrollförordning. Enligt bestämmelsen ska de behöriga myndigheterna utföra offentliga kontroller regelbundet och med lämplig riskbaserad frekvens för att identifiera eventuella avsiktliga överträdelser av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande. Fuskkontroll enligt artikel 9.2 skiljer sig från vanlig planerad kontroll enligt artikel 9.1 i samma förordning i flera olika avseenden när det gäller syfte, riskbedömning och urval av kontrollobjekt. Vid en planerad fuskkontroll behöver kontrollmyndigheten oftast välja kontrollmetodik och kontrollområde baserat på en bedömning att fusk är möjligt eller troligt utifrån en sårbarhetsanalys, men utan någon konkret misstanke eller indikation om överträdelser hos den aktuella anläggningen eller aktören att utgå från. Planeringen av fuskkontroll handlar om att säkerställa att de aktörer, branscher och varor där det finns förhöjd risk för fusk regelbundet kontrolleras så länge denna risk kvarstår, och att detta sker med en frekvens som är lämplig i förhållande till risken. Kontrollresurserna ska riktas mot de anläggningar och de aktörer där risken för fusk bedöms vara störst.

Kontroller som utförs i syfte att upptäcka eller utreda fusk är emellertid inte alltid planerade och riskbaserade. Med fuskkontroll avses även de reaktiva kontroller som ska utföras enligt EU:s kontrollförordning. Det rör sig bl.a. om händelsestyrda kontroller som är antingen påkallade av aktören själv för att uppfylla vissa krav i lagstiftningen, eller utförs hos aktören till

Prop. 2025/26:206 följd av en misstanke om bristande efterlevnad. När de behöriga myndigheterna misstänker bristande efterlevnad ska de enligt kontrollförordningen utföra en undersökning för att bekräfta eller undanröja dessa misstankar (artikel 137.2 och 137.3 samt, när det gäller import av djur och varor, artikel 65).

Att de behöriga myndigheterna även ska utföra uppföljande kontroller kan utläsas av artikel 79.2 c i EU:s kontrollförordning. Enligt bestämmelsen är de behöriga myndigheterna skyldiga att ta ut avgifter för kontroll som inte ursprungligen var planerad, men som blivit nödvändig efter att bristande efterlevnad påvisats under en offentlig kontroll hos samma aktör och utförs för att bedöma omfattningen och konsekvenserna av denna bristande efterlevnad eller för att verifiera att korrigerande åtgärder har vidtagits. Den uppföljande kontrollen handlar alltså om kontroller som utförs för att utreda eller följa upp redan konstaterade brister hos ett kontrollobjekt samt sådana åtgärder som kontrollobjektet har vidtagit för att åtgärda bristerna.

Utredningen gör bedömningen att med fusk bör avses avsiktliga överträdelser som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande, oavsett vem åtgärden syftat till att vilseleda (jfr SOU 2024:44 s. 148–150). Det går inte av ordalydelsen i artikel 9.2 i EU:s kontrollförordning att utläsa att syftet ska vara att vilseleda en viss motpart, t.ex. en köpare.

6.3Kompletterande nationell reglering av betydelse för fuskkontroll

De nationella bestämmelserna om fördelning av kontrollansvar (som beskrivs i avsnitt 5) är generella och omfattar all offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt EU:s kontrollförordning. Det innebär att en myndighets uppgift att utföra offentlig kontroll också innebär att myndigheten ska utföra kontroll för att identifiera eventuella avsiktliga överträdelser av de materiella bestämmelserna i livsmedelskedjan som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande, s.k. fuskkontroll. Samma kontrollmetoder, sanktionsmöjligheter och avgiftsuttag gäller för all offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.

Till följd av EU:s kontrollförordning har en möjlighet för kontrollmyndigheterna att genomföra inköp under dold identitet införts i sektorslagstiftningen på vissa områden (se exempelvis 23 a § livsmedelslagen och 26 kap. 28 § miljöbalken). Dessa bestämmelser är till sin ordalydelse inte begränsade till fuskkontroll. På grund av villkoret att ett dolt förfarande endast får användas om det är nödvändigt för kontrollen kan bestämmelserna dock bli aktuella att tillämpa framför allt vid kontroll av misstänkt medvetna överträdelser.

I sektorslagstiftningen finns vissa straffbestämmelser som specifikt avser vilseledande agerande. Dessa gäller dock även vid oaktsamhet. Be- stämmelsernas tillämpningsområde är således inte begränsat till enbart avsiktliga överträdelser som utgör fusk. Med andra ord finns det i dag inte några särskilda bestämmelser i den gällande sektorslagstiftningen i Sverige som specifikt reglerar fördelningen av kontrollansvar för fuskkontroll, hur fuskkontroll ska utföras eller hur fusk ska beivras.

6.4

Brister i den nuvarande kontrollen av fusk

Prop. 2025/26:206

EU-kommissionens generaldirektorat för hälsa och livsmedelssäkerhet genomförde under våren 2021 en undersökning av om de svenska åtgärder som vidtas för att motverka fusk i livsmedelskedjan är lämpliga och ändamålsenliga utifrån kraven i EU-rätten och konstaterade att det finns ett antal brister i den svenska fuskkontrollen. En slutsats av undersökningen var att de svenska myndigheterna ännu inte har någon operativ ram för att genomföra bestämmelserna i artikel 9.2 i EU:s kontrollförordning om kontroll av fusk.

I samband med undersökningen uppgav de deltagande svenska myndigheterna att de främsta utmaningarna vid bekämpning av fusk i livsmedelskedjan är brister i metoden för riskbaserad planering av fuskkontroll samt bristande resurser för fuskkontroll (såväl samordning och omvärldsbevakning som utförande av kontroll). Det framhölls även att det finns ett behov av klarhet i hur bestämmelserna om planerad fuskkontroll ska tillämpas. Ytterligare punkter av mer nationell karaktär som lyftes fram var ett behov av sekretesslättnader för uppgifter som finns hos Skatteverket, ett forum för informationsutbyte på nationell nivå, ett decentraliserat register över livsmedelsföretagare samt ett önskemål om en landsomfattande operativ specialenhet för fusk i livsmedelskedjan.

6.5En möjlighet att ta över kontrollansvar för misstänkta överträdelser genom fusk

Regeringens förslag

Det ska vara möjligt för den kontrollmyndighet som regeringen bestämmer, Jordbruksverket eller Livsmedelsverket att från en länsstyrelse, en kommun eller någon med delegerade uppgifter ta över ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt EU:s kontrollförordning i fråga om en misstänkt avsiktlig överträdelse som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande. Bestämmelser om detta ska införas i miljöbalken, epizootilagen, zoonoslagen, livsmedelslagen, lagen om foder och animaliska biprodukter, lagen om provtagning på djur, m.m., lagen om kontroll av husdjur, m.m., lagen om lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, lagen om kontroll av ekologisk produktion, djurskyddslagen och växtskyddslagen.

Ett övertagande av kontrollansvar ska kunna ske om den misstänkta överträdelsen är särskilt omfattande eller komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl. Innan ett beslut om att ta över kontrollansvaret för en misstänkt överträdelse fattas ska den centrala myndigheten samråda med den som ansvaret tas över från. Samråd behöver dock inte ske om kontrollen brådskar eller om det annars är olämpligt.

Prop. 2025/26:206

Utredningens förslag

Förslagen från utredningen överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningens förslag innebär att det är kontrollansvaret i ett ärende som får tas över. Utredningen föreslår också att det i samtliga lagar anges vilken myndighet som ska få möjlighet att ta över kontrollansvar. Enligt utredningens förslag gäller möjligheten att ta över kontrollansvar även viss offentlig kontroll som faller utanför tillämpningsområdet för EU:s kontrollförordning.

Remissinstanserna

En klar majoritet av remissinstanserna tillstyrker förslaget, medan endast två remissinstanser avstyrker det. Nio remissinstanser har detaljerade synpunkter.

Statskontoret tillstyrker förslaget och anser att utredningen visar på ett tydligt och övertygande sätt att det finns situationer där kontrollen skulle bli mer kvalitativ och effektiv om den gjordes av en av de centrala myndigheterna i stället för av en länsstyrelse eller en kommun. Enligt Statskontoret bör förslaget också stärka likvärdigheten i kontrollen, eftersom många av de mindre kontrollmyndigheterna har begränsad kompetens och begränsade resurser för att hantera mer sällan förekommande och mer komplexa ärenden. Även Uppsala kommun ser positivt på förslaget och framhåller att fuskärenden ofta berör flera olika kontrollmyndigheter, tar mycket tid och kräver specialkompetens vilket gör att det kan vara lämpligare att utreda dem på central nivå.

Statskontoret menar dock att det behöver tydliggöras vilka ärenden som de centrala myndigheterna ska ta över och när och hur sådana ärenden ska kunna tas över. Även Livsmedelsverket och Stockholms, Södertälje och Uppsala kommuner bedömer att förslaget kan innebära svårigheter att avgöra vad det övertagna kontrollansvaret omfattar. Stockholms kommun tar upp att det inte är tydligt reglerat vad som ska utgöra ett respektive flera ärenden och att det därför inte alltid kan förutsättas finnas en gemensam uppfattning hos myndigheterna om vad ett ärende omfattar i det enskilda fallet. Södertälje och Uppsala kommun påpekar att förslaget kan innebära att två myndigheter kontrollerar samma aktör vid samma tid och har pågående ärenden som rör samma aktör, i vissa fall utan att ha kännedom om varandras insatser, vilket skapar en otydlighet mellan myndigheter och mot företagen som möter två olika myndigheter i vad de kan uppleva som samma ärende. Södertälje kommun befarar att otydligheten när det gäller kontrollansvar innebär att kommunens inspektörer kommer behöva bemöta frågor och synpunkter i de ärenden som Livsmedelsverket driver eller tagit över, vilket kommer påverka arbetsmiljön negativt och öka riskerna för medarbetarna. Livsmedelsverket och Stockholms och Uppsala kommuner framhåller vikten av att den centrala myndigheten tydligt avgränsar den del av kontrollen som den centrala myndigheten avser att överta och kommunicerar detta. Därutöver förutsätts en mycket god samordning och information mellan kontrollmyndigheterna, vilket också Växjö och Örebro kommuner tar upp. Visita anser det är viktigt med tydlig vägledning till de kommunala kontrollmyndigheterna om när ett övertagande bör initieras för att skapa likvärdig hantering i kommunerna. Det är enligt

Visita också viktigt att överlämning och hantering sker på ett effektivt sätt så inte företag behöver betala avgift för dubbel hantering av samma fråga.

Södertälje kommun tar upp att det även finns administrativa frågeställningar om diarieföring och arkivering av ärenden som tagits över. Sveriges kommuner och regioner (SKR) anser att vid ett övertagande av ärenden inom fuskkontroll bör ansvarig statlig kontrollfunktion få i uppdrag att inrätta digitala lösningar för att minska administrationen och underlätta underrättande av den ordinarie kontrollmyndigheten.

Livsmedelsverket anser att det är en brist att utredningen inte berör möjligheten att återlämna ansvaret för ett övertaget ärende.

Södertälje kommun avstyrker förslaget och anser att det är bättre att den ordinarie kontrollmyndigheten kan få stöd i ärendet från Livsmedelsverket och vid behov lämna över ärendet om det är allt för komplicerat, om det till exempel omfattar flera olika kommuner eller länder. På så sätt kan kommunerna ”lära” och stärka sin förmåga. Det behöver förtydligas om de centrala myndigheterna har en skyldighet att hjälpa kommuner med mer komplicerade ärenden eller hjälper den centrala myndigheten enbart till om de själva anser att de vill ta över ett ärende. Det kan ifrågasättas om handläggningen av ärenden verkligen kommer ske mer skyndsamt för att de tagits över av en central myndighet.

Stockholms kommun och SKR tar också upp behovet av en regional och lokal samordning gentemot andra myndigheter och när det gäller annan lagstiftning. SKR påpekar att i kommunens arbete mot organiserad brottslighet ingår livsmedelsinspektioner som en vital del genom tillträde till aktörer och kunskapsöverföring till exempelvis Polismyndigheten. SKR anser att även i de fall särskilda skäl finns till övertagande av ärende utan samråd ska alltid skyldighet att underrätta ansvarig kontrollmyndighet finnas. Stockholms kommun poängterar att det är viktigt att den befintliga upparbetade specialistkompetens som finns hos flertalet större kommunala kontrollmyndigheter och upparbetade samarbeten med andra myndigheter tas till vara. Stockholms kommun anser därför att den centrala myndigheten endast i undantagsfall bör överväga att överta ärenden från en lokal kontrollmyndighet utan att i förväg ha nått en överenskommelse om övertagandet. I vart fall bör den centrala myndigheten vara skyldig att förvissa sig om att övertagandet inte riskerar att försvåra eller missgynna en pågående utredning eller insats. Uppsala kommun vill också nämna att miljöbalkens delar av fuskkontrollen vid den kommunala kontrollen ofta inte är integrerade med livsmedelskedjans kontroller utan kontrolleras i samband med övriga delar inom miljöbalkens områden, vilket kan försvåra helhetsbilden vid ett övertagande av ärenden från kommunen.

Stockholms kommun anser inte att den centrala kontrollmyndighetens beslut om att överta ett ärende bör kunna överklagas. Detta följer av att beslutet inte kan anses påverka någons rättsställning på sådant sätt att det finns en part som beslutet går emot. Stockholms kommun ser dock en fördel i att detta förtydligas vid införandet, exempelvis genom ett uttalande i förarbetena.

Uppsala universitet avstyrker förslaget och menar att konstruktionen att en myndighet kan ta över ett pågående ärende från en annan myndighet, är svårförenlig med den konstitutionella självständighetsprincipen i regeringsformen. Det finns redan i dag en möjlighet enligt t.ex. livsmedelslagen att överflytta kontrollansvar från exempelvis en kommun till Livsmedels-

Prop. 2025/26:206

Prop. 2025/26:206 verket. En sådan överflyttning kan ske innan ett tillsynsärende uppstått hos kommunen och rör exempelvis särskilt stora eller komplicerade tillsynsobjekt. Uppsala universitet anser att när ett tillsynsärende uppstått är det däremot inte förenligt med självständighetsprincipen att Livsmedelsverket tar över ett pågående ärende hos den kommunala myndigheten. Även Kammarrätten i Stockholm efterfrågar ytterligare analys bl.a. av hur förslaget förhåller sig till principen om myndigheters självständighet (12 kap. 2 § regeringsformen). Kammarrätten ställer sig även tveksam till utredningens bedömning när det gäller förslagets förenlighet med den kommunala självstyrelsen.

Uppsala kommun bedömer däremot att den inskränkning av det kommunala självstyret som förslaget innebär är rimlig i förhållande till vinsten med det eftersom övertagande av ärenden inte ska ske rutinmässigt. Uppsala kommun framhåller dock att det viktigt att möjligheten inte överanvänds och att den i största möjliga mån sker i samråd med berörd kommun. Även Huddinge kommun anser en åtgärd som innebär en viss inskränkning av den kommunala självstyrelsen i särskilda fall kan vara rimlig, men det är viktigt att i mesta möjliga mån söka samförstånd mellan parterna för att

	undvika konflikter och missförstånd.
	Skälen för regeringens förslag
	Arbetet mot fusk i livsmedelskedjan behöver stärkas
	I likhet med utredningen bedömer regeringen att en stärkt kontroll av fusk
	i livsmedelskedjan är av stor betydelse för att upprätthålla ett högt skydd
	för människors och djurs hälsa och miljön samt för att säkerställa ett starkt
	konsumentskydd och ett konkurrenskraftigt näringsliv. Genom att stärka
	de svenska kontrollmyndigheternas förmåga och kapacitet att upptäcka
	aktörer som ägnar sig åt fusk i livsmedelskedjan motverkas både osund
	konkurrens och finansiering av organiserad brottslighet.
	Av utredningen framgår att det varierar stort i vilken utsträckning och
	omfattning kontrollmyndigheter utför fuskkontroll. Det finns heller inte
	någon övergripande risk- och sårbarhetsanalys som ligger till grund för en
	planerad fuskkontroll enligt artikel 9.2 i EU:s kontrollförordning. Den
	fuskkontroll som utförs sker i första hand i form av händelsestyrd kontroll,
	till följd av tips och klagomål, eller som uppföljande kontroll till följd av
	iakttagelser inom ramen för den vanliga planerade kontrollen enligt arti-
	kel 9.1. Denna reaktiva fuskkontroll är en viktig del av kontrollen, men
	inte tillräcklig för att leva upp till kontrollförordningens krav på en risk-
	baserad fuskkontroll. Utredningens bedömning är därför att det i dag inte
	utförs någon fuskkontroll av kontrollmyndigheterna som lever upp till kra-
	ven i artikel 9.2.
	Riskbedömningen enligt artikel 9.2 måste utgå från trender och iakttagel-
	ser inom kontrollområdet som helhet (såväl i Sverige som utomlands) som
	kan indikera nya eller förhöjda risker för fusk. Det är en omfattande mängd
	information från ett stort antal olika källor som behöver analyseras och
	bearbetas för att identifiera befintliga sårbarheter och risker, så att kont-
	rollen sedan kan riktas dit behovet är som störst. Identifieringen av sår-
	barheter och risker ska omfatta hela livsmedelskedjan, annars riskerar
	bilden att bli fragmenterad, riskbedömningen missvisande och kontrollen
50	inte utförd där behovet är som störst. Utredningen bedömer därför att den

omvärldsbevakning, sårbarhetsanalys och riskbedömning som ska ligga Prop. 2025/26:206 till grund för planeringen av kontroll enligt artikel 9.2 behöver utföras på

ett sammanhållet sätt, så att kontrollorganisationen har en gemensam lägesbild att utgå från.

Fuskkontroll syftar till att avslöja avsiktliga och helt eller delvis dolda överträdelser av regelverket. Den riktas mot aktörer som kan tänkas ljuga eller vidta åtgärder för att dölja överträdelserna, exempelvis genom att gömma undan produkter, förfalska dokument eller byta ut märkning på (eller innehåll i) förpackningar. Som utredningen framhåller kan de metoder och den teknik som används vid fuskkontroller ofta vara mer komplicerade att använda och kräva mer tid och resurser än de som används vid en vanlig kontroll. Fuskkontrollen ställer också andra krav på personalens kompetens, arbetssätt och inställning, både i fråga om att kunna upptäcka dolda avvikelser och att tydligt och sakligt kunna ifrågasätta uppgifter som lämnas av aktörer som är föremål för kontroll.

En kontrollorganisation som ska kunna upptäcka och utreda fusk behöver klara av att utföra både planerad kontroll enligt artikel 9.2 och händelsestyrd fuskkontroll på samtliga anläggningar inom alla kontrollområden i hela landet, samt därutöver utföra uppföljande kontroller där fusk har konstaterats. Det innebär att kontrollsystemet som helhet dels behöver vara dimensionerat för att kunna utföra den planerade kontrollen, dels behöver ha en beredskap och flexibilitet för att snabbt kunna utföra händelsestyrd fuskkontroll. Det behöver också finnas kapacitet och kompetens för att upptäcka, utreda och följa upp såväl enklare som mer komplicerade fuskärenden.

En central myndighet ska utreda de mest komplicerade fallen av misstänkt fusk

Utredningen gör bedömningen att Jordbruksverket, Kemikalieinspektionen och Livsmedelsverket bör få ansvar för all planerad fuskkontroll enligt artikel 9.2 i EU:s kontrollförordning inom de beröra sakområdena. En sådan överföring av ansvaret för den planerade kontrollen kan genomföras genom författningsändringar på förordningsnivå. Utredningens förslag till förordningsändringar kommer att övervägas i den fortsatta beredningen av betänkandet.

För stärka fuskkontrollen i sin helhet behöver det därutöver också övervägas hur misstänkt fusk till följd av tips och klagomål eller konstaterade fall av fusk som upptäcks i den ordinarie kontrollen (enligt artikel 9.1 i EU:s kontrollförordning) ska hanteras och vilken eller vilka myndigheter som bör ansvara för detta.

Regeringen bedömer, i likhet med utredningen, att kontrollmyndigheterna i många fall har tillräcklig kapacitet och förmåga att utreda ärenden som rör misstänkt fusk eller konstaterade avvikelser. Som anges ovan kan dock vissa av dessa ärenden till sin karaktär eller omfattning vara av särskilt komplicerad art. Det kan till exempel handla om komplexa bedömningar, aktörer som finns på flera olika platser både i Sverige och utomlands eller fusk som omfattar flera olika sakområden. I sådana ärenden kan det, som utredningen beskriver, finnas utmaningar för en mindre kontrollmyndighet när det gäller kapacitet att utreda ärendet eller att samordna kontrollen av en aktör som

Prop. 2025/26:206 omfattas av flera olika kontrollmyndigheters kontrollansvar. I de fallen

	kan utredningen också behöva utföras av särskilt kvalificerad personal.
	För att det över huvud taget ska bli fråga om att ta över ansvaret för
	offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet måste det först finnas en
	mer eller mindre konkret misstanke om fusk hos en viss aktör som det
	finns ett behov av att utreda. En sådan misstanke kan uppstå till följd av
	ett tips eller ett klagomål eller genom överträdelser som konstaterats vid
	en tidigare kontroll. I praktiken handlar det därmed ofta om att ta över
	kontrollansvaret i ett ärende som antingen avser klagomålskontroll eller
	uppföljande kontroll av en redan konstaterad bristande efterlevnad.
	Frågan om vilken kontrollmyndighet som är behörig att utöva offentlig
	kontroll i ett visst ärende har betydelse för såväl kontrollmyndigheternas
	ömsesidiga förhållanden som för de aktörer som är föremål för kontroll i det
	aktuella ärendet. Det är av den anledningen viktigt att det är tydligt för alla
	berörda parter vilka möjligheter kontrollmyndigheterna har att flytta ansva-
	ret för offentlig kontroll eller andra uppgifter mellan varandra. Regeringen
	bedömer därför i likhet med utredningen att möjligheten att ta över kontroll-
	ansvaret i huvudsak bör regleras i lag. Kompletterande bestämmelser bör
	däremot kunna regleras i förordning.
	Eftersom det inte finns någon nationell ramlag för kontroll enligt EU:s kon-
	trollförordning, och eftersom EU-förordningen innehåller en generell möj-
	lighet att delegera kontrolluppgifter till ett organ eller en fysisk person, be-
	höver bestämmelserna införas i varje sektorslag som omfattas av tillämp-
	ningsområdet för EU:s kontrollförordning. Det behöver därför införas be-
	stämmelser i miljöbalken, epizootilagen, zoonoslagen, livsmedelslagen,
	lagen om foder och animaliska biprodukter, provtagningslagen, lagen om
	kontroll av husdjur, m.m., lagen om kontroll av skyddade beteckningar på
	jordbruksprodukter och livsmedel, lagen om kontroll av ekologisk pro-
	duktion, djurskyddslagen och växtskyddslagen.
	I de flesta av lagarna är antingen Jordbruksverket eller Livsmedelsverket
	utpekade att utföra offentlig kontroll och i vissa fall också att samordna
	övriga kontrollmyndigheters verksamhet (se t.ex. 11 och 11 a §§ epizooti-
	lagen). Det är då lämpligt att Jordbruksverket eller Livsmedelsverket anges
	i lagen som den centrala myndighet som ska ha möjlighet att ta över kon-
	trollansvar från länsstyrelser och kommuner.
	I 26 kap. 3 § miljöbalken anges dock att tillsyn utövas av Naturvårdsver-
	ket, Havs- och vattenmyndigheten, försvarsinspektören för hälsa och miljö,
	länsstyrelsen, andra statliga myndigheter och kommunerna (tillsynsmyndig-
	heter) enligt föreskrifter som meddelas av regeringen. Det framgår således
	inte av miljöbalken att Kemikalieinspektionen och Jordbruksverket ansvarar
	för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet när det gäller de sak-
	områden faller under tillämpningsområdet för EU:s kontrollförordning. Det
	regleras i stället i miljötillsynsförordningen. Regeringen bedömer därför att
	det inte bör anges i miljöbalken vilken kontrollmyndighet som ska ha
	möjlighet att ta över kontrollansvar på de aktuella sakområdena (dvs.
	utsläppande på marknaden och användning av växtskyddsmedel, hållbar
	användning av bekämpningsmedel och avsiktlig utsättning av genetiskt
	modifierade organismer i miljön för livsmedels- och foderproduktion). I
	stället bör det anges att det är den kontrollmyndighet som regeringen
	bestämmer, så att ansvaret kan följa den myndighet som anges som ansvarig
52	för sakområdet enligt miljötillsynsförordningen, och så att eventuella

ändringar i ansvarsfördelningen enligt förordningen kan beaktas. Det Prop. 2025/26:206 behöver inte heller uttryckligen anges vilka sakområden som avses eftersom

denna avgränsning följer av att det endast är offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt EU:s kontrollförordning som avses.

Samma sak gäller djurskyddslagen, där det i 8 kap. 1 § anges att länsstyrelserna och de andra statliga myndigheter som regeringen bestämmer (kontrollmyndigheterna) utövar offentlig kontroll. Det bör därför även i den lagen anges att den kontrollmyndighet som regeringen bestämmer får ta över kontrollansvaret, så att ansvaret kan följa den myndighet som anges som ansvarig för sakområdet enligt djurskyddsförordningen, och så att eventuella ändringar i ansvarsfördelningen enligt förordningen kan beaktas.

Enligt 10 § provtagningslagen utövas offentlig kontroll av Jordbruksverket och andra statliga myndigheter enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Av 13 och 14 §§ provtagningsförordningen följer att även Livsmedelsverket utövar offentlig kontroll. Både Jordbruksverket och Livsmedelsverket har också bemyndigande att meddela föreskrifter enligt provtagningsförordningen. Det bör därför även i provtagningslagen anges att den kontrollmyndighet som regeringen bestämmelser får ta över kontrollansvar, så att uppgiften vid behov kan fördelas mellan Jordbruksverket och Livsmedelsverket.

Vilken kontroll ska kunna flyttas över?

I flera av sektorslagarna har uttrycken offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet en vidare betydelse än vad som följer av EU:s kontrollförordning. Det framgår t.ex. av 2 § livsmedelslagen och 3 § växtskyddslagen att med offentlig kontroll avses dels offentlig kontroll enligt EU:s kontrollförordning, dels kontroll i övrigt av att lagarna och föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagarna följs. Det anges vidare i samma bestämmelser att med annan offentlig verksamhet avses både annan offentlig verksamhet enligt EU:s kontrollförordning och sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagarna eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagarna.

På några områden, bl.a. djurhälsoområdet och livsmedelsområdet, är det ibland svårt att avgöra om offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet faller under det direkta tillämpningsområdet för EU:s kontrollförordning eller avser annan kontroll eller andra åtgärder som utförs med stöd av den relevanta sektorslagstiftningen, se propositionen En anpassning av bestämmelser om kontroll i livsmedelskedjan till EU:s nya kontrollförordning (prop. 2020/21:43 s. 164 och 199). När det gäller djurhälsoområdet kan kontrollen eller åtgärderna t.ex. gälla förebyggande eller bekämpning av smittsamma djursjukdomar enligt nationella krav som går utöver kraven i EU:s djurhälsolagstiftning. EU:s kontrollförordning har därför enligt 1 c § epizootilagen, 1 c § zoonoslagen och 2 b § provtagningslagen gjorts tillämplig på all offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt lagarna. Även när det gäller livsmedelsområdet medger EU-lagstiftningen vissa nationella särregleringar. Det finns t.ex. nationella krav om berikning av vissa livsmedel. För att det ska vara tydligt att EU:s kontrollförordning ska tillämpas även i de fall då det saknas närmare reglering om ett visst livsmedel i EU-lagstiftningen framgår av 5 a § livs-

medelslagen att EU:s kontrollförordning ska tillämpas även i fråga om

Prop. 2025/26:206 offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som faller utanför förordningens tillämpningsområde. Bestämmelsen i livsmedelslagen får även den effekten att EU:s kontrollförordning ska tillämpas avseende offentlig kontroll över efterlevnaden av handelsnormer enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 även i de fall förordningen inte är direkt tillämplig.

På djurskyddsområdet ska EU:s kontrollförordning i vissa delar tillämpas även på den offentliga kontrollen som faller utanför det direkta tillämpningsområdet, t.ex. djurskyddskontroll av sällskapsdjur, se 8 kap. 7 § djurskyddslagen och 8 kap. 13 § djurskyddsförordningen.

Regeringen anser att möjligheten att ta över kontrollansvar bör gälla även sådana områden som har nära koppling till det direkta tillämpningsområdet för EU:s kontrollförordning och där kontrollförordningen gjorts tillämplig.

Enligt livsmedelslagen, lagen om kontroll av husdjur, m.m. och växtskyddslagen faller dock delar av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet helt utanför tillämpningsområdet för EU:s kontrollförordning. Enligt livsmedelslagen gäller det t.ex. snus. Det bör i dessa lagar tydliggöras att möjligheten att ta över kontrollansvar gäller offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt EU:s kontrollförordning. Med detta avses att EU:s kontrollförordning antingen är direkt tillämplig eller har gjorts tillämplig genom nationella bestämmelser.

Av 2 a § lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel framgår att en del av den offentliga kontroll som utförs enligt lagen som huvudregel faller utanför det direkta tillämpningsområdet för EU:s kontrollförordning. Det gäller kontroll som utförs för att säkerställa efterlevnaden av förordning (EU) nr 1308/2013, som innehåller bestämmelser om skyddade beteckningar för bl.a. vinprodukter. EU:s kontrollförordning ska dock enligt artikel 1.4 a i den förordningen tillämpas om det vid kontroller enligt förordning (EU) nr 1308/2013 identifieras eventuellt bedrägligt eller vilseledande agerande i fråga om de handelsnormer som avses i artiklarna 73–91 i förordning (EU) nr 1308/2013. Det är inte helt tydligt utifrån lydelsen i artikel 1.4 a i EU:s kontrollförordning i vilka situationer förordningen blir tillämplig (se bl.a. SOU 2024:44 s. 422–423). För att undvika osäkerhet om när denna bestämmelse ska tillämpas bör möjligheten att ta över kontrollansvar vid misstänkt fusk i lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel därför gälla offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet utan en uttrycklig avgränsning till EU:s kontrollförordning.

Vad innebär övertagandet av kontrollansvar?

Utredningen föreslår att möjligheten för en central myndighet att ta över ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om fusk ska uttryckas som att kontrollansvaret i ett ärende tas över från den ordinarie kontrollmyndigheten. Detta ska dock enligt utredningen inte innebära att ett ärende i sig tas över. Om det redan finns ett pågående ärende som avser samma sak hos den ordinarie kontrollmyndigheten så medför ett övertagande av kontrollansvaret alltså inte att det ärendet ska

lämnas över till den centrala myndigheten. Däremot innebär det enligt utredningen att länsstyrelsens eller kommunens handläggning av ärendet behöver avslutas, eller i alla fall vilandeförklaras till dess att kontrollansvaret återlämnats.

Flera remissinstanser, däribland Livsmedelsverket samt Stockholms, Södertälje och Uppsala kommuner, tar upp behovet av att förtydliga vad det övertagna kontrollansvaret omfattar. Som utredningen konstaterar kan det variera från fall till fall vad som utgör ramarna för ett visst ärende. Det är inte ovanligt att det i fråga om en viss verksamhet pågår flera separata ärenden samtidigt hos en kontrollmyndighet och att dessa ärenden i viss utsträckning kan överlappa varandra. I grund och botten är det själva frågan eller föremålet som ligger till grund för ärendets inledande som i någon mån definierar ärendets gränser. Ramarna för ett ärende bör därmed utgöras av den fråga som är föremålet för ärendet. Om ärendet exempelvis avser ett tips om att en aktör fuskar med en viss vara är det kontrollansvar som tas över begränsat till sådan kontroll som är nödvändig för att utreda detta tips. Regeringen bedömer att ett tydligare sätt att uttrycka detta är att ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om en viss misstänkt överträdelse tas över. Ett övertagande av kontrollansvar kan också avse flera sådana misstänkta överträdelser. Detta tydliggör också att det inte behöver finnas ett påbörjat ärende hos den ordinarie kontrollmyndigheten som rör den eller de misstänkta överträdelserna. Som Livsmedelsverket och Stockholms och Uppsala kommun framhåller är det viktigt att den centrala myndigheten tydligt avgränsar vilken eller vilka misstänkta överträdelser genom fusk som den centrala myndigheten avser att överta kontrollansvaret för och kommunicerar detta med den ordinarie kontrollmyndigheten.

Ett alternativ till att ta över kontrollansvaret för en eller flera misstänka överträdelser, och som berörs i utredningen, är att den centrala myndigheten temporärt tar över allt kontrollansvar i fråga om den berörda aktören. Bestämmelser om möjlighet att överföra kontrollansvaret för en viss verksamhet eller anläggning mellan en kommun och en statlig myndighet finns redan i 15 och 16 §§ livsmedelslagen och 16 och 17 §§ lagen om foder och animaliska biprodukter. En nackdel med en sådan lösning är dock att det inte är ovanligt att en aktör hos en kontrollmyndighet har flera samtida och parallellt pågående ärenden. Vissa av dessa ärenden eller åtgärder kan vara av administrativ karaktär, som till exempel registrering av en ny anläggning eller uppdatering av uppgifter i anläggningsregistret. Regeringen bedömer i likhet med utredningen att det varken är ändamålsenligt eller lämpligt att den centrala myndigheten ska ta över ansvaret för dessa uppgifter i fråga om en aktör som utreds för misstänkt fusk.

Vilka krav ska gälla för ett övertagande av kontrollansvar för en misstänkt överträdelse?

Möjligheten för en central myndighet att ta över kontrollansvaret för en eller flera misstänkta överträdelser som begåtts genom fusk syftar alltså inte till att få till stånd en mer omfattande eller rutinmässig överflyttning av kontrollansvar i fråga om en viss aktör eller kontrollmyndighet. Syftet med denna nya möjlighet är i stället att säkerställa en effektiv fuskkontroll genom att avlasta övriga kontrollmyndigheter de mest komplicerade

Prop. 2025/26:206

Prop. 2025/26:206 ärendena, där de särskilda kompetenser och resurser som ska finnas hos de centrala myndigheterna kan komma till särskild nytta.

En första central förutsättning är att det handlar om misstänkt fusk, dvs. misstanke om en avsiktlig överträdelse genom bedrägligt eller vilseledande agerande. Det ska alltså inte finnas något krav på att fusket är konstaterat, men det måste finnas någon konkret omständighet som ger upphov till en misstanke om fusk. Det kan till exempel handla om ett tips eller klagomål om ageranden eller om iakttagelser som gjorts av en kontrollmyndighet vid en tidigare kontroll, vilka tyder på förekomst av fusk. En misstänkt överträdelse bör i detta sammanhang också anses inkludera fall där det redan finns så mycket utredning att det är möjligt att konstatera att en överträdelse har skett.

Ett andra krav som behöver vara uppfyllt för att kontrollansvar för överträdelsen ska flyttas är att det finns ett behov av det. Behovet kan bestå i att det fusk som misstänkts är särskilt omfattande eller komplicerat. Det kan också handla om att det rör flera aktörer, eller en aktör som är verksam på flera olika platser eller inom flera olika områden, och att överträdelserna därmed involverar flera olika kontrollmyndigheter, vilket riskerar att äventyra en effektiv och ändamålsenlig kontroll. Ett tredje exempel är att det handlar om tips som kommer in till den centrala myndigheten där det krävs ett skyndsamt agerande och där ett överlämnande till den ordinarie kontrollmyndigheten skulle riskera att äventyra föremålet för kontrollen.

Bedömningen av vad som är en komplicerad eller omfattande överträdelse kommer att skilja sig mellan olika ärenden och kontrollmyndigheter beroende på deras storlek, resurser och förmåga i övrigt att utreda misstänkt fusk. Regeringen bedömer därför, i likhet med utredningen, att det inte möjligt att utforma en bestämmelse som genom objektiva kriterier uttömmande reglerar de situationer där kontrollansvaret får tas över. Det måste finnas ett visst utrymme för den centrala myndigheten att från fall till fall bedöma behovet av, och lämpligheten i, att kontrollansvaret för en viss överträdelse tas över. Vid den bedömningen måste också den aktuella kontrollmyndighetens förutsättningar att utreda överträdelsen och behovet av en skyndsam utredning beaktas. Mot denna bakgrund bör möjligheten att ta över kontrollansvaret för en misstänkt överträdelse genom fusk begränsas till överträdelser som är särskilt omfattande eller komplicerade eller om det finns andra särskilda skäl (jämför 15 § första stycket andra meningen livsmedelslagen och 16 § första stycket andra meningen lagen om foder och animaliska biprodukter).

Vem ska avgöra om ansvaret för en misstänkt överträdelse bör flyttas över?

De möjligheter som i dag finns att flytta kontrollansvar mellan olika myndigheter på de områden som regleras av EU:s kontrollförordning bygger i första hand på frivillighet. Alltså förutsätter möjligheten att överföra kontrollansvaret för en viss verksamhet eller anläggning mellan en kommun och en statlig myndighet enligt 15 och 16 §§ livsmedelslagen och 16 och 17 §§ lagen om foder och animaliska biprodukter att myndigheterna är överens. Utgångspunkten i de befintliga bestämmelserna om överföring av kontrollansvar i livsmedelskedjan är att det ska ske i samråd mellan de

berörda myndigheterna, vilket enligt förarbetena ska förstås som ett krav

på konsensus, se propositionen Förbättrad djurskydds- och livsmedelstillsyn (prop. 2004/05:72 s. 44).

Södertälje kommun anser att det är bättre att den ordinarie kontrollmyndigheten i första hand kan få stöd från den centrala myndigheten och på så sätt stärka sin egen förmåga, och endast vid behov lämna över ärendet om det är allt för komplicerat. Södertälje kommun ifrågasätter också om handläggningen av ärenden verkligen kommer ske mer skyndsamt för att de tagits över av en central myndighet.

I de ärenden som nu är aktuella, som t.ex. kan röra konkreta tips eller klagomål om misstänkt fusk, kan det många gånger finnas ett behov av att agera snabbt. Om den centrala myndighetens möjlighet att vidta åtgärder då är beroende av att en överenskommelse först träffas med den ordinarie kontrollmyndigheten, medför det, som utredningen framhåller, en betydande risk för att kontrollen inte blir effektiv. Den aktör som ska kontrolleras kan hinna upphöra med, eller vidta åtgärder för att dölja, de överträdelser som ärendet avser. Denna risk ökar ytterligare om orsaken till övertagandet är att den eller de misstänkta överträdelserna berör ett flertal kontrollmyndigheter, eller om ytterligare kontrollmyndigheter visar sig vara berörda av de misstänkta överträdelser där kontrollansvaret har tagits över från en annan kontrollmyndighet.

I vissa fall kan också behovet av att ta över kontrollansvar uppstå utan att det finns ett påbörjat ärende hos den ordinarie myndigheten. Så kan exempelvis vara fallet om ett tips eller ett klagomål har kommit in direkt till den centrala myndigheten eller som en del av ett internationellt kontrollprojekt. Den ordinarie kontrollmyndigheten behöver alltså inte ha vidtagit några handläggningsåtgärder, eller ens ha registrerat ett ärende, när frågan om ett övertagande av kontrollansvar aktualiseras. Även i dessa fall bör det vara möjligt för den centrala myndigheten att ta över ansvaret för att utreda misstankarna om fusk och det sker då i ett ärende som den myndigheten startar eller redan har startat.

Regeringen anser därför i likhet med utredningen, och till skillnad från Södertälje kommun, att det bör vara den centrala myndigheten som bedömer om kontrollansvaret ska tas över. Däremot bör ett sådant övertagande i de flesta fall ändå kunna ske i samförstånd med den ordinarie kontrollmyndigheten, inte minst eftersom det vanligtvis kommer ligga i den ordinarie kontrollmyndighetens intresse att så sker och att initiativet till ett övertagande ofta kan tänkas komma från den myndigheten. I bestämmelsen bör därmed som en huvudregel anges att den centrala myndigheten innan den fattar ett beslut om att ta över kontrollansvar ska samråda med den som ansvaret tas över från. På så vis kan också säkerställas att upparbetade kontakter mellan den ordinarie kontrollmyndigheten och andra myndigheter på lokal och regional nivå, t.ex. Polismyndigheten, tas till vara, vilket Stockholms kommun och SKR tar upp. Det är också möjligt att överblicka pågående samordning med annan kontroll på miljöbalkens område, som Uppsala kommun nämner. Den centrala myndigheten kan också genom samrådet undvika risken att försvåra eller missgynna en pågående utredning eller insats hos den ordinarie myndigheten.

Det kan emellertid finnas undantagsfall när ett samråd mellan myndigheterna inte är möjligt eller annars är olämpligt. Den typiska situationen är att det är brådskande att genomföra offentlig kontroll eller andra åtgärder kopplade till kontrollen och att det inte finns tid att samråda innan kon-

Prop. 2025/26:206

trollen utförs. Detta för att förhindra att den aktör som ska kontrolleras hinner dölja överträdelser eller vidta andra åtgärder som riskerar att skada kontrollen. Det handlar i första hand om situationer då kontroll av en misstänkt överträdelse har initierats av en central myndighet, antingen efter ett tips eller ett klagomål som kommer in direkt till den centrala myndigheten, eller genom att ett befintligt ärende hos en central myndighet växer genom att det kommer fram information som berör ytterligare aktörer eller områden eller fler kontrollmyndigheter. Det kan även finnas vissa andra situationer där det framstår som olämpligt att samråda med den eller de ordinarie kontrollmyndigheterna innan ett övertagande av ansvaret i fråga om en eller flera överträdelser. Ett exempel på en sådan situation är när den centrala myndigheten har tillgång till känslig information som om den sprids riskerar att äventyra föremålet för kontrollen, exempelvis underrättelseinformation från andra myndigheter eller myndigheter i andra EU-länder. Det gäller inte minst om det är många olika kontrollmyndigheter som berörs av den eller de misstänkta överträdelserna. Mot denna bakgrund bör kravet på samråd förenas med ett undantag om att samråd inte behöver ske om kontrollen brådskar eller om det annars är olämpligt.

Möjligheten att ta över kontrollansvar för viss misstanke om fusk ska även omfatta kontrollorgan och andra med delegerade uppgifter

I enlighet med EU-förordningen om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter utförs en stor del av den offentliga kontrollen på området av särskilda kontrollorgan. Enligt EU:s kontrollförordning finns dessutom en generell möjlighet att, under vissa förutsättningar, delegera uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen till ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person (artiklarna 28–30). Det finns också möjlighet att delegera vissa uppgifter i samband med annan offentlig verksamhet till sådana organ eller fysiska personer (artikel 31). Kompletterande bestämmelser som ska tillämpas för det fall en sådan delegation sker har införts i den sektorslagstiftning som kompletterar EU:s kontrollförordning, se prop. 2020/21:43. För att säkerställa att det finns förutsättningar för en ändamålsenlig fuskkontroll inom samtliga områden bör möjligheten att flytta över kontrollansvar för en misstänkt överträdelse i enlighet med utredningens förslag även gälla de kontrollorgan som utövar offentlig kontroll av ekologiska produkter. Detsamma gäller någon annan som delegerats uppgifter enligt EU:s kontrollförordning.

Information mellan myndigheterna när kontrollansvar flyttas

Till skillnad från när kontrollansvaret för en enskild anläggning flyttas mellan olika kontrollmyndigheter kommer ett övertagande av kontrollansvar i fråga om en eller flera misstänkta överträdelser alltså innebära att flera kontrollmyndigheter samtidigt har ett delvis överlappande kontrollansvar för en eller flera aktörer eller anläggningar. Det gäller särskilt om de misstänkta överträdelserna omfattar aktörer, anläggningar eller områden som tillhör flera olika kontrollmyndigheters ansvarsområden. Den centrala myndighet som tagit över kontrollansvar behöver därför löpande samordna sina åtgärder i det aktuella ärendet med övriga berörda kontrollmyndigheter. Om det inte varit möjligt att samråda med den ordinarie kontrollmyndigheten innan ett beslut om att överta kontrollansvar fattas

blir det särskilt viktigt att den centrala myndigheten så snart som möjligt informerar den ordinarie myndigheten om beslutet och inleder en dialog med den myndigheten. En sådan samordning handlar både om att få tillgång till alla nödvändiga uppgifter som finns hos de ordinarie kontrollmyndigheterna och om att säkerställa att det inte pågår parallella utredningar som avser samma sak. Genom sådana åtgärder kan risken för att två myndigheter kontrollerar samma aktör utan att ha kännedom om varandras insatser, som Södertälje och Uppsala kommuner tar upp, minimeras.

Om det är tydligt mellan myndigheterna hur ansvarsfördelningen ska se ut efter ett övertagande av kontrollansvaret, blir det också möjligt att, vid ett lämpligt tillfälle, kommunicera detta till aktörerna och undvika sådana arbetsmiljöproblem för berörd kontrollpersonal som Södertälje kommun befarar.

Det kan också, under handläggningen av ärendet hos den centrala myndigheten, uppstå misstankar om ytterligare överträdelser genom fusk av samma aktör eller som berör andra aktörer eller anläggningar. Även den ordinarie kontrollmyndigheten kan i sin fortsatta verksamhet upptäcka andra misstänkta överträdelser som har ett samband med de överträdelser som handläggs av den centrala myndigheten. Om den centrala myndigheten bedömer att den bör ha ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet även i fråga om sådana ytterligare överträdelser, som ligger utanför ramen för det beslut om övertagande av kontrollansvar som redan har fattats, bör den i första hand samråda med ordinarie kontrollmyndighet och sedan fatta ett ytterligare beslut om att överta kontrollansvar. Även i ett sådant fall kan dock beslut fattas utan samråd om det är brådskande för den centrala myndigheten att vidta åtgärder eller om ett föregående samråd annars är olämpligt.

Bestämmelser om krav på den centrala myndighet som tar över kontrollansvar att underrätta alla berörda kontrollmyndigheter om vilken eller vilka misstänkta överträdelser som avses samt vilka aktörer och anläggningar som är berörda kan införas på förordningsnivå.

Regeringen återkommer i avsnitt 7.2 med ytterligare förslag om uppgiftsskyldigheter mellan kontrollmyndigheter.

Regeringen instämmer också i den synpunkt som Visita framför om att det är viktigt att överlämning och hantering sker på ett effektivt sätt så inte företag behöver betala avgift för dubbel hantering av samma fråga. Det bör enligt regeringen vara möjligt för berörda myndigheter att gemensamt skapa rutiner för bl.a. diarieföring och hitta praktiska lösningar för att minska administrationen och underlätta kommunikationen mellan myndigheterna i samband med övertagande av kontrollansvar, vilket också Södertälje kommun och SKR efterfrågar.

Återlämning av övertaget kontrollansvar

Livsmedelsverket anser att det är en brist att utredningen inte berör möjligheten att återlämna ansvaret för ett övertaget ärende.

I de befintliga bestämmelserna om möjlighet att överföra kontrollansvaret för en viss verksamhet från en kommun till en statlig myndighet i 15 § livsmedelslagen och 16 § lagen om foder och animaliska biprodukter anges också att den statliga myndigheten får besluta att återlämna ansvaret till kommunen, om myndigheten och kommunen är överens om detta. Det

Prop. 2025/26:206

finns också en möjlighet för regeringen att besluta om ett sådant återlämnande, om regeringen enligt 17 § livsmedelslagen eller 18 § lagen om foder och animaliska biprodukter beslutat om överflyttning av kontrollansvar efter att en kommun har åsidosatt sin skyldighet att utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet.

Till skillnad från bestämmelserna om överföring av allt kontrollansvar för en viss verksamhet avser dock den möjlighet till övertagande av kontrollansvar i fråga om en viss misstänkt överträdelse som regeringen nu föreslår en viss avgränsad fråga. Den ordinarie kontrollmyndigheten har kvar ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i övrigt när det gäller den aktuella verksamheten. Om den centrala myndigheten bedömer att det inte längre finns skäl att vidta några ytterligare åtgärder rörande den eller de misstänkta överträdelser som det övertagna kontrollansvaret gäller kan ärendet avslutas på den centrala myndigheten. Den ordinarie myndigheten kan därefter vid behov återuppta offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet när det gäller den aktuella överträdelsen, med beaktande av de åtgärder som vidtagits och de beslut som eventuellt tidigare har fattats av den centrala myndigheten i fråga om överträdelsen. Något beslut om återlämnande av kontrollansvaret är därför enligt regeringens bedömning inte nödvändigt.

Överklagande av beslut om övertagande

Stockholms kommun anser inte att den centrala kontrollmyndighetens beslut om att överta ett ärende bör kunna överklagas eftersom beslutet inte kan anses påverka någons rättsställning på sådant sätt att det finns en part som beslutet går emot. Stockholms kommun ser dock en fördel i att detta förtydligas vid införandet, exempelvis genom ett uttalande i förarbetena.

Förvaltningsmyndigheterna prövar ärenden enligt vad som är föreskrivet i miljöbalken eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken. Länsstyrelsens och andra statliga myndigheters beslut i särskilda fall får överklagas hos mark- och miljödomstol (19 kap. 1 § miljöbalken). Mark- och miljödomstol prövar, om inte annat är föreskrivet, länsstyrelsens och andra statliga myndigheters beslut enligt miljöbalken eller föreskrifter som har meddelats med stöd av balken samt enligt lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet (21 kap. 1 § andra stycket miljöbalken). I 16 kap. 12 § miljöbalken finns en bestämmelse om rätt att överklaga. Det finns ingen generell bestämmelse i miljöbalken som reglerar vilka beslut som är överklagbara. Mark- och miljööverdomstolen har uttalat att bestämmelsen om överklagbarhet i 41 § förvaltningslagen innebär en kodifiering av de principer som domstolen utgått från i sina tidigare avgöranden (se MÖD 2021:8).

Enligt de övriga lagar som berörs av förslaget får beslut av de centrala förvaltningsmyndigheterna överklagas till allmän förvaltningsdomstol, se bl.a. 32 § livsmedelslagen. Frågan om vilka beslut som är överklagbara och vem som har rätt att överklaga sådana beslut prövas av domstolen med tillämpning av bestämmelserna om överklagande i förvaltningslagen.

Förhållandet till regeringsformen

Flera remissinstanser tar upp frågan om hur förslaget förhåller sig till bestämmelserna i regeringsformen om myndigheters självständighet och

den kommunala självstyrelsen. Uppsala universitet menar att konstruk-	Prop. 2025/26:206
tionen att en myndighet kan ta över ett pågående ärende från en annan
myndighet är svårförenlig med den konstitutionella självständighetsprinci-
pen i regeringsformen. Även Kammarrätten i Stockholm efterfrågar ytter-
ligare analys av hur förslaget förhåller sig till principen om myndigheters
självständighet och ställer sig tveksam till utredningens bedömning när det
gäller förslagets förenlighet med den kommunala självstyrelsen. Uppsala
kommun bedömer däremot att den inskränkning av det kommunala själv-
styret som förslaget innebär är rimlig i förhållande till vinsten med det.
I 12 kap. 2 § regeringsformen anges att ingen myndighet, inte heller riks-
dagen eller en kommuns beslutande organ, får bestämma hur en förvalt-
ningsmyndighet i ett särskilt fall ska besluta i ett ärende som rör myndig-
hetsutövning mot en enskild eller mot en kommun eller som rör tillämp-
ningen av lag. Av 14 kap. 2 § regeringsformen följer vidare att kommu-
nerna sköter lokala och regionala angelägenheter av allmänt intresse på
den kommunala självstyrelsens grund enligt närmare bestämmelser i lag.
På samma grund sköter kommunerna även de övriga angelägenheter som
bestäms i lag. Enligt 14 kap. 3 § bör en inskränkning i den kommunala
självstyrelsen inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de
ändamål som har föranlett den. Om det syfte som den tänkta regleringen
tar sikte på kan uppnås på ett för det kommunala självbestämmandet
mindre ingripande sätt ska det alternativet väljas, se propositionen En
reformerad grundlag (prop. 2009/10:80 s. 212–213).
I livsmedelslagen finns i dag, som anges under rubriken Vem ska avgöra
om ansvaret för en misstänkt överträdelse bör flyttas över?, en bestäm-
melse om att Livsmedelsverket, i samråd med en kommun, får besluta att
ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om
en viss verksamhet ska flyttas över från kommunen till verket. Ett sådant
beslut får fattas om verksamheten har stor omfattning, är särskilt komplic-
erad eller om det finns andra särskilda skäl (15 §). Om en kommun grovt
eller under längre tid har åsidosatt sin skyldighet att utföra offentlig kont-
roll eller annan offentlig verksamhet när det gäller en viss anläggning, får
regeringen på ansökan av Livsmedelsverket besluta att ansvaret för den
offentliga kontrollen och för den offentliga verksamheten i fråga om den
anläggningen ska flyttas över till Livsmedelsverket (17 §). Liknande be-
stämmelser om överflyttning av offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet i fråga om en viss verksamhet finns också i 16 och 18 §§ lagen
om foder och animaliska biprodukter. Dessa bestämmelser har enligt tidi-
gare förarbeten ansetts vara förenliga med principerna om den kommunala
självstyrelsen (jfr prop. 2004/05:72 s. 32–36 och 41–43 och prop.
2005/06:128 s. 261–264 och 357).
En skillnad mellan nuvarande bestämmelser om överflyttning av offent-
lig kontroll och annan offentlig verksamhet och den möjlighet att ta över
ansvar för fuskkontroll som nu föreslås är att de centrala myndigheterna
ska kunna besluta om att ta över kontrollansvaret utan att samtycke först
inhämtas från den ordinarie kontrollmyndigheten eller att regeringen tar
ställning till frågan. Överflyttningen ska också avse kontrollansvaret i
fråga om en viss misstänkt överträdelse och inte all offentlig kontroll eller
annan offentlig verksamhet som rör en viss verksamhet.
Regeringen gör, till skillnad från Uppsala universitet, bedömningen att
den ordning som föreslås är förenlig med bestämmelsen i 12 kap. 2 §	61

Prop. 2025/26:206 regeringsformen. Att den centrala myndigheten tar över kontrollansvaret, och därmed också ansvaret för att besluta om åtgärder till följd av kont-

	rollen, innebär inte att den myndigheten bestämmer hur den ordinarie
	kontrollmyndigheten ska besluta i ett ärende.
	Staten har i lag uppdragit åt kommunerna att utföra delar av den
	offentliga kontrollen. Möjligheten för en central myndighet att ta över
	kontrollansvar från en kommun i fråga om vissa överträdelser innebär en
	inskränkning av kommunernas möjligheter att planera och styra den
	kontrollverksamhet de utsetts av staten att utföra. Därigenom får förslaget
	i denna del konsekvenser för det kommunala självstyret.
	Regeringen anser dock inte att förslaget står i strid med bestämmelserna
	om den kommunala självstyrelsen. Kriterierna för när de centrala myndig-
	heterna ska få ta över kontrollansvaret framgår av lag. Möjligheten att ta
	över kontrollansvaret motiveras av intresset av en effektiv kontroll av fusk.
	Vid den avvägning mellan motstående intressen som ska göras i förhål-
	lande till intrånget i den kommunala självstyrelsen bör det särskilt under-
	strykas att möjligheten att ta över kontrollansvar för en misstänkt över-
	trädelse genom fusk inte är avsedd att användas rutinmässigt. Avsikten är
	att den endast ska användas där det med hänsyn till överträdelsernas om-
	fattning eller komplexitet finns ett behov av att det utreds av en myndighet
	med särskild kompetens och särskilda resurser i fråga om fuskkontroll. Det
	kan också framhållas att de kommunala kontrollmyndigheterna under
	2022 utförde drygt 95 000 kontrollbesök på livsmedelsområdet. Vid en
	jämförelse med det totala antalet kontrollärenden som handläggs av kom-
	munerna, kommer möjligheten att överta kontrollansvar endast aktualise-
	ras i fråga om en förhållandevis liten andel av de misstänkta överträdelser
	som uppmärksammas. Det ska också framhållas att övertagandet av kon-
	trollansvar i en del fall kan komma att avse misstänkta överträdelser som
	ännu inte lett till några åtgärder från den kommunala kontrollmyndigheten,
	och som kommunen många gånger inte ens känner till; exempelvis när
	kontrollansvaret tas över i fråga om en misstänkt överträdelse som upp-
	märksammas genom ett tips direkt till en central myndighet eller som sker
	som en del av en koordinerad internationell insats.
	En för den kommunala självstyrelsen mindre ingripande lösning är att
	överflyttning av kontrollansvar förutsätter konsensus mellan kommunen och
	den centrala myndigheten. Med hänsyn till att ett övertagande av kontroll-
	ansvaret endast ska ske i komplicerade ärenden, vilket i många fall kom-
	mer att vara fördelaktigt även ur den enskilda kommunens perspektiv, kan
	man anta att det i många fall kommer att råda enighet mellan kommunen
	och den centrala myndigheten om ett övertagande bör ske. Som beskrivs
	under rubriken Vem ska avgöra om ansvaret för en misstänkt överträdelse
	bör flyttas över? kan ett krav på samtycke från den ordinarie kontrollmyn-
	digheten i vissa situationer medföra att den centrala myndigheten inte kan
	agera tillräckligt snabbt och att syftet med kontrollen äventyras. Reger-
	ingen bedömer därför att det är nödvändigt för att uppnå syftet med för-
	slaget, dvs. en mer effektiv kontroll av fusk, att en central myndighet
	ensidigt ska kunna besluta i frågan. Däremot ska det som huvudregel
	finnas ett krav på den centrala myndigheten att samråda med kommunen
	innan den fattar ett beslut om att ta över kontrollansvar för en eller flera
	misstänkta överträdelser. Det lyfts fram av Huddinge och Uppsala kom-
62	muner som en viktig faktor. Det ska också finnas en skyldighet att så snart

som möjligt underrätta kommunen om beslutets innehåll samt löpande Prop. 2025/26:206 underrätta om eventuella förändringar av betydelse, bland annat i syfte att

minska konsekvenserna av detta intrång i kommunens verksamhet. Regeringen bedömer därmed sammantaget, i likhet med Uppsala kom-

mun, att den inskränkning av det kommunala självstyret som förslaget innebär är proportionerlig och inte går längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet att säkerställa en effektiv kontroll av fusk.

Ytterligare åtgärder för att stärka samordningen

För att kontrollen ska bli effektiv finns det, som utredningen konstaterar, ett behov av att i övrigt stärka samordningen av fuskkontrollen, såväl mellan de centrala myndigheterna som i förhållande till övriga kontrollmyndigheter och andra aktörer. Utredningen lämnar förslag för att åstadkomma en sådan samordning, som bl.a. innebär att

•det inrättas en ny enhet på Livsmedelsverket med en gemensam funktion för underrättelse och analys, ett samordningskansli och en gemensam nationell kontrollstyrka för operativ fuskkontroll,

•den nationella kontrollstyrkan ska kunna användas även av Jordbruksverket och Kemikalieinspektionen vid utförande av fuskkontroll inom deras respektive områden, och

•den risk- och sårbarhetsanalys samt planering som ska göras bör utföras gemensamt av de centrala myndigheterna inom ramen för en gemensam funktion för underrättelse och analys.

En reglering av samordningen mellan kontrollmyndigheterna kan genomföras genom författningsändringar på förordningsnivå. Utredningens förslag till förordningsändringar kommer att övervägas i den fortsatta beredningen av betänkandet.

7Uppgiftsskyldighet mellan kontrollmyndigheter

7.1Sekretess påverkar kontrollmyndigheternas möjlighet till informationsutbyte

7.1.1 Sekretess hos kontrollmyndigheterna

Flera bestämmelser om sekretess i offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400), härefter OSL, kan bli tillämpliga hos kontrollmyndigheterna i
livsmedelskedjan i samband med offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet. Om en uppgift omfattas av sekretess hos en myndighet gäller
sekretessen som huvudregel mot såväl enskilda som andra myndigheter
(8 kap. 1 § OSL).
I 17 kap. OSL finns bestämmelser om sekretess till skydd för myndig-
heters verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn. Sekretess
gäller enligt 17 kap. 1 § OSL för uppgift om planläggning eller andra för-
beredelser för sådan inspektion, revision eller annan granskning som en	63
	63

Prop. 2025/26:206 myndighet ska göra, om det kan antas att syftet med granskningsverksam-

	heten motverkas om uppgiften röjs.
	Bestämmelsen är utformad med ett rakt skaderekvisit, det vill säga det
	råder en presumtion för offentlighet. Såväl statliga som kommunala myn-
	digheters förberedelser för kontrollverksamhet omfattas av bestämmelsen.
	Uppgifter som kan skyddas enligt bestämmelsen är till exempel uppgifter
	som rör de personer som ska granskas, tiden för kontrollen liksom kont-
	rollplaner. När det gäller kontroller i livsmedelskedjan kan det handla om
	uppgifter som kan avslöja var och när en viss kontroll ska utföras, eftersom
	kontrollbesök som regel ska vara oannonserade (artikel 9.4 i EU:s kont-
	rollförordning).
	I 30 kap. OSL finns bestämmelser om sekretess till skydd för enskild i
	verksamhet som avser tillsyn m.m. i fråga om näringslivet. Ordet tillsyn
	ska enligt förarbetena inte ges en alltför snäv tolkning utan får anses om-
	fatta alla de fall där en myndighet har en övervakande eller styrande
	funktion i förhållande till näringslivet, se propositionen Offentlighets- och
	sekretesslag (prop. 2008/09:150 s. 356). I detta sammanhang innefattar
	alltså begreppet tillsyn även offentlig kontroll och annan offentlig verk-
	samhet enligt EU:s kontrollförordning.
	Sekretess gäller, i den utsträckning regeringen meddelar föreskrifter om
	det, i en statlig myndighets verksamhet som består i bland annat utredning,
	tillståndsgivning, tillsyn eller stödverksamhet med avseende på produk-
	tion, handel, transportverksamhet eller näringslivet i övrigt (30 kap. 23 §).
	Enligt första stycket 1 gäller sekretess för uppgift om en enskilds affärs-
	eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan
	antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs.
	Verksamhet av det slag som avses i paragrafen kan också ge en myndig-
	het kännedom om andra förhållanden hos tredje man än sådana som rör
	affärs- eller driftförhållanden. För uppgift om andra ekonomiska eller per-
	sonliga förhållanden (än de som avses i första stycket 1) för den som har
	trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål
	för tillsynsverksamheten gäller absolut sekretess (första stycket 2). För att
	en sådan uppgift ska kunna lämnas ut krävs därmed att det finns en tillämp-
	lig sekretessbrytande bestämmelse. Att bestämmelsen tar sikte på andra
	ekonomiska eller personliga förhållanden än affärs- och driftsförhållanden
	innebär sannolikt att en uppgift som behövs inom ramen för en myndighets
	kontrollverksamhet endast i undantagsfall kommer vara sekretessbelagd
	med stöd av denna bestämmelse.
	Bestämmelserna i 30 kap. 23 § ger inte i sig själva upphov till någon
	sekretess utan förutsätter att regeringen föreskriver om sekretess. Sådana
	föreskrifter finns i 9 § offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641),
	härefter OSF. I en bilaga till förordningen anges i vilken utsträckning sek-
	retessen gäller i olika verksamheter hos statliga myndigheter.
	En liknande sekretessbestämmelse finns även för kommunala myndig-
	heter (30 kap. 27 §). Till skillnad från 30 kap. 23 § är bestämmelsen inte
	utformad som ett bemyndigande utan är direkt tillämplig. I andra stycket
	finns ett undantag som gäller för uppgift i tillsynsverksamhet som bedrivs
	av kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälso-
	skyddsområdet, om intresset av allmän kännedom om förhållande som rör
	människors hälsa, miljön eller redligheten i handeln eller ett liknande all-
64	mänintresse har sådan vikt att uppgiften bör lämnas ut.

7.1.2

Sekretessbrytande bestämmelser

Prop. 2025/26:206

I 10 kap. OSL finns ett antal bestämmelser som kan bryta den sekretess som råder mellan myndigheter. I 10 kap. 2 § OSL anges att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet. Bestämmelsen ska tillämpas restriktivt och avsikten är således inte att man av rena effektivitetsskäl ska kunna bryta sekretessen. Sekretessen får efterges endast i de fall då det för fullgörandet av ett visst åliggande som en myndighet har är en nödvändig förutsättning att en sekretessbelagd uppgift lämnas ut. Så som bestämmelsen är konstruerad är det alltså endast den utlämnande myndighetens behov av att lämna ut uppgiften som är i fokus vid bedömningen, inte den mottagande myndighetens behov.

Enligt 10 kap. 24 § OSL har myndigheter också, med vissa undantag, en generell möjlighet att vid misstanke om brott lämna uppgifter till myndigheter som har till uppgift att ingripa mot brott. Bestämmelsen blir dock inte aktuell vid informationsöverföring till myndigheterna i livsmedelskedjan eftersom dessa (bortsett från Tullverket) inte har till uppgift att ingripa mot brott.

Den så kallade generalklausulen i 10 kap. 27 § ger vissa möjligheter att lämna sekretessbelagd information till en annan myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgifterna lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Generalklausulens syfte är att utgöra en ventil för det fall ett utbyte av uppgifter uppenbart behöver ske och situationen inte har kunnat förutses i lagstiftningen. Ett rutinmässigt uppgiftsutbyte ska däremot i regel vara författningsreglerat. Ett utlämnande av sekretessreglerade uppgifter med stöd av generalklausulen blir i praktiken ofta långsammare och mer arbetskrävande eftersom det måste göras en manuell prövning av överlämnandet i varje enskilt fall. Även av den anledningen bör ett rutinmässigt informationsutbyte vara författningsreglerat.

Sekretess hindrar inte heller att en uppgift lämnas till en annan myndighet om det finns en uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning (10 kap. 28 § OSL). Sekretessbrytande uppgiftsskyldigheter grundar sig som utgångspunkt på överväganden om vilket sekretesskydd uppgiften har hos den utlämnande myndigheten och om den mottagande myndighetens behov kan anses väga tyngre än det intresse som sekretessen skyddar. Sådana bestämmelser är alltså ett sätt för lagstiftaren att särskilt reglera ett ofta förekommande informationsutbyte och att säkerställa att en viss myndighets verksamhet får de uppgifter som behövs.

7.2En generell uppgiftsskyldighet för kontrollmyndigheter

Regeringens förslag

Det införs en anmälningsskyldighet för den kontrollmyndighet som uppmärksammar en omständighet som kan antas leda till en åtgärd enligt EU:s kontrollförordning inom en annan kontrollmyndighets ansvars-

Prop. 2025/26:206 område enligt någon av de lagar som kompletterar EU:s kontrollförordning.

En kontrollmyndighet ska också på begäran lämna en uppgift till en annan kontrollmyndighet, om den andra myndigheten bedömer att den behöver uppgiften för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet enligt någon av de lagar som kompletterar EU:s kontrollförordning.

Bestämmelserna införs i livsmedelslagen, lagen om foder och animaliska biprodukter, lagen om provtagning på djur, m.m., lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel och lagen om kontroll av ekologisk produktion.

Regeringens bedömning

På områden där det enbart finns statliga kontrollmyndigheter bör bestämmelser om uppgiftsskyldighet införas i förordning.

Utredningens förslag

Förslagen från utredningen överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Utredningen föreslår att uppgiftsskyldigheten regleras i lag även på de områden där det endast finns statliga kontrollmyndigheter. Utredningen föreslår också att skyldigheten att på begäran av en annan myndighet lämna uppgifter begränsas till uppgifter som myndigheter behöver för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet enligt EU:s kontrollförordning. I utredningens förslag anges inte heller uttryckligen att den myndighet som tar emot uppgiften kan utöva offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet enligt den aktuella lagen eller annan lag som kompletterar EU:s kontrollförordning. I utredningens förslag anges också att skyldigheten att anmäla omständigheter till en annan kontrollmyndighet gäller omständigheter som kan leda till åtgärder enligt EU:s kontrollförordning.

Remissinstanserna

Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga synpunkter på det.

Ekonomistyrningsverket ser, utifrån myndighetens erfarenheter av att samordna arbetet med att säkerställa korrekta utbetalningar från välfärdssystemen, tydliga paralleller till den problematik som lyfts i betänkandet. Ekonomistyrningsverket har i olika sammanhang uppmärksammat regeringen på behovet av att snarast tillsätta en utredning med uppdrag att avskaffa huvudregeln om sekretess mellan myndigheter när det gäller enskildas personliga och ekonomiska förhållanden. Ett alternativ skulle kunna vara att ge ett tilläggsdirektiv till den pågående utredningen om Förbättrade möjligheter till informationsutbyte mellan myndigheter. Även Jordbruksverket hänvisar till pågående utredningar om delning av data mellan myndigheter. Många frågeställningar och lösningar i dessa utredningar liknar de som tas upp i betänkandet och kan komma att påverka dess relevans och möjligheten att förverkliga förslagen.

Livsmedelsverket instämmer i uppfattningen att det råder en osäkerhet Prop. 2025/26:206 om i vilken utsträckning kontrollmyndigheter får dela uppgifter med var-

andra och ser ett behov av att den osäkerheten undanröjs.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser att fler myndigheter bör omfattas av den sekretessbrytande uppgiftsskyldigheten, men framför också att det är viktigt att uppgiftsskyldigheten inte medför för mycket administration för de myndigheter som ska lämna uppgifter. Jordbruksverket anser att kontrollorgan som utför kontroll av ekologisk produktion bör omfattas av uppgiftsskyldighet om kontrollorganet uppmärksammar en omständighet som kan leda till åtgärder med stöd av EU:s kontrollförordning och som omfattas av en annan kontrollmyndighets ansvarsområde.

Uppsala kommun ser positivt på förslaget, men anser att det behöver förtydligas vilka kontrollmyndigheter det gäller, vad som ska anmälas och när denna skyldighet att anmäla inträder.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Behovet av nya bestämmelser om uppgiftsskyldighet

Utredningen bedömer att kontrollmyndigheterna i livsmedelskedjan ofta inte kan lämna ut den information som behövs för en annan myndighets kontrollverksamhet, och inte heller på begäran få in uppgifter man behöver för att utföra det egna kontrolluppdraget. Det beror främst på bestämmelserna i 30 kap. OSL om sekretess till skydd för enskild i verksamhet som avser tillsyn i fråga om näringslivet.

En effektiv offentlig kontroll förutsätter att alla kontrollmyndigheter kan dela sådana uppgifter med varandra som är av betydelse för den kontroll som ska utföras enligt EU:s kontrollförordning. Detta gäller inte bara för fuskkontroll utan för all offentlig kontroll. För att hela kontrollkedjan ska kunna arbeta tillsammans mot fusk och andra överträdelser i livsmedelskedjan behöver kontrollmyndigheterna ges bättre möjligheter att utbyta uppgifter med varandra. Om en medlemsstat lägger ansvaret för offentlig kontroll på mer än en kontrollmyndighet finns det enlig EU:s kontrollförordning en skyldighet för medlemsstaten att säkerställa en effektiv och verkningsfull samordning mellan alla berörda myndigheter, liksom en enhetlig och verkningsfull offentlig kontroll i hela landet (artikel 4.2).

Fusk och andra överträdelser av regler i livsmedelskedjan utgör en risk för människors och djurs hälsa samt för miljön. Det snedvrider konkurrensen mellan företag och tränger ut aktörer som följer reglerna på området. En bristfällig kontroll riskerar dessutom att locka till sig aktörer vars syfte är att använda sig av företag i livsmedelskedjan för brottslig verksamhet. Det finns därmed också ett starkt allmänt intresse av ett förbättrat informationsutbyte mellan kontrollmyndigheterna. Regeringen anser därför i likhet med utredningen att det bör införas en uppgiftsskyldighet mellan kontrollmyndigheter, som innebär att sekretess inte hindrar att uppgiften lämnas till en annan myndighet (se 10 kap. 28 § OSL).

Hur bör uppgiftsskyldigheten utformas?

Syftet med uppgiftsskyldigheten är att kontrollmyndigheterna ska kunna få tillgång till relevanta uppgifter om enskilda verksamheter som ska

kontrolleras i enlighet med bestämmelser i EU:s kontrollförordning. Vissa

Prop. 2025/26:206 av de moment som ingår i handläggningen av ett kontrollärende kan rent definitionsmässigt utgöra annan offentlig verksamhet. Likaså behöver de

	centrala myndigheterna uppgifter av betydelse för urval av kontrollobjekt
	enligt artikel 9.2 i EU:s kontrollförordning, vilket är ett moment som
	typiskt sett inte kan anses vara kontroll. För att kontrollmyndigheterna ska
	kunna få tillgång till de uppgifter som behövs för att vidta de åtgärder som
	är nödvändiga enligt EU:s kontrollförordning bör uppgiftsskyldigheten
	alltså omfatta uppgifter som behövs för såväl offentlig kontroll som annan
	offentlig verksamhet.
	Vilka specifika uppgifter en behörig myndighet behöver för att planera
	och utföra en viss offentlig kontroll har den själv bäst möjligheter att över-
	blicka. Regeringen bedömer därför, i likhet med utredningen, att en
	bestämmelse om uppgiftsskyldighet bör utformas så att ett utlämnande ska
	ske på begäran av en kontrollmyndighet som anser sig behöva en uppgift
	för sin kontroll, eller för annan offentlig verksamhet som hänger samman
	med kontrollen.
	I flera av sektorslagarna har, som konstateras i avsnitt 6.5, uttrycken
	offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet en vidare betydelse än
	vad som följer av EU:s kontrollförordning. Det är angeläget att
	kontrollmyndigheterna kan få ta del av uppgifter som behövs även för
	sådan offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som faller utanför
	tillämpningsområdet för EU-förordningen. Till skillnad från utredningen
	anser regeringen att uppgiftsskyldigheten bör gälla även sådana uppgifter
	och inte begränsas till uppgifter som behövs för offentlig kontroll och
	annan offentlig verksamhet enligt EU:s kontrollförordning. Att det ska
	finnas behov av uppgifterna för offentlig kontroll eller annan offentlig
	verksamhet avgränsar tillämpningen av bestämmelsen till de områden där
	uttrycken används. För tydlighets skull bör det dock anges att det som
	avses är offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet enligt den
	aktuella lagen eller annan lag som kompletterar EU:s kontrollförordning.
	För att säkerställa en samordnad och effektiv kontroll instämmer re-
	geringen i utredningens bedömning att det även bör införas en skyldighet
	för kontrollmyndigheterna att upplysa varandra om omständigheter som
	kan vara av betydelse för en annan kontrollmyndighets ansvarsområde.
	Uppsala kommun anser att det behöver förtydligas vad som ska anmälas
	och när denna skyldighet att anmäla inträder. Som utredningen anger kan
	det hända att en kontrollmyndighet upptäcker något i den egna verksam-
	heten som bedöms vara relevant för en annan kontrollmyndighet. Det kan
	till exempel handla om att man upptäcker eller misstänker en bristande
	efterlevnad inom ett område, eller i fråga om en aktör eller anläggning,
	som faller inom en annan kontrollmyndighets kontrollansvar. Givetvis kan
	inte personal som arbetar med ett visst sakområde förväntas ha samma
	kunskap om ett annat sakområde som om sitt ansvarsområde, vilket påver-
	kar möjligheten att uppmärksamma omständigheter som är relevanta för
	andra sakområden. Om sådana omständigheter uppmärksammas bör det
	dock vara möjligt för personalen inom en kontrollmyndighet att, utifrån
	sin kännedom om lagstiftningen på de olika områden som omfattas av
	EU:s kontrollförordning, göra en bedömning av om omständigheten skulle
	kunna leda till att en annan myndighet vidtar åtgärder enligt EU:s kontroll-
	förordning och i så fall lämna uppgiften vidare till den ansvariga myndig-
68	heten. Genom att låta skyldigheten inträda först när det handlar om

omständigheter som kan antas leda till åtgärder enligt EU:s kontrollförordning klargörs att inte alla uppgifter eller iakttagelser som rör en annan kontrollmyndighets ansvarsområde ska anmälas, utan endast sådana där man kan anta att det finns skäl att vidta en åtgärd. Det som avses är, som utredningen anger, situationer där myndigheten uppmärksammar en omständighet som den relativt snabbt och enkelt bedömer att en annan kontrollmyndighet bör få kännedom om för att kunna vidta någon åtgärd.

En bestämmelse om en liknande uppgiftsskyldighet finns redan i 1 kap. 16 § miljötillsynsförordningen. Det är rimligt att en motsvarande skyldighet ska gälla för samtliga kontrollområden i livsmedelskedjan. Regeringen bedömer dock, till skillnad från Länsstyrelsen i Kalmar län, att det i nuläget inte finns behov av att andra myndigheter än de som är kontrollmyndigheter skulle omfattas av uppgiftsskyldigheten.

Jordbruksverket anser att kontrollorgan som utför kontroll av ekologisk produktion bör omfattas av uppgiftsskyldighet om kontrollorganet uppmärksammar en omständighet som kan leda till åtgärder med stöd av EU:s kontrollförordning och som omfattas av en annan kontrollmyndighets ansvarsområde. Kontrollorganen är i dag, enligt artikel 43 i EU-förordningen om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter, enbart skyldiga att anmäla bristande efterlevnad av regelverket för ekologisk produktion till andra kontrollmyndigheter och kontrollorgan på det området. Regeringen har inte tillräckligt underlag för att i det här lagstiftningsärendet införa en uppgiftsskyldighet för kontrollorganen också när det gäller överträdelser på andra lagstiftningsområden.

Förslag i andra lagstiftningsärenden

Ekonomistyrningsverket och Jordbruksverket hänvisar till andra utredningar där problematiken med sekretess som hinder för informationsutbyte berörs.

Utredningen om Förbättrade möjligheter till informationsutbyte mellan myndigheter, som Ekonomistyrningsverket tar upp, är avslutad. Utredningen lämnade i delbetänkandet Ökat informationsutbyte mellan myndigheter Behov och föreslagna ändringar (SOU 2024:63) förslag på en ny sekretessbrytande bestämmelse. En sådan bestämmelse har också införts i 10 kap. 15 a § OSL och trätt i kraft den 1 december 2025. Enligt bestämmelsen får en myndighet lämna en uppgift till en annan myndighet om det behövs för följande syften:

•Förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet.

•Utreda brott.

•Förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda felaktiga utbetalningar.

•Förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda fusk och olika typer av överträdelser.

Innan en uppgift lämnas ska det göras en intresseavvägning. En uppgift får inte lämnas om övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. Viss sekretess undantas helt från bestämmelsens tillämpningsområde.

Den sekretessbrytande bestämmelsen möjliggör ett visst informationsutbyte mellan kontrollmyndigheterna inom livsmedelskedjan när det gäller uppgifter som behövs för att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda

Prop. 2025/26:206

Prop. 2025/26:206 fusk och överträdelser av regler. Den innebär dock ingen skyldighet att lämna uppgifter och den täcker inte heller alla de situationer där en uppgift behövs för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet. Sådana uppgifter kan röra även annat än fusk och överträdelser. Därtill kommer att det också ska göras en intresseavvägning och att en uppgift inte får lämnas om övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. Bestämmelsen ska också kunna tillämpas parallellt med andra sekretessbrytande bestämmelser eller bestämmelser om uppgiftsskyldighet som reglerar samma uppgiftslämnande, se propositionen Ökat informationsutbyte mellan myndigheter – en ny sekretessbrytande bestämmelse (prop. 2024/25:180 s. 69– 71). Regeringen bedömer därför inte att den sekretessbrytande bestämmelsen innebär något hinder för att införa en delvis överlappande uppgiftsskyldighet för myndigheter inom livsmedelskedjan. Regeringen anser att det även med beaktande av den nya sekretessbrytande bestämmelsen finns ett behov av att införa uppgiftsskyldigheten. I likhet med utredningen bedömer regeringen inte heller att de övriga sekretessbrytande bestämmelser som finns i 10 kap. OSL är tillräckliga för att fullt ut möjliggöra det informationsutbyte som behövs för en effektiv kontroll i livsmedelskedjan i enlighet med EU:s kontrollförordning.

I betänkandet Effektivare samverkan för djur- och folkhälsa (SOU 2025:69) föreslås också vissa sekretessbrytande bestämmelser för att göra det möjligt för myndigheter att, utan hinder av sekretess enligt 30 kap. 23 § och 31 kap. 12 § OSL, lämna ut uppgifter till vissa privata aktörer och till vissa myndigheter. De sekretessbrytande bestämmelser som ska gälla för utlämnande till myndigheter förutsätter dock att den mottagande myndigheten kan antas behöva uppgifter vid övervakning, förebyggande eller bekämpning av sjukdomar och smittämnen som kan spridas naturligt mellan djur och människor (zoonoser) eller djursjukdomar. I betänkandet föreslås också skyldighet för Jordbruksverket att lämna ut uppgifter ur vissa register till andra myndigheter som behövs för förebyggande och bekämpning av sjukdomar och smittor eller andra uppgifter inom offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Även om det finns en viss överlappning mellan den uppgiftsskyldighet som regeringen föreslår i denna proposition och förslagen i SOU 2025:69, syftar de senare förslagen specifikt till att möjliggöra det informationsutbyte som behövs för ett effektivt smittskyddsarbete när det gäller djursjukdomar och zoonoser. De rör också delvis andra myndigheter än det nu aktuella förslaget. Hur förslagen i SOU 2025:69 ska hanteras, och hur den uppgiftsskyldighet som nu föreslås ska beaktas, får bedömas i den fortsatta beredningen av det betänkandet.

Bestämmelser om uppgiftsskyldighet införs i de olika sektorslagarna eller i förordning

De bestämmelser som regeringen föreslår innebär en skyldighet att såväl på eget initiativ som efter begäran lämna uppgifter till andra kontrollmyndigheter. En sekretessbrytande uppgiftsskyldighet kan införas antingen i lag eller i förordning (10 kap. 28 § OSL). Uppgiftsskyldigheten ska gälla såväl statliga som kommunala kontrollmyndigheter. En uppgiftsskyldighet för statliga myndigheter kan regleras på förordningsnivå, men för kommu-

ner måste den regleras genom lag eller med stöd av bemyndigande i lag

(8 kap. 2 § första stycket 2 samt 3 och 7 §§ regeringsformen). Sådana Prop. 2025/26:206 bemyndiganden finns inte i dag. Till skillnad från utredningen bedömer

regeringen att bestämmelser om uppgiftsskyldighet för kontrollmyndigheter på de områden där det enbart finns statliga kontrollmyndigheter (dvs. enligt epizootilagen, zoonoslagen, lagen om kontroll av husdjur, m.m., djurskyddslagen och växtskyddslagen) bör införas i berörd förordning. På de områden där också kommuner är eller kan vara kontrollmyndigheter bör uppgiftsskyldigheten införas i den berörda sektorslagen, dvs. i livsmedelslagen, lagen om foder och animaliska biprodukter, provtagningslagen, lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel och lagen om kontroll av ekologisk produktion.

Uppsala kommun efterfrågar ett förtydligande av vilka kontrollmyndigheter uppgiftsskyldigheten gäller för. Vilka kontrollmyndigheter som omfattas av uppgiftsskyldigheten framgår av respektive sektorslag med tillhörande förordning, där det anges vilka myndigheter som utövar offentlig kontroll och som därmed är kontrollmyndigheter på det aktuella området. Sådana bestämmelser finns i 11 § första stycket epizootilagen, 8 § första stycket zoonoslagen, 11 § första stycket livsmedelslagen, 12 § första stycket lagen om foder och animaliska biprodukter, 10 § första stycket provtagningslagen, 8 § första stycket lagen om kontroll av husdjur, m.m.,

4 § första stycket lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, 2 § första stycket lagen om kontroll av ekologisk produktion, 8 kap. 1 § första stycket djurskyddslagen och 10 § första stycket växtskyddslagen.

7.3Reglering av personuppgiftsbehandling

Regeringens bedömning

Det behövs inte någon ytterligare reglering av den personuppgiftsbehandling som kan komma att ske hos kontrollmyndigheterna för att fullgöra uppgiftsskyldigheterna. Den generella reglering som finns i EU:s dataskyddsförordning och övriga bestämmelser om dataskydd är tillräcklig.

Utredningens bedömning

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna

Livsmedelsverket menar att det är osäkert om kontrollmyndigheter alltid kan göra tillgängligt register som omfattar uppgifter om enskildas affärs- och driftförhållanden för andra kontrollmyndigheter, annat än i situationer då uppgifterna begärs av en annan kontrollmyndighet.

Uppsala kommun anser att det behöver förtydligas hur uppgifterna ska delas på ett enkelt och säkert sätt.

Prop. 2025/26:206

Skälen för regeringens bedömning

Behandling av personuppgifter till följd av de nya uppgiftsskyldigheterna

Förslaget om en utökad uppgiftsskyldighet mellan kontrollmyndigheter kommer, om det får avsedd effekt, att leda till att fler uppgifter kan delas mellan olika myndigheter. Även om kontrollobjekten normalt sett är juridiska personer kommer uppgifter ibland, åtminstone i samband med kontroll och utredning i enskilda ärenden, att avse fysiska personer. De personuppgifter som kan bli aktuella att behandla är namn och kontaktuppgifter till personer som är delaktiga i sådana verksamheter som omfattas av tillämpningsområdet för EU:s kontrollförordning eller av offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet som i övrigt utförs enligt de lagar som kompletterar EU:s kontrollförordning. Det kan också förekomma uppgifter om fällande domar i brottmål eller lagöverträdelser som innefattar brott. Med ett mer omfattande informationsutbyte mellan myndigheter ökar riskerna för intrång i den personliga integriteten.

Ett rättsligt skydd för den enskildes personliga integritet finns i regeringsformen, i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (härefter EU:s dataskyddsförordning) och i nationella författningar som reglerar behandling av personuppgifter, bl.a. lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning (härefter dataskyddslagen). Enligt 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen är var och en gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden. Regeringen anser att de uppgifter som kan komma att utbytas med stöd av den föreslagna uppgiftsskyldigheten inte kommer att medföra ett sådant betydande intrång i den personliga integriteten som avses i 2 kap. 6 § regeringsformen. Det är heller inte fråga om uppgifter som rör personliga egenskaper, sociala förhållanden eller privatpersoners ekonomi. Behandlingen måste oavsett detta vara förenlig med tillämpliga bestämmelser om dataskydd.

Bestämmelser om dataskydd som aktualiseras

För att en behandling av personuppgifter ska vara tillåten krävs att någon av de rättsliga grunder som anges i artikel 6 i EU:s dataskyddsförordning är tillämplig. Av särskilt intresse för myndigheters verksamhet är artikel 6.1 c som gäller när behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse och artikel 6.1 e som gäller när behandlingen är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning.

Av artikel 5 framgår därutöver ett antal grundläggande principer som gäller för all behandling av personuppgifter. Personuppgifter ska behandlas på ett lagligt, korrekt och öppet sätt samt vara adekvata, relevanta och inte för omfattande i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas. Personuppgifter som samlats in för ett visst ändamål får som huvudregel inte behandlas för något annat ändamål som är oförenligt med det ursprungliga ändamålet, den så kallade finalitetsprincipen. Undantag gäller

dock om behandlingen grundar sig på rättslig reglering (artiklarna 5.1 b Prop. 2025/26:206 och 6.4).

Artiklarna 5 och 6 är grundläggande och kumulativa, vilket innebär att någon av de rättsliga grunderna i artikel 6 måste vara tillämplig samtidigt som samtliga principer i artikel 5 ska följas. Av artikel 6.3 följer att den rättsliga grunden, vid behandling enligt artikel 6.1 c och e, ska fastställas i unionsrätten eller i nationell rätt. Syftet med behandlingen ska i sin tur fastställas i den rättsliga grunden eller, i fråga om behandling enligt artikel 6.1 e, vara nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning.

Artikel 6.1 e kompletteras i Sverige av 2 kap. 2 § dataskyddslagen som anger att den lagliga grunden i artikeln kan användas för behandlingar som är nödvändiga för att utföra en uppgift av allmänt intresse som följer av lag eller annan författning, av kollektivavtal eller av beslut som har meddelats med stöd av lag eller annan författning, eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning enligt lag eller annan författning. I förarbetena till bestämmelsen förtydligas att alla uppgifter som riksdagen eller regeringen gett i uppdrag åt statliga myndigheter att utföra är av allmänt intresse. Om uppgifterna inte vore av allmänt intresse skulle myndigheterna inte ha ålagts att utföra dem, se propositionen Ny dataskyddslag (prop. 2017/18:105 s. 56–57).

Vad gäller personuppgifter som rör fällande domar i brottmål och lagöverträdelser som innefattar brott eller därmed sammanhängande säkerhetsåtgärder, får en behandling endast ske under kontroll av en myndighet, eller då behandling är tillåten enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, där lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades rättigheter och friheter fastställs (artikel 10). Av 3 kap. 8 § dataskyddslagen följer en generell möjlighet för myndigheter att behandla sådana personuppgifter som omfattas av bestämmelsen.

Tillämpning av de generella bestämmelserna om dataskydd

Kontrollmyndigheternas behandling av personuppgifter är en förutsättning för att myndigheterna ska kunna fullgöra sitt uppdrag enligt EU:s kontrollförordning och den nationella lagstiftning som kompletterar den. Myndigheterna har därmed stöd för behandlingen i artikel 6.1 e i EU:s dataskyddsförordning, som utgör den lagliga grunden vid uppgifter av allmänt intresse eller myndighetsutövning. Myndigheternas utlämnande av personuppgifter enligt en uppgiftsskyldighet i lag eller förordning grundar sig i sin tur på artikel 6.1 c eftersom behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse.

Det är kontrollmyndigheternas uppgift att, i egenskap av personuppgiftsansvariga, säkerställa att varje behandling av personuppgifter sker i enlighet med principerna i artikel 5 i EU:s dataskyddsförordning.

Det integritetsintrång som en behandling av personuppgifterna kan innebära får också anses proportionerligt. Den utökade behandlingen av personuppgifter kommer att handla om personuppgifter som direkt eller indirekt är hänförliga till en viss verksamhet som är föremål för offentlig kontroll och som inte är av särskilt känslig karaktär. Behandlingen avser personuppgifter av samma typ och för i allt väsentligt samma ändamål som

myndigheterna utför i dag. Det kommer heller inte vara fråga om någon

Prop. 2025/26:206 betydande ökning av mängden personuppgifter som behandlas jämfört med i dag.

Det kan visserligen förekomma behandlingar som avser uppgifter om fällande domar i brottmål eller lagöverträdelser som innefattar brott. Det allmänna intresset av att upptäcka och ingripa mot verksamheter som fuskar eller på annat sätt bryter mot gällande regelverk är dock större än dessa aktörers intresse av att inte behöva utsättas för kontroll. Intrånget i den personliga integriteten får sammantaget anses vara förhållandevis litet i sammanhanget.

Regeringen bedömer sammantaget att det finns stöd i det generella dataskyddsregelverket för den behandling av personuppgifter som förslaget om uppgiftsskyldigheter kan komma att medföra, och att det därmed inte behöver införas några ytterligare bestämmelser för att möjliggöra behandlingen. Den utökade personuppgiftsbehandlingen kommer dock innebära att kontrollmyndigheterna behöver se över sin hantering av personuppgifter för att säkerställa att den i alla avseenden är förenlig med EU:s dataskyddsförordning.

Frågan om åtkomst till register

Livsmedelsverket menar att det fortsatt råder en osäkerhet om i vilken utsträckning en registerförande tillsynsmyndighet på eget initiativ kan göra register tillgängliga för andra tillsynsmyndigheter. Uppsala kommun anser att det behöver förtydligas hur uppgifterna ska delas på ett enkelt och säkert sätt.

Den av regeringen föreslagna skyldigheten för kontrollmyndigheter att anmäla vissa omständigheter till en annan kontrollmyndighet innebär dels att sådana uppgifter kan lämnas utan hinder av sekretess (enligt 10 kap. 28 § OSL), dels att det finns rättslig grund för den personuppgiftsbehandling som utlämnandet kan innebära enligt artikel 6.1 c i EU:s dataskyddsförordning. När det gäller formen för utlämnande av uppgifter måste också, som framgår under rubriken Tillämpning av de generella bestämmelserna om dataskydd, säkerställas att varje behandling av personuppgifter i övrigt sker i enlighet med principerna i bl.a. artikel 5 i EU:s dataskyddsförordning.

Det finns i detta lagstiftningsärende inget underlag för att ta ställning till frågor om behov av direktåtkomst till olika register som används i den offentliga kontrollen. Utredningen gör bedömningen att de centrala myndigheterna bör fortsätta att arbeta för att få till stånd ett nationellt anläggningsregister. Utredningen bereds i denna del vidare inom Regeringskansliet.

8Ikraftträdande

Regeringens förslag

Lagändringarna som rör möjlighet för en central myndighet att ta över kontrollansvar ska träda i kraft den 1 januari 2028.

Lagändringarna som rör uppgiftsskyldighet för kontrollmyndigheter	Prop. 2025/26:206
ska träda i kraft den 1 januari 2027.

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer inte överens med regeringens. Utredningen föreslår att lagändringarna som rör möjlighet att ta över kontrollansvar ska träda i kraft den 1 januari 2026 och lagändringarna som rör uppgiftsskyldighet ska träda i kraft den 1 juli 2025.

Remissinstanserna

Remissinstanserna har inte några synpunkter på förslaget.

Skälen för regeringens förslag

Lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. Det krävs dock viss tid för att förbereda de utökade uppgifterna när det gäller fuskkontroll hos de centrala myndigheterna. Förslagen i den delen bör därför träda i kraft den 1 januari 2028.

9Avgifter för kontrollprogram bör tas bort

Regeringens bedömning

Livsmedelsverkets kontroll av bekämpningsmedelsrester, restsubstanser och andra ämnen samt salmonella i livsmedel som producerats i Sverige bör i sin helhet anslagsfinansieras.

Förenklingsutredningens bedömning

Bedömningen från utredningen överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna

De remissinstanser som yttrar sig över förslaget tillstyrker det.

Skälen för regeringens bedömning
Det finns i Sverige sex nationella kontrollprogram för kontroll och över-
vakning av livsmedel där riskerna för förekomst av olika kemiska ämnen
eller mikroorganismer bedöms vara stora, men även där risken för livs-
medelsfusk bedöms vara stor. Av kontrollprogrammen är det tre som del-
vis finansieras med avgifter: de som gäller provtagning för restsubstanser,
kontaminanter (miljöföroreningar) och salmonella. När det gäller kontroll-
programmet för restsubstanser tas avgifter ut för äggpackerier och
slakterier medan provtagningar avseende fisk och honung samt prover på
mjölk i primärproduktionen är anslagsfinansierade. När det gäller kontroll-
programmet för kontaminanter tas avgifter ut för provtagningar i	75

Prop. 2025/26:206 slakterier, mjölkanläggningar och äggpackerier medan provtagningar avseende fisk- och fiskeriprodukter, vegetabilier och importerade livsmedel är anslagsfinansierade.

Livsmedelsverket ges i 12 § livsmedelsavgiftsförordningen bemyndigande att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för att bekosta kontroll av bekämpningsmedelsrester, restsubstanser och andra ämnen samt salmonella i livsmedel som produceras i Sverige. Avgifterna för kontrollprogrammen framgår av Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2021:8) om avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Avgifterna tas ut baserat på den planerade produktionsvolymen av det livsmedel som ingår i kontrollprogrammet. Under 2024 finansierades kontrollprogrammen med avgifter om 28,3 miljoner kronor och med anslag om 21 miljoner kronor.

Ipropositionen Anpassningar till nya EG-bestämmelser om livsmedel, foder, djurhälsa, djurskydd och växtskydd m.m. (prop. 2005/06:128 s. 172–173) konstaterades att avgiftsuttaget för kontroll av restsubstanser och andra främmande ämnen i livsmedel är volymbaserat och inte medger att avgiften differentieras med hänsyn till företagens egenkontroll eller andra riskfaktorer. Regeringen bedömde att Livsmedelsverket därför borde ges i uppdrag att gå igenom sin avgiftssättning i syfte att, om möjligt, tillämpa riskfaktorer även för dessa avgifter.

Den provtagning som sker enligt kontrollprogrammen bedöms inte utgöra offentlig kontroll enligt EU:s kontrollförordning utan annan offentlig verksamhet (se Kammarrätten i Stockholms dom den 4 november 2024 i mål nr 492-24). Det är därmed inte fråga om en verksamhet som det är obligatoriskt för medlemsstaten att ta ut avgifter för enligt EU:s kontrollförordning eller EU-rätten i övrigt.

Livsmedelsverket har enligt sitt regleringsbrev för 2026 i uppdrag att ta fram förslag till ett uppdaterat kontrollprogram inom ramen för det svenska salmonellakontrollprogrammet. Uppdragets syfte är att salmonellaprovtagningen vid styckningsanläggningar ska kunna upphöra.

Provtagningsprogrammen berör inte alla livsmedelsföretagare eftersom den oftast sker tidigt i livsmedelskedjan, exempelvis vid slakterier. För små företag med diversifierad verksamhet som omfattas av de avgiftsbelagda kontrollprogrammen, exempelvis inom mindre fiskeindustrier och mejerier, upplevs de avgifter som tas ut med anledning av kontrollprogrammen enligt utredningen som betungande. För dessa företag spelar varje enskild avgift roll och påverkar det enskilda företagets konkurrenskraft negativt.

Utredningen menar att det också kan ifrågasättas om livsmedelföretagarna får någon motprestation för avgiften för provtagning enligt kontrollprogrammen. Genom provtagningarna gynnas alla aktörer i livsmedelskedjan samt enskilda i samhället av att ha säkra livsmedel som är resultatet av den verksamhet som sker inom kontrollprogrammen. För detta är det den enskilde företagaren som betalar avgift, utöver de andra avgifter som betalas för offentlig kontroll.

I Livsmedelsverkets budgetunderlag för 2023 äskade myndigheten pengar för att samtliga provtagningsprogram skulle kunna finansieras med offentliga medel, främst på grund av frågan om otydlighet i fråga om motprestation.

Regeringen vill underlätta verksamheten för företag och stärka deras Prop. 2025/26:206 konkurrenskraft. Det faktum att provtagningarna gagnar samhället i stort

talar också för att kontrollprogrammen bör skattefinansieras. Regeringen anser bl.a. därför, och i likhet med utredningen, att myndigheternas kostnader för samtliga av Livsmedelsverkets kontrollprogram bör finansieras med anslag och att bemyndigandet för Livsmedelsverket att ta ut avgift för provtagningen bör tas bort.

10Konsekvenser

Regeringens bedömning

Förslagen bedöms stärka de statliga och kommunala myndigheternas förmåga att utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i livsmedelskedjan i allmänhet och särskilt i fråga om fusk. Förslagen bedöms därigenom bidra till ett förbättrat skydd för konsumenter, människors och djurs hälsa och miljön. Genom att motverka fusk förbättras konkurrenskraften hos företag som följer regelverket och förutsättningarna för en robust och uthållig livsmedelsförsörjning. En stärkt kontroll av fusk i livsmedelskedjan bidrar också till att förebygga och bekämpa brottslighet.

Förslaget om möjlighet för centrala kontrollmyndigheter att ta över ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om misstänkta överträdelser genom fusk bedöms innebära ökade kostnader för dessa myndigheter. Enligt förslag i budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1), som riksdagen har antagit, har anslagen 1:6 Kemikalieinspektionen, 1:8 Statens jordbruksverk och 1:14 Livsmedelsverket ökats med 3 000 000, 10 000 000 respektive 35 000 000 kronor för 2026 med anledning av stärkt kontroll av fusk i livsmedelskedjan. Från och med 2027 beräknas anslagen ökas med 3 000 000, 10 000 000 respektive 60 000 000 kronor. De tillkommande kostnaderna för myndigheterna bedöms rymmas inom denna förstärkning. För övriga berörda myndigheter och enskilda bedöms förslaget inte innebära några kostnadsökningar.

Förslaget om uppgiftsskyldighet för kontrollmyndigheter bedöms inte innebära några beaktansvärda kostnadsökningar för statliga myndigheter, kommuner eller enskilda.

Bedömningen att avgifter för kontrollprogram på livsmedelsområdet bör tas bort innebär att Livsmedelsverkets kostnader i stället måste finansieras genom anslagsmedel. För att genomföra en effektivare och mer likvärdig kontroll i livsmedelskedjan har enligt förslag i prop. 2025/26:1, som riksdagen har antagit, anslaget 1:14 Livsmedelsverket ökats med 43 000 000 kronor för 2026. För 2027 och fr.o.m. 2028 beräknas anslaget ökas med 66 000 000 kronor respektive 88 000 000 kronor. Livsmedelsverkets kostnader för kontrollprogrammen bedöms rymmas inom denna förstärkning. För berörda företag innebär borttagandet av avgifter en kostnadsminskning.

Prop. 2025/26:206 Utredningens bedömning

Utredningens bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen bedömer att det inte behövs någon höjning av Kemikalieinspektions och Jordbruksverkets förvaltningsanslag.

Förenklingsutredningens bedömning

Utredningens bedömning överensstämmer delvis med regeringens bedömning. Utredningen bedömer att behovet av höjning av Livsmedelsverkets anslag är något större.

Remissinstanserna

Livsmedelsverket påpekar att det finns begränsningar i en kontrollmyndighets möjlighet och skyldighet att ta ut avgifter för offentlig kontroll som utförs på förekommen anledning, så kallad ”händelsestyrd kontroll”. Livsmedelsverket ser en uppenbar risk för att förslaget om att de centrala myndigheterna ska kunna ta över kontrollansvar i ärenden kommer att medföra kostnader för de centrala myndigheterna, vilka inte alltid kommer kunna täckas genom avgifter.

Uppsala kommun befarar att uppgiftsskyldigheten kan bli en stor administrativ börda för de mindre kontrollmyndigheter som idag sitter med information som kan komma att efterfrågas. Länsstyrelserna i Kalmar och Östergötlands län framför att det är viktigt att uppgiftsskyldigheten inte medför för mycket administration för de myndigheter som ska lämna uppgifter.

Domstolsverket bedömer att förslagen i betänkandet inte i någon större mån påverkar Sveriges domstolar ekonomiskt, organisatoriskt, utbildningsmässigt, eller när det gäller verksamhetsstöd, arbetsformer och rätts-

	säkerheten generellt.
	Skälen för regeringens bedömning
	Förslagen stärker den offentliga kontrollen i livsmedelskedjan
	Möjligheten för de centrala myndigheterna att under vissa förutsättningar
	ta över kontrollansvaret för komplicerade eller omfattande överträdelser
	genom fusk innebär att förutsättningarna för en effektiv och ändamålsenlig
	fuskkontroll i livsmedelskedjan ökar jämfört med om motsvarande kapa-
	citet och förmåga skulle byggas upp på landets samtliga kontrollmyndig-
	heter. Ett centralt ansvar ger utrymme för effektivisering och förhöjd
	kvalitet av kontrollen då kontrollpersonalen får ökade möjligheter att
	renodla sitt arbete samt att fler specialiserade tjänster kan skapas.
	Den nya kontrollorganisationen innebär dock även att avståndet mellan
	kontrollmyndighet och kontrollobjekt kommer att öka till följd av att de
	centrala myndigheterna ansvarar för viss kontroll i hela landet. Detta kan
	exempelvis medföra att det blir svårare att genomföra oanmälda kontroll-
	besök. Regeringen bedömer dock, i likhet med utredningen, att myndig-
	heterna sammantaget kommer få bättre förutsättningar att utföra en likvär-
	dig och effektiv fuskkontroll än den nuvarande kontrollorganisationen.
	Förslagen om att möjliggöra för ett utökat informationsutbyte mellan
78	kontrollmyndigheter i livsmedelskedjan i allmänhet kommer medföra att
78

myndigheterna får tillgång till fler uppgifter som är nödvändiga för den Prop. 2025/26:206 offentliga kontrollen än vad de har i dag. Det bör i sin tur leda till att

myndigheterna kan utföra en effektivare och mer ändamålsenlig kontroll i stort.

Fusk medför, som anges i avsnitt 6.1, att konsumenterna riskerar behöva betala ett överpris för varor av sämre kvalitet eller lägre värde. Dessutom finns en risk för att otjänliga livsmedel eller varor som kan vara skadliga för människors och djurs hälsa eller miljön släpps ut på marknaden. En stärkt kontroll särskilt i fråga om fusk innebär förbättrade möjligheter att förebygga överträdelser och säkerställa att pågående överträdelser upphör. Förslagen bedöms därigenom bidra till ett förbättrat skydd för konsumenter, människors och djurs hälsa, och miljön.

En kontrollorganisation med goda förutsättningar att utföra effektiva kontroller av aktörer i livsmedelskedjan kan förväntas leda till att utrymmet för illojal konkurrens minskar och i förlängningen till att förtroendet för livsmedelskedjan hos konsumenter ökar. Förslagen bidrar på så sätt till minskade sårbarheter och en ökad tillit till livsmedelsindustrin och till livsmedelskedjan i stort, vilket ligger i linje med de övergripande målen för den svenska livsmedelsstrategin om en konkurrenskraftig och hållbar livsmedelskedja, se propositionen En livsmedelsstrategi för Sverige – fler jobb och hållbar tillväxt i hela landet (prop. 2016/17:104). Det innebär bättre förutsättningar för en robust och uthållig livsmedelsförsörjning, se propositionen Totalförsvaret 2025–2030 (prop. 2024/25:34 s. 135–136).

Konsekvenser för de centrala kontrollmyndigheterna

Några av de centrala statliga kontrollmyndigheterna i livsmedelskedjan kommer inom de områden där de i dag har ett samordnande ansvar få en möjlighet att under vissa förutsättningar ta över kontrollansvar i ett enskilt ärende om fusk från en länsstyrelse, en kommun eller någon med delegerade uppgifter. Det utökade kontrolluppdraget innebär att myndigheterna kommer behöva utöva viss typ av offentlig kontroll när det gäller aktörer och anläggningar som de i dag inte har något kontrollansvar för, vilket kommer medföra ett behov av att i viss utsträckning skaffa sig ny kompetens och beredskap för att kunna utföra denna kontroll och fatta nödvändiga beslut.

Förslaget kan därmed komma att medföra vissa ökade kostnader för de centrala myndigheterna. Det handlar dels om att säkerställa de personella resurser som krävs för myndigheternas medverkan i ärenden som avser fuskkontroll enligt det utökade kontrollansvaret, dels om att säkerställa ett utökat och effektivt informationsutbyte. I den utsträckning en sådan kapacitet saknas i dag kan det uppnås antingen genom en omfördelning av arbetsuppgifter inom myndigheten, eller genom nyrekrytering.

Den händelsestyrda klagomålskontrollen och den uppföljande kontrollen vid konstaterad bristande efterlevnad i ärenden som avser fuskkontroll är i nuläget avgiftsfinansierad. Det gäller även för den kontroll som utförs i ett ärende där kontrollen har tagits över av en av de centrala myndigheterna från en annan kontrollmyndighet. Det är dock, som Livsmedelsverket påpekar, svårt att uppnå full kostnadstäckning för kontroll som utförs till följd av klagomål och uppföljande kontroll efter konstaterad bristande

efterlevnad. Svårigheten att få betalt för utförd kontroll är sannolikt ännu

Prop. 2025/26:206 mer betydande i de typer av komplicerade fuskärenden som det här kommer vara fråga om.

De centrala myndigheter som i nuläget, med hänsyn till den ansvarsfördelning för offentlig kontroll som gäller för de aktuella sakområdena enligt berörda sektorslagar och sektorsförordningar, är aktuella för att få ta över kontrollansvar är Kemikalieinspektionen, Jordbruksverket och Livsmedelsverket. Enligt förslag i budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1), som riksdagen har antagit, har anslagen 1:6 Kemikalieinspektionen, 1:8 Statens jordbruksverk och 1:14 Livsmedelverket ökats med 3 000 000, 10 000 000 respektive 35 000 000 kronor för 2026 med anledning av stärkt kontroll av fusk i livsmedelskedjan. Från och med 2027 beräknas anslagen ökas med 3 000 000, 10 000 000 respektive 60 000 000 kronor. De tillkommande kostnaderna för myndigheterna bedöms rymmas inom denna förstärkning. Skulle regeringen i framtiden överväga att utse en annan statlig myndighet som ska ha möjlighet att ta över kontrollansvar enligt miljöbalken, provtagningslagen eller djurskyddslagen behöver konsekvenserna utredas på nytt.

Bedömningen att avgifterna för kontrollprogram på livsmedelsområdet bör tas bort innebär att Livsmedelsverkets kostnader för provtagning, som idag täcks med avgiftsintäkter, i stället måste finansieras med anslagsmedel. Enligt förslag i prop. 2025/26:1, som riksdagen har antagit, har anslaget 1:14 Livsmedelsverket, för att genomföra en effektivare och mer likvärdig kontroll i livsmedelskedjan, ökats med 43 000 000 kronor för 2026. För 2027 och fr.o.m. 2028 beräknas anslaget ökas med 66 000 000 kronor respektive 88 000 000 kronor. I nuläget används avgiftsintäkter, som för 2025 uppgick till ca 31 400 000 kronor, för att delfinansiera kontrollprogrammen. Bortfallet av avgiftsintäkterna bedöms rymmas inom den förstärkning som beslutats för Livsmedelsverkets anslag.

Konsekvenser för länsstyrelserna och kommunerna

Möjligheten för de centrala kontrollmyndigheterna att ta över kontrollansvar från en länsstyrelse eller en kommun i ett komplicerat eller omfattande ärende som avser misstänkt fusk innebär att gränsdragningen mellan olika kontrollmyndigheters kontrollansvar i vissa situationer riskerar att bli otydlig. I vissa fall kan förslaget också medföra att en länsstyrelse eller en kommun behöver avsluta handläggningen av ett ärende man redan har påbörjat. Förslaget kan därmed uppfattas som ett intrång i länsstyrelsernas och kommunernas möjlighet att planera, organisera och utföra den egna kontrollverksamheten (se avsnitt 6.5 angående bedömningen av konsekvenserna för det kommunala självstyret). Möjligheten för en central myndighet att ta över kontrollansvaret för vissa överträdelser är dock inte avsedd att användas rutinmässigt, utan endast där det finns ett behov av att överträdelsen utreds av en myndighet med särskild kompetens och särskilda resurser i fråga om fuskkontroll. Åtgärden kommer troligtvis aktualiseras i förhållandevis få fall, och utgångspunkten är att ett övertagande av kontrollansvar ska ske i samråd med den ordinarie kontrollmyndigheten. Mot denna bakgrund får de negativa konsekvenserna av förslaget för kommuner och länsstyrelser betraktas som små.

Att ansvaret för kontrollen i fråga om en överträdelse genom fusk tas över kan också medföra ett flertal positiva konsekvenser för länsstyrelsen

eller kommunen. Det har enligt utredningen under en längre tid funnits ett önskemål från framför allt de kommunala kontrollmyndigheterna om mer stöd från de centrala myndigheterna i enskilda komplicerade ärenden, exempelvis ett ärende som avser flera aktörer eller en aktör med anläggningar i mer än ett län eller en kommun (se SOU 2024:44 s. 630). Sådana ärenden tar i regel mer tid att utreda, och kan medföra att länsstyrelsen eller kommunen tvingas omprioritera resurser från andra kontrollärenden. Dessutom är risken för att man inte får betalt för sin nedlagda kontrolltid stor. Förslaget innebär att det nu blir möjligt för en central myndighet att ge länsstyrelserna och kommunerna avlastning i de mest komplicerade eller omfattande ärendena.

Ytterligare en möjlig konsekvens av förslaget är att kompetensen kring fuskkontroll vid länsstyrelserna och kommunerna riskerar att minska. Det kan bli svårare att rekrytera eller behålla personal med ett särskilt intresse för fuskkontroll. Mot detta ska dock ställas att utgångspunkten är att de ordinarie kontrollmyndigheterna även fortsättningsvis ska utföra den absoluta huvuddelen av den fuskkontroll som utförs i dag. Genom att inte behöver lägga tid och resurser på de allra mest komplicerade och tidskrävande fuskärendena kan länsstyrelserna och kommunerna dessutom få möjlighet att utveckla sin generella kompetens och förmåga att utöva fuskkontroll.

Den föreslagna uppgiftsskyldigheten innebär att kontrollmyndigheterna kommer behöva dela med sig av fler uppgifter om sina kontrollobjekt än de är skyldiga att göra i dag, vilket kan medföra viss ökad administration. Regeringen bedömer dock, till skillnad från Uppsala kommun, inte att uppgiftsskyldigheten kommer att innebära en oproportionerligt stor administrativ börda på mindre kontrollmyndigheter i förhållande till myndigheternas övriga uppgifter och de vinster som finns med det ökade informationsutbytet mellan kontrollmyndigheterna. Förslaget om uppgiftsskyldighet bedöms inte innebära större kostnadsökningar än vad som kan hanteras inom länsstyrelsernas befintliga budgetramar. Vad gäller de kommunala kontrollmyndigheternas kostnader aktualiseras den kommunala finansieringsprincipen. Principen innebär att kommuner ska få adekvat finansiering när de tilldelas nya åtaganden. Förslaget bedöms dock innebära begränsade ekonomiska konsekvenser för kommunerna, eftersom arbetet med utlämnande av uppgifter inte bedöms bli särskilt omfattande jämfört med de kommunala kontrollmyndigheternas uppgifter i övrigt. Finansieringsprincipen bedöms därför inte vara tillämplig och eventuella kostnadsökningar behöver därför inte omhändertas av staten.

Konsekvenser för den kommunala självstyrelsen

Förslaget innebär vissa inskränkningar av kommunernas befintliga uppdrag att utföra offentlig kontroll i livsmedelskedjan genom att det under vissa förutsättningar ska vara möjligt för Jordbruksverket, Kemikalieinspektionen och Livsmedelsverket att ta över ansvaret för kontrollen från en kommun i fråga om en misstänkt överträdelse som begåtts genom fusk. Vilka konsekvenser förslaget medför för kommunerna beskrivs under rubriken Konsekvenser för länsstyrelserna och kommunerna. Konsekvenserna av förslaget för den kommunala självstyrelsen behandlas i avsnitt 6.5. När det gäller den föreslagna uppgiftsskyldigheten som gäller bl.a.

Prop. 2025/26:206

kommunala kontrollmyndigheter så medför den också en viss inskränkning av den kommunala självstyrelsen. Inskränkningen bedöms dock som proportionerlig i förhållande till den förbättrade möjlighet att utföra en effektiv offentlig kontroll som det utökade informationsutbytet medför för samtliga kontrollmyndigheter. Inskränkningen bedöms därför inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå en sådan förstärkning av den offentliga kontrollen.

Konsekvenserna för kontrollorgan och andra med delegerade uppgifter

Möjligheten för de centrala myndigheterna att ta över kontrollansvar i fråga om en misstänkt överträdelse som begåtts genom fusk föreslås gälla även för sådan kontroll som utförs av kontrollorgan som utför kontroller inom området ekologisk produktion och ekologiska produkter, liksom andra som har delegerats uppgifter enligt EU:s kontrollförordning. Med hänsyn till att denna möjlighet uteslutande ska tillämpas när det är fråga om omfattande eller komplicerade ärenden som avser misstänkt fusk bedömer regeringen att det för kontrollorganen och andra med delegerade uppgifter endast kommer bli aktuellt i undantagsfall. Syftet med att införa denna möjlighet är både att säkerställa en effektiv fuskkontroll och att avlasta de lokala och regionala kontrollmyndigheterna samt kontrollorganen och andra med delegerade uppgifter de mest komplicerade fuskärendena. Sammantaget bedömer regeringen i likhet med utredningen att förslaget inte kommer medföra några negativa konsekvenser för kontrollorganen och andra med delegerade uppgifter.

Konsekvenser för domstolarna

En konsekvens av att ansvaret för fuskkontroll i vissa fall flyttas från kommunerna till de centrala myndigheterna är att ett led i överklagandekedjan för sådana beslut kommer att försvinna. Enligt nu gällande lagstiftning kan de beslut en kommun meddelar överklagas till länsstyrelsen. Länsstyrelsens prövning av det överklagade beslutet kan i sin tur överklagas till mark- och miljödomstolen, om det är ett beslut enligt miljöbalken, respektive till allmän förvaltningsdomstol om det är ett beslut enligt övrig berörd sektorslagstiftning. Beslut i de ärenden där kontrollansvaret tagits över av en central myndighet kommer däremot att överklagas direkt till mark- och miljödomstolen eller förvaltningsrätten.

Under 2022 fattade kontrollmyndigheterna på livsmedelsområdet beslut om åtgärder i omkring tio procent av sina kontrollärenden där bristande efterlevnad konstaterades. Även om det är rimligt att anta att det kommer bli aktuellt med beslut om åtgärd i en större andel av de ärenden där fusk konstateras bedömer regeringen i likhet med utredningen att det inte kommer att handla om någon betydande ökning av antalet överklaganden.

Regeringen bedömer därmed sammantaget att måltillströmningen till de allmänna förvaltningsdomstolarna samt mark- och miljödomstolarna inte kommer att påverkas i någon nämnvärd omfattning, och att kostnaderna därför bör kunna rymmas inom ramen för domstolarnas ordinarie anslag. Det kan konstateras att även Domstolsverket gör bedömningen att förslagen inte i någon större mån påverkar domstolarna ekonomiskt, organisatoriskt, utbildningsmässigt, eller när det gäller verksamhetsstöd, arbetsformer och rättssäkerheten generellt.

Konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet

Regeringen bedömer att en centralisering av ansvaret för den mest komplicerade fuskkontrollen kommer leda till att fler aktörer som avsiktligt bryter mot regelverket avslöjas. Detsamma gäller för den generella höjningen av kompetens och förmåga att utföra fuskkontroll vid samtliga kontrollmyndigheter i kontrollkedjan som förslagen kan förväntas bidra till. Alla överträdelser som upptäcks kommer inte att utgöra brottsliga handlingar, men en del av dem kommer att vara det. Förslagen förväntas därmed innebära att fler allvarliga överträdelser som också utgör brottsliga handlingar kommer att upptäckas.

En mer effektiv fuskkontroll bör kunna leda till en minskning av de överträdelser i livsmedelskedjan som också utgör brott. Förslagen förväntas också ha en brottsförebyggande funktion, genom att den förhöjda risken för upptäckt kommer minska incitamenten för att bryta mot de aktuella regelverken.

Fusk i livsmedelskedjan handlar om att avsiktligt bryta mot gällande regelverk i syfte att bereda sig ekonomiska fördelar på någon annans bekostnad. Trots att mörkertalet är stort finns det åtskilliga exempel på när fusket har utförts organiserat eller i systematisk form och varit av allvarlig eller omfattande karaktär.

Genom förslaget att stärka fuskkontrollen kommer möjligheten att bidra till det myndighetsgemensamma arbetet mot arbetslivskriminalitet att öka. Arbetet bedöms av samma skäl också kunna bidra till att stärka det myndighetsgemensamma arbetet mot den organiserade brottsligheten.

I regeringens skrivelse Motståndskraft och handlingskraft – en nationell strategi mot organiserad brottslighet (skr. 2023/24:67) berörs särskilt potentialen i att använda administrativa åtgärder för att minska risken att viktiga verksamheter missbrukas och för att störa och försvåra för kriminella att bedriva brottslig verksamhet. Även åtgärder för att förhindra att företag används som brottsverktyg och att öka återtagandet av brottsvinster framhålls som prioriterade områden för att bekämpa den kriminella ekonomin. De förslag regeringen lämnar ligger i linje med denna strategi och bedöms därför kunna bidra till att målsättningarna med strategin uppnås.

Konsekvenser för företagen

Företag i livsmedelskedjan är allt ifrån stora multinationella företag till lokala fåmansföretag och enskilda firmor. De kommer att beröras av förslagen i egenskap av kontrollobjekt, men även påverkas i egenskap av aktörer som i dag utsätts för illojal konkurrens.

Möjligheten för de centrala myndigheterna att ta över kontrollansvar i ett ärende som avser misstänkt fusk medför en viss ökad risk för en otydlig fördelning av kontrollansvar i ärenden mellan berörda kontrollmyndigheter. Risken för överlappande kontroller bedöms dock vara låg, eftersom ett övertagande av kontrollansvar endast kommer att aktualiseras i ett begränsat antal ärenden av speciell karaktär. Samarbete och rutiner kring hanteringen av den aktuella typen av ärenden kommer dessutom utvecklas över tid. Regeringen bedömer sammantaget att förslaget inte medför några betydande negativa konsekvenser för företagen.

Prop. 2025/26:206

Prop. 2025/26:206 Ambitionshöjningen i arbetet mot fusk i livsmedelskedjan kommer snarare medföra positiva konsekvenser för företagen i form av stärkt konkurrenskraft. Genom en stärk fuskkontroll kommer oseriösa aktörer upptäckas i större utsträckning och överträdelser beivras. Det kommer i sin tur leda till en sundare konkurrens på marknaden och en högre grad av tillit från konsumenter i fråga om kvalitetsprodukter eller varor av visst ursprung. Att de företag där överträdelser av regelverket konstateras får betala för den uppföljande kontrollen medför på samma sätt att de företag som följer regelverken premieras. Regeringen bedömer i likhet med utredningen att detta särskilt kommer att gynna små- och medelstora företag som är verksamma inom branscher där risken för oseriösa aktörer och illojal konkurrens är stor.

För berörda företag innebär bedömningen att avgifter för kontrollprogram på livsmedelsområdet ska tas bort en kostnadsminskning. För 2025 uppgick kostnaderna för avgifterna till 23 400 000 kronor totalt netto, efter en avgiftsnedsättning på 8 000 000 kronor.

Konsekvenser för enskilda som inte bedriver näringsverksamhet

Regelverket inom flera av de berörda områdena gäller även för enskilda personer som är aktörer enligt EU:s kontrollförordning men som inte bedriver näringsverksamhet. Som exempel kan nämnas bestämmelserna om djurskydd och djurhälsa, särskilda krav på djur eller varor samt användningen av växtskyddsmedel. Man kan till exempel tänka sig att en privatperson förfalskar dokument eller på annat sätt försöker vilseleda en kontrollmyndighet för att skaffa sig ekonomiska fördelar i fråga om hantering eller införsel av vissa djur eller varor. De förslag som regeringen lämnar kan alltså komma att träffa aktörer som inte är näringsidkare, och få konsekvenser för enskilda aktörer som inte följer regelverken. I övrigt bedömer regeringen att förslagen inte kommer att medföra några negativa konsekvenser för enskilda aktörer som inte bedriver näringsverksamhet.

Konsekvenser i övrigt

Regeringen bedömer att förslagen är förenliga med EU-rätten. Förslagen bedöms inte ha någon påverkan på jämställdheten mellan kvinnor och män eller möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen.

Förslagen innebär att offentlig kontroll i vissa fall kommer att utgå från de geografiska platser där de centrala myndigheterna är lokaliserade i stället för att utföras av länsstyrelserna eller kommunala kontrollmyndigheter. Förslagen bedöms ändå inte påverka sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet, eftersom förslagen inte i något väsentligt avseende påverkar omfattningen av den kontroll som kontrollmyndigheterna redan i dag utför, och ska fortsätta utföra.

11	Författningskommentar	Prop. 2025/26:206

11.1Förslaget till lag om ändring i miljöbalken

26 kap. Tillsyn

Övertagande av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

34 a § Den kontrollmyndighet som regeringen bestämmer får besluta att från en länsstyrelse eller kommun, eller från ett organ eller en fysisk person som utför delegerade uppgifter, ta över ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625 i fråga om en misstänkt avsiktlig överträdelse som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande.

Genom paragrafen, som är ny, införs en möjlighet för den kontrollmyndighet som regeringen bestämmer att ta över kontrollansvaret i fråga om vissa misstänkta överträdelser som begåtts genom fusk. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

Av första stycket framgår att bestämmelsen endast gör det möjligt att ta över kontrollansvaret i fråga om en viss misstänkt överträdelse. Ett övertagande av kontrollansvar kan också avse flera sådana misstänkta överträdelser. Det är däremot inte möjligt att med stöd av bestämmelsen ta över allt kontrollansvar för en viss aktör eller anläggning.

Det framgår också att bestämmelsen endast är tillämplig när det gäller offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt EU:s kontrollförordning. Möjligheten att ta över kontrollansvar är därmed begränsad till överträdelser av krav för utsläppande på marknaden och användning av växtskyddsmedel, hållbar användning av bekämpningsmedel eller avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön för livsmedels- och foderproduktion, dvs. de områden som anges i artikel 1.2 b och h i EU:s kontrollförordning.

Att kontrollen därutöver måste avse avsiktliga överträdelser som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande innebär att paragrafen endast är tillämplig på ärenden eller fall som avser fusk. Att det kontrollansvar som ska tas över ska avse en misstänkt överträdelse betyder att det måste finnas i vart fall en misstanke eller indikation om fusk för att kontrollansvaret ska kunna tas över. Det kan till exempel handla om en iakttagelse vid en tidigare kontroll eller ett tips eller klagomål som indikerar att fusk kan förekomma. Däremot krävs det inte att fusk har konstaterats. En misstänkt överträdelse inkluderar också fall där det redan finns så mycket utredning att det är möjligt att konstatera att en överträdelse har skett. Bestämmelsen är formulerad på så sätt att samtliga dessa rekvisit måste vara uppfyllda för att kontrollansvar ska kunna tas över. Det räcker alltså inte med att det är fråga om en misstänkt avsiktlig överträdelse (som inte utgör ett bedrägligt eller vilseledande agerande) eller en överträdelse som bedöms utgöra ett vilseledande (men som inte misstänks vara avsiktlig).

Med kontrollmyndigheter avses statliga eller kommunala myndigheter

som utför kontroll enligt någon av de EU-förordningar som anges i 26 kap.

Prop. 2025/26:206 30 §, bl.a. EU:s kontrollförordning. Ett övertagande av kontrollansvar kan initieras antingen av den centrala kontrollmyndighet som regeringen

	bestämmer eller av den länsstyrelse, den kommun, det organ eller den
	fysiska person som har kontrollansvar för den aktuella överträdelsen.
	Det finns inte några hinder för när i tiden övertagandet av kontrollansvar
	kan ske. Övertagandet kan avse såväl ett redan uppstartat ärende
	(exempelvis ett tips eller klagomål som kommit in till den ordinarie
	kontrollansvarige eller en misstanke om fusk som uppstått vid tidigare
	kontroll) som en misstänkt överträdelse som ännu inte lett till några
	åtgärder hos den ordinarie kontrollansvarige (exempelvis ett tips eller
	klagomål som kommit in direkt till den centrala kontrollmyndigheten eller
	ett ärende som omfattar aktörer eller anläggningar som tillhör flera olika
	kontrollmyndigheter). Det är också möjligt att kontrollansvaret för
	misstänkt fusk ligger kvar hos den ordinarie kontrollansvarige för vidare
	utredning fram till dess att omständigheterna i ett senare skede utvecklas
	på ett sätt som gör att kontrollansvaret för överträdelsen behöver tas över.
	Det är dock den centrala kontrollmyndigheten som ensam bedömer om
	förutsättningarna för att ta över kontrollansvaret är uppfyllda. Det finns
	därmed inte någon skyldighet för den centrala kontrollmyndigheten att ta
	över kontrollansvaret i fråga om en överträdelse som en länsstyrelse, en
	kommun, ett organ eller en fysisk person bedömer, eller önskar, att
	myndigheten ska ta över ansvaret för.
	Kontrollansvaret för en överträdelse övergår till den centrala kontroll-
	myndigheten i samband med att den myndigheten beslutar att inleda
	ärendet. I och med att ansvaret tas över blir den centrala myndigheten
	behörig myndighet att utöva offentlig kontroll och ansvarig kontroll-
	myndighet i fråga om den eller de misstänkta överträdelser som omfattas
	av beslutet. Det innebär att den centrala myndigheten också har de
	befogenheter som tillkommer en behörig myndighet enligt EU:s kontroll-
	förordning och en kontrollmyndighet enligt bl.a. 26 kap. 32 § vid kontrol-
	len av den aktuella överträdelsen.
	Gränserna för kontrollansvaret styrs av den misstänkta överträdelsen.
	Handlar det om ett tips eller klagomål, är det föremålet för detta tips eller
	klagomål som det övertagna kontrollansvaret avser. Handlar det om en
	uppföljande kontroll av en konstaterad bristande efterlevnad, är det orsa-
	ken och omfattningen av denna bristande efterlevnad samt aktörens ansvar
	som är föremålet för det övertagna kontrollansvaret. Det är dock naturligt
	att ytterligare överträdelser kan uppmärksammas under handläggningen,
	exempelvis kan en utredning av orsak och omfattning medföra att ytter-
	ligare aktörer eller anläggningar tillkommer. Om den centrala kontroll-
	myndigheten bedömer att den bör ha ansvaret för offentlig kontroll och
	annan offentlig verksamhet även i fråga om sådana ytterligare överträdel-
	ser, som ligger utanför ramen för det beslut om övertagande av kontroll-
	ansvar som redan har fattats, måste myndigheten fatta ett ytterligare beslut
	om att överta kontrollansvar.
	Den centrala kontrollmyndigheten behåller kontrollansvaret för en över-
	trädelse så länge ärendet pågår och det upphör först när ärendet avslutas.
	Ansvaret för eventuella uppföljande kontroller i avslutade ärenden ligger
	därmed som utgångspunkt på den ordinarie kontrollansvarige. Om den
	centrala kontrollmyndigheten bedömer att det har skett en eller flera över-
86	trädelser, men att de inte begåtts genom fusk, finns det inte längre skäl för

att den centrala kontrollmyndigheten ska ha kontrollansvaret. Myndig-	Prop. 2025/26:206
heten bör då avsluta sin handläggning och informera den ordinarie kon-
trollansvarige om bedömningen. Det ankommer i så fall på den ordinarie
kontrollansvarige att besluta om eventuella åtgärder i anledning av över-
trädelserna. Det finns dock ingenting som hindrar att den centrala kontroll-
myndigheten, om förutsättningarna är uppfyllda, inleder ett nytt ärende
och tar över kontrollansvaret på nytt avseende en uppföljande kontroll.
Medan första stycket avgränsar vilka slags misstänkta överträdelser som
kan leda till ett övertagande, innehåller andra stycket krav på att de miss-
tänkta överträdelserna ska vara särskilt omfattande eller komplicerade
eller att det finns andra särskilda skäl för ett övertagande. Det kan handla
om att det fusk som misstänks eller den utredning som krävs är särskilt
omfattande eller komplicerad. Det kan också handla om att överträdelserna
rör flera aktörer, eller en aktör som är verksam på flera olika geografiska
platser, och att kontrollen därmed involverar flera olika kontrollmyndig-
heter, vilket riskerar att äventyra en effektiv och ändamålsenlig kontroll.
Ett exempel på när det kan finnas andra särskilda skäl att ta över kontroll-
ansvar är att det handlar om tips som kommer in till den centrala kontroll-
myndigheten där det krävs ett skyndsamt agerande och där vikten av att en
kontroll utan dröjsmål utförs motiverar att kontrollansvaret tas över från
den ordinarie kontrollansvarige.
Möjligheten för en central kontrollmyndighet att ta över kontroll-
ansvaret för vissa misstänkta överträdelser genom fusk innebär inte att
ansvaret ska flyttas över rutinmässigt eller i någon större omfattning. Det
bör handla om att det i det enskilda fallet finns ett behov av att använda de
centrala kontrollmyndigheternas särskilda kompetenser och resurser för att
ett övertagande av kontrollansvaret ska vara befogat. Bedömningen av vad
som är en komplicerad eller omfattande överträdelse kommer att skilja sig
mellan olika kontrollansvariga beroende på deras storlek, resurser och för-
måga i övrigt att utreda ärenden om fusk. Den centrala kontrollmyndig-
heten har ett visst utrymme att från fall till fall bedöma behovet av, och
lämpligheten i, att ta över kontrollansvaret för en misstänkt överträdelse.
Vid den bedömningen ska omfattningen och konsekvenserna av det miss-
tänkta fusket, den kontrollansvariges förutsättningar att utreda överträdel-
sen samt behovet av koordinering mellan olika kontrollansvariga och
behovet av en skyndsam utredning särskilt beaktas.
Ett beslut om övertagande ska enligt andra stycket andra meningen som
huvudregel föregås av ett samråd med den som ansvaret tas över från.
Utgångspunkten när en central kontrollmyndighet tar över kontrollansvar
från en ordinarie kontrollmyndighet eller annan kontrollansvarig är alltså
att de inblandade först ska rådgöra med varandra. Kravet på att samråda
med den ordinarie kontrollansvarige innan ett beslut ska inte förstås som
ett krav på konsensus. Genom samrådet stäms behovet av ett övertagande
av kontrollansvaret av med den ordinarie kontrollansvarige och den
centrala kontrollmyndigheten inhämtar nödvändiga uppgifter för denna
bedömning. Även om de inblandade bör vara lyhörda inför varandras
uppfattning är själva beslutet att ta över kontrollansvar förbehållet den
centrala kontrollmyndigheten. Bestämmelsen reglerar inte hur samrådet
ska ske eller omfattningen av det, utan innebär att beslutet ska föregås av
någon form av dialog. De närmare formerna för samrådet får avgöras av
de berörda utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.	87

Prop. 2025/26:206 I andra stycket tredje meningen finns ett undantag från kravet på samråd, om kontrollen brådskar eller det av andra skäl är olämpligt med samråd. Med att kontrollen brådskar avses att det är angeläget att ett kontrollbesök eller andra handläggningsåtgärder utförs omgående, exempelvis att det finns ett behov av att agera innan den aktör som ska kontrolleras hinner vidta åtgärder för att dölja en överträdelse. Det ska med andra ord inte finnas tid för den centrala kontrollmyndigheten att kontakta och samråda med den ordinarie kontrollansvarige utan risk för att äventyra föremålet för kontrollen. I första hand handlar det om situationer där ett övertagande av kontrollansvar har initierats av den centrala kontrollmyndigheten till följd av ett konkret tips eller klagomål. Det kan dock även handla om situationer där ett befintligt ärende hos den centrala kontrollmyndigheten förgrenar sig på ett sätt som gör att det berör ytterligare aktörer eller kontrollmyndigheter, men där den centrala myndigheten måste agera innan något samråd med den eller de berörda kontrollansvariga kan äga rum.

Med olämpligt menas att ett samråd på grund av någon särskild omständighet riskerar att medföra negativa konsekvenser för den offentliga kontrollen eller något närliggande intresse. En sådan situation kan exempelvis vara när den centrala kontrollmyndighetens bedömning att det finns ett behov av att ta över kontrollansvaret bygger på särskilt känslig information som, om den skulle spridas, riskerar att äventyra föremålet för den aktuella kontrollen eller andra pågående utredningar. Det gäller särskilt om det är många kontrollansvariga som berörs av överträdelsen och kravet på samråd, och i synnerhet om informationen utgör en del av en myndighetsgemensam insats med andra nationella eller utländska myndigheter och EU-organ.

	11.2	Förslaget till lag om ändring i epizootilagen
		(1999:657)
	Övertagande av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
	11 f § Jordbruksverket får besluta att från en länsstyrelse, eller från ett organ
	med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter,
	ta över ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om
	en misstänkt avsiktlig överträdelse som begåtts genom bedrägligt eller vilse-
	ledande agerande.
	Ett sådant beslut får fattas endast om den misstänkta överträdelsen är särskilt
	omfattande eller komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl. Innan ett
	beslut fattas ska samråd ske med den som ansvaret tas över från. Samråd behöver
	dock inte ske om kontrollen brådskar eller om det annars är olämpligt.
	Genom paragrafen, som är ny, införs en möjlighet för Jordbruksverket att
	under vissa omständigheter ta över kontrollansvaret i fråga om överträdel-
	ser som begåtts genom fusk. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.
	Av första stycket följer att det är möjligt att ta över kontrollansvaret i
	fråga om en eller flera misstänkta överträdelser. Det är däremot inte möj-
	ligt att med stöd av bestämmelsen ta över allt kontrollansvar för en viss
	aktör eller anläggning.
	Att kontrollen därutöver måste avse avsiktliga överträdelser som begåtts
88	genom	bedrägligt eller vilseledande agerande innebär att paragrafen

endast är tillämplig på ärenden eller fall som avser fusk. Att det kontrollansvar som ska tas över ska avse en misstänkt överträdelse betyder att det måste finnas i vart fall en misstanke eller indikation om fusk för att kontrollansvaret ska kunna tas över. Det kan till exempel vara en iakttagelse vid en tidigare kontroll eller ett tips eller klagomål som indikerar att fusk kan förekomma. Däremot krävs det inte att fusk har konstaterats. En misstänkt överträdelse bör i detta sammanhang också anses inkludera fall där det redan finns så mycket utredning att det är möjligt att konstatera att en överträdelse har skett. Bestämmelsen är formulerad på så sätt att samtliga dessa rekvisit måste vara uppfyllda för att kontrollansvar ska kunna tas över. Det räcker alltså inte med att det är fråga om en misstänkt avsiktlig överträdelse (som inte utgör ett bedrägligt eller vilseledande agerande) eller en överträdelse som bedöms utgöra ett vilseledande (men som inte misstänks vara avsiktlig).

Ett övertagande av kontrollansvar kan initieras antingen av Jordbruksverket eller av den länsstyrelse, det organ eller den fysiska person som har kontrollansvar för den aktuella överträdelsen.

Det finns inte några hinder för när i tiden övertagandet av kontrollansvar kan ske. Övertagandet kan avse såväl ett redan uppstartat ärende (exempelvis ett tips eller klagomål som kommit in till den ordinarie kontrollansvarige eller en misstanke om fusk som uppstått vid tidigare kontroll) som en misstänkt överträdelse som ännu inte lett till några åtgärder av den ordinarie kontrollkontrollansvarige (exempelvis ett tips eller klagomål som kommit in direkt till Jordbruksverket eller ett ärende som omfattar aktörer eller anläggningar som tillhör flera olika kontrollmyndigheter). Det är också möjligt att kontrollansvaret för misstänkt fusk ligger kvar hos den ordinarie kontrollansvarige för vidare utredning fram till dess att omständigheterna i ett senare skede utvecklas på ett sätt som gör att kontrollansvaret för överträdelsen behöver tas över.

Det är dock Jordbruksverket som ensamt bedömer om förutsättningarna för att ta över kontrollansvaret enligt denna paragraf är uppfyllda. Det finns därmed inte någon skyldighet för Jordbruksverket att ta över kontrollansvaret i fråga om en överträdelse som en länsstyrelse, ett organ eller en fysisk person bedömer, eller önskar, att myndigheten ska ta över ansvaret för.

Kontrollansvaret för en överträdelse övergår till Jordbruksverket i samband med att myndigheten beslutar att inleda ärendet. I och med att ansvaret tas över blir Jordbruksverket behörig myndighet att utöva offentlig kontroll och ansvarig kontrollmyndighet i fråga om den eller de misstänkta överträdelser som omfattas av beslutet. Det innebär att Jordbruksverket också har de befogenheter som tillkommer en behörig myndighet enligt EU:s kontrollförordning och en kontrollmyndighet enligt bl.a. 12 och 13 §§ vid kontrollen av den aktuella överträdelsen.

Prop. 2025/26:206

Prop. 2025/26:206	medföra att ytterligare aktörer eller anläggningar tillkommer. Om
	Jordbruksverket bedömer att myndigheten bör ha ansvaret för offentlig
	kontroll och annan offentlig verksamhet även i fråga om sådana ytterligare
	överträdelser, som ligger utanför ramen för det beslut om övertagande av
	kontrollansvar som redan har fattats, måste myndigheten fatta ett
	ytterligare beslut om att överta kontrollansvar.
	Jordbruksverket behåller kontrollansvaret för en överträdelse så länge
	ärendet pågår och det upphör först när ärendet avslutas. Ansvaret för even-
	tuella uppföljande kontroller i avslutade ärenden ligger därmed som
	utgångspunkt på den ordinarie kontrollansvarige. Om Jordbruksverket
	bedömer att det har skett en eller flera överträdelser, men att de inte begåtts
	genom fusk, finns det inte längre skäl för att Jordbruksverket ska ha kon-
	trollansvaret. Myndigheten bör då avsluta sin handläggning och informera
	den ordinarie kontrollansvarige om bedömningen. Det ankommer i så fall
	på den ordinarie kontrollansvarige att besluta om eventuella åtgärder i
	anledning av överträdelserna. Det finns dock ingenting som hindrar att
	Jordbruksverket, om förutsättningarna i paragrafen är uppfyllda, inleder
	ett nytt ärende och tar över kontrollansvaret på nytt avseende en upp-
	följande kontroll.
	Medan första stycket avgränsar vilka slags misstänkta överträdelser som
	kan leda till ett övertagande, innehåller andra stycket krav på att de miss-
	tänkta överträdelserna ska vara särskilt omfattande eller komplicerade
	eller att det finns andra särskilda skäl för ett övertagande. Det kan handla
	om att det fusk som misstänks eller den utredning som krävs är särskilt
	omfattande eller komplicerad. Det kan också handla om att överträdelserna
	rör flera aktörer, eller en aktör som är verksam på flera olika geografiska
	platser, och att kontrollen därmed involverar flera olika kontrollmyndig-
	heter, vilket riskerar att äventyra en effektiv och ändamålsenlig kontroll.
	Ett exempel på när det kan finnas andra särskilda skäl att ta över kontroll-
	ansvar är att det handlar om tips som kommer in till Jordbruksverket där
	det krävs ett skyndsamt agerande och där vikten av att en kontroll utan
	dröjsmål utförs motiverar att kontrollansvaret tas över från den ordinarie
	kontrollansvarige.
	Möjligheten för en central kontrollmyndighet att ta över kontrollansvar
	för vissa misstänkta överträdelser genom fusk innebär inte att ansvaret ska
	flyttas över rutinmässigt eller i någon större omfattning. Det bör handla
	om att det i det enskilda fallet finns ett behov av att använda den centrala
	kontrollmyndighetens särskilda kompetenser och resurser för att ett
	övertagande av kontrollansvaret ska vara befogat. Bedömningen av vad
	som är en komplicerad eller omfattande överträdelse kommer att skilja sig
	mellan olika kontrollansvariga beroende på deras storlek, resurser och
	förmåga i övrigt att utreda ärenden om fusk. Den centrala kon-
	trollmyndigheten har ett visst utrymme att från fall till fall bedöma behovet
	av, och lämpligheten i, att ta över kontrollansvaret för en misstänkt över-
	trädelse. Vid den bedömningen ska omfattningen och konsekvenserna av
	det misstänkta fusket, den kontrollansvariges förutsättningar att utreda
	överträdelsen samt behovet av koordinering mellan olika kontrollansva-
	riga och behovet av en skyndsam utredning särskilt beaktas.
	Ett beslut om övertagande ska som huvudregel föregås av ett samråd
	med den som ansvaret tas över från. Utgångspunkten när en central kon-
90	trollmyndighet tar över kontrollansvar från en ordinarie kontrollmyndighet

eller annan kontrollansvarig är alltså att de inblandade först ska rådgöra Prop. 2025/26:206 med varandra. Kravet på att samråda med den ordinarie kontrollansvarige

innan ett beslut ska inte förstås som ett krav på konsensus. Genom samrådet stäms behovet av ett övertagande av kontrollansvaret av med den ordinarie kontrollansvarige och den centrala kontrollmyndigheten inhämtar nödvändiga uppgifter för denna bedömning. Även om de inblandade bör vara lyhörda inför varandras uppfattning är själva beslutet att ta över kontrollansvar förbehållet den centrala kontrollmyndigheten. Bestämmelsen reglerar inte hur samrådet ska ske eller omfattningen av det, utan innebär att beslutet ska föregås av någon form av dialog. De närmare formerna för samrådet får avgöras av de berörda utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

Det görs ett undantag från kravet på samråd, om kontrollen brådskar eller det av andra skäl är olämpligt med samråd. Med att kontrollen brådskar avses att det är angeläget att ett kontrollbesök eller andra handläggningsåtgärder utförs omgående, exempelvis att det finns ett behov av att agera innan den aktör som ska kontrolleras hinner vidta åtgärder för att dölja en överträdelse. Det ska med andra ord inte finnas tid för den centrala kontrollmyndigheten att kontakta och samråda med den ordinarie kontrollansvarige utan risk för att äventyra föremålet för kontrollen. I första hand handlar det om situationer där ett övertagande av kontrollansvar har initierats av den centrala kontrollmyndigheten till följd av ett konkret tips eller klagomål. Det kan dock även handla om situationer där ett befintligt ärende hos den centrala kontrollmyndigheten förgrenar sig på ett sätt som gör att det berör ytterligare aktörer eller kontrollmyndigheter, men där den centrala myndigheten måste agera innan något samråd med den eller de andra berörda kontrollansvariga kan äga rum.

11.3	Förslaget till lag om ändring i zoonoslagen
	(1999:658)
Övertagande av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
8 f § Jordbruksverket får besluta att från en länsstyrelse, eller från ett organ med
delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter, ta
över ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om en
misstänkt avsiktlig överträdelse som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande
agerande.
Ett sådant beslut får fattas endast om den misstänkta överträdelsen är särskilt
omfattande eller komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl. Innan ett		91

Prop. 2025/26:206

beslut fattas ska samråd ske med den som ansvaret tas över från. Samråd behöver dock inte ske om kontrollen brådskar eller om det annars är olämpligt.

Genom paragrafen, som är ny, införs en möjlighet för Jordbruksverket att under vissa omständigheter ta över kontrollansvaret i fråga om överträdelser som begåtts genom fusk. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

Av första stycket följer att det är möjligt att ta över kontrollansvaret i fråga om en eller flera misstänkta överträdelser. Det är däremot inte möjligt att med stöd av bestämmelsen ta över allt kontrollansvar för en viss aktör eller anläggning.

Att kontrollen därutöver måste avse avsiktliga överträdelser som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande innebär att paragrafen endast är tillämplig på ärenden eller fall som avser fusk. Att det kontrollansvar som ska tas över ska avse en misstänkt överträdelse betyder att det måste finnas i vart fall en misstanke eller indikation om fusk för att kontrollansvaret ska kunna tas över. Det kan till exempel vara en iakttagelse vid en tidigare kontroll eller ett tips eller klagomål som indikerar att fusk kan förekomma. Däremot krävs det inte att fusk har konstaterats. En misstänkt överträdelse bör i detta sammanhang också anses inkludera fall där det redan finns så mycket utredning att det är möjligt att konstatera att en överträdelse har skett. Bestämmelsen är formulerad på så sätt att samtliga dessa rekvisit måste vara uppfyllda för att kontrollansvar ska kunna tas över. Det räcker alltså inte med att det är fråga om en misstänkt avsiktlig överträdelse (som inte utgör ett bedrägligt eller vilseledande agerande) eller en överträdelse som bedöms utgöra ett vilseledande (men som inte misstänks vara avsiktlig).

Ett övertagande av kontrollansvar kan initieras antingen av Jordbruksverket eller av den länsstyrelse, det organ eller den fysiska person som har kontrollansvar för den aktuella överträdelsen.

Det finns inte några hinder för när i tiden övertagandet av kontrollansvar kan ske. Övertagandet kan avse såväl ett redan uppstartat ärende (exempelvis ett tips eller klagomål som kommit in till den ordinarie kontrollansvarige eller en misstanke om fusk som uppstått vid tidigare kontroll) som en misstänkt överträdelse som ännu inte lett till några åtgärder hos den ordinarie kontrollansvarige (exempelvis ett tips eller klagomål som kommit in direkt till Jordbruksverket eller ett ärende som omfattar aktörer eller anläggningar som tillhör flera olika kontrollmyndigheter). Det är också möjligt att kontrollansvaret för misstänkt fusk ligger kvar hos den ordinarie kontrollansvarige för vidare utredning fram till dess att omständigheterna i ett senare skede utvecklas på ett sätt som gör att kontrollansvaret för överträdelsen behöver tas över.

misstänkta överträdelser som omfattas av beslutet. Det innebär att Jordbruksverket också har de befogenheter som tillkommer en behörig myndighet enligt EU:s kontrollförordning och en kontrollmyndighet enligt bl.a. 9 och 10 §§ vid kontrollen av den aktuella överträdelsen.

Gränserna för kontrollansvaret styrs av den misstänkta överträdelsen. Handlar det om ett tips eller klagomål, är det föremålet för detta tips eller klagomål som det övertagna kontrollansvaret avser. Handlar det om en uppföljande kontroll av en konstaterad bristande efterlevnad, är det orsaken och omfattningen av denna bristande efterlevnad samt aktörens ansvar som är föremålet för det övertagna kontrollansvaret. Det är dock naturligt att ytterligare överträdelser kan uppmärksammas under handläggningen, exempelvis kan en utredning av orsak och omfattning medföra att ytterligare aktörer eller anläggningar tillkommer. Om Jordbruksverket bedömer att myndigheten bör ha ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet även i fråga om sådana ytterligare överträdelser, som ligger utanför ramen för det beslut om övertagande av kontrollansvar som redan har fattats, måste myndigheten fatta ett ytterligare beslut om att överta kontrollansvar.

Jordbruksverket behåller kontrollansvaret för en överträdelse så länge ärendet pågår och det upphör först när ärendet avslutas. Ansvaret för eventuella uppföljande kontroller i avslutade ärenden ligger därmed som utgångspunkt på den ordinarie kontrollansvarige. Om Jordbruksverket bedömer att det har skett en eller flera överträdelser, men att de inte begåtts genom fusk, finns det inte längre skäl för att Jordbruksverket ska ha kontrollansvaret. Myndigheten bör då avsluta sin handläggning och informera den ordinarie kontrollansvarige om bedömningen. Det ankommer i så fall på den ordinarie kontrollansvarige att besluta om eventuella åtgärder i anledning av överträdelserna. Det finns dock ingenting som hindrar att Jordbruksverket, om förutsättningarna i paragrafen är uppfyllda, inleder ett nytt ärende och tar över kontrollansvaret på nytt avseende en uppföljande kontroll.

Medan första stycket avgränsar vilka slags misstänkta överträdelser som kan leda till ett övertagande, innehåller andra stycket krav på att de misstänkta överträdelserna ska vara särskilt omfattande eller komplicerade eller att det finns andra särskilda skäl för ett övertagande. Det kan handla om att det fusk som misstänks eller den utredning som krävs är särskilt omfattande eller komplicerad. Det kan också handla om att överträdelserna rör flera aktörer, eller en aktör som är verksam på flera olika geografiska platser, och att kontrollen därmed involverar flera olika kontrollmyndigheter, vilket riskerar att äventyra en effektiv och ändamålsenlig kontroll. Ett exempel på när det kan finnas andra särskilda skäl att tar över kontrollansvar är att det handlar om tips som kommer in till Jordbruksverket där det krävs ett skyndsamt agerande och där vikten av att en kontroll utan dröjsmål utförs motiverar att kontrollansvaret tas över från den ordinarie kontrollansvarige.

Prop. 2025/26:206

Prop. 2025/26:206 som är en komplicerad eller omfattande överträdelse kommer att skilja sig mellan olika kontrollansvariga beroende på deras storlek, resurser och förmåga i övrigt att utreda ärenden om fusk. Den centrala kontrollmyndigheten har ett visst utrymme att från fall till fall bedöma behovet av, och lämpligheten i, att ta över kontrollansvaret för en misstänkt överträdelse. Vid den bedömningen ska omfattningen och konsekvenserna av det misstänkta fusket, den kontrollansvariges förutsättningar att utreda överträdelsen samt behovet av koordinering mellan olika kontrollansvariga och behovet av en skyndsam utredning särskilt beaktas.

Ett beslut om övertagande ska som huvudregel föregås av ett samråd med den som ansvaret tas över från. Utgångspunkten när en central kontrollmyndighet tar över kontrollansvar från en ordinarie kontrollmyndighet eller annan kontrollansvarig är alltså att de inblandade först ska rådgöra med varandra. Kravet på att samråda med den ordinarie kontrollansvarige innan ett beslut ska inte förstås som ett krav på konsensus. Genom samrådet stäms behovet av ett övertagande av kontrollansvaret av med den ordinarie kontrollansvarige och den centrala kontrollmyndigheten inhämtar nödvändiga uppgifter för denna bedömning. Även om de inblandade bör vara lyhörda inför varandras uppfattning är själva beslutet att ta över kontrollansvar förbehållet den centrala kontrollmyndigheten. Bestämmelsen reglerar inte hur samrådet ska ske eller omfattningen av det, utan innebär att beslutet ska föregås av någon form av dialog. De närmare formerna för samrådet får avgöras av de berörda utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

11.4	Förslaget till lag om ändring i livsmedelslagen	Prop. 2025/26:206
	(2006:804)

17 a § Livsmedelsverket får besluta att från en länsstyrelse eller kommun, eller från ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter, ta över ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625 i fråga om en misstänkt avsiktlig överträdelse som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande.

Genom paragrafen, som är ny, införs en möjlighet för Livsmedelsverket att under vissa omständigheter ta över kontrollansvaret i fråga om överträdelser som begåtts genom fusk. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

Det framgår också att bestämmelsen endast är tillämplig när det gäller offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt EU:s kontrollförordning. Möjligheten att ta över kontrollansvar omfattar därmed offentlig kontroll som faller inom tillämpningsområdet för EU:s kontrollförordning (se 2 §) eller offentlig kontroll för vilken EU:s kontrollförordning har gjorts tillämplig enligt 5 a §. Däremot finns inte möjlighet att ta över ansvar för kontroll som avser visst dricksvatten, snus, snusliknande produkter och tuggtobak (jfr 5 a § andra stycket).

Att kontrollen därutöver måste avse avsiktliga överträdelser som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande innebär att paragrafen endast är tillämplig på ärenden eller fall som avser fusk. Att det kontrollansvar som ska tas över ska avse en misstänkt överträdelse betyder att det måste finnas i vart fall en misstanke eller indikation om fusk för att kontrollansvaret ska kunna tas över. Det kan till exempel handla om en iakttagelse vid en tidigare kontroll eller ett tips eller klagomål som indikerar att fusk kan förekomma. Däremot krävs det inte att fusk har konstaterats. En misstänkt överträdelse bör i detta sammanhang också anses inkludera fall där det redan finns så mycket utredning att det är möjligt att konstatera att en överträdelse har skett. Bestämmelsen är formulerad på så sätt att samtliga dessa rekvisit måste vara uppfyllda för att kontrollansvar ska kunna tas över. Det räcker alltså inte med att det är fråga om en misstänkt avsiktlig överträdelse (som inte utgör ett bedrägligt eller vilseledande agerande) eller en överträdelse som bedöms utgöra ett vilseledande (men som inte misstänks vara avsiktlig).

Ett övertagande av kontrollansvar kan initieras antingen av Livsmedelsverket eller av den länsstyrelse, den kommun, det organ eller den fysiska person som har kontrollansvar för den aktuella överträdelsen.

ansvarige eller en misstanke om fusk som uppstått vid tidigare kontroll)

Prop. 2025/26:206 som en misstänkt överträdelse som ännu inte lett till några åtgärder hos den ordinarie kontrollansvarige (exempelvis ett tips eller klagomål som

	kommit in direkt till Livsmedelsverket eller ett ärende som omfattar aktö-
	rer eller anläggningar som tillhör flera olika kontrollmyndigheter). Det är
	också möjligt att kontrollansvaret för misstänkt fusk ligger kvar hos den
	ordinarie kontrollansvarige för vidare utredning fram till dess att omstän-
	digheterna i ett senare skede utvecklas på ett sätt som gör att kontroll-
	ansvaret för överträdelsen behöver tas över.
	Det är dock Livsmedelsverket som ensamt bedömer om förutsättning-
	arna för att ta över kontrollansvaret enligt paragrafen är uppfyllda. Det
	finns därmed inte någon skyldighet för Livsmedelsverket att ta över kon-
	trollansvaret i fråga om en överträdelse som en länsstyrelse, en kommun,
	ett organ eller en fysisk person bedömer, eller önskar, att myndigheten ska
	ta över ansvaret för.
	Kontrollansvaret för en överträdelse övergår till Livsmedelsverket i
	samband med att myndigheten beslutar att inleda ärendet. I och med att
	ansvaret tas över blir Livsmedelsverket behörig myndighet att utöva
	offentlig kontroll och ansvarig kontrollmyndighet i fråga om den eller de
	misstänkta överträdelser som omfattas av beslutet. Det innebär att
	Livsmedelsverket också har de befogenheter som tillkommer en behörig
	myndighet enligt EU:s kontrollförordning och en kontrollmyndighet enligt
	bl.a. 20, 22 och 24 §§ vid kontrollen av den aktuella överträdelsen.
	Gränserna för kontrollansvaret styrs av den misstänkta överträdelsen.
	Handlar det om ett tips eller klagomål, är det föremålet för detta tips eller
	klagomål som det övertagna kontrollansvaret avser. Handlar det om en
	uppföljande kontroll av en konstaterad bristande efterlevnad, är det orsa-
	ken och omfattningen av denna bristande efterlevnad samt aktörens ansvar
	som är föremålet för det övertagna kontrollansvaret. Det är dock naturligt
	att ytterligare överträdelser kan uppmärksammas under handläggningen,
	exempelvis kan en utredning av orsak och omfattning medföra att ytter-
	ligare aktörer eller anläggningar tillkommer. Om Livsmedelsverket bedö-
	mer att myndigheten bör ha ansvaret för offentlig kontroll och annan
	offentlig verksamhet även i fråga om sådana ytterligare överträdelser, som
	ligger utanför ramen för det beslut om övertagande av kontrollansvar som
	redan har fattats, måste myndigheten fatta ett ytterligare beslut om att
	överta kontrollansvar.
	Livsmedelsverket behåller kontrollansvaret för en överträdelse så länge
	ärendet pågår och det upphör först när ärendet avslutas. Ansvaret för even-
	tuella uppföljande kontroller i avslutade ärenden ligger därmed som
	utgångspunkt på den ordinarie kontrollansvarige. Om Livsmedelsverket
	bedömer att det har skett en eller flera överträdelser, men att de inte begåtts
	genom fusk, finns det inte längre skäl för att Livsmedelsverket ska ha kon-
	trollansvaret. Myndigheten bör då avsluta sin handläggning och informera
	den ordinarie kontrollansvarige om bedömningen. Det ankommer i så fall
	på den ordinarie kontrollansvarige att besluta om eventuella åtgärder i
	anledning av överträdelserna. Det finns dock ingenting som hindrar att
	Livsmedelsverket, om förutsättningarna i paragrafen är uppfyllda, inleder
	ett nytt ärende och tar över kontrollansvaret på nytt avseende en uppföl-
	jande kontroll.
	Medan första stycket avgränsar vilka slags misstänkta överträdelser som
96	kan leda till ett övertagande, innehåller andra stycket krav på att de miss-

tänkta överträdelserna ska vara särskilt omfattande eller komplicerade eller att det finns andra särskilda skäl för ett övertagande. Det kan handla om att det fusk som misstänks eller den utredning som krävs är särskilt omfattande eller komplicerad. Det kan också handla om att överträdelserna rör flera aktörer, eller en aktör som är verksam på flera olika geografiska platser, och att kontrollen därmed involverar flera olika kontrollmyndigheter, vilket riskerar att äventyra en effektiv och ändamålsenlig kontroll. Ett exempel på när det kan finnas andra särskilda skäl att ta över kontrollansvar är att det handlar om tips som kommer in till Livsmedelsverket där det krävs ett skyndsamt agerande och där vikten av att en kontroll utan dröjsmål utförs motiverar att kontrollansvaret tas över från den ordinarie kontrollansvarige.

Möjligheten för en central kontrollmyndighet att ta över kontrollansvar för vissa misstänkta överträdelser genom fusk innebär inte att ansvaret ska flyttas över rutinmässigt eller i någon större omfattning. Det bör handla om att det i det enskilda fallet finns ett behov av att använda den centrala kontrollmyndighetens särskilda kompetenser och resurser för att ett övertagande av kontrollansvaret ska vara befogat. Bedömningen av vad som är en komplicerad eller omfattande överträdelse kommer att skilja sig mellan olika kontrollansvariga beroende på deras storlek, resurser och förmåga i övrigt att utreda ärenden om fusk. Den centrala kontrollmyndigheten har ett visst utrymme att från fall till fall bedöma behovet av, och lämpligheten i, att ta över kontrollansvaret för en misstänkt överträdelse. Vid den bedömningen ska omfattningen och konsekvenserna av det misstänkta fusket, den kontrollansvariges förutsättningar att utreda överträdelsen samt behovet av koordinering mellan olika kontrollansvariga och behovet av en skyndsam utredning särskilt beaktas.

Ett beslut om övertagande ska som huvudregel föregås av ett samråd med den som ansvaret tas över från. Utgångspunkten när en central kontrollmyndighet tar över kontrollansvar från en ordinarie kontrollmyndighet eller annan kontrollansvarig är alltså att de inblandade först ska rådgöra med varandra. Kravet på att samråda med den ordinarie kontrollansvarige innan ett beslut ska inte förstås som ett krav på konsensus (jämför exempelvis 15 § första stycket första meningen). Genom samrådet stäms behovet av ett övertagande av kontrollansvaret av med den ordinarie kontrollansvarige och den centrala kontrollmyndigheten inhämtar nödvändiga uppgifter för denna bedömning. Även om de inblandade bör vara lyhörda inför varandras uppfattning är själva beslutet att ta över kontrollansvar förbehållet den centrala kontrollmyndigheten. Bestämmelsen reglerar inte hur samrådet ska ske eller omfattningen av det, utan innebär att beslutet ska föregås av någon form av dialog. De närmare formerna för samrådet får avgöras av de berörda utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

Prop. 2025/26:206

Prop. 2025/26:206 handlar det om situationer där ett övertagande av kontrollansvar har initierats av den centrala kontrollmyndigheten till följd av ett konkret tips eller klagomål. Det kan dock även handla om situationer där ett befintligt ärende hos den centrala kontrollmyndigheten förgrenar sig på ett sätt som gör att det berör ytterligare aktörer eller kontrollmyndigheter, men där den centrala myndigheten måste agera innan något samråd med den eller de andra berörda kontrollansvariga kan äga rum.

Uppgiftsskyldighet mellan kontrollmyndigheter

19 b § Om en kontrollmyndighet uppmärksammar en omständighet som kan antas leda till en åtgärd enligt förordning (EU) 2017/625 inom en annan kontrollmyndighets ansvarsområde enligt denna lag eller annan lag, ska myndigheten anmäla omständigheten till den andra myndigheten.

Genom paragrafen, som är ny, införs en uppgiftsskyldighet som gör det möjligt för kontrollmyndigheter att lämna uppgifter till varandra som behövs för att de ska kunna utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt EU:s kontrollförordning. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

I bestämmelsen anges en skyldighet för alla kontrollmyndigheter att anmäla omständigheter som myndigheterna uppmärksammar, och som kan antas leda till en åtgärd enligt EU:s kontrollförordning, till ansvarig kontrollmyndighet. Bestämmelsen gäller i förhållande till alla myndigheter som utövar offentlig kontroll eller utför annan offentlig verksamhet enligt EU:s kontrollförordning. Med omständighet avses uppgifter som kommer in till myndigheten från någon annan men också iakttagelser som myndigheten själv gör, exempelvis i samband med en offentlig kontroll. Bestämmelsen medför dock inte en skyldighet för kontrollmyndigheterna att aktivt leta efter omständigheter eller samla in uppgifter som rör någon annan kontrollmyndighets ansvarsområde. Genom rekvisitet ”kan antas leda till en åtgärd” avgränsas uppgiftsskyldigheten till omständigheter av viss betydelse. Skyldigheten gäller alltså inte alla uppgifter eller omständigheter som rör en annan kontrollmyndighets ansvarsområde, utan endast sådana där kontrollmyndigheten kan antas behöva vidta en åtgärd. Att det ska handla om en omständighet som kan antas leda till en åtgärd innebär vidare att det i första hand (men inte uteslutande) är omständigheter som tyder på misstänkt bristande efterlevnad som avses, se bl.a. artiklarna 137 och 138 i EU:s kontrollförordning. Anmälan ska ske på initiativ av den myndighet som uppmärksammar omständigheten och förutsätter således

inte att uppgifter begärs ut av den mottagande kontrollmyndigheten. Av

detta följer att det är den kontrollmyndighet som uppmärksammar Prop. 2025/26:206 omständigheten som ska bedöma om en anmälan ska göras till den andra kontrollmyndigheten eller inte.

19 c § En kontrollmyndighet ska på begäran lämna en uppgift till en annan kontrollmyndighet, om den andra myndigheten bedömer att den behöver uppgiften för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet enligt denna lag eller annan lag som kompletterar förordning (EU) 2017/625.

Enligt bestämmelsen ska alla kontrollmyndigheter på begäran lämna ut en uppgift som myndigheten förfogar över till en annan kontrollmyndighet, om uppgiften behövs för att den andra myndigheten ska kunna utöva offentlig kontroll eller utföra annan offentlig verksamhet enligt lagen eller annan lag. Bestämmelsen gäller således i förhållande till alla myndigheter som utövar offentlig kontroll eller utför annan offentlig verksamhet. Enligt flera av de lagar som kompletterar EU:s kontrollförordning har uttrycken ”offentlig kontroll” och ”annan offentlig verksamhet” en något vidare betydelse än vad som följer av EU:s kontrollförordning. Det framgår t.ex. av 2 § att med offentlig kontroll avses dels offentlig kontroll enligt EU:s kontrollförordning, dels kontroll i övrigt av att lagen och föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen följs. Det anges vidare i samma bestämmelse att med annan offentlig verksamhet avses både annan offentlig verksamhet enligt EU:s kontrollförordning och sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen. Kontrollmyndigheterna får begära att ta del av uppgifter som behövs även för sådan offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet och inte enbart offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt EU:s kontrollförordning. Att det ska finnas behov av uppgifterna för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet avgränsar tillämpningen av bestämmelsen till de områden där uttrycken ”offentlig kontroll” och ”annan offentlig verksamhet” används.

Bedömningen av om en uppgift behövs för en kontrollmyndighets offentliga kontroll eller annan offentlig verksamhet görs av den myndighet som begär ut uppgiften. Myndigheten måste dock noga överväga vilka uppgifter som behövs och avgränsa sin begäran till dessa uppgifter. Det innebär att en begäran till den myndighet hos vilken uppgiften finns måste vara tydlig och precis så att inte fler uppgifter lämnas ut än vad som faktiskt behövs.

11.5Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter

18 a § Jordbruksverket får besluta att från en länsstyrelse eller kommun, eller från ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter, ta över ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksam-

Prop. 2025/26:206 het i fråga om en misstänkt avsiktlig överträdelse som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande.

100

Att kontrollen därutöver måste avse avsiktliga överträdelser som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande innebär att paragrafen endast är tillämplig på ärenden eller fall som avser fusk. Att det kontrollansvar som ska tas över ska avse en misstänkt överträdelse betyder att det måste finnas i vart fall en misstanke eller indikation om fusk för att kontrollansvaret ska kunna tas över. Det kan till exempel handla om en iakttagelse vid en tidigare kontroll eller ett tips eller klagomål som indikerar att fusk kan förekomma. Däremot krävs det inte att fusk har konstaterats. En misstänkt överträdelse bör i detta sammanhang också anses inkludera fall där det redan finns så mycket utredning att det är möjligt att konstatera att en överträdelse har skett. Bestämmelsen är formulerad på så sätt att samtliga dessa rekvisit måste vara uppfyllda för att kontrollansvar ska kunna tas över. Det räcker alltså inte med att det är fråga om en misstänkt avsiktlig överträdelse (som inte utgör ett bedrägligt eller vilseledande agerande) eller en överträdelse som bedöms utgöra ett vilseledande (men som inte misstänks vara avsiktlig).

Ett övertagande av kontrollansvar kan initieras antingen av Jordbruksverket eller av den länsstyrelse, den kommun, det organ eller den fysiska person som har kontrollansvar för den aktuella överträdelsen.

Det finns inte några hinder för när i tiden övertagandet av kontrollansvar kan ske. Övertagandet kan avse såväl ett redan uppstartat ärende (exempelvis ett tips eller klagomål som kommit in till den ordinarie kontrollansvarige eller en misstanke om fusk som uppstått vid tidigare kontroll) som en misstänkt överträdelse som ännu inte lett till några åtgärder hos den ordinarie kontrollansvarige (exempelvis ett tips eller klagomål som kommit in direkt till Jordbruksverket eller ett ärende som omfattar aktörer eller anläggningar som tillhör flera olika kontrollansvariga). Det är också möjligt att kontrollansvaret för misstänkt fusk ligger kvar hos den ordinarie kontrollansvarige för vidare utredning fram till dess att omständigheterna i ett senare skede utvecklas på ett sätt som gör att kontrollansvaret för överträdelsen behöver tas över.

Det är dock Jordbruksverket som ensamt bedömer om förutsättningarna för att ta över kontrollansvaret enligt paragrafen är uppfyllda. Det finns därmed inte någon skyldighet för Jordbruksverket att ta över kontrollansvaret i fråga om en överträdelse som en länsstyrelse, en kommun, ett organ eller en fysisk person bedömer, eller önskar, att myndigheten ska ta över ansvaret för.

Kontrollansvaret för en överträdelse övergår till Jordbruksverket i samband med att myndigheten beslutar att inleda ärendet. I och med att ansvaret tas över blir Jordbruksverket behörig myndighet att utöva offentlig kontroll och ansvarig kontrollmyndighet i fråga om den eller de misstänkta överträdelser som omfattas av beslutet. Det innebär att Jordbruksverket också har de befogenheter som tillkommer en behörig myndighet enligt EU:s kontrollförordning och en kontrollmyndighet enligt bl.a. 21, 23 och 25 §§ vid kontrollen av den aktuella överträdelsen.

Jordbruksverket behåller kontrollansvaret för en överträdelse så länge ärendet pågår och det upphör först när ärendet avslutas. Ansvaret för eventuella uppföljande kontroller av avslutade ärenden ligger därmed som utgångspunkt på den ordinarie kontrollansvarige. Om Jordbruksverket bedömer att det har skett en eller flera överträdelser, men att de inte begåtts genom fusk, finns det inte längre skäl för att Jordbruksverket ska ha kontrollansvaret. Myndigheten bör då avsluta sin handläggning och informera den ordinarie kontrollansvarige om bedömningen. Det ankommer i så fall på den ordinarie kontrollansvarige att besluta om eventuella åtgärder i anledning av överträdelserna. Det finns dock ingenting som hindrar att Jordbruksverket, om förutsättningarna i paragrafen är uppfyllda, inleder ett nytt ärende och tar över kontrollansvaret på nytt avseende en uppföljande kontroll.

Medan första stycket avgränsar vilka slags misstänkta överträdelser som kan leda till ett övertagande, innehåller andra stycket krav på att de misstänkta överträdelserna ska vara särskilt omfattande eller komplicerade eller att det finns andra särskilda skäl för ett övertagande. Det kan handla om att det fusk som misstänks eller den utredning som krävs är särskilt omfattande eller komplicerad. Det kan också handla om att överträdelserna rör flera aktörer, eller en aktör som är verksam på flera olika geografiska platser, och att kontrollen därmed involverar flera olika kontrollmyndigheter, vilket riskerar att äventyra en effektiv och ändamålsenlig kontroll. Ett exempel på när det kan finnas andra särskilda skäl för att ta över kontrollansvar är att det handlar om tips som kommer in till Jordbruksverket där det krävs ett skyndsamt agerande och där vikten av att en kontroll utan dröjsmål utförs motiverar att kontrollansvaret tas över från den ordinarie kontrollansvarige.

Möjligheten för en central kontrollmyndighet att ta över kontrollansvar för vissa misstänkta överträdelser genom fusk innebär inte att ansvaret ska

Prop. 2025/26:206

101

Prop. 2025/26:206 flyttas över rutinmässigt eller i någon större omfattning. Det bör handla om att det i det enskilda fallet finns ett behov av att använda den centrala

	kontrollmyndighetens särskilda kompetenser och resurser för att ett över-
	tagande av kontrollansvaret ska vara befogat. Bedömningen av vad som är
	en komplicerad eller omfattande överträdelse kommer att skilja sig mellan
	olika kontrollansvariga beroende på deras storlek, resurser och förmåga i
	övrigt att utreda ärenden om fusk. Den centrala kontrollmyndigheten har
	ett visst utrymme att från fall till fall bedöma behovet av, och lämpligheten
	i, att ta över kontrollansvaret för en misstänkt överträdelse. Vid den
	bedömningen ska omfattningen och konsekvenserna av det misstänkta
	fusket, den kontrollansvariges förutsättningar att utreda överträdelsen
	samt behovet av koordinering mellan olika kontrollansvariga och behovet
	av en skyndsam utredning särskilt beaktas.
	Ett beslut om övertagande ska som huvudregel föregås av ett samråd
	med den som ansvaret tas över från. Utgångspunkten när en central kon-
	trollmyndighet tar över kontrollansvar från en ordinarie kontrollmyndighet
	eller annan kontrollansvarig är alltså att de inblandade först ska rådgöra
	med varandra. Kravet på att samråda med den ordinarie kontrollansvarige
	innan ett beslut ska inte förstås som ett krav på konsensus. Genom sam-
	rådet stäms behovet av ett övertagande av kontrollansvaret av med den
	ordinarie kontrollansvarige och den centrala kontrollmyndigheten inhäm-
	tar nödvändiga uppgifter för denna bedömning. Även om de inblandade
	bör vara lyhörda inför varandras uppfattning är själva beslutet att ta över
	kontrollansvar förbehållet den centrala kontrollmyndigheten. Bestäm-
	melsen reglerar inte hur samrådet ska ske eller omfattningen av det, utan
	innebär att beslutet ska föregås av någon form av dialog. De närmare
	formerna för samrådet får avgöras av de berörda utifrån omständigheterna
	i det enskilda fallet.
	Det görs ett undantag från kravet på samråd, om kontrollen brådskar
	eller det av andra skäl är olämpligt med samråd. Med att kontrollen bråds-
	kar avses att det är angeläget att ett kontrollbesök eller andra handlägg-
	ningsåtgärder utförs omgående, exempelvis att det finns ett behov av att
	agera innan den aktör som ska kontrolleras hinner vidta åtgärder för att
	dölja en överträdelse. Det ska med andra ord inte finnas tid för den centrala
	kontrollmyndigheten att kontakta och samråda med den ordinarie kontroll-
	ansvarige utan risk för att äventyra föremålet för kontrollen. I första hand
	handlar det om situationer där ett övertagande av kontrollansvar har
	initierats av den centrala kontrollmyndigheten till följd av ett konkret tips
	eller klagomål. Det kan dock även handla om situationer där ett befintligt
	ärende hos den centrala kontrollmyndigheten förgrenar sig på ett sätt som
	gör att det berör ytterligare aktörer eller kontrollmyndigheter, men där den
	centrala myndigheten måste agera innan något samråd med den eller de
	berörda kontrollansvariga kan äga rum.
	Med olämpligt menas att ett samråd på grund av någon särskild omstän-
	dighet riskerar att medföra negativa konsekvenser för den offentliga kon-
	trollen eller något närliggande intresse. En sådan situation kan exempelvis
	vara när den centrala kontrollmyndighetens bedömning att det finns ett
	behov av att ta över kontrollansvaret bygger på särskilt känslig information
	som, om den skulle spridas, riskerar att äventyra föremålet för den aktuella
	kontrollen eller andra pågående utredningar. Det gäller särskilt om det är
102	många kontrollansvariga som berörs av överträdelsen och kravet på

samråd, och i synnerhet om informationen utgör en del av en myndighets-	Prop. 2025/26:206
gemensam insats med andra nationella eller utländska myndigheter och
EU-organ.
Uppgiftsskyldighet mellan kontrollmyndigheter
20 b § Om en kontrollmyndighet uppmärksammar en omständighet som kan
antas leda till en åtgärd enligt förordning (EU) 2017/625 inom en annan kontroll-
myndighets ansvarsområde enligt denna lag eller annan lag, ska myndigheten
anmäla omständigheten till den andra myndigheten.
Genom paragrafen, som är ny, införs en uppgiftsskyldighet som gör det
möjligt för kontrollmyndigheter att lämna uppgifter till varandra som be-
hövs för att de ska kunna utföra offentlig kontroll och annan offentlig verk-
samhet enligt EU:s kontrollförordning. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.
I bestämmelsen anges en skyldighet för alla kontrollmyndigheter att an-
mäla omständigheter som myndigheterna uppmärksammar, och som kan
antas leda till en åtgärd enligt EU:s kontrollförordning, till ansvarig kon-
trollmyndighet. Bestämmelsen gäller i förhållande till alla myndigheter
som utövar offentlig kontroll eller utför annan offentlig verksamhet enligt
EU:s kontrollförordning. Med omständighet avses uppgifter som kommer
in till myndigheten från någon annan men också iakttagelser som myndig-
heten själv gör, exempelvis i samband med en offentlig kontroll. Bestäm-
melsen medför dock inte en skyldighet för kontrollmyndigheterna att
aktivt leta efter omständigheter eller samla in uppgifter som rör någon
annan kontrollmyndighets ansvarsområde. Genom rekvisitet ”kan antas
leda till en åtgärd” avgränsas uppgiftsskyldigheten till omständigheter av
viss betydelse. Skyldigheten gäller alltså inte alla uppgifter eller omstän-
digheter som rör en annan kontrollmyndighets ansvarsområde, utan endast
sådana där kontrollmyndigheten kan antas behöva vidta en åtgärd. Att det
ska handla om en omständighet som kan antas leda till en åtgärd innebär
vidare att det i första hand (men inte uteslutande) är omständigheter som
tyder på misstänkt bristande efterlevnad som avses, se bl.a. artiklarna 137
och 138 i EU:s kontrollförordning. Anmälan ska ske på initiativ av den
myndighet som uppmärksammar omständigheten och förutsätter således
inte att uppgifter begärs ut av den mottagande kontrollmyndigheten. Av
detta följer att det är den kontrollmyndighet som uppmärksammar
omständigheten som ska bedöma av om en anmälan ska göras till den
berörda kontrollmyndigheten eller inte.
20 c § En kontrollmyndighet ska på begäran lämna en uppgift till en annan
kontrollmyndighet, om den andra myndigheten bedömer att den behöver uppgiften
för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet enligt denna lag eller annan
lag som kompletterar förordning (EU) 2017/625.
Genom paragrafen, som är ny, införs en uppgiftsskyldighet som gör det
möjligt för kontrollmyndigheter att lämna uppgifter till varandra som be-
hövs för att de ska kunna utföra offentlig kontroll och annan offentlig verk-
samhet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.
Enligt bestämmelsen ska alla kontrollmyndigheter på begäran lämna ut
en uppgift som myndigheten förfogar över till en annan kontrollmyndig-
het, om uppgiften behövs för att den andra myndigheten ska kunna utöva	103

Prop. 2025/26:206 offentlig kontroll eller utföra annan offentlig verksamhet enligt lagen eller annan lag. Bestämmelsen gäller således i förhållande till alla myndigheter som utövar offentlig kontroll eller utför annan offentlig verksamhet. Enligt flera av de lagar som kompletterar EU:s kontrollförordning har uttrycken ”offentlig kontroll” och ”annan offentlig verksamhet” en något vidare betydelse än vad som följer av EU:s kontrollförordning. Det framgår t.ex. av 2 § livsmedelslagen (2006:804) att med offentlig kontroll avses dels offentlig kontroll enligt EU:s kontrollförordning, dels kontroll i övrigt av att lagen och föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen följs. Det anges vidare i samma bestämmelse att med annan offentlig verksamhet avses både annan offentlig verksamhet enligt EU:s kontrollförordning och sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen. Kontrollmyndigheterna får begära att ta del av uppgifter som behövs även för sådan offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet och inte enbart offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt EU:s kontrollförordning. Att det ska finnas behov av uppgifterna för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet avgränsar tillämpningen av bestämmelsen till de områden där uttrycken ”offentlig kontroll” och ”annan offentlig verksamhet” används.

11.6Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m.

Övertagande av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

12 a § Den kontrollmyndighet som regeringen bestämmer får besluta att från en länsstyrelse eller kommun, eller från ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter, ta över ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om en misstänkt avsiktlig överträdelse som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande.

Genom paragrafen, som är ny, införs en möjlighet för den kontrollmyndighet som regeringen bestämmer att under vissa omständigheter ta över kontrollansvaret i fråga om överträdelser som begåtts genom fusk. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

Av första stycket följer att det är möjligt att ta över kontrollansvaret i fråga om en eller flera misstänkta överträdelser. Det är däremot inte möj-

104

ligt att med stöd av bestämmelsen ta över allt kontrollansvar för en viss aktör eller anläggning.

Att kontrollen därutöver måste avse avsiktliga överträdelser som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande innebär att paragrafen endast är tillämplig på ärenden eller fall som avser fusk. Att det kontrollansvar som ska tas över ska avse en misstänkt överträdelse betyder att det måste finnas i vart fall en misstanke eller indikation om fusk för att kontrollansvaret ska kunna tas över. Det kan till exempel handla om en iakttagelse vid en tidigare kontroll eller ett tips eller klagomål som indikerar att fusk kan förekomma. Däremot krävs det inte att fusk har konstaterats. En misstänkt överträdelse bör i detta sammanhang också anses inkludera fall där det redan finns så mycket utredning att det är möjligt att konstatera att en överträdelse har skett. Bestämmelsen är formulerad på så sätt att samtliga dessa rekvisit måste vara uppfyllda för att kontrollansvar ska kunna tas över. Det räcker alltså inte med att det är fråga om en misstänkt avsiktlig överträdelse (som inte utgör ett bedrägligt eller vilseledande agerande) eller en överträdelse som bedöms utgöra ett vilseledande (men som inte misstänks vara avsiktlig).

Med kontrollmyndigheter avses i första hand Jordbruksverket och andra statliga myndigheter enligt föreskrifter som regeringen meddelar (10 § första stycket). Regeringen får också meddela föreskrifter om att Jordbruksverket får överlämna åt länsstyrelserna eller kommunerna att utöva offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet (10 § tredje stycket). Ett övertagande av kontrollansvar kan initieras antingen av den centrala kontrollmyndighet som regeringen bestämmer eller av den länsstyrelse, den kommun, det organ eller den fysiska person som har kontrollansvar för den aktuella överträdelsen.

Det finns inte några hinder för när i tiden övertagandet av kontrollansvar kan ske. Övertagandet kan avse såväl ett redan uppstartat ärende (exempelvis ett tips eller klagomål som kommit in till den ordinarie kontrollansvarige eller en misstanke om fusk som uppstått vid tidigare kontroll) som en misstänkt överträdelse som ännu inte lett till några åtgärder hos den ordinarie kontrollansvarige (exempelvis ett tips eller klagomål som kommit in direkt till den centrala myndigheten eller ett ärende som omfattar aktörer eller anläggningar som tillhör flera olika kontrollmyndigheter). Det är också möjligt att kontrollansvaret för misstänkt fusk ligger kvar hos den ordinarie kontrollansvarige för vidare utredning fram till dess att omständigheterna i ett senare skede utvecklas på ett sätt som gör att kontrollansvaret för överträdelsen behöver tas över.

Det är dock den centrala myndigheten som ensam bedömer om förutsättningarna för att ta över kontrollansvaret enligt paragrafen är uppfyllda. Det finns därmed inte någon skyldighet för den centrala myndigheten att ta över kontrollansvaret i fråga om en överträdelse som en länsstyrelse, en kommun, ett organ eller en fysisk person bedömer, eller önskar, att myndigheten ska ta över ansvaret för.

Kontrollansvaret för en överträdelse övergår till den centrala myndigheten i samband med att den myndigheten beslutar att inleda ärendet. I och med att ansvaret tas över blir den centrala myndigheten behörig myndighet att utöva offentlig kontroll och ansvarig kontrollmyndighet i fråga om den eller de misstänkta överträdelser som omfattas av beslutet. Det innebär att den centrala myndigheten också har de befogenheter som tillkommer en

Prop. 2025/26:206

105

Prop. 2025/26:206 behörig myndighet enligt EU:s kontrollförordning och en kontrollmyndig-

	het enligt bl.a. 13 och 16 §§ vid kontrollen av den aktuella överträdelsen.
	Gränserna för kontrollansvaret styrs av den misstänkta överträdelsen.
	Handlar det om ett tips eller klagomål, är det föremålet för detta tips eller
	klagomål som det övertagna kontrollansvaret avser. Handlar det om en
	uppföljande kontroll av en konstaterad bristande efterlevnad, är det orsa-
	ken och omfattningen av denna bristande efterlevnad samt aktörens ansvar
	som är föremålet för det övertagna kontrollansvaret. Det är dock naturligt
	att ytterligare överträdelser kan uppmärksammas under handläggningen,
	exempelvis kan en utredning av orsak och omfattning medföra att ytter-
	ligare aktörer eller anläggningar tillkommer. Om den centrala myndig-
	heten bedömer att den bör ha ansvaret för offentlig kontroll och annan
	offentlig verksamhet även i fråga om sådana ytterligare överträdelser, som
	ligger utanför ramen för det beslut om övertagande av kontrollansvar som
	redan har fattats, måste myndigheten fatta ett ytterligare beslut om att
	överta kontrollansvar.
	Den centrala myndigheten behåller kontrollansvaret för en överträdelse
	så länge ärendet pågår och det upphör först när ärendet avslutas. Ansvaret
	för eventuella uppföljande kontroller av avslutade ärenden ligger därmed
	som utgångspunkt på den ordinarie kontrollansvarige. Om den centrala
	kontrollmyndigheten bedömer att det har skett en eller flera överträdelser,
	men att de inte begåtts genom fusk, finns det inte längre skäl för att den
	centrala kontrollmyndigheten ska ha kontrollansvaret. Myndigheten bör
	då avsluta sin handläggning och informera den ordinarie kontrollansvarige
	om bedömningen. Det ankommer i så fall på den ordinarie kontroll-
	ansvarige att besluta om eventuella åtgärder i anledning av överträdel-
	serna. Det finns dock ingenting som hindrar att den centrala myndigheten,
	om förutsättningarna i paragrafen är uppfyllda, inleder ett nytt ärende och
	tar över kontrollansvaret på nytt avseende en uppföljande kontroll.
	Medan första stycket avgränsar vilka slags misstänkta överträdelser som
	kan leda till ett övertagande, innehåller andra stycket krav på att de
	misstänkta överträdelserna ska vara särskilt omfattande eller komplicerade
	eller att det finns andra särskilda skäl för ett övertagande. Det kan handla
	om att det fusk som misstänks eller den utredning som krävs är särskilt
	omfattande eller komplicerad. Det kan också handla om att överträdelserna
	rör flera aktörer, eller en aktör som är verksam på flera olika geografiska
	platser, och att kontrollen därmed involverar flera olika kontrollansvariga,
	vilket riskerar att äventyra en effektiv och ändamålsenlig kontroll. Ett
	exempel på när det kan finnas andra särskilda skäl att ta över
	kontrollansvar är att det handlar om tips som kommer in till den centrala
	myndigheten där det krävs ett skyndsamt agerande och där vikten av att en
	kontroll utan dröjsmål utförs motiverar att kontrollansvaret tas över från
	den ordinarie kontrollansvarige.
	Möjligheten för en central kontrollmyndighet att ta över kontrollansvar
	för vissa misstänkta överträdelser genom fusk innebär inte att ansvaret ska
	flyttas över rutinmässigt eller i någon större omfattning. Det bör handla
	om att det i det enskilda fallet finns ett behov av att använda den centrala
	kontrollmyndighetens särskilda kompetenser och resurser för att ett över-
	tagande av kontrollansvaret ska vara befogat. Bedömningen av vad som är
	en komplicerad eller omfattande överträdelse kommer att skilja sig mellan
106	olika kontrollansvariga beroende på deras storlek, resurser och förmåga i

övrigt att utreda ärenden om fusk. Den centrala kontrollmyndigheten har ett visst utrymme att från fall till fall bedöma behovet av, och lämpligheten i, att ta över kontrollansvaret för en misstänkt överträdelse. Vid den bedömningen ska omfattningen och konsekvenserna av det misstänkta fusket, den kontrollansvariges förutsättningar att utreda överträdelsen samt behovet av koordinering mellan olika kontrollansvariga och behovet av en skyndsam utredning särskilt beaktas.

Prop. 2025/26:206

107

Prop. 2025/26:206 Uppgiftsskyldighet mellan kontrollmyndigheter

12 b § Om en kontrollmyndighet uppmärksammar en omständighet som kan antas leda till en åtgärd enligt förordning (EU) 2017/625 inom en annan kontrollmyndighets ansvarsområde enligt denna lag eller annan lag, ska myndigheten anmäla omständigheten till den andra myndigheten.

12 c § En kontrollmyndighet ska på begäran lämna en uppgift till en annan kontrollmyndighet, om den andra myndigheten bedömer att den behöver uppgiften för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet enligt denna lag eller annan lag som kompletterar förordning (EU) 2017/625.

	Genom paragrafen, som är ny, införs en uppgiftsskyldighet som gör det
	möjligt för kontrollmyndigheter att lämna uppgifter till varandra som be-
	hövs för att de ska kunna utföra offentlig kontroll och annan offentlig verk-
	samhet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.
	Enligt bestämmelsen ska alla kontrollmyndigheter på begäran lämna ut
	en uppgift som myndigheten förfogar över till en annan kontrollmyndig-
	het, om uppgiften behövs för att den andra myndigheten ska kunna utöva
	offentlig kontroll eller utföra annan offentlig verksamhet enligt lagen eller
	annan lag. Bestämmelsen gäller således i förhållande till alla myndigheter
	som utövar offentlig kontroll eller utför annan offentlig verksamhet. Enligt
108	flera av de lagar som kompletterar EU:s kontrollförordning har uttrycken
108

”offentlig kontroll” och ”annan offentlig verksamhet” en något vidare Prop. 2025/26:206 betydelse än vad som följer av EU:s kontrollförordning. Det framgår t.ex.

av 2 § livsmedelslagen (2006:804) att med offentlig kontroll avses dels offentlig kontroll enligt EU:s kontrollförordning, dels kontroll i övrigt av att lagen och föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen följs. Det anges vidare i samma bestämmelse att med annan offentlig verksamhet avses både annan offentlig verksamhet enligt EU:s kontrollförordning och sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen. Kontrollmyndigheterna får begära att ta del av uppgifter som behövs även för sådan offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet och inte enbart offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt EU:s kontrollförordning. Att det ska finnas behov av uppgifterna för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet avgränsar tillämpningen av bestämmelsen till de områden där uttrycken ”offentlig kontroll” och ”annan offentlig verksamhet” används.

11.7Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m.

Övertagande av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

9 e § Jordbruksverket får besluta att från en länsstyrelse, eller från ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter, ta över ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625 i fråga om en misstänkt avsiktlig överträdelse som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande.

Ett sådant beslut får fattas endast om den misstänkta överträdelsen är särskilt
omfattande eller komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl. Innan ett
beslut fattas ska samråd ske med den som ansvaret tas över från. Samråd behöver
dock inte ske om kontrollen brådskar eller om det annars är olämpligt.
Genom paragrafen, som är ny, införs en möjlighet för Jordbruksverket att
under vissa omständigheter ta över kontrollansvaret i fråga om överträdel-
ser som begåtts genom fusk. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.
Av första stycket följer att det är möjligt att ta över kontrollansvaret i
fråga om en eller flera misstänkta överträdelser. Det är däremot inte möj-
ligt att med stöd av bestämmelsen ta över allt kontrollansvar för en viss
aktör eller anläggning.
Det framgår också att bestämmelsen endast är tillämplig när det gäller
offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt EU:s kontroll-
förordning. Möjligheten att ta över kontrollansvar omfattar därmed inte
offentlig kontroll som faller utanför tillämpningsområdet för EU:s	109
	109

Prop. 2025/26:206 kontrollförordning (se 2 a §) och som inte heller omfattas av föreskrifter som har meddelats med stöd av 2 b § om att EU:s kontrollförordning ska

	tillämpas. Det gäller bl.a. offentlig kontroll enligt Europaparlamentets och
	rådets förordning (EU) 2016/1012 av den 8 juni 2016 om avelstekniska
	och genealogiska villkor för avel, handel med och införsel till unionen av
	renrasiga avelsdjur, hybridavelssvin och avelsmaterial från dem och om
	ändring av förordning (EU) nr 652/2014, rådets direktiv 89/608/EEG och
	90/425/EEG och om upphävande av vissa akter med avseende på djuravel
	(förordningen om djuravel). Även när det gäller förebyggande av sjuk-
	domar hos djur (se 1 § 2) har bedömningen gjorts att EU:s kontrollförord-
	ning som huvudregel inte är tillämplig på de frivilliga kontrollprogram
	som lagen reglerar, se prop. 2020/21:43 s. 271–272.
	Att kontrollen därutöver måste avse avsiktliga överträdelser som begåtts
	genom bedrägligt eller vilseledande agerande innebär att paragrafen
	endast är tillämplig på ärenden eller fall som avser fusk. Att det
	kontrollansvar som ska tas över ska avse en misstänkt överträdelse betyder
	att det måste finnas i vart fall en misstanke eller indikation om fusk för att
	kontrollansvaret ska kunna tas över. Det kan till exempel handla om en
	iakttagelse vid en tidigare kontroll eller ett tips eller klagomål som
	indikerar att fusk kan förekomma. Däremot krävs det inte att fusk har
	konstaterats. En misstänkt överträdelse bör i detta sammanhang också
	anses inkludera fall där det redan finns så mycket utredning att det är
	möjligt att konstatera att en överträdelse har skett. Bestämmelsen är
	formulerad på så sätt att samtliga dessa rekvisit måste vara uppfyllda för
	att kontrollansvar ska kunna tas över. Det räcker alltså inte med att det är
	fråga om en misstänkt avsiktlig överträdelse (som inte utgör ett bedrägligt
	eller vilseledande agerande) eller en överträdelse som bedöms utgöra ett
	vilseledande (men som inte misstänks vara avsiktlig).
	Ett övertagande av kontrollansvar kan initieras antingen av Jordbruks-
	verket eller av den länsstyrelse, det organ eller den fysiska person som har
	kontrollansvar för den aktuella överträdelsen.
	Det finns inte några hinder för när i tiden övertagandet av kontrollansvar
	kan ske. Övertagandet kan avse såväl ett redan uppstartat ärende
	(exempelvis ett tips eller klagomål som kommit in till den ordinarie
	kontrollansvarige eller en misstanke om fusk som uppstått vid tidigare
	kontroll) som en misstänkt överträdelse som ännu inte lett till några
	åtgärder hos den ordinarie kontrollansvarige (exempelvis ett tips eller
	klagomål som kommit in direkt till Jordbruksverket eller ett ärende som
	omfattar aktörer eller anläggningar som tillhör flera olika kontrollmyndig-
	heter). Det är också möjligt att kontrollansvaret för misstänkt fusk ligger
	kvar hos den ordinarie kontrollansvarige för vidare utredning fram till dess
	att omständigheterna i ett senare skede utvecklas på ett sätt som gör att
	kontrollansvaret för överträdelsen behöver tas över.
	Det är dock Jordbruksverket som ensamt bedömer om förutsättningarna
	för att ta över kontrollansvaret enligt paragrafen är uppfyllda. Det finns
	därmed inte någon skyldighet för Jordbruksverket att ta över
	kontrollansvaret i fråga om en överträdelse som en länsstyrelse, ett organ
	eller en fysisk person bedömer, eller önskar, att myndigheten ska ta över
	ansvaret för.
	Kontrollansvaret för en överträdelse övergår till Jordbruksverket i sam-
110	band med att myndigheten beslutar att inleda ärendet. I och med att

ansvaret tas över blir Jordbruksverket behörig myndighet att utöva offentlig kontroll och ansvarig kontrollmyndighet i fråga om den eller de misstänkta överträdelser som omfattas av beslutet. Det innebär att Jordbruksverket också har de befogenheter som tillkommer en behörig myndighet enligt EU:s kontrollförordning och en kontrollmyndighet enligt bl.a. 10 och 12 §§ vid kontrollen av den aktuella överträdelsen.

Jordbruksverket behåller kontrollansvaret för en överträdelse så länge ärendet pågår och det upphör först när ärendet avslutas. Ansvaret för eventuella uppföljande kontroller av avslutade ärenden ligger därmed som utgångspunkt på den ordinarie kontrollansvarige. Om Jordbruksverket bedömer att det har skett en eller flera överträdelser, men att de inte begåtts genom fusk, finns det inte längre skäl för att Jordbruksverket ska ha kontrollansvaret. Myndigheten bör då avsluta sin handläggning och informera den ordinarie kontrollansvarige om bedömningen. Det ankommer i så fall på den ordinarie kontrollansvarige att besluta om eventuella åtgärder i anledning av överträdelserna. Det finns dock ingenting som hindrar att Jordbruksverket, om förutsättningarna i paragrafen är uppfyllda, inleder ett nytt ärende och tar över kontrollansvaret på nytt avseende en uppföljande kontroll.

Medan första stycket avgränsar vilka slags misstänkta överträdelser som kan leda till ett övertagande, innehåller andra stycket krav på att de misstänkta överträdelserna ska vara särskilt omfattande eller komplicerade eller att det finns andra särskilda skäl för ett övertagande. Det kan handla om att det fusk som misstänks eller den utredning som krävs är särskilt omfattande eller komplicerad. Det kan också handla om att överträdelserna rör flera aktörer, eller en aktör som är verksam på flera olika geografiska platser, och att kontrollen därmed involverar flera olika kontrollansvariga, vilket riskerar att äventyra en effektiv och ändamålsenlig kontroll. Ett exempel på när det kan finnas andra särskilda skäl att ta över kontrollansvar är att det handlar om tips som kommer in till Jordbruksverket där det krävs ett skyndsamt agerande och där vikten av att en kontroll utan dröjsmål utförs motiverar att kontrollansvaret tas över från den ordinarie kontrollansvarige.

Prop. 2025/26:206

111

Prop. 2025/26:206 kontrollmyndighetens särskilda kompetenser och resurser för att ett övertagande av kontrollansvaret ska vara befogat. Bedömningen av vad som är en komplicerad eller omfattande överträdelse kommer att skilja sig mellan olika kontrollansvariga beroende på deras storlek, resurser och förmåga i övrigt att utreda ärenden om fusk. Den centrala kontrollmyndigheten har ett visst utrymme att från fall till fall bedöma behovet av, och lämpligheten i, att ta över kontrollansvaret för en misstänkt överträdelse. Vid den bedömningen ska omfattningen och konsekvenserna av det misstänkta fusket, den kontrollansvariges förutsättningar att utreda överträdelsen samt behovet av koordinering mellan olika kontrollansvariga och behovet av en skyndsam utredning särskilt beaktas.

112

gemensam insats med andra nationella eller utländska myndigheter och Prop. 2025/26:206 EU-organ.

11.8Föreslaget till lag om ändring i lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel

Övertagande av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

9 a § Livsmedelsverket får besluta att från en länsstyrelse eller kommun, eller från ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter, ta över ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om en misstänkt avsiktlig överträdelse som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande.

Att kontrollen därutöver måste avse avsiktliga överträdelser som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande innebär att paragrafen endast är tillämplig på ärenden eller fall som avser fusk. Att det kontrollansvar som ska tas över ska avse en misstänkt överträdelse betyder att det måste finnas i vart fall en misstanke eller indikation om fusk för att kontrollansvaret ska kunna tas över. Det kan till exempel handla om en iakttagelse vid en tidigare kontroll eller ett tips eller klagomål som indikerar att fusk kan förekomma. Däremot krävs det inte att fusk har konstaterats. En misstänkt överträdelse bör i detta sammanhang också anses inkludera fall där det redan finns så mycket utredning att det är möjligt att konstatera att en överträdelse har skett. Bestämmelsen är formulerad på så sätt att samtliga dessa rekvisit måste vara uppfyllda för att kontrollansvar ska kunna tas över. Det räcker alltså inte med att det är fråga om en misstänkt avsiktlig överträdelse (som inte utgör ett bedrägligt eller vilseledande agerande) eller en överträdelse som bedöms utgöra ett vilseledande (men som inte misstänks vara avsiktlig).

113

Prop. 2025/26:206 kontrollansvarige eller en misstanke om fusk som uppstått vid tidigare kontroll) som en misstänkt överträdelse som ännu inte lett till några åtgärder hos den ordinarie kontrollansvarige (exempelvis ett tips eller klagomål som kommit in direkt till Livsmedelsverket eller ett ärende som omfattar aktörer eller anläggningar som tillhör flera olika kontrollmyndigheter). Det är också möjligt att kontrollansvaret för misstänkt fusk ligger kvar hos den ordinarie kontrollansvarige för vidare utredning fram till dess att omständigheterna i ett senare skede utvecklas på ett sätt som gör att kontrollansvaret för överträdelsen behöver tas över.

Det är dock Livsmedelsverket som ensamt bedömer om förutsättningarna för att ta över kontrollansvaret enligt paragrafen är uppfyllda. Det finns därmed inte någon skyldighet för Livsmedelsverket att ta över kontrollansvaret i fråga om en överträdelse som en länsstyrelse, en kommun, ett organ eller en fysisk person bedömer, eller önskar, att myndigheten ska ta över ansvaret för.

Kontrollansvaret för en överträdelse övergår till Livsmedelsverket i samband med att myndigheten beslutar att inleda ärendet. I och med att ansvaret tas över blir Livsmedelsverket behörig myndighet att utöva offentlig kontroll och ansvarig kontrollmyndighet i fråga om den eller de misstänkta överträdelser som omfattas av beslutet. Det innebär att Livsmedelsverket också har de befogenheter som tillkommer en behörig myndighet enligt EU:s kontrollförordning och en kontrollmyndighet enligt bl.a. 11, 13 och 15 §§ vid kontrollen av den aktuella överträdelsen.

Gränserna för kontrollansvaret styrs av den misstänkta överträdelsen. Handlar det om ett tips eller klagomål, är det föremålet för detta tips eller klagomål som det övertagna kontrollansvaret avser. Handlar det om en uppföljande kontroll av en konstaterad bristande efterlevnad, är det orsaken och omfattningen av denna bristande efterlevnad samt aktörens ansvar som är föremålet för det övertagna kontrollansvaret. Det är dock naturligt att ytterligare överträdelser kan uppmärksammas under handläggningen, exempelvis kan en utredning av orsak och omfattning medföra att ytterligare aktörer eller anläggningar tillkommer. Om Livsmedelsverket bedömer att myndigheten bör ha ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet även i fråga om sådana ytterligare överträdelser, som ligger utanför ramen för det beslut om övertagande av kontrollansvar som redan har fattats, måste myndigheten fatta ett ytterligare beslut om att överta kontrollansvar.

Livsmedelsverket behåller kontrollansvaret för en överträdelse så länge ärendet pågår och det upphör först när ärendet avslutas. Ansvaret för eventuella uppföljande kontroller av avslutade ärenden ligger därmed som utgångspunkt på den ordinarie kontrollansvarige. Om Livsmedelsverket bedömer att det har skett en eller flera överträdelser, men att de inte begåtts genom fusk, finns det inte längre skäl för att Livsmedelsverket ska ha kontrollansvaret. Myndigheten bör då avsluta sin handläggning och informera den ordinarie kontrollansvarige om bedömningen. Det ankommer i så fall på den ordinarie kontrollansvarige att besluta om eventuella åtgärder i anledning av överträdelserna. Det finns dock ingenting som hindrar att Livsmedelsverket, om förutsättningarna i paragrafen är uppfyllda, inleder ett nytt ärende och tar över kontrollansvaret på nytt avseende en uppföljande kontroll.

114

Medan första stycket avgränsar vilka slags misstänkta överträdelser som kan leda till ett övertagande, innehåller andra stycket krav på att de misstänkta överträdelserna ska vara särskilt omfattande eller komplicerade eller att det finns andra särskilda skäl för ett övertagande. Det kan handla om att det fusk som misstänks eller den utredning som krävs är särskilt omfattande eller komplicerad. Det kan också handla om att överträdelserna rör flera aktörer, eller en aktör som är verksam på flera olika geografiska platser, och att kontrollen därmed involverar flera olika kontrollansvariga, vilket riskerar att äventyra en effektiv och ändamålsenlig kontroll. Ett exempel på när det kan finnas andra särskilda skäl att ta över kontrollansvar är att det handlar om tips som kommer in till Livsmedelsverket där det krävs ett skyndsamt agerande och där vikten av att en kontroll utan dröjsmål utförs motiverar att kontrollansvaret tas över från den ordinarie kontrollansvarige.

Prop. 2025/26:206

115

Prop. 2025/26:206 ansvarige utan risk för att äventyra föremålet för kontrollen. I första hand handlar det om situationer där ett övertagande av kontrollansvar har initierats av den centrala kontrollmyndigheten till följd av ett konkret tips eller klagomål. Det kan dock även handla om situationer där ett befintligt ärende hos den centrala kontrollmyndigheten förgrenar sig på ett sätt som gör att det berör ytterligare aktörer eller kontrollmyndigheter, men där den centrala myndigheten måste agera innan något samråd med den eller de berörda kontrollansvariga kan äga rum.

Uppgiftsskyldighet mellan kontrollmyndigheter

10 b § Om en kontrollmyndighet uppmärksammar en omständighet som kan antas leda till en åtgärd enligt förordning (EU) 2017/625 inom en annan kontrollmyndighets ansvarsområde enligt denna lag eller annan lag, ska myndigheten anmäla omständigheten till den andra myndigheten.

myndighet som uppmärksammar omständigheten och förutsätter således

116

inte att uppgifter begärs ut av den mottagande kontrollmyndigheten. Av Prop. 2025/26:206 detta följer att det är den kontrollmyndighet som uppmärksammar

omständigheten som ska bedöma av om en anmälan ska göras till den berörda kontrollmyndigheten eller inte.

10 c § En kontrollmyndighet ska på begäran lämna en uppgift till en annan kontrollmyndighet, om den andra myndigheten bedömer att den behöver uppgiften för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet enligt denna lag eller annan lag som kompletterar förordning (EU) 2017/625.

Enligt bestämmelsen ska alla kontrollmyndigheter på begäran lämna ut en uppgift som myndigheten förfogar över till en annan kontrollmyndighet, om uppgiften behövs för att den andra myndigheten ska kunna utöva offentlig kontroll eller utföra annan offentlig verksamhet enligt lagen eller annan lag. Bestämmelsen gäller således i förhållande till alla myndigheter som utövar offentlig kontroll eller utför annan offentlig verksamhet. Enligt flera av de lagar som kompletterar EU:s kontrollförordning har uttrycken ”offentlig kontroll” och ”annan offentlig verksamhet” en något vidare betydelse än vad som följer av EU:s kontrollförordning. Det framgår t.ex. av 2 § livsmedelslagen (2006:804) att med offentlig kontroll avses dels offentlig kontroll enligt EU:s kontrollförordning, dels kontroll i övrigt av att lagen och föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen följs. Det anges vidare i samma bestämmelse att med annan offentlig verksamhet avses både annan offentlig verksamhet enligt EU:s kontrollförordning och sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen. Kontrollmyndigheterna får begära att ta del av uppgifter som behövs även för sådan offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet och inte enbart offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt EU:s kontrollförordning. Att det ska finnas behov av uppgifterna för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet avgränsar tillämpningen av bestämmelsen till de områden där uttrycken ”offentlig kontroll” och ”annan offentlig verksamhet” används.

117

Prop. 2025/26:206 11.9	Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:363)
	om kontroll av ekologisk produktion

Övertagande av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

7 a § Livsmedelsverket får besluta att från en länsstyrelse, en kommun eller ett kontrollorgan ta över ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om en misstänkt avsiktlig överträdelse av krav för livsmedel som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande.

Av bestämmelsen följer att det är möjligt att ta över kontrollansvaret i fråga om en eller flera misstänkta överträdelser och att Livsmedelsverkets möjlighet att ta över kontrollansvaret är begränsat till överträdelser som avser livsmedel, jämför 1 § första stycket 1 förordningen (2013:1059) om kontroll av ekologisk produktion. Det är inte möjligt att med stöd av bestämmelsen ta över allt kontrollansvar för en viss aktör eller anläggning.

Att kontrollen därutöver måste avse avsiktliga överträdelser som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande innebär att paragrafen endast är tillämplig på ärenden eller fall som avser fusk. Att det kontrollansvar som ska tas över ska avse en misstänkt överträdelse betyder att det måste finnas i vart fall en misstanke eller indikation om fusk för att kontrollansvaret ska kunna tas över. Det kan till exempel handla om en iakttagelse vid en tidigare kontroll eller ett tips eller klagomål som indikerar att fusk kan förekomma. Däremot krävs det inte att fusk har konstaterats. En misstänkt överträdelse bör i detta sammanhang också anses inkludera fall där det redan finns så mycket utredning att det är möjligt att konstatera att en överträdelse har skett. Bestämmelsen är formulerad på så sätt att samtliga dessa rekvisit måste vara uppfyllda för att kontrollansvar ska kunna tas över. Det räcker alltså inte med att det är fråga om en misstänkt avsiktlig överträdelse (som inte utgör ett bedrägligt eller vilseledande agerande) eller en överträdelse som bedöms utgöra ett vilseledande (men som inte misstänks vara avsiktlig).

Ett övertagande av kontrollansvar kan initieras antingen av Livsmedelsverket eller av den länsstyrelse, den kommun eller det kontrollorgan som har kontrollansvar för den aktuella överträdelsen.

Det finns inte några hinder för när i tiden övertagandet av kontrollansvar kan ske. Övertagandet kan avse såväl ett redan uppstartat ärende (exempelvis ett tips eller klagomål som kommit in till den ordinarie kontrollansvarige eller en misstanke om fusk som uppstått vid tidigare kontroll) som en misstänkt överträdelse som ännu inte lett till några åtgärder hos den ordinarie kontrollansvarige (exempelvis ett tips eller klagomål som kommit in direkt till Livsmedelsverket eller ett ärende som omfattar aktörer eller anläggningar som tillhör flera olika kontrollmyndigheter). Det är också möjligt att kontrollansvaret för misstänkt fusk ligger kvar hos den ordinarie kontrollansvarige för vidare utredning fram till dess att omständigheterna i ett senare skede utvecklas på ett sätt som gör att kontrollansvaret för överträdelsen behöver tas över.

118

Det är dock Livsmedelsverket som ensamt bedömer om förutsättning- Prop. 2025/26:206 arna för att ta över kontrollansvaret är uppfyllda. Det finns därmed inte

någon skyldighet för Livsmedelsverket att ta över kontrollansvaret i fråga om en överträdelse som en länsstyrelse, en kommun eller ett kontrollorgan bedömer, eller önskar, att myndigheten ska ta över ansvaret för.

Kontrollansvaret för en överträdelse övergår till Livsmedelsverket i
samband med att myndigheten beslutar att inleda ärendet. I och med att
ansvaret tas över blir Livsmedelsverket behörig myndighet att utöva
offentlig kontroll och ansvarig kontrollmyndighet i fråga om den eller de
misstänkta överträdelser som omfattas av beslutet. Det innebär att
Livsmedelsverket också har de befogenheter som tillkommer en behörig
myndighet enligt EU:s kontrollförordning och en kontrollmyndighet enligt
bl.a. 8, 11 och 13 §§ vid kontrollen av den aktuella överträdelsen.
Gränserna för kontrollansvaret styrs av den misstänkta överträdelsen.
Handlar det om ett tips eller klagomål, är det föremålet för detta tips eller
klagomål som det övertagna kontrollansvaret avser. Handlar det om en
uppföljande kontroll av en konstaterad bristande efterlevnad, är det
orsaken och omfattningen av denna bristande efterlevnad samt aktörens
ansvar som är föremålet för det övertagna kontrollansvaret. Det är dock
naturligt att ytterligare överträdelser kan uppmärksammas under
handläggningen, exempelvis kan en utredning av orsak och omfattning
medföra att ytterligare aktörer eller anläggningar tillkommer. Om
Livsmedelsverket bedömer att myndigheten bör ha ansvaret för offentlig
kontroll och annan offentlig verksamhet även i fråga om sådana ytterligare
överträdelser, som ligger utanför ramen för det beslut om övertagande av
kontrollansvar som redan har fattats, måste myndigheten fatta ett
ytterligare beslut om att överta kontrollansvar.
Livsmedelsverket behåller kontrollansvaret för en överträdelse så länge
ärendet pågår och det upphör först när ärendet avslutas. Ansvaret för
eventuella uppföljande kontroller i avslutade ärenden ligger därmed som
utgångspunkt på den ordinarie kontrollansvarige. Om Livsmedelsverket
bedömer att det har skett en eller flera överträdelser, men att de inte begåtts
genom fusk, finns det inte längre skäl för att Livsmedelsverket ska ha
kontrollansvaret. Myndigheten bör då avsluta sin handläggning och
informera den ordinarie kontrollansvarige om bedömningen. Det
ankommer i så fall på den ordinarie kontrollansvarige att besluta om
eventuella åtgärder i anledning av överträdelserna. Det finns dock
ingenting som hindrar att Livsmedelsverket, om förutsättningarna är
uppfyllda, inleder ett nytt ärende och tar över kontrollansvaret på nytt
avseende en uppföljande kontroll.
7 b § Jordbruksverket får besluta att från en länsstyrelse eller ett kontrollorgan ta
över ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om en
misstänkt avsiktlig överträdelse som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande
agerande i andra fall än som avses i 7 a §.
Genom paragrafen, som är ny, införs en möjlighet för Jordbruksverket att
under vissa omständigheter ta över kontrollansvaret i fråga om överträdel-
ser som begåtts genom fusk. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.
Av bestämmelsen följer att det är möjligt att ta över kontrollansvaret i
fråga om en eller flera misstänkta överträdelser och att Jordbruksverkets	119
	119

Prop. 2025/26:206 möjlighet att ta över kontrollansvaret är begränsat till överträdelser som avser annat än livsmedel, där Livsmedelsverket har möjlighet att ta över

	kontrollansvaret enligt 7 a §. I praktiken handlar det om överträdelser som
	avser produktion och hantering av jordbruks- och vattenbruksprodukter
	som inte är livsmedel, produktion av insatsmedel för användning i ekolo-
	gisk jordbruks- och vattenbruksproduktion, och produktion av andra pro-
	dukter som är nära kopplade till jordbruk men som inte är livsmedel enligt
	förteckningen i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning
	(EU) 2018/848 av den 30 maj 2018 om ekologisk produktion och märk-
	ning av ekologiska produkter och om upphävande av rådets förordning
	(EG) nr 834/2007, jämför 1 § första stycket 2 förordningen (2013:1059)
	om kontroll av ekologisk produktion. Det är inte möjligt att med stöd av
	bestämmelsen ta över allt kontrollansvar för en viss aktör eller anläggning.
	Att kontrollen därutöver måste avse avsiktliga överträdelser som begåtts
	genom bedrägligt eller vilseledande agerande innebär att paragrafen
	endast är tillämplig på ärenden eller fall som avser fusk. Att det
	kontrollansvar som ska tas över ska avse en misstänkt överträdelse betyder
	att det måste finnas i vart fall en misstanke eller indikation om fusk för att
	kontrollansvaret ska kunna tas över. Det kan till exempel handla om en
	iakttagelse vid en tidigare kontroll eller ett tips eller klagomål som
	indikerar att fusk kan förekomma. Däremot krävs det inte att fusk har
	konstaterats. En misstänkt överträdelse bör i detta sammanhang också anses
	inkludera fall där det redan finns så mycket utredning att det är möjligt att
	konstatera att en överträdelse har skett. Bestämmelsen är formulerad på så
	sätt att samtliga dessa rekvisit måste vara uppfyllda för att kontrollansvar
	ska kunna tas över. Det räcker alltså inte med att det är fråga om en
	misstänkt avsiktlig överträdelse (som inte utgör ett bedrägligt eller
	vilseledande agerande) eller en överträdelse som bedöms utgöra ett
	vilseledande (men som inte misstänks vara avsiktlig).
	Ett övertagande av kontrollansvar kan initieras antingen av Jordbruks-
	verket eller av den länsstyrelse eller det kontrollorgan som har kontroll-
	ansvar för den aktuella överträdelsen.
	Det finns inte några hinder för när i tiden övertagandet av kontrollansvar
	kan ske. Övertagandet kan avse såväl ett redan uppstartat ärende
	(exempelvis ett tips eller klagomål som kommit in till den ordinarie
	kontrollansvarige eller en misstanke om fusk som uppstått vid tidigare
	kontroll) som en misstänkt överträdelse som ännu inte lett till några
	åtgärder hos den ordinarie kontrollansvarige (exempelvis ett tips eller
	klagomål som kommit in direkt till Jordbruksverket eller ett ärende som
	omfattar aktörer eller anläggningar som tillhör flera olika kontrollmyndig-
	heter). Det är också möjligt att kontrollansvaret för misstänkt fusk ligger
	kvar hos den ordinarie kontrollansvarige för vidare utredning fram till dess
	att omständigheterna i ett senare skede utvecklas på ett sätt som gör att
	kontrollansvaret för överträdelsen behöver tas över.
	Det är dock Jordbruksverket som ensamt bedömer om förutsättningarna
	för att ta över kontrollansvaret är uppfyllda. Det finns därmed inte någon
	skyldighet för Jordbruksverket att ta över kontrollansvaret i fråga om en
	överträdelse som en länsstyrelse eller ett kontrollorgan bedömer, eller
	önskar, att myndigheten ska ta över ansvaret för.
	Kontrollansvaret för en överträdelse övergår till Jordbruksverket i sam-
120	band med att myndigheten beslutar att inleda ärendet. I och med att

ansvaret tas över blir Jordbruksverket behörig myndighet att utöva Prop. 2025/26:206 offentlig kontroll och ansvarig kontrollmyndighet i fråga om den eller de

misstänkta överträdelser som omfattas av beslutet. Det innebär att Jordbruksverket också har de befogenheter som tillkommer en behörig myndighet enligt EU:s kontrollförordning och en kontrollmyndighet enligt bl.a. 8, 11 och 13 §§ vid kontrollen av den aktuella överträdelsen.

Gränserna för kontrollansvaret styrs av den misstänkta överträdelsen.
Handlar det om ett tips eller klagomål, är det föremålet för detta tips eller
klagomål som det övertagna kontrollansvaret avser. Handlar det om en
uppföljande kontroll av en konstaterad bristande efterlevnad, är det
orsaken och omfattningen av denna bristande efterlevnad samt aktörens
ansvar som är föremålet för det övertagna kontrollansvaret. Det är dock
naturligt att ytterligare överträdelser kan uppmärksammas under
handläggningen, exempelvis kan en utredning av orsak och omfattning
medföra att ytterligare aktörer eller anläggningar tillkommer. Om
Jordbruksverket bedömer att myndigheten bör ha ansvaret för offentlig
kontroll och annan offentlig verksamhet även i fråga om sådana ytterligare
överträdelser, som ligger utanför ramen för det beslut om övertagande av
kontrollansvar som redan har fattats, måste myndigheten fatta ett
ytterligare beslut om att överta kontrollansvar.
Jordbruksverket behåller kontrollansvaret för en överträdelse så länge
ärendet pågår och det upphör först när ärendet avslutas. Ansvaret för
eventuella uppföljande kontroller i avslutade ärenden ligger därmed som
utgångspunkt på den ordinarie kontrollansvarige. Om Jordbruksverket
bedömer att det har skett en eller flera överträdelser, men att de inte begåtts
genom fusk, finns det inte längre skäl för att Jordbruksverket ska ha
kontrollansvaret. Myndigheten bör då avsluta sin handläggning och
informera den ordinarie kontrollansvarige om bedömningen. Det
ankommer i så fall på den ordinarie kontrollansvarige att besluta om
eventuella åtgärder i anledning av överträdelserna. Det finns dock
ingenting som hindrar att Jordbruksverket, om förutsättningarna är
uppfyllda, inleder ett nytt ärende och tar över kontrollansvaret på nytt
avseende en uppföljande kontroll.
7 c § Ett beslut enligt 7 a eller 7 b § får fattas endast om den misstänkta
överträdelsen är särskilt omfattande eller komplicerad eller om det finns andra
särskilda skäl. Innan ett beslut fattas ska samråd ske med den som ansvaret tas
över från. Samråd behöver dock inte ske om kontrollen brådskar eller om det
annars är olämpligt.
I paragrafen, som är ny, anges kriterier för i vilka fall Livsmedelsverket
och Jordbruksverket får ta över kontrollansvaret enligt 7 a och 7 b §§.
Övervägandena finns i avsnitt 6.5.
Medan 7 a och 7 b §§ avgränsar vilka slags misstänkta överträdelser som
kan leda till ett övertagande, innehåller denna paragraf krav på att de miss-
tänkta överträdelserna ska vara särskilt omfattande eller komplicerade
eller att det finns andra särskilda skäl för ett övertagande. Det kan handla
om att det fusk som misstänks eller den utredning som krävs är särskilt
omfattande eller komplicerad. Det kan också handla om att överträdelserna
rör flera aktörer, eller en aktör som är verksam på flera olika geografiska
platser, och att kontrollen därmed involverar flera olika kontrollansvariga,	121
	121

Prop. 2025/26:206 vilket riskerar att äventyra en effektiv och ändamålsenlig kontroll. Ett exempel på när det kan finnas andra särskilda skäl att ta över kontroll-

	ansvar är att det handlar om tips som kommer in till den centrala kontroll-
	myndigheten där det krävs ett skyndsamt agerande och där vikten av att en
	kontroll utan dröjsmål utförs motiverar att kontrollansvaret tas över från
	den ordinarie kontrollansvarige.
	Möjligheten för en central kontrollmyndighet att ta över kontrollansvar
	för vissa misstänkta överträdelser genom fusk innebär inte att ansvaret ska
	flyttas över rutinmässigt eller i någon större omfattning. Det bör handla
	om att det i det enskilda fallet finnas ett behov av att använda de centrala
	kontrollmyndigheternas särskilda kompetenser och resurser för att ett
	övertagande av kontrollansvaret ska vara befogat. Bedömningen av vad
	som är en komplicerad eller omfattande överträdelse kommer att skilja sig
	mellan olika kontrollansvariga beroende på deras storlek, resurser och för-
	måga i övrigt att utreda ärenden om fusk. Den centrala kontrollmyndig-
	heten har ett visst utrymme att från fall till fall bedöma behovet av, och
	lämpligheten i, att ta över kontrollansvaret för en misstänkt överträdelse.
	Vid den bedömningen ska omfattningen och konsekvenserna av det miss-
	tänkta fusket, den kontrollansvariges förutsättningar att utreda överträdel-
	sen samt behovet av koordinering mellan olika kontrollansvariga och
	behovet av en skyndsam utredning särskilt beaktas.
	Ett beslut om övertagande ska som huvudregel föregås av ett samråd
	med den som ansvaret tas över från. Utgångspunkten när en central kon-
	trollmyndighet tar över kontrollansvar från en ordinarie kontrollmyndighet
	eller annan kontrollansvarig är alltså att de inblandade först ska rådgöra
	med varandra. Kravet på att samråda med den ordinarie kontrollansvarige
	innan ett beslut ska inte förstås som ett krav på konsensus. Genom sam-
	rådet stäms behovet av ett övertagande av kontrollansvaret av med den
	ordinarie kontrollansvarige och den centrala kontrollmyndigheten inhäm-
	tar nödvändiga uppgifter för denna bedömning. Även om de inblandade
	bör vara lyhörda inför varandras uppfattning är själva beslutet att ta över
	kontrollansvar förbehållet den centrala kontrollmyndigheten. Bestämmel-
	sen reglerar inte hur samrådet ska ske eller omfattningen av det, utan
	innebär att beslutet ska föregås av någon form av dialog. De närmare
	formerna för samrådet får avgöras av de berörda utifrån omständigheterna
	i det enskilda fallet.
	Det görs ett undantag från kravet på samråd, om kontrollen brådskar
	eller det av andra skäl är olämpligt med samråd. Med att kontrollen bråds-
	kar avses att det är angeläget att ett kontrollbesök eller andra handlägg-
	ningsåtgärder utförs omgående, exempelvis att det finns ett behov av att
	agera innan den aktör som ska kontrolleras hinner vidta åtgärder för att
	dölja en överträdelse. Det ska med andra ord inte finnas tid för den centrala
	kontrollmyndigheten att kontakta och samråda med den ordinarie kontroll-
	ansvarige utan risk för att äventyra föremålet för kontrollen. I första hand
	handlar det om situationer där ett övertagande av kontrollansvar har
	initierats av den centrala myndigheten till följd av ett konkret tips eller
	klagomål. Det kan dock även handla om situationer där ett befintligt
	ärende hos den centrala kontrollmyndigheten förgrenar sig på ett sätt som
	gör att det berör ytterligare aktörer eller kontrollmyndigheter, men där den
	centrala myndigheten måste agera innan något samråd med den eller de
122	berörda kontrollansvariga kan äga rum.

Med olämpligt menas att ett samråd på grund av någon särskild omstän-	Prop. 2025/26:206
dighet riskerar att medföra negativa konsekvenser för den offentliga kon-
trollen eller något närliggande intresse. En sådan situation kan exempelvis
vara när den centrala kontrollmyndighetens bedömning att det finns ett
behov av att ta över kontrollansvaret bygger på särskilt känslig information
som, om den skulle spridas, riskerar att äventyra föremålet för den aktuella
kontrollen eller andra pågående utredningar. Det gäller särskilt om det är
många kontrollansvariga som berörs av överträdelsen och kravet på sam-
råd, och i synnerhet om informationen utgör en del av en myndighets-
gemensam insats med andra nationella eller utländska myndigheter och
EU-organ.
Uppgiftsskyldighet mellan kontrollmyndigheter
7 d § Om en kontrollmyndighet uppmärksammar en omständighet som kan antas
leda till en åtgärd enligt förordning (EU) 2017/625 inom en annan kontrollmyn-
dighets ansvarsområde enligt denna lag eller annan lag, ska myndigheten anmäla
omständigheten till den andra myndigheten.
Genom paragrafen, som är ny, införs en uppgiftsskyldighet som gör det
möjligt för kontrollmyndigheter att lämna uppgifter till varandra som be-
hövs för att de ska kunna utföra offentlig kontroll och annan offentlig verk-
samhet enligt EU:s kontrollförordning. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.
I bestämmelsen anges en skyldighet för alla kontrollmyndigheter att an-
mäla omständigheter som myndigheterna uppmärksammar, och som kan
antas leda till en åtgärd enligt EU:s kontrollförordning, till ansvarig kon-
trollmyndighet. Bestämmelsen gäller i förhållande till alla myndigheter
som utövar offentlig kontroll eller utför annan offentlig verksamhet enligt
EU:s kontrollförordning. Med omständighet avses uppgifter som kommer
in till myndigheten från någon annan men också iakttagelser som myndig-
heten själv gör, exempelvis i samband med en offentlig kontroll. Bestäm-
melsen medför dock inte en skyldighet för kontrollmyndigheterna att
aktivt leta efter omständigheter eller samla in uppgifter som rör någon
annan kontrollmyndighets ansvarsområde. Genom rekvisitet ”kan antas
leda till en åtgärd” avgränsas uppgiftsskyldigheten till omständigheter av
viss betydelse. Skyldigheten gäller alltså inte alla uppgifter eller omstän-
digheter som rör en annan kontrollmyndighets ansvarsområde, utan endast
sådana där kontrollmyndigheten kan antas behöva vidta en åtgärd. Att det
ska handla om en omständighet som kan antas leda till en åtgärd innebär
vidare att det i första hand (men inte uteslutande) är omständigheter som
tyder på misstänkt bristande efterlevnad som avses, se bl.a. artiklarna 137
och 138 i EU:s kontrollförordning. Anmälan ska ske på initiativ av den
myndighet som uppmärksammar omständigheten och förutsätter således
inte att uppgifter begärs ut av den mottagande kontrollmyndigheten. Av
detta följer att det är den kontrollmyndighet som uppmärksammar
omständigheten som ska bedöma av om en anmälan ska göras till den
berörda kontrollmyndigheten eller inte.
7 e § En kontrollmyndighet ska på begäran lämna en uppgift till en annan kon-
trollmyndighet, om den andra myndigheten bedömer att den behöver uppgiften för
offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet enligt denna lag eller annan lag
som kompletterar förordning (EU) 2017/625.	123

Prop. 2025/26:206

Enligt bestämmelsen ska alla kontrollmyndigheter på begäran lämna ut en uppgift som myndigheten förfogar över till en annan kontrollmyndighet, om uppgiften behövs för att den andra myndigheten ska kunna utöva offentlig kontroll eller utföra annan offentlig verksamhet enligt lagen eller annan lag. Bestämmelsen gäller således i förhållande till alla myndigheter som utövar offentlig kontroll eller utför annan offentlig verksamhet. Enligt flera av de lagar som kompletterar EU:s kontrollförordning har uttrycken ”offentlig kontroll” och ”annan offentlig verksamhet” en något vidare betydelse än vad som följer av EU:s kontrollförordning. Det framgår t.ex. av 2 § livsmedelslagen (2006:804) att med offentlig kontroll avses dels offentlig kontroll enligt EU:s kontrollförordning, dels kontroll i övrigt av att lagen och föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen följs. Det anges vidare i samma bestämmelse att med annan offentlig verksamhet avses både annan offentlig verksamhet enligt EU:s kontrollförordning och sådan offentlig verksamhet som i övrigt utförs med stöd av lagen eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen. Kontrollmyndigheterna får begära att ta del av uppgifter som behövs även för sådan offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet och inte enbart offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt EU:s kontrollförordning. Att det ska finnas behov av uppgifterna för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet avgränsar tillämpningen av bestämmelsen till de områden där uttrycken ”offentlig kontroll” och ”annan offentlig verksamhet” används.

11.10Förslaget till lag om ändring i djurskyddslagen (2018:1192)

8 kap. Offentlig kontroll och myndigheternas uppgifter

Övertagande av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

4 a § Den kontrollmyndighet som regeringen bestämmer får besluta att från en länsstyrelse, eller från ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter, ta över ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om en misstänkt avsiktlig överträdelse som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande.

Ett sådant beslut får fattas endast om den misstänkta överträdelsen är särskilt omfattande eller komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl. Innan ett

124

beslut fattas ska samråd ske med den som ansvaret tas över från. Samråd behöver dock inte ske om kontrollen brådskar eller om det annars är olämpligt.

Att kontrollen därutöver måste avse avsiktliga överträdelser som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande innebär att paragrafen endast är tillämplig på ärenden eller fall som avser fusk. Att det kontrollansvar som ska tas över ska avse en misstänkt överträdelse betyder att det måste finnas i vart fall en misstanke eller indikation om fusk för att kontrollansvaret ska kunna tas över. Det kan till exempel handla om en iakttagelse vid en tidigare kontroll eller ett tips eller klagomål som indikerar att fusk kan förekomma. Däremot krävs det inte att fusk har konstaterats. En misstänkt överträdelse bör i detta sammanhang också anses inkludera fall där det redan finns så mycket utredning att det är möjligt att konstatera att en överträdelse har skett. Bestämmelsen är formulerad på så sätt att samtliga dessa rekvisit måste vara uppfyllda för att kontrollansvar ska kunna tas över. Det räcker alltså inte med att det är fråga om en misstänkt avsiktlig överträdelse (som inte utgör ett bedrägligt eller vilseledande agerande) eller en överträdelse som bedöms utgöra ett vilseledande (men som inte misstänks vara avsiktlig).

Med kontrollmyndigheter avses länsstyrelserna och de andra statliga myndigheter som regeringen bestämmer (8 kap. 1 §). Ett övertagande av kontrollansvar kan initieras antingen av den centrala kontrollmyndighet som regeringen bestämmer eller av den länsstyrelse, det organ eller den fysiska person som har kontrollansvar för den aktuella överträdelsen.

Det finns inte några hinder för när i tiden övertagandet av kontrollansvar kan ske. Övertagandet kan avse såväl ett redan uppstartat ärende (exempelvis ett tips eller klagomål som kommit in till den ordinarie kontrollansvarige eller en misstanke om fusk som uppstått vid tidigare kontroll) som en misstänkt överträdelse som ännu inte lett till några åtgärder hos den ordinarie kontrollansvarige (exempelvis ett tips eller klagomål som kommit in direkt till den centrala kontrollmyndigheten eller ett ärende som omfattar aktörer eller anläggningar som tillhör flera olika kontrollmyndigheter). Det är också möjligt att kontrollansvaret för misstänkt fusk ligger kvar hos den ordinarie kontrollansvarige för vidare utredning fram till dess att omständigheterna i ett senare skede utvecklas på ett sätt som gör att kontrollansvaret för överträdelsen behöver tas över.

Det är dock den centrala kontrollmyndigheten som ensam bedömer om förutsättningarna för att ta över kontrollansvaret enligt denna bestämmelse är uppfyllda. Det finns därmed inte någon skyldighet för den centrala kontrollmyndigheten att ta över kontrollansvaret i fråga om en överträdelse som en länsstyrelse, ett organ eller en fysisk person bedömer, eller önskar, att myndigheten ska ta över ansvaret för.

Prop. 2025/26:206

125

Prop. 2025/26:206	Kontrollansvaret för en överträdelse övergår till den centrala kontroll-
	myndigheten i samband med att myndigheten beslutar att inleda ärendet. I
	och med att ansvaret tas över blir den centrala myndigheten behörig
	myndighet att utöva offentlig kontroll och ansvarig kontrollmyndighet i
	fråga om den eller de misstänkta överträdelser som omfattas av beslutet.
	Det innebär att den centrala myndigheten också har de befogenheter som
	tillkommer en behörig myndighet enligt EU:s kontrollförordning och en
	kontrollmyndighet enligt bl.a. 8 kap. 9, 11 och 12 §§ vid kontrollen av den
	aktuella överträdelsen.
	Gränserna för kontrollansvaret styrs av den misstänkta överträdelsen.
	Handlar det om ett tips eller klagomål, är det föremålet för detta tips eller
	klagomål som det övertagna kontrollansvaret avser. Handlar det om en
	uppföljande kontroll av en konstaterad bristande efterlevnad, är det orsa-
	ken och omfattningen av denna bristande efterlevnad samt aktörens ansvar
	som är föremålet för det övertagna kontrollansvaret. Det är dock naturligt
	att ytterligare överträdelser kan uppmärksammas under handläggningen,
	exempelvis kan en utredning av orsak och omfattning medföra att ytterli-
	gare aktörer eller anläggningar tillkommer. Om den centrala kontrollmyn-
	digheten bedömer att myndigheten bör ha ansvaret för offentlig kontroll
	och annan offentlig verksamhet även i fråga om sådana ytterligare över-
	trädelser, som ligger utanför ramen för det beslut om övertagande av kon-
	trollansvar som redan har fattats, måste myndigheten fatta ett ytterligare
	beslut om att överta kontrollansvar.
	Den centrala kontrollmyndigheten behåller kontrollansvaret för en över-
	trädelse så länge ärendet pågår och det upphör först när ärendet avslutas.
	Ansvaret för eventuella uppföljande kontroller i avslutade ärenden ligger
	därmed som utgångspunkt på den ordinarie kontrollansvarige. Om den
	centrala kontrollmyndigheten bedömer att det har skett en eller flera över-
	trädelser, men att de inte begåtts genom fusk, finns det inte längre skäl för
	att den centrala kontrollmyndigheten ska ha kontrollansvaret. Myndig-
	heten bör då avsluta sin handläggning och informera den ordinarie kon-
	trollansvarige om bedömningen. Det ankommer i så fall på den ordinarie
	kontrollansvarige att besluta om eventuella åtgärder i anledning av över-
	trädelserna. Det finns dock ingenting som hindrar att den centrala kontroll-
	myndigheten, om förutsättningarna i paragrafen är uppfyllda, inleder ett
	nytt ärende och tar över kontrollansvaret på nytt avseende en uppföljande
	kontroll.
	Medan första stycket avgränsar vilka slags misstänkta överträdelser som
	kan leda till ett övertagande, innehåller andra stycket krav på att de miss-
	tänkta överträdelserna ska vara särskilt omfattande eller komplicerade
	eller att det finns andra särskilda skäl för ett övertagande. Det kan handla
	om att det fusk som misstänks eller den utredning som krävs är särskilt
	omfattande eller komplicerad. Det kan också handla om att överträdelserna
	rör flera aktörer, eller en aktör som är verksam på flera olika geografiska
	platser, och att kontrollen därmed involverar flera olika kontrollansvariga,
	vilket riskerar att äventyra en effektiv och ändamålsenlig kontroll. Ett
	exempel på när det kan finnas andra särskilda skäl att ta över kontroll-
	ansvar är att det handlar om tips som kommer in till den centrala myndig-
	heten där det krävs ett skyndsamt agerande och där vikten av att en kontroll
	utan dröjsmål utförs motiverar att kontrollansvaret tas över från den ordi-
126	narie kontrollansvarige.

Prop. 2025/26:206

127

Prop. 2025/26:206 kontrollen eller andra pågående utredningar. Det gäller särskilt om det är många kontrollansvariga som berörs av överträdelsen och kravet på samråd, och i synnerhet om informationen utgör en del av en myndighetsgemensam insats med andra nationella eller utländska myndigheter och EU-organ.

	11.11	Förslaget till lag om ändring i växtskyddslagen
		(2022:725)
	Övertagande av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet
	11 a § Jordbruksverket får besluta att från ett organ med delegerade uppgifter,
	eller från en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter, ta över ansvaret för
	offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625
	i fråga om en misstänkt avsiktlig överträdelse som begåtts genom bedrägligt eller
	vilseledande agerande.
	Ett sådant beslut får fattas endast om den misstänkta överträdelsen är särskilt
	omfattande eller komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl. Innan ett
	beslut fattas ska samråd ske med den som ansvaret tas över från. Samråd behöver
	dock inte ske om kontrollen brådskar eller om det annars är olämpligt.
	Genom paragrafen, som är ny, införs en möjlighet för Jordbruksverket att
	under vissa omständigheter ta över kontrollansvaret i fråga om överträdel-
	ser som begåtts genom fusk. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.
	Av första stycket följer att det är möjligt att ta över kontrollansvaret i
	fråga om en eller flera misstänkta överträdelser. Det är däremot inte möj-
	ligt att med stöd av bestämmelsen ta över allt kontrollansvar för en viss
	aktör eller anläggning.
	Det framgår också att bestämmelsen endast är tillämplig när det gäller
	offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt EU:s
	kontrollförordning. Möjligheten att ta över kontrollansvar omfattar
	därmed offentlig kontroll som faller inom tillämpningsområdet för EU:s
	kontrollförordning (se 3 §) eller offentlig kontroll för vilken EU:s
	kontrollförordning har gjorts tillämplig enligt 4 §. Däremot finns inte
	möjlighet att ta över ansvar för kontroll som avser efterlevnad av
	föreskrifter eller beslut som meddelas för att begränsa förekomsten av
	nationellt reglerade växtskadegörare (jfr prop. 2021/22:148 s. 81).
	Att kontrollen därutöver måste avse avsiktliga överträdelser som begåtts
	genom bedrägligt eller vilseledande agerande innebär att paragrafen
	endast är tillämplig på ärenden eller fall som avser fusk. Att det
	kontrollansvar som ska tas över ska avse en misstänkt överträdelse betyder
	att det måste finnas i vart fall en misstanke eller indikation om fusk för att
	kontrollansvaret ska kunna tas över. Det kan till exempel vara en
	iakttagelse vid en tidigare kontroll eller ett tips eller klagomål som
	indikerar att fusk kan förekomma. Däremot krävs det inte att fusk har
	konstaterats. En misstänkt överträdelse bör i detta sammanhang också anses
	inkludera fall där det redan finns så mycket utredning att det är möjligt att
	konstatera att en överträdelse har skett. Bestämmelsen är formulerad på så
	sätt att samtliga dessa rekvisit måste vara uppfyllda för att kontrollansvar
	ska kunna tas över. Det räcker alltså inte med att det är fråga om en
128	misstänkt	avsiktlig överträdelse (som inte utgör ett bedrägligt eller

vilseledande agerande) eller en överträdelse som bedöms utgöra ett vilseledande (men som inte misstänks vara avsiktlig).

Ett övertagande av kontrollansvar kan initieras antingen av Jordbruksverket eller av det organ eller den fysiska person som har kontrollansvar för den aktuella överträdelsen.

Det finns inte några hinder för när i tiden övertagandet av kontrollansvar kan ske. Övertagandet kan avse såväl ett redan uppstartat ärende (exempelvis ett tips eller klagomål som kommit in till den ordinarie kontrollansvarige eller en misstanke om fusk som uppstått vid tidigare kontroll) som en misstänkt överträdelse som ännu inte lett till några åtgärder hos den ordinarie kontrollansvarige (exempelvis ett tips eller klagomål som kommit in direkt till Jordbruksverket eller ett ärende som omfattar aktörer eller anläggningar som tillhör flera olika kontrollansvariga). Det är också möjligt att kontrollansvaret för misstänkt fusk ligger kvar hos den ordinarie kontrollansvarige för vidare utredning fram till dess att omständigheterna i ett senare skede utvecklas på ett sätt som gör att kontrollansvaret för överträdelsen behöver tas över.

Det är dock Jordbruksverket som ensamt bedömer om förutsättningarna för att ta över kontrollansvaret enligt denna paragraf är uppfyllda. Det finns därmed inte någon skyldighet för Jordbruksverket att ta över kontrollansvaret i fråga om en överträdelse som ett organ eller en fysisk person bedömer, eller önskar, att myndigheten ska ta över ansvaret för.

Kontrollansvaret för en överträdelse övergår till Jordbruksverket i samband med att myndigheten beslutar att inleda ärendet. I och med att ansvaret tas över blir Jordbruksverket behörig myndighet att utöva offentlig kontroll och ansvarig kontrollmyndighet i fråga om den eller de misstänkta överträdelser som omfattas av beslutet. Det innebär att Jordbruksverket också har de befogenheter som tillkommer en behörig myndighet enligt EU:s kontrollförordning och en kontrollmyndighet enligt bl.a. 18 och 22 §§ vid kontrollen av den aktuella överträdelsen.

Prop. 2025/26:206

129

Prop. 2025/26:206 den ordinarie kontrollansvarige om bedömningen. Det ankommer i så fall på den ordinarie kontrollansvarige att besluta om eventuella åtgärder i

	anledning av överträdelserna. Det finns dock ingenting som hindrar att
	Jordbruksverket, om förutsättningarna i paragrafen är uppfyllda, inleder
	ett nytt ärende och tar över kontrollansvaret på nytt avseende en upp-
	följande kontroll.
	Medan första stycket avgränsar vilka slags misstänkta överträdelser som
	kan leda till ett övertagande, innehåller andra stycket krav på att de
	misstänkta överträdelserna ska vara särskilt omfattande eller komplicerade
	eller att det finns andra särskilda skäl för ett övertagande. Det kan handla
	om att det fusk som misstänks eller den utredning som krävs är särskilt
	omfattande eller komplicerad. Det kan också handla om att överträdelserna
	rör flera aktörer, eller en aktör som är verksam på flera olika geografiska
	platser, och att kontrollen därmed involverar flera olika kontrollansvariga,
	vilket riskerar att äventyra en effektiv och ändamålsenlig kontroll. Ett
	exempel på när det kan finnas andra särskilda skäl att ta över
	kontrollansvar är att det handlar om tips som kommer in till Jordbruks-
	verket där det krävs ett skyndsamt agerande och där vikten av att en kon-
	troll utan dröjsmål utförs motiverar att kontrollansvaret tas över från den
	ordinarie kontrollansvarige.
	Möjligheten för en central kontrollmyndighet att ta över kontrollansvar
	för vissa misstänkta överträdelser genom fusk innebär inte att ansvaret ska
	flyttas över rutinmässigt eller i någon större omfattning. Det bör handla
	om att det i det enskilda fallet finns ett behov av att använda den centrala
	kontrollmyndighetens särskilda kompetenser och resurser för att ett
	övertagande av kontrollansvaret ska vara befogat. Bedömningen av vad
	som är en komplicerad eller omfattande överträdelse kommer att skilja sig
	mellan olika kontrollansvariga beroende på deras storlek, resurser och
	förmåga i övrigt att utreda ärenden om fusk. Den centrala kon-
	trollmyndigheten har ett visst utrymme att från fall till fall bedöma behovet
	av, och lämpligheten i, att ta över kontrollansvaret för en misstänkt över-
	trädelse. Vid den bedömningen ska omfattningen och konsekvenserna av
	det misstänkta fusket, den kontrollansvariges förutsättningar att utreda
	överträdelsen samt behovet av koordinering mellan olika kontrollansva-
	riga och behovet av en skyndsam utredning särskilt beaktas.
	Ett beslut om övertagande ska som huvudregel föregås av ett samråd
	med den som ansvaret tas över från. Utgångspunkten när en central kon-
	trollmyndighet tar över kontrollansvar från en ordinarie kontrollansvarig
	är alltså att de inblandade först ska rådgöra med varandra. Kravet på att
	samråda med den ordinarie kontrollansvarige innan ett beslut ska inte
	förstås som ett krav på konsensus. Genom samrådet stäms behovet av ett
	övertagande av kontrollansvaret av med den ordinarie kontrollansvarige
	och den centrala kontrollmyndigheten inhämtar nödvändiga uppgifter för
	denna bedömning. Även om de inblandade bör vara lyhörda inför
	varandras uppfattning är själva beslutet att ta över kontrollansvar
	förbehållet den centrala kontrollmyndigheten. Bestämmelsen reglerar inte
	hur samrådet ska ske eller omfattningen av det, utan innebär att beslutet
	ska föregås av någon form av dialog. De närmare formerna för samrådet
	får avgöras av de berörda utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.
	Det görs ett undantag från kravet på samråd, om kontrollen brådskar
130	eller det av andra skäl är olämpligt med samråd. Med att kontrollen bråd-

skar avses att det är angeläget att ett kontrollbesök eller andra handläggningsåtgärder utförs omgående, exempelvis att det finns ett behov av att agera innan den aktör som ska kontrolleras hinner vidta åtgärder för att dölja en överträdelse. Det ska med andra ord inte finnas tid för den centrala kontrollmyndigheten att kontakta och samråda med den ordinarie kontrollansvarige utan risk för att äventyra föremålet för kontrollen. I första hand handlar det om situationer där ett övertagande av kontrollansvar har initierats av den centrala kontrollmyndigheten till följd av ett konkret tips eller klagomål. Det kan dock även handla om situationer där ett befintligt ärende hos den centrala kontrollmyndigheten förgrenar sig på ett sätt som gör att det berör ytterligare aktörer eller kontrollmyndigheter, men där den centrala myndigheten måste agera innan något samråd med den eller de berörda kontrollansvariga kan äga rum.

Prop. 2025/26:206

131

Prop. 2025/26:206 Bilaga 1

Sammanfattning av betänkandet Stärkt kontroll av fusk i livsmedelskedjan (SOU 2024:44)

Livsmedelskedjan sträcker sig från jord till bord och omfattar allt från odling av grödor och uppfödning av djur till distribution, bearbetning och försäljning av livsmedel till konsumenter. Livsmedelsindustrin är Sveriges tredje största industrigren. Försäljningen av livsmedel i landet uppgick under 2022 till 356 miljarder kronor.

Det finns gott om exempel från de senaste åren på företag som ertappats med att fuska med produkter i livsmedelskedjan och alla uppskattningar som görs tyder på att det bara är toppen av ett isberg. Det kan handla om att otillåtna eller farliga ingredienser används i mat, att kött från andra djurslag än vad som anges på förpackningen används eller att innehållet i en vara späds ut. Det kan också handla om att en vara felaktigt utges för att vara ekologisk eller av svenskt ursprung.

Fusk i livsmedelskedjan medför att konsumenterna betalar ett överpris för varor av sämre kvalitet eller lägre värde. Det finns också en risk för att livsmedel eller varor som kan vara skadliga för människors och djurs hälsa eller miljön släpps ut på marknaden. Seriösa företag missgynnas genom att de utsätts för illojal konkurrens och förtroendet för varumärken skadas. Fusk i livsmedelskedjan beräknas kosta samhället miljardbelopp varje år. De ekonomiska vinsterna av fusk är så omfattande, och risken för upptäckt så liten, att möjligheten att tjäna pengar drar till sig organiserad brottslighet och andra oseriösa aktörer. Fusket i livsmedelskedjan utgör i dag en del av den kriminella ekonomin och företagen används som verktyg för olika typer av brottslighet.

EU-kommissionen har konstaterat att det finns brister i Sveriges utförande av offentliga kontroller för att identifiera avsiktliga överträdelser av bestämmelserna i livsmedelskedjan genom bedrägligt eller vilseledande agerande – det vi i betänkandet har valt att kalla för fusk. Det är också en bild som delas av både branschen och de svenska kontrollmyndigheterna.

Uppdraget

Utredningens uppdrag är att lämna förslag som stärker arbetet med att upptäcka och motverka fusk i livsmedelskedjan. I uppdraget ingår att lämna förslag som säkerställer en fungerande organisation och finansiering som gör det möjligt att identifiera, förhindra och ingripa mot fusk enligt unionsrättens krav om offentlig kontroll i livsmedelskedjan. Vi har även i uppdrag att föreslå hur erfarenhets- eller informationsutbyte mellan berörda myndigheter kan möjliggöras och ta ställning till om det behövs en särskild ekonomisk sanktion för att effektivt motverka och beivra fusk.

	EU:s kontrollförordning
	Kontrollen av att de bestämmelser som gäller i livsmedelskedjan följs styrs
132	av förordning (EU) 2017/625 (kontrollförordningen). Förutom de

regelverk som gäller för hantering och produktion av livsmedel omfattas	Prop. 2025/26:206
regler på flera andra områden som på något sätt är en del av	Bilaga 1
livsmedelskedjan, däribland djurskydd och djurhälsa, foder, växtskydds-
medel och växtskadegörare.
Medlemsstaterna ska för vart och ett av de områden som omfattas av
kontrollförordningen utse den eller de behöriga myndigheter som ska
organisera eller utföra kontrollerna. Om flera behöriga myndigheter utses
inom ett och samma område ska medlemsstaterna säkerställa att kontrollen
är samordnad, enhetlig och effektiv.
I förordningen finns ett krav på medlemsstaterna att regelbundet och
med lämplig frekvens utföra riskbaserade kontroller av alla aktörer. Sedan
den nuvarande kontrollförordningen trädde i kraft 2019 finns det ett krav
på att myndigheterna ska utföra särskilda riskbaserade kontroller för att
identifiera eventuella avsiktliga överträdelser som begåtts genom
bedrägligt eller vilseledande agerande. Dessa kontroller kallar vi för
planerad fuskkontroll.

Fuskkontroll

Med fusk avses avsiktliga överträdelser av bestämmelser som reglerar livsmedelskedjan, som görs i syfte att vilseleda köpare för att vinna otillbörliga ekonomiska fördelar. En mängd olika handlingar eller underlåtenheter kan utgöra fusk och det är omöjligt att på ett uttömmande sätt ange vad som omfattas av definitionen. Oftast handlar det om att vilseleda någon – i regel en konsument men ibland en annan aktör eller en kontrollmyndighet – om en varas ursprung, innehåll eller egenskaper i syfte att vinna fördelar på någon annans bekostnad.

Det övergripande målet med fuskkontroller är detsamma som för all kontroll, nämligen att upptäcka överträdelser av bestämmelser i livsmedelskedjan och vidta lämpliga åtgärder. Skillnaden mellan vanlig kontroll och fuskkontroll kan något förenklat beskrivas som att man vid en vanlig kontroll jämför vad verksamheten gör med vad verksamheten ska göra enligt regelverket, medan fuskkontroll är en fördjupad undersökning av om verksamheten faktiskt gör vad den påstår att den gör.

Fusk är ofta svårt att upptäcka eftersom det i regel handlar om överträdelser som har dolts avsiktligt. De metoder och den teknik som behöver användas för att upptäcka fusk är mer komplicerade och mer tids- och resurskrävande än de som används vid vanlig kontroll. Fusk kan sträcka sig över flera sakområden, olika typer av verksamheter och omfatta alla led i livsmedelskedjan. För att avslöja fusk behöver man ofta gräva djupare i ett ärende än vid en vanlig kontroll, till exempel verifiera att verksamhetens uppgifter stämmer och att handlingar är äkta.

Både den vanliga kontrollen och fuskkontrollen ska vara riskbaserad. Planeringen av fuskkontroll förutsätter en omfattande informationsinhämtning och en därpå följande risk- och sårbarhetsanalys. Med stöd av analysen ska kontrollresurserna sedan riktas mot de områden, branscher, varor och verksamheter där riskerna för fusk bedöms vara störst.

133

Prop. 2025/26:206 Bilaga 1

134

Ett utökat centralt ansvar för fuskkontroll

I Sverige är kontrollansvaret i livsmedelskedjan uppdelad mellan ett stort antal kontrollmyndigheter, cirka 270 stycken, på nationell, regional och lokal nivå. Vissa myndigheter utför kontroll inom flera olika sakområden, andra inom enbart en begränsad del av ett sakområde. Dessutom utförs kontrollen på vissa områden av privata kontrollorgan. I och med att kommunerna ansvarar för kontrollen på flera områden finns det många små kontrollmyndigheter. Ansvaret för att samordna kontrollen nationellt inom de olika områdena som utgör livsmedelskedjan har fördelats mellan Jordbruksverket, Kemikalieinspektionen och Livsmedelsverket. Dessa myndigheter har även det huvudsakliga ansvaret för att lämna stöd, råd och vägledning inom sina respektive områden.

En ändamålsenlig fuskkontroll kan inte uppnås med nuvarande kontrollorganisation

Vår bedömning är att det i dag inte utförs någon sådan planerad fuskkontroll som avses i kontrollförordningen, alltså kontroll som ska utföras på grundval av en övergripande risk- och sårbarhetsanalys. Den fuskkontroll som utförs i Sverige i dag är huvudsakligen händelsestyrd och utförs till följd av konkreta misstankar, tips eller klagomål. Det finns inte någon nationell samordning eller gemensam planering som säkerställer att en enhetlig och effektiv fuskkontroll utförs på alla områden i hela landet. Omfattningen av den fuskkontroll som utförs varierar kraftigt mellan olika sakområden och kontrollmyndigheter. En reaktiv kontroll är visserligen en viktig del av kontrollverksamheten, men den är inte tillräcklig för att leva upp till EU:s krav på att vara riskbaserad.

För att den planerade fuskkontrollen ska vara ändamålsenlig behöver kontrollorganisationen ha en gemensam lägesbild att utgå från. Den omvärldsbevakning, sårbarhetsanalys och riskbedömning som ska ligga till grund för planeringen behöver utföras på ett sammanhållet sätt. Det är därför inte rimligt att varje enskild kontrollmyndighet ska utföra en egen risk- och sårbarhetsanalys. Vi föreslår därför att ansvaret för att utföra den risk- och sårbarhetsanalys som ska utgöra grunden för den planerade fuskkontrollens inriktning ska läggas på de myndigheter som i dag är centralt samordningsansvariga; nämligen Jordbruksverket, Kemikalieinspektionen och Livsmedelsverket.

Som utgångspunkt är den mest naturliga lösningen att de kontrollmyndigheter som utför vanlig kontroll också ska utföra planerad fuskkontroll. Detta eftersom det är samma materiella bestämmelser som ska tillämpas och samma verksamheter som ska kontrolleras, om än med olika syften och kontrollmetodik. Vi bedömer dock att en majoritet av dagens kontrollmyndigheter saknar tillräckliga förutsättningar för att på ett ändamålsenligt sätt kunna utföra planerad fuskkontroll. Många mindre kontrollmyndigheter har redan i fråga om den vanliga kontrollen utmaningar med kapacitet och likvärdighet. Planerad fuskkontroll skulle bli en de facto ny uppgift som skiljer sig i både planering och utförande från den vanliga kontrollen. Den skulle även kräva att myndigheterna bygger upp delvis nya kompetenser och förmågor. För många kontrollmyndigheter skulle det dessutom bli en sällanuppgift eftersom

kontrollen inte ska utföras löpande på alla verksamheter. Vi bedömer	Prop. 2025/26:206
därför att det varken är realistiskt eller lämpligt att bygga upp en sådan	Bilaga 1
kompetens, kapacitet och beredskap vid samtliga kontrollmyndigheter. En
sådan lösning skulle riskera att bli både dyr och ineffektiv.
Efter att ha undersökt flera olika alternativ bedömer vi att en ända-
målsenlig fuskkontroll inte heller kan åstadkommas genom utökad
samverkan mellan myndigheter på lokal eller regional nivå. Bristerna kan
inte heller åtgärdas genom förbättrad samordning och/eller vägledning
från de centrala myndigheterna. Mot denna bakgrund föreslår vi att
ansvaret för att utföra planerad fuskkontroll ska centraliseras.
Ansvaret för planerad fuskkontroll centraliseras
Vi föreslår att ansvaret för att utföra planerad fuskkontroll flyttas till
Jordbruksverket, Kemikalieinspektionen och Livsmedelsverket. Genom
att koncentrera ansvaret till de tre centrala myndigheterna skapas
möjligheter att bygga upp en personalstyrka som både är specialiserad och
tillräckligt stor samt har den beredskap och de resurser som krävs för att
utföra den särskilda typ av kontroll som planerad fuskkontroll är. En
centralisering underlättar också samverkan kring fuskkontrollen med
andra nationella myndigheter (exempelvis myndighetssamverkan mot
arbetslivskriminalitet, A-krim) och internationellt med andra länder och
EU-organ (exempelvis Europols återkommande insats mot livsmedels-
fusk, Operation Opson).
Kontrollansvaret föreslås följa den befintliga ansvarsfördelningen så att
var och en av de tre centrala myndigheterna ska ansvara för den planerade
fuskkontrollen inom de områden där myndigheten i dag har ett centralt
samordningsansvar. Genom att på central nivå bibehålla kopplingen
mellan den vanliga kontrollen och fuskkontrollen kan myndigheternas
erfarenhet och kunskap på de olika områdena tas till vara.
De centrala myndigheterna ges möjlighet att ta över enskilda
ärenden
Det är endast ansvaret för den planerade fuskkontrollen, det vill säga den
kontroll som utgår från en särskild risk- och sårbarhetsanalys, som flyttas
till de centrala myndigheterna. Ansvaret för kontrollen i övrigt förändras
inte. Det innebär att alla kontrollmyndigheter även i fortsättningen ska
utföra kontroll av tips och klagomål eller misstankar om fusk som uppstått
vid den vanliga kontrollen. Det kan dock uppstå situationer där ärendets
omfattning eller komplexitet gör att det krävs personal med speciell
kompetens eller särskilda resurser. För att säkerställa en effektiv och
ändamålsenlig fuskkontroll även i sådana fall föreslår vi att det ska finnas
en möjlighet för berörd central myndighet att ta över kontrollansvaret från
en länsstyrelse, en kommun eller någon med delegerade uppgifter i vissa
enskilda ärenden om fusk. Det kan till exempel handla om ärenden som
berör flera olika kontrollmyndigheter, som kräver ingående granskning av
verksamhetens bokföring eller där det finns behov av skyndsam
handläggning. Utgångspunkten är att ett övertagande av kontrollansvar i
ett enskilt ärende ska ske i samråd mellan de berörda myndigheterna. Vi
föreslår dock att det inte ska krävas att myndigheterna är överens.	135
	135

Prop. 2025/26:206 Bilaga 1

Den centrala samordningen förstärks

Det finns ett behov av att stärka den nationella samordningen av fuskkontrollen. Det handlar om att dels höja kompetensen och utveckla vägledningen kring fuskkontroll i hela kontrollkedjan, dels klargöra gränsdragningen mellan olika myndigheters kontrollansvar. De tre centrala myndigheternas utökade ansvar för fuskkontroll medför också att samordningen dem emellan behöver stärkas.

Vi föreslår att Livsmedelsverket ska tilldelas ett särskilt samordningsansvar för de tre centrala myndigheternas gemensamma uppgifter inom ramen för den centraliserade fuskkontrollen. Däremot anser vi att samordningsansvaret för fuskkontrollen inom varje sakområde ska ligga kvar på var och en av de tre centrala myndigheterna.

En myndighetsgemensam organisation mot fusk

Förslaget att ansvaret för den mest avancerade fuskkontrollen ska flyttas till Jordbruksverket, Kemikalieinspektionen och Livsmedelsverket innebär att myndigheterna behöver bygga ut sin kapacitet och förmåga att både planera för och utföra denna kontroll. Vi bedömer att det varken är effektivt eller kostnadsmässigt motiverat att var och en av myndigheterna bygger upp en sådan förmåga på egen hand. Vi föreslår därför att en ny struktur för myndigheternas samverkan ska etableras och att en ny enhet med myndighetsgemensamma resurser för fuskkontroll ska inrättas.

En ny gemensam enhet mot fusk inrättas på Livsmedelsverket

Vi föreslår att det ska inrättas en ny organisatorisk enhet vid Livsmedelsverket med myndighetsgemensamma funktioner för underrättelse, samordning och kontroll, en enhet vi kallar FUSK-enheten. Förslaget är att enheten ska fungera som en gemensam resurs för de tre centrala myndigheterna och därför vara självständig från Livsmedelsverkets övriga verksamhet. Vi uppskattar att enheten i en uppstartsfas kommer behöva åtminstone 30 medarbetare, fördelade på en funktion för underrättelse och analys, ett samordningskansli och en nationell kontrollstyrka för operativ kontroll.

Underrättelse och analys

Funktionen underrättelse och analys ska ansvara för den löpande omvärldsbevakningen och den risk- och sårbarhetsanalys som ska ligga till grund för den planerade fuskkontrollen. Vi föreslår att var och en av de tre centrala myndigheterna ska utse en särskild nationell samordnare som representerar myndigheten i funktionen. Samordnarnas uppgift är att bidra med den egna myndighetens perspektiv och kunskap inom de områden som myndigheten ansvarar för, i syfte att myndigheterna tillsammans ska kunna ta fram en gemensam sårbarhetsanalys och riskbedömning. Samordnarna ska vara anställda vid den egna myndigheten, men i viss utsträckning vara samlokaliserade i Livsmedelsverkets lokaler.

136

Samordningskansli

Samordningskansliets uppgift ska vara att underlätta samordningen av fuskkontrollen mellan såväl de tre centrala myndigheterna som mellan övriga centrala myndigheter, andra kontrollmyndigheter och andra berörda aktörer. Som exempel kan nämnas omvärldsbevakning, vägledning om fuskkontroll, ansvar för den gemensamma kommunikationen och att vara en gemensam kontaktyta i fuskrelaterade frågor.

Operativ nationell kontrollstyrka

En av de viktigaste förutsättningarna för en effektiv fuskkontroll är att det finns personalresurser med både rätt kompetens och tillräckligt med tid och resurser för att kunna utföra den typ av djup-gående kontroller som krävs för att upptäcka och motverka fusk. I de länder där man har kommit längst med arbetet mot fusk i livsmedelskedjan har man på olika sätt valt att bygga upp en särskild kontrollresurs med specialistkompetenser inriktade mot fusk. Vi anser att det på motsvarande sätt bör byggas upp en särskild kontrollresurs mot fusk i Sverige.

Vi föreslår därför att det ska inrättas en ny nationell kontrollstyrka, en operativ personalresurs, som ska vara anställd av Livsmedelsverket men som ska vara gemensam och kunna användas av alla tre centrala myndigheter vid utförande av fuskkontroll inom myndigheternas respektive områden. Genom denna gemensamma kontrollstyrka skapas möjligheter att rekrytera kvalificerad personal med en större variation av specialistkompetens. Kontrollstyrkan ska bestå av personal med blandade kompetenser och ska kunna verka inom livsmedelskedjans alla områden i hela landet, enligt de gemensamma prioriteringar som görs.

En ny struktur för central myndighetssamverkan

Vi föreslår att en ny struktur för central myndighetssamverkan mot fusk ska etableras för det gemensamma beslutsfattande som kommer att krävas för de tre centrala myndigheternas planering och prioritering av den centraliserade fuskkontrollen. De strategiska besluten bör fattas av en samverkansgrupp där myndigheternas högsta ledningar ingår. Därutöver föreslår vi att det ska inrättas en styrgrupp, bestående av operativa chefer från de tre centrala myndigheterna, med mandat att fatta beslut om inriktning och prioritering av enskilda operativa kontrollinsatser.

Vi föreslår mot denna bakgrund att regeringen ska ge Jordbruksverket, Kemikalieinspektionen och Livsmedelsverket i uppdrag att utveckla och implementera effektiva kontaktytor, arbetssätt och rutiner för det gemensamma arbetet.

Prop. 2025/26:206 Bilaga 1

Den planerade fuskkontrollen ska finansieras med skattemedel

Medlemsstaterna ska enligt kontrollförordningen säkerställa att det finns
tillräckliga finansiella resurser för att tillhandahålla personal och andra
resurser som de behöriga myndigheterna behöver för att utföra offentlig
kontroll. I Sverige finansieras merparten av den offentliga kontrollen i
livsmedelskedjan med avgifter.	137
	137

Prop. 2025/26:206 Bilaga 1

Vi föreslår att den planerade fuskkontrollen som ska utföras av de tre centrala myndigheterna ska vara skattefinansierad. Förslaget utgår från bedömningen att en och samma finansieringslösning bör användas för all planerad fuskkontroll, oavsett område. Enligt vår bedömning skulle en avgiftsfinansiering av denna kontroll varken bli rättvis eller konkurrensneutral. En anslagsfinansiering medför också att kontrollmyndigheterna kan planera och utföra kontrollen utan att behöva ta hänsyn till risken för uteblivna avgiftsintäkter.

Vi föreslår däremot inte någon förändring av finansieringen av den fuskkontroll som utförs av övriga kontrollmyndigheter.

Nya bestämmelser om uppgiftsskyldighet för myndigheter

En förutsättning för ett välfungerande arbete mot fusk är att kontrollmyndigheter kan dela relevanta uppgifter med varandra. Vår kartläggning visar att det till följd av gällande sekretesslagstiftning finns hinder mot ett effektivt informationsutbyte, vilket försvårar en ändamålsenlig fuskkontroll. Hindren består både av otydliga bestämmelser som medför en osäkerhet kring vilken information myndigheterna får dela med varandra och av faktiska sekretesshinder som i sammanhanget framstår som obefogade.

Merparten av den information de centrala myndigheterna behöver för att kunna göra en risk- och sårbarhetsanalys är offentlig och således oproblematisk i sekretesshänseende. En stor del av de uppgifter som behövs bör därför kunna inhämtas genom en förbättrad dialog och samverkan med andra myndigheter. Däremot behöver de tre centrala myndigheterna kunna dela de uppgifter med varandra som behövs för att göra den gemensamma risk- och sårbarhetsanalysen. Vi föreslår därför en ny sekretessbrytande uppgiftsskyldighet mellan dessa myndigheter.

Det finns i dag en osäkerhet kring i vilken utsträckning kontrollmyndigheter får dela uppgifter med varandra, vilket riskerar att äventyra myndigheternas möjligheter att utföra sina uppdrag i enlighet med kontrollförordningens krav. Vi föreslår därför att det införs en ny sekretessbrytande uppgiftsskyldighet som gör det möjligt för kontrollmyndigheter att lämna de uppgifter till varandra som behövs för utförande av offentlig kontroll. Det finns inga tungt vägande skyddsintressen som motiverar att sekretess för sådana uppgifter ska gälla mellan kontrollmyndigheter. Bestämmelsen föreslås gälla för all kontroll enligt kontrollförordningen, således inte bara fuskkontroll.

När det gäller myndigheter utanför livsmedelskedjan bedömer vi att det framför allt är Skatteverket som har tillgång till sådana uppgifter om enskilda som de centrala myndigheterna behöver för sin fuskkontroll. Vi föreslår därför att det införs en uppgiftsskyldighet för Skatteverket avseende uppgifter som Jordbruksverket, Kemikalieinspektionen och Livsmedelsverket behöver för att utföra planerad fuskkontroll och kontroll i ärenden där kontrollansvaret har tagits över från en annan kontrollmyndighet. Ett utlämnande ska ske på begäran från den centrala myndigheten.

138

En lag om sanktionsavgifter mot fusk i livsmedelskedjan

Medlemsstaterna är enligt kontrollförordningen skyldiga att ha sanktioner på nationell nivå som är effektiva, avskräckande och proportionella. Eventuella ekonomiska sanktioner för fusk ska utformas så att de verkar vinsteliminerande. Någon särskild ekonomisk sanktion för fusk finns dock inte i Sverige i dag. Avsiktliga överträdelser av bestämmelser i livsmedelskedjan omfattas i stället av straffbestämmelser och förverkandereglerna.

Vår analys visar att få överträdelser av bestämmelserna i livsmedelskedjan i dag anmäls till polis eller åklagare och att ännu färre leder till någon påföljd. Den som bedriver verksamheten, oftast en juridisk person, kan ofta uppnå betydande vinster eller konkurrensfördelar genom att åsidosätta regelverket. En juridisk person kan inte heller dömas för brott. Med en låg upptäcktsrisk och ineffektiva sanktioner finns det stora incitament för fusk. Vi anser därför att det kan ifrågasättas om nuvarande regelverk lever upp till kontrollförordningens krav på effektiva och avskräckande sanktioner.

Det finns skäl som talar både för och emot att införa en sanktionsavgift mot fusk. Även om sådana bestämmelser behöver konstrueras på ett sätt som innebär att den beslutande myndigheten måste pröva vissa subjektiva rekvisit anser vi att det finns effektivitetsargument som sammantaget gör att skälen för en sanktionsavgift väger tyngre än skälen emot. Vi föreslår därför en ny lag med en sanktionsavgift för fusk i livsmedelskedjan. Avgiften ska tas ut av den som begår överträdelser av lagstiftningen genom att

–fuska med innehållet i en vara (exempelvis genom utbyte av ingredienser),

–fuska med informationen om en vara (exempelvis felaktig ursprungsmärkning eller ändrat bäst före-datum),

–fuska med spårbarheten för en vara (exempelvis handel med förfalskade eller stulna varor), eller

–vidta åtgärder för att dölja fusk (exempelvis förfalskade handlingar eller osanna uppgifter).

Sanktionsavgiften föreslås bygga på strikt ansvar, vilket innebär att det inte krävs något uppsåt. Däremot ska det inte vara obligatoriskt att ta ut sanktionsavgift, utan den beslutande myndigheten får ta ut en sanktionsavgift om förutsättningar för det föreligger. Vid bedömningen av om en sanktionsavgift ska tas ut ska hänsyn tas till vissa kriterier som syftar till att sortera bort överträdelser som typiskt sett inte utgör fusk. För att underlätta tillämpningen och säkerställa en likvärdig bedömning föreslår vi att endast en myndighet, Livsmedelsverket, ska få besluta om påförande av sanktionsavgift.

Sanktionsavgiften ska som huvudregel fastställas till två gånger aktörens ekonomiska fördel till följd av överträdelsen, om den går att beräkna. Om den ekonomiska fördelen inte går att beräkna ska avgiften i stället fastställas med hänsyn till allvaret i överträdelsen och andra i lagen angivna omständigheter, upp till 50 miljoner kronor. En aktör ska kunna befrias från avgiften om det finns synnerliga skäl. Med hänsyn till dubbelbestraffningsförbudet före-slår vi att det införs bestämmelser som

Prop. 2025/26:206 Bilaga 1

139

Prop. 2025/26:206	säkerställer att samma gärning inte kan leda till både sanktionsavgift och
Bilaga 1	straff.

Konsekvenser av förslagen

De ökade kostnaderna för att genomföra utredningens förslag kommer till följd av den nya enheten med myndighetsgemensamma funktioner huvudsakligen att uppstå vid Livsmedelsverket. Den ökade nettokostnaden för den nya enheten beräknas i det inledande skedet till cirka 50 miljoner kronor per år.

Den planerade fuskkontrollen är en typ av kontroll som inte utförs i dag men som Sverige är skyldig att utföra enligt kontrollförordningen. Förslaget att den planerade fuskkontrollen ska finansieras med skattemedel innebär en förändring av kontrollens finansiering, vars ökade kostnader inte ryms inom de centrala myndigheternas befintliga anslag. Livsmedelsverket bör därför kompenseras för kostnaden för att inrätta den myndighetsgemensamma enheten genom att myndighetens ramanslag höjs. De förslag som utredningen lämnar utgör en rejäl ambitionshöjning i arbetet mot fusk och brottslighet och kan förväntas leda till betydande samhällsekonomiska vinster. Statens ökade kostnader för det höjda ramanslaget bör finansieras genom en omprioritering av resurser från andra utgiftsområden eller genom att medel tas från statens reformutrymme.

För övriga kontrollmyndigheter bedöms förslagen inte medföra annat än marginella kostnadsökningar som ryms inom den befintliga finansieringen.

Konsekvensen av om förslagen inte genomförs är att kompetens och kapacitet att utföra planerad fuskkontroll behöver byggas upp vid samtliga kontrollmyndigheter för att Sverige ska leva upp till EU-rättens krav. De kostnader som är förenade med våra förslag bedöms därmed vara betydligt lägre än om någon förändring av kontrollansvaret inte görs.

Förslaget att en central myndighet under vissa förutsättningar ska kunna ta över ett enskilt ärende från en kommunal kontrollmyndighet innebär en inskränkning i den kommunala självstyrelsen. Inskränkningen bedöms dock vara nödvändig och proportionerlig för att säkerställa en effektiv och likvärdig fuskkontroll i hela landet. Konsekvenserna för lokala och regionala kontrollmyndigheter bedöms sammantaget vara positiva.

Ambitionshöjningen i arbetet mot fusk i livsmedelskedjan kommer medföra positiva konsekvenser för företagen i form av stärkt konkurrenskraft. Finansieringslösningen kommer att medföra minskade kostnader för företagen och särskilt gynna små och medelstora företag som är verksamma inom branscher där risken för oseriösa aktörer och illojal konkurrens är stor.

Etablerandet av den särskilda enheten mot fusk vid Livsmedelsverket förväntas ha en brottspreventiv funktion men även leda till att fler allvarliga överträdelser kan lämnas över till de brottsbekämpande myndigheterna. Det innebär också bättre förutsättningar för de centrala myndigheterna i livsmedelskedjan att medverka i det myndighetsgemensamma arbetet mot arbetslivskriminalitet och organiserad brottslighet.

140

Ikraftträdande

Förslagen föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 januari 2026. Uppgiftsskyldigheten mellan kontrollmyndigheter föreslås dock träda i kraft den 1 juli 2025. Lagen om sanktionsavgifter för bedrägliga och vilseledande överträdelser i livsmedelskedjan ska inte tillämpas på överträdelser som har ägt rum före lagens ikraftträdande.

Prop. 2025/26:206 Bilaga 1

141

Prop. 2025/26:206 Bilaga 2

Betänkandets (SOU 2024:44) lagförslag i relevanta delar

Förslag till lag om ändring i miljöbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om miljöbalken att det i 26 kap. ska införas nya paragrafer, 34 a–34 c §§, och närmast före 34 a § ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

26 kap.

Överflyttning av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

34 a § Kemikalieinspektionen får, i

fråga om krav för utsläppande på marknaden och användning av växtskyddsmedel samt vad gäller hållbar användning av bekämpningsmedel, besluta att ta över ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet från en länsstyrelse eller en kommun i ett ärende som avser offentlig kontroll enligt förordning (EU) 2017/625 av misstänkta avsiktliga överträdelser genom bedrägligt eller vilseledande agerande. Kemikalieinspektionen får även besluta att ta över ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i ett sådant ärende från ett organ eller en fysisk person som i enlighet med artikel 28 eller 31 i förordning (EU) 2017/625 utför delegerade uppgifter som ingår i sådan kontroll eller annan offentlig verksamhet som avses i 30 §.

34 b §

Jordbruksverket får, i fråga om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön för livsmedels- och foderproduk-

	tion, besluta att ta över ansvaret för
142	offentlig kontroll och annan offent-
142

lig verksamhet från en länsstyrelse						Prop. 2025/26:206
eller en kommun i ett ärende som						Bilaga 2
avser	offentlig		kontroll		enligt
förordning (EU) 2017/625 av miss-
tänkta	avsiktliga		överträdelser
genom bedrägligt eller vilse-
ledande agerande. Jordbruksverket
får även besluta att ta över ansva-
ret för offentlig kontroll och annan
offentlig verksamhet i ett sådant
ärende från ett organ eller en fysisk
person som i enlighet med artikel
28 eller 31 i förordning (EU)
2017/625 utför delegerade upp-
gifter som ingår i sådan kontroll
eller annan		offentlig		verksamhet
som avses i 30 §.
34 c §
Ett	beslut	enligt		34 a	eller
34 b §§ får fattas			om	ärendet är
särskilt omfattande eller kompli-
cerat eller om det finns andra sär-

skilda skäl, efter samråd med den som ansvaret i ärendet tas över från. Samråd behöver dock inte ske om ärendet är brådskande eller det annars är olämpligt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

143

Prop. 2025/26:206 Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i epizootilagen (1999:657)

Härigenom föreskrivs i fråga om epizootilagen (1999:657) att det ska införas nya paragrafer, 11 f och 11 g §§, och närmast före 11 f § och 11 g § nya rubriker av följande lydelse.

144

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	Överflyttning av offentlig kontroll
	och annan offentlig verksamhet
	11 f §
	Om ett ärende avser misstänkta
	avsiktliga		överträdelser		genom
	bedrägligt eller vilseledande age-
	rande får Jordbruksverket besluta
	att ta över ansvaret för offentlig
	kontroll och annan offentlig verk-
	samhet i ärendet från en länssty-
	relse, ett organ med delegerade
	uppgifter eller en fysisk person som
	har delegerats vissa uppgifter.
	Ett sådant beslut får fattas om
	ärendet är särskilt omfattande eller
	komplicerat eller om det finns
	andra särskilda skäl, efter samråd
	med den som ansvaret i ärendet tas
	över från. Samråd behöver dock
	inte ske om ärendet är brådskande
	eller det annars är olämpligt.
	Uppgiftsskyldighet mellan
	kontrollmyndigheter
	11 g §
	En kontrollmyndighet som upp-
	märksammar en omständighet som
	kan leda till åtgärder med stöd av
	förordning		(EU) 2017/625			men
	som omfattas av en annan myndig-
	hets ansvarsområde,			ska	anmäla
	denna	omständighet till				den
	behöriga myndigheten.
	En kontrollmyndighet ska också
	lämna en uppgift om den begärs av
	en annan kontroll-myndighet och
	behövs	för den		myndighetens
	offentliga		kontroll	eller	annan
	offentlig verksamhet enligt förord-
	ning (EU) 2017/625.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025 i fråga om 11 g § och i övrigt den 1 januari 2026.

Prop. 2025/26:206 Bilaga 2

145

Prop. 2025/26:206 Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i zoonoslagen (1999:658)

Härigenom föreskrivs i fråga om zoonoslagen (1999:658) att det ska införas nya paragrafer, 8 f och 8 g §§, och närmast före 8 f § och 8 g § nya rubriker av följande lydelse.

146

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	Överflyttning av offentlig kontroll
	och annan offentlig verksamhet
	8 f §
	Om ett ärende avser misstänkta
	avsiktliga	överträdelser		genom
	bedrägligt eller vilseledande age-
	rande får Jordbruksverket besluta
	att ta över ansvaret för offentlig
	kontroll och annan offentlig verk-
	samhet i ärendet från en länssty-
	relse, ett organ med delegerade
	uppgifter eller en fysisk person som
	har delegerats vissa uppgifter.
	Ett sådant beslut får fattas om
	ärendet är särskilt omfattande eller
	komplicerat eller om det finns
	andra särskilda skäl, efter samråd
	med den som ansvaret i ärendet tas
	över från. Samråd behöver dock
	inte ske om ärendet är brådskande
	eller det annars är olämpligt.
	Uppgiftsskyldighet mellan
	kontrollmyndigheter
	8 g §
	En kontrollmyndighet som upp-
	märksammar en omständighet som
	kan leda till åtgärder med stöd av
	förordning	(EU) 2017/625			men
	som omfattas av en annan myndig-
	hets ansvarsområde,		ska	anmäla
	denna omständighet till den be-
	höriga myndigheten.
	En kontrollmyndighet ska också
	lämna en uppgift om den begärs av
	en annan	kontrollmyndighet			och
	behövs för den		myndighetens
	offentliga	kontroll	eller	annan
	offentlig verksamhet enligt förord-
	ning (EU) 2017/625.

Prop. 2025/26:206 Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025 i fråga om 8 g § och i övrigt den

1 januari 2026.

147

Prop. 2025/26:206 Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804)

Härigenom föreskrivs i fråga om livsmedelslagen (2006:804) att det ska införas nya paragrafer, 17 a och 19 b §§, och närmast före 19 b § ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	17 a §
	Om ett ärende avser misstänkta
	avsiktliga överträdelser genom be-
	drägligt			eller		vilseledande
	agerande		får		Livsmedelsverket
	besluta att ta över ansvaret för
	offentlig		kontroll			och	annan
	offentlig verksamhet i ärendet från
	en länsstyrelse, en kommun, ett
	organ	med		delegerade uppgifter
	eller en fysisk person som har
	delegerats vissa uppgifter.
	Ett sådant beslut får fattas om
	ärendet är särskilt omfattande eller
	komplicerat eller om det finns
	andra särskilda skäl, efter samråd
	med den som ansvaret i ärendet tas
	över från. Samråd behöver dock
	inte ske om ärendet är brådskande
	eller det annars är olämpligt.
	Uppgiftsskyldighet mellan
	kontrollmyndigheter
	19 b §
	En kontrollmyndighet som upp-
	märksammar en omständighet som
	kan leda till åtgärder med stöd av
	förordning			(EU)	2017/625			men
	som omfattas av en annan myndig-
	hets ansvarsområde,					ska	anmäla
	denna omständighet till den be-
	höriga myndigheten.
	En kontrollmyndighet ska också
	lämna en uppgift om den begärs av
	en annan		kontrollmyndighet					och
	behövs	för		den		myndighetens
	offentliga		kontroll			eller	annan
	offentlig verksamhet enligt förord-
	ning (EU) 2017/625.

148

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025 i fråga om 19 b § och i övrigt den 1 januari 2026.

Prop. 2025/26:206 Bilaga 2

149

Prop. 2025/26:206 Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter att det ska införas nya paragrafer, 18 a och 20 b §§, och närmast före 20 b § ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	18 a §
	Om ett ärende avser misstänkta
	avsiktliga		överträdelser					genom
	bedrägligt			eller		vilseledande
	agerande			får	Jordbruksverket
	besluta att ta över ansvaret för
	offentlig		kontroll			och		annan
	offentlig verksamhet i ärendet från
	en länsstyrelse, en kommun, ett
	organ	med		delegerade			uppgifter
	eller en fysisk person som har
	delegerats vissa uppgifter.
	Ett sådant beslut får fattas om
	ärendet är särskilt omfattande eller
	komplicerat eller om det finns
	andra särskilda skäl, efter samråd
	med den som ansvaret i ärendet tas
	över från. Samråd behöver dock
	inte ske om ärendet är brådskande
	eller det annars är olämpligt.
	Uppgiftsskyldighet mellan
	kontrollmyndigheter
	20 b §
	En kontrollmyndighet som upp-
	märksammar en omständighet som
	kan leda till åtgärder med stöd av
	förordning			(EU)	2017/625				men
	som omfattas av en annan myndig-
	hets ansvarsområde,					ska		anmäla
	denna	omständighet					till		den
	behöriga myndigheten.
	En kontrollmyndighet ska också
	lämna en uppgift om den begärs av
	en annan		kontrollmyndighet						och
	behövs	för		den		myndighetens
	offentliga		kontroll			eller		annan
	offentlig verksamhet enligt förord-
	ning (EU) 2017/625.

150

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025 i fråga om 20 b § och i övrigt den 1 januari 2026.

Prop. 2025/26:206 Bilaga 2

151

Prop. 2025/26:206 Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m. att det ska införas nya paragrafer, 12 a och 12 b §§, och närmast före 12 a § och 12 b § nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	Överflyttning av offentlig kontroll
	och annan offentlig verksamhet
	12 a §
	Om ett ärende avser misstänkta
	avsiktliga		överträdelser					genom
	bedrägligt			eller		vilseledande
	agerande			får	Jordbruksverket
	besluta att ta över ansvaret för
	offentlig		kontroll			och		annan
	offentlig verksamhet i ärendet från
	en länsstyrelse, en kommun, ett
	organ	med		delegerade			uppgifter
	eller en fysisk person som har
	delegerats vissa uppgifter.
	Ett sådant beslut får fattas om
	ärendet är särskilt omfattande eller
	komplicerat eller om det finns
	andra särskilda skäl, efter samråd
	med den som ansvaret i ärendet tas
	över från. Samråd behöver dock
	inte ske om ärendet är brådskande
	eller det annars är olämpligt.
	Uppgiftsskyldighet mellan
	kontrollmyndigheter
	12 b §
	En kontrollmyndighet som upp-
	märksammar en omständighet som
	kan leda till åtgärder med stöd av
	förordning			(EU)	2017/625				men
	som omfattas av en annan myndig-
	hets ansvarsområde,					ska		anmäla
	denna	omständighet					till		den
	behöriga myndigheten.
	En kontrollmyndighet ska också
	lämna en uppgift om den begärs av
	en annan		kontrollmyndighet						och
	behövs	för		den		myndighetens
152	offentliga		kontroll			eller		annan

offentlig verksamhet enligt förord-	Prop. 2025/26:206
ning (EU) 2017/625.	Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025 i fråga om 12 b § och i övrigt den 1 januari 2026.

153

Prop. 2025/26:206 Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:807) om kontroll av husdjur,

m.m.att det ska införas nya paragrafer, 9 e och 9 f §§, och närmast före 9 e § och 9 f § nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	Överflyttning av offentlig kontroll
	och annan offentlig verksamhet
	9 e §
	Om ett ärende avser misstänkta
	avsiktliga	överträdelser			genom
	bedrägligt	eller		vilseledande
	agerande	får	Jordbruksverket
	besluta att ta över ansvaret för
	offentlig	kontroll		och	annan
	offentlig verksamhet i ärendet från
	en länsstyrelse, ett organ med
	delegerade uppgifter eller en fysisk
	person som har delegerats vissa
	uppgifter.
	Ett sådant beslut får fattas om
	ärendet är särskilt omfattande eller
	komplicerat eller om det finns
	andra särskilda skäl, efter samråd
	med den som ansvaret i ärendet tas
	över från. Samråd behöver dock
	inte ske om ärendet är brådskande
	eller det annars är olämpligt.
	Uppgiftsskyldighet mellan
	kontrollmyndigheter
	9 f §
	En kontrollmyndighet som upp-
	märksammar en omständighet som
	kan leda till åtgärder med stöd av
	förordning	(EU)	2017/625			men
	som omfattas av en annan myndig-
	hets ansvarsområde,			ska	anmäla
	denna omständighet till den be-
	höriga myndigheten.
	En kontrollmyndighet ska också
	lämna en uppgift om den begärs av
	en annan	kontrollmyndighet				och
	behövs för den			myndighetens
154	offentliga	kontroll		eller	annan

offentlig verksamhet enligt förord-	Prop. 2025/26:206
ning (EU) 2017/625.	Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025 i fråga om 9 f § och i övrigt den

1 januari 2026.

155

Prop. 2025/26:206 Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel att det ska införas nya paragrafer, 9 a och 10 b §§, och närmast före 9 a § och 10 b § nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	Överflyttning av offentlig kontroll
	och annan offentlig verksamhet
	9 a §
	Om ett ärende avser misstänkta
	avsiktliga	överträdelser			genom
	bedrägligt	eller		vilseledande
	agerande	får	Livsmedelsverket
	besluta att ta över ansvaret för
	offentlig	kontroll		och	annan
	offentlig verksamhet i ärendet från
	en länsstyrelse, en kommun, ett
	organ med delegerade uppgifter
	eller en fysisk person som har
	delegerats vissa uppgifter.
	Ett sådant beslut får fattas om
	ärendet är särskilt omfattande eller
	komplicerat eller om det finns
	andra särskilda skäl, efter samråd
	med den som ansvaret i ärendet tas
	över från. Samråd behöver dock
	inte ske om ärendet är brådskande
	eller det annars är olämpligt.
	Uppgiftsskyldighet mellan
	kontrollmyndigheter
	10 b §
	En kontrollmyndighet som upp-
	märksammar en omständighet som
	kan leda till åtgärder med stöd av
	förordning	(EU)	2017/625			men
	som omfattas av en annan myndig-
	hets ansvarsområde,			ska	anmäla
	denna omständighet till den be-
	höriga myndigheten.
	En kontrollmyndighet ska också
	lämna en uppgift om den begärs av
156	en annan	kontrollmyndighet				och

behövs för den myndighetens offentliga kontroll eller annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025 i fråga om 10 b § och i övrigt den 1 januari 2026.

Prop. 2025/26:206 Bilaga 2

157

Prop. 2025/26:206 Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion att det ska införas nya paragrafer, 7 a–7 d §§, och närmast före 7 a § och 7 d § nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	Överflyttning av offentlig kontroll
	och annan offentlig verksamhet
	7 a §
	Livsmedelsverket får besluta att
	ta över ansvaret för offentlig kon-
	troll och annan offentlig verksam-
	het från en länsstyrelse, en kommun
	eller ett kontrollorgan i ett ärende
	som gäller livsmedel och som avser
	offentlig kontroll av misstänkta av-
	siktliga	överträdelser		genom
	bedrägligt	eller	vilseledande
	agerande.

7 b §

Jordbruksverket får besluta att ta över ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet från en länsstyrelse eller ett kontrollorgan i ett ärende som avser offentlig kontroll av misstänkta avsiktliga överträdelser genom bedrägligt eller vilseledande agerande och som inte omfattas av 7 a §.

7 c §

Ett beslut enligt 7 a eller 7 b §§ får fattas om ärendet är särskilt omfattande eller komplicerat eller om det finns andra särskilda skäl, efter samråd med den som ansvaret i ärendet tas över från. Samråd behöver dock inte ske om ärendet är brådskande eller det annars är olämpligt.

158

Uppgiftsskyldighet mellan kontrollmyndigheter

7 d §

En kontrollmyndighet som uppmärksammar en omständighet som kan leda till åtgärder med stöd av förordning (EU) 2017/625 men som omfattas av en annan myndighets ansvarsområde, ska anmäla denna omständighet till den behöriga myndigheten.

En kontrollmyndighet ska också lämna en uppgift om den begärs av en annan kontrollmyndighet och behövs för den myndighetens offentliga kontroll eller annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625.

Prop. 2025/26:206 Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025 i fråga om 7 d § och i övrigt den

1 januari 2026.

159

Prop. 2025/26:206 Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i djurskyddslagen (2018:1192)

Härigenom föreskrivs i fråga om djurskyddslagen (2018:1192) att det i 8 kap. ska införas nya paragrafer, 4 a och 7 a §§, och närmast före 4 a § och 7 a § nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 kap.

Överflyttning av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

4 a §

Om ett ärende avser misstänkta avsiktliga överträdelser genom bedrägligt eller vilseledande agerande får Jordbruksverket besluta att ta över ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i ärendet från en länsstyrelse, ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.

Ett sådant beslut får fattas om ärendet är särskilt omfattande eller komplicerat eller om det finns andra särskilda skäl, efter samråd med den som ansvaret i ärendet tas över från. Samråd behöver dock inte ske om ärendet är brådskande eller det annars är olämpligt.

Uppgiftsskyldighet mellan kontrollmyndigheter

	7 a §
	En kontrollmyndighet som upp-
	märksammar en omständighet som
	kan leda till åtgärder med stöd av
	förordning (EU) 2017/625 men som
	omfattas av en annan myndighets
	ansvarsområde, ska anmäla denna
	omständighet till den		behöriga
	myndigheten.
	En	kontrollmyndighet	ska också
	lämna en uppgift om den begärs av en
	annan kontrollmyndighet och behövs
160	för	den myndighetens	offentliga
160

kontroll eller annan offentlig Prop. 2025/26:206 verksamhet enligt förordning (EU) Bilaga 2 2017/625.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025 i fråga om 8 kap. 7 a § och i övrigt den 1 januari 2026.

161

Prop. 2025/26:206 Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i växtskyddslagen (2022:725)

Härigenom föreskrivs i fråga om växtskyddslagen (2022:725) att det ska införas nya paragrafer, 11 a och 11 b §§, och närmast före 11 a § och 11 b § nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	Överflyttning av offentlig kontroll
	och annan offentlig verksamhet
	11 a §
	Om ett ärende avser misstänkta
	avsiktliga	överträdelser		genom
	bedrägligt	eller	vilseledande
	agerande	får Jordbruksverket
	besluta att ta över ansvaret för
	offentlig	kontroll	och	annan

offentlig verksamhet i ärendet från ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter.

Uppgiftsskyldighet mellan kontrollmyndigheter

11 b §

En kontrollmyndighet ska också lämna en uppgift om den begärs av en annan kontrollmyndighet och behövs för den myndighetens offentliga kontroll eller annan

162

offentlig verksamhet enligt förord-	Prop. 2025/26:206
ning (EU) 2017/625.	Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025 i fråga om 11 b § och i övrigt den 1 januari 2026.

163

Prop. 2025/26:206 Bilaga 3

Förteckning över remissinstanserna (SOU 2024:44)

Följande remissinstanser har yttrat sig över betänkandet (SOU 2024:44): Arbetsgivarverket, Arbetsmiljöverket, Biodlingsföretagarna, Bolagsverket, Botkyrka kommun, Brottsförebyggande rådet, Delegationen mot arbetslivskriminalitet, Domstolsverket, Ekobrottsmyndigheten, Ekonomistyrningsverket, Eksjö kommun, Eldrimner (genom Länsstyrelsen i Jämtlands län), Fackförbundet ST, Finansinspektionen, Föreningen Foder och Spannmål, Försvarsinspektören för hälsa och miljö, Försäkringskassan, Förvaltningsrätten i Umeå, Förvaltningsrätten i Uppsala, Gävle kommun, Göteborgs kommun, Havs- och vattenmyndigheten, Helsingborgs kommun, HS Certifiering, Huddinge kommun, Högskolan Kristianstad, Integritetsskyddsmyndigheten, Justitiekanslern, Jönköpings kommun, Kalmar kommun, Kammarkollegiet, Kammarrätten i Stockholm, Kemikalieinspektionen, Kommerskollegium, Konkurrensverket, Konsumentverket, Kronofogdemyndigheten, Kustbevakningen, Linnéuniversitetet, Livsmedelsföretagen, Livsmedelsverket, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Gotlands län, Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Kalmar län, Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Malmö kommun, Nacka kommun, Naturvårdsverket, Norrköpings kommun, Patent- och registreringsverket, Polismyndigheten, Regelrådet, Riksdagens ombudsmän, Sametinget, Skatteverket, Skogsstyrelsen, Statens jordbruksverk, Statskontoret, Stockholms kommun, Stockholms universitet, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Sundsvalls kommun, Svensk Dagligvaruhandel, Svenska samernas riksförbud, Sveriges Fiskares Producentorganisation, Sveriges Kommuner och Regioner, Sveriges lantbruksuniversitet, Säkerhetspolisen, Södertälje kommun, , Tillväxtverket, Trelleborgs kommun, Tullverket, Upphandlingsmyndigheten, Uppsala kommun, Uppsala universitet, Visita, Växjö kommun, Åklagarmyndigheten, Örebro kommun och Östersunds kommun.

Följande remissinstanser har avstått från att yttra sig över betänkandet: Kalmar kommun, Landsorganisationen i Sverige, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Södermanlands län Riksrevisionen, och Sveriges akademikers centralorganisation.

Följande remissinstanser har inte yttrat sig över betänkandet: Borlänge kommun, Controlcert Scandinavia AB, Dagligvaruleverantörers förbund, Eda kommun, Ekologiska Lantbrukarna, Eskilstuna kommun, Eurofins Food & Feed Testing Sweden AB, Fiskbranschens Riksförbund, Företagarna, Haparanda kommun, Herrljunga kommun, Intertek Certification AB, Karlskoga kommun, Kiwa Certification AB, KRAV Ekonomisk förening, Kött- och Charkuteriföretagen i Sverige, Lantbrukarnas Riksförbund, Livsmedelsarbetareförbundet, Livsmedelsgrossisterna, Livs-

164

medelshandlarna SSLF AB, Luleå kommun, RISE Research Institutes of Sweden, Rättviks kommun, SMAK Certifiering AB, Strömstads kommun, Svensk Egenvård, Svensk Fågel, Svensk Handel, Svenskt Näringsliv, Svenskt Växtskydd, Sveriges Biodlares Riksförbund, Sveriges konsumenter, Tjänstemännens centralorganisation, Upplands-Bro kommun och Åre kommun,

Utöver de som fått betänkandet på remiss har ett yttrande inkommit från Naturvetarna, Småföretagarnas riksförbund, Swedish Pelagic Federation PO, och Swedish Association for Testing inspection and Certification.

Prop. 2025/26:206 Bilaga 3

165

Prop. 2025/26:206 Bilaga 4

Sammanfattning av betänkandet En ny kontrollorganisation i livsmedelskedjan – för ökad effektivitet, likvärdighet och konkurrenskraft (SOU 2025:64)

Livsmedelskedjan utgörs i dag av nära 150 000 företag, från primärproduktion och förädlingsled till restauranger och dagligvaruhandel och svarar för åtta procent av det totala förädlingsvärdet i näringslivet. Lagstiftningen som verksamheter i livsmedelskedjan måste följa syftar till att säkerställa en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa samt konsumenters intressen. Den offentliga kontrollen syftar till att verifiera att verksamheterna i livsmedelskedjan följer dessa regler för att säkerställa att livsmedel, foder och dricksvatten är säkra för konsumenter och djur samt att konsumenter inte vilseleds. En väl fungerande offentlig kontroll hjälper även verksamhetsutövarna att följa reglerna, vilket stärker deras konkurrenskraft.

De grundläggande bestämmelserna om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i livsmedelskedjan, inklusive finansiering, finns i förordning (EU) 2017/625 (kontrollförordningen). Medlemsstaterna ska för vart och ett av de områden som omfattas av kontrollförordningen utse den eller de behöriga myndigheter som ska organisera eller utföra kontrollerna. Om flera behöriga myndigheter utses inom ett och samma område ska medlemsstaterna säkerställa att kontrollen är samordnad, enhetlig och effektiv (artikel 4).

166

Kontrollorganisationen behöver förändras

Den offentliga kontrollen i Sverige avseende livsmedel, foder, animaliska biprodukter (ABP) och djurskydd vid slakt utövas i dag av 270 kontrollmyndigheter på lokal, regional och nationell nivå. Kontrollorganisationen är komplex och ställer stora krav på samordning och samverkan. I flera utredningar och uppföljningar har det konstaterats att det finns brister i den offentliga kontrollen. Dessa brister består bl.a. i att kontrollen och avgifterna inte bedöms vara likvärdig över landet.

Den nuvarande kontrollstrukturen innebär att många kontrollmyndigheter är små och sårbara och har utmaningar med att säkerställa att det finns personal och specialkompetens inom särskilt krävande lagstiftningsområden. Kontrollkedjan som helhet brister i effektivitet och robusthet och myndigheternas geografiska behörighetsgränser medför att samma typ av livsmedel riskerar att bedömas på olika sätt över landet. En annan konsekvens av organisationsstrukturen är att det inte finns ett heltäckande system för revision.

För företagen i livsmedelskedjan innebär lagstiftningen att ett flertal regler ska uppfyllas och att reglernas efterlevnad verifieras av kontrollmyndigheterna. Myndigheterna är ansvariga för att utföra offentlig kontroll inom olika kontrollområden och har behörighet utifrån geografiska och administrativa gränser. Beroende på vilka slags verksamheter ett företag bedriver kan offentlig kontroll vid ett företag utföras av flera olika

myndigheter. Företag med verksamheter inom olika kontrollområden behöver även registrera sig hos flera olika kontrollmyndigheter. Detta sammantaget leder till en administrativ börda för företagen.

Många företag upplever att det brister i likvärdigheten i kontrollen mellan olika inspektörer inom en myndighets geografiska område och även nationellt, t.ex. vad gäller tolkningen av regler, vilka åtgärder som vidtas vid avvikelser och hur stor avgift som tas ut för den offentliga kontrollen. Bristande och varierande kompetens och bemötande hos inspektörer är en annan sak som av företagen framhålls som en omständighet som försvårar den offentliga kontrollen. En del företag upplever att inspektörerna inte har tillräcklig kompetens om företagets produktionsgren. Flera företag, i synnerhet de mindre företagen, anser att kontrollmyndigheterna i större utsträckning behöver beakta företagets perspektiv vid tolkning och tillämpning av regelverket.

För företagen är råd och stöd ett viktigt komplement till den offentliga kontrollen. Många företag upplever att det är svårt att få de råd och stöd som behövs. Kontrollmyndigheternas rådgivning är i hög grad beroende av vilken kompetens den aktuella inspektören har och av kontrollmyndighetens tolkning av aktuell lagstiftning. På grund av det stora antalet kontrollmyndigheter kan råd och stöd som olika företag får variera. Företagen efterlyser rådgivning med högre kvalitet, en ökad grad av samverkan mellan kontrollmyndigheterna och en ökad dialog med företagen i syfte att förenkla den offentliga kontrollen.

Ur företagens perspektiv har ofta den totala avgiftsbördan och förutsägbarheten av avgifterna betydelse. Många gånger skiljer företag som har flera myndigheter att förhålla sig till inte på vilka avgifter som tas ut – en avgift för ett visst kontrollområde blir en avgift bland flera andra som ingår i den totala kostnaden som myndigheterna debiterar. För företag med likartade verksamheter har det betydelse för upplevelsen av likvärdighet att kontrollavgifterna inte avviker i alltför stor omfattning. Det stora antalet kontrollmyndigheter medför att det är svårt att uppnå ett likvärdigt avgiftsuttag eftersom varje kontrollmyndighet fattar egna beslut om timtaxor, gör självständiga bedömningar av ett företags riskklassning samt vad som ska kontrolleras och hur kontrollen ska utföras.

Nuvarande avgifter upplevs av en del företag hämma konkurrenskraften. Det gäller exempelvis mindre företag med särskilt riskfylld verksamhet som hanterar animalier. Även avgifter för exempelvis kontrollprogram och exportgodkännande har lyfts fram som exempel på betungande avgifter.

Den offentliga kontrollen i samband med slakt omfattar både livsmedelssäkerhet och djurskydd och den operativa kontrollen utövas av Livsmedelsverket och länsstyrelserna. Gränsdragningen mellan myndigheternas ansvar är i vissa avseenden otydlig och överlappande, vilket medför oklarheter för både kontrollmyndigheter och företag.

Den svenska kontrollorganisationen utmärker sig vid en jämförelse med de andra nordiska länderna när det gäller antalet kontrollorganisationer. Såväl Finland, Danmark som Norge har under de senaste decennierna genomfört reformer för att göra kontrollorganisationerna mer robusta och minska antalet kontrollmyndigheter. Dessa reformer har lett till att både Danmark och Norge endast har en myndighet med en decentraliserad organisation som ansvarar för offentlig kontroll inom livsmedel, foder, ABP och djurskydd. I Finland har det genom lagstiftning uppställts krav

Prop. 2025/26:206 Bilaga 4

167

Prop. 2025/26:206	på att de kommunala kontrollmyndigheterna måste gå samman för att
Bilaga 4	uppnå ett visst minsta antal årsarbetskrafter.

En ny omvärld ställer krav

Nuvarande kontrollorganisation har sin grund i 1951 års livsmedelsstadga. Vår omvärld har genomgått väsentliga förändringar sedan dess. En globaliserad handel, den radikala teknikutvecklingen och den pågående hållbarhetsomställningen har ändrat spelplanen. Tillverkning och bearbetning sker på fler platser i dag och livsmedel transporteras i högre grad än förr. E-handel och nya affärsmodeller blir vanligare och det framställs nya innovativa livsmedel och grödor. EU-medlemskapet har medfört att Sverige måste följa den gemensamma lagstiftningen i livsmedelskedjan och om offentlig kontroll. Därtill kommer frågor om livsmedelsfusk, beredskap och krav på robusthet i livsmedelskedjan och den offentliga kontrollen.

Denna nya omvärld ställer krav på kontrollorganisationen att kunna hantera de omvärldsförändringar som sker i livsmedelskedjan, från jord till bord.

Vår målbild

Vi har konstaterat att det måste ske en förändring av kontrollstrukturen. Den förändrade organisationen ska ge förutsättningar för att kontrollen ska bli så effektiv och likvärdig som möjligt, samtidigt som det ska bli enklare för företagen. Vår målbild har varit en kontrollstruktur som är enklare att styra och leda, med myndigheter som har nationell behörighet att utföra kontroll och har större möjlighet att arbeta med kvalitetsutveckling och digitalisering. Det leder enligt vår bedömning till de bästa möjligheterna att bevaka de intressen som lagstiftningen inom områdena livsmedel, foder och ABP är avsedda att skydda, vilket ytterst är säkra livsmedel och foder.

Livsmedelsstrategin 2.0

Ledande för vårt arbete har varit ambitionen att tillgodose syftet med Livsmedelsstrategin och Livsmedelsstrategin 2.0. Vi har härvid tagit fasta på behovet av en myndighetsstruktur som kan stödja utvecklingen av en konkurrenskraftig livsmedelskedja och en ökad livsmedelsproduktion. Exempelvis vore enhetlighet i myndigheternas bedömningar en betydande fördel för företag vid utveckling av nya proteinkällor, framtagandet av nya förädlingsmetoder för fisk och vid skapandet av nya produkter för att undvika livsmedelsförluster. Att underlätta tillvaratagandet av mejeri-, kött- och bryggerirester för djurfoder är också en viktig framtidsfråga som kan stöttas av kontrollorganisationens utformning. Vi anser att ett viktigt steg i att uppnå målen i Livsmedelsstrategin 2.0 är en moderniserad myndighetsstruktur som är anpassad efter hur livsmedelskedjan ser ut i dag. En fördjupad samverkan mellan myndigheterna och en fortsatt utveckling av digitala tjänster är ytterligare steg mot dessa mål. Vidare ser vi att det är

168

angeläget att stärka den småskaliga och hantverksmässiga livsmedels-	Prop. 2025/26:206
produktionen samt att främja exportmöjligheten för livsmedelsföretag.	Bilaga 4

En kontrollmyndighet för hela livsmedelskedjan vore det bästa alternativet

Vår bedömning är att det vore mest optimalt om det fanns en samlad myndighet för hela livsmedelskedjan. En sådan myndighet skulle verka för samhällets, konsumenternas och företagens intressen i hela livsmedelskedjan och säkerställa att livsmedel är säkra, djuren friska och växtligheten sund. Att ha en kontrollmyndighet för de aktuella områdena i livsmedelskedjan skulle innebära en nationell anpassning av förvaltningen som stärker helhetsperspektivet. Myndighetsgränserna inom kontrollområdena fyller ingen egentlig funktion annat än när det gäller ansvarsfördelningen. Gränserna kan snarare vara ett hinder för en rationell verksamhetsutveckling. I en samlad myndighet kan formerna för ledning och styrning utvecklas. Det skapas t.ex. möjligheter att anpassa verksamheten efter de processer som den består av i stället för efter geografiska eller administrativa gränser. Att ha rådighet och kunna agera i hela landet inom alla de områden som omfattas skulle medföra positiva effekter för möjligheten att anpassa sig efter ny lagstiftning och andra förändringar i omvärlden. Det ger också goda förutsättningar för att enklare kunna spåra och motverka oseriösa verksamheter som inte följer gällande regler.

Vi har dock gjort bedömningen att det utifrån dagens myndighetsstruktur och utredningens begränsningar när det gäller djurskydd inte är möjligt för oss att lämna förslag om att endast en myndighet ska ansvara för den offentliga kontrollen i livsmedelskedjan. Vi bedömer att de överväganden vi gör och de förslag vi lämnar i detta betänkande utgör en god grund för att på sikt nå en sådan lösning. Det är vår bedömning att det bör vidtas åtgärder för att på sikt åstadkomma en lösning där ansvaret för all offentlig kontroll i livsmedelskedjan samlas i en myndighet, för såväl livsmedel, foder och ABP som djurskydd.

En reformerad kontrollorganisation

I syfte att uppnå en mer enhetlig och likvärdig offentlig kontroll föreslår

viatt ansvaret för den offentliga kontrollen i livsmedelskedjan när det gäller kontrollområdet livsmedel ska centraliseras till Livsmedelsverket och kontrollområdena foder och ABP ska centraliseras till Jordbruksverket. Våra förslag kräver författningsändringar i livsmedelslagen (2006:804), lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter, lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion, djurskyddslagen (2018:1192) och ett flertal förordningar.

Ökad likvärdighet och effektivitet
Att förändra antalet kontrollmyndigheter för livsmedel, foder och ABP
från 270 till två kommer leda till goda förutsättningar för myndigheterna
att genom intern styrning arbeta mot en mer likvärdig och effektiv kon-	169
	169

Prop. 2025/26:206 Bilaga 4

trollorganisation. Det kommer också leda till goda förutsättningar att säkerställa en hög kompetensnivå. Myndigheterna kommer att behöva ha decentraliserade organisationer som ska finnas representerade i vart fall i varje län. Geografisk behörighet över hela landet medför att myndigheterna kommer säkerställa statlig närvaro i hela landet samt att myndigheterna får en nationell överblick och på ett mer effektivt sätt kan möta de utmaningar och omvärldsförändringar som de ställs inför.

Möjlighet till överlåtelse av operativt kontrollansvar av foder och

ABP

Vi föreslår att det ska införas en möjlighet till överlåtelse av operativ kontroll av foder och ABP från Jordbruksverket till Livsmedelsverket i de situationer när det är till nytta för enskilda anläggningar. På detta sätt minskar antalet kontrollmyndigheter för vissa kombinerade anläggningar och möjliggör att kontroller samordnas. Det underlättar också för tillvaratagande av restprodukter i livsmedelsproduktionen.

Den nya kontrollorganisationen kräver planering och förberedelser

Den organisationsreform vi föreslår är omfattande. Livsmedelsverket och Jordbruksverket kommer att behöva planera de nya organisationernas utformning i syfte att uppnå organisationer som är ändamålsenliga för att myndigheterna på bästa sätt ska kunna utföra sina uppdrag. Myndigheterna måste också planera för kompetensförsörjning. Förberedelse för överföring av information och data samt ärenden och därtill hörande handlingar till Livsmedelsverket och Jordbruksverket bör påbörjas redan innan organisationsförändringen träder i kraft.

Styrningen och ledningen av Livsmedelsverket bör ses över

Den största omställningen i fråga om kontrollansvar och antalet kontrollobjekt kommer ske för kommunerna, som inte längre ska utföra livsmedelskontroll, och Livsmedelsverket, vars kontrollverksamhet kommer utökas väsentligt. Livsmedelsverket behöver genomföra ett förändringsarbete i syfte att förbättra kulturen och bemötandet utifrån de olika branschernas utmaningar och behov. Med hänsyn till det utökade kontrolluppdraget bör regeringen se över behovet av att ändra bestämmelserna om Livsmedelsverkets ledning i syfte att uppnå önskad styrning av myndigheten.

Kontrollansvar vid slakt

Vi föreslår att Livsmedelsverket ska vara behörig kontrollmyndighet för att inom djurskyddsområdet utöva offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i slakterier. Livsmedelsverket ska ha behörighet att vid sådan kontroll meddela de beslut som behövs för efterlevnaden av lagstiftningen. Vi föreslår också att länsstyrelserna genom officiella veterinärer ska utöva offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet av djurtransport till slakt, med en möjlighet till överföring av kontrollansvar till Livsmedelsverket.

170

Djurägarens ställning behöver stärkas

Att djurägaren inte rättsligt kan påverka de beslut som rör djuren medför en begränsning som kan påverka djurägarens ekonomiska situation på ett negativt sätt. Vi bedömer därför att djurägarens ställning måste stärkas. Vårt förslag är att regeringen uppdrar åt Livsmedelsverket att redovisa förslag på åtgärder som stärker djurägarens ställning.

Prop. 2025/26:206 Bilaga 4

Nya regler om informationsutbyte

En effektiv offentlig kontroll förutsätter att kontrollmyndigheterna kan dela sådana uppgifter med varandra som är av betydelse för den kontroll som ska utföras. Det finns därför ett behov av en uppgiftsskyldighet som gör det möjligt för kontrollmyndigheter att lämna de uppgifter till varandra som behövs för att de ska kunna utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt kontrollförordningen. Vi föreslår därför att det i livsmedelslagen, lagen om foder och animaliska biprodukter och i djurskyddslagen införs nya bestämmelser som tillgodoser detta behov. Den ena bestämmelsen innebär att kontrollmyndigheterna till behörig myndighet ska anmäla en omständighet som kan leda till åtgärder med stöd av kontrollförordningen men som omfattas av en annan myndighets ansvarsområde. Den andra bestämmelsen innebär att en kontrollmyndighet även ska lämna en uppgift om den begärs av en annan kontrollmyndighet och behövs för den myndighetens offentliga kontroll eller annan offentlig verksamhet enligt kontrollförordningen.

Gemensamma It-lösningar och anläggningsregister

Regeringen bör ge Livsmedelsverket och Jordbruksverket i uppdrag att utreda vilka It-lösningar som det kommer att finnas behov av med den nya organisationsstrukturen. Myndigheterna bör särskilt utreda behovet av och möjligheterna till att skapa ett gemensamt anläggningsregister och att företags ansökan om godkännande respektive anmälan om registrering ska kunna ske samlat i en för myndigheterna gemensam digital tjänst.

Finansiering

Finansieringen av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska,
liksom tidigare, som huvudregel finansieras genom avgifter. Vi bedömer,
liksom regeringen tidigare har ansett, att kostnaden för offentlig kontroll
och annan offentlig verksamhet av anläggningar inom primärproduktionen
av livsmedel och foder samt för jägares verksamhet som avser överlåtelser
av små mängder vildsvin eller kött av vildsvin direkt till slutkonsumenter
alltjämt ska finansieras genom anslag, förutom för sådan kontroll som
blivit nödvändig efter att bristande efterlevnad har konstaterats. Detsamma
gäller kostnaden för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet när
det gäller slaktverksamhet vid slakterier och vilthanteringsanläggningar.
Vi gör också bedömningen att offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet avseende dricksvattenanläggningar bör finansieras med all-
männa medel, förutom för sådan kontroll som blivit nödvändig efter att
bristande efterlevnad har konstaterats.	171
	171

Prop. 2025/26:206 Bilaga 4

172

Enkla, likvärdiga och förutsägbara avgifter

Våra förslag om koncentration av ansvar för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet till Livsmedelsverket och Jordbruksverket ger förutsättningar för en hög grad av likvärdighet när det gäller avgiftsuttaget.

Vi bedömer att bestämmelsen om efterhandsdebitering i livsmedelsavgiftsförordningen bör finnas kvar. Vi bedömer också att debitering av kontrollavgift för faktiskt nedlagd tid medför ett mer rättvist avgiftsuttag jämfört med att ett schablonbelopp för varje kontrolltillfälle tas ut.

Vi gör bedömningen att det inte i nuläget finns tillräckliga skäl att införa efterhandsdebitering för offentlig kontroll av foder och ABP, förutom för de gruppvis överlåtna branscher som avseende foder- och ABP-kontroll har överlåtits från Jordbruksverket till Livsmedelsverket.

Sett i ljuset av principen om full kostnadstäckning bedömer vi att företagens avgiftsbörda behöver bevakas och följas upp.

Minskade avgifter för stärkt konkurrenskraft

I syfte att stärka konkurrenskraften i den svenska livsmedelskedjan lämnar

viförslag om att kontrollavgifter inom vissa områden ska tas bort eller sänkas.

Avgift för ABP-kontroll i primärproduktionen tas bort

Vi föreslår att avgiften för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet avseende ABP i primärproduktion helt ska tas bort, bl.a. i syfte att stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft.

Avgifter för kontrollprogram tas bort

I dag tas avgift ut för Livsmedelsverkets kontrollprogram avseende restsubstanser, kontaminanter och salmonella. Provtagning sker på bl.a. äggpackerier, slakterier och mjölkanläggningar. Genom dessa provtagningar gynnas alla aktörer i livsmedelskedjan samt enskilda i samhället av att ha säkra livsmedel som är resultatet av den verksamhet som sker inom kontrollprogrammen. Det är dock den enskilde företagaren som i dag betalar avgifter för kontrollprogrammen. Att avgifter tas ut för kontrollprogrammen av företagen blir därför sett ur ett samhällsperspektiv orättvist. Därför lämnar vi förslag om att dessa avgifter ska tas bort.

Minskade avgifter för 853-anläggningar med liten produktion

Företag som driver s.k. 853-anläggningar har verksamhet med produktion eller bearbetning av animaliska produkter i ett eller flera steg i leden efter primärproduktionen. Det kan vara fråga om exempelvis mathantverkare, gårdsmejerister, styckningsanläggningar eller andra livsmedelsföretagare. Många av dessa företag har en diversifierad verksamhet och har ofta endast ett fåtal anställda eller inga anställda alls. De ekonomiska marginalerna är för mindre verksamheter ofta begränsade vilket gör att avgifter för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet blir betungande. En av orsakerna till detta är att företagen bedriver verksamheter som ur ett kontrollperspektiv utgör en högre risk och därmed föranleder fler offentliga kontroller.

Livsmedelsförädling är regionalt och lokalt en viktig del av ekonomin,	Prop. 2025/26:206
näringslivsutvecklingen och sysselsättningen, inte minst på landsbygden.	Bilaga 4
Gemensamt för dessa företag är att de bidrar till en levande landsbygd och
genererar mervärden och tillväxt. Företagen utgör också ett viktigt bidrag
till besöksnäringen och till svensk livsmedelsproduktion. För att stärka
konkurrenskraften föreslår vi därför att kontrollavgifterna och godkännan-
deavgifterna sänks för 853-anläggningar som har en årlig produktion eller
utgående mängd om högst 200 ton.
Sänkta avgifter för exportgodkännande
Höga och oförutsägbara avgifter ska inte vara ett hinder för företag som
vill exportera svenska livsmedel till tredje land. Därför föreslår vi
minskade avgifter för livsmedelsföretag som bistås av Livsmedelsverket
för att få ett exportgodkännande till tredje land. Vi föreslår också att
avgiften för att behålla ett sådant godkännande helt ska tas bort.

Råd, stöd och gott bemötande

Förslagen om centralisering av ansvaret för den offentliga kontrollen till Livsmedelsverket och Jordbruksverket kommer att ge bättre förutsättningar att ge mer enhetlig rådgivning och stöd till företagen. Den variation i tillgänglighet som i dag finns bedömer vi kommer minska betydligt. Kontrollmyndigheterna behöver bedriva ett kontinuerligt arbete med gemensam värdegrund och bemötande. De behöver kontinuerligt undersöka behovet av åtgärder, följa upp och utvärdera arbetet med råd och stöd i syfte att underlätta för företag.

Behovsanpassad starthjälp och råd och stöd till mikroföretag

Bland mikroföretag i livsmedelskedjan finns ett stort behov av råd och stöd avseende exempelvis regelverk. Detta behov är särskilt stort för mikroföretag med diversifierad verksamhet. Att få stöd och rådgivning underlättar arbetet och gör det också lättare för företagen att göra rätt från början. Behovet av råd och stöd är särskilt påtagligt för nystartade mindre företag. Många sådana företag upplever att det är svårt att få rådgivning från myndigheter och att det saknas kompetens bland tjänstepersoner om små företag och företagens olika inriktningar. Därför föreslår vi att Livsmedelsverket ska underlätta den offentliga kontrollen och annan offentlig verksamhet för mikroföretag och nystartade mikroföretag genom att till dessa verksamheter ge behovsanpassade råd och stöd.

Nya regler om samverkan, samordning och dialog

För att uppnå en sammanhållen syn på livsmedelskedjan och överbrygga den sektorisering som kommer kvarstå behöver Livsmedelsverket, Jordbruksverket och länsstyrelserna arbeta mer tillsammans och upprätthålla en god dialog med branscher och aktörer.

173

Prop. 2025/26:206 Bilaga 4

Ökad samverkan och samordning för effektivitet, enhetlighet förenkling

Kraven på att myndigheterna arbetar med samordning och samverkan behöver förtydligas för att få rätt prioritet. Regler om samordning och samverkan ska därför införas i en ny förordning i syfte att säkerställa enhetlighet och effektivitet samt att underlätta för företag. Ett exempel på samverkan som vi lämnar förslag om är samverkan kring ett gemensamt registreringsförfarande, bl.a. i syfte att för företagen möjliggöra en väg in till myndigheterna i livsmedelskedjan.

Dialog med branscher och aktörer i livsmedelskedjan

Att det finns en välfungerande dialog mellan kontrollmyndigheterna och de verksamheter som kontrolleras har potential att ge många positiva effekter för såväl kontrollmyndigheter som verksamheter, bl.a. ur ett förenklingsperspektiv. Dels har kontrollmyndigheten möjlighet att informera om och klargöra sitt uppdrag och ansvarsområde samt syfte med detta och därigenom öka förståelsen för sin roll hos verksamheterna. Dels har verksamheterna möjlighet att ge värdefull information om sina verksamheter och branschen i övrigt i syfte att öka kontrollmyndighetens förståelse för olika verksam-heter i livsmedelskedjan. För kontrollmyndigheternas del ger ökad förståelse för olika branscher och verksamheter goda förutsättningar att anpassa såväl den offentliga kontrollens utförande som de råd och stöd som ges till de olika verksamheterna. I syfte att uppnå en ökad förståelse för olika verksamheter och förenkla den offentliga kontrollen för såväl myndigheten som verksamheterna föreslår vi att det ska införas bestämmelser om att Livsmedelsverket, Jordbruksverket och länsstyrelserna regelbundet och vid behov ska föra dialog med företrädare för branscher och aktörer i livsmedelskedjan.

Ytterligare satsningar på små företag

Förslaget om ökad dialog i syfte att förenkla den offentliga kontrollen bedöms leda till en ökad förståelse för små företags förutsättningar. Förslagen om avgiftssänkningar för vissa 853-anläggningar, borttagande av avgifter för kontrollprogram och kontroll av ABP i primärproduktionen samt minskade avgifter för exportgodkännande innebär kostnadslättnader för flera mindre företag. För-slaget om behovsanpassat råd och stöd syftar till att underlätta den offentliga kontrollen för mikroföretag och nystartade mikroföretag.

Kompetens om små företags förutsättningar måste säkerställas

Vi bedömer att Livsmedelsverket behöver tillhandahålla interna utbildningar beträffande små företags förutsättningar och behov. Regeringen bör därför ge Livsmedelsverket i uppdrag att fastställa vilka behov små företag har av råd och stöd vid såväl nystart av verksamhet som vid den fortlöpande verksamheten. Regeringsuppdraget bör omfatta att klarlägga vilka utbildningsbehov som finns vid myndigheten.

174

Stabil finansiering för framtagande och uppdatering av branschriktlinjer för småskalig livsmedelsproduktion

Det finns i dag för flera småskaliga branscher ett uppdämt behov av att skapa, respektive uppdatera befintliga branschriktlinjer. Vi föreslår därför att regeringen bör utöka uppdraget för Eldrimner, med uppgiften att upprätta och uppdatera branschriktlinjer för småskalig livsmedelsproduktion samt att tillhandahålla finansiering för detta ändamål. På så sätt kan företag inom småskalig, hantverksmässig livsmedelsproduktion få ett stöd att starta och driva företag, även om dessa företag ibland helt saknar branschorganisationer som kan arbeta med branschriktlinjer.

Prop. 2025/26:206 Bilaga 4

Förenklingsarbetet måste intensifieras – det ska vara lätt att göra rätt

Våra förslag medför en stor potential att förenkla för företagen och minska deras administration genom att myndigheterna utvecklar sin samverkan och uppnår ett enat helhetsperspektiv på livsmedelskedjan. Det har stor betydelse för företagens utveckling att det finns lättillgänglig information om regler, att handläggningstider förkortas och att myndigheters bemötande och service är företagsanpassat. Arbetet med att förenkla för företag i livsmedelskedjan måste intensifieras och behöver ske systematiskt inom såväl myndigheter som i Regeringskansliet och i samråd med branschorganisationer och företag. Det bör inrättas en särskild funktion inom Regeringskansliet som gör det möjligt att på ett strukturerat sätt ta emot och bereda förslag och initiativ som handlar om förenklingar.

Förenkling av materiella regler behöver ske systematiskt

Det finns ett stort behov av att på ett systematiskt och strukturerat sätt se över befintliga regler och hur dessa kan anpassas i syfte att förenkla för företagen för att minska regelbördan. Utgångspunkten måste vara att undvika överimplementering av EU-lagstiftning som kan ha en negativ påverkan på företags konkurrenskraft. Principen om proportionalitet behöver säkerställas vid frågor om regelefterlevnad och sanktioner.

Ett önskemål vi fångat upp i dialogen med företag handlar om att det ska
finnas tydlig vägledning för svårtolkade regler. Det har också framförts
önskemål om att myndigheternas bedömning av regelefterlevnad när det
gäller situationer som kan betecknas som gränsfall bör tolkas till företa-
gens fördel och att regelverket beträffande sanktionsbestämmelser bör ses
över.
Lantbrukets regelbörda behöver ses över i samarbete med
branschen
En bärande punkt i livsmedelsstrategin är att se över antalet regler inom
jordbruket. Regelbördan upplevs alltmer betungande av framför allt lant-
brukare men också efterföljande led inom livsmedelskedjan. Det är därför
av stor vikt att den materiella regelbördan inom livsmedelsproduktion ses
över. Det gäller både de åtgärder som vidtas för att regler ska efterlevas
och de sanktioner som aktualiseras för regelöverträdelser. Seriösa företag
vill inte göra fel – det ska vara lätt att göra rätt.	175

Prop. 2025/26:206 Bilaga 4

Livsmedelskedjan måste ses som en helhet och det är därför angeläget att detta arbete inte endast sker inom respektive myndighet utan även av myndigheterna tillsammans. Det är nödvändigt att ha förståelse för hela processen från djurhållning inom primärproduktionen, odling av livsmedel till de senare stegen för förädling och försäljning för att kunna identifiera ändamålsenliga förenklingar och synergieffekter. Vad en myndighet anser vara en förenkling är inte alltid den förenkling som företag och aktörer efterfrågar. För att tillgodose det behovet bör utöver myndigheterna även den privata sektorn ingå i arbetet med översynen av de materiella reglerna. Enligt vår mening bör detta förenklingsarbete ske gemensamt av Livsmedelsverket, Jordbruksverket samt branschorganisationen LRF. Detta arbete bör lämpligen ske inom ramen för ett regeringsuppdrag till Livsmedelsverket och Jordbruksverket. Arbetet bör också vid behov göras i dialog med andra berörda branschorganisationer samt andra relevanta regelgivande myndigheter för livsmedelsproduktionen, företrädesvis länsstyrelserna. I detta första steg är det naturligt att börja med primärproduktionen. I nästa steg bör motsvarande arbete med regelförenklingar genomföras även avseende hela livsmedelskedjan, inklusive den blå näringen.

176

Ett helhetsgrepp om lagstiftningen

Det saknas en för livsmedelskedjan gemensam lag med gemensamma bestämmelser om offentlig kontroll för alla områden som omfattas av kontrollförordningen. I dag regleras såväl bestämmelser om offentlig kontroll, annan offentlig verksamhet och avgifter i sektorslagstiftningen genom ett antal lagar och förordningar. Detta leder dels till dubbelregleringar i ett flertal olika lagar och förordningar, dels till att alla bestämmelser inte är likalydande. Det kan leda till en risk för att den faktiska tillämpningen inte blir likvärdig. Med en gemensam lag för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet skulle sektorslagstiftningen kunna renodlas så att den endast innehåller bestämmelser av materiell betydelse på området, samtidigt som regelverket för kontroll och behöriga kontrollmyndigheter, avgifter m.m. samlas på ett och samma ställe. Vi bedömer därför att det finns ett behov av att göra regelverket om offentlig kontroll i livsmedelskedjan mer överskådligt och lätt att tillämpa. Lämplig utformning av regelverket bör av dessa skäl utredas i särskild ordning.

Företagens kostnader

Det förslag vi lämnar om att ansvaret för den kommunala livsmedelskontrollen ska föras över till Livsmedelsverket medför att det nu blir Livsmedelsverket som utifrån principen om full kostnadstäckning ska debitera företagen avgifter för denna kontroll. Företag som har haft kommunerna som kontrollmyndighet kommer sannolikt att få en högre timtaxa eftersom de kommunala timtaxorna ligger på en lägre nivå än Livsmedelsverkets. Samtidigt är det vår bedömning att organisationsförändringen i kombination med bl.a. anslagsfinansierat behovsanpassat råd och stöd samt samordning av kontroller kommer leda till effektivare kontroller och minskad administrativa kostnader för företagen. Vidare bedömer vi att kontrollorganisationen som helhet blir mer effektiv. Vi kan konstatera att det inte

med säkerhet går att fastställa hur företagens kostnader kommer att påver-	Prop. 2025/26:206
kas av den föreslagna organisationsförändringen. Av bl.a. dessa skäl anser	Bilaga 4

viatt det är viktigt att regeringen bevakar och följer upp företagens kostnader för den offentliga kontrollen så att dessa inte ökar på ett sätt som gör att företagens konkurrenskraft påverkas negativt. Regeringen bör därför följa kostnadsutvecklingen för den offentliga kontrollen som organisationsförändringen medför och vid behov överväga om principen om full kostnadstäckning alltjämt ska vara gällande.

Konsekvenser

Vi bedömer att våra förslag kommer att leda till att den offentliga kontrollen blir mer effektiv och likvärdig samtidigt som det blir enklare för företagen, vilket i sin tur leder till att konkurrenskraften i livsmedelskedjan stärks. Vi bedömer att flera av förslagen bidrar till att uppfylla den svenska livsmedelsstrategins mål genom en stärkt konkurrenskraft för hela livsmedelskedjan. Förslagen bedöms medföra en effekt på statens budget med knappt 113 miljoner kronor år 2027 och från och med 2028 nästan 133 miljoner kronor årligen.

Övergripande medför våra förslag om centraliseringar och förtydliganden i lagstiftningen ett stort utrymme för en ökad kvalitet i den offentliga kontrollen samt betydande effektiviseringar i styrning, samordning och uppföljning av den offentliga kontrollen. Detta eftersom de två centrala myndigheternas nuvarande arbete med att samordna de cirka 270 operativa regionala eller lokala myndigheterna inom områdena livsmedel, foder och ABP i stället till största delen koncentreras internt inom en myndighet. Vi utgår t.ex. från att det blir enklare att utarbeta enhetliga system och arbetssätt för den offentliga kontrollen, bl.a. i fråga om kontrollfrekvens, bedömningar samt arbetsmetoder och avgiftsuttag. Den tids- och resursåtgång som i dag är kopplad till att samordna och följa upp alla kontrollmyndigheter kommer dessutom att minska avsevärt.

Nollalternativet, dvs. att inte göra någon förändring alls, skulle innebära att de omfattande utmaningar som beror på det stora antalet självständiga kontrollmyndigheter kvarstår. De negativa effekterna av att kontrollstrukturen som helhet inte fungerar väl drabbar såväl konsumenter som företag och myndigheter.

Våra förslag innebär stora konsekvenser för framför allt Livsmedelsverket och Jordbruksverket eftersom dessa myndigheters ansvarsområden kommer att utökas, i synnerhet Livsmedelsverkets kontrollansvar. Såväl kommunerna som länsstyrelsernas ansvar för offentlig kontroll inom livsmedel, foder och ABP kommer att upphöra. Vår bedömning är att det minskade antalet kontrollmyndigheter från 270 till två kommer att underlätta för de statliga myndigheter som i dag samverkar med kontrollmyndigheter som ansvarar för livsmedels-, foder- och ABP-kontroll.

Ikraftträdande

Huvuddelen av förslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2028. Däremot
föreslås bl.a. bestämmelserna om uppgiftsskyldighet mellan kontroll-
myndigheter samt bestämmelser om borttagande av avgift för kontroll-	177

Prop. 2025/26:206 Bilaga 4

178

program och minskad avgift för exportgodkännande träda i kraft den 1 januari 2027. Vi föreslår att särskilda övergångsbestämmelser ska införas bl.a. avseende möjligheten för kontrollmyndigheter som inte längre ska ha kontrollansvar efter den 1 januari 2028 att kunna ta betalt för utfört arbete.

Förteckning över remissinstanserna (SOU 2025:64)

Prop. 2025/26:206 Bilaga 5

Följande remissinstanser har yttrat sig över betänkandet (SOU 2025:64): Arbetsgivarverket, Arbetsmiljöverket, Biodlingsföretagarna, Bodens kommun (gemensamt med Norrbottens kommuner), Båstads kommun, Djurens rätt, Djurskyddet Sverige, Domstolsverket, Eda kommun, Ekonomistyrningsverket, Eksjö kommun, Eldrimner (gemensamt med Länsstyrelsen i Jämtlands län), Enköpings kommun, Fagersta kommun (Västmanland Dalarna miljö- och byggförvaltning, V-Dala), Falkenbergs kommun, Falu kommun, Föreningen Foder och Spannmål, Föreningen Vi Konsumenter, Företagarna, Försvarsinspektören för hälsa och miljö, Förvaltningsrätten i Jönköping, Förvaltningsrätten i Uppsala, Gotlands kommun (Miljö- och byggnämnden i Region Gotland), Gård och Djurhälsan, Gårdsmejeristerna, Gällivare kommun, Göteborgs kommun, Hammarö kommun, Haparanda kommun, Havs- och vattenmyndigheten, Helsingborgs kommun, Herrljunga kommun, HS Certifiering, Huddinge kommun, Hushållningssällskapet, Härnösands kommun, Integritetsskyddsmyndigheten, Justitiekanslern, Jönköpings kommun, Kammarkollegiet, Kammarrätten i Jönköping, Kammarrätten i Stockholm, Kemikalieinspektionen, Kommerskollegium, Konsumentverket, Kristianstads kommun, Kronofogdemyndigheten, Kungsbacka kommun, Kustbevakningen, Kött och Charkuteriföretagen i Sverige, Landskrona kommun, Lantbrukarnas Riksförbund, Leksands kommun, Lerums kommun, Linköpings kommun, Livsmedelsföretagen, Livsmedelsverket, Luleå kommun, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Gotlands län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Kalmar län, Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Malmö kommun, Munkedals kommun, Munkfors kommun, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Naturvetarna, Naturvårdsverket, Nordanstigs kommun, Nybro kommun, Näringslivets Regelnämnd, Polismyndigheten, Regelrådet, Riksdagens ombudsmän, Ronneby kommun, Sandvikens kommun, Skatteverket, Skogsstyrelsen, Skurups kommun, Solna kommun, Statens jordbruksverk, Statens veterinärmedicinska anstalt, Statskontoret, Stockholms kommun, Storumans kommun, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Sunne kommun, Svensk Dagligvaruhandel, Svensk Egenvård, Svensk Fågel, Svensk Handel, Svenska Djurskyddsföreningen, Svenska Samernas Riksförbund, Svenskt vatten, Sveriges Fiskares Producentorganisation (Vi Svenska Fiskare), Sveriges Grisföretagare, Sveriges Kommuner och Regioner, Sveriges Konsumenter, Sveriges lantbruksuniversitet, Söderhamns kommun, Södertälje kommun, Sölvesborgs kommun, Tillväxtverket, Timrå kommun, Trelleborgs kommun, Tullverket, Umeå kommun,

179

Prop. 2025/26:206 Bilaga 5

180

Umeå universitet, Uppsala kommun, Uppsala universitet, Vimmerby kommun, Visita, Värnamo kommun, Åklagarmyndigheten, Örebro kommun, Östersunds kommun och Östhammars kommun.

Följande remissinstanser har avstått från att yttra sig: Landsorganisationen i Sverige, Linnéuniversitetet, Riksrevisionen och Svenska akademikers centralorganisation.

Följande remissinstanser har inte yttrat sig över betänkandet: Biodlarna, Borgholms kommun, Controlcert Scandinavia AB, Dagligvaruleverantörers förbund, Ekologiska Lantbrukarna, Eurofins Food & Feed Testing Sweden AB, Fackförbundet ST, Fiskbranschens Riksförbund, Förvaltningsrätten i Umeå, Högskolan Kristianstad, Intertek Certification AB, Kiwa Certification AB,, KRAV Ekonomisk förening, Krokoms kommun, Lilla Edets kommun, Livsmedelsarbetarförbundet, Livsmedelsgrossisterna, Livsmedelshandlarna SSLF AB, Lysekils kommun, Norrtälje kommun, RISE Research Institutes of Sweden, Sametinget, SMAK Certifiering AB, Småbrukarnas riksförbund, Svenska ägg, Svenskt Näringsliv, Svenskt sigill, Sveriges oberoende bryggerier, Sveriges veterinärförbund, Tjänstemännens centralorganisation, Unionen, Vansbro kommun, Vara kommun, Vision, Växa, World Animal Protection Sverige.

Utöver de som fått betänkandet på remiss har ett yttrande inkommit från Arvika kommun, Berg och Härjedalens miljö- och byggnämnd, Bräcke och Ånge kommuner, Eslövs kommun, Halmstads kommun, Hultsfreds kommun, Hässleholms kommun, Karlskrona kommun, Karlstads kommun, Kramfors kommun, Köpings kommun, Lomma kommun, Lunds kommun, Malå och Norsjö kommuner, Matfiskodlarna, Miljösamverkan östra Skaraborg, Mörbylånga kommun, Nacka kommun, Naturvetarföreningen i Järfälla kommun, Norrbottens kommuner, Norrköpings kommun, Piteå kommun, Sigtuna kommun, Småföretagarnas Riksförbund, Sollentuna kommun, Sorsele kommun, Sundsvalls kommun, Svenska Celiakiförbundet, Sveriges bagare och konditorer, Sveriges Jordägareförbund, Swedish Association for Testing Inspection and Certification, Sydvatten AB, Söderåsens miljöförbund, Täby kommun, Varbergs kommun, Vilhelmina kommun, Värmdö kommun, Västerås kommun, Älvdalens kommun, Österåkers kommun och några privatpersoner.

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i miljöbalken

Härigenom föreskrivs att det i miljöbalken ska införas en ny paragraf, 26 kap. 34 a §, och närmast före 26 kap. 34 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Prop. 2025/26:206 Bilaga 6

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	26 kap.
	Övertagande av offentlig kontroll
	och annan offentlig verksamhet
	34 a §
	Den kontrollmyndighet som reger-
	ingen bestämmer får besluta att från
	en länsstyrelse eller kommun, eller
	från ett organ eller en fysisk person
	som utför delegerade uppgifter, ta
	över ansvaret för offentlig kontroll
	och annan	offentlig verksamhet
	enligt förordning (EU) 2017/625 i
	fråga om en misstänkt avsiktlig
	överträdelse	som begåtts genom
	bedrägligt eller vilseledande age-
	rande.
	Ett sådant beslut får fattas endast
	om den misstänkta överträdelsen är
	särskilt omfattande eller komplice-

rad eller om det finns andra särskilda skäl. Innan ett beslut fattas ska samråd ske med den som ansvaret tas över från. Samråd behöver dock inte ske om kontrollen brådskar eller om det annars är olämpligt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028.

181

Prop. 2025/26:206	Förslag till lag om ändring i epizootilagen (1999:657)
Bilaga 6
	Härigenom föreskrivs att det i epizootilagen (1999:657) ska införas en ny
	paragraf, 11 f §, och närmast före 11 f § en ny rubrik av följande lydelse.
	Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
		Övertagande av offentlig kontroll
		och annan offentlig verksamhet
		11 f §
		Jordbruksverket får besluta att från
		en länsstyrelse, eller från ett organ
		med delegerade uppgifter eller en
		fysisk person som har delegerats
		vissa uppgifter, ta över ansvaret för
		offentlig kontroll och annan offent-
		lig verksamhet i fråga om en miss-
		tänkt avsiktlig	överträdelse	som
		begåtts genom	bedrägligt	eller
		vilseledande agerande.
		Ett sådant beslut får fattas endast
		om den misstänkta överträdelsen är

särskilt omfattande eller komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl. Innan ett beslut fattas ska samråd ske med den som ansvaret tas över från. Samråd behöver dock inte ske om kontrollen brådskar eller om det annars är olämpligt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028.

182

Förslag till lag om ändring i zoonoslagen (1999:658)	Prop. 2025/26:206
	Bilaga 6

Härigenom föreskrivs att det i zoonoslagen (1999:658) ska införas en ny paragraf, 8 f §, och närmast före 8 f § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	Övertagande av offentlig kontroll
	och annan offentlig verksamhet
	8 f §
	Jordbruksverket får besluta att från
	en länsstyrelse, eller från ett organ
	med delegerade uppgifter eller en
	fysisk person som har delegerats
	vissa uppgifter, ta över ansvaret för
	offentlig kontroll och annan offent-
	lig verksamhet i fråga om en miss-
	tänkt avsiktlig överträdelse som
	begåtts genom bedrägligt eller vilse-
	ledande agerande.
	Ett sådant beslut får fattas endast
	om den misstänkta överträdelsen är
	särskilt omfattande eller komplice-
	rad eller om det finns andra sär-
	skilda skäl. Innan ett beslut fattas
	ska samråd ske med den som
	ansvaret tas över från. Samråd
	behöver dock inte ske om kontrollen
	brådskar eller om det annars är
	olämpligt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028.

183

Prop. 2025/26:206 Bilaga 6

184

Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804)

Härigenom föreskrivs att det i livsmedelslagen (2006:804) ska införas tre nya paragrafer, 17 a, 19 b och 19 c §§, och närmast före 19 b § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

17 a §

Uppgiftsskyldighet mellan kontrollmyndigheter

19 b §

19 c §

En kontrollmyndighet ska på begäran lämna en uppgift till en annan kontrollmyndighet, om den andra

myndigheten behöver uppgiften för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet enligt denna lag eller annan lag som kompletterar förordning (EU) 2017/625.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2027 i fråga om 19 b och 19 c §§ och i övrigt den 1 januari 2028.

Prop. 2025/26:206 Bilaga 6

185

Prop. 2025/26:206 Bilaga 6

186

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	18 a §
	Jordbruksverket får besluta att från
	en länsstyrelse eller kommun, eller
	från ett organ med delegerade upp-
	gifter eller en fysisk person som har
	delegerats vissa uppgifter, ta över
	ansvaret för offentlig kontroll och
	annan offentlig verksamhet i fråga
	om en misstänkt avsiktlig över-
	trädelse som begåtts genom bedräg-
	ligt eller vilseledande agerande.
	Ett sådant beslut får fattas endast
	om den misstänkta överträdelsen är
	särskilt omfattande eller komplice-
	rad eller om det finns andra sär-
	skilda skäl. Innan ett beslut fattas
	ska samråd ske med den som
	ansvaret tas över från. Samråd
	behöver dock inte ske om kontrollen
	brådskar eller om det annars är
	olämpligt.
	Uppgiftsskyldighet mellan
	kontrollmyndigheter
	20 b §
	Om en kontrollmyndighet uppmärk-
	sammar en omständighet som kan
	antas leda till en åtgärd enligt
	förordning (EU) 2017/625 inom en
	annan kontrollmyndighets ansvars-
	område enligt denna lag eller
	annan lag, ska myndigheten anmäla
	omständigheten till den andra myn-
	digheten.
	20 c §
	En kontrollmyndighet ska på begä-
	ran lämna en uppgift till en annan
	kontrollmyndighet, om den andra
	myndigheten behöver uppgiften för

offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet enligt denna lag eller annan lag som kompletterar förordning (EU) 2017/625.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2027 i fråga om 20 b och 20 c §§ och i övrigt den 1 januari 2028.

Prop. 2025/26:206 Bilaga 6

187

Prop. 2025/26:206 Bilaga 6

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m.

Härigenom föreskrivs att det i lagen (2006:806) om provtagning på djur,

m.m.ska införas tre nya paragrafer, 12 a–12 c §§, och närmast före 12 a och 12 b §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Övertagande av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

12 a §

Uppgiftsskyldighet mellan kontrollmyndigheter

12 b §

188

12 c §

En kontrollmyndighet ska på begäran lämna en uppgift till en annan kontrollmyndighet, om den andra myndigheten behöver uppgiften för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet enligt denna lag eller annan lag som kompletterar förordning (EU) 2017/625.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2027 i fråga om 12 b och 12 c §§ och i övrigt den 1 januari 2028.

Prop. 2025/26:206 Bilaga 6

189

Prop. 2025/26:206 Bilaga 6

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m.

Härigenom föreskrivs att det i lagen (2006:807) om kontroll av husdjur,

m.m.ska införas en ny paragraf, 9 e §, och närmast före 9 e § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Övertagande av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

9 e §

Jordbruksverket får besluta att från en länsstyrelse, eller från ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter, ta över ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt förordning (EU) 2017/625 i fråga om en misstänkt avsiktlig överträdelse som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028.

190

Förslag till lag om ändring i lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel

Prop. 2025/26:206 Bilaga 6

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Övertagande av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

9 a §

Livsmedelsverket får besluta att från en länsstyrelse eller kommun, eller från ett organ med delegerade uppgifter eller en fysisk person som har delegerats vissa uppgifter, ta över ansvaret för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i fråga om en misstänkt avsiktlig överträdelse som begåtts genom bedrägligt eller vilseledande agerande.

Uppgiftsskyldighet mellan kontrollmyndigheter

10 b §

191

Prop. 2025/26:206 Bilaga 6

192

10 c §

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2027 i fråga om 10 b och 10 c §§ och i övrigt den 1 januari 2028.

Förslag till lag om ändring i lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion

Prop. 2025/26:206 Bilaga 6

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Övertagande av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

7 a §

7 b §

7 c §

193

Prop. 2025/26:206 Bilaga 6

194

Uppgiftsskyldighet mellan kontrollmyndigheter

7 d §

7 e §

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2027 i fråga om 7 d och 7 e §§ och i övrigt den 1 januari 2028.

Förslag till lag om ändring i djurskyddslagen (2018:1192)

Härigenom föreskrivs att det i djurskyddslagen (2018:1192) ska införas en ny paragraf, 8 kap. 4 a §, och närmast före 8 kap. 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Prop. 2025/26:206 Bilaga 6

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 kap.

Övertagande av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

4 a §

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028.

195

Prop. 2025/26:206 Bilaga 6

Förslag till lag om ändring i växtskyddslagen (2022:725)

Härigenom föreskrivs att det i växtskyddslagen (2022:725) ska införas en ny paragraf, 11 a §, och närmast före 11 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Övertagande av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet

11 a §

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028.

196

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2026-02-23

Närvarande: F.d. justitieråden Karin Almgren och Sten Andersson samt justitierådet Jonas Malmberg

Stärkt kontroll av fusk i livsmedelskedjan

Enligt en lagrådsremiss den 5 februari 2026 har regeringen (Landsbygds- och infrastrukturdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1.lag om ändring i miljöbalken,

2.lag om ändring i epizootilagen (1999:657),

3.lag om ändring i zoonoslagen (1999:658),

4.lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804),

5.lag om ändring i lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter,

6.lag om ändring i lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m.,

7.lag om ändring i lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m.,

8.lag om ändring i lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel,

9.lag om ändring i lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion,

10.lag om ändring i djurskyddslagen (2018:1192),

11.lag om ändring i växtskyddslagen (2022:725).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av ämnesrådet Eva Kalling Lundberg och kanslirådet Svanhild Foldal.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 2025/26:206 Bilaga 7

197

Prop. 2025/26:206

198

Landsbygds- och infrastrukturdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 2026

Närvarande: statsrådet Edholm, ordförande, och statsråden Jonson, Strömmer, Tenje, Wykman, Kullgren, Liljestrand, Carlson, Britz, Mohamsson

Föredragande: statsrådet Kullgren

Regeringen beslutar proposition Stärkt kontroll av fusk i livsmedelskedjan