Stärkt återvändandeverksamhet (Proposition 2025/26:263)

Stärkt återvändandeverksamhet

Regeringens proposition 2025/26:263

Stärkt återvändandeverksamhet	Prop.
	2025/26:263

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 30 april 2026

Lotta Edholm

Johan Forssell (Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Ett fungerande återvändande är en förutsättning för en ansvarsfull och restriktiv migrationspolitik. I syfte att effektivisera återvändandearbetet lämnar regeringen i propositionen förslag som ger bl.a. Polismyndigheten och Migrationsverket bättre verktyg att verkställa av- och utvisningsbeslut. Förslagen innebär bl.a. följande.

•En ny skyldighet införs för Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Pensionsmyndigheten och Skatteverket att på eget initiativ lämna uppgifter om en utlänning till Polismyndigheten, om det finns anledning att anta att han eller hon inte har rätt att vistas i Sverige.

•Vissa grundläggande regler om inre utlänningskontroll moderniseras och stärks i syfte att möjliggöra fler inre utlänningskontroller än i dag.

•Myndigheterna ges ytterligare verktyg för att klarlägga en utlännings identitet. Bland annat införs en möjlighet att omhänderta och genomsöka utlänningens mobiltelefon, om den kan antas innehålla information om utlänningens identitet.

•Fingeravtryck och fotografier ska få användas i utlänningsärenden i större utsträckning och mer effektivt än i dag.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 13 juli 2026.

Prop. 2025/26:263 Innehållsförteckning

1	Förslag till riksdagsbeslut .................................................................		5
2	Lagtext	..............................................................................................	6
	2.1	Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken ...................	6

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (2001:82) om

svenskt medborgarskap ......................................................

2.3Förslag till lag om ändring i utlänningslagen

(2005:716) ........................................................................

2.4Förslag till lag om ändring i utlänningsdatalagen

(2016:27) ..........................................................................

2.5Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1693) om

polisens behandling av personuppgifter inom
brottsdatalagens område ...................................................	27

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (2022:700) om

särskild kontroll av vissa utlänningar ...............................

2.7Förslag till lag om ändring i lagen (2026:000) om ändring i lagen (2025:945) om ändring i

		utlänningsdatalagen (2016:27) .........................................	32
3	Ärendet och dess beredning ............................................................		35
4	Nya uppgiftsskyldigheter ................................................................		36
	4.1	Rätten att vistas i Sverige och myndigheternas behov
		av information ..................................................................	36
	4.2	Offentlighet och sekretess ................................................	37

4.3Uppgiftsskyldigheter och sekretessbrytande

	bestämmelser ....................................................................	38
4.4	Myndigheter ska samverka...............................................	39

4.5Dagens regler tillgodoser inte de verkställande

myndigheternas behov......................................................

4.6Informationsutbytet med de verkställande

	myndigheterna behöver utökas.........................................		41
4.7	En ny uppgiftsskyldighet på eget initiativ ........................		42
	4.7.1	En ny uppgiftsskyldighet på eget initiativ
		införs i utlänningslagen ...................................	42

4.7.2Vilka myndigheter bör omfattas av

uppgiftsskyldigheten?......................................

4.7.3Vilka uppgifter bör omfattas av

uppgiftsskyldigheten?......................................

4.8En kompletterande skyldighet att lämna uppgifter på

begäran .............................................................................

4.9Vissa uppgifter bör undantas från de nya

		uppgiftsskyldigheterna .....................................................	62
	4.10	Förslagen är förenliga med regler till skydd för den
		personliga integriteten och grundläggande fri- och
		rättigheter .........................................................................	64
5	Modernisering och förstärkning av vissa regler om inre
	utlänningskontroll ...........................................................................		68

5.1	Ett nytt grundläggande krav för inre	Prop. 2025/26:263
	utlänningskontroll............................................................	68

5.2En ny möjlighet till husrannsakan för att söka efter

		pass eller andra identitetshandlingar................................	73
	5.3	Tydligare utredningsregler ..............................................	77
6	Ytterligare befogenheter för att klarlägga en utlännings
	identitet	..........................................................................................	79

6.1Möjlighet till omhändertagande av elektronisk

kommunikationsutrustning ..............................................

6.1.1I vilka situationer och av vilka

myndigheter ska ett beslut om
omhändertagande få fattas? ............................	88

6.1.2Vilka tvångsåtgärder ska få användas vid

verkställigheten?.............................................

6.1.3Hur länge ska utrustningen få vara

	omhändertagen?............................................	100
6.1.4	När ska kopierade handlingar förstöras? ......	103
6.1.5	Vilka beslut ska få överklagas? ....................	105
6.1.6	Hur överskottsinformation ska få hanteras ...	108

6.2Motsvarande möjlighet till omhändertagande av

elektronisk kommunikationsutrustning i LSU ...............

110

6.3Kroppsvisitation för att söka efter pass i ärenden om uppehållstillstånd, internationellt skydd eller när ett

beslut om avvisning eller utvisning ska verkställas .......

114

6.4Förslagen är förenliga med regler till skydd för den personliga integriteten och grundläggande fri- och

		rättigheter.......................................................................	116
7	Utökad användning av fingeravtryck och fotografier i
	utlänningsärenden ........................................................................		120
	7.1	Det är prioriterat att säkerställa att
		identitetsmissbruk i utlänningsärenden motverkas ........	120
	7.2	Nuvarande möjligheter att använda fotografier och
		fingeravtryck i utlänningsärenden är inte tillräckliga ....	122

7.3Utökad lagring av fingeravtryck och fotografier från

ansökningar om uppehållstillstånd ................................

123

7.4Ny möjlighet att ta fingeravtryck och fotografier i

ärenden om avvisning eller utvisning ............................

126

7.5Frågan om sänkt åldersgräns för att ta fingeravtryck

	i vissa fall behandlas i ett annat lagstiftningsärende......	128
7.6	Ny möjlighet att behandla fingeravtryck och
	fotografier i ärenden om medborgarskap.......................	129

7.7Nya möjligheter att behandla fingeravtryck och

	fotografier för verifiering av en utlännings identitet i
	vissa fall.........................................................................	133
7.8	Användning av lagrad biometri för fler ändamål...........	136

7.9Utökade sökmöjligheter i Polismyndighetens

139

7.10En effektiv överföring av fingeravtryck och

fotografier till Säkerhetspolisen.....................................

141

Prop. 2025/26:263 8	Verkställighetshinder vid misstanke om brott...............................		142
9	Verkställighetshinder vid utlämning eller överlämnande för
	brott	...............................................................................................	146
10	Rätt till offentligt biträde vid överklagande av
	Polismyndighetens beslut om avvisning .......................................		148
11	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.................................		150
12	Konsekvenser................................................................................		151
13	Författningskommentar.................................................................		154
	13.1	Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken ............	154
	13.2	Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:82) om
		svenskt medborgarskap ..................................................	155
	13.3	Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen
		(2005:716) ......................................................................	157
	13.4	Förslaget till lag om ändring i utlänningsdatalagen
		(2016:27) ........................................................................	182
	13.5	Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1693) om
		polisens behandling av personuppgifter inom
		brottsdatalagens område .................................................	184
	13.6	Förslaget till lag om ändring i lagen (2022:700) om
		särskild kontroll av vissa utlänningar .............................	185
	13.7	Förslaget till lag om ändring i lagen (2026:000) om
		ändring i lagen (2025:945) om ändring i
		utlänningsdatalagen (2016:27) .......................................	188
Bilaga 1		Sammanfattning av betänkandet Vissa åtgärder för
		stärkt återvändandeverksamhet och
		utlänningskontroll (SOU 2024:80) i relevanta delar ......	190
Bilaga 2		Betänkandets lagförslag i relevanta delar .......................	204
Bilaga 3		Förteckning över remissinstanserna ...............................	230
Bilaga 4		Lagrådsremissens lagförslag ..........................................	232
Bilaga 5		Lagrådets yttrande ..........................................................	261
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 april 2026 .......			272

1	Förslag till riksdagsbeslut	Prop. 2025/26:263

Regeringens förslag:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångs- balken.

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap.

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlännings- lagen (2005:716).

4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlännings- datalagen (2016:27).

5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brotts- datalagens område.

6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar.

7.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2026:000) om ändring i lagen (2025:945) om ändring i utlänningsdatalagen (2016:27).

Prop. 2025/26:263 2

Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken dels att 23 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 23 kap. 4 b §, av följande lydelse.

	Nuvarande lydelse						Föreslagen lydelse
						23 kap.
						1 §1
	Förundersökning skall inledas så						En förundersökning ska inledas
	snart det på grund av angivelse eller						så snart det på grund av angivelse
	av annat skäl finns anledning att						eller av annat skäl finns anledning
	anta att ett brott som hör under						att anta att ett brott som hör under
	allmänt åtal har förövats.						allmänt åtal har förövats.
	Förundersökning				behöver dock		En	förundersökning		behöver
	inte inledas, om det är uppenbart att						dock inte inledas, om det är
	brottet inte går att utreda. Att						uppenbart att brottet inte går att
	förundersökning inte					behöver	utreda.	Att förundersökning			inte
	inledas i vissa andra fall följer av						behöver inledas i vissa andra fall
	4 a § och 22 §.						följer av 4 a, 4 b och 22 §§.
	Om det krävs angivelse för att						Om det krävs angivelse för att
	brottet skall höra under allmänt						brottet ska höra under allmänt åtal,
	åtal, får förundersökning trots det						får förundersökning			trots	det
	inledas utan angivelse, om det						inledas utan angivelse, om det
	innebär fara att avvakta en						innebär fara att avvakta en
	angivelse.		I	så	fall	skall	angivelse. I så fall ska målsäganden
	målsäganden			underrättas		snarast.	underrättas snarast. Om denne då
	Om denne då inte anger brottet till						inte anger brottet till åtal, ska
	åtal,	skall		förundersökningen			förundersökningen läggas ned.
	läggas ned.
							4 b §
							En åklagare får även lägga ned
							en förundersökning om
							1. det	har	beslutats	att	den
							misstänkte ska avvisas eller utvisas,
							2. det	kan	antas att brottets
							straffvärde inte överstiger fängelse
							i sex månader, och
							3. något väsentligt allmänt eller
							enskilt	intresse inte		åsidosätts
6	1 Senaste lydelse 1994:1412.

genom att förundersökningen läggs ned.

Vid bedömningen av om förundersökningen ska läggas ned ska särskild hänsyn tas till när beslutet om avvisning eller utvisning kan förväntas verkställas och när åtal kan förväntas väckas.

Om det finns förutsättningar för att lägga ned en förundersökning enligt första stycket redan innan en sådan har inletts, får en åklagare besluta att någon förundersökning inte ska inledas.

Denna paragraf ska tillämpas på motsvarande sätt i fråga om sådana beslut som anges i 1 kap. 9 § utlänningslagen (2005:716).

Denna lag träder i kraft den 13 juli 2026.

Prop. 2025/26:263

Prop. 2025/26:263	2.2	Förslag till lag om ändring i lagen (2001:82)
		om svenskt medborgarskap
	Härigenom föreskrivs att det i lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap
	ska införas en ny paragraf, 13 f §, och närmast före 13 f § en ny rubrik av
	följande lydelse.
	Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
			Upptagning av fotografier och
			fingeravtryck
			13 f §
			I ett ärende enligt 8 och 10–
			12 a §§ får den myndighet som ska
			pröva	ansökan		eller	anmälan
			fotografera en utlänning som har
			uppehållstillstånd			och,	om	han
			eller hon har fyllt sex år, ta hans
			eller	hennes	fingeravtryck			för
			kontroll av identiteten. Fotografier
			och fingeravtryck som har tagits får
			även användas för kontroll av
			kraven i 8 § 4, 11 § första stycket 4
			och 12 § första stycket 4.
			Utlänningen är skyldig att över-
			lämna	sitt uppehållstillståndskort
			till den myndighet som ska pröva
			ansökan eller anmälan för kontroll
			av att de fotografier och fingerav-
			tryck som har tagits enligt första
			stycket motsvarar de uppgifter som
			finns sparade i ett lagringsmedium
			i kortet.
			Om en kontroll enligt andra
			stycket inte kan genomföras får den
			myndighet som ska pröva ansökan
			eller anmälan kontrollera om de fo-
			tografier och fingeravtryck som har
			tagits enligt första stycket motsva-
			rar de uppgifter som finns sparade
			i register som förs enligt					15 §
			utlänningsdatalagen (2016:27).
			Fotografier		och fingeravtryck
			samt biometriska data som har
			tagits fram i samband med en
			kontroll ska omedelbart				förstöras
			efter kontrollen. Fotografier					och
			fingeravtryck		som	inte motsvarar
8			de uppgifter som finns sparade i ett

lagringsmedium	i	uppehålls- Prop. 2025/26:263
tillståndskortet eller i register som
förs enligt 15 §		utlännings-

datalagen ska dock inte förstöras.

Denna lag träder i kraft den 13 juli 2026.

Prop. 2025/26:263 2.3	Förslag till lag om ändring i utlänningslagen
	(2005:716)

Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (2005:716)1

dels att nuvarande 9 kap. 10 § och 14 kap. 7 a § ska betecknas

9 kap. 29 § och 14 kap. 7 b §,

dels att 9 kap. 4–5, 8, 8 a, 9 och 11 §§ och den nya 29 §, 12 kap. 9 §, 13 kap. 10 § och rubriken närmast före 12 kap. 9 § ska ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 14 kap. 7 a § ska sättas närmast före

14 kap. 7 b §,

dels att det ska införas arton nya paragrafer, 9 kap. 8 k, 8 l och 19–28 §§, 12 kap. 8 b §, 14 kap. 7 a §, 17 kap. 6–8 §§ och 18 kap. 2 b §, och närmast före 9 kap. 19 och 29 §§, 12 kap. 8 b § och 14 kap. 7 a § nya rubriker av följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2025/26:262

Föreslagen lydelse

9 kap.

4 §2

Om en utlänning ansöker om uppehållstillstånd eller internationellt skydd när han eller hon kommer till Sverige eller därefter, får Migrationsverket eller Polismyndigheten ta hand om hans eller hennes pass eller andra identitetshandlingar i väntan på att utlänningen får tillstånd att vistas här i landet eller lämnar det.

		Om utlänningen inte medverkar
		till att överlämna sitt pass eller
		andra	identitetshandlingar får			en
		polisman, i den utsträckning det
		behövs för att söka efter sådana
		handlingar,		kroppsvisitera		ut-
		länningen och undersöka hans eller
		hennes	bagage,		handresgods,
		handväskor och liknande, om det
		kan antas att utlänningen har
		handlingarna med sig. Vid en
		sådan	åtgärd	gäller	2 § tredje–
		femte styckena.
	Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	4 a §3
	Om det vid en kontroll enligt 9 §	Om det vid en kontroll enligt 9 §
	inte kan klarläggas att utlänningen	inte kan klarläggas att utlänningen
	har rätt att uppehålla sig i Sverige,	har rätt att uppehålla sig i Sverige,
	1 Senaste lydelse av
	14 kap. 7 a § 2017:22
	rubriken närmast före 14 kap. 7 a § 2012:129.
10	2 Senaste lydelse 2026:000.
10	3 Senaste lydelse 2023:735.


får	Polismyndigheten		eller	får	Polismyndigheten		eller Prop. 2025/26:263
Kustbevakningen		ta hand	om	Kustbevakningen		besluta	att
utlänningens pass		eller	andra	utlänningens pass		eller	andra
identitetshandlingar		som	har	identitetshandlingar ska omhänder-
påträffats vid kontrollen.				tas i nära anslutning till kontrollen,
				om handlingarna har påträffats vid

kontrollen eller om det finns anledning att anta att handlingarna finns i utlänningens besittning.

Handlingarna ska återlämnas om

1.det framkommer att utlänningen har rätt att uppehålla sig i Sverige,

2.utlänningen får rätt att uppehålla sig i Sverige, eller

3.utlänningen lämnar Sverige.

Lydelse enligt SFS 2026:385

Föreslagen lydelse

5 §4

När ett beslut om avvisning eller utvisning ska verkställas, får den verkställande myndigheten ta hand om utlänningens pass eller andra identitetshandlingar till dess beslutet kan verkställas. Det gäller även under den tid det finns ett beslut om inhibition av verkställigheten enligt 12 kap. 16 e § första stycket eller 17 a § första stycket.

Om utlänningen inte medverkar till att överlämna sitt pass eller andra identitetshandlingar får en polisman, i den utsträckning det behövs för att söka efter sådana handlingar, kroppsvisitera ut- länningen och undersöka hans eller hennes bagage, handresgods, handväskor och liknande, om det kan antas att utlänningen har handlingarna med sig. Vid en sådan åtgärd gäller 2 § tredje– femte styckena.

Lydelse enligt prop. 2025/26:262

Föreslagen lydelse

8 §5

Migrationsverket och Polismyndigheten får fotografera en utlänning och, om utlänningen har fyllt sex år, ta hans eller hennes fingeravtryck om

1.utlänningen inte kan styrka sin identitet när han eller hon kommer till Sverige,

2.biometriska uppgifter ska tas i enlighet med artikel 15.1, 18.1, 18.2, 20.1, 22.1, 23.1, 24.1 eller 26.1 i Eurodacförordningen,

3. det finns grund för att besluta	3. det finns grund för att besluta
om förvar, eller	om förvar,

4	Senaste lydelse 2026:385.	11
5	Senaste lydelse 2026:000.	11

Prop. 2025/26:263	4. varken utlänningens identitet	4. varken utlänningens identitet
	eller rätt att vistas i Sverige kan	eller rätt att vistas i Sverige kan
	klarläggas vid en kontroll enligt	klarläggas vid en kontroll enligt
	9 §.	9 §, eller
		5. det behövs i ett ärende om
		avvisning eller utvisning.
	I de fall som avses i artiklarna 18.1, 18.2 och 20.1 i Eurodacförordningen
	får även en utlandsmyndighet ta fotografi och fingeravtryck enligt första
	stycket 2.
	Det fotografi och de fingeravtryck som har tagits med stöd av första
	stycket 4 eller artikel 23.1 i Eurodacförordningen ska omedelbart förstöras
	om det framkommer att utlänningen har rätt att vistas i Sverige.
	Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	8 a §6
	En utlänning som ansöker om uppehållstillstånd är skyldig att låta
	Migrationsverket, en utlandsmyndighet eller Regeringskansliet
	fotografera honom eller henne och ta hans eller hennes fingeravtryck.
	Samma skyldighet gäller om bevis om uppehållstillstånd
	(uppehållstillståndskort) ska utfärdas enligt rådets förordning (EG) nr
	1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhetlig utformning av
	uppehållstillstånd för medborgare i tredje land av annan anledning än att
	en utlänning ansöker om uppehållstillstånd.
	Skyldigheten att låta en myndighet ta fingeravtryck gäller inte om
	utlänningen är under sex år eller om det är fysiskt omöjligt för utlänningen
	att lämna fingeravtryck. Den gäller inte heller om utlänningen omfattas av
	avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena
	sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer.
	Ett fotografi och två finger-	Ett fotografi och två finger-
	avtryck ska sparas i ett lagrings-	avtryck ska sparas i ett lagrings-
	medium i uppehållstillståndskortet.	medium i uppehållstillståndskortet.
	Fingeravtryck som inte sparats i ett
	sådant medium och de biometriska
	data som tas fram ur finger-
	avtrycken och ur fotografiet ska
	omedelbart förstöras när uppe-
	hållstillståndskortet har lämnats ut
	eller ärendet om uppehållstillstånd
	har avgjorts utan att utlänningen
	har beviljats uppehållstillstånd.
	Det fotografi och de fingeravtryck som har tagits med stöd av första
	stycket får även användas för kontroll i enlighet med artiklarna 26 och 27
	i in- och utreseförordningen i ett ärende om uppehållstillstånd.
		8 k §
		När ett uppehållstillståndskort,
		ett uppehållskort, ett permanent
12	6 Senaste lydelse 2022:242.

uppehållskort, ett bevis om uppe- hållsstatus eller ett bevis för gräns- arbetare ska lämnas ut till en utlänning får Migrationsverket fotografera utlänningen och, om han eller hon har fyllt sex år, ta hans eller hennes fingeravtryck om identiteten inte kan kontrolleras på annat sätt.

En utlänning som innehar ett sådant kort eller bevis som avses i första stycket är skyldig att lämna över det till Migrationsverket, när ett nytt kort eller bevis ska lämnas ut, för kontroll av att de fotografier och de fingeravtryck som har tagits enligt första stycket motsvarar de uppgifter som finns sparade i ett lagringsmedium i kortet eller beviset.

Om en kontroll enligt andra stycket inte kan genomföras får Migrationsverket kontrollera om de fotografier och fingeravtryck som har tagits enligt första stycket mot- svarar de uppgifter som finns sparade i register som förs enligt

15 §utlänningsdatalagen (2016:27).

Fotografier och fingeravtryck samt biometriska data som har tagits fram i samband med en kontroll ska omedelbart förstöras efter kontrollen. Fotografier och fingeravtryck som inte motsvarar de uppgifter som finns sparade i ett lagringsmedium i kortet eller beviset eller i register som förs enligt 15 § utlänningsdatalagen ska dock inte förstöras.

8 l §

Om identiteten på den som har inställt sig vid en muntlig utredning av rätten till uppehållstillstånd inte kan kontrolleras på annat sätt får Migrationsverket fotografera den som har ansökt om uppehålls- tillstånd och, om han eller hon har fyllt sex år, ta hans eller hennes fingeravtryck, och kontrollera om

Prop. 2025/26:263

fotografierna

och

fingeravtrycken

motsvarar de uppgifter som finns

sparade i register som förs enligt

15 §

utlänningsdatalagen

(2016:27).

Fotografier

och

fingeravtryck

samt biometriska data som har

tagits fram i samband med en

kontroll

ska omedelbart

förstöras

efter kontrollen. Fotografier

och

fingeravtryck

som

inte motsvarar

de uppgifter som finns sparade i

som

förs

enligt

15 §

utlänningsdatalagen ska dock inte

förstöras.

9 §7

En utlänning som vistas i Sverige

är skyldig att på begäran av en

polisman

överlämna

pass

eller

polisman

överlämna

pass

eller

andra handlingar som visar att han

eller hon har rätt att uppehålla sig i

Sverige.

Utlänningen

är

också

Sverige. En utlänning är också

skyldig att efter kallelse av

Migrationsverket

eller

Polis-

Polismyndigheten

komma

till

myndigheten komma

till

verket

myndigheten och lämna uppgifter

eller myndigheten

och

lämna

om sin vistelse här i landet. Om

uppgifter om sin vistelse här i

utlänningen inte gör det, får han

landet. Om utlänningen inte gör

eller

hon

hämtas

genom

det, får han eller hon hämtas genom

Polismyndighetens försorg. Om det

på grund av en utlännings

personliga

förhållanden

eller av

personliga

förhållanden eller av

någon annan anledning kan antas

att utlänningen inte skulle följa en

kallelse, får han eller hon tas med

för utredning eller hämtas utan

föregående kallelse.

Kustbevakningen ska medverka i Polismyndighetens kontrollverk- samhet enligt första stycket genom kontroll av och i anslutning till sjö- trafiken. Kustbevakningen får även i annat fall biträda Polismyndigheten vid kontroll enligt första stycket. Om kontrollen utövas av Kustbevakningen ska pass eller andra handlingar överlämnas till

tjänstemannen vid Kustbevakningen.
Kontroll enligt första och andra				En åtgärd enligt första eller
styckena får vidtas endast om det				andra stycket får vidtas endast om
finns grundad anledning att anta att				det finns anledning att anta att en
utlänningen	saknar	rätt	att	utlänning saknar rätt att vistas i

7Senaste lydelse 2023:735.

uppehålla sig här i landet eller om det annars finns särskild anledning till kontroll.

landet. Vid bedömningen ska Prop. 2025/26:263 särskild hänsyn tas till iakttagelser

på platsen och de uppgifter som Polismyndigheten eller Kustbevak- ningen förfogar över.

En utlänning är skyldig att efter

kallelse av Migrationsverket komma till verket och lämna uppgifter om sin vistelse här i landet. Utlänningen får hämtas till verket genom Polismyndighetens försorg under samma förut- sättningar som anges i första stycket.

11 §8

Om en utlänning har tagits med eller hämtats enligt 9 §, ska den tid som utlänningen är skyldig att stanna kvar beräknas från det att han eller hon kom till myndighetens lokaler.

En polisman får hålla kvar en utlänning som vägrar att stanna kvar för utredning.

Omhändertagande och undersökning av elektronisk kommunikationsutrustning

19 §

Vid en kontroll enligt 9 § får Polismyndigheten eller Kustbevak- ningen, om det är nödvändigt för att fastställa en utlännings identitet, besluta att tillfälligt omhänderta elektronisk kommu- nikationsutrustning för undersök- ning. Beslutet får endast avse utrustning som utlänningen har i sin besittning, som sannolikt har använts av honom eller henne och

som kan antas innehålla

8 Senaste lydelse 2023:735.

Prop. 2025/26:263	information om hans eller hennes
	identitet.
	Utrustningen får vara omhänder-
	tagen enbart så länge det finns skäl
	för åtgärden, dock som längst
	under tid som det pågår en åtgärd
	enligt 9 §.
	20 §
	Om en utlänning, som ansöker
	om	uppehållstillstånd					eller
	internationellt skydd när han eller
	hon kommer till Sverige eller
	därefter, inte kan göra sannolikt att
	den uppgivna identiteten är riktig
	får Migrationsverket eller Polis-
	myndigheten besluta att om-
	händerta elektronisk					kommuni-
	kationsutrustning för undersökning
	om	rätten	till	uppehållstillstånd
	eller internationellt skydd inte kan
	bedömas ändå. Beslutet får endast
	avse	utrustning som			utlänningen
	har i sin besittning, som sannolikt
	har använts av honom eller henne
	och som kan antas innehålla
	information om hans eller hennes
	identitet.
	Utrustningen får vara omhänder-
	tagen enbart så länge det finns skäl
	för åtgärden, dock som längst i tre
	månader.
	21 §
	När ett beslut om avvisning eller
	utvisning ska verkställas får den
	verkställande myndigheten besluta
	att	omhänderta				elektronisk
	kommunikationsutrustning						för
	undersökning om det är nödvändigt
	för att beslutet ska kunna
	verkställas. Ett beslut om om-
	händertagande			får	endast		avse
	utrustning som utlänningen har i
	sin besittning, som sannolikt har
	använts av honom eller henne och
	som	kan		antas		innehålla
	information om hans eller hennes
	identitet.
	Utrustningen			får	vara		om-
16	händertagen		enbart		så	länge det

finns skäl för åtgärden, dock som längst i tre månader.

22 §

Ett beslut om omhändertagande enligt 19, 20 eller 21 § gäller omedelbart.

23 §

En myndighet som har beslutat om omhändertagande enligt 19, 20 eller 21 § får undersöka den

elektroniska kommunikations- utrustningen och sådana av- läsningsbara informationssystem som sannolikt har använts av utlänningen och som kan nås via utrustningen för att söka efter handlingar som kan bidra till att klarlägga utlänningens identitet. Handlingar som påträffas vid undersökningen får kopieras.

Undersökningen får dock inte avse sådana uppgifter som enligt

27kap. 2 § rättegångsbalken hindrar beslag. Handlingar som inte får undersökas får inte heller kopieras.

24 §

Kopior som har framställts med stöd av 23 § och som inte har betydelse för att klarlägga utlänningens identitet ska förstöras så snart som möjligt, dock senast i samband med att åtgärder enligt 9 § eller ärendet om uppe- hållstillstånd, internationellt skydd eller om verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning avslutas.

En kopia ska omedelbart förstöras i de delar som den omfattas av ett förbud mot kopiering enligt 23 § andra stycket.

25 §

Migrationsverket får begära hjälp av Polismyndigheten med att genomföra den undersökning som

Prop. 2025/26:263

Prop. 2025/26:263	avses i 23 §. Vid undersökningen
	gäller 24 §.
	Kopior		som		Polismyndigheten
	framställt vid undersökningen ska
	överlämnas till Migrationsverket.
	26 §
	Om en utlänning inte medverkar
	till	att	överlämna			elektronisk
	kommunikationsutrustning som kan
	omhändertas enligt 19, 20 eller
	21 §	får		en	polisman		eller
	tjänsteman vid Kustbevakningen, i
	den utsträckning det behövs för att
	söka	efter		sådan		utrustning,
	kroppsvisitera				utlänningen		och
	undersöka			hans eller hennes
	bagage, handresgods, handväskor
	och liknande, om det kan antas att
	utlänningen			har	sådan	utrustning
	med sig. Vid en sådan åtgärd gäller
	2 § tredje–femte styckena.

27 §

Om det, sedan ett beslut enligt 19, 20 eller 21 § har fattats, finns anledning att anta att utlänningen har möjlighet att genom biometrisk autentisering öppna den elektro- niska kommunikationsutrustningen eller avläsningsbara informations- system som kan nås via utrustningen är han eller hon skyldig att på tillsägelse medverka till detta, om en undersökning enligt 23 § annars försvåras. Om han eller hon vägrar får en polis- man eller tjänsteman vid Kust-

bevakningen genomföra au- tentiseringen.

28 §

En undersökning enligt 23 § ska protokollföras. I protokollet ska det anges

– vem som har beslutat om omhändertagande och undersök- ning,

– i förekommande fall, vilka åtgärder som har vidtagits enligt

10 §

Om en utlänning vägrar att följa ett beslut som Migrationsverket har fattat med stöd av 4, 5, 6, 8 eller 9 §, får verket begära hjälp av Polismyndigheten för att verkställa beslutet.

26 eller 27 § och vem som har Prop. 2025/26:263 beslutat om dessa,

–vem som har genomfört under- sökningen,

–vad som i övrigt förekommit vid undersökningen, och

–när undersökningen på- börjades och avslutades.

Hjälp av Polismyndigheten för att verkställa ett beslut

29 §9

Om en utlänning vägrar att följa ett beslut som Migrationsverket har fattat med stöd av 4, 5, 6, 8, 20 eller 21 §, får verket begära hjälp av Polismyndigheten för att verkställa beslutet.

12 kap.

Avvisning och utvisning vid utlämning eller överlämnande

8 b §10

Om det har inletts ett förfarande för att en utlänning ska utlämnas eller överlämnas till en annan stat eller till en internationell domstol eller tribunal för att lagföras eller avtjäna en frihetsberövande på- följd, får ett beslut om att avvisa eller utvisa utlänningen inte verkställas förrän förfarandet för utlämning eller överlämnande har avslutats genom ett beslut som har fått laga kraft och som innebär att utlänningen inte ska utlämnas eller överlämnas.

9 Senaste lydelse av tidigare 9 kap. 10 § 2014:655.	19
10 Tidigare 12 kap. 8 b § upphävd genom 2026:000.

Om allmänt åtal har väckts mot utlänningen, får ett beslut om avvisning eller utvisning inte verkställas förrän åtalet har prövats slutligt eller åtalet har lagts ned. Om en förundersökning har inletts mot en utlänning om brott för vilket fängelse är föreskrivet, får ett beslut om att avvisa eller utvisa utlänningen inte verkställas förrän förundersökningen har lagts ned eller avslutats utan att allmänt åtal har väckts. Föreslagen lydelse

Prop. 2025/26:263 Avvisning och utvisning av utlänning som dömts till fängelse m.m.

Avvisning och utvisning av en utlänning som är misstänkt för brott eller har dömts till fängelse

9 §

Ett beslut om att avvisa eller utvisa en utlänning får inte verkställas förrän utlänningen har avtjänat ett fängelsestraff som han eller hon har dömts till eller verkställigheten av fängelsestraffet har flyttats över till ett annat land.

Har allmänt åtal väckts mot utlänningen, får ett beslut om avvisning eller utvisning inte verkställas förrän åtalet har prövats slutligt eller åtalet har lagts ned.

Lydelse enligt prop. 2025/26:262

13 kap.

10 §11

Ett beslut ska vara skriftligt och innehålla de skäl som ligger till grund för beslutet om det avser

–uppehållsrätt,

–resedokument,

–uppehållstillstånd,

–arbetstillstånd,

–flyktingförklaring,

–ställning som varaktigt bosatt i Sverige,

–avvisning eller utvisning,

–återreseförbud,

–upphävande av allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott,

–förlängning eller upphävande av tidsfrist för frivillig avresa,

–inhibition av verkställigheten,

–anmälningsskyldighet,

–förvar eller uppsikt,

– kroppsvisitation, eller	– kroppsvisitation,
– rumsvisitation.	– rumsvisitation, eller
	– omhändertagande av elektro-

nisk kommunikationsutrustning.

	Vid beslut i fråga om nationell visering får skälen som ligger till grund
	för beslutet utelämnas. En utlänning har dock alltid rätt till motivering av
20	11 Senaste lydelse 2026:000.

ett beslut i fråga om nationell visering, om beslutet går utlänningen emot Prop. 2025/26:263
och utlänningen är en familjemedlem till	en EES-medborgare eller
omfattas av avtalet mellan Europeiska	gemenskapen och dess
medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för
personer, utan att vara EES-medborgare eller medborgare i Schweiz.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	14 kap.
	Omhändertagande av elektronisk
	kommunikationsutrustning
	7 a §
	Beslut om att omhänderta elektro-
	nisk	kommunikationsutrustning
	enligt 9 kap. 19, 20 eller 21 § får
	överklagas till en migrations-
	domstol. Vid prövningen av ett
	sådant överklagande kan rätten ta
	ställning till om handlingar har
	undersökts eller kopierats i strid
	med 9 kap. 23 § andra stycket.
	17 kap.
	6 §
	När det finns anledning att anta
	att en utlänning saknar rätt att
	vistas i Sverige ska Arbets-
	förmedlingen, Försäkringskassan,
	Kriminalvården,		Kronofogde-
	myndigheten, Pensionsmyndigheten
	och Skatteverket, på eget initiativ,
	lämna följande uppgifter som de
	förfogar över till Polismyndigheten:
	1. utlänningens		namn,	födelsetid
	och medborgarskap,
	2. utlänningens		personnummer,
	samordningsnummer,			dossier-
	nummer hos Migrationsverket eller
	motsvarande nummer,
	3. utlänningens		bostadsadress
	eller annan uppgift om var
	utlänningen varaktigt eller regel-
	bundet vistas,
	4. utlänningens		telefonnummer,
	e-postadress eller annan jämförbar

kontaktuppgift,

Prop. 2025/26:263	5. uppgift om att myndigheten har
	utländska handlingar om utlänning-
	ens identitet, och
	6. de omständigheter som ligger
	till grund för myndighetens an-
	tagande att utlänningen saknar rätt
	att vistas i landet.
	De uppgifter som avses i första
	stycket ska inte lämnas om det är
	uppenbart obehövligt.
	Uppgiftsskyldigheten gäller					inte
	uppgifter som omfattas av sekretess
	enligt 17 kap. 1 och 2 §§, 18 kap.
	1–3 §§, 22 kap. 2 §,				24 kap. 8 §,
	25 kap. 1–8 och 15 §§, 28 kap. 2 §
	och 40 kap. 5 §			offentlighets-		och
	sekretesslagen (2009:400).
	7 §
	Om uppgifter som har lämnats
	enligt 6 § är av betydelse för ett
	ärende som hanteras eller ska
	hanteras av Migrationsverket eller
	Säkerhetspolisen ska Polismyndig-
	heten lämna uppgifterna vidare till
	den berörda myndigheten.
	8 §
	Arbetsförmedlingen,				Ekobrotts-
	myndigheten,		Försäkringskassan,
	Kriminalvården,				Kronofogde-
	myndigheten,			Pensionsmyndig-
	heten, Skatteverket och Åklagar-
	myndigheten ska lämna de uppgifter
	som behövs för att utreda en
	utlännings rätt att vistas i Sverige
	eller för att verkställa ett beslut om
	avvisning	eller		utvisning,		om
	Migrationsverket,				Polis-
	myndigheten eller Säkerhetspolisen
	begär det.
	Första	stycket			gäller	inte
	uppgifter som omfattas av sekretess
	enligt 17 kap. 1 och 2 §§, 18 kap. 1–
	3 §§, 24 kap. 8 §, 25 kap. 1–8 och
	15 §§, 28 kap. 2 § samt 40 kap. 5 §
	offentlighets-		och sekretesslagen
	(2009:400).

18kap. 2 b §

I mål och ärenden som rör överklagande av Polismyndig- hetens beslut om avvisning ska det på utlänningens begäran förordnas

ett offentligt biträde, om utlänningen befinner sig i Sverige och överklagandet inte saknar rimliga utsikter till framgång.

Första stycket gäller inte om utlänningen genom avvisnings- beslutet har nekats att resa in i landet.

Denna lag träder i kraft den 13 juli 2026.

Prop. 2025/26:263

Prop. 2025/26:263 2.4	Förslag till lag om ändring i
	utlänningsdatalagen (2016:27)
Härigenom föreskrivs att 15 och 20 §§ utlänningsdatalagen (2016:27) ska
ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 2025/26:262		Föreslagen lydelse
	15 §1
Migrationsverket får föra sepa-		Migrationsverket får föra sepa-
rata register över fingeravtryck och		rata register över fingeravtryck
fotografier som tas med stöd av 9		och fotografier som tas med stöd av
kap. 8 och 8 h §§ utlänningslagen		9 kap. 8, 8 a, 8 h, 8 k och 8 l §§
(2005:716).		utlänningslagen (2005:716)	samt
		13 f § lagen (2001:82) om svenskt
		medborgarskap och som inte ska
		förstöras omedelbart efter	en
		kontroll.

Med begränsning av de ändamål som annars gäller enligt 11 och 13 §§ får uppgifter om fingeravtryck eller fotografier i registren användas endast

1. vid prövning av ansökningar					1. i	ärenden	om	uppehållstill-
om internationellt skydd med stöd					stånd och vid prövning av
av Europaparlamentets och rådets					ansökningar om			internationellt
förordning (EU) 2024/1347 av den					skydd med stöd av Europaparla-
14 maj 2024 om normer för när					mentets och rådets förordning (EU)
tredjelandsmedborgare				eller	2024/1347 av den 14 maj 2024 om
statslösa	personer		ska	anses	normer för när tredjelands-
berättigade	till		internationellt		medborgare eller statslösa personer
skydd, för en enhetlig status för					ska	anses	berättigade			till
flyktingar	eller	personer		som	internationellt		skydd,		för	en
uppfyller kraven för att betecknas					enhetlig status för flyktingar eller
som subsidiärt		skyddsbehövande			personer som uppfyller kraven för
och för innehållet i det beviljade					att	betecknas	som		subsidiärt
skyddet, om ändring av rådets					skyddsbehövande			och		för
direktiv 2003/109/EG och om upp-					innehållet i det beviljade skyddet,
hävande av Europaparlamentets					om ändring av rådets direktiv
och rådets direktiv 2011/95/EU,					2003/109/EG och om upphävande
					av Europaparlamentets och rådets
					direktiv 2011/95/EU,

2.i ärenden om avvisning och utvisning,

3.i testverksamhet,

4.om det behövs för att kontrollera identiteten av en person på ett fotografi som kommit in till Migrationsverket,


	5. om det	behövs		för	att	5. om det	behövs		för	att
	Migrationsverket		ska	kunna		Migrationsverket		ska	kunna
	kontrollera ett	fingeravtryck			mot	kontrollera ett fingeravtryck				eller
	biometriregister	som förs enligt				ett fotografi	mot	biometriregister
	lagen (2018:1693)		om	polisens		som förs enligt lagen (2018:1693)
24	1 Senaste lydelse 2026:000.

behandling

personuppgifter

polisens

behandling

inom brottsdatalagens område,

personuppgifter inom brottsdata-

lagens område,

6. vid kontroll av utlänningar under vistelsen i Sverige,

7. om det behövs för att Polis-

myndigheten

ska

kunna jämföra

myndigheten

ska kunna

jämföra

fingeravtryck

eller fotografier i

fingeravtryck

eller

fotografier i

registren enligt 6 a kap. lagen om

polisens behandling av personupp-

gifter

inom

brottsdatalagens

gifter

inom

brottsdatalagens

område, eller

område,

8. vid identifiering eller verifie-

ring av identitet enligt artikel 14

och säkerhetskontroll enligt artikel

15 i Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) 2024/1356 av den

14 maj 2024 om införande av

screening

tredjelandsmedbor-

screening

tredjelandsmedbor-

gare vid de yttre gränserna och om

ändring av förordningarna (EG) nr

767/2008,

(EU) 2017/2226, (EU)

767/2008,

(EU) 2017/2226, (EU)

2018/1240 och (EU) 2019/817.

2018/1240 och (EU) 2019/817,

9. i

ärenden

svenskt

medborgarskap,

10. om det behövs för att uppfylla

kraven enligt Europaparlamentets

och

rådets

förordning

(EU)

2018/1860 av den 28 november

2018 om användning av Schengens

informationssystem

för

återvän-

dande

tredjelandsmedborgare

som vistas olagligt i medlemssta-

terna

eller

Europaparlamentets

och

rådets

förordning

(EU)

2018/1861

den

28 november 2018 om inrättande,

drift och användning av Schengens

informationssystem

(SIS)

på

området in- och utresekontroller,

om ändring av konventionen om

tillämpning av Schengenavtalet och

om ändring och upphävande av

förordning (EG) nr 1987/2006,

11. om det behövs för kontroll av

en utlännings identitet enligt 9 kap.

8 k eller 8 l § utlänningslagen eller

13 f §

lagen

svenskt

med-

borgarskap, eller

12. vid utfärdande av uppehålls- tillståndskort.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela

Prop. 2025/26:263

1.ytterligare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i registren över fingeravtryck och fotografier, och

2.föreskrifter om gallring.

		20 §2
Polismyndigheten har rätt att ta		Polismyndigheten och Säkerhets-
del av personuppgifter som Mig-		polisen har rätt att ta del av
rationsverket behandlar enligt 11		personuppgifter som	Migrations-
eller 15 § vid direktåtkomst enligt		verket behandlar enligt 11 eller
19 §. Säkerhetspolisen och utlands-		15 § vid direktåtkomst enligt 19 §.
myndigheterna	har motsvarande	Utlandsmyndigheterna	har mot-
rätt att vid direktåtkomst ta del av		svarande rätt att vid direktåtkomst
uppgifter som	Migrationsverket	ta del av uppgifter som Migrations-
behandlar enligt 11 §.		verket behandlar enligt 11 §.

Migrationsverket ska på begäran av Polismyndigheten, Säkerhets- polisen eller en utlandsmyndighet lämna ut personuppgifter som verket behandlar enligt 11 § 1 eller 2. Migrationsverket ska också på begäran av Polismyndigheten lämna ut personuppgifter som verket behandlar enligt 15 § andra stycket 1, 2, 5, 6, 7 eller 8.

Om det finns skäl för det ska Migrationsverket på eget initiativ lämna uppgifter som avses i andra stycket andra meningen till Polismyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 13 juli 2026.

2Senaste lydelse 2026:000.

2.5	Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1693) Prop. 2025/26:263
	om polisens behandling av personuppgifter
	inom brottsdatalagens område

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10 § och 5 kap. 1 § lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2kap. 10 §1


Migrationsverket		har,	trots	Migrationsverket				har,	trots
sekretess enligt 21 kap. 3 § första				sekretess enligt 21 kap. 3 § första
stycket och 35 kap. 1 §				stycket	och		35	kap.	1 §
offentlighets- och sekretesslagen				offentlighets-			och sekretesslagen
(2009:400), rätt att ta del av				(2009:400), rätt att ta del av
uppgifter i biometriregister			som	uppgifter	i	biometriregister			som
förs enligt 5 kap., om verket				förs enligt 5 kap., om verket
behöver	uppgifterna	för	att	behöver	uppgifterna			för	att
kontrollera	fingeravtryck		som	kontrollera		fingeravtryck			eller
tagits där.				fotografier som tagits där.

5kap. 1 §2

Polismyndigheten får föra

–ett biometriregister över misstänkta,

–ett biometriregister över dömda, och

–ett biometriregister över spår.

I biometriregistren får uppgifter behandlas i syfte att

1.förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet,

2.utreda eller lagföra brott,

3.fullgöra förpliktelser som följer av internationella åtaganden,

4.underlätta identifiering av avlidna personer, och

5. kontrollera fingeravtryck som		5. kontrollera fingeravtryck eller
Migrationsverket	har tagit enligt	fotografier som	Migrationsverket
9 kap. 8 §	utlänningslagen	har tagit enligt 9 kap. 8 eller 8 a §
(2005:716).		utlänningslagen	(2005:716) eller
		13 f § lagen (2001:82) om svenskt
		medborgarskap.

I lagen (2014:400) om Polismyndighetens elimineringsdatabas finns bestämmelser om elimineringsdatabasen.

Denna lag träder i kraft den 13 juli 2026.

1Senaste lydelse 2025:135.

2 Senaste lydelse 2025:135.

Prop. 2025/26:263 2.6	Förslag till lag om ändring i lagen (2022:700)
	om särskild kontroll av vissa utlänningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar

dels att 5 kap. 27 § och 6 kap. 9 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas sju nya paragrafer, 5 kap. 31–36 §§ och 7 kap.

6 a §, och närmast före 7 kap. 6 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
			5 kap.
			27 §
För att söka efter en utlännings				För att söka efter en utlännings
pass	eller	andra	identitets-	pass	eller	andra	identitets-
handlingar får husrannsakan göras				handlingar eller sådan elektronisk
hos	utlänningen. Utlänningen får			kommunikationsutrustning				som
också kroppsvisiteras i detta syfte.				avses i 31 § får husrannsakan göras
				hos	utlänningen. Utlänningen			får
				också kroppsvisiteras i detta syfte.

Säkerhetspolisen får fatta ett beslut om en sådan åtgärd. Om Polismyndigheten har fått i uppdrag att verkställa ett beslut om utvisning får även den fatta ett sådant beslut.

I fråga om sådana åtgärder gäller i övrigt 28 kap. rättegångsbalken. Det som sägs om den som är skäligen misstänkt ska då i stället avse utlänningen.

31 §

När utvisning enligt denna lag kan komma i fråga får Säkerhetspo- lisen, Polismyndigheten eller Migrationsverket besluta att om- händerta elektronisk kommuni- kationsutrustning för undersök- ning, om det är nödvändigt för att verkställa ett utvisningsbeslut. Beslutet får endast avse utrustning som utlänningen har i sin besitt- ning, som sannolikt har använts av honom eller henne och som kan antas innehålla information om hans eller hennes identitet. Beslutet

om omhändertagande gäller omedelbart.

Om utlänningen inte samarbetar får Migrationsverket begära hjälp av Polismyndigheten med att verk- ställa beslutet.

Utrustningen får vara om- händertagen enbart så länge det

finns skäl för åtgärden, dock som Prop. 2025/26:263 längst i tre månader.

32 §

Den myndighet som har beslutat om omhändertagande enligt 31 § får undersöka den elektroniska kommunikationsutrustningen och sådana avläsningsbara informa- tionssystem som sannolikt har använts av utlänningen och som kan nås via utrustningen för att söka efter handlingar som kan bidra till att klarlägga hans eller hennes identitet. Handlingar som påträffas vid undersökningen får kopieras.

Undersökningen får dock inte avse sådana uppgifter som enligt

27kap. 2 § rättegångsbalken hindrar beslag. Handlingar som inte får undersökas får inte heller kopieras.

33 §

Kopior som har framställts med stöd av 32 § och som inte har betydelse för att klarlägga utlänningens identitet ska förstöras så snart som möjligt, dock senast i samband med att ärendet om utvisning avslutas.

En kopia ska omedelbart för- störas i de delar som den omfattas av ett förbud mot kopiering enligt 32 § andra stycket.

34 §

Migrationsverket får begära hjälp av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen med att genom- föra den undersökning som avses i 32 §. Vid undersökningen gäller det som sägs i 33 §.

Kopior som Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen framställt vid undersökningen ska överlämnas till Migrationsverket.

Prop. 2025/26:263

35 §

Om det, sedan ett beslut enligt

31 § har fattats, finns anledning att

anta att utlänningen har möjlighet

att genom biometrisk autentisering

öppna den elektroniska kommuni-

kationsutrustningen

eller

avläs-

ningsbara informationssystem som

kan nås via utrustningen är han

eller hon skyldig att på tillsägelse

medverka till detta, om en under-

sökning

enligt

32 §

annars

för-

svåras. Om han eller hon vägrar

får en polisman genomföra autenti-

seringen.

36 §

En undersökning enligt 32 § ska

protokollföras. I protokollet ska det

anges

– vem

som

har

beslutat

omhändertagande

och

under-

sökning,

– i

förekommande

fall,

vilka

åtgärder som har vidtagits enligt

35 § och vem som har beslutat om

dessa,

– vem som har genomfört under-

sökningen,

– vad som i övrigt förekommit vid

undersökningen, och

– när

undersökningen

på-

börjades och avslutades.

6 kap.

9 §

Det som sägs i 17 kap. 1 och 2 §§

Det som sägs i 17 kap. 1, 2 och

utlänningslagen

(2005:716)

8 §§

utlänningslagen

(2005:716)

skyldighet för socialnämnden och

skyldighet

för

vissa

hälso- och sjukvårdsmyndighet att i

myndigheter att lämna ut uppgifter

vissa fall lämna ut uppgifter gäller

gäller även i mål och ärenden enligt

även i mål och ärenden enligt denna

denna lag. Skyldigheten att lämna

lag. Skyldigheten

att

lämna

uppgifter

enligt 17

kap.

1 §

uppgifter enligt

kap.

1 §

utlänningslagen

gäller

också i

utlänningslagen

gäller

också i

förhållande till regeringen.

7 kap.

Prop. 2025/26:263

Vissa beslut om omhänder- tagande av elektronisk kommunikationsutrustning

6 a §

Beslut att omhänderta elek- tronisk kommunikationsutrustning enligt 5 kap. 31 § får överklagas till

Migrationsöverdomstolen. Vid prövningen av ett sådant över- klagande kan rätten ta ställning till om handlingar har undersökts eller kopierats i strid med 5 kap. 32 § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 13 juli 2026.

Prop. 2025/26:263 2.7	Förslag till lag om ändring i lagen (2026:000)
	om ändring i lagen (2025:945) om ändring i
	utlänningsdatalagen (2016:27)

Härigenom föreskrivs att 15 § utlänningsdatalagen (2016:27) i stället för lydelsen enligt lagen (2026:000) om ändring i lagen (2025:945) om ändring i utlänningsdatalagen ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2025/26:262			Föreslagen lydelse
		15 §
Migrationsverket	får	föra	Migrationsverket	får	föra
separata register över fingeravtryck			separata register över fingeravtryck
och fotografier som tas med stöd av			och fotografier som tas med stöd av
9 kap. 8, 8 h och 8 j §§			9 kap. 8, 8 a, 8 h, 8 j, 8 k och 8 l §§
utlänningslagen (2005:716).			utlänningslagen (2005:716)		samt
			13 f § lagen (2001:82) om svenskt
			medborgarskap och som inte ska
			förstöras omedelbart	efter	en
			kontroll.

Med begränsning av de ändamål som annars gäller enligt 11 och 13 §§ får uppgifter om fingeravtryck eller fotografier i registren användas endast

1.	vid prövning av ansökningar				1. i	ärenden	om	uppehålls-
om internationellt skydd med stöd					tillstånd och vid prövning av
av Europaparlamentets och rådets					ansökningar om		internationellt
förordning (EU) 2024/1347 av den					skydd med stöd av Europa-
14 maj 2024 om normer för när					parlamentets och rådets förordning
tredjelandsmedborgare				eller stats-	(EU) 2024/1347 av den 14 maj
lösa personer ska anses berättigade					2024 om normer för när
till internationellt skydd, för en					tredjelandsmedborgare			eller	stats-
enhetlig status för flyktingar eller					lösa personer ska anses berättigade
personer som uppfyller kraven för					till internationellt skydd, för en
att	betecknas		som	subsidiärt	enhetlig status för flyktingar eller
skyddsbehövande och för inne-					personer som uppfyller kraven för
hållet i det beviljade skyddet, om					att	betecknas	som	subsidiärt
ändring		av	rådets	direktiv	skyddsbehövande			och	för
2003/109/EG och om upphävande					innehållet i det beviljade skyddet,
av Europaparlamentets och rådets					om ändring av rådets direktiv
direktiv 2011/95/EU,					2003/109/EG och om upphävande
					av Europaparlamentets och rådets
					direktiv 2011/95/EU,

2.i ärenden om avvisning och utvisning,

3.i testverksamhet,

4.om det behövs för att kontrollera identiteten av en person på ett fotografi som kommit in till Migrationsverket,

	5. om det	behövs		för	att	5. om det behövs för att Migrat-
	Migrationsverket		ska	kunna		ionsverket ska kunna kontrollera ett
	kontrollera ett	fingeravtryck			mot	fingeravtryck eller ett fotografi mot
	biometriregister	som förs enligt				biometriregister som förs enligt
32	lagen (2018:1693)		om	polisens		lagen (2018:1693) om polisens
32

behandling

personuppgifter

behandling

personuppgifter Prop. 2025/26:263

inom brottsdatalagens område,

6. vid kontroll av utlänningar under vistelsen i Sverige,

7. om

det

behövs

för

att

7. om

det

behövs

för

att

Polismyndigheten

ska

kunna

Polismyndigheten

ska

kunna

jämföra

fingeravtryck

eller

jämföra

fingeravtryck

eller

fotografier i registren enligt 6 a kap.

lagen om polisens behandling av

personuppgifter

inom

brottsdata-

personuppgifter

inom

brottsdata-

lagens område, eller

lagens område,

8. vid

identifiering

eller

8. vid

identifiering

eller

verifiering av identitet enligt artikel

14 och

säkerhetskontroll

enligt

14 och

säkerhetskontroll

enligt

artikel 15 i Europaparlamentets och

rådets förordning (EU) 2024/1356

av den 14 maj 2024 om införande

av screening av tredjelands-

medborgare vid de yttre gränserna

och om ändring av förordningarna

(EG)

767/2008,

(EU)

(EG)

767/2008,

(EU)

2017/2226,

(EU)

2018/1240

och

2017/2226,

(EU)

2018/1240

och

(EU) 2019/817.

(EU) 2019/817,

9.i ärenden om svenskt med- borgarskap,

10.om det behövs för att uppfylla kraven enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1860 av den 28 november 2018 om användning av Schengens informationssystem för återvänd- ande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlems- staterna eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1861 av den 28 november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens inform- ationssystem (SIS) på området in- och utresekontroller, om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och om ändring och upphävande av förordning (EG) nr 1987/2006,

11.om det behövs för kontroll av en utlännings identitetenligt 9 kap. 8 k eller 8 l § utlänningslagen eller 13 f § lagen om svenskt med- borgarskap, eller

12.vid utfärdande av uppe-

hållstillståndskort.33

Prop. 2025/26:263 Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela

1.ytterligare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i registren över fingeravtryck och fotografier, och

2.föreskrifter om gallring.

3	Ärendet och dess beredning	Prop. 2025/26:263

Regeringen beslutade i juni 2022 att ge en särskild utredare i uppdrag att se över delar av regelverket kopplat till återvändande och föreslå åtgärder i syfte att stärka återvändandeverksamheten (dir. 2022:91). Regeringen beslutade den 30 augusti 2023 om tilläggsdirektiv (dir. 2023:126). Genom tilläggsdirektiven utökades utredningens uppdrag bl.a. till att även omfatta en översyn av regelverket om inre utlänningskontroller samt hur biometriska uppgifter i form av fingeravtryck och fotografier ska kunna användas i utlänningsärenden i större utsträckning och på ett mer effektivt sätt än i dag. Tiden för uppdraget förlängdes genom tilläggsdirektiv den 20 maj 2024 (dir. 2024:54).

Utredningen, som antog namnet Utredningen om stärkt återvändande- verksamhet, överlämnade i februari 2024 delbetänkandet Preskription av avlägsnandebeslut och vissa frågor om återreseförbud (SOU 2024:10). Förslagen i delbetänkandet har omhändertagits i propositionen Preskription av avlägsnandebeslut och vissa frågor om återreseförbud (prop. 2024/25:92).

I november 2024 överlämnade utredningen slutbetänkandet Vissa åtgärder för stärkt återvändandeverksamhet och utlänningskontroll (SOU 2024:80). En sammanfattning av slutbetänkandet och dess lag- förslag i relevanta delar finns i bilagorna 1 och 2.

Slutbetänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remiss- instanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgängliga på regeringens webbplats, regeringen.se, och i Justitiedepartementet (Ju2024/02572).

I denna proposition behandlar regeringen lagförslagen i slutbetänkandet med undantag för förslaget om provtagning inför verkställighet av avlägsnandebeslut. Förslaget om sänkt åldersgräns för att ta fingeravtryck i vissa fall omhändertas i ett annat lagstiftningsärende och behandlas därför inte närmare här (se avsnitt 7.5).

Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om nödvändiga lagändringar för att säkerställa att polisen ges förutsättningar att verkställa beslut om avvisning eller utvisning (bet. 2020/21:SfU29 punkt 2, rskr. 2020/21:413). Genom de lagändringar som föreslås i avsnitt 6 anser regeringen att detta tillkännagivande är tillgodosett och därmed slutbehandlat.

Riksdagen har vidare tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om åtgärder mot skuggsamhället (bet. 2021/22:SfU16 punkt 1, rskr. 2021/22:196). Av tillkännagivandet följer bl.a. att det ska införas en skyldighet för kommuner och myndigheter att i vissa fall informera Migrationsverket och Polismyndigheten när de kommer i kontakt med personer som vistas i Sverige utan tillstånd. Vidare följer att en informationsplikt inte ska gälla i de fall där det finns en rätt till utbildning eller hälso- och sjukvård samt att frågan om undantag från informationsplikten i övrigt bör utredas (bet. 2021/22:SfU16 s. 13 och 14). Regeringen anser att tillkännagivandet i denna del tillgodoses genom förslagen om nya uppgiftsskyldigheter i avsnitt 4. Tillkännagivandet är inte slutbehandlat.

Prop. 2025/26:263 Lagrådet

Regeringen beslutade den 23 mars 2026 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Regeringen följer i huvudsak Lagrådets förslag och synpunkter, som behandlas i avsnitt 4.7.1, 5.2, 5.3, 6.1.2, 6.1.3, 6.1.5, 6.2 och 7.8 samt i författningskommentaren. I förhållande till lagrådsremissens lagförslag görs dessutom vissa språkliga och redaktionella ändringar.

4Nya uppgiftsskyldigheter

4.1Rätten att vistas i Sverige och myndigheternas behov av information

Grunden för svensk utlänningslagstiftning är principen om en reglerad invandring. Det innebär bl.a. att det som huvudregel krävs uppehålls- tillstånd för att utlänningar ska få vistas i Sverige. Det är viktigt att denna princip upprätthålls och att personer inte kan vistas i Sverige utan tillstånd, oavsett om vistelsen sker på grund av att de aldrig har gett sig till känna för myndigheterna, om den beror på att de stannar kvar efter det att ett tillstånd har gått ut eller om de undandrar sig verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning.

För att kontrollera om en utlänning har rätt att vistas i Sverige kan Polismyndigheten och vissa andra myndigheter genomföra inre utlänningskontroller, se 9 kap. 9 § utlänningslagen (2005:716), förkortad UtlL. För att kunna genomföra sådana kontroller på ett effektivt sätt och identifiera utlänningar som inte har rätt att vistas i Sverige behöver myndigheterna ha tillgång till nödvändig information, till exempel var sådana utlänningar kan befinna sig, hur de kan kontaktas och annan information som gör det möjligt att klarlägga en utlännings identitet.

En utlänning som har meddelats ett beslut om avvisning eller utvisning är skyldig att lämna landet i enlighet med beslutet. Utgångspunkten är att utlänningen självmant ska lämna landet. Om utlänningen medverkar till att återvända och är tillgänglig för myndigheterna finns det ofta goda förutsättningar att verkställa beslutet. Om så inte är fallet kan de verkställande myndigheterna vidta tvångsåtgärder för att verkställa beslutet. En förutsättning för att kunna vidta tvångsåtgärder är att myndigheterna vet var utlänningen befinner sig och kan kontakta honom eller henne. Även om myndigheterna kan vidta tvångsåtgärder är det ofta av avgörande betydelse att utlänningen, i vart fall i viss utsträckning, medverkar till att verkställandet kan ske. Betydelsen av att utlänningen medverkar kan dock minska om myndigheterna ändå har tillgång till information som gör det möjligt att verkställa beslutet om avvisning eller utvisning, bl.a. information som gör det möjligt att fastställa utlänningens identitet.

Om återvändandet sker frivilligt är det som huvudregel Migrations- verket som är ansvarig myndighet. Om utlänningen i stället håller sig

undan eller om det kan antas att tvång kommer att behövas för att

verkställa beslutet överlämnar normalt Migrationsverket ansvaret till Prop. 2025/26:263 Polismyndigheten. Polismyndigheten ska också bl.a. verkställa

myndighetens beslut om avvisning och en allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott. Säkerhetspolisen ska som huvudregel verkställa beslut om avvisning och utvisning i säkerhetsärenden (se 12 kap. 14 och 14 a §§ UtlL).

Både i fråga om arbetet med att motverka olovlig vistelse och arbetet med återvändande är alltså myndigheternas tillgång till information av avgörande betydelse. I första hand handlar det om information om var utlänningen befinner sig, hur han eller hon kan kontaktas och information som gör det möjligt att fastställa personens identitet. Den information som myndigheterna behöver kan i många fall finnas hos andra myndigheter som kommer i kontakt med utlänningar som vistas i landet utan tillstånd. Det är nämligen inte ovanligt att sådana utlänningar har vissa myndighetskontakter även om de undviker kontakt med de myndigheter som ansvarar för att genomföra inre utlänningskontroller och att verkställa beslut om avvisning och utvisning, nedan kallade de verkställande myndigheterna.

4.2Offentlighet och sekretess

Offentlighetsprincipen tar sig olika uttryck i samhällslivet, bl.a. genom yttrande- och meddelarfrihet för tjänstemän, domstolsoffentlighet och offentlighet vid beslutande församlingars sammanträden. När det mer allmänt talas om offentlighetsprincipen avses dock i första hand principen om allmänna handlingars offentlighet.

Rätten att ta del av allmänna handlingar får enligt 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen, förkortad TF, begränsas endast om det är påkallat med hänsyn till vissa angivna intressen, bl.a. intresset av att förebygga eller beivra brott och skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Begränsningar i rätten att ta del av allmänna handlingar ska enligt paragrafen anges noga i en särskild lag, eller annan lag till vilken den särskilda lagen hänvisar. Den särskilda lag som avses är offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL.

Med sekretess avses ett förbud att röja en uppgift, vare sig det sker muntligen, genom utlämnande av en allmän handling eller på något annat sätt (se 3 kap. 1 § OSL). En sekretessbelagd uppgift får som utgångspunkt inte lämnas från en myndighet till en annan eller mellan olika verksamhetsgrenar inom samma myndighet när de är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra (se 8 kap. 1 och 2 §§ OSL).

I 21 kap. 5 § OSL finns en generell sekretessbestämmelse för särskilt känsliga uppgifter som rör utlänningar. Enligt bestämmelsen gäller sekretess för uppgifter som rör en utlänning, om det kan antas att röjande av uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller lider annat allvarligt men som föranleds av förhållandet mellan utlänningen och en utländsk stat eller myndighet eller organisation av utlänningar. Endast fara för en relativt allvarlig skada ska leda till att en uppgift omfattas av sekretess med stöd av bestämmelsen. Det krävs å andra sidan inte någon högre grad av sannolikhet för sådan skada för att

Prop. 2025/26:263 sekretessen ska gälla – redan en beaktansvärd skaderisk är tillräcklig (se prop. 1979/80:2 Del A s. 209). Bestämmelsen gäller i alla sammanhang där uppgifterna förekommer.

Utöver vad som följer av 21 kap. 5 § OSL gäller sekretess i verksamhet för kontroll över utlänningar och i ärende om svenskt medborgarskap för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men. I verksamhet för kontroll över utlänningar gäller sekretess också för uppgift i en anmälan eller utsaga av en enskild, om det kan antas att fara uppkommer för att den som lämnat uppgiften eller någon närstående till denne utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs (se 37 kap. 1 § OSL). Med verksamhet för kontroll över utlänningar avses bl.a. ärenden om visering, uppehållstillstånd, arbetstillstånd, avvisning eller utvisning. Även kontrollåtgärder eller annan löpande tillsyn omfattas. Uttrycket enskilds personliga förhållanden omfattar vitt skilda saker, som till exempel uppgifter om namn, adress, ekonomi, religiös eller politisk uppfattning och hälsotillstånd. Vid tillämpningen av paragrafen ska bl.a. beaktas att för den som kommer från ett annat land kan även uppgifter som i Sverige anses relativt harmlösa uppfattas som känsliga och leda till men för utlänningen eller hans eller hennes närstående om de röjs. Sekretessen gäller med ett omvänt skaderekvisit. Det finns alltså en presumtion för att uppgifterna som omfattas av paragrafen är sekretessbelagda (se prop. 1979/80:2 Del A s. 84, 209 och 210).

4.3Uppgiftsskyldigheter och sekretessbrytande bestämmelser

För att underlätta samarbetet mellan myndigheter och för att upprätthålla kraven på förvaltningens effektivitet och rättssäkerhet är det ofta nödvändigt att myndigheter kan få tillgång till sekretessbelagda uppgifter. Av den anledningen finns det bestämmelser som i olika situationer bryter sekretess. I 10 kap. OSL finns flera sekretessbrytande bestämmelser. Enligt till exempel 10 kap. 2 § OSL hindrar inte sekretess att en myndighet lämnar ut uppgifter om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet. Paragrafen ska tillämpas restriktivt (se prop. 2008/09:150 s. 368 samt prop. 1979/80:2 del A s. 465 och 494).

I 10 kap. 27 § OSL finns den s.k. generalklausulen som innebär att sekretess inte hindrar att uppgifter lämnas till en annan myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgifterna lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Generalklausulen tillkom för att göra det möjligt för myndigheter att utväxla uppgifter i situationer där intresset av att uppgifterna lämnas ut bör ha företräde framför det intresse som sekretessen avser att skydda. Paragrafen utgör därmed en slags ventil för det fall ett utbyte av uppgifter uppenbart behöver ske. Ett rutinmässigt uppgiftsutbyte av sekretessreglerade uppgifter ska dock som utgångspunkt vara särskilt författningsreglerat (se prop. 2008/09:150 s. 368 och prop. 1979/80:2 Del A s. 326 och 327). Viss sekretess har ansetts vara särskilt viktig att upprätthålla och har därför undantagits från

generalklausulens tillämpningsområde. Det gäller till exempel sekretess Prop. 2025/26:263 inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården (se paragrafens andra

stycke). Generalklausulen ska inte heller tillämpas om utlämnandet strider mot lag eller förordning (se paragrafens tredje stycke).

Enligt 10 kap. 28 § OSL hindrar inte sekretess att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om det finns en uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning. Med uppgiftsskyldighet avses att det följer av lag eller förordning att en uppgift ska lämnas (se prop. 2008/09:150 s. 368 och prop. 1979/80:2 del A s. 322). Det är alltså fråga om en bestämmelse som är tvingande för myndigheterna att följa och som innebär att det inte ska göras någon skadeprövning i det enskilda fallet (se prop. 2024/25:180 s. 10).

Bestämmelser om uppgiftsskyldighet mellan myndigheter är alltså ett sätt att särskilt reglera ett ofta förekommande informationsutbyte och att säkerställa att en viss myndighet får de uppgifter som den behöver för att fullgöra sin verksamhet. Såväl offentliga som sekretessbelagda uppgifter kan omfattas av en uppgiftsskyldighet.

4.4Myndigheter ska samverka

Myndigheter ska samverka med varandra. Det innebär bl.a. att de behöver utbyta information. Av 8 § förvaltningslagen (2017:900) framgår att varje myndighet ska bistå andra myndigheter inom ramen för det egna verksamhetsområdet. Syftet med bestämmelsen är att samverkan mellan myndigheter ska leda till att förvaltningen generellt ska bli så enhetlig och effektiv som möjligt (se prop. 2016/17:180 s. 70 och 293). En myndighet under regeringen ska också, enligt 6 § myndighetsförordningen (2007:515), verka för att genom samarbete med andra myndigheter ta till vara de fördelar som kan vinnas för enskilda och för staten som helhet. Att myndigheter ska samverka med varandra följer också av 6 kap. 5 § OSL. Av den paragrafen framgår att en myndighet är skyldig att på begäran av en annan lämna uppgift som den förfogar över, om inte uppgiften är sekretessbelagd eller det skulle hindra arbetets behöriga gång.

4.5Dagens regler tillgodoser inte de verkställande myndigheternas behov

Utredningen redogör för de verkställande myndigheternas informations- behov. Av redovisningen framgår bl.a. att uppgifter som visar en utlännings identitet eller var han eller hon finns tillgänglig är av grundläggande slag och i princip behövs i samtliga ärenden där ett beslut om avvisning eller utvisning ska verkställas. Därutöver kan det, utifrån omständigheterna i enskilda fall, finnas behov av ytterligare uppgifter som kan underlätta den praktiska verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning. När det gäller utlänningar som vistas utan tillstånd i landet och utan att ha gett sig tillkänna har de verkställande myndigheterna inledningsvis inte någon information om dessa personer. I fråga om dessa

behöver de verkställande myndigheterna, i första hand Polismyndigheten,

Prop. 2025/26:263 få kännedom om att utlänningen befinner sig i landet trots att han eller hon inte har rätt att vistas här. Motsvarande informationsbehov kan också

	finnas i fråga om personer som vistas i landet trots att ett tidigare tillstånd
	har upphört att gälla. Sådan information som de verkställande
	myndigheterna behöver kan bl.a. fås genom att andra myndigheter
	underrättar de verkställande myndigheterna om att de har haft kontakt med
	en utlänning som vistas i landet utan tillstånd och lämnar närmare
	information om personens identitet och tillgänglighet.
	De verkställande myndigheterna anser emellertid att det kan vara svårt
	för dem att få tillgång till behövliga uppgifter som finns hos andra
	myndigheter. Ett skäl till det är att det kan vara svårt för de verkställande
	myndigheterna att avgöra var uppgifterna finns. Ett annat skäl är enligt de
	verkställande myndigheterna att dagens regelverk inte alltid tillämpas på
	ett sådant sätt att uppgifter lämnas ut och att det i vissa situationer helt
	enkelt saknas tillräckliga sekretessbrytande bestämmelser.
	Regeringens uttalade målsättning är att skapa en ny ordning i
	sekretesslagstiftningen som innebär att informationsutbytet mellan
	myndigheter förbättras. Regeringen arbetar brett med dessa frågor och har
	på senare tid vidtagit ett antal centrala åtgärder på området.
	I april 2025 trädde exempelvis lagen (2025:170) om skyldighet att lämna
	uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna i kraft. Den innehåller
	bl.a. bestämmelser om skyldigheter för vissa statliga myndigheter samt
	kommuner, regioner och skolor att lämna ut uppgifter som behövs i den
	brottsbekämpande verksamheten. Lagen kan bl.a. tillämpas för att lämna
	ut uppgifter av intresse för bekämpningen av brott mot utlänningslagen (se
	20 kap. UtlL). Ett brott mot utlänningslagen kan till exempel vara att vistas
	här utan tillstånd. Lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de
	brottsbekämpande myndigheterna kan alltså under vissa förutsättningar
	tillämpas för att lämna ut uppgifter om utlänningar som inte har tillstånd
	att vistas i Sverige. De brottsbekämpande myndigheter som kan få
	uppgifter med stöd av lagen är bl.a. Polismyndigheten och
	Säkerhetspolisen. Det är alltså inte möjligt att med stöd av lagen lämna
	uppgifter till Migrationsverket.
	Lagen innebär både en skyldighet att lämna uppgifter på begäran och på
	eget initiativ. Vid uppgiftsutlämnande på eget initiativ är det den
	utlämnande myndigheten som bedömer om uppgiften ”behövs”. Att
	uppgiften behövs innebär att tröskeln för utlämnande är förhållandevis låg.
	Det måste dock finnas någon konkret omständighet som ger stöd för
	bedömningen att uppgiften behövs hos en brottsbekämpande myndighet,
	till exempel att en myndighet uppmärksammar något som kan vara en
	indikation på ett brottsligt syfte eller upplägg. Vid utlämnande på begäran
	är det den brottsbekämpande myndigheten som har bäst förutsättningar att
	bedöma om en uppgift behövs i den brottsbekämpande verksamheten, men
	det är den utlämnande myndigheten som avgör vilka specifika uppgifter
	som ska lämnas ut. Den utlämnande myndigheten kan som regel utgå ifrån
	att uppgifter som begärs ut behövs i den brottsbekämpande verksamheten
	(se prop. 2024/25:65 s. 205).
	I december 2025 trädde en ny generell sekretessbrytande bestämmelse i
	kraft som innebär att en myndighet under vissa förutsättningar kan lämna
	uppgifter till en annan myndighet om det behövs för att bl.a. utreda brott
40	och andra överträdelser av regler (se 10 kap. 15 a § OSL). Även denna

bestämmelse gör det möjligt att under vissa förutsättningar lämna ut Prop. 2025/26:263 sekretessbelagda uppgifter gällande utlänningar som vistas i landet utan

tillstånd. Bestämmelsen innebär emellertid inte en skyldighet för myndigheterna att regelmässigt och på eget initiativ lämna uppgifter om sådana utlänningars identitet och tillgänglighet till de verkställande myndigheterna.

Därutöver finns det sedan tidigare ett visst reglerat informationsutbyte som innebär att de verkställande myndigheterna får uppgifter om personer som vistas i landet utan tillstånd. Av till exempel 7 kap. 1 § utlännings- förordningen (2006:97) följer att Skatteverket och Arbetsförmedlingen under vissa förutsättningar är skyldiga att utan föregående begäran underrätta Polismyndigheten om en sådan utlännings fullständiga namn, födelsedatum, medborgarskap och bostadsadress. Som utredningen pekar på finns det emellertid en del oklarheter vid tillämpningen av denna uppgiftsskyldighet. Det gäller bl.a. vilken personkrets som bestämmelsen omfattar. Socialnämnden ska också på begäran lämna ut uppgifter om en utlänning i vissa situationer, bl.a. om uppgifterna behövs för att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning (se 17 kap. 1 § UtlL). Hälso- och sjukvårdspersonal är skyldig att lämna ut uppgifter som gäller huruvida någon vistas på en sjukvårdsinrättning, om uppgifterna i ett enskilt fall begärs av bl.a. Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen (se 6 kap. 15 § patientsäkerhetslagen [2010:659]).

Som anges i avsnitt 4.3 innebär också den så kallade generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL att sekretess inte hindrar att uppgifter lämnas till en annan myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Det innebär bl.a. att det i vissa situationer är möjligt för en myndighet att lämna ut en sekretessbelagd uppgift till Polismyndigheten för att till exempel underlätta verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning. För att uppgifter ska kunna lämnas med stöd av generalklausulen krävs att en prövning görs i det enskilda fallet. Som noteras i avsnitt 4.3 kan generalklausulen inte användas för uppgifter inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården. I dessa fall behövs i stället sekretessbrytande bestämmelser.

4.6Informationsutbytet med de verkställande myndigheterna behöver utökas

Sammanfattningsvis kan det konstateras att det redan i dag finns bestämmelser om uppgiftsskyldighet och sekretessbrytande bestämmelser, som i viss utsträckning gör det möjligt för vissa myndigheter att lämna uppgifter till de verkställande myndigheterna gällande utlänningar som vistas i landet utan tillstånd. Men reglerna har, som framgår ovan, begränsningar och är därmed inte fullt ut ändamålsenliga för att säkerställa att de verkställande myndigheterna får den information som de behöver för att på ett mer effektivt sätt fullgöra sitt uppdrag. Mot den bakgrunden anser regeringen att de verkställande myndigheternas tillgång till information behöver utökas.

Prop. 2025/26:263 Ett utökat informationsutbyte innebär av naturen ett intrång i den personliga integriteten. Behovet av skydd för den enskildes personliga integritet måste därför noggrant vägas mot intresset av att motverka olovlig vistelse i landet och ett effektivt återvändande. Regeringen återkommer till detta i avsnitt 4.10.

4.7En ny uppgiftsskyldighet på eget initiativ

4.7.1En ny uppgiftsskyldighet på eget initiativ införs i utlänningslagen

Regeringens förslag

Vissa särskilt utpekade myndigheter ska på eget initiativ lämna vissa uppgifter om en utlänning till Polismyndigheten när det finns anledning att anta att utlänningen saknar rätt att vistas i Sverige.

Om uppgifterna är av betydelse för ett ärende som hanteras eller ska hanteras av Migrationsverket eller Säkerhetspolisen ska Polismyndig- heten lämna uppgifterna vidare till den berörda myndigheten.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Många remissinstanser tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. Bland dessa kan Arbetsförmedlingen, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Integritetsskyddsmyndigheten, Kronofogdemyndigheten, Läns- styrelsen i Stockholms län, Migrationsverket, Polismyndigheten, Skatte- verket, Statskontoret och Stockholms universitet (Juridiska fakulteten) nämnas.

Förvaltningsrätten i Stockholm har inte heller några invändningar mot förslaget men vill i lagtexten tydliggöra att uppgiftsskyldigheten endast omfattar uppgifter som den utlämnande myndigheten förfogar över. Akavia välkomnar att uppgiftsskyldigheten regleras i lag, och inte i förordning, och framhåller att det ökar förutsebarheten och minskar risken för ett eventuellt utvidgat tillämpningsområde.

Andra remissinstanser, däribland Asylrättscentrum, Institutet för mänskliga rättigheter, Offentliganställdas Förhandlingsråd (OFR), Rädda Barnen, Service- och kommunikationsfacket (Seko), Svenska kyrkan, Svenska Röda Korset, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges Lärare, Sveriges Stadsmissioner, Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Vårdförbundet, avstyrker förslaget och anser bl.a. att förslaget kan medföra en minskad tilltro till det offentliga. Flera remissinstanser, bl.a. Asylrättscentrum, Barnombudsmannen, Sveriges advokatsamfund, TCO, Diskrimineringsombudsmannen och ett antal kommuner, bedömer att förslaget kan leda till att utlänningar undviker myndighetskontakt och inte tar del av rättigheter och förmåner

som de har rätt till, bl.a. skola, vård och socialtjänst. Vissa av dessa remissinstanser framhåller bl.a. att andra länder som har infört liknande åtgärder har sett en ökad utsatthet, exempelvis genom att personer inte vågar anmäla brott. Det påpekas att det finns en risk för att enskilda inte vågar söka asyl omedelbart och därmed fördröjer en prövning av deras rätt till internationellt skydd. Det framhålls att risken för tillitsskada sannolikt skulle minska väsentligt om utlämnande av uppgifter inte sker på eget initiativ, utan de verkställande myndigheterna i stället får efterfråga uppgifterna när de faktiskt behöver dem. Vidare påpekas att skugg- samhället riskerar att växa genom förslagen. Jämställdhetsmyndigheten framhåller att personer som vistas i Sverige utan tillstånd kan vara utsatta för grova brott såsom människohandel, människoexploatering, tvångs- äktenskap, hedersrelaterat våld och förtryck, våld i nära relation eller vara våldsutsatta barn. Myndigheten anser därför bl.a. att förslaget bör kombineras med åtgärder för att tillvarata brottsutsattas rättigheter och säkerställa skydd.

Lunds universitet (Samhällsvetenskapliga fakulteten), som också är kritiskt till förslaget, menar bl.a. att det är en brist att andra förslag om att utöka informationsutbytet mellan myndigheter, t.ex. förslagen i betänkandet Ökat informationsutbyte mellan myndigheteter – Behov och föreslagna förändringar (SOU 2024:63), inte har beaktats vid utformningen av det nya regelverket. Justitiekanslern framför liknande synpunkter. Universitetet anser vidare, liksom Sveriges Stadsmissioner, att rättssäkerhetsskäl talar för att den person som har fått uppgifter om sig vidareförmedlade till en verkställande myndighet, bör få information om att så har skett.

Seko och Sveriges Stadsmissioner framhåller bl.a. att beviskravet ”när det finns anledning att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige” kan leda till godtyckliga och diskriminerande bedömningar. Sveriges advokatsamfund och Lunds universitet är också kritiska till beviskravets utformning. Försäkringskassan menar bl.a. att det lågt ställda beviskravet och den begränsade utredningsskyldigheten innebär att informationen som kommer att lämnas till Polismyndigheten kommer att vara av begränsat värde och därmed snarare riskera att försämra effektiviteten i kontroll- och återvändandearbetet.

TCO framför att förslaget innebär ett avsteg från hur statligt anställda vanligtvis hanterar och handlägger information, där principer om rättssäkerhet, objektivitet, likabehandling och beslut baserade på kunskap är vägledande.

Skatteverket undrar bl.a. om förslaget innebär att myndigheten ska dokumentera uppgifter som inte har med myndighetens verksamhet att göra.

Några remissinstanser, bl.a. Asylrättscentrum, Institutet för mänskliga rättigheter, OFR, Rädda Barnen, Svenska Röda korset, SACO, Seko och Sveriges Stadsmissioner, anser att det finns en risk för att även information om personer som har rätt att vistas i landet kan komma att lämnas ut.

Prop. 2025/26:263

Skälen för regeringens förslag

En ny form av uppgiftsskyldighet bör införas i utlänningslagen

Utredningen föreslår att informationsutbytet med de verkställande myndigheterna utökas genom nya bestämmelser om uppgiftsskyldighet i utlänningslagen. Enligt förslaget ska vissa myndigheter, när det finns anledning att anta att en utlänning inte har rätt att vistas i Sverige, på eget initiativ lämna vissa särskilt angivna uppgifter som de förfogar över till de verkställande myndigheterna. Flera remissinstanser invänder mot detta bl.a. med hänsyn till att det kan medföra en minskad tilltro till det offentliga, att utlänningar undviker myndighetskontakt och att skugg- samhället därmed riskerar att växa. Regeringen har viss förståelse för dessa synpunkter. Det kan inte uteslutas att det finns en risk för att förslaget leder till att tilltron för de myndigheter som blir skyldiga att lämna ut uppgifter minskar och att detta skulle kunna medföra andra konsekvenser, till exempel en minskad benägenhet att vända sig till dessa myndigheter. Dessa farhågor bör dock inte överdrivas. Utökade möjligheter att lämna uppgifter till de verkställande myndigheterna kan även leda till förbättrade möjligheter för myndigheter att samverka, vilket i sin tur kan leda till ett ökat förtroende för staten (jfr prop. 2024/25:65 s. 70). I motsats till vad vissa remissinstanser framför bedömer regeringen att ett mer effektivt informationsutbyte kommer att ge bättre förutsättningar att motverka skuggsamhället, verkställa beslut om avvisning eller utvisning och motverka olovlig vistelse.

Det finns svårigheter för de verkställande myndigheterna att identifiera vilken myndighet som kan ha relevanta uppgifter. Uppgifterna kan dessutom röra personer som de verkställande myndigheterna saknar kännedom om. För att uppgiftsskyldigheten ska kunna fungera ändamålsenligt och effektivt bör därför myndigheterna vara skyldiga att lämna uppgifter till de verkställande myndigheterna på eget initiativ.

Som Lunds universitet (Samhällsvetenskapliga fakulteten) och Justitiekanslern framhåller är det viktigt att även hänsyn tas till andra regler som syftar till ett informationsutbyte mellan myndigheter. Som framgår i avsnitt 4.5 är det emellertid regeringens bedömning att befintliga bestämmelser inte är tillräckliga för att tillgodose de verkställande myndigheternas behov. Däremot behöver naturligtvis förslaget om utökat informationsutbyte utformas med beaktande av befintligt regelverk.

Regeringen föreslår sammanfattningsvis att en uppgiftsskyldighet ska införas i utlänningslagen och utformas på ett sådant sätt att den innebär att uppgifter trots sekretess kan lämnas mellan myndigheter enligt 10 kap. 28 § OSL.

Uppgiftsskyldigheten bör gälla när det finns anledning att anta att en utlänning inte har rätt att vistas i landet

En grundläggande förutsättning för att den nya uppgiftsskyldigheten ska vara effektiv och ändamålsenlig är att uppgifter lämnas om rätt personer. Gemensamt för arbetet med att motverka olovlig vistelse och att verkställa beslut om avvisning eller utvisning är att de är inriktade på utlänningar som inte har rätt att vistas i Sverige. Det kan till exempel vara fråga om utlänningar som aldrig har legaliserat sin vistelse eller gett sig till känna för vare sig Polismyndigheten eller Migrationsverket. Det kan också vara

fråga om utlänningar som vid en tidigare tidpunkt haft rätt att vistas i Sverige men vars rätt har upphört, till exempel för att ett tidigare uppehållstillstånd har löpt ut eller villkoren för uppehållsrätt inte längre är uppfyllda. Det kan även vara fråga om utlänningar som har meddelats ett beslut om avvisning eller utvisning men som håller sig undan eller på annat sätt inte medverkar till verkställigheten.

Liksom utredningen föreslår regeringen att en myndighet som omfattas av uppgiftsskyldigheten ska vara skyldig att lämna uppgifter om en utlänning till de verkställande myndigheterna när det finns omständigheter som med viss styrka talar för att personen inte har rätt att vistas i Sverige. Frågan är då med vilken grad av visshet myndigheten ska bedöma att personen saknar rätt att vistas i landet för att uppgiftsskyldigheten ska aktualiseras. Ett högre beviskrav förutsätter tillgång till ett mer fullständigt underlag och en viss erfarenhet av att bedöma personers vistelserätt. Sådana förutsättningar kan till exempel finnas hos myndigheter som ska pröva vistelserätten inom ramen för sin verksamhet, som bl.a. Försäkringskassan, Skatteverket och Pensionsmyndigheten. Andra myndigheter som normalt inte bedömer frågan om vistelserätt kan inte förväntas ha samma förutsättningar eller tillgång till motsvarande bedömningsunderlag.

Det torde vara möjligt att bilda sig en uppfattning i frågan om en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige även utan djupare kunskaper om det migrationsrättsliga regelverket. För att uppgiftsskyldigheten ska fungera på ett effektivt sätt kan det inte heller ställas krav på att de utlämnande myndigheterna ska ha ett uttömmande beslutsunderlag eller fullständig kunskap om vad som krävs för att en utlänning ska ha rätt att vistas i Sverige i varje enskilt fall. Samtidigt riskerar en alltför vidsträckt uppgiftsskyldighet att resultera i ett utlämnande av information som inte är ändamålsenligt och effektivt samt innebära ett alltför långtgående integritetsintrång. För att uppgiftsskyldigheten ska vara väl avvägd bör den därför, som utredningen föreslår, utformas så att den utlämnande myndigheten blir skyldig att lämna uppgifter om utlänningen till de verkställande myndigheterna när det finns anledning att anta att personen saknar rätt att vistas i Sverige.

Med anledning av de synpunkter som flera remissinstanser lämnar i fråga om denna förutsättning för uppgiftslämnandet kan regeringen konstatera följande.

Syftet med uppgiftsskyldigheten är inte att den utlämnande myndigheten ska avgöra om en person har rätt att vistas i landet eller inte, utan att uppmärksamma de verkställande myndigheterna på situationer där en utredning kan behöva inledas eller andra åtgärder kan behöva vidtas. Informationen som lämnas över till de verkställande myndigheterna behöver alltså inte vara fullständig utan kan utgöra underlag för att senare bedöma om personen har rätt att vistas i landet eller inte. Situationen kan jämföras med när vissa myndigheter och andra aktörer enligt lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna är skyldiga att på eget initiativ lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna, om den utlämnande aktören utifrån konkreta omständigheter bedömer att uppgiften behövs i den brottsbekämpande verksamheten (se prop. 2024/25:65 s. 205). Att det ska finnas anledning att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige innebär på ett

Prop. 2025/26:263

Prop. 2025/26:263 liknande sätt att det måste finnas en eller flera konkreta omständigheter som med viss styrka talar för att personen inte har rätt att vistas i landet.

Utgångspunkten är att myndighetens bedömning i fråga om en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige ska grundas på information som myndigheten har fått till sig inom ramen för den egna verksamheten. Det innebär att det som regel ska vara sådan information som myndigheten behöver för att kunna utföra sitt eget uppdrag. Myndighetens uppdrag och verksamhet kan bestå i t.ex. ärendehandläggning. Det kan även innefatta så kallat faktiskt handlande, vilket inte leder till ett beslut utan endast innebär att viss verksamhet bedrivs eller att praktiska åtgärder vidtas. Det bör inte finnas något krav på att den utlämnande myndigheten själv har ett faktiskt behov av informationen, utan en uppgiftsskyldighet bör inträda även om myndigheten får kännedom om att en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige genom så kallad sidoinformation. Sidoinformation kan till exempel handla om uppgifter som en utlänning på eget initiativ lämnar i ett förhör i en brottsutredning där hans eller hennes vistelserätt inte är av betydelse för utredningen av brottet. Det kan också handla om iakttagelser som görs av utlänningen i samband med en inspektion eller förrättning inom ramen för ett särskilt ärende som inte är av direkt relevans för ändamålet med inspektionen eller förrättningen. Avsikten är inte att myndigheten på eget initiativ ska göra egna efterforskningar i fråga om en utlännings vistelserätt eller grunda sin bedömning på omständigheter som inte har någon relevans för den aktuella verksamheten eller enskilda ärendet. När det gäller frågan om dokumentation av så kallad sido- information får en bedömning göras bl.a. utifrån bestämmelserna i förvaltningslagen och annan sektorsspecifik reglering av om en uppgift ska dokumenteras i det enskilda ärendet eller inte (jfr bl.a. 27 § förvaltningslagen).

Myndigheterna måste i sin bedömning vara sakliga och opartiska och beakta likabehandlingsprincipen (se 1 kap. 9 § regeringsformen, förkortad RF, och 5 § andra stycket förvaltningslagen). Att en person är utländsk medborgare, har ett utseende som uppfattas som utländskt eller att han eller hon talar ett visst språk, har ett visst namn eller fysiska attribut är givetvis inte ensamt tillräckligt för att uppgiftsskyldigheten ska aktualiseras. Regeringen delar därför inte de farhågor som lyfts i fråga om att förslaget kommer att leda till bl.a. diskriminerande bedömningar.

Uppgiftsskyldigheten bör endast gälla vissa särskilt utpekade myndigheter

En alltför bred krets av myndigheter som ska omfattas av den nya uppgiftsskyldigheten blir problematisk ur flera perspektiv. Utlänningar som saknar rätt att vistas i landet har som regel förhållandevis få myndighetskontakter. För vissa myndigheter är det därför mycket sällsynt att överhuvudtaget komma i kontakt med denna grupp. Andra myndigheter kan ha viss kontakt med personer ur gruppen utan att ha kännedom om det, då myndighetskontakten inte ger anledning att beröra omständigheter som rör rätten att vistas i landet. Att låta sådana myndigheter ingå i uppgifts- skyldigheten skulle kunna innebära att resurser utnyttjas på ett ineffektivt sätt – både hos de verkställande myndigheterna och hos de utlämnande

myndigheterna. Det skulle också kunna leda till en mycket omfattande

personuppgiftsbehandling, vilket skulle kunna vara problematiskt ur integritetssynpunkt. Mot denna bakgrund bör uppgiftsskyldigheten endast omfatta vissa särskilt utpekade myndigheter där behovet är särskilt påtagligt.

För att en myndighet ska omfattas av uppgiftsskyldigheten bör det först och främst krävas att den har tillgång till sådana uppgifter som de verkställande myndigheterna behöver för att kunna bedriva ett effektivt arbete med återvändande och mot olovlig vistelse. En andra förutsättning bör vara att den utlämnande myndigheten själv ska ha möjlighet att identifiera att den förfogar över uppgifter som rör en utlänning som det finns anledning att anta inte har rätt att vistas i Sverige. Som regel bör det också krävas att frågan om vistelserätt i någon utsträckning är av betydelse för att myndigheten ska kunna utföra sitt eget uppdrag.

Flera remissinstanser menar att förslaget kan leda till att utlänningar inte tar del av rättigheter och förmåner som de har rätt till. Bland annat Svenska Röda Korset menar att andra länder som har infört liknande åtgärder har sett en ökad utsatthet, exempelvis genom att personer inte vågar anmäla brott, och Sveriges advokatsamfund ser en risk att enskilda avvaktar med att söka asyl. En viktig utgångspunkt för regeringen är att uppgifts- skyldigheten inte får till följd att enskilda avstår från t.ex. akut sjukvård eller att den får andra orimliga effekter. Det innebär också bl.a. att brottsutsattas rättigheter ska tillvaratas. Det är samtidigt, enligt regeringen, inte orimligt i sig att de verkställande myndigheterna får kännedom om att en person vistas i landet utan tillstånd eller att ett beslut om avvisning eller utvisning blir verkställt till följd av en utökad uppgiftsskyldighet.

Flera remissinstanser menar att förslagen medför särskilda risker ur ett barnrättsperspektiv och att det behöver säkerställas att barn får sina rättigheter tillgodosedda i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen), bl.a. rätten till utbildning (artikel 28) samt hälsa och utveckling (artiklarna 6 och 24). Regeringen delar denna bedömning och vill framhålla att särskilda hänsyn behöver tas i fråga om vilka effekter en uppgiftsskyldighet kan få för barn. Barn kan även påverkas indirekt genom att föräldrar omfattas. Vid alla åtgärder som rör barn direkt eller indirekt ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa (artikel 3, se även 1 kap. 10 § UtlL). Barn är en grupp som har begränsade möjligheter att påverka sin vistelse i Sverige och välja om de ska utnyttja en viss rättighet eller inte. I stället är det barnets föräldrar eller andra vuxna som fattar dessa beslut. Barn har dessutom vissa särskilda behov och rättigheter kopplade till sin utveckling, vilka bl.a. regleras i barnkonventionen (bl.a. artiklarna 6, 24 och 27). När det gäller barn bör det därför särskilt beaktas i vilken utsträckning som en uppgiftsskyldighet för en viss utpekad myndighet påverkar möjligheterna att utnyttja de särskilda rättigheter som följer av barnkonventionen. Hänsyn behöver också tas till i vilken utsträckning uppgiftsskyldigheten påverkar barns möjlighet att få tillgång till annat skydd som erbjuds av samhället. För barn kan orimliga effekter inträda redan när det finns en risk att barnets grundläggande behov och rättigheter, till exempel till utbildning eller hälsa och utveckling, riskerar att inte kunna tillgodoses på grund av en uppgiftsskyldighet.

Vilka myndigheter som utifrån dessa utgångspunkter ska omfattas av uppgiftsskyldigheten behandlas i avsnitt 4.7.2.

Prop. 2025/26:263

Prop. 2025/26:263 Uppgifterna bör lämnas ut till Polismyndigheten i första hand

De verkställande myndigheterna som ansvarar för återvändandearbetet är enligt utlänningslagen Migrationsverket, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet (se 12 kap. 14 och 14 a §§ UtlL).

De utlämnande myndigheterna kan inte förväntas ha kännedom om vilken av dessa myndigheter som behöver uppgifterna om utlänningen i det enskilda fallet. Det bör inte heller åläggas de utlämnande myndigheterna att utreda detta som ett led i att fullgöra uppgifts- skyldigheten. För att uppgiftsskyldigheten ska vara effektiv och lätt att tillämpa bör därför en av de verkställande myndigheterna pekas ut som mottagare av uppgifterna. Om det visar sig att det är en annan verkställande myndighet än den mottagande myndigheten som har behov av uppgifterna, bör den mottagande myndigheten lämna över uppgifterna till den andra myndigheten.

Polismyndigheten bedöms med hänsyn till sina befogenheter (jfr bl.a.

9 kap. UtlL) ha bäst förutsättningar att identifiera om de uppgifter som överlämnats hör till någon av de andra verkställande myndigheternas ansvarsområden. Regeringen anser därmed, i likhet med utredningen, att uppgifterna som omfattas av uppgiftsskyldigheten ska lämnas till Polismyndigheten.

Om Polismyndigheten efter mottagandet bedömer att uppgifterna hör till ett ärende som handläggs eller bör handläggas av Migrationsverket eller Säkerhetspolisen ska Polismyndigheten lämna över uppgifterna till rätt myndighet. Till skillnad från bl.a. Lunds universitet anser regeringen inte att det är lämpligt att den person som har fått uppgifter om sig vidareförmedlade till en verkställande myndighet får information om att så har skett. En sådan underrättelse skulle snarare riskera att försvåra möjligheterna att verkställa beslut om avvisning eller utvisning och att upptäcka personer som vistas i Sverige utan tillstånd, eftersom den skulle kunna ge personer som undviker kontakt med de verkställande myndigheterna ytterligare möjligheter att hålla sig undan.

Lagrådet framför att det behöver klargöras hur förslaget förhåller sig till andra regler om uppgiftsskyldighet och att det är viktigt att myndigheterna är medvetna om vilka regler som de ska tillämpa. Som tydliggörs i författningskommentaren (avsnitt 13.3) bör den myndighet som lämnar uppgifter till Polismyndigheten ange att det sker med stöd av den nu föreslagna uppgiftsskyldigheten. Polismyndigheten måste vidare, innan myndigheten lämnar uppgifterna vidare, säkerställa att den har fått uppgifterna överlämnade till sig med stöd av de nya reglerna.

4.7.2Vilka myndigheter bör omfattas av uppgiftsskyldigheten?

Regeringens förslag

Uppgiftsskyldigheten på eget initiativ ska omfatta Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Pen-

sionsmyndigheten och Skatteverket.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanser är positiva till eller har inga invändningar mot förslaget. Bland dessa kan Arbetsförmedlingen, Arbetsgivarverket, För-

säkringskassan, Integritetsskyddsmyndigheten, Kammarrätten i Stockholm, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Kustbevakningen, Migrationsverket, Pensionsmyndigheten, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen och Åklagarmyndigheten nämnas. Akavia anser att utredningen har gjort en rimlig avvägning genom att begränsa uppgifts- skyldigheten till sex myndigheter men efterfrågar tydligare riktlinjer för att säkerställa rättssäkerhet och att myndigheterna har fungerande rutiner.

Ett stort antal remissinstanser delar utredningens bedömning att socialtjänsten, skolan och hälso- och sjukvården inte ska ingå i informationsutbytet. Bland dessa kan Asylrättscentrum, Barnombuds- mannen, Diskrimineringsombudsmannen, Folkhälsomyndigheten, LO, Rädda Barnen, Seko, Svenska kyrkan, Sveriges advokatsamfund samt flera kommuner och länsstyrelser nämnas. Ett antal remissinstanser, bl.a. Piteå kommun och SACO, anser att det bör göras en tydligare avgränsning för att säkerställa att de av utredningen undantagna aktörerna inte omfattas.

Psykologförbundet anser att regeringen bör överväga att undanta Arbetsförmedlingen från uppgiftsskyldigheten, för att undvika att personer avstår från att söka hjälp hos myndighetens psykologer. OFR och Sveriges Lärare framför att Kriminalvårdens skolverksamhet bör undantas. Sveriges Lärare framför att också Arbetsförmedlingens utbildnings- verksamhet bör undantas.

Asylrättscentrum menar att uppgiftsskyldigheten, trots undantagen, skulle kunna leda till en viss informationsöverföring från skola, sjukvård och socialtjänst till följd av att de samverkar med de myndigheter som föreslås omfattas av uppgiftsskyldigheten. Flera remissinstanser, bl.a. Kriminalvården, Malmö kommun, OFR och Rädda Barnen, framför att förslaget skulle kunna försvåra en sådan samverkan. Bland annat Asylrättscentrum, Institutet för mänskliga rättigheter och Västra Götalandsregionen lyfter fram att hälso- och sjukvården indirekt kommer att omfattas av informationsplikten. Konsekvensen av detta kan enligt några av instanserna bli att personer utan tillstånd inte vågar föda barn på sjukhus eller avstår från kontakt med mödrahälsovården och att barn inte registreras.

Flera remissinstanser, bl.a. OFR, SACO, Tjänstemännens centralorga- nisation (TCO) och Vårdförbundet, menar att uppgiftsskyldigheten kan ha en negativ inverkan på myndigheternas möjligheter att fullfölja sina ordinarie uppdrag eller till och med stå i strid med det. Arbetsgivarverket konstaterar å andra sidan att uppgiftsskyldigheten inte innebär någon principiell ny typ av arbetsuppgifter för de berörda myndigheterna.

Vissa remissinstanser, däribland OFR, SACO och Seko, framför att uppgiftsskyldigheten kan leda till arbetsmiljöproblem för de anställda på de utpekade myndigheterna. Enligt bl.a. LO och Seko kan förslaget öka risken för hot och våld mot statligt anställda. Vissa remissinstanser, bl.a. Kriminalvården, menar att förslaget kan leda till svårigheter att rekrytera

Prop. 2025/26:263

Prop. 2025/26:263 personal. Kriminalvården anser vidare att det kan finnas skäl att förtydliga vilket ansvar som kan komma att åvila den enskilde tjänstemannen, särskilt när det gäller s.k. sidoinformation. Vidare anser bl.a. OFR och SACO att ansvaret för åtgärder bör ligga på en högre nivå än på enskilda

	tjänstemän.
	Skälen för regeringens förslag
	Följande myndigheter bör omfattas av uppgiftsskyldigheten
	Utredningen föreslår att Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan,
	Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Pensionsmyndigheten och
	Skatteverket ska omfattas av den nya uppgiftsskyldigheten.
	De berörda myndigheterna har i huvudsak inga invändningar mot
	förslaget eller är positiva till det. Psykologförbundet anser att regeringen
	bör överväga att undanta Arbetsförmedlingen från informationsplikten.
	Sveriges Lärare anser att åtminstone utbildningsverksamheten bör
	undantas från Arbetsförmedlingens och Kriminalvårdens uppgifts-
	skyldighet.
	Som utredningen konstaterar kommer Arbetsförmedlingen i kontakt
	med och förfogar över uppgifter om utlänningar som inte har rätt att vistas
	i Sverige. Myndigheten behöver i flera fall kontrollera att utlänningar har
	rätt att arbeta här för att kunna utföra sitt uppdrag och fatta korrekta beslut.
	Regeringen föreslår inte att hälso- och sjukvården ska omfattas av den nya
	uppgiftsskyldigheten. En skyldighet för Arbetsförmedlingen att lämna
	uppgifter till de verkställande myndigheterna kan därför inte sägas
	innebära att utlänningar riskerar att gå miste om grundläggande rättigheter
	eller till att utlänningar riskerar hälsa eller liv på det sätt som
	Psykologförbundet uttrycker oro för. Inte heller i övrigt bedömer
	regeringen att en uppgiftsskyldighet för Arbetsförmedlingen riskerar att
	leda till orimliga effekter för enskilda. Arbetsförmedlingen bedriver
	dessutom inte sådan skolverksamhet som barn som olovligen vistas i
	Sverige har rätt till. Redan av det skälet finns det inte anledning att undanta
	denna verksamhet som Sveriges Lärare föreslår.
	Grundläggande villkor som bosättning och arbete är avgörande för om
	en person kan ha rätt till förmåner inom socialförsäkringen. Inom ramen
	för utredningen av sådana förhållanden kan Försäkringskassan därmed
	identifiera utlänningar som inte har rätt att vistas i Sverige.
	Försäkringskassan har dessutom ofta tillgång till uppgifter och underlag
	som kan användas för att lokalisera och kontakta utlänningen, bl.a.
	bostadsadress och uppgifter om arbetsplats. Försäkringskassan kan också
	ha tillgång till annat underlag av betydelse för de verkställande
	myndigheterna, bl.a. kopior av utländska identitetshandlingar och
	uppgifter om familjerelationer. En skyldighet för Försäkringskassan att
	lämna uppgifter till de verkställande myndigheterna kan, liksom för
	Arbetsförmedlingen, varken förväntas leda till att utlänningar går miste
	om grundläggande rättigheter eller till att de riskerar hälsa eller liv eller
	leda till andra orimliga effekter för enskilda.
	Kriminalvården har generellt sett god kännedom om de personer som är
	intagna i anstalt och häkte. Detta gäller såväl i fråga om identitet som
	personliga förhållanden. Om en frihetsberövad person är utlänning har
50	Kriminalvården normalt sett även kännedom om huruvida han eller hon

har rätt att vistas i Sverige. För en utlänning som är aktuell inom frivården, har rätten att vistas i Sverige sannolikt blivit utredd inom ramen för personutredningen i brottmålet. Även om de verkställande myndigheterna ofta har tillgång till samma uppgifter som Kriminalvården kan det förekomma att Kriminalvården har tillgång till uppgifter som de verkställande myndigheterna behöver, till exempel upplysningar om att utlänningen har tillgång till pass eller andra identitetshandlingar. Även om förslaget i vissa situationer skulle kunna innebära särskilda utmaningar för Kriminalvården i till exempel det klientnära arbetet, vilket myndigheten själv framhåller, bör det inte medföra att myndighetens uppdrag försvåras eller omöjliggörs. Regeringen delar inte heller den oro som Sveriges Lärare ger uttryck för beträffande den inverkan förslaget riskerar att ha på barns rätt att gå i skolan inom Kriminalvårdens försorg. Kriminalvården har, oaktat om barnet deltar i skolundervisningen eller inte, god kännedom om huruvida barnet har rätt att vistas i landet eller inte. Förslaget förväntas inte heller på annat sätt leda till risk för liv eller hälsa eller leda till att utlänningar inte kan utnyttja sina grundläggande rättigheter. Förslaget syftar inte heller till att ålägga den enskilda läraren någon uppgifts- skyldighet. Uppgiftsskyldigheten åläggs myndigheten. En annan sak är hur myndigheterna i sina arbetsordningar närmare reglerar i vilken utsträckning enskilda tjänstemän ska kunna lämna ut uppgifter till andra myndigheter och i vilken mån uppgiftslämnandet ska hanteras av myndighetens ledning. Förslaget bedöms därmed sammantaget inte påverka en enskild lärare i hans eller hennes yrkesutövning inom Kriminalvården.

Kronofogdemyndigheten kan komma i kontakt med personer som inte har rätt att vistas här, även om det inte ingår i myndighetens uppdrag att utreda om så är fallet. Det kan till exempel förekomma att skulder ska drivas in från sådana personer eller att myndigheten ska avlägsna någon som inte har rätt att vistas i Sverige från mark eller fastighet genom så kallad särskild handräckning. Även om Polismyndigheten ofta är närvarande vid sådana särskilda handräckningar och får tillgång till samma information kan det, som Kronofogdemyndigheten själv påpekar, inte uteslutas att ett behov av nu aktuellt informationsutbyte uppstår. Regeringen bedömer inte att detta kommer att innebära orimliga effekter för enskilda.

För att utreda om en person ska omfattas av en bosättningsbaserad förmån behöver Pensionsmyndigheten utreda om personen har rätt att vistas i Sverige. Pensionsmyndigheten kan då till exempel inhämta uppgifter från Migrationsverket. Genom sådana utredningar kan Pensionsmyndigheten identifiera personer som inte har rätt att vistas här. Pensionsmyndigheten har ofta den typen av kontaktuppgifter eller andra uppgifter som kan användas av de verkställande myndigheterna för att kontakta eller lokalisera utlänningen, exempelvis telefonnummer, postadress, e-postadress eller bankuppgifter. Myndigheten kan också ha tillgång till annat underlag som de verkställande myndigheterna behöver, till exempel kopior av identitetshandlingar. Att ha rätt att vistas i landet är, som sagt, en grundläggande förutsättning för att ha rätt till förmåner inom socialförsäkringen. En skyldighet för Pensionsmyndigheten att lämna uppgifter om utlänningar som inte har rätt att vistas här till de verkställande myndigheterna kan därmed inte förväntas leda till att personer går miste

Prop. 2025/26:263

Prop. 2025/26:263 om grundläggande rättigheter. En uppgiftsskyldighet för Pensions- myndigheten riskerar inte heller på annat sätt att leda till orimliga effekter för enskilda.

Slutligen kan det konstateras att Skatteverket är en myndighet som i relativt stor utsträckning kommer i kontakt med utlänningar som inte har rätt att vistas i Sverige. Det gäller i såväl beskattningsverksamheten som folkbokföringsverksamheten och den brottsbekämpande verksamheten. Inom beskattningsverksamheten finns flera ärenden där Skatteverket inom ramen för sin prövning behöver ta ställning till om en utlänning har rätt att vistas i Sverige. Ett exempel är vid beslut om preliminär A-skatt för internationell arbetskraft. En rätt att vistas och arbeta i Sverige är också av direkt betydelse för att bli godkänd för F-skatt. När det gäller folkbokföringsverksamheten är en persons anknytning till Sverige av central betydelse vid flera prövningar. Folkbokföring efter inflyttning förutsätter till exempel att personen kan anses bosatt i landet, vilket i fråga om utlänningar normalt förutsätter en rätt att vistas i Sverige (se 3 och 4 §§ folkbokföringslagen [1991:481]). Även inom Skatteverkets brotts- bekämpande verksamhet kan det förekomma information om att en utlänning vistas i Sverige utan tillstånd. Det gäller till exempel inom ramen för den myndighetsgemensamma satsningen mot organiserad brottslighet (se bl.a. rapporten Myndigheter i samverkan mot den organiserade brottsligheten 2017 som finns tillgängligi Justitiedepartementet, Ju2018/02096). Skatteverket har alltså goda förutsättningar att identifiera utlänningar som inte har rätt att vistas i Sverige. Verket har också tillgång till sådana uppgifter om dessa personer som de verkställande myndigheterna behöver. Det handlar bl.a. om uppgifter om utlänningens identitet, vistelse- och arbetsplats samt kontaktuppgifter. Förslaget bedöms inte innebära orimliga effekter för enskilda.

Sammanfattningsvis anser regeringen att Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Pensions- myndigheten och Skatteverket ska omfattas av den nya uppgifts- skyldigheten.

Förslagets påverkan på myndigheternas ordinarie uppdrag är begränsad

Några remissinstanser anser att den nya uppgiftsskyldigheten kan bli betungande, få en negativ inverkan på myndigheternas möjligheter att fullfölja sina ordinarie uppdrag och bl.a. medföra vissa arbetsmiljö- problem. Som Arbetsgivarverket konstaterar innebär emellertid inte uppgiftsutbytet någon principiellt ny typ av arbetsuppgifter eller arbets- rättsliga förändringar för de berörda myndigheterna. Liknande informationsutbyte sker redan inom deras befintliga verksamhet. Det rör sig dessutom om en begränsad mängd uppgifter, som troligen inte påverkar det dagliga arbetet på myndigheterna i någon större omfattning. Mot den bakgrunden bör man inte överdriva de risker för arbetsmiljö- problem och svårigheter att rekrytera personal som vissa remissinstanser lyfter fram.

Vissa remissinstanser menar att uppgiftsskyldigheten kan öka risken för hot och våld mot statligt anställda. Regeringen har förståelse för denna oro och riskerna för hot och våld mot offentliganställda är viktiga att ta på allvar. För att minska offentliganställdas utsatthet för våld, hot och

trakasserier har regeringen vidtagit ett antal åtgärder. Exempelvis trädde lagändringar i kraft i juli 2025 som bl.a. innebär att det straffrättsliga skyddet för tjänstemän och utövare av vissa samhällsnyttiga funktioner i brottsbalken moderniserats och stärkts, straffskalorna skärpts och ett nytt brott om förolämpning mot tjänsteman införts (se prop. 2024/25:141).

Kretsen av vilka som ska omfattas av uppgiftsskyldigheten är tydlig

I likhet med utredningen anser regeringen inte att hälso- och sjukvården, skolan och socialtjänsten ska omfattas av den nya uppgiftsskyldigheten. SACO framhåller att flera av dess medlemmar inom vård, skola och socialtjänst finns på någon av de utpekade myndigheterna och att det behöver klarläggas om även de ska vara undantagna. Med anledning av detta bör det understrykas att det är myndigheterna som sådana som kommer att omfattas av den nya uppgiftsskyldigheten. Det är alltså inte aktuellt att undanta enskilda medarbetare. Vilka medarbetare på respektive myndighet som i praktiken ska sköta utlämnandet av uppgifterna överlämnas till respektive myndighet att ta ställning till. Det bör även påpekas att yrkesverksamma personer som inte är anställda av de utpekade myndigheterna, t.ex. fängelsepräster, inte omfattas av uppgifts- skyldigheten.

Asylrättscentrum menar att förslaget, trots undantagen, skulle kunna innebära en viss informationsöverföring från skola, sjukvård och socialtjänst till de utpekade myndigheten till följd av att de samverkar. Flera remissinstanser, bl.a. Kriminalvården, Malmö kommun och Rädda Barnen, menar att förslaget skulle kunna försvåra en sådan samverkan. Ett särskilt problem som lyfts är att födslar ska anmälas till Skatteverket och att Skatteverket i sin tur kan komma att behöva rapportera till Polismyndigheten om det framkommer att vårdnadshavaren inte har rätt att vistas här. Regeringen har förståelse för att den nya uppgifts- skyldigheten i vissa situationer kan ställa myndigheterna inför vissa utmaningar gällande hur viss information ska hanteras i samverkan med andra myndigheter. Den självklara utgångspunkten är dock även fortsättningsvis att myndigheterna ska samverka och utbyta information i enlighet med gällande regelverk. I sammanhanget vill regeringen också betona att särskilt skyddsvärda uppgifter föreslås undantas från uppgifts- skyldigheten. Det gäller t.ex. uppgifter som omfattas av hälso- och sjukvårdssekretess som kan gälla inom delar av exempelvis Kriminalvårdens verksamhet. Regeringen återkommer till detta i avsnitt 4.9.

Vad händer om uppgiftsskyldigheten inte efterlevs?

Regeringen bedömer att de nya reglerna om uppgiftsskyldighet kommer att ge ett tydligt rättsligt stöd för utlämnande. Några remissinstanser har frågor gällande vilket ansvar den enskilde tjänstemannen har i fråga om uppgiftsskyldigheten. Uppgiftsskyldigheten ska omfatta sex statliga myndigheter. Dessa myndigheter kommer att i sina arbetsordningar närmare att kunna reglera i vilken utsträckning enskilda tjänstemän ska kunna lämna ut uppgifter till andra myndigheter och i vilken mån uppgifts- lämnandet ska hanteras av myndighetens ledning. Huruvida en underlåtenhet att följa uppgiftsskyldigheten, för t.ex. den som enligt

Prop. 2025/26:263

Prop. 2025/26:263 myndighetens arbetsordning är ansvarig för utlämnande, kan leda till t.ex. disciplinansvar beror naturligtvis på omständigheterna i det enskilda fallet. Den nya uppgiftsskyldigheten föranleder sammanfattningsvis inte någon annan ordning i fråga om enskilda tjänstemäns ansvar än den som gäller i dag (jfr prop. 2024/25:65 s. 93).

4.7.3Vilka uppgifter bör omfattas av uppgiftsskyldigheten?

Regeringens förslag

Uppgiftsskyldigheten ska omfatta följande uppgifter som myndigheten förfogar över:

–utlänningens namn, födelsetid och medborgarskap,

–utlänningens personnummer, samordningsnummer, Migrations- verkets dossiernummer eller motsvarande nummer,

–utlänningens bostadsadress eller annan uppgift om var utlänningen varaktigt eller regelbundet vistas,

–utlänningens telefonnummer, e-postadress eller annan jämförbar kontaktuppgift,

–uppgift om att myndigheten har utländska handlingar om utlänningens identitet, och

–de omständigheter som ligger till grund för myndighetens antagande att utlänningen saknar rätt att vistas i Sverige.

Uppgifterna ska inte lämnas om det är uppenbart obehövligt.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i sak överens med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanser är positiva till eller har inga invändningar mot förslaget. Vissa remissinstanser, bl.a. Seko och TCO, ifrågasätter att uppgiftsskyldigheten ska innefatta så kallad sidoinformation. Försäkringskassan anser att det behöver förtydligas om uppgifter om barns förskola och skola utgör en sådan uppgift som ska lämnas till Polismyndigheten. Svenska Röda Korset anser att förslaget innebär att myndigheterna kan behöva göra efterforskningar som de i dag inte behöver göra.

	Skälen för regeringens förslag
	Uppgiftsskyldigheten bör avse särskilt angiva uppgifter som myndigheten
	förfogar över
	Frågan om vilka uppgifter som de verkställande myndigheterna behöver
	är beroende av en rad olika omständigheter. För att avgöra vilka uppgifter
	som behövs i ett enskilt ärende krävs ofta en ganska ingående utredning
54	och kunskap om processen och ärendet. De utlämnande myndigheterna
54

kan som sagt inte förväntas ha möjlighet att göra en sådan utredning och Prop. 2025/26:263 kan inte heller förutsättas ha sådan kunskap som krävs för en utredning.

Det är också viktigt att resurserna hos såväl de verkställande som de utlämnande myndigheterna används på ett så effektivt sätt som möjligt. Vidare behöver de verkställande myndigheterna underrättelser som de utlämnande myndigheterna kan sammanställa på ett förhållandevis snabbt och enkelt sätt. Att de uppgifter som omfattas av uppgiftsskyldigheten är adekvata och relevanta minskar också risken för onödigt intrång i den personliga integriteten. Uppgiftsskyldigheten bör därför vara avgränsad och endast avse vissa särskilt angiva uppgifter.

För att uppgiftslämnandet ska fungera på ett effektivt sätt bör det inte heller krävas att de utlämnande myndigheterna gör efterforskningar enbart i syfte att fullgöra uppgiftsskyldigheten. Den som ska lämna ut uppgifterna behöver alltså inte särskilt leta efter och sammanställa uppgifter som kan finnas i andra ärenden eller verksamhetsgrenar på myndigheten och som kan lämnas ut på eget initiativ (jfr prop. 2024/25:65 s. 123). Uppgifts- skyldigheten bör vidare begränsas till sådana uppgifter som myndigheten förfogar över.

Avsikten är att uttrycket ”förfogar över” ska ha samma innebörd som i

6 kap. 5 § OSL. Uppgiftsskyldigheten gäller därmed för varje uppgift som den utlämnande myndigheten förfogar över och inte bara uppgifter i allmänna handlingar. I första hand bör det vara fråga om sådan information som myndigheten behöver för att kunna utföra sitt uppdrag. Men även så kallad sidoinformation som tillförts ett ärende rörande den enskilde och därmed blivit tillgänglig för myndigheten omfattas.

Uppgiftsskyldigheten på eget initiativ innebär att de uppgifter som lämnas ut till de verkställande myndigheterna inte nödvändigtvis kommer att utgöra en fullständig redovisning av de uppgifter och det underlag som kan finnas om utlänningen hos den utlämnande myndigheten. Vid behov bör därför den verkställande myndigheten kunna begära ut ytterligare uppgifter med stöd av den kompletterande skyldighet att lämna uppgifter på begäran som regeringen föreslår (se avsnitt 4.8).

Vilka uppgifter behöver de verkställande myndigheterna?

För att kunna avgöra om en utlänning har rätt att vistas i Sverige och för att kunna verkställa beslut om avvisning eller utvisning är det bl.a. av avgörande betydelse att ha tillgång till uppgifter som gör det möjligt att komma i kontakt med personen och att kunna fastställa hans eller hennes identitet.

Vilka uppgifter som behövs beror på omständigheterna i det enskilda fallet. För utlänningar som har meddelats ett beslut om avvisning eller utvisning har de verkställande myndigheterna till exempel i regel tillgång till uppgifter om utlänningens identitet, eftersom identiteten normalt sett har utretts i samband med frågan om uppehållstillstånd och till vilket land som personen ska avvisas eller utvisas till. Det innebär dock inte med nödvändighet att mottagarlandet anser att det finns tillräckligt underlag för att ta emot personen och utfärda resehandlingar för honom eller henne. I sådana situationer behöver de verkställande myndigheterna utreda frågan om identitet vidare och är då i behov av ytterligare uppgifter. Så kan också

vara fallet till exempel när ett beslut om avvisning eller utvisning har

Prop. 2025/26:263 fattats utan att utlänningens identitet har kunnat klarläggas eller om det på verkställighetsstadiet uppkommer tvivel kring om den tidigare uppgivna identiteten är riktig.

Även när det gäller personer som har stannat kvar i landet efter det att ett uppehållstillstånd har gått ut har de verkställande myndigheterna normalt tillgång till uppgifter om personens identitet. Utgångspunkten är nämligen att en utlännings identitet måste vara klarlagd för att ett uppehållstillstånd ska kunna beviljas. Det kan emellertid finnas anledning att utreda identiteten ytterligare, till exempel om det uppkommer tvivel om utlänningens identitet eller om uppehållstillstånd har meddelats till följd av en ansökan om internationellt skydd, eftersom sådana tillstånd kan beviljas trots att identiteten inte är klarlagd.

När det gäller personer som aldrig har gett sig till känna för de verkställande myndigheterna finns motsvarande behov av att kunna fastställa personens identitet. Av naturliga skäl saknar ofta de verkställande myndigheterna tillgång till nödvändiga uppgifter för att kunna fastställa sådana personers identitet.

Utöver uppgifter om identitet behöver de verkställande myndigheterna veta var utlänningen befinner sig och hur han eller hon kan kontaktas. För att kunna verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning räcker det till exempel inte att identiteten klarläggs, utan utlänningen behöver också vara tillgänglig och finnas på plats när det är dags för den faktiska utresan.

Vilka uppgifter bör omfattas av uppgiftsskyldigheten?

Som anges ovan är det alltså av avgörande betydelse att de verkställande myndigheterna har tillgång till kontaktuppgifter, uppgifter om var utlänningen kan befinna sig och information som gör det möjligt att fastställa personens identitet. Med dessa utgångspunkter är frågan vilka närmare uppgifter som ska omfattas av informationsskyldigheten. För att uppgifterna ska omfattas bör det krävas att de verkställande myndigheterna regelmässigt behöver dem för att kunna bedriva ett effektivt arbete med att motverka olovlig vistelse och att verkställa beslut om avvisning eller utvisning. Det ska också främst vara fråga om uppgifter som de verkställande myndigheterna inte redan får tillgång till enligt nuvarande regelverk.

Det finns ingen legaldefinition av begreppet identitet. Av praxis framgår dock att en utlännings identitet består av uppgifter om hans eller hennes namn, födelsetid och, som huvudregel, medborgarskap (se rättsfallet MIG 2012:1). Dessa uppgifter bör därför omfattas av uppgiftsskyldigheten. Om utlänningen har uppträtt under olika identiteter, till exempel under olika namn, födelsetid eller medborgarskap, och myndigheten förfogar över uppgifter om detta, bör även dessa uppgifter omfattas av uppgifts- skyldigheten. Om den utlämnande myndigheten känner till att utlänningen har en identitetsbeteckning i form av ett svenskt personnummer eller samordningsnummer ska även den uppgiften lämnas till de verkställande myndigheterna. Detsamma gäller uppgift om dossiernummer hos Migrationsverket eller motsvarande nummer som gör det möjligt att koppla samman underrättelsen med rätt person och hitta relevant information om honom eller henne, till exempel ärendenummer hos en annan myndighet. Ett dossiernummer är ett internt nummer som

Migrationsverket tilldelar en utlänning som är aktuell hos myndigheten, till exempel i samband med en ansökan om uppehållstillstånd.

De verkställande myndigheterna behöver också uppgifter om var personen kan befinna sig och hur de kan komma i kontakt med honom eller henne. Den utlämnande myndigheten bör därför vara skyldig att lämna ut en bostadsadress eller annan jämförbar uppgift om var utlänningen i övrigt varaktigt eller regelbundet vistas. Någon skillnad i sak i förhållande till utredningens förslag i denna del är inte avsedd. Det kan vara fråga om en adress där utlänningen bor stadigvarande eller tillfälligt eller i övrigt vistas med viss varaktighet eller regelbundenhet. En bostad som tillhör någon annan men där utlänningen vistas bör också omfattas av uppgifts- skyldigheten. Även en uppgift om att utlänningen regelbundet vistas på ett särskilt härbärge eller motsvarande bör omfattas. Det kan också vara en uppgift om var utlänningen arbetar eller studerar. Avsikten är dock inte att uppgifter om platser där den enskilde befinner sig högst tillfälligt ska lämnas ut, till exempel en uppgift om ett inbokat besök hos en viss myndighet eller annan verksamhet.

Uppgiftsskyldigheten bör även omfatta kontaktuppgifter till utlänningen såsom telefonnummer, e-postadress eller annan jämförbar kontaktuppgift, exempelvis användarnamn på sociala medier eller andra kontaktvägar som myndigheten har till utlänningen.

Det främsta tillvägagångssättet för att klarlägga en utlännings identitet är normalt genom hans eller hennes hemlandspass eller andra giltiga identitetshandlingar som utfärdats av en behörig myndighet i hemlandet. Det kan till exempel handla om ett födelsebevis, äktenskapscertifikat eller utdrag från ett folkbokföringsregister. Det kan också handla om identitetshandlingar vars giltighetstid har löpt ut och kopior av identitetshandlingar. Även andra utländska handlingar om utlänningens identitet eller som kan koppla utlänningen till ett visst land kan vara av intresse. Det förekommer att identitetshandlingar, som har undanhållits för de verkställande myndigheterna, lämnas in till eller visas upp för andra myndigheter, till exempel i samband med att utlänningen ansöker om olika förmåner, hindersprövning eller om att få ett föräldraskap fastställt. Det förekommer också att andra myndigheter får tillgång till identitets- handlingar i tillsynsärenden eller i samband med olika kontroller. De utlämnande myndigheterna bör mot denna bakgrund upplysa de verkställande myndigheterna om att de förfogar över utländska handlingar om utlänningens identitet eller kopior av sådana handlingar. Uppgiften i underrättelsen bör endast avse om en eller flera sådana handlingar förekommer hos den utlämnande myndigheten. Någon handling ska inte lämnas ut och dess närmare innehåll behöver inte redogöras för. Om de verkställande myndigheterna vill ha del av handlingen kan de sedan begära ut den med stöd av den kompletterande skyldighet att lämna uppgifter på begäran som regeringen föreslår (se avsnitt 4.8).

Den utlämnande myndigheten bör också lämna uppgifter om de omständigheter som ligger till grund för antagandet att utlänningen saknar rätt att vistas i landet. En sådan redogörelse kan underlätta för de verkställande myndigheterna att bedöma vilka utredningsåtgärder som kan vara aktuella eller vilken av de verkställande myndigheterna som bör ansvara för att åtgärder vidtas. Redogörelsen bör utformas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Det kan till exempel handla om en

Prop. 2025/26:263

Prop. 2025/26:263 kort beskrivning av hur kontakten med utlänningen har sett ut, i samband med vilken prövning uppgifterna har kommit fram och vad utlänningen själv uppgett om sin vistelserätt. Redogörelsen kan också innefatta uppgifter som den verkställande myndigheten i och för sig skulle kunna inhämta på egen hand, till exempel om huruvida personen har meddelats ett beslut om avvisning eller utvisning. Den utlämnande myndigheten bör sträva efter att enbart lämna sådana uppgifter som är relevanta och nödvändiga.

Uppgifter bör inte lämnas om det är uppenbart obehövligt

Regeringen föreslår att de uppgifter som omfattas av uppgiftsskyldigheten ska lämnas över så snart myndigheten får information som ger anledning att anta att en utlänning inte har rätt att vistas i landet. För att uppgiftsskyldigheten ska fungera på ett effektivt sätt bör det inte krävas att den utlämnande myndigheten gör någon prövning av om det finns ett behov av uppgifterna hos de verkställande myndigheterna. Det kan dock uppkomma situationer där det redan står klart för den utlämnande myndigheten att uppgifterna inte behöver lämnas ut, till exempel för att uppgifterna redan har lämnats till de verkställande myndigheterna eller för att den utlämnande myndigheten av annan anledning vet att de verkställande myndigheterna redan har tillgång till informationen. Uppgifterna bör därför inte lämnas ut om det är uppenbart att det inte behövs. Denna bedömning bör dock göras med viss försiktighet. Även om Migrationsverket till exempel känner till att en utlänning har ett återkallat uppehållstillstånd så är det inte säkert att myndigheten känner till att utlänningen vistas i Sverige. Om en av de uppgiftsskyldiga myndigheterna då kommer i kontakt med utlänningen, och får kännedom om att han eller hon inte har tillstånd att vistas i landet, kan det därför finnas anledning att lämna uppgifter om utlänningen till de verkställande myndigheterna. Myndighetskontakten som sådan kan alltså i vissa situationer ge de verkställande myndigheterna information om att utlänningen fortfarande finns i landet och viss ledning i fråga om var i landet personen befinner sig. Uppgiften kan också ge anledning att begära ut ytterligare uppgifter enligt den kompletterande skyldigheten att lämna uppgifter på begäran (se avsnitt 4.8).

En annan situation där uppgifter inte behöver lämnas ut är om uppgifterna är så vaga att de inte gör det möjligt för de verkställande myndigheterna att vidta någon åtgärd. Som huvudregel bör det därför krävas att myndigheten har uppgifter som gör det möjligt att identifiera utlänningen, få fram ytterligare identitetsuppgifter eller knyta utlänningen till ett visst ärende. Samtidigt kan i vissa fall även mycket begränsade uppgifter ha betydelse. En utlämnande myndighet kan till exempel göra iakttagelser i samband med en inspektion hos en utlänning inom ramen för ett ärende knutet till den personen som ger anledning att anta att denne saknar rätt att vistas i Sverige trots att utlänningens identitet inte är känd. För att en sådan underrättelse ska kunna ligga till grund för vidare åtgärder krävs som regel att det finns uppgifter som gör det möjligt för de verkställande myndigheterna att lokalisera personen, till exempel en uppgift om en plats där utlänningen vistas med viss varaktighet eller regelbundenhet.

4.8	En kompletterande skyldighet att lämna	Prop. 2025/26:263
	uppgifter på begäran

Regeringens förslag

När Polismyndigheten, Migrationsverket eller Säkerhetspolisen begär det ska Arbetsförmedlingen, Ekobrottsmyndigheten, Försäkrings- kassan, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Pensionsmyndig- heten, Skatteverket och Åklagarmyndigheten lämna de uppgifter som behövs för att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning eller för att utreda en utlännings rätt att vistas i Sverige.

Skyldigheten att lämna ut uppgifter ska även gälla i mål och ärenden enligt lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanser är positiva till eller har inga invändningar mot förslaget. Bland dessa kan Arbetsförmedlingen, Ekobrottsmyndigheten, Försäkringskassan, Integritetsskyddsmyndigheten, Kronofogdemyndig- heten, Länsstyrelsen i Stockholms län, Migrationsverket, Polis- myndigheten, Skatteverket, Statskontoret och Åklagarmyndigheten nämnas. Några remissinstanser avstyrker förslaget. Bland dessa kan Institutet för mänskliga rättigheter, Sveriges Stadsmissioner och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) nämnas. Sveriges

Stadsmissioner anser att förslaget saknar en tydlig avgränsning av i vilka situationer en begäran om information ska få göras och vilka typer av uppgifter som kan omfattas, vilket innebär en betydande risk för godtyckliga och oproportionerliga informationsinhämtningar. Sveriges Stadsmissioner ifrågasätter också bl.a. att utlämnandet av information inte ska föregås av en intresseavvägning.

Tullverket anser att det finns skäl för att även Tullverket ska omfattas av
skyldigheten eftersom myndigheten, när den leder en förundersökning, har
tillgång till i princip samma uppgifter som Åklagarmyndigheten och
Ekobrottsmyndigheten.
Kriminalvården anser att det behöver förtydligas om den utlämnande
myndigheten behöver göra någon bedömning av behovet av uppgiften hos
de verkställande myndigheterna.
Skälen för regeringens förslag
Den nya uppgiftsskyldigheten som föreslås i avsnitt 4.7 innebär att vissa
myndigheter kommer att vara skyldiga att på eget initiativ lämna uppgifter
till Polismyndigheten om utlänningar som det finns anledning att anta
saknar rätt att vistas i Sverige. Uppgiftsskyldigheten kommer endast att
avse vissa begränsade uppgifter, bl.a. identitetsuppgifter, bostadsadress
och andra kontaktuppgifter. Den enskilde tjänstemannen ska inte behöva
söka fram och sammanställa uppgifter som kan finnas i andra ärenden eller	59
	59

Prop. 2025/26:263 verksamhetsgrenar på myndigheten. Sammanfattningsvis innebär detta att de uppgifter som lämnas till de verkställande myndigheterna inte

	nödvändigtvis kommer att utgöra en fullständig redovisning av de
	uppgifter och det underlag som kan finnas om utlänningen hos den
	utlämnande myndigheten.
	De verkställande myndigheterna kan därför ha behov av ytterligare
	uppgifter eller underlag som myndigheterna förfogar över och som kan
	vara av avgörande betydelse för att kunna kontrollera en utlännings rätt att
	vistas i Sverige eller för att kunna verkställa ett beslut om avvisning eller
	utvisning. Det kan till exempel vara fråga om kopior av identitets-
	handlingar. Det kan också uppstå situationer där de verkställande
	myndigheterna får kännedom om att en viss myndighet har uppgifter
	rörande en person som saknar rätt att vistas i landet. Det är viktigt att de
	verkställande myndigheterna har möjlighet att begära in även sådana
	uppgifter för att kunna bedriva ett effektivt arbete med återvändande och
	mot olovlig vistelse.
	Av 6 kap. 5 § OSL framgår att en myndighet är skyldig att på begäran
	av en annan myndighet lämna en uppgift som den förfogar över. Detta
	gäller dock inte om uppgiften är sekretessbelagd eller det skulle hindra
	arbetets behöriga gång. Som anges inledningsvis gör den så kallade
	generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL det möjligt för myndigheter att i vissa
	situationer lämna sekretessbelagda uppgifter till de verkställande
	myndigheterna gällande utlänningar som vistas i landet utan tillstånd. För
	att uppgifter ska kunna lämnas med stöd av generalklausulen krävs dock
	att en prövning görs i det enskilda fallet och att det då är uppenbart att
	intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som
	sekretessen ska skydda. När det gäller mer rutinmässiga utbyten av
	sekretessbelagda uppgifter är utgångspunkten också att det ska regleras
	särskilt (jfr prop. 1979/80:2 Del A s. 327).
	Som också anges inledningsvis innebär även den nya sekretessbrytande
	bestämmelsen i 10 kap. 15 a § OSL att myndigheter i vissa situationer kan
	lämna uppgifter till de verkställande myndigheterna gällande utlänningar
	som vistas i landet utan tillstånd. Paragrafen är tillämplig vid sidan av
	andra bestämmelser om uppgiftsskyldighet och kan tillämpas parallellt
	med och i vissa fall överlappa dessa (se prop. 2024/25:180 s. 69 och 87).
	Innan några uppgifter lämnas ut ska det dock göras en intresseavvägning
	mellan intresset av att uppgiften lämnas ut och det intresse som sekretessen
	ska skydda. Även om tröskeln för att lämna vidare uppgifter är
	förhållandevis låg finns det därmed en risk för att de verkställande
	myndigheterna inte får alla de uppgifter som de behöver. För den
	utlämnande myndigheten skulle det till exempel kunna vara svårt att
	bedöma vilket behov de verkställande myndigheterna har av uppgifterna
	och därmed även i vilka situationer som det intresse som sekretessen ska
	skydda ska ha företräde.
	För att säkerställa ett effektivt informationsutbyte på detta område anser
	regeringen att det därför behöver införas en kompletterande uppgifts-
	skyldighet i utlänningslagen för att tillgodose de verkställande myn-
	digheternas behov av information. För att säkerställa ett effektivt
	informationsutbyte på detta område behöver det införas en kompletterande
	uppgiftsskyldighet i utlänningslagen som innebär att vissa myndigheter på
60	begäran av Migrationsverket, Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen ska

lämna ut de uppgifter som behövs för att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning eller för att utreda rätten att vistas i Sverige.

Med att utreda vistelserätten i Sverige menas den utredning som sker till exempel i samband med en inre utlänningskontroll eller för att lokalisera en utlänning som inte har rätt att vistas i Sverige. Däremot avses inte handläggningen av en ansökan om uppehållstillstånd. Bestämmelserna bör även, i likhet med vad utredningen föreslår, vara tillämpliga i fråga om verkställighet av beslut om utvisning med stöd av lagen (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar (LSU). Det bör förtydligas i 6 kap. 9 § LSU.

Skyldigheten att lämna uppgifter bör omfatta samma myndigheter som regeringen föreslår ska omfattas av den nya uppgiftsskyldigheten på eget initiativ, dvs. Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Pensionsmyndigheten och Skatteverket. Andra myndigheter som kan ha uppgifter som är relevanta för de verkställande myndigheterna och därför bör vara skyldiga att lämna uppgifter på begäran är, som utredningen också konstaterar, Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten. Regeringen anser att denna krets av myndigheter är tillräcklig för att tillgodose de verkställande myndigheternas behov av information.

Sveriges Stadsmissioner anser att förslaget saknar en tydlig avgränsning av i vilka situationer som befogenheten att begära uppgifter ska få tillämpas och vilka typer av uppgifter som kan omfattas. Det ifrågasätts också varför utlämnandet inte ska föregås av en intresseavvägning. Förslaget innebär att de verkställande myndigheterna får begära utlämnande av alla sådana uppgifter som myndigheten behöver i ett ärende för att kunna verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning eller för att kunna utreda vistelserätten i Sverige. Genom begränsningen att uppgifterna ska behövas åstadkoms en avgränsning av uppgifts- skyldigheten utan att tröskeln för utlämnande blir för hög (jfr prop. 2024/25:65 s. 89). I första hand kommer det att vara fråga om uppgifter som gör det möjligt att fastställa identiteten på utlänningar som inte har rätt att vistas i Sverige och att kunna komma i kontakt med sådana personer. Vilka närmare uppgifter som de verkställande myndigheterna behöver är dock beroende av en rad olika omständigheter och är något som myndigheterna får ta ställning till i det enskilda fallet. Ett krav på intresseavvägning skulle riskera att få till följd att uppgifter inte lämnas ut i nödvändig utsträckning.

Kriminalvården anser att det behöver förtydligas om den utlämnande myndigheten behöver göra någon bedömning av behovet av uppgiften hos de verkställande myndigheterna. Det är de verkställande myndigheterna som har bäst förutsättningar att bedöma om en uppgift behövs för att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning eller för att utreda rätten att vistas i Sverige. Den utlämnande myndigheten kan därför som regel utgå från att uppgifter som begärs ut också behövs för dessa ändamål (jfr prop. 2024/25:180 s. 88). Den utlämnande myndigheten bör därför i regel inte göra någon närmare bedömning av behovet av de begärda uppgifterna. Samtidigt får det förutsättas att det i situationer där behovet inte står klart för den utlämnande myndigheten att de berörda aktörerna, i samråd med varandra, gemensamt ser till att endast relevanta uppgifter utbyts (jfr prop. 2024/25:180 s. 22).

Prop. 2025/26:263

Prop. 2025/26:263 4.9	Vissa uppgifter bör undantas från de nya
	uppgiftsskyldigheterna

Regeringens förslag

Uppgiftsskyldigheten på eget initiativ och på begäran ska inte gälla uppgifter som omfattas av viss sekretess till skydd för myndigheters verksamhet för inspektion, revision eller annan granskning. Skyldighet- erna ska inte heller gälla för uppgifter som omfattas av viss sekretess till skydd för intresset av att förebygga eller beivra brott eller i utredning om självständigt förverkande. Detsamma ska gälla uppgifter som omfattas av viss hälso- och sjukvårdssekretess, sekretess till skydd för enskild när det gäller bl.a. socialförsäkringar, statistiksekretess och sekretess i verksamhet för enbart teknisk bearbetning och lagring för någon annans räkning.

Uppgiftsskyldigheten på eget initiativ ska inte heller gälla uppgifter som omfattas av sekretess i ärenden om skyddad folkbokföring och fingerade personuppgifter.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens. Utredningen föreslår inte att uppgifter som hänför sig till utredning om självständigt förverkande ska undantas från uppgiftsskyldigheterna.

Remissinstanserna

De flesta av remissinstanserna som yttrar sig över förslaget är positiva till det eller har inga invändningar. Sveriges läkarförbund och Vårdförbundet tillstyrker särskilt undantaget av uppgifter som omfattas av hälso- och sjukvårdssekretess. Region Stockholm framför att det är oklart i vilken mån uppgifter hos Skatteverket, som tagits emot från hälso- och sjukvården, kan anses omfattas av sjukvårdssekretess hos verket och därmed undantas från uppgiftsskyldigheterna.

Skälen för regeringens förslag

Skyddad folkbokföring, fingerade personuppgifter och viss annan sekretess till skydd för den enskilde

I likhet med utredningen anser regeringen att den föreslagna skyldigheten att lämna uppgifter på en myndighets eget initiativ inte bör omfatta sådana uppgifter som omfattas av sekretess i ärenden om skyddad folkbokföring eller ärenden om fingerade personuppgifter (22 kap. 2 § OSL). Sådana uppgifter bör inte spridas till en alltför stor krets. Om det däremot finns ett konkret behov av uppgifterna bör de verkställande myndigheterna kunna begära in dem. Undantaget bör därför inte gälla i fråga om den föreslagna skyldigheten att lämna uppgifter på begäran. När sådana uppgifter har lämnats över till de verkställande myndigheterna kan uppgifterna omfattas av tillämpliga sekretessregler där.

Varken uppgiftsskyldigheten på eget initiativ eller på begäran bör gälla Prop. 2025/26:263 i fråga om uppgifter som omfattas av sådan sekretess som gäller inom bl.a. socialförsäkringen i förhållande till en vård- eller behandlingsbehövande

själv för uppgift om hans eller hennes hälsotillstånd (28 kap. 2 § OSL).

Viss sekretess till skydd för myndigheternas verksamhet

En viktig utgångspunkt är att de föreslagna uppgiftsskyldigheterna inte får en negativ inverkan på de utlämnande myndigheternas möjligheter att bedriva sin ordinarie verksamhet. För att motverka sådana konsekvenser finns det anledning att undanta uppgifter som omfattas av sådana bestämmelser om sekretess vars syfte är att skydda myndigheternas verksamhet. I enlighet med detta bedömer regeringen att uppgifter som omfattas av följande sekretesskydd bör undantas.

•Sekretess till skydd för myndigheters förberedelser för inspektion, revision eller annan granskning enligt 17 kap. 1 § OSL. Sådan sekretess gäller för uppgift om planläggning eller andra förberedelser för sådan inspektion, revision eller annan granskning som en myndighet ska göra, om det kan antas att syftet med granskningsverksamheten motverkas om uppgiften röjs.

•Sekretess till skydd för myndigheters pågående granskning enligt 17 kap. 2 § OSL. Sådan sekretess gäller för uppgift som hänför sig till pågående granskning för kontroll av skatt eller avgift till staten eller kommun eller av bidrag, lån, kreditgaranti eller annan förmån, om det med hänsyn till syftet med kontrollen är av synnerlig vikt att uppgiften inte röjs för den som kontrollen avser.

•Sekretess till skydd för förundersökningar m.m. enligt 18 kap. 1 § OSL. Sådan sekretess gäller för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål eller till angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott eller i ärende enligt lagen (2024:326) om hemliga tvångsmedel i syfte att verkställa frihetsberövande påföljder, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Motsvarande sekretess gäller även i vissa andra verksamheter som bedrivs av bl.a. en åklagarmyndighet och Polismyndigheten.

•Sekretess till skydd för viss verksamhet hos bl.a. Skatteverket för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet undantas (se 18 kap. 2 § OSL). Sådan sekretess gäller om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas.

•Sekretess enligt 18 kap. 1 och 2 §§ OSL i vissa andra verksamheter hos myndigheter som biträder bl.a. en åklagarmyndighet med att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott och hos Kronofogdemyndigheten för uppgift som gäller misstanke om brott (se 18 kap. 3 § första stycket OSL) bör också undantas. Detsamma gäller uppgifter som omfattas av sådan sekretess som gäller hos en myndighet som biträder en åklagarmyndighet med en utredning om självständigt förverkande (se 18 kap. 3 § andra stycket OSL).

Prop. 2025/26:263 I november 2024 trädde en ny förverkandelagstiftning i kraft. Det infördes då bl.a. en ny förverkandeform, nämligen självständigt förverkande. Lagändringen innebär att det numera är möjligt att förverka tillgångar från någon redan på den grunden att egendomsinnehavet inte står i proportion till förvärvskällorna och oavsett om personen i fråga är dömd för något brott (se prop. 2023/24:144). Av motsvarande skäl som gör sig gällande beträffande sekretess till skydd för förundersökningar bör också uppgifter undantas som hänför sig till utredning om självständigt förverkande, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs (se 18 kap. 1 a § OSL).

Det är endast när en uppgift omfattas av sekretess enligt någon av de nämnda bestämmelserna som uppgiften ska undantas från uppgiftsskyldig- heten. Om förutsättningarna för sekretess inte är uppfyllda och uppgiften alltså kan lämnas ut utan att verksamheten riskerar att skadas enligt någon av bestämmelserna, bör den kunna lämnas ut. Så kan till exempel vara fallet när uppgifterna rör en avslutad förundersökning.

Sekretess som inte kan brytas med stöd av generalklausulen

Utgångspunkten är att de nya uppgiftsskyldigheterna inte ska göra det möjligt att bryta sekretessen i större omfattning än vid tillämpning av den s.k. generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL. Det finns därför skäl att undanta uppgifter som omfattas av sådan sekretess som inte kan brytas med stöd av den.

Det betyder att statistiksekretess, som kan gälla hos till exempel Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten, och hälso- och sjukvårdssekretess, som kan gälla inom delar av Kriminalvårdens verksamhet, ska undantas från bestämmelsernas tillämpningsområde. När det gäller Region Stockholms synpunkter vill regeringen framhålla att Skatteverket inte bedriver sådan verksamhet som omfattas av bestämmelserna om hälso- och sjukvårdssekretess. Däremot omfattas Skatteverket av andra sekretessbestämmelser som kan bli tillämpliga. Även sekretess som gäller i verksamhet för enbart teknisk bearbetning eller lagring för någon annans räkning bör undantas.

4.10Förslagen är förenliga med regler till skydd för den personliga integriteten och grundläggande fri- och rättigheter

Regeringens bedömning

Den personuppgiftsbehandling som de nya uppgiftsskyldigheterna innebär är förenlig med det skydd för den personliga integriteten och de grundläggande fri- och rättigheter som finns i regeringsformen, Europakonventionen, EU:s rättighetsstadga och barnkonventionen. Förslagen är också förenliga med EU:s dataskyddsförordning och dataskyddslagen.

Utredningens bedömning	Prop. 2025/26:263
Bedömningen i betänkandet stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna
Flera remissinstanser, bl.a. Asylrättscentrum, Institutet för mänskliga
rättigheter, OFR, Svenska Röda Korset, SACO, Seko och Sveriges Lärare
ifrågasätter bl.a. om förslagen är proportionerliga i förhållande till den
personliga integriteten och rätten till privatliv. Bland andra Svenska Röda
Korset framför att de få länder som har infört liknande åtgärder inte har
sett något ökat återvändande. Några remissinstanser, däribland Institutet
för mänskliga rättigheter, Rädda Barnen och Svenska Röda Korset,
befarar att det kan bli fråga om en betydande informationsöverföring som
inte är motiverad. Sveriges Lärare, OFR och Sveriges Stadsmissioner
ifrågasätter om förslagen är i enlighet med dataskyddsförordningen och
Stockholms universitet (Juridiska fakulteten) anser att det kan krävas
ytterligare överväganden gällande skyddet för privatliv och persondata.
Integritetsskyddsmyndigheten har inga invändningar mot förslagen om ut-
ökade uppgiftsskyldigheter.
Flera remissinstanser, bl.a. Barnombudsmannen, OFR och Rädda
Barnen, menar att barnkonsekvensanalysen är bristfällig och att förslagen
kan vara i strid med barnkonventionen. Flera remissinstanser, bl.a.
Asylrättscentrum och Svenska kyrkan, framför att förslagen kan vara i strid
med rekommendationer från bl.a. FN:s barnrättskommitté och FN:s
kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
Skälen för regeringens bedömning
Förslagen innebär ökad personuppgiftsbehandling…
Förslagen kommer att medföra en ökad personuppgiftsbehandling såväl
hos den som lämnar information som hos de myndigheter som tar emot
den. I de flesta fall är det dock inte fråga om en ny form av
personuppgiftsbehandling. Personuppgiftsbehandling i samband med
fullgörandet av uppgiftsskyldigheter är redan i dag en del av de utpekade
myndigheternas personuppgiftsbehandling. De nu föreslagna uppgifts-
skyldigheterna innebär inte att de utlämnande myndigheterna behöver
göra egna efterforskningar.
Några remissinstanser, däribland Institutet för mänskliga rättigheter,
Rädda Barnen och Svenska Röda Korset, befarar att det kan bli fråga om
en betydande informationsöverföring. Som utredningen framhåller är det
svårt att uppskatta hur omfattande personuppgiftsbehandlingen kan
komma att bli. Det beror bl.a. på att det är svårt att uppskatta hur stor
gruppen är som uppgiftsskyldigheterna tar sikte på, dvs. personer som inte
har rätt att vistas i Sverige, och i vilken utsträckning dessa personer har
kontakt med de myndigheter som föreslås omfattas av skyldigheterna.
Regeringens förslag är dock avgränsade på flera sätt, bl.a. i fråga om vilka
myndigheter som ska lämna uppgifter, vilka uppgifter som ska lämnas och
i vilka situationer som informationen ska utbytas. Det talar för att
personuppgiftsbehandlingen ändå bör bli av begränsad omfattning.
	65

Prop. 2025/26:263

…men är proportionerliga och förenliga med regler till skydd för den personliga integriteten och grundläggande fri- och rättigheter

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), fortsättningsvis kallad EU:s dataskyddsförordning, och den tillhörande lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning, här benämnd dataskyddslagen, skyddar den personliga integriteten genom att fastställa regler för hur personuppgifter får behandlas. Ett grundläggande skydd för den personliga integriteten finns också i regeringsformen, den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (fortsättningsvis Europakonventionen) och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (fortsättningsvis EU:s rättighets- stadga).

Flera remissinstanser, bl.a. Asylrättscentrum, Institutet för mänskliga rättigheter, OFR, Svenska Röda Korset, SACO, Seko och Sveriges Lärare ifrågasätter bl.a. om förslagen är proportionerliga i förhållande till den personliga integriteten och rätten till privatliv samt om de kommer att leda till ett mer effektivt återvändandearbete.

För att de verkställande myndigheterna ska kunna bedriva ett effektivt arbete mot olovlig vistelse och med återvändande är det av avgörande betydelse att myndigheterna har tillgång till information som gör det möjligt att lokalisera och kontakta utlänningar som har inte har rätt att vistas här och att klarlägga dessa personers identitet. Det förekommer att andra myndigheter kommer i kontakt med utlänningar som vistas här utan tillstånd och att de har information som kan vara av avgörande betydelse för de verkställande myndigheternas uppdrag. Regeringens förslag innebär att sådan information kommer att kunna förmedlas vidare till de verkställande myndigheterna och därmed ge dessa myndigheter förutsättningar för ett mer effektivt arbete med återvändande och att motverka olovlig vistelse.

Regeringens förslag innebär att uppgiftsskyldigheterna begränsar sig till att enbart avse sådana uppgifter som behövs för att ge förutsättningar för ett mer effektivt arbete att kontrollera utlänningars rätt att vistas i Sverige och att verkställa beslut om avvisning eller utvisning. Att de uppgifter som omfattas av uppgiftsskyldigheterna är adekvata och relevanta minskar risken för onödigt intrång i den personliga integriteten. Uppgifter ska inte heller lämnas om det är uppenbart obehövligt. Vissa särskilt skyddsvärda uppgifter har också undantagits från bestämmelsernas tillämpnings- område. Avgränsningarna leder till att intrånget i den personliga integriteten begränsas så långt som det är möjligt samtidigt som syftet med uppgiftsskyldigheterna fortfarande uppnås.

Bland andra Sveriges Lärare och OFR ifrågasätter om förslagen är förenliga med EU:s dataskyddsförordning. I likhet med utredningen anser regeringen att den personuppgiftsbehandling som krävs för att fullgöra uppgiftsskyldigheterna är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse och för att fullgöra en rättslig förpliktelse. Bestämmelsernas utformning överensstämmer med kraven på tydlighet och förutsägbarhet

samt tillgodoser intresset av att undvika omotiverad uppgiftsspridning och Prop. 2025/26:263 onödiga integritetsintrång. Uppgiftsskyldigheterna bedöms alltså inte gå

längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett dem. Regeringen bedömer också att uppgiftsskyldigheterna är proportionerliga i förhållande till det legitima mål som eftersträvas på det sätt som krävs enligt dataskyddsförordningen.

För att en personuppgift ska kunna behandlas av de utlämnande myndigheterna krävs att den redan får behandlas enligt befintlig registerlagstiftning. För de verkställande myndigheterna kommer personuppgiftsbehandlingen att vara sådan som redan i dag sker inom ramen för deras uppdrag. Av 11 § utlänningsdatalagen (2016:27) framgår bl.a. att Migrationsverket och Polismyndigheten får behandla person- uppgifter om det behövs för kontroll av utlänning i samband med inresa och utresa samt kontroll under vistelsen i Sverige. I vissa fall kan det förekomma behandling av känsliga personuppgifter, t.ex. en uppgift om medborgarskap som i kombination med andra uppgifter ger upplysning om ras eller etniskt ursprung. Av 14 § framgår dock att känsliga personuppgifter får behandlas endast om uppgifterna är absolut nödvändiga för syftet med behandlingen. En uppgift om medborgarskap är en sådan uppgift som är absolut nödvändig för att de verkställande myndigheterna ska kunna utföra sitt uppdrag. När det gäller Säkerhetspolisen finns stöd för den personuppgiftsbehandling som förslagen innebär i 2 kap. 1 och 9 §§ lagen (2019:1182) om Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter. De verkställande myndigheternas behandling av personuppgifter med anledning av de föreslagna uppgiftsskyldigheterna har alltså stöd i det befintliga dataskyddsregelverket.

Med hänsyn till de avgränsningar som har gjorts av uppgifts- skyldigheterna anser regeringen vidare att det inte är fråga om ett betydande intrång i den personliga integriteten i den mening som avses i

2 kap. 6 § RF. Av samma skäl är förslagen proportionerliga och även förenliga med skyddet för grundläggande fri- och rättigheter som uppställs i Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga.

Förslagen är även förenliga med barnkonventionen

Barnets rättigheter skyddas bl.a. genom barnkonventionen, som gäller som lag i Sverige (lagen [2018:1197] om FN:s konvention om barnets rättigheter). Principen om barnets bästa kommer till uttryck både i barnkonventionen (artikel 3) och i utlänningslagen (1 kap. 10 § UtlL). Vidare framgår av barnkonventionen att inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende (artikel 16). Vidare kan barn påverkas av beslut som rör barnets anhöriga. Vid alla åtgärder som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa (artikel 3). Regeringen har tagit särskilda hänsyn i fråga om vilka effekter uppgiftsskyldigheterna kan få för barn, bl.a. i fråga om vilka myndigheter som ska omfattas av de nya reglerna. Av avgörande betydelse är att förslagen inte får en negativ inverkan på barns möjligheter att få sina fri- och rättigheter tillgodosedda,

bl.a. rätten till utbildning, hälsa och utveckling. Sammanfattningsvis

Prop. 2025/26:263 bedöms förslagen vara förenliga med barnkonventionen och utformade på ett sådant sätt att barns rättigheter tillgodoses.

5Modernisering och förstärkning av vissa regler om inre utlänningskontroll

5.1Ett nytt grundläggande krav för inre utlänningskontroll

Regeringens förslag

Kontrollåtgärder vid inre utlänningskontroll ska få vidtas om det finns anledning att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i landet. Vid bedömningen av om det finns skäl för ett sådant antagande ska särskild hänsyn tas till omständigheter som kan iakttas på platsen och de uppgifter som Polismyndigheten eller Kustbevakningen förfogar över.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i sak överens med regeringens. Utredningen föreslår bl.a. att särskild hänsyn ska tas till omständigheter som kan iakttas på platsen och vad som framkommit i övrigt.

Remissinstanserna

Kustbevakningen välkomnar förslaget och bedömer att det bör ge myndigheten förutsättningar att genomföra fler inre utlänningskontroller och förbättra utfallet av sådana kontroller. Polismyndigheten är också positiv till förslaget men menar bl.a. att det skapar onödiga svårigheter att regelverket för inre utlänningskontroller i vissa avseenden skiljer sig åt från vad som gäller i ett gränsnära område. Myndigheten förespråkar därför ett mer generellt regelverk och en bredare översyn.

Asylrättscentrum, Diskrimineringsombudsmannen, Institutet för mänskliga rättigheter, Rädda Barnen, Svenska kyrkan, Svenska Röda Korset och Sveriges Stadsmissioner avstyrker förslaget. Lunds universitet (Samhällsvetenskapliga fakulteten), Stockholms universitet (Juridiska fakulteten) och Sveriges Stadsmissioner anser att det föreslagna grundläggande kravet för inre utlänningskontroll inte är tillräckligt preciserat och att det är tveksamt om det kan ge tillräcklig vägledning för rättstillämpningen.

Ett antal remissinstanser, däribland Asylrättscentrum, Diskriminerings- ombudsmannen, Institutet för mänskliga rättigheter, Rädda Barnen och Svenska Röda Korset, framför bl.a. att ett sänkt beviskrav vid inre utlänningskontroller medför en risk för att det utförs fler godtyckliga kontroller av personer med utländsk bakgrund, vilket även riskerar att drabba personer som har rätt att vistas i Sverige. Bland andra Rädda

Barnen och Svenska Röda Korset ser en ökad risk för att enskilda

diskrimineras och att deras rätt till privat- och familjeliv kränks, vilket kan	Prop. 2025/26:263
påverka tilliten till myndigheter och samhället i stort. De anser vidare att
det inte finns tillräckliga bevis för att förslaget är effektivt och därmed
proportionerligt i förhållande till det mål som det ska uppnå, dvs. att
effektivisera arbetet med återvändande. Sveriges advokatsamfund och
Stockholms universitet bedömer att förslaget kan leda till ett ökat antal
kontroller som utförs på bristfälligt underlag och att en större andel
utlänningskontroller blir resultatlösa.
Rädda Barnen framhåller att det är av vikt att en utlänning som blir
föremål för en kontroll informeras om skälen för och syftet med
kontrollen.
Västra Götalandsregionen anser att förslaget kommer att ha en negativ
påverkan på tillgängligheten till hälso- och sjukvård, eftersom ett ökat
antal kontroller kommer att försämra tillståndslösas framkomlighet i
samhället. Sveriges advokatsamfund menar att förslaget medför en risk för
att enskilda i utsatta situationer, t.ex. personer som behöver internationellt
skydd eller som har utsatts för exploatering, håller sig undan från
myndigheterna på grund av rädsla eller misstro. Enligt samfundet är
konsekvenserna av förslaget inte tillräckligt utredda.
Svenska kyrkan understryker vikten av att respektera trygga rum såsom
skola, religiösa byggnader samt hälso- och sjukvårdsinrättningar inom
ramen för inre utlänningskontroller. Därtill anser Svenska kyrkan att
diskrimineringslagen (2008:567) bör utvidgas så att Diskriminerings-
ombudsmannen får möjlighet att utöva tillsyn över utlänningskontrollerna
för att se till att de uppfyller lagkraven och för att möjliggöra
ansvarsutkrävande om en person utsätts för diskriminerande behandling.
Skälen för regeringens förslag
Ett moderniserat grundläggande krav för inre utlänningskontroll behövs
Polismyndigheten och vissa andra myndigheter har möjlighet att genom-
föra inre utlänningskontroller med stöd av 9 kap. 9 § UtlL i syfte att
kontrollera en utlännings rätt att uppehålla sig här. Myndigheterna kan bli
uppmärksammade på att det finns skäl att närmare utreda och kontrollera
en utlänning som vistas i Sverige på flera sätt. Det kan till exempel ske
genom att en polisman gör iakttagelser vid patrullering eller i samband
med ett ingripande på grund av en ordningsstörning eller ett misstänkt
brott. Det kan också uppkomma skäl att utreda och kontrollera om en
utlänning har rätt att vistas i Sverige i samband med en trafikkontroll eller
myndighetsgemensamma kontroller mot bland annat arbetslivs-
kriminalitet. Polismyndigheten kan också bli uppmärksammad på att det
finns skäl för kontroll genom käll- och underrättelseinformation eller
genom tidigare erhållen kunskap och erfarenhet som finns hos
myndigheten. Inre utlänningskontroller kan alltså utföras var som helst i
landet och är en integrerad del av Polismyndighetens olika verksamhets-
grenar. Det är av grundläggande betydelse att myndigheterna har
tillräckligt ändamålsenliga verktyg för att kunna kontrollera att personer
som vistas i Sverige också har rätt att göra det.
De grundläggande förutsättningarna för att genomföra en inre
utlänningskontroll finns i 9 kap. 9 § tredje stycket UtlL. Det krävs att det
finns en grundad anledning att anta att utlänningen saknar rätt att uppehålla	69

Prop. 2025/26:263 sig i här landet eller att det annars finns särskild anledning till kontroll. Dessa förutsättningar infördes 1989 och överfördes i sak helt oförändrade

	till utlänningslagen (jfr prop. 1988/89:86 s. 172 och prop. 2004/05:170
	s. 292).
	Som utredningen redogör för har de nuvarande grundläggande kraven
	för inre utlänningskontroll medfört tillämpningssvårigheter. Polis-
	myndigheten har angett att det råder oklarheter kring om och när det kan
	finnas grundad anledning för kontroll med hänsyn till att en utlänning
	befinner sig i en viss miljö eller situation. Det råder osäkerhet kring vilka
	omständigheter som får beaktas och hur dessa ska värderas vid
	bedömningen av om någon kan antas sakna rätt att uppehålla sig i landet.
	Det har framkommit att det i många fall i praktiken ställs krav på att
	utlänningen måste agera på ett sätt på kontrollplatsen som medför att det
	finns anledning att anta att just han eller hon inte har rätt att vistas i
	Sverige. Detta kan leda till tillämpningssvårigheter vid till exempel
	kontroll av personer som befinner sig i en bostad, i en samlingslokal eller
	på en annan plats där Polismyndigheten eller en enskild polisman har
	kännedom om att personer utan tillstånd ofta uppehåller sig. Bedömningen
	av om det finns skäl att göra en kontroll i dessa fall grundar sig som regel
	på erfarenhet, underrättelseinformation eller andra relevanta uppgifter och
	inte enbart på en enskild utlännings agerande eller uppförande på
	kontrollplatsen.	Sådana tillämpningssvårigheter kan innebära att
	kontroller inte utförs i den omfattning som annars skulle vara möjligt.
	Vidare kan det konstateras att de nuvarande reglerna för inre utlännings-
	kontroller är utformade i en annan tid och för att passa ett arbetssätt där
	förutsättningarna för kontrollåtgärder bedöms ute på fältet.
	Polismyndigheten har numera en väl utvecklad underrättelseverksamhet
	som omfattar både information om specifika individer och information av
	mer allmänt slag avseende riskprofiler, platser, branscher och liknande
	förhållanden som kan ge upplysning om var utlänningar utan rätt att vistas
	i Sverige kan påträffas. Det finns mot denna bakgrund skäl att förtydliga
	lagstiftningen för att möjliggöra ett mer underrättelsebaserat arbete. Ett
	sådant arbetssätt ger möjlighet att samla in information från flera håll och
	på så sätt få ett bättre och mer robust underlag än vad som är fallet vid en
	ren platskontroll. Detta bör leda till att ett större antal utlänningar som
	vistas olovligt i landet påträffas och att arbetet med inre utlännings-
	kontroller blir effektivare och mer ändamålsenligt.
	Polismyndigheten har önskemål om en mer generell översyn av reglerna
	om inre utlänningskontroll som även tar hänsyn till de utmaningar som
	myndigheten menar finns i motsvarande situationer i gränsnära områden.
	Att reglerna kring kontroller skiljer sig åt skapar onödiga svårigheter vid
	tillämpningen, enligt myndigheten. Regeringen noterar att det finns
	särskilda bestämmelser om inre utlänningskontroll och brottsbekämpning
	i gränsnära områden i lagen (2023:474) om polisiära befogenheter i
	gränsnära områden. Utredningen överväger och redogör för på vilket sätt
	de nu aktuella förslagen påverkar den regleringen och om det finns behov
	av lagändringar även där. Utredningen bedömer att det saknas skäl att
	ändra i de reglerna. Som utredningen konstaterar har särregleringen för
	kontroller i gränsnära områden i huvudsak samma syfte och utgör ett
	komplement till	de möjligheter till kontroll som finns generellt.
70	Regeringen gör inte någon annan bedömning.

Det ska finnas anledning att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i landet

För att åstadkomma ett modernare och mer ändamålsenligt regelverk föreslår utredningen ett nytt grundläggande krav för när en inre utlännings- kontroll ska få vidtas. Utredningen föreslår att dagens krav ”grundad anledning att anta att utlänningen saknar rätt att uppehålla sig här i landet eller om det annars finns särskild anledning till kontroll” ska ersättas med ”vid en sammantagen bedömning finns anledning att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i landet”.

Bland andra Lunds universitet (Samhällsvetenskapliga fakulteten), Stockholms universitet (Juridiska fakulteten) och Sveriges Stadsmissioner anser att det nya kravet inte är tillräckligt preciserat. Några remissinstanser påpekar att förslaget innebär stora risker för diskriminering. Svenska kyrkan efterfrågar t.ex. ett vidgat tillsynsansvar för Diskriminerings- ombudsmannen.

Regeringen instämmer i huvudsak i utredningens förslag om hur det nya grundläggande kravet bör utformas. Det är dock inte nödvändigt att ange att det ska göras en ”sammantagen bedömning” eftersom detta får anses följa av hur förslaget är utformat i övrigt. Regeringen anser att kravet är tillräckligt preciserat och delar därmed inte den oro som vissa remiss- instanser uttrycker med anledning av det. En inre utlänningskontroll är en åtgärd som utförs under en begränsad tid för att utreda om en person har rätt att vistas i landet. Beviskravet för sådana utredningsåtgärder kan inte sättas alltför högt, eftersom åtgärderna ofta beslutas på ett ofullständigt underlag. För att kravet ska vara uppfyllt måste det dock liksom i dag alltid finnas åtminstone någon eller några konkreta omständigheter som gör att det i det enskilda fallet finns skäl att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige. Det är inte möjligt eller lämpligt att ge en detaljerad uppräkning av exakt vilka omständigheter som är relevanta för bedömningen, eftersom dessa i hög grad kan variera från fall till fall. En sådan reglering finns inte heller i dag och skulle dessutom riskera att bli begränsande, vilket i sin tur kan leda till att behövliga kontroller inte kan utföras. Samtidigt föreslår regeringen att det i lagtexten bör framgå vilka slags omständigheter som myndigheten ska ta särskild hänsyn till i sin bedömning. Regeringen återkommer till detta nedan.

De påtalade riskerna för diskriminering ska naturligtvis inte förringas. Regeringen vill dock betona att enbart att en person har ett utseende som uppfattas som utländskt inte kan vara tillräckligt för att inleda en utlänningskontroll (jfr prop. 1988/89:86 s. 172 och 173). Inte heller en persons namn eller språk får ensamt utgöra grund för kontroll. Vidare finns i 2 kap. 17 § diskrimineringslagen ett förbud mot diskriminering som gäller när anställda vid Polismyndigheten och Kustbevakningen bemöter allmänheten. Förbudet omfattar t.ex. en polismans uppträdande och språk- bruk. Det måste vidare beaktas att liknande risker som remissinstanserna lyfter även finns vid användning av nuvarande befogenheter, att Polismyndigheten arbetar aktivt med frågor av detta slag och att ett effektivt arbete med inre utlänningskontroller är en väsentlig del i att säkerställa centrala intressen för Sverige. Det kan i sammanhanget också nämnas att Utredningen om vissa frågor i diskrimineringslagen i sitt slutbetänkande Ett utökat skydd mot diskriminering (SOU 2021:94)

Prop. 2025/26:263

lämnar förslag om att nämnda bestämmelse i diskrimineringslagen ska utvidgas till att inte enbart omfatta diskriminerande språkbruk och bemötande, utan även myndighetsutövning som exempelvis polisiära ingripanden. Förslagen bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Vid bedömningen ska särskild hänsyn tas till iakttagelser på platsen och de uppgifter som Polismyndigheten eller Kustbevakningen förfogar över

Det är inte möjligt eller lämpligt att i lagtexten lämna en detaljerad uppräkning av exakt vilka omständigheter som är relevanta för bedömningen av om det finns anledning att anta att en utlänning inte har rätt att vistas i landet. Däremot anser regeringen att det av lagtexten åtminstone bör framgå vilka slags omständigheter som särskild hänsyn behöver tas till i samband med den bedömningen. Det finns dock skäl att förtydliga utredningens förslag i denna del något. Regeringen anser därför att särskild hänsyn bör tas till iakttagelser på platsen och de uppgifter som Polismyndigheten eller Kustbevakningen förfogar över.

Med iakttagelser på platsen avses till exempel hur en person beter sig samt på vilken plats och i vilket sammanhang han eller hon befinner sig. Som påpekas ovan ska inte en persons utseende, namn eller språk ensamt utgöra grund för kontroll utan det måste finnas åtminstone någon eller några konkreta omständigheter som gör att det i det enskilda fallet finns skäl att anta att personen saknar rätt att vistas i Sverige.

Även de uppgifter som Polismyndigheten eller Kustbevakningen förfogar över bör särskilt beaktas vid bedömningen. Som nämnts bedriver Polismyndigheten numera en utvecklad underrättelseverksamhet som omfattar både information om specifika individer och allmän information om riskprofiler, platser, branscher och liknande förhållanden. Förslaget innebär i denna del att det blir möjligt att utföra kontroller som grundar sig på källinformation, underrättelser och särskilda erfarenheter från tidigare utförda kontroller. Detta bör, i motsats till vad Sveriges advokatsamfund och Stockholms universitet framför, leda till att underlaget för Polismyndighetens bedömning blir mer robust, vilket i sin tur innebär en minskad risk för att kontroller genomförs på felaktiga grunder eller på otillräckligt underlag.

Frågor om proportionalitet

Flera remissinstanser, bl.a. Rädda Barnen och Svenska Röda Korset, fram- för att den föreslagna regleringen medför en risk för att det utförs fler god- tyckliga kontroller och att förslaget inte är proportionerligt. Regeringen konstaterar att det av 8 § polislagen (1984:387) och 5 § förvaltningslagen följer bl.a. att en kontroll ska genomföras med minsta möjliga intrång i utlänningens frihet och integritet och att de olägenheter som kan följa av kontrollen måste stå i proportion till dess syfte. Det nu aktuella förslaget avser inte att ändra detta. Vid bedömningen av om förslaget är proportionerligt ska det även framhållas att det i allmänhet torde vara lätt för den som har rätt att vistas i Sverige att visa det. Regeringen vill även påpeka att det vid tillämpning av de nya reglerna alltid måste göras en sammantagen bedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Det innebär att det alltid ska göras en individuell bedömning av om det finns tillräckligt underlag i förhållande till varje person som kan

kontrolleras, vilket t.ex. utesluter att Polismyndigheten använder sig av Prop. 2025/26:263 selektiva stickprovskontroller som grundar sig på underlag eller en profil

för selektering. Vidare utesluter förslaget att det redan på förhand bestäms att samtliga i en lokal ska kontrolleras. Vid en pågående kontroll måste det alltså löpande beaktas om det på grund av nya omständigheter inte längre finns behov av kontroll eller om det av annat skäl saknas förutsättningar att vidta en viss åtgärd. Sammantaget bedömer regeringen att det föreslagna grundläggande kravet för inre utlänningskontroller är proportionerligt.

Rädda Barnen anser att det är viktigt att en utlänning som blir föremål för en kontroll informeras om skälen för och syftet med kontrollen. Regeringen konstaterar att det aktuella förslaget delvis innebär nya förutsättningar för när de olika åtgärderna vid inre utlänningskontroll får vidtas. Samtliga åtgärder som myndigheterna kan vidta innebär att personen som kontrolleras ska förmås visa att han eller hon har rätt att uppehålla sig i Sverige. Det framstår därför som naturligt att skälen för kontrollen blir tydliga i samband med att den genomförs. Några ytterligare bestämmelser om detta framstår inte som nödvändiga.

Svenska kyrkan framhåller vikten av att skola, religiösa byggnader samt hälso- och sjukvårdsinrättningar ska vara trygga rum. Västra Götalandsregionen befarar att tillståndslösas tillgänglighet till vård kommer att begränsas med ett utökat antal inre utlänningskontroller. På liknande sätt menar Sveriges advokatsamfund att personer som behöver internationellt skydd eller som har utsatts för exploatering håller sig undan från myndigheterna. Regeringen har förståelse för dessa synpunkter men delar inte de farhågor som de ger uttryck för. Möjligheten till inre utlänningskontroll är ett nödvändigt inslag för att kunna upprätthålla en reglerad invandring och andra centrala intressen för Sverige. De olägenheter för enskilda som lyfts av remissinstanserna förekommer dessutom redan med den lagstiftning som finns i dag. Den modernisering av lagstiftningen som nu föreslås bedöms vara väl avvägd i förhållande till de motstående intressen som finns.

5.2En ny möjlighet till husrannsakan för att söka efter pass eller andra identitetshandlingar

Regeringens förslag

Möjligheterna till omhändertagande av pass och andra identitets- handlingar vid inre utlänningskontroll ska utvidgas till att inte enbart avse handlingar som påträffats vid kontrollen. Polismyndigheten ska därmed, när ett beslut om omhändertagande har fattats, med stöd av polislagen få göra en husrannsakan för att söka efter sådana identitetshandlingar.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer i sak överens med regeringens.

Prop. 2025/26:263 Remissinstanserna

De flesta remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget. Polismyndigheten välkomnar förslaget i och för sig men anser att det bl.a. behöver förtydligas vad som gäller vid ett allmänt omhändertagandebeslut när en handling inte finns tillgänglig vid tidpunkten för beslutet. Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter bl.a. utredningens beskrivning av förslaget som ett förtydligande och menar att det är fråga om en materiell förändring. Kammarrätten ifrågasätter också om det är möjligt att generellt besluta om omhändertagande av handlingar när det är oklart om några handlingar faktiskt finns och anser att förslaget kan leda till att 20 § polislagen kan komma att användas på ett sätt som inte är avsett.

Några instanser, bland annat Institutet för mänskliga rättigheter, avstyrker förslaget och anser att det saknas en proportionalitetsbedömning av förslagets effekter för den personliga integriteten, vilket är nödvändigt för att kunna bedöma om förslaget är förenligt med regeringsformen och Europakonventionen. Svenska Röda Korset och Sveriges Stadsmissioner är också kritiska till förslaget och framför att det, i förhållande till den personliga integriteten, är alltför långtgående och oproportionerligt att genomföra en husrannsakan utan misstanke om brott, något som även kan drabba utomstående personer. Enligt dessa instanser riskerar förslaget även att urholka det rättsliga skydd som enskilda har mot godtyckliga ingrepp från statens sida. Även Rädda Barnen framhåller vikten av en noggrann proportionalitetsbedömning vid beslut om omhändertagande av pass och andra handlingar. Det krävs särskilt stor försiktighet när det kommer till integritetskränkande åtgärder gentemot barn. Stockholms universitet (Juridiska fakulteten) anser att det bör övervägas om andra mindre ingripande åtgärder än omhändertagande är möjliga, särskilt när utlänningen inte har andra sätt att identifiera sig på.

	Skälen för regeringens förslag
	En möjlighet till husrannsakan vid inre utlänningskontroll för att söka
	efter pass eller andra identitetshandlingar som ska omhändertas bör
	finnas
	Om det vid en inre utlänningskontroll inte kan klarläggas att en utlänning
	har rätt att uppehålla sig i Sverige får Polismyndigheten eller
	Kustbevakningen, enligt 9 kap. 4 a § UtlL, omhänderta utlänningens pass
	eller andra identitetshandlingar som har påträffats vid kontrollen.
	Paragrafen ger dock inte polisen någon befogenhet att vid en inre
	utlänningskontroll göra en husrannsakan för att söka efter handlingar med
	stöd av 20 § polislagen.
	Regeringen delar utredningens bedömning att denna begränsning är
	problematisk. En utlänning som vistas i landet utan tillstånd bär sällan med
	sig sina identitetshandlingar utan förvarar dem i sin bostad eller på annan
	plats där han eller hon uppehåller sig, t.ex. på en arbetsplats. Detta medför
	en betydande risk för att identitetshandlingar, som i och för sig finns nära
	till hands, inte kan omhändertas, vilket i förlängningen kan göra de inre
	utlänningskontrollerna mindre effektiva.
	För att lösa detta föreslår utredningen att 9 kap. 4 a § första stycket UtlL
	ändras på så sätt att orden ”som har påträffats vid kontrollen” utgår.
74	Därigenom förtydligas, enligt utredningen, att bestämmelsen inte enbart

omfattar pass eller andra identitetshandlingar som har påträffats vid kontrollen, vilket i sin tur ger Polismyndigheten lagstöd att göra en husrannsakan med stöd av 20 § polislagen.

Regeringen instämmer i utredningens bedömning att 9 kap. 4 a § första stycket UtlL bör ändras så att det blir möjligt att genomföra en husrannsakan för att söka efter en utlännings pass eller identitets- handlingar. Som Lagrådet påpekar bör paragrafen även utformas så att det finns tid att söka efter handlingarna. En allmän förutsättning för att 20 § polislagen ska kunna tillämpas är dock att det är fråga om ett bestämt föremål som polisen söker efter och har befogenhet att ta hand om. Paragrafen anses alltså inte ge stöd för ett mera allmänt sökande efter pass eller identitetshandlingar. Det bör därför endast vara möjligt att besluta att pass eller andra identitetshandlingar ska omhändertas, om sådana handlingar har påträffats vid den inre utlänningskontrollen eller om det finns anledning att anta handlingarna finns i utlänningens besittning. Detta bör komma till uttryck i 9 kap. 4 a § första stycket UtlL. Förslaget bör därmed, till skillnad från vad Kammarrätten i Stockholm befarar, inte leda till att 20 § polislagen kan komma att användas på ett sätt som inte är avsett.

I 20 § första stycket polislagen anges vilka befogenheter polisen har för att bereda sig tillträde till slutna utrymmen för att söka efter personer eller föremål som ska omhändertas, när polisen enligt särskilda bestämmelser har ålagts att sörja för sådant omhändertagande. Paragrafen motsvarar i flera avseenden det som gäller för husrannsakan enligt 28 kap. rättegångsbalken, förkortad RB (jfr prop. 1983/84:111 s. 127 och 129). När ett föremål ska omhändertas får en polisman bereda sig tillträde till ägarens eller innehavarens bostad eller något annat ställe som tillhör eller disponeras av denne. Både vid sökandet efter en person och när det gäller att eftersöka ett föremål får husrannsakan vidare göras i lokaler som är tillgängliga för allmänheten, t.ex. restauranger (se bl.a. Polislagen – en kommentar, Juno, Munck m.fl., 2025-12-11, kommentaren till 20 § polislagen). Även utrymmen i form av stängda bilar omfattas (jfr SOU 1938:44 II s. 328 och Rättegångsbalken m.m., Juno, Fitger m.fl., 2025-12-11, kommentaren till 28 kap. 1 § RB).

Förslaget är proportionerligt och förenligt med regler till skydd för grundläggande fri- och rättigheter

Möjligheten att omhänderta handlingar som ännu inte har påträffats och att söka efter sådana handlingar i en bostad eller liknande är, som flera remissinstanser påpekar, ingripande åtgärder som aktualiserar ett antal i grundlag och Europakonventionen skyddade grundläggande fri- och rättigheter.

Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot bl.a. husrannsakan och liknande intrång (se 2 kap. 6 § första stycket RF). För andra än svenska medborgare får särskilda begränsningar göras av fri- och rättigheter genom lag (se 2 kap. 25 § första stycket 3 RF). Enligt artikel 8 i Europa- konventionen får begränsningar i rätten till skydd för privat- och familjeliv endast göras med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten, den allmänna säkerheten eller landets ekonomiska välstånd, till förebyggande av

Prop. 2025/26:263

Prop. 2025/26:263 oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.

Pass och andra identitetshandlingar är centrala för att klarlägga en utlännings identitet och rätt att uppehålla sig i landet. Utöver att handlingarna är värdefulla för den initiala identifieringen av utlänningen har de också betydelse i eventuellt efterkommande ärenden om uppehålls- tillstånd alternativt avvisning eller utvisning. För att säkerställa att pass och andra identitetshandlingar finns i behåll behöver sådana handlingar kunna omhändertas vid en inre utlänningskontroll. Regeringen anser mot denna bakgrund att förslaget är nödvändigt för att säkerställa den allmänna säkerheten i landet och att upprätthålla principen om reglerad invandring. Förslaget får därmed anses vara förenligt med de begränsningar som ställs upp i regeringsformen och Europakonventionen. Det kan även nämnas att det redan i dag finns möjlighet att omhänderta utlänningars identitets- handlingar på liknande sätt i andra situationer under migrationsprocessen (se 9 kap. 4 och 5 §§ UtlL). Därtill kommer det enligt 9 kap. 4 a § andra stycket UtlL även i fortsättningen att finnas en skyldighet för myndigheten att återlämna handlingen om det t.ex. framkommer att utlänningen har rätt att uppehålla sig i Sverige.

För all polisverksamhet gäller även proportionalitetsprincipen som innebär att den skada och de olägenheter i övrigt som följer av ett ingrepp inte får stå i missförhållande till dess syfte. Det måste t.ex. föreligga en helt speciell situation för att polisen ska anses befogad att bereda sig tillträde till en bostad för att omhänderta ett pass eller andra identitets- handlingar, inte minst eftersom det i flertalet fall kan förutsättas att åtgärden inte leder till avsett resultat (jfr prop. 1983/84:111 s. 127 och 128). Å andra sidan kan det också finnas situationer när det är klart proportionerligt att utföra en husrannsakan. Så skulle kunna vara fallet när det finns ett slutet utrymme på eller vid den plats där utlänningen anträffas och det finns skäl att anta att identitetshandlingar förvaras där. Som exempel på detta kan nämnas den situationen att Polismyndigheten i samband med en arbetsplatsinspektion påträffar utlänningar, som det finns anledning att kontrollera. Det kan då samtidigt framgå att arbetsplatsen också är den plats där utlänningarna vistas och har alla sina tillhörigheter, samt att det finns stängda utrymmen där Polismyndigheten misstänker att handlingar kan finnas. Ett annat exempel är att en utlänning anträffas i eller intill en personbil, som kan antas tillhöra eller disponeras av denne. Det skulle då kunna vara proportionerligt att bilen inklusive förvarings- utrymmen i denna kontrolleras för att söka efter handlingar.

Den nu föreslagna ordningen aktualiserar även barnkonventionen eftersom den också omfattar barnfamiljer och ensamkommande barn. En utgångspunkt är att barn inte i onödan ska utsättas för tvångsåtgärder (artikel 16 och 37) och att barnets bästa i enlighet med barnkonventionen särskilt ska beaktas vid alla åtgärder som rör barn (artikel 3). I första hand bör andra åtgärder vidtas i form av t.ex. information och motiverande samtal på ett sätt som barnet förstår. Om ett omhändertagande av handlingarna ändå måste ske ska tvångsåtgärder, när barn berörs, genomföras med särskild försiktighet och på ett barnanpassat sätt, med hänsyn till det enskilda barnets situation.

5.3	Tydligare utredningsregler		Prop. 2025/26:263

Regeringens förslag
En utlänning ska vara skyldig att efter kallelse av Polismyndigheten
komma till myndigheten och lämna uppgifter om sin vistelse i Sverige,
oberoende av om utlänningen dessförinnan på begäran av en polisman
överlämnat pass eller andra handlingar som visar att han eller hon har
rätt att uppehålla sig i landet.
Den tid som en utlänning är skyldig att stanna kvar för utredning vid
en inre utlänningskontroll, efter det att han eller hon har hämtats eller
tagits med till myndigheten, ska beräknas från det att utlänningen kom
till myndighetens lokaler.
Migrationsverkets möjligheter att kalla en utlänning till myndigheten
inom ramen för ett förvaltningsärende ska utvidgas.

Utredningens förslag
Förslagen från utredningen stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna
Få remissinstanser yttrar sig om förslagen. Sveriges Stadsmissioner och
Lunds universitet (Samhällsvetenskapliga fakulteten) framför bl.a. att det
är omöjligt att visuellt avgöra vem som saknar rätt att vistas i Sverige och
att förslagen om när enskilda ska kunna kallas till utredning respektive
tiden för kvarhållande därför kan drabba svenska medborgare samt
utlänningar med uppehållstillstånd som därmed blir föremål för
integritetskränkande åtgärder. Rädda Barnen betonar att åtgärderna
förutsätter en noggrann proportionalitetsbedömning. Civil		Rights
Defenders anser att det saknas en ordentlig avvägning mellan å ena sidan
behovet av en längre utredningstid och å andra sidan ingripandet i den
enskildes rörelsefrihet.

Skälen för regeringens förslag
Förutsättningarna för att en utlänning ska få kallas till myndigheten för
utredning bör förtydligas
I 9 kap. 9 § första stycket UtlL anges bl.a. att en utlänning som vistas i
Sverige är skyldig att på begäran av en polisman överlämna pass eller
andra handlingar som visar att han eller hon har rätt att uppehålla sig i
Sverige. Utlänningen är också skyldig att efter kallelse av
Migrationsverket eller Polismyndigheten komma till verket eller
myndigheten och lämna uppgifter om sin vistelse här i landet.
Paragrafen kan medföra vissa tolkningssvårigheter. Som utredningen
pekar på kan ett sätt att tolka den vara att en polisman först måste begära
att en utlänning överlämnar pass eller andra handlingar innan myndigheten
kan kalla utlänningen att komma dit för att lämna uppgifter om sin vistelse
i landet. En annan tolkning är att åtgärderna kan vidtas oberoende av
varandra. Denna otydlighet är inte tillfredsställande. Utlänningen bör
kunna kallas till utredning oavsett om han eller hon tidigare har varit	77
	77

Prop. 2025/26:263

föremål för en kontrollåtgärd. Detta bör klargöras i lagtexten. Till skillnad från Lagrådet anser regeringen att nämnda åtgärder, i den del de kan vidtas av Polismyndigheten, även fortsättningsvis bör regleras i samma stycke. Det beror på att konsekvenserna fullt ut inte kan överblickas inom ramen för detta lagstiftningsärende.

Regeringen bedömer att de olägenheter för enskilda som Sveriges Stadsmissioner och Lunds universitet (Samhällsvetenskapliga fakulteten) hänvisar till inte bör öka nämnvärt med aktuellt förslag. Som bl.a. Rädda Barnen påpekar måste varje beslut vara nödvändigt, baseras på en proportionalitetsbedömning och utgå ifrån omständigheterna i det enskilda fallet (se 8 § polislagen och 5 § förvaltningslagen).

Den tid som utlänningen är skyldig att stanna kvar för utredning bör beräknas från det att utlänningen kom till myndigheten

I 9 kap. 11 § UtlL anges att en utlänning är skyldig att stanna kvar för utredning i samband med in- eller utresekontroll enligt kodexen om Schengengränserna eller i samband med kallelse, medtagande eller hämtning enligt 9 §. Skyldigheten att stanna kvar för utredning enligt 11 § gäller inte längre än nödvändigt och inte i något fall längre än sex timmar.

Polismyndigheten har påtalat att det är oklart om fristen om högst sex timmar ska beräknas från tidpunkten för hämtningen alternativt medtagandet eller från tidpunkten när utlänningen kom till myndigheten. Regeringen konstaterar att det inte uttryckligen anges i 9 kap. 11 § UtlL hur den tid som en utlänning är skyldig att stanna för utredning ska beräknas. Eftersom det rör sig om en tvångsåtgärd är det särskilt angeläget att lagstiftningen är tydlig.

Syftet med reglerna är att den angivna tiden om högst sex timmar ska kunna användas till utredningsåtgärder. Den nuvarande regleringen bör därför ändras på så sätt att den tid som en utlänning är skyldig att stanna kvar för utredning, om han eller hon har hämtats eller medtagits i samband med en inre utlänningskontroll, ska beräknas från det att utlänningen kom till myndighetens lokaler. Som bl.a. Rädda Barnen påpekar måste en tvångsåtgärd baseras på en proportionalitetsbedömning. Som regeringen också konstaterar i föregående avsnitt följer detta av såväl 8 § polislagen som 5 § förvaltningslagen. Vid bedömningen av hur länge det är proportionerligt att hålla kvar en utlänning för utredning kan det vara av betydelse att utlänningen varit föremål för andra tvångsåtgärder som innebär ett ingripande i rörelsefriheten, t.ex. hämtning eller medtagande.

Som nämnts i tidigare avsnitt är inre utlänningskontroller ett nödvändigt inslag för att kunna upprätthålla bl.a. allmän ordning och säkerhet samt en reglerad invandring. Regeringen bedömer att de olägenheter för enskilda som Sveriges Stadsmissioner och Lunds universitet hänvisar till inte bör öka nämnvärt heller med aktuellt förslag eller utgöra ett oproportionerligt intrång i den enskildes grundläggande fri- och rättigheter.

Migrationsverkets möjlighet att kalla en utlänning till myndigheten

Av 9 kap. 9 § första stycket UtlL följer också att Migrationsverket, i likhet med Polismyndigheten, har möjlighet att kalla en utlänning till myndigheten för att han eller hon där ska lämna uppgifter om sin vistelse här i landet. Om inte utlänningen inställer sig får han eller hon hämtas

genom Polismyndighetens försorg. Migrationsverkets åtgärder med stöd Prop. 2025/26:263 av detta regelverk utgör utredningsåtgärder som vidtas inom ramen för ett förvaltningsärende. Det är alltså, vilket även Lagrådet påpekar, inte fråga

om sådan inre utlänningskontroll som Polismyndigheten utför. Regeringen delar därmed utredningens bedömning att det varken är nödvändigt eller lämpligt att Migrationsverkets möjligheter att kalla eller låta hämta en utlänning för utredning i ett ärende ska vara begränsad till situationer där det finns anledning att anta att han eller hon saknar rätt att vistas i landet. För att Migrationsverket ska få kalla eller låta hämta en utlänning för utredning bör krävas endast att de krav som uppställs i första stycket i paragrafen är uppfyllda och att det finns behov och möjlighet att vidta åtgärden enligt de bestämmelser som är tillämpliga vid prövningen av det aktuella förvaltningsärendet. Migrationsverkets möjlighet att kalla eller låta hämta en utlänning till myndigheten regleras redan i dag i 9 kap. 9 § UtlL och bör, i motsats till vad Lagrådet anför, lämpligen även fort- sättningsvis regleras i nämnda paragraf, men i ett eget stycke.

6Ytterligare befogenheter för att klarlägga en utlännings identitet

6.1Möjlighet till omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning

Regeringens förslag

En möjlighet att omhänderta och söka efter information i elektronisk kommunikationsutrustning ska införas.

Följande grundläggande förutsättningar ska vara uppfyllda för att utrustningen ska få omhändertas. Utrustningen ska

–vara i utlänningens besittning,

–sannolikt ha använts av honom eller henne, och

–kunna antas innehålla information om utlänningens identitet.

Efter omhändertagandet ska utrustningen och sådana avläsningsbara informationssystem som kan nås via denna och som sannolikt har använts av utlänningen få undersökas i syfte att hitta handlingar som kan bidra till att klarlägga utlänningens identitet.

Handlingar som påträffas vid undersökningen ska få kopieras. Handlingar som inte får tas i beslag för att de kan antas innehålla

uppgifter som någon inte får höras som vittne om ska inte få undersökas eller kopieras.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens.

Prop. 2025/26:263

Remissinstanserna

De flesta remissinstanserna instämmer i eller har inga synpunkter på förslaget. Migrationsverket, Kustbevakningen och Statskontoret är positiva till det. Statskontoret bedömer bl.a. att förslaget kommer att göra det möjligt att verkställa fler beslut om avvisning eller utvisning.

Asylrättscentrum, Institutet för mänskliga rättigheter, Rädda Barnen, Svenska Röda Korset, Sveriges advokatsamfund, Civil Rights Defenders och Sveriges Stadsmissioner avstyrker förslaget och framför bl.a. att förslaget innebär ett betydande ingrepp i bl.a. individens rätt till privat- och familjeliv och rätt till respekt för sin egendom. Andra remissinstanser, däribland Integritetsskyddsmyndigheten, Lunds universitet (Samhälls- vetenskapliga institutionen) och Stockholms universitet (Juridiska fakulteten), framför liknande synpunkter. Vissa instanser, däribland Asylrättscentrum, Institutet för mänskliga rättigheter och Svenska Röda Korset, ifrågasätter att man ska kunna använda ett tvångsmedel som återfinns inom straffrätten på utlänningsrättens område, och särskilt att det ska omfatta asylsökande.

Sveriges advokatsamfund påpekar att sådan utrustning som är i fråga inte sällan bl.a. innehåller känslig personlig information om andra personer än den vars utrustning har omhändertagits. Samfundet anser vidare att det finns en risk att förslaget gör det svårare att klargöra utlänningars identitet, eftersom det sannolikt kommer medföra att utlänningar inte längre kommer att lagra passbilder eller identitetsuppgifter i sina mobiltelefoner eller att utlänningar förfalskar sina identitetsuppgifter.

Bland annat Svenska Röda Korset och Rädda Barnen anser att förslaget öppnar upp för godtyckliga bedömningar. Sveriges advokatsamfund och Institutet för mänskliga rättigheter påpekar det problematiska i att utrustningen får omhändertas utan några egentliga belägg för att det finns relevant information att hämta.

Riksdagens ombudsmän (JO), som i och för sig inte invänder mot att elektronisk kommunikationsutrustning ska kunna omhändertas och undersökas i syfte att klarlägga en utlännings identitet i den mån det t.ex. avser sökande efter bilder på pass och andra identitetshandlingar, anser att förslaget är utformat på ett sätt som ger alltför vida befogenheter.

Integritetsskyddsmyndigheten anser att åtgärden endast bör komma i fråga i undantagsfall och om andra mindre ingripande åtgärder inte kan användas. Kammarrätten i Sundsvall anser det kan ifrågasättas om bestämmelsen om undersökning och kopiering av omhändertagen utrustning är tillräckligt tydlig och rättssäker, främst när det gäller undersökning av avläsningsbara informationssystem. Kammarrätten anser även att förslaget i denna del varken innehåller någon tydlig avgränsning av vad som är tillåtet eller något krav på nödvändighet eller proportionalitet, vilket vore motiverat med tanke på det integritetsintrång som förslaget möjliggör. Kammarrätten påpekar också att det inte synes ha gjorts några överväganden kring frågan om jurisdiktion vid undersökning och kopiering av avläsningsbara informationssystem, trots att sådana frågor eventuellt skulle kunna aktualiseras vid tillämpningen.

Förvaltningsrätten i Göteborg anser bl.a. att det bör förtydligas i vilken mån ordvalet ”klarlägga” är avsett att begränsa när utrustningen får

undersökas. Stockholms universitet undrar hur förbudet mot att undersöka	Prop. 2025/26:263
och kopiera uppgifter som hindrar beslag ska kunna upprätthållas i
praktiken, utan att först ta del av själva dokumentationen.
Kammarrätten i Stockholm och Stockholms universitet anser att absolut
sekretess kan övervägas. Några remissinstanser, däribland Rädda Barnen
och Svenska kyrkan, ifrågasätter att omhändertagandemöjligheten ska
kunna användas mot barn.
Skälen för regeringens förslag
Det bör bli möjligt att omhänderta och undersöka elektronisk
kommunikationsutrustning
I utlänningslagen finns ett antal bestämmelser som medger berörda
myndigheter att vidta särskilda åtgärder i syfte att klarlägga en utlännings
identitet, om utlänningen inte vill ta fram sådant underlag själv. Det
handlar bland annat om en möjlighet att omhänderta pass. I vissa fall finns
möjlighet för myndigheterna att genomdriva åtgärder med tvång, som till
exempel kroppsvisitering i syfte att eftersöka pass och andra
identitetshandlingar i samband med en inre utlänningskontroll. Det finns
också under vissa förutsättningar möjlighet att ta fotografier och
fingeravtryck för att genomföra kontroller av om utlänningen uppträtt
under någon annan identitet tidigare eller under samma identitet i ett annat
EU-land. Trots detta finns det fortfarande i många fall svårigheter med att
få fram tillräckligt underlag som kan klarlägga en utlännings identitet. En
förklaring till detta kan vara att många av de befintliga tvångsåtgärderna
förutsätter en viss grad av medverkan från utlänningen. Om han eller hon
har gjort sig av med sina handlingar eller inte vill samarbeta i samband
med till exempel ett tvångsvis besök på en ambassad, är myndigheternas
möjligheter att fastställa identiteten begränsade.
Migrationsverket har i en uppföljning av återvändandearbetet i
skyddsprocessen som gjordes 2019 bl.a. konstaterat att de möjligheter som
finns för att påverka individen att medverka för att klarlägga sin identitet
före beslut och medverka till ett självmant återvändande efter laga kraft
sällan används eller inte påvisar några effekter (se Uppföljning av
återvändandearbetet i skyddsprocessen [2017 och 2018], 2019-11-11,
dnr 1.3.4-2020-45935). Riksrevisionen har också i en rapport från 2024
granskat vissa statliga myndigheters processer för fastställande av
identitet, däribland Migrationsverket och handläggningen av asylärenden.
Riksrevisionens bedömning är att de granskade myndigheternas processer
inte bidrar tillräckligt till att myndigheterna fastställer en korrekt och unik
grundidentitet. Migrationsverket rekommenderas särskilt att förstärka och
utveckla arbetet med att få fram id-handlingar och fastställa identitet så
tidigt som möjligt i asylärenden (se Riksrevisionens granskningsrapport:
”Vem där – fastställande av identitet vid statliga myndigheter, RiR
2024:12, 2024-06-04).
Mobiltelefoner och annan elektronisk kommunikationsutrustning kan
innehålla information som kan vara till hjälp i arbetet med att klarlägga en
utlännings identitet. Det rör sig till exempel om bilder på pass eller andra
identitetshandlingar men också om bilder av betyg och andra handlingar
som kan användas för att koppla en person till ett visst mottagarland. Som
utredningen konstaterar innebär tillgången till sådan information också	81

Prop. 2025/26:263 ökade förutsättningar för en korrekt prövning av ansökningar om bl.a. uppehållstillstånd samt underlättar verkställigheten av beslut om avvisning eller utvisning och ett effektivt genomförande av inre utlänningskontroller.

Regeringen delar mot denna bakgrund utredningens bedömning att det finns anledning att införa ett nytt regelverk i utlänningslagen om omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning i syfte att bättre kunna klarlägga utlänningens identitet i migrationsprocessen. De nya bestämmelserna bör föras in 9 kap. UtlL.

Några remissinstanser ifrågasätter att en åtgärd som liknar ett straffprocessuellt tvångsmedel ska kunna tillämpas i utlänningsärenden. Utlänningslagen medger emellertid redan i dag en rätt att rikta olika typer av tvångsmedel mot utlänningar i migrationsprocessen helt utan samband med brottsmisstankar och även mot dem som söker skydd. Det saknas anledning att göra en annan bedömning nu, förutsatt att de föreslagna reglerna är väl avgränsade och utgör ett så litet intrång i den personliga integriteten som möjligt.

Vilken utrustning ska få omhändertas?

Regeringen bedömer liksom utredningen att såväl elektronisk kommunikationsutrustning som avläsningsbara informationssystem bör få omhändertas för undersökning.

Med elektronisk kommunikationsutrustning avses både befintlig och framtida teknisk utrustning som kan användas för elektronisk kommunikation. Begreppet har samma innebörd som i annan tvångsmedelsreglering (se t.ex. 23 kap. 9 a § och 27 kap. 19 § RB samt 5 kap. 4 § lagen [2022:700] om särskild kontroll av vissa utlänningar, i fortsättningen LSU). Begreppet omfattar alla slag av utrustning som kan användas för att kommunicera elektroniskt, till exempel datorer, mobiltelefoner, läsplattor, interaktiva högtalare, servrar, smarta klockor och annan liknande utrustning. Utrustning som är sammankopplad – fysiskt eller på annat sätt, till exempel genom blåtandsteknik – med elektronisk kommunikationsutrustning, till exempel sladdar, högtalare, tangentbord, USB-minnen, datormus och andra elektroniska tillbehör omfattas också av begreppet (se prop. 2019/20:64 s. 210 och 211).

Ett avläsningsbart informationssystem kan vara av fysisk karaktär som till exempel datorer, mobiltelefoner eller surfplattor, det vill säga elektronisk kommunikationsutrustning. Det kan också röra sig om informationssystem som inte i sig utgör elektronisk kommunikations- utrustning. De informationssystem som det då är fråga om är främst internetbaserade kommunikations- eller lagringstjänster. Begreppet avläsningsbart informationssystem förekommer i annan tvångslagstiftning (se till exempel 1 § lagen [2020:62] om hemlig dataavläsning och genomsökning på distans enligt 28 kap. 10 a § RB) och anses vedertaget i vart fall i tvångsmedelssammanhang (se prop. 2021/22:119 s. 76). Kommunikationstjänster innefattar till exempel tjänster för samtal och sms-meddelanden. Även andra liknande tjänster som till exempel webbmejl och andra typer av samtals- och meddelandetjänster omfattas av definitionen. Lagringstjänster kan till exempel vara tjänster som möjliggör lagring av data på annan plats än i den egna elektroniska kommunikations- utrustningen, så kallade molntjänster. Även tjänster som liknar

lagringstjänster utan att primärt vara det omfattas av begreppet. Det rör sig om till exempel chatt- eller meddelandefunktioner i en applikation som huvudsakligen har ett annat syfte, till exempel ett spel. Elektronisk kommunikationsutrustning och avläsningsbara informationssystem är begrepp som är teknikneutrala och som kan förväntas vara hållbara över tid även om tekniken utvecklas. Begreppen ska ha samma innebörd som i lagen om hemlig dataavläsning respektive rättegångsbalken.

En undersökning bör inledas genom att en elektronisk kommunikations- utrustning – till exempel en mobiltelefon eller en dator – omhändertas. Ett sådant omhändertagande möjliggör en undersökning av den information som finns lagrad i utrustningen. Via den omhändertagna utrustningen är det i många fall även möjligt att komma åt information i molnet, till exempel konversationer i chattapplikationer eller användarkonton på sociala medier, där information av intresse för utredningen kan vara lagrad. Ur ett effektivitetsperspektiv är det viktigt att låta en undersökning omfatta information som lagras både i och utanför det fysiska föremålet. Att det avläsningsbara informationssystemet ska kunna nås via den egendom som har omhändertagits innebär att det är tillåtet att gå in i till exempel chattapplikationer i en telefon eller sociala medier som kan nås via telefonen. Däremot är det inte tillåtet att myndigheterna använder sina egna datorer för att logga in på användarkonton eller liknande som kan antas ha använts av utlänningen.

Utrustningen ska få undersökas om den är i utlänningens besittning och

sannolikt har använts av honom eller henne...

När utrustningen har omhändertagits ska den under vissa förutsättningar få undersökas. Utredningen föreslår att det ska krävas att den egendom som ska omhändertas är i utlänningens besittning och att den sannolikt har använts av honom eller henne. Regeringen delar denna bedömning.

Frågan om besittning ska bedömas enligt de principer som gäller beträffande besittning i allmänhet. Besittningsbegreppet är förhållandevis brett. En utlänning kan anses ha besittning till egendom som tillhör någon annan, till exempel en partners mobiltelefon som påträffas i ett gemensamt boende. Utrustning som tillhör någon annan kan dock inte förväntas innehålla relevant information på samma sätt som utlänningens egen utrustning. Dessutom krävs det särskilt starka skäl för att ett omhändertagande för undersökning av tredje mans egendom ska vara proportionerligt. För att ett omhändertagande ska vara motiverat bör det därför, utöver ett krav på besittning, krävas att utrustningen sannolikt har använts av utlänningen. Bedömningen av om utrustningen sannolikt har använts av utlänningen måste göras med beaktande av omständigheterna i varje enskilt fall.

För att innehållet i ett avläsningsbart informationssystem ska få undersökas bör det också krävas att systemet sannolikt har använts av utlänningen. Ett avläsningsbart informationssystem som kan nås via den omhändertagna utrustningen, till exempel för att det finns en öppen inloggning på ett konto eller i en applikation, kan normalt sett presumeras ha använts av utlänningen. Visar det sig att den omhändertagna egendomen egentligen tillhör någon annan kan dock denna presumtion brytas. Det innebär till exempel att undersökning kan ske av utlänningens

Prop. 2025/26:263

Prop. 2025/26:263 användarkonto eller konversationer i en viss chattapplikation men inte av konton eller konversationer som tillhör någon annan – om det inte finns starka skäl som talar för att utlänningen använt dessa som sina egna vid mer än endast några enstaka tillfällen.

Som flera remissinstanser framför finns det vid en undersökning av elektronisk kommunikationsutrustning en ofrånkomlig risk för att undersökningen kommer att omfatta information som berör andra, till exempel foton, konversationer med utomstående på utlänningens konto eller liknande. Även denna typ av information bör få undersökas och, i de delar den är relevant, användas som underlag för att klarlägga utlänningens identitet. Som framgår i avsnitt 6.1.1 föreslår dock regeringen att det vid verkställighet av beslut om avvisning och utvisning och inre utlänningskontroller endast får fattas beslut om omhändertagande och undersökning av utrustning om det är nödvändigt i det enskilda fallet. Vid ansökan om uppehållstillstånd eller internationellt skydd föreslås bl.a. krav på att utlänningen inte kan göra sannolikt att den uppgivna identiteten är riktig. Det innebär att åtgärden bara kommer att kunna tillämpas då det inte är möjligt att klarlägga identiteten på något annat sätt. Till detta kommer att regeringen föreslår att handlingar som inte är av betydelse för klarläggandet av utlänningens identitet i samtliga nämnda situationer ska förstöras så snart som möjligt (se avsnitt 6.1.4).

…och kan antas innehålla information om utlänningens identitet

Det går inte att förutsätta att all elektronisk utrustning som utlänningen har i sin besittning och som denne använder innehåller information som kan bidra till att klarlägga hans eller hennes identitet. För att ett omhändertagande ska få ske bör det därför även krävas att utrustningen måste antas innehålla information om utlänningens identitet. Som några remissinstanser, bl.a. Institutet för mänskliga rättigheter, påpekar innebär det att det inte ställs något krav på konkreta omständigheter som talar för att det i utrustningen finns en viss typ av handling eller vissa specifika uppgifter om en utlännings identitet. Ett sådant krav skulle riskera att försvåra syftet med åtgärden som är att möjliggöra undersökning för att söka efter information som kan bidra till att klarlägga en utlännings identitet när identiteten inte har kunnat klarläggas på något annat vis.

Vid bedömningen av om utrustningen kan antas innehålla information om utlänningens identitet kan det vägas in hur utrustningen normalt sett används. Mobiltelefoner, datorer och surfplattor är exempel på utrustning som ofta används för privat bruk och det finns som regel också möjlighet att lagra information i sådan utrustning och att via utrustningen nå information genom avläsningsbara informationssystem. Mobiltelefoner, datorer och surfplattor kan därför som utgångpunkt antas innehålla information som är relevant för att klarlägga identiteten. En bedömning måste dock alltid göras utifrån vad som är känt i det enskilda fallet.

Några remissinstanser, bl.a. Svenska Röda korset, framför att utformningen av de nämnda grundläggande kraven för ett omhänder- tagande och undersökning kan leda till godtyckliga bedömningar som hotar rättssäkerheten. Kammarrätten i Sundsvall anser att det kan ifrågasättas om regleringen är tillräckligt tydlig och rättssäker, då lagtexten varken innehåller någon tydlig avgränsning av vad som är tillåtet eller

något krav på nödvändighet eller proportionalitet. Kammarrätten framför att detta är problematiskt främst när det gäller undersökning av avläsningsbara informationssystem. Även JO anser att de föreslagna bestämmelserna är utformade på ett sätt som ger alltför vida befogenheter. För att åtgärden ska vara effektiv gör regeringen, liksom utredningen bedömningen, att undersökningen inte kan begränsas till att bara avse att söka efter bilder av identitetshandlingar. Även annan information såsom fotografier, applikationer med sociala medier och kontaktuppgifter till familjemedlemmar kan t.ex. hjälpa myndigheterna att knyta en person till ett visst land. Som nämns ovan ska ett omhändertagande av utrustning vid inre utlänningskontroll eller vid verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning endast få ske om det bedöms nödvändigt. När det gäller ansökan om uppehållstillstånd och internationellt skydd ska i stället krav uppställas på att utlänningen inte kan göra sannolikt att den uppgivna identiteten är riktig och att ansökan inte kan prövas ändå.

Vilka handlingar i utrustningen ska få undersökas?

Endast handlingar som kan bidra till att klarlägga identiteten ska få undersökas. Det kan till exempel avse identitetshandlingar och annan relevant information som fotografier, som ensamma eller tillsammans med annan information kan bidra till att myndigheten kan fastställa utlänningens identitet. Att det ska vara fråga om handlingar som kan bidra till att klarlägga utlänningens identitet syftar till att avgränsa vilka handlingar som får undersökas. Avgränsningen har också betydelse för gallringen av kopierade handlingar som visar sig sakna betydelse för att klarlägga utlänningens identitet (se avsnitt 6.1.4).

Undersökningen får endast avse lagrad information. Det kan dock vara oundvikligt att viss information kommer in under tiden som undersökningen pågår, särskilt i de fall som undersökningen kräver internetuppkoppling. Det bör därför vara tillåtet att ta del av även sådan information om den kan antas bidra till att klarlägga utlänningens identitet. Däremot är det inte tillåtet att besluta om undersökning i syfte att ta del av handlingar eller information som ännu inte lagrats.

Med anledning av Kammarrätten i Sundsvalls påpekande om jurisdiktion noterar regeringen att Högsta domstolen i rättsfallet ”Den okända lagringsplatsen”, NJA 2023 s. 231, beträffande tvångsmedlet genomsökning på distans bl.a. slagit fast att ett beslut om det tvångsmedlet får meddelas även om den eftersökta informationen kan vara lagrad i utlandet. Domstolen konstaterade bl.a. att bestämmelsen enligt sin ordalydelse inte är begränsad till att enbart avse handlingar som är lagrade i Sverige. En sådan begränsning bedömdes inte heller vara åsyftad. Det stod enligt domstolen tvärtom klart att en begränsning av det slaget påtagligt skulle motverka syftet med lagstiftningen, eftersom myndigheterna då regelmässigt skulle vara hänvisade till att begära rättslig hjälp från utländska myndigheter (se p. 18 i nämnda rättsfall). Någon sådan avgränsning är inte heller avsedd nu. Tvärtom är det såväl önskvärt som lämpligt att även handlingar som finns lagrade utanför Sverige får undersökas med stöd av de nu föreslagna reglerna.

Det finns starka skäl för att en undersökning inte ska få omfatta sådana handlingar som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § RB. Det rör sig om

Prop. 2025/26:263

Prop. 2025/26:263 handlingar som kan antas innehålla uppgifter som en befattningshavare eller någon annan i 36 kap. 5 § RB inte får höras som vittne om, det så kallade frågeförbudet. Frågeförbudet gäller även vid vittnesförhör under en muntlig förhandling i de allmänna förvaltningsdomstolarna (se 25 § förvaltningsprocesslagen [1971:291]). Som en naturlig följd innebär detta att sådana handlingar inte heller får kopieras. Bland annat Stockholms universitet undrar hur förbudet mot att undersöka och kopiera uppgifter som hindrar beslag ska kunna upprätthållas i praktiken, utan att först ta del av själva dokumentationen. Som utredningen konstaterar måste en undersökning av informationen ske med försiktighet samtidigt som den som genomför undersökningen måste ha god kännedom om vilken information som omfattas av frågeförbudet i 36 kap. 5 § RB och måste vara uppmärksam på att handlingar som innehåller sådan information kan finnas i undersökningsmaterialet.

Vilka handlingar ska få kopieras?

En viktig förutsättning för att omhändertagande och undersökning av handlingar i elektronisk kommunikationsutrustning ska kunna bidra till att klarlägga utlänningens identitet är att den information som finns på informationsbäraren kan säkras. Det finns olika sätt att säkra elektroniskt lagrad information – antingen genom att föremålet som innehåller den elektroniskt lagrade informationen är omhändertaget eller genom att informationen i föremålet kopieras. Vid ett omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning med stöd av utlänningslagen i syfte att klarlägga utlänningens identitet är det inte den elektroniska kommunikationsutrustningen i sig som är av intresse för myndigheterna, utan viss information som kan finnas i den eller i ett avläsningsbart informationssystem.

Möjlighet att kopiera handlingar av betydelse för viss utredning finns i dag i annan lagstiftning. Handlingar som skäligen kan antas ha betydelse för utredning om brott eller om utvidgat förverkande och som påträffas vid en husrannsakan eller en genomsökning på distans får kopieras enligt 27 kap. 17 a § RB. Även vid omhändertagande och undersökning av elektronisk kommunikationsutrustning med stöd av LSU finns möjlighet att kopiera informationen i den omhändertagna utrustningen, om det t.ex. krävs för att klarlägga om en utlänning tillhör eller verkar för en organisation eller grupp som planlägger eller förbereder brott enligt terroristbrottslagen (se 5 kap. 4 § andra stycket LSU).

Regeringen delar mot denna bakgrund utredningens bedömning att handlingar som finns i den elektroniska kommunikationsutrustningen som omhändertas för undersökning och avläsningsbara informationssystem ska få kopieras. Det finns flera omständigheter som gör att en möjlighet att kopiera information som påträffas vid en undersökning av elektronisk kommunikationsutrustning innebär fördelar både för myndigheterna och den enskilde utlänningen. Det är exempelvis mindre ingripande för utlänningen om myndigheterna får möjlighet att kopiera informationen, eftersom det leder till att utrustningen kan återlämnas snabbare. Myndigheterna har även ett intresse av att behålla kopior av relevanta handlingar för att kunna använda dem som bevisning i ett ärende om

uppehållstillstånd eller för att kunna verkställa ett beslut om avvisning Prop. 2025/26:263 eller utvisning.

I möjligaste mån bör endast sådan information som faktiskt är av intresse
för utredningen av utlänningens identitet kopieras. Det kan dock vara svårt
att redan vid tidpunkten för den tekniska undersökningen av utrustningen
bedöma vilken information som är relevant. Bedömningen kan kräva en
genomgång av ärendet. Det kan därför inte uteslutas att det i vissa fall kan
finnas behov av att göra en så kallad spegelkopia av hela innehållet i
omhändertagen utrustning. Om det visar sig att information i en framställd
kopia inte har betydelse för att klarlägga utlänningens identitet ska kopian
förstöras så snart som möjligt, dock senast när ärendet eller kontrollen
avslutas (se avsnitt 6.1.4). Handlingar som inte får undersökas får inte
heller kopieras (se avsnittet ovan om vilka handlingar som får undersökas).
Skyddsvärda uppgifter kommer att omfattas av stark sekretess
Elektronisk kommunikationsutrustning och innehållet i denna samt i ett
avläsningsbart informationssystem är allmänna handlingar när de har
inkommit till en myndighet och förvaras hos denna i den mening som
avses i tryckfrihetsförordningen. En upptagning på en hårddisk har ansetts
vara inkommen till myndigheten när beslaget verkställs och får anses vara
förvarad hos myndigheten så snart den är tillgänglig för myndigheten
genom att den med tekniskt hjälpmedel kan avläsas, avlyssnas eller på
annat sätt uppfattas (se rättsfallet HFD 2018 ref. 17). Även kopior av
allmänna handlingar är att betrakta som allmänna handlingar.
Som utredningen konstaterar kan uppgifterna i den omhändertagna
utrustningen och i kopior av innehållet omfattas av sekretess med stöd av
framför allt 37 kap. 1 § OSL. Sekretessen gäller bl.a. i verksamhet för
kontroll över utlänningar för uppgift om en enskilds personliga
förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den
enskilde eller någon närstående till denne lider men. Sekretessen enligt
37 kap. 1 § första stycket OSL gäller också hos en myndighet som lämnar
biträde i sådant ärende eller sådan verksamhet (se 37 kap. 1 § fjärde
stycket OSL).
Kammarrätten i Stockholm och Stockholms universitet anser att absolut
sekretess bör övervägas till skydd för uppgifterna. Det beror på att
sekretess enligt 37 kap. 1 § OSL kan brytas bl.a. med stöd av 10 kap. 27 §
OSL. Regeringen har förståelse för denna synpunkt men konstaterar
samtidigt att den sekretess som gäller enligt 37 kap. 1 § OSL innebär en
presumtion för sekretess. De skyddsvärda uppgifter som finns i en
omhändertagen elektronisk kommunikationsutrustning och i ett
avläsningsbart informationssystem kommer att ha ett tillräckligt starkt
skydd med stöd av gällande bestämmelser.
Det bör inte införas en nedre åldersgräns för den som beslutet riktas mot
En undersökning av elektronisk kommunikationsutrustning och avläs-
ningsbara informationssystem görs i syfte att hitta handlingar som kan
bidra till ett klarläggande av utlänningens identitet. Det gör att det inte
alltid kommer att vara tydligt hur gammal den person är som
tvångsåtgärden riktar sig mot. Att ett barns identitet klarläggs kan
dessutom möjliggöra för myndigheterna att bättre skydda barnet mot att	87
	87

Prop. 2025/26:263 fara illa. Till skillnad från Rädda Barnen m.fl. bedömer regeringen att det därmed finns goda skäl för att en undersökning av elektronisk kommunikationsutrustning och avläsningsbara informationssystem bör kunna göras även när den som undersökningen riktas mot inte har fyllt 18 år. Någon nedre åldersgräns för den som tvångsåtgärden ska få riktas mot bör därför inte införas.

Som utredningen konstaterar är det samtidigt fråga om en ingripande tvångsåtgärd och barnets ålder bör särskilt beaktas i den proportionalitets- avvägning som ska göras inför beslutet om tvångsåtgärden. Verkställigheten ska under alla förhållanden göras på ett barnanpassat sätt och principen om barnets bästa ska vara vägledande både i bedömningen av om det finns behov av tvångsåtgärden och vid verkställigheten i de fall ett beslut om undersökning av kommunikationsutrustning riktas mot någon som är under 18 år. Som framgår i resonemangen ovan rör bestämmelserna sådan utrustning som är i den berörda utlänningens besittning och sannolikt har använts av honom eller henne. De omfattar därmed inte en möjlighet att omhänderta t.ex. ett barns utrustning i syfte att kartlägga dennes närståendes identitet.

6.1.1I vilka situationer och av vilka myndigheter ska ett beslut om omhändertagande få fattas?

Regeringens förslag

Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Migrationsverket och Kustbevak- ningen ska få fatta beslut om att omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning för att undersöka handlingar i denna samt i avläsningsbara informationssystem som kan nås via utrustningen i följande situationer.

–Vid en inre utlänningskontroll om det är nödvändigt för att fastställa en utlännings identitet.

–Vid prövning av en ansökan om uppehållstillstånd eller internationellt skydd som har gjorts sedan utlänningen kom till Sverige eller därefter, om utlänningen inte kan göra sannolikt att den uppgivna identiteten är riktig och om rätten till uppehållstillstånd eller internationellt skydd inte kan bedömas ändå.

–Vid verkställighet av ett beslut om avvisning och utvisning om det är nödvändigt för att beslutet ska kunna verkställas.

Om Migrationsverket begär det ska Polismyndigheten verkställa den undersökning som Migrationsverket beslutat om. Handlingar som Polismyndigheten kopierar vid undersökningen ska överlämnas till Migrationsverket.

Ett beslut om omhändertagande och undersökning ska gälla omedelbart samt dokumenteras och motiveras.

	Utredningens förslag
	Förslaget från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens.
88	Utredningen föreslår inte att den föreslagna bestämmelsen i 9 kap. 20 §

utlänningslagen även får användas vid prövning av ansökan om inter-	Prop. 2025/26:263
nationellt skydd.
Remissinstanserna
De flesta remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslaget.
Migrationsverket bedömer att myndighetens möjligheter att göra
omhändertaganden i samband med en ansökan om uppehållstillstånd
kommer att vara begränsade med förslaget. Även Justitiekanslern
ifrågasätter om syftet med omhändertagande vid prövning av en ansökan
om uppehållstillstånd kan uppnås genom den föreslagna utformningen och
anser att det behöver förtydligas i vilka situationer denna möjlighet kan
komma att tillämpas. Justitiekanslern anser samtidigt att för stora
möjligheter att vidta den föreslagna åtgärden redan på ansökningsstadiet
riskerar att få till följd att beviskravet för att fastställa en utlännings
identitet i praktiken höjs.
Stockholms universitet (Juridiska fakulteten) anser att förslaget rörande
inre utlänningskontroll tjänar ett godtagbart syfte men att det framstår som
lämpligt att det klargörs att åtgärden ska vara ”nödvändig i det enskilda
fallet” och inte bara ”nödvändig”. Universitetet ställer sig vidare frågande
till varför det inte föreslås att åtgärden ska vara nödvändig även när den
används vid prövning av ansökan om uppehållstillstånd.
Integritetsskyddsmyndigheten föreslår att kravet formuleras så att åtgärden
ska vara ”absolut nödvändig” för att säkerställa en balans mellan
integritetsintresset och intresset av att säkerställa identiteten hos den som
kontrolleras.
Polismyndigheten anser att det bör övervägas om det ska finnas
möjlighet att omhänderta handlingar och kommunikationsutrustning även
i andra fall, t.ex. vid sannolikhetsförvar.
Några remissinstanser, däribland Kammarrätten i Sundsvall och
Svenska Röda Korset, förespråkar att proportionalitetsprincipen lagfästs i
de föreslagna bestämmelserna.
Stockholms universitet påpekar att det skydd som den enskilde ges
genom möjligheten att överklaga blir mycket begränsat och att
förvaltningsrättsliga rättsmedel riskerar att bli verkningslösa om
omhändertaganden ska verkställas omedelbart.
Skälen för regeringens förslag
I vilka situationer bör beslut om omhändertagande fattas?
Regeringen anser, liksom utredningen, att det finns ett behov att införa en
möjlighet att omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning för
undersökning i de situationer som tillsammans i princip täcker hela
migrationsprocessen, nämligen vid inre utlänningskontroll, vid prövning
av en ansökan om uppehållstillstånd eller internationellt skydd och när ett
beslut om avvisning eller utvisning ska verkställas.
Vid inre utlänningskontroll
En inre utlänningskontroll med stöd av 9 kap. 9 § UtlL syftar till att
upptäcka och ingripa mot olovlig vistelse i landet. Det är av stor vikt för
staten att veta vem som befinner sig här. I dag finns vissa åtgärder som kan	89

Prop. 2025/26:263 vidtas i syfte att få fram underlag som kan klarlägga utlänningens identitet vid en inre utlänningskontroll. Flera av de åtgärder som kan vidtas är dock inriktade på att hitta skriftliga urkunder och andra fysiska handlingar som kan visa utlänningens identitet. Som utredningen konstaterar är befintliga åtgärder inte alltid tillräckliga för att utlänningens identitet ska kunna klarläggas. Det är inte alltid så att en utlänning har tillgång till sådana handlingar eller att de förvaras på ett sådant sätt att de kan nås av svenska myndigheter. Eftersom underlag av betydelse för att klarlägga en utlännings identitet kan finnas i elektronisk kommunikationsutrustning finns det skäl att införa en möjlighet att omhänderta sådan utrustning för undersökning även vid inre utlänningskontroll.

Omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning för undersökning är en ingripande åtgärd och höga krav bör därför ställas för att åtgärden ska få vidtas. Det bör krävas att åtgärden ska vara nödvändig för att fastställa en utlännings identitet för att ett omhändertagande ska få ske vid en inre utlänningskontroll. I kravet på att omhändertagandet ska vara nödvändigt ligger att det måste föreligga starka skäl för att besluta om åtgärden i det enskilda fallet. Ett exempel på en situation där ett omhändertagande kan vara nödvändigt är när en utlänning vid en inre utlänningskontroll, trots Polismyndighetens eller Kustbevakningens ansträngningar, inte har medverkat till att klarlägga sin identitet på ett tillfredsställande sätt. I bedömningen av om ett omhändertagande är nödvändigt inryms även att det måste beaktas om underlag kan fås fram genom en mindre ingripande åtgärd. Det finns inte skäl för ett krav på att åtgärden ska vara ”absolut nödvändig”.

De befogenheter och kontrollåtgärder som får vidtas enligt de allmänna bestämmelserna om inre utlänningskontroll i 9 kap. UtlL gäller även vid en kontroll som vidtas enligt lagen (2023:474) om polisiära befogenheter i gränsnära områden. Det innebär att det kommer att vara möjligt att omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning oavsett om kontrollen sker med stöd av den allmänna bestämmelsen i 9 kap. 9 § UtlL eller 3 § lagen om polisiära befogenheter i gränsnära områden, under förutsättning att övriga krav för ett sådant omhändertagande är uppfyllda.

Vid prövning av en ansökan om uppehållstillstånd

Utredningen föreslår att omhändertagande och undersökning av elektro- nisk kommunikationsutrustning ska få beslutas vid prövning av en ansökan om uppehållstillstånd, inbegripet en asylansökan, om utlänningen inte kan göra sannolikt att den uppgivna identiteten är riktig och om rätten till uppehållstillstånd inte kan bedömas ändå. Ett antal remissinstanser framför synpunkter på bl.a. vad gäller behovet och den föreslagna avgränsningen.

Att en utlännings identitet är klarlagd är viktigt för prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd, även om det i vissa fall är möjligt att fatta beslut trots bristfälligt underlag i fråga om en sökandes identitet. Eventuell information om identiteten, som kan hittas vid en undersökning av handlingar i omhändertagen utrustning, kan till exempel vara av värde för att avgöra om åberopade skyddsskäl prövas gentemot rätt land. Om det vid prövningen av ansökan visar sig att utlänningen inte har rätt att vistas i Sverige ska ansökan avslås och ett beslut om avvisning eller utvisning

meddelas. För att ett sådant beslut ska kunna fattas med angivande av rätt mottagandeland krävs att det finns underlag för att bedöma utlänningens identitet. Även om Migrationsverket i många fall kan pröva en ansökan trots att identiteten inte är klarlagd eller ens har gjorts sannolik är det inte lika vanligt att ansökan prövas om t.ex. sökandens medborgarskap är okänt. Möjligheten till åtgärden kan användas i de fall då det finns ett starkt behov av ytterligare utredning om utlänningens identitet för att kunna bedöma en ansökan. Sammanfattningsvis delar regeringen utredningens bedömning av att det finns skäl att föreslå en möjlighet att kunna omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning även vid en ansökan om uppehållstillstånd.

Som utredningen konstaterar är det inte proportionerligt med en möjlighet att omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning i samtliga fall då en utlänning ansöker om uppehållstillstånd. Som förutsättningar bör uppställas motsvarande krav som gäller vid beslut om så kallat identitetsförvar (se närmare i 10 kap. UtlL). Det innebär att tvångsåtgärden ska kunna riktas mot utlänningen om denne inte kan göra sannolikt att den identitet han eller hon uppger är riktig och att hans eller hennes rätt att få resa in och vistas i Sverige inte kan bedömas ändå. Identiteten kan göras sannolik på andra sätt än genom uppvisande av pass eller andra identitetshandlingar, till exempel genom uppgifter från andra personer eller genom att utlänningens berättelse bedöms vara trovärdig. Den föreslagna regleringen innebär med andra ord att det inte kommer att vara möjligt att omhänderta och undersöka handlingar i elektronisk kommunikationsutrustning i de fall det på befintligt underlag står klart att utlänningens ansökan kan bedömas ändå. Tvångsåtgärden kommer inte heller att få tillämpas om identiteten kan klarläggas på annat mindre ingripande vis. Det är mot denna bakgrund inte nödvändigt att lägga till som förutsättning att åtgärden dessutom ska vara nödvändig, så som Stockholms universitet (Juridiska fakulteten) påpekar.

Migrationsverket anser att den föreslagna avgränsningen av förslaget är för begränsande. Det är enligt Migrationsverket inte ovanligt att det går att bedöma rätten till uppehållstillstånd även om utlänningen inte gjort sin identitet sannolik. Migrationsverket anser att det i praktiken kommer att innebära att elektronisk utrustning oftast kommer att omhändertas först i verkställighetsstadiet. Utredningen understryker emellertid, vilket även Justitiekanslern påpekar, att allt för stora möjligheter att vidta den nu aktuella tvångsåtgärden för att utreda utlänningens identitet redan på ansökningsstadiet skulle riskera att förändra ordningen för hur en ansökan ska bedömas, vad som gäller beträffande bevisbördans placering och styrkan på den bevisning som krävs. Regeringen delar därför utredningens bedömning i fråga om den föreslagna avgränsningen.

Vid prövning av en ansökan om internationellt skydd

EU:s migrations- och asylpakt antogs våren 2024. Det är ett omfattande regelverk bestående av tio rättsakter som syftar till att etablera ett gemensamt och harmoniserat system för asyl och migration inom EU. Merparten av rättsakterna ska börja att tillämpas den 12 juni 2026. För att anpassa svensk rätt till den nya systematiken som rättsakterna kommer att innebära beslutade regeringen den 30 april 2026 propositionen

Prop. 2025/26:263

Prop. 2025/26:263 Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt (prop. 2025/26:262). I den föreslås bl.a. att begreppet asyl i utlänningslagen ska upphävas och att begreppet asylansökan ska ersättas med det EU-rättsliga begreppet ansökan om internationellt skydd. Förslagen innebär vidare att en ansökan om internationellt skydd inte längre ska betraktas som en ansökan om uppehållstillstånd och att uppehållstillstånd ska vara den rättighet som följer av att flyktingstatus eller status som subsidiärt skyddsbehövande beviljas. Den föreslagna tvångsåtgärden bör vara tillämplig även i dessa fall. Någon ändring i sak i förhållande till utredningens förslag är inte avsedd.

Vid verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning

När ett beslut om avvisning eller utvisning har fattats är handlingar som visar utlänningens identitet av stor betydelse för möjligheten att verkställa beslutet. Det behövs för att få resehandlingar utfärdade men även då det kan komma fram skäl att ifrågasätta att utlänningen kommer från det land som anges i beslutet om avvisning eller utvisning. Det finns därför ett behov av att kunna omhänderta elektronisk utrustning i samband med att ett beslut om avvisning och utvisning ska verkställas. Detsamma gäller beslut om återvändande i ärenden om internationellt skydd och för beslut om överföring enligt asyl- och migrationshanteringsförordningen (jfr förslaget till 1 kap. 9 § UtlL i prop. 2025/26:262).

Samtidigt skulle det innebära en alltför långtgående reglering om ett omhändertagande fick ske i samtliga fall där en utlänning har ett gällande beslut om avvisning eller utvisning. För att tvångsåtgärden ska få vidtas bör det därför – utöver att det finns ett beslut som ska verkställas och att de grundläggande förutsättningarna som anges i avsnitt 6.1 är uppfyllda – även krävas att den information som eftersöks är nödvändig för att verkställa beslutet. Motsvarande krav på nödvändighet gäller bland annat för att omhänderta en utlänning för att förbereda eller genomföra en verkställighet (jfr 9 kap. 12 § UtlL). Kravet på nödvändighet innebär att åtgärden måste förväntas bli verkningsfull, det vill säga bidra till att klarlägga utlänningens identitet och på så sätt öka förutsättningarna för att ett beslut om avvisning eller utvisning kan verkställas. Bedömningen av om åtgärden är nödvändig måste göras utifrån omständigheterna i varje enskilt fall. Vid bedömningen bör det bland annat fästas vikt vid om utlänningen inte själv på ett trovärdigt sätt medverkar till att klarlägga sin identitet, till exempel genom att skaffa fram relevanta identitetshandlingar.

Möjligheten att undersöka handlingar i elektronisk kommunikationsutrustning bör användas endast när det inte finns andra mindre ingripande sätt att få fram underlag som kan klarlägga identiteten.

Att det finns någon annan omständighet än en utlännings identitet som för tillfället hindrar verkställighet innebär inte att det måste anses saknas behov av att undersöka elektronisk kommunikationsutrustning. Det bör därför vara möjligt att även i sådana situationer använda sig av det föreslagna tvångsmedlet, om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda.

Det saknas beredningsunderlag för att inom ramen för det här lagstiftningsärendet överväga om åtgärden ska få användas vid t.ex. sannolikhetsförvar.

Vilka myndigheter ska få besluta om omhändertagande?

Utredningen föreslår att Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Migrations- verket och Kustbevakningen ska få fatta beslut om omhändertagandet av utrustningen i fråga. Ingen remissinstans invänder mot förslaget. Även regeringen anser att förslaget är väl avvägt.

Vid en inre utlänningskontroll bör därmed Polismyndigheten, som ansvarar för dessa kontroller, ha möjlighet att besluta om omhändertagande och undersökning. Kustbevakningen, som får biträda Polismyndigheten vid en sådan kontroll och som utövar kontroller i anslutning till sjötrafiken, bör också ha möjlighet att besluta om omhändertagande i de fall en sådan kontroll utövas av myndigheten.

Vid prövning av en ansökan om uppehållstillstånd och internationellt skydd bör Migrationsverket och Polismyndigheten ha möjlighet att fatta beslut om åtgärden. I praktiken är det främst Migrationsverket som i dessa fall har bäst förutsättningar att göra bedömningen av behovet. Det finns emellertid skäl för att även Polismyndigheten ges en sådan möjlighet. Detta gäller särskilt mot bakgrund av regeringens förslag om kroppsvisitation för att söka efter pass eller andra identitetshandlingar (se avsnitt 6.3).

När ett beslut om avvisning eller utvisning ska verkställas bör beslut om tvångsåtgärden fattas av den myndighet som ansvarar för verkställigheten i det aktuella fallet, nämligen Migrationsverket eller Polismyndigheten.

Migrationsverket ska få begära hjälp av Polismyndigheten att utföra undersökningen

Migrationsverket bör få begära hjälp av Polismyndigheten att genomföra den föreslagna undersökningen. Migrationsverket bör få del av resultatet av undersökningen efter det att den genomförts. När Polismyndigheten genomför en undersökning på uppdrag av Migrationsverket bör myndigheten även få kopiera handlingar. Det uppgiftsutbyte mellan myndigheterna som detta medför ska ske med den föreslagna bestämmelsen som grund.

Åtgärden får endast beslutas och genomföras om den är proportionerlig

Användning av tvångsmedel och andra ingripande åtgärder som innebär intrång i enskildas fri- och rättigheter får bara tillgripas om åtgärden står i rimlig proportion till de olägenheter som åtgärden medför. Detta är ett uttryck för proportionalitetsprincipen. Principen innebär ett skydd för enskildas intressen mot en ensidig prioritering av det allmännas behov vid myndigheternas agerande.

Några remissinstanser, bl.a. Kammarrätten i Sundsvall, anser att den omständigheten att en åtgärd måste vara proportionerlig inte kommer till uttryck i de föreslagna bestämmelserna, vilket enligt domstolen vore motiverat med tanke på det integritetsintrång som de möjliggör. Kammarrätten framför även att det kan behöva förtydligas i vad mån 1 kap. 8 § UtlL eller några andra proportionalitetsbestämmelser är tillämpliga och effekterna av dem.

Sedan den 1 augusti 2025 finns en uttrycklig reglering av proportionalitetsprincipen i 1 kap. 8 § andra stycket UtlL. Av paragrafen framgår bl.a. att en ingripande åtgärd enligt utlänningslagen endast får

Prop. 2025/26:263

Prop. 2025/26:263 användas om den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig, ska den användas. Vid införandet av ändringen ansågs att bestämmelsen skulle utformas generellt och placeras i lagens första kapitel för att det tydligt skulle framgå att principen omfattar alla för den enskilde ingripande åtgärder enligt utlänningslagen. Kravet på proportionalitet omfattar såväl ett beslut om en viss åtgärd som genomförandet av den (se prop. 2024/25:161 s. 67). Mot den bakgrunden saknas skäl att låta proportionalitetsprincipen komma till uttryck i de nu föreslagna bestämmelserna.

Som utredningen konstaterar är ett första led i bedömning av om åtgärden är proportionerlig att överväga om åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet, det vill säga om myndigheten genom en undersökning kan antas få fram ytterligare information om utlänningens identitet som kan bidra till att den blir klarlagd. Därefter behöver det övervägas om åtgärden är mer långtgående än vad som behövs. Det kan till exempel finnas mindre ingripande åtgärder som kan göra det möjligt att få fram motsvarande information. Utlänningen kan kanske självmant lämna in handlingar eller visa upp delar av innehållet i sin telefon. Möjligheten att ta med utlänningen till mottagarlandets ambassad kan också utnyttjas. Ett sådant omhändertagande som nu är i fråga bör komma i fråga först om pass och andra identitetshandlingar inte har kunnat hittas, ens med de tvångsåtgärder som får användas för detta ändamål. Omhändertagande bör också komma i fråga först om identiteten inte kan klarläggas genom kontroll med biometriska uppgifter.

Frågan blir sedan om åtgärden står i rimlig proportion till de olägenheter som den kan tänkas medföra för utlänningen. Här behöver flera olika faktorer tas i beaktande. En fråga är i vilket skede av processen som åtgärden vidtas. Det bör krävas ett starkare behov av åtgärden för att den ska anses ska vara proportionerlig innan ett beslut om avvisning eller utvisning har fattats. När ett sådant beslut väl har fattats och fått laga kraft framstår det som klart att behovet av åtgärden generellt är större. I ett sådant skede är det klart att utlänningen inte längre har rätt att vistas i Sverige och undersökningen sker som ett led i att verkställa det beslutet, vilket är ett prioriterat intresse.

Om den utrustning som ska omhändertas utgör utlänningens primära möjlighet till kontakt med anhöriga eller liknande uppstår ofta större olägenheter för utlänningen än om så inte är fallet. Ett omhändertagande som kan förväntas bestå under en längre tid framåt ökar också olägenheterna och ställer krav på ett starkare behov. Om utlänningen är tagen i förvar och därför av andra skäl ändå inte har fri tillgång till den utrustning som omhändertas kan ett omhändertagande å andra sidan medföra att åtgärden framstår som mindre ingripande. Även då behöver emellertid beaktas i vilken utsträckning utlänningen får använda utrustningen för att hålla kontakt med t.ex. anhöriga.

Riktar sig tvångsåtgärden mot ett barn krävs som regel ett större behov av åtgärden för att den ska få genomföras. I ett sådant fall måste också särskild hänsyn tas vid själva verkställigheten av åtgärden.

Beslutet bör gälla omedelbart och dokumenteras	Prop. 2025/26:263
För att ett omhändertagande ska pågå så kort tid som möjligt anser
utredningen att ett beslut om omhändertagande ska gälla omedelbart och
verkställas utan hinder av att beslutet har överklagats. Som Stockholms
universitet påpekar innebär möjligheten att verkställa ett beslut om
omhändertagande omedelbart en begränsning av det skydd som den
enskilde ges genom överprövning. Regeringen bedömer dock att det är en
nödvändig förutsättning för att syftet med den föreslagna regleringen ska
kunna uppfyllas. Annars finns det en risk för att genomförandet av
åtgärden drar ut på tiden samt att möjligheterna att vid undersökningen
hitta handlingar som kan bidra till att klarlägga utlänningens identitet
försämras. Det ska därför regleras att ett beslut om omhändertagande ska
gälla omedelbart, vilket också innebär att en undersökning av handlingar
får ske utan hinder av att beslutet om omhändertagande inte fått laga kraft.
Möjligheten att i vissa fall enligt förvaltningslagen verkställa beslut
omedelbart är inte tillräcklig.
Utredningen överväger en hantering som innebär att beslutet om
omhändertagande gäller omedelbart, men själva undersökningen av
handlingar inte får verkställas förrän domstolen efter ett överklagande tagit
ställning till ett yrkande om inhibition. En liknande reglering gäller till
exempel vid verkställighet av vissa avvisningsbeslut (jfr 12 kap. 8 a §
UtlL). Det bör emellertid vara sällsynt att själva undersökningen av
utrustningen kommer att ha hunnit göras redan innan en domstol har tagit
ställning till ett yrkande om inhibition (jfr avsnitt 6.1.5). Dessutom kan
inte ett beslut om omhändertagande för undersökning jämföras med ett
beslut om avvisning eller utvisning. Ett beslut om omhändertagande avser
ett processuellt tvångsmedel medan beslut om avvisning eller utvisning
utgör avgöranden i sak.
Ett beslut om omhändertagande och undersökning av elektronisk
kommunikationsutrustning bör vara skriftligt och motiverat.

6.1.2Vilka tvångsåtgärder ska få användas vid verkställigheten?

Regeringens förslag

Polismyndigheten, Säkerhetspolisen och Kustbevakningen ska få kroppsvisitera en utlänning och undersöka hans eller hennes bagage, handresgods, handväskor eller liknande för att söka efter utrustning som kan omhändertas med stöd av de föreslagna bestämmelserna om omhändertagande av elektronisk utrustning för undersökning, om det kan antas att utlänningen har sådan utrustning med sig.

Kroppsvisitationen ska inte få göras mer ingående än vad som krävs med hänsyn till ändamålet och ett vittne ska om möjligt närvara. En kvinna ska inte få kroppsvisiteras av eller i närvaro av andra män än läkare eller legitimerade sjuksköterskor. Om en visitation innebär att enbart ett föremål som en kvinna har med sig undersöks, ska visitationen dock få genomföras och bevittnas av en man. Det ska föras

protokoll över kroppsvisitationen.

Prop. 2025/26:263 Om det finns anledning att anta att en utlänning har möjlighet att genom biometrisk autentisering öppna biometriska spärrar i elektronisk kommunikationsutrustning eller i avläsningsbara informationssystem som kan nås via utrustningen ska han eller hon vara skyldig att på tillsägelse medverka till detta, om en undersökning av handlingar annars försvåras. Om utlänningen inte medverkar till detta ska en polisman eller en tjänsteman vid Kustbevakningen få genomföra autentiseringen.

Migrationsverket ska få begära Polismyndighetens hjälp med att verkställa ett omhändertagandebeslut om utlänningen vägrar att följa beslutet.

Protokoll ska föras över verkställigheten av undersökningen.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslaget. Rädda Barnen, Institutet för mänskliga rättigheter och Sveriges Stadsmissioner avstyrker förslaget. Institutet för mänskliga rättigheter anser inte att en möjlighet att kroppsvisitera personer för att omhänderta och undersöka elektroniska kommunikationsutrustning kan vara en proportionerlig inskränkning i den personliga integriteten och rätten till privatliv. Rädda Barnen och Sveriges Stadsmissioner pekar särskilt på att förslaget innebär en långtgående inskränkning av barns rätt till privat- och familjeliv som inte kan anses stå i proportion till syftet att fastställa identitet och ursprungsland för att möjliggöra återvändande, att det saknas en tydlig åldersgräns och explicita proportionalitetskrav för barn samt att det är oacceptabelt att kroppsvisitera barn för att hitta mobiltelefoner och tvinga barn att låsa upp dem med biometriska metoder.

Stockholms universitet (Juridiska fakulteten) anser att polisens och Migrationsverkets befogenheter när det gäller möjligheten att framtvinga utlänningens medverkan till biometrisk autentisering bör preciseras.

Migrationsverket anser att det behöver förtydligas att myndigheten ska kunna begära den hjälp som behövs av Polismyndigheten för att kunna genomföra själva omhändertagandet med stöd av den föreslagna bestämmelsen i 9 kap. 25 § UtlL. Polismyndigheten i sin tur anser att i de fall som utlänningar är förvarstagna bör det förtydligas när Migrationsverket får verkställa ett omhändertagandebeslut som fattats av verket eller Polismyndigheten.

Kustbevakningen framför att avsaknaden av rättsligt stöd för husrannsakan i syfte att, på annan plats än i gränsnära områden, söka efter elektronisk kommunikationsutrustning samt pass eller andra identitetshandlingar ger Kustbevakningen sämre förutsättningar än Polismyndigheten att genomföra sådana kontroller.

Skälen för regeringens förslag

Kroppsvisitation och husrannsakan för att söka efter utrustning

Utredningen föreslår att om en utlänning inte medverkar till att överlämna elektronisk kommunikationsutrustning som kan omhändertas enligt de nu föreslagna bestämmelserna, får en polisman eller tjänsteman vid Kustbevakningen, i den utsträckning som behövs för att söka efter sådan utrustning, bl.a. kroppsvisitera utlänningen och undersöka exempelvis hans eller hennes väskor. Några remissinstanser ifrågasätter behovet av åtgärden och framför bl.a. att kroppsvisitation innebär ett intrång i den personliga integriteten och rätten till privatliv som inte är proportionerlig, särskilt när det gäller barn.

En polisman får i dag kroppsvisitera enskilda bland annat med stöd av 19 och 19 a §§ polislagen, till exempel av säkerhetsskäl eller för att fastställa personens identitet. Möjligheten till kroppsvisitation med stöd av polislagen i syfte att fastställa en persons identitet är dock begränsad till situationen där personen som ska identifieras ska gripas eller på annat sätt omhändertas. När Polismyndigheten ska söka efter sådan elektronisk kommunikationsutrustning som ska omhändertas genom den nu föreslagna tvångsåtgärden saknas alltså möjlighet att genomföra kroppsvisitation med stöd av hittillsvarande regler i polislagen. Möjlighet att kroppsvisitera en utlänning finns däremot i samband med inresekontroll i den utsträckning det är nödvändigt för att ta reda på utlänningens identitet (9 kap. 2 § UtlL). Kroppsvisitation får även ske vid en inre utlänningskontroll om en utlänning inte på begäran överlämnar pass eller andra handlingar som visar att han eller hon har rätt att uppehålla sig i Sverige (9 kap. 9 a § UtlL).

En möjlighet att kroppsvisitera en utlänning i syfte att verkställa ett beslut om omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning är nödvändig, eftersom det annars finns risk för att undersökning i många fall inte kommer att kunna genomföras, då det kan antas att utlänningar i vissa fall inte självmant kommer att vilja lämna ifrån sig den utrustning som ska omhändertas. Användandet av en tvångsåtgärd i form av kroppsvisitation i dessa fall kan också motiveras av att åtgärden syftar till att få fram information om utlänningens identitet samt att bidra till att ett beslut om avvisning eller utvisning ska kunna verkställas. Det bidrar i sin tur till att värna viktiga intressen som att upprätthålla den reglerade invandringen, bekämpa brott och motverka skuggsamhället (jfr prop. 2023/24:12 s. 14).

Regeringen vill vidare understryka att proportionalitetsprincipen ska beaktas såväl vid beslutet om som vid genomförandet av kroppsvisitation (se 1 kap. 8 § UtlL och regeringens överväganden om detta i avsnitt 6.1.1). När det gäller barn ska barnets ålder särskilt beaktas. Verkställigheten ska också göras på ett barnanpassat sätt och principen om barnets bästa ska vara vägledande både i bedömningen av om det finns behov av tvångsåtgärden och vid verkställigheten.

Möjligheten till kroppsvisitation bör utformas på motsvarande sätt som

9 kap. 9 a § UtlL, som ger möjlighet att kroppsvisitera en utlänning i syfte att söka efter pass eller andra identitetshandlingar i samband med en inre utlänningskontroll. Möjligheten bör gälla i samtliga situationer där ett omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning kan bli aktuellt. Som utredningen föreslår bör även de förfaranderegler som gäller

Prop. 2025/26:263

Prop. 2025/26:263 enligt 9 kap. 2 § tredje–femte styckena UtlL gälla även för den nya möjligheten till kroppsvisitation. Det innebär bland annat att kroppsvisitationen inte får göras mer ingående än vad som krävs med hänsyn till ändamålet med åtgärden, att ett vittne om möjligt ska närvara och att det ska föras protokoll över åtgärden. Det ska alltså inte vara fråga om någon rutinmässig kroppsvisitation i någon av situationerna. För att kroppsvisitationen ska få genomföras bör det krävas dels att förutsättningarna för omhändertagande är uppfyllda, dels att det finns anledning att anta att utlänningen underlåter att visa upp sådan utrustning som kan omhändertas.

Av 20 § polislagen framgår att en polisman även har rätt att vid behov genomföra husrannsakan i syfte att söka efter till exempel föremål som ska omhändertas (jfr avsnitt 5.2 om regeringens förslag om en motsvarande möjlighet för att söka efter pass eller andra identitetshandlingar vid en inre utlänningskontroll). Kustbevakningen efterfrågar ökade möjligheter att besluta om husrannsakan i syfte att, på annan plats än i gränsnära områden, söka efter elektronisk kommunikationsutrustning samt pass eller andra identitetshandlingar. Det saknas emellertid beredningsunderlag för att nu föreslå en sådan reglering.

Användning av tvångsvis biometrisk autentisering för att låsa upp spärrar i utrustningen

Utredningen föreslår att om det finns anledning att anta att en utlänning har möjlighet att genom biometrisk autentisering öppna biometriska spärrar i elektronisk kommunikationsutrustning eller i avläsningsbara informationssystem som kan nås via utrustningen ska han eller hon vara skyldig att på tillsägelse medverka till detta, om en undersökning av handlingar annars försvåras. Om utlänningen inte medverkar till detta ska en polisman eller en tjänsteman vid Kustbevakningen få genomföra autentiseringen. Några remissinstanser avstyrker förslaget och invänder bl.a. mot behovet och dess proportionalitet. Vissa anser att förslaget bör förtydligas och preciseras i olika avseenden med hänsyn till skyddet för grundläggande fri- och rättigheter.

Biometrisk autentisering innebär en möjlighet att öppna biometriska spärrar. En biometrisk spärr används som ett alternativ eller komplement till traditionella lösenordsspärrar och kan i många fall endast öppnas genom biometrisk autentisering som baseras på en elektronisk mätning av någons fysiska karaktärsdrag, t.ex. finger- eller handavtryck, ansiktsgeometri, rösten eller ögats iris. En möjlighet att genomföra biometrisk autentisering finns sedan 2022 vid användning av vissa tvångsmedel i rättegångsbalken (se 27 kap. 17 f § RB). I de fall utrustningen eller det avläsningsbara informationssystemet är skyddat genom biometriska spärrar kan möjligheten till undersökning försvåras om inte tvångsvis biometrisk autentisering får användas. En utlänning bör därför vara skyldig att, på tillsägelse av den som verkställer en undersökning, medverka till att öppna elektronisk kommunikations- utrustning eller ett avläsningsbart informationssystem genom biometrisk autentisering, om det finns anledning att anta att han eller hon har möjlighet till detta. Om utlänningen inte medverkar bör en polisman eller

en tjänsteman vid Kustbevakningen få genomföra autentiseringen

tvångsvis. Det innebär att polisen eller en kustbevakningstjänsteman har rätt att vid behov använda ett visst mått av våld för att genomföra autentiseringen (jfr 10 § polislagen och 6 kap. 2 § kustbevakningslagen [2019:32]). En sådan biometrisk autentisering kan innebära ett kroppsligt ingrepp för enskilda, vilket skyddas genom bl.a. 2 kap. 6 § RF. Stockholms universitetet (Juridiska fakulteten) anser bl.a. därför att dessa befogenheter bör preciseras.

I samband med införandet av möjligheten att genomföra biometrisk autentisering i 27 kap. 17 f § RB uttalades bl.a. att det inte fanns behov av någon särskild lagreglering om våldsanvändning för biometrisk autentisering och att rätten att använda våld när en person motsätter sig en biometrisk autentisering i stället följer av rätten att använda våld för att verkställa den tvångsåtgärd som autentiseringen kan kombineras med. Lagstiftaren uttalade sig vidare om våldsanvändningen och betonade vikten av att en behovs- och proportionalitetsavvägning görs vid ingripandet. Våld får endast användas när det behövs, det vill säga när andra medel är otillräckliga för att polismannen ska kunna utföra den tjänsteuppgift som det är fråga om och våldsanvändning kan väntas leda till det avsedda resultatet. Våldsanvändning får över huvud taget inte tillgripas om den aktuella tjänsteuppgiften inte har sådan betydelse att det framstår som rimligt att den genomförs med fysiskt tvång (se prop. 2021/22:119 s. 150). Dessa överväganden gör sig gällande även vid genomförande av biometrisk autentisering i samband med verkställandet av omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning för under- sökning. Det saknas därför skäl att i lagtext precisera myndigheternas befogenheter ytterligare.

Lagrådet framför att svårbedömda situationer kan uppkomma när paragrafen tillämpas i fråga om ett barn samt att det är angeläget att det utvecklas vad hänsynen till barnets bästa mer konkret kan innebära och vad som då gäller i fråga om proportionalitet. Som beskrivs i avsnitt 6.1 kan det finnas skäl att omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning för att klarlägga identiteten även när den som åtgärden riktas mot inte har fyllt 18 år. Dessa skäl gäller även möjligheten att använda biometrisk autentisering för att låsa upp spärrar i utrustningen. Vid bedömningen av om en sådan åtgärd ska vidtas mot ett barn ska dock särskild hänsyn alltid tas. Inom ramen för proportionalitetsbedömningen ska vid åtgärder som rör barn i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa och barnets åsikter tillmätas betydelse utifrån ålder och mognad (jfr 1 kap. 8 § UtlL och artiklarna 3 och 12 i barnkonventionen). Vid verkställighet av ett beslut om biometrisk autentisering som avser ett barn måste verkställigheten göras på ett barnanpassat sätt och principen om barnets bästa ska alltid vara vägledande.

Migrationsverkets möjlighet att vidta tvångsåtgärder

Migrationsverket har inte möjlighet att använda tvångsåtgärder gentemot en utlänning utöver det tvång som i vissa situationer får utövas under ett förvarstagande. De nu aktuella förslagen innebär inte någon ändring av den ordningen. Om en utlänning vägrar att följa ett beslut om omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning enligt det aktuella förslaget föreslås därför att Migrationsverket ska kunna begära

Prop. 2025/26:263

Prop. 2025/26:263 Polismyndighetens hjälp med verkställighet av beslutet på samma sätt som vid beslut om vissa andra åtgärder med stöd av 9 kap. 29 § UtlL. Möjligheten för Migrationsverket att begära hjälp från Polismyndigheten med verkställigheten av ett beslut om omhändertagande av utrustning omfattar även de möjligheter som finns för Polismyndigheten att inom ramen för verkställigheten av beslutet genomföra åtgärder i form av kroppsvisitation och biometrisk autentisering.

Om en utlänning är tagen i förvar och sådan utrustning som ska omhändertas påträffas i samband med en kroppsvisitation som genomförs för att upprätthålla ordningen eller säkerheten (med stöd av 11 kap. 9 § UtlL) finns som utredningen konstaterar ingenting som hindrar att Migrationsverket verkställer ett omhändertagandebeslut. För att en sådan kroppsvisitation ska kunna genomföras krävs dock självklart att förutsättningarna för detta är uppfyllda och det får inte förekomma att myndigheten använder sig av denna möjlighet enbart för att kunna omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning. Det innebär att Migrationsverket inte kan använda tvångsåtgärder som gäller för utlänningar som är förvarstagna enligt 11 kap. UtlL i syfte att kunna verkställa ett beslut om omhändertagande av elektronisk utrustning som verket eller någon annan myndighet har fattat.

Verkställigheten av undersökningen bör dokumenteras

Verkställigheten av undersökningen bör dokumenteras. Det bidrar till en ökad transparens kring genomförandet och möjliggör en kontroll av användningen av tvångsåtgärden i efterhand. I protokollet bör det, så som Lagrådet föreslår, anges vem som har beslutat om omhändertagande och undersökning, i förekommande fall om utlänningen har kroppsvisiterats eller har medverkat eller tvingats medverka till undersökningen genom biometrisk autentisering och vem som har beslutat om dessa åtgärder, vem som har genomfört undersökningen, vad som i övrigt förekommit vid undersökningen samt när undersökningen påbörjades och avslutades. Med vad som i övrigt förekommit vid undersökningen menas till exempel vilka avläsningsbara informationssystem som undersökts, vem som har varit närvarande och om handlingar har kopierats.

6.1.3Hur länge ska utrustningen få vara omhändertagen?

Regeringens förslag

Elektronisk kommunikationsutrustning ska få vara omhändertagen så länge som det finns skäl för åtgärden.

Om elektronisk kommunikationsutrustning har omhändertagits vid en inre utlänningskontroll ska utrustningen som längst få vara omhändertagen under den tid som en kontroll pågår. Det ska även omfatta den tid som en utlänning är skyldig att stanna kvar för utredning vid kontrollen.

Om elektronisk kommunikationsutrustning har omhändertagits när

ett beslut om avvisning eller utvisning ska verkställas eller vid

100

prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd eller internationellt	Prop. 2025/26:263
skydd, ska egendomen som längst få vara omhändertagen under tre
månader.

Utredningens förslag
Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna
Asylrättscentrum, Integritetsskyddsmyndigheten, Stockholms universitet
(Juridiska fakulteten) och Svenska Röda Korset ifrågasätter att
omhändertagandet ska kunna pågå så länge som tre månader.
Integritetsskyddsmyndigheten anser att den bortre tidsgränsen bör sänkas
kraftigt och sättas till en månad, i synnerhet om innehållet ska få kopieras.
Migrationsverket ifrågasätter i stället om det i praktiken är möjligt att
undersöka utrustningen inom en tidsram om tre månader. Stockholms
universitet anser att det bör övervägas om en längsta tidsgräns bör införas
även när det gäller omhändertagande vid en inre utlänningskontroll. Polis-
myndigheten framför liknande synpunkter och anser att det vid inre
utlänningskontroller bör övervägas en längre omhändertagandetid än vad
som föreslås för att kunna genomföra en så kallad tömning av utrustningen
eller annan åtgärd.
Skälen för regeringens förslag
Omhändertagandet bör som utgångspunkt upphöra så snart det inte
längre finns skäl för åtgärden…
Regeringen anser liksom utredningen att en allmän utgångspunkt bör vara
att omhändertagandet ska upphöra så snart det inte längre finns skäl för
åtgärden. Skäl för omhändertagande saknas till exempel när det inte längre
finns behov av att undersöka den elektroniska kommunikations-
utrustningen. Det kan till exempel vara när själva undersökningen är klar
eller om utlänningens identitet blir klarlagd på annat sätt.
…men senast efter tre månader då ett beslut om avvisning eller utvisning
ska verkställas eller vid prövning av en ansökan om uppehållstillstånd…
Eftersom ett omhändertagande kan ha negativa konsekvenser för
utlänningen som använder utrustningen bör det gälla en längsta tid som ett
omhändertagande får bestå. När den tiden har förflutit måste utrustningen
lämnas tillbaka även om det kvarstår ett behov av att undersöka den.
Utredningen gör bedömningen att utrustningen ska få vara omhändertagen
som längst i tre månader när utrustningen omhändertagits i samband med
att ett beslut om avvisning eller utvisning ska verkställas eller vid prövning
av en ansökan om uppehållstillstånd. Utredningen framhåller att det kan
förekomma långa väntetider, ibland uppemot ett halvår, för undersökning
av utrustning med hjälp av Polismyndighetens forensiker eller tekniker.
Samtidigt bedömer utredningen att själva sökandet efter information som
kan bidra till att klarlägga utlänningens identitet, när man väl har kommit
in i utrustningen, bör kunna göras relativt snabbt.
	101

Prop. 2025/26:263 Flera remissinstanser ifrågasätter om en omhändertagandetid om tre månader kan motiveras med hänsyn till de olägenheter som det kan innebära för en utlänning att vara utan tillgång till exempelvis en mobiltelefon. Integritetsskyddsmyndigheten föreslår att tiden för omhändertagandet sänks till en månad. Även Lagrådet är kritiskt till en omhändertagandetid om tre månader och framför bl.a. att den i alltför hög utsträckning öppnar upp för omhändertaganden som inte kommer att uppfylla kraven på proportionalitet. Lagrådet understryker att en så lång omhändertagandetid inte kan motiveras utifrån att det kan förekomma väntetider hos Polismyndigheten. Migrationsverket å andra sidan ifrågasätter i stället om det i praktiken är möjligt att undersöka utrustningen inom en tidsram om tre månader.

102

Regeringen håller med Lagrådet m.fl. om att det vid bedömningen av den längsta omhändertagandetiden måste tas hänsyn till de olägenheter som det kan innebära för en utlänning att vara utan tillgång till exempelvis en mobiltelefon. Det är också mot den bakgrunden som regeringen föreslår att utrustningen endast ska få vara omhändertagen så länge som det finns skäl för åtgärden. Med hänsyn till att själva undersökningen bedöms kunna göras relativt snabbt när man väl har kommit in i utrustningen utgår regeringen från att det i regel kommer att röra sig om mycket korta omhändertagandetider. Samtidigt kan det inte uteslutas att det i det enskilda fallet kan behövas mer tid för att genomföra åtgärden. I vilka fall det kan bli aktuellt är svårt för regeringen att på förhand förutse. Den längsta tiden för ett omhändertagande bör mot denna bakgrund sättas till tre månader som utredningen föreslår. Det säkerställer att myndigheterna i praktiken har tillräckligt med tid för att kunna genomföra den nödvändiga undersökningen av utrustningen samt vid behov kopiera handlingar.

…och senast då kontrollen är avslutad vid en inre utlänningskontroll

Utredningen föreslår att ett omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning i samband med en inre utlänningskontroll som längst ska få bestå till dess kontrollen är avslutad. En inre utlänningskontroll och de åtgärder som kan vidtas i samband med en sådan kontroll pågår under en förhållandevis kort tid. Det finns inte någon närmare reglering av hur länge en inre utlänningskontroll som genomförs med stöd av 9 kap. 9 § UtlL får pågå. Det handlar dock inte om längre tid än ett antal timmar. Om kontrollen inte kan slutföras på plats finns enligt 9 kap. 11 § UtlL en möjlighet att ta med utlänningen för fortsatt utredning och han eller hon är då skyldig kvarstanna för utredning i upp till sex timmar. Skyldighet för en utlänning att stanna kvar för utredning enligt 9 kap. 11 § UtlL kan också finnas efter det att han eller hon kallats eller hämtats för utredning. Därefter måste utlänningen släppas, om det inte finns förutsättningar för att ta honom eller henne i förvar. Regeringen delar mot den bakgrunden utredningens bedömning att det inte finns skäl för att låta en åtgärd som får vidtas vid en inre utlänningskontroll bestå längre än den faktiska kontrollen, det vill säga som längst under den tid som åtgärder vidtas med stöd av 9 kap. 9 och 11 §§ UtlL. Omhändertagandet av elektronisk kommunikationsutrustning i samband med en inre utlänningskontroll med stöd av den föreslagna bestämmelsen i 9 kap. 19 § UtlL får alltså bara pågå under den tid som kontrollen genomförs och inte

fortsätta under tid som utlänningen därefter är tagen i förvar. Om det Prop. 2025/26:263 därefter finns skäl för ett omhändertagande av utrustningen på någon

annan grund, t.ex. för att verkställa ett beslut om utvisning kan ett nytt beslut om omhändertagande fattas.

Den begränsade tiden för omhändertagande i dessa fall innebär som Polismyndigheten framför att det i regel inte kommer att finnas möjlighet att t.ex. lämna utrustningen till en tekniker för undersökning. I dessa fall är dock syftet med åtgärden att just inom ramen för den inre utlänningskontrollen fastställa en utlännings identitet för att kunna bedöma rätten att uppehålla sig i Sverige. Om det inte är möjligt inom ramen för den tid som kontrollen pågår får i stället andra åtgärder övervägas för att utreda identiteten eller rätten att vistas i Sverige, t.ex. att ta utlänningen i förvar. Det finns dock inte något hinder eller förbud mot att en tömning eller annan åtgärd vidtas, så länge åtgärden kan genomföras inom omhändertagandetiden.

6.1.4När ska kopierade handlingar förstöras?

Regeringens förslag

Kopior som inte är av betydelse för klarläggandet av utlänningens identitet ska förstöras så snart som möjligt, dock senast i samband med att ärendet eller kontrollen avslutas.

En kopia ska omedelbart förstöras i de delar som den omfattas av förbud mot kopiering.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Ingen remissinstans invänder mot förslaget. Stockholms universitet (Juridiska fakulteten) anser dock att det borde preciseras att många kopior torde kunna förstöras tidigare, när de inte behövs samt att förstörandet av kopierat material ska ske senast vid beslutet, eller inom en fastslagen tidsgräns. Förvaltningsrätten i Göteborg efterfrågar ett förtydligande av om förstörandeskyldigheten ska gälla även i domstol. Kammarrätten i Sundsvall anser att det bör övervägas om även delar av kopior får förstöras, eftersom det skulle minska risken att betydelselös information sparas i onödan.

Skälen för regeringens förslag

En särskild bestämmelse om gallring av kopierade handlingar bör införas

Kopior som framställs av innehållet vid en undersökning av elektronisk kommunikationsutrustning är allmänna handlingar så länge de förvaras hos myndigheterna. Det behövs därför en gallringsföreskrift som ger stöd

för att kunna gallra allmänna handlingar som inte har betydelse för att

103

Prop. 2025/26:263 klarlägga utlänningens identitet. Myndigheterna bör i första hand välja en form av kopiering som gör att endast de handlingar som är av direkt

	betydelse för ändamålet kopieras. Det kan dock inte uteslutas att fler
	handlingar kommer att behöva kopieras. Regeringen anser liksom
	utredningen att skyddet för utlänningens integritet väger tyngre än de skäl
	som finns för att bevara sådan information. Ingen remissinstans motsätter
	sig förslaget. En gallringsföreskrift bör därför införas som innebär att
	kopior som inte är av betydelse för klarläggandet av utlänningens identitet
	ska förstöras så snart som möjligt, dock senast i samband med att ärendet
	eller kontrollen avslutas.
	Ett ärende om uppehållstillstånd eller internationellt skydd ska anses
	avslutat när den myndighet som beslutat om omhändertagandet avgör
	ärendet och, om det är fråga om ett verkställighetsärende, när beslutet
	verkställs. Beslutet behöver	inte ha fått laga kraft. En inre
	utlänningskontroll ska anses avslutad när en åtgärd enligt 9 kap. 9 eller
	11 § UtlL upphör. Vid tidpunkten för ärendets eller kontrollens avslut bör
	det finnas förutsättningar att bedöma vilka handlingar som är eller som
	inte är av betydelse för att klarlägga utlänningens identitet. Att gallringen
	ska genomföras i samband med ärendets eller kontrollens avslutande
	innebär inte att gallringen måste vara slutförd vid denna tidpunkt. Kopior
	som framställts i samband med en ansökan om uppehållstillstånd eller
	verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning bör som
	huvudregel kunna förstöras betydligt tidigare än när ärendet avslutas, till
	exempel efter det att en genomgång av det kopierade materialet gjorts och
	de kopior som bidrar till klarläggandet av utlänningens identitet kunnat
	identifieras. Vid en inre utlänningskontroll kommer det på grund av den
	korta tid som kontrollen pågår normalt inte att bli aktuellt med gallring vid
	en tidigare tidpunkt. Stockholms universitet (Juridiska fakulteten) anser att
	tidpunkten för gallring bör preciseras. Regeringen anser emellertid att
	kravet på att kopior som inte har betydelse för att klarlägga utlänningens
	identitet ska förstöras så snart som möjligt är tillräckligt tydligt. Med
	hänsyn till att gallringsbestämmelsen kommer att omfatta framställda
	kopior från olika typer av ärenden och kontroller anser regeringen även att
	kravet på gallring senast i samband med att ett ärende eller en åtgärd
	avslutats innebär en tillräckligt preciserad tidpunkt för då kopior senast ska
	gallras.
	Förvaltningsrätten i Göteborg efterfrågar förtydligande av om
	gallringsskyldigheten ska gälla även i domstol. Förvaltningsrätten framför
	att frågan t.ex. kan bli aktuell om en utlänning inkommer med handlingar
	till domstolen som Migrationsverket gallrat, eftersom de bedömts sakna
	betydelse för att klarlägga utlänningens identitet, men som utlänningen
	anser är relevanta för att visa den identitet som utlänningen menar är riktig,
	eller att utlänningen inkommer med handlingar som denne menar har
	undersökts i strid med frågeförbudet. Förslaget innebär att efter det att
	innehållet i elektronisk kommunikationsutrustning har kopierats ska
	materialet skyndsamt genomgås för att identifiera vad som bidrar till att
	klarlägga utlänningens identitet. Sådant kopierat material som inte har
	betydelse för att klarlägga identiteten ska förstöras så snart som möjligt
	efter genomgången och senast i samband med att ärendet eller kontrollen
	avslutas. Detta innebär att det som utgångspunkt är den myndighet som
104	beslutat om omhändertagande	av utrustningen som ska genomföra

gallringen så snart som möjligt. Det finns inte något hinder mot att Prop. 2025/26:263 gallringsbestämmelsen kan tillämpas även i ett senare skede, t.ex. i

domstol, om förutsättningarna för gallring då skulle vara uppfyllda. I praktiken torde detta dock vara ovanligt med hänsyn till att sådant material i första hand kommer ha förstörts i ett tidigare skede redan av den omhändertagande myndigheten. Den nu föreslagna gallringsskyldigheten är inte avsedd att gälla i fråga om handlingar som en utlänning har gett in till en myndighet eller domstol.

Kammarrätten i Sundsvall framför att det bör övervägas om även delar av kopior som inte har betydelse för att klarlägga utlänningens identitet får förstöras. Kopior som framställts i strid med beslagsförbudet i 27 kap. 2 § RB föreslås kunna omedelbart förstöras i de delar som den innehåller sådan information. Regeringen anser inte att det är lämpligt med en generell sådan reglering för alla kopior. Det kan bl.a. medföra risk för att relevant material förstörs som senare visar sig vara av större betydelse än vad som bedömdes vid gallringen.

Uppgifter som tillförts ett ärende om uppehållstillstånd eller lämnats över för brottsutredning i enlighet med den hantering som föreslås när det gäller överskottsinformation i avsnitt 6.1.6 bör inte omfattas av de föreslagna gallringsreglerna. De får i stället gallras i enlighet med de regler som gäller för dessa ärenden.

6.1.5Vilka beslut ska få överklagas?

Regeringens förslag

Ett beslut om att omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning för undersökning ska kunna överklagas till migrationsdomstol.

Beslut om biometrisk autentisering, kroppsvisitation och kopiering ska inte kunna överklagas.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget. Stockholms universitet (Juridiska fakulteten) anser att det bör införas en relativt kort tidsfrist för prövning av ett överklagande. Förvaltningsrätten i Stockholm anser att det bör förtydligas att ett överklagande ska prövas skyndsamt samt hur prövningen av den enskildes rätt att få handlingar undantagna från undersökning ska hanteras. Förvaltningsrätten anser vidare att det kan uppstå oklarheter gällande när frågan om omhändertagande ska anses omfattas av ett offentligt biträdes uppdrag. Förvaltningsrätten i Malmö efterfrågar vägledning om huruvida det är omständigheterna vid besluts- tillfället eller vid domstolens prövningstidpunkt som utgör utgångspunkt för överprövningen.

105

Prop. 2025/26:263

106

Skälen för regeringens förslag

Beslutet om omhändertagande bör få överklagas

Regeringen instämmer i utredningens bedömning att det ska finnas en möjlighet att överklaga ett beslut om omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning till en migrationsdomstol. En möjlighet till domstolsprövning ökar rättssäkerheten för den enskilde och innebär även att myndigheterna kan få vägledning kring tillämpningen av regelverket om omhändertagande, framför allt kring den proportionalitetsavvägning som behöver göras i det enskilda fallet.

Rättens prövning vid ett överklagande avser frågan om det funnits fog för beslutet att omhänderta utrustningen i syfte att undersöka handlingar i den. Prövningen omfattar både om åtgärden varit nödvändig för att uppnå det eftersträvade ändamålet och om den varit proportionerlig i det enskilda fallet. Med anledning av Förvaltningsrätten i Stockholms fråga gällande prövningen av den enskildes rätt att få handlingar undantagna från undersökning, kan regeringen konstatera att det finns möjlighet för domstolen att inom ramen för ett överklagande pröva frågan om det finns handlingar som inte får undersökas eller kopieras.

Som Förvaltningsrätten i Stockholm vidare påpekar är det viktigt att rättens prövning av ett överklagande sker skyndsamt. Det bedöms dock inte som nödvändigt eller lämpligt att införa någon tidsgräns för när en sådan prövning ska ske. Som regeringen föreslår i avsnitt 6.1.1 ska ett beslut om omhändertagande gälla omedelbart. Domstolen kan dock besluta att ett överklagat beslut tills vidare inte får verkställas, så kallad inhibition (se 28 § förvaltningsprocesslagen). Med anledning av Förvalt- ningsrätten i Malmös påpekande kan det noteras att rättens prövning av överklagandet ska göras utifrån omständigheterna vid tidpunkten för överprövningen. Det innebär att såväl omständigheterna vid tidpunkten för myndighetens beslut om omhändertagande som omständigheter som inträffat därefter ska beaktas vid rättens prövning. Även om beslutet om omhändertagande var korrekt vid beslutstidpunkten kan det därefter komma fram uppgifter som medför att beslutet ska upphävas, till exempel att kommunikationsutrustningen tillhör en annan person eller att åtgärden inte längre är proportionerlig. Skulle omhändertagandet inte längre bestå när domstolen ska pröva frågan har saken i målet förfallit. En sakprövning kan dock under vissa omständigheter ske ändå, bland annat när klaganden får anses ha ett befogat intresse av att kunna få prövat om det funnits laga eller tillräckliga skäl för den beslutade åtgärden (se t.ex. rättsfallet HFD 2016 ref. 48).

Förvaltningsrätten i Stockholm efterfrågar vidare förtydligande gällande prövningen av den enskildes rätt att få handlingar undantagna från undersökning, särskilt eftersom beslutet om omhändertagande ska gälla omedelbart. Regeringen föreslår ingen särskild rätt för den enskilde att framställa en begäran om att vissa handlingar ska undantas från undersökning. Det följer däremot av förslaget att handlingar som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § RB inte heller får undersökas eller kopieras. Den myndighet som beslutar om eller verkställer en undersökning ska utan begäran från utlänningen se till att sådana handlingar inte undersöks eller kopieras. Om utlänningen trots detta anser att handlingar undersökts eller kopierats i strid med förbudet kan beslutet om omhändertagande

överklagas. Inom ramen för överklagandet kan det prövas om handlingarna är sådana som inte får undersökas eller kopieras. Om det efter kopiering framkommer att en kopia omfattas av förbudet mot kopiering bör den omedelbart förstöras i den delen.

Om en skada uppstår vid ett omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning kan det finnas rätt till skadestånd för den som drabbats. Justitiekanslern handlägger anspråk på skadestånd mot staten som grundar sig på att en statlig myndighet har fattat ett felaktigt beslut. Statliga myndigheter och tjänstemän samt andra befattningshavare vid statliga myndigheter står även under Justitiekanslerns tillsyn över att de, när offentlig verksamhet utövas, efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina skyldigheter (se 3 § förordningen [1975:1345] med instruktion för Justitiekanslern).

Om möjligheten att överklaga övriga beslut

Det finns inte skäl att införa någon möjlighet till överklagande av beslut om biometrisk autentisering, kroppsvisitation och kopiering. När det gäller biometrisk autentisering och kroppsvisitation så bedöms det inte vara möjligt att genomföra en domstolsprövning innan åtgärderna genomförs. Det saknas också möjlighet att överklaga beslut om biometrisk autentisering och kroppsvisitation enligt rättegångsbalken liksom beslut om kroppsvisitation enligt 9 kap. 2 och 9 a §§ UtlL. Regeringen anser vidare att det saknas skäl att införa en möjlighet att särskilt överklaga biometrisk autentisering och kroppsvisitation i efterhand.

Regeringen anser vidare att kopieringen av de handlingar som tillförs ärendet efter en undersökning ska ses som en del av verkställigheten av själva beslutet om omhändertagande för undersökning och inte som ett självständigt tvångsmedel. Eftersom omhändertagandebeslutet får överklagas kan frågan om det funnits förutsättningar att kopiera en viss handling hanteras inom ramen för överklagandet av beslutet om omhändertagande. Även frågan om det förekommer handlingar som inte får undersökas i utrustningen kan prövas inom ramen för ett överklagande av beslutet om omhändertagande. Detta bör, som Lagrådet påpekar, framgå av lagtexten. Regeringen noterar vidare att det saknas möjlighet att särskilt överklaga ett beslut om kopiering i LSU (se prop. 2021/22:131 s. 203 och 204). Sammanfattningsvis saknas det skäl att kunna överklaga beslutet om kopiering särskilt.

Frågor om offentligt biträde

Regler om rätt till offentligt biträde finns i 18 kap. UtlL. Det saknas behov av att införa särskilda regler om rätt till offentligt biträde vid beslut om omhändertagande av elektronisk utrustning. Det kan dock i vissa fall, om det redan finns ett offentligt biträde förordnat för utlänningen under en process om internationellt skydd eller när ett ärende om avvisning eller utvisning har inhiberats eller ny prövning har beviljats, vara så att åtgärden att överklaga ett beslut om omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning har ett så nära samband med det ärende som föranlett förordnandet av det offentliga biträdet att åtgärderna omfattas av förordnandet (jfr bl.a. rättsfallen MIG 2019:20 och NJA 2008 s. 1080).

Prop. 2025/26:263

107

Prop. 2025/26:263 6.1.6

Hur överskottsinformation ska få hanteras

Regeringens förslag

Information som kommer fram vid ett omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning och därmed sammanhängande undersök- ning ska få användas för andra ändamål än det som legat till grund för åtgärden. I det enskilda fallet ska dock en bedömning alltid göras av om det är lämpligt att informationen används för det aktuella ändamålet och om det med hänsyn till sekretess är möjligt att lämna den vidare.

Regeringens bedömning

Hanteringen av överskottsinformation kräver inte några författnings- ändringar.

Utredningens förslag och bedömning

Bedömningen och förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Institutet för mänskliga rättigheter instämmer inte i att överskotts- information ska kunna användas i annat syfte än det som ligger till grund för beslut om åtgärden. Några remissinstanser, bl.a. Förvaltningsrätten i Malmö och Integritetsskyddsmyndigheten, anser att det behövs förtydliganden gällande hur överskottsinformation ska hanteras. Integritetsskyddsmyndigheten anser inte att sekretessregleringen ger ett tillräckligt starkt skydd för enskildas integritet utan att det behövs en reglering av när överskottsinformation ska lämnas över för användning i brottsbekämpande syfte. Förvaltningsrätten i Malmö betonar vidare att det kan förekomma information som kan vara till den enskildes nackdel, exempelvis i förhållande till de uppgivna asylskälen. Institutet för mänskliga rättigheter framför liknande synpunkter. Svenska kyrkan anser att det finns en risk att överskottsinformation används i högre grad än tilltänkt.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Överskottsinformation bör få användas även för andra ändamål än att klarlägga identiteten

Syftet med den nu föreslagna tvångsåtgärden är att få fram information som kan bidra till att klarlägga utlänningens identitet. De handlingar som undersöks kan emellertid också innehålla information som inte är av omedelbar betydelse för frågan om utlänningens identitet men som av andra anledningar kan vara av intresse för myndigheter. Sådan överskottsinformation kan till exempel röra uppgifter om begångna brott som det finns anledning att överlämna till polisen eller information om barn som far illa, som är av intresse för socialtjänsten. Det kan också röra sig om information som kan vara relevant för prövningen av rätten till

108

uppehållstillstånd eller internationellt skydd. Som utredningen konstaterar kan det också vara information som är av betydelse för om utlänningen inte längre ska anses som flykting eller subsidiärt skyddsbehövande eller information som indikerar att utlänningens ärende t.ex. bör vara ett säkerhetsärende enligt utlänningslagen. Det finns därmed beaktansvärda intressen av att kunna använda sådan information även för andra ändamål än det som legat till grund för undersökningen, det vill säga att klarlägga identiteten. För att tillgodose de intressen som beskrivs ovan finns det även sekretessbrytande bestämmelser som möjliggör att denna typ av information kan lämnas vidare för att användas av en annan myndighet. Regeringen anser därför till skillnad från bl.a. Institutet för mänskliga rättigheter att överskottsinformation från en undersökning av elektronisk kommunikationsutrustning ska få användas även för andra ändamål än de som legat till grund för åtgärden.

Även om överskottsinformation ska få användas för andra ändamål är det alltjämt ett grundläggande krav att undersökningen sker i syfte att hitta handlingar som kan bidra till att klarlägga utlänningens identitet och inget annat. Det betyder alltså att undersökningen inte får ske i syfte att hitta annan information. Endast sådan information som faktiskt är av intresse för utredningen av utlänningens identitet ska som utgångspunkt kopieras (se avsnitt 6.1). Om information i en framställd kopia visar sig inte ha betydelse för att klarlägga utlänningens identitet ska kopian förstöras så snart som möjligt (se avsnitt 6.1.4).

Hanteringen av överskottsinformation kräver inte några författnings- ändringar

Frågan är om det finns skäl att införa särskilda regler om för vilka ändamål som överskottsinformation ska få användas. Integritetsskyddsmyndigheten anser bl.a. att det behövs särskilda regler om när överskottsinformation ska lämnas över för användning i brottsbekämpande syfte som endast ger utrymme för ett utlämnande som är nödvändigt och proportionerligt.

I rättegångsbalken är det särskilt reglerat hur överskottsinformation som härrör från så kallade hemliga tvångsmedel får användas (se 27 kap. 23 a § RB). Även i lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar (fortsättningsvis LSU) har användningen av överskottsinformation från hemliga tvångsmedel reglerats (se 5 kap. 23 § LSU). Däremot är det inte särskilt reglerat i rättegångsbalken hur överskottsinformation som härrör från användning av tvångsmedel som används öppet får användas. Som utredningen påpekar kan behovet av att reglera användningen av överskottsinformation som härrör från tvångsmedel som inte är hemliga ifrågasättas då den enskilde i dessa fall får kännedom om åtgärden och vad som påträffats genom den underrättelseskyldighet som användningen av tvångsmedlet utlöser. Det är vid användandet av hemliga tvångsmedel som integritetsintresset gör sig tydligast gällande (jfr prop. 2004/05:143 s. 31). Mot en särskild reglering talar också att det är svårt att på förhand göra en säker bedömning av vilka ändamål som överskottsinformationen kan behöva användas för, vilket gör att en reglering av användningen riskerar att bli onödigt begränsande.

Som utredningen konstaterar kommer dessutom flera av de uppgifter som kommer in till en myndighet genom ett omhändertagande av

Prop. 2025/26:263

109

Prop. 2025/26:263 elektronisk kommunikationsutrustning att omfattas av sekretess med stöd av 37 kap. 1 § OSL. För att informationen ska kunna användas av en annan myndighet måste det därmed finnas någon tillämplig sekretessbrytande bestämmelse som ger stöd för att lämna informationen vidare. För uppgifter som omfattas av sekretess med stöd av 37 kap. 1 § OSL gäller t.ex. enligt 10 kap. 24 § i samma lag att sekretessen inte hindrar att en uppgift som angår misstanke om ett begånget brott lämnas till en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller någon annan myndighet som har till uppgift att ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda någon annan påföljd än böter. Därtill gäller den generella sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 15 a § OSL som innebär bl.a. att sekretess till skydd för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden inte ska hindra att en uppgift lämnas till en annan myndighet om det behövs för att förhindra och utreda fusk och överträdelser av regler samt utreda brott. En uppgift ska dock enligt bestämmelsen inte lämnas om övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut.

Sammanfattningsvis bedömer regeringen att det inte bör införas några särskilda regler om vilka närmare ändamål som överskottsinformation ska få användas för. I det enskilda fallet ska dock alltid en bedömning göras av om det är lämpligt att informationen används för det aktuella ändamålet och om det med hänsyn till sekretess är möjligt att lämna informationen vidare.

6.2Motsvarande möjlighet till omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning i

LSU

Regeringens förslag

Om utvisning enligt lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar kan komma i fråga ska Säkerhetspolisen, Polismyndigheten och Migrationsverket få fatta beslut om att omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning om det är nödvändigt för att verkställa utvisningsbeslutet och utrustningen

−är i utlänningens besittning,

−sannolikt har använts av honom eller henne, och

−kan antas innehålla information om utlänningens identitet.

Beslutet ska gälla omedelbart.

Om utlänningen inte samarbetar ska Migrationsverket få begära hjälp av Polismyndigheten att verkställa beslutet.

Säkerhetspolisen och i förekommande fall Polismyndigheten ska få besluta om husrannsakan och kroppsvisitation i syfte att söka efter elektronisk kommunikationsutrustning vid verkställighet av ett beslut om omhändertagande.

110

Utrustningen ska få vara omhändertagen så länge det finns skäl för	Prop. 2025/26:263
åtgärden, dock som längst i tre månader.
Den myndighet som beslutat om omhändertagandet ska få undersöka
utrustningen och sådana avläsningsbara informationssystem som kan
nås via denna och som sannolikt har använts av utlänningen, i syfte att
hitta handlingar som kan bidra till att klarlägga utlänningens identitet.
Om Migrationsverket begär det ska Säkerhetspolisen eller
Polismyndigheten verkställa den undersökning som Migrationsverket
har beslutat om.
Biometrisk autentisering ska få användas för att öppna biometriska
spärrar i samband med verkställigheten av en undersökning.
Handlingar som påträffas vid undersökningen ska få kopieras.
Kopior som inte är av betydelse för att klarlägga utlänningens
identitet ska förstöras så snart som möjligt, dock senast i samband med
att ärendet avslutas.
Handlingar som inte får tas i beslag för att de kan antas innehålla
uppgifter som någon inte får höras som vittne om ska inte få undersökas
eller kopieras. En kopia ska omedelbart förstöras i de delar som den
omfattas av detta förbud.
Protokoll ska föras över verkställigheten av en undersökning av
elektronisk kommunikationsutrustning.
Ett beslut om att omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning
för undersökning ska kunna överklagas till Migrationsöverdomstolen.

Utredningens förslag
Förslagen från utredningen stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna
Riksdagens ombudsmän (JO) invänder inte mot att elektronisk
kommunikationsutrustning ska kunna omhändertas och undersökas i syfte
att klarlägga en utlännings identitet t.ex. genom sökande efter bilder på
pass och andra identitetshandlingar. Förslaget avseende LSU är emellertid
utformat på ett sätt som ger ytterligare och alltför vida befogenheter.
Omfattningen av den information som kan behandlas bör bli föremål för
ytterligare begränsningar. Förslaget avstyrks därför i den nuvarande
utformningen. Kammarrätten i Sundsvall framför också synpunkter på
förslagets avgränsning och tydlighet. Kammarrätten i Sundsvall anser att
det bör övervägas om krav på nödvändighet eller proportionalitet ska
lagfästas. Kammarrätten noterar vidare att det inte synes ha gjorts några
överväganden kring frågan om jurisdiktion vid undersökning och
kopiering av avläsningsbara informationssystem. Vidare anser domstolen
att även delar av kopior ska få förstöras. Integritetsskyddsmyndigheten
avstyrker att den bortre tidsgränsen för hur länge utrustningen ska vara
omhändertagen sätts till tre månader. Förslaget är enligt myndigheten en
kraftig utökning av tiden jämfört med de 24 timmar som gäller idag enligt
LSU. Myndigheten anser att tidsfristen bör sänkas till en månad.
	111

Prop. 2025/26:263

112

Skälen för regeringens förslag

Det bör införas en möjlighet till omhändertagande och undersökning av elektronisk kommunikationsutrustning enligt LSU

Det finns ett särskilt starkt intresse av att utvisningsbeslut som fattas med stöd av LSU kan verkställas snabbt. På samma sätt som vid tillämpningen av utlänningslagen kan ett klarläggande av utlänningens identitet öka förutsättningarna för att sådan verkställighet ska kunna ske. Det finns därför ett behov av ytterligare tvångsåtgärder som kan användas i syfte att klarlägga utlänningens identitet även vid tillämpningen av LSU. Det finns visserligen redan flera andra tvångsåtgärder i LSU (se t.ex. 5 kap. 4 §). Dessa syftar dock inte primärt till att utreda utlänningens identitet. Det framstår inte heller som ändamålsenligt att det finns större möjlighet att vidta tvångsåtgärder för att utreda identiteten vid tillämpningen av utlänningslagen än vid tillämpningen av LSU. Regeringen föreslår därför att en motsvarande möjlighet införs i LSU.

Samtidigt är det, som bl.a. JO påpekar, viktigt att reglerna är väl avgränsade och att möjligheten att använda tvångsåtgärder för att utreda identiteten inte ska kunna beslutas för andra syften än att just utreda identiteten. De avgränsningar och definitioner som föreslås gällande motsvarande reglering i utlänningslagen bör därmed även gälla vid tillämpningen av tvångsåtgärden i LSU. Detsamma gäller den längsta tiden för att utrustningen ska få vara omhändertagen. Regeringen anser inte heller, i likhet med vad som gäller enligt utlänningslagen, att det ska införas någon åldersgräns för tillämpningen av tvångsåtgärden.

Av 1 kap. 8 § LSU framgår att en åtgärd enligt LSU får vidtas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för utlänningen eller för något annat motstående intresse. Till skillnad från Kammarrätten i Sundsvall anser därför inte regeringen att krav på nödvändighet eller proportionalitet bör komma i uttryck i de nu föreslagna reglerna.

Regeringen anser vidare att ett beslut om omhändertagande och undersökning av elektronisk kommunikationsutrustning enligt LSU, liksom när ett motsvarande beslut fattas enligt utlänningslagen, ska gälla omedelbart. Därtill bör gälla att om utlänningen inte samarbetar får Migrationsverket begära hjälp av Polismyndigheten att verkställa beslutet. Ett beslut om omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning bör, på samma sätt som gäller för omhändertagande av pass och andra identitetshandlingar, kunna fattas under hela förfarandet, dvs. från det att utvisningsfrågan först aktualiseras hos Säkerhetspolisen till dess att utvisningsbeslutet har verkställts.

Husrannsakan och kroppsvisitation för att söka efter utrustningen

Säkerhetspolisen och i vissa fall Polismyndigheten har med stöd av 5 kap. 27 § LSU rätt att använda sig av husrannsakan och kroppsvisitation för att söka efter pass eller andra identitetshandlingar. Utredningen bedömer att det är nödvändigt med en möjlighet till motsvarande tvångsåtgärder vid verkställigheten av ett beslut att omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning och föreslår en sådan reglering. Migrationsverket föreslås inte ges motsvarande rätt. I sådana fall bör verket i stället ha möjlighet att begära hjälp från Polismyndigheten. Ingen

remissinstans invänder mot utredningens förslag. Regeringen föreslår därmed att 5 kap. 27 § LSU utvidgas på sätt som utredningen föreslår.

Under vilka förutsättningar bör utrustningen få undersökas?

Liksom vid beslut om omhändertagande med stöd av utlänningslagen bör den myndighet som har beslutat om omhändertagandet med stöd av LSU också få undersöka utrustningen och sådana avläsningsbara informationssystem som kan nås via denna och som sannolikt har använts av utlänningen, i syfte att hitta handlingar som kan bidra till att klarlägga utlänningens identitet. Vad gäller frågor om vilka handlingar som får undersökas och jurisdiktion gör regeringen samma överväganden som i fråga om den föreslagna regleringen i utlänningslagen.

Om det är Migrationsverket som har beslutat om omhändertagandet får verket, precis som föreslås gälla enligt utlänningslagen, be om hjälp med undersökningen. Säkerhetspolisen eller Polismyndigheten får då bistå verket och lämna över de kopior som framställs vid undersökningen.

Biometrisk autentisering bör få användas för att öppna biometriska spärrar i samband med verkställigheten av en undersökning på samma sätt som föreslås gälla enligt utlänningslagen.

Handlingar som påträffas vid undersökningen bör få kopieras. Kopior som inte är av betydelse för att klarlägga utlänningens identitet bör förstöras så snart som möjligt, dock senast i samband med att ärendet avslutas. Vad gäller Kammarrätten i Sundsvalls påpekande om att även delar av kopior bör få förstöras gör regeringen inte någon annan bedömning än i fråga om motsvarande förslag beträffande utlänningslagen. Handlingar som enligt 27 kap. 2 § RB inte får tas i beslag bör inte heller undersökas eller kopieras. En kopia av en sådan handling bör omedelbart förstöras i de delar som den omfattas av detta förbud.

Hur överskottsinformation bör hanteras

Utredningen bedömer att överskottsinformation som kommer fram vid en undersökning av elektronisk kommunikationsutrustning enligt utlänningslagen ska få användas med de begränsningar som följer av gällande författningar. Det saknas anledning att göra någon annan bedömning när det gäller överskottsinformation som kommer fram vid en användning av den nu föreslagna tvångsåtgärden med stöd av LSU. Den bör därför få användas för andra ändamål än det som föranlett tvångsåtgärden. Användningen förutsätter dock att det är lämpligt att informationen används för det nya ändamålet och att det med hänsyn till sekretess är möjligt att lämna den vidare.

Dokumentation och möjligheten att överklaga

I 6 kap. 10 § LSU anges att ett beslut enligt lagen ska vara skriftligt och att motiveringsskyldigheten enligt 32 § förvaltningslagen ska tillämpas även i Säkerhetspolisens och Polismyndighetens verksamhet enligt LSU. Regleringen i 32 § förvaltningslagen gäller redan i Migrationsverkets verksamhet (jfr prop. 2021/22:131 s. 196). Någon särskild reglering om att beslutet om omhändertagande enligt den nu föreslagna regleringen ska vara skriftligt och motiveras är därför inte nödvändig.

Prop. 2025/26:263

113

Prop. 2025/26:263 Vad gäller frågan om överklagandemöjligheter gör regeringen samma överväganden som vid motsvarande beslut enligt utlänningslagen. Ett beslut om att omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning för undersökning bör kunna överklagas till Migrationsöverdomstolen. Beslut om biometrisk autentisering och kopiering bör inte kunna överklagas särskilt. Beslut om husrannsakan och kroppsvisitation kan inte överklagas enligt nu gällande regelverk. Regeringen anser inte att det finns skäl att frångå den ordningen.

Det finns inte någon skyldighet att protokollföra en sådan undersökning av elektronisk kommunikationsutrustning som avses i 5 kap. 4 § LSU. Det tvångsmedel som nu föreslås har emellertid ett annat syfte, nämligen att klarlägga utlänningens identitet för att öka förutsättningarna för att verkställa utvisningsbeslut. De skäl som gör sig gällande för protokollföring vid tillämpning av motsvarande tvångsmedel enligt utlänningslagen gör sig gällande även här. Protokoll bör därmed föras över verkställigheten av en undersökning av elektronisk kommunikations- utrustning som sker med stöd av LSU. Ingen remissinstans invänder mot förslaget. I protokollet bör, som Lagrådet föreslår, anges vem som har beslutat om omhändertagande och undersökning, i förekommande fall om utlänningen har medverkat eller tvingats medverka till undersökningen genom biometrisk autentisering och vem som har beslutat om det, vem som har genomfört undersökningen, vad som i övrigt förekommit vid undersökningen samt när undersökningen påbörjades och avslutades.

6.3Kroppsvisitation för att söka efter pass i ärenden om uppehållstillstånd, internationellt skydd eller när ett beslut om avvisning eller utvisning ska verkställas

Regeringens förslag

En polisman ska få kroppsvisitera en utlänning och undersöka hans eller hennes bagage, handresgods, handväskor eller liknande i den utsträckning det behövs för att söka efter pass eller andra identitetshandlingar som kan omhändertas vid ansökan om uppe- hållstillstånd eller internationellt skydd samt vid verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning, om det kan antas att utlänningen har sådana handlingar med sig.

114

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanser yttrar sig inte särskilt över förslaget. Statskontoret ställer sig bakom det och framför bl.a. att det kommer att göra det möjligt att verkställa fler avvisnings- och utvisningsbeslut. Stockholms universitet (Juridiska fakulteten) har ingen invändning mot förslaget. Sveriges Stadsmissioner avstyrker förslaget och ifrågasätter om det är proportionerligt och effektivt. Ett par remissinstanser, bl.a. Svenska kyrkan, anser att förslaget varken är nödvändigt eller proportionerligt när det gäller barn.

Skälen för regeringens förslag

I dag saknas möjlighet för polismyndigheten att kroppsvisitera en utlänning för att söka efter pass eller andra identitetshandlingar som kan omhändertas när en utlänning har ansökt om uppehållstillstånd eller när ett beslut om avvisning eller utvisning ska verkställas. Med kroppsvisitation avses en undersökning av kläder och annat som någon bär på sig. Även en undersökning av det som någon bär med sig, t.ex. en väska, räknas hit (se prop. 2023/24:12 s. 15). Att en sådan åtgärd endast får vidtas vid inre utlänningskontroll (se 9 kap. 9 a § UtlL) är inte ändamålsenligt. Att omhänderta ett pass eller andra identitetshandlingar syftar till att säkerställa att det finns tillräckligt underlag om sökandens identitet för att kunna pröva en ansökan och – i de fall den avslås – möjliggöra verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning. Att myndigheterna har effektiva verktyg för att fatta beslut på rätt underlag och vid behov kunna verkställa beslut om avvisning eller utvisning är centralt. En sådan möjlighet skulle dessutom kunna innebära att behovet av att vidta mer ingripande åtgärder som omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning minskar. En möjlighet till kroppsvisitation vid ansökan om uppehållstillstånd eller internationellt skydd samt vid verkställighet av beslut om avvisning och utvisning bör därför införas i utlänningslagen.

Riksdagen har beslutat om lagändringar med anledning av regeringens proposition Inhibition av verkställigheten – en ny ordning för vissa utlänningar vid tillfälliga verkställighetshinder som innebär en ny ordning för vissa utlänningar vid tillfälliga verkställighetshinder (prop. 2025/26:145, bet. 2025/26:SfU22, rskr. 2025/26:215). Förslagen börjar gälla den 1 juni i år och innebär bl.a. att det även under den tid det finns ett beslut om inhibition av verkställigheten bör vara möjligt att ta hand om en utlännings pass eller andra identitetshandlingar. Den ändring i 9 kap. 5 § UtlL som regeringen nu föreslår innebär att kroppsvisitation också kan genomföras i en sådan situation.

Åtgärden bör endast vidtas om det kan antas att utlänningen har pass eller andra identitetshandlingar med sig. Ett sådant antagande kan ha sin grund i att utlänningen ger intryck av att försöka dölja något eller att uppgifterna om varför han eller hon inte har några handlingar inte framstår som trovärdiga. Om det inte finns anledning att ifrågasätta att utlänningen

Prop. 2025/26:263

115

Prop. 2025/26:263 saknar handlingar finns det inte heller behov av att kroppsvisitera honom eller henne. Visitationen bör liksom regleringen i 9 kap. 9 a § UtlL avgränsas till att avse kläder eller annat som utlänningen bär med sig, såsom bagage, handresgods, handväskor eller liknande, i den utsträckning det behövs för att söka efter sådana handlingar som kan omhändertas. Dessutom bör 9 kap. 2 § tredje–femte styckena UtlL gälla vid åtgärden. Av dessa bestämmelser framgår bl.a. att en kroppsvisitation inte får göras mer ingående än vad som krävs med hänsyn till ändamålet med åtgärden, att den hänsyn som omständigheterna medger ska iakttas, att ett vittne ska närvara om det är möjligt och att protokoll ska föras över en kroppsvisitation. Med hänsyn till dessa avgränsningar anser regeringen att förslaget är proportionerligt och väl avvägt.

Till skillnad från bl.a. Svenska kyrkan anser regeringen att någon nedre åldersgräns inte bör införas. En kroppsvisitation görs i syfte att hitta handlingar som kan bidra till ett klarläggande av utlänningens identitet. Det gör att det inte alltid kommer att vara klart hur gammal den person som tvångsåtgärden riktar sig mot är. Samtidigt bör barnets ålder beaktas särskilt i den proportionalitetsavvägning som ska göras inför beslutet om tvångsåtgärden. I många fall torde det vara oproportionerligt att vidta den föreslagna tvångsåtgärden om det rör sig om ett mindre barn.

Liksom förslaget om att kunna kroppsvisitera en utlänning för att

eftersöka elektronisk kommunikationsutrustning bör inte Migrationsverket ha rätt att vidta de tvångsåtgärder som nu föreslås. Verket kan i stället begära av Polismyndigheten att verkställa deras beslut om omhändertagande av pass eller andra identitetshandlingar med stöd av 9 kap. 29 § UtlL. Vid en sådan verkställighet kan sedan polismannen använda sig av den nu föreslagna möjligheten till kroppsvisitation.

	6.4	Förslagen är förenliga med regler till skydd för
		den personliga integriteten och grundläggande
		fri- och rättigheter

	Regeringens bedömning
	Förslagen är förenliga med regler till skydd för den personliga
	integriteten och de grundläggande fri- och rättigheter som finns i
	regeringsformen, Europakonventionen, EU:s rättighetsstadga och
	barnkonventionen. Förslagen är också förenliga med EU:s
	dataskyddsförordning och dataskyddslagen.

	Utredningens bedömning
	Bedömningen från utredningen stämmer överens med regeringens.
	Remissinstanserna
	Justitiekanslern efterfrågar bl.a. en närmare bedömning av de samlade
	konsekvenserna för enskildas rättighetsskydd. Kammarrätten i Sundsvall
116	ifrågasätter särskilt om möjligheten att göra undersökningar av elektronisk

kommunikationsutrustning är tillräckligt avgränsad och rättssäker. Några remissinstanser, bl.a. Integritetsskyddsmyndigheten, Lunds universitet (Samhällsvetenskapliga institutionen), Stockholms universitet (Juridiska fakulteten) och Sveriges advokatsamfund framför att förslaget innebär ett betydande ingrepp i bl.a. individens rätt till privat- och familjeliv och rätt till respekt för sin egendom. Stockholms universitet framför också att förslaget att kunna framtvinga utlänningens medverkan till biometrisk autentisering kan aktualisera frågor om risk för självangivelse för brott. Integritetsskyddsmyndigheten påpekar därtill att förslaget kan leda till hantering av stora mängder personuppgifter som inte nödvändigtvis är relevanta för utredningen av identiteten. Stockholms universitet betonar att detta särskilt gäller möjligheten att undersöka t.ex. chattapplikationer och sociala medier. Sveriges Stadsmissioner ifrågasätter om förslaget är förenligt med bl.a. dataskyddsförordningen. Några remissinstanser, däribland Rädda Barnen och Svenska kyrkan, pekar på att förslaget innebär en långtgående inskränkning av barnets rättigheter.

Skälen för regeringens bedömning

Regeringens förslag om ytterligare befogenheter för att klarlägga en utlännings identitet aktualiserar, som flera remissinstanser påpekar, skyddet för den enskildes personliga integritet enligt 2 kap. 6 § RF, rätten till skydd för privat- och familjeliv, hem och korrespondens enligt artikel 8.1 i Europakonventionen samt rätten till respekt för egendom i artikel 1 i det första tilläggsprotokollet till samma konvention. Vidare aktualiseras motsvarande regler i bl.a. artiklarna 7 och 17 i EU:s rättighetsstadga. Även skyddet för personuppgifter i EU:s dataskydds- förordning och dataskyddslagen måste beaktas. Med hänsyn till att de nya tvångsmedlen ska kunna rikas mot barn aktualiseras även barnkonventionen, bl.a. artikel 3 om barnets bästa, artikel 12 om barnets rätt att komma till tals och få sina åsikter beaktas, artikel 16 om barnets rätt till skydd av privat- och familjeliv samt artikel 37 om att inget barn får godtyckligt berövas sin frihet.

Behovet av att kunna klarlägga en utlännings identitet i migrations- processen är av stor betydelse för upprätthållandet av en reglerad invandring, nationell säkerhet och ekonomiskt välstånd. Dessa är intressen som väger tungt och som kan motivera inskränkningar i de enskildas grundläggande fri- och rättigheter i den utsträckning som det är nödvändigt och proportionerligt. Det gäller även om det, som Sveriges advokatsamfund framför, skulle kunna förekomma att handlingar i elektronisk kommunikationsutrustning förstörs eller manipuleras inför en undersökning eller att information skapas som stödjer en oriktig identitet. I sammanhanget bör det också påpekas att liknande möjligheter att omhänderta och undersöka elektronisk kommunikationsutrustning på det sätt som nu föreslås redan finns i bl.a. Danmark och Tyskland. Samtliga befogenheter föreslås därtill vara utformade på ett sätt så att olägenheterna för den enskilde så långt som möjligt begränsas och att möjligheten att använda de nya tvångsmedlen avgränsas till situationer där behov finns.

Med anledning av Stockholms universitets påpekande av riskerna för självangivelse för brott gör regeringen följande överväganden. Såväl regeringsformen som Europakonventionen ställer krav på att en rättegång

Prop. 2025/26:263

117

Prop. 2025/26:263 ska genomföras rättvist (2 kap. 11 § andra stycket RF och artikel 6 i Europakonventionen). I den rätten ingår att den som är anklagad för brott

	inte genom tvång ska behöva bidra till utredningen eller bevisningen
	genom att göra medgivanden eller tillhandahålla belastande material.
	Rätten att inte belasta sig själv blir emellertid endast aktuell om ett
	straffrättsligt förfarande inletts, eller är nära förestående, mot den person
	som är föremål för tvångsåtgärden. Rätten att inte belasta sig själv är
	dessutom inte absolut. Det är bara när framtvingandet inkräktar på själva
	kärnan av rätten att inte belasta sig själv som det föreligger en kränkning
	(se bl.a. prop. 2021/22:119 s. 152 och 153). Det nu aktuella förslaget har
	inte något direkt samband med en anklagelse om brott mot den som
	åtgärden riktas mot. Det får endast användas om undersökningen annars
	försvåras. Dessutom avser det tillgång till information som redan är lagligt
	tillgänglig på grund av ett beslut om omhändertagande. Beslutet om
	omhändertagande får dessutom överklagas till domstol (se avsnitt 6.1.5).
	Slutligen ska alltid omständigheterna i det enskilda fallet, liksom
	proportionalitetsprincipen beaktas. Mot den bakgrunden anser regeringen
	att användandet av biometrisk autentisering vid verkställigheten utgör en
	godtagbar inskränkning av den enskildes konventionsfästa och
	grundlagsskyddade fri- och rättigheter.
	När det gäller förslagens förenlighet med skyddet för personuppgifter i
	EU:s dataskyddsförordning och dataskyddslagen kan konstateras att
	förslagen innebär en utökad och ny personuppgiftsbehandling. Den
	personuppgiftsbehandling som Migrationsverket, Polismyndigheten och
	Kustbevakningen kommer att utföra med anledning av förslagen regleras
	av EU:s dataskyddsförordning, utlänningsdatalagen och kustbevaknings-
	datalagen (2019:429). Regeringen bedömer att förslagen är nödvändiga för
	säkerställa att myndigheternas arbete med att kontrollera vistelserätt och
	verkställa beslut om avvisning eller utvisning kan utföras. Den behandling
	av personuppgifter som följer av regeringens förslag har stöd i artikel 6.1
	e och 6.3 i EU:s dataskyddsförordning och myndigheternas respektive
	registerlagstiftning. Det finns som beskrivs i avsnitt 6.1 ett behov av
	ytterligare åtgärder för att klarlägga en utlännings identitet i de aktuella
	situationerna. Det är även avgränsat i vilka fall som befogenheterna att
	genomsöka elektronisk kommunikationsutrustning får användas och det
	krävs att genomsökningen av utrustningen är nödvändig för att fastställa
	en utlännings identitet och att det inte finnas andra möjligheter att fastställa
	en utlännings identitet som kan användas. Sammantaget bedömer
	regeringen därmed att förslagen är nödvändiga och proportionerliga. Det
	är inte möjligt att på förhand beskriva exakt vilka uppgifter myndigheterna
	kan komma att behandla men det kan bli fråga även om känsliga
	personuppgifter enligt artikel 9 i EU:s dataskyddsförordning.
	Myndigheternas befintliga dataskyddsregleringar ger dock rätt att
	behandla även känsliga personuppgifter om det är absolut nödvändigt för
	syftet med behandlingen. Det är inte möjligt att genomföra en
	genomsökning av elektronisk kommunikationsutrustning utan risk för att
	även känsliga personuppgifter behandlas. Utgångspunkten är dock att
	sådana uppgifter inte ska lagras längre än nödvändigt inom myndigheterna
	och att behandlingen därmed inte ska bli mer omfattande än vad som
	absolut krävs. Den rättsliga grunden för personuppgiftsbehandlingen som
118	följer av förslagen är att behandlingen är nödvändig för att utföra uppgifter

av allmänt intresse. Regeringen bedömer också att de övriga förutsättningarna för att tillämpa undantaget i artikel 9.2 g är uppfyllda. Behandlingen av dessa uppgifter får därför anses vara absolut nödvändig för att uppnå syftet. Förslagen är dessutom utformade på så sätt att olägenheterna för den enskilde så långt som möjligt begränsas. Även om förslagen medför ett intrång i den personliga integriteten i samband med att utrustningen genomsöks bedöms det inte medföra ett sådant betydande integritetsintrång som avses i 2 kap. 6 § RF. Det är fråga om en tillfällig genomsökning i syfte att hitta uppgifter om utlänningens identitet och inte om omfattande lagring av uppgifter om utlänningen i ett sökbart register eller om att använda uppgifter för att kartlägga eller övervaka utlänningen. Den personuppgiftsbehandling som följer av förslagen bedöms därmed vara nödvändig och förenlig med såväl EU:s dataskyddsförordning som dataskyddslagen.

De föreslagna reglerna kan riktas mot barn och aktualiserar, liksom flertalet av regeringens förslag, bestämmelserna i barnkonventionen. Barnkonventionen ska ses som en helhet och rättigheterna är ömsesidigt förstärkande och ska tolkas i relation till varandra (jfr prop. 2017/18:186

s.77 och 92–96.). Myndigheterna ska vid tillämpningen, precis som vid alla andra åtgärder som rör barn, i första hand beakta vad som bedöms vara barnets bästa (artikel 3). Vid bedömning ska även övriga berörda rättigheter inklusive barnets åsikter beaktas (artikel 12). Av barnkonventionen framgår exempelvis att inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende (artikel 16). Barn har också rätt till skydd mot våld (artikel 19) och att skyddas från olagligt och eller godtyckligt frihetsberövande (artikel 37).

I sammanhanget bör också konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning nämnas. Enligt den ska konventionsstaterna erkänna rätten för personer med funktionsnedsättning till ett medborgaskap på samma villkor som andra, bl.a. genom att säkerställa att personer med funktionsnedsättning på grund av funktionsnedsättning inte berövas sin rätt att erhålla, äga eller använda identitetsdokumentation (artikel 18). Personer med funktionsnedsättning har också enligt konventionen rätt till tillgänglighetsanpassad information och kommunikation (artikel 21). Regeringen konstaterar därför att det är viktigt att de myndigheter som möter utlänningar har tillräcklig kunskap om behov och förutsättningar hos personer med funktionsnedsättning.

Prop. 2025/26:263

119

Prop. 2025/26:263 7	Utökad användning av fingeravtryck och
	fotografier i utlänningsärenden

120

7.1Det är prioriterat att säkerställa att identitets- missbruk i utlänningsärenden motverkas

Som framgår av tidigare avsnitt är en utlännings identitet central för bedömningen av utlänningens rätt att vistas i Sverige. Genom kunskap om utlänningens identitet kan myndigheterna också få fram uppgifter om hur utlänningen har rest in i Schengen, om han eller hon har ansökt om uppehållstillstånd i, utvisats från eller begått brott i Sverige eller i andra Schengenländer. Sådana uppgifter kan också vara av betydelse för bedömningen av utlänningens vistelserätt eller var en ansökan om uppehållstillstånd ska prövas. Att en annan medlemsstat har bedömt att en viss utlänning utgör ett säkerhetshot kan också vara avgörande för rätten att vistas i Sverige. Korrekta identitetsuppgifter är därtill viktiga för att ett beslut om avvisning eller utvisning ska kunna verkställas.

Det är inte möjligt att slå fast exakt hur vanligt det är att personer som söker sig till Sverige använder sig av en falsk identitet. Det förekommer dock att utlänningar som söker sig till Schengen använder sig av falska eller manipulerade id-handlingar eller använder sig av id-handlingar som visserligen är äkta men som tillhör någon annan som ser ut som dem. Det förekommer vidare att utlänningar som söker eller beviljas asyl i Sverige helt saknar identitetshandlingar eller i vart fall inte visar upp dem för myndigheterna. Enligt Migrationsverket saknade i genomsnitt omkring 60 procent av de som ansökte om asyl i Sverige mellan 2015 och 2025 en giltig passhandling. Riksrevisionen beskriver att myndigheterna i dag inte har tillräckliga rutiner för att säkerställa att korrekta identiteter fastställs och att felaktigt registrerade identiteter upptäcks när de delar information med andra myndigheter. Av rapporten framgår även att bristerna kan medföra risker för identitetsrelaterad brottslighet, hot mot Sveriges säkerhet och felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. Bristerna påverkar bland annat möjligheten att säkerställa att bara de som har rätt till uppehållstillstånd i Sverige beviljas det (se Riksrevisionens årliga rapport 2025, dnr 2024/0922, publicerad 28 maj 2025, s. 28).

Genom att missbruka identitetshandlingar och ange falska identitets- uppgifter kan utlänningar uppträda i olika identiteter i olika Schengen- länder eller till och med i Sverige. Det försvårar myndigheternas möjligheter att upptäcka säkerhetshot som identifierats av ett annat land i Schengenområdet. Det försvårar också bedömningen av vilket land som är ansvarigt för att pröva en ansökan om uppehållstillstånd. Det kan leda till att personer som har utvisats från Schengenområdet med återreseförbud kan återvända och beviljas uppehållstillstånd med en ny identitet. Dessutom kan utlänningar beviljas uppehållstillstånd i Sverige med flera identiteter parallellt. En person som uppträder under parallella identiteter kan komma att folkbokföras flera gånger eller tilldelas mer än ett samordningsnummer. Uppgifterna från folkbokföringen har en stor spridning i samhället och kan ligga till grund för andra myndigheters

beslut och åtgärder. Det finns därför en risk för att en annan myndighet lägger uppgifterna till grund för beslut, vilket skulle kunna innebära att myndigheten kan komma att besluta om felaktiga utbetalningar. Om olika personer kan uppträda i ett ärende om uppehållstillstånd utan risk för upptäckt finns det en risk att detta utnyttjas av personer som utgör ett säkerhetshot.

Regeringen arbetar brett med att stärka skyddet mot identitetsmissbruk i utlänningsärenden. Till exempel gav regeringen den 9 januari 2025 Migrationsverket i uppdrag att förstärka säkerhetsperspektivet i verksamheten som rör medborgarskap (dnr Ju2025/00019). Syftet med uppdraget är att så långt som möjligt motverka att personer som utgör en säkerhetsrisk eller som lever i Sverige under falsk identitet beviljas medborgarskap. Myndigheten ska därför vidta lämpliga åtgärder för att kraftigt stärka kvaliteten på utredningen i naturalisationsärenden.

I regleringsbrevet för budgetåret 2024 fick Migrationsverket i uppdrag att vidta åtgärder för att stärka kontroller i ärenden gällande medborgarskap, däribland identitetskontroller. I återrapporteringen till regeringen har Migrationsverket bland annat redovisat att myndigheten har genomfört en kartläggning av identitetskontroller i medborgarskaps- ärenden i de två regioner som handlägger detta ärendeslag. Genom kartläggningen har myndigheten identifierat behov av kompetenshöjande insatser för granskning av identitetshandlingar, översyn av vilka handlingar som bör skickas till id-enheter för en mer omfattande granskning och översyn av rättsliga ställningstaganden (dnr Ju2025/00022).

Den 14 november 2024 gav regeringen Migrationsverket, tillsammans med Polismyndigheten och Skatteverket, i uppdrag att utveckla det operativa samarbetet för att motverka identitetsmissbruk. Uppdraget redovisades i juni 2025 (dnr Fi2025/01362). I rapporten redogör myndigheterna för ett flertal åtgärder som syftar till att åtgärda brister gällande informationsutbyte mellan myndigheterna samt tillgången till identitetsuppgifter som ligger till grund för Migrationsverkets beslut. Samma myndigheter fick i uppdrag att bl.a. stärka samarbetet för att upprätthålla och sprida kompetens om identitetsfrågor. Uppdraget redovisades den 30 september 2025 (dnr Fi2025/01803). I rapporten föreslås bl.a. inrättandet av ett svenskt nationellt ID-center med fokus på identitet, dokument och utbildning, med primärt uppdrag att stödja övriga statliga myndigheter inom identitetsområdet.

Att säkerställa att myndigheterna har effektiva verktyg, som ändamålsenlig lagstiftning, för att upptäcka falska identiteter i migrationsprocessen är ett viktigt led i detta arbete. Den 1 oktober 2024 trädde en förordningsändring i kraft som innebär att Migrationsverket i

handläggningen av medborgarskapsärenden enligt 7 a § medborgarskapsförordningen (2001:218) får lämna ut uppgifter till och hämta in uppgifter från Polismyndigheten, Säkerhetspolisen och Kronofogdemyndigheten vid prövningen av kravet på ett hederligt levnadssätt i lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap. Till detta kommer att Migrationsverket i maj 2025 har beslutat om föreskrifter om personlig inställelse vid ansökan om svenskt medborgarskap (MIGRFS 2025:7). Föreskrifterna syftar till en utökad identitetskontroll och för att

Prop. 2025/26:263

121

Prop. 2025/26:263 säkerställa att en sökandes uppgivna identitet överensstämmer med identitetshandlingar i ärendet.

7.2 Nuvarande möjligheter att använda fotografier och fingeravtryck i utlänningsärenden är inte tillräckliga

	Normalt klarläggs en utlännings identitet genom att utlänningen visar upp
	en fotoförsedd identitetshandling. För att kontrollera eller verifiera en
	utlännings identitet kan också i vissa fall fingeravtryck och fotografier tas.
	Idag tas fingeravtryck och fotografier från alla utlänningar som ansöker
	om uppehållstillstånd i Sverige. Migrationsverket har ett register över
	fingeravtryck som innehåller fingeravtryck från utlänningar som ansökt
	om asyl. Det innehåller också fingeravtryck som tagits upp i samband med
	inre utlänningskontroller eller när en utlänning tas i förvar samt
	fingeravtryck som tas från en utlänning som inte kan styrka sin identitet
	när han eller hon kommer till Sverige. Fingeravtryck som tas i samband
	med en ansökan om uppehållstillstånd på annan grund än internationellt
	skydd får däremot inte sparas i Migrationsverkets register.
	Uppgifterna i Migrationsverkets register får användas för särskilt
	reglerade ändamål. De får till exempel användas i ärenden om
	uppehållstillstånd på grund av skyddsskäl eller i ärenden om avvisning
	eller utvisning. De får också användas om det behövs för att
	Migrationsverket ska kunna kontrollera ett fingeravtryck mot
	Polismyndighetens register med fingeravtrycksuppgifter och vid kontroll
	av utlänningar under vistelsen i Sverige. I ärenden om uppehållstillstånd,
	även på andra grunder än internationellt skydd, används biometriska
	uppgifter för att lagras i ett uppehållstillståndskort, som är ett bevis på att
	utlänningen har rätt att vistas i Sverige. Nya biometriska underlag tas upp
	när ett uppehållstillståndskort ska förnyas. Uppgifterna i uppehålls-
	tillståndskortet får till exempel kontrolleras i samband med en inre
	utlänningskontroll. Fingeravtryck och fotografier får däremot inte
	användas i ärenden om svenskt medborgarskap.
	Att det saknas rättsliga möjligheter att spara och använda fingeravtryck
	och fotografier i utlänningsärenden kan innebära risker för
	identitetsmissbruk i migrationsprocessen. Så är fallet exempelvis vid
	utfärdande av uppehållstillståndskort i vissa situationer. Vidare är det en
	brist att det enligt gällande regelverk inte är möjligt att med hjälp av
	biometriska uppgifter verifiera att den person som gör en ansökan eller
	anmälan om svenskt medborgarskap är samma person som tidigare har
	beviljats uppehållstillstånd eller verifiera om denne uppfyller kravet på
	hederligt levnadssätt.
	Utredningens kartläggning pekar vidare på att det finns risker för
	identitetsmissbruk till följd av bristande rättsliga möjligheter att registrera
	biometriska uppgifter enligt Europaparlamentets och rådets förordningar,
	nämligen (EU) 2018/1860 av den 28 november 2018 om användning av
	Schengens informationssystem för återvändande av tredjelands-
	medborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna, (EU) 2018/1861 av den
122	28 november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens
122

informationssystem (SIS) på området in- och utresekontroller, om ändring Prop. 2025/26:263 av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och om ändring och

upphävande av förordning (EG) nr 1987/2006 och (EU) 2018/1862 av den

28 november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete, om ändring och upphävande av rådets beslut 2007/533/RIF och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1986/2006 och kommissionens beslut 2010/261/EU (fortsättningsvis SIS eller SIS-förordningarna). SIS är avsett att bidra till att upprätthålla en hög säkerhetsnivå inom området med frihet, säkerhet och rättvisa i unionen genom att stödja det operativa samarbetet mellan nationella behöriga myndigheter. Att biometriska uppgifter registreras i SIS är en nödvändig förutsättning för att uppfylla kraven i dem. Sverige har dessutom inom ramen för en så kallad Schengenutvärdering rekommenderats bland annat att säkerställa att Migrationsverket använder sig av det automatiska fingeravtrycksidentifieringssystemet i SIS inom ramen för sina arbetsuppgifter. Även Samverkansrådet mot terrorism lyfter fram möjligheten till utökad användning av fotografier och fingeravtryck som en central åtgärd mot missbruk av identiteter i en skrivelse till regeringen (dnr Ju/2021/00135).

Sammanfattningsvis anser regeringen att de hittillsvarande möjlig- heterna att lagra och använda fotografier och fingeravtryck i utlännings- ärenden inte är tillräckliga för att på ett effektivt sätt motverka risker för identitetsmissbruk i migrationsprocessen.

7.3Utökad lagring av fingeravtryck och fotografier från ansökningar om uppehållstillstånd

Regeringens förslag

Fingeravtryck och fotografier som tas upp i samband med alla ansökningar om uppehållstillstånd ska få lagras i Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier.

Regleringen om att fingeravtryck som inte sparas i ett lagringsmedium i uppehållstillståndskortet ska förstöras när uppehållstillståndskortet lämnas ut eller ärendet om uppehållstillstånd har avgjorts utan att utlänningen har beviljats uppehållstillstånd ska upphävas.

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslaget eller har inga invändningar mot det. Migrationsverket tillstyrker förslagen om utökad användning av fingeravtryck och fotografier i utlänningsärenden

generellt och hänvisar till att verket sedan länge efterfrågat ökade

123

Prop. 2025/26:263 möjligheter till behandling av biometriska uppgifter i syfte att förhindra möjligheterna till användning av flera identiteter. Även Polismyndigheten är i huvudsak positiv till utredningens förslag om utökad användning av fingeravtryck och fotografier i utlänningsärenden och anser att de i stort förbättrar myndighetens möjligheter att upptäcka och motverka olovlig vistelse i Sverige samt stärker återvändandearbetet.

Ett antal remissinstanser, bl.a. Sveriges advokatsamfund, Civil Rights Defenders, Sveriges Stadsmissioner och Lunds universitet (Samhällsveten- skapliga fakulteten), avstyrker eller framför kritik mot förslagen om ökad användning av fingeravtryck, fotografier och uppgifter i Migrations- verkets register förslagen och framför bl.a. att utökade kontrollmöjligheter i asylprocessen kan innebära en gradvis urholkning av rättssäkerheten i asylförfarandet.

Stockholms universitet (Juridiska fakulteten) pekar på att förslaget innebär möjlighet att lagra fingeravtryck en väsentligt längre tid och att vidare överväganden om proportionalitet behövs.

Skälen för regeringens förslag

Fingeravtryck och fotografier från ansökningar om uppehållstillstånd behöver lagras i Migrationsverkets register

En utlänning som ansöker om uppehållstillstånd är enligt 9 kap. 8 a § UtlL skyldig att låta Migrationsverket, en utlandsmyndighet eller Regeringskansliet fotografera honom eller henne och, om utlänningen fyllt sex år, ta hans eller hennes fingeravtryck. Samma skyldighet gäller om uppehållstillståndskort ska utfärdas. Uppgifter som tagits upp med stöd av bestämmelsen får endast sparas i ett lagringsmedium i uppehållstillstånds- kortet. Av tredje stycket i samma paragraf framgår att fingeravtryck som inte har sparats i ett sådant medium och de biometriska data som tas fram ur fingeravtrycken och ur fotografiet omedelbart ska förstöras när uppehållstillståndskortet har lämnats ut eller ärendet om uppehållstillstånd har avgjorts utan att utlänningen har beviljats uppehållstillstånd. Enligt 15 § utlänningsdatalagen (2016:27) får vidare endast fingeravtryck och fotografier som tagits med stöd av 9 kap. 8 § UtlL och inte enligt 9 kap. 8 a § lagras i Migrationsverkets register. Däremot får fingeravtryck och fotografier som tagits upp av en utlänning vid en ansökan om internationellt skydd enligt 9 kap. 8 § lagras i Migrationsverkets register.

Som utredningen konstaterar skulle en möjlighet att i Migrationsverkets register lagra biometri från alla som söker uppehållstillstånd skapa förutsättningar för identitetskontroll även i situationer där SIS inte kan användas för kontroller, till exempel i ärenden om svenskt medborgarskap eller i samband med att en utlänning får ett uppehållstillståndskort utfärdat utan att ha ansökt om uppehållstillstånd. Det skulle vidare ge förutsättningar för att hålla samman en utlännings identitet under hela vistelsen i Sverige. Fingeravtryck och fotografier som tas upp senare under vistelsen i Sverige skulle kunna jämföras med den biometri som tagits upp i samband med den första ansökan om uppehållstillstånd. Om det finns fingeravtryck och fotografier från alla som ansökt om uppehållstillstånd tillgängliga i Migrationsverkets register skapas också förutsättningar för att kunna registrera sådana uppgifter i SIS. En ökad lagring av biometriska

124

uppgifter i Migrationsverkets register skulle alltså minska risken för identitetsmissbruk i migrationsprocessen som helhet.

Ett mindre ingripande alternativ för den enskilde skulle kunna vara att i stället använda de biometriska uppgifter som finns lagrade på utlänningens uppehållstillståndkort för jämförelse med sådana uppgifter som tas upp senare i migrationsprocessen, som vid ansökan eller anmälan om svenskt medborgarskap. Men som utredningen konstaterar skulle en sådan ordning kunna skapa en effektiv identitetskontroll endast under förutsättning att utlänningen har kvar sitt uppehållstillståndskort under hela migrationsprocessen. Det är inte sällan förekommande att sådana kort förloras. Om det då saknas jämförelsematerial på annan plats än uppehållstillståndskortet kan den som vill kringgå en identitetskontroll enkelt göra det. En sådan ordning skulle dessutom innebära att uppgifterna inte skulle kunna användas för registrering i eller sökning mot SIS.

Sammanfattningsvis instämmer regeringen i utredningens förslag att fingeravtryck och fotografier bör lagras i Migrationsverkets register vid ansökningar om uppehållstillstånd.

För att inte motverka syftet med den utökade möjligheten att lagra uppgifter från ansökningar om uppehållstillstånd bör hittillsvarande regler om när fingeravtryck ska förstöras upphävas. Detta innebär sammantaget att fotografier och fingeravtryck kommer att lagras under längre tid än i dag. Gallring av fotografier och fingeravtryck som finns sparade i Migrationsverkets register bör regleras i förordning.

Förslagets förenlighet med skyddet för den personliga integriteten och grundläggande fri- och rättigheter

Lagring av fingeravtryck och fotografier i Migrationsverkets register från de som söker uppehållstillstånd kan utgöra ett intrång i den personliga integriteten i den mening som avses i 2 kap. 6 § andra stycket RF. För andra än svenska medborgare får begränsningar i det skyddet göras genom lag (2 kap. 25 § första stycket 3 RF). Lagringen kan också utgöra ett intrång i rätten till privat- och familjeliv enligt Europakonventionen och en begränsning av de rättigheter som följer av artikel 7 och 8 i EU:s rättighetsstadga.

Regeringen anser att intresset av att motverka identitetsmissbruk och därigenom minska risken för att personer som utgör ett säkerhetshot kan vistas i Sverige utan upptäckt är ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till nationell och allmän säkerhet och förebyggande av brott och oordning. Det är också intressen som erkänns av EU. Vidare delar regeringen utredningens bedömning att det saknas alternativa åtgärder som innebär mindre intrång i den personliga integriteten och som ändå uppnår syftet att motverka riskerna för identitetsmissbruk. Som Stockholms universitet uppmärksammar innebär förslaget att uppgifterna kommer att lagras under längre tid än i dag. Även detta är motiverat med hänsyn till intresset av att motverka identitetsmissbruk och allvarliga säkerhetsrisker.

Prop. 2025/26:263

125

Prop. 2025/26:263 enligt utlänningsdatalagen. Sammantaget bedömer regeringen att förslaget är proportionerligt och förenligt med gällande regler till skydd för den personliga integriteten och grundläggande fri- och rättigheter.

126

7.4Ny möjlighet att ta fingeravtryck och fotografier i ärenden om avvisning eller utvisning

Regeringens förslag

Migrationsverket och Polismyndigheten ska få fotografera en utlänning och ta hans eller hennes fingeravtryck om det behövs i ett ärende om avvisning eller utvisning.

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer i sak överens med regeringens.

Remissinstanserna

Majoriteten av remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslaget eller har ingen invändning mot det. Sveriges advokatsamfund anser att förslaget utgör ett betydande intrång i den personliga integriteten som skyddas genom bestämmelsen i 2 kap. 6 § RF samt i rätten till skydd för privatliv enligt artikel 8 i Europakonventionen och ifrågasätter utredningens bedömning avseende nödvändighet och proportionalitet.

Skälen för regeringens förslag

Det finns ett behov av att behandla fingeravtryck och fotografier i ärenden om avvisning eller utvisning

Användningen av EU:s SIS-förordningar bygger på att uppgifter om personer som har ett gällande beslut om avvisning eller utvisning eller ett återreseförbud registreras i SIS samt att sökningar i SIS görs innan myndigheter vidtar vissa åtgärder. Sådana registreringar och sökningar behöver innehålla biometriska uppgifter för att syftet med informationssystemet ska uppnås. Som utredningen konstaterar förekommer det i dag att utlänningar avvisas eller utvisas från Sverige utan att deras fingeravtryck och fotografier finns tillgängliga i Migrationsverkets register. Ett exempel på detta är utlänningar som påträffas i Sverige utan att ansöka om uppehållstillstånd och därefter får ett beslut om avvisning eller utvisning. Ofta kan biometriska uppgifter i sådana fall tas upp och lagras i Migrationsverkets register i samband med en inre utlänningskontroll. Samtidigt finns det situationer där så inte är fallet, till exempel om en utlänning kan styrka sin identitet på ett godtagbart sätt i samband med en sådan kontroll. Hittillsvarande regler säkerställer därför inte att biometriska uppgifter kan registreras i SIS i alla situationer där ett beslut om avvisning eller utvisning ska föras in i det systemet.

Regeringen delar utredningens bedömning att det inte finns några andra sätt att säkerställa att så sker än genom att i 9 kap. 8 § UtlL införa en möjlighet för Migrationsverket och Polismyndigheten att ta fingeravtryck och fotografier i ärenden om avvisning och utvisning. Detta innebär att fingeravtryck kommer få tas av den som har fyllt sex år. Frågan om sänkt åldersgräns för att ta fingeravtryck i vissa fall enligt 9 kap. 8 § behandlas ingående av regeringen i propositionen Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt, prop. 2025/26:262 (se avsnitt. 7.5). De överväganden som regeringen gör där beträffande lämpligheten av en sådan ordning i vissa andra fall gör sig gällande även i ärenden om avvisning och utvisning.

Tillämpningen av den nya möjligheten bör vara behovsstyrd

Möjligheten att ta och lagra fingeravtryck och fotografier i ärenden om avvisning eller utvisning bör reserveras till de fall där det behövs. Så kan vara fallet när sådana uppgifter saknas i Migrationsverkets register och uppgifterna behövs antingen för att kunna verkställa beslutet om avvisning eller utvisning eller för att kunna fullgöra de sökningar och registreringar som krävs enligt SIS-förordningarna. Till exempel bör ett sådant behov endast undantagsvis finnas i Polismyndighetens ärenden om nekad inresa. Det bör också vara ytterst ovanligt att ett sådant behov uppstår i de fall det är fråga om avvisning eller utvisning av EES-medborgare och deras familjemedlemmar.

Fingeravtryck och fotografier som tas ska få lagras i Migrationsverkets register. Detta gäller redan i dag och någon lagändring i det avseendet är därför inte nödvändig.

Förslagets förenlighet med skyddet för den personliga integriteten och grundläggande fri- och rättigheter

En ny möjlighet att ta fingeravtryck och fotografier i ärenden om avvisning eller utvisning och att lagra sådana uppgifter i Migrationsverkets register kan utgöra ett intrång i den personliga integriteten samt en begränsning av de rättigheter som följer av 2 kap. 6 § andra stycket RF. För andra än svenska medborgare får begränsningar i det skyddet göras genom lag (2 kap. 25 § första stycket 3 RF). Lagringen kan också utgöra ett intrång i rätten till privat- och familjeliv enligt Europakonventionen och en begränsning av de rättigheter som följer av artiklarna 7 och 8 i EU:s rättighetsstadga.

Förslaget syftar till att motverka identitetsmissbruk och därigenom minska risken för att personer som kan utgöra ett säkerhetshot vistas i Sverige utan upptäckt, vilket är intressen som väger mycket tungt. Det är ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till nationell och allmän säkerhet och förebyggande av brott och oordning. Det är dessutom fråga om mål av allmänt intresse som erkänns av EU. Möjligheten att lagra fingeravtryck och fotografier i ärenden om avvisning och utvisning är vidare en nödvändig förutsättning för att kunna uppfylla syftet med SIS-förordningarna. Att det inte har gått att uppskatta den exakta omfattningen av missbruk av identitetsuppgifter i utlänningsärenden, som Sveriges advokatsamfund påpekar, bedömer regeringen inte utgör något hinder för att gå vidare med förslaget. Dagens

Prop. 2025/26:263

127

Prop. 2025/26:263 lagstiftning innebär uppenbara risker som behöver åtgärdas samtidigt som mindre ingripande åtgärder saknas. En möjlighet att ta och lagra fotografier och fingeravtryck även i ärenden om avvisning och utvisning utgör en del i att kunna uppfylla Sveriges åtaganden för registrering i SIS och behandlingen av uppgifterna i dessa fall riskerar inte att påverka möjligheten att söka internationellt skydd i Sverige.

I avsnitt 7.8 föreslås att uppgifter som lagras i Migrationsverkets register även ska få behandlas för de nya ändamål som behövs med anledning av förslaget samt görs en bedömning av förslagens förenlighet med EU:s dataskyddsförordning. I övrigt bedöms förslaget vara förenligt med kraven enligt utlänningsdatalagen. Sammantaget bedömer regeringen att förslaget är proportionerligt och förenligt med gällande regler till skydd för den personliga integriteten och grundläggande fri- och rättigheter.

	7.5	Frågan om sänkt åldersgräns för att ta
		fingeravtryck i vissa fall behandlas i ett annat
		lagstiftningsärende

	Regeringens bedömning
	Det saknas anledning att inom ramen för detta lagstiftningsärende ta
	ställning till om den nedre åldersgränsen för att ta fingeravtryck ska
	vara sex år i vissa fall. Frågan behandlas i ett annat lagstiftningsärende.

	Utredningens förslag
	Utredningens förslag stämmer inte överens med regeringens bedömning.
	Utredningen föreslår att den nedre åldersgränsen för när Migrationsverket
	och Polismyndigheten ska få ta fingeravtryck från en utlänning i vissa fall
	ska vara sex år.
	Remissinstanserna
	Flertalet remissinstanser är positiva till förslaget eller har inga
	invändningar mot det. Bland dessa kan Länsstyrelsen i Stockholms län,
	Migrationsverket, Polismyndigheten och Statskontoret nämnas.
	Jämställdhetsmyndigheten instämmer också i utredningens förslag och
	menar att den utökade möjligheten att ta fingeravtryck på barn kan
	förbättra möjligheterna att identifiera barn som befinner sig i utsatthet.
	Ett antal remissinstanser riktar kritik mot eller avstyrker förslaget ur bl.a.
	ett barnrättsperspektiv. Rädda Barnen anser att förslaget kan vara positivt
	ur ett barnrättsperspektiv om det underlättar familjeåterförening och kan
	motverka att barn försvinner eller far illa, men ifrågasätter ändå om
	åtgärden kan anses proportionerlig. Organisationen anser bl.a. att det ska
	finnas ett uttryckligt förbud mot tvångsåtgärder vid upptagning av
	fingeravtryck och fotografering av barn. Några remissinstanser, däribland
	Sveriges advokatsamfund, anser att utredningen inte i tillräcklig grad har
	övervägt och bedömt åtgärdernas konsekvenser utifrån ett
128	barnrättsperspektiv. IMER-förbundet, Sveriges Stadsmissioner och Lunds

universitet (Samhällsvetenskapliga fakulteten) anser att en sänkt Prop. 2025/26:263 åldersgräns utgör ett intrång i den personliga och kroppsliga integriteten

och står i skarp kontrast till barnkonventionens princip om barnets bästa och icke-diskrimineringsprincip. Institutet för mänskliga rättigheter, som avstyrker förslaget, ifrågasätter bl.a. om förslaget kommer att ha någon påverkan på antalet utvisningar som kan verkställas. Institutet menar vidare att det kan finnas risk för att ännu yngre barn kommer att tvingas lämna fingeravtryck, eftersom det inte går att garantera att den åldersbedömning som Migrationsverket gör är korrekt.

Skälen för regeringens bedömning

I dag följer det av 9 kap. 8 § UtlL att Migrationsverket eller Polismyndigheten i vissa särskilt angivna situationer får fotografera en utlänning och, om utlänningen har fyllt 14 år, ta hans eller hennes fingeravtryck. Den 30 april 2026 beslutade regeringen om propositionen Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt, prop. 2025/26:262. I propositionen föreslås ett antal lagändringar för att anpassa svensk rätt till bl.a. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1358 av den 14 maj 2024 om inrättande av Eurodac för jämförelse av biometriska uppgifter för att effektivt tillämpa Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2024/1351 och (EU) 2024/1350 och rådets direktiv 2001/55/EG, och identifiera tredjelandsmedborgare och statslösa personer som vistas olagligt och om framställningar från medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och Europol om jämförelse med Eurodacuppgifter för brottsbekämpande ändamål, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2018/1240 och (EU) 2019/818 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 (fortsättningsvis Eurodacförordningen). Av Eurodacförordningen följer bl.a. att biometriska uppgifter ska få tas från utlänningar som har fyllt sex år. Regeringen föreslår därmed i den nämnda propositionen att 9 kap. 8 § UtlL ska ändras på så sätt att den nedre åldersgränsen för att ta fingeravtryck i vissa fall ska sänkas till sex år. Förslagen föreslås träda i kraft den 12 juli 2026. Med hänsyn härtill saknas det anledning att i detta lagstiftningsärende behandla frågan.

7.6Ny möjlighet att behandla fingeravtryck och fotografier i ärenden om medborgarskap

Regeringens förslag

Migrationsverket ska i ärenden om svenskt medborgarskap få ta fingeravtryck och fotografier från utlänningar som har uppehållstillstånd. Fingeravtryck ska få tas om utlänningen har fyllt sex år. Uppgifterna ska få användas för kontroll mot uppgifter som finns lagrade i utlänningens uppehållstillståndskort. Om sådan kontroll inte är möjlig ska kontroll i stället få göras mot Migrationsverkets register

över fingeravtryck och fotografier.

129

Prop. 2025/26:263 Fingeravtryck och fotografier som tagits upp för verifiering i ett medborgarskapsärende ska få lagras i Migrationsverkets register om de inte överensstämmer med tidigare lagrade uppgifter eller om lagrade uppgifter saknas.

130

Fotografierna och fingeravtrycken samt de biometriska data som tagits fram i samband med kontrollen ska omedelbart förstöras om kontrollen visar att uppgifterna motsvarar de uppgifter som finns sparade i uppehållstillståndskortet eller i Migrationsverkets register.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanserna är positiva eller yttrar sig inte särskilt över förslaget. Migrationsverket är positiva till förslaget men framför samtidigt att det under en period kommer att finnas svårigheter med att genomföra de föreslagna kontrollerna om en utlänning saknar uppehållstillståndskort. Stockholms universitet (Juridiska fakulteten) anser att förslaget tjänar ett legitimt syfte, nämligen att kunna fastställa identiteten på en person som beviljas medborgarskap, samt att regleringen är rättsenlig om tillämpning är nödvändig i det enskilda fallet. Även Köpings kommun är positiv till förslaget och anser att det minskar risken för identitetsstölder och säkerställer att den som beviljas medborgarskap är samma person som beviljades uppehållstillstånd.

Några remissinstanser avstyrker eller framför kritik mot förslaget. Sveriges advokatsamfund anser att syftet att motverka identitets- bedrägerier samt minska riskerna i medborgarskapsärenden utgör godtagbara ändamål i ett demokratiskt samhälle men ifrågasätter nödvändigheten och proportionaliteten av de föreslagna åtgärderna ur ett generellt perspektiv, bl.a. då det saknas närmare information om omfattningen av problemet med identitetsbedrägerier. Förvaltningsrätten i Malmö anser att det finns behov av att förtydliga på vilket sätt resultatet av en kontroll av fingeravtryck och fotografier enligt förslaget får beaktas i bedömningen av medborgarskapsärenden.

Skälen för regeringens förslag

Det behövs en stärkt kontroll av utlänningars identitet i ärenden om medborgarskap

I dag kontrolleras en utlännings identitet i ärenden om svenskt medborgar- skap genom att utlänningens identitetshandlingar granskas och jämförs med de uppgifter som han eller hon lämnat i ärendet om uppehållstillstånd samt med eventuella kopior av tidigare inlämnade identitetshandlingar. En möjlighet att även kontrollera utlänningens fingeravtryck och fotografier i ärendet om svenskt medborgarskap skulle kunna ge svar på om den person som förekommer i ärendet också är den person som har beviljats uppehållstillstånd. Som utredningen konstaterar skulle det avsevärt begränsa risken för att någon annan träder in i ärendet och att svenskt medborgarskap beviljas någon annan än den som har beviljats

uppehållstillstånd. En utökad användning av fingeravtryck och fotografier i medborgarskapsärenden skulle vara ett effektivt sätt att minska de risker för identitetsmissbruk som beskrivs i avsnitt 7.1. För att åstadkomma detta bör fingeravtryck och fotografier få tas i ett anmälnings- och ansökningsärende om medborgarskap av en utlänning som har uppehållstillstånd.

Kontroller och lagring av uppgifterna

Fingeravtryck och fotografier som tas bör i första hand få användas för kontroll mot uppgifter som finns lagrade i utlänningens uppehållstillståndskort. Om det går att konstatera att de upptagna fingeravtrycken och fotografierna överensstämmer med de lagrade uppgifterna i uppehållstillståndskortet är detta tillräckligt för att uppnå syftet med kontrollen. En sådan kontroll utgör också ett mindre integritetsintrång än en kontroll mot uppgifter i Migrationsverkets register. Om en kontroll mot uppgifter som finns lagrade i utlänningens uppehållstillståndskort inte kan genomföras, t.ex. för att uppehållskortet tappats bort eller om uppehållskortet är skadat, bör uppgifterna också få användas för kontroll mot Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier som lämnats i samband med utlänningens ansökan om uppehållstillstånd. Fingeravtryck och fotografier som tagits upp för verifiering i ett medborgarskapsärende bör få lagras i Migrationsverkets register om en verifiering av uppgifterna visar att de inte överensstämmer med tidigare lagrade uppgifter eller om lagrade uppgifter saknas. Fotografiet och fingeravtrycken samt de biometriska data som tagits fram i samband med kontrollen bör omedelbart förstöras efter kontrollen. Biometriska data är den information som kan tas fram ur ett biometriskt underlag, t.ex. ett digitalt fotografi av ett ansikte eller av ett fingeravtryck. Biometriska data kan användas för att skapa en referensmall och för att jämföra med tidigare lagrade referensmallar i syfte att kontrollera en persons identitet. (Se t.ex. prop 2008/09:132 s. 6–7). Uppgifter som inte motsvarar de uppgifter som finns sparade i kortet eller beviset eller i register som förs enligt 15 § utlänningsdatalagen bör dock inte förstöras.

I avsnitt 7.5 framgår att det i Migrationsverkets register ska få finnas fingeravtryck från utlänningar som har fyllt sex år. En motsvarande åldersgräns bör därför gälla i medborgarskapsärenden.

Som utredningen konstaterar kommer det under en övergångsperiod inte alltid att finnas biometriska uppgifter om en person i Migrationsverkets register som kan användas som jämförelsematerial, eftersom sådana uppgifter hittills inte har sparats när en utlänning har ansökt om uppehållstillstånd på annan grund än skyddsskäl. Om utlänningen i en sådan situation även saknar uppehållstillståndskort kommer kontroll med biometriska uppgifter inte kunna göras för att verifiera att det är samma person som har ansökt om uppehållstillstånd. Migrationsverket framför att detta kan medföra vissa svårigheter vid bedömningen i medborgarskapsärenden om ett uppehållstillståndkort uppges ha försvunnit. Regeringen anser, liksom utredningen, att detta inte ska innebära att svenskt medborgarskap inte ska kunna beviljas i dessa fall. En bedömning av om det är samma person som har sökt uppehållstillstånd får göras på de sätt som är möjliga.

Prop. 2025/26:263

131

Prop. 2025/26:263 Förvaltningsrätten i Malmö efterfrågar ett förtydligande av på vilket sätt resultatet av en kontroll av fingeravtryck och fotografier enligt förslaget får beaktas i bedömningen av medborgarskapsärenden. Användningen av fingeravtryck och fotografier syftar till att kontrollera att den som uppträder i ett medborgarskapsärende är den person som har beviljats uppehållstillstånd samt till att förbättra underlaget för bedömningen av om sökanden uppfyller kravet på ett skötsamt och hederligt levnadssätt eller frånvaro av brottslighet. Resultatet av kontrollen av fingeravtryck och fotografier ska alltså användas som underlag för att kontrollera dels om det är samma person som har beviljats uppehållstillstånd, dels förekomst i Polismyndighetens biometriregister över misstänkta och dömda. Möjligheten att göra kontroller även med fotografier som följer av förslaget i avsnitt 7.9 gör att resultatet av kontrollerna blir säkrare. Om jämförelsen visar att personen förekommer i polisens biometriregister för dömda eller misstänkta får informationen användas som underlag för bedömningen i medborgarskapsärendet. Förslaget innebär inga ändringar i utformningen av kravet på ett skötsamt och hederligt levnadssätt eller en frånvaro av brottslighet. Att utlänningens fingeravtryck eller fotografi inte överensstämmer med de uppgifter som finns sparade i utlänningens uppehållstillståndskort eller i Migrationsverkets register är en omständighet som får beaktas i bedömningen av om svenskt medborgarskap ska beviljas. Det kan även ge anledning att vidta andra utredningsåtgärder, till exempel rörande rätten att vistas i Sverige.

Förslagets förenlighet med skyddet för den personliga integriteten och grundläggande fri- och rättigheter

Som bl.a. Sveriges advokatsamfund påpekar aktualiserar förslaget frågor om proportionalitet och skyddet för grundläggande fri- och rättigheter i enlighet med Europakonventionen, regeringsformen och EU:s rättighetsstadga. Intresset av att motverka identitetsmissbruk och därigenom minska risken för att utlänningar som utgör säkerhetshot kan vistas i Sverige utan upptäckt är, som konstateras ovan, godtagbara i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till nationell och allmän säkerhet samt förebyggande av brott och oordning. Det är också mål av allmänt intresse som erkänns av unionen. Därtill delar regeringen utredningens bedömning att risken för identitetsmissbruk i ärenden om svenskt medborgarskap inte kan åtgärdas på något annat mindre ingripande sätt än genom behandlingen av biometriska uppgifter. Kontroll av identitetshandlingar ger inte ett lika säkert resultat och de EU-gemensamma informationssystemen kan inte användas i ärenden om medborgarskap för att säkerställa att den som uppträder i ett ärende om medborgarskap är den som beviljats uppehållstillstånd i Sverige eller för att kontrollera om kravet på ett hederligt levnadssätt eller frånvaro av brottslighet är uppfyllt. Av betydelse i sammanhanget är också att ett svenskt medborgarskap inte är en rättighet och att ett medborgarskap i dag inte kan återkallas. Det finns mot denna bakgrund ett särskilt starkt behov av säkra kontroller av om den person som beviljas medborgarskap är den som har rätt att vistas i Sverige och av om kraven på ett hederligt levnadssätt eller frånvaro av viss brottslighet är uppfyllda. Förslaget utformas dessutom som en möjlighet,

inte en skyldighet. Det kan finnas situationer där möjligheten inte är

132

proportionerlig och därför inte bör komma till användning. Så kan till Prop. 2025/26:263 exempel vara fallet i ärenden som gäller små barn där det saknas tvivel om

barnets identitet.

I avsnitt 7.8 föreslås följdändringar gällande ändamålen för lagring i Migrationsverkets register för att möjliggöra att uppgifterna i registret får behandlas i ärenden om svenskt medborgarskap samt görs en bedömning av förslagens förenlighet med EU:s dataskyddsförordning. I övrigt bedöms förslaget vara förenligt med kraven enligt utlänningsdatalagen. Sammantaget bedömer regeringen att förslaget är proportionerligt och förenligt med gällande regler till skydd för den personliga integriteten och grundläggande fri- och rättigheter.

7.7Nya möjligheter att behandla fingeravtryck och fotografier för verifiering av en utlännings identitet i vissa fall

Regeringens förslag

Migrationsverket ska få fotografera en utlänning och, om han eller hon har fyllt sex år, ta fingeravtryck när ett uppehållstillståndskort, uppehållskort, permanent uppehållskort, uppehållsstatuskort eller bevis för gränsarbetare ska lämnas ut om identiteten inte kan kontrolleras på annat sätt. Uppgifterna ska få användas för kontroll mot utlänningens kort eller Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier.

Migrationsverket ska även få ta fingeravtryck och fotografier vid en muntlig utredning av rätten till uppehållstillstånd, om identiteten inte kan kontrolleras på annat sätt. Uppgifterna ska få användas för kontroll mot uppgifterna i Migrationsverkets register.

Fotografierna och fingeravtrycken som tas ska omedelbart förstöras om de överensstämmer med de lagrade uppgifterna. Uppgifterna ska annars få sparas i Migrationsverkets register.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslaget eller är positiva till det. Några remissinstanser, däribland Civil Rights Defenders, Sveriges Stadsmissioner och Lunds universitet (Samhällsvetenskapliga fakulteten), avstyrker eller riktar generell kritik mot utredningens förslag om utökade möjligheter att behandla fingeravtryck och fotografier. De menar bl.a. att upptagning och lagring av fingeravtryck och fotografier utgör ett intrång i skyddet för den personliga integriteten och att utredningens proportionalitetsbedömning är bristande samt att utökade kontrollmöjligheter genom ökad användning av fingeravtryck och fotografier samt lagring av dessa i Migrationsverkets register kan innebära

en gradvis urholkning av rättssäkerheten i asylförfarandet.

133

Prop. 2025/26:263

134

Skälen för regeringens förslag

En möjlighet att verifiera en utlännings identitet när uppehållstillståndskort lämnas ut

Migrationsverket utfärdar flera handlingar som innehåller fingeravtryck och fotografier och som en utlänning kan använda för att visa att han eller hon har rätt att vistas i Sverige. Det rör sig om uppehållstillståndskort, uppehållskort, permanent uppehållskort, uppehållsstatuskort och bevis för gränsarbetare. När en sådan handling utfärdas tar Migrationsverket upp biometri i form av fotografi och fingeravtryck som sparas i mediet på kortet eller beviset. Däremot görs ingen motsvarande kontroll när ett sådant kort lämnas ut till utlänningen. Det innebär att ett kort kan lämnas ut till någon annan än den som kortet avser, varefter denne kan använda det för att visa sin rätt att vistas i Sverige, till exempel vid kontakt med myndigheter. Det är därför mycket viktigt att säkerställa att den som använder ett uppehållstillståndskort också är den person som innehar rätt att vistas i landet. Det gäller också för de övriga biometriförsedda handlingar som Migrationsverket utfärdar.

Som utredningen konstaterar saknas visserligen underlag som visar hur vanligt det är att uppehållstillståndskort och liknande handlingar faktiskt används av andra än innehavaren. En förklaring till detta kan vara de bristande kontrollmöjligheterna. Regeringen delar utredningens bedömning att redan den omständigheten att det finns en möjlighet att en sådan handling kan lämnas ut till en annan person än den som är innehavare av handlingen medför risker för identitetsmissbruk som behöver tas på allvar och utgör skäl för att verifiera identiteten med biometriska uppgifter vid utlämnandet. Det står även klart att identitetskontrollen i dessa fall skulle underlättas genom en möjlighet att använda biometriska uppgifter. Det är rimligt att kräva att en biometriförsedd handling lämnas ut vid personlig inställelse och det är också, mot bakgrund av den betydelse som en sådan handling har, proportionerligt att ge Migrationsverket en möjlighet att ta fingeravtryck och fotografi för kontroll i samband med utlämnandet i de fall det inte kan säkerställas på något annat sätt att handlingen lämnas ut till rätt person. Den utökade kontrollmöjligheten innebär inte, som Lunds universitet (Samhällsvetenskapliga fakulteten) m.fl. anser, risk för att asylrätten urholkas eller att möjligheten till skydd för den som flyr från krig och förföljelse kommer i skymundan.

I de fall som utlänningen har tillgång till en tidigare utfärdad handling med biometriska uppgifter bör verifieringen av hans eller hennes identitet i första hand göras mot de uppgifter som finns sparade i handlingen. En sådan kontroll innebär mindre risker för intrång i den personliga integriteten än kontroller som görs mot samtliga uppgifter i Migrationsverkets register. I vissa situationer kommer det inte att vara möjligt att genomföra en verifiering mot uppgifterna i handlingen, t.ex. om utlänningen har tappat bort kortet eller om kortet är skadat på ett sådant sätt att en kontroll inte kan genomföras eller om utlänningen ännu inte har fått någon sådan handling utfärdad. I sådana fall bör de fingeravtryck eller det fotografi som tagits upp också få användas för kontroll mot Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier.

Om det visar sig att de fingeravtryck och fotografier som tagits upp för kontrollen överensstämmer med de uppgifter som finns lagrade i handlingen eller i registret bör de omedelbart förstöras. Om kontrollen utvisar att uppgifterna inte överensstämmer med tidigare lämnade uppgifter uppkommer frågeställningar kring utlänningens rätt att vistas i Sverige. I sådana fall är uppgifter om utlänningens fingeravtryck av betydelse och uppgifterna bör därför få lagras i Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier. På samma sätt som gäller när ett uppehållstillståndskort ska utfärdas bör fingeravtryck få tas från den som har fyllt sex år. En möjlighet att verifiera en utlännings identitet i samband med en muntlig utredning av rätten till uppehållstillstånd eller internationellt skydd i Sverige

Det finns också, som utredningen konstaterar, ett behov av att kontrollera en utlännings identitet med biometriska uppgifter i samband med en muntlig utredning av rätten att vistas i Sverige. Kontrollen behövs för att säkerställa att den som lämnar uppgifter till stöd för en ansökan också är den person som beviljas uppehållstillstånd. En utredning om rätten till internationellt skydd eller uppehållstillstånd genomförs inte alltid i direkt anslutning till att uppehållstillstånd eller internationellt skydd söks och biometri tas upp. I dessa situationer är den muntliga utsagan av avgörande betydelse för om uppehållstillstånd ska beviljas och det finns därför ett starkt intresse av att säkerställa att den som lämnar den muntliga utsagan också är den som tidigare sökt uppehållstillstånd eller internationellt skydd. Det kan göras genom att ta och kontrollera fotografi och fingeravtryck. Befintliga regler ger idag inte stöd för detta. Detta gäller även sökande vid en muntlig utredning i ärenden om uppehållstillstånd på grund av anknytning. I dessa fall är det dock endast aktuellt för sökanden att lämna fingeravtryck och fotografi. Anknytningspersonen är inte part i ärendet och det saknas ofta också relevant jämförelsematerial för denne.

Det finns som utredningen konstaterar inte heller i dessa fall underlag för att kunna bedöma hur stort problem det är att en annan person än den som ansökt om uppehållstillstånd eller internationellt skydd lämnar den muntliga utsagan i samband med en muntlig utredning av rätten att vistas i Sverige. Men som utredningen framhåller saknar utlänningar som genomgår en muntlig utredning i många fall tillräckliga identitets- handlingar som kan användas för att styrka hans eller hennes identitet. Det innebär svårigheter för Migrationsverket att bedöma om den som lämnar uppgifter vid en sådan utredning är den som har ansökt om uppehållstillstånd eller internationellt skydd. I de fall som detta inte kan säkerställas genom andra kontroller, till exempel genom att utlänningen visar godtagbara identitetshandlingar, saknas andra kontrollmöjligheter. Regeringen delar utredningens bedömning att det i dessa fall är rimligt och nödvändigt att kunna kontrollera att det är samma person som tidigare har ansökt genom fingeravtryck och fotografier. En sådan kontroll bedöms vara proportionerlig och bedöms inte heller medföra risker för möjligheten att söka asyl som Lunds universitet m.fl. framför.

Det bör sammanfattningsvis införas en möjlighet att kunna ta en utlännings fingeravtryck och fotografera honom eller henne för att verifiera hans eller hennes identitet i samband med en muntlig utredning av rätten till uppehållstillstånd eller internationellt skydd. Fingeravtryck bör, på samma sätt som vad gäller kontrollen i samband att en

Prop. 2025/26:263

135

Prop. 2025/26:263 biometriförsedd handling lämnas ut, få tas upp från den som har fyllt sex år. Möjligheten bör dock avgränsas till de situationer där det inte på något annat sätt går att säkerställa att det samma person som har sökt uppehållstillstånd. Så kan vara fallet om den muntliga utredningen sker i omedelbar anslutning till att ansökan lämnas in eller till att fingeravtryck och fotografi tas upp för utfärdande av uppehållstillståndskort. Eftersom utlänningen i den aktuella situationen inte i någon större utsträckning kan förväntas ha ett uppehållstillståndskort eller liknande handling bör kontroll göras direkt mot Migrationsverkets register. På motsvarande sätt som föreslås vid utlämnande av uppehållstillståndskort och liknande handlingar bör sådana uppgifter som inte överensstämmer med de tidigare lagrade uppgifterna få lagras i Migrationsverkets register över finger- avtryck och fotografier.

Förslagets förenlighet med skyddet för den personliga integriteten och grundläggande fri- och rättigheter

Behandling av fingeravtryck och fotografier och lagring i Migrationsverkets register kan utgöra ett intrång i den personliga integriteten och utgöra ett intrång i rätten till privat- och familjeliv enligt Europakonventionen och en begränsning av de rättigheter som följer av artikel 7 och 8 i EU:s rättighetsstadga.

Förslaget syftar som beskrivs ovan till att motverka identitetsmissbruk. Det är ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till nationell och allmän säkerhet och förebyggande av brott och oordning. Det är också intressen som erkänns av EU. Regeringen anser att det saknas alternativa åtgärder som innebär mindre intrång i den personliga integriteten men som ändå uppnår syftet att motverka riskerna för identitetsmissbruk. I avsnitt 7.8 föreslås att uppgifter som lagras i Migrationsverkets register även ska få behandlas för de nya ändamål som behövs med anledning av förslaget samt görs en bedömning av förslagens förenlighet med EU:s dataskyddsförordning. I övrigt bedöms förslaget vara förenligt med kraven enligt utlänningsdatalagen. Sammantaget bedömer regeringen att förslaget är proportionerligt och förenligt med gällande regler till skydd för den personliga integriteten och grundläggande fri- och rättigheter.

7.8 Användning av lagrad biometri för fler ändamål

	Regeringens förslag
	Fingeravtryck och fotografier som finns lagrade i Migrationsverkets
	register över fingeravtryck och fotografier ska utöver de ändamål som
	uppgifterna sedan tidigare får användas för även få användas
	− i ärenden om uppehållstillstånd oavsett vilken grund som
	uppehållstillståndet avser,
	− i ärenden om svenskt medborgarskap,
	− om det behövs för att uppfylla kraven enligt SIS-förordningarna
136	(EU) 2018/1860 och (EU) 2018/1861,

−	om det behövs för att verifiera en utlännings identitet vid vissa	Prop. 2025/26:263
	kontroller, och
−	vid utfärdande av uppehållstillståndskort.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslaget. Rädda Barnen ifrågasätter att personuppgifter som samlats in för ett visst ändamål senare kan komma att användas för andra ändamål samt om den omfattande personuppgiftsbehandlingen kan anses proportionerlig.

Skälen för regeringens förslag

Regeringen föreslår ovan att fotografier och fingeravtryck ska få sparas i Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier i ökad utsträckning. Hur uppgifterna i Migrationsverkets register får användas regleras i 15 § utlänningsdatalagen. Nuvarande regler medger varken att uppgifterna får användas för kontroller i situationer där ett uppehållstillståndskort utfärdas eller att de får användas i syfte att kontrollera uppgifter i SIS. Möjligheten att använda biometri vid prövning av ansökningar om uppehållstillstånd är i dag också begränsad till ärenden där skyddsskäl åberopas. Ändamålen medger inte heller att uppgifterna får användas i ärenden om svenskt medborgarskap eller i syfte verifiera en utlännings identitet i vissa situationer. De fingeravtryck och fotografier som lagras i Migrationsverkets register behöver mot denna bakgrund få användas för fler ändamål för att regeringens förslag i denna proposition ska få effekt och för att riskerna för identitetsmissbruk ska kunna minimeras.

Regeringen föreslår därmed att fingeravtryck och fotografier som finns lagrade i Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier även ska få användas för följande nya eller justerade ändamål. I ärenden om uppehållstillstånd oavsett grund, i ärenden om svenskt medborgarskap, om det behövs för att uppfylla kraven enligt SIS-förordningarna, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1860 av den 28 november 2018 om användning av Schengens informationssystem för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1861 av den 28 november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området in- och utresekontroller, om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och om ändring och upphävande av förordning (EG) nr 1987/2006, om det behövs för att verifiera en utlännings identitet och vid utfärdande av uppehållstillståndskort. I sammanhanget kan det vidare noteras att Polismyndigheten sedan den 1 juli 2025 får göra automatiserade ansikts- och fingeravtrycksjämförelser med uppgifter i Migrationsverkets register vid viss allvarlig brottslighet (se 15 § andra

stycket punkten 7 utlänningsdatalagen). Det innebär att även de nya

137

Prop. 2025/26:263 uppgifter som regeringen nu föreslår ska få behandlas i registret kommer att omfattas av möjligheten till sådana jämförelser. Detta är enligt regeringen en önskvärd följd av förslaget.

I andra lagstiftningsärenden har regeringen konstaterat att den rättsliga grunden för den personuppgiftsbehandling som får utföras enligt utlänningsdatalagen är fastställd i den nationella rätten på ett sådant sätt som krävs enligt EU:s dataskyddsförordning (se prop. 2021/22:81 s. 52 och prop. 2024/25:176, s. 45). Biometriska uppgifter anses vara en särskild kategori personuppgifter om de behandlas i syfte att entydigt identifiera en person och de omgärdas därför av särskilda, mer restriktiva bestämmelser för behandlingen (jfr artiklarna 4.14 och 9.1 i dataskyddsförordningen). Behandlingen av aktuellt slag av personuppgifter begränsas vidare i dataskyddslagen (jfr 3 kap. 3 §). I andra lagstiftningsärenden har regeringen gjort bedömningen att personuppgiftsbehandlingen enligt 15 § utlänningsdatalagen är nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse och att förutsättningarna även i övrigt för att tillämpa undantaget i artikel

9.2g är uppfyllda (se om den bedömningen prop. 2017/18:254 s. 35 och prop. 2021/22:81 s. 52; jfr även prop. 2020/21:159 s. 22). Regeringen gör samma bedömning för den nu aktuella personuppgiftsbehandlingen.

Förslaget innebär att personuppgifter som finns i Migrationsverkets register kommer att användas för andra ändamål än de som gällde för registret då uppgifterna samlades in. Personuppgifter får enligt EU:s dataskyddsförordning bara samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och får senare inte behandlas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål (artikel 5.1). De finns dock ett visst utrymme för att behandla personuppgifter för nya ändamål som inte är oförenliga med de ursprungliga samt för nya ändamål bl.a. om det rör sig om viktiga mål av generellt allmänt intresse (artikel 6.4 och 23.1e). I detta fall är det fråga om en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle i syfte att säkerställa ett viktigt mål av generellt allmänt intresse som avses i artikel 23.1 e. Rädda Barnen ifrågasätter bl.a. om den omfattande personuppgiftsbehandlingen till följd av förslaget kan anses proportionerlig. Den behandling som föreslås bedöms dock som nödvändig och proportionerlig med hänsyn till intresset att motverka identitetsmissbruk och att kunna kontrollera vem som uppehåller sig i Sverige. Detta är viktiga ändamål av allmänt intresse som syftar till att säkerställa den grundläggande principen om reglerad invandring samt statens kontroll över att de som befinner sig i landet har rätt att göra det. Det bedöms även som nödvändigt och proportionerligt att de nya uppgifter som ska få behandlas i Migrationsverkets register enligt förslagen även omfattas av Polismyndighetens möjligheter att göra automatiserade ansikts- och fingeravtrycksjämförelser med uppgifter i Migrationsverkets register vid viss allvarlig brottslighet. Den behandling av personuppgifter som föreslås bedöms därför leva upp till kravet på proportionalitet i EU:s dataskyddsförordning.

När det gäller den redaktionella utformningen av 15 § andra stycket utlänningsdatalagen anser regeringen, med anledning av Lagrådets synpunkt, att en ändrad ordning gällande nuvarande punkter i stycket inte kan motiveras. Det beror på att konsekvenserna fullt ut inte kan överblickas inom ramen för detta lagstiftningsärende.

138

7.9	Utökade sökmöjligheter i Polismyndighetens	Prop. 2025/26:263
	register

Regeringens förslag
I samma utsträckning som hittills gällt för fingeravtryck ska
Migrationsverket få använda fotografier för jämförelser med uppgifter
i Polismyndighetens biometriregister över dömda och misstänkta för
brott.
Även fingeravtryck och fotografier som tagits upp i ärenden om
uppehållstillstånd och medborgarskap ska få användas för kontroller
mot nämnda register.

Utredningens förslag
Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna
De flesta remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslagen. Några
remissinstanser, däribland Civil Rights Defenders, Sveriges Stads-
missioner och Lunds universitet (Samhällsvetenskapliga fakulteten), riktar
generell kritik mot utredningens förslag om utökade möjligheter att
behandla fingeravtryck och fotografier och dess proportionalitet.
Skälen för regeringens förslag
Det bör vara möjligt att använda såväl fingeravtryck som fotografier för
sökning mot Polismyndighetens biometriregister…
I dag får fingeravtryck, men inte fotografier, som Migrationsverket tagit
upp med stöd av 9 kap. 8 § UtlL användas för sökning mot Polismyndig-
hetens biometriregister med fingeravtryck och fotografier från personer
som dömts för brott eller som är skäligen misstänkta för brott (se 5 kap.
1 § lagen [2018:1693] om polisens behandling av personuppgifter inom
brottsdatalagens område, fortsättningsvis polisens brottsdatalag). Möjlig-
heten att använda fingeravtryck på detta sätt har bl.a. motiverats med att
en sökning med fingeravtryck visar om en person är känd av polisen sedan
tidigare som en i Sverige dömd eller misstänkt gärningsman. I vissa fall
kan sökningen också visa om en person är internationellt efterlyst av
Interpol. Sådana uppgifter kan utgöra ett mycket viktigt underlag för t.ex.
bedömningen av om en utlänning ska beviljas uppehållstillstånd.
Sökningen mot Polismyndighetens biometriregister utgör dessutom en
viktig del i arbetet med att klarlägga en utlännings identitet. Sökningen
kan därför bidra till att verifiera en tidigare känd identitet eller, om en
annan identitet påträffas, aktualisera ytterligare utredning. Informationen
kan också vara av vikt inför utredningssamtal eller för att hjälpa sökanden
att styrka skyddsskäl som grundas i efterlysningar från en annan stat där
dödsstraff utmäts (se bl.a. prop. 2015/16:65 s. 75 och 76).
Dessa överväganden gör sig gällande även i fråga om användningen av
fotografier. Det finns därtill, som utredningen konstaterar, situationer där
Migrationsverket har tillgång till fotografier av en utlänning men inte		139

Prop. 2025/26:263 fingeravtryck. Det rör sig framför allt om utlänningar som ansökt om uppehållstillstånd på annan grund än skyddsskäl innan möjligheten att spara fingeravtryck i ett sådant fall hade införts. Det kan också förekomma situationer där de fingeravtryck som finns tillgängliga inte är av sådan kvalitet att de ensamma kan användas för att identifiera en utlänning som förekommer i Polismyndighetens register. En möjlighet att även använda fotografier i sådana sökningar skulle mot denna bakgrund ytterligare stärka Migrationsverkets förutsättningar att utreda en utlännings identitet och eventuella brottslighet i Sverige. Regeringen instämmer därför i utredningens förslag om att Migrationsverket ska få använda fotografier för sökning mot Polismyndighetens biometriregister på samma sätt som fingeravtryck, i de situationer som följer av utlänningsdatalagen och polisens brottsdatalag.

Att Migrationsverket får ta del av bl.a. fingeravtryck och, som nu föreslås, även fotografier från Polismyndighetens register kan innebära ett utökat intrång i den enskildes personliga integritet. Vid införandet av möjligheten att göra jämförelser med fingeravtryck konstaterades att förfarandet inte kunde anses innebära några egentliga risker för intrång i enskildas personliga integritet så länge som de grundläggande kraven på personuppgiftsbehandling iakttas (se prop. 2015/16:65 s. 75 och 76). Regeringen anser att det nu aktuella förslaget om att använda fotografier för sökning mot Polismyndighetens register inte föranleder någon annan bedömning. Som utredningen konstaterar kan förslaget dessutom väntas minska riskerna för de registrerade eftersom det bör leda till mer träffsäkra sökresultat.

…även i ärenden om uppehållstillstånd och medborgarskap

Uppgifter om att en utlänning är dömd eller misstänkt för brott i Sverige kan ha betydelse för rätten till medborgarskap samt uppehållstillstånd enligt 9 kap. 8 a § UtlL. Migrationsverket har därför i dag möjlighet att göra sökningar mot Polismyndighetens misstanke- och belastningsregister i ärenden enligt lagen om medborgarskap och utlänningslagen. Sådana sökningar får dock endast göras med alfanumeriska uppgifter. Som utredningen konstaterar kan en utökad möjlighet att även göra sökningar

med fingeravtryck och fotografier mot Polismyndighetens biometriregister över dömda och misstänkta för brott stärka förutsättningarna för att upptäcka utlänningar som uppträder under falska identitetsuppgifter samt om de i medborgarskapsärenden lever upp till kravet på hederligt levnadssätt. En sådan möjlighet bör därför införas.

Förslaget innebär en utökad personuppgiftsbehandling och kan utgöra ett utökat intrång i den enskildes personliga integritet. Samtidigt utgör det ett nödvändigt led i arbetet med att motverka identitetsmissbruk och säkerställa korrekta bedömningar i bl.a. medborgarskapsärenden. Myndigheten har dessutom redan i dag rätt att ta del av sådana uppgifter som finns i polisens misstanke- och belastningsregister via sökningar med alfanumeriska uppgifter. Vid en sammantagen bedömning kan den utökade sökmöjligheten inte anses utgöra ett oproportionerligt intrång i den personliga integriteten.

140

7.10	En effektiv överföring av fingeravtryck och	Prop. 2025/26:263
	fotografier till Säkerhetspolisen

Regeringens förslag
Säkerhetspolisen ska ha rätt att genom direktåtkomst ta del av uppgifter
från Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier.

Utredningens förslag
Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna
De flesta remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslaget eller har
inga invändningar mot det. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden
anser att det är något otydligt vad Säkerhetspolisen ska göra med
uppgifterna från Migrationsverkets register och vilka konsekvenser och
effekter behandlingen av dessa uppgifter förväntas få för verksamheten.
Samtidigt har nämnden inga invändningar mot förslaget så som det är
utformat.
Några remissinstanser, däribland Civil Rights Defenders, Lunds
universitet (Samhällsvetenskapliga fakulteten) och Sveriges Stads-
missioner, avstyrker förslaget eller riktar generell kritik mot utredningens
förslag om utökade möjligheter att behandla fingeravtryck och fotografier
bl.a. med hänsyn till dess proportionalitet.
Lunds universitet och Sveriges stadsmissioner anser inte att det är
motiverat att Säkerhetspolisen ska ha rätt till direktåtkomst till
personuppgifter i Migrationsverkets register bl.a. eftersom samkörning av
register riskerar att skapa misstro hos allmänheten och resultera i stegvis
utökad övervakning samt att rätten till asyl hamnar i skymundan till
förmån för ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Sveriges stadsmissioner
framför även att det saknas en tydlig proportionalitetsbedömning när det
gäller förslaget.
Skälen för regeringens förslag
I dag saknas lagstöd för att Säkerhetspolisen genom direktåtkomst ska ha
rätt att ta del av uppgifter i Migrationsverkets register över fingeravtryck
och fotografier som behandlas med stöd av 15 § utlänningsdatalagen.
Myndighetens kontroller i exempelvis ärenden om medborgarskap blir
därför inte så effektiva som de skulle kunna vara, vilket enligt
Säkerhetspolisen själv väcker betänkligheter ur ett säkerhetsperspektiv. På
grund av Säkerhetspolisens uppdrag att bl.a. förhindra terroristbrottslighet
i Sverige och brott mot Sveriges säkerhet kan det finnas situationer där
myndigheten av säkerhetsskäl behöver få tillgång till fingeravtryck
skyndsamt, även utanför kontorstid. I de fall som informationsutbytet
initieras av Säkerhetspolisen kan det dessutom av säkerhetsskäl vara
känsligt att myndigheten överhuvudtaget är intresserad av t.ex.
fingeravtryck i ett visst ärende. Vad gäller formen för informationsutbytet
så bygger	informationsutbytet i övrigt mellan Säkerhetspolisen och	141

Prop. 2025/26:263 Migrationsverket redan i dag i stor utsträckning på direktåtkomst. Vid en samlad bedömning delar därför regeringen utredningens bedömning att Säkerhetspolisens bör ges direktåtkomst även till Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier.

Som några remissinstanser påpekar kan förslaget innebära ökade risker för intrång i den personliga integriteten och väcka frågor om proportionalitet. En utökad direktåtkomst kan innebära att uppgifter blir tillgängliga för fler personer och att den utlämnande myndighetens möjlighet till kontroll av användningen av uppgifterna minskar. De uppgifter som kan bli föremål för den föreslagna direktåtkomsten får dock ett minst lika starkt sekretesskydd hos Säkerhetspolisen som hos Migrationsverket och Säkerhetspolisen har en mycket hög informations- säkerhet och behörighetsbegränsningar kring de personuppgifter som behandlas. Regeringen anser därför att en möjlighet för Säkerhetspolisen att få del av uppgifter i Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier genom direktåtkomst inte innebär ett oproportionerligt integritetsintrång, under förutsättning att direktåtkomsten avgränsas på ett tydligt sätt. Den närmare utformningen av direktåtkomsten bör regleras i förordning.

För att möjliggöra direktåtkomst till Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier föreslår regeringen sammanfattningsvis att den sekretessbrytande bestämmelsen i 20 § utlänningsdatalagen ska ändras på så sätt att den också omfattar Säkerhetspolisens rätt att genom direktåtkomst ta del av uppgifter som behandlas med stöd av 15 § utlänningsdatalagen.

8Verkställighetshinder vid misstanke om brott

Regeringens förslag

Ett beslut om avvisning eller utvisning ska inte få verkställas om en förundersökning har inletts mot en utlänning för ett brott för vilket fängelse ingår i straffskalan. Verkställighetshindret ska bestå till dess att förundersökningen antingen har lagts ned eller avslutats utan att allmänt åtal har väckts.

En åklagare ska få lägga ned en förundersökning om det har beslutats att den misstänkte ska avvisas eller utvisas, det kan antas att brottets straffvärde inte överstiger fängelse i sex månader och något väsentligt allmänt eller enskilt intresse inte åsidosätts. Vid bedömningen av om förundersökningen ska läggas ned ska särskild hänsyn tas till när beslutet om avvisning eller utvisning kan förväntas verkställas och när åtal kan förväntas väckas. Om förutsättningarna för att lägga ned en förundersökning är uppfyllda redan innan förundersökningen har inletts, ska åklagaren få besluta att inte inleda någon förundersökning.

142

Utredningens förslag	Prop. 2025/26:263
Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna
De flesta remissinstanser är positiva till förslaget eller har inga synpunkter
på det. Bland dessa kan Migrationsverket, Polismyndigheten, Tullverket
och Åklagarmyndigheten nämnas. Tullverket och Polismyndigheten
framför bl.a. att möjligheten att besluta om att lägga ned en förunder-
sökning i aktuella fall även bör gälla andra förundersökningsledare än
åklagare för att myndigheternas resurser ska kunna utnyttjas effektivt och
för att avlägsnanden inte ska fördröjas. Tullverket vill därtill att det
förtydligas att den nya bestämmelsen omfattar tullåklagare. Polis-
myndigheten undrar om förslaget även omfattar beslut om överföring
enligt Dublinförordningen. Riksdagens ombudsmän (JO) har inga invänd-
ningar mot förslaget, men betonar vikten av att målsägandeperspektivet
beaktas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Stockholms universitet
(Juridiska fakulteten) framför liknande synpunkter och menar att det även
är väsentligt att beakta rätten till en rättvis rättegång för personer som har
enskilda anspråk mot utlänningar som är föremål för avlägsnande.
Sveriges Kommuner och Regioner anser att ytterligare analys behövs i det
fortsatta lagstiftningsärendet av hur förslaget förhåller sig till annan lag-
stiftning, särskilt när det gäller rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen
(2025:400) och rätten till sjukvård enligt lagen (2013:407) om hälso- och
sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga
tillstånd.
Skälen för regeringens förslag
Verkställighetshinder vid misstanke om brott
I 12 kap. 9 § UtlL finns regler som innebär hinder mot verkställighet av ett
beslut om avvisning eller utvisning om en utlänning har dömts till
fängelsestraff eller står under åtal. Några regler som avser situationen att
utlänningen är misstänkt för brott finns emellertid inte. Det betyder att den
verkställande myndigheten i princip är skyldig att fortsätta arbetet med
verkställighet, även om en förundersökning pågår avseende utlänningen
och ett åtal kan förväntas inom kort. Samtidigt som det är angeläget att
beslut om avvisning och utvisning verkställs så snabbt och effektivt som
möjligt är det också angeläget att brott kan utredas och lagföras.
Regeringen delar utredningens bedömning att det inte minst av
rättssäkerhetsskäl finns anledning att i lag reglera när det föreligger hinder
mot verkställighet vid misstanke om brott och reglera vilka avvägningar
som bör göras mellan intresset av att verkställa ett avvisnings- eller
utvisningsbeslut och intresset av att kunna lagföra brott som utlänningen
misstänks ha begått.
Utredningen föreslår att en pågående förundersökning mot en utlänning
avseende ett brott som har fängelse i straffskalan ska utgöra hinder mot
verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning. Ingen invändning
riktas mot den avgränsningen från remissinstanserna. Även regeringen
anser att avgränsningen är rimlig.
	143

Prop. 2025/26:263 Verkställighetshindret bör inte bestå längre än nödvändigt. När det inte längre pågår någon förundersökning bör därför också verkställighets- hindret av den anledningen upphöra. Verkställighetshindret bör alltså upphöra när en förundersökning läggs ned eller avslutas på annat sätt än genom beslut i fråga om åtals väckande, t.ex. genom beslut om strafföreläggande med stöd av 48 kap. RB. Att det finns hinder mot verkställighet om allmänt åtal har väckts framgår redan av nu gällande regler. Den omständigheten att avvisnings- eller utvisningsbeslutet inte får verkställas under pågående förundersökning utesluter inte att utlänningen kan få frågan om verkställighetshinder på någon annan grund prövad (jfr prop. 2025/26:145 s. 57 samt rättsfallen MIG 2015:1 och MIG 2009:15).

Det bör vara möjligt att lägga ned en förundersökning om den misstänkte ska avvisas eller utvisas

Det finns ingen uttrycklig möjlighet till nedläggning av förundersökning om den brottsmisstänkte ska avvisas eller utvisas. Regeringens förslag om verkställighetshinder vid förundersökning innebär att ett meddelat avvisnings- eller utvisningsbeslut inte kommer att kunna verkställas så länge som det pågår en förundersökning mot utlänningen för brott för vilket fängelse ingår i straffskalan. Det kan dock konstateras att det finns situationer då intresset av att utvisa utlänningen ur landet väger tyngre än intresset av att bedriva en förundersökning och väcka åtal mot utlänningen för det misstänkta brottet. Det behövs därför särskilda bestämmelser som medger att förundersökningen under vissa förutsättningar kan läggas ned. Dessa regler måste innebära en rimlig avvägning mellan intresset av att kunna lagföra brott och intresset av att kunna verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning.

En första förutsättning för att lägga ned en förundersökning bör vara att det finns ett beslut om att utlänningen ska avvisas eller utvisas. Både Migrationsverket och Polismyndigheten kan i vissa fall fatta ett beslut som kan verkställas även om det inte har fått laga kraft. För att kunna tillgodose intresset av en snabb verkställighet i sådana fall bör det inte uppställas ett krav på att beslutet har fått laga kraft för att förundersökningen ska få läggas ned.

Som framgår av propositionen Utmönstring av permanent uppehålls- tillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt, prop. 2025/26:262, kommer det som föreskrivs om avvisning och utvisning i utlänningslagen i tillämpliga delar också att gälla för beslut om återvändande som fattats med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1348 av den 14 maj 2024 om upprättande av ett gemensamt förfarande för internationellt skydd i unionen och om upphävande av direktiv 2013/32/EU (asylprocedurförordningen) och beslut om överföring som fattats med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1351 av den 14 maj 2024 om asyl- och migrationshantering, om ändring av förordningarna (EU) 2021/1147 och (EU) 2021/1060 och om upphävande av förordning (EU) nr 604/2013 (asyl- och migrationshanteringsförordningen). Förslaget föreslås träda i kraft den 12 juli 2026. Regeringen noterar att den senare förordningen ersätter Dublinförordningen.

144

En andra förutsättning för att lägga ned en förundersökning bör vara att det kan antas att brottets straffvärde inte överstiger fängelse i sex månader. Därmed skapas, som utredningen konstaterar, en rimlig utgångspunkt inför den fortsatta intresseavvägningen mellan lagföring och verkställande av ett beslut om avvisning eller utvisning.

Liksom vid prövningen av om åtal kan underlåtas eller en förundersökning läggas ned i vissa andra fall, bör hänsyn också tas till om något väsentligt allmänt eller enskilt intresse skulle åsidosättas om förundersökningen lades ned. En bedömning bör göras av samtliga relevanta omständigheter. Vad gäller allmänna intressen bör hänsyn tas till omständigheterna runt brottet. Även vid mindre allvarliga brott kan det i vissa fall vara befogat att väcka åtal. Det kan exempelvis vara nödvändigt att särskilt markera att en viss brottstyp inte accepteras av samhället, t.ex. om en viss brottslighet har börjat förekomma i stor omfattning. Det kan också i vissa fall finnas ett stort allmänt intresse av att en domstol får bedöma en viss rättsfråga. Ytterligare ett allmänt intresse kan vara att egendom av inte obetydligt värde kan förverkas till följd av brottet. Att den misstänkte tidigare till exempel har gjort sig skyldig till brott eller har gjort sig skyldig till flera brott som var för sig inte har ett straffvärde om fängelse i sex månader, men där något av brotten ligger nära den gränsen eller brotten tillsammans har ett högre straffvärde kan också vara skäl för att väcka åtal. Väsentliga enskilda intressen kan t.ex. vara att en målsägandes möjligheter att få skadestånd eller annan ersättning påverkas, eller att målsäganden utsatts för en allvarlig kränkning (jfr prop. 1984/85:3 s. 22 och 23).

Även om det finns materiella förutsättningar enligt ovan för nedläggning av förundersökningen, bör den förväntade tidpunkten för verkställigheten respektive för att väcka åtal beaktas. Det är därför viktigt att samråd sker mellan verkställande myndigheter och åklagaren. Det bör exempelvis inte vara möjligt att lägga ned en förundersökning om utlänningen ändå kommer att vara kvar i Sverige tillräckligt länge för att kunna lagföras för brottet här i landet.

Ett par remissinstanser ifrågasätter varför förslaget inte omfattar andra som bedriver förundersökning än åklagare, t.ex. polisen. Ett beslut att lägga ned en förundersökning alternativt att inte inleda någon förundersökning bör i nu aktuella situationer fattas av en åklagare bl.a. eftersom den föreslagna regleringen innebär sådana avvägningar som en åklagare har stor vana av att göra. Dessutom baseras sådana avvägningar på information som en åklagare bör kunna ha tillgång till. De risker som Tullverket lyfter fram om att det kan uppstå merarbete och att beslut om avvisning eller utvisning kan fördröjas bör enligt regeringens mening inte överdrivas. Redan i dag förekommer ett tätt samarbete mellan Migrationsverket och åklagare då en person som misstänks för brott ska avlägsnas. Att tullåklagare omfattas av förslaget följer av 9 kap. 1 § andra stycket tullbefogenhetslagen (2024:710).

Sveriges Kommuner och Regioner påpekar att förslaget kan påverka utlänningens rätt till exempelvis bistånd enligt socialtjänstlagen och föranleda svårigheter i tolkningen av om utlänningen omfattas av lagen om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd. Vägledning om hur förslaget förhåller sig till dessa regelverk efterfrågas. Regeringen konstaterar att förslaget inte syftar till

Prop. 2025/26:263

145

Prop. 2025/26:263 att påverka tolkningen av nämnda regelverk och ser inte heller sådana risker. Vad gäller utlänningars rätt till bistånd bör dessutom nämnas att regeringen den 17 mars 2026 beslutade propositionen Reformerat försörjningsstöd – bidragstak och ökade möjligheter till arbete (se prop. 2025/26:201). I den föreslås bl.a. att ett krav införs i socialtjänstlagen som innebär att ekonomiskt bistånd som utgångspunkt endast ska lämnas till personer som vistas lagligen i Sverige. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2027

9Verkställighetshinder vid utlämning eller överlämnande för brott

Regeringens förslag

Hinder mot att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning ska inträda när ett förfarande om utlämning eller överlämnande för brott inletts. Verkställighetshindret ska upphöra när förfarandet har avslutats genom ett beslut som fått laga kraft och som innebär att utlänningen inte ska utlämnas eller överlämnas.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanser yttrar sig inte över förslaget, men Migrations- verket, Polismyndigheten och Tullverket uppger att de är generellt positiva till det. Åklagarmyndigheten delar utredningens bedömning att förslaget är nödvändigt eftersom Sverige annars riskerar att inte uppfylla sina folkrättsliga och EU-rättsliga förpliktelser. Sveriges Kommuner och Regioner anser att en ytterligare analys behövs i det fortsatta lagstiftningsärendet av hur förslaget förhåller sig till annan lagstiftning, särskilt när det gäller rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen och rätten till sjukvård enligt lagen om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd.

Skälen för regeringens förslag

Sverige är bundet av flera internationella rättsakter som reglerar utlämning eller överlämnande av enskilda på grund av brott. Dessa har införlivats i svensk rätt genom bl.a. lagen (1957:668) om utlämning för brott, lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder och lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen. Enligt dessa kan Sverige inte vägra att utlämna eller överlämna en utlänning på den grunden att han eller hon ska avvisas eller utvisas enligt svensk utlänningslagstiftning. Att verkställa ett beslut om

avvisning eller utvisning samtidigt som det pågår ett förfarande om

146

utlämning eller överlämnande riskerar alltså att strida mot Sveriges folk- rättsliga och EU-rättsliga förpliktelser. Det kan vidare innebära att den som avlägsnas förlorar det skydd mot lagföring eller frihetsberövande för tidigare brott som följer av den s.k. specialitetsprincipen, som dels innebär ett förbud mot att åtala eller straffa den som utlämnas eller överlämnas för brott som inte omfattas av arresteringsordern eller framställningen om utlämning eller överlämnande och som har begåtts före utlämningen eller överlämnandet, dels innebär ett skydd mot vidareutlämning eller vidareöverlämnande till en tredje stat.

I svensk rätt saknas emellertid bestämmelser om verkställighetshinder i sådana situationer som angetts ovan. Detta riskerar att medföra att Sverige bryter mot internationella åtaganden. Regeringen anser därför, i likhet med utredningen, att det bör införas regler som hindrar att ett beslut om avvisning eller utvisning verkställs när ett förfarande om utlämning eller överlämnande har inletts.

Verkställighetshindret bör inträda oavsett hur förfarandet om utlämning eller överlämnande inleds, t.ex. genom en framställan från en annan stat eller om en internationellt efterlyst person påträffas i Sverige. Verkställighetshindret bör sedan gälla fram till dess att förfarandet avslutas genom ett lagakraftvunnet beslut som innebär att någon utlämning eller något överlämnande inte ska ske. Det innebär att om utlänningen ska utlämnas eller överlämnas för brott, bör verkställighet av beslutet om avvisning eller utvisning inte ske. Verkställighetshindret kommer dock inte att gälla om utlänningen, efter att ha blivit utlämnad eller överlämnad till en annan stat, återvänder till Sverige, eftersom det då inte längre pågår något förfarande om utlämning eller överlämnande. Verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning kommer då att kunna ske under förutsättning att beslutet fortfarande gäller och det inte finns något annat verkställighetshinder.

Av 3 § andra stycket lagen (1998:621) om misstankeregister framgår att misstankeregistret ska innehålla uppgifter om den som har begärts överlämnad eller utlämnad för brott. Enligt de rutiner som tillämpas ska handläggare vid Migrationsverket inför en verkställighet kontrollera om utlänningen förekommer i bl.a. misstankeregistret. Genom en kontroll i detta register får alltså den verkställande myndigheten kännedom om huruvida utlänningen har begärts utlämnad eller överlämnad för brott.

Med anledning av Sveriges Kommuner och Regioners synpunkt om hur förslaget förhåller sig till gällande regelverk om vissa utlänningars rätt till bistånd samt hälso- och sjukvård kan det konstateras att förslaget, liksom regeringens förslag i avsnitt 8, kompletterar befintliga regler om verkställighetshinder. Avsikten är, liksom för förslaget i avsnitt 8, inte att åstadkomma någon ändring i förhållande till hur gällande regler om utlänningars rätt till bistånd samt hälso- och sjukvård i dag tillämpas.

Prop. 2025/26:263

147

Prop. 2025/26:263 10		Rätt till offentligt biträde vid
		överklagande av Polismyndighetens
		beslut om avvisning

	Regeringens förslag
	I mål och ärenden som rör överklagande av Polismyndighetens beslut
	om avvisning ska på utlänningens begäran ett offentligt biträde
	förordnas. Ett offentligt biträde ska dock bara förordnas om utlänningen
	befinner sig i Sverige och överklagandet inte saknar rimliga utsikter till
	framgång.
	Rätten till offentligt biträde ska inte gälla om utlänningen genom ett
	avvisningsbeslut har nekats att resa in i landet.

	Utredningens förslag
	Förslaget från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens.
	Utredningen föreslår att ett offentligt biträde inte ska förordnas om det är
	uppenbart att överklagandet inte kommer att bifallas.
	Remissinstanserna
	Remissutfallet är övervägande positivt. Svenska Röda Korset tillstyrker
	förslaget om en utökad rätt till offentligt biträde men anser att ett sådant
	biträde bör förordnas redan under Polismyndighetens handläggning av
	frågan om avvisning och även om utlänningen inte har begärt det. Som
	skäl för en sådan ordning anger Svenska Röda Korset att det skulle leda
	till ökad rättssäkerhet och möjligtvis färre ärenden hos överklagande-
	instansen. Polismyndigheten efterfrågar ett förtydligande av vad som
	gäller i frågan om offentligt biträde då en utlänning som avvisats söker
	asyl samtidigt som avvisningsbeslutet inte upphävs. Förvaltningsrätten i
	Malmö anser att det bör förtydligas om biträdesförordnandet även omfattar
	frågan om återreseförbud, särskilt i situationer då avvisningsbeslutet redan
	har verkställts och utlänningen endast överklagar beslutet om återrese-
	förbud.
	Skälen för regeringens förslag
	Vad gäller rätten till offentligt biträde i samband med överklagande av
	Polismyndighetens beslut om avvisning är svensk rätt inte förenlig med
	Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december
	2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av
	tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna
	(återvändandedirektivet). Mot denna bakgrund bör det införas en rätt till
	offentligt biträde om utlänningen begär det i samband med överklagande
	av Polismyndighetens beslut om avvisning. Svenska Röda Korset anser att
	det borde finnas en rätt till offentligt biträde redan innan Polismyndigheten
	fattar ett beslut i frågan om avvisning och även om utlänningen inte begär
	det. Regeringen delar inte den bedömningen. Utredningens förslag är väl
148	avvägt och motsvarar de minimikrav som återvändandedirektivet ställer

på medlemsstaterna. Till detta kommer att när Polismyndigheten beslutar om avvisning rör det sig ofta om personer som ännu inte har vistats i Sverige under särskilt lång tid och som har begränsad anknytning hit, vilket innebär att behovet av offentligt biträde i regel är mindre än vid beslut om utvisning. De omständigheter som leder till ett beslut om avvisning är dessutom oftast att utlänningen inte kan visa att han eller hon har pass, uppehållstillstånd eller visering. Det bör i dessa fall vara relativt enkelt för utlänningen att själv presentera relevant bevisning. Därtill är Polismyndigheten skyldig att lämna över ett ärende till Migrationsverket om myndigheten anser att det är tveksamt om utlänningen ska avvisas.

Enligt utredningen bör ett offentligt biträde inte förordnas om det är uppenbart att överklagandet inte kommer att bifallas. Detta motsvarar liknande undantag som finns i utlänningslagen i dag och som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (det omarbetade asylprocedurdirektivet). Att välja uttrycket ”saknar rimliga utsikter till framgång” skulle enligt utredningens mening bl.a. innebära att ett helt nytt beviskrav införs i utlänningslagen, vilket kan förväntas medföra tillämpningsproblem. Regeringen delar emellertid inte den farhågan. Formuleringen ”saknar rimliga utsikter till framgång” finns i den föreslagna återvändandeförordningen, som nu är föremål för förhandling inom EU, samt i det omarbetade asylprocedurdirektivet. Formuleringen återfinns även i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1348 av den 14 maj 2024 om upprättande av ett gemensamt förfarande för internationellt skydd i unionen och om upphävande av direktiv 2013/32/EU (asylprocedurförordningen) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1351 av den 14 maj 2024 om asyl- och migrationshantering, om ändring av förordningarna (EU) 2021/1147 och (EU) 2021/1060 och om upphävande av förordning (EU) nr 604/2013 (asyl- och migrationshanteringsförordningen) som kommer att börja tillämpas den 12 juni 2026. Det finns starka skäl att eftersträva en enhetlig reglering på området och ligga så nära den EU-rättsliga lydelsen som möjligt. Det bör alltså inte beviljas något offentligt biträde om över- klagandet saknar rimliga utsikter till framgång. Det medför att offentliga biträden inte kommer att beviljas i fler fall än vad som är nödvändigt. Med detta tillgodoser regeringen kraven i EU-rätten utifrån dess miniminivå, vilket är i enlighet med det migrationspolitiska målet. Det möjliggör också att den föreslagna regleringen kan tolkas i ljuset av relevant EU- rättspraxis.

Återvändandedirektivet är endast tillämpligt på den som vistas olagligt i en medlemsstat. Det bör därför inte finnas en rätt till offentligt biträde i samband med ett överklagande av Polismyndighetens beslut om avvisning, om beslutet hunnit verkställas innan det överklagas. Ett offentligt biträde bör alltså bara beviljas om utlänningen vistas i Sverige.

Den som genom ett beslut om avvisning nekas inresa i Sverige har ännu inte fått resa in i landet. Ett sådant beslut verkställs också som huvudregel omedelbart. Behovet av offentligt biträde för den som nekas inresa i landet genom ett beslut om avvisning får därför anses vara litet. Den som nekas inresa i Sverige genom ett beslut om avvisning bör därför inte ha rätt till ett offentligt biträde.

Prop. 2025/26:263

149

Prop. 2025/26:263 Det offentliga biträdet bör förordnas av den instans som ska pröva överklagandet. Om utlänningen redan har ett offentligt biträde som förordnats i ärendet om avvisning med stöd av 18 kap. 1 § första stycket 1 UtlL behöver något nytt offentligt biträde inte förordnas. Förslaget innebär vidare att det offentliga biträdets förordnande i frågan om avvisning inte kommer att omfatta frågan om återreseförbud. Som Förvaltningsrätten i Malmö konstaterar är ett beslut om återreseförbud ett separat beslut i förhållande till avlägsnandebeslutet (se bl.a. rättsfallet MIG 2015:16).

Med anledning av Polismyndighetens fråga kan regeringen vidare konstatera att om ett offentligt biträde förordnas i mål eller ärende om avvisning eller utvisning, upphör förordnandet enligt befintlig praxis när beslutet om avvisning eller utvisning har fått laga kraft (se rättsfallen MIG 2007:50 och MIG 2020:9). För det fall utlänningen fortsatt önskar ett offentligt biträde med anledning av t.ex. sin ansökan om internationellt skydd får den saken prövas i särskild ordning i ett nytt ärende.

11Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag

Lagändringarna ska träda i kraft den 13 juli 2026.

Regeringens bedömning

Det behövs inte några övergångsbestämmelser.

Utredningens förslag och bedömning

Utredningens förslag och bedömning stämmer överens med regeringens utom vad gäller föreslaget datum för ikraftträdande. Utredningen föreslår ett något tidigare ikraftträdande.

Remissinstanserna

Migrationsverket påpekar att det vore fördelaktigt om de nu aktuella förslagen samordnas med förslag som lämnas av andra utredningar och träder i kraft samtidigt. I övrigt yttrar sig inte remissinstanserna över förslaget eller bedömningen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt, vilket är den 13 juli 2026.

Förslagen medför inte något behov av övergångsbestämmelser. Det innebär bl.a. att de föreslagna reglerna om bevarande och användning av biometriska uppgifter kommer att gälla även för uppgifter som tagits upp före ikraftträdandet.

150

12	Konsekvenser	Prop. 2025/26:263

Regeringens bedömning

De ökade kostnader som förslagen antas ge upphov till för Migrationsverket och Polismyndigheten bedöms rymmas inom befintliga ekonomiska ramar mot bakgrund av de medel som har tillförts i enlighet med budgetpropositionen för 2025. I övrigt bedöms de kostnadsökningar som förslagen kan medföra för förvaltnings- myndigheter och domstolarna vara begränsade och kunna hanteras inom deras befintliga ekonomiska ramar.

Förslagen kan i viss utsträckning bidra till att samhällets kostnader för det s.k. skuggsamhället minskar, till minskad brottslighet och till vissa positiva konsekvenser för det brottsförebyggande arbetet.

Förslagen har inte några sociala eller miljömässiga konsekvenser. Förslagen saknar vidare betydelse för den kommunala självstyrelsen, för sysselsättningen och den offentliga servicen i olika delar av landet samt för företagens villkor. Förslagen är också av begränsad betydelse för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen.

Utredningens bedömning

Den bedömning som utredningen gör stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Migrationsverket påtalar att utredningens förslag tillsammans med förslag på lagändringar från andra utredningar kommer att ställa krav på utbildningsinsatser, uppdatering av befintliga rutiner och mallar samt behov av tekniska lösningar. Försäkringskassan framför att myndigheten behöver utveckla ett IT-stöd för att kunna efterleva uppgiftsskyldigheten, vilket kommer att vara resurskrävande för myndigheten. Kustbevakningen och Polismyndigheten framför liknande synpunkter.

Pensionsmyndigheten framhåller att eftersom det i nuläget inte är tydligt hur och i vilken omfattning uppgifter med stöd av den nya informations- plikten kommer att behöva lämnas ut kan konsekvenserna inte bedömas fullt ut. Myndigheten bedömer dock att uppgiftslämnandet bör kunna ske inom ramen för den ordinarie handläggningen och utan nämnvärda kostnader.

Förvaltningsrätten i Göteborg konstaterar bl.a. att förslagen kan leda till att fler beslut om förvar fattas och därmed fler överklaganden av sådana beslut. Sådana mål har jourkaraktär som kräver en särskild hantering och beredskap hos migrationsdomstolarna. Det är därför enligt domstolen viktigt att förslagens ekonomiska effekter på domstolarnas verksamhet kontinuerligt följs upp. Domstolen påpekar också att förslagen kan leda till ett ökat antal anmälda verkställighetshinder med stöd av 12 kap. utlänningslagen och som en följd av det ett ökat antal överklaganden av sådana beslut. Förslagen kan enligt domstolen också driva fram en ökning av antalet asylansökningar och därmed ett ökat antal överklaganden av sådana beslut.

151

Prop. 2025/26:263	Domstolsverket ifrågasätter inte utredningens bedömning att
	överklaganden till migrationsdomstolarna med anledning av förslagen bör
	bli relativt ovanliga men betonar att antalet beslut, och därmed även
	överklaganden, snabbt kan komma att öka.
	Ett antal remissinstanser, däribland Barnombudsmannen, Institutet för
	mänskliga rättigheter, Lunds universitet (Samhällsvetenskapliga
	institutionen), Region Skåne, Rädda Barnen, Svenska kyrkan och Sveriges
	advokatsamfund, har synpunkter och invändningar bl.a. gällande
	förslagens förenlighet med barnkonventionen, regeringsformen och
	Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter.
	Försäkringskassan framför bl.a. att uppgiftsskyldigheten kan bidra till
	att de felaktiga utbetalningarna från välfärdssystemen minskar.
	Jämställdhetsmyndigheten anser att utredningens jämställdhetsanalys är
	bristfällig. Myndigheten framhåller även att våldsutsatta som kan påverkas
	av förslagen – såsom personer utsatta för människohandel, människo-
	exploatering, tvångsäktenskap, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld
	i nära relation – främst är kvinnor och minderåriga.
	Skälen för regeringens bedömning
	Ekonomiska konsekvenser
	Sammantaget syftar regeringens förslag i allt väsentligt till att stärka de
	verkställande myndigheternas arbete med återvändande av dem som har
	ett verkställbart beslut om avvisning eller utvisning och att motverka
	olovlig vistelse i landet. Som flera remissinstanser påpekar kommer flera
	av förslagen att ställa krav på exempelvis utbildningsinsatser,
	uppdateringar av befintliga rutiner och mallar samt i förekommande fall
	nya tekniska lösningar, vilket kan förväntas öka kostnaderna för främst
	Migrationsverket och Polismyndigheten. Samtidigt kan förslagen
	förväntas leda till att antalet personer i Sverige som inte kan identifieras
	minskar. Detta kan i sin tur antas underlätta arbetet med att få personer
	som inte har rätt att vistas i landet att återvända. Därigenom kan samhällets
	kostnader för det s.k. skuggsamhället, i form av bl.a. brottslighet och
	nödbistånd till personer med lagakraftvunna beslut om avvisning eller
	utvisning, minska. Till detta kommer att regeringen i budgetpropositionen
	för 2025 tillfört Migrationsverket medel bl.a. för att utöka sin kapacitet att
	hantera biometriska uppgifter och intensifiera återvändandearbetet och
	Polismyndigheten medel för att bl.a. utöka och effektivisera sitt arbete med
	inre utlänningskontroller (se prop. 2024/25:1, utgiftsområde 8,
	avsnitt 2.8.1 respektive utgiftsområde 4, avsnitt 2.9.1). De förväntade
	ökade kostnader som förslagen kommer att innebära för dessa
	myndigheter bedöms mot denna bakgrund rymmas inom befintliga anslag.
	Beslut som till exempel fattas om omhändertagande av elektronisk
	kommunikationsutrustning med stöd av utlänningslagen föreslås kunna
	överklagas till migrationsdomstol. Detta kan förväntas leda till nya
	måltyper hos migrationsdomstolarna och att antalet överklagade ärenden
	hos dem ökar i viss utsträckning. Det kan inte heller uteslutas att förslagen
	leder till fler beslut om t.ex. förvar, som Förvaltningsrätten i Göteborg
	påpekar. Därtill kan förslaget om utökade möjligheter att bevilja offentligt
	biträde i samband med ett överklagande av avvisningsbeslut väntas leda
152	till en viss ökning av kostnaderna för offentligt biträde. Samtidigt bedömer

regeringen, liksom utredningen, att kostnaderna för hanteringen av dessa Prop. 2025/26:263 ekonomiska konsekvenser inte bör bli så stora att de inte kan hanteras inom

befintliga anslag.

Övriga konsekvenser

Regeringens förslag syftar inte till att påverka brottsligheten eller det brottsförebyggande arbetet men kan ändå väntas medföra vissa positiva konsekvenser i det avseendet. Den som vistas i Sverige med ett gällande beslut om avvisning eller utvisning lever i många fall i stor utsatthet. Sådana personer riskerar att utsättas för brott eller att utnyttjas för brottsliga ändamål, men kan också själva begå brott, t.ex. genom att ta anställning eller bedriva verksamhet utan arbetstillstånd i syfte att försörja sig. Vidare väntas förslagen, inte minst de om utökad användning av biometri, minska risken för identitetsmissbruk. Förslaget om verkställighetshinder i samband med misstanke om brott innebär att det i fler fall kommer att vara möjligt att slutföra en förundersökning även när en utlänning har ett verkställbart beslut om avvisning eller utvisning. Det kan väntas medföra positiva konsekvenser inte bara för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet utan även för brottsoffer.

De bedömningar och avvägningar som görs gällande förslagens förenlighet med de rättigheter som följer av barnkonventionen, EU-rätten och Sveriges internationella åtaganden när det gäller bl.a. mänskliga rättigheter redovisas i relevanta delar under skälen för berört förslag. Förslagen syftar till att stärka återvändandet, att förbättra den inre utlänningskontrollen samt att minska risken för identitetsmissbruk. Sådana syften är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och kan motivera de inskränkningar i konventionsskyddade rättigheter som förslagen innebär. Regeringen bedömer att befintliga krav på proportionalitet tillgodoses samt att förslagen även i övrigt är förenliga med EU-rätten och Sveriges internationella åtaganden gällande mänskliga rättigheter.

Betydligt fler pojkar och män än flickor och kvinnor söker skydd i Sverige. Det är också fler pojkar och män som har öppna återvändande- ärenden. I dessa fall kan därför förmodas att fler pojkar och män än flickor och kvinnor kommer att beröras av de nya reglerna. Samtidigt kan det, som Jämställdhetsmyndigheten framför, förmodas vara fler kvinnor och minderåriga som kan påverkas av förslagen just när det gäller våldsutsatta personer i de kategorier som nämnts tidigare och som vistas i landet utan tillstånd. Förslagen bedöms dock inte få några konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män.

Förslagen bedöms inte heller få några sociala eller miljömässiga konsekvenser. Förslagen saknar vidare betydelse för den kommunala självstyrelsen, för sysselsättningen och den offentliga servicen i olika delar av landet samt för företagens villkor. Förslagen bedöms också vara av begränsad betydelse för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen.

153

Prop. 2025/26:263 13

Författningskommentar

13.1Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

23 kap.

1 § En förundersökning ska inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats.

En förundersökning behöver dock inte inledas, om det är uppenbart att brottet inte går att utreda. Att förundersökning inte behöver inledas i vissa andra fall följer av 4 a, 4 b och 22 §§.

Om det krävs angivelse för att brottet ska höra under allmänt åtal, får förundersökning trots det inledas utan angivelse, om det innebär fara att avvakta en angivelse. I så fall ska målsäganden underrättas snarast. Om denne då inte anger brottet till åtal, ska förundersökningen läggas ned.

Paragrafen anger när en förundersökning ska inledas. Övervägandena finns i avsnitt 8.

I andra stycket görs en ändring i sak till följd av att det införs en ny paragraf (4 b §) om åklagares möjlighet att i vissa fall lägga ned eller inte inleda en förundersökning när den misstänkte är en utlänning som ska avvisas eller utvisas.

Övriga ändringar är endast språkliga.

4 b § En åklagare får även lägga ned en förundersökning om

1.det har beslutats att den misstänkte ska avvisas eller utvisas,

2.det kan antas att brottets straffvärde inte överstiger fängelse i sex månader,

och

3.något väsentligt allmänt eller enskilt intresse inte åsidosätts genom att förundersökningen läggs ned.

Denna paragraf ska tillämpas på motsvarande sätt i fråga om sådana beslut som anges i 1 kap. 9 § utlänningslagen (2005:716).

Paragrafen, som är ny, anger förutsättningarna för en åklagare att lägga ned eller inte inleda en förundersökning om den misstänkte är en utlänning som ska avvisas eller utvisas. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet. Övervägandena finns i avsnitt 8.

I första stycket anges att en åklagare får besluta om att lägga ned en förundersökning om tre förutsättningar är uppfyllda. Ett sådant beslut får alltså inte fattas av någon annan förundersökningsledare än en åklagare. En första förutsättning för att få lägga ned en förundersökning är enligt första punkten att det har beslutats att den misstänkte ska avvisas eller utvisas. Det krävs inte att beslutet har fått laga kraft. Beslutet kan ha

154

meddelats med stöd av utlänningslagen eller lagen (2022:700) om särskild Prop. 2025/26:263 kontroll av vissa utlänningar.

Enligt andra punkten ska det göras en bedömning av straffvärdet för det misstänkta brottet. Om straffvärdet kan antas överstiga fängelse i sex månader får förundersökningen inte läggas ned med stöd av paragrafen.

Av tredje punkten framgår slutligen att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse inte får åsidosättas om förundersökningen läggs ned. Med väsentligt allmänt eller enskilt intresse avses samma sak som i 4 a § och 20 kap. 7 § om förundersökningsbegränsning respektive åtalsunderlåtelse. En bedömning ska göras av samtliga relevanta omständigheter. Det betyder till exempel att hänsyn kan tas till om det är fråga om upprepad brottslighet eller omständigheterna när brottet begicks. Väsentliga enskilda intressen kan vara att en målsägandes möjligheter att få skadestånd eller annan ersättning påverkas eller att målsäganden utsatts för en allvarlig kränkning (jfr prop. 1984/85:3 s. 22 och 23).

Enligt andra stycket ska särskild hänsyn tas till den förväntade tiden för verkställighet av beslutet om avvisning eller utvisning och för åtals väckande. För att kunna göra denna prognos krävs samråd mellan åklagaren och den verkställande myndigheten. Om det saknas förutsättningar för att verkställa beslutet om avvisning eller utvisning innan lagföring kan förväntas ske bör det inte komma i fråga att lägga ned förundersökningen. Så kan vara fallet om det saknas praktiska förutsättningar för att verkställa beslutet om avvisning eller utvisning under överskådlig tid framöver, t.ex. på grund av att det avsedda mottagarlandet inte är villigt att ta emot utlänningen.

Av tredje stycket framgår att en åklagare får besluta att inte inleda en förundersökning om förutsättningarna för att lägga ned en sådan redan är uppfyllda. Detta motsvarar vad som gäller enligt 4 a § andra stycket.

Av fjärde stycket framgår att paragrafen ska tillämpas på motsvarande sätt i fråga om sådana beslut som anges i 1 kap. 9 § utlänningslagen. De beslut som anges i den paragrafen är beslut om återvändande i ärenden om internationellt skydd och beslut om överföring enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1351 av den 14 maj 2024 om asyl- och migrationshantering, om ändring av förordningarna (EU) 2021/1147 och (EU) 2021/1060 och om upphävande av förordning (EU) nr 604/2013.

13.2Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap

Upptagning av fotografier och fingeravtryck
13 f § I ett ärende enligt 8 och 10–12 a §§ får den myndighet som ska pröva
ansökan eller anmälan fotografera en utlänning som har uppehållstillstånd och,
om han eller hon har fyllt sex år, ta hans eller hennes fingeravtryck för kontroll av
identiteten. Fotografier och fingeravtryck som har tagits får även användas för
kontroll av kraven i 8 § 4, 11 § första stycket 4 och 12 § första stycket 4.
Utlänningen är skyldig att överlämna sitt uppehållstillståndskort till den
myndighet som ska pröva ansökan eller anmälan för kontroll av att de fotografier
och fingeravtryck som har tagits enligt första stycket motsvarar de uppgifter som
finns sparade i ett lagringsmedium i kortet.	155

Prop. 2025/26:263	Om en kontroll enligt andra stycket inte kan genomföras får den myndighet som
	ska pröva ansökan eller anmälan kontrollera om de fotografier och fingeravtryck
	som har tagits enligt första stycket motsvarar de uppgifter som finns sparade i
	register som förs enligt 15 § utlänningsdatalagen (2016:27).
	Fotografier och fingeravtryck samt biometriska data som har tagits fram i
	samband med en kontroll ska omedelbart förstöras efter kontrollen. Fotografier
	och fingeravtryck som inte motsvarar de uppgifter som finns sparade i ett
	lagringsmedium i uppehållstillståndskortet eller i register som förs enligt 15 §
	utlänningsdatalagen ska dock inte förstöras.
	Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om möjligheten att ta
	fotografier och fingeravtryck i vissa ärenden om svenskt medborgarskap.
	Övervägandena finns i avsnitt 7.6. Paragrafen utformas efter synpunkter
	från Lagrådet.
	Första stycket reglerar en möjlighet men inte en skyldighet för den
	myndighet som ska pröva ärendet att ta en utlännings fotografi och
	fingeravtryck för kontroll av identiteten eller av krav på skötsamt och
	hederligt levnadssätt eller frånvaro av viss brottslighet.
	Det kan finnas situationer där det till exempel är fysiskt omöjligt för en
	utlänning att lämna fingeravtryck (jfr 9 kap. 8 a § andra stycket
	utlänningslagen [2005:716]). Det kan också finnas situationer där det inte
	är proportionerligt att ta fingeravtryck eller fotografier eller där det inte
	bedöms finnas behov av det. Så kan vara fallet vid ansökningar eller
	anmälningar som rör barn och där det saknas tvivel om barnets identitet.
	En bedömning av om det är proportionerligt och nödvändigt att ta
	fotografier eller fingeravtryck ska göras i det enskilda fallet. I normalfallet
	torde det inte vara oproportionerligt att ta fotografier. Fingeravtryck får
	inte tas av barn under 6 år.
	Av andra stycket framgår att utlänningen är skyldig att lämna över sitt
	uppehållstillståndskort till den myndighet som ska pröva ansökan eller
	anmälan för kontroll av att de fotografier eller de fingeravtryck som tagits
	enligt första stycket motsvarar de uppgifter som finns sparade i ett
	lagringsmedium i kortet. En sådan kontroll görs alltså i syfte att kontrollera
	utlänningens identitet och säkerställa att den som ansöker om
	medborgarskap är den person som har rätt att vistas i Sverige.
	Tredje stycket innehåller en möjlighet för den myndighet som ska pröva
	ansökan eller anmälan att kontrollera om fotografier och fingeravtryck
	som tagits enligt första stycket motsvarar de uppgifter som finns sparade i
	de register som Migrationsverket för enligt 15 § utlänningsdatalagen. En
	sådan kontroll får göras under förutsättning att det inte går att genomföra
	en kontroll enligt andra stycket. Det kan finnas olika anledningar till att en
	kontroll enligt andra stycket inte kan genomföras. Utlänningen kan ha
	tappat bort sitt uppehållstillståndskort. Det kan också vara så att kortet har
	skadats på ett sätt så att en kontroll inte är möjlig att genomföra.
	Resultatet av kontrollen är en omständighet som får beaktas i
	bedömningen av om medborgarskap ska beviljas. Att en kontroll inte
	kunnat genomföras på grund av att det saknats jämförelsematerial i
	Migrationsverkets register utgör dock inte ett hinder mot att bevilja en
	utlänning medborgarskap.
	Av fjärde stycket framgår att fotografier och fingeravtryck samt
	biometriska data som tagits fram i samband med en kontroll omedelbart
156	ska förstöras efter kontrollen. Om kontrollen visar att uppgifterna inte

överensstämmer med de uppgifter som finns sparade i Prop. 2025/26:263 uppehållstillståndskortet eller i Migrationsverkets register över

fingeravtryck och fotografier får fotografier och fingeravtryck enligt 15 § utlänningsdatalagen sparas i Migrationsverkets register. Om kontrollen visar att det saknas uppgifter i Migrationsverkets register innebär det att uppgifterna inte överensstämmer med lagrade uppgifter och att uppgifterna får sparas i registret. Biometriska data som tagits fram i samband med en kontroll ska förstöras efter kontrollen. Biometriska data är den information som kan tas fram ur ett biometriskt underlag, t.ex. ett digitalt fotografi av ett ansikte eller av ett fingeravtryck. Biometriska data kan användas för att skapa en referensmall och för att jämföra med tidigare lagrade referensmallar i syfte att kontrollera en persons identitet (se t.ex. prop. 2008/09:132 s. 6 och 7).

13.3Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

9 kap.

4 § Om en utlänning ansöker om uppehållstillstånd eller internationellt skydd när han eller hon kommer till Sverige eller därefter, får Migrationsverket eller Polismyndigheten ta hand om hans eller hennes pass eller andra identitetshandlingar i väntan på att utlänningen får tillstånd att vistas här i landet eller lämnar det.

Om utlänningen inte medverkar till att överlämna sitt pass eller andra identitetshandlingar får en polisman, i den utsträckning det behövs för att söka efter sådana handlingar, kroppsvisitera utlänningen och undersöka hans eller hennes bagage, handresgods, handväskor och liknande, om det kan antas att utlänningen har handlingarna med sig. Vid en sådan åtgärd gäller 2 § tredje– femte styckena.

I paragrafen anges bl.a. förutsättningarna för att omhänderta en utlännings pass eller andra identitetshandlingar när han eller hon ansöker om uppehållstillstånd eller internationellt skydd i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

En åtgärd enligt andra stycket, som är nytt, får endast vidtas i den utsträckning det behövs för att söka efter handlingarna. Uttrycken bagage, handresgods, handväskor eller liknande ska förstås på samma sätt som i 9 a §. Med kroppsvisitation avses en undersökning av kläder och annat som någon bär på sig. Även en undersökning av det som någon bär med sig, t.ex. en väska, räknas hit (se prop. 2023/24:12 s. 15).

Befogenheten att kroppsvisitera utlänningen blir aktuell endast om han eller hon inte medverkar till att överlämna sitt pass eller andra identitetshandlingar. Det innebär att det först måste klargöras för utlänningen att han eller hon förväntas överlämna sådana handlingar.

För att åtgärden ska få vidtas krävs vidare att det kan antas att utlänningen har passet eller handlingarna med sig. Ett sådant antagande kan ha sin grund i att utlänningen ger intryck av att försöka dölja något eller att uppgifterna om varför han eller hon inte har några handlingar med sig inte framstår som trovärdiga. Om det inte finns anledning att ifrågasätta

157

Prop. 2025/26:263 att utlänningen saknar handlingar finns inte behov av att kroppsvisitera honom eller henne.

158

Det som sägs i 2 § tredje–femte styckena gäller vid genomförandet av kroppsvisitationen. Det innebär att en kroppsvisitation inte får göras mer ingående än vad som krävs med hänsyn till ändamålet med åtgärden och att all den hänsyn som omständigheterna medger ska iakttas. Om möjligt ska ett vittne närvara. En kvinna får inte kroppsvisiteras av eller i närvaro av andra män än läkare eller legitimerade sjuksköterskor. Om en visitation innebär att enbart ett föremål som en utlänning har med sig undersöks, får åtgärden dock genomföras och bevittnas av en man. Protokoll ska föras över en kroppsvisitation. I protokollet ska det anges vad som har förekommit vid visitationen.

4 a § Om det vid en kontroll enligt 9 § inte kan klarläggas att utlänningen har rätt att uppehålla sig i Sverige, får Polismyndigheten eller Kustbevakningen besluta att utlänningens pass eller andra identitetshandlingar ska omhändertas i nära anslutning till kontrollen, om handlingarna har påträffats vid kontrollen eller om det finns anledning att anta att handlingarna finns i utlänningens besittning.

Handlingarna ska återlämnas om

1.det framkommer att utlänningen har rätt att uppehålla sig i Sverige,

2.utlänningen får rätt att uppehålla sig i Sverige, eller

3.utlänningen lämnar Sverige.

I paragrafen anges förutsättningarna för att omhänderta en utlännings pass eller andra identitetshandlingar med anledning av en inre utlännings- kontroll. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Enligt första stycket får Polismyndigheten eller Kustbevakningen besluta att en utlännings pass eller andra identitetshandlingar ska omhändertas i nära anslutning till en inre utlänningskontroll, om det inte kan klarläggas att utlänningen har rätt att uppehålla sig i Sverige. Ändringen innebär att ett beslut kan fattas om att identitetshandlingar ska omhändertas om det finns anledning att anta att handlingarna finns i utlänningens besittning, vilket alltså inte förutsätter att handlingarna har påträffats och finns tillgängliga vid tidpunkten för beslutet. För att det ska finnas anledning att anta att handlingarna finns i utlänningens besittning krävs någon eller några konkreta omständigheter till stöd för att handlingarna finns på en viss plats. Ett omhändertagande måste vidare ske i fysisk och tidsmässig nära anslutning till den inre utlänningskontrollen. Ändringen av paragrafen innebär också att Polismyndigheten, när ett beslut om omhändertagande har fattats, kan företa husrannsakan för att söka efter den egendom som ska omhändertas, om förutsättningarna i 20 § polislagen (1984:387) är uppfyllda.

5 § När ett beslut om avvisning eller utvisning ska verkställas, får den verkställande myndigheten ta hand om utlänningens pass eller andra identitetshandlingar till dess beslutet kan verkställas. Det gäller även under den tid det finns ett beslut om inhibition av verkställigheten enligt 12 kap. 16 e § första stycket eller 17 a § första stycket.

hennes bagage, handresgods, handväskor och liknande, om det kan antas att Prop. 2025/26:263 utlänningen har handlingarna med sig. Vid en sådan åtgärd gäller 2 § tredje–

femte styckena.

I paragrafen anges förutsättningarna för att omhänderta en utlännings pass eller andra identitetshandlingar när ett beslut om avvisning eller utvisning ska verkställas. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

Andra stycket, som är nytt, motsvarar det nya andra stycket i 4 §. Se vidare i författningskommentaren till den paragrafen.

8 § Migrationsverket och Polismyndigheten får fotografera en utlänning och, om utlänningen har fyllt sex år, ta hans eller hennes fingeravtryck om

1.utlänningen inte kan styrka sin identitet när han eller hon kommer till Sverige,

2.biometriska uppgifter ska tas i enlighet med artikel 15.1, 18.1, 18.2, 20.1, 22.1, 23.1, 24.1 eller 26.1 i Eurodacförordningen,

3.det finns grund för att besluta om förvar,

4.varken utlänningens identitet eller rätt att vistas i Sverige kan klarläggas vid en kontroll enligt 9 §, eller

5.det behövs i ett ärende om avvisning eller utvisning.

I de fall som avses i artiklarna 18.1, 18.2 och 20.1 i Eurodacförordningen får även en utlandsmyndighet ta fotografi och fingeravtryck enligt första stycket 2.

Det fotografi och de fingeravtryck som har tagits med stöd av första stycket 4 eller artikel 23.1 i Eurodacförordningen ska omedelbart förstöras om det framkommer att utlänningen har rätt att vistas i Sverige.

I paragrafen regleras vissa situationer där Migrationsverket och Polismyndigheten får fotografera en utlänning och ta hans eller hennes fingeravtryck. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.

I första stycket 5 införs en ny bestämmelse som ger möjlighet att ta
fingeravtryck och fotografera en utlänning i ett ärende om avvisning eller
utvisning. För att fingeravtryck och fotografier ska få tas upp i ett ärende
om avvisning eller utvisning krävs att det är behövligt. Så kan vara fallet
när det saknas uppgifter i Migrationsverkets register över fingeravtryck
och fotografier och uppgifterna behövs antingen för att kunna verkställa
beslutet om avvisning eller utvisning eller för att kunna fullgöra de
skyldigheter i fråga om sökningar och registreringar som följer av
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1860 av den
28 november 2018 om användning av Schengens informationssystem för
återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i
medlemsstaterna eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2018/1861 av den 28 november 2018 om inrättande, drift och användning
av Schengens informationssystem (SIS) på området in- och
utresekontroller, om ändring av konventionen om tillämpning av
Schengenavtalet och om ändring och upphävande av förordning (EG)
nr 1987/2006. Uppgifter om personer som har ett gällande beslut om
avvisning eller utvisning eller ett återreseförbud ska registreras i SIS. Det
finns även skyldigheter för myndigheterna att göra sökningar i SIS innan
vissa åtgärder vidtas. För sökningar och registreringar behövs biometriska
uppgifter.
8 a § En utlänning som ansöker om uppehållstillstånd är skyldig att låta
Migrationsverket, en utlandsmyndighet eller Regeringskansliet fotografera honom
eller henne och ta hans eller hennes fingeravtryck. Samma skyldighet gäller om	159

Prop. 2025/26:263 bevis om uppehållstillstånd (uppehållstillståndskort) ska utfärdas enligt rådets förordning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredje land av annan anledning än att en utlänning ansöker om uppehållstillstånd.

Skyldigheten att låta en myndighet ta fingeravtryck gäller inte om utlänningen är under sex år eller om det är fysiskt omöjligt för utlänningen att lämna fingeravtryck. Den gäller inte heller om utlänningen omfattas av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer.

Ett fotografi och två fingeravtryck ska sparas i ett lagringsmedium i uppehållstillståndskortet.

Det fotografi och de fingeravtryck som har tagits med stöd av första stycket får även användas för kontroll i enlighet med artiklarna 26 och 27 i in- och utreseförordningen i ett ärende om uppehållstillstånd.

Paragrafen reglerar bl.a. möjligheterna att ta fingeravtryck och fotografier vid en ansökan om uppehållstillstånd oavsett grunden för ansökan. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.

I tredje stycket upphävs den hittillsvarande regeln om när fingeravtryck som inte sparas i ett lagringsmedium i uppehållstillståndskortet ska förstöras. Ändringen möjliggör att sådana fingeravtryck får sparas i Migrationsverkets register enligt 15 § utlänningsdatalagen (2016:27).

	8 k § När ett	uppehållstillståndskort, ett	uppehållskort,	ett permanent
	uppehållskort, ett bevis om uppehållsstatus eller ett bevis för gränsarbetare ska
	lämnas ut till en utlänning får Migrationsverket fotografera utlänningen och, om
	han eller hon har fyllt sex år, ta hans eller hennes fingeravtryck om identiteten inte
	kan kontrolleras på annat sätt.
	En utlänning som innehar ett sådant kort eller bevis som avses i första stycket
	är skyldig att lämna över det till Migrationsverket, när ett nytt kort eller bevis ska
	lämnas ut, för kontroll av att de fotografier och de fingeravtryck som har tagits
	enligt första stycket motsvarar de uppgifter som finns sparade i ett lagringsmedium
	i kortet eller beviset.
	Om en kontroll enligt andra stycket inte kan genomföras får Migrationsverket
	kontrollera om de fotografier och fingeravtryck som har tagits enligt första stycket
	motsvarar de uppgifter som finns sparade i register som förs enligt 15 §
	utlänningsdatalagen (2016:27).
	Fotografier och fingeravtryck samt biometriska data som har tagits fram i
	samband med en kontroll ska omedelbart förstöras efter kontrollen. Fotografier
	och fingeravtryck som inte motsvarar de uppgifter som finns sparade i ett
	lagringsmedium i kortet eller beviset eller i register som förs enligt 15 §
	utlänningsdatalagen ska dock inte förstöras.
	Paragrafen, som är ny, reglerar en ny möjlighet för Migrationsverket att ta
	en utlännings fingeravtryck och fotografi för kontroll av hans eller hennes
	identitet i vissa situationer. Övervägandena finns i avsnitt 7.7.
	I första stycket regleras en möjlighet men inte en skyldighet för
	Migrationsverket att ta en utlännings fingeravtryck och fotografi i vissa
	situationer för att kontrollera identiteten med hjälp av biometriska
	uppgifter. Om det inte finns några tveksamheter kring att den utlänning
	som ska hämta ut handlingen också är den person som handlingen
	utfärdats till bör fingeravtryck inte tas upp. Det kan också finnas
	situationer där det är fysiskt omöjligt för en utlänning att lämna
160	fingeravtryck	(jfr 8 a § andra stycket).	I en sådan	situation kan

fingeravtryck inte heller tas. Fingeravtryck får tas av den som har fyllt sex Prop. 2025/26:263 år. Vid åtgärder som rör barn ska principen om barnets bästa vara

vägledande både vid bedömningen av om det finns behov av åtgärden och vid genomförandet (jfr 1 kap. 8 och 10 §§).

Enligt andra stycket är en utlänning som redan innehar en sådan handling som avses i första stycket skyldig att lämna över denna handling till Migrationsverket för att myndigheten ska kunna kontrollera att de fotografier och fingeravtryck som tagits med stöd av första stycket motsvarar det fotografi och de fingeravtryck som finns sparade i handlingen. En sådan kontroll görs i syfte att verifiera utlänningens identitet och säkerställa att den som får handlingen utlämnad till sig också är den person som innehar rätten att vistas i Sverige.

Av tredje stycket framgår att om en kontroll enligt andra stycket inte kan genomföras får uppgifterna kontrolleras mot de uppgifter som finns sparade i de register över fingeravtryck och fotografier som Migrationsverket för enligt 15 § utlänningsdatalagen. Det kan finnas olika anledningar till att en kontroll enligt andra stycket inte kan genomföras. Utlänningen kan sakna en tidigare handling eller ha tappat bort sitt tidigare kort eller bevis. Det kan vara så att kortet eller beviset har skadats på ett sätt så att en kontroll inte är möjlig att genomföra. I en sådan situation får uppgifterna användas för kontroll mot uppgifter som tidigare tagits från utlänningen och som lagrats i Migrationsverkets register.

Av fjärde stycket framgår att fotografiet och fingeravtrycken samt de biometriska data som tagits fram i samband med kontrollen ska förstöras efter kontrollen. Det enda undantaget är om kontrollen visar att uppgifterna inte överensstämmer med de uppgifter som finns sparade i kortet eller beviset eller i Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier. I sådana fall får fotografier och fingeravtryck enligt 15 § utlänningsdatalagen sparas i Migrationsverkets register. Biometriska data som tagits fram i samband med en kontroll ska förstöras efter kontrollen. Biometriska data är den information som kan tas fram ur ett biometriskt underlag, t.ex. ett digitalt fotografi av ett ansikte eller av ett fingeravtryck. Biometriska data kan användas för att skapa en referensmall och för att jämföra med tidigare lagrade referensmallar i syfte att kontrollera en persons identitet (se t.ex. prop. 2008/09:132 s. 6 och 7).

8 l § Om identiteten på den som har inställt sig vid en muntlig utredning av rätten till uppehållstillstånd inte kan kontrolleras på annat sätt får Migrationsverket fotografera den som har ansökt om uppehållstillstånd och, om han eller hon har fyllt sex år, ta hans eller hennes fingeravtryck, och kontrollera om fotografierna och fingeravtrycken motsvarar de uppgifter som finns sparade i register som förs enligt 15 § utlänningsdatalagen (2016:27).

Fotografier och fingeravtryck samt biometriska data som har tagits fram i samband med en kontroll ska omedelbart förstöras efter kontrollen. Fotografier och fingeravtryck som inte motsvarar de uppgifter som finns sparade i register som förs enligt 15 § utlänningsdatalagen ska dock inte förstöras.

I paragrafen, som är ny, regleras en ny möjlighet för Migrationsverket att ta fingeravtryck och fotografier för att verifiera identiteten på den som inställt sig vid en muntlig utredning av rätten till uppehållstillstånd. Övervägandena finns i avsnitt 7.7.

161

Prop. 2025/26:263 I första stycket regleras en möjlighet men inte en skyldighet för Migrationsverket att ta en utlännings fingeravtryck eller fotografi vid en inställelse för muntlig utredning för att kontrollera identiteten med hjälp av biometriska uppgifter. Om identiteten av den som inställt sig vid muntlig utredning av rätten till uppehållstillstånd bedöms kunna kontrolleras på annat sätt ska fingeravtryck eller fotografier inte tas. Så kan vara fallet om den muntliga utredningen genomförs i omedelbar anslutning till att utlänningen ansöker om uppehållstillstånd eller att han eller hon lämnat fingeravtryck och fotografi för utfärdande av uppehållstillståndskort. Det kan också finnas situationer där det är fysiskt omöjligt för en utlänning att lämna fingeravtryck (jfr 8 a § andra stycket). Fingeravtryck får tas av den som har fyllt sex år. Vid åtgärder som rör barn ska principen om barnets bästa vara vägledande både vid bedömningen av om det finns behov av åtgärden och vid genomförandet (jfr 1 kap. 8 §).

De uppgifter som tagits får användas för kontroll mot de register som Migrationsverket för med stöd av 15 § utlänningsdatalagen.

Av andra stycket framgår att fotografiet och fingeravtrycken samt de biometriska data som tagits fram i samband med kontrollen omedelbart ska förstöras efter kontrollen. Fotografier och fingeravtryck som inte motsvarar uppgifterna i Migrationsverkets register får enligt 15 § utlänningsdatalagen sparas i registret. Biometriska data som tagits fram i samband med en kontroll ska förstöras efter kontrollen. Biometriska data är den information som kan tas fram ur ett biometriskt underlag, t.ex. ett digitalt fotografi av ett ansikte eller av ett fingeravtryck. Biometriska data kan användas för att skapa en referensmall och för att jämföra med tidigare lagrade referensmallar i syfte att kontrollera en persons identitet (se t.ex. prop. 2008/09:132 s. 6 och 7).

9 § En utlänning som vistas i Sverige är skyldig att på begäran av en polisman överlämna pass eller andra handlingar som visar att han eller hon har rätt att uppehålla sig i Sverige. En utlänning är också skyldig att efter kallelse av Polismyndigheten komma till myndigheten och lämna uppgifter om sin vistelse här i landet. Om utlänningen inte gör det, får han eller hon hämtas genom Polismyndighetens försorg. Om det på grund av en utlännings personliga förhållanden eller av någon annan anledning kan antas att utlänningen inte skulle följa en kallelse, får han eller hon tas med för utredning eller hämtas utan föregående kallelse.

Kustbevakningen ska medverka i Polismyndighetens kontrollverksamhet enligt första stycket genom kontroll av och i anslutning till sjötrafiken. Kustbevakningen får även i annat fall biträda Polismyndigheten vid kontroll enligt första stycket. Om kontrollen utövas av Kustbevakningen ska pass eller andra handlingar överlämnas till tjänstemannen vid Kustbevakningen.

En åtgärd enligt första eller andra stycket får vidtas endast om det finns anledning att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i landet. Vid bedömningen ska särskild hänsyn tas till iakttagelser på platsen och de uppgifter som Polismyndigheten eller Kustbevakningen förfogar över.

En utlänning är skyldig att efter kallelse av Migrationsverket komma till verket och lämna uppgifter om sin vistelse här i landet. Utlänningen får hämtas till verket genom Polismyndighetens försorg under samma förutsättningar som anges i första stycket.

162

I paragrafen finns bl.a. bestämmelser om inre utlänningskontroll, det vill säga kontroll av att utlänningar som vistas i landet har rätt att uppehålla sig här. Övervägandena finns i avsnitt 5.1 och 5.3.

I första stycket regleras en utlännings skyldighet att överlämna pass eller andra handlingar som visar att han eller hon har rätt att uppehålla sig i Sverige samt under vilka förutsättningar Polismyndigheten får kalla, ta med eller hämta en utlänning till myndigheten för att han eller hon ska kunna lämna uppgifter om sin vistelse här i landet. Paragrafens andra mening ändras på så sätt att ordet ”utlänningen” ersätts med orden ”en utlänning”. Genom ändringen förtydligas att möjligheten att kalla och vid behov hämta en utlänning för utredning är en fristående åtgärd från kontrollåtgärden i första meningen. Båda åtgärderna förutsätter att det grundläggande kravet för inre utlänningskontroll i tredje stycket är uppfyllt.

I tredje stycket finns det grundläggande kravet för inre utlännings- kontroll. Kravet innebär att det, för att en åtgärd enligt första eller andra stycket ska få vidtas, måste finnas anledning att anta att utlänningen saknar rätt att vistas i landet. Det krävs inte någon klar eller närmare uppfattning om utlänningens person eller levnadsförhållanden i övrigt, utan för att beviskravet ska vara uppfyllt måste det finnas någon eller några konkreta omständigheter som gör att det i det enskilda fallet finns skäl att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige. Som en del av bedömningen ingår att det måste kunna antas att den som kontrolleras är utlänning, eftersom svenska medborgare alltid har rätt att vistas i Sverige. En samlad bedömning ska göras av samtliga föreliggande omständigheter.

Vid bedömningen ska särskild hänsyn tas till omständigheter som kan iakttas på platsen och de uppgifter som Polismyndigheten eller Kustbevakningen förfogar över. Med iakttagelser på platsen avses till exempel hur en person beter sig samt på vilken plats och i vilket sammanhang han eller hon befinner sig. Att en persons utseende, namn eller språk inte ensamt kan utgöra grund för kontroll ska alltjämt gälla. Iakttagelser på platsen kan utöver utlänningens eget agerande även omfatta agerandet hos andra personer i utlänningens närhet, till exempel familj, bekanta eller arbetsgivare.

De uppgifter som Polismyndigheten eller Kustbevakningen förfogar över omfattar ytterst alla uppgifter som myndigheterna har tillgång till och bedömer vara av betydelse. Det innebär att det är möjligt att utföra kontroller som grundar sig på bl.a. källinformation, underrättelser och särskilda erfarenheter från tidigare utförda kontroller. Även uppgifter som andra myndigheter har lämnat över till Polismyndigheten med stöd av 17 kap. 6 § kan ligga till grund för bedömningen. (Se författnings- kommentaren till den paragrafen.)

Vilka slutsatser som kan dras i fråga om en persons rätt att vistas i Sverige utifrån vad som kan iakttas på platsen måste bedömas i varje enskilt fall tillsammans med de uppgifter som Polismyndigheten eller Kustbevakningen förfogar över. Till exempel kan kännedom om var en utlänning bor bli en omständighet av vikt om det samtidigt är känt att lägenheter i det aktuella huset ofta upplåts till personer som vistas illegalt i landet.

Det måste alltid göras en individuell bedömning av om det finns tillräckligt underlag för att vidta en åtgärd i förhållande till var och en som

Prop. 2025/26:263

163

Prop. 2025/26:263

164

ska kontrolleras. Vid genomförandet av en inre utlänningskontroll måste därför löpande beaktas om det på grund av nya omständigheter – normalt iakttagelser på platsen – inte längre finns behov av kontroll eller om det av annat skäl saknas förutsättningar att vidta en viss åtgärd. Ett krav på ett individualiserat antagande utesluter användningen av bland annat selektiva stickprovskontroller. Som exempel på en selektiv stickprovs- kontroll kan nämnas att personer som arbetar i en viss företagslokal slumpvis väljs ut för en kontroll eller att det redan på förhand bestäms att samtliga i lokalen ska kontrolleras oavsett vad som sedan framkommer på platsen. Ett sådant slumpvist eller generellt urval är inte avsett att rymmas inom paragrafens tillämpningsområde.

Fjärde stycket, som är nytt, reglerar under vilka förutsättningar Migrationsverket får kalla eller låta hämta en utlänning till verket för att han eller hon där ska lämna uppgifter om sin vistelse här i landet. Denna möjlighet har tidigare varit reglerad i paragrafens hittillsvarande första stycke. Migrationsverkets möjlighet att vidta sådana åtgärder utgör inte en inre utlänningskontroll och är därför inte begränsad till situationer där det finns anledning att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i landet. För att Migrationsverket ska få kalla eller låta hämta en utlänning för utredning krävs således endast att de krav som uppställs i första stycket är uppfyllda och att det finns behov och möjlighet att vidta åtgärden enligt de bestämmelser som är tillämpliga vid prövningen av aktuellt förvaltnings- ärende.

Övriga ändringar är endast språkliga.

11 § En utlänning är skyldig att stanna kvar för utredning i samband med in- eller utresekontroll enligt kodexen om Schengengränserna eller i samband med kallelse, medtagande eller hämtning enligt 9 §, dock inte längre än nödvändigt och inte i något fall längre än sex timmar. Detta gäller inte om ett beslut har meddelats om förvar enligt 10 kap. 1 eller 2 §.

Om en utlänning har tagits med eller hämtats enligt 9 §, ska den tid som utlänningen är skyldig att stanna kvar beräknas från det att han eller hon kom till myndighetens lokaler.

En polisman får hålla kvar en utlänning som vägrar att stanna kvar för utredning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldigheten att stanna kvar för utredning. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

I andra stycket, som är nytt, klargörs hur den tid som en utlänning är skyldig att stanna kvar för utredning ska beräknas i de fall utlänningen har hämtats eller tagits med till utredning enligt 9 §. Tiden ska beräknas från det att utlänningen kom till myndighetens lokaler.

Tredje stycket motsvarar hittillsvarande andra stycket.

Omhändertagande och undersökning av elektronisk kommunikationsutrustning

19 § Vid en kontroll enligt 9 § får Polismyndigheten eller Kustbevakningen, om det är nödvändigt för att fastställa en utlännings identitet, besluta att tillfälligt omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning för undersökning. Beslutet får endast avse utrustning som utlänningen har i sin besittning, som sannolikt har använts av honom eller henne och som kan antas innehålla information om hans eller hennes identitet.

Utrustningen får vara omhändertagen enbart så länge det finns skäl för åtgärden, dock som längst under tid som det pågår en åtgärd enligt 9 §.

I paragrafen, som är ny, anges förutsättningarna för att tillfälligt omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning vid inre utlännings- kontroll. Övervägandena finns i avsnitt 6.1, särskilt 6.1.1 och 6.1.3. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag.

I första stycket anges förutsättningarna för omhändertagande av

elektronisk kommunikationsutrustning. Begreppet elektronisk kommunikationsutrustning har samma innebörd som i rättegångsbalken (se t.ex. 23 kap. 9 a §) och lagen (2020:62) om hemlig dataavläsning (se 1 §). Med elektronisk kommunikationsutrustning avses därmed både befintlig och framtida teknisk utrustning som kan användas för elektronisk kommunikation. Begreppet omfattar all slags utrustning som kan användas för att kommunicera elektroniskt, till exempel datorer, mobiltelefoner, läsplattor, servrar, smarta klockor. Utrustning som är sammankopplad – fysiskt eller på annat sätt, till exempel genom blåtandsteknik – med elektronisk kommunikationsutrustning, till exempel sladdar, högtalare, tangentbord, USB-minnen, datormus och andra elektroniska tillbehör omfattas också av begreppet (se prop. 2019/20:64 s. 210 och 211).

Beslut om att tillfälligt omhänderta elektronisk kommunikations- utrustning får fattas av Polismyndigheten eller Kustbevakningen i sam- band med inre utlänningskontroll med stöd av 9 §.

Omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning för undersökning får endast ske om det är nödvändigt för att fastställa en utlännings identitet. I kravet på att omhändertagandet ska vara nödvändigt ligger att det måste föreligga starka skäl för att besluta om åtgärden i det enskilda fallet. Ett exempel på en situation när ett omhändertagande kan vara nödvändigt är när en utlänning vid kontrollen, trots myndighetens ansträngningar, inte medverkar till att klarlägga sin identitet på ett lämpligt sätt. I bedömningen måste även beaktas om identiteten kan klarläggas genom en mindre ingripande åtgärd.

Endast utrustning som utlänningen har i sin besittning, som sannolikt har använts av honom eller henne och som kan antas innehålla information om hans eller hennes identitet får omhändertas.

Frågan om utrustningen ska anses vara i utlänningens besittning avgörs enligt vad som i allmänhet gäller om besittning.

Bedömningen av om utrustningen sannolikt har använts av utlänningen måste göras med beaktande av omständigheterna i varje enskilt fall. Bedömningen i denna del kommer i många fall, i vart fall delvis, att grunda sig på samma omständigheter som vid bedömningen av om egendomen är i utlänningens besittning. En telefon som tillhör någon annan person, till exempel en partner, som påträffas i ett gemensamt boende anses vara i utlänningens besittning men kan inte omhändertas utan att det finns omständigheter som tyder på att den faktiskt har använts eller används av utlänningen. En mobiltelefon som utlänningen bär med sig eller som finns i en bostad som han eller hon disponerar ensam är i utlänningens besittning och kan normalt också presumeras ha använts av honom eller henne. Presumtionen kan dock givetvis brytas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

Prop. 2025/26:263

165

Prop. 2025/26:263 Slutligen krävs att den elektroniska kommunikationsutrustningen kan antas innehålla information om utlänningens identitet. Det kan handla om kopior av pass eller identitetshandlingar som finns lagrade i den elektroniska kommunikationsutrustningen eller i ett avläsningsbart informationssystem som kan nås via den. Det kan även handla om annan information som kan bidra till att klarlägga identiteten, som betyg, biljetter, fotografier, applikationer med sociala medier eller uppgifter om familjemedlemmar. Mobiltelefoner, datorer och annan liknande utrustning används normalt på ett sådant sätt att de kan antas innehålla information av betydelse för identiteten. Utrustning som påträffas på utlänningen som tillhör och används av någon annan kan dock mer sällan förväntas innehålla relevant information om utlänningens identitet. Att en utlänning har använt en annan persons telefon vid enstaka tillfällen är generellt sett inte tillräckligt för att utrustningen ska antas innehålla relevant information om utlänningens identitet.

I andra stycket anges att utrustningen får vara omhändertagen enbart så länge det finns skäl för åtgärden, dock som längst under tid som det pågår en åtgärd enligt 9 §. En allmän utgångspunkt är att omhändertagandet ska upphöra så snart det inte längre finns skäl för det. Sådana skäl saknas när det inte längre finns behov av att undersöka den elektroniska kommunikationsutrustningen. Så kan till exempel vara fallet när själva undersökningen är klar eller om utlänningens identitet blivit klarlagd på annat sätt. Under alla omständigheter får dock ett omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning i samband med en inre utlänningskontroll som längst bestå till dess att kontrollen är avslutad, det vill säga så länge åtgärd vidtas enligt 9 §, vilket även omfattar den tid som en utlänning är skyldig att stanna kvar för utredning enligt 11 §.

20 § Om en utlänning, som ansöker om uppehållstillstånd eller internationellt skydd när han eller hon kommer till Sverige eller därefter, inte kan göra sannolikt att den uppgivna identiteten är riktig får Migrationsverket eller Polismyndigheten besluta att omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning för undersökning om rätten till uppehållstillstånd eller internationellt skydd inte kan bedömas ändå. Beslutet får endast avse utrustning som utlänningen har i sin besittning, som sannolikt har använts av honom eller henne och som kan antas innehålla information om hans eller hennes identitet.

Utrustningen får vara omhändertagen enbart så länge det finns skäl för åtgärden, dock som längst i tre månader.

	I paragrafen, som är ny, anges förutsättningarna för att omhänderta
	elektronisk kommunikationsutrustning när en utlänning ansöker om
	uppehållstillstånd eller internationellt skydd. Övervägandena finns i
	avsnitt 6.1, särskilt 6.1.1 och 6.1.3.
	I första stycket anges förutsättningarna för omhändertagande av
	elektronisk	kommunikationsutrustning.	Begreppet	elektronisk
	kommunikationsutrustning har samma innebörd som i 19 §.
	Beslutet om omhändertagande får fattas av Migrationsverket eller
	Polismyndigheten. I praktiken bör det vara Migrationsverket som har bäst
	förutsättningar för att göra en bedömning av behovet av
	omhändertagandet.
	En grundförutsättning för att utrustningen ska få omhändertas är att
166	utlänningen befinner sig i Sverige och har ansökt om uppehållstillstånd

eller internationellt skydd här. Ytterligare förutsättningar som måste vara Prop. 2025/26:263 uppfyllda är att utlänningen inte kan göra sannolikt att den uppgivna

identiteten är riktig och att rätten till uppehållstillstånd inte kan bedömas ändå. I de fall utlänningens uppgivna identitet gjorts sannolik är det normalt sett tillräckligt för att rätten till uppehållstillstånd ska kunna bedömas. Att utlänningen inte gjort sin identitet sannolik faller i regel tillbaka på sökanden. I vissa fall finns dock behov av att i vart fall utreda i vilket land sökanden är medborgare så att ansökan prövas mot rätt land. Om medborgarskapet inte kan utredas genom vidtagande av mindre ingripande åtgärder – som till exempel en språkanalys eller ett formellt id- uppdrag – kan det finnas behov av att omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning för undersökning.

Endast utrustning som utlänningen har i sin besittning, som sannolikt har använts av honom eller henne och som kan antas innehålla information om hans eller hennes identitet får omhändertas. Se vidare i författningskommentaren till 19 §.

I andra stycket anges att utrustningen får vara omhändertagen enbart så länge det finns skäl för åtgärden, dock längst i tre månader. En allmän utgångspunkt är att omhändertagandet ska upphöra så snart det inte längre finns skäl för det. Sådana skäl saknas när det inte längre finns behov av att undersöka den elektroniska kommunikationsutrustningen. Det kan till exempel vara när själva undersökningen är klar eller om utlänningens identitet blivit klarlagd på annat sätt. Den maximala tiden om tre månader kan inte förlängas.

21 § När ett beslut om avvisning eller utvisning ska verkställas får den verkställande myndigheten besluta att omhänderta elektronisk kommunikations- utrustning för undersökning om det är nödvändigt för att beslutet ska kunna verkställas. Ett beslut om omhändertagande får endast avse utrustning som utlänningen har i sin besittning, som sannolikt har använts av honom eller henne och som kan antas innehålla information om hans eller hennes identitet.

Utrustningen får vara omhändertagen enbart så länge det finns skäl för åtgärden, dock som längst i tre månader.

Paragrafen, som är ny, reglerar möjligheten att omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning när ett beslut om avvisning eller utvisning ska verkställas. Övervägandena finns i avsnitt 6.1, särskilt 6.1.1 och 6.1.3.

I första stycket anges förutsättningarna för omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning när ett beslut om avvisning eller utvisning ska verkställas. Begreppet elektronisk kommunikations- utrustning har samma innebörd som i 19 §.

Beslutet om omhändertagande får fattas av den verkställande myndigheten, det vill säga den myndighet som enligt 12 kap. 14 eller 14 a § ansvarar för att verkställa beslutet om avvisning eller utvisning. För att ett beslut ska få fattas krävs att det finns ett beslut om avvisning eller utvisning som får verkställas. Det innebär att det måste vara ett beslut som antingen har fått laga kraft eller får verkställas trots att det inte har fått laga kraft.

Kravet på att omhändertagandet ska vara nödvändigt har samma innebörd som i 19 §. Att det även finns en annan omständighet än att identiteten inte är klarlagd som för tillfället hindrar verkställighet innebär

167

Prop. 2025/26:263 inte att det måste anses saknas behov av att omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning för undersökning. Det kan vara nödvändigt med ett omhändertagande t.ex. i syfte att få fram information om identiteten som krävs för att utlänningen ska kunna få de resehandlingar som behövs för verkställigheten eller för att ett mottagande land kräver viss information om identiteten. Att ha nödvändiga resehandlingar är en viktig förutsättning för verkställighet. Det kan också vid en undersökning komma fram information som tyder på att utlänningen egentligen kommer från ett annat land än det som anges i beslutet om avvisning eller utvisning. Det kan därför vara nödvändigt att även i sådana situationer omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning, om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda.

Beslutet om omhändertagande får endast avse utrustning som utlänningen har i sin besittning, som sannolikt har använts av honom eller henne och som kan antas innehålla information om utlänningens identitet. För innebörden av dessa rekvisit se vidare i författningskommentaren till 19 §.

I andra stycket anges att utrustningen enbart får vara omhändertagen så länge det finns skäl för åtgärden, dock längst i tre månader. Se författningskommentaren till 20 § andra stycket. Det finns inte längre skäl för åtgärden när ett beslut om avvisning eller utvisning har verkställts.

22 § Ett beslut om omhändertagande enligt 19, 20 eller 21 § gäller omedelbart.

I paragrafen, som är ny, anges att ett beslut om omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning enligt 19, 20 eller 21 § gäller omedelbart. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.1.

Att beslutet gäller omedelbart innebär att omhändertagandet får verkställas omedelbart. De åtgärder som får vidtas med stöd av 23, 26 eller 27 § får också vidtas omedelbart efter omhändertagandet.

23 § En myndighet som har beslutat om omhändertagande enligt 19, 20 eller 21 § får undersöka den elektroniska kommunikationsutrustningen och sådana avläsningsbara informationssystem som sannolikt har använts av utlänningen och som kan nås via utrustningen för att söka efter handlingar som kan bidra till att klarlägga utlänningens identitet. Handlingar som påträffas vid undersökningen får kopieras.

Undersökningen får dock inte avse sådana uppgifter som enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken hindrar beslag. Handlingar som inte får undersökas får inte heller kopieras.

Paragrafen, som är ny, anger bl.a. de närmare förutsättningarna för den undersökning som får vidtas av omhändertagen elektronisk kommunikationsutrustning samt förutsättningarna för kopiering. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Med handling i första stycket avses, på samma sätt som i 2 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen, en framställning i skrift eller bild eller en upptagning som endast med tekniska hjälpmedel kan läsas eller avlyssnas eller uppfattas på annat sätt.

För innebörden av begreppet elektronisk kommunikationsutrustning se

författningskommentaren till 19 §. Begreppet avläsningsbart informations-

168

system har samma innebörd som i bl.a. lagen (2020:62) om hemlig Prop. 2025/26:263 dataavläsning. Ett avläsningsbart informationssystem är en elektronisk kommunikationsutrustning eller ett användarkonto till, eller en på

motsvarande sätt avgränsad del av, en kommunikationstjänst, lagringstjänst eller liknande tjänst. Genomsökning av ett avläsningsbart informationssystem möjliggör tillgång till handlingar i internetbaserade applikationer där information lagras, såsom meddelandetjänster eller konton till sociala medier i en mobiltelefon eller surfplatta.

För att undersökningen ska få avse handlingar i ett avläsningsbart in- formationssystem krävs att informationssystemet sannolikt har använts av utlänningen. Undersökning kan ske av utlänningens användarkonto eller konversationer i en viss chattapplikation men inte av konton som tillhör någon annan, om det inte är sannolikt att utlänningen har använt dessa. Ett avläsningsbart informationssystem som kan nås via den omhändertagna utrustningen, till exempel för att det finns en öppen inloggning på ett konto eller i en applikation, kan normalt presumeras ha använts av utlänningen under förutsättning att det också är hans eller hennes egendom som omhändertagits. Om den omhändertagna egendomen tillhör någon annan krävs dock att det finns någon ytterligare koppling mellan utlänningen och det avläsningsbara informationssystemet, till exempel ett användarnamn eller en profilbild som kan kopplas till utlänningen eller att det finns andra omständigheter som gör det sannolikt att utlänningen använder kontot.

De handlingar som ska undersökas ska vara lagrade vid tidpunkten för åtgärden. Handlingar som kommer in under den tid som åtgärden pågår får också undersökas. Undersökningen får dock inte utsträckas i väntan på att handlingar ska komma in i den elektroniska kommunikationsutrustningen eller i ett avläsningsbart informationssystem och lagras. Undersökningen är inte begränsad till handlingar som är lagrade i Sverige.

Undersökningen av ett avläsningsbart informationssystem får endast avse handlingar i som kan nås via utrustningen. Det innebär att myndigheten får använda den elektroniska kommunikationsutrustningen för att komma åt till exempel chattapplikationer i den eller sociala medier som kan nås via utrustningen. Däremot är det inte tillåtet att myndigheten använder sina egna datorer för att logga in på användarkonton eller liknande som kan antas ha använts av utlänningen. Undersökningen ska också begränsas till de delar som är tillgängliga för utlänningen.

Undersökningen får ske i syfte att söka efter handlingar som kan bidra till att klarlägga utlänningens identitet. Det kan till exempel vara bilder av pass eller andra identitetshandlingar. Det kan också röra sig om annan information som kan bidra till att klarlägga vem utlänningen är, som exempelvis betyg, biljetter, fotografier, uppgifter på sociala medier eller uppgifter om familjemedlemmar. Vilken information som kan vara relevant beror på omständigheterna i det enskilda ärendet.

De handlingar som påträffas vid undersökningen får kopieras. I möjligaste mån bör kopieringen begränsas till sådana handlingar som är relevanta för att klarlägga utlänningens identitet. Även andra handlingar kan behöva kopieras, till exempel för att det vid tidpunkten för undersökningen av handlingarna kan vara svårt att avgöra vilken information som är relevant.

169

Prop. 2025/26:263

170

Av andra stycket framgår att sådana uppgifter som enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken inte får tas i beslag inte heller får omfattas av undersökningen. Sådana handlingar får inte heller kopieras.

24 § Kopior som har framställts med stöd av 23 § och som inte har betydelse för att klarlägga utlänningens identitet ska förstöras så snart som möjligt, dock senast i samband med att åtgärder enligt 9 § eller ärendet om uppehållstillstånd, internationellt skydd eller om verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning avslutas.

En kopia ska omedelbart förstöras i de delar som den omfattas av ett förbud mot kopiering enligt 23 § andra stycket.

I paragrafen, som är ny, finns regler om gallring av kopior som framställts i samband med en undersökning enligt 23 §. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.4. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag.

I första stycket anges att kopior som inte har betydelse för att klarlägga en utlännings identitet ska förstöras så snart som möjligt. Efter det att innehållet i elektronisk kommunikationsutrustning har kopierats bör materialet skyndsamt gås igenom för att identifiera vilka delar av materialet som bidrar till att klarlägga utlänningens identitet. Sådant material som inte har betydelse för det ska förstöras så snart som möjligt efter det att materialet har gåtts igenom och senast i samband med att ärendet eller kontrollen avslutas. Ett ärende om uppehållstillstånd eller internationellt skydd som avses i 20 § ska i detta sammanhang anses avslutat när Migrationsverket avgör ärendet och ett verkställighetsärende som avses i 21 § när beslutet verkställs, upphävs eller annars upphör att gälla. En inre utlänningskontroll ska anses avslutad när en åtgärd enligt 9 § utlänningslagen upphör, vilket även omfattar den tid som en utlänning är skyldig att stanna kvar för eventuell utredning enligt 11 §.

Vid tidpunkten för ärendets eller kontrollens avslut finns förutsättningar att bedöma vilka handlingar som inte är av betydelse för att klarlägga utlänningens identitet och som därmed ska förstöras. Att gallringen ska genomföras i samband med ärendets eller kontrollens avslutande innebär inte att gallringen måste vara slutförd vid denna tidpunkt.

Kopior som framställts i samband med en ansökan om uppehålls- tillstånd, internationellt skydd eller verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning bör som huvudregel kunna förstöras betydligt tidigare än när ärendet avslutas, till exempel efter det att en genomgång av det kopierade materialet gjorts och de kopior som bidrar till klarläggandet av utlänningens identitet kunnat identifieras. Detsamma gäller inte vid inre utlänningskontroll med hänsyn till den begränsade tid, vanligtvis några timmar, som kontrollen pågår.

I andra stycket anges att en kopia omedelbart ska förstöras i de delar som den omfattas av ett förbud mot kopiering enligt 23 § andra stycket. En sådan handling får inte omfattas av en undersökning. Skulle sådana handlingar trots förbudet ha kopierats ska kopian omedelbart förstöras i de delar som den innehåller sådan information.

25 § Migrationsverket får begära hjälp av Polismyndigheten med att genomföra den undersökning som avses i 23 §. Vid undersökningen gäller 24 §.

Kopior som Polismyndigheten framställt vid undersökningen ska överlämnas till Migrationsverket.

Paragrafen, som är ny, anger bl.a. att Migrationsverket får begära hjälp av Prop. 2025/26:263 Polismyndigheten med att utföra den undersökning som avses i 23 §.

Övervägandena finns i avsnitt 6.1.1.

Av första stycket framgår att Migrationsverket, i de fall som det är verket som beslutar om omhändertagandet, får begära hjälp av Polismyndigheten för att utföra den undersökning som avses i 23 §. Det gäller de fall Migrationsverket inte har möjlighet att genomföra den tekniska undersökning som krävs. När Polismyndigheten genomför en under- sökning på uppdrag av Migrationsverket får myndigheten kopiera handlingar som framgår av 24 §. Även regler om när handlingar ska förstöras som framgår av 24 § gäller för Polismyndigheten. I fråga om vilka handlingar som ska förstöras får Polismyndigheten samråda med Migrationsverket.

Av andra stycket framgår att kopior som Polismyndigheten framställer vid undersökningen ska överlämnas till Migrationsverket. Stycket utgör en sekretessbrytande uppgiftsskyldighet i enlighet med 10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

26 § Om en utlänning inte medverkar till att överlämna elektronisk kommunikationsutrustning som kan omhändertas enligt 19, 20 eller 21 § får en polisman eller tjänsteman vid Kustbevakningen, i den utsträckning det behövs för att söka efter sådan utrustning, kroppsvisitera utlänningen och undersöka hans eller hennes bagage, handresgods, handväskor och liknande, om det kan antas att utlänningen har sådan utrustning med sig. Vid en sådan åtgärd gäller 2 § tredje– femte styckena.

I paragrafen, som är ny, anges bl.a. förutsättningarna för kroppsvisitering för att söka efter elektronisk kommunikationsutrustning som kan omhändertas enligt 19, 20 eller 21 §. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.2.

Om en utlänning inte medverkar till att överlämna elektronisk kommunikationsutrustning får en polisman eller en tjänsteman vid Kustbevakningen kroppsvisitera utlänningen och undersöka hans eller hennes bagage, handresgods, handväskor eller liknande, om det kan antas att utlänningen har sådan utrustning med sig. Åtgärderna får endast vidtas i den utsträckning som de behövs för att söka efter sådan utrustning. Befogenheten att kroppsvisitera en utlänning blir aktuell först om utlänningen inte medverkar till att överlämna utrustningen. För att åtgärden ska få vidtas krävs också att det kan antas att utlänningen har sådan utrustning med sig. Det som sägs i 9 kap. 2 § tredje–femte styckena utlänningslagen gäller vid genomförandet av kroppsvisitationen eller undersökningen. Se vidare i författningskommentaren till 4 §. Beslut att genomföra en kroppsvisitation kan inte överklagas. Beslutet om omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning kan överklagas enligt 14 kap. 7 a §.

27 § Om det, sedan ett beslut enligt 19, 20 eller 21 § har fattats, finns anledning att anta att utlänningen har möjlighet att genom biometrisk autentisering öppna

den	elektroniska	kommunikationsutrustningen	eller	avläsningsbara
informationssystem som kan nås via utrustningen är han eller hon skyldig att på
tillsägelse medverka till detta, om en undersökning enligt 23 § annars försvåras.
Om han eller hon vägrar får en polisman eller tjänsteman vid Kustbevakningen
genomföra autentiseringen.				171

Prop. 2025/26:263
	Av paragrafen, som är ny, framgår förutsättningarna för användning av
	biometrisk autentisering i syfte att kunna genomföra en undersökning av
	elektronisk kommunikationsutrustning enligt 23 §. Övervägandena finns i
	avsnitt 6.1.2.
	Av paragrafen framgår att en utlänning är skyldig att på tillsägelse av
	den som verkställer undersökningen medverka till biometrisk
	autentisering för att öppna en elektronisk kommunikationsutrustning eller
	ett avläsningsbart informationssystem som kan nås via utrustningen. En
	biometrisk autentisering innebär att en elektronisk mätning görs av någons
	fysiska karaktärsdrag, till exempel av fingeravtryck, näthinna eller
	ansiktsgeometri.
	En första förutsättning för att utlänningen ska vara skyldig att medverka
	till biometrisk autentisering är att det finns anledning att anta att han eller
	hon kan öppna biometriska spärrar i utrustningen eller avläsningsbara in-
	formationssystem genom biometrisk autentisering. Om förutsättningarna
	för omhändertagande och undersökning är uppfyllda avseende utrust-
	ningen eller ett avläsningsbart informationssystem finns en stark
	presumtion för att utlänningen kan öppna eventuella biometriska spärrar.
	En andra förutsättning för att någon ska vara skyldig att medverka till
	biometrisk autentisering är att en undersökning enligt 23 § annars
	försvåras. Så kan vara fallet om det inte är möjligt att öppna ett
	informationssystem med hjälp av tekniska hjälpmedel eller om
	användningen av tekniska hjälpmedel är alltför resurskrävande eller leder
	till en orimlig tidsutdräkt.
	Den biometriska autentiseringen med tvång ska endast genomföras om
	tvånget i fråga om art, styrka och varaktighet står i rimlig proportion till
	vad som står att vinna med åtgärden. Av betydelse för den bedömningen
	är vilket behov som finns av åtgärden och vem den riktar sig mot. Åtgärden
	bör utföras under ordnade former på en avskild plats eller där den annars
	väcker så lite uppmärksamhet som möjligt. Vad som utgör minst olägenhet
	för den som utsätts för åtgärden får avgöras i det enskilda fallet och, där
	det är lämpligt, utföras i dialog med honom eller henne.
	Vid bedömningen av om en åtgärd ska vidtas mot ett barn ska särskild
	hänsyn tas. Inom ramen för proportionalitetsbedömningen ska vid åtgärder
	som rör barn i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa,
	varvid barnets åsikter ska tillmätas betydelse utifrån ålder och mognad (jfr
	1 kap. 8, 10 och 11 §§ och artiklarna 3 och 12 i barnkonventionen). Vid
	verkställighet av ett beslut om biometrisk autentisering som avser ett barn
	måste verkställigheten göras på ett barnanpassat sätt och principen om
	barnets bästa behöver vara vägledande både i bedömningen av om det
	finns ett behov av åtgärden och vid verkställigheten. Att beakta barnets
	bästa kan innebära att vårdnadshavare behöver närvara vid
	verkställigheten och att dennes synpunkter om vad som är bäst för barnet
	vid genomförandet av åtgärden beaktas. Vårdnadshavares samtycke är
	dock inte en förutsättning för att åtgärden ska få beslutas och vidtas.
	Om den som ska medverka till den biometriska autentiseringen vägrar
	har en polisman eller en tjänsteman vid Kustbevakningen rätt att med
	tvång genomföra den. Rätten för en polisman att använda våld när en
	utlänning motsätter sig en biometrisk autentisering följer av 10 § första
172	stycket 4 och andra stycket polislagen (1984:387). Rätten för en

kustbevakningstjänsteman att använda våld följer av 6 kap. 2 § jämfört Prop. 2025/26:263 med 2 kap. 4 § första stycket 4 och andra stycket kustbevakningslagen

(2019:32).

När en biometrisk autentisering genomförs ska detta antecknas i det protokoll som förs över undersökningen (se 28 §). Beslut om att genomföra en biometrisk autentisering kan inte överklagas. Beslutet om omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning kan överklagas enligt 14 kap. 7 a §.

28 § En undersökning enligt 23 § ska protokollföras. I protokollet ska det anges

–vem som har beslutat om omhändertagande och undersökning,

–i förekommande fall, vilka åtgärder som har vidtagits enligt 26 eller 27 § och vem som har beslutat om dessa,

–vem som har genomfört undersökningen,

–vad som i övrigt förekommit vid undersökningen, och

–när undersökningen påbörjades och avslutades.

Paragrafen, som är ny, innehåller regler om protokollföring av en undersökning enligt 23 §. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.2. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag.

Protokoll ska föras över en undersökning enligt 23 §. I protokollet ska anges vem som har beslutat om omhändertagande och undersökning samt om någon åtgärd enligt 26 eller 27 § har vidtagits, det vill säga kroppsvisitation eller biometrisk autentisering, och vem som har beslutat om åtgärden. I fråga om kroppsvisitation ska ett särskilt protokoll föras över vad som har förekommit vid visitationen (se 2 §). I protokollet ska även antecknas vem som har genomfört undersökningen, vad som i övrigt förekommit vid undersökningen samt när den påbörjades och avslutades. Med uttrycket att det ska anges vad som i övrigt förekommit avses de åtgärder som vidtagits inom ramen för undersökningen, till exempel vilka avläsningsbara informationssystem som har undersökts, vem som har varit närvarande och om handlingar har kopierats.

Hjälp av Polismyndigheten för att verkställa ett beslut

29 § Om en utlänning vägrar att följa ett beslut som Migrationsverket har fattat med stöd av 4, 5, 6, 8, 20 eller 21 §, får verket begära hjälp av Polismyndigheten för att verkställa beslutet.

I paragrafen, som i nuvarande lydelse betecknas 9 kap. 10 §, anges när Migrationsverket får begära hjälp av Polismyndigheten för att verkställa ett beslut. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.2.

Paragrafen ändras på så sätt att hänvisningen till 9 § tas bort, eftersom Migrationsverket redan med stöd av 9 § får begära hjälp av Polismyndigheten för att verkställa beslut enligt den paragrafen.

Ändringarna i paragrafen innebär vidare att Migrationsverket ges möjlighet att begära Polismyndighetens hjälp med att verkställa ett beslut att omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning med stöd av 20 eller 21 § om utlänningen vägrar att följa ett sådant beslut. När Polismyndigheten biträder Migrationsverket med verkställigheten av ett

sådant beslut kan en polisman till exempel kroppsvisitera utlänningen med

173

Prop. 2025/26:263 stöd av 26 § eller genomföra en biometrisk autentisering mot hans eller hennes vilja med stöd av 27 §.

12 kap.

Avvisning och utvisning vid utlämning eller överlämnande

8 b § Om det har inletts ett förfarande för att en utlänning ska utlämnas eller överlämnas till en annan stat eller till en internationell domstol eller tribunal för att lagföras eller avtjäna en frihetsberövande påföljd, får ett beslut om att avvisa eller utvisa utlänningen inte verkställas förrän förfarandet för utlämning eller överlämnande har avslutats genom ett beslut som har fått laga kraft och som innebär att utlänningen inte ska utlämnas eller överlämnas.

Paragrafen, som är ny, innehåller regler om verkställighetshinder vid utlämning eller överlämnande av en utlänning för brott. Övervägandena finns i avsnitt 9.

Enligt paragrafen får ett beslut om avvisning eller utvisning avseende en utlänning inte verkställas, om ett förfarande har inletts om att utlänningen ska utlämnas eller överlämnas till en annan stat eller en internationell domstol eller tribunal för att lagföras eller avtjäna en frihetsberövande påföljd. Verkställighetshindret varar från det att förfarandet inleds. Ett förfarande kan inledas genom att en annan stat översänder en europeisk eller nordisk arresteringsorder eller en framställan om att utlänningen ska utlämnas eller överlämnas. Ofta inleds dock förfarandet genom att en internationellt efterlyst person påträffas i Sverige, varefter personen anhålls (se 23 § lagen [1957:668] om utlämning för brott). Ett annat exempel är att personen anhålls och häktas i avvaktan på att en europeisk eller nordisk arresteringsorder översänds (se 4 kap. 5 och 6 §§ lagen [2003:1156] om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder och 3 kap. 6 och 7 §§ lagen [2011:1165] om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder).

Verkställighetshindret består till dess att förfarandet har avslutats genom ett beslut som har fått laga kraft och som innebär att utlänningen inte ska utlämnas eller överlämnas. Det innebär att om utlämning eller överlämnande av utlänningen har beviljats får inte verkställighet ske. Om en utlänning återvänder till Sverige efter att ha blivit utlämnad eller överlämnad till en annan stat finns inte längre något pågående förfarande om utlämning eller överlämnande för brott. Det finns då inte heller hinder mot att verkställa beslutet om avvisning eller utvisning. Verkställighet kan då ske under förutsättning att beslutet fortfarande gäller och det inte finns något annat verkställighetshinder.

Avvisning och utvisning av en utlänning som är misstänkt för brott eller har dömts till fängelse

9 § Ett beslut om att avvisa eller utvisa en utlänning får inte verkställas förrän utlänningen har avtjänat ett fängelsestraff som han eller hon har dömts till eller verkställigheten av fängelsestraffet har flyttats över till ett annat land.

Om allmänt åtal har väckts mot utlänningen, får ett beslut om avvisning eller utvisning inte verkställas förrän åtalet har prövats slutligt eller åtalet har lagts ned.

Om en förundersökning har inletts mot en utlänning om brott för vilket fängelse är föreskrivet, får ett beslut om att avvisa eller utvisa utlänningen inte verkställas

174

förrän förundersökningen har lagts ned eller avslutats utan att allmänt åtal har Prop. 2025/26:263 väckts.

Paragrafen innehåller regler om verkställighetshinder med anledning av att en utlänning är misstänkt för brott, står under åtal eller har dömts till fängelse. Övervägandena finns i avsnitt 8.

Enligt tredje stycket, som är nytt, får ett beslut om avvisning eller utvisning inte verkställas om en förundersökning har inletts mot en utlänning om brott som har fängelse i straffskalan. Verkställighetshindret kvarstår till dess att förundersökningen antingen har lagts ned eller avslutats utan att allmänt åtal har väckts. Beslutar åklagaren att inte väcka åtal upphör alltså verkställighetshindret. Väcks åtal finns hinder mot verkställigheten enligt andra stycket. Verkställighetshindret upphör också om förundersökningen avslutas genom att ett strafföreläggande utfärdas. Även ett beslut om åtalsunderlåtelse innebär att verkställighetshindret upphör.

Övriga ändringar är endast språkliga.

13 kap.

10 § Ett beslut ska vara skriftligt och innehålla de skäl som ligger till grund för beslutet om det avser

–uppehållsrätt,

–resedokument,

–uppehållstillstånd,

–arbetstillstånd,

–flyktingförklaring,

–ställning som varaktigt bosatt i Sverige,

–avvisning eller utvisning,

–återreseförbud,

–upphävande av allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott,

–förlängning eller upphävande av tidsfrist för frivillig avresa,

–inhibition av verkställigheten,

–anmälningsskyldighet,

–förvar eller uppsikt,

–kroppsvisitation,

–rumsvisitation, eller

–omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning.

Vid beslut i fråga om nationell visering får skälen som ligger till grund för beslutet utelämnas. En utlänning har dock alltid rätt till motivering av ett beslut i fråga om nationell visering, om beslutet går utlänningen emot och utlänningen är en familjemedlem till en EES-medborgare eller omfattas av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer, utan att vara EES-medborgare eller medborgare i Schweiz.

Paragrafen innehåller bestämmelser om utformningen av vissa beslut. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.2.

Första stycket ändras så att även beslut om omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning enligt 9 kap. 19, 20 eller 21 § ska vara skriftliga och innehålla de skäl som ligger till grund för beslutet. Över en undersökning av sådan utrustning ska protokoll upprättas. I protokollet

175

Prop. 2025/26:263 ska bl.a. eventuella tvångsåtgärder enligt 9 kap. 26 och 27 §§ anges (se 28 §).

14 kap.

Omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning

7 a § Beslut om att omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning enligt 9 kap. 19, 20 eller 21 § får överklagas till en migrationsdomstol. Vid prövningen av ett sådant överklagande kan rätten ta ställning till om handlingar har undersökts eller kopierats i strid med 9 kap. 23 § andra stycket.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om att ett beslut att omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning ska kunna överklagas. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.5. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet.

Ett beslut om att omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning får överklagas till migrationsdomstol. Rättens prövning avser frågan om det finns fog för beslutet att omhänderta den elektroniska kommunikations- utrustningen i syfte att undersöka handlingar i utrustningen och i avläsningsbara informationssystem som kan nås via utrustningen. Prövningen kan omfatta både om åtgärden varit nödvändig för att uppnå det eftersträvade ändamålet och om den varit proportionerlig i det enskilda fallet. Såväl omständigheterna vid tidpunkten för myndighetens beslut om omhändertagande som omständigheter som inträffat därefter ska beaktas vid rättens prövning. Dessutom finns det möjlighet att inom ramen för överklagande av beslutet om omhändertagande pröva frågan om undersökning eller kopiering har utförts i strid med 9 kap. 23 § andra stycket.

17 kap.

6 § När det finns anledning att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige ska Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kriminalvården, Krono- fogdemyndigheten, Pensionsmyndigheten och Skatteverket, på eget initiativ, lämna följande uppgifter som de förfogar över till Polismyndigheten:

1.utlänningens namn, födelsetid och medborgarskap,

2.utlänningens personnummer, samordningsnummer, dossiernummer hos Migrationsverket eller motsvarande nummer,

3.utlänningens bostadsadress eller annan uppgift om var utlänningen varaktigt eller regelbundet vistas,

4.utlänningens telefonnummer, e-postadress eller annan jämförbar kontaktuppgift,

5.uppgift om att myndigheten har utländska handlingar om utlänningens identitet, och

6.de omständigheter som ligger till grund för myndighetens antagande att utlänningen saknar rätt att vistas i landet.

De uppgifter som avses i första stycket ska inte lämnas om det är uppenbart obehövligt.

Uppgiftsskyldigheten gäller inte uppgifter som omfattas av sekretess enligt 17 kap. 1 och 2 §§, 18 kap. 1–3 §§, 22 kap. 2 §, 24 kap. 8 §, 25 kap. 1–8 och 15 §§, 28 kap. 2 § och 40 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

176

Paragrafen, som är ny, innehåller en skyldighet för vissa statliga myndigheter att på eget initiativ lämna vissa uppgifter till Polismyndigheten om utlänningar som det finns anledning att anta inte har rätt att vistas i Sverige. Paragrafen ersätter regleringen i 7 kap. 1 § utlänningsförordningen (2006:97). Övervägandena finns i avsnitt 4.7.1– 4.7.3 och 4.9.

Uppgiftsskyldigheten enligt första stycket gäller på den utlämnande myndighetens eget initiativ, dvs. utan föregående begäran från de verkställande myndigheterna. Vem som inom myndigheten ska fullgöra uppgiftsskyldigheten avgörs av respektive myndighet. Bestämmelserna bryter sekretessen mellan de utlämnande och verkställande myndigheterna enligt 10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL. Skyldigheten att lämna uppgifter omfattar även sekretessbelagda uppgifter, med undantag för de sekretessbelagda uppgifter som avses i tredje stycket. Uppgiftsskyldigheten är tillämplig vid sidan av andra bestämmelser om uppgiftsskyldighet och kan tillämpas parallellt med och i vissa fall överlappa dessa. Polismyndigheten ska under vissa förutsättningar lämna vidare uppgifterna till Migrationsverket eller Säkerhetspolisen enligt 7 §. När en myndighet lämnar uppgifter till Polismyndigheten bör den därför ange att det sker med stöd av 6 §.

En grundförutsättning för att uppgiftsskyldigheten ska aktualiseras är att det finns anledning att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige. Det kan till exempel röra sig om utlänningar som vistas i landet utan att ha rätt till det och som inte har gett sig till känna för de verkställande myndigheterna över huvud taget. Det kan också röra sig om utlänningar som stannar kvar i landet efter att en rätt att vistas i Sverige upphört eller utlänningar som inte följt ett gällande beslut om avvisning eller utvisning.

Det är de utlämnande myndigheterna som ska göra bedömningen av om det finns anledning att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige. Bedömningen ska utgå från samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Bedömningen kan därmed även utgå ifrån så kallad sidoinformation. Det kan till exempel röra sig om uppgifter som utlänningen själv lämnar samt vissa iakttagelser som myndigheten gör av personen i fråga i samband med en platsinspektion inom ramen för till exempel ett utmätningsärende. Detta innebär inte att myndigheten utöver sitt ordinarie uppdrag ska göra efterforskningar för att utreda om en utlänning har rätt att vistas i Sverige. För att bilda sig en uppfattning om huruvida en utlänning har rätt att vistas i landet eller inte förutsätts inte heller att myndigheten har något uttömmande beslutsunderlag eller fullständig kunskap om vad som krävs för att ha rätt att vistas i Sverige i varje enskilt fall. Beviskravet är uppfyllt redan om det föreligger en eller flera konkreta omständigheter som med viss styrka talar för att personen inte har rätt att vistas i landet. För myndigheter som inom ramen för sin ordinarie verksamhet ska bedöma utlänningars vistelserätt kan det till exempel inom ramen för en sådan bedömning framgå att en person inte har rätt att vistas i landet. I bedömningen är myndigheterna skyldiga att vara sakliga och opartiska och beakta likabehandlingsprincipen (se 1 kap. 9 § regeringsformen och 5 § andra stycket förvaltningslagen [2017:900]).

Uppgiftsskyldigheten omfattar bara sådana uppgifter som myndigheten förfogar över. Uttrycket förfogar över har samma innebörd som i 6 kap. 5 § OSL. Uppgiftsskyldigheten gäller därmed för varje uppgift som den

Prop. 2025/26:263

177

Prop. 2025/26:263 utlämnande myndigheten förfogar över och inte bara uppgifter ur allmänna handlingar. I första hand bör det vara fråga om sådan information som

	myndigheten behöver för att kunna utföra sitt uppdrag. Men även så kallad
	sidoinformation som tillförts ett ärende rörande utlänningen och därmed
	blivit tillgänglig för myndigheten omfattas.
	I första stycket 1–6 anges vilka uppgifter som omfattas av
	uppgiftsskyldigheten.
	Enligt första punkten omfattar uppgiftsskyldigheten utlänningens namn,
	födelsetid och medborgarskap. Om utlänningen har uppträtt under olika
	identiteter, dvs. under annat namn eller medborgarskap eller annan
	födelsetid, omfattas samtliga dessa uppgifter.
	Enligt andra punkten omfattar uppgiftsskyldigheten utlänningens
	personnummer, samordningsnummer, dossiernummer hos Migrations-
	verket eller motsvarande nummer. Ett dossiernummer är ett internt
	nummer som Migrationsverket tilldelar en utlänning som är aktuell hos
	myndigheten, till exempel i samband med en ansökan om uppehålls-
	tillstånd. Med motsvarande nummer avses annat nummer som gör det
	möjligt att koppla samman underrättelsen med rätt person och hitta
	relevant information om honom eller henne, till exempel ärendenummer
	hos en annan myndighet.
	Enligt tredje punkten omfattar uppgiftsskyldigheten utlänningens
	bostadsadress eller annan uppgift om var utlänningen varaktigt eller
	regelbundet vistas. Det kan vara fråga om en adress där utlänningen bor
	stadigvarande eller tillfälligt eller i övrigt vistas med viss varaktighet eller
	regelbundenhet. En bostad som tillhör någon annan men där utlänningen
	vistas med viss varaktighet omfattas också av uppgiftsskyldigheten. Även
	en uppgift om att utlänningen regelbundet vistas på ett särskilt härbärge
	eller motsvarande omfattas. Det kan också vara en uppgift om var
	utlänningen arbetar eller studerar. Uppgifter om platser där utlänningen
	befinner sig högst tillfälligt omfattas inte, till exempel en uppgift om ett
	inbokat besök hos en viss myndighet eller annan verksamhet.
	Enligt fjärde punkten omfattar uppgiftsskyldigheten utlänningens
	telefonnummer, e-postadress eller annan jämförbar kontaktuppgift. Med
	annan jämförbar kontaktuppgift avses andra kontaktvägar som
	myndigheten har till utlänningen, exempelvis användarnamn på sociala
	medier.
	Enligt femte punkten omfattar uppgiftsskyldigheten uppgift om att det
	finns en eller flera utländska handlingar om utlänningens identitet hos
	myndigheten. Punkten omfattar i första hand hemlandspass eller andra
	giltiga identitetshandlingar som utfärdats av en behörig myndighet i
	hemlandet. Det kan också handla om identitetshandlingar vars giltighetstid
	har löpt ut och kopior av identitetshandlingar. Punkten omfattar bl.a.
	födelsebevis, äktenskapscertifikat eller utdrag från ett folkbokförings-
	register. Även andra utländska handlingar om utlänningens identitet eller
	som kan koppla utlänningen till ett visst land omfattas. I underrättelsen bör
	det anges vilken typ av handling det är fråga om. Uppgiftsskyldigheten
	innebär inte att myndigheten ska lämna ut en kopia av handlingen eller
	återge dess närmare innehåll. Om de verkställande myndigheterna vill ha
	del av handlingen kan de begära ut den med stöd av 8 §.
	Enligt sjätte punkten omfattar uppgiftsskyldigheten de omständigheter
178	som ligger till grund för den utlämnande myndighetens antagande att

utlänningen saknar rätt att vistas i landet. Den utlämnande myndigheten Prop. 2025/26:263 ska sträva efter att enbart lämna sådana uppgifter som är relevanta och

nödvändiga. Det kan till exempel handla om att det kommit till myndighetens kännedom att utlänningen saknar uppehållstillstånd och inte heller har ansökt om det eller har ett gällande beslut om avvisning eller utvisning. Om myndigheten har gjort en egen utredning av utlänningens vistelserätt inom ramen för sin ordinarie verksamhet kan resultatet av denna beskrivas eller bifogas. Det kan också till exempel inkluderas en kort beskrivning av hur kontakten med utlänningen har sett ut, i vilket sammanhang som uppgifterna har kommit fram och vad utlänningen själv har uppgett om sin rätt att vistas i Sverige.

Enligt andra stycket ska de uppgifter som anges i första stycket inte
lämnas om det är uppenbart obehövligt. För att en uppgiftsskyldighet ska
bortfalla krävs att det är uppenbart att de verkställande myndigheterna inte
har behov av uppgifterna i första stycket 1–6. Denna bedömning bör göras
med viss försiktighet. Det kan vara fråga om situationer där uppgifterna
redan har lämnats till Polismyndigheten eller för att den utlämnande
myndigheten av annan anledning vet att de verkställande myndigheterna
redan har tillgång till uppgifterna. Den utlämnande myndigheten kan till
exempel ha fått del av uppgifterna inom ramen för ett myndighets-
gemensamt arbete där de verkställande myndigheterna ingår, som i en
gemensam inspektion. Ett annat exempel på när uppgifter inte behöver
lämnas ut är om uppgifterna är så vaga att de inte gör det möjligt för de
verkställande myndigheterna att vidta någon åtgärd. Som huvudregel
krävs det att myndigheten har uppgifter som gör det möjligt att identifiera
utlänningen, på något sätt kontakta honom eller henne, få fram ytterligare
identitetsuppgifter eller knyta utlänningen till ett visst ärende. I vilka
situationer ett uppgiftslämnande uppenbart inte behövs måste avgöras i det
enskilda fallet.
I tredje stycket anges vilka uppgifter som inte omfattas av
uppgiftsskyldigheten. Den gäller bl.a. inte uppgifter som skyddas av hälso-
och sjukvårdssekretess, sekretess till skydd för myndigheters verksamhet
för inspektion, revision eller annan granskning och intresset av att
förebygga eller beivra brott. Även uppgifter som skyddas av bestämmelser
om sekretess till skydd för enskild när det gäller bl.a. socialförsäkringar,
statistiksekretess och sekretess för uppgifter vid lagring och teknisk
bearbetning undantas från tillämpningsområdet. Uppgiftsskyldigheten
gäller inte heller uppgifter som omfattas av sekretess i ärenden om
skyddad folkbokföring och fingerade personuppgifter.
7 § Om uppgifter som har lämnats enligt 6 § är av betydelse för ett ärende som
hanteras eller ska hanteras av Migrationsverket eller Säkerhetspolisen ska
Polismyndigheten lämna uppgifterna vidare till den berörda myndigheten.
Paragrafen, som är ny, innebär att Polismyndigheten efter mottagandet av
uppgifter som omfattas av uppgiftsskyldigheten enligt 6 § under vissa
förutsättningar ska lämna vidare uppgifterna till Migrationsverket eller
Säkerhetspolisen. Övervägandena finns i avsnitt 4.7.1.
Om Polismyndigheten bedömer att uppgifterna hör till ett ärende som
handläggs	av	Migrationsverket	eller	Säkerhetspolisen	ska
Polismyndigheten lämna över uppgifterna till rätt myndighet. Det kan t.ex.						179

Prop. 2025/26:263 vara fråga om att Polismyndigheten, i samband med kontrollen av uppgifterna, upptäcker att den utlänning som uppgifterna avser har ett öppet ärende om uppehållstillstånd hos Migrationsverket eller att det finns ett ärende om avvisning eller utvisning som Migrationsverket eller Säkerhetspolisen ansvarar för att verkställa. Även om det ännu inte finns ett pågående ärende av sådant slag ska uppgifterna lämnas vidare till Migrationsverket eller Säkerhetspolisen, om uppgifterna ger anledning till att öppna ett sådant ärende. Innan Polismyndigheten lämnar uppgifterna vidare måste myndigheten säkerställa att dessa har lämnats över till Polismyndigheten med stöd av 6 §.

8 § Arbetsförmedlingen, Ekobrottsmyndigheten, Försäkringskassan, Kriminal- vården, Kronofogdemyndigheten, Pensionsmyndigheten, Skatteverket och Åklagarmyndigheten ska lämna de uppgifter som behövs för att utreda en utlännings rätt att vistas i Sverige eller för att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning, om Migrationsverket, Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen begär det.

Första stycket gäller inte uppgifter som omfattas av sekretess enligt

17kap. 1 och 2 §§, 18 kap. 1–3 §§, 24 kap. 8 §, 25 kap. 1–8 och 15 §§, 28 kap. 2 § samt 40 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Paragrafen, som är ny, innehåller en uppgiftsskyldighet för vissa statliga myndigheter att på begäran lämna vissa uppgifter till Migrationsverket, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Övervägandena finns i avsnitt 4.8 och 4.9.

Enligt första stycket ska Arbetsförmedlingen, Ekobrottsmyndigheten, Försäkringskassan, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Pensions- myndigheten, Skatteverket och Åklagarmyndigheten på begäran av Polismyndigheten, Migrationsverket eller Säkerhetspolisen lämna de uppgifter som behövs för att utreda rätten för en utlänning att uppehålla sig i Sverige eller verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning. Paragrafen bryter sekretessen mellan de utlämnande och verkställande myndigheterna enligt 10 kap. 28 § OSL. Skyldigheten omfattar alltså även sekretessbelagda uppgifter, med undantag för de sekretessbelagda uppgifter som avses i andra stycket. Uppgiftsskyldigheten är tillämplig vid sidan av 6 § och andra bestämmelser om uppgiftsskyldighet och kan tillämpas parallellt med och i vissa fall överlappa dessa.

De verkställande myndigheterna får begära utlämnande av alla sådana uppgifter som myndigheten själv bedömer behövs för att kunna utreda en utlännings rätt att vistas i Sverige eller verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning. Med att utreda rätten att vistas i Sverige avses den utredning som sker till exempel i samband med en inre utlänningskontroll eller för att lokalisera en utlänning som inte har rätt att vistas i Sverige. Däremot avses inte handläggningen av till exempel en ansökan om uppehållstillstånd, för vilken det finns särskilda uppgiftsskyldigheter föreskrivna. Vilka närmare uppgifter som de verkställande myndigheterna behöver är beroende av olika omständigheter och är något som måste bli föremål för myndigheternas ställningstagande i det enskilda fallet.

Vid utlämnandet är det den utlämnande myndigheten som bedömer om uppgiften behövs. Att uppgiften behövs innebär att tröskeln för

utlämnande är förhållandevis låg. Det måste dock finnas någon konkret

180

omständighet som ger stöd för bedömningen att uppgiften behövs hos den	Prop. 2025/26:263
verkställande myndigheten, till exempel att myndigheten uppmärksammar

något som kan vara en indikation på att den utlämnande myndigheten har
en uppgift som kan vara till hjälp att klarlägga om en utlänning har rätt att
vistas i landet. Vid utlämnande på begäran är det den verkställande
myndigheten som har bäst förutsättningar att bedöma om en uppgift
behövs, men det är den utlämnande myndigheten som avgör vilka
specifika uppgifter som ska lämnas ut. Den utlämnande myndigheten kan
som	regel utgå från	att uppgifter	som begärs	ut behövs	(jfr
prop. 2024/25:65 s. 20 och prop. 2024/25:180 s. 88). Den utlämnande
myndigheten bör därför som utgångspunkt inte göra någon närmare
bedömning av behovet av de begärda uppgifterna. I situationer där behovet
inte är klart för den utlämnande myndigheten kan de berörda aktörerna, i
samråd med varandra, gemensamt se till att endast relevanta uppgifter
utbyts (jfr prop. 2024/25:180 s. 22).
I andra stycket anges vilka uppgifter som inte omfattas av
uppgiftsskyldigheten. Uppgiftsskyldigheten gäller bl.a. inte uppgifter som
skyddas av närmare angiven hälso- och sjukvårdssekretess, sekretess till
skydd för myndigheters verksamhet för inspektion, revision eller annan
granskning och intresset av att förebygga eller beivra brott. Även uppgifter
som skyddas av bestämmelser om sekretess till skydd för enskild när det
gäller bl.a. socialförsäkringar, statistiksekretess och sekretess för uppgifter
vid lagring och teknisk bearbetning undantas från tillämpningsområdet.
Till skillnad från uppgiftsskyldigheten enligt 6 § görs inget undantag för
uppgifter som omfattas av sekretess i ärenden om skyddad folkbokföring
och fingerade personuppgifter. Även sådana uppgifter omfattas alltså av
uppgiftsskyldigheten enligt denna bestämmelse.
18 kap.
2 b § I mål och ärenden som rör överklagande av Polismyndighetens beslut om
avvisning ska det på utlänningens begäran förordnas ett offentligt biträde, om
utlänningen befinner sig i Sverige och överklagandet inte saknar rimliga utsikter
till framgång.
Första stycket gäller inte om utlänningen genom avvisningsbeslutet har nekats
att resa in i landet.
Paragrafen, som är ny, reglerar rätten till offentligt biträde i samband med
överklagande av Polismyndighetens beslut om avvisning. Övervägandena
finns i avsnitt 10.
Av första stycket framgår att det på utlänningens begäran ska kunna
förordnas offentligt biträde i mål och ärenden som rör överklagande av
Polismyndighetens beslut om avvisning. Rätten till offentligt biträde gäller
under förutsättning att utlänningen befinner sig i Sverige och
överklagandet inte saknar rimliga utsikter till framgång.
Det offentliga biträdet ska förordnas av den instans som prövar
överklagandet. Om utlänningen redan har ett offentligt biträde som
förordnats med stöd av 1 § första stycket 1 behöver något nytt offentligt
biträde inte förordnas.
För att överklagandet ska sakna rimliga utsikter till framgång krävs att
det	kan antas, vid en	övergripande	bedömning, att	det inte	finns	181

Prop. 2025/26:263 förutsättningar för att överklagandet ska bifallas. Några ingående överväganden av de skäl som åberopas behöver inte göras.

Av andra stycket framgår att rätten till offentligt biträde inte gäller i de fall som utlänningen genom avvisningsbeslutet nekats att resa in i landet.

13.4Förslaget till lag om ändring i utlänningsdatalagen (2016:27)

15 § Migrationsverket får föra separata register över fingeravtryck och fotografier som tas med stöd av 9 kap. 8, 8 a, 8 h, 8 k och 8 l §§ utlänningslagen (2005:716) samt 13 f § lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap och som inte ska förstöras omedelbart efter en kontroll.

Med begränsning av de ändamål som annars gäller enligt 11 och 13 §§ får uppgifter om fingeravtryck eller fotografier i registren användas endast

1.i ärenden om uppehållstillstånd och vid prövning av ansökningar om internationellt skydd med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1347 av den 14 maj 2024 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande och för innehållet i det beviljade skyddet, om ändring av rådets direktiv 2003/109/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU,

2.i ärenden om avvisning och utvisning,

3.i testverksamhet,

4.om det behövs för att kontrollera identiteten av en person på ett fotografi som kommit in till Migrationsverket,

5.om det behövs för att Migrationsverket ska kunna kontrollera ett fingeravtryck eller ett fotografi mot biometriregister som förs enligt lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område,

6.vid kontroll av utlänningar under vistelsen i Sverige,

7.om det behövs för att Polismyndigheten ska kunna jämföra fingeravtryck eller fotografier i registren enligt 6 a kap. lagen om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område,

8.vid identifiering eller verifiering av identitet enligt artikel 14 och säkerhetskontroll enligt artikel 15 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1356 av den 14 maj 2024 om införande av screening av tredjelandsmedborgare vid de yttre gränserna och om ändring av förordningarna (EG) nr 767/2008, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240 och (EU) 2019/817,

9.i ärenden om svenskt medborgarskap,

10.om det behövs för att uppfylla kraven enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1860 av den 28 november 2018 om användning av Schengens informationssystem för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1861 av den 28 november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området in- och utresekontroller, om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och om ändring och upphävande av förordning (EG) nr 1987/2006,

11.om det behövs för kontroll av en utlännings identitet enligt 9 kap. 8 k eller 8 l § utlänningslagen eller 13 f § lagen om svenskt medborgarskap, eller

12.vid utfärdande av uppehållstillståndskort.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela

1.ytterligare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i registren över fingeravtryck och fotografier, och

182	2. föreskrifter om gallring.

I paragrafen finns bestämmelser om Migrationsverkets behandling av Prop. 2025/26:263 fingeravtryck och fotografier. Övervägandena finns i avsnitt 7.3 och 7.6–

7.9. Paragrafen utformas delvis enligt Lagrådets förslag.

I första stycket görs ändringar som möjliggör att även fotografier och fingeravtryck som tas med stöd av 9 kap. 8 a, 8 k och 8 l §§ utlänningslagen får sparas i Migrationsverkets register. Även fotografier och fingeravtryck som tas med stöd av 13 f § lagen om medborgarskap får sparas i registret. De fotografier och fingeravtryck som omedelbart ska förstöras enligt nämnda paragrafer får dock inte sparas i registret.

Andra stycket 1 ändras på så vis att uppgifterna i registret får användas i ärenden om uppehållstillstånd oavsett grund och inte bara vid prövning av ansökningar om internationellt skydd. Det betyder att uppgifterna i registret kan användas i samtliga ärenden om uppehållstillstånd.

Andra stycket 5 ändras på så vis att även fotografier får användas för kontroll mot biometriregister som Polismyndigheten för enligt lagen om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område.

Andra stycket 9 är ny och innebär att uppgifterna i registret får användas även i ärenden om medborgarskap, till exempel för att kontrollera identiteten.

Andra stycket 10 är ny. Punkten innebär att uppgifterna i Migrationsverkets register får användas om det behövs för att uppfylla kraven enligt Europaparlamentets och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1860 eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1861. Fotografier och fingeravtryck är alltså tillgängliga för den behandling av biometriska uppgifter som följer av dessa förordningar.

Andra stycket 11 är ny. Punkten reglerar att uppgifterna i Migrationsverkets register får användas för kontroll av en utlännings identitet vid de kontroller som görs med stöd av 9 kap. 8 k och 8 l §§ utlänningslagen samt 13 f § lagen om svenskt medborgarskap. Med verifiering avses samma begrepp som i artikel 3.1.36 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1689 av den 13 juni 2024 om harmoniserade regler för artificiell intelligens och om ändring av förordningarna (EG) nr 300/2008, (EU) nr 167/2013, (EU) nr 168/2013, (EU) 2018/858, (EU) 2018/1139 och (EU) 2019/2144 samt direktiven 2014/90/EU, (EU) 2016/797 och (EU) 2020/1828 (förordning om artificiell intelligens).

Andra stycket 12 är ny. Punkten reglerar att uppgifterna i Migrations- verkets register också får användas för att utfärda uppehållstillståndskort.

20 § Polismyndigheten och Säkerhetspolisen har rätt att ta del av personuppgifter som Migrationsverket behandlar enligt 11 eller 15 § vid direktåtkomst enligt 19 §. Utlandsmyndigheterna har motsvarande rätt att vid direktåtkomst ta del av uppgifter som Migrationsverket behandlar enligt 11 §.

Migrationsverket ska på begäran av Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller en utlandsmyndighet lämna ut personuppgifter som verket behandlar enligt 11 § 1 eller 2. Migrationsverket ska också på begäran av Polismyndigheten lämna ut personuppgifter som verket behandlar enligt 15 § andra stycket 1, 2, 5, 6, 7 eller 8.

Om det finns skäl för det ska Migrationsverket på eget initiativ lämna uppgifter som avses i andra stycket andra meningen till Polismyndigheten.

183

Prop. 2025/26:263 I paragrafen regleras viss uppgiftsskyldighet för Migrationsverket. Övervägandena finns i avsnitt 7.10.

Ändringen i första stycket innebär att Säkerhetspolisen vid direkt- åtkomst har rätt att ta del även av personuppgifter som Migrationsverket behandlar enligt 15 §. Bestämmelsen utgör en sekretessbrytande uppgiftsskyldighet enligt 10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Stycket innebär att Säkerhetspolisen har rätt att ta del av uppgifterna i Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier. I 11 § utlänningsdataförordningen (2016:30) finns regler om för vilka ändamål som Säkerhetspolisen får ges direktåtkomst.

13.5Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område

2 kap.

10 § Migrationsverket har, trots sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket och 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), rätt att ta del av uppgifter i biometriregister som förs enligt 5 kap., om verket behöver uppgifterna för att kontrollera fingeravtryck eller fotografier som tagits där.

Paragrafen innehåller bestämmelser som ger Migrationsverket rätt att, trots sekretess, ta del av personuppgifter i Polismyndighetens biometriregister. Övervägandena finns i avsnitt 7.9.

Ändringen innebär att Migrationsverket ges rätt att även ta del av uppgifter som behövs för att kontrollera fotografier som tagits av myndigheten.

5 kap.

1 § Polismyndigheten får föra

–ett biometriregister över misstänkta,

–ett biometriregister över dömda, och

–ett biometriregister över spår.

I biometriregistren får uppgifter behandlas i syfte att

1.förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet,

2.utreda eller lagföra brott,

3.fullgöra förpliktelser som följer av internationella åtaganden,

4.underlätta identifiering av avlidna personer, och

5.kontrollera fingeravtryck eller fotografier som Migrationsverket har tagit enligt 9 kap. 8 eller 8 a § utlänningslagen (2005:716) eller 13 f § lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap.

I lagen (2014:400) om Polismyndighetens elimineringsdatabas finns bestämmelser om elimineringsdatabasen.

	Paragrafen reglerar Polismyndighetens rätt att föra biometriregister.
	Övervägandena finns i avsnitt 7.9.
	Ändringarna i andra stycket 5 innebär att uppgifter i registren också får
	behandlas i syfte att kontrollera fotografier som Migrationsverket tagit.
184	Genom ändringen får Polismyndigheten stöd för att behandla
184

personuppgifter också vid jämförelser som görs med fotografier och Prop. 2025/26:263 fingeravtryck som tagits upp med stöd av 9 kap. 8 a § utlänningslagen eller

13 f § lagen om svenskt medborgarskap.

13.6Förslaget till lag om ändring i lagen (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar

5 kap.

27 § För att söka efter en utlännings pass eller andra identitetshandlingar eller sådan elektronisk kommunikationsutrustning som avses i 31 § får husrannsakan göras hos utlänningen. Utlänningen får också kroppsvisiteras i detta syfte.

Säkerhetspolisen får fatta ett beslut om en sådan åtgärd. Om Polismyndigheten har fått i uppdrag att verkställa ett beslut om utvisning får även den fatta ett sådant beslut.

I fråga om sådana åtgärder gäller i övrigt 28 kap. rättegångsbalken. Det som sägs om den som är skäligen misstänkt ska då i stället avse utlänningen.

I paragrafen regleras en möjlighet att använda husrannsakan och kroppsvisitation för att söka efter vissa föremål. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

I första stycket införs en ny möjlighet att använda kroppsvisitation och husrannsakan för att söka efter sådan elektronisk kommunikations- utrustning som avses i 31 §. Befintliga regler i andra och tredje styckena, som inte ändras, gäller även för den nya möjligheten att söka efter elektronisk kommunikationsutrustning.

31 § När utvisning enligt denna lag kan komma i fråga får Säkerhetspolisen, Polismyndigheten eller Migrationsverket besluta att omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning för undersökning, om det är nödvändigt för att verkställa ett utvisningsbeslut. Beslutet får endast avse utrustning som utlänningen har i sin besittning, som sannolikt har använts av honom eller henne och som kan antas innehålla information om hans eller hennes identitet. Beslutet om omhänder- tagande gäller omedelbart.

Om utlänningen inte samarbetar får Migrationsverket begära hjälp av Polismyndigheten med att verkställa beslutet.

Utrustningen får vara omhändertagen enbart så länge det finns skäl för åtgärden, dock som längst i tre månader.

Paragrafen, som är ny, reglerar förutsättningarna för att omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning när en utvisning enligt lagen kan komma i fråga. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

Enligt första stycket får elektronisk kommunikationsutrustning omhändertas när ett beslut om utvisning enligt lagen kan komma i fråga. Det innebär att paragrafen är tillämplig under hela förfarandet, från det att utvisningsfrågan först aktualiseras hos Säkerhetspolisen till dess att utvisningsbeslutet har verkställts.

Beslutet om omhändertagande får fattas av Säkerhetspolisen, Polismyndigheten eller Migrationsverket. Av 6 kap. 10 § följer att beslutet ska vara skriftligt och motiveras i enlighet med 32 § förvaltningslagen (2017:900).

185

Prop. 2025/26:263	Begreppet elektronisk kommunikationsutrustning har samma innebörd
	som i rättegångsbalken och lagen (2020:62) om hemlig dataavläsning. Det
	måste vara fråga om utrustning som utlänningen har i sin besittning, som
	sannolikt har använts av honom eller henne och som kan antas innehålla
	information om hans eller hennes identitet. Se vidare om innebörden av
	dessa rekvisit i författningskommentaren till 9 kap. 19 § utlänningslagen
	(2005:716).
	För att åtgärden ska få vidtas krävs därtill att den är nödvändig för att ett
	befintligt eller kommande utvisningsbeslut ska kunna verkställas. Se
	vidare om innebörden i författningskommentaren till 9 kap. 21 §
	utlänningslagen.
	Ett beslut om omhändertagande gäller omedelbart. Detta innebär att
	omhändertagandet får verkställas omedelbart. De åtgärder som får vidtas
	enligt 27, 32 och 35 §§ får alltså vidtas omedelbart efter
	omhändertagandet.
	I andra stycket anges att Migrationsverket, i de fall det är verket som
	beslutar om omhändertagandet, kan begära hjälp av Polismyndigheten
	med att verkställa beslutet. När Polismyndigheten biträder
	Migrationsverket med verkställigheten kan en polisman till exempel
	kroppsvisitera utlänningen eller utföra en husrannsakan för att söka efter
	utrustningen med stöd av 27 § eller genomföra en biometrisk autentisering
	mot utlänningens vilja med stöd av 35 §.
	I tredje stycket anges att utrustningen får vara omhändertagen så länge
	det finns skäl för åtgärden, dock längst i tre månader. Se vidare i
	författningskommentaren till 9 kap. 20 § andra stycket utlänningslagen.
	32 § Den myndighet som har beslutat om omhändertagande enligt 31 § får
	undersöka den elektroniska kommunikationsutrustningen och sådana
	avläsningsbara informationssystem som sannolikt har använts av utlänningen och
	som kan nås via utrustningen för att söka efter handlingar som kan bidra till att
	klarlägga hans eller hennes identitet. Handlingar som påträffas vid under-
	sökningen får kopieras.
	Undersökningen får dock inte avse sådana uppgifter som enligt 27 kap. 2 §
	rättegångsbalken hindrar beslag. Handlingar som inte får undersökas får inte
	heller kopieras.
	Paragrafen är ny och anger de närmare förutsättningarna för den
	undersökning som får vidtas av omhändertagen elektronisk
	kommunikationsutrustning samt förutsättningarna för kopiering.
	Övervägandena finns i avsnitt 6.2.
	Paragrafen har samma innebörd som 9 kap. 23 § utlänningslagen. Se
	vidare i författningskommentaren till den paragrafen.
	33 § Kopior som har framställts med stöd av 32 § och som inte har betydelse för
	att klarlägga utlänningens identitet ska förstöras så snart som möjligt, dock senast
	i samband med att ärendet om utvisning avslutas.
	En kopia ska omedelbart förstöras i de delar som den omfattas av ett förbud mot
	kopiering enligt 32 § andra stycket.
	I paragrafen, som är ny, finns regler om gallring av kopior som framställts
	i samband med en undersökning enligt 32 §. Övervägandena finns i
186	avsnitt 6.2.
186

Paragrafen har samma innebörd som 9 kap. 24 § utlänningslagen. Se Prop. 2025/26:263 vidare i författningskommentaren till den paragrafen.

34 § Migrationsverket får begära hjälp av Polismyndigheten eller Säkerhets- polisen med att genomföra den undersökning som avses i 32 §. Vid undersökningen gäller det som sägs i 33 §.

Kopior som Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen framställt vid under- sökningen ska överlämnas till Migrationsverket.

I paragrafen, som är ny, framgår att Migrationsverket får begära hjälp av Polismyndigheten för att utföra den undersökning som avses i 32 §. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

Paragrafen har samma innebörd som 9 kap. 25 § utlänningslagen. Se vidare i författningskommentaren till den paragrafen.

35 § Om det, sedan ett beslut enligt 31 § har fattats, finns anledning att anta att utlänningen har möjlighet att genom biometrisk autentisering öppna den elektroniska kommunikationsutrustningen eller avläsningsbara informations- system som kan nås via utrustningen är han eller hon skyldig att på tillsägelse medverka till detta, om en undersökning enligt 32 § annars försvåras. Om han eller hon vägrar får en polisman genomföra autentiseringen.

Av paragrafen, som är ny, framgår förutsättningarna för användning av biometrisk autentisering i syfte att kunna genomföra en undersökning av elektronisk kommunikationsutrustning enligt 32 §. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

Paragrafen har samma innebörd som 9 kap. 27 § utlänningslagen. Se vidare i författningskommentaren till den paragrafen.

36 § En undersökning enligt 32 § ska protokollföras. I protokollet ska det anges

–vem som har beslutat om omhändertagande och undersökning,

–i förekommande fall, vilka åtgärder som har vidtagits enligt 35 § och vem som har beslutat om dessa,

–vem som har genomfört undersökningen,

–vad som i övrigt förekommit vid undersökningen , och

–när undersökningen påbörjades och avslutades.

Paragrafen, som är ny, innehåller regler om protokollföring av en undersökning enligt 32 §. Övervägandena finns i avsnitt 6.2. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag.

Paragrafen har samma innebörd som 9 kap. 28 § utlänningslagen. Se vidare i författningskommentaren till den paragrafen.

6 kap.

9 § Det som sägs i 17 kap. 1, 2 och 8 §§ utlänningslagen (2005:716) om skyldighet för vissa myndigheter att lämna ut uppgifter gäller även i mål och ärenden enligt denna lag. Skyldigheten att lämna uppgifter enligt 17 kap. 1 § utlänningslagen gäller också i förhållande till regeringen.

I paragrafen hänvisas till vissa bestämmelser om uppgiftsskyldighet i utlänningslagen. Övervägandena finns i avsnitt 4.8.

187

Prop. 2025/26:263 Paragrafen ändras på så sätt att det dels införs en hänvisning till uppgiftsskyldigheten enligt 17 kap. 8 § utlänningslagen, dels görs ett tillägg av ”vissa myndigheter” för att anpassa bestämmelsen till den nya

uppgiftsskyldigheten. Ändringarna innebär att även denna uppgiftsskyldighet gäller i mål och ärenden enligt lagen.

Övriga ändringar är endast språkliga.

7 kap.

Vissa beslut om omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning

6 a § Beslut att omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning enligt 5 kap. 31 § får överklagas till Migrationsöverdomstolen. Vid prövningen av ett sådant överklagande kan rätten ta ställning till om handlingar har undersökts eller kopierats i strid med 5 kap. 32 § andra stycket.

Paragrafen, som är ny, föreskriver att ett beslut att omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning ska kunna överklagas. Övervägandena finns i avsnitt 6.2. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet.

Ett beslut om att omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning får överklagas till Migrationsöverdomstolen. Rättens prövning avser frågan om finns fog för beslutet att omhänderta den elektroniska kommunikationsutrustningen för undersökning. Prövningen omfattar både om åtgärden varit nödvändig för att uppnå det eftersträvade ändamålet och om den varit proportionerlig i det enskilda fallet. Dessutom finns det möjlighet att inom ramen för överklagande av beslutet om omhändertagande pröva frågan om undersökning eller kopiering har utförts i strid med 5 kap. 32 § andra stycket.

13.7Förslaget till lag om ändring i lagen (2026:000) om ändring i lagen (2025:945) om ändring i utlänningsdatalagen (2016:27)

15 § Migrationsverket får föra separata register över fingeravtryck och fotografier som tas med stöd av 9 kap. 8, 8 a, 8 h, 8 j, 8 k och 8 l §§ utlänningslagen (2005:716) samt 13 f § lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap och som inte ska förstöras omedelbart efter en kontroll.

Med begränsning av de ändamål som annars gäller enligt 11 och 13 §§ får uppgifter om fingeravtryck eller fotografier i registren användas endast

2.i ärenden om avvisning och utvisning,

3.i testverksamhet,

4.om det behövs för att kontrollera identiteten av en person på ett fotografi som kommit in till Migrationsverket,

188

6.vid kontroll av utlänningar under vistelsen i Sverige,

9.i ärenden om svenskt medborgarskap,

10.om det behövs för att uppfylla kraven enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1860 av den 28 november 2018 om användning av Schengens informationssystem för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1861 av den 28 november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området in- och utresekontroller, om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och om ändring och upphävande av förordning (EG) nr 1987/2006,

11.om det behövs för kontroll av en utlännings identitet enligt 9 kap. 8 k eller 8 l § utlänningslagen eller 13 f § lagen om svenskt medborgarskap, eller

12.vid utfärdande av uppehållstillståndskort.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela

1.ytterligare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i registren över fingeravtryck och fotografier, och

2.föreskrifter om gallring.

I paragrafen finns bestämmelser om Migrationsverkets behandling av fingeravtryck och fotografier. Paragrafen träder i kraft den dag som regeringen bestämmer. Överväganden finns i avsnitt 7.3 och 7.6–7.9. Se vidare i författningskommentaren till samma bestämmelse i avsnitt 13.4.

Prop. 2025/26:263

189

Prop. 2025/26:263 Bilaga 1

Sammanfattning av betänkandet Vissa åtgärder för stärkt återvändandeverksamhet och utlänningskontroll (SOU 2024:80) i relevanta delar

Utredningens uppdrag

Utredningen har i de delar som redovisas i detta slutbetänkande haft i uppdrag att se över delar av regelverket kopplat till återvändande och föreslå åtgärder i syfte att stärka återvändandeverksamheten för den som har ett verkställbart beslut om avvisning eller utvisning. Utredningen har också haft i uppdrag att göra en översyn av regelverket för inre utlänningskontroller.

Utökat informationsutbyte

Utredningen har haft i uppdrag att utforma ett regelverk som innebär ett utökat informationsutbyte i syfte att stärka arbetet med verkställighet och försvåra möjligheterna att leva i landet utan tillstånd genom att andra myndigheter ska vara skyldiga att lämna viss information till de verkställande myndigheterna (Polismyndigheten, Migrationsverket och Säkerhetspolisen).

Grundläggande utgångspunkter för en utökad uppgiftsskyldighet

	Utredningen föreslår en ny sekretessbrytande uppgiftsskyldighet i
	utlänningslagen (2005:716). Utredningens förslag har utformats utifrån
	fyra grundläggande utgångspunkter.
	För det första ska skyldigheten vara tydligt avgränsad i fråga om vilka
	uppgifter som omfattas. Den ska avse uppgifter om utlänningar som inte
	har rätt att vistas i Sverige. Den ska också avse vissa särskilt angivna
	uppgifter om individer i denna grupp som uttryckligen ska anges i
	lagstiftningen. Uppgifterna ska vara sådana som de verkställande
	myndigheterna typiskt sett är i behov av för att bedriva ett effektivt arbete
	med att verkställa beslut om avvisning eller utvisning och för att motverka
	olovlig vistelse. En sådan tydlig avgränsning syftar till att säkerställa att
	rätt uppgifter väljs ut och lämnas till de verkställande myndigheterna,
	vilket bidrar till ett effektivt utnyttjande av myndigheternas resurser. För
	att minska risken för onödigt intrång i den personliga integriteten ska
	uppgifterna också vara sådana som typiskt sett är relativt harmlösa.
	För det andra ska uppgifterna lämnas till en av de verkställande
	myndigheterna. Denna myndighet ska anges i lagstiftningen.
	För det tredje ska uppgiftsskyldigheten avse vissa särskilt utpekade
	myndigheter som ska anges i lag. För att en myndighet ska omfattas av en
190	uppgiftsskyldighet ska myndigheten kunna förväntas ha tillgång till
190

sådana uppgifter om en utlänning som inte har rätt att vistas i Sverige och	Prop. 2025/26:263
som de verkställande myndigheterna typiskt sett behöver för att bedriva	Bilaga 1
ett effektivt arbete med att verkställa beslut om avvisning eller utvisning
och för att motverka olovlig vistelse. Myndigheten ska också ha möjlighet
att identifiera att den har tillgång till sådana uppgifter. Det krävs därför
som regel att frågan om vistelserätt i någon utsträckning är av betydelse
för att myndigheten ska kunna utföra sitt eget uppdrag för att en myndighet
ska bli aktuell för en uppgiftsskyldighet. Uppgiftsskyldigheten får inte
heller leda till orimliga effekter för enskilda. En myndighet ska därför inte
omfattas av en uppgiftsskyldighet om det redan på förhand kan konstateras
att en sådan skyldighet medför risk för att utlänningar riskerar liv eller
hälsa eller inte utnyttjar grundläggande rättigheter i ett så stort antal fall
att det kan förväntas bli regel snarare än undantag.
För det fjärde ska utgångspunkten vara att en myndighet ska vara skyldig
att lämna uppgifter på eget initiativ, det vill säga utan att de verkställande
myndigheterna begär detta. En uppgiftsskyldighet som innebär en
skyldighet att endast lämna ut uppgifter efter begäran från de verkställande
myndigheterna förväntas inte leda till att uppgiftsskyldigheten får avsedd
effekt. Det bör dock också finnas en kompletterande skyldighet att lämna
ut uppgifter till de verkställande myndighet om någon av dem begär det,
om uppgifterna behövs för att verkställa ett beslut om avvisning eller
utvisning eller för att en utlännings vistelserätt i Sverige ska kunna utredas.
En sådan skyldighet möjliggör bland annat för de verkställande
myndigheterna att begära ut ytterligare uppgifter eller underlag om en
utlänning efter att en myndighet lämnat uppgifter på eget initiativ.
Skyldigheten att lämna ut uppgifter på begäran gäller dock utan krav på
att myndigheten i fråga först lämnat uppgifter på eget initiativ.

Närmare om utformningen av förslaget om utökad uppgiftsskyldighet

Uppgiftsskyldigheten föreslås inträda när det finns anledning för en
myndighet att anta att en utlänning inte har rätt att vistas i Sverige.
Antagandet ska grunda sig på uppgifter som den utlämnande myndigheten
förfogar över. Uppgifterna ska lämnas på eget initiativ, det vill säga utan
en föregående begäran. De uppgifter som ska lämnas är utlänningens
namn, födelsetid och medborgarskap, hans eller hennes personnummer,
samordningsnummer eller liknande nummer, uppgifter om hans eller
hennes adress eller liknande kontaktuppgifter som telefonnummer eller e-
postadress samt upp gift om myndigheten har tillgång till utländska
handlingar såsom identitetshandlingar. Detta är uppgifter som typiskt sett
behövs för att ett beslut om avvisning eller utvisning ska kunna verkställas
och utföra inre utlänningskontroll. Myndigheten ska också lämna en
redogörelse för de omständigheter som ligger till grund för myndighetens
antagande att utlänningen saknar rätt att vistas i Sverige. Uppgifter ska inte
lämnas om det är uppenbart att det inte behövs.
Uppgifterna ska lämnas till Polismyndigheten, som får lämna vidare
uppgifter till Migrationsverket eller Säkerhetspolisen om uppgifterna hör
till ett ärende som hanteras eller ska hanteras av någon av dessa
myndigheter.	191
	191

Prop. 2025/26:263 Bilaga 1

En skyldighet att på eget initiativ lämna vissa uppgifter om en utlänning som inte har rätt att vistas i Sverige föreslås gälla för Arbetsförmedlingen,

Försäkringskassan, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Pensionsmyndigheten och Skatteverket. Samtliga dessa myndigheter bedöms ha tillgång till uppgifter om utlänningar som inte har rätt att vistas i landet och bör kunna identifiera att de har sådan tillgång. Ett utlämnande av uppgifter från dessa myndigheter bedöms inte medföra orimliga konsekvenser för enskilda.

Utredningen har också övervägt om Ekobrottsmyndigheten, hälso- och

sjukvården, skolan, socialtjänsten, Transportstyrelsen eller Åklagarmyndigheten ska omfattas av en skyldighet att lämna uppgifter.

Ekobrottsmyndigheten, Transportstyrelsen och Åklagarmyndigheten bedöms dock inte ha tillgång till relevanta uppgifter i sådan utsträckning att de bör omfattas av en skyldighet att lämna uppgifter på eget initiativ. Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten bör dock omfattas av skyldigheten att lämna ut uppgifter på begäran av en verkställande myndighet.

Hälso- och sjukvården, skolan och socialtjänsten är samhällsfunktioner som i och för sig kan förväntas ha tillgång till uppgifter om utlänningar som saknar rätt att vistas i Sverige och som också kan förväntas kunna identifiera detta. En skyldighet för dessa samhällsfunktioner att lämna uppgifter till de verkställande myndigheterna bedöms dock vara svårt att förena med deras uppdrag samt medföra hälsorisker, att barn går miste om sin rätt till utbildning och att barn inte får tillgång till det skydd som socialtjänsten utgör. Utredningen har därför bedömt att en skyldighet för dessa samhällsfunktioner att lämna uppgifter om utlänningar som inte har rätt att vistas i Sverige leder till orimliga effekter för enskilda. De föreslås därför inte omfattas av en uppgiftsskyldighet över huvud taget.

Uppgiftsskyldigheten ska omfatta både offentliga och sekretessbelagda uppgifter. Uppgifter som omfattas av viss sekretess har dock undantagits från uppgiftsskyldigheten. Det rör sig bland annat om uppgifter som skyddas av förundersökningssekretess, hälso- och sjukvårdssekretess och sekretess till skydd för uppgifter om planläggning eller förberedelser inför inspektion, revision eller annan granskning som en myndighet ska göra. I dessa fall har det intresse som sekretessen skyddar hos den utlämnande myndigheten bedömts väga tyngre än behovet av uppgiften hos de verkställande myndigheterna. Sekretessbelagda uppgifter i ärenden om skyddad folkbokföring och fingerade personuppgifter ska lämnas ut om en verkställande myndighet begär det. Sådana uppgifter omfattas dock inte av skyldigheten att lämna uppgifter på eget initiativ.

Utredningen föreslår inte att uppgiftsskyldigheten förenas med några särskilda sanktioner.

Översyn av regelverket om inre utlänningskontroll

Utredningen har haft i uppdrag att göra en översyn av regelverket om inre utlänningskontroller i syfte att förbättra myndigheternas möjligheter att upptäcka och förhindra olovlig vistelse i Sverige och stärka återvändandearbetet. I uppdraget har ingått att undersöka och kartlägga

192

vilka ytterligare åtgärder eller metoder som skulle kunna bidra till att	Prop. 2025/26:263
effektivisera och förbättra arbetet med inre utlänningskontroll och hur de	Bilaga 1
grundläggande kraven för att genomföra kontroller bör ändras för att
myndigheternas möjligheter att genomföra sådana kontroller ska öka.

Ändrade grundläggande krav för kontroll

Utredningen föreslår ändringar i bestämmelserna som reglerar de grundläggande krav som måste vara uppfyllda för att en åtgärd ska få vidtas vid inre utlänningskontroll. De nuvarande bestämmelserna upplevs vara otydliga och svåra att tillämpa. Det finns ett särskilt behov av att tydliggöra i vilken utsträckning det ska vara möjligt att genomföra selektiva kontroller, det vill säga kontroller baserade på exempelvis käll- och underrättelseinformation, riskprofiler och tidigare erhållen kunskap eller erfarenhet.

Förslaget innebär att det, för att en åtgärd ska få vidtas, måste finnas anledning att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i landet. Vid bedömningen av om det finns skäl för ett sådant antagande ska särskild hänsyn tas till omständigheter som kan iakttas på platsen och vad som framkommit i övrigt. Med iakttagelser på platsen avses till exempel hur en person beter sig, på vilken plats och i vilket sammanhang han eller hon befinner sig. Den begränsning som tidigare gällt i fråga om att en persons utseende, namn eller språk inte ensamt utgör grund för kontroll ska alltjämt gälla. Det hindrar dock inte att sådana omständigheter tillmäts betydelse och tillsammans med andra omständigheter medför att skäl finns att anta att någon saknar rätt att uppehålla sig i landet. Vad som framkommit i övrigt omfattar ytterst all relevant information och omständigheter i övrigt som Polismyndigheten har tillgång till och bedömer relevanta. Genom att uttryckligen ange detta i lagtexten tydliggörs att även selektiva kontroller får utföras. Vilka slutsatser som kan dras i fråga om en persons rätt att vistas i Sverige ska göras av samtliga föreliggande omständigheter i det enskilda fallet.

Möjlighet att utföra husrannsakan

Utredningen lämnar förslag på vissa ändringar i bestämmelserna som reglerar förutsättningarna för att omhänderta pass eller andra identitetshandlingar i samband med inre utlänningskontroll. Genomändringarna klargörs att det inte ställs krav på att handlingarna måste ha påträffats och finnas tillgängliga vid tidpunkten för beslutet om omhändertagande. Ändringen tydliggör att det är möjligt att fatta ett beslut om omhändertagande av pass och andra identitetshandlingar och därefter, med stöd av 20 § polislagen (1984:387), fatta beslut om husrannsakan i syfte att söka efter omhändertagna handlingar.

193

Prop. 2025/26:263 Bilaga 1

Tydligare regler om beräkningen av den tid en utlänning är skyldig att kvarstanna för utredning

Utredningen föreslår vissa ändringar av reglerna om när en utlänning vid inre utlänningskontroll är skyldig att kvarstanna för utredning när han eller hon kallats, hämtats eller medtagits dit. Skyldigheten att kvarstanna gäller inte längre än nödvändigt och inte i något fall längre än sex timmar. Om en utlänning vägrar att stanna kvar har en polisman befogenhet att kvarhålla honom eller henne med tvång.

Utredningen föreslår att det uttryckligen ska framgå av lagtexten att tiden för kvarhållande, i de fall utlänningen har hämtats eller medtagits till utredningen, ska beräknas från den tidpunkt som utlänningen ankom till myndigheten. Ändringen klargör att bland annat transporttid och annan tid som går åt för att utföra hämtningen eller medtagandet inte ska räknas in vid beräkningen av tiden för kvarhållande.

Tydliggörande av om vem som får kallas till utredning

Utredningen lämnar förslag till vissa ändringar i bestämmelserna i 9 kap. 9 § första stycket utlänningslagen i syfte att tydliggöra under vilka förutsättningar en utlänning är skyldig att efter kallelse av Polismyndigheten komma till myndigheten och lämna uppgifter om sin vistelse här i landet. Bestämmelsernas nuvarande utformning kan leda till oklarheter i fråga om det ställs krav på att en begäran om att överlämna pass eller andra identitetshandlingar först måste ha framställts till utlänningen för att han eller hon också vara skyldig att följa en kallelse. Utredningens förslag syftar till att tydliggöra att möjligheten att kalla en utlänning för utredning är en fristående åtgärd som kan vidtas utan krav på att han eller hon tidigare varit föremål för kontroll.

Ytterligare befogenheter för att klarlägga en utlännings identitet

Utredningen har haft i uppdrag att ta ställning till om, och i så fall vilka situationer, som de verkställande myndigheterna ska kunna eftersöka, omhänderta och genomsöka digitala medier i syfte att fastställa en utlännings identitet och ursprungsland. Detta då det har framkommit att kopior på id-handlingar och annan information som kan användas för att klarlägga en utlännings identitet inte sällan sparas i elektronisk kommunikationsutrustning, såsom till exempel en mobiltelefon.

Utredningen har också haft i uppdrag att ta ställning till om de verkställande myndigheterna är i behov av ytterligare befogenheter i arbetet med att verkställa beslut om avvisning eller utvisning.

194

Omhändertagande av elektronisk	Prop. 2025/26:263
kommunikationsutrustning enligt utlänningslagen	Bilaga 1
Utredningen föreslår att det i utlänningslagen ska införas bestämmelser
som gör det möjligt att omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning
i tre olika situationer, nämligen i samband med inre utlänningskontroll, vid
prövning av en ansökan om uppehålls- tillstånd och när ett beslut om
avvisning eller utvisning ska verkställas.
För att utrustning ska kunna omhändertas i samband med inre
utlänningskontroll och när ett beslut om avvisning eller utvisning ska
verkställas krävs att det är nödvändigt för att fastställa en utlännings
identitet respektive för att beslutet ska kunna verkställas. Vid prövningen
av en ansökan om uppehållstillstånd krävs att utlänningen inte kan göra
sin uppgivna identitet sannolik och att rätten till uppehållstillstånd inte kan
bedömas ändå. Ansökan måste också ha gjorts sedan utlänningen kom till
Sverige eller därefter. I samtliga tre situationer ställs dessutom krav på att
utrustningen är i utlänningens besittning, sannolikt har använts av honom
eller henne och att den kan antas innehålla information om utlänningens
identitet.
Syftet med omhändertagandet av den elektroniska kommunikations-
utrustningen ska undersökas för att hitta handlingar som kan bidra till att
klarlägga utlänningens identitet. Undersökning får även ske av sådana
avläsningsbara informationssystem som kan nås via utrustningen och som
sannolikt har använts av utlänningen. Handlingar som påträffas vid
undersökningen får kopieras om de har betydelse för klarläggandet av
utlänningens identitet. Kopior som inte har sådan betydelse ska förstöras
så snart som möjligt, dock senast i samband med att kontrollen eller
ärendet avslutas. Förbud mot kopiering gäller dock för handlingar som inte
får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken.
Elektronisk kommunikationsutrustning ska få vara omhändertagen så
länge det finns skäl för det, dock som längst i tre månader om
omhändertagandet sker vid prövningen av en ansökan om
uppehållstillstånd eller när ett beslut om avvisning eller utvisning ska
verkställas. Utrustning som omhändertagits i samband med inre
utlänningskontroll får som längst vara omhändertagen under den tid som
kontrollen pågår, det vill säga så länge åtgärder vidtas enligt 9 kap. 9 och
11 §§ utlänningslagen.
Beslut om omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning
ska dokumenteras och motiveras. Beslutet gäller omedelbart och kan
överklagas till migrationsdomstol.
Utredningen föreslår att de verkställande myndigheterna, om det
behövs, ska få att vidta vissa tvångsåtgärder för att verkställa
omhändertagandebeslutet. Utlänningen ska få kroppsvisiteras i syfte att
söka efter elektronisk kommunikationsutrustning och är skyldig att på
begäran öppna biometriska spärrar i utrustningen eller avläsningsbara
informationssystem. Om utlänningen inte medverkar till detta får en
polisman genomföra autentiseringen.

195

Prop. 2025/26:263 Bilaga 1

Omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning enligt lagen (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar

Utredningen föreslår att det i lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar ska införas bestämmelser som gör det möjligt att omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning när en utvisning enligt lagen kan komma i fråga och det är nödvändigt för att verkställa utvisningsbeslutet. I likhet med vad som föreslås gälla enligt utlänningslagen ställs krav på att utrustningen är i utlänningens besittning, sannolikt har använts av honom eller henne och att den kan antas innehålla information om utlänningens identitet. Även i övrigt har förslaget stora likheter med det i utlänningslagen. Utrustningen ska få vara omhändertagen så länge som det finns skäl för det, dock som längst i tre månader. Syftet med omhändertagandet är att den elektroniska kommunikationsutrustningen ska undersökas för att hitta handlingar som kan bidra till att klarlägga utlänningens identitet. Undersökning får även ske av sådana avläsningsbara informationssystem som kan nås via utrustningen och som sannolikt har använts av utlänningen. Regler om kopiering, gallring och överklagande motsvarar de som föreslås gälla vid omhändertagande enligt utlänningslagen.

Utredningen föreslår att kroppsvisitation och husrannsakan ska få användas för att söka efter elektronisk kommunikationsutrustning. Om utlänningen inte på begäran öppnar biometriska spärrar i utrustningen eller avläsningsbara informationssystem, får en polisman genomföra autentiseringen.

Ytterligare befogenheter att kroppsvisitera en utlänning

Möjlighet att kroppsvisitera en utlänning för att söka efter bland annat pass och andra identitetshandlingar finns i dag i samband med inresekontroll och inre utlänningskontroll. Utredningen föreslår att det också ska vara möjligt att kroppsvisitera en utlänning för att söka efter pass och andra handlingar som kan omhändertas med stöd av 9 kap. 4 och 5 §§ utlänningslagen, det vill säga när en utlänning har ansökt om uppehållstillstånd eller när ett beslut om avvisning eller utvisning ska verkställas. Om en utlänning i någon av dessa situationer inte medverkar till att överlämna sitt pass eller andra identitetshandlingar ska en polisman, i den utsträckning det behövs för att söka efter sådana handlingar, få kroppsvisitera utlänningen. Undersökning ska även få ske av hans eller hennes bagage, handresgods, handväskor och liknande, om det kan antas att utlänningen har handlingarna med sig.

Särskilda regler ska gälla för verkställigheten av kroppsvisitationen. Bland annat får kroppsvisitationen inte göras mer ingående än vad som krävs med hänsyn till ändamålet med åtgärden, ett vittne ska om det är möjligt närvara vid visitationen och det ska föras protokoll över åtgärden.

196

Utökad användning av fingeravtryck och fotografier i utlänningsärenden

Utredningen har haft ett brett uppdrag att se över användningen av fotografier och fingeravtryck i utlänningsärenden, till exempel genom att ta ställning till hur sådana uppgifter ska kunna användas i större utsträckning och på ett mer effektivt sätt än i dag. Utredningen har också haft i uppdrag att se över åldersgränsen för upptagning av fingeravtryck i vissa situationer, se över möjligheterna för Migrationsverket att ta upp fingeravtryck och fotografier vid en identitetskontroll för att verifiera en utlännings identitet och att se över förutsättningarna för överföring av fingeravtrycksuppgifter till Säkerhetspolisen.

Prop. 2025/26:263 Bilaga 1

Behovet av att använda fotografier och fingeravtryck i utlänningsärenden

Fotografier och fingeravtryck används redan i dag i utlänningsärenden för att kunna identifiera en utlänning. Dessutom pågår det ett omfattande

arbete med att utveckla och upprätta EU-gemensamma informationssystem på flera områden bland annat för att stärka gränsförvaltningen och migrationskontrollen, där behandlingen av fingeravtryck och fotografier är en central del. Trots detta finns det situationer där ökade möjligheter att behandla fingeravtryck och fotografier nationellt kan bidra till att minska riskerna för

identitetsbedrägerier. Det gäller i situationen där ett uppehållstillståndskort lämnas ut utan att någon ansöker om uppehållstillstånd och i medborgarskapsärenden. En ökad nationell behandling av fotografier och fingeravtryck är också nödvändig för att kunna uppfylla kraven enligt EU:s så kallade SIS-förordningar. Bristande uppfyllelse av dessa krav innebär risker för identitetsbedrägerier och bristande kontroll över vilka som uppehåller sig på territoriet. Utredningens bedömning är att dessa risker behöver åtgärdas och att behandling av biometriska uppgifter i form av fingeravtryck och fotografier är ett viktigt verktyg för att minska dessa risker. Att motverka identitetsbedrägerier och kontrollera vem som uppehåller sig i Sverige är viktiga allmänna intressen som erkänns av unionen och som rör nationell säkerhet, allmän säkerhet och förebyggande av oordning eller brott.

Utökade möjligheter till upptagning och lagring

I dag lagrar Migrationsverket fingeravtryck från alla som söker uppehållstillstånd som flykting eller alternativt skyddsbehövande (asyl) och som har fyllt 14 år i ett nationellt register. Fotografier lagras i en separat databas. Fingeravtryck får dock tas upp från alla utlänningar som söker uppehållstillstånd i Sverige och som har fyllt sex år. Utredningen föreslår att Migrationsverket ska få lagra fingeravtryck och fotografier från alla som söker uppehållstillstånd i Sverige – oavsett grund – i sitt register. Utredningen föreslår också att Migrationsverket ska få ta upp

fingeravtryck och fotografier från den som har fyllt sex år i ett ärende om

197

Prop. 2025/26:263	avvisning eller utvisning i den utsträckning som det är nödvändigt. Även
Bilaga 1	sådana uppgifter ska få sparas i Migrationsverkets register. Detta är
	nödvändigt för att minska risken för identitetsbedrägerier.

Sänkt åldersgräns

Utredningen föreslår en sänkt åldersgräns för att ta upp fingeravtryck från 14 till sex år när en utlänning inte kan styrka sin identitet när han eller hon kommer till Sverige, när det finns grund för att besluta om förvar eller när varken utlänningens identitet eller rätt att vistas i Sverige kan klarläggas vid en inre utlänningskontroll. Detta, i kombination med utredningens förslag om utökad lagring av fingeravtryck i det nationella registret, innebär också att fingeravtryck från den som har fyllt sex år kommer att få lagras i Migrationsverkets register. Utredningen bedömer att detta är nödvändigt för att minska riskerna för identitetsbedrägerier och för att öka möjligheten att identifiera barn som avvikit under processen i Sverige eller som lever i utsatthet här.

Ny användning i medborgarskapsärenden

Enligt dagens regelverk finns inte möjlighet att använda fotografier och fingeravtryck i ärenden om svenskt medborgarskap. Utredningen föreslår att det ska införas en möjlighet att ta upp fingeravtryck och fotografi från den som har uppehållstillstånd i Sverige i vissa ärenden om svenskt medborgarskap i syfte att verifiera hans eller hennes identitet. Sådana uppgifter ska i första hand få användas för jämförelse med uppgifterna som finns lagrade i sökandens uppehållstillståndskort, i andra hand med uppgifterna i Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier. Under vissa förutsättningar ska uppgifterna få lagras i Migrationsverkets register. Fotografier och fingeravtryck som finns lagrade i Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier föreslås också få användas för att kontrollera om den som ska beviljas svenskt medborgarskap uppfyller kravet på ett hederligt levnadssätt eller en frånvaro av brottslighet, genom att sådana uppgifter får jämföras med uppgifter som finns lagrade i Polismyndighetens register med fingeravtrycksuppgifter. Även dessa förslag syftar till att minska risken för identitetsbedrägerier och att säkerställa ett korrekt underlag för bedömningen av rätten till medborgarskap.

Nya möjligheter till verifiering vid identitetskontroll

Utredningen har också haft i uppdrag att ta ställning till hur en ordning kan utformas som innebär att Migrationsverket får använda fotografier och fingeravtryck för att för att vid en identitetskontroll verifiera en utlännings identitet – antingen genom kontroller mot en biometriförsedd handling eller genom kontroller mot Migrationsverkets register. Utredningen gör bedömningen att det inte bör införas en generell möjlighet till sådan kontroll eftersom sådan lagstiftning inte blir tillräckligt förutsebar och

tydlig och eftersom den inte heller svarar mot ett tydligt beskrivet behov.

198

Däremot föreslår utredningen att det ska införas en möjlighet att ta upp en	Prop. 2025/26:263
utlännings fotografi och fingeravtryck för verifiering av hans eller hennes	Bilaga 1
identitet i samband med att myndigheten lämnar ut biometriförsedda
handlingar. Uppgifterna ska i första hand få användas för kontroll mot
uppgifterna i ett tidigare utfärdat kort eller bevis. Om en sådan kontroll
inte är möjlig att genomföra får uppgifterna i stället kontrolleras mot
uppgifterna i Migrationsverkets register över fingeravtryck och
fotografier. Det föreslås också införas en möjlighet att få använda
fotografier och fingeravtryck för verifiering av en utlännings identitet i
samband med en muntlig utredning som ligger till grund för en bedömning
av rätten till uppehållstillstånd, under förutsättning att identiteten inte kan
klarläggas på annat sätt. Sådana uppgifter ska få jämföras med uppgifterna
i Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier.
Uppgifter som inte överensstämmer med de lagrade uppgifterna ska få
sparas i Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier.
Annars ska uppgifterna omedelbart förstöras.

Utökad användning av uppgifter i Migrationsverkets register

För att utredningens förslag ska få avsedd effekt krävs att uppgifterna i Migrationsverkets register får användas för fler ändamål än i dag. Utredningen föreslår att uppgifterna ska få användas i ärenden om uppehållstillstånd, i stället för som tidigare i ärenden om uppehållstillstånd på grund av skyddsskäl. Utredningen föreslår också att uppgifterna ska få användas i ärenden om medborgarskap, för att uppfylla kraven enligt två av EU:s SIS-förordningar, för att verifiera en utlännings identitet vid sådana kontroller som utredningen föreslår samt för att utfärda uppehållstillståndskort. Migrationsverket ska också få använda fotografier för kontroller mot Polismyndighetens register med fingeravtrycks- uppgifter. Dessutom ska även de nya uppgifter som lagras i registret få användas för kontroller mot Polismyndighetens register med finger- avtrycksuppgifter, till exempel i medborgarskapsärenden.

Ny direktåtkomst för Säkerhetspolisen

Slutligen har utredningen haft i uppdrag att se över förutsättningarna för automatiserad överföring av fingeravtryck från Migrationsverket till Säkerhetspolisen. En effektiv tillgång till fingeravtryck är en viktig faktor för att Säkerhetspolisen ska kunna fullgöra sina uppdrag enligt utlänningslagstiftningen. Utredningen föreslår att Säkerhetspolisens ska få medges direktåtkomst till sådana personuppgifter i Migrationsverkets register över fotografier och fingeravtryck som myndigheten behöver för att utföra uppgifter enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen samt uppgifter inom ramen för ett beslut som regeringen har meddelat om överföring av skyddsbehövande till Sverige (vidarebosättning).

199

Prop. 2025/26:263 Bilaga 1

Verkställighetshinder vid misstanke om brott

Enligt dagens regelverk råder hinder mot att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning när en utlänning har dömts till ett fängelsestraff eller står under åtal. Däremot saknas regler om verkställighetshinder för en utlänning som är misstänkt för brott men varken har dömts eller åtalats för brottet. Det innebär att det i dagsläget saknas regler om vilket av de motstående intressena av att ett beslut om avvisning eller utvisning ska verkställas och att lagföring för ett brott ska ske som ska ha företräde. Utredningen har mot denna bakgrund haft i uppdrag att ta ställning till om det ska införas ett hinder mot verkställighet av beslut om avvisning och utvisning vid misstanke om brott och om det ska vara möjligt att lägga ned en förundersökning mot en utlänning som ska avvisas eller utvisas.

Utredningen föreslår att det ska införas regler om verkställighetshinder i utlänningslagen som innebär att ett beslut om avvisning eller utvisning inte får verkställas när en utlänning är misstänkt för brott men inte åtalad för brottet under tiden som en förundersökning pågår. Verkställighets- hindret bör dock inte vara absolut. Utredningen föreslår också att det i rättegångsbalken ska införas utökade möjligheter att lägga ned en förundersökning. En förundersökning ska få läggas ned om det har beslutats att den misstänkte ska avvisas eller utvisas, det kan antas att brottets straffvärde inte överstiger fängelse i sex månader och något väsentligt allmänt eller enskilt intresse inte åsidosätts. Vid bedömningen av om förundersökningen ska läggas ned ska särskild hänsyn tas till när beslutet om avvisning eller utvisning kan förväntas bli verkställbart och när åtal kan förväntas bli väckt. Om förutsättningarna för att lägga ned en förundersökning är uppfyllda redan innan förundersökningen har inletts ska en åklagare få besluta att inte inleda någon förundersökning.

200

Verkställighetshinder vid utlämning eller överlämnande för brott

Utredningen har haft i uppdrag att ta ställning till om det ska införas ett hinder mot verkställighet vid begäran om utlämning eller överlämnande för brott.

I utlänningslagen finns inte någon bestämmelse om verkställighets- hinder när det gäller avvisning eller utvisning av utlänningar som en annan stat begärt ska utlämnas eller överlämnas på grund av att de är misstänkta eller dömda för brott. Sverige har åtaganden enligt en rad konventioner och andra internationella rättsakter som reglerar utlämning och överlämnande för brott. I ingen av dessa har angetts att Sverige kan vägra att utlämna eller överlämna en utlänning enbart för att han eller hon ska avvisas eller utvisas enligt svensk lagstiftning. Verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning som sker under ett pågående förfarande om utlämning eller överlämnande leder dock de facto till att utlämning eller överlämnande inte kan ske. I de få fall en sådan situation uppkommer är den svår att förena med Sveriges folkrättsliga och EU-rättsliga förpliktelser. Utredningen föreslår därför att hinder mot att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning ska föreligga från det att frågan om

utlämning eller överlämnande för brott uppkommer och till dess frågan har	Prop. 2025/26:263
prövats slutligt. Verkställighetshindret ska upphöra när förfarandet har	Bilaga 1
avslutats genom ett beslut som fått laga kraft och som innebär att
utlänningen inte ska utlämnas eller överlämnas. Det innebär att
verkställighet inte får ske om utlämning eller överlämnande av
utlänningen har beviljats eller om han eller hon ska överlämnas med stöd
av en europeisk eller nordisk arresteringsorder eller Handels- och
samarbetsavtalet mellan EU och Förenade kungariket.

Rätt till offentligt biträde vid överklagande av

Polismyndighetens beslut om avvisning

Enligt nu gällande lagstiftning kan ett offentligt biträde endast förordnas i Polismyndighetens ärenden om avvisning om utlänningen hålls i förvar sedan mer än tre dagar. Utredningen har haft i uppdrag att överväga om rätten till offentligt biträde i Polismyndighetens ärenden om avvisning bör utökas.

Utredningen har inte ansett att det finns behov av att utöka rätten till offentligt biträde under Polismyndighetens handläggning av ett ärende om avvisning. Däremot behöver rätten till offentligt biträde i samband med ett överklagande av ett sådant beslut utökas för att uppfylla kraven enligt EU:s återvändandedirektiv. Utredningen föreslår att det ska införas en möjlighet att förordna ett offentligt biträde på utlänningens begäran i samband med ett överklagande av Polismyndighetens beslut om avvisning om det inte är uppenbart att överklagandet inte kommer att bifallas. Rätten till offentligt biträde ska gälla om utlänningen befinner sig i Sverige. Den som genom ett avvisningsbeslut nekats att resa in i landet ska inte ha rätt till offentligt biträde.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelse

Utredningens förslag föreslås träda i kraft den 1 juli 2026. Några särskilda övergångsbestämmelser föreslås inte.

Konsekvenser av utredningens förslag

Utredningen har haft som huvudsakligt uppdrag att lämna förslag som
syftar till att stärka återvändandeverksamheten och den inre utlännings-
kontrollen.
Förslagen som rör inre utlänningskontroll kan förväntas leda till att fler
kontroller utförs och att de blir mer träffsäkra. På så sätt kan fler
utlänningar som saknar rätt att vistas i Sverige påträffas och avvisas eller
utvisas från landet. En effektiv inre utlänningskontroll minskar antalet
utlänningar som lever i det så kallade skuggsamhället och som håller sig
undan verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning.
Förslagen om stärkt återvändande avser främst nya eller utökade
möjligheter för de verkställande myndigheter att få information om och att	201
	201

Prop. 2025/26:263 Bilaga 1

202

vidta åtgärder för att klarlägga en utlännings identitet. Förslagen medför att fler beslut om avvisning och utvisning kan fattas och verkställas, och att detta kan ske snabbare än i dag.

Ett effektivt återvändande är dock beroende av flera samverkande faktorer som i någon utsträckning behöver vara uppfyllda samtidigt. Utredningens förslag kan därför inte ses isolerade. Det har inte ingått i utredningen uppdrag att lämna förslag som syftar till att påverka individens inställning till att återvända eller mottagarländers vilja att ta emot den som återvänder med tvång. Det är därför inte möjligt att närmare ange i vilken utsträckning som förslagen kommer att leda till att fler inre utlänningskontroller genomförs och att fler beslut om avvisning eller utvisning kan fattas och verkställas. Klart är dock att utredningens förslag ger de verkställande myndigheterna fler och mer träffsäkra verktyg som sammantaget stärker återvändandeverksamheten och den inre utlännings- kontrollen.

Utredningen bedömer att förslagen i flertalet fall inte kommer att medföra några direkta kostnadsökningar. Polismyndigheten kan dock få ökade kostnader till följd av förslagen om utökat informationsutbyte och ändringar i regelverket om inre utlänningskontroll. Det handlar bland annat om kostnader för att hantera underrättelser som kommer in från andra myndigheter och ökat resursbehov till följd av att fler kontroller kommer att genomföras. Polismyndigheten har dock i budget- propositionen för 2025 tillskjutits medel för att utöka och effektivisera sitt arbete med inre utlänningskontroll. Förslagen bör mot denna bakgrund kunna hanteras inom myndighetens befintliga anslag. Förslaget om omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning kan också medföra vissa ökade kostnader för Polismyndigheten. Det avser främst kostnader för undersökning av den utrustning som omhändertagits, och särskilt i de fall det krävs att information extraheras och analyseras. Kostnaden för en sådan undersökning kan variera stort och har därför uppskattats i ett möjligt kostnadsspann. Utredningen har dock bedömt att kostnaden för de flesta undersökningar kommer att ligga i det nedre delen av spannet. Utredningen har därför bedömt kostnaderna i vart fall inledningsvis bör rymmas inom myndighetens befintliga anslag. Det kan dock inte uteslutas att ytterligare medel måste skjutas till. Eftersom de kostnadsmässiga konsekvenserna är svåra att förutse bör utfallet följas upp inom ramen för myndighetens årliga budgetdialog. Om det krävs att myndigheten tillskjuts extra medel kan detta finansieras genom omfördelning av insparade medel till följd av utredningens förslag om förändrade regler om preskription av avlägsnandebeslut. Förslaget har lagts fram i delbetänkandet Preskription av avlägsnandebeslut och vissa frågor om återreseförbud (SOU 2024:10) och innebär minskade kostnader för prövningen av ansökningar om uppehållstillstånd och mottagandet.

Migrationsverket kan få ökade kostnader till följd av förslaget om utökade möjligheter att behandla fotografier och fingeravtryck i utlänningsärenden. Det rör bland annat behov av teknisk utveckling samt kostnader för upptagning och jämförelser. Migrationsverket har i budgetpropositionen för 2025 tillskjutits medel för bland annat dessa ändamål och det bedöms därför i nuläget inte finnas behov av att tillskjuta ytterligare medel. Migrationsverket kan också få ökade förvarskostnader till följd av förslagen till en mer effektiv inre utlänningskontroll. Om fler

utlänningar som inte har rätt att vistas i Sverige påträffas kan det leda till att det fattas fler förvarsbeslut och därmed till ett ökat behov av förvarsplatser. I budgetpropositionen för 2025 har verket tillförts medel för förvarskostnader och det ökade behov av förvarsplatser som förslagen skulle kunna ge upphov till bedöms rymmas inom denna förstärkning.

Prop. 2025/26:263 Bilaga 1

203

Prop. 2025/26:263 Bilaga 2

Betänkandets lagförslag i relevanta delar

Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken dels att 23 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 23 kap. 4 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

23 kap.

1 §

Förundersökning skall inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats.

Förundersökning behöver dock inte inledas, om det är uppenbart att brottet inte går att utreda. Att förundersökning inte behöver inledas i vissa andra fall följer av 4 a § och 22 §.

Om det krävs angivelse för att brottet skall höra under allmänt åtal, får förundersökning trots det inledas utan angivelse, om det innebär fara att avvakta en angivelse. I så fall skall målsäganden underrättas snarast. Om denne då inte anger brottet till åtal, skall förundersökningen läggas ned.

En förundersökning ska inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats.

En förundersökning behöver dock inte inledas, om det är uppenbart att brottet inte går att utreda. Att förundersökning inte behöver inledas i vissa andra fall följer av 4 a, 4 b och 22 §§.

4 b §

En åklagare får även lägga ned en förundersökning om

1.det har beslutats att den misstänkte ska avvisas eller utvisas,

2.det kan antas att brottets straffvärde inte överstiger fängelse

isex månader, och

3.något väsentligt allmänt eller enskilt intresse inte åsidosätts.

204	1 Senaste lydelse 1994:1412

Vid bedömningen av om förundersökningen ska läggas ned ska särskild hänsyn tas till när beslutet om avvisning eller utvisning kan förväntas bli verkställt och när åtal kan förväntas bli väckt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

Prop. 2025/26:263 Bilaga 2

205

Prop. 2025/26:263 Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i medborgarskapslagen (2001:82)

Härigenom föreskrivs i fråga om medborgarskapslagen (2001:82) att det ska införas en ny paragraf, 13 a §, och närmast före 13 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Fotografi och fingeravtryck

13 a §

I ett ärende enligt 7–12 §§ får den myndighet som ska pröva ansökan eller anmälan fotografera

en utlänning som har uppehållstillstånd och, om han eller hon har fyllt sex år, ta hans eller hennes fingeravtryck.

Den som har uppehållstillstånd i Sverige är i ett ärende enligt 7–12 §§ skyldig att överlämna sitt uppehållstillståndskort till den myndighet som ska pröva ansökan eller anmälan för kontroll av att det fotografi och de fingeravtryck som tagits enligt första stycket motsvarar det fotografi och de fingeravtryck som finns sparade i handlingen.

Om en kontroll enligt andra stycket inte kan genomföras får den myndighet som ska pröva ansökan eller anmälan kontrollera om det fotografi och de fingeravtryck som tagits enligt första stycket motsvarar uppgifter som finns sparade i register som förs enligt

15 § utlänningsdatalagen (2016:27).

Fotografiet och fingeravtrycken samt de biometriska data som tagits fram i samband med kontrollen ska omedelbart förstöras om kontrollen visar att uppgifterna motsvarar de uppgifter som finns sparade i uppehållstillståndskortet eller i register som förs enligt 15 § utlänningsdatalagen.

206

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

Prop. 2025/26:263 Bilaga 2

207

Prop. 2025/26:263 Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (2005:716)

dels att 9 kap. 4, 4 a, 5, 8, 9, 10, 11 §§, 12 kap. 9 §, 13 kap. 10 § och rubriken närmast före 12 kap. 9 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas arton nya paragrafer, 9 kap. 8 j, 8 k och 18–27 §§, 12 kap. 8 c §, 14 kap. 15 §, 17 kap. 4–6 §§, 18 kap. 1 b § och närmast före 9 kap. 18 §, 12 kap. 8 c § och 14 kap. 15 § en ny rubrik av följande lydelse

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 kap.

4 §1

Om en utlänning ansöker om uppehållstillstånd när han eller hon kommer till Sverige eller därefter, får Migrationsverket eller Polismyndigheten ta hand om hans eller hennes pass eller andra identitetshandlingar i väntan på att utlänningen får tillstånd att vistas här i landet eller lämnar det.

Om utlänningen inte medverkar till att överlämna sitt pass eller andra identitetshandlingar får en polisman i den utsträckning det behövs för att söka efter sådana

handlingar kroppsvisitera utlänningen och undersöka hans eller hennes bagage, handresgods, handväskor och liknande, om det kan antas att utlänningen har handlingarna med sig. Vid kroppsvisitationen ska det som sägs i 2 § tredje–femte styckena gälla.

			4 a §2
Om det vid en kontroll enligt 9 §				Om det vid en kontroll enligt 9 §
inte kan klarläggas att utlänningen				inte kan klarläggas att utlänningen
har rätt att uppehålla sig i Sverige,				har rätt att uppehålla sig i Sverige,
får	Polismyndigheten		eller	får	Polismyndigheten		eller
Kustbevakningen		ta hand	om	Kustbevakningen ta		hand	om
utlänningens pass		eller	andra	utlänningens pass		eller	andra
identitetshandlingar		som	har	identitetshandlingar.

påträffats vid kontrollen. Handlingarna ska återlämnas om

1. det framkommer att utlänningen har rätt att uppehålla sig i Sverige,

2. utlänningen får rätt att uppehålla sig i Sverige, eller

3. utlänningen lämnar Sverige.

208	1	Senaste lydelse 2014:655.
208	2	Senaste lydelse 2023:735.

		5 §3					Prop. 2025/26:263
När ett beslut om avvisning eller			När ett beslut om avvisning eller				Bilaga 2
utvisning skall verkställas, får den			utvisning ska verkställas, får den
verkställande myndigheten ta hand			verkställande myndigheten ta hand
om utlänningens pass eller andra			om utlänningens pass eller andra
identitetshandlingar	till	dess	identitetshandlingar		till	dess
beslutet kan verkställas.			beslutet kan verkställas.
			Om utlänningen inte medverkar
			till att överlämna sitt pass eller
			andra identitetshandlingar får en
			polisman, i den utsträckning det
			behövs för att söka efter sådana
			handlingar,	kroppsvisitera
			utlänningen och	undersöka		hans
			eller hennes bagage, handresgods,
			handväskor och liknande, om det
			kan antas att utlänningen har
			handlingarna med		sig.	Vid
			kroppsvisitationen ska det som sägs
			i 2 § tredje–femte styckena gälla.
		8 §4
Migrationsverket		eller	Migrationsverket			eller
Polismyndigheten får	fotografera		Polismyndigheten	får	fotografera
en utlänning och, om utlänningen			en utlänning och, om utlänningen
har fyllt 14 år, ta hans eller hennes			har fyllt sex år, ta hans eller hennes
fingeravtryck om			fingeravtryck om

1.utlänningen inte kan styrka sin identitet när han eller hon kommer till Sverige,

2. utlänningen	ansöker	om	2. det är nödvändigt i ett ärende
uppehållstillstånd	som flykting		om avvisning eller utvisning,
enligt 4 kap.	1 § eller	som

alternativt skyddsbehövande enligt

4kap. 2 §,

3.det finns grund för att besluta om förvar, eller

4.varken utlänningens identitet eller rätt att vistas i Sverige kan klarläggas vid en kontroll enligt 9 §.

Det fotografi och de fingeravtryck som har tagits med stöd av första stycket 4 ska omedelbart förstöras om det framkommer att utlänningen har rätt att vistas i Sverige.

8 j §

När ett uppehållstillståndskort, ett uppehållskort, ett permanent uppehållskort, ett bevis om uppehållsstatus eller ett bevis för gränsarbetare ska lämnas ut till en utlänning får Migrationsverket

3	Senaste lydelse 2005:716.	209
4	Senaste lydelse 2021:765.	209

Prop. 2025/26:263 Bilaga 2

210

fotografera utlänningen och, om han eller hon har fyllt sex år, ta hans eller hennes fingeravtryck om identiteten inte kan klarläggas på annat sätt.

En utlänning som innehar ett sådant kort eller bevis som avses i första stycket är skyldig att lämna över det till Migrationsverket för kontroll av att det fotografi och de fingeravtryck som tagits enligt första stycket motsvarar det fotografi och de fingeravtryck som finns sparade i handlingen.

Om en kontroll enligt andra stycket inte kan genomföras får Migrationsverket kontrollera om det fotografi och de fingeravtryck som tagits enligt första stycket mot- svarar uppgifter som finns sparade i register som förs enligt 15 § utlänningsdatalagen (2016:27).

Fotografiet och fingeravtrycken samt de biometriska data som tagits fram i samband med kontrollen ska omedelbart förstöras efter kon- trollen. Uppgifter som inte mot- svarar de uppgifter som finns sparade i kortet eller beviset eller i register som förs enligt 15§ utlänningsdatalagen ska dock inte förstöras.

8 k §

Vid en muntlig utredning av rätten till uppehållstillstånd får Migrationsverket, om identiteten inte kan klarläggas på annat sätt, fotografera den som har ansökt om uppehållstillstånd och, om han eller hon har fyllt sex år, ta hans eller hennes fingeravtryck, och kontrollera om fotografiet och fingeravtrycken motsvarar de uppgifter som finns sparade i register som förs enligt 15 § utlänningsdatalagen (2016:27).

Fotografiet och fingeravtrycken samt de biometriska data som tagits fram i samband med kontrollen ska

En åtgärd enligt första och andra styckena får vidtas endast om det vid en sammantagen bedömning finns anledning att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i landet. Vid bedömningen ska särskild hänsyn tas till iakttagelser på platsen och vad som framkommit i övrigt. En utlänning är också skyldig att efter kallelse av Migrationsverket komma till verket och lämna uppgifter om sin vistelse här i landet. Utlänningen får hämtas till

omedelbart förstöras om kontrollen

Prop. 2025/26:263

visar att uppgifterna motsvarar de

Bilaga 2

uppgifter som finns sparade i

som

förs

enligt

15 §

utlänningsdatalagen.

9 §5

En utlänning som vistas i Sverige

är skyldig att på begäran av en

polisman

överlämna

pass

eller

polisman

överlämna

pass

eller

andra handlingar som visar att han

eller hon har rätt att uppehålla sig i

Sverige.

Utlänningen

är

också

Sverige. En utlänning är också

skyldig att efter kallelse av

Migrationsverket

eller

Polismyndigheten komma

till

Polismyndigheten

komma

till

myndigheten och lämna uppgifter

verket eller

myndigheten

och

om sin vistelse här i landet. Om

lämna uppgifter om sin vistelse här

utlänningen inte gör det, får han

i landet. Om utlänningen inte gör

eller

hon

hämtas

genom

det, får han eller hon hämtas genom

Polismyndighetens försorg. Om det

på grund av en utlännings

personliga

förhållanden

eller av

personliga

förhållanden eller av

någon annan anledning kan antas

att utlänningen inte skulle följa en

kallelse, får han eller hon tas med

för utredning eller hämtas utan

för utredning

eller

hämtas

utan

föregående kallelse.

Kontroll enligt första och andra styckena får vidtas endast om det finns grundad anledning att anta att utlänningen saknar rätt att uppehålla sig här i landet eller om det annars finns särskild anledning till kontroll.

5 Senaste lydelse 2023:735.

211

Om en utlänning vägrar att följa ett beslut som Migrationsverket har fattat med stöd av 4, 5, 6, 8, 9, 19 eller 20 §, får verket begära hjälp av Polismyndigheten för att verkställa beslutet.

Prop. 2025/26:263 Bilaga 2

verket genom Polismyndighetens

försorg enligt samma förutsättningar som anges i första stycket.

10 §6

Om en utlänning vägrar att följa ett beslut som Migrationsverket har fattat med stöd av 4, 5, 6, 8 eller 9 §, får verket begära hjälp av Polismyndigheten för att verkställa beslutet.

11 §7
En utlänning är skyldig att stanna	En utlänning är skyldig att stanna
kvar för utredning i samband med	kvar för utredning i samband med
in- eller utresekontroll enligt	in- eller utresekontroll enligt
kodexen om Schengengränserna	kodexen om Schengengränserna
eller i samband med kallelse,	eller i samband med kallelse,
medtagande eller hämtning enligt	medtagande	eller	hämtning enligt
9 §, dock inte längre än nödvändigt	9 §, dock inte längre än nödvändigt
och inte i något fall längre än sex	och inte i något fall längre än sex
timmar. Detta gäller inte om ett	timmar. Detta gäller inte om ett
beslut har meddelats om förvar	beslut har meddelats om förvar
enligt 10 kap. 1 eller 2 §.	enligt 10 kap. 1 eller 2 §. Om en
	utlänning	har	hämtats	eller
	medtagits enligt 9 §, ska den tid
	som utlänningen är skyldig att
	kvarstanna	beräknas från		det att

han eller hon ankom till myndigheten.

En polisman får hålla kvar en utlänning som vägrar att stanna kvar för utredning.

Omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning

18 §

Vid en kontroll enligt 9 § får

Polismyndigheteneller Kustbevakningen, om det är nödvändigt för att fastställa en utlännings identitet, besluta att

omhändertaelektronisk

kommunikationsutrustning för undersökning. Beslutet får endast avse utrustning som utlänningen har i sin besittning, som sannolikt

212	6	Senaste lydelse 2005:716.
212	7	Senaste lydelse 2023:735.

har använts av honom eller henne och som kan antas innehålla information om hans eller hennes identitet.

Utrustningen får vara omhändertagen så länge det finns skäl för åtgärden, dock som längst under tid som det pågår en åtgärd enligt 9 eller 11 §.

19 §

Om en utlänning, som ansöker om uppehållstillstånd när han eller hon kommer till Sverige eller därefter, inte kan göra sannolikt att den uppgivna identiteten är riktig

får Migrationsverket eller Polismyndigheten besluta att

omhändertaelektronisk

kommunikationsutrustning om rätten till uppehållstillstånd inte kan bedömas ändå. Beslutet får endast avse utrustning som utlänningen har i sin besittning, som sannolikt har använts av honom eller henne och som kan antas innehålla information om hans eller hennes identitet.

Utrustningen får vara omhändertagen så länge det finns skäl för åtgärden, dock som längst i tre månader.

20 §

När ett beslut om avvisning eller utvisning ska verkställas får den verkställande myndigheten besluta

att omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning om det är nödvändigt för att beslutet ska kunna verkställas. Ett beslut om omhändertagande får endast avse utrustning som utlänningen har i sin besittning, som sannolikt har använts av honom eller henne och

som kan antas innehålla information om hans eller hennes identitet.

Utrustningen får vara omhändertagen så länge det finns

Prop. 2025/26:263 Bilaga 2

213

Prop. 2025/26:263 Bilaga 2

214

skäl för åtgärden, dock som längst i tre månader.

21 §

Ett beslut om omhändertagande

avelektronisk kommunikationsutrustning enligt 18, 19 eller 20 § gäller omedelbart.

22 §

En myndighet som beslutat om omhändertagande enligt 18, 19 eller 20 § får undersöka den elektroniska kommunikationsutrustningen och

sådanaavläsningsbara informationssystem som sannolikt har använts av utlänningen och som kan nås via utrustningen för att söka efter handlingar som kan bidra till att klarlägga hans eller hennes identitet. Handlingar som påträffas vid undersökningen får kopieras.

Undersökningen får dock inte avse sådana uppgifter som enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken hindrar beslag. Handlingar som inte får undersökas får inte heller kopieras.

23 §

Kopior som har framställts med stöd av 22§ och som inte har betydelse för att klarlägga utlänningens identitet ska förstöras så snart som möjligt, dock senast i samband med att ärendet eller åtgärder enligt 9 eller 11 § avslutas.

En kopia ska omedelbart förstöras i de delar den omfattas av ett förbud mot kopiering enligt 22 § andra stycket.

24 §

Migrationsverket får begära hjälp av Polismyndigheten att genomföra den undersökning som avses i 22 §. Vid undersökningen gäller det som sägs i 23 §.

Handlingarsom Polismyndigheten kopierar vid undersökningen ska överlämnas till Migrationsverket.

25 §

Om en utlänning inte medverkar till att överlämna elektronisk kommunikationsutrustning som kan omhändertas enligt 18, 19 eller 20

§får en polisman eller tjänsteman vid Kustbevakningen, i den utsträckning det behövs för att söka

efter sådan utrustning, kroppsvisitera utlänningen och undersöka hans eller hennes bagage, handresgods, handväskor och liknande, om det kan antas att utlänningen har sådan utrustning med sig. Vid kroppsvisitationen ska det som sägs i 2 § tredje–femte styckena gälla.

26 §

Om det, sedan ett beslut enligt 18, 19 eller 20 § har fattats, finns anledning att anta att utlänningen har möjlighet att genom biometrisk

autentisering öppna den elektroniska utrustningen eller avläsningsbara informationssystem som kan nås via utrustningen är han eller hon skyldig att på tillsägelse medverka till detta, om en undersökning enligt 22 § annars försvåras. Om han eller hon vägrar får en polisman eller tjänsteman vid

Kustbevakningen genomföra autentiseringen.

27 §

En undersökning enligt 22 § ska protokollföras. I protokollet ska

följande anges:

–ändamålet med åtgärden,

–när åtgärden påbörjades och avslutades,

–om åtgärder enligt 25 eller 26 § har vidtagits, och

–vad som i övrigt förekommit

Prop. 2025/26:263 Bilaga 2

215

Prop. 2025/26:263 Bilaga 2

vid undersökningen.

12 kap.

Avvisning och utvisning av utlänning som dömts till fängelse m.m.

Avvisning och utvisning vid utlämning eller överlämnande

8 c §

Om det har inletts ett förfarande om att en utlänning ska utlämnas eller överlämnas till en annan stat eller till en internationell domstol eller tribunal för att lagföras eller

avtjäna en frihetsberövande påföljd, får ett beslut att avvisa eller utvisa utlänningen inte verkställas förrän förfarandet om utlämning eller överlämnande har avslutats genom ett beslut som fått laga kraft och som innebär att utlänningen inte ska utlämnas eller överlämnas.

Avvisning och utvisning av en utlänning som är misstänkt för brott eller har dömts till fängelse

216

9 §

Har allmänt åtal väckts mot utlänningen, får ett beslut om avvisning eller utvisning inte verkställas förrän åtalet har prövats slutligt eller åtalet har lagts ned.

Om en förundersökning har inletts mot en utlänning om brott för vilket fängelse är föreskrivet får ett beslut om att avvisa eller utvisa utlänningen inte verkställas innan förundersökningen har lagts ned eller avslutats utan att allmänt åtal har väckts.

13kap.

10 §8

Ett beslut ska vara skriftligt och innehålla de skäl som ligger till grund för beslutet om det avser

–uppehållsrätt,

8Senaste lydelse 2014:198.

– resedokument,	Prop. 2025/26:263
– uppehållstillstånd,	Bilaga 2

–arbetstillstånd,

–statusförklaring,

–ställning som varaktigt bosatt i Sverige,

–avvisning eller utvisning,

–återreseförbud,

–upphävande av allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott,

–förlängning eller upphävande av tidsfrist för frivillig avresa,

– förvar eller uppsikt, eller	– förvar eller uppsikt,
– kroppsvisitation	– kroppsvisitation, eller
	– omhändertagande	av

elektronisk kommunikations- utrustning.

14 kap.

Omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning

15 §

Beslut att omhänderta

elektronisk kommunikations- utrustning enligt 9 kap. 18, 19 eller 20 § får överklagas till en migrationsdomstol.

17kap. 4 §

När det finns anledning att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige ska de myndigheter som anges i tredje stycket, på eget initiativ, lämna följande uppgifter som de förfogar över till Polismyndigheten

1.utlänningens namn, födelsetid och medborgarskap,

2.utlänningens personnummer,

samordningsnummer, dossier-

nummer hos Migrationsverket eller
motsvarande nummer,	217
	217

Prop. 2025/26:263 Bilaga 2

218

3. utlänningens bostadsadress eller annan jämförbar uppgift som kan lämna upplysning om var utlänningen bor stadigvarande, tillfälligt eller i övrigt vistas,

4.utlänningens telefonnummer, e-postadress eller annan jämförbar kontaktuppgift,

5.uppgift om det finns utländska

handlingar om utlänningens identitet, och

6.de omständigheter som ligger till grund för antagandet att utlänningen saknar rätt att vistas i landet.

De uppgifter som avses i första stycket ska inte lämnas om det är uppenbart att det inte behövs.

Följande myndigheter omfattas av uppgiftsskyldigheten:

1.Arbetsförmedlingen

2.Försäkringskassan

3.Kriminalvården

4.Kronofogdemyndigheten

5.Pensionsmyndigheten

6.Skatteverket

Första stycket gäller inte i fråga om uppgifter som omfattas av sekretess med stöd av 17 kap. 1 och 2 §§, 18 kap. 1–3 §§, 22 kap. 2 §, 24 kap.8 §, 25 kap.1–8 och 15 §§, 28 kap. 2 § samt 40 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

5§

Om uppgifterna i en

underrättelse enligt 4 § första stycket är av betydelse för ett ärende som hanteras eller ska hanteras av Migrationsverket eller Säkerhetspolisen ska Polismyndig- heten lämna uppgifterna vidare till berörd myndighet.

6 §

Arbetsförmedlingen, Ekobrotts- myndigheten, Försäkringskassan,

Kriminalvården, Kronofogde-

myndigheten, Pensionsmyndig-

heten, Skatteverket och

Åklagarmyndigheten ska lämna de uppgifter som behövs för att verkställa beslut om avvisning eller utvisning eller för att utreda rätten att vistas i Sverige om

Polismyndigheten, Migrations- verket eller Säkerhetspolisen begär det

Första stycket gäller inte i fråga om uppgifter som omfattas av sekretess enligt 17 kap. 1 och 2 §§, 18 kap. 1–3 §§, 24 kap. 8 §, 25 kap. 1–8 och 15 §§, 28 kap. 2 § samt 40 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

18kap. 1 b §

I mål och ärenden som rör

överklagandeav Polismyndighetens beslut i fråga om avvisning ska på utlänningens

begäran offentligt biträde förordnas om utlänningen befinner sig i Sverige och det inte är uppenbart att överklagandet inte kommer att bifallas.

Rätten till offentligt biträde enligt första stycket gäller inte om utlänningen genom ett avvisnings- beslut nekats att resa in i landet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

Prop. 2025/26:263 Bilaga 2

219

Prop. 2025/26:263 Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i utlänningsdatalagen (2016:27)

Härigenom föreskrivs att 20 § utlänningsdatalagen (2016:27) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
				20 §1
Polismyndigheten har rätt att ta					Polismyndigheten				och
del	av personuppgifter			som	Säkerhetspolisen har rätt att ta del
Migrationsverket		behandlar		enligt	av	personuppgifter			som
11 eller 15 § vid direktåtkomst					Migrationsverket		behandlar		enligt
enligt 19 §. Säkerhetspolisen och					11 eller 15 § vid direktåtkomst
utlandsmyndigheterna				har	enligt 19 §. Säkerhetspolisen och
motsvarande		rätt	att	vid	Utlandsmyndigheterna				har
direktåtkomst ta del av uppgifter					motsvarande		rätt	att	vid
som	Migrationsverket		behandlar		direktåtkomst ta del av uppgifter
enligt 11 §.					som	Migrationsverket		behandlar
					enligt 11 §.

Om det finns skäl för det ska Migrationsverket på eget initiativ lämna uppgifter som avses i andra stycket andra meningen till Polismyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

220	1 Senaste lydelse 2021:391.

Förslag till lag om ändring i lagen (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar

Härigenom föreskrivs i fråga om hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) dels att 5 kap. 27 § och 6 kap. 9 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas sju nya paragrafer, 5 kap. 31–36 §§ och 7 kap.

8 a §, och närmast före 7 kap. 8 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Prop. 2025/26:263 Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5kap. 27 §

För att söka efter en utlännings			För att söka efter en utlännings
pass	eller	andra	pass	eller	andra
identitetshandlingar		får	identitetshandlingar eller		sådan
husrannsakan	göras	hos	elektronisk	kommunikations-
utlänningen. Utlänningen får också			utrustning som avses i 31 § får
kroppsvisiteras i detta syfte.			husrannsakan	göras	hos
			utlänningen. Utlänningen får också
			kroppsvisiteras i detta syfte.

Säkerhetspolisen får fatta ett beslut om en sådan åtgärd. Om Polismyndigheten har fått i uppdrag att verkställa ett beslut om utvisning får även den fatta ett sådant beslut.

I fråga om sådana åtgärder gäller i övrigt 28 kap. rättegångsbalken. Det som sägs om den som är skäligen misstänkt ska då i stället avse utlänningen.

31 §

När en utvisning enligt denna lag kan komma i fråga får Säkerhetspolisen,

Polismyndigheteneller

Migrationsverket besluta att

omhändertaelektronisk kommunikationsutrustning om det är nödvändig för att verkställa ett beslut om utvisning. Ett beslut om omhändertagande får endast avse utrustning som utlänningen har i sin besittning, som sannolikt har använts av honom eller henne och

som kan antas innehålla information om hans eller hennes

identitet. Beslutet om

omhändertagandegäller omedelbart.

Om utlänningen inte sam-arbetar får Migrationsverket begära hjälp av Polismyndigheten med att verkställa beslutet.

221

Prop. 2025/26:263 Bilaga 2

222

Utrustningen får vara omhändertagen så länge det finns skäl för åtgärden, dock som längst i tre månader.

32§

Den myndighet som beslutat om omhändertagande enligt 31 § får

undersöka den elektroniska kommunikationsutrustningen och

Undersökningen får dock inte avse sådana uppgifter som enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken hindrar beslag. Handlingar som inte får undersökas får inte heller kopieras.

33 §

En kopia ska omedelbart för- störas i de delar den omfattas av ett förbud mot kopiering enligt 32 § andra stycket.

34 §

Om Migrationsverket har omhändertagit utrustning med stöd av 31 § får myndigheten begära att

Polismyndigheteneller Säkerhetspolisen genomför den under sökning som avses i 32 §. Vid undersökningen gäller det som sägs i 33 §.

En handling som Polismyndigheten kopierar vid undersökningen ska överlämnas till Migrationsverket.

Det som sägs i 17 kap. 1, 2 och 6 §§ utlänningslagen (2005:716) om skyldighet för vissa myndigheter socialnämnden och hälso- och sjukvårdsmyndighet att i vissa fall lämna ut uppgifter gäller även i mål och ärenden enligt denna lag. Skyldigheten att lämna uppgifter enligt 17 kap. 1 § utlänningslagen gäller också i förhållande till regeringen.

35 §

Om det, sedan ett beslut enligt 31 § har fattats, finns anledning att anta att utlänningen har möjlighet att genom biometrisk autentisering

öppna den elektroniska utrustningen eller avläsningsbara informationssystem som kan nås via utrustningen är han eller hon skyldig att på tillsägelse medverka till detta, om en undersökning enligt 32 § annars försvåras.

Om han eller hon vägrar får en

polismangenomföra autentiseringen.

36 §

En undersökning enligt 32 § ska protokollföras. I protokollet ska följande anges:

– ändamålet med åtgärden,

– när åtgärden påbörjades och avslutades,

– om åtgärder enligt 35 § har vidtagits,

– vad som i övrigt förekommit vid undersökningen.

6 kap.

9 §

Det som sägs i 17 kap. 1 och 2 §§ utlänningslagen (2005:716) om skyldighet för socialnämnden och hälso- och sjukvårdsmyndighet att i vissa fall lämna ut uppgifter gäller även i mål och ärenden enligt denna lag. Skyldigheten att lämna uppgifter enligt 17 kap. 1 § utlänningslagen gäller också i förhållande till regeringen.

Prop. 2025/26:263 Bilaga 2

223

Prop. 2025/26:263	7 kap.
Bilaga 2
	Vissa beslut om
	omhändertagande av elektronisk
	kommunikationsutrustning
	8 a §
	Beslut	att	omhänderta
	elektronisk
	kommunikationsutrustning enligt 5
	kap. 31 § får överklagas till
	Migrationsöverdomstolen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

224

Förslag till lag om ändring i lagen (2022:242) om ändring i utlänningslagen (2005:716)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 8 a § utlänningslagen (2005:716) i stället för lydelsen enligt lagen (2022:242) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.

Prop. 2025/26:263 Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9kap.

8 a §1


En utlänning som ansöker om				En utlänning som ansöker om
uppehållstillstånd är skyldig att låta				uppehållstillstånd är skyldig att låta
Migrationsverket,			en	Migrationsverket,			en
utlandsmyndighet			eller	utlandsmyndighet,
Regeringskansliet		fotografera		Regeringskansliet			eller
honom eller henne och ta hans eller				Polismyndigheten		fotografera
hennes	fingeravtryck.		Samma	honom eller henne och ta hans eller
skyldighet gäller om bevis om				hennes	fingeravtryck.		Samma
uppehållstillstånd				skyldighet gäller om bevis om
(uppehållstillståndskort)			ska	uppehållstillstånd
utfärdas	enligt rådets		förordning	(uppehållstillståndskort)			ska
(EG) nr 1030/2002 av den 13 juni				utfärdas	enligt rådets förordning
2002 om en enhetlig utformning av				(EG) nr 1030/2002 av den 13 juni
uppehållstillstånd för medborgare i				2002 om en enhetlig utformning av
tredje land av annan anledning än				uppehållstillstånd för medborgare i
att en utlänning ansöker om				tredje land av annan anledning än
uppehållstillstånd.				att en utlänning ansöker om
				uppehållstillstånd. Skyldigheten för
				utlänningen		att	låta
				Polismyndigheten		fotografera
				honom eller henne eller ta hans
				eller hennes fingeravtryck			gäller
				endast om utlänningen ansöker om
				uppehållstillstånd		som	flykting
				enligt 4 kap. 1 § eller som
				alternativt skyddsbehövande enligt
				4 kap. 2 §.

sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer.
Ett	fotografi	och	två	Ett	fotografi		och	två
fingeravtryck ska sparas i ett				fingeravtryck ska sparas i ett
lagringsmedium			i	lagringsmedium		i	uppehålls-
uppehållstillståndskortet.				tillståndskortet.
Fingeravtryck som inte sparats i ett
1 Senaste lydelse 2021:765								225

Prop. 2025/26:263 Bilaga 2

226

sådant medium och de biometriska

data som tas fram ur fingeravtrycken och ur fotografiet ska omedelbart förstöras när

uppehållstillståndskortet har lämnats ut eller ärendet om uppehållstillstånd har avgjorts utan att utlänningen har beviljats uppehållstillstånd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

Förslag till lag om ändring i förslaget till lag om ändring i utlänningsdatalagen (2016:27)

Härigenom föreskrivs att 15 § utlänningsdatalagen (2016:27) i stället för lydelsen enligt prop. 2024/25:37 ska ha följande lydelse.

Prop. 2025/26:263 Bilaga 2

Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		15 §2
Migrationsverket	får	föra	Migrationsverket		får	föra
separata register över fingeravtryck			separata register över fingeravtryck
och fotografier som tas med stöd av			och fotografier som tas med stöd av
9 kap. 8 och 8 h §§ utlänningslagen			9 kap. 8, 8 a, 8 h, 8 j och 8 k §§
(2005:716).			utlänningslagen (2005:716)			samt
			13 a § lagen (2001:82) om svenskt
			medborgarskap.
Med begränsning av de ändamål			Med begränsning av de ändamål
som annars gäller enligt 11 och 13			som annars gäller enligt 11 och 13
§§ får uppgifter om fingeravtryck			§§ får uppgifter om fingeravtryck
eller fotografier	i registren		eller	fotografier i	registren
användas endast			användas endast
1. vid prövning av ansökningar			1. i	ärenden		om
om uppehållstillstånd där skäl som			uppehållstillstånd,
anges i 4 kap. 1–2 a §§
utlänningslagen åberopas

2.i ärenden om avvisning och utvisning,

3.i testverksamhet,

4.om det behövs för att kontrollera identiteten av en person på ett fotografi som kommit in till Migrationsverket,

5. om

det

behövs

för

att

5. om

det

behövs

för

att

Migrationsverket

ska

kunna

Migrationsverket

ska

kunna

kontrollera

ett

fingeravtryck

mot

kontrollera ett

fingeravtryck

eller

biometriregister

som

förs enligt

ett

fotografi mot

biometriregister

lagen (2018:1693) om

polisens

som förs enligt lagen (2018:1693)

behandling

personuppgifter

polisens

behandling

inom brottsdatalagens område,

personuppgifter

inom

brottsdatalagens område,

6. vid

kontroll

utlänningar

6. vid

kontroll

av utlänningar

under vistelsen i Sverige, eller

under vistelsen i Sverige,

8.i ärenden om svenskt medborgarskap,

9.om det behövs för att uppfylla kraven enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1860 av den 28 november

2 Senaste lydelse 2022:243 som träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

227

Prop. 2025/26:263 Bilaga 2

228

2018 om användning av Schengens

informationssystem	för
återvändande	av

tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1861 av den 28 november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens

informationssystem (SIS) på området in- och utresekontroller, om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och om ändring och upphävande av förordning (EG) nr 1987/2006,

10. om det behövs för att verifiera en utlännings identitet vid kontroller som görs enligt 9 kap.8 j eller 8 k § utlänningslagen eller 13

a	§	lagen	om	svenskt
medborgarskap, eller
	11. vid	utfärdande		av
uppehållstillståndskort.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela

1.ytterligare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i registren över fingeravtryck och fotografier, och

2.föreskrifter om gallring.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

Förslag till lag om ändring i förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10 § och 5 kap. 1 § lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område i stället för lydelsen enligt prop. 2024/25:37 ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2024/25:37

Föreslagen lydelse

Prop. 2025/26:263 Bilaga 2

2kap. 10 §

Migrationsverket		har,	trots	Migrationsverket		har,	trots
sekretess enligt 21 kap. 3 § första				sekretess enligt 21 kap. 3 § första
stycket och 35 kap. 1 §				stycket och 35 kap. 1 §
offentlighets- och sekretesslagen				offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400), rätt att ta del av				(2009:400), rätt att ta del av
uppgifter i biometriregister			som	uppgifter i biometriregister			som
förs enligt 5 kap., om verket				förs enligt 5 kap., om verket
behöver	uppgifterna	för	att	behöver	uppgifterna	för	att
kontrollera	fingeravtryck		som	kontrollera	fingeravtryck		eller
tagits där.				fotografier som tagits där.

5kap. 1 §

Polismyndigheten får föra

–ett biometriregister över misstänkta,

–ett biometriregister över dömda, och

–ett biometriregister över spår.

I biometriregistren får uppgifter behandlas i syfte att

1.förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet,

2.utreda eller lagföra brott,

3.fullgöra förpliktelser som följer av internationella åtaganden,

4.underlätta identifiering av avlidna personer, och

5. kontrollera fingeravtryck som				5. kontrollera fingeravtryck eller
Migrationsverket har tagit enligt 9				fotografier	som	Migrationsverket
kap.	8	§	utlänningslagen	har tagit enligt 9 kap. 8 eller 8 a §
(2005:716).				utlänningslagen		(2005:716) eller
				13 a §	medborgarskapslagen
				(2001:82).

I lagen (2014:400) om Polismyndighetens elimineringsdatabas finns bestämmelser om elimineringsdatabasen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

229

Prop. 2025/26:263 Bilaga 3

230

Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden kommit in från Arbetsförmedlingen, Arbetsgivarverket, Asylrättscentrum, Barnombudsmannen, Burlövs kommun, Diskrimineringsombudsmannen (DO), Domstolsverket,

Ekobrottsmyndigheten, Folkhälsomyndigheten, Försäkringskassan,

Förvaltningsrätten i Göteborg, Förvaltningsrätten i Luleå, Förvaltningsrätten i Malmö, Förvaltningsrätten i Stockholm, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Institutet för mänskliga rättigheter, Integritetsskyddsmyndigheten, Justitiekanslern, Jämställdhetsmyndig- heten, Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i Sundsvall, Kommunal, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Kustbevakningen, Köpings kommun, Landsorganisationen i Sverige (LO), Laxå kommun, Lidköpings kommun, Linköpings kommun, Lunds universitet (Samhällsvetenskapliga fakulteten), Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Malmö kommun, Migrationsverket, Mjölby kommun, Myndigheten för delaktighet, Offentliganställdas Förhandlingsråd, Pensionsmyndigheten, Piteå kommun, Polismyndigheten, Region Skåne, Region Stockholm, Region Örebro län, Riksarkivet, Riksdagens ombudsmän (JO), Rädda Barnen, Rättsmedicinalverket, Salems kommun, Seko, Skatteverket,

Socialstyrelsen, Statens skolkolinspektion, Statens skolverk, Statskontoret, Stockholms universitet (Juridiska fakulteten), Sundsvalls kommun, Sundsvalls tingsrätt, Svea hovrätt, Svenska kyrkan, Svenska Röda Korset, Sveriges advokatsamfund, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges ambassad i Bogotá, Sveriges generalkonsulat i Istanbul, Sveriges Kommuner och Regioner, Sveriges läkarförbund, Sveriges Lärare, Sveriges Stadsmissioner, Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, Säkerhetspolisen, Södertälje kommun, Tierps kommun, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Tranås kommun, Tullverket, Vårdförbundet, Västra Götalandsregionen, Åklagar- myndigheten och Älvkarleby kommun.

Därutöver har yttranden kommit in från Akademikerförbundet SSR, Akavia, Civil Rights Defenders, Eksjö kommun, Fackförbundet DIK, Fackförbundet ST, Fremia, Föreningen för frikyrkornas anställda i sjukhuskyrkan (FAS), IMER-förbundet, Läkare i Världen, Nationellt nätverk för migration och hälsa, Psykologförbundet, RFSL, SRAT, Statens medicinsk-etiska råd, Svensk biblioteksförening, Svensk Internmedicinsk Förening, Svensk sjuksköterskeförening, Svensk sjuksköterskeförenings etiska råd, Svenska kyrkans anställda i

sjukhuskyrkan (SKAIS), Svenska Läkaresällskapet, Sveriges Arbetsterapeuter, Sveriges förenade studentkårer, Sveriges kristna råd och Vision.

Akademiker i Staten (Saco-S), Borlänge kommun, Boxholms kommun, Eda kommun, Eskilstuna tingsrätt, Falu kommun, Filipstads kommun, Flyktinggruppernas riksråd (FARR), Hällefors kommun, Jokkmokks kommun, Järfälla kommun, Karlskrona kommun, Ljungby kommun, Lysekils kommun, Länsstyrelsen i Gotlands län, Region Norrbotten, Strängnäs kommun, Sveriges ambassad i Nairobi, Tanums kommun,

Tingsryds kommun, UNHCR:s kontor för de nordiska och baltiska länderna, Utbetalningsmyndigheten, Åre kommun och Ödeshögs kommun har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter.

Prop. 2025/26:263 Bilaga 3

231

Prop. 2025/26:263 Bilaga 4

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken dels att 23 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 23 kap. 4 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

23 kap.

1 §1

Förundersökning skall inledas så

En förundersökning ska inledas

snart det på grund av angivelse eller

så snart det på grund av angivelse

av annat skäl finns anledning att

eller av annat skäl finns anledning

anta att ett brott som hör under

att anta att ett brott som hör under

allmänt åtal har förövats.

Förundersökning

behöver dock

förundersökning

behöver

inte inledas, om det är uppenbart att

dock inte inledas, om det är

brottet inte går att utreda. Att

uppenbart att brottet inte går att

förundersökning inte

behöver

utreda.

Att

förundersökning

inte

inledas i vissa andra fall följer av

behöver inledas i vissa andra fall

4 a § och 22 §.

följer av 4 a, 4 b och 22 §§.

Om det krävs angivelse för att

brottet skall höra under allmänt

brottet ska höra under allmänt åtal,

åtal, får förundersökning trots det

får

förundersökning

trots

det

inledas utan angivelse, om det

innebär fara att avvakta en

angivelse.

så

fall

skall

angivelse. I så fall ska målsäganden

målsäganden

underrättas

snarast.

underrättas snarast. Om denne då

Om denne då inte anger brottet till

inte anger brottet till åtal, ska

åtal,

skall

förundersökningen

förundersökningen läggas ned.

läggas ned.

4 b §

En åklagare får även lägga ned

en förundersökning om

1. den

misstänkte

ska

avvisas

eller utvisas till följd av ett beslut

som får verkställas,

2. det

kan

antas

att

brottets

straffvärde inte överstiger fängelse

i sex månader, och

3. något väsentligt allmänt eller

enskilt

intresse inte åsidosätts

genom att förundersökningen läggs

ned.

232

1 Senaste lydelse 1994:1412.

Denna paragraf ska tillämpas på motsvarande sätt i fråga om sådana beslut som anges i 1 kap. 9 § utlänningslagen (2005:716).

Denna lag träder i kraft den 13 juli 2026.

Prop. 2025/26:263 Bilaga 4

233

Prop. 2025/26:263 Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap

Härigenom föreskrivs att det i lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap ska införas en ny paragraf, 13 f §, och närmast före 13 f § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	Fotografi och fingeravtryck
	13 f §
	I ett ärende enligt 8 och 10–
	12 a §§ får den myndighet som ska
	pröva	ansökan		eller		anmälan
	fotografera en utlänning som har
	uppehållstillstånd			och,		om	han
	eller hon har fyllt sex år, ta hans
	eller hennes fingeravtryck.
	Utlänningen är skyldig att över-
	lämna	sitt uppehållstillståndskort
	till den myndighet som ska pröva
	ansökan eller anmälan för kontroll
	av att de fotografier och fingerav-
	tryck som tagits för kontroll enligt
	första	stycket		motsvarar			de
	uppgifter som finns sparade i ett
	lagringsmedium i kortet.
	Om en kontroll enligt andra
	stycket inte kan genomföras får den
	myndighet som ska pröva ansökan
	eller anmälan kontrollera om de fo-
	tografier och		fingeravtryck				som
	tagits enligt första stycket motsva-
	rar de uppgifter som finns sparade
	i register som förs enligt 15 § utlän-
	ningsdatalagen (2016:27).
	Fotografier		och		fingeravtryck
	samt biometriska data som tagits
	fram i samband med en kontroll ska
	omedelbart förstöras efter kon-
	trollen. Fotografier och fingerav-
	tryck som inte motsvarar de
	uppgifter som finns sparade i ett
	lagringsmedium			i		uppehålls-
	tillståndskortet eller i register som
	förs	enligt	15 §		utlännings-
	datalagen ska dock inte förstöras.

234

Denna lag träder i kraft den 13 juli 2026.

Prop. 2025/26:263 Bilaga 4

235

Prop. 2025/26:263 Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (2005:716)1

dels att nuvarande 9 kap. 10 § och 14 kap. 7 a § ska betecknas

9 kap. 29 § och 14 kap. 7 b §,

14 kap. 7 b §,

Lydelse enligt lagrådsremissen Föreslagen lydelse Utmönstring av permanent uppe-

hållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt

9 kap.

4 §2

Om utlänningen inte medverkar till att överlämna sitt pass eller andra identitetshandlingar får en polisman, i den utsträckning det behövs för att söka efter sådana

handlingar, kroppsvisitera utlänningen och undersöka hans eller hennes bagage, handresgods, handväskor och liknande, om det kan antas att utlänningen har handlingarna med sig. Vid en sådan åtgärd gäller 2 § tredje– femte styckena.

	1	Senaste lydelse av
	14 kap. 7 a § 2017:22
236	rubriken närmast före 14 kap. 7 a § 2012:129.
	2	Senaste lydelse 2026:000.

Om det vid en kontroll enligt 9 § inte kan klarläggas att utlänningen har rätt att uppehålla sig i Sverige, får Polismyndigheten eller Kustbevakningen besluta att i samband med kontrollen omhänderta utlänningens pass eller andra identitetshandlingar, om handlingarna har påträffats vid kontrollen eller om det finns anledning att anta att handlingarna finns i utlänningens besittning.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 a §3

Om det vid en kontroll enligt 9 § inte kan klarläggas att utlänningen har rätt att uppehålla sig i Sverige,

får Polismyndigheten eller Kustbevakningen ta hand om utlänningens pass eller andra identitetshandlingar som har påträffats vid kontrollen.

Handlingarna ska återlämnas om

1.det framkommer att utlänningen har rätt att uppehålla sig i Sverige,

2.utlänningen får rätt att uppehålla sig i Sverige, eller

3.utlänningen lämnar Sverige.

Prop. 2025/26:263 Bilaga 4

Lydelse enligt prop. 2025/26:145

Föreslagen lydelse

5 §4

3	Senaste lydelse 2023:735.	237
4	Senaste lydelse 2026:000.	237

Prop. 2025/26:263 Bilaga 4

Lydelse enligt lagrådsremissen Föreslagen lydelse Utmönstring av permanent uppe-

hållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt

8 §5

Migrationsverket och Polismyndigheten får fotografera en utlänning och, om utlänningen har fyllt sex år, ta hans eller hennes fingeravtryck om

1.utlänningen inte kan styrka sin identitet när han eller hon kommer till Sverige,

2.biometriska uppgifter ska tas i enlighet med artikel 15.1, 18.1, 18.2, 20.1, 22.1, 23.1, 24.1 eller 26.1 i Eurodacförordningen,

3. det finns grund för att besluta	3. det finns grund för att besluta
om förvar, eller	om förvar,
4. varken utlänningens identitet	4. varken utlänningens identitet
eller rätt att vistas i Sverige kan	eller rätt att vistas i Sverige kan
klarläggas vid en kontroll enligt	klarläggas vid en kontroll enligt
9 §.	9 §, eller
	5. det behövs i ett ärende om
	avvisning eller utvisning.

I de fall som avses i artiklarna 18.1, 18.2 och 20.1 i Eurodacförordningen får även en utlandsmyndighet ta fotografi och fingeravtryck enligt första stycket 2.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	8 a §6

En utlänning som ansöker om uppehållstillstånd är skyldig att låta Migrationsverket, en utlandsmyndighet eller Regeringskansliet fotografera honom eller henne och ta hans eller hennes fingeravtryck. Samma skyldighet gäller om bevis om uppehållstillstånd (uppehållstillståndskort) ska utfärdas enligt rådets förordning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredje land av annan anledning än att en utlänning ansöker om uppehållstillstånd.

	Skyldigheten att låta en myndighet ta fingeravtryck gäller inte om
	utlänningen är under sex år eller om det är fysiskt omöjligt för utlänningen
	att lämna fingeravtryck. Den gäller inte heller om utlänningen omfattas av
	avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena
	sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer.
	Ett	fotografi	och	två	Ett	fotografi	och	två
	fingeravtryck ska		sparas	i ett	fingeravtryck ska		sparas	i ett
	lagringsmedium i		uppehållstill-
238	5 Senaste lydelse 2026:000.
238	6 Senaste lydelse 2022:242.

lagringsmedium i uppehållstill- Prop. 2025/26:263 ståndskortet.Bilaga 4

ståndskortet. Fingeravtryck som inte sparats i ett sådant medium och de biometriska data som tas fram ur fingeravtrycken och ur

fotografiet ska omedelbart

förstörasnär

uppehållstillståndskortet har lämnats ut eller ärendet om uppehållstillstånd har avgjorts utan att utlänningen har beviljats uppehållstillstånd.

8 k §
När ett	uppehållstillståndskort,
ett uppehållskort,			ett	permanent
uppehållskort,		ett		bevis	om
uppehållsstatus eller ett bevis för
gränsarbetare ska lämnas ut till en
utlänning	får	Migrationsverket
fotografera	utlänningen och,				om
han eller hon har fyllt sex år, ta
hans eller hennes fingeravtryck om
identiteten inte kan klarläggas på
annat sätt.
En utlänning som innehar ett
sådant kort eller bevis som avses i
första stycket är skyldig att lämna
över det till Migrationsverket, när
ett nytt kort eller bevis ska lämnas
ut, för kontroll av att de fotografier
och de fingeravtryck som tagits
enligt första stycket motsvarar de
uppgifter som finns sparade i ett
lagringsmedium		i	kortet		eller
beviset.
Om en kontroll enligt andra
stycket inte kan genomföras får
Migrationsverket kontrollera om de
fotografier och		fingeravtryck			som
tagits enligt första stycket mot-
svarar de uppgifter som finns
sparade i register som förs enligt
15 §	utlänningsdatalagen
(2016:27).
Fotografier och			fingeravtryck
samt biometriska data som tagits
fram i samband med en kontroll ska
omedelbart	förstöras			efter	kon-	239

Prop. 2025/26:263 Bilaga 4

240

trollen.	Fotografier	och
fingeravtryck	som inte motsvarar

de uppgifter som finns sparade i ett lagringsmedium i kortet eller beviset eller i register som förs enligt 15 § utlänningsdatalagen ska dock inte förstöras.

8 l §

Om identiteten på den som har inställt sig vid en muntlig utredning av rätten till uppehållstillstånd inte kan klarläggas på annat sätt får Migrationsverket fotografera den

som har ansökt om uppehållstillstånd och, om han eller hon har fyllt sex år, ta hans eller hennes fingeravtryck, och kontrollera om fotografierna och fingeravtrycken motsvarar de uppgifter som finns sparade i register som förs enligt 15 § utlänningsdatalagen (2016:27).

Fotografier och fingeravtryck samt biometriska data som tagits fram i samband med en kontroll ska

omedelbart förstöras efter

kontrollen. Fotografier och fingeravtryck som inte motsvarar de uppgifter som finns sparade i register som förs enligt 15 § utlänningsdatalagen ska dock inte förstöras.

			9 §7
En utlänning som vistas i Sverige				En utlänning som vistas i Sverige
är skyldig att på begäran av en				är skyldig att på begäran av en
polisman överlämna		pass	eller	polisman överlämna			pass	eller
andra handlingar som visar att han				andra handlingar som visar att han
eller hon har rätt att uppehålla sig i				eller hon har rätt att uppehålla sig i
Sverige.	Utlänningen	är	också	Sverige. En utlänning är också
skyldig att efter kallelse av				skyldig att efter kallelse av
Migrationsverket			eller	Polismyndigheten komma				till
Polismyndigheten komma			till	myndigheten och lämna uppgifter
verket	eller myndigheten		och	om sin vistelse här i landet. Om
lämna uppgifter om sin vistelse här				utlänningen inte gör det, får han
i landet. Om utlänningen inte gör				eller	hon	hämtas	genom
det, får han eller hon hämtas genom				Polismyndighetens försorg. Om det

7Senaste lydelse 2023:735.

En utlänning är skyldig att stanna kvar för utredning i samband med in- eller utresekontroll enligt kodexen om Schengengränserna eller i samband med kallelse, medtagande eller hämtning enligt 9 §, dock inte längre än nödvändigt och inte i något fall längre än sex timmar. Detta gäller inte om ett beslut har meddelats om förvar enligt 10 kap. Om en utlänning har tagits med eller hämtats enligt 9 §, ska den tid som utlänningen är skyldig att En åtgärd enligt första eller andra stycket får vidtas endast om det finns anledning att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i landet. Vid bedömningen ska särskild hänsyn tas till iakttagelser på platsen och de uppgifter som Polismyndigheteneller Kustbevakningen förfogar över. En utlänning är skyldig att efter kallelse av Migrationsverket komma till verket och lämna uppgifter om sin vistelse här i landet. Utlänningen får hämtas till verket genom Polismyndighetens försorg under samma förut- sättningar som anges i första stycket.

Polismyndighetens försorg. Om det	på grund av en utlännings
på grund av en utlännings	personliga förhållanden eller av
personliga förhållanden eller av	någon annan anledning kan antas
någon annan anledning kan antas	att utlänningen inte skulle följa en
att utlänningen inte skulle följa en	kallelse, får han eller hon tas med
kallelse, får han eller hon tas med	för utredning eller hämtas utan
för utredning eller hämtas utan	föregående kallelse.
föregående kallelse.

Kustbevakningen ska medverka i Polismyndighetens kontroll- verksamhet enligt första stycket genom kontroll av och i anslutning till sjötrafiken. Kustbevakningen får även i annat fall biträda Polismyndigheten vid kontroll enligt första stycket. Om kontrollen utövas av Kustbevakningen ska pass eller andra handlingar överlämnas till tjänstemannen vid Kustbevakningen.

11 §8

8Senaste lydelse 2023:735.

Prop. 2025/26:263 Bilaga 4

241

Prop. 2025/26:263 Bilaga 4

stanna kvar beräknas från det att han eller hon kom till myndighetens lokaler.

En polisman får hålla kvar en utlänning som vägrar att stanna kvar för utredning.

Omhändertagande och undersökning av elektronisk kommunikationsutrustning

19 §

som kan antas innehålla information om hans eller hennes identitet.

Utrustningen får vara omhändertagen enbart så länge det finns skäl för åtgärden, dock som längst under tid som det pågår en åtgärd enligt 9 eller 11 §.

	20 §
	Om en utlänning, som ansöker
	om	uppehållstillstånd				eller
	internationellt skydd när han eller
	hon kommer till Sverige eller
	därefter, inte kan göra sannolikt att
	den uppgivna identiteten är riktig
	får	Migrationsverket				eller
	Polismyndigheten			besluta		att
	omhänderta				elektronisk
	kommunikationsutrustning					för
	undersökning		om		rätten	till
	uppehållstillstånd					eller
	internationellt		skydd		inte	kan
	bedömas ändå. Beslutet får endast
	avse	utrustning	som		utlänningen
	har i sin besittning, som sannolikt
	har använts av honom eller henne
242	och	som kan		antas innehålla

information om hans eller hennes identitet.

Utrustningen får vara omhändertagen enbart så länge det finns skäl för åtgärden, dock som längst i tre månader.

21 §

När ett beslut om avvisning eller utvisning ska verkställas får den verkställande myndigheten besluta

att omhänderta elektronisk

kommunikationsutrustning för undersökning om det är nödvändigt för att beslutet ska kunna verkställas. Ett beslut om omhändertagande får endast avse utrustning som utlänningen har i sin besittning, som sannolikt har använts av honom eller henne och

som kan antas innehålla information om hans eller hennes identitet.

Utrustningen får vara omhändertagen enbart så länge det finns skäl för åtgärden, dock som längst i tre månader.

22 §

Ett beslut om omhändertagande enligt 19, 20 eller 21 § gäller omedelbart.

23 §

En myndighet som har beslutat om omhändertagande enligt 19, 20 eller 21 § får undersöka den

elektroniska kommunikations-

utrustningen och sådana

avläsningsbara informations- system som sannolikt har använts av utlänningen och som kan nås via utrustningen för att söka efter handlingar som kan bidra till att klarlägga utlänningens identitet. Handlingar som påträffas vid undersökningen får kopieras.

Undersökningen får dock inte avse sådana uppgifter som enligt

27kap. 2 § rättegångsbalken hindrar beslag. Handlingar som

Prop. 2025/26:263 Bilaga 4

243

Prop. 2025/26:263 Bilaga 4

244

inte får undersökas får inte heller kopieras.

24 §

Kopior som har framställts med stöd av 23 § och som inte har betydelse för att klarlägga utlänningens identitet ska förstöras så snart som möjligt, dock senast i samband med att åtgärder enligt 9 eller 11 § eller ärendet om uppehållstillstånd, internationellt skydd eller om verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning avslutas.

En kopia ska omedelbart förstöras i de delar som den omfattas av ett förbud mot kopiering enligt 23 § andra stycket.

25 §

Migrationsverket får begära hjälp av Polismyndigheten med att genomföra den undersökning som avses i 23 §. Vid undersökningen gäller 24 §.

Kopior som Polismyndigheten framställt vid undersökningen ska överlämnas till Migrationsverket.

26 §

Om en utlänning inte medverkar till att överlämna elektronisk kommunikationsutrustning som kan omhändertas enligt 19, 20 eller 21 § får en polisman eller tjänsteman vid Kustbevakningen, i den utsträckning det behövs för att söka efter sådan utrustning, kroppsvisitera utlänningen och undersöka hans eller hennes bagage, handresgods, handväskor och liknande, om det kan antas att utlänningen har sådan utrustning med sig. Vid en sådan åtgärd gäller 2 § tredje–femte styckena.

27 §

Om det, sedan ett beslut enligt 19, 20 eller 21 § har fattats, finns anledning att anta att utlänningen

har möjlighet att genom biometrisk				Prop. 2025/26:263
autentisering	öppna		den	Bilaga 4
elektroniska	kommunikations-
utrustningen eller		avläsningsbara
informationssystem		som kan	nås
via utrustningen är han eller hon
skyldig att på tillsägelse medverka
till detta, om en undersökning
enligt 23 § annars försvåras. Om
han eller hon vägrar får en
polisman eller	tjänsteman		vid
Kustbevakningen		genomföra
autentiseringen.

28 §

En undersökning enligt 23 § ska protokollföras. I protokollet ska det anges

–vem som har beslutat om omhändertagande och undersök- ning,

–i förekommande fall, vilka åtgärder som har vidtagits enligt 26 eller 27 § och vem som har beslutat om dessa,

–ändamålet med under- sökningen,

–när undersökningen på- börjades och avslutades, och

–vad som i övrigt förekommit vid undersökningen.

Hjälp av Polismyndigheten för att verkställa ett beslut

10 §

Om en utlänning vägrar att följa ett beslut som Migrationsverket har fattat med stöd av 4, 5, 6, 8 eller 9 §, får verket begära hjälp av Polismyndigheten för att verkställa beslutet.

29 §9

Om en utlänning vägrar att följa ett beslut som Migrationsverket har fattat med stöd av 4, 5, 6, 8, 9, 20 eller 21 §, får verket begära hjälp av Polismyndigheten för att verkställa beslutet.

9 Senaste lydelse av tidigare 9 kap. 10 § 2014:655.

245

Prop. 2025/26:263 Bilaga 4

12 kap.

Avvisning och utvisning av utlänning som dömts till fängelse m.m.

Avvisning och utvisning vid utlämning eller överlämnande

8 b §10

Om det har inletts ett förfarande för att en utlänning ska utlämnas eller överlämnas till en annan stat eller till en internationell domstol eller tribunal för att lagföras eller

avtjäna en frihetsberövande påföljd, får ett beslut om att avvisa eller utvisa utlänningen inte verkställas förrän förfarandet för utlämning eller överlämnande har avslutats genom ett beslut som har fått laga kraft och som innebär att utlänningen inte ska utlämnas eller överlämnas.

Avvisning och utvisning av en utlänning som är misstänkt för brott eller har dömts till fängelse

9 §

Har allmänt åtal väckts mot utlänningen, får ett beslut om avvisning eller utvisning inte verkställas förrän åtalet har prövats slutligt eller åtalet har lagts ned.

Om en förundersökning har inletts mot en utlänning om brott för vilket fängelse är föreskrivet, får ett beslut om att avvisa eller utvisa utlänningen inte verkställas förrän förundersökningen har lagts ned eller avslutats utan att allmänt åtal har väckts.

246	10 Tidigare 12 kap. 8 b § upphävd genom 2026:000.

Lydelse enligt lagrådsremissen Föreslagen lydelse

Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt

13kap. 10 §11

Ett beslut ska vara skriftligt och innehålla de skäl som ligger till grund för beslutet om det avser

–uppehållsrätt,

–resedokument,

–uppehållstillstånd,

–arbetstillstånd,

–flyktingförklaring,

–ställning som varaktigt bosatt i Sverige,

–avvisning eller utvisning,

–återreseförbud,

–upphävande av allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott,

–förlängning eller upphävande av tidsfrist för frivillig avresa,

–inhibition av verkställigheten,

–anmälningsskyldighet,

–förvar eller uppsikt,

– kroppsvisitation, eller	– kroppsvisitation,
– rumsvisitation.	– rumsvisitation, eller
	– omhändertagande av elektro-

nisk kommunikationsutrustning.

Prop. 2025/26:263 Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 kap.

Omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning

7 a §

Beslut om att omhänderta elektro-

nisk kommunikationsutrustning enligt 9 kap. 19, 20 eller 21 § får

11 Senaste lydelse 2026:000.

247

Prop. 2025/26:263 Bilaga 4

248

överklagas till en migrations- domstol.

17kap. 6 §

När det finns anledning att anta att en utlänning saknar rätt att

vistas i Sverige ska Arbetsförmedlingen, Försäkrings-

kassan,Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten,

Pensionsmyndighetenoch Skatteverket, på eget initiativ, lämna följande uppgifter som de förfogar över till Polismyndigheten:

1.utlänningens namn, födelsetid och medborgarskap,

2.utlänningens personnummer,

samordningsnummer, dossier- nummer hos Migrationsverket eller motsvarande nummer,

3.utlänningens bostadsadress eller annan uppgift om var

utlänningen varaktigt eller regelbundet vistas,

4.utlänningens telefonnummer, e-postadress eller annan jämförbar kontaktuppgift,

5.uppgift om att myndigheten har utländska handlingar om utlänning- ens identitet, och

6.de omständigheter som ligger till grund för myndighetens antagande att utlänningen saknar rätt att vistas i landet.

De uppgifter som avses i första stycket ska inte lämnas om det är uppenbart obehövligt.

7 §

Om uppgifterna i en underrättelse enligt 6 § är av betydelse för ett ärende som hanteras eller ska

hanteras av Migrationsverket eller					Prop. 2025/26:263
Säkerhetspolisen ska Polismyndig-					Bilaga 4
heten lämna uppgifterna vidare till
den berörda myndigheten.
8 §
Arbetsförmedlingen, Ekobrotts-
myndigheten,		Försäkringskassan,
Kriminalvården,			Kronofogde-
myndigheten,		Pensionsmyndig-
heten, Skatteverket och Åklagar-
myndigheten ska lämna de uppgifter
som behövs för att utreda en
utlännings rätt att vistas i Sverige
eller för att verkställa ett beslut om
avvisning	eller		utvisning,	om
Migrationsverket,				Polis-
myndigheten eller Säkerhetspolisen
begär det.
Första	stycket		gäller	inte
uppgifter som omfattas av sekretess
enligt 17 kap. 1 och 2 §§, 18 kap. 1–
3 §§, 24 kap. 8 §, 25 kap. 1–8 och
15 §§, 28 kap. 2 § samt 40 kap. 5 §
offentlighets-		och	sekretesslagen
(2009:400).

18kap. 2 b §

I mål och ärenden som rör överklagande av Polismyndig- hetens beslut om avvisning ska det på utlänningens begäran förordnas

ett offentligt biträde, om utlänningen befinner sig i Sverige och överklagandet inte saknar rimliga utsikter till framgång.

Första stycket gäller inte om utlänningen genom avvisnings- beslutet har nekats att resa in i landet.

Denna lag träder i kraft den 13 juli 2026.

249

Prop. 2025/26:263 Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i utlänningsdatalagen (2016:27)

Härigenom föreskrivs att 15 och 20 §§ utlänningsdatalagen (2016:27) ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt	lagrådsremissen			Föreslagen lydelse
Utmönstring	av	permanent
uppehållstillstånd och		anpassning
av svensk rätt till EU:s migrations-
och asylpakt
			15 §1
Migrationsverket		får	föra	Migrationsverket	får	föra
separata register över fingeravtryck				separata register över fingeravtryck
och fotografier som tas med stöd av				och fotografier som tas med stöd av
9 kap. 8 och 8 h §§ utlänningslagen				9 kap. 8, 8 a, 8 h, 8 k och 8 l §§
(2005:716).				utlänningslagen (2005:716)		samt
				13 f § lagen (2001:82) om svenskt
				medborgarskap.

Med begränsning av de ändamål som annars gäller enligt 11 och 13 §§ får uppgifter om fingeravtryck eller fotografier i registren användas endast

1. vid prövning av ansökningar					1. i	ärenden	om	uppehållstill-
om internationellt skydd med stöd					stånd och vid prövning av
av Europaparlamentets och rådets					ansökningar om			internationellt
förordning (EU) 2024/1347 av den					skydd med stöd av Europaparla-
14 maj 2024 om normer för när					mentets och rådets förordning (EU)
tredjelandsmedborgare				eller	2024/1347 av den 14 maj 2024 om
statslösa	personer		ska	anses	normer för när tredjelands-
berättigade	till		internationellt		medborgare eller statslösa personer
skydd, för en enhetlig status för					ska	anses	berättigade			till
flyktingar	eller	personer		som	internationellt		skydd,		för	en
uppfyller kraven för att betecknas					enhetlig status för flyktingar eller
som subsidiärt		skyddsbehövande			personer som uppfyller kraven för
och för innehållet i det beviljade					att	betecknas	som		subsidiärt
skyddet, om ändring av rådets					skyddsbehövande			och		för
direktiv 2003/109/EG och om upp-					innehållet i det beviljade skyddet,
hävande av Europaparlamentets					om ändring av rådets direktiv
och rådets direktiv 2011/95/EU,					2003/109/EG och om upphävande
					av Europaparlamentets och rådets
					direktiv 2011/95/EU,

2.i ärenden om avvisning och utvisning,

3.i testverksamhet,

4.om det behövs för att kontrollera identiteten av en person på ett fotografi som kommit in till Migrationsverket,


	5. om det	behövs		för	att	5. om det	behövs		för	att
	Migrationsverket		ska	kunna		Migrationsverket		ska	kunna
	kontrollera ett	fingeravtryck			mot	kontrollera ett	fingeravtryck			eller
250	1 Senaste lydelse 2026:000.

biometriregister

som förs

enligt

ett fotografi mot

biometriregister

lagen

(2018:1693)

polisens

som förs enligt lagen (2018:1693)

behandling

personuppgifter

polisens

behandling

inom brottsdatalagens område,

personuppgifter

inom

brottsdatalagens område,

6. vid kontroll av utlänningar under vistelsen i Sverige,

7. om det behövs för att Polis-

myndigheten

ska kunna

jämföra

myndigheten ska

kunna

jämföra

fingeravtryck

eller

fotografier i

fingeravtryck

eller

fotografier i

registren enligt 6 a kap. lagen om

polisens behandling av personupp-

gifter

inom

brottsdatalagens

gifter

inom

brottsdatalagens

område, eller

område,

8. vid identifiering eller verifie-

ring av identitet enligt artikel 14

och säkerhetskontroll enligt artikel

15 i Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) 2024/1356 av den

14 maj 2024 om införande av

screening

tredjelandsmedbor-

screening

tredjelandsmedbor-

gare vid de yttre gränserna och om

ändring av förordningarna (EG) nr

767/2008,

(EU)

2017/2226,

(EU)

767/2008,

(EU) 2017/2226, (EU)

2018/1240 och (EU) 2019/817.

2018/1240 och (EU) 2019/817,

9. i

ärenden

svenskt

medborgarskap,

10. om det behövs för att uppfylla

kraven enligt Europaparlamentets

och

rådets

förordning

(EU)

2018/1860 av den 28 november

2018 om användning av Schengens

informationssystem

för

återvändande

tredjelands-

medborgare som vistas olagligt i

medlemsstaterna

eller

Europa-

parlamentets och rådets förordning

(EU)

2018/1861

den

28 november 2018 om inrättande,

drift och användning av Schengens

informationssystem

(SIS)

på

området in- och utresekontroller,

om ändring av konventionen om

tillämpning av Schengenavtalet och

om ändring och upphävande av

förordning (EG) nr 1987/2006,

11. om

det

behövs

för

att

verifiera en utlännings identitet vid

kontroller som görs enligt 9 kap.

8 k eller 8 l § utlänningslagen eller

13 f §

lagen

svenskt

medborgarskap, eller

Prop. 2025/26:263 Bilaga 4

251

Prop. 2025/26:263 Bilaga 4

12. vid utfärdande av uppehålls- tillståndskort.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela

1.ytterligare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i registren över fingeravtryck och fotografier, och

2.föreskrifter om gallring.

					20 §2
Polismyndigheten har rätt att ta					Polismyndigheten		och
del	av personuppgifter			som	Säkerhetspolisen har rätt att ta del
Migrationsverket		behandlar		enligt	av	personuppgifter	som
11 eller 15 § vid direktåtkomst					Migrationsverket behandlar enligt
enligt 19 §. Säkerhetspolisen och					11	eller 15 § vid direktåtkomst
utlandsmyndigheterna				har	enligt 19 §. Utlandsmyndigheterna
motsvarande		rätt	att	vid	har motsvarande rätt att vid
direktåtkomst ta del av uppgifter					direktåtkomst ta del av uppgifter
som	Migrationsverket		behandlar		som	Migrationsverket	behandlar
enligt 11 §.					enligt 11 §.

Om det finns skäl för det ska Migrationsverket på eget initiativ lämna uppgifter som avses i andra stycket andra meningen till Polismyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 13 juli 2026.

252	2 Senaste lydelse 2026:000.

Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10 § och 5 kap. 1 § lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område ska ha följande lydelse.

Prop. 2025/26:263 Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2kap. 10 §1


Migrationsverket		har,	trots	Migrationsverket				har,	trots
sekretess enligt 21 kap. 3 § första				sekretess enligt 21 kap. 3 § första
stycket och 35 kap. 1 §				stycket	och		35	kap.	1 §
offentlighets- och sekretesslagen				offentlighets-			och sekretesslagen
(2009:400), rätt att ta del av				(2009:400), rätt att ta del av
uppgifter i biometriregister			som	uppgifter	i	biometriregister			som
förs enligt 5 kap., om verket				förs enligt 5 kap., om verket
behöver	uppgifterna	för	att	behöver	uppgifterna			för	att
kontrollera	fingeravtryck		som	kontrollera		fingeravtryck			eller
tagits där.				fotografier som tagits där.

5kap. 1 §2

Polismyndigheten får föra

–ett biometriregister över misstänkta,

–ett biometriregister över dömda, och

–ett biometriregister över spår.

I biometriregistren får uppgifter behandlas i syfte att

1.förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet,

2.utreda eller lagföra brott,

3.fullgöra förpliktelser som följer av internationella åtaganden,

4.underlätta identifiering av avlidna personer, och

5. kontrollera fingeravtryck som		5. kontrollera fingeravtryck eller
Migrationsverket	har tagit enligt	fotografier som	Migrationsverket
9 kap. 8 §	utlänningslagen	har tagit enligt 9 kap. 8 eller 8 a §
(2005:716).		utlänningslagen	(2005:716) eller
		13 f § lagen (2001:82) om svenskt
		medborgarskap.

I lagen (2014:400) om Polismyndighetens elimineringsdatabas finns bestämmelser om elimineringsdatabasen.

Denna lag träder i kraft den 13 juli 2026.

1Senaste lydelse 2025:135.

2 Senaste lydelse 2025:135.

253

Prop. 2025/26:263 Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i lagen (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar

dels att 5 kap. 27 § och 6 kap. 9 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas sju nya paragrafer, 5 kap. 31–36 §§ och 7 kap.

6 a §, och närmast före 7 kap. 6 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

			5 kap.
			27 §
För att söka efter en utlännings				För att söka efter en utlännings
pass	eller	andra	identitets-	pass	eller	andra	identitets-
handlingar får husrannsakan göras				handlingar eller sådan elektronisk
hos	utlänningen. Utlänningen får			kommunikationsutrustning				som
också kroppsvisiteras i detta syfte.				avses i 31 § får husrannsakan göras
				hos	utlänningen. Utlänningen			får
				också kroppsvisiteras i detta syfte.

Säkerhetspolisen får fatta ett beslut om en sådan åtgärd. Om Polismyndigheten har fått i uppdrag att verkställa ett beslut om utvisning får även den fatta ett sådant beslut.

I fråga om sådana åtgärder gäller i övrigt 28 kap. rättegångsbalken. Det som sägs om den som är skäligen misstänkt ska då i stället avse utlänningen.

254

31 §

När utvisning enligt denna lag kan komma i fråga får

Säkerhetspolisen, Polismyndig-

heten eller Migrationsverket besluta att omhänderta elektronisk

kommunikationsutrustning för

undersökning, om det är nödvändigt för att verkställa utvisningsbeslutet. Beslutet får endast avse utrustning som utlänningen har i sin besittning, som sannolikt har använts av honom eller henne och som kan antas innehålla information om hans eller hennes identitet. Beslutet

om omhändertagande gäller omedelbart.

Om utlänningen inte samarbetar får Migrationsverket begära hjälp av Polismyndigheten med att verkställa beslutet.

Utrustningen får vara omhändertagen enbart så länge det finns skäl för åtgärden, dock som längst i tre månader.

32 §

Den myndighet som har beslutat om omhändertagande enligt 31 § får undersöka den elektroniska kommunikationsutrustningen och sådana avläsningsbara informat- ionssystem som sannolikt har använts av utlänningen och som kan nås via utrustningen för att söka efter handlingar som kan bidra till att klarlägga hans eller hennes identitet. Handlingar som påträffas vid undersökningen får kopieras.

Undersökningen får dock inte avse sådana uppgifter som enligt

27kap. 2 § rättegångsbalken hindrar beslag. Handlingar som inte får undersökas får inte heller kopieras.

33 §

En kopia ska omedelbart för- störas i de delar som den omfattas av ett förbud mot kopiering enligt 32 § andra stycket.

34 §

Migrationsverket får begära hjälp av Polismyndigheten eller

Säkerhetspolisen med att genomföra den undersökning som avses i 32 §. Vid undersökningen gäller det som sägs i 33 §.

Kopior som Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen framställt vid undersökningen ska överlämnas till Migrationsverket.

Prop. 2025/26:263 Bilaga 4

255

Prop. 2025/26:263 Bilaga 4

256

35 §

Om det, sedan ett beslut enligt 31 § har fattats, finns anledning att anta att utlänningen har möjlighet att genom biometrisk autentisering

öppna den elektroniska kommunikationsutrustningen eller

avläsningsbara informations- system som kan nås via utrustningen är han eller hon skyldig att på tillsägelse medverka till detta, om en undersökning enligt 32 § annars försvåras. Om han eller hon vägrar får en polisman genomföra autenti- seringen.

36 §

En undersökning enligt 32 § ska protokollföras. I protokollet ska det anges

– vem som har beslutat om

omhändertagandeoch undersökning,

– i förekommande fall, vilka åtgärder som har vidtagits enligt 35 § och vem som har beslutat om dessa,

– ändamålet med undersök- ningen,

– när undersökningen påbörja- des och avslutades, och

– vad som i övrigt förekommit vid undersökningen.

6kap. 9 §


Det som sägs i 17 kap. 1 och 2 §§			Det som sägs i 17 kap. 1, 2 och
utlänningslagen	(2005:716) om		8 §§	utlänningslagen (2005:716)
skyldighet för socialnämnden och			om	skyldighet		för	vissa
hälso- och sjukvårdsmyndighet att i			myndigheter att i vissa fall lämna ut
vissa fall lämna ut uppgifter gäller			uppgifter gäller även i mål och
även i mål och ärenden enligt denna			ärenden		enligt	denna	lag.
lag. Skyldigheten att		lämna	Skyldigheten att			lämna uppgifter
uppgifter enligt 17 kap. 1 §			enligt 17 kap. 1 § utlänningslagen
utlänningslagen	gäller	också i	gäller också i förhållande till
förhållande till regeringen.			regeringen.

7 kap.	Prop. 2025/26:263
	Bilaga 4

Vissa beslut om omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning

6 a §

Beslut att omhänderta

elektronisk kommunikations- utrustning enligt 5 kap. 31 § får

överklagas till Migrations- överdomstolen.

Denna lag träder i kraft den 13 juli 2026.

257

Prop. 2025/26:263 Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i lagen (2026:000) om ändring i lagen (2025:945) om ändring i utlänningsdatalagen (2016:27)

Lydelse enligt lagrådsremissen Föreslagen lydelse

Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt

		15 §
Migrationsverket	får	föra	Migrationsverket	får	föra
separata register över fingeravtryck			separata register över fingeravtryck
och fotografier som tas med stöd av			och fotografier som tas med stöd av
9 kap. 8, 8 h och 8 j §§			9 kap. 8, 8 a, 8 h, 8 j, 8 k och 8 l §§
utlänningslagen (2005:716).			utlänningslagen (2005:716)		samt
			13 f § lagen (2001:82) om svenskt
			medborgarskap.

Med begränsning av de ändamål som annars gäller enligt 11 och 13 §§ får uppgifter om fingeravtryck eller fotografier i registren användas endast

vid prövning av ansökningar

1. i

ärenden

uppehålls-

om internationellt skydd med stöd

tillstånd och vid prövning av

av Europaparlamentets och rådets

ansökningar

internationellt

förordning (EU) 2024/1347 av den

skydd

med

stöd

14 maj 2024 om normer för när

Europaparlamentets

och

rådets

tredjelandsmedborgare

eller

förordning (EU) 2024/1347 av den

statslösa

personer ska

anses

14 maj 2024 om normer för när

berättigade

till

internationellt

tredjelandsmedborgare

eller

skydd, för en enhetlig status för

statslösa

personer

ska

anses

flyktingar

eller

personer

som

berättigade

till

internationellt

uppfyller kraven för att betecknas

skydd, för en enhetlig status för

som

subsidiärt skyddsbehövande

flyktingar

eller

personer

som

och för innehållet i det beviljade

uppfyller kraven för att betecknas

skyddet, om ändring av rådets

som subsidiärt skyddsbehövande

direktiv 2003/109/EG och

och för innehållet i det beviljade

upphävande

Europa-

skyddet, om ändring av rådets

parlamentets och

rådets

direktiv

2003/109/EG och

2011/95/EU,

upphävande

Europa-

parlamentets

och

rådets

direktiv

2011/95/EU,

2.i ärenden om avvisning och utvisning,

3.i testverksamhet,

4.om det behövs för att kontrollera identiteten av en person på ett fotografi som kommit in till Migrationsverket,

	5. om det behövs		för att	5. om det behövs		för att
258	Migrationsverket	ska	kunna	Migrationsverket	ska	kunna
258

kontrollera

ett

fingeravtryck

mot

kontrollera ett

fingeravtryck

eller

biometriregister

som förs

enligt

ett

fotografi mot

biometriregister

lagen (2018:1693)

polisens

som förs enligt lagen (2018:1693)

behandling

personuppgifter

polisens

behandling

inom brottsdatalagens område,

personuppgifter

inom

brottsdatalagens område,

6. vid kontroll av utlänningar under vistelsen i Sverige,

7. om

det

behövs

för

att

7. om

det

behövs

för

att

Polismyndigheten

ska

kunna

Polismyndigheten

ska

kunna

jämföra

fingeravtryck

eller

jämföra

fingeravtryck

eller

fotografier i registren enligt 6 a kap.

lagen om polisens behandling av

personuppgifter

inom

personuppgifter

inom

brottsdatalagens område, eller

brottsdatalagens område,

8. vid

identifiering

eller

8. vid

identifiering

eller

verifiering av identitet enligt artikel

14 och

säkerhetskontroll

enligt

och

säkerhetskontroll enligt

artikel 15 i Europaparlamentets och

rådets förordning (EU) 2024/1356

av den 14 maj 2024 om införande

screening

tredjelandsmedborgare vid de yttre

gränserna och om ändring av

förordningarna (EG) nr 767/2008,

(EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240

och (EU) 2019/817.

och (EU) 2019/817,

9. i

ärenden

svenskt

medborgarskap,

10. om det behövs för att uppfylla

kraven enligt Europaparlamentets

och

rådets

förordning

(EU)

2018/1860 av den 28 november

2018 om användning av Schengens

informationssystem

för

återvändande

tredjelands-

medborgare som vistas olagligt i

medlemsstaterna

eller

Europa-

parlamentets och rådets förordning

(EU)

2018/1861

den

28 november 2018 om inrättande,

drift och användning av Schengens

informationssystem

(SIS)

på

området in- och utresekontroller,

om ändring av konventionen om

tillämpning av Schengenavtalet och

om ändring och upphävande av

förordning (EG) nr 1987/2006,

11. om

det

behövs

för

att

verifiera en utlännings identitet vid

kontroller som görs enligt 9 kap.

8 k eller 8 l § utlänningslagen eller

Prop. 2025/26:263 Bilaga 4

259

Prop. 2025/26:263 Bilaga 4

260

13 f §	lagen	om	svenskt
medborgarskap, eller
12. vid	utfärdande		av
uppehållstillståndskort.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela

1.ytterligare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i registren över fingeravtryck och fotografier, och

2.föreskrifter om gallring.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2026-04-14

Närvarande: F.d. justitieråden Gudmund Toijer och Mats Anderson samt justitierådet Marie Jönsson

Stärkt återvändandeverksamhet

Enligt en lagrådsremiss den 23 mars 2026 har regeringen (Justitiedepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1.lag om ändring i rättegångsbalken,

2.lag om ändring i lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap,

3.lag om ändring i utlänningslagen (2005:716),

4.lag om ändring i utlänningsdatalagen (2016:27),

5.lag om ändring i lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område,

6.lag om ändring i lagen (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar,

7.lag om ändring i lagen (2026:000) om ändring i lagen (2025:945) om ändring i utlänningsdatalagen (2016:27).

Prop. 2025/26:263 Bilaga 5

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Hanna Bergendahl och Kristofer Persson Kärki.

Förslagen föranleder följande yttrande.

Allmänt

I lagrådsremissen finns det förslag som syftar till att effektivisera återvändandearbetet. Förslagen innebär bland annat att vissa myndigheter på eget initiativ ska lämna uppgifter om en utlänning till Polismyndigheten om det finns anledning att anta att utlänningen inte har rätt att vistas i Sverige. Möjligheterna att klarlägga en utlännings identitet utökas, t.ex. ges en polisman ytterligare möjlighet att kroppsvisitera och undersöka bagage, handväskor och liknande om det kan antas att utlänningen har identitetshandlingar med sig. Kustbevakningen, Migrationsverket, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen ges möjlighet att omhänderta och genomsöka en utlännings mobiltelefon och annan elektronisk kommunikationsutrustning om den kan antas innehålla information om utlänningens identitet. Vidare föreslås att fingeravtryck och fotografier ska få användas i större utsträckning än idag.

De föreslagna åtgärderna är ofta av integritetskänslig karaktär och måste användas under reglerade former och på ett rättssäkert sätt.

Flera av de aktuella paragraferna omfattas samtidigt av ändringar som
behandlas i en annan lagrådsremiss (Utmönstring av permanent uppehålls-	261
	261

Prop. 2025/26:263 Bilaga 5

262

tillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt). Förslagen i den här remissen bygger i de delarna på den föreslagna lydelsen enligt den andra, nu nämnda lagrådsremissen. Men i övrigt är det alltså fråga om två separata lagstiftningsprodukter.

Lagrådet utgår i det här yttrandet från den lydelse och den rättsliga struktur som föreslås i fråga om återvändandeverksamheten. Om paragrafernas lydelse eller disposition kommer att ändras med anledning av lagråds- granskningen av remissen om utmönstring av permanent uppehålls- tillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt, kan andra synpunkter och avvägningar bli aktuella också när det gäller återvändandeverksamheten, något som alltså inte är möjligt för Lagrådet att ta hänsyn till i det här yttrandet.

Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

23 kap. 4 b §

Av förslaget framgår att en åklagare får lägga ned en förundersökning bland annat under förutsättningen att den misstänkte ska avvisas eller utvisas till följd av ett beslut som får verkställas. Av förslaget till 12 kap. 9 § andra stycket utlänningslagen framgår emellertid att avvisnings- och utvisningsbeslut ofta inte får verkställas just på grund av en pågående förundersökning.

De båda bestämmelserna synes inte vara samordnade. Avsikten med aktuell paragraf får antas vara att förundersökningen i sig inte ska hindra en nedläggning om övriga förutsättningar är uppfyllda. Paragrafen bör ses över i lagtekniskt hänseende.

Förslaget till lag om ändring i lagen om svenskt medborgarskap

13 f §

I första stycket ges en möjlighet för den myndighet som ska pröva ärendet att ta en utlännings fotografi och fingeravtryck. Av allmänmotiveringen framgår att fotografier och fingeravtryck i första hand bör få användas för kontroll mot uppgifter som finns lagrade i utlänningens uppehållstillstånd. Det framgår att det begränsar risken för att någon annan träder in i ärendet och att svenskt medborgarskap beviljas någon annan än den som har beviljats uppehållstillstånd. Vid föredragningen har upplysts om att syftet är att fotografierna och fingeravtrycken ska användas för kontroll av identiteten eller av kraven i de i prop. 2025/26:175 föreslagna 8 § 4, 11 § 4 och 12 § 4 gällande ett skötsamt och hederligt levnadssätt eller frånvaro av viss brottslighet (se även lagrådsremissen s. 130 f.).

Enligt Lagrådet bör syftet med bestämmelserna framgå av lagtexten.

Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen

9 kap.

4 a §

I paragrafen anges förutsättningarna för att omhänderta en utlännings pass eller andra identitetshandlingar med anledning av en inre utlännings- kontroll.

Enligt första stycket får Polismyndigheten eller Kustbevakningen, om det vid en kontroll enligt 9 § inte kan klarläggas att utlänningen har rätt att uppehålla sig i Sverige, besluta att i samband med kontrollen omhänderta utlänningens pass eller andra identitetshandlingar, om handlingarna har påträffats vid kontrollen. Så kan också ske om det finns anledning att anta att handlingarna finns i utlänningens besittning, något som enligt författningskommentaren förutsätter att det finns någon eller några konkreta omständigheter till stöd för att handlingarna finns på en viss plats; ett omhändertagande måste ske i fysiskt och tidsmässigt nära samband till den inre utlänningskontrollen. Det framgår också att paragrafen medför att Polismyndigheten kan företa husrannsakan för att söka efter den egendom som ska omhändertas om förutsättningarna i 20 § polislagen (1984:387) är uppfyllda.

Enligt Lagrådet kan paragrafens ordalydelse och författningskommentaren ge intryck av att omhändertagandet av handlingarna ska ske i direkt samband med kontrollen. Avsikten synes dock vara att det ska finnas ett tidsmässigt utrymme att eftersöka handlingarna. Lagrådet föreslår därför att första stycket formuleras enligt följande.

Om det vid en kontroll enligt 9 § inte kan klarläggas att utlänningen har rätt att uppehålla sig i Sverige, får Polismyndigheten eller Kustbevakningen besluta att utlänningens pass eller andra identitets- handlingar ska omhändertas i nära anslutning till kontrollen, om handlingarna har påträffats vid kontrollen eller om det finns anledning att anta att handlingarna finns i utlänningens besittning.

8 §

Paragrafen innehåller regler om identifiering. Förslaget bygger i fråga om utlänningens ålder på den lydelse som läggs fram i remissen om utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt och granskas därför inte av Lagrådet i det här ärendet (jfr vad som har sagts under rubriken Allmänt i det här yttrandet och vad som i det följande sägs i anslutning till 8 k §).

8 k §

Genom den föreslagna paragrafen införs en möjlighet för Migrationsverket att i vissa situationer ta en utlännings fotografi och fingeravtryck för verifiering av utlänningens identitet. I första hand blir det fråga om fotografering, men om identiteten inte kan kontrolleras på något annat sätt ska verket kunna ta fingeravtryck. Som förslaget får

Prop. 2025/26:263 Bilaga 5

263

Prop. 2025/26:263 Bilaga 5

264

förstås gäller inte någon lägsta ålder för fotografering. Däremot måste ett barn ha fyllt sex år för att fingeravtryck ska bli aktuella.

Lagrådet har i och för sig förståelse för att det exempelvis kan behöva säkerställas att den som använder ett uppehållstillståndskort verkligen är den person som har rätt att vistas i landet. I remissen redovisas också en avvägning mot den enskildes intresse av personlig integritet och hans eller hennes grundläggande fri- och rättigheter (avsnitt 7.7).

Det beskrivs emellertid inte hur Migrationsverket ska kunna använda sig av möjligheterna till identifiering när det är fråga om ett barn, kanske ett litet barn, och vilka särskilda avvägningar som då kan behöva göras. Möjligheten ställs sålunda inte i relation till Barnkonventionen eller till 1 kap. 10 § i lagen och vad som i den paragrafen sägs om att myndigheterna har att särskilt beakta vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver. Det kan tilläggas att åldersgränsen vid sex år i fråga om fingeravtryck inte har ställts upp av hänsyn till barnet; i stället synes motivet, efter vad som har upplysts vid föredragningen, vara att det är först vid ungefär sex års ålder som barnet har utvecklat särskiljbara fingeravtryck.

Avsikten synes visserligen vara att barnets bästa ska kunna beaktas i varje särskilt fall men enligt Lagrådets uppfattning är det angeläget att under det fortsatta lagstiftningsarbetet klargöra hur barnets intressen ska tillgodoses och konkretisera vad som i fråga om barn kan räknas som proportionerliga intrång i den personliga integriteten (jfr 1 kap. 8 §).

8 l §

Liksom i 8 k § föreslås här en möjlighet att kontrollera identiteten genom fotografi och fingeravtryck. Lagrådet får hänvisa till vad som har anförts i anslutning till 8 k §.

9 §

I första – tredje styckena finns bl.a. bestämmelser om inre utlännings- kontroll, det vill säga kontroll av att utlänningar som vistas i landet har rätt att uppehålla sig här. Fjärde stycket reglerar under vilka förutsättningar Migrationsverket får kalla eller låta hämta en utlänning till verket för att han eller hon där ska lämna uppgifter om sin vistelse här i landet.

I första stycket regleras dels en utlännings skyldighet att överlämna pass eller andra handlingar som visar att han eller hon har rätt att uppehålla sig i Sverige (första meningen), dels under vilka förutsättningar Polis- myndigheten får kalla, ta med eller hämta en utlänning till myndigheten för att han eller hon ska kunna lämna uppgifter om sin vistelse här i landet (andra – fjärde meningarna).

För att förtydliga att möjligheten att kalla och vid behov hämta en utlänning för utredning är en fristående åtgärd från kontrollåtgärden i första meningen ersätts ordet ”utlänningen” i andra meningen med orden ”en utlänning”. Enligt Lagrådets uppfattning skulle det bli än mer tydligt om andra – fjärde meningarna utgjorde ett eget andra stycke.

Enligt fjärde stycket är utlänning skyldig att efter kallelse av Migrationsverket komma till verket och lämna uppgifter om sin vistelse här i landet. Utlänningen får hämtas till verket genom Polismyndighetens försorg under samma förutsättningar som anges i första stycket.

Migrationsverkets möjlighet att vidta åtgärder enligt fjärde stycket utgör inte en inre utlänningskontroll. Enligt Lagrådet bör bestämmelsen regleras för sig i en egen paragraf och inte tillsammans med bestämmelserna om inre utlänningskontroll.

Vid en inre utlänningskontroll får utlänningen enligt tredje stycket hämtas genom Polismyndighetens försorg endast om det finns anledning att anta att utlänningen saknar rätt att vistas i landet. Det bör i det fortsatta lagstiftningsarbetet tydliggöras om den begränsningen även gäller vid hämtning till Migrationsverket enligt fjärde stycket.

11 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldigheten att stanna kvar för utredning. I första stycket finns en hänvisning till 10 kap. 1 och 2 §§. Hänvisningen till paragraferna tas nu bort och det hänvisas bara till 10 kap.

Vid föredragningen har upplysts om att 10 kap. genom förslag i lagrådsremissen Skärpta regler om uppsikt och förvar kommer att erhålla en annan utformning. Den ändringen är avsedd att träda i kraft först efter att förslagen i denna remiss träder i kraft. Det går därför inte att hänvisa till de nya motsvarande paragraferna.

Enligt Lagrådet bör hänvisningar till annan lagtext vara så precisa som möjligt. Lagrådet förordar därför att ändringen görs samtidigt med de förslag som föranleder ändringen för att hänvisningen även ska kunna omfatta vilka paragrafer som avses.

19 §

I paragrafen anges förutsättningarna för att tillfälligt omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning vid inre utlänningskontroll enligt 9 §. Enligt andra stycket får utrustningen vara omhändertagen enbart så länge som det finns skäl för åtgärden, dock som längst under tid som det pågår en åtgärd enligt 9 eller 11 §.

11 § reglerar skyldigheten för en utlänning att stanna kvar för utredning och bestämmelserna syftar inte till att reglera någon åtgärd. Enligt Lagrådets uppfattning bör hänvisningen därför begränsas till att avse 9 §.

20 §

I paragrafen anges förutsättningarna för att omhänderta och undersöka elektronisk kommunikationsutrustning i samband med att en utlänning ansöker om uppehållstillstånd eller internationellt skydd.

Enligt första stycket får Migrationsverket eller Polismyndigheten besluta om ett omhändertagande för undersökning när utlänningen kommer till

Prop. 2025/26:263 Bilaga 5

265

Prop. 2025/26:263 Bilaga 5

266

Sverige eller därefter, om han eller hon inte kan göra sannolikt att den identitet som uppgetts är riktig. Detta förutsätter dock att rätten till uppehållstillstånd eller internationellt skydd inte kan bedömas ändå. Beslutet får endast avse utrustning som utlänningen har i sin besittning, som sannolikt har använts av honom eller henne och som kan antas innehålla information om hans eller hennes identitet.

Av paragrafens andra stycke framgår att utrustningen får vara omhändertagen enbart så länge det finns skäl för åtgärden, dock som längst i tre månader.

Enligt författningskommentaren omfattar paragrafen all slags utrustning som kan användas för elektronisk kommunikation. Vanligen torde det handla om mobiltelefoner.

Som har framhållits i prop. 2021/22:131 innebär det ett långtgående ingrepp i enskilda individers rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens enligt bland annat artikel 8 i Europakonventionen att undersöka elektronisk kommunikations- utrustning, till exempel mobiltelefoner. Dessa rättigheter får dock, med stöd av lag, begränsas av skäl som gäller nationell säkerhet och förebyggande av oordning eller brott så länge regleringen är proportionerlig (a. prop. s. 150).

I 1 kap. 8 § andra stycket utlänningslagen finns vidare sedan augusti 2025 en uttrycklig reglering av proportionalitetsprincipen. Där framgår att en ingripande åtgärd endast får användas om den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig, ska den användas.

En aspekt på proportionaliteten är hur länge åtgärden får pågå. I det här sammanhanget är det värt att erinra sig att en mobiltelefon numera för många människor inte bara är ett sätt att kommunicera via telefonsamtal, sms, mejl och sociala medier utan även ett verktyg för att sköta betalningar, lagra biljetter och annat som behövs i tillvaron.

Som exempel på sådan information i en mobiltelefon som kan vara till hjälp i arbetet med att klarlägga en utlännings identitet har i lagstiftningsärendet nämnts bilder på pass, andra identitetshandlingar, betyg och andra handlingar som kan användas för att koppla en person till ett visst mottagarland. Det som ska undersökas är alltså om man i eller via utlänningens mobiltelefon kan anträffa information av detta slag.

Den föreslagna längsta tiden om tre månader, som har ifrågasatts av flera remissinstanser bland dem Integritetsskyddsmyndigheten, synes inte vara betingad av komplexiteten i själva undersökningen utan i första hand vara motiverad av väntetiderna hos Polismyndighetens forensiker eller tekniker (lagrådsremissen s. 101).

Det kan noteras att ett motsvarande omhändertagande med stöd av 19 §, som vidtas vid en inre utlänningskontroll enligt 9 §, får pågå som längst

den tid som åtgärden pågår, d.v.s. som längst sex timmar räknat från det att utlänningen kom till myndighetens lokaler, se förslag till 11 § andra stycket. Det kan vidare noteras att enligt 5 kap. 4 § lagen (2022:700) om kontroll av vissa utlänningar får en polisman under där angivna förutsättningar omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning för undersökning som längst 24 timmar. Syftet med en sådan åtgärd är inte i första hand enbart att fastställa utlänningens identitet utan att kartlägga hans eller hennes olika kontakter.

Mot den nu angivna bakgrunden måste den föreslagna paragrafen anses i alltför hög utsträckning öppna för omhändertaganden som i fråga om tiden inte kommer att uppfylla kraven på proportionalitet. För att motsvara rimliga krav på rättssäkerhet måste tidsaspekten regleras på ett mer strikt sätt. En tid om tre månader framstår inte som acceptabel, särskilt som den enbart förutsätter att det finns ”skäl” för åtgärden.

Det behövs mer allmänt en fördjupad analys av frågan. I det betänkande som ligger till grund för lagrådsremissen anförs helt kort att en begränsning av omhändertagandet till 24 timmar i praktiken innebär att någon undersökning av en tekniker eller forensiker inte skulle kunna genomföras men att en omhändertagandetid om högst tre månader bör ge myndigheterna viss tid att efterforska handlingar i utrustningen (SOU 2024:80 s. 398). Det är således en avsevärd skillnad mellan de två alternativ som ställs upp, något som inte närmare behandlas i remissen (jfr s. 101). Enligt Lagrådets mening bör så ske i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

21 §

Lagrådet har i anslutning till denna paragraf samma synpunkter som de som anförts i anslutning till 20 § och hänvisar till det där anförda.

24 §

I paragrafen hänvisas till åtgärder enligt 9 eller 11 §. Vad Lagrådet har anfört avseende 19 § andra stycket gör sig gällande även här.

27 §

Paragrafen anger förutsättningarna för att använda biometrisk autentisering i syfte att kunna genomföra en undersökning av utlänningens

elektroniska kommunikationsutrustning. Det ska enligt författningskommentaren vara fråga om elektronisk mätning av fysiska karaktärsdrag som fingeravtryck, näthinna eller ansiktsgeometri.

Som Lagrådet har uppfattat förslaget ska autentiseringen kunna avse även ett barn, som är ”skyldigt att på tillsägelse medverka” till att den elektroniska utrustningen kan öppnas, men som vägrar medverka. Framför allt när det gäller yngre barn framstår åtgärderna som relativt långtgående.

I författningskommentaren sägs kortfattat att principen om barnets bästa alltid ska beaktas och att särskilda hänsyn ska tas när polis eller Kustbevakningen överväger en åtgärd mot ett barn.

Prop. 2025/26:263 Bilaga 5

267

Prop. 2025/26:263 Bilaga 5

268

Det ligger enligt Lagrådets uppfattning i sakens natur att svårbedömda situationer kan uppkomma när paragrafen ska tillämpas i fråga om ett barn. Det framstår som angeläget att lagstiftaren under det fortsatta arbetet ytterligare utvecklar vad hänsynen till barnets bästa mer konkret kan innebära (jfr 1 kap. 10 §) och vad som gäller i fråga om proportionalitet (jfr 1 kap. 8 §).

28 §

Paragrafen innehåller regler om protokollföring av en undersökning enligt 23 §, dvs en sådan undersökning som får vidtas av omhändertagen elektronisk kommunikationsutrustning. I protokollet ska anges

–vem som har beslutat om omhändertagande och undersökning,

–i förekommande fall, vilka åtgärder som har vidtagits enligt 26 eller 27 § och vem som har beslutat om dessa,

–ändamålet med undersökningen,

–när undersökningen påbörjades och avslutades, och

–vad som i övrigt förekommit vid undersökningen.

Av författningskommentaren framgår att med ”vad som i övrigt förekommit vid undersökningen” avses exempelvis vilka avläsningsbara informationssystem som har undersökts, vem som har varit närvarande, vem som har genomfört undersökningen och om handlingar har kopierats.

Enligt Lagrådets uppfattning är det en väsentlig information vem som genomför undersökningen. Det bör därför anges särskilt att detta alltid ska framgå av protokollet.

Det framgår av 23 § att ändamålet med att genomföra undersökningen är att söka efter handlingar som kan bidra till att klarlägga utlänningens identitet. Lagrådets ifrågasätter därför om det särskilt behöver anges i protokollet.

Enligt Lagrådet bör paragrafen ges följande lydelse.

En undersökning enligt 23 § ska protokollföras. I protokollet ska anges

–vem som har beslutat om omhändertagande och undersökning,

–i förekommande fall, vilka åtgärder som har vidtagits enligt 26 eller 27 § och vem som har beslutat om dessa,

–vem som har genomfört undersökningen,

–vad som i övrigt förekommit vid undersökningen, och

–när undersökningen påbörjades och avslutades.

29 §

I paragrafen anges när Migrationsverket får begära hjälp av Polismyndigheten för att verkställa ett beslut. Det anges att så får ske om en utlänning vägrar att följa ett beslut som Migrationsverket har fattat med stöd av bland annat 9 §.

Av 9 § fjärde stycket framgår redan att utlänningen får hämtas till Migrationsverket genom Polismyndighetens försorg. Enligt Lagrådets

uppfattning framstår det som en dubbelreglering. Hänvisningen till 9 § bör därför tas bort.

14 kap. 7 a §

Paragrafen innehåller bestämmelser om att ett beslut att omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning får överklagas.

Av författningskommentaren framgår att prövningen kan omfatta både om åtgärden varit nödvändig för att uppnå det eftersträvade ändamålet och om den varit proportionerlig i det enskilda fallet. Det anges vidare att det dessutom finns möjlighet att inom ramen för överklagande av beslutet pröva frågan om det finns handlingar som inte får undersökas.

Enligt Lagrådets uppfattning framgår det inte av lagtexten att prövningen även kan avse frågan om det finns handlingar som inte får undersökas. Om avsikten är att så ska kunna ske bör det framgå direkt av bestämmelsen.

17 kap. 6 §

Paragrafen innehåller en skyldighet för vissa statliga myndigheter att på eget initiativ lämna vissa uppgifter till Polismyndigheten om utlänningar som det finns anledning att anta inte har rätt att vistas i Sverige.

Den som vistas i Sverige utan att ha rätt att göra det kan genom vistelsen göra sig skyldig till brott. Vissa myndigheter, däribland de i paragrafen uppräknade, har en uppgiftsskyldighet i förhållande till de brotts- bekämpande myndigheterna när det gäller uppgifter som behövs i den brottsbekämpande verksamheten, se 5 § lagen (2025:170) om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna. I de fall en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige och därigenom gör sig skyldig till ett brott har de nämnda myndigheterna alltså redan en uppgiftsskyldighet i förhållande till Polismyndigheten.

Skyldigheten att lämna uppgifter omfattar enligt båda regleringarna även sekretessbelagda uppgifter, dock med vissa undantag. Vilka undantagen är skiljer sig mellan de olika uppgiftsskyldigheterna. Vidare ska Polismyndigheten vidarebefordra uppgifterna som ska lämnas enligt nu aktuell bestämmelse till Säkerhetspolisen och Migrationsverket om de är av betydelse för ett ärende som hanteras eller ska hanteras av den myndigheten (7 §). Möjligheten att vidarebefordra uppgifterna till Migrationsverket saknas när det gäller uppgifter som lämnas enligt lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna.

Det är därmed viktigt att myndigheterna när de fullgör sina uppgiftsskyldigheter är medvetna om vilka regler som de ska tillämpa för att bland annat undvika att sekretessbelagda uppgifter lämnas ut eller behandlas felaktigt. Enligt Lagrådet behöver förhållandet mellan den nu aktuella uppgiftsskyldigheten och annan uppgiftsskyldighet klargöras för att underlätta en korrekt tillämpning hos myndigheterna.

Prop. 2025/26:263 Bilaga 5

269

Prop. 2025/26:263 Förslaget till lag om ändring i utlänningsdatalagen

Bilaga 5

15 §

I paragrafen finns bestämmelser om Migrationsverkets behandling av fingeravtryck och fotografier.

Av första stycket framgår att Migrationsverket får föra separata register över fingeravtryck och fotografier som tas med stöd av vissa bestämmelser i utlänningslagen och lagen om svenskt medborgarskap.

Av författningskommentaren framgår att de fotografier och fingeravtryck som omedelbart ska förstöras inte får sparas i registret. Om avsikten är att sådana uppgifter inte ska föras in i registret bör det framgå av lagtexten. Lagrådet föreslår att första stycket ges följande lydelse.

Migrationsverket får föra separata register över fingeravtryck och fotografier som tas med stöd av 9 kap. 8, 8 a, 8 h, 8 k och 8 l §§ utlänningslagen (2005:716) samt 13 f § lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap och som inte ska förstöras omedelbart efter en kontroll.

I andra stycket anges hur uppgifterna om fingeravtryck och fotografier i registren får användas. I punkterna 1 och 2 anges olika ärenden där uppgifterna får användas, i punkt 3 anges testverksamhet och i punkterna 5–8 anges för vilka kontrolländamål de får användas. I en ny punkt 9 läggs ytterligare en kategori ärenden till (ärenden om svenskt medborgarskap). I en ny punkt 10 anges att uppgifterna får användas för att uppfylla kraven enligt vissa angivna EU-förordningar, i en ny punkt 11 läggs ytterligare ett kontrolländamål till (kontroll av en utlännings identitet) och i en ny punkt 12 anges att uppgifterna får användas för att utfärda uppehålls- tillståndskort.

Enligt Lagrådets uppfattning skulle det vara mer logiskt om de nya punkterna 9 respektive 11 fördes in tillsammans med de punkter som anger ärendetyper respektive kontrolländamål, dvs. att den nya punkt 9 fördes in som punkt 3 i uppräkningen och den nya punkt 11 direkt efter den punkt som utgör punkt 8 enligt nuvarande lydelse. Den nya punkten 10 skulle därmed komma att utgöra punkt 11.

Om Lagrådets förslag följs behöver hänvisningarna i 20 § andra stycket justeras.

270

Förslaget till lag om ändring i lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar

5 kap.

31 §

I paragrafen föreslås det att Säkerhetspolisen, Polismyndigheten eller Migrationsverket i samband med utvisning får omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning. När det gäller tiden för omhändertagande får Lagrådet hänvisa till vad som har anförts i anslutning till 9 kap. 20 § utlänningslagen.

36 §

Vad Lagrådet har anfört angående 9 kap. 28 § utlänningslagen gör sig gällande även här.

7 kap. 6 a §

Vad Lagrådet har anfört angående 14 kap. 7 a § utlänningslagen gör sig gällande även här.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 2025/26:263 Bilaga 5

271

Prop. 2025/26:263

272

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 april 2026

Närvarande: statsrådet Edholm, ordförande, och statsråden Waltersson Grönvall, Jonson, Strömmer, Forssmed, Tenje, Forssell, Slottner, Wykman, Kullgren, Liljestrand, Bohlin, Carlson, Rosencrantz, Dousa, Larsson, Britz, Lann

Föredragande: statsrådet Johan Forssell

Regeringen beslutar proposition Stärkt återvändandeverksamhet