Skärpta regler om uppsikt och förvar (Proposition 2025/26:265)

Skärpta regler om uppsikt och förvar

Regeringens proposition 2025/26:265

Skärpta regler om uppsikt och förvar	Prop.
	2025/26:265

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 30 april 2026

Lotta Edholm

Johan Forssell (Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Ändamålsenliga förutsättningar för uppsikt och förvar av utlänningar är en viktig del i en välordnad och effektiv migrationsprocess. För att reglerna om uppsikt och förvar i högre grad ska tillgodose det syftet föreslår regeringen ändringar som innebär bl.a. följande:

•Fler former av uppsikt införs, bl.a. vistelseskyldighet som kan över- vakas elektroniskt (förstärkt uppsikt).

•Förutsättningarna för att ställa en utlänning under uppsikt och att ta en utlänning i förvar tydliggörs och utvidgas.

•Det blir tydligare vilken myndighet som i varje skede av migrations- processen är ansvarig för att besluta om uppsikt och förvar.

•En utlänning som hålls i förvar och som utgör en säkerhetsrisk ska kunna placeras på en säkerhetsavdelning. Färre utlänningar behöver därmed externplaceras i kriminalvårdsanstalt.

•Om det behövs kan en förvarstagen utlänning i vissa fall hållas i förvar under längre tid.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 21 juli 2026, med undantag för vissa bestämmelser om en ny grund för uppsikt och förvar och om förstärkt uppsikt som föreslås träda i kraft den 1 oktober 2026 respektive den 1 december 2027 eller den tidigare dag som regeringen bestämmer.

Prop. 2025/26:265 Innehållsförteckning

1	Förslag till riksdagsbeslut .................................................................		5
2	Lagtext	..............................................................................................	6
	2.1	Förslag till lag om ändring i utlänningslagen
		(2005:716) ..........................................................................	6
	2.2	Förslag till lag om ändring i utlänningslagen
		(2005:716) ........................................................................	20
	2.3	Förslag till lag om ändring i utlänningslagen
		(2005:716) ........................................................................	23
	2.4	Förslag till lag om ändring i lagen (2005:754) om
		transitering av tredjelandsmedborgare .............................	36
	2.5	Förslag till lag om ändring i lagen (2008:344) om
		hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl...........................	37
	2.6	Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800) ..........	38
3	Ärendet och dess beredning ............................................................		39
4	Nuvarande regler om uppsikt och förvar ........................................		40
5	En ny struktur för reglerna i utlänningslagen om uppsikt och
	förvar...............................................................................................		43
6	Fler former av uppsikt.....................................................................		44
	6.1	Behovet av fler former av uppsikt som alternativ till
		förvar ................................................................................	44
	6.2	Uppsikt ska även kunna innebära boende- och
		vistelseskyldighet .............................................................	46
	6.3	Förstärkt uppsikt – elektronisk övervakning av
		vistelseskyldighet .............................................................	50
7	Förutsättningar för uppsikt och förvar ............................................		58
	7.1	Förutsättningarna för uppsikt och förvar behöver
		ändras ...............................................................................	58
	7.2	Uppsikt ska användas i första hand ..................................	60
	7.3	Vuxna som är sökande av internationellt skydd ...............	61
	7.4	Barn som är sökande av internationellt skydd..................	68
	7.5	Vuxna som inte är sökande av internationellt skydd ........	72
	7.6	Barn som inte är sökande av internationellt skydd...........	77
	7.7	Ytterligare krav för förvar som rör barn...........................	80
	7.8	Uppsikt och förvar när utlänningens rörelsefrihet är
		inskränkt med stöd av annan lag ......................................	82
	7.9	Tvångsåtgärder vid transitering........................................	84
8	Längsta tid för uppsikt och förvar...................................................		86
	8.1	Längsta tid för förstärkt uppsikt av barn ..........................	86
	8.2	Längsta tid för förvar av vuxna sökande av
		internationellt skydd .........................................................	87
	8.3	Längsta tid för förvar av vuxna som inte är sökande
		av internationellt skydd ....................................................	89
	8.4	Längsta tid för förvar av barn...........................................	94
	8.5	Längsta tid för tvångsåtgärder vid transitering.................	98

9	Ny prövning av beslut om uppsikt och förvar................................		99	Prop. 2025/26:265
	9.1	Ny prövning av beslut om förstärkt uppsikt ....................	99
	9.2	Ny prövning av beslut om förvar av vuxna ...................	100
	9.3	Ny prövning av beslut om förvar av barn......................	102
10	Beslutande myndigheter...............................................................		103
	10.1	En enklare och mer ändamålsenlig ordning...................	103
	10.2	Upphävande av beslut i vissa fall ..................................	109
	10.3	Viss prövningsskyldighet tas bort..................................	110
11	Placering av förvarstagna.............................................................		111
	11.1	Inledande om placering av förvarstagna........................	111

11.2En placering ska inte vara mer ingripande än

		nödvändigt.....................................................................	111
	11.3	Placering på säkerhetsavdelning....................................	112
	11.4	Externplacering .............................................................	117
	11.5	Tillfälliga placeringsbeslut i brådskande fall.................	120
	11.6	Ny prövning av placeringsbeslut ...................................	121
12	Transport av förvarstagna ............................................................		122
13	Behandlingen av utlänningar som hålls i förvar...........................		124
	13.1	Utbildning för barn i förvar ...........................................	124
	13.2	Besöksbegränsningar.....................................................	125
	13.3	Permission .....................................................................	127
	13.4	Användning av fängsel ..................................................	129
	13.5	Avskiljande i anslutning till dygnsvila ..........................	132
14	Överklagande ...............................................................................		133
	14.1	Möjlighet att överklaga .................................................	133
	14.2	Tidsfrist för domstolsprövning i vissa fall.....................	134
	14.3	Överklagande av beslut om förvar för transitering........	136
15	Offentligt biträde..........................................................................		136
	15.1	Offentligt biträde i mål om uppsikt ...............................	136
	15.2	Offentligt biträde för den som hålls i förvar ..................	138
16	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser................................		139
17	Konsekvenser av förslagen ..........................................................		142
18	Författningskommentar ................................................................		147

18.1Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen

(2005:716) .....................................................................

147

18.2Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen

(2005:716) .....................................................................

179

18.3Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen

(2005:716) .....................................................................

181

18.4Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:754) om

transitering av tredjelandsmedborgare...........................

184

18.5Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:344) om

	hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. .......................	185
18.6	Förslaget till lag om ändring i skollagen (2010:800).....	186

Prop. 2025/26:265 Bilaga 1	Sammanfattning av betänkandet Ett nytt regelverk
	för uppsikt och förvar (SOU 2025:16) ...........................	187
Bilaga 2	Betänkandets lagförslag .................................................	196
Bilaga 3	Förteckning över remissinstanserna ...............................	213
Bilaga 4	Sammanfattning av departementspromemorian
	Migrations- och asylpakten (Ds 2025:30) i relevanta
	delar................................................................................	214
Bilaga 5	Promemorians lagförslag i relevanta delar .....................	218
Bilaga 6	Förteckning över remissinstanserna ...............................	223
Bilaga 7	Lagrådsremissens lagförslag ..........................................	224
Bilaga 8	Lagrådets yttrande ..........................................................	255
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 april 2026 .......		262

1	Förslag till riksdagsbeslut	Prop. 2025/26:265

Regeringens förslag:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlännings- lagen (2005:716),

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlännings- lagen (2005:716),

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlännings- lagen (2005:716),

4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2005:754) om transitering av tredjelandsmedborgare,

5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl.,

6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800).

Prop. 2025/26:265 2

Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (2005:716)1 dels att 10 kap. ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 1 §, 9 kap. 11 §, 11 kap. 2–4 §§, 13 kap. 4 §, 14 kap. 10 §, 16 kap. 4, 9 och 11 §§ och 18 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas två nya kapitel, 10 och 10 a kap., och tre nya paragrafer, 11 kap. 4 b, 7 a och 7 b §§, av följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2025/26:262

Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §2

I denna lag finns föreskrifter om

– lagens innehåll, vissa definitioner och allmänna bestämmelser (1 kap.),

–villkor för att en utlänning ska få resa in i samt vistas och arbeta i Sverige samt bestämmelser om främlingspass och resedokument (2 kap.),

–visering (3 kap.),

–uppehållsrätt (3 a kap.),

–uppehållsstatus, uppehållsrätt och bevis för gränsarbete som kompletterar bestämmelserna i utträdesavtalet mellan Förenade kunga- riket och EU (3 b kap.),

–internationellt skydd (4 kap.),

–uppehållstillstånd (5 kap.),

–ställning som varaktigt bosatt i Sverige (5 a kap.),

–uppehållstillstånd för forskning, studier inom högre utbildning, viss praktik, visst volontärarbete och au pair-arbete (5 b kap.),

–arbetstillstånd (6 kap.),

–EU-blåkort (6 a kap.),

–tillstånd för företagsintern förflyttning, ICT (6 b kap.),

	1 Senaste lydelse av
	10 kap. 1 § 2014:198		10 kap. 19 § 2017:123
	10 kap. 2 § 2022:1015		10 kap. 19 a § 2017:123
	10 kap. 4	§ 2012:129	10 kap. 19 b § 2017:123
	10 kap. 7	§ 2022:1015	10 kap. 19 c § 2017:123
	10 kap. 8	§ 2014:655	10 kap. 20 § 2017:906
	10 kap. 9	§ 2012:129	10 kap. 21 § 2025:793
	10 kap. 11 § 2013:648		10 kap. 22 § 2025:793
	10 kap. 13 § 2017:906		rubriken närmast före 10 kap. 18 §
	10 kap. 14 § 2014:655		2017:123
	10 kap. 16 § 2013:648		rubriken närmast före 10 kap. 21 §
6	10 kap. 17 § 2014:655		2025:793.
6	2 Senaste lydelse 2026:000.

– tillstånd för säsongsarbete (6 c kap.),

Prop. 2025/26:265

–återkallelse av tillstånd (7 kap.),

–avvisning och utvisning (8 kap.),

–utvisning på grund av brott (8 a kap.),

–kontroll- och tvångsåtgärder (9 kap.),

–anmälningsskyldighet och områdesbegränsning för vissa utlänningar (9 a kap.),

– förvar och uppsikt avseende	– uppsikt och förvar (10 kap.),
utlänningar (10 kap.),

–verkställighet av beslut om uppsikt och förvar (10 a kap.),

–hur en utlänning som hålls i förvar ska behandlas (11 kap.),

–verkställighet av beslut om avvisning och utvisning (12 kap.),

–handläggningen av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna m.m.

(13 kap.),

–överklagande av förvaltningsmyndighets beslut (14 kap.),

–nöjdförklaring (15 kap.),

–migrationsdomstolar och Migrationsöverdomstolen (16 kap.),

–skyldighet att lämna uppgifter (17 kap.),

–offentligt biträde (18 kap.),

–kostnadsansvar (19 kap.),

–bestämmelser om straff m.m. (20 kap.),

–tillfälligt skydd (21 kap.),

–tribunalvittnen (22 kap.), och

–särskilda bemyndiganden (23 kap.).

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9kap. 11 §3

En utlänning är skyldig att stanna	En utlänning är skyldig att stanna
kvar för utredning i samband med	kvar för utredning i samband med
in- eller utresekontroll enligt	in- eller utresekontroll enligt
kodexen om Schengengränserna	kodexen om Schengengränserna
eller i samband med kallelse,	eller i samband med kallelse,
medtagande eller hämtning enligt	medtagande eller hämtning enligt
9 §, dock inte längre än nödvändigt	9 §, dock inte längre än nödvändigt
och inte i något fall längre än sex	och inte i något fall längre än sex
timmar. Detta gäller inte om ett	timmar. Detta gäller inte om ett
beslut har meddelats om förvar	beslut har meddelats om förvar
enligt 10 kap. 1 eller 2 §.	enligt 10 kap.

En polisman får hålla kvar en utlänning som vägrar att stanna kvar för utredning.

3 Senaste lydelse 2023:735.

Prop. 2025/26:265

10 kap. Uppsikt och förvar Vad uppsikt får innebära

1 § Uppsikt innebär att en utlänning är skyldig att

1.anmäla sig på vissa tider hos Polismyndigheten eller Migrationsverket på viss ort,

2.lämna ifrån sig sitt pass eller annan identitetshandling,

3.bo på en viss plats, eller

4.vistas inom ett visst område.

Valet mellan uppsikt och förvar

2 § En utlänning får tas i förvar endast om syftet med åtgärden inte kan uppnås genom att utlänningen ställs under uppsikt.

Uppsikt över och förvar av en utlänning som är sökande av internationellt skydd

3 § En utlänning som har fyllt 18 år får ställas under uppsikt eller tas i förvar under den tid som utlänningen har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd

1.om det är nödvändigt för att bestämma eller bekräfta utlänningens identitet eller nationalitet,

2.om det är nödvändigt för att utreda de omständigheter som ansökan om internationellt skydd grundas på,

3.om det är nödvändigt som ett led i ett gränsförfarande enligt artikel 43

iasylprocedurförordningen för att avgöra om utlänningen har rätt att resa in i Sverige,

4.om utlänningen vid tidpunkten för ansökan om internationellt skydd hålls i förvar enligt 5 § första stycket 2 och det finns anledning att anta att syftet med ansökan är att försena eller hindra verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning,

5.om det är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten eller för att upprätthålla allmän ordning, eller

6.i enlighet med artikel 44 i asyl- och migrationshanteringsförord- ningen.

Första stycket 1, 2, 4 och 5 gäller även en medborgare i en annan EU- stat som har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av flykting- förklaring enligt 5 kap. 1 b § första stycket.

I fråga om en utlänning som av allmän domstol har utvisats på grund av brott gäller 5 § i stället för denna paragraf.

4 § Ett barn får ställas under uppsikt eller tas i förvar under den tid som barnet har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd

1.om det är nödvändigt som ett led i ett gränsförfarande enligt artikel 43

iasylprocedurförordningen för att avgöra om barnet har rätt att resa in i Sverige,

2.om barnet vid tidpunkten för ansökan om internationellt skydd hålls i förvar enligt 6 § och det finns anledning att anta att syftet med ansökan är att försena eller hindra verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning,

3. om det är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten eller Prop. 2025/26:265 för att upprätthålla allmän ordning, eller

4.i enlighet med artikel 44 i asyl- och migrationshanteringsförord- ningen.

Första stycket 2 och 3 gäller även ett barn som är medborgare i en annan EU-stat och som har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av flyktingförklaring enligt 5 kap. 1 b § första stycket.

I fråga om ett barn som av allmän domstol har utvisats på grund av brott gäller 6 § i stället för denna paragraf.

Uppsikt över och förvar av en utlänning som inte är sökande av internationellt skydd

5 § I andra fall än som avses i 3 § får en utlänning som har fyllt 18 år ställas under uppsikt eller tas i förvar

1.om det är nödvändigt för att en utredning av utlänningens identitet eller rätt att resa in i eller stanna i Sverige ska kunna genomföras, eller

2.om det kan antas att utlänningen kommer att avvisas eller utvisas eller det är fråga om att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning och om det finns en risk för att utlänningen bedriver brottslig verksamhet i Sverige, avviker, håller sig undan eller på annat sätt försvårar verkställig- heten.

I artikel 5 i förordningen om återvändandegränsförfarande finns det ytterligare bestämmelser som ger möjlighet att besluta om uppsikt eller förvar.

6 § I andra fall än som avses i 4 § får ett barn ställas under uppsikt eller tas i förvar

1.om det är sannolikt att barnet kommer att avvisas av Polismyndig- heten eller avvisas med omedelbar verkställighet av Migrationsverket, eller

2.om det är fråga om att verkställa ett beslut om avvisning eller utvis- ning.

I fall som avses i första stycket 1 och 2 får barnet ställas under uppsikt eller tas i förvar endast om det annars finns en uppenbar risk för att barnet bedriver brottslig verksamhet i Sverige, avviker, håller sig undan eller på annat sätt försvårar verkställigheten.

I artikel 5 i förordningen om återvändandegränsförfarande finns det ytterligare bestämmelser som ger möjlighet att besluta om uppsikt eller förvar.

Ytterligare krav för förvar som rör barn

7 § Ett barn eller en vårdnadshavare får inte tas i förvar om det skulle innebära att barnet skiljs från sin eller sina vårdnadshavare. Detta gäller dock inte om barnet inte har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd och det finns synnerliga skäl.

8 § Ett barn som inte har någon vårdnadshavare i Sverige får tas i förvar endast om det finns synnerliga skäl.

Prop. 2025/26:265

Uppsikt och förvar när utlänningens rörelsefrihet är inskränkt med stöd av annan lag

9 § Ett beslut om uppsikt eller förvar får fattas trots att det saknas förut- sättningar för det enligt 3–6 §§ om skälet för att förutsättningarna brister endast är att utlänningens rörelsefrihet är inskränkt med stöd av annan lag. Verkställighet av beslutet får ske när förutsättningarna för uppsikten eller förvarstagandet är uppfyllda.

10 § Om en socialnämnd har underrättats om ett beslut enligt 9 § som avser en utlänning som är omedelbart omhändertagen eller bereds vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, ska nämnden omedelbart underrätta den myndighet som fattat beslutet när omhänder- tagandet eller vården upphör.

Om en chefsöverläkare har underrättats om ett beslut enligt 9 § som avser en utlänning som ges tvångsvård enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller rättspsykiatrisk vård enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, ska chefsöverläkaren omedelbart underrätta den myndighet som fattat beslutet när vården upphör.

Om en smittskyddsläkare har underrättats om ett beslut enligt 9 § som avser en utlänning som hålls isolerad enligt smittskyddslagen (2004:168), ska smittskyddsläkaren omedelbart underrätta den myndighet som fattat beslutet när isoleringen upphör.

Längsta tid för förvar

11 § En utlänning får inte hållas i förvar längre tid än

1.fyra veckor om det sker med stöd av 3 § första stycket 1 eller 2 eller 5 § första stycket 1,

2.tolv veckor om det sker med stöd av 3 § första stycket 3, och

3.tolv månader om det sker med stöd av 3 § första stycket 4 eller 5.

12 § En utlänning får, i andra fall än som avses i andra och tredje styckena, inte hållas i förvar med stöd av 5 § första stycket 2 längre tid än sex månader. Om bristande samarbete från utlänningens sida eller tidsåtgången för införskaffande av nödvändiga handlingar medför att det är sannolikt att verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning kommer att dröja längre än sex månader får utlänningen dock hållas i förvar i ytterligare högst tolv månader. Dessa tidsgränser gäller inte i fråga om en utlänning som av allmän domstol har utvisats på grund av brott.

En utlänning får, i andra fall än som avses i tredje stycket, inte hållas i förvar med stöd av 5 § första stycket 2 inför avvisning eller utvisning till en EES-stat längre tid än sex månader eller, om det finns särskilda skäl, tolv månader.

I ett säkerhetsärende får en utlänning inte hållas i förvar med stöd av 5 § första stycket 2 längre tid än tolv månader. Om bristande samarbete från utlänningens sida eller tidsåtgången för införskaffande av nödvändiga handlingar eller om något annat väsentligt skäl som hänför sig till verkställigheten medför att det är sannolikt att verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning kommer att dröja längre än tolv

månader får utlänningen dock hållas i förvar i ytterligare högst tolv månader.

13 § Ett barn får, i andra fall än som avses i andra stycket, inte hållas i förvar längre sammanlagd tid än sex dygn eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare sex dygn. Om barnet inte har hållits i förvar under en tolv- månadersperiod ska tidigare tid i förvar inte beaktas vid fastställande av förvarstiden.

I ett säkerhetsärende får ett barn inte hållas i förvar med stöd av 4 § första stycket 2 eller 3 eller 6 § längre sammanlagd tid än tre månader eller, om det finns synnerliga skäl, sex månader. Dessa tidsgränser gäller även i fråga om ett barn som av allmän domstol har utvisats på grund av brott.

Upphörande av uppsikt och förvar

14 § Ett beslut om uppsikt eller förvar ska omedelbart upphävas om det inte längre finns skäl för beslutet. Ett beslut om uppsikt kan upphävas helt eller delvis.

Ny prövning

15 § Så länge en utlänning står under uppsikt ska beslutet om uppsikt prövas på nytt inom sex månader från den dag då beslutet fattades och därefter fortlöpande inom sex månader från den senaste prövningen.

16 § Ett beslut om förvar enligt 3 § första stycket 3–6, 5 § första stycket 2 eller andra stycket eller 9 § ska prövas på nytt inom två månader från den dag då verkställigheten av beslutet påbörjades. Har beslutet föregåtts av ett interimistiskt beslut om förvar enligt 24 § ska tidsfristen räknas från den dag då det interimistiska beslutet verkställdes.

Om utlänningen efter den nya prövningen är kvar i förvar ska en ny prövning fortlöpande göras inom två månader från det senaste förvars- beslutet.

17 § Ett beslut om förvar av ett barn i ett säkerhetsärende eller ett beslut om förvar som gäller ett barn som av allmän domstol har utvisats på grund av brott ska prövas på nytt inom en månad från den dag då verkställigheten av beslutet påbörjades. Har beslutet föregåtts av ett interimistiskt beslut om förvar ska tidsfristen räknas från den dag då det interimistiska beslutet verkställdes.

Om barnet efter den nya prövningen är kvar i förvar ska en ny prövning fortlöpande göras inom en månad från det senaste förvarsbeslutet.

18 § Varje ny prövning av ett beslut om förvar ska föregås av en muntlig förhandling. Detsamma gäller för en ny prövning av ett beslut om uppsikt, om det inte är uppenbart att en muntlig förhandling skulle sakna betydelse.

Bestämmelser om muntlig förhandling finns i 13 kap. 2–8 §§.

19 § Om ett beslut om uppsikt eller förvar inte prövas på nytt inom föreskriven tid så upphör beslutet att gälla.

Prop. 2025/26:265

Beslutande myndigheter

20 § Polismyndigheten beslutar om uppsikt och förvar när myndigheten

1.handlägger ett ärende om avvisning, eller

2.ska verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning. Polismyndigheten behåller sin behörighet att fatta beslut enligt första

stycket 2 när hinder mot verkställighet har åberopats enligt 12 kap. 19 b § första stycket till dess Migrationsverket har beslutat i frågan, om en prövning ska beviljas.

21 § Säkerhetspolisen beslutar om uppsikt och förvar när myndigheten ska verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning.

Säkerhetspolisen behåller sin behörighet att fatta beslut när hinder mot verkställighet har åberopats enligt 12 kap. 19 b § första stycket till dess Migrationsverket har beslutat i frågan, om en prövning ska beviljas.

22 § Migrationsverket beslutar om uppsikt och förvar, om inte Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen är beslutande myndighet enligt 20 eller 21 §.

23 § Migrationsverket ska upphäva ett beslut om uppsikt eller förvar om verket beviljar uppehållstillstånd eller internationellt skydd.

När Migrationsverket prövar en fråga om uppehållstillstånd eller inter- nationellt skydd får verket besluta om inhibition av ett beslut om uppsikt eller förvar.

Är det en domstol som beslutar i frågor som avses i första eller andra stycket gäller vad som där sägs i stället domstolen.

24 § Polismyndigheten får, trots att myndigheten inte är beslutande myndighet enligt 20 §, besluta att en utlänning ska ställas under uppsikt eller tas i förvar, om det inte finns tid att avvakta den behöriga myndig- hetens beslut. Ett sådant beslut ska skyndsamt anmälas till den myndighet som är behörig. Den myndigheten ska därefter omedelbart pröva frågan om uppsikt eller förvar. När den behöriga myndigheten har beslutat i frågan upphör Polismyndighetens beslut att gälla.

En polisman får med tillämpning av 11 § polislagen (1984:387) i vissa fall omhänderta en utlänning i avvaktan på Polismyndighetens beslut om förvar.

Om kontroll av en utlänning sker under medverkan av Tullverket, Kustbevakningen eller med hjälp av en särskilt förordnad passkontrollant, har tulltjänstemannen, tjänstemannen vid Kustbevakningen eller pass- kontrollanten samma rätt att omhänderta utlänningen som en polisman har enligt andra stycket. Omhändertagandet ska så skyndsamt som möjligt anmälas till en polisman för prövning av om åtgärden ska bestå.

10 a kap. Verkställighet av beslut om uppsikt och förvar Ansvar för verkställighet

1 § Migrationsverket ansvarar för verkställigheten av beslut om förvar.

Hjälp vid verkställighet

2 § Polismyndigheten ska på begäran lämna den hjälp som behövs för att verkställa ett beslut om förvar som har fattats av Migrationsverket eller Säkerhetspolisen.

3 § Migrationsverket får överlämna till Kriminalvården att transportera en utlänning som hålls i förvar.

4 § Vid en transport enligt 3 § gäller följande bestämmelser i häktes- lagen (2010:611):

–4 kap. 4 § om kroppsvisitation,

–4 kap. 10 § första stycket om användning av fängsel, och

–8 kap. 2 a § om möjligheten att i vissa fall begära hjälp av Polismyn- digheten.

5 § Den myndighet som begär hjälp enligt 2 eller 3 § ska lämna Polis- myndigheten respektive Kriminalvården de uppgifter om utlänningen som behövs för planeringen och genomförandet av åtgärden.

6 § Migrationsverket får förordna en väktare i ett auktoriserat bevak- ningsföretag att, inom ramen för sin anställning i företaget, utföra vissa bevakningsuppdrag när en utlänning som hålls i förvar ska vistas utanför en förvarslokal.

I förordnandet ska uppdragets art och omfattning anges. Förordnandet får återkallas.

7 § En väktare med ett förordnande enligt 6 § får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon på grund av sitt uppdrag har fått veta om en enskilds personliga förhållanden eller om förhållanden av betydelse för Sveriges säkerhet eller för att utreda brott och lagföra någon för brott.

Idet allmännas verksamhet tillämpas i stället offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Valet mellan olika former av placering

8 § En utlänning som är tagen i förvar får inte placeras så att han eller hon utsätts för mer ingripande övervakning eller kontroll än vad som är nödvändigt för att ordning eller säkerhet ska kunna upprätthållas.

Placering av förvarstagna på säkerhetsavdelning

9 § Om inte annat föreskrivs i 12 § får Migrationsverket besluta att en utlänning som är tagen i förvar och har fyllt 18 år ska placeras på en säkerhetsavdelning om

1. utlänningen av allmän domstol har utvisats på grund av brott, eller

Prop. 2025/26:265

Prop. 2025/26:265 2. utlänningen av ordnings- eller säkerhetsskäl inte kan vistas på en vanlig förvarsavdelning.

10 § Om inte annat föreskrivs i 13 § får Migrationsverket besluta att ett barn som är taget i förvar ska placeras på en säkerhetsavdelning om barnet av allmän domstol har utvisats på grund av brott och det finns synnerliga skäl.

Externplacering av förvarstagna

11 § Om inte annat föreskrivs i 14 § får Migrationsverket besluta att en utlänning som är tagen i förvar och har fyllt 18 år ska placeras i kriminal- vårdsanstalt, häkte eller polisarrest endast om det finns synnerliga skäl eller om det är nödvändigt

1.för att upprätthålla ordningen eller säkerheten i en förvarslokal, eller

2.av transporttekniska skäl.

Placering i polisarrest får vara endast tillfällig.

En utlänning som har placerats med stöd av första stycket och som inte av allmän domstol har utvisats på grund av brott ska hållas avskild från övriga intagna.

En placering enligt första stycket av annat skäl än som anges i 1 får inte pågå längre än tre dygn.

Placering av förvarstagna i säkerhetsärenden

12 § I ett säkerhetsärende får Migrationsverket besluta att en utlänning som är tagen i förvar och har fyllt 18 år ska placeras på en säkerhets- avdelning om det behövs med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

13 § I ett säkerhetsärende får Migrationsverket besluta att ett barn som är taget i förvar ska placeras på en säkerhetsavdelning om det finns synnerliga skäl.

14 § I ett säkerhetsärende får Migrationsverket besluta att en utlänning som är tagen i förvar och har fyllt 18 år ska placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest om det behövs med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

Placering i polisarrest får vara endast tillfällig.

En utlänning som har placerats med stöd av första stycket ska hållas avskild från övriga intagna.

15 § Säkerhetspolisen får i ett säkerhetsärende besluta om placering enligt 12–14 §§, om det inte finns tid att avvakta Migrationsverkets beslut. Ett sådant beslut ska så snart som möjligt anmälas till Migrationsverket, som skyndsamt ska pröva frågan om placering. När Migrationsverket har beslutat i frågan upphör Säkerhetspolisens beslut att gälla.

Ny prövning av placeringsbeslut

16 § Migrationsverkets beslut om placering enligt 9, 10 eller 11 § första stycket 1 eller någon av 12–14 §§ ska prövas på nytt senast inom en månad från den dag då verkställigheten av beslutet påbörjades och därefter fort- löpande inom en månad från den senaste prövningen.

Om ett beslut om placering inte prövas på nytt inom föreskriven tid så upphör beslutet att gälla.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11kap. 2 §4

En utlänning som hålls i förvar	En utlänning som hålls i förvar
enligt denna lag ska, i annat fall än	enligt denna lag ska, i annat fall än
som avses i 10 kap. 20 §, vistas i	som avses i 10 a kap. 11 eller 14 §,
lokaler som har ordnats särskilt för	vistas i lokaler som har ordnats
detta ändamål. Migrationsverket	särskilt för detta ändamål. Migra-
har ansvaret för sådana lokaler.	tionsverket har ansvaret för sådana
	lokaler.

Migrationsverket har ansvaret för behandlingen och tillsynen av en utlänning som hålls i förvar. Ansvaret gäller även när utlänningen med

tillåtelse vistas utanför förvarslokalen.
För behandlingen av en utlänning					För behandlingen av en utlänning
som enligt 10 kap. 20 § placerats i					som enligt 10 a kap. 11 eller 14 §
kriminalvårdsanstalt,			häkte	eller	placerats	i kriminalvårdsanstalt,
polisarrest	gäller		häkteslagen		häkte eller polisarrest gäller häktes-
(2010:611)	i	tillämpliga		delar.	lagen (2010:611) i tillämpliga
Utlänningen ska, utöver vad som					delar. Utlänningen ska, utöver vad
följer av nämnda lag, ges möjlighet					som följer av nämnda lag, ges
att ha kontakt med personer utanför					möjlighet att ha kontakt med
inrättningen och även i övrigt					personer	utanför inrättningen och
beviljas de lättnader och förmåner					även i övrigt beviljas de lättnader
som kan medges med hänsyn till					och förmåner som kan medges med
ordningen	och	säkerheten		inom	hänsyn till ordningen och säker-
inrättningen.					heten inom inrättningen.
				3 §5
En utlänning som hålls i förvar					En utlänning som hålls i förvar
ska ges tillfälle till aktiviteter, för-					ska ges tillfälle till aktiviteter, för-
ströelse, fysisk träning och vistelse					ströelse, fysisk träning och vistelse
utomhus. Ett barn som hålls i förvar					utomhus. Ett barn som hålls i förvar
ska ges möjlighet till lek och aktivi-					ska erbjudas utbildning och ges
teter som är lämpliga för barnets					möjlighet till lek och aktiviteter
ålder.					som är lämpliga för barnets ålder.

En familj som hålls i förvar ska erbjudas eget boende.

4Senaste lydelse 2025:793.

5Senaste lydelse 2012:129.

Prop. 2025/26:265

Prop. 2025/26:265	4 §6
	En utlänning som hålls i förvar	En utlänning som hålls i förvar
	ska ges möjlighet att ta emot besök	ska ges möjlighet att ta emot besök
	och på annat sätt ha kontakt med	och på annat sätt ha kontakt med
	personer utanför lokalen utom om	personer utanför lokalen om inte
	besöket eller kontakten i ett särskilt	besöket eller kontakten i ett särskilt
	fall skulle försvåra den verksamhet	fall skulle försvåra den verksamhet
	som rör förvaret.	som rör förvaret.
	Om det är nödvändigt för att upprätthålla säkerheten, får ett besök
	kontrolleras genom att
	1. personal övervakar besöket, eller
	2. besöket äger rum i ett besöksrum som är utformat så att det omöjliggör
	att föremål överlämnas.
	Ett besök av ett offentligt biträde eller en advokat får kontrolleras endast
	om biträdet eller advokaten själv begär det.
		Migrationsverket får besluta om
		besöksbegränsningar om det			är
		nödvändigt med hänsyn till risken
		för överförande av smitta. Ett
		sådant beslut kan vara generellt
		eller avse en viss person eller vissa
		personer.
		4 b §
		Migrationsverket får		bevilja	en
		utlänning som hålls i förvar till-
		stånd att vistas utanför förvars-
		lokalerna en viss kort tid om det
		finns	synnerligen ömmande skäl.
		Vid bedömningen av om ett sådant
		tillstånd bör ges ska hänsyn tas till
		risken för att utlänningen avviker,
		begår brott eller på annat sätt
		missköter sig.
		Om	det är Polismyndigheten
		eller	Säkerhetspolisen	som	har
		fattat förvarsbeslutet, ska den myn-
		dighet som fattat beslutet ges till-

fälle att yttra sig innan Migrations- verket prövar frågan om tillstånd.

Utlänningen ska bevakas under den tid som han eller hon befinner sig utanför förvarslokalerna.

7 a §

En utlänning som hålls i förvar och har fyllt 18 år får beläggas med fängsel

16	6 Senaste lydelse 2025:793.

Migrationsverkets beslut i sär- skilda fall i frågor om behandlingen eller placeringen av utlänningar som hålls i förvar enligt någon av 10 a kap. 9–14 §§, 11 kap. 3, 4, 4 b, 5–9 eller 9 b–13 §§ får överklagas till en migrationsdomstol.

1. vid förflyttning inom förvars- lokalerna och vid transport eller annan vistelse utanför förvars- lokalerna, om det är motiverat av säkerhetsskäl, eller

2. om utlänningen är placerad på en säkerhetsavdelning och upp- träder våldsamt och det är nöd- vändigt med hänsyn till utlän- ningens eller någon annans säker- het.

En läkare ska så snart som möjligt undersöka en utlänning som har belagts med fängsel enligt första stycket 2.

7 b §

Utlänningar som är placerade på en säkerhetsavdelning får hållas avskilda från varandra i anslutning till dygnsvilan.

13kap. 4 §


Vid muntlig förhandling skall				Vid muntlig		förhandling ska
utlänningen	höras.	Myndigheten		utlänningen	höras.		Myndigheten
får bestämma att även andra				får bestämma att även andra
personer än utlänningen skall höras				personer än utlänningen ska höras
vid förhandlingen.				vid förhandlingen.
I 10 kap. 11 § finns			särskilda	I 10 kap. 18 §		finns		särskilda
bestämmelser	om	när	muntlig	bestämmelser	om		när	muntlig
förhandling skall hållas i vissa fall.				förhandling ska hållas i vissa fall.

14kap.

10 §7

Migrationsverkets beslut i sär- skilda fall i frågor om behandlingen eller placeringen av utlänningar som hålls i förvar enligt 10 kap. 20 § eller 11 kap. 3, 4, 5–9 och 9 b– 13 §§ får överklagas till en migra- tionsdomstol.

16kap. 4 §

Mål om avvisning eller utvisning	Mål om avvisning eller utvisning
och mål om förvar skall handläggas	och mål om förvar ska handläggas
skyndsamt.	skyndsamt.

7Senaste lydelse 2025:793.

Prop. 2025/26:265

Prop. 2025/26:265	En migrationsdomstol ska med-
	dela ett slutligt avgörande i ett mål
	om förvar enligt 10 kap. 3 eller 4 §
	inom 15 dagar eller, om det finns
	särskilda skäl, 21 dagar från den
	dag då överklagandet kom in till
	migrationsdomstolen. Om ett slut-
	ligt avgörande i ett sådant mål inte
	meddelas inom 21 dagar från den
	dag då överklagandet kom in till
	migrationsdomstolen så upphör det
	överklagade beslutet att gälla.
Lydelse enligt prop. 2025/26:262	Föreslagen lydelse

9 §8

En migrationsdomstols beslut överklagas till Migrationsöverdomstolen. En migrationsdomstols beslut i mål om avvisning som i första instans prövats av Polismyndigheten får dock inte överklagas i andra fall än de som avses i 14 kap. 2 § andra meningen.

En migrationsdomstols beslut om förvar i annat fall än efter över- klagande i förvarsfrågan får över- klagas särskilt till Migrations- överdomstolen.

En migrationsdomstols beslut att inte förordna ett offentligt biträde enligt 18 kap. 2 eller 2 a § får inte överklagas. Detsamma gäller en migrationsdomstols beslut att entlediga ett offentligt biträde enligt 18 kap. 2 §.

Migrationsöverdomstolens beslut får inte överklagas.

11 §9

Prövningstillstånd krävs vid överklagande av en migrationsdomstols

beslut till Migrationsöverdomstolen.
Vid överklagande av en migra-		Prövningstillstånd krävs dock
tionsdomstols	beslut enligt 9 §	inte vid överklagande av en migra-
andra stycket krävs dock inte pröv-		tionsdomstols beslut i fråga om
ningstillstånd.	Prövningstillstånd
krävs inte heller vid överklagande

av en migrationsdomstols beslut i fråga om

1.internationellt skydd efter överlämnande enligt 4 kap. 8 §, eller

2.inhibition av verkställigheten enligt 12 kap. 16 e § första stycket. Prövningstillstånd krävs inte heller om migrationsdomstolen i ett

överklagat mål upphäver ett beslut om inhibition av verkställigheten som har meddelats med stöd av 12 kap. 17 a § första stycket.

18	8	Senaste lydelse 2026:000. Ändringen innebär att andra stycket tas bort.
18	9	Senaste lydelse 2026:000.

18 kap.		Prop. 2025/26:265
1 §10
Offentligt biträde ska förordnas för den som åtgärden avser, om det inte
måste antas att behov av biträde saknas, i mål och ärenden om
1. avvisning, dock inte hos Polis-	1. avvisning, dock inte hos Polis-
myndigheten om inte utlänningen	myndigheten om inte utlänningen
enligt 10 kap. 1 eller 2 § hållits i	enligt någon av 10 kap. 3–6 §§ har
förvar sedan mer än tre dagar,	hållits i förvar sedan mer än tre
	dagar,

2.utvisning enligt 8 kap. 6 eller 10 § eller 11 § andra stycket,

3.verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning enligt denna lag, om beslut om inhibition meddelats av Migrationsverket, en migrations- domstol eller Migrationsöverdomstolen,

4.anmälningsskyldighet enligt 9 a kap.,

5. verkställighet av beslut om av-		5. förvar enligt 10 kap. 3 eller
visning eller utvisning enligt denna	5	§ om utlänningen har hållits i
lag, dock endast när det gäller	förvar sedan mer än tre dagar,
fråga om förvar enligt 10 kap. 1
eller 2 § och utlänningen hållits i
förvar sedan mer än tre dagar, och
6. hemsändande enligt 23 kap.		6. hemsändande	enligt	23 kap.
2 §.	2	§, och
		7. uppsikt enligt	10 kap.	4 eller
	6	§.
Offentligt biträde ska alltid för-		Offentligt biträde ska alltid för-
ordnas för barn som hålls i förvar	ordnas för barn som hålls i förvar
enligt 10 kap. 2 §, om barnet sak-	enligt denna lag.
nar vårdnadshavare här i landet.

I mål och ärenden enligt asylprocedurförordningen eller asyl- och migrationshanteringsförordningen, med undantag för mål och ärenden om förvar enligt artikel 44 i asyl- och migrationshanteringsförordningen, gäller i stället 1 a–2 a §§.

1.Denna lag träder i kraft den 21 juli 2026.

2.I fråga om ett beslut om uppsikt eller förvar som har meddelats före ikraftträdandet gäller upphävda 10 kap. 1–17 §§ fortfarande fram till dess att beslutet prövas på nytt.

3.Migrationsverket ska pröva ett beslut om placering som har meddelats med stöd av den upphävda 10 kap. 20 § första stycket 1 eller 2 på nytt enligt 10 a kap. 16 § senast en månad efter ikraftträdandet.

4.Den tid som en utlänning har hållits i förvar med stöd av den upphävda 10 kap. 1 § andra stycket 2 eller 3 ska vid tillämpningen av 10 kap. 12 § räknas in i förvarstidens längd om det är fråga om samma verkställighetsärende.

5.Äldre föreskrifter gäller fortfarande vid överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

10 Senaste lydelse 2026:000.

Prop. 2025/26:265 2.2	Förslag till lag om ändring i utlänningslagen
	(2005:716)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 3, 4, 11, 13 och 16 §§ utlänningslagen (2005:716) ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt förslaget i avsnitt 2.1 Föreslagen lydelse

10 kap.

3 §1

En utlänning som har fyllt 18 år får ställas under uppsikt eller tas i förvar under den tid som utlänningen har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd

1.om det är nödvändigt för att bestämma eller bekräfta utlänningens identitet eller nationalitet,

2.om det är nödvändigt för att utreda de omständigheter som ansökan om internationellt skydd grundas på,

3.om det är nödvändigt som ett led i ett gränsförfarande enligt artikel 43 i asylprocedurförord- ningen för att avgöra om utlän- ningen har rätt att resa in i Sverige,

5.om det är nödvändigt med

hänsyn till den nationella säkerheten eller för att upprätthålla allmän ordning, eller

6.i enlighet med artikel 44 i asyl-

ochmigrationshanterings- förordningen.

Första stycket 1, 2, 4 och 5 gäller även en medborgare i en annan EU- stat som har rätt att vistas i Sverige

iegenskap av sökande av flykting-

3.om utlänningen inte har följt ett beslut om boende på en bestämd plats enligt 3 kap. 3 § första stycket mottagandelagen (2026:000) och det finns en risk för att utlänningen avviker,

4.om det är nödvändigt som ett led i ett gränsförfarande enligt artikel 43 i asylprocedurförord- ningen för att avgöra om utlän- ningen har rätt att resa in i Sverige,

5.om utlänningen vid tidpunkten för ansökan om internationellt skydd hålls i förvar enligt 5 § första stycket 2 och det finns anledning att anta att syftet med ansökan är att försena eller hindra verkställig- heten av ett beslut om avvisning eller utvisning,

6.om det är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten eller för att upprätthålla allmän ordning, eller

7.i enlighet med artikel 44 i asyl-

och migrationshanterings- förordningen.

Första stycket 1, 2, 3, 5 och 6 gäller även en medborgare i en annan EU-stat som har rätt att vistas i Sverige i egenskap av

20	1 Senaste lydelse 2026:000.

förklaring enligt 5 kap. 1 b § första	sökande av flyktingförklaring
stycket.	enligt 5 kap. 1 b § första stycket.

I fråga om en utlänning som av allmän domstol har utvisats på grund av brott gäller 5 § i stället för denna paragraf.

4 §2

Ett barn får ställas under uppsikt eller tas i förvar under den tid som barnet har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd

				1. om barnet inte har följt ett
				beslut om boende på en bestämd
				plats enligt 3 kap. 3 § första stycket
				mottagandelagen		(2026:000) och
				det finns en uppenbar risk för att
				barnet avviker,
1. om det är nödvändigt som ett				2. om det är nödvändigt som ett
led i ett gränsförfarande enligt				led i ett gränsförfarande enligt
artikel 43 i asylprocedurförord-				artikel 43 i asylprocedurförord-
ningen för att avgöra om barnet har				ningen för att avgöra om barnet har
rätt att resa in i Sverige,				rätt att resa in i Sverige,
2. om barnet vid tidpunkten för				3. om barnet vid tidpunkten för
ansökan	om	internationellt skydd		ansökan	om internationellt skydd
hålls i förvar enligt 6 § och det				hålls i förvar enligt 6 § och det finns
finns anledning att anta att syftet				anledning att anta att syftet med
med ansökan är att försena eller				ansökan är att försena eller hindra
hindra verkställigheten av ett beslut				verkställigheten av ett beslut om
om avvisning eller utvisning,				avvisning eller utvisning,
3. om	det	är nödvändigt med		4. om	det är	nödvändigt med
hänsyn	till	den	nationella	hänsyn	till	den	nationella
säkerheten eller för att upprätthålla				säkerheten eller för att upprätthålla
allmän ordning, eller				allmän ordning, eller
4. i enlighet med artikel 44 i asyl-				5. i enlighet med artikel 44 i asyl-
och migrationshanteringsförord-				och migrationshanteringsförord-
ningen.				ningen.
Första stycket 2 och 3 gäller även				Första stycket 1, 3 och 4 gäller
ett barn som är medborgare i en				även ett barn som är medborgare i
annan EU-stat och som har rätt att				en annan EU-stat och som har rätt
vistas i Sverige i egenskap av				att vistas i Sverige i egenskap av
sökande	av	flyktingförklaring		sökande	av	flyktingförklaring
enligt 5 kap. 1 b § första stycket.				enligt 5 kap. 1 b § första stycket.

I fråga om ett barn som av allmän domstol har utvisats på grund av brott gäller 6 § i stället för denna paragraf.

2Senaste lydelse 2026:000.

Prop. 2025/26:265

I ett säkerhetsärende får ett barn inte hållas i förvar med stöd av 4 § första stycket 1, 3 eller 4 eller 6 § längre sammanlagd tid än tre månader eller, om det finns synnerliga skäl, sex månader. Dessa tidsgränser gäller även i fråga om ett barn som av allmän domstol har utvisats på grund av brott. 2. tolv veckor om det sker med stöd av 3 § första stycket 4, och 3. tolv månader om det sker med stöd av 3 § första stycket 3, 5 eller 6.

Prop. 2025/26:265

11 §3

En utlänning får inte hållas i förvar längre tid än

1.fyra veckor om det sker med stöd av 3 § första stycket 1 eller 2 eller 5 § första stycket 1,

2. tolv veckor om det sker med stöd av 3 § första stycket 3, och

3. tolv månader om det sker med stöd av 3 § första stycket 4 eller 5.

13 §4

Ett barn får, i andra fall än som avses i andra stycket, inte hållas i förvar längre sammanlagd tid än sex dygn eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare sex dygn. Om barnet inte har hållits i förvar under en tolvmånadersperiod ska tidigare tid i förvar inte beaktas vid fastställandet av förvarstiden.

		16 §5
Ett beslut om förvar enligt 3 §			Ett beslut om förvar enligt 3 §
första stycket	3–6,	5 § första	första stycket	3–7,	5 § första
stycket 2 eller andra stycket eller			stycket 2 eller andra stycket eller
9 § ska prövas på nytt inom två			9 § ska prövas på nytt inom två
månader från den dag då			månader från den dag då
verkställigheten	av	beslutet	verkställigheten	av	beslutet
påbörjades. Har	beslutet	föregåtts	påbörjades. Har	beslutet	föregåtts
av ett interimistiskt beslut om			av ett interimistiskt beslut om
förvar enligt 24 § ska tidsfristen			förvar enligt 24 § ska tidsfristen
räknas från den dag då det			räknas från den dag då det
interimistiska beslutet verkställdes.			interimistiska beslutet verkställdes.

Om utlänningen efter den nya prövningen är kvar i förvar ska en ny prövning fortlöpande göras inom två månader från det senaste förvars- beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2026.

3Senaste lydelse 2026:000.

4Senaste lydelse 2026:000.

5Senaste lydelse 2026:000.

2.3	Förslag till lag om ändring i utlänningslagen	Prop. 2025/26:265
	(2005:716)

Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (2005:716)1

dels att nuvarande 10 kap. 2–10 och 11–24 §§ och 10 a kap. 2–16 §§ ska betecknas 10 kap. 4–12 och 14–27 §§ och 10 a kap. 3–17 §§,

dels att de nya 10 kap. 5–8, 11, 12, 14–16, 18, 19, 25 och 27 §§ och 10 a kap. 5, 6, 8, 10–12, 16 och 17 §§, 11 kap. 2 §, 13 kap. 4 §, 14 kap. 10 §, 16 kap. 4 §, 18 kap. 1 § och rubriken närmast före 10 kap. 11 § ska ha följande lydelse,

dels att punkt 4 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2026:000) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse,

dels att rubrikerna närmast före 10 kap. 2, 3, 5, 7, 9, 11, 14, 15 och 20 §§ och 10 a kap. 2, 8, 9, 11, 12 och 16 §§ ska sättas närmast före 10 kap. 4, 5, 7, 9, 11, 13, 17, 18 respektive 23 § och 10 a kap. 3, 9, 10, 12, 13 respektive 17 §,

dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 10 kap. 2, 3 och 13 §§ och 10 a kap. 2 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10kap. 2 §

Uppsikt som innebär att utlän- ningen är skyldig att vistas inom ett visst område får förenas med vill- kor om elektronisk övervakning om det behövs för kontroll av att skyldigheten följs (förstärkt upp- sikt).

1 Senaste lydelse av
10 kap. 2 § 2026:000	rubriken närmast före 10 kap. 7 § 2026:000
10 kap. 7 § 2026:000	rubriken närmast före 10 kap. 9 § 2026:000
10 kap. 8 § 2026:000	rubriken närmast före 10 kap. 14 §
10 kap. 14 § 2026:000	2026:000
10 kap. 17 § 2026:000	rubriken närmast före 10 kap. 15 §
10 kap. 18 § 2026:000	2026:000
10 kap. 19 § 2026:000	rubriken närmast före 10 kap. 20 §
10 kap. 20 § 2026:000	2026:000
10 kap. 21 § 2026:000	rubriken närmast före 10 a kap. 2 §
10 kap. 23 § 2026:000	2026:000
10 a kap. 2 § 2026:000	rubriken närmast före 10 a kap. 8 §
10 a kap. 3 § 2026:000	2026:000
10 a kap. 6 § 2026:000	rubriken närmast före 10 a kap. 9 §
10 a kap. 8 § 2026:000	2026:000
10 a kap. 12 § 2026:000	rubriken närmast före 10 a kap. 11 §
10 a kap. 13 § 2026:000	2026:000
10 a kap. 14 § 2026:000	rubriken närmast före 10 a kap. 12 §
rubriken närmast före 10 kap. 2 § 2026:000	2026:000
rubriken närmast före 10 kap. 3 § 2026:000	rubriken närmast före 10 a kap. 16 §
rubriken närmast före 10 kap. 5 § 2026:000	2026:000.

Prop. 2025/26:265	3 §
	Uppgifter	om	utlänningens
	position vid förstärkt uppsikt får
	registreras och tas fram endast i
	samband med att
	1. utlänningen träder			ur eller
	vistas utanför det anvisade om-
	rådet, eller
	2. den elektroniska			övervak-
	ningen hindras.
Lydelse enligt förslaget i avsnitt 2.2	Föreslagen lydelse
3 §	5 §2

En utlänning som har fyllt 18 år får ställas under uppsikt eller tas i förvar under den tid som utlänningen har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd

1.om det är nödvändigt för att bestämma eller bekräfta utlänningens identitet eller nationalitet,

2.om det är nödvändigt för att utreda de omständigheter som ansökan om internationellt skydd grundas på,

3.om utlänningen inte har följt ett beslut om boende på en bestämd plats enligt 3 kap. 3 § första stycket mottagandelagen (2026:000) och det finns en risk för att utlänningen avviker,

4.om det är nödvändigt som ett led i ett gränsförfarande enligt artikel 43

iasylprocedurförordningen för att avgöra om utlänningen har rätt att resa in i Sverige,

	5. om utlänningen vid tidpunkten	5. om utlänningen vid tidpunkten
	för ansökan om internationellt	för ansökan		om internationellt
	skydd hålls i förvar enligt 5 § första	skydd hålls i förvar enligt 7 § första
	stycket 2 och det finns anledning att	stycket 2 och det finns anledning
	anta att syftet med ansökan om	att anta att syftet med ansökan om
	internationellt skydd är att försena	internationellt skydd är att försena
	eller hindra verkställigheten av ett	eller hindra verkställigheten av ett
	beslut om avvisning eller utvisning,	beslut	om	avvisning	eller
		utvisning,
	6. om det är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten eller
	för att upprätthålla allmän ordning, eller
	7. i enlighet med artikel 44 i asyl- och migrationshanteringsförord-
	ningen.
	Första stycket 1, 2, 3, 5 och 6 gäller även en medborgare i en annan EU-
	stat som har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av flykting-
	förklaring enligt 5 kap. 1 b § första stycket.
	I fråga om en utlänning som av	I fråga om en utlänning som av
	allmän domstol har utvisats på	allmän domstol har utvisats på
	grund av brott gäller 5 § i stället för	grund av brott gäller 7 § i stället för
	denna paragraf.	denna paragraf.
24	2 Senaste lydelse av tidigare 10 kap. 3 § 2026:000.

4 §6 §3Prop. 2025/26:265 Ett barn får ställas under uppsikt eller tas i förvar under den tid som

barnet har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd

1.om barnet inte har följt ett beslut om boende på en bestämd plats enligt 3 kap. 3 § första stycket mottagandelagen (2026:000) och det finns en uppenbar risk för att barnet avviker,

2.om det är nödvändigt som ett led i ett gränsförfarande enligt artikel 43

iasylprocedurförordningen för att avgöra om barnet har rätt att resa in i Sverige,

3. om barnet vid tidpunkten för	3. om barnet vid tidpunkten för
ansökan om internationellt skydd	ansökan om internationellt skydd
hålls i förvar enligt 6 § och det	hålls i förvar enligt 8 § och det finns
finns anledning att anta att syftet	anledning att anta att syftet med
med ansökan är att försena eller	ansökan är att försena eller hindra
hindra verkställigheten av ett beslut	verkställigheten av ett beslut om
om avvisning eller utvisning,	avvisning eller utvisning,

4.om det är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten eller för att upprätthålla allmän ordning, eller

5.i enlighet med artikel 44 i asyl- och migrationshanteringsförord- ningen.

Första stycket 1, 3 och 4 gäller även ett barn som är medborgare i en annan EU-stat och som har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av flyktingförklaring enligt 5 kap. 1 b § första stycket.

I fråga om ett barn som av allmän	I fråga om ett barn som av allmän
domstol har utvisats på grund av	domstol har utvisats på grund av
brott gäller 6 § i stället för denna	brott gäller 8 § i stället för denna
paragraf.	paragraf.
Lydelse enligt förslaget i avsnitt 2.1	Föreslagen lydelse
5 §	7 §4
I andra fall än som avses i 3 § får	I andra fall än som avses i 5 § får
en utlänning som har fyllt 18 år	en utlänning som har fyllt 18 år
ställas under uppsikt eller tas i	ställas under uppsikt eller tas i
förvar	förvar

1.om det är nödvändigt för att en utredning av utlänningens identitet eller rätt att resa in i eller stanna i Sverige ska kunna genomföras, eller

I artikel 5 i förordningen om återvändandegränsförfarande finns det ytterligare bestämmelser som ger möjlighet att besluta om uppsikt eller förvar.

3	Senaste lydelse av tidigare 10 kap. 4 § 2026:000.	25
4	Senaste lydelse av tidigare 10 kap. 5 § 2026:000.	25

Prop. 2025/26:265 6 §	8 §5
I andra fall än som avses i 4 § får	I andra fall än som avses i 6 § får
ett barn ställas under uppsikt eller	ett barn ställas under uppsikt eller
tas i förvar	tas i förvar

1.om det är sannolikt att barnet kommer att avvisas av Polismyndig- heten eller avvisas med omedelbar verkställighet av Migrationsverket, eller

2.om det är fråga om att verkställa ett beslut om avvisning eller utvis- ning.

I artikel 5 i förordningen om återvändandegränsförfarande finns det ytterligare bestämmelser som ger möjlighet att besluta om uppsikt eller förvar.

9 §

Ett beslut om uppsikt eller förvar får fattas trots att det saknas förut- sättningar för det enligt 3–6 §§ om skälet för att förutsättningarna brister endast är att utlänningens rörelsefrihet är inskränkt med stöd av annan lag. Verkställighet av beslutet får ske när förut- sättningarna för uppsikten eller förvarstagandet är uppfyllda.

10 §

Om en socialnämnd har under- rättats om ett beslut enligt 9 § som avser en utlänning som är omedel- bart omhändertagen eller bereds vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, ska nämnden omedelbart underrätta den myndighet som fattat beslutet när omhändertagandet eller vården upphör.

Om en chefsöverläkare har underrättats om ett beslut enligt 9 § som avser en utlänning som ges

tvångsvård enligt lagen

11 §6

Ett beslut om uppsikt eller förvar får fattas trots att det saknas förut- sättningar för det enligt 5–8 §§ om skälet för att förutsättningarna brister endast är att utlänningens rörelsefrihet är inskränkt med stöd av annan lag. Verkställighet av beslutet får ske när förut- sättningarna för uppsikten eller förvarstagandet är uppfyllda.

12 §7

Om en socialnämnd har under- rättats om ett beslut enligt 11 § som avser en utlänning som är omedel- bart omhändertagen eller bereds vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, ska nämnden omedelbart underrätta den myndighet som fattat beslutet när omhändertagandet eller vården upphör.

Om en chefsöverläkare har underrättats om ett beslut enligt 11 § som avser en utlänning som ges tvångsvård enligt lagen

	5	Senaste lydelse av tidigare 10 kap. 6 § 2026:000.
26	6	Senaste lydelse av tidigare 10 kap. 9 § 2026:000.
26	7	Senaste lydelse av tidigare 10 kap. 10 § 2026:000.

(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller rättspsykiatrisk vård enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, ska chefs- överläkaren omedelbart underrätta den myndighet som fattat beslutet när vården upphör.

Om en smittskyddsläkare har underrättats om ett beslut enligt 9 § som avser en utlänning som hålls isolerad enligt smittskyddslagen (2004:168), ska smittskydds- läkaren omedelbart underrätta den myndighet som fattat beslutet när isoleringen upphör.

(1991:1128) om psykiatrisk tvångs- Prop. 2025/26:265 vård eller rättspsykiatrisk vård

enligt lagen (1991:1129) om rätts- psykiatrisk vård, ska chefsöver- läkaren omedelbart underrätta den myndighet som fattat beslutet när vården upphör.

Om en smittskyddsläkare har underrättats om ett beslut enligt

11 § som avser en utlänning som hålls isolerad enligt smittskydds- lagen (2004:168), ska smittskydds- läkaren omedelbart underrätta den myndighet som fattat beslutet när isoleringen upphör.

Längsta tid för förvar	Längsta tid för förstärkt uppsikt
	av barn samt för förvar
	13 §
	Ett barn får, i andra fall än som
	avses i andra stycket, inte vara
	ställt under förstärkt uppsikt längre
	tid än tre månader eller, om det
	finns synnerliga skäl, sex månader.
	I ett säkerhetsärende får ett barn
	inte vara ställt under förstärkt
	uppsikt längre tid än tolv månader
	eller, om det finns synnerliga skäl,
	18 månader. Dessa tidsgränser
	gäller även i fråga om ett barn som
	av allmän domstol har utvisats på
	grund av brott.
Lydelse enligt förslaget i avsnitt 2.2	Föreslagen lydelse
11 §	14 §8
En utlänning får inte hållas i förvar längre tid än
1. fyra veckor om det sker med	1. fyra veckor om det sker med
stöd av 3 § första stycket 1 eller 2	stöd av 5 § första stycket 1 eller 2
eller 5 § första stycket 1,	eller 7 § första stycket 1,
2. tolv veckor om det sker med	2. tolv veckor om det sker med
stöd av 3 § första stycket 4, och	stöd av 5 § första stycket 4, och
3. tolv månader om det sker med	3. tolv månader om det sker med
stöd av 3 § första stycket 3, 5 eller	stöd av 5 § första stycket 3, 5 eller
6.	6.

8 Senaste lydelse av tidigare 10 kap. 11 § 2026:000.

Prop. 2025/26:265 Lydelse enligt förslaget i avsnitt 2.1					Föreslagen lydelse
12 §					15 §9
En utlänning får, i andra fall än					En utlänning får, i andra fall än
som avses i andra och tredje					som avses i andra och tredje
styckena, inte hållas i förvar med					styckena, inte hållas i förvar med
stöd av 5 § första stycket 2 längre					stöd av 7 § första stycket 2 längre
tid än sex månader. Om bristande					tid än sex månader. Om bristande
samarbete		från	utlänningens sida		samarbete		från	utlänningens sida
eller tidsåtgången för införskaf-					eller tidsåtgången för införskaf-
fande	av	nödvändiga		handlingar	fande	av	nödvändiga		handlingar
medför att det är sannolikt att					medför att det är sannolikt att
verkställigheten av ett beslut om					verkställigheten av ett beslut om
avvisning eller utvisning kommer					avvisning eller utvisning kommer
att dröja längre än sex månader får					att dröja längre än sex månader får
utlänningen dock hållas i förvar i					utlänningen dock hållas i förvar i
ytterligare		högst tolv		månader.	ytterligare		högst tolv		månader.
Dessa tidsgränser gäller inte i fråga					Dessa tidsgränser gäller inte i fråga
om en utlänning som av allmän					om en utlänning som av allmän
domstol har utvisats på grund av					domstol har utvisats på grund av
brott.					brott.
En utlänning får, i andra fall än					En utlänning får, i andra fall än
som avses i tredje stycket, inte					som avses i tredje stycket, inte
hållas i förvar med stöd av 5 §					hållas i förvar med stöd av 7 §
första stycket 2 inför avvisning					första stycket 2 inför avvisning
eller utvisning till en EES-stat					eller utvisning till en EES-stat
längre tid än sex månader eller, om					längre tid än sex månader eller, om
det finns särskilda skäl, tolv					det finns särskilda skäl, tolv
månader.					månader.
I ett säkerhetsärende får en utlän-					I ett säkerhetsärende får en utlän-
ning inte hållas i förvar med stöd av					ning inte hållas i förvar med stöd av
5 § första stycket 2 längre tid än					7 § första stycket 2 längre tid än
tolv	månader.		Om	bristande	tolv	månader.		Om	bristande
samarbete		från	utlänningens sida		samarbete		från	utlänningens sida
eller tidsåtgången för införskaf-					eller tidsåtgången för införskaf-
fande	av	nödvändiga		handlingar	fande	av	nödvändiga		handlingar
eller om något annat väsentligt skäl					eller om något annat väsentligt skäl
som hänför sig till verkställigheten					som hänför sig till verkställigheten
medför att det är sannolikt att					medför att det är sannolikt att
verkställigheten av ett beslut om					verkställigheten av ett beslut om
avvisning eller utvisning kommer					avvisning eller utvisning kommer
att dröja längre än tolv månader får					att dröja längre än tolv månader får
utlänningen dock hållas i förvar i					utlänningen dock hållas i förvar i
ytterligare högst tolv månader.					ytterligare högst tolv månader.

28	9 Senaste lydelse av tidigare 10 kap. 12 § 2026:000.

Lydelse enligt förslaget i avsnitt 2.2	Föreslagen lydelse	Prop. 2025/26:265
13 §	16 §10
Ett barn får, i andra fall än som avses i andra stycket, inte hållas i förvar
längre sammanlagd tid än sex dygn eller, om det finns synnerliga skäl,
ytterligare sex dygn. Om barnet inte har hållits i förvar under en tolv-
månadersperiod ska tidigare tid i förvar inte beaktas vid fastställande av
förvarstiden.
I ett säkerhetsärende får ett barn	I ett säkerhetsärende får ett barn
inte hållas i förvar med stöd av 4 §	inte hållas i förvar med stöd av 6 §
första stycket 1, 3 eller 4 eller 6 §	första stycket 1, 3 eller 4 eller 8 §
längre sammanlagd tid än tre	längre sammanlagd tid än tre
månader eller, om det finns synner-	månader eller, om det finns synner-
liga skäl, sex månader. Dessa	liga skäl, sex månader. Dessa
tidsgränser gäller även i fråga om	tidsgränser gäller även i fråga om
ett barn som av allmän domstol har	ett barn som av allmän domstol har
utvisats på grund av brott.	utvisats på grund av brott.

Lydelse enligt förslaget i avsnitt 2.1

15 §

Så länge en utlänning står under uppsikt ska beslutet om uppsikt prövas på nytt inom sex månader från den dag då beslutet fattades och därefter fortlöpande inom sex månader från den senaste prövningen.

Föreslagen lydelse

18§11

Så länge en utlänning står under uppsikt ska beslutet om uppsikt prövas på nytt inom sex månader eller, vid förstärkt uppsikt, tre månader från den dag då beslutet fattades och därefter fortlöpande inom sex respektive tre månader från den senaste prövningen.

Avser beslutet om förstärkt uppsikt ett barn gäller i stället att beslutet ska prövas på nytt inom en

månad från den senaste prövningen.

Lydelse enligt förslaget i avsnitt 2.2

16 §

Ett beslut om förvar enligt 3 § första stycket 3–7, 5 § första stycket 2 eller andra stycket eller 9 § ska prövas på nytt inom två månader från den dag då verk- ställigheten av beslutet påbörjades. Har beslutet föregåtts av ett interimistiskt beslut om förvar

Föreslagen lydelse

19§12

Ett beslut om förvar enligt 5 § första stycket 3–7, 7 § första stycket 2 eller andra stycket eller 11 § ska prövas på nytt inom två månader från den dag då verk- ställigheten av beslutet påbörjades. Har beslutet föregåtts av ett interimistiskt beslut om förvar

10	Senaste lydelse av tidigare 10 kap. 13 § 2026:000.
11	Senaste lydelse av tidigare 10 kap. 15 § 2026:000.	29
12	Senaste lydelse av tidigare 10 kap. 16 § 2026:000.	29

Prop. 2025/26:265 enligt 24 § ska tidsfristen räknas	enligt 27 § ska tidsfristen räknas
från den dag då det interimistiska	från den dag då det interimistiska
beslutet verkställdes.	beslutet verkställdes.

Om utlänningen efter den nya prövningen är kvar i förvar ska en ny prövning fortlöpande göras inom två månader från det senaste förvars- beslutet.

Lydelse enligt förslaget i avsnitt 2.1

22 §

Migrationsverket beslutar om uppsikt och förvar, om inte Polis- myndigheten eller Säkerhetspolis- en är beslutande myndighet enligt 20 eller 21 §.

Föreslagen lydelse

25§13

Migrationsverket beslutar om uppsikt och förvar, om inte Polis- myndigheten eller Säkerhetspolis- en är beslutande myndighet enligt 23 eller 24 §.

24 §				27 §14
Polismyndigheten		får, trots att		Polismyndigheten		får, trots att
myndigheten	inte	är	beslutande	myndigheten	inte	är	beslutande
myndighet enligt 20 §, besluta att				myndighet enligt 23 §, besluta att
en utlänning ska ställas under				en utlänning ska ställas under
uppsikt eller tas i förvar, om det inte				uppsikt eller tas i förvar, om det inte
finns tid att avvakta den behöriga				finns tid att avvakta den behöriga
myndighetens	beslut.		Ett sådant	myndighetens	beslut.		Ett sådant
beslut ska skyndsamt anmälas till				beslut ska skyndsamt anmälas till
den myndighet som är behörig. Den				den myndighet som är behörig. Den
myndigheten ska därefter omedel-				myndigheten ska därefter omedel-
bart pröva frågan om uppsikt eller				bart pröva frågan om uppsikt eller
förvar. När den behöriga myndig-				förvar. När den behöriga myndig-
heten har beslutat i frågan upphör				heten har beslutat i frågan upphör
Polismyndighetens beslut att gälla.				Polismyndighetens beslut att gälla.

En polisman får med tillämpning av 11 § polislagen (1984:387) i vissa fall omhänderta en utlänning i avvaktan på Polismyndighetens beslut om förvar.

10 a kap.

2 §

Polismyndigheten ansvarar för verkställigheten av beslut om förstärkt uppsikt.

30	13	Senaste lydelse av tidigare 10 kap. 22 § 2026:000.
30	14	Senaste lydelse av tidigare 10 kap. 24 § 2026:000.

4 §	5 §15	Prop. 2025/26:265
Vid en transport enligt 3 § gäller	Vid en transport enligt 4 § gäller
följande bestämmelser i häktes-	följande bestämmelser i häktes-
lagen (2010:611):	lagen (2010:611):

–4 kap. 4 § om kroppsvisitation,

–4 kap. 10 § första stycket om användning av fängsel, och

–8 kap. 2 a § om möjligheten att i vissa fall begära hjälp av Polis- myndigheten.

5 §

Den myndighet som begär hjälp enligt 2 eller 3 § ska lämna Polis- myndigheten respektive Kriminal- vården de uppgifter om utlänningen som behövs för planeringen och genomförandet av åtgärden.

6§16

Den myndighet som begär hjälp enligt 3 eller 4 § ska lämna Polis- myndigheten respektive Kriminal- vården de uppgifter om utlänningen som behövs för planeringen och genomförandet av åtgärden.

7 §	8 §17
En väktare med ett förordnande	En väktare med ett förordnande
enligt 6 § får inte obehörigen röja	enligt 7 § får inte obehörigen röja
eller utnyttja vad han eller hon på	eller utnyttja vad han eller hon på
grund av sitt uppdrag har fått veta	grund av sitt uppdrag har fått veta
om en enskilds personliga för-	om en enskilds personliga för-
hållanden eller om förhållanden av	hållanden eller om förhållanden av
betydelse för Sveriges säkerhet	betydelse för Sveriges säkerhet
eller för att utreda brott och lagföra	eller för att utreda brott och lagföra
någon för brott.	någon för brott.

Idet allmännas verksamhet tillämpas i stället offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

9 §	10 §18
Om inte annat föreskrivs i 12 §	Om inte annat föreskrivs i 13 §
får Migrationsverket besluta att en	får Migrationsverket besluta att en
utlänning som är tagen i förvar och	utlänning som är tagen i förvar och
har fyllt 18 år ska placeras på en	har fyllt 18 år ska placeras på en
säkerhetsavdelning om	säkerhetsavdelning om

1.utlänningen av allmän domstol har utvisats på grund av brott, eller

2.utlänningen av ordnings- eller säkerhetsskäl inte kan vistas på en vanlig förvarsavdelning.

10 §

Om inte annat föreskrivs i 13 § får Migrationsverket besluta att ett barn som är taget i förvar ska placeras på en säkerhetsavdelning

11§19

Om inte annat föreskrivs i 14 § får Migrationsverket besluta att ett barn som är taget i förvar ska placeras på en säkerhetsavdelning

15	Senaste lydelse av tidigare 10 a kap. 4 § 2026:000.
16	Senaste lydelse av tidigare 10 a kap. 5 § 2026:000.
17	Senaste lydelse av tidigare 10 a kap. 7 § 2026:000.
18	Senaste lydelse av tidigare 10 a kap. 9 § 2026:000.	31
19	Senaste lydelse av tidigare 10 a kap. 10 § 2026:000.	31

Prop. 2025/26:265 om barnet av allmän domstol har utvisats på grund av brott och det finns synnerliga skäl.

om barnet av allmän domstol har utvisats på grund av brott och det finns synnerliga skäl.

11 §	12 §20
Om inte annat föreskrivs i 14 §	Om inte annat föreskrivs i 15 §
får Migrationsverket besluta att en	får Migrationsverket besluta att en
utlänning som är tagen i förvar och	utlänning som är tagen i förvar och
har fyllt 18 år ska placeras i krimi-	har fyllt 18 år ska placeras i krimi-
nalvårdsanstalt, häkte eller polis-	nalvårdsanstalt, häkte eller polis-
arrest endast om det finns synner-	arrest endast om det finns synner-
liga skäl eller om det är nödvändigt	liga skäl eller om det är nödvändigt

1.för att upprätthålla ordningen eller säkerheten i en förvarslokal, eller

2.av transporttekniska skäl.

Placering i polisarrest får vara endast tillfällig.

En utlänning som har placerats med stöd av första stycket och som inte av allmän domstol har utvisats på grund av brott ska hållas avskild från övriga intagna.

En placering enligt första stycket av annat skäl än som anges i 1 får inte pågå längre än tre dygn.

15 §

Säkerhetspolisen får i ett säker- hetsärende besluta om placering enligt 12–14 §§, om det inte finns tid att avvakta Migrationsverkets beslut. Ett sådant beslut ska så snart som möjligt anmälas till Migra- tionsverket, som skyndsamt ska pröva frågan om placering. När Migrationsverket har beslutat i frågan upphör Säkerhetspolisens beslut att gälla.

16§21

Säkerhetspolisen får i ett säker- hetsärende besluta om placering enligt 13–15 §§, om det inte finns tid att avvakta Migrationsverkets beslut. Ett sådant beslut ska så snart som möjligt anmälas till Migra- tionsverket, som skyndsamt ska pröva frågan om placering. När Migrationsverket har beslutat i frågan upphör Säkerhetspolisens beslut att gälla.

16 §			17 §22
Migrationsverkets		beslut om	Migrationsverkets		beslut om
placering enligt 9, 10 eller 11 §			placering enligt 10, 11 eller 12 §
första stycket 1 eller någon av 12–			första stycket 1 eller någon av 13–
14 §§ ska prövas på nytt senast			15 §§ ska prövas på nytt senast
inom en månad från den dag då			inom en månad från den dag då
verkställigheten	av	beslutet	verkställigheten	av	beslutet
påbörjades och därefter fortlöpande			påbörjades och därefter fortlöpande
inom en månad från den senaste			inom en månad från den senaste
prövningen.			prövningen.

Om ett beslut om placering inte prövas på nytt inom föreskriven tid så upphör beslutet att gälla.

	20	Senaste lydelse av tidigare 10 a kap. 11 § 2026:000.
32	21	Senaste lydelse av tidigare 10 a kap. 15 § 2026:000.
32	22	Senaste lydelse av tidigare 10 a kap. 16 § 2026:000.

11 kap.		Prop. 2025/26:265
2 §23
En utlänning som hålls i förvar	En utlänning som hålls i förvar
enligt denna lag ska, i annat fall än	enligt denna lag ska, i annat fall än
som avses i 10 a kap. 11 eller 14 §,	som avses i 10 a kap. 12 eller 15 §,
vistas i lokaler som har ordnats	vistas i lokaler som har ordnats
särskilt för detta ändamål. Migra-	särskilt för detta ändamål. Migra-
tionsverket har ansvaret för sådana	tionsverket har ansvaret för sådana
lokaler.	lokaler.

Migrationsverket har ansvaret för behandlingen och tillsynen av en utlänning som hålls i förvar. Ansvaret gäller även när utlänningen med

tillåtelse vistas utanför förvarslokalen.
För behandlingen av en utlänning	För behandlingen av en utlänning
som enligt 10 a kap. 11 eller 14 §	som enligt 10 a kap. 12 eller 15 §
placerats i kriminalvårdsanstalt,	placerats i kriminalvårdsanstalt,
häkte eller polisarrest gäller häktes-	häkte eller polisarrest gäller häktes-
lagen (2010:611) i tillämpliga	lagen (2010:611) i tillämpliga
delar. Utlänningen ska, utöver vad	delar. Utlänningen ska, utöver vad
som följer av nämnda lag, ges möj-	som följer av nämnda lag, ges möj-
lighet att ha kontakt med personer	lighet att ha kontakt med personer
utanför inrättningen och även i	utanför inrättningen och även i
övrigt beviljas de lättnader och för-	övrigt beviljas de lättnader och för-
måner som kan medges med hän-	måner som kan medges med hän-
syn till ordningen och säkerheten	syn till ordningen och säkerheten
inom inrättningen.	inom inrättningen.

13 kap.

4 §24

Vid muntlig förhandling ska utlänningen höras. Myndigheten får bestämma att även andra personer än utlänningen ska höras vid förhand-

lingen.
I 10 kap. 18 § finns särskilda	I 10 kap. 21 § finns särskilda
bestämmelser om när muntlig för-	bestämmelser om när muntlig för-
handling ska hållas i vissa fall.	handling ska hållas i vissa fall.

14kap. 10 §25

Migrationsverkets beslut i sär-	Migrationsverkets beslut i sär-
skilda fall i frågor om behandlingen	skilda fall i frågor om behandlingen
eller placeringen av utlänningar	eller placeringen av utlänningar
som hålls i förvar enligt någon av	som hålls i förvar enligt någon av
10 a kap. 9–14 §§, 11 kap. 3, 4, 4 b,	10 a kap. 10–15 §§, 11 kap. 3, 4,
5–9 eller 9 b–13 §§ får överklagas	4 b, 5–9 eller 9 b–13 §§ får över-
till en migrationsdomstol.	klagas till en migrationsdomstol.

23	Senaste lydelse 2026:000.
24	Senaste lydelse 2026:000.	33
25	Senaste lydelse 2026:000.	33

18 kap.

1 §27

Offentligt biträde ska förordnas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas, i mål och ärenden om

1. avvisning, dock inte hos Polis-	1. avvisning, dock inte hos Polis-
myndigheten om inte utlänningen	myndigheten om inte utlänningen
enligt någon av 10 kap. 3–6 §§ har	enligt någon av 10 kap. 5–8 §§ har
hållits i förvar sedan mer än	hållits i förvar sedan mer än
tre dagar,	tre dagar,

2.utvisning enligt 8 kap. 6 eller 10 § eller 11 § andra stycket,

3.verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning enligt denna lag, om beslut om inhibition meddelats av Migrationsverket, en migrations- domstol eller Migrationsöverdomstolen,

4.anmälningsskyldighet enligt 9 a kap.,

	5. förvar enligt 10 kap. 3 eller	5. förvar enligt 10 kap. 5 eller
5	§ om utlänningen har hållits i	7 § om utlänningen har hållits i
förvar sedan mer än tre dagar,		förvar sedan mer än tre dagar,
	6. hemsändande enligt 23 kap. 2 §, och
	7. uppsikt enligt 10 kap. 4 eller	7. förstärkt uppsikt eller uppsikt
6	§.	enligt 10 kap. 6 eller 8 §.

Offentligt biträde ska alltid förordnas för barn som hålls i förvar enligt denna lag.

Imål och ärenden enligt asylprocedurförordningen eller asyl- och migra- tionshanteringsförordningen, med undantag för mål och ärenden om förvar enligt artikel 44 i asyl- och migrationshanteringsförordningen, gäller i stället 1 a–2 a §§.

4.Den tid som en utlänning har hållits i förvar med stöd av den upphävda 10 kap. 1 § andra stycket

34	26	Senaste lydelse 2026:000.
34	27	Senaste lydelse 2026:000.

2 eller 3 ska vid tillämpningen av		2 eller 3 ska vid tillämpningen av Prop. 2025/26:265
10 kap. 12 § räknas in i förvars-		10 kap. 15 § räknas in i förvars-
tidens längd om det är fråga om		tidens längd om det är fråga om
samma verkställighetsärende.		samma verkställighetsärende.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2027 eller den tidigare dag som regeringen bestämmer.

Prop. 2025/26:265 2.4	Förslag till lag om ändring i lagen (2005:754)
	om transitering av tredjelandsmedborgare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2005:754) om transitering av tredjelandsmedborgare

dels att nuvarande 10 § ska betecknas 11 §, dels att den nya 11 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 10 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	10 §
	En tredjelandsmedborgare får
	omhändertas eller tas i förvar av
	Polismyndigheten om det är nöd-
	vändigt för att en transitering ska
	kunna genomföras. En tredjelands-
	medborgare får inte vara omhän-
	dertagen eller hållas i förvar
	längre tid än 48 timmar.

10 §

Beslut enligt denna lag får inte överklagas.

11 §

Beslut om förvar enligt 10 § får överklagas till en migrationsdom- stol. Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas.

En migrationsdomstols beslut får överklagas till Migrationsöverdom- stolen enligt 16 kap. utlännings- lagen (2005:716). Det kapitlet, utom 16 kap. 10 §, gäller även i övrigt i tillämpliga delar i mål om förvar enligt 10 §.

Denna lag träder i kraft den 21 juli 2026.


2.5	Förslag till lag om ändring i lagen (2008:344)		Prop. 2025/26:265
	om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl.
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt
asylsökande m.fl. ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 2025/26:262		Föreslagen lydelse

4§1 Denna lag omfattar utlänningar som

1.har ansökt om internationellt skydd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1348 av den 14 maj 2024 om upprättande av ett gemensamt förfarande för internationellt skydd i unionen och om upphävande av direktiv 2013/32/EU och som inte är folkbokförda här i landet,

2.har ansökt om eller beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd eller uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd med stöd av bestämmelserna

i21 kap. 2, 3, 4 eller 6 § utlänningslagen (2005:716) och som inte är folkbokförda här i landet,

3. hålls i förvar enligt 10 kap. 1	3. hålls	i	förvar enligt 10 kap.
eller 2 § utlänningslagen och som	utlänningslagen och som inte har
inte har placerats i kriminalvårds-	placerats	i	kriminalvårdsanstalt,
anstalt, häkte eller polisarrest,	häkte eller polisarrest,

4.vistas här med stöd av tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 eller 15 d § utlänningslagen, eller

5.har meddelats ett beslut om inhibition av verkställigheten enligt 12 kap. 16 e § första stycket eller 17 a § första stycket utlänningslagen.

Sådana utlänningar som avses i första stycket 1 eller 2 omfattas av lagen även om de har meddelats ett beslut om avvisning, utvisning eller återvändande. Det gäller dock inte en utlänning som håller sig undan så att beslutet inte kan verkställas.

Denna lag träder i kraft den 21 juli 2026.

1 Senaste lydelse 2026:000.

Prop. 2025/26:265 2.6	Förslag till lag om ändring i skollagen
	(2010:800)

Härigenom föreskrivs att det i skollagen (2010:800) ska införas en ny paragraf, 29 kap. 4 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

29 kap.

4 §1

I 11 kap. 3 § utlänningslagen (2005:716) finns en bestämmelse om att ett barn som hålls i förvar ska erbjudas utbildning.

Denna lag träder i kraft den 21 juli 2026.

38	1 Tidigare 29 kap. 4 § upphävd genom 2017:1115.

3	Ärendet och dess beredning	Prop. 2025/26:265

Regeringen beslutade i augusti 2023 att ge en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av reglerna om förvar i utlänningslagen (2005:716), förkortad UtlL, i syfte att skapa ett modernt och ändamålsenligt regelverk (dir. 2023:119).

Utredningen överlämnade i januari 2024 delbetänkandet Förbättrad ordning och säkerhet i förvar (SOU 2024:5). Lagförslagen i delbetänk- andet behandlas i propositionen Förbättrad ordning och säkerhet vid förvar (prop. 2024/25:161, bet. 2024/25:SfU22, rskr. 2024/25:286).

I februari 2025 överlämnade utredningen slutbetänkandet Ett nytt regel- verk för uppsikt och förvar (SOU 2025:16). En sammanfattning av slut- betänkandet finns i bilaga 1 och dess lagförslag i bilaga 2. Slutbetänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgängliga på regeringens webbplats (www.regeringen.se) och i Justitiedepartementet (Ju2025/00400).

Vidare har i Justitiedepartementet departementspromemorian Migra- tions- och asylpakten (Ds 2025:30) tagits fram med förslag på författnings- ändringar för att anpassa svensk rätt till förordningarna i EU:s migrations- och asylpakt samt för att genomföra ett EU-direktiv. En sammanfattning av promemorian i relevanta delar finns i bilaga 4 och dess lagförslag i dessa delar i bilaga 5. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. Remissyttrandena finns tillgäng- liga på regeringens webbplats (www.regeringen.se) och i Justitiedeparte- mentet (Ju2025/02509).

I denna proposition behandlas lagförslagen i slutbetänkandet och de lag- förslag om uppsikt och förvar i promemorian som utgår från förslag i slut- betänkandet.

Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om

åtgärder mot skuggsamhället (bet. 2021/22:SfU16 punkt 1, rskr. 2021/22:196). Av tillkännagivandet framgår bl.a. att elektronisk övervakning, t.ex. med fotboja, ska kunna användas för personer som har ett lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut (bet. 2021/22:SfU16 s. 14). Regeringen anser att tillkännagivandet i denna del tillgodoses genom förslaget i avsnitt 6.3 om att vistelseskyldighet ska kunna förenas med villkor om elektronisk övervakning om det behövs för att kontrollera att skyldigheten följs. Tillkännagivandet är inte slutbehandlat.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 23 mars 2026 att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslaget i bilaga 7. Lagrådets yttrande finns i bilaga 8. Regeringen följer delvis Lagrådets förslag och synpunkter, som behandlas i avsnitt 5, 7.4, 7.7, 8.2, 8.3, 9.1, 13.3 och i författningskommentaren.

I förhållande till lagrådsremissen föreslår regeringen i avsnitt 2.1 en följdändring i 9 kap. UtlL. Förslaget är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats över förslaget. I förhållande till lagrådsremissens lagförslag görs vidare vissa redaktionella och språkliga ändringar.

Prop. 2025/26:265 4

Nuvarande regler om uppsikt och förvar

Utlänningslagens regler om uppsikt och förvar

Förutsättningarna för att under migrationsprocessen ta en utlänning i för- var eller ställa honom eller henne under uppsikt framgår av 10 kap. UtlL. I 11 kap. UtlL finns bestämmelser om hur en utlänning som hålls i förvar ska behandlas.

En utlänning som har fyllt 18 år får enligt 10 kap. 1 § UtlL tas i förvar i fyra situationer. Till att börja med får en vuxen utlänning tas i förvar i syfte att fastställa hans eller hennes identitet (identitetsförvar). Vidare får en utlänning tas i förvar om det är nödvändigt för att en utredning om hans eller hennes rätt att stanna i Sverige ska kunna genomföras (utrednings- förvar). Därutöver får en utlänning tas i förvar om det är sannolikt att han eller hon kommer att avvisas eller utvisas (sannolikhetsförvar) eller om det är fråga om att förbereda eller genomföra verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning (verkställighetsförvar). Av 10 kap. 2 § UtlL framgår att ett barn under vissa förutsättningar får tas i sannolikhets- eller verkställighetsförvar. Ett barn får däremot inte tas i identitets- eller utredningsförvar.

Om det finns förutsättningar för att ta en utlänning i förvar får han eller hon, enligt 10 kap. 6 och 7 §§ UtlL, ställas under uppsikt i stället för att tas i förvar. Uppsikt kan innebära att utlänningen är skyldig att på vissa tider anmäla sig hos Polismyndigheten eller Migrationsverket. Uppsikt kan också innebära att utlänningen ska lämna ifrån sig sitt pass eller en annan legitimationshandling. I enlighet med kraven på nödvändighet och proportionalitet, som kommer till uttryck i 1 kap. 8 § UtlL, ska uppsikt väljas framför förvar om det är tillräckligt (jfr prop. 1988/89:86 s. 97 och 98 och prop. 2024/25:161 s. 66 och 67). Proportionalitetsprincipen innebär att uppsikt och förvar endast får beslutas om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot. Vid ärenden som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa i enlighet med artikel 3 i Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och 1 kap. 10 § UtlL.

Vilken myndighet som är behörig att besluta om uppsikt och förvar i olika stadier av migrationsprocessen framgår av 10 kap. 12–17 §§ UtlL. Det kan vara Polismyndigheten, Migrationsverket, Säkerhetspolisen, en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen. Migrationsverket ansvarar enligt 10 kap. 18 § UtlL för att beslut om förvar verkställs men kan få hjälp av andra myndigheter, som Polismyndigheten.

En utlänning som hålls i förvar ska enligt 11 kap. 2 § första stycket UtlL som utgångspunkt vistas i lokaler som ordnats särskilt för detta ändamål, dvs. på ett av Migrationsverkets förvar. Under vissa förutsättningar får Migrationsverket dock besluta att en vuxen utlänning som hålls i förvar ska externplaceras i en kriminalvårdsanstalt, ett häkte eller en polisarrest.

Det finns lagstadgade tidsgränser i 10 kap. 4 och 5 §§ UtlL för hur länge en utlänning får hållas i förvar, men inte för hur länge uppsikt får pågå. Ett beslut om uppsikt eller förvar ska dock enligt 10 kap. 9 § UtlL omedelbart

upphävas om det inte längre finns skäl för beslutet. Ett sådant beslut ska Prop. 2025/26:265 också prövas på nytt inom vissa angivna tider.

Regler om uppsikt och förvar inom EU-rätten

Möjligheterna att använda förvar, och i viss mån även alternativ till förvar som uppsikt, styrs i stor utsträckning av EU-rätten. I huvudsak handlar det om tre EU-rättsakter. Det är Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och för- faranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (återvändandedirektivet), Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (det omarbetade mottagandedirektivet) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (Dublinförordningen).

Det omarbetade mottagandedirektivet och återvändandedirektivet har olika syften, och förutsättningarna för förvar skiljer sig åt mellan rätts- akterna. Syftet med det omarbetade mottagandedirektivet är att fastställa normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd i medlemsstaterna. Förvar får enligt direktivet beslutas enligt en uttömm- ande uppräkning av förutsättningar som i stort handlar om att möjliggöra för myndigheterna att ta reda på vem det är som söker internationellt skydd och varför samt att hålla sökande tillgängliga för myndigheterna under processen (se artiklarna 8.2, 8.3, 9.1, 9.2 och 9.4). I återvändandedirektivet föreskrivs gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare vars vistelse är olaglig. Enligt återvändande- direktivet får förvar endast beslutas avseende en tredjelandsmedborgare som är föremål för ett förfarande för återvändande och för att förbereda återvändandet eller genomföra avlägsnandet (se artiklarna 15.1, 15.2 och 15.4–15.6). En förutsättning för beslut om förvar är enligt båda direktiven att andra mindre ingripande åtgärder inte kan tillämpas verkningsfullt.

Dublinförordningen reglerar vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som har lämnats in av en tredje- landsmedborgare i en medlemsstat. Förvar får enligt artikel 28 i Dublin- förordningen beslutas i syfte att säkerställa de överföringsförfaranden som regleras i förordningen. Den rättsliga grunden för att besluta om uppsikt i syfte att säkerställa överföring enligt Dublinförordningen finns i artikel 28.2 i förordningen, av vilken det framgår att förvar endast får beslutas om andra mindre ingripande åtgärder inte är tillräckliga (rättsfallet MIG 2018:23). När det finns grund för förvar enligt Dublin- förordningen är utlänningslagens förvarsbestämmelser inte tillämpliga (rättsfallet MIG 2015:5).

Migrations- och asylpakten

Under våren 2024 antog Europaparlamentet och rådet tio rättsakter om
migration och asyl (migrations- och asylpakten). De av rättsakterna i	41

Prop. 2025/26:265 migrations- och asylpakten som har störst relevans för förslagen i den här propositionen är:

•Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1348 av den 14 maj 2024 om upprättande av ett gemensamt förfarande för inter- nationellt skydd i unionen och om upphävande av direktiv 2013/32/EU (asylprocedurförordningen),

•Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1347 av den 14 maj 2024 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att beteck- nas som subsidiärt skyddsbehövande och för innehållet i det beviljade skyddet, om ändring av rådets direktiv 2003/109/EG och om upp- hävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU (skyddsgrundsförordningen),

•Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1356 av den 14 maj 2024 om införande av screening av tredjelandsmedborgare vid de yttre gränserna och om ändring av förordningarna (EG) nr 767/2008, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240 och (EU) 2019/817 (screeningförord- ningen),

• Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1351 av den 14 maj 2024 om asyl- och migrationshantering, om ändring av för- ordningarna (EU) 2021/1147 och (EU) 2021/1060 och om upphävande av förordning (EU) nr 604/2013 (asyl- och migrationshanteringsför- ordningen),

•Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1349 av den 14 maj 2024 om inrättande av ett gränsförfarande för återvändande och om ändring av förordning (EU) 2021/1148 (förordningen om åter- vändandegränsförfarande), och

• Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1346 av den 14 maj 2024 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (det nya omarbetade mottagandedirektivet).

Migrations- och asylpakten innebär bl.a. att fler frågor kommer regleras direkt av EU-förordningar. Som exempel kommer förfarandet för och prövningen av internationellt skydd att följa direkt av asylprocedurförord- ningen och skyddsgrundsförordningen.

Förordningarna ska börja tillämpas av medlemsstaterna den 12 juni 2026. Det nya omarbetade mottagandedirektivet ska vara genomfört vid samma tid. I propositionen Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt (prop. 2025/26:262), som beslutades den 30 april 2026, föreslår regeringen de flesta av de anpassningar av svensk rätt som migrations- och asylpakten föranleder. Som exempel föreslås det vilka myndigheter som ska vara behöriga att ta emot ansökningar om internationellt skydd och vissa kompletterande undantag till rätten att stanna kvar under prövningen av ansökan. Vidare föreslås det att begreppen asyl och asylsökande, i likhet med vissa andra begrepp som skiljer sig från de som används i asyl- och migrationspakten, ska utmönstras ur svensk rätt och ersättas med begreppen internationellt skydd och sökande av internationellt skydd.

Eftersom förslagen i den här propositionen föreslås träda i kraft den Prop. 2025/26:265 21 juli 2026 eller därefter, utgår förslagen från de rättsakter som ingår i

migrations- och asylpakten. Det innebär bl.a. att begreppet sökande av internationellt skydd – inte asylsökande – används i de bestämmelser som rör sådana sökande. Det innebär också att förslagen utgår från asyl- och migrationshanteringsförordningen i stället för Dublinförordningen, och det nya omarbetade mottagandedirektivet i stället för det omarbetade mottagandedirektivet.

5En ny struktur för reglerna i utlänningslagen om uppsikt och förvar

Regeringens förslag

Det hittillsvarande kapitlet i utlänningslagen om förvar och uppsikt avseende utlänningar ska upphävas och ersättas av två kapitel om uppsikt och förvar respektive verkställighet av beslut om uppsikt och förvar.

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens. Utredningen föreslår även att det ska införas en definition av ”vuxen” i utlänningslagen och att uttrycket vuxen utlänning ska användas i stället för en utlänning som har fyllt 18 år i bestämmelser om uppsikt och förvar.

Remissinstanserna

De flesta av remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslaget. För- valtningsrätten i Malmö ställer sig tveksam till att definiera uttrycket vuxen och efterfrågar en närmare analys av hur en sådan definition på- verkar andra typer av utlänningsärenden än uppsikts- och förvarsärenden.

Skälen för regeringens förslag

I denna proposition föreslår regeringen ändringar i utlänningslagens regler om uppsikt och förvar. Syftet med förslagen är i stort att reglerna i högre grad ska bidra till en ordnad och effektiv migrationsprocess. Ändringarna har sin grund i att huvuddragen i reglerna har sett likadana ut sedan en lång tid tillbaka. Samtidigt har migrationen till Sverige och den svenska migra- tionspolitiken genomgått stora förändringar. Vidare har reglerna gett upphov till tillämpningsproblem och kritik från bl.a. Riksdagens ombuds- män (JO). Dessutom innebär förändringar i det EU-rättsliga regelverket – nu senast antagandet av migrations- och asylpakten – att anpassningar är nödvändiga.

Förslagen i propositionen innebär stora förändringar i förhållande till vad som gäller i dag. För att reglerna om uppsikt och förvar ska vara över-

skådliga och lättillämpade bör det nuvarande 10 kap. i utlänningslagen

Prop. 2025/26:265 upphävas och ersättas med två nya kapitel om uppsikt och förvar respektive verkställighet av beslut om uppsikt och förvar. Vissa bestämm- elser bör, ibland med redaktionella eller språkliga ändringar, föras över till de nya kapitlen. Med anledning av den nya strukturen behöver det göras följdändringar i bl.a. 9 kap. 11 § UtlL och i lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl.

I likhet med Förvaltningsrätten i Malmö anser regeringen att det inte är lämpligt att definiera uttrycket vuxen i utlänningslagen och använda det i de bestämmelser om uppsikt och förvar som föreslås. I de fall en bestämm- else inte ska gälla barn bör, på samma sätt som i dag, i stället anges att det är fråga om en utlänning som har fyllt 18 år.

Lagrådet föreslår att det införs en definition av vad förvar innebär i det föreslagna nya 10 kap. UtlL, eftersom det föreslås en bestämmelse som anger vad uppsikt innebär (se avsnitt 6.2). Regeringen kan se fördelar med en definition av förvar, som att det skulle kunna bidra till en tydligare och mer konsekvent lagtext. Förvar är dock ett EU-rättsligt begrepp och definieras bl.a. i det nya omarbetade mottagandedirektivet. Vidare framgår det av såväl det direktivet som återvändandedirektivet och 11 kap. UtlL vad förvar innebär. Regeringen anser därmed att det inte bör införas någon definition av förvar i utlänningslagen.

6Fler former av uppsikt

6.1Behovet av fler former av uppsikt som alternativ till förvar

Regeringens bedömning

Det bör införas fler former av uppsikt som alternativ till förvar.

Utredningens bedömning

Utredningens bedömning stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Remissinstanserna är i stort positiva till eller har inte några invändningar mot utredningens bedömning. Som exempel är Asylrättscentrum, Institutet för mänskliga rättigheter och Svenska Röda Korset positiva till att fler alternativ till förvar införs. Vissa remissinstanser, som Sveriges advokat- samfund, framhåller dock att det är viktigt att nya alternativ till förvar används just som alternativ till förvar. Enligt samfundet finns det en risk för att alternativen används som ett sätt att utöka kontrollen över individer även när förvar inte är aktuellt. Svenska kyrkan och Sveriges kristna råd anser att alternativ till förvar bör vara huvudregel för barnfamiljer och sår- bara grupper, som kan ha svårt med vardagliga bestyr och att få sina behov av omsorg tillgodosedda på förvar.

Skälen för regeringens bedömning

Alternativ till förvar kännetecknas av att de innebär inskränkningar av rörelsefriheten, men att de inte utgör ett frihetsberövande. Det finns dock inte någon definition av alternativ till förvar inom EU-rätten.

Av EU-rätten följer att förvar ska användas som en sista utväg när mindre ingripande alternativ till förvar inte kan tillämpas verkningsfullt (se bl.a. artiklarna 10.2 och 10.5 i det nya omarbetade mottagande- direktivet och artikel 15.1 i återvändandedirektivet).

I svensk rätt är det alternativ till förvar som finns att en utlänning kan ställas under uppsikt. Uppsikt får enligt 10 kap. 6 och 7 §§ UtlL beslutas under samma förutsättningar som förvar. Enligt 10 kap. 8 § UtlL innebär uppsikt att en utlänning är skyldig att på vissa tider anmäla sig hos Polis- myndigheten på orten eller hos Migrationsverket. Utlänningen får också åläggas att lämna ifrån sig sitt pass eller en annan legitimationshandling. Eftersom uppsikt innebär en mindre frihetsinskränkning än förvar, får en utlänning tas i förvar endast om uppsikt inte är en tillräcklig åtgärd.

Alternativ till förvar har, som bl.a. Svenska Röda Korset påpekar, flera fördelar. Till att börja med inkräktar alternativ till förvar i mindre utsträck- ning på grundläggande fri- och rättigheter såsom rätten till privat- och familjeliv och rörelsefriheten. De negativa konsekvenser som ett frihets- berövande kan innebära för den psykiska och fysiska hälsan kan också undvikas. Alternativ till förvar underlättar även kontakter med vård och omsorg för personer med sådana behov. Dessutom är alternativ till förvar som utgångspunkt förenade med lägre kostnader än förvar, bl.a. eftersom förvar förutsätter särskilda anläggningar, bemanning dygnet runt och annan infrastruktur.

Trots fördelarna med alternativ till förvar används uppsikt i förhållande- vis liten utsträckning. Enligt utredningen visar statistik från 2022 och 2023 att uppsikt användes i knappt sju procent av de ärenden där det skulle kunnat komma i fråga. Som utredningen redogör för visar erfarenheter från andra länder visserligen att alternativ till förvar kan innebära en större avvikanderisk än förvar. Samtidigt bör fler former av uppsikt, som är olika ingripande och som kan användas i kombination med varandra, öka möjligheten att använda uppsikt i stället för förvar. Det bör i sin tur öka kostnadseffektiviteten samtidigt som intrånget i grundläggande rättigheter minskar. Fler uppsiktformer bör också kunna innebära att större hänsyn kan tas till individuella behov och omständigheter. Regeringen anser därför att det bör införas fler former av uppsikt som alternativ till förvar.

Med anledning av den risk som bl.a. Sveriges advokatsamfund ser, att nya uppsiktsformer inte används som reella alternativ till förvar, bör det poängteras att uppsikt även i fortsättningen, i linje med vad Svenska kyrkan och Sveriges kristna råd förespråkar, ska väljas när förutsättningarna för både uppsikt och förvar är för handen och uppsikt bedöms vara en till- räcklig åtgärd. Förslagen i propositionen innebär också att förhållandet mellan uppsikt och förvar blir tydligare än vad det är i dag.

Prop. 2025/26:265

Prop. 2025/26:265 6.2	Uppsikt ska även kunna innebära boende- och
	vistelseskyldighet

Regeringens förslag

Utöver hittillsvarande former av uppsikt ska uppsikt kunna innebära att en utlänning är skyldig att bo på en viss plats (boendeskyldighet) eller vistas inom ett visst område (vistelseskyldighet).

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer i sak överens med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta av remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslaget eller är positiva till det. Förvaltningsrätten i Göteborg förutser praktiska problem med att avgränsa snävare områden för vistelseskyldighet, som statsdels- gränser, och efterfrågar klargöranden om hur avgränsningen ska göras.

Region Skåne ställer sig frågande till hur hälso- och sjukvårdsuppdraget ska säkerställas i förhållande till de föreslagna åtgärderna, t.ex. vilka regler och rutiner som ska gälla om en individ behöver förflyttas för att erhålla vård i ett icke-godkänt område. Svenska Röda Korset anser att det bör finnas möjlighet till undantag från kraven enligt ett uppsiktsbeslut när skäl för det föreligger.

Enligt Stockholms universitet bör det framgå av lag hur ofta en utlänning som åläggs anmälningsskyldighet ska vara skyldig att anmäla sig hos myndigheterna.

Säkerhetspolisen anser att det bör införas en befogenhet att kropps- visitera en utlänning för att på ett effektivt sätt kunna verkställa ett beslut om omhändertagande av pass och andra identitetshandlingar inför verkställighet.

Vissa remissinstanser, bl.a. Asylrättscentrum och Förvaltningsrätten i Göteborg, lyfter behovet av samordning med vissa andra lagförslag på området.

Skälen för regeringens förslag

Uppsikt ska även kunna innebära boendeskyldighet och vistelseskyldighet

Utredningen redogör för de alternativ till förvar som är vanligast före- kommande i EU:s medlemsstater. De alternativ till förvar som redovisas är (se SOU 2025:16 s. 275–281):

•rapporteringsskyldighet, som innebär att utlänningen måste anmäla sig hos en angiven myndighet, vanligtvis en polis- eller migrations- myndighet, på regelbundna tider,

•boende- eller vistelseskyldighet, som innebär att utlänningen ska bo eller vistas på en av myndigheterna anvisad plats – ett center som drivs av myndigheterna eller ett privat boende – eller uppehålla sig inom ett visst angivet geografiskt område,

•skyldighet att meddela adress, som kan inkludera skyldighet att begära tillstånd att ändra adress eller snarast anmäla adressändringar,

•skyldighet att lämna ifrån sig pass eller annan identitetshandling,

•frisläppande mot borgen, som innebär att utlänningen släpps ur förvar mot betalning av ett belopp som säkerhet för att utlänningen ska infinna sig i domstol eller på annat sätt vara tillgänglig för myndigheterna,

•betalning av en deposition eller ställande av en finansiell säkerhet, som kan användas för att säkerställa att en utlänning fortsatt kommer att befinna sig på statens territorium men som, till skillnad mot fri- släppande mot borgen, tillämpas före det att en utlänning frihets- berövas,

•deltagande i särskilda program för återvändande, som innefattar att utlänningen får hjälp av en eller fler myndighetshandläggare under återvändandeprocessen,

•rådgivning i samband med återvändande, som innebär att en utlänning som omfattas av ett avlägsnandebeslut får information, coachning eller rådgivning för att minska risken för avvikande, och

•elektronisk övervakning, som innebär att elektroniska hjälpmedel används för att övervaka efterlevnaden av rapporteringsskyldighet eller skyldighet att vistas på en viss plats eller inom ett visst geografiskt område.

Regeringen anser, i likhet med utredningen, att det bör övervägas om upp- sikt även bör kunna innebära något av dessa alternativ. Utöver nuvarande uppsiktsformer, dvs. anmälningsskyldighet och skyldighet att lämna ifrån sig pass eller annan identitetshandling, framstår en skyldighet att bo på en viss plats (boendeskyldighet) och skyldighet att uppehålla sig inom ett visst område (vistelseskyldighet) som lämpliga alternativ till förvar. Dessa kontrollåtgärder bör, på motsvarande sätt som nuvarande uppsiktsformer, kunna förhindra avvikande under utredning och inför verkställighet av av- lägsnandebeslut. Med hänsyn till att boendeskyldighet och vistelse- skyldighet är mer ingripande alternativ till förvar än hittillsvarande upp- siktsformer, bör införandet av sådana alternativ även bidra till att uppsikt kan användas i fler fall än i dag. Olika former av boende- och vistelseskyl- digheter används som alternativ till frihetsberövande enligt andra regel- verk (bl.a. 4 kap. 2 § lagen [2022:700] om särskild kontroll av vissa utlänningar och 25 kap. 1 § rättegångsbalken).

Skyldighet att vistas inom ett visst område kunde tidigare beslutas enligt utlänningslagen, men togs bort 2006 bl.a. eftersom det ansågs svårt att utan en omfattande kontrollapparat avgöra om utlänningen lämnat området. Regeringen ansåg att syftet med åtgärden betydligt enklare kunde uppnås genom att utlänningen ålades anmälningsplikt (prop. 2004/05:170 s. 259, 260 och 293). I denna proposition föreslår regeringen att efterlevnaden av vistelseskyldighet ska kunna övervakas elektroniskt (se avsnitt 6.3). Ställt mot förvar är vistelseskyldighet också klart mindre ingripande för den enskilde och förenad med lägre kostnader för staten. Det kan även antas att det finns fall när en anmälningsskyldighet inte säkerställer en utlännings närvaro under utredning eller inför verkställighet, men en vistelseskyldighet kan göra det. Vistelseskyldighet bör därför nu kunna vara ett lämpligt alternativ till förvar i vissa fall.

Prop. 2025/26:265

Sammanfattningsvis anser regeringen att uppsikt – utöver anmälnings- skyldighet och skyldighet att lämna ifrån sig identitetshandling – även bör kunna innebära boende- och vistelseskyldighet.

Boendeskyldighet

Uppsikt ska alltså kunna innebära att en utlänning är skyldig att bo på en viss plats. Det bör kunna vara ett asylboende, annan förläggning eller en privatbostad. Därmed får utlänningen inte bo på någon annan plats än den som han eller hon har blivit anvisad.

Frågan är då vad boendeskyldigheten närmare bör innebära, dvs. vad som ska krävas för att en utlänning ska anses bo på den aktuella adressen. Ett boendekrav infördes nyligen i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA). Enligt 8 a § LMA har asylsökande rätt till dag- ersättning och särskilt bidrag endast under förutsättning att han eller hon bor enbart på det asylboende där Migrationsverket har tilldelat honom eller henne en plats. Den föreslagna boendeskyldigheten enligt utlänningslagen bör ha motsvarande innebörd som boendevillkoret enligt 8 a § LMA. Följaktligen bör boendeskyldigheten i stort innebära att utlänningen ska vistas på den anvisade adressen under en sammanhängande vilotid varje dygn. Dygnsvila på annan plats vid enstaka tillfällen bör dock kunna accepteras.

Vid beslut om boendeskyldighet måste hänsyn tas till utlänningens levnadsförhållanden för att beslutet inte ska komma i konflikt med rätten till privat- och familjeliv enligt bl.a. artikel 8 i den europeiska konven- tionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande fri- heterna (Europakonventionen) och artikel 16 i barnkonventionen.

Eftersom uppsikt är ett alternativ till förvar får en uppsikt inte heller utformas så att den innebär ett frihetsberövande. En sådan boende- skyldighet som föreslås utgör i sig inte ett frihetsberövande. Det är dock effekten av de samlade åtgärderna som är avgörande för den bedömningen. Inför beslut om uppsikt som innebär flera olika skyldigheter bör det alltså beaktas att den sammantagna inskränkningen i rörelsefriheten inte innebär ett frihetsberövande, med hänsyn till bl.a. hur stort område personen får vistas inom, vilka möjligheter till sociala kontakter som finns och vilken grad av övervakning som förekommer. Även hur lång tid en frihets- inskränkning varat måste beaktas (se t.ex. Europadomstolens dom den 6 november 1980 i målet Guzzardi mot Italien samt rättsfallen NJA 1989 s. 131 och NJA 1990 s. 636).

Vistelseskyldighet

En skyldighet att vistas inom ett visst område innebär att utlänningen inte får lämna området. Någon fast gräns eller huvudregel för hur stort området ska vara är inte ändamålsenlig och bör därför inte införas. Området bör i stället bestämmas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet, med hänsyn till vad som krävs för att utöva tillräcklig kontroll över utlänningen. Området får dock inte vara så litet att åtgärden blir att anse som ett frihets- berövande. Hänsyn måste även tas till utlänningens levnadsförhållanden för att beslutet inte ska komma i konflikt med rätten till privat- och familjeliv. Området behöver vara så stort att det möjliggör för utlänningen att ha sociala kontakter, ta sig till och från en eventuell arbetsplats eller

skola och utnyttja service såsom mat- och klädesbutiker. Avgränsningen av området behöver också innebära att utlänningen kan ta sig till sjukhus och andra vårdinrättningar.

Ett område som omfattar det län eller den kommun där utlänningen bor samt eventuellt angränsande kommuner bör normalt tillgodose aktuella intressen (jfr prop. 2021/22:131 s. 133). I vissa fall bör det dock kunna vara motiverat med ett mindre område, som en stadsdel i en större stad. En sådan snävare avgränsning bör inte uteslutas eftersom det, i kombination med elektronisk övervakning, i undantagsfall kan vara det enda alter- nativet till förvar. Regeringen ser inte heller, till skillnad från Förvalt- ningsrätten i Göteborg, att det som regel bör vara förenat med betydande svårigheter att avgränsa ett snävare område. En förutsättning för en sådan snävare avgränsning bör dock vara att området kan beskrivas på ett tydligt sätt, inte minst för att utlänningen ska ha möjlighet att efterleva beslutet.

När det gäller den sannolikt ovanliga situationen att den som är föremål för en vistelseskyldighet plötsligt behöver uppsöka vård utanför det an- visade området, som Region Skåne tar upp, kan det konstateras att det inte kommer finnas möjlighet till undantag från skyldigheterna enligt ett uppsiktsbeslut, på de sätt som Svenska Röda Korset förespråkar. Reglerna är dock inte uppbyggda så att en överträdelse av ett uppsiktbeslut auto- matiskt ska leda till en konsekvens, t.ex. förvar. En helhetsbedömning bör i stället göras av den beslutande myndigheten i den enskilda fallet. Myndigheten behöver då beakta bl.a. om det finns någon giltig ursäkt för överträdelsen, om den skett upprepade gånger och om den konsekvens som övervägs står i rimlig proportion till överträdelsen. En annan sak är att det i vissa fall kan finnas anledning för den behöriga myndigheten att ändra en vistelseskyldighet, t.ex. för att det har uppkommit ett berättigat behov för utlänningen att vistas i ett område som han eller hon tidigare inte haft skäl att vistas i.

Förhållandet mellan nuvarande uppsiktsformer bör tydliggöras

Enligt 10 kap. 8 § UtlL kan uppsikt innebära att utlänningen är skyldig att på vissa tider anmäla sig hos Polismyndigheten eller Migrationsverket. Utlänningen får också åläggas att lämna ifrån sig sitt pass eller annan legit- imationshandling. Det innebär att anmälningsskyldighet och skyldighet att lämna ifrån sig identitetshandling kan användas både separat och i förening. Lagtexten och dess förarbeten kan dock ge intryck av att en skyldighet att lämna ifrån sig identitetshandling endast kan användas som komplement till anmälningsskyldighet (se t.ex. prop. 2004/05:170 s. 293). Det bör därför tydliggöras att uppsikt kan innebära anmälningsskyldighet eller skyldighet att lämna ifrån sig identitetshandling, dvs. att det handlar om uppsiktsformer som kan användas både separat och i förening.

Något behov av att, som Stockholms universitet föreslår, i lag ange hur ofta en utlänning maximalt får vara skyldig att anmäla sig hos myndig- heterna har inte framkommit. Kraven på nödvändighet och proportion- alitet, som kommer till uttryck i 1 kap. 8 § UtlL, är tillräckliga för att säkerställa att den enskilde inte åläggs en alltför omfattande anmälnings- skyldighet.

En befogenhet att göra kroppsvisitationer för att på ett effektivt sätt kunna ta omhand identitetshandlingar inför verkställighet av avlägsnande-

Prop. 2025/26:265

Prop. 2025/26:265 beslut enligt 9 kap. 5 § UtlL, vilket Säkerhetspolisen efterfrågar, föreslås i propositionen Stärkt återvändandeverksamhet (prop. 2025/26:263).

Förhållandet till närliggande reglering

Bland annat Asylrättscentrum och Förvaltningsrätten i Göteborg lyfter be- hovet av samordning mellan förslaget om nya uppsiktsformer och för- slagen i slutbetänkandet Mottagandelagen – ny lag för ordnat asylmot- tagande och effektivt återvändande (SOU 2024:68). Utifrån förslagen i slutbetänkandet föreslår regeringen, i propositionen En ny mottagandelag, (prop. 2025/26:229) att det ska införas en ny mottagandelag.

Enligt den föreslagna mottagandelagen kan sökande bli föremål för kontrollåtgärder som liknar sådan boende- eller vistelseskyldighet som föreslås i denna proposition. En sökande ska enligt mottagandelagen anvisas att bo på ett asylboende, delta i närvarokontroller på boendet och vistas inom det län där boendet ligger. Migrationsverket ska även kunna fatta individuella beslut om boendeskyldighet för en sökande av hänsyn till allmän ordning eller om det behövs för att förhindra att sökanden avviker. I en sådan situation ska Migrationsverket också kunna fatta ett beslut om anmälningsskyldighet hos Migrationsverket vid vissa angivna tidpunkter för att säkerställa att beslutet om boendeskyldighet följs eller för att hindra att sökanden avviker. Liknande skyldigheter ska gälla för personer som fått ett avlägsnandebeslut fram till att de lämnar landet.

Kontrollåtgärderna enligt den föreslagna mottagandelagen innebär inte att det saknas behov av uppsikt för dem som omfattas av den lagen. Som exempel bör misskötsamhet avseende en kontrollåtgärd enligt mot- tagandelagen, t.ex. upprepade vistelser utanför det tillåtna området eller misskött anmälningsskyldighet under verkställighetsfasen, i vissa fall kunna leda till överväganden om utlänningen bör tas i förvar. Enligt förslagen i avsnitt 7.3 och 7.4 kommer det även att vara en självständig grund för förvar att en utlänning inte har följt ett individuellt beslut om boendeskyldighet enligt mottagandelagen. I en sådan situation måste uppsikt övervägas och då kan t.ex. förstärkt uppsikt vara tillräckligt ingripande för att undvika ett förvarstagande. Om så är fallet behöver den beslutande myndigheten dock beakta den områdesbegräsning som utlänningen omfattas av enligt mottagandelagen när den bestämmer det tillåtna området för uppsikten. Det är även viktigt att den enskilde får tydlig information om vad som gäller enligt uppsiktsbeslutet, vilka kon- sekvenser som kan följa vid misskötsamhet och hur beslutet kan överklagas.

6.3Förstärkt uppsikt – elektronisk övervakning av vistelseskyldighet

Regeringens förslag

Vistelseskyldighet ska få förenas med villkor om elektronisk övervak- ning om det behövs för kontroll av att skyldigheten följs (förstärkt uppsikt).

Uppgifter om utlänningens position vid förstärkt uppsikt ska få	Prop. 2025/26:265
registreras och tas fram endast i samband med att utlänningen träder ur
eller vistas utanför det anvisade området eller den elektroniska över-
vakningen hindras.
Polismyndigheten ska ansvara för verkställigheten av beslut om
förstärkt uppsikt.

Utredningens förslag
Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens.
Utredningen föreslår att utlänningens position ska få registreras och tas
fram endast när han eller hon lämnar det anvisade området eller en
beslutad elektronisk övervakning hindras. Vidare föreslår utredningen att
det ska införas en skyldighet för Polismyndigheten att på begäran av
Migrationsverket eller Säkerhetspolisen, eller på eget initiativ, lämna ut
uppgifter som myndigheten behandlar i samband med verkställighet av
förstärkt uppsikt.
Remissinstanserna
Institutet för mänskliga rättigheter avstyrker förslaget, bl.a. eftersom en
vistelseskyldighet i kombination med elektronisk övervakning enligt
institutet inte är mindre ingripande än förvar. Vissa remissinstanser, som
Asylrättscentrum, Förvaltningsrätten i Luleå och Sveriges advokat-
samfund, ifrågasätter om elektronisk övervakning kommer att vara en
effektiv åtgärd. Sveriges advokatsamfund framhåller särskilt att det
riskerar att ta lång tid från det att utrustningen larmar om överträdelse eller
manipulation till dess att ingripande kan ske. Förvaltningsrätten i Luleå
pekar på att övervakningen bygger på samarbete från den enskilde sam-
tidigt som de som bör komma i fråga för åtgärden har en hög avvikande-
risk eller är brottsutvisade. Integritetsskyddsmyndigheten lyfter att för-
slaget kan bli mer ingripande än tänkt med hänsyn till att ett stort antal
larm av teknisk karaktär kan gå varje månad. Bland annat Integritets-
skyddsmyndigheten och Diskrimineringsombudsmannen lyfter vikten av
att beslut om förstärkt uppsikt fattas endast om det är proportionerligt och
nödvändigt. Diskrimineringsombudsmannen lyfter även vikten av lika-
behandling. Ett par remissinstanser, som Svenska Röda Korset, anser att
det är oklart hur bedömningen av rekvisitet ”om det behövs” ska göras och
att det bör tydliggöras.
Flera remissinstanser, som Asylrättscentrum, Civil Rights Defenders
Institutet för mänskliga rättigheter, Integritetsskyddsmyndigheten, Rädda
barnen, Sveriges advokatsamfund och Sveriges kristna råd, är kritiska till
att förstärkt uppsikt ska få beslutas för barn och utan nedre åldersgräns.
Sveriges advokatsamfund anser att förslaget i den här delen strider mot
barnkonventionen. Barnombudsmannen anser att förstärkt uppsikt innebär
en påtaglig frihetsbegränsning som kan upplevas som bl.a. stigmatiserande
och diskriminerande. Om elektronisk övervakning ska få användas anser
Barnombudsmannen att det bör tydliggöras att förstärkt uppsikt avseende
barn endast får användas i särskilda undantagsfall.
	51

Prop. 2025/26:265	Enligt Stockholms universitet bör det framgå av lagtexten om tanken är
	att en utlänning som står under förstärkt uppsikt ska tas i förvar om han
	eller hon inte medverkar till den elektroniska övervakningen.
	Polismyndigheten avstyrker förslaget att myndigheten ska ansvara för
	verkställighet av beslut om förstärkt uppsikt, bl.a. eftersom Polismyndig-
	heten redan är belastad och uppdraget kommer att vara resurskrävande.
	Polismyndigheten anser att det behöver förtydligas när det är möjligt att ta
	fram uppgifter om den övervakades position under den tid som han eller
	hon befinner sig utanför det anvisade området eller hindrar elektronisk
	övervakning.
	Integritetsskyddsmyndigheten anser att det är viktigt med ytterligare
	analyser avseende vilken dataskyddslagstiftning som blir tillämplig i
	ärenden om förstärkt uppsikt. För det fall brottsdatadirektivet är tillämpligt
	vill Integritetsskyddsmyndigheten framhålla att lagen (2018:1693) om
	polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område inte
	omfattar verkställighet av straffrättsliga påföljder. Vidare anser Integr-
	itetsskyddsmyndigheten att det kan finnas behov av bestämmelser som
	begränsar Polismyndighetens möjligheter att vidarebehandla personupp-
	gifter i den brottsbekämpande verksamheten och om längsta tid för
	behandling av positionsuppgifter, bl.a. eftersom en längsta tid kan mot-
	verka att uppgifter sparas längre än nödvändigt.
	Skälen för regeringens förslag
	Vistelseskyldighet bör kunna kombineras med elektronisk övervakning
	Elektronisk övervakning används vid verkställighet av straffrättsliga
	påföljder såsom fängelse och ungdomsövervakning. Elektronisk övervak-
	ning används också för att kontrollera att kontaktförbud och preventiva
	vistelseförbud följs (2 och 2 a §§ lagen [1988:688] om kontaktförbud samt
	7 § lagen [2024:7] om preventiva vistelseförbud). Den elektroniska över-
	vakningen sker genom att den som ska övervakas förses med en s.k. fot-
	boja runt sin vrist. På så sätt går det att tekniskt kontrollera var den över-
	vakade befinner sig. Vid verkställighet av påföljder är övervakningen
	ständigt pågående och uppgifter om den övervakades position är tillgäng-
	liga hela tiden. Vid preventiva vistelseförbud går ett larm om den över-
	vakade går in i ett område där han eller hon inte får befinna sig eller om
	övervakningen hindras. Uppgifter om var den övervakade befinner sig får
	inte tas fram förrän systemet larmar.
	Det finns skäl att anta att elektronisk övervakning kan vara effektiv även
	för kontroll av att beslut om uppsikt följs. Riksdagen har därtill tillkänna-
	gett för regeringen att elektronisk övervakning, t.ex. med fotboja, ska
	kunna användas för personer som har ett lagakraftvunnet avvisnings- eller
	utvisningsbeslut (bet. 2021/22:SfU16 punkt 1, rskr. 2021/22:196, se även
	bet. 2021/22:SfU4, rskr. 2021/22:117).
	I likhet med utredningen anser regeringen att det i nuläget är uppsikts-
	formen vistelseskyldighet som kan vara aktuell att förena med elektronisk
	övervakning. Vistelseskyldighet med elektronisk övervakning är, till
	skillnad från vad Institutet för mänskliga rättigheter påstår, mindre
	ingripande än förvar och lämpar sig därför som ett alternativ till förvar.
	Om vistelseskyldighet förstärks med elektronisk övervakning bör det
52	avsevärt förbättra förutsättningarna för kontroll av efterlevnaden och ha en

avskräckande effekt. En möjlighet till elektronisk övervakning bör därmed innebära att uppsikt kan beslutas vid en högre avvikanderisk än annars. En sådan ordning bör också kunna bidra till att avlasta förvaren. Regeringen anser följaktligen, till skillnad från Asylrättscentrum, Förvaltningsrätten i Luleå och Sveriges advokatsamfund, att en vistelseskyldighet som förenas med elektronisk övervakning kan antas bli en effektiv åtgärd.

Det ska dock beaktas att elektronisk övervakning innebär ett intrång i den enskildes personliga integritet och kan få negativa konsekvenser såsom oro och socialt stigma. I de fall som det kommer bli aktuellt att förena vistelseskyldighet med elektronisk övervakning kommer dock som regel det enda alternativet vara att personen tas i förvar. En möjlighet till elektronisk övervakning bör alltså kunna innebära att utlänningar i fler fall kan ställas under uppsikt i stället för att tas i förvar, vilket är positivt ur ett integritetsperspektiv.

En annan aspekt som bör beaktas är att det finns flera utmaningar med elektronisk övervakning. Som Förvaltningsrätten i Luleå särskilt poängterar förutsätter elektronisk övervakning – liksom uppsikt i övrigt – medverkan av den övervakade. Som exempel måste utlänningen ställa sig till förfogande för att fotbojan ska kunna sättas på. Den övervakade måste också vara vaksam på att utrustningen fungerar. Vid mobila lösningar måste den övervakade ladda batterier och, beroende på teknik, se till att alltid ha med sig den enhet som behövs för övervakningen. Vidare är det vanligt förekommande med tekniska problem på grund av bristande upp- koppling. När kontakten bryts går ett larm till verkställande myndighet som direkt måste undersöka orsaken till larmet och eventuellt vidta åtgärder. Enligt uppgift från Polismyndigheten kan det för vissa över- vakade gå flera hundra larm på en månad vilket i någon mån, som Integritetsskyddsmyndigheten poängterar, kan innebära att övervakningen blir mer ingripande än tänkt. Problemet bör dock bli mindre framträdande vid kontroll av ett uppsiktsbeslut, bl.a. eftersom det skulle kunna vara möjligt att på ett lämpligt sätt anpassa den tid det tar innan utrustningen larmar.

Regeringen anser sammantaget att fördelarna med att införa en möjlig- het att elektroniskt övervaka en vistelseskyldighet överväger nackdelarna. En sådan möjlighet bör därför införas. En vistelseskyldighet som förenas med villkor om elektronisk övervakning bör benämnas förstärkt uppsikt.

Förutsättningar för att besluta om förstärkt uppsikt

Vistelseskyldighet bör inte kunna förenas med elektronisk övervakning i alla fall. I stället bör det krävas att elektronisk övervakning behövs i det enskilda fallet för att kontrollera att skyldigheten följs.

Bland annat Svenska Röda Korset efterfrågar förtydligande av hur rekvisitet ”om det behövs” ska bedömas. En bedömning av risken för av- vikande bör vara central i sammanhanget. Regeringen delar givetvis också den uppfattning som bl.a. Integritetsskyddsmyndigheten och Diskrim- ineringsombudsmannen för fram om vikten av att elektronisk övervakning måste vara nödvändig, proportionerlig och förenlig med principen om lika- behandling för att komma i fråga.

Flera remissinstanser, bl.a. Asylrättscentrum, Civil Rights Defenders, Institutet för mänskliga rättigheter, Integritetsskyddsmyndigheten, Rädda

Prop. 2025/26:265

Prop. 2025/26:265 barnen, Sveriges advokatsamfund och Sveriges kristna råd, är kritiska till

	att förstärkt uppsikt ska få beslutas för barn och utan nedre åldersgräns.
	Elektronisk övervakning kan förvisso antas innebära ett större fysiskt och
	psykiskt obehag för yngre barn än för andra. Samtidigt finns det starka skäl
	som talar mot en nedre åldersgräns. Eftersom det även i fortsättningen bör
	vara möjligt att ta barn i förvar skulle en åldersgräns avseende förstärkt
	uppsikt innebära att barn som utesluts från tillämpningsområdet i stället
	måste tas i förvar. En möjlighet till elektronisk övervakning av en vistelse-
	skyldighet oavsett ålder på personen som ska övervakas bör därmed vara
	att föredra framför en nedre åldersgräns. Som utvecklas i avsnitt 17 anser
	regeringen, till skillnad mot Sveriges advokatsamfund, att förslaget är
	förenligt med barnkonventionen. Det bör därför inte införas någon nedre
	åldersgräns för beslut om förstärkt uppsikt.
	En annan sak är att proportionalitetsprincipen kommer att innebära en
	tydlig begränsning av tillämpningen, särskilt i förhållande till barn. Elektr-
	onisk övervakning måste vara förenlig med de rättigheter som barn har
	enligt barnkonventionen. Det betyder bl.a. att de hänsyn som enligt barn-
	konventionen ska tas till barnets bästa måste bedömas och beaktas vid av-
	vägningen mot det behov som finns av åtgärden. Bland annat barnets ålder
	och mognad ska vara vägledande för hur dessa hänsyn vägs mot behovet.
	I linje med vad Barnombudsmannen anför kan det antas att det endast i
	undantagsfall är motiverat att besluta om förstärkt uppsikt för yngre barn.
	Det bör röra sig om fall då förvar av barnet annars är det enda tänkbara
	alternativet. Främst bör det handla om barn som är brottsutvisade och barn
	i säkerhetsärenden. För barnfamiljer bör avvikanderisk ofta kunna be-
	gränsas genom att förstärkt uppsikt används för vårdnadshavarna.
	Enligt 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen är var och en gentemot
	det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten,
	om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av
	den enskildes personliga förhållanden. Enligt regeringens bedömning
	kommer förslaget om förstärkt uppsikt leda till intrång i det skydd som
	bestämmelsen ger. Regleringen kommer dock endast gälla för andra än
	svenska medborgare, och för dessa får särskilda begränsningar i skyddet
	göras genom lag (2 kap. 25 § regeringsformen). Skydd för den personliga
	integriteten finns också i bl.a. Europakonventionen. Enligt artikel 8 i
	Europakonventionen har var och en rätt till respekt för sitt privat- och
	familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Offentliga myndigheter får
	inskränka rättigheterna i artikel 8 med stöd av lag om det i ett demokratiskt
	samhälle är nödvändigt bl.a. med hänsyn till statens säkerhet och den
	allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning och brott eller till
	skydd för andra personers fri- och rättigheter.
	Att elektroniskt övervaka en vistelseskyldighet handlar inte om att
	begränsa rörelsefriheten ytterligare för den som skyldigheten gäller, utan
	är endast ett sätt att kontrollera att skyldigheten följs och respekteras.
	Övervakningen kommer förbättra möjligheten att skydda de intressen som
	ligger bakom lagstiftningen. Åtgärden har mot den bakgrunden ett syfte
	som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Med hänsyn till de krav
	som föreslås gälla för att få besluta om förstärkt uppsikt och att sådan
	uppsikt kan vara det enda alternativet till förvar, anser regeringen att
	intrånget i den personliga integriteten för den som vistelseskyldigheten
54	gäller begränsas till vad som får anses nödvändigt för att uppnå målen med

åtgärden. Den elektroniska övervakningen får med andra ord anses vara proportionerlig med hänsyn till de intressen den avser att skydda. Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att den föreslagna regl- eringen om förstärkt uppsikt är förenlig med skyddet för den personliga integriteten enligt regeringsformen och Europakonventionen.

Polismyndigheten bör vara verkställande myndighet

Verkställighet av beslut om förstärkt uppsikt kommer att innefatta åtgärder som montering och installation av den elektroniska utrustningen, över- vakning och hantering av larm. Uppgiften att vara verkställande myndig- het bör därför anförtros en myndighet som har förutsättningar för och erfarenhet av att utföra sådana åtgärder på ett tillfredställande sätt. Av resursskäl bör det vidare vara en enda myndighet som ansvarar för att verk- ställa samtliga beslut om förstärkt uppsikt.

Polismyndigheten anser inte att den bör vara verkställande myndighet. Myndigheten hänvisar bl.a. till att det kommer vara ett resurs- och tids- krävande uppdrag, vilket inte bör läggas på en myndighet som redan är tungt belastad i fråga om att förhindra och bekämpa brottslighet. Polis- myndigheten pekar vidare på att överträdelse av förstärkt uppsikt inte ska föranleda straffansvar, till skillnad mot de former av elektronisk över- vakning som myndigheten i dag ansvarar för att verkställa.

Polismyndigheten framstår emellertid som det naturliga valet av verk- ställande myndighet. Myndigheten ansvarar redan i dag för verkställighet av elektronisk övervakning, även om överträdelse i de fallen är förenad med straffansvar. Polismyndigheten har alltså upparbetad kunskap och andra resurser för sådan övervakning, till skillnad från exempelvis Migrationsverket och Säkerhetspolisen. Det är därtill Polismyndigheten som har bäst förutsättningar för att agera på larm om överträdelser. Även med beaktande av att Polismyndigheten är en belastad myndighet vars uppgifter bör renodlas så att den kan fokusera på sitt kärnuppdrag, talar övervägande skäl för att Polismyndigheten ska vara verkställande myndighet i detta fall. De integritetsrisker som Integritetsskydds- myndigheten tar upp medför ingen annan uppfattning.

För att Polismyndigheten ska kunna utföra sitt uppdrag som verk- ställande myndighet behöver myndigheten vidta en rad åtgärder. Som exempel måste myndigheten anpassa sina it-system, ordna med nya lokaler och anställa personer som ska arbeta med alarmhantering. Som framgår av avsnitt 16 föreslår regeringen därför att förslagen om förstärkt uppsikt ska träda i kraft den 1 december 2027 eller den tidigare dag som regeringen bestämmer.

I de fall som Polismyndigheten inte är beslutande myndighet avseende en förstärkt uppsikt kan den beslutande myndigheten behöva information från verkställigheten av Polismyndigheten. Regeringen anser dock, till skillnad från utredningen, inte att det bör införas någon uppgiftsskyldighet mellan berörda myndigheter i lag. En sådan uppgiftsskyldighet kan, med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen, regleras i förordning.

När det gäller andra former av uppsikt än förstärkt uppsikt finns i dag inte någon myndighet som är utpekad som verkställande myndighet. Något behov av det har inte heller framkommit.

Prop. 2025/26:265

När uppgifter om utlänningens position får tas fram

Syftet med den elektroniska övervakningen kommer vara kontroll av att den övervakade efterlever sin vistelseskyldighet. Eftersom elektronisk övervakning utgör ett ingrepp i den enskildes personliga integritet är det viktigt att övervakningen inte är mer omfattande än vad som krävs. Det kan därför inte komma i fråga att utforma övervakningen på ett sådant sätt att det är möjligt att kontinuerligt registrera var utlänningen befinner sig när denne vistas inom det tillåtna området.

Polismyndigheten efterfrågar ett förtydligande av när det är möjligt att ta fram uppgifter om utlänningens position under den tid då utlänningen befinner sig utanför det tillåtna området eller hindrar övervakningen. Enligt Polismyndigheten skulle en tolkning som innebär att det endast är möjligt att ta fram en enda position omöjliggöra positionering av ut- länningen vid överträdelse.

Eftersom syftet med elektronisk övervakning vid förstärkt uppsikt är att kontrollera att utlänningen vistas inom det tillåtna området och inte avviker, bör uppgifter om utlänningens position få registreras och tas fram i samband med att utlänningen träder ur eller vistas utanför området. Det motsvarar möjligheten att registrera och ta fram positionsuppgifter enligt 31 § lagen om preventiva vistelseförbud. Med en sådan utformning av möjligheten är det tydligt, på det sätt som Polismyndigheten efterfrågar, att uppgifter får tas fram under hela den tid som utlänningen befinner sig utanför det tillåtna området. För att övervakningens funktion ska garanteras bör uppgifter om den övervakades position också få tas fram i samband med att övervakningen hindras. Ett sådant hinder kan bero antingen på manipulation av utrustningen eller ha rent tekniska orsaker. Som Polismyndigheten anför kan det i dessa situationer vara av stor betydelse att få reda på var utlänningen befinner sig, för att i tid hinna vidta åtgärder för att hindra att utlänningen avviker.

Personuppgiftsbehandling

De förslag om nya former av uppsikt som nu lämnas förutsätter att Migrationsverket och Polismyndigheten behandlar personuppgifter om personer som omfattas av ett beslut om boende- eller vistelseskyldighet eller förstärkt uppsikt. Det kan röra sig om bl.a. namn, adress, person- nummer eller samordningsnummer och positionsuppgifter. Även andra uppgifter om enskildas personliga förhållanden, som närmare uppgifter om boende- och familjeförhållanden och känsliga personuppgifter, kan behöva behandlas. Med undantag för positionsuppgifter och vissa uppgifter om enskildas personliga förhållanden, som exempelvis vård- behov, rör det sig i stort om personuppgifter som myndigheterna redan i dag behandlar inom ramen för ärenden om uppsikt.

Den personuppgiftsbehandling som föranleds av förslagen kommer i de allra flesta fall att falla inom utlänningsdatalagens (2016:27) tillämp- ningsområde (se 2 § 1 och 2 och 3 §§ utlänningsdatalagen samt prop. 2015/16:65 s. 41). Utlänningsdatalagen kompletterar EU:s dataskydds- förordning, vars fullständiga namn är Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om upp- hävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning). Rättslig

grund för den behandling som förslagen ger upphov till finns i artikel 6.1 e i EU:s dataskyddsförordning, som gäller när behandlingen är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den person- uppgiftsansvariges myndighetsutövning. I överensstämmelse med artikel 6.3 kommer den rättsliga grunden vara fastställd i nationell rätt. Enligt samma artikel krävs dessutom att den nationella rätten uppfyller ett mål av allmänt intresse och är proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. Syftet med uppsikt är att myndigheterna ska ha kontroll över personer som inte har rätt att vistas i Sverige, vilket är ett mål av allmänt intresse. Fördelarna med de nya formerna av uppsikt är bl.a. att de förbättrar myndigheternas kontroll och underlättar arbetet med att säker- ställa att människor inte vistas illegalt i Sverige. Personuppgifts- behandlingen är nödvändig för att den förbättrade kontrollen ska kunna genomföras. Som regeringen återkommer till väger förslagets fördelar tyngre än intrången som de kan medföra i den personliga integriteten. Kravet på proportionalitet i EU:s dataskyddsförordning är därmed tillgodosett.

Som tidigare nämnts kan känsliga uppgifter om t.ex. vårdbehov behöva behandlas vid förstärkt uppsikt. Enligt artikel 9 i EU:s dataskydds- förordning får sådana uppgifter behandlas endast i vissa situationer. Av artikel 9.2 g följer att behandling får ske om den är nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse, förutsatt att vissa ytterligare förutsättningar är uppfyllda. Regeringen har tidigare bedömt att det är ett viktigt allmänt intresse att myndigheter, även utanför området för myndighetsutövning, kan bedriva den verksamhet som tydligt faller inom ramen för deras be- fogenheter på ett korrekt, rättssäkert och effektivt sätt (prop. 2017/18:105 s. 83). Personuppgiftsbehandlingen som förslagen i denna proposition ger upphov till är därmed nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse i dataskyddsförordningens mening. Det rättsliga stöd som införs för behandlingen lever upp till de övriga krav som ställs i artikel 9.2 g. Den behandling av känsliga personuppgifter som förslagen innebär har därmed stöd i EU:s dataskyddsförordning.

De närmare ändamålen för personuppgiftsbehandlingen finns i utlänningsdatalagen. Polismyndigheten och Migrationsverket får enligt 14 § utlänningsdatalagen endast behandla känsliga personuppgifter för något av de ändamål som anges i 11 eller 13 § i den lagen, om uppgifterna är absolut nödvändiga för syftet med behandlingen.

I vissa fall, beroende på syftet med behandlingen, kommer i stället brottsdatalagen (2018:1177) att vara tillämplig. Av 4 c § utlänningsdata- lagen framgår att Polismyndighetens personuppgiftsbehandling vid verk- samhet enligt 3 § utlänningsdatalagen faller under brottsdatalagens tillämpningsområde om den sker för något av de syften som anges i 1 kap. 2 § brottsdatalagen. Det innebär bl.a. att brottsdatalagen är tillämplig vid Polismyndighetens personuppgiftsbehandling i ärenden om uppsikt i de fall då behandlingen sker i syfte att säkerställa verkställighet av ett beslut om utvisning på grund av brott (jfr prop. 2017/18:254 s. 24). Rättslig grund för behandlingen finns i 2 kap. 1 § brottsdatalagen. Om Polis- myndigheten behandlar uppgifter om en person får de enligt 2 kap. 11 § brottsdatalagen kompletteras med känsliga personuppgifter om det är absolut nödvändigt för ändamålet med behandlingen.

Prop. 2025/26:265

Prop. 2025/26:265 Sammantaget bedömer regeringen att den personuppgiftsbehandling som kommer att ske med anledning av förslagen om uppsikt och förstärkt uppsikt är förenlig med EU:s dataskyddsförordning, utlänningsdatalagen och brottsdatalagen. Personuppgiftsbehandlingen krävs för att säkerställa en effektiv och välordnad migrationsprocess och kan innebära att förvar av en vuxen utlänning eller ett barn kan undvikas. I utlänningsdatalagen och brottsdatalagen finns vidare bestämmelser som skyddar personupp- gifterna från en alltför långtgående behandling. Som exempel finns det bestämmelser i utlänningsdatalagen som förbjuder sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter, uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott eller domar i brottmål. Även i brottsdatalagen finns det bestämmelser om förbud mot att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga person- uppgifter. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att den personupp- giftsbehandling som förslagen ger upphov till är proportionerlig.

Ur integritetssynpunkt är det viktigt att uppgifter om en utlännings position som tagits fram vid förstärkt uppsikt inte behandlas längre än nöd- vändigt. Polismyndigheten bör alltså även av den anledningen så snart som möjligt försöka hitta en utlänning som avvikit från det tillåtna området. Som Integritetsskyddsmyndigheten poängterar kan bestämmelser om längsta tid för behandling motverka att uppgifter behandlas längre än nöd- vändigt. Regeringen instämmer dock i utredningens bedömning att det finns tillräckligt skydd i befintliga dataskyddsbestämmelser, med följd att någon särskild längsta tid inte bör införas. Detta innebär att uppgifter aldrig får bevaras längre än nödvändigt. I många fall kommer uppgifter om den övervakades position inte längre att behövas så snart han eller hon är återfunnen eller övervakningen har återupptagits. Regeringen anser inte heller att det finns behov av att införa särskilda bestämmelser om begräns- ningar för Polismyndigheten att vidarebehandla positionsuppgifter i den brottsbekämpande verksamheten, vilket Integritetsskyddsmyndigheten anser bör övervägas. Tillräckliga begränsningar följer av bestämmelserna om när personuppgifter får behandlas för nya ändamål, såsom 2 kap. 4 § brottsdatalagen och 13 § utlänningsdatalagen.

7Förutsättningar för uppsikt och förvar

7.1Förutsättningarna för uppsikt och förvar behöver ändras

Regeringens bedömning

Förutsättningarna för uppsikt och förvar enligt utlänningslagen behöver ändras för att de ska bli tydligare, stå i bättre överensstämmelse med EU-rätten och för att säkerställa en ordnad och effektiv migrations- process.

Utredningens bedömning	Prop. 2025/26:265
Utredningens bedömning stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna
De flesta av remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över bedömningen.
Flera remissinstanser, bl.a. Förvaltningsrätten i Stockholm, JO och
Stockholms universitet, välkomnar att reglerna uppdateras. Några remiss-
instanser, som Rädda barnen och Sveriges advokatsamfund, anser att det
saknas underlag som visar att utökade grunder för förvar kommer att leda
till en effektivisering av verkställighetsprocessen. Flera remissinstanser,
bl.a. Förvaltningsrätten i Luleå, Förvaltningsrätten i Malmö och Sveriges
kristna råd, pekar på behovet av anpassning till migrations- och asyl-
pakten.
Skälen för regeringens bedömning
Tillräckliga möjligheter att ställa utlänningar under uppsikt och ta ut-
länningar i förvar är en viktig del i en välordnad och effektiv verkställig-
hetsprocess. Det är även nödvändigt för vissa andra syften, som för att
kunna genomföra utredningar om utlänningars rätt att resa in och vistas i
Sverige. Eftersom uppsikt och förvar kan medföra allvarliga ingrepp i
enskildas grundläggande fri- och rättigheter, är det samtidigt viktigt att
förutsättningarna för åtgärderna är väl avvägda och förutsebara.
Nuvarande regler om uppsikt och förvar tillgodoser inte nämnda intressen
i tillräckligt hög grad.
Som exempel styrs möjligheterna att använda förvar, och i viss mån
även alternativ till förvar, i stor utsträckning av EU-rätten. I vissa fall
gäller högre krav enligt utlänningslagen än vad EU-rätten kräver. Ett
exempel är att en sökande av internationellt skydd enligt det omarbetade
mottagandedirektivet får tas i förvar i syfte att bestämma eller bekräfta
sökandens identitet eller nationalitet. För att identitetsförvar ska komma i
fråga enligt utlänningslagen ställs fler krav. Ett annat exempel är att det i
återvändandedirektivet, till skillnad från i utlänningslagen, inte finns krav
på att det ska vara sannolikt att ett avlägsnandebeslut kommer att fattas för
att en utlänning ska få tas i förvar.
Vidare har såväl migrationen till Sverige som den svenska migrations-
politiken genomgått stora förändringar sedan reglerna om uppsikt och
förvar i utlänningslagen fick sin nuvarande utformning. Dessa förändr-
ingar visar att det behövs bättre förutsättningar att hantera de olika
situationer som kan uppstå i migrationsprocessen. En del i detta är utökade
möjligheter att besluta om uppsikt och förvar. Regeringen anser alltså, i
motsats till Rädda barnen och Sveriges advokatsamfund, att det är ange-
läget att det utrymme som finns att besluta om uppsikt och förvar enligt
EU-rätten nyttjas i större utsträckning, bl.a. eftersom det i högre grad
säkerställer en effektiv verkställighetsprocess. Utöver att de nationella
reglerna inte ger tillräckliga förutsättningar att besluta om uppsikt och
förvar när det behövs, har det visat sig att de av andra skäl inte bidrar till
en ordnad verkställighetsprocess på det sätt som är önskvärt. Som exempel
har det visat sig att reglerna om förvar av barn i viss mån kan medföra
	59

Prop. 2025/26:265 onödiga påfrestningar på barnfamiljer och onödiga kostnader för det allmänna.

Hittillsvarande regler om uppsikt och förvar brister även i tydlighet och förutsebarhet. Det har på ett övergripande plan att göra med att förvar av sökande av internationellt skydd och tredjelandsmedborgare som ska avlägsnas styrs av olika EU-rättsliga regelverk. Sökande av internationellt skydd omfattas av det omarbetade mottagandedirektivet och tredjelands- medborgare som ska avlägsnas omfattas av återvändandedirektivet. Olika förutsättningar för förvar gäller enligt de olika regelverken. Dessa skill- nader återspelas inte i utlänningslagen. Det finns inte några särskilda grunder för uppsikt och förvar som tar hänsyn till om utlänningen har ansökt om internationellt skydd, utan nuvarande grunder gäller både ut- länningar som söker internationellt skydd och andra. De beslutande myndigheterna ska dock tillämpa det omarbetade mottagandedirektivet, vilket också görs i viss utsträckning (se t.ex. rättsfallen MIG 2023:11, MIG 2021:3 och MIG 2021:20). Det är otillfredsställande att grunder för uppsikt och förvar som följer av direktiv inte framgår av utlänningslagen. Som Förvaltningsrätten i Luleå, Förvaltningsrätten i Malmö och Sveriges kristna råd påpekar är de svenska reglerna ännu inte heller anpassade till det nya regelverket som införs genom migrations- och asylpakten.

Sammanfattningsvis behöver förutsättningarna för uppsikt och förvar ändras för att bli tydligare, stå i bättre överensstämmelse med EU-rätten och för att säkerställa en ordnad och effektiv migrationsprocess.

	7.2	Uppsikt ska användas i första hand

	Regeringens förslag
	Det ska tydliggöras att en utlänning får tas i förvar endast om syftet med
	åtgärden inte kan uppnås genom att utlänningen ställs under uppsikt.

	Utredningens förslag
	Utredningens förslag stämmer i sak överens med regeringens.
	Remissinstanserna
	De remissinstanser som yttrar sig, däribland Asylrättscentrum, Diskrim-
	ineringsombudsmannen, Institutet för mänskliga rättigheter och Svenska
	Röda Korset, tillstyrker eller är positiva till förslaget.
	Skälen för regeringens förslag
	Av 10 kap. 2 § UtlL framgår att ett barn får tas i förvar endast om det inte
	är tillräckligt att barnet ställs under uppsikt. Någon motsvarande bestämm-
	else finns inte för vuxna. Av det generella kravet på nödvändighet, som
	kommer till uttryck i 1 kap. 8 § UtlL, följer dock att detsamma gäller för
	vuxna. Även av EU-rätten följer att förvar ska användas som en sista utväg
	när det inte finns mindre ingripande alternativ som kan uppnå syftet med
60	åtgärden (se t.ex. artikel 10.2 i det nya omarbetade mottagandedirektivet,

artikel 15.1 i återvändandedirektivet och artikel 44.2 i asyl- och migra- Prop. 2025/26:265 tionshanteringsförordningen).

Denna grundläggande utgångspunkt – att en utlänning får tas i förvar endast om syftet med åtgärden inte kan uppnås genom att utlänningen ställs under uppsikt – bör förtydligas och framgå uttryckligen av utlän- ningslagen, avseende både vuxna och barn.

7.3Vuxna som är sökande av internationellt skydd

Regeringens förslag

En utlänning som har fyllt 18 år ska få ställas under uppsikt eller tas i förvar under den tid som utlänningen har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd

‒om det är nödvändigt för att bestämma eller bekräfta utlänningens identitet eller nationalitet,

‒om det är nödvändigt för att utreda de omständigheter som ansökan om internationellt skydd grundas på,

‒om utlänningen inte har följt ett beslut om boende på en bestämd plats enligt mottagandelagen och det finns en risk för att utlänningen avviker,

‒om det är nödvändigt som ett led i ett gränsförfarande enligt asyl- procedurförordningen för att avgöra om utlänningen har rätt att resa in

iSverige,

‒om utlänningen vid tidpunkten för ansökan om internationellt skydd hålls i förvar inför avlägsnande och det finns anledning att anta att syftet med ansökan är att försena eller hindra verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning,

‒om det är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten eller för att upprätthålla allmän ordning, eller

‒i enlighet med asyl- och migrationshanteringsförordningen.

Vissa grunder för uppsikt och förvar ska även gälla en EU-medborgare som har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av flykting- förklaring. I fråga om en utlänning som har utvisats av allmän domstol på grund av brott ska i stället grunderna för uppsikt och förvar av vuxna utlänningar i övrigt gälla.

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens. Utredningen föreslår dock inte att en sökande ska få ställas under uppsikt eller tas i förvar om det är nödvändigt som ett led i ett gränsförfarande.

Remissinstanserna
De flesta remissinstanser yttrar sig inte över utredningens förslag. Förvalt-
ningsrätten i Göteborg vill ha en motivering till varför det inte längre ska
finnas ett uttryckligt krav på avvikanderisk. Förvaltningsrätten i Malmö
och Förvaltningsrätten i Stockholm menar att frågan om när en utlänning	61

Prop. 2025/26:265 har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande kan ge upphov till tillämpningssvårigheter och efterfrågar förtydliganden.

Migrationsverket anser att det bör övervägas om det nya omarbetade mottagandedirektivet tillåter förvar för att utreda grunderna för ansökan genom hela asylprocessen. Migrationsverket anser även att det finns en risk för att förslaget om förvar av en sökande som redan hålls i förvar inför avlägsnande skiljer sig åt från direktivet.

Promemorians förslag

Promemorians förslag stämmer i sak överens med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta av remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över promemorians förslag. Enligt RFSL Ungdom bör det anges uttryckligen att sökande med särskilda mottagandebehov inte ska tas i förvar om det skulle utgöra en allvarlig risk för deras fysiska eller psykiska hälsa. UNHCR:s kontor för de nordiska och baltiska länderna framhåller bl.a. vikten av att förvars- beslut fattas efter en individuell bedömning i det enskilda fallet.

Skälen för regeringens förslag

Särskilda grunder för uppsikt och förvar av sökande av internationellt skydd

Av EU:s direktiv och rättspraxis framgår att en utlänning som är sökande av internationellt skydd endast får tas i förvar under de förutsättningar som anges i det omarbetade mottagandedirektivet. Motsvarande gäller enligt det nya omarbetade mottagandedirektivet, som ska vara genomfört i svensk rätt senast i juni 2026. Grunderna för förvar anges i artikel 10.4 i det nya omarbetade mottagandedirektivet. Som allmän utgångspunkt gäller enligt artikel 10.2 i det direktivet att en sökande får tas i förvar endast om det på grundval av en individuell bedömning av ett ärende visar sig nödvändigt och mindre ingripande åtgärder inte kan tillämpas verk- ningsfullt. Av artikel 10.5 framgår att medlemsstaterna ska säkerställa att regler om alternativ till förvar fastställs i nationell rätt.

I utlänningslagen finns inga särskilda grunder för uppsikt och förvar som tar hänsyn till om utlänningen har ansökt om internationellt skydd. Det omarbetade mottagandedirektivets grunder för förvar tillämpas dock i viss mån av svenska myndigheter och domstolar inom ramen för prövningen av om det finns grund för sannolikhetsförvar (se t.ex. rättsfallen MIG 2023:11, MIG 2021:3 och MIG 2021:20). För att den svenska lag- stiftningen ska bli tydligare och mer förutsebar bör det införas särskilda grunder i utlänningslagen för uppsikt och förvar av utlänningar som omfattas av det nya omarbetade mottagandedirektivet. De nya grunderna bör ligga så nära direktivstexten som möjligt. En sådan ordning innebär att Sverige använder de möjligheter till förvarstagande som följer av EU- rätten och underlättar tillämpningen utifrån EU-domstolens praxis. Samtidigt innebär det, som Förvaltningsrätten i Göteborg tar upp, att vissa hittillsvarande förutsättningar för uppsikt och förvar inte kommer att

finnas kvar.

Utredningen föreslår att de nya grunderna för uppsikt och förvar ska gälla utlänningar som har rätt att vistas i Sverige i egenskap av asyl- sökande. Regeringen föreslår i propositionen Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt att begreppet asylsökande ska utmönstras ur utlänningslagen och ersättas med begreppet sökande av internationellt skydd. I enlighet med artikel 3.1 i det nya omarbetade mottagandedirektivet bör därför grunderna som utgångspunkt gälla utlänningar som fyllt 18 år och som har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd. I avsnitt 7.4 föreslår regeringen vilka närmare grunder som ska gälla för barn som är sökande av internationellt skydd.

Både Förvaltningsrätten i Stockholm och Förvaltningsrätten i Malmö anser att uttrycket ”rätt att vistas i Sverige i egenskap av asylsökande” kan vara svårtolkat. Förvaltningsrätten i Stockholm lyfter särskilt att det kan vara oklart när rätten att vistas i Sverige inträder och upphör. Med anled- ning av synpunkterna kan det konstateras att en utlänning anses söka inter- nationellt skydd från det att han eller hon uttrycker en önskan inför myndigheterna att få internationellt skydd. Rätten att vistas i Sverige under tiden en ansökan prövas framgår indirekt genom bestämmelserna om beslut om avvisning och utvisning i 8 kap. UtlL och verkställighet av sådana beslut i 12 kap. UtlL. Från och med att asylprocedurförordningen börjar tillämpas kommer sökandens rätt att stanna kvar under det admin- istrativa förfarandet regleras direkt av förordningen (se bl.a. artikel 10). Regeringen föreslår även, i propositionen Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt, att de ytterligare undantag från rätten att stanna kvar som förord- ningen tillåter ska införas i utlänningslagen. Frågan om när en sökande av internationellt skydd har rätt att vistas i Sverige i den egenskapen kommer alltså att regleras av en direkt tillämplig EU-förordning med vissa kom- pletterande regler i utlänningslagen. Närmare klargöranden blir en fråga för EU-domstolen och Migrationsöverdomstolen.

Det nya omarbetade mottagandedirektivet är inte tillämpligt på EU- medborgare. EU-medborgare omfattas inte heller av asylprocedurförord- ningen eller skyddsgrundsförordningen och därmed inte av reglerna i de förordningarna om ansökningar om och beviljande av internationellt skydd. För att uppfylla Sveriges internationella åtaganden föreslår reger- ingen dock, i propositionen Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt, att EU- medborgare ska kunna ansöka om flyktingförklaring enligt utlännings- lagen. De nya grunderna om uppsikt och förvar av sökande av inter- nationellt skydd bör därför som utgångspunkt även gälla EU-medborgare som har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av flykting- förklaring, även om detta kan antas bli mycket ovanligt. De av grunderna som är kopplade till EU-rättsakter eller förfaranden som inte omfattar EU- medborgare bör dock inte gälla.

Det nya omarbetade mottagandedirektivet är inte heller tillämpligt på förvar i syfte att verkställa ett beslut om utvisning på grund av brott. Det framgår av t.ex. skäl 30 i direktivet (se även rättsfallet MIG 2020:15). De nya grunderna om uppsikt och förvar av utlänningar som är sökande av internationellt skydd bör därför inte gälla för utlänningar som utvisats på

Prop. 2025/26:265

Prop. 2025/26:265 grund av brott. För sådana utlänningar bör i stället grunderna om uppsikt och förvar av utlänningar i övrigt tillämpas (se avsnitt 7.5).

I dag regleras förutsättningarna för uppsikt och förvar i olika paragrafer. Det bör tydliggöras att samma förutsättningar gäller för uppsikt och förvar och därmed att uppsikt är ett faktiskt alternativ till förvar. Det kan ske genom att förutsättningarna regleras i samma paragraf. En annan sak är att frågan om vilken åtgärd som ska användas i det specifika fallet får avgöras utifrån vad som är tillräckligt och proportionerligt.

Som RFSL Ungdom framhåller följer det av artikel 13.1 i det nya om- arbetade mottagandedirektivet att en sökande med särskilda mottagande- behov inte ska tas i förvar om det skulle innebära en allvarlig risk för hans eller hennes psykiska eller fysiska hälsa. Inom ramen för proportionalitets- bedömningen ska hänsyn tas till den enskildes personliga förhållanden och de negativa konsekvenser som ett förvarstagande skulle innebära för honom eller henne. Om dessa inte står i rimlig proportion till intresset av åtgärden ska förvar inte beslutas. Till skillnad från RFSL Ungdom anser regeringen därför att det inte krävs någon särskild bestämmelse för att uppfylla direktivets krav i nu aktuellt avseende.

Det bör påpekas att en utlänning i vissa fall kan tas i förvar innan han eller hon har sökt internationellt skydd enligt de grunder för uppsikt och förvar som föreslås gälla för utlänningar i övrigt (se avsnitt 7.5). Som exempel kan förvar i syfte att utreda identitet eller rätten till vistelse då vara motiverat. Detsamma gäller efter det att rätten till vistelse som sökande av internationellt skydd har upphört, då det exempelvis kan vara motiverat med förvar inför avlägsnande.

Uppsikt och förvar i syfte att fastställa sökandens identitet eller nationalitet

Enligt artikel 10.4 a och b i det nya omarbetade mottagandedirektivet får en sökande av internationellt skydd tas i förvar i syfte att bestämma eller bekräfta sökandens identitet eller nationalitet. Ett förvarstagande får även ske i syfte att fastställa de faktorer som ansökan om internationellt skydd grundas på, som inte skulle kunna klargöras utan att ta den sökande i förvar, särskilt om det finns en risk för att sökanden avviker. En utlänning som har fyllt 18 år och har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd bör därför få ställas under uppsikt eller tas i förvar för att bestämma eller bekräfta utlänningens identitet eller nationalitet, liksom för att utreda de omständigheter som ansökan om internationellt skydd grundas på. Med de omständigheter som ansökan om internationellt skydd grundas på avses grundläggande information om varför personen söker internationellt skydd. Något beredningsunderlag för att, i enlighet med Migrationsverkets synpunkt, utvidga grunden till att gälla under hela ansökningsförfarandet finns inte.

Uppsikt och förvar bör endast få beslutas om det är nödvändigt. Enligt artikel 10.2 i det nya omarbetade mottagandedirektivet får en sökande tas i förvar endast om det på grundval av en individuell bedömning av ett ärende visar sig nödvändigt. Motsvarande krav på nödvändighet föreslås också gälla för förvar av utlänningar som inte är sökande av internationellt skydd i syfte att utreda identitet eller rätt till vistelse (se avsnitt 7.5).

Inom ramen för bedömningen av om det är nödvändigt att ställa ut- länningen under uppsikt eller ta honom eller henne i förvar bör det beaktas bl.a. om det finns en risk för att utlänningen avviker. Vid bedömningen av om uppsikt eller förvar är nödvändigt för att fastställa identitet eller nation- alitet bör det i förekommande fall beaktas om sökanden har rimliga för- klaringar till varför han eller hon saknar handlingar, har falska handlingar eller har förstört handlingar. Sökande av internationellt skydd kan ha godtagbara skäl för att resa in i ett land irreguljärt utan identitetshand- lingar. Dessutom bör det beaktas om sökanden har haft för avsikt att vilse- leda myndigheterna eller vägrar att medverka i identifieringsprocessen. Vid bedömningen av om uppsikt eller förvar i syfte att utreda grunderna för ansökan om internationellt skydd är nödvändigt, behöver det beaktas om man kan få tag i uppgifterna på annat sätt. Om uppgifterna med rimliga ansträngningar kan inhämtas på annat sätt är uppsikt eller förvar inte motiverat.

Uppsikt och förvar när boendeskyldighet enligt mottagandelagen inte följts

Enligt artikel 10.4 c i det nya omarbetade mottagandedirektivet får en sök- ande av internationellt skydd tas i förvar för att säkerställa efterlevnad av rättsliga skyldigheter som har ålagts sökanden genom ett individuellt beslut i enlighet med artikel 9.1, om sökanden inte har efterlevt sådana skyldigheter och det fortfarande finns en risk för avvikande. Enligt artikel 9.1 får medlemsstaterna besluta att sökanden endast får bo på en specifik plats.

Regeringen föreslår i propositionen En ny mottagandelag (prop. 2025/26:229) att det i en ny mottagandelag ska införas en möjlighet att besluta om sådan boendeskyldighet som avses i artikel 9.1 i det nya omarbetade mottagandedirektivet. Ett beslut om individuell boende- skyldighet ska enligt förslaget få fattas om sökanden har fyllt 16 år och det är nödvändigt av hänsyn till allmän ordning eller det finns en risk för att utlänningen avviker. Lagen föreslås träda i kraft den 1 oktober 2026.

För att öka incitamenten att följa ett beslut om boendeskyldighet anser regeringen även att möjligheten, enligt artikel 10.4 c i det nya omarbetade mottagandedirektivet, att införa regler om förvar bör nyttjas. En utlänning som har fyllt 18 år och som är sökande av internationellt skydd bör därför få ställas under uppsikt eller tas i förvar om utlänningen inte har följt ett beslut om boende på en bestämd plats enligt mottagandelagen, förutsatt att det finns en risk för att han eller hon avviker. Vid bedömningen av om det finns en avvikanderisk får endast de omständigheter som räknas upp i 1 kap. 15 § UtlL beaktas. Som framgår av avsnitt 16 bör den nu föreslagna grunden för uppsikt och förvar träda i kraft i samband med den nya mottagandelagens ikraftträdande.

Uppsikt och förvar i samband med gränsförfarande

Enligt asylprocedurförordningen kan ansökningar om internationellt skydd under vissa förutsättningar prövas inom ramen för ett s.k. gränsför- farande. Ett sådant förfarande innebär att en medlemsstat hanterar en an- sökan om internationellt skydd vid gränsen, utan att personen först tillåts att resa in i landet. Syftet med gränsförfarandet är att vid de yttre gränserna

Prop. 2025/26:265

Prop. 2025/26:265 snabbt kunna bedöma om ansökningar är ogrundade, eller inte kan tas upp till prövning, och snabbt återsända dem som inte har rätt att stanna kvar. Samtidigt ska förfarandet säkerställa att personer med välgrundade ansök- ningar hänförs till det reguljära förfarandet och ges snabb tillgång till inter- nationellt skydd. Regeringen föreslår i propositionen Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt att ansökningar om internationellt skydd som görs till svenska myndigheter ska kunna prövas inom ramen för ett gräns- förfarande. I den propositionen föreslås vidare att gränsförfarandet ska tillämpas även i de fall det inte är obligatoriskt enligt asylprocedurförord- ningen.

En förutsättning för att gränsförfarandet ska kunna genomföras på ett effektivt sätt är att myndigheterna har de befogenheter som krävs för att avgöra om sökanden har rätt att resa in i och vistas i landet. Enligt artikel

10.4d i det nya omarbetade mottagandedirektivet får förvar beslutas som ett led i ett gränsförfarande enligt asylprocedurförordningen för att avgöra om sökanden har rätt att resa in på territoriet. En utlänning som har fyllt 18 år och är sökande av internationellt skydd bör därför få ställas under uppsikt eller tas i förvar om det är nödvändigt som ett led i ett gräns- förfarande enligt asylprocedurförordningen för att avgöra om utlänningen har rätt att resa in i Sverige. Som UNHCR:s kontor för de nordiska och baltiska länderna framhåller vikten av innebär det att åtgärden får vidtas endast om det bedöms nödvändigt efter en individuell bedömning i varje enskilt fall.

Det bör i det här sammanhanget framhållas att även andra grunder för uppsikt och förvar av sökande av internationellt skydd kan aktualiseras inom ramen för ett gränsförfarande. Som exempel kan det i vissa fall finnas förutsättningar för uppsikt eller förvar i syfte att bekräfta sökandens identitet eller med hänsyn till den nationella säkerheten.

Uppsikt och förvar av sökande som redan hålls i förvar inför avlägsnande

Enligt artikel 10.4 e i det nya omarbetade mottagandedirektivet får en sökande av internationellt skydd tas i förvar, om han eller hon hålls i förvar på grund av ett förfarande för återvändande enligt återvändandedirektivet för att förbereda återvändandet eller för att genomföra avlägsnandet. För sådant förvar krävs att den berörda medlemsstaten på grundval av objekt- iva kriterier, inbegripet att sökanden redan haft tillgång till förfarandet för internationellt skydd, kan styrka att det finns rimliga skäl att anta att han eller hon ansöker om internationellt skydd enbart för att försena eller hindra verkställigheten av beslutet om återsändande. Artikeln utgör en kodifiering av en dom från EU-domstolen (EU-domstolens dom den 30 maj 2013, Arslan, C–534/11, EU:C:2013:343) och gör det möjligt för medlemsstaterna att förhindra att förvaret av en tredjelandsmedborgare som är föremål för ett förfarande för återvändande med automatik upphör om han eller hon ansöker om internationellt skydd.

Mot denna bakgrund bör en sökande av internationellt skydd som fyllt 18 år få ställas under uppsikt eller tas i förvar om sökanden vid tidpunkten för ansökan om internationellt skydd hålls i förvar inför avlägsnande och

det finns anledning att anta att syftet med ansökan är att försena eller

hindra verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning. Någon betydande skillnad mellan denna formulering och artikel 10.4 e i det nya omarbetade mottagandedirektivet, vilket Migrationsverket lyfter, ser regeringen inte.

Vid bedömningen av om det finns anledning att anta att syftet med an- sökan är att försena eller hindra verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning bör omständigheter som är hänförliga till sökandens beteende före och i samband med ansökan beaktas. Hänsyn bör t.ex. tas till om utlänningen, innan han eller hon togs i förvar, har vistats i Sverige utan att legalisera sin vistelse och, om så är fallet, hur lång tid han eller hon har vistats här utan tillstånd. Vidare kan det vara av betydelse vilka uppgifter som utlänningen själv lämnar om sin vistelse och anledningen till ansökan (jfr t.ex. rättsfallen MIG 2020:2 och MIG 2023:11). Det- samma gäller om utlänningen tidigare haft möjlighet att söka inter- nationellt skydd.

Uppsikt och förvar med hänsyn till den nationella säkerheten eller för att upprätthålla allmän ordning

Enligt artikel 10.4 f i det nya omarbetade mottagandedirektivet, som er- sätter likalydande artikel 8.3 e i det omarbetade mottagandedirektivet, får en sökande av internationellt skydd tas i förvar om det är nödvändigt för att skydda nationell säkerhet eller allmän ordning. Motsvarande bör gälla enligt utlänningslagen. En sökande av internationell skydd som fyllt 18 år bör alltså få ställas under uppsikt eller tas i förvar om det är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten eller för att upprätthålla allmän ordning.

Det finns viss praxis om tillämpningen av artikel 8.3 e i det omarbetade mottagandedirektivet som kan ge vägledning (se t.ex. rättsfallet MIG 2021:20). Som exempel bör den omständigheten att en utlänning miss- tänks eller dömts för brott, beroende på bl.a. gärningens art och svårhets- grad samt den tid som förflutit sedan gärningen begicks, i vissa fall inne- bära att förvar är nödvändigt för att upprätthålla allmän ordning. Förvars- tagande med hänsyn till den nationella säkerheten bör exempelvis kunna vara aktuellt när en sökandes ärende uppfyller kraven för att handläggas som ett säkerhetsärende enligt 1 kap. 7 § UtlL.

Uppsikt och förvar i enlighet med asyl- och migrationshanterings- förordningen

Enligt artikel 10.4 g i det nya omarbetade mottagandedirektivet får en sökande av internationellt skydd tas i förvar i enlighet med artikel 44 i asyl- och migrationshanteringsförordningen, som ersätter Dublinförord- ningen från och med den 12 juni 2026. Enligt förordningen får förvar beslutas i syfte att säkerställa en överföring till en annan medlemsstat enligt de förfaranden som fastställs i förordningen, om det finns risk för avvikande eller om det är nödvändigt för att skydda nationell säkerhet eller allmän ordning. Vissa andra förutsättningar måste även vara uppfyllda. Exempelvis krävs att andra mindre ingripande åtgärder inte kan tillämpas verkningsfullt. Samma förutsättning framgår av artikel 10.2 i det nya omarbetade mottagandedirektivet.

Prop. 2025/26:265

Prop. 2025/26:265 Eftersom kriterierna för förvar i enlighet med asyl- och migrations- hanteringsförordningen följer direkt av den förordningen, bör de inte anges i lag. När det följer av en direkt tillämplig EU-förordning att mindre ingripande åtgärder kan beslutas i stället för förvar, utgör det vidare grund för att besluta om uppsikt (jfr rättsfallet MIG 2018:23). Det bör därför endast framgå av utlänningslagen att en sökande av internationellt skydd får ställas under uppsikt eller tas i förvar i enlighet med asyl- och migrationshanteringsförordningen.

7.4Barn som är sökande av internationellt skydd

Regeringens förslag

Ett barn ska få ställas under uppsikt eller tas i förvar under den tid som barnet har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av inter- nationellt skydd

‒om barnet inte har följt ett beslut om boende på en bestämd plats enligt mottagandelagen och det finns en uppenbar risk för att barnet avviker,

‒om det är nödvändigt som ett led i ett gränsförfarande enligt asyl- procedurförordningen för att avgöra om barnet har rätt att resa in i Sverige,

‒om barnet vid tidpunkten för ansökan om internationellt skydd hålls

iförvar inför avlägsnande och det finns anledning att anta att syftet med ansökan är att försena eller hindra verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning,

‒om det är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten eller för att upprätthålla allmän ordning, eller

‒i enlighet med asyl- och migrationshanteringsförordningen.

Vissa grunder för uppsikt och förvar ska även gälla ett barn som är EU- medborgare och som har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av flyktingförklaring. I fråga om ett barn som av har utvisats av allmän domstol på grund av brott ska i stället grunderna för uppsikt och förvar av barn i övrigt gälla.

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens. Utredningen föreslår dock inte att uppsikt och förvar ska kunna beslutas om det är nödvändigt som ett led i ett gränsförfarande.

	Remissinstanserna
	De flesta av remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över utredningens
	förslag. Några remissinstanser, bl.a. Socialstyrelsen, poängterar att förvar
	är skadligt för barns psykiska hälsa och utveckling. Institutet för mänskliga
	rättigheter och Svenska Röda Korset anser att barn inte ska hållas i förvar.
	Barnombudsmannen anser att förslaget går längre än vad EU-rätten kräver.
68	Rädda barnen avstyrker förslaget och pekar särskilt på att förslaget om

fortsatt förvar, när barnet redan hålls i förvar inför avlägsnande, riskerar Prop. 2025/26:265 att underminera utövandet av den grundläggande rättigheten att söka asyl.

Enligt organisationen är vidare formuleringen ”anledning att anta” vag och innebär risk för godtyckliga bedömningar.

Promemorians förslag

Promemorians förslag stämmer i sak överens med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta av remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslaget i pro- memorian. Bland annat Diskrimineringsombudsmannen och UNHCR:s kontor för de nordiska och baltiska länderna ifrågasätter om förslaget om förvar som ett led i ett gränsförfarande är förenligt med barnkonventionen.

Skälen för regeringens förslag

Särskilda grunder för uppsikt och förvar av barn som söker internationellt skydd

Förvar är särskilt ingripande för barn. Som flera remissinstanser pekar på, bl.a. Socialstyrelsen, kan förvar skada barns hälsa, välmående och utveck- ling. Regeringen anser dock, till skillnad från Institutet för mänskliga rättigheter och Svenska Röda Korset, att det även fortsatt finns fall när behovet av att ta ett barn i förvar överväger den negativa påverkan som ett förvarstagande innebär för barnet.

I avsnitt 7.3 föreslås att det ska införas särskilda grunder för uppsikt och förvar av utlänningar som har fyllt 18 år och som omfattas av det nya om- arbetade mottagandedirektivet. Frågan är om det även bör införas särskilda grunder för uppsikt och förvar av barn som omfattas av den nya om- arbetade mottagandedirektivet.

Lagrådet förordar starkt en likabehandling av barn vad gäller möjlig- heterna att ta ett barn i förvar. Enligt Lagrådet kan de särskilda hänsyn till barn som barnkonventionen kräver inte ge olika utfall beroende på barnets eller dess föräldrars migrationsrättsliga status. Enligt Lagrådets mening bör barnkonventionen, liksom den restriktiva syn på att ta barn i förvar som präglar EU-rätten, tillämpas på alla barn oavsett på vilken grund de söker om tillstånd att stanna här.

Regeringen instämmer i Lagrådets synpunkter på så sätt att den restriktiva syn på att ta barn i förvar som följer av bl.a. EU-rätten behöver prägla förutsättningarna att ta barn i förvar, vilket regeringen återkommer till nedan. Som framgår av avsnitt 7.3 gäller dock särskilda förutsättningar enligt EU-rätten för uppsikt och förvar av utlänningar, inklusive ut- länningar som är barn, som omfattas av det nya omarbetade mottagande- direktivet. Reglerna om uppsikt och förvar av barn i utlänningslagen behöver förtydligas och bättre spegla dessa särskilda förutsättningar. Regeringen anser alltså att det även bör införas särskilda grunder i ut- länningslagen för uppsikt och förvar av barn som har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd. På motsvarande sätt som föreslås för vuxna bör vissa av de särskilda grunderna även gälla

Prop. 2025/26:265 när barnet är en EU-medborgare som har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av flyktingförklaring, men inte brottsutvisade barn.

När det gäller vilka grunder för uppsikt och förvar som ska införas, kan det konstateras att det nya omarbetade mottagandedirektivet inte gör någon uttrycklig skillnad mellan vuxna och barn. Direktivet innehåller dock vissa skarpare skrivningar om förvar av barn än det tidigare direktivet, vilket återspeglar den restriktiva synen på förvar av barn inom bl.a. EU-rätten. Enligt skäl 40 och artikel 13.2 i det nya omarbetade mottagandedirektivet får barn som omfattas av direktivet som regel inte tas i förvar. Förvar får endast användas i undantagsfall, som en sista utväg när det är absolut nödvändigt och har bedömts vara för barnets bästa.

För att säkerställa en restriktiv användning av uppsikt och förvar anser regeringen som utgångspunkt att grunder för uppsikt och förvar av barn som är sökande av internationellt skydd endast bör införas när det är sär- skilt angeläget. För beslut om uppsikt eller förvar enligt de föreslagna grunderna kommer det dessutom att krävas att beslutet, även med beaktande av övriga omständigheter, är proportionerligt och förenligt med barnkonventionen. Regeringen bedömer därmed att förslagen uppfyller de krav på restriktivitet som följer av det nya omarbetade mottagande- direktivet och att de, till skillnad från Barnombudsmannens uppfattning, även i övrigt är förenliga med EU-rätten.

Uppsikt och förvar när boendeskyldighet enligt mottagandelagen inte följts

Regeringen föreslår i propositionen En ny mottagandelag att det i en ny mottagandelag ska införas en möjlighet att besluta om individuell boende- skyldighet, dvs. en skyldighet att endast bo på en bestämd plats. Ett beslut om individuell boendeskyldighet ska enligt förslaget få fattas om sökanden har fyllt 16 år och det är nödvändigt av hänsyn till allmän ordning eller det finns en risk för att utlänningen avviker.

För att öka incitamenten att följa ett sådant beslut föreslår regeringen i avsnitt 7.3, med stöd av artikel 10.4 c i det nya omarbetade mottagande- direktivet, att en utlänning som har fyllt 18 år och är sökande av inter- nationellt skydd ska få ställas under uppsikt eller tas i förvar om ut- länningen inte har följt ett beslut om boende på en bestämd plats enligt mottagandelagen och det finns en risk för att han eller hon avviker.

Det är angeläget att även barn i åldrarna 16 och 17 år kan bli föremål för en mer ingripande kontrollåtgärd vid misskötsamhet av en individuell boendeskyldighet enligt mottagandelagen. Vidare är det viktigt att barn inte avviker under prövningen av en ansökan om internationellt skydd med hänsyn till de risker som det innebär att leva som en del av skuggsamhället. Ett barn som är sökande av internationellt skydd bör därför kunna ställas under uppsikt eller tas i förvar om han eller hon inte har följt ett beslut om boende på en bestämd plats enligt mottagandelagen. Till skillnad mot vad som föreslås gälla för utlänningar som har fyllt 18 år, bör det dock krävas att det finns en uppenbar risk för att barnet avviker. Vid bedömningen av avvikanderisken får endast de omständigheter som räknas upp i 1 kap. 15 § UtlL beaktas.

Uppsikt och förvar i samband med gränsförfarande

Regeringen föreslår i propositionen Utmönstring av permanent uppehålls- tillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt att ansökningar om internationellt skydd som görs till svenska myndig- heter ska kunna prövas inom ramen för ett gränsförfarande enligt asyl- procedurförordningen. Syftet med gränsförfarandet är bl.a. att vid de yttre gränserna snabbt kunna bedöma om ansökningar är ogrundade och, på ett sätt som fullt ut respekterar principen om non-refoulment, snabbt åter- sända dem som inte har rätt att stanna kvar. Samtidigt ska förfarandet säkerställa att personer med välgrundade ansökningar hänförs till det reguljära förfarandet och ges snabb tillgång till internationellt skydd.

I avsnitt 7.3 föreslår regeringen, med stöd av artikel 10.4 d i det nya om- arbetade mottagandedirektivet, att en utlänning som har fyllt 18 år och är sökande av internationellt skydd ska få ställas under uppsikt eller tas i förvar om det är nödvändigt som ett led i ett gränsförfarande enligt asyl- procedurförordningen för att avgöra om utlänningen har rätt att resa in i Sverige. Det är angeläget att även barn kan ställas under uppsikt och tas i förvar som ett led i ett gränsförfarande, bl.a. för att trygga syftet med förfarandet. Som exempel behöver Sverige stå rustat för att hantera kris- situationer såsom flyktingkrisen 2015, då Sverige på kort tid hade en stor inströmning av bl.a. ensamkommande barn. Ett barn som är sökande av internationellt skydd bör därför, på motsvarande sätt som vuxna sökande, få ställas under uppsikt eller tas i förvar om det är nödvändigt som ett led i ett gränsförfarande enligt asylprocedurförordningen för att avgöra om barnet har rätt att resa in i Sverige. När det gäller förvar av ensam- kommande barn krävs enligt 10 kap. 3 § UtlL även att det finns synnerliga skäl. Förslagen i den här propositionen innebär ingen ändring i det avseendet.

Förslagets förenlighet med barnkonventionen, som bl.a. Diskrim- ineringsombudsmannen och UNHCR:s kontor för de nordiska och baltiska länderna ifrågasätter, behandlas i avsnitt 17.

Uppsikt och förvar av barn som redan hålls i förvar inför avlägsnande

I avsnitt 7.3 föreslås, med stöd av artikel 10.4 e i det nya omarbetade mot- tagandedirektivet, att en sökande av internationellt skydd som har fyllt 18 år ska få ställas under uppsikt eller tas i förvar om utlänningen vid tid- punkten för ansökan om internationellt skydd hålls i förvar inför avlägsnande och det finns anledning att anta att syftet med ansökan är att försena eller hindra verkställigheten av avlägsnandet. En ansökan om internationellt skydd i sådana syften kan även avse barn som hålls i förvar inför avlägsnande. Som exempel kan det förekomma att barn anländer till Sverige med sina föräldrar som har ett annat syfte än att söka inter- nationellt skydd, men ändå ansöker om det efter att familjen har meddelats ett avvisningsbeslut och tagits i förvar. Det är viktigt att familjen i en sådan situation inte kan framtvinga att ett eventuellt förvarsbeslut upphävs genom ansökan. Ett barn som är sökande av internationellt skydd och hålls i förvar inför avlägsnande bör därför kunna ställas under uppsikt eller tas i förvar, om det finns anledning att anta att syftet med ansökan är att försena eller hindra verkställigheten av ett avlägsnandebeslut.

Prop. 2025/26:265

Prop. 2025/26:265 Med hänsyn till att den föreslagna grunden för uppsikt och förvar följer av det nya omarbetade mottagandedirektivet, kan den inte i sig anses hindra barn från att utöva rätten att söka asyl på det sätt som Rädda barnen befarar. Regeringen delar inte heller Rädda barnens uppfattning att uttrycket ”anledning att anta” är vagt och rättsosäkert. Det är ett vanligt förekommande uttryck i lagstiftning. Dessutom finns vägledande rätts- praxis, vilket berörs i avsnitt 7.3.

Uppsikt och förvar med hänsyn till den nationella säkerheten eller för att upprätthålla allmän ordning

I avsnitt 7.3 föreslås att en sökande av internationellt skydd som har fyllt 18 år ska få ställas under uppsikt eller tas i förvar om det är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten eller för att upprätthålla allmän ordning. Det är angeläget att även barn som är sökande av internationellt skydd kan ställas under uppsikt eller tas i förvar om det behövs med hänsyn till sådana grundläggande samhällsintressen. Som exempel behöver det vara möjligt att besluta om uppsikt eller förvar avseende en ungdom som ansöker om internationellt skydd när utredningen visar att han eller hon utgör ett hot mot nationell säkerhet på grund av samröre med våldsbejakande högerextremism eller islamism. Detsamma gäller i vissa fall om en ungdom är misstänkt eller dömd för allvarliga brott. Ett barn som är sökande av internationellt skydd bör därför, på motsvarande sätt som vuxna sökande, få ställas under uppsikt eller tas i förvar om det är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten eller för att upprätthålla allmän ordning.

Uppsikt och förvar i enlighet med asyl- och migrationshanterings- förordningen

Som framgår av avsnitt 7.3 kan en sökande av internationellt skydd ställas under uppsikt eller tas i förvar i enlighet med artikel 44 i asyl- och migra- tionshanteringsförordningen. Det bör framgå av utlänningslagen, på mot- svarande sätt som föreslås avseende vuxna, att barn som är sökande av internationellt skydd kan ställas under uppsikt eller tas i förvar i enlighet med förordningen.

	7.5	Vuxna som inte är sökande av internationellt
		skydd

	Regeringens förslag
	En utlänning som har fyllt 18 år, och inte omfattas av bestämmelserna
	om uppsikt och förvar av utlänningar som har rätt att vistas i Sverige i
	egenskap av sökande av internationellt skydd, ska få ställas under
	uppsikt eller tas i förvar
	‒ om det är nödvändigt för att en utredning av utlänningens identitet
	eller rätt att resa in i eller stanna i Sverige ska kunna genomföras, eller
	‒ om det kan antas att utlänningen kommer att avvisas eller utvisas
	eller det är fråga om att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning
72	och om det finns en risk för att utlänningen bedriver brottslig verk-

samhet i Sverige, avviker, håller sig undan eller på annat sätt förvårar	Prop. 2025/26:265
verkställigheten.
Regeringens bedömning
Det bör inte införas någon särskild grund för uppsikt och förvar för att
utlänningar ska kunna hållas tillgängliga för screening.

Utredningens förslag
Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens.
Utredningen föreslår dock att en utlänning ska få ställas under uppsikt eller
tas i förvar om det kan antas att utlänningen kommer att avvisas eller
utvisas enligt 8 kap. UtlL.
Remissinstanserna
De flesta av remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslaget.
Sveriges kristna råd och Svenska kyrkan är kritiska till förslaget och anser
att ”kan antas” är ett för lågt ställt beviskrav. Stockholms universitet före-
slår att rekvisitet ”håller sig undan” utgår. Om så inte sker efterfrågar
universitetet klargörande av skillnaden i förhållande till rekvisitet
”avviker”. Enligt universitetet bör det även anges uttryckligen i lagen för
vilka syften som förvarstagande får ske.
Promemorians förslag och bedömning
Förslaget och bedömningen i promemorian stämmer inte överens med
regeringens förslag och bedömning. I promemorian föreslås att det ska
införas en möjlighet att ställa de personer som omfattas av förordningen
om återvändandegränsförfarande under uppsikt. I promemorian görs
vidare bedömningen att det krävs en särskild grund för uppsikt och förvar
i syfte att säkerställa att de tredjelandsmedborgare som ska genomgå
screening kan hållas tillgängliga för det. Följaktligen föreslås också att det
införs en sådan grund.
Remissinstanserna
De flesta av remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över promemorians
förslag. Polismyndigheten välkomnar förslaget om en särskild grund för
screening. Bland annat Rädda barnen och Sveriges advokatsamfund anser
inte att det bör införas en särskild grund för uppsikt och förvar för att kunna
genomföra screening.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Utökad möjlighet till uppsikt och förvar i syfte att utreda identitet eller
rätt till vistelse
För identitetsförvar av en utlänning som har fyllt 18 år krävs, enligt 10 kap.
1 § första stycket UtlL, att utlänningens identitet är oklar vid ankomsten
till Sverige eller när han eller hon därefter ansöker om uppehållstillstånd.
Vidare ska utlänningen inte kunna göra sannolikt att den identitet som han	73
	73

Prop. 2025/26:265 eller hon uppger är riktig. Som ytterligare förutsättning gäller att utlänningens rätt att få resa in i eller vistas i Sverige inte kan bedömas ändå.

För utredningsförvar krävs enligt 10 kap. 1 § andra stycket 1 UtlL att det är nödvändigt för att en utredning om utlänningens rätt att stanna i Sverige ska kunna genomföras. Utredningsförvar kan exempelvis vara motiverat om ett utredningsförhör inte har kunnat hållas under de sex timmar som utlänningen får hållas kvar för utredning vid in- eller utresekontroll enligt 9 kap. 11 § UtlL. Ett annat exempel är om en utlänning som redan finns i landet inte har velat medverka till att frågan om hans eller hennes rätt att vistas här blir utredd på ett lämpligt sätt (prop. 1988/89:86 s. 174 och 175).

Det finns även fortsatt ett behov av uppsikt och förvar i syfte att säkra utlänningars närvaro i samband med utredningar om identitet eller rätt att vistas i Sverige. Med hänsyn till förslaget i avsnitt 7.3, om att det ska införas särskilda grunder för uppsikt och förvar av bl.a. utlänningar som fyllt 18 år och har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av inter- nationellt skydd, bör nu aktuella grunder dock endast avse vuxna ut- länningar som inte omfattas av de särskilda grunderna.

Vidare är identitetsförvar i dag knutet till att utlänningens identitet är oklar vid ankomsten till Sverige eller när han eller hon därefter ansöker om uppehållstillstånd. Det kan även i andra sammanhang finnas behov av uppsikt eller förvar för utredning av en utlännings identitet, som när en utlänning påträffas vid en inre utlänningskontroll och det visar sig att ut- länningen levt under falsk identitet. Ett annat exempel är när en utlänning helt nyligen kommit till Sverige och det framkommit skäl att närmare utreda hans eller hennes identitet. Möjligheten att använda uppsikt eller förvar i syfte att utreda en utlännings identitet bör därför, på motsvarande sätt som utredningsförvar, inte vara begränsad till någon specifikt angiven situation. Det bör i stället krävas att uppsikt eller förvar är nödvändigt för att en utredning av utlänningens identitet eller rätt att resa in i eller stanna i Sverige ska kunna genomföras.

Kravet på nödvändighet bör innebära att uppsikt och förvar får beslutas endast om en identitetsutredning annars inte kan genomföras på ett ända- målsenligt sätt. Som exempel bör det kunna vara motiverat med uppsikt eller förvar om utlänningen trots myndigheternas ansträngningar inte har velat medverka till att frågan om hans eller hennes identitet blir utredd. Detsamma bör gälla om det finns omständigheter som indikerar att ut- länningen undanhåller handlingar eller har lämnat oriktiga uppgifter om sin identitet.

Utökad möjlighet till uppsikt och förvar inför avlägsnande

Uppdelningen i sannolikhets- respektive verkställighetsförvar har gett upphov till tolkningsproblem i rättstillämpningen. Migrationsöverdom- stolen har i flera fall lämnat vägledning för vilken typ av förvar som ska användas i olika situationer (se t.ex. rättsfallen MIG 2006:5, MIG 2011:14 och MIG 2014:13). Verkställighetsförvar och sannolikhetsförvar, samt motsvarande grunder för uppsikt, bör därför ersättas med en ny gemensam grund för uppsikt och förvar inför avlägsnande. Med hänsyn till förslaget i avsnitt 7.3, om att det ska införas särskilda grunder för uppsikt och förvar av bl.a. utlänningar som har fyllt 18 år och är sökande av internationellt

skydd, bör den nya grunden endast avse vuxna utlänningar som inte omfattas av de särskilda grunderna.

Uppsikt och förvar inför avlägsnande bör på motsvarande sätt som i dag kunna användas när det är fråga om att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning. Det innebär att det måste finnas ett beslut som är verk- ställbart, antingen på grund av att det gäller omedelbart eller har fått laga kraft (jfr prop. 2011/12:60 s. 70).

När det gäller uppsikt och förvar i syfte att verkställa ett kommande beslut om avvisning eller utvisning, krävs i dag att det är sannolikt att ett sådant beslut kommer att fattas, vilket är ett förhållandevis högt ställt beviskrav (prop. 1975/76:18 s. 130 och 131). Eftersom det i vissa fall kan vara svårt att slå fast att en utlänning kommer att avvisas eller utvisas, anser regeringen inte att det bör krävas en så hög grad av säkerhet. Något hinder för ett lägre ställt beviskrav finns inte heller enligt återvändande- direktivet. Regeringen anser därför, till skillnad från Sveriges kristna råd och Svenska kyrkan, att det krav som uppställs bör vara att det kan antas att utlänningen kommer att avvisas eller utvisas. Samtliga beslut om avvisning eller utvisning bör omfattas, på samma sätt som gäller för verk- ställbara beslut. I förhållande till dagens sannolikhetsförvar innebär det bl.a. att EES-medborgare och deras familjemedlemmar kommer att kunna ställas under uppsikt eller tas i förvar om det kan antas att de ska utvisas med hänsyn till allmän ordning och säkerhet enligt 8 kap. 11 § andra stycket UtlL, vilket Migrationsverket har framfört önskemål om i en hemställan till regeringen (dnr Ju2023/01231).

Bedömningen av om det kan antas att utlänningen kommer att avvisas eller utvisas får göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Om de ger stöd för antagandet att utlänningen kommer att avvisas eller utvisas bör uppsikt eller förvar kunna beslutas (jfr prop. 2004/05:170 s. 300 och rättsfallet MIG 2010:11). Det bör åtminstone finnas någon konkret om- ständighet som talar för att utlänningen kommer avvisas eller utvisas. Sådana omständigheter kan exempelvis framkomma redan under de sex timmar som en utlänning är skyldig att stanna kvar för utredning i samband med in- eller utresekontroll, eller i samband med kallelse, medtagande eller hämtning till utredning hos Migrationsverket eller Polismyndigheten.

För uppsikt och förvar inför avlägsnande bör det även krävas att det finns en risk för att utlänningen bedriver brottslig verksamhet, avviker, håller sig undan eller på annat sätt försvårar verkställigheten. Det motsvarar vad som gäller för sannolikhets- och verkställighetsförvar enligt hittillsvarande 10 kap. 1 § tredje stycket UtlL, med den skillnaden att risk för att utlänningen ”på annat sätt hindrar verkställigheten” byts ut mot ”på annat sätt försvårar verkställigheten”. Några tillämpningsproblem eller liknande som ger anledning att i övrigt avvika från vad som gäller i dag, på de sätt som Stockholms universitet förespråkar, har inte framkommit.

Uppsikt och förvar med stöd av förordningen om återvändande- gränsförfarande

En av de rättsakter som ingår i migrations- och asylpakten är förordningen om återvändandegränsförfarande. Förordningen reglerar det sista steget inom det nya gränsförfarande som ska tillämpas. Syftet med förordningen är att etablera ett gemensamt och obligatoriskt återvändandegräns-

Prop. 2025/26:265

Prop. 2025/26:265 förfarande för tredjelandsmedborgare och statslösa vars ansökan om inter- nationellt skydd har avslagits inom ramen för gränsförfarandet. Personer som omfattas av förfarandet ska inte ges tillstånd att resa in i landet under processen.

I artikel 5 i förordningen om återvändandegränsförfarande finns direkt tillämpliga regler om förvar under förfarandet. Av artikel 5.1 följer att för- var endast får användas som en sista utväg och om andra mindre ingrip- ande åtgärder inte kan tillämpas effektivt. Det finns alltså även stöd i förordningen för att besluta om uppsikt när förutsättningarna för förvar är uppfyllda (jfr rättsfallet MIG 2018:23). För att regleringen om uppsikt och förvar i utlänningslagen ska vara tydlig, bör det framgå att uppsikt och förvar kan beslutas med stöd av förordningen om återvändandegräns- förfarande.

Ingen särskild grund för uppsikt och förvar i syfte att genomföra screening

En annan av de rättsakter som ingår i migrations- och asylpakten är screen- ingförordningen.

Screeningförordningen introducerar ett förfarande kallat screening för samtliga tredjelandsmedborgare som, såvitt är aktuellt för Sverige, har passerat den yttre gränsen utan att uppfylla inresevillkoren, ansökt om internationellt skydd i samband med in- eller utresekontroll utan att upp- fylla inresevillkoren eller vistas olagligt i landet utan att det finns något som tyder på att han eller hon har genomgått gränskontroll. Screeningen ska omfatta hälsokontroll, sårbarhetskontroll, identifiering eller verifiering av identitet, registrering av biometriska uppgifter och säkerhetskontroll. I de fall screening sker vid gränsen ska den genomföras utan dröjsmål och under alla omständigheter slutföras inom sju dagar. När screening sker inne på territoriet ska den avslutas inom tre dagar från omhändertagandet av personen.

Enligt artikel 9 i screeningförordningen ska tredjelandsmedborgare som ska genomgå screening hållas tillgängliga för myndigheterna under tiden som screeningen genomförs. Medlemsstaterna bör enligt skäl 11 genom nationella regler säkerställa närvaron av de som ska genomgå screening för att förhindra att de avviker. Som en sista utväg får förvar användas efter en bedömning i det enskilda fallet. Reglerna om förvar i återvändande- direktivet och det nya omarbetade mottagandedirektivet är enligt skäl 11 och artikel 8.7 tillämpliga under screeningen.

Frågan är om det bör införas en särskild grund för uppsikt och förvar för att säkerställa att utlänningar som ska genomgå screening kan hållas tillgängliga för det.

Det kan antas att många som ska genomgå screening kommer att göra det utan att det behöver fattas beslut om tvångsåtgärder. För att säkerställa närvaron av de som ska genomgå screening när så inte är fallet föreslår regeringen, i propositionen Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt, en skyldighet att kvarstanna för utredning i samband med screening. Skyldig- heten ska gälla som längst tolv timmar eller, om det finns särskilda skäl, ytterligare tolv timmar. I många fall kan det antas att screeningen kan

slutföras inom denna tid. I de undantagsfall så inte är fallet kan det vara

möjligt att ställa personen under uppsikt eller ta honom eller henne i förvar Prop. 2025/26:265 enligt de grunder för uppsikt och förvar som föreslås i denna proposition.

Förslagen innebär en bättre anpassning av svensk rätt till återvändande- direktivet, som enligt screeningförordningen ska tillämpas vid screening. Regeringen anser mot denna bakgrund att de föreslagna grunderna för uppsikt och förvar i nuläget framstår som tillräckliga för att uppfylla screeningförordningens krav på att hålla personer, såväl vuxna som barn, tillgängliga för screening. Det bör därför, i likhet med vad bl.a. Rädda barnen och Sveriges advokatsamfund framför, inte införas någon sådan särskild grund för uppsikt och förvar i syfte att genomföra screening som föreslås i promemorian.

7.6Barn som inte är sökande av internationellt skydd

Regeringens förslag

Ett barn som inte omfattas av bestämmelserna om uppsikt och förvar av barn som har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd ska få ställas under uppsikt eller tas i förvar

‒om det är sannolikt att barnet kommer att avvisas av Polismyndig- heten eller avvisas med omedelbar verkställighet av Migrationsverket, eller

‒om det är fråga om att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning.

Barnet ska få ställas under uppsikt eller tas i förvar endast om det annars finns en uppenbar risk för att barnet bedriver brottslig verksamhet i Sverige, avviker, håller sig undan eller på annat sätt försvårar verk- ställigheten.

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer i sak överens med regeringens.

Remissinstanserna

Några remissinstanser, bl.a. Socialstyrelsen, lyfter fram att förvar är skad- ligt för barns psykiska hälsa och utveckling. Institutet för mänskliga rättigheter och Svenska Röda Korset anser att barn inte ska hållas i förvar. Förvaltningsrätten i Luleå anser att det även i fortsättningen måste finnas vissa möjligheter att ta barn i förvar. Barnombudsmannen menar att förslaget går längre än vad EU-rätten kräver.

Enligt Rädda barnen bör det hittillsvarande kravet, på att det vid ett tidigare verkställighetsförsök inte visat sig tillräckligt att barnet ställs under uppsikt, bibehållas eftersom de problem som kravet orsakat inte är tillräckliga för att motivera att det byts ut.

Både Rädda barnen och Sveriges advokatsamfund anser det problem-

atiskt att man vid riskbedömningen, som enligt förslaget ska göras inför

Prop. 2025/26:265 beslut om uppsikt och förvar, kan beakta vårdnadshavarnas beteenden. Rädda barnen efterfrågar även ett förtydligande av vad som avses med att försvåra eller hindra myndighetens handläggning. Förvaltningsrätten i Luleå efterfrågar förtydligande av begreppet uppenbar risk och hur det förhåller sig till kravet på synnerliga skäl för förlängning av tiden i förvar för barn. Enligt Diskrimineringsombudsmannen bör mindre ingripande åtgärder, som bättre tillgodoser barnets rättigheter till frihet och familjeliv, eftersträvas.

Flera remissinstanser, däribland Asylrättscentrum, Barnombudsmannen, Rädda barnen och Sveriges advokatsamfund, är kritiska till utökade förut- sättningar för att ta barn i förvar och anser att det strider mot barnkonven- tionen.

Promemorians förslag

Promemorians förslag stämmer inte överens med regeringens. I promem- orian föreslås att det ska införas en grund för uppsikt av barn som omfattas av förordningen om återvändandegränsförfarande.

Remissinstanserna

Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslaget i promemorian.

Skälen för regeringens förslag

Uppsikt och förvar inför avlägsnande

Förutsättningarna för att ställa ett barn under uppsikt eller ta ett barn i förvar är mer begränsade än motsvarande förutsättningar för vuxna.

Enligt 10 kap. 2 § första tycket UtlL får ett barn tas i förvar om det är sannolikt att barnet kommer att avvisas av Polismyndigheten eller avvisas med omedelbar verkställighet av Migrationsverket eller om det är fråga om att förbereda eller genomföra verkställigheten av ett sådant beslut. Det krävs dock att risken är uppenbar att barnet annars håller sig undan och därigenom äventyrar en verkställighet som inte bör fördröjas och att det inte är tillräckligt att barnet ställs under uppsikt. Ett barn får enligt 10 kap. 2 § andra stycket UtlL också tas i förvar om det är fråga om att förbereda eller genomföra verkställigheten av ett beslut om avvisning i andra fall än enligt första stycket eller ett beslut om utvisning enligt 8 kap. 6 eller 10 § eller 8 a kap. UtlL, om det vid ett tidigare försök att verkställa beslutet inte har visat sig tillräckligt att barnet ställs under uppsikt.

Av 10 kap. 7 § UtlL framgår att ett barn i de flesta fall kan ställas under uppsikt i stället för att tas i förvar om förutsättningarna enligt 10 kap. 2 § UtlL är uppfyllda.

Som anges i avsnitt 7.4 är förvar särskilt ingripande för barn och kan, som bl.a. Socialstyrelsen påpekar, skada barnets hälsa, välmående och ut- veckling. Regeringen anser dock, till skillnad från Institutet för mänskliga rättigheter och Svenska Röda Korset men liksom Förvaltningsrätten i Luleå, att det finns fall när behovet av att ta ett barn i förvar överväger den negativa påverkan som ett förvarstagande innebär för barnet. Det bör därför även fortsättningsvis vara möjligt att ställa ett barn under uppsikt

eller ta ett barn i förvar inför avlägsnande, närmare bestämt när det är

sannolikt att barnet kommer att avvisas av Polismyndigheten eller avvisas med omedelbar verkställighet av Migrationsverket, och i samband med verkställighet när det finns ett verkställbart beslut om avvisning eller utvisning. Med anledning av Barnombudsmannens synpunkt bör det framhållas att en fortsatt sådan möjlighet enligt regeringen ligger inom EU-rättens ramar.

Med hänsyn till förslaget i avsnitt 7.4, om att det ska införas särskilda grunder för uppsikt och förvar av bl.a. barn som har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd, bör nu aktuella grunder endast avse barn som inte omfattas av de grunderna. Vidare bör möjlig- heten till uppsikt och förvar inför avlägsnande inte vara begränsad till beslut om avvisning eller utvisning på vissa grunder. Det innebär t.ex. att ett barn som inte är sökande av internationellt skydd, till skillnad från i dag, kommer att kunna tas i förvar inför verkställighet av beslut om utvisning enligt 8 kap. 11 § andra stycket UtlL med hänsyn till allmän ordning och säkerhet.

Ytterligare förutsättningar för uppsikt och förvar inför avlägsnande

För att ett barn ska få ställas under uppsikt eller tas i förvar inför av- lägsnande bör vissa ytterligare förutsättningar vara uppfyllda.

Enligt hittillsvarande 10 kap. 2 § första stycket UtlL krävs, utöver att det är sannolikt att barnet kommer att avvisas med omedelbar verkställighet eller att det är fråga om att förbereda eller genomföra verkställigheten av ett sådant beslut, att det finns en uppenbar risk för att barnet håller sig undan och därigenom äventyrar en verkställighet som inte bör fördröjas. Enligt regeringens mening är detta ytterligare krav inte ändamålsenligt. Som exempel innebär den omständigheten att ett beslut om avlägsnande får verkställas omedelbart att den som beslutet gäller inte bör få stanna kvar i Sverige i väntan på att beslutet får laga kraft.

Enligt nuvarande 10 kap. 2 § andra stycket UtlL krävs det, utöver att det är fråga om att förbereda eller genomföra verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning, att det vid ett tidigare försök att verkställa beslutet inte visat sig tillräckligt att barnet ställts under uppsikt. Även detta ytterligare krav är problematiskt. Det har bl.a. inneburit att det arbete som Polismyndigheten lägger ner på att förbereda en verkställighetsresa i många fall görs i onödan och att kostnaderna för inställda resor är stora. Det har även medfört att personalen hos Kriminalvårdens transporttjänst inte kan nyttjas fullt ut, eftersom den inte kan ta sig an en ny verkställig- hetsresa med kort varsel om en resa ställs in. Kravet har också inneburit att Polismyndigheten i vissa fall avstår från att fatta ett beslut om uppsikt gällande en barnfamilj och inte heller gör något försök att få till stånd en frivillig verkställighetsresa. I stället hämtas barnfamiljen i omedelbar anslutning till verkställighetsresan för att undvika misslyckade verk- ställighetsförsök.

Sammanfattningsvis är de ytterligare förutsättningar som i dag ska vara uppfyllda för uppsikt och förvar av barn inte ändamålsenliga och leder till abrupta polishämtningar, onödigt lidande för barnfamiljerna och onödiga kostnader för det allmänna. Regeringen anser därför, till skillnad från Rädda barnen, att de bör ändras.

Prop. 2025/26:265

Prop. 2025/26:265 Frågan är då vilka ytterligare förutsättningar som bör gälla. Enligt regeringen bör förutsättningarna i större utsträckning motsvara vad som gäller för vuxna. Det bör därför krävas att det annars finns en risk för att barnet bedriver brottslig verksamhet i Sverige, avviker, håller sig undan eller på annat sätt försvårar verkställigheten. För att säkerställa en restrik- tiv tillämpning bör det dock krävas att risken är uppenbar. Ett exempel på när ett barn kan anses försvåra verkställigheten, vilket Rädda barnen efter- frågar, är om barnet vägrar att medverka till att resedokument upprättas.

Bedömningen av risk bör göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet, såsom barnets eller vårdnadshavarnas tidigare beteenden. I likhet med vad som gäller sedan tidigare måste det, trots invändning från Rädda barnen och Sveriges advokatsamfund, kunna anses uppenbart att barnet håller sig undan även om barnet utan eget agerande göms undan av föräldrarna (jfr prop. 1988/89:86 s. 175). Vidare bör det kunna finnas en uppenbar risk för att ett barn bedriver brottslig verksamhet i Sverige i vissa fall när barnet utvisats på grund av allvarligt brott. Närmare vägledning om riskbedömningen, som Förvaltningsrätten i Luleå efterfrågar, ges i författningskommentaren.

Regeringen delar Diskrimineringsombudsmannens uppfattning på så sätt att hänsyn till bl.a. barns bästa och särskilda behov innebär att mindre ingripande åtgärder än förvar, såsom uppsikt, alltid ska övervägas och väljas framför förvar om det är tillräckligt. Förslaget i avsnitt 6.2, om att det ska införas fler former av uppsikt, bör också kunna bidra till att förvar av barn kan undvikas i fler fall. Många gånger kan uppsikt dessutom vara det enda tänkbara alternativet, eftersom barn endast får hållas i förvar under en begränsad tid.

Förslagets förenlighet med barnkonventionen, som bl.a. Asylrätts- centrum, Barnombudsmannen, Rädda barnen och Sveriges advokat- samfund ifrågasätter, behandlas i avsnitt 17.

Uppsikt och förvar enligt förordningen om återvändandegränsförfarande

Som framgår av avsnitt 7.5 kan en utlänning ställas under uppsikt eller tas i förvar med stöd av förordningen om återvändandegränsförfarande. På motsvarande sätt som föreslås avseende utlänningar som har fyllt 18 år, bör det av utlänningslagen framgå att ett barn kan ställas under uppsikt eller tas i förvar med stöd av förordningen.

7.7Ytterligare krav för förvar som rör barn

Regeringens förslag

Ett barn eller en vårdnadshavare ska få tas i förvar även om det skulle innebära att barnet skiljs från sin eller sina vårdnadshavare. Detta ska dock endast gälla om barnet inte har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd och det finns synnerliga skäl.

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer delvis överens med regeringens. Utred- ningen föreslår att även barn som har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd ska kunna skiljas från samtliga sina vårdnadshavare genom förvar.

Remissinstanserna

Rädda barnen, Svenska kyrkan och Sveriges kristna råd är kritiska till utredningens förslag och påpekar på olika sätt att det kan vara skadligt för barn att separeras från sina vårdnadshavare genom förvar.

Rädda barnen efterfrågar ett förtydligande av vilka omständigheter som kan innebära att synnerliga skäl föreligger. Svenska Röda Korset är kritiskt till att det inte föreslås en åldersgräns för när ett barn ska kunna separeras från sina vårdnadshavare. Institutet för mänskliga rättigheter anser att principen om barnets bästa innebär att myndigheterna bör använda alter- nativa lösningar till förvar för hela familjen.

Övriga remissinstanser yttrar sig inte särskilt över förslaget.

Promemorians förslag

Promemorians förslag stämmer i sak överens med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta av remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslaget i promemorian. Diskrimineringsombudsmannen välkomnar förslaget att barn som är sökande av internationellt skydd inte ska få skiljas från båda sina vårdnadshavare genom förvar.

Skälen för regeringens förslag

Enligt 10 kap. 3 § UtlL får ett barn inte skiljas från båda sina vårdnads- havare genom att barnet eller vårdnadshavaren tas i förvar.

Att separera barn från sina vårdnadshavare är, som Rädda barnen, Svenska kyrkan och Sveriges kristna råd anför, en mycket ingripande åtgärd som kan riskera att skada framför allt barnets psykiska välmående. Det finns dock undantagssituationer när det ändå kan vara motiverat att separera ett barn från samtliga sina vårdnadshavare genom ett förvars- tagande. Exempel på en sådan situation är när en brottsutvisad ungdom håller sig undan verkställighet av utvisningsbeslutet och det finns en risk för fortsatt allvarlig brottslig verksamhet. Om det inte finns anledning att ta barnets vårdnadshavare i förvar, t.ex. för att de medverkar till verk- ställighet av sina utvisningsbeslut, kan det vara nödvändigt att ta barnet i förvar för att avlägsna barnet tillsammans med vårdnadshavarna. Utvisning av barn på grund av brott kan också antas öka. Som exempel lämnas i propositionen Skärpta regler om utvisning på grund av brott (prop. 2025/26:235) förslag som kan medföra att fler barn utvisas på grund av brott.

Reglerna om förvar måste vara ändamålsenliga även med beaktande av rättsutvecklingen och den samhällsutveckling som föranlett den. Mot den bakgrunden bedömer regeringen att det behöver finnas en yttersta möjlig-

Prop. 2025/26:265

Prop. 2025/26:265 het att besluta om förvar som innebär att ett barn separeras från sin eller sina vårdnadshavare. Möjligheten behöver dock, på det sätt som föreslås i promemorian och som förespråkas av Diskrimineringsombudsmannen, begränsas till barn som inte har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd. Anledningen till det är att medföljande barn enligt artikel 13.2 a i det nya omarbetade mottagandedirektivet endast får tas i förvar om barnets vårdnadshavare eller huvudsakliga omsorgs- person hålls i förvar.

Om det ska gälla olika regler för uppsikt och förvar av barn som är sökande av internationellt skydd och andra barn, på det sätt som föreslås i avsnitt 7.4, bör enligt Lagrådet de regler som avser barn som inte är sökande av internationellt skydd ges en mer restriktiv utformning. Det kan enligt Lagrådet ske t.ex. genom att möjligheten att separera barn och vårdnadshavare begränsas till att endast omfatta barn som är utvisade på grund av brott. Med hänsyn till att det finns behov av en yttersta möjlighet att separera ett barn och dess vårdnadshavare även i andra fall, anser regeringen dock inte att en sådan begränsning som Lagrådet föreslår är lämplig. Regeringen anser inte heller att den föreslagna avgränsningen till barn som inte är sökande av internationellt skydd innebär att barn behandlas olika på ett sätt som är oförenligt med barnkonventionen. En annan sak är att det är viktigt att möjligheten till förvarstagande i dessa fall tillämpas mycket restriktivt.

För att säkerställa en mycket restriktiv tillämpning bör det krävas synnerliga skäl. Vad som kan utgöra synnerliga skäl får ytterst avgöras i rättstillämpningen. Dessutom måste ett förvarstagande vara proportion- erligt och får inte stå i strid med de rättigheter som ett barn har enligt barn- konventionen. Det innebär bl.a. att de hänsyn som enligt barn- konventionen ska tas till barnets bästa behöver beaktas vid avvägningen mot det behov som finns av åtgärden. Bland annat barnets ålder och mognad ska vara vägledande för hur dessa hänsyn vägs mot behovet. Även om regeringen inte anser att det bör införas en uttrycklig åldersgräns, som Svenska Röda Korset förespråkar, bör det i princip aldrig finnas tillräckliga skäl för att separera ett yngre barn från sina vårdnadshavare genom ett förvarstagande. Mindre ingripande åtgärder som förstärkt uppsikt bör, i linje med vad Institutet för mänskliga rättigheter framför, i princip vara tillräckliga.

7.8Uppsikt och förvar när utlänningens rörelsefrihet är inskränkt med stöd av annan lag

	Regeringens förslag
	Ett beslut om uppsikt eller förvar ska få fattas trots att det saknas förut-
	sättningar för det, om skälet för att förutsättningarna brister endast är
	att utlänningens rörelsefrihet är inskränkt med stöd av annan lag.
	Verkställighet av beslutet ska få ske när förutsättningarna för uppsikten
	eller förvarstagandet är uppfyllda.
	Om en socialnämnd, chefsöverläkare eller smittskyddsläkare har
82	underrättats om ett sådant beslut om uppsikt eller förvar ska nämnden
82

eller läkaren i vissa fall omedelbart underrätta den myndighet som fattat	Prop. 2025/26:265
beslutet när inskränkningen i utlänningens rörelsefrihet upphör.

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens. Utredningen föreslår att beslut om uppsikt eller förvar ska få fattas även om det saknas ”avvikanderisk” på grund av att utlänningens rörelsefrihet är inskränkt med stöd av annan lag.

Remissinstanserna

De flesta av remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget. Migrations- verket och Polismyndigheten anser att det bör övervägas om den myndig- het som beslutat om uppsikt eller förvar ska underrättas innan beslut fattas om att t.ex. en tvångsvård ska upphöra, för att undvika att utlänningen avviker i det glapp som annars kan uppstå. Enligt Migrationsverket kan ett annat alternativ vara att utlänningen i fråga får hållas kvar en kort stund i avvaktan på att förvarsbeslutet kan verkställas. Förvaltningsrätten i Luleå anser att det kan finnas behov av en skyldighet för den myndighet som beslutat om förvar att underrätta den som inskränkt utlänningens rörelse- frihet med stöd av annan lag.

Skälen för regeringens förslag

Möjlighet till beslut om uppsikt och förvar när utlänningens rörelsefrihet är inskränkt med stöd av annan lag

Ett beslut om förvar ska enligt 10 kap. 9 § fjärde stycket UtlL omedelbart upphävas om det inte längre finns skäl för beslutet. Kravet motiveras av att ett tvångsmedel inte ska pågå längre tid än nödvändigt.

Det förekommer att en utlänning som hålls i förvar blir föremål för frihetsberövande enligt annan lagstiftning, exempelvis enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT). I ett sådant fall finns det normalt sett inte längre skäl för förvar, eftersom utlänningen inte kan avvika och är tillgänglig för myndigheterna. Det kan också saknas skäl för förvar på grund av att utlänningen redan är föremål för ett annat frihets- berövande, t.ex. intagen i kriminalvårdsanstalt, när frågan om förvar aktualiseras. För att inte riskera att utlänningen avviker när en tvångsvård eller annat frihetsberövande upphör beslutar myndigheter och domstolar om förvar, trots att förvarsbeslutet inte kan verkställas under tiden som den andra tvångsåtgärden pågår. Denna praxis har godtagits av Migrations- överdomstolen (se t.ex. rättsfallet MIG 2014:2 och dom den 2 februari 2021 i mål nr UM 840-21).

Det finns enligt regeringens mening goda skäl för den här ordningen. Den bör därför kodifieras och framgå av utlänningslagen. Det bör även finnas en möjlighet att fatta beslut om uppsikt i motsvarande fall. Som exempel kan det i nu aktuella situationer finnas intresse av att besluta om uppsikt som innebär vistelseskyldighet och delge utlänningen beslutet under tiden som den andra tvångsåtgärden pågår. En sådan ordning är även förenlig med grundsatsen att uppsikt ska väljas framför förvar om det är

en tillräcklig åtgärd. För att inte onödigt begränsa tillämpningsområdet bör

Prop. 2025/26:265 myndigheterna kunna fatta beslut om uppsikt eller förvar även om det saknas förutsättningar enligt en viss grund för uppsikt och förvar på grund av att utlänningens rörelsefrihet är inskränkt med stöd av annan lag. På så sätt kan uppsikt och förvar beslutas även om utlänningen är föremål för en mindre ingripande rörelseinskränkning än ett frihetsberövande.

Ett beslut om uppsikt eller förvar som fattats när utlänningens rörelsefrihet är inskränkt med stöd av annan lag bör få verkställas när förutsättningarna för uppsikten eller förvarstagandet är uppfyllda.

Underrättelse till den myndighet som har fattat beslutet

Ett beslut om uppsikt eller förvar kommer, förutom när utlänningen är under psykiatrisk tvångsvård eller avtjänar ett fängelsestraff, kunna bli aktuellt när en utlänning exempelvis ges rättspsykiatrisk vård enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV), hålls i isolering enligt smitt- skyddslagen (2004:168) eller bereds vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) eller lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Detsamma gäller när en utlänning är anhållen, häktad eller verkställer en annan påföljd än fängelse.

För att ett beslut i de här fallen ska kunna verkställas på ett effektivt sätt behöver den myndighet som har fattat beslutet underrättas när den åtgärd som föranlett det upphör. Det är socialnämnden som har ett ansvar att fort- löpande följa tvångsomhändertagande av unga och missbrukare (4, 11 och 13 a §§ LVU och 5, 12, 25 och 26 §§ LVM). I fråga om psykiatrisk tvångs- vård och rättspsykiatrisk vård har chefsöverläkaren ett särskilt ansvar, bl.a. för vårdens upphörande (6 a–9 och 27 §§ LPT och 16 a § LRV). I varje region ska det vidare finnas en smittskyddsläkare som är behörig att ansöka hos förvaltningsrätten och själv fatta beslut om isolering enligt smittskyddslagen (5 kap. 2–5 och 8 §§ smittskyddslagen). Den social- nämnd, chefsöverläkare eller smittskyddsläkare som har underrättats om ett beslut om uppsikt eller förvar bör därför vara skyldig att underrätta den myndighet som har fattat beslutet – Migrationsverket, Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen – när omhändertagandet, vården eller isoleringen upphör. Det finns inte beredningsunderlag för att, som Migrationsverket och Polismyndigheten föreslår, låta underrättelseskyldigheterna gälla dessförinnan. En annan sak är att det kan finnas möjlighet att dela information i ett tidigare skede. Det finns inte heller underlag för att införa en möjlighet att kvarhålla personer i syfte att verkställa ett förvarsbeslut. Däremot bör det krävas att underrättelsen sker omedelbart.

Som Förvaltningsrätten i Luleå poängterar kan det även finnas behov av underrättelseskyldigheter för vissa statliga myndigheter. Sådana skyldigheter bör regleras i förordning.

7.9Tvångsåtgärder vid transitering

Regeringens förslag

En tredjelandsmedborgare ska få omhändertas eller tas i förvar av Polis- myndigheten om det är nödvändigt för att en transitering ska kunna

84genomföras.

Utredningens förslag	Prop. 2025/26:265
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna
Remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget.
Skälen för regeringens förslag
I lagen (2005:754) om transitering av tredjelandsmedborgare (transit-
eringslagen) finns bestämmelser om transitering i samband med att en
tredjelandsmedborgare, som har avvisats eller utvisats från en stat som är
medlem i EU eller från Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein, åter-
sänds med flyg via Sverige. Lagen bygger på rådets direktiv 2003/110/EG
av den 25 november 2003 om bistånd vid transitering i samband med åter-
sändande med flyg (transiteringsdirektivet).
När en stat ansöker om tillstånd till och bistånd vid transitering prövas
ansökan enligt 3 § transiteringslagen av Polismyndigheten. Har tillstånd
till transitering meddelats får Polismyndigheten, enligt 7 § transiterings-
lagen, hämta tredjelandsmedborgaren på flygplatsområdet och ledsaga
honom eller henne till anslutande flyg. En transitering ska genomföras
inom kortast möjliga tid från det att transiteringen påbörjades och får inte
överstiga 24 timmar. Om det finns särskilda skäl får tiden för transit-
eringen enligt 8 § transiteringslagen förlängas, dock med högst 48 timmar.
Enligt artikel 5.3 i transiteringsdirektivet får en tredjelandsmedborgare
som transiteras placeras och inkvarteras i säkert förvar. Medlemsstaterna
får även i övrigt utöva legitima medel för att förhindra eller avbryta tredje-
landsmedborgarens eventuella försök att motsätta sig transiteringen.
Denna möjlighet har hittills inte nyttjats. Det är dock enligt regeringen
angeläget att den polisman som ansvarar för en transitering har befogenhet
att tillgripa de åtgärder som behövs för dess genomförande. Varken de
tvångsåtgärder som en polisman får använda enligt polislagen (1984:387)
eller de möjligheter till uppsikt och förvar som föreslås i den här
propositionen är ändamålsenliga för det syftet. I transiteringslagen bör det
därför införas en möjlighet för Polismyndigheten att omhänderta eller ta
en transiterande tredjelandsmedborgare i förvar, om det är nödvändigt för
att en transitering ska kunna genomföras. Kravet på nödvändighet bör
innebära att en tredjelandsmedborgare som inte försöker avvika eller sätta
sig till motvärn varken bör omhändertas eller tas i förvar. Vidare bör om-
händertagande väljas framför förvar om det är tillräckligt. Om tredjelands-
medborgaren är ett barn ska barns särskilda behov och vad som är barnets
bästa beaktas vid proportionalitetsbedömningen.
Det bör poängteras att med förvar avses i det här sammanhanget att
tredjelandsmedborgaren placeras i ett låst utrymme enligt de generella
reglerna om polisingripanden. Bestämmelserna om förvar i utlännings-
lagen blir inte tillämpliga. Som exempel ska tredjelandsmedborgaren
därmed inte placeras på något av Migrationsverkets förvar.

Prop. 2025/26:265	8	Längsta tid för uppsikt och förvar
	8.1	Längsta tid för förstärkt uppsikt av barn

	Regeringens förslag
	Ett barn ska inte få vara ställt under förstärkt uppsikt längre tid än tre
	månader eller, om det finns synnerliga skäl, sex månader.
	I ett säkerhetsärende ska ett barn inte få vara ställt under förstärkt
	uppsikt längre tid än tolv månader eller, om det finns synnerliga skäl,
	18 månader. Dessa tidsgränser ska även gälla i fråga om ett barn som
	har utvisats av allmän domstol på grund av brott.

	Utredningens förslag
	Utredningens förslag stämmer i sak överens med regeringens.
	Remissinstanserna
	De flesta av remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslaget. Civil
	Rights Defenders och Sveriges kristna råd anser att det även bör införas
	en tidsgräns för förstärkt uppsikt av vuxna, bl.a. eftersom det är en in-
	gripande åtgärd. Några remissinstanser, däribland Rädda Barnen och
	Svenska Röda Korset, anser att tidsgränserna för förstärkt uppsikt av-
	seende barn bör vara kortare.
	Skälen för regeringens förslag
	I dag finns inga tidsgränser för hur länge en utlänning som längst får vara
	ställd under uppsikt. Myndigheterna har därmed främst att beakta att
	uppsikt inte pågår längre tid än vad som är nödvändigt och proportion-
	erligt. Det har inte framkommit skäl att frångå den ordningen vad gäller de
	uppsiktsformer som finns i dag. Regeringen anser inte heller att de före-
	slagna uppsiktsformerna boendeskyldighet och vistelseskyldighet är så
	ingripande åtgärder i sig att det är motiverat med tidsgränser. Det är till-
	räckligt att de allmänna principerna om nödvändighet och proportionalitet
	begränsar tillämpningen, även när uppsikten avser ett barn.
	Förstärkt uppsikt är den mest ingripande av de föreslagna uppsikts-
	formerna. Intresset av en effektiv verkställighetsprocess talar för att för-
	stärkt uppsikt ska kunna användas så länge det är nödvändigt och proport-
	ionerligt. Vidare bör beaktas att förstärkt uppsikt är avsett att användas i
	de fall där förvar annars inte går att undvika. Att övervakas elektroniskt
	i stället för att frihetsberövas, och därmed kunna fortgå med sin livsföring
	på ett i huvudsak oförändrat sätt, är positivt för den enskilde. Regeringen
	anser därför, i motsats till bl.a. Civil Rights Defenders och Sveriges kristna
	råd, inte heller att det är motiverat att införa en längsta tid för förstärkt
	uppsikt avseende vuxna.
	När det gäller barn förhåller det sig annorlunda. Det sociala stigma som
	elektronisk övervakning kan innebära påverkar som regel ett barn i större
	utsträckning än en vuxen person. Med hänsyn till barnets rättigheter och
86	särskilda sårbarheter bör det därför införas gränser för hur länge ett barn

som längst får vara ställt under förstärkt uppsikt. Regeringen anser, till Prop. 2025/26:265 skillnad från t.ex. Rädda Barnen och Svenska Röda Korset, att en längsta

tid om tre månader som utgångspunkt utgör en lämplig avvägning mellan intresset av en effektiv verkställighetsprocess och barns bästa. Förstärkt uppsikt avseende barn vars ärenden är säkerhetsärenden eller barn som har utvisats på grund av brott bör dock som längst få pågå i tolv månader, eftersom verkställighetsarbetet i den typen av ärenden i många fall tar lång tid.

Tidsgränserna om tre respektive tolv månader bör kunna utsträckas med tre respektive sex månader, om det finns synnerliga skäl. Synnerliga skäl bör exempelvis kunna vara för handen om det, trots rimliga ansträngningar från myndigheterna, krävs längre tid för att få fram nödvändiga rese- handlingar. Detsamma gäller om en planerad verkställighetsresa måste ställas in med kort varsel på grund av omständigheter utanför myndig- heternas kontroll. När det gäller ett barn som har utvisats på grund av brott, bör synnerliga skäl kunna föreligga om längre tid under förstärkt uppsikt är nödvändig för att säkerställa verkställighet av ett utvisningsbeslut på grund av mycket allvarlig brottslighet.

Det ska påpekas att de föreslagna tidsgränserna inte alltid får nyttjas. På samma sätt som gäller för alla tvångsåtgärder ska förstärkt uppsikt endast pågå så länge som det behövs och är proportionerligt. Vid alla åtgärder som rör ett barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. Som exempel bör det endast vara proportionerligt att låta ett yngre barn vara ställt under förstärkt uppsikt under en betydligt kortare tid än den maximalt tillåtna.

8.2Längsta tid för förvar av vuxna sökande av internationellt skydd

Regeringens förslag

En utlänning som har fyllt 18 år ska inte få hållas i förvar med stöd av bestämmelserna om förvar av sökande av internationellt skydd längre tid än fyra veckor, om det sker på grunden att det är nödvändigt för att bestämma eller bekräfta utlänningens identitet eller nationalitet eller för att utreda de omständigheter som ansökan grundas på.

Utlänningen ska inte få hållas i förvar längre tid än tolv veckor om det sker på grunden att det är nödvändigt som ett led i ett gränsför- farande enligt asylprocedurförordningen.

Utlänningen ska inte få hållas i förvar längre tid än tolv månader, om det sker på grunden att

‒utlänningen inte har följt ett beslut om boendeskyldighet enligt mottagandelagen,

‒det kan antas att utlänningens ansökan om internationellt skydd gjorts för att försena eller hindra verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning, eller

‒det är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten eller för att upprätthålla allmän ordning.

Prop. 2025/26:265

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens. Utredningen föreslår dock att längsta tid för förvar i syfte att bekräfta utlänningens identitet eller att utreda grunderna för ansökan ska vara en månad. Vidare föreslår utredningen inte en tidsgräns för förvar som led i ett gränsförfarande enligt asylprocedurförordningen eller för förvar på grund av att utlänningen inte har följt ett beslut om boende på en bestämd plats enligt mottagandelagen.

Remissinstanserna

De flesta av remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över utredningens förslag. Sveriges advokatsamfund är kritiskt till utökade tidsfrister för förvar.

Promemorians förslag

Promemorians förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens. I promemorian föreslås inte en tidsgräns för förvar på grund av att utlän- ningen inte har följt ett beslut om boende på en bestämd plats enligt mot- tagandelagen.

Remissinstanserna

De flesta av remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över promemorians förslag. Asylrättscentrum anser att det är tveksamt om en tidsgräns på tolv veckor för förvar inom gränsförfarandet är tillåten, bl.a. med hänsyn till kraven på proportionalitet.

Skälen för regeringens förslag

Förslaget i avsnitt 7.3, om särskilda grunder för förvar av bl.a. sökande av internationellt skydd, bygger på det nya omarbetade mottagandedirektivet. Direktivet ställer inte upp några absoluta tidsgränser för förvar. Sådana tidsgränser bör dock införas med beaktande av, å ena sidan, intresset av att myndigheterna för arbetet framåt med tillräcklig skyndsamhet och, å andra sidan, att syftet med ett förvarstagande måste kunna uppnås inom den tidsgräns som sätts. Den avvägningen kan enligt regeringens mening, trots invändningar från Sveriges advokatsamfund, i vissa fall motivera längre tidsfrister än vad som gäller i dag.

Det huvudsakliga syftet med förvar på grund av att det är nödvändigt för att bestämma eller bekräfta utlänningens identitet eller nationalitet, eller för att utreda de omständigheter som ansökan grundas på, är att upprätt- hålla en noggrann kontroll av vilka som vistas i Sverige. Liksom utred- ningen anser regeringen att en bortre tidsgräns om en månad framstår som rimlig för förvar i dessa fall. Som Lagrådet framför bör dock gränsen bestämmas till fyra veckor med hänsyn till att längden på en månad kan variera från 28 till 31 dagar.

Förvar som led i ett gränsförfarande enligt asylprocedurförordningen syftar till att säkerställa att gränsförfarandet kan genomföras och beslut fattas om sökandens rätt att resa in i landet. Ett gränsförfarande får enligt artikel 51.2 i asylprocedurförordningen som huvudregel pågå i högst tolv

veckor från det att ansökan registrerats. Efter denna period ska sökanden Prop. 2025/26:265 tillåtas att resa in på medlemsstaternas territorium, om inte det s.k. gräns-

förfarandet för återvändande är tillämpligt. EU-domstolen har uttalat att tidsgränsen för förvar i ett gränsförfarande inte får överstiga fyra veckor, som är den tid som ett gränsförfarande får pågå enligt det nu gällande asyl- procedurdirektivet (FMS m.fl. mot Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság Dél-alföldi Regionális Igazgatóság och Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság, C-924/19 PPU och C-925/19 PPU, EU:C:2020:367, punkterna 232–248). Tidsgränsen för förvar i syfte att genomföra ett gränsförfarande enligt asylprocedurförordningen bör därför, trots invändning från Asylrättscentrum, motsvara den tid som förfarandet får pågå enligt förordningen, dvs. tolv veckor. En sådan maximal tidsgräns får anses proportionerlig.

Förvar på grund av att det kan antas att utlänningens ansökan om inter- nationellt skydd har gjorts för att försena eller hindra verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning, syftar till att säkerställa att en åter- vändandeprocess inte hindras av en obefogad ansökan om internationellt skydd. Eftersom dessa ansökningsärenden inte kan förväntas kräva någon längre handläggningstid anser regeringen att tidsgränsen bör sättas till tolv månader.

När det gäller förvar på grund av att det är nödvändigt för att skydda nationell säkerhet eller allmän ordning finns det ett uppenbart intresse av en inte alltför snäv tidsgräns. Enligt regeringen är den av utredningen före- slagna tidsgränsen om tolv månader väl avvägd och bör införas.

Varken utredningen eller promemorian föreslår någon tidsgräns för förvar på grund av att en utlänning har åsidosatt en boendeskyldighet enligt mottagandelagen. En sådan bör dock införas av samma skäl som tidsgränser införs för förvar på andra grunder. Förvar på den aktuella grunden syftar bl.a. till att utlänningen inte ska avvika under tiden som hans eller hennes ansökan prövas. För att tillgodose det syftet bör tidsgränsen sättas till tolv månader.

Vid förvar inför överföring till en annan medlemsstat enligt asyl- och migrationshanteringsförordningen gäller de begränsningar som följer direkt av förordningen (se artikel 44.3).

8.3	Längsta tid för förvar av vuxna som inte är
	sökande av internationellt skydd

Regeringens förslag
En utlänning som har fyllt 18 år ska inte få hållas i förvar med stöd av
bestämmelserna om förvar av utlänningar i andra fall än då utlänningen
är sökande av internationellt skydd längre tid än fyra veckor, om det
sker på grunden att det är nödvändigt för att en utredning om
utlänningens identitet eller rätt att resa in i eller stanna i Sverige ska
kunna genomföras.
Om utlänningen hålls i förvar inför avlägsnande ska han eller hon inte
få hållas i förvar längre tid än sex månader. Om bristande samarbete
från utlänningens sida eller tidsåtgången för införskaffande av nöd-		89

Prop. 2025/26:265	vändiga handlingar medför att det är sannolikt att verkställigheten av
	ett beslut om avvisning eller utvisning kommer att dröja längre än sex
	månader ska utlänningen dock få hållas i förvar i ytterligare högst tolv
	månader. Dessa tidsgränser ska inte gälla om utlänningen har utvisats
	av allmän domstol på grund av brott.
	Om utlänningen hålls i förvar inför avlägsnande till en EES-stat ska
	han eller hon inte få hållas i förvar längre tid än sex månader eller, om
	det finns särskilda skäl, tolv månader.
	I ett säkerhetsärende ska en utlänning inte få hållas i förvar inför
	avlägsnande längre tid än tolv månader. Om bristande samarbete från
	utlänningens sida eller tidsåtgången för införskaffande av nödvändiga
	handlingar eller om något annat väsentligt skäl som hänför sig till
	verkställigheten medför att det är sannolikt att verkställigheten av ett
	beslut om avvisning eller utvisning kommer att dröja längre än tolv
	månader ska utlänningen dock få hållas i förvar i ytterligare högst tolv
	månader.

	Utredningens förslag
	Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens.
	Utredningen föreslår dock att längsta tid för förvar i syfte att utreda
	identitet eller rätt till vistelse ska vara en månad.
	Remissinstanserna
	De flesta av remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslaget.
	Några remissinstanser, som Institutet för mänskliga rättigheter och
	Sveriges kristna råd, avstyrker förslaget om tidsgräns för förvar i syfte att
	utreda en utlännings identitet, eftersom det enligt dem saknas utredning
	som visar på behov av en längre frist än den som gäller i dag.
	Flera remissinstanser, bl.a. Asylrättscentrum, Civil Rights Defenders,
	Rädda barnen och Svenska Röda Korset, är kritiska till eller avstyrker
	förslaget om längre tidsfrister för förvar inför avlägsnande. Kritiken avser
	i huvudsak att det saknas utredning som visar att längre tider i förvar leder
	till ett ökat återvändande samtidigt som förvar påverkar den som hålls i
	förvar på ett negativt sätt. Rädda barnen lyfter även fram att det är skadligt
	för barn att skiljas från en vårdnadshavare som hålls i förvar.
	Förvaltningsrätten i Luleå, Förvaltningsrätten i Malmö och Förvalt-
	ningsrätten i Stockholm anser att förslaget om tidsgränser för förvar inför
	avlägsnande kan bli svårtillämpat, eftersom det kan vara oklart till vilket
	land som en utlänning ska avlägsnas. Förvaltningsrätten i Luleå och
	Förvaltningsrätten i Stockholm pekar även på att förslagets utformning,
	om att viss tidsgräns gäller om utlänningen ”ska” avlägsnas, indikerar att
	tidsgränsen endast avser situationer när det finns ett verkställbart
	avlägsnandebeslut.
	Skälen för regeringens förslag
	Tidsgränser för förvar i syfte att utreda identitet eller rätt till vistelse
	I avsnitt 7.5 föreslår regeringen att en utlänning som har fyllt 18 år, och
90	inte omfattas av bestämmelserna om uppsikt och förvar av utlänningar som
90

har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd, ska få tas i förvar om det är nödvändigt för att en utredning av utlänningens identitet eller rätt att resa in i eller stanna i Sverige ska kunna genomföras. Det motsvarar i huvudsak identitets- och utredningsförvar enligt 10 kap. 1 § första och andra styckena UtlL. Utredningsförvar får enligt 10 kap. 4 § första och tredje styckena UtlL pågå i högst 48 timmar och identitetsförvar i högst två veckor om det inte finns synnerliga skäl för en längre tid.

Som framgår av föregående avsnitt är längsta tid för förvar i stort en avvägning mellan, å ena sidan, intresset av att syftet med förvarstagandet ska kunna uppnås och, å andra sidan, intresset av att myndigheterna för arbetet framåt med tillräcklig skyndsamhet så att ingreppet i enskildas integritet och rörelsefrihet begränsas. Förvar i syfte att utreda utlänningens identitet eller rätt till vistelse syftar till att upprätthålla en erforderlig kontroll av de utlänningar som vill resa in i Sverige och de som vistas i landet. Det är angeläget att sådana kontroller kan utföras med den nog- grannhet som krävs i varje enskilt fall. Mot den bakgrunden anser regeringen, trots invändningar från bl.a. Institutet för mänskliga rättig- heter och Sveriges kristna råd, att en längsta tid om en månad är ändamåls- enlig och väl avvägd. Som Lagrådet framför bör gränsen dock bestämmas till fyra veckor med hänsyn till att längden på en månad kan variera från 28 till 31 dagar.

Tidsgränser för förvar inför avlägsnande

I avsnitt 7.5 föreslår regeringen att en utlänning som har fyllt 18 år, och inte omfattas av bestämmelserna om uppsikt och förvar av utlänningar som har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd, ska få tas i förvar om det kan antas att han eller hon kommer att avvisas eller utvisas eller det är fråga om att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning, s.k. förvar inför avlägsnande.

Förvar inför avlägsnande kommer att ersätta dagens sannolikhets- och verkställighetsförvar. För sannolikhetsförvar finns det ingen längsta tid. Däremot gäller enligt 10 kap. 4 § tredje stycket UtlL att det måste finnas synnerliga skäl för att förvarstiden ska få överstiga två veckor. För verk- ställighetsförvar gäller enligt 10 kap. 4 § andra stycket UtlL en längsta tid om två månader. Tiden får förlängas om det finns synnerliga skäl. Även om det finns synnerliga skäl får utlänningen dock inte hållas i förvar längre tid än tre månader eller – om det är sannolikt att verkställigheten kommer att ta längre tid på grund av bristande samarbete från utlänningen eller för att det tar tid att införskaffa nödvändiga handlingar – maximalt tolv månader. Tidsgränserna för verkställighetsförvar gäller inte om utlän- ningen har utvisats på grund av brott.

Tidsgränserna för verkställighetsförvar infördes i samband med att åter- vändandedirektivet genomfördes i svensk rätt (prop. 2011/12:60, bet. 2011/12:SfU6, rskr. 2011/12:164). Förvar i syfte att genomföra ett av- lägsnande av en tredjelandsmedborgare omfattas av det direktivet. Av artikel 15.5 i återvändandedirektivet framgår att varje medlemsstat ska fastställa en begränsad förvarsperiod som inte får överskrida sex månader. Medlemsstaterna får enligt artikel 15.6 inte förlänga den perioden annat än med en begränsad tid som inte får överskrida ytterligare tolv månader. En sådan förlängning får endast ske om avlägsnandet, trots alla rimliga

Prop. 2025/26:265

Prop. 2025/26:265 ansträngningar, sannolikt kommer att ta längre tid på grund av bristande samarbete från den berörde tredjelandsmedborgaren eller för att inför- skaffandet av nödvändiga handlingar från tredjeländer drar ut på tiden. Av artikel 2.2 b följer att förvarstagna utlänningar som utvisats på grund av brott får undantas från tidsgränserna.

För att i högre grad säkerställa en effektiv verkställighetsprocess anser regeringen, till skillnad från bl.a. Asylrättscentrum, Civil Rights Defenders, Rädda barnen och Svenska Röda Korset, att svensk rätt bör anpassas till de maximala tidsgränser som återvändandedirektivet tillåter. En utlänning bör alltså som huvudregel få hållas i förvar inför avlägsnande i högst sex månader. Den tiden bör vidare kunna utsträckas med som längst tolv månader. Även kraven för förlängning bör utformas mer i enlighet med återvändandedirektivet. Något krav på synnerliga skäl för förlängning bör därför inte ställas, utan enbart att det på grund av bristande samarbete från utlänningens sida eller tidsåtgången för införskaffande av nödvändiga handlingar är sannolikt att verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning kommer att dröja längre. Bristande samarbete bör exempelvis kunna vara att utlänningen vägrar att besöka en ambassad eller ett konsulat trots att personlig närvaro är en förutsättning för att resedokument ska kunna utfärdas. Någon större ändring av tillämpningen bör förslaget om ändring av kraven för förlängning i sig inte innebära, eftersom det i praxis är förhållandevis vanligt att det anses finnas synnerliga skäl för förlängning om skälet till att förvarstagandet fortfarande behövs inte beror på att myndigheterna har varit ineffektiva (se t.ex. rättsfallen MIG 2008:44 och MIG 2022:8).

På motsvarande sätt som i dag bör tidsgränserna om sex och 18 månader inte gälla om utlänningen har utvisats på grund av brott. Som framgår nedan bör vidare särskilda tidsgränser gälla för vuxna utlänningar som hålls i förvar inför avlägsnande till en stat inom EES och i säkerhets- ärenden.

Särskilda tidsgränser för förvar inför avlägsnande till en EES-stat

EU-domstolen har i ett avgörande påpekat att det som regel tar olika lång tid att verkställa avlägsnandebeslut som gäller en EU-medborgare och sådana som gäller tredjelandsmedborgare. Anledningen till det är enligt domstolen bl.a. att relationen och samarbetet mellan EU-medlemsstaterna innebär att de praktiska svårigheterna vid verkställighet i allmänhet inte är desamma som vid verkställighet till tredjeland samt att det i allmänhet bör ta kortare tid att fastställa medborgarskapet avseende unionsmedborgare och deras familjemedlemmar. Det är därför enligt EU-domstolen inte motiverat att ha tidsgränser för förvar inför avlägsnande som gäller för båda grupperna (Ordre des barreaux francophones et germanophone m.fl. mot Conseil des ministres, C-718/19, EU:C:2021:505).

Med hänsyn till EU-domstolens avgörande bör särskilda tidsgränser gälla för utlänningar som hålls i förvar inför avlägsnande till en medlems- stat inom EU, oavsett om de har utvisats på grund av brott. De särskilda tidsgränserna bör även gälla för dem som ska avlägsnas till en EES-stat som inte tillhör EU, dvs. Island, Norge och Liechtenstein, eftersom EU- domstolens resonemang har bärighet även på sådana fall.

Som Förvaltningsrätten i Luleå, Förvaltningsrätten i Malmö och För- valtningsrätten i Stockholm påtalar är det inte alltid klarlagt om en utlänning ska avlägsnas till en EES-stat eller inte. Eftersom särskilda tidsgränser för förvar inför avlägsnande till en EES-stat bl.a. motiveras av den särställning som unionsmedborgare och övriga EES-medborgare har enligt direktiv 2004/38/EG om EU-medborgares och deras familjemed- lemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig i EU (rörlighetsdirektivet) och det samarbete som finns mellan staterna, bör de endast gälla när det är klart att utlänningen i fråga ska avlägsnas till en EES-stat. Utredningen förslår därför att de särskilda tidsgränserna ska gälla för utlänningar som ”ska” avvisas eller utvisas till en EES-stat. Utredningens förslag kan, som Förvaltningsrätten i Luleå och Förvaltningsrätten i Stockholm framför, uppfattas som att det måste finnas ett verkställbart beslut om avlägsnande till en EES-stat. Regeringen anser därför att de särskilda tidsgränserna i stället bör gälla när en utlänning hålls i förvar ”inför avvisning eller utvisning” till en EES-stat.

Frågan är då vilka tidsgränser som bör gälla. Regeringen anser att sex månader i normalfallen bör vara en väl avvägd och ändamålsenlig tids- gräns. Polismyndigheten har dock uppgett till utredningen att det i vissa fall kan krävas längre tid. Som exempel anser Polismyndigheten att det kan krävas längre tid när utlänningen åtalas för brott under tiden i förvar och därför behöver hållas kvar i förvar i avvaktan på rättegång. Med hänsyn till de påtalade problemen bör det vara möjligt att utsträcka längsta tiden i förvar till tolv månader om det finns särskilda skäl. Särskilda skäl bör, utöver den situation som Polismyndigheten har påtalat, exempelvis kunna vara att verkställigheten tar längre tid på grund av bristande samarbete från utlänningen eller för att det tar tid att införskaffa nöd- vändiga handlingar.

Särskilda tidsgränser för förvar inför avlägsnande i säkerhetsärenden

Avlägsnande av en utlänning vars ärende handläggs som ett säkerhets- ärende enligt 1 kap. 7 § UtlL kan vara mer komplext än avlägsnande i andra fall. Exempelvis kan det ta längre tid att förbereda verkställigheten, som längre tid att planera resan och få fram nödvändiga resehandlingar. I vissa ärenden kan också flera länder behöva involveras i förberedelserna. Enligt Säkerhetspolisen behövs därför en längre maximal tid för förvar än 18 månader, vilket är den tidsgräns som föreslås för förvar inför avlägs- nande av utlänningar vars ärende inte handläggs som ett säkerhetsärende.

Det är särskilt angeläget att utlänningar som utgör risker för Sveriges säkerhet eller allmän säkerhet kan avlägsnas från Sverige. Myndigheterna måste ha förutsättningar att kunna göra det, vilket talar starkt för särskilda tidsgränser för förvar inför avlägsnande i säkerhetsärenden. Som framgår ovan är 18 månader emellertid den maximala tiden som en utlänning får vara förvarstagen i syfte att genomföra ett avlägsnande enligt åter- vändandedirektivet. En förutsättning för att införa särskilda tidsgränser i säkerhetsärenden är alltså att det är möjligt att på så sätt avvika från återvändandedirektivet.

Åtgärder som rör asyl, invandring och annan politik som avser fri rör- lighet för personer beslutas enligt avdelning V i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Enligt artikel 72 i EUF-fördraget

Prop. 2025/26:265

Prop. 2025/26:265 ska den avdelningen inte påverka medlemsstaternas ansvar för att upprätt- hålla lag och ordning och skydda den inre säkerheten. Det innebär inte att alla åtgärder som vidtas med hänvisning till lag och ordning eller allmän säkerhet faller utanför unionsrättens tillämpningsområde (se bl.a. dom i målet Kommissionen mot Polen, Ungern och Tjeckien C-715/17, C-718/17 och C-719/17, EU:C:2020:257). EU-domstolen har framhållit att det måste vara fråga om ett verkligt, aktuellt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse eller den berörda medlems- statens inre eller yttre säkerhet (se bl.a. dom i målet Stadt Frankfurt am Main, C-18/19, EU:C:2020:511). Artikel 72 i EUF-fördraget har använts för undantag från direktiv på migrationsområdet med hänsyn till behovet av att upprätthålla lag och ordning eller för att skydda den inre säkerheten. Som exempel har det ansetts möjligt att på denna grund införa bestäm- melser i lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar som avviker från EU-direktiv. I förarbetena till den lagen anges att sådana avvikelser är möjliga eftersom det rör sig om en särskild begränsad kategori ärenden där säkerhetsaspekten är särskilt kvalificerad (se prop. 2009/10:31 s. 239 och 240, prop. 2011/12:60 s. 64, 65 och 72 samt prop. 2021/22:131 s. 65). Mot denna bakgrund är det enligt regeringens mening möjligt att införa särskilda, längre tidsgränser för förvar inför avlägsnande av utlänningar i säkerhetsärenden.

Med beaktande av den längre tid som kan krävas för att verkställa ett avlägsnandebeslut i ett säkerhetsärende, bör en utlänning i ett sådant ärende som utgångspunkt inte få hållas i förvar under längre tid än tolv månader. Om bristande samarbete från utlänningens sida eller tidsåt- gången för införskaffande av nödvändiga handlingar medför att det är sannolikt att verkställigheten kommer att dröja längre bör utlänningen dock, på liknande sätt som i andra ärenden, kunna hållas i förvar i ytterligare högst tolv månader. Tiden bör även, på motsvarande sätt som gäller enligt 1 kap. 8 § lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar, kunna förlängas med tolv månader om det finns något annat väsentligt skäl som hänför sig till verkställigheten. Som exempel bör ett sådant väsentligt skäl kunna vara att det krävs upprepade kontakter med en eller flera stater innan det går att verkställa en utvisning eller om det varit problematiskt att kommunicera med eller få besked från hemlandets myndigheter (jfr prop. 2021/22:131 s. 115).

8.4Längsta tid för förvar av barn

Regeringens förslag

Ett barn ska som huvudregel inte få hållas i förvar längre sammanlagd tid än sex dygn eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare sex dygn. Om barnet inte har hållits i förvar under en tolvmånadersperiod ska tidigare tid i förvar inte beaktas vid fastställande av förvarstiden.

I ett säkerhetsärende ska ett barn inte få hållas i förvar med stöd av vissa grunder längre sammanlagd tid än tre månader eller, om det finns synnerliga skäl, sex månader. Dessa tidsgränser ska även gälla i fråga

om ett barn som har utvisats av allmän domstol på grund av brott.

Utredningens förslag	Prop. 2025/26:265
Utredningens förslag stämmer i sak överens med regeringens.
Remissinstanserna
De flesta av remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget. Flera remiss-
instanser, bl.a. Barnombudsmannen, Civil Rights Defenders, Stockholms
universitet, Svenska Röda Korset och Sveriges advokatsamfund, avstyrker
eller är kritiska till att längsta tiderna för förvar av barn utökas. Kritiken
gäller i huvudsak att det saknas underlag som visar på ett behov av längre
frister och att förvarstagande är särskilt skadligt för barns hälsa och
utveckling. Polismyndigheten anser att en längre yttersta tidsfrist än tolv
dygn bör övervägas, bl.a. eftersom omständigheter utanför myndighetens
kontroll kan innebära att verkställighet inte kan ske inom den tiden. Rädda
barnen är kritiskt till förslaget att tidigare tid i förvar inte ska beaktas i
vissa fall, eftersom det kan innebära att den sammanlagda tiden som ett
barn hålls i förvar blir oproportionerligt lång. Flera remissinstanser, såsom
Barnombudsmannen, Civil Rights Defenders, Svenska Röda Korset och
Sveriges advokatsamfund, ifrågasätter eller anser inte att de föreslagna
tidsgränserna är förenliga med barnkonventionen.
Barnombudsmannen framhåller att det för brottsutvisade barn måste
finnas tid att förbereda avlägsnandet under verkställigheten av fängelse-
straffet samt att långa handläggningstider inte ska drabba barn i säkerhets-
ärenden.
Skälen för regeringens förslag
En fortsatt restriktiv huvudregel
Tidsgränserna för förvar av barn är sedan länge mycket restriktiva. Enligt
10 kap. 5 § UtlL får ett barn inte hållas i förvar längre tid än 72 timmar
eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare 72 timmar. Tidsgränserna
gäller oavsett med stöd av vilken eller vilka grunder som barnet har hållits
i förvar. När bestämmelsen infördes motiverades den inledande tids-
gränsen om 72 timmar med att verkställighet i allmänhet bör kunna ske
inom tre dagar i fråga om avvisningar som gäller omedelbart (prop.
1991/92:138 s. 12). Socialförsäkringsutskottet, vars betänkande antogs av
riksdagen, föreslog att tiden skulle kunna förlängas med 72 timmar om det
finns synnerliga skäl. Bakgrunden till det var att utskottet föreslog att det
skulle vara möjligt att ta barn i förvar även i andra fall än när verkställighet
ska ske omedelbart. I de fall då barnet släppts in i landet ansåg utskottet
att det måste finnas en möjlighet att utsträcka tiden, om barnet påträffas
efter att ha hållit sig undan eller gömts undan eller avresan av någon annan
anledning fördröjts av omständigheter som den verkställande myndigheten
inte kunnat förutse eller avhjälpa. Alternativet, om en verkställighet inte
bedöms kunna ske inom 72 timmar, blev annars enligt utskottet att barnet
måste släppas och tas i förvar på nytt vilket utskottet inte ansåg vara till
gagn för barnet (bet. 1992/93:SfU3, rskr. 1992/93:68).
Polismyndigheten har till utredningen fört fram att det uppkommer situ-
ationer då nuvarande tidsgränser för förvar av barn leder till att av-
lägsnandebeslut inte kan verkställas. Det kan exempelvis handla om situ-
ationer när barn påträffas av en polisman tillsammans med en ensam-	95

Prop. 2025/26:265 stående förälder och både barnet och föräldern omfattas av avlägsnande- beslut som fått laga kraft. Om barnet och föräldern kommer från ett land dit verkställighet kan ske och resehandlingar vid behov kan ordnas via en ambassad, finns goda förutsättningar att verkställa avlägsnandebesluten. Om det krävs en något längre tid än sex dagar för att få fram nödvändiga resehandlingar, kan Polismyndigheten dock tvingas att avstå från att fatta beslut om förvar.

Det finns alltså ett behov av att i vissa fall kunna hålla barn i förvar under längre tid än vad som är möjligt i dag. Enligt regeringen är det också en principiellt viktig utgångspunkt att det finns en yttersta möjlighet att av- lägsna den som inte har rätt att vistas i Sverige. Även med beaktande av vad barnets bästa kräver enligt barnkonventionen anser regeringen därför, till skillnad från Barnombudsmannen, Civil Rights Defenders, Stockholms universitet, Svenska Röda Korset och Sveriges advokatsamfund, att det bör vara möjligt att hålla ett barn i förvar under en något längre tid än i dag. Något hinder mot det följer inte heller av återvändandedirektivet, det nya omarbetade mottagandedirektivet, migrations- och asylhanteringsförord- ningen eller förordningen om återvändandegränsförfarande. Den mycket restriktiva grundsynen på förvar av barn som ändå följer av bl.a. EU-rätten bör dock fortfarande återspeglas i reglerna, varför en längre tid än den som utredningen föreslår inte bör införas trots Polismyndighetens önskemål. Vidare kommer även fortsatt gälla att förvar av barn i regel ska undvikas och användas endast som en sista utväg och under kortast möjliga tid, vilket kommer till uttryck i de förslag som lämnas i den här propositionen.

Regeringen anser liksom utredningen att ett barn som huvudregel inte bör få hållas i förvar längre sammanlagd tid än sex dygn. Denna tid bör kunna utsträckas till tolv dygn om det finns synnerliga skäl. Kravet på synnerliga skäl bör innebära att tillämpningen ska vara mycket restriktiv och att behovet av förlängning ska bero på omständigheter som den verk- ställande myndigheten inte har kunnat avhjälpa eller förutse. Som exempel bör synnerliga skäl kunna föreligga om det krävs längre tid än sex dygn för att få fram nödvändiga resehandlingar, vilket normalt beror på den enskildes medverkan eller de administrativa rutinerna hos hemlandets ambassad. Det måste dock finnas utsikter att sådana resehandlingar kan ordnas inom den förlängda tidsfristen för att förlängning ska få ske. Vidare bör synnerliga skäl kunna vara för handen om en planerad resa behövt avbrytas på grund av omständigheter utanför myndigheternas kontroll.

De nuvarande tidsfristerna för förvar av barn gäller oavsett på vilken grund barnet hålls i förvar. De föreslagna tidsgränserna innebär ingen ändring i det avseendet. Om barnet exempelvis har hållits i förvar enligt någon av de föreslagna grunderna för förvar av barn som är sökande av internationellt skydd och sedan tas i förvar i syfte att verkställa ett utvisningsbeslut, får den sammantagna tiden i förvar alltså som utgångs- punkt inte överstiga tolv dygn.

Tidigare förvarstid ska inte beaktas i vissa fall

Den föreslagna huvudregeln om maximalt tolv dygn för förvar av barn är förhållandevis kort. Huvudregeln gäller dessutom oavsett grund för förvaret, till skillnad från vad som gäller för vuxna där varje förvarsgrund är kopplad till en egen tidsfrist. Om exempelvis ett avvisnings- eller

utvisningsbeslut inte har kunnat verkställas under den maximala tiden för förvar och barnet därefter avviker under en längre tid skulle det kunna innebära att barnet inte kan tas i förvar på nytt om det återfinns, även om förutsättningarna ändrats och det bedöms vara möjligt att genomföra ett avlägsnande. Vidare innebär förslagen i den här propositionen att ett barn i vissa fall ska kunna tas i förvar tidigare i migrationsprocessen – antingen som ett led i ett gränsförfarande då barnet anländer till gränsen eller vid en misskött individuell boendeskyldighet enligt mottagandelagen. Om barnet har hållits i förvar på någon av dessa grunder kan det saknas möjlighet att senare besluta om förvar exempelvis i syfte att verkställa ett beslut om utvisning. Det skulle alltså i båda dessa exempel saknas möjlighet till avlägsnande trots att barnet inte har rätt att vistas i landet, vilket inte är en rimlig ordning.

En rimlig ordning är i stället att det i vissa fall ska vara möjligt att ta ett barn i förvar på nytt trots att barnet tidigare har hållits i förvar under den maximala tiden om tolv dygn. En sådan möjlighet bör finnas om barnet inte har hållits i förvar under en tolvmånadersperiod. Vid ett nytt förvars- tagande bör den föreslagna huvudregeln om längsta tid i förvar gälla, dvs. sex dygn med möjlighet att utsträcka tiden till tolv dygn.

Regeringen delar inte Rädda barnens uppfattning att förslaget innebär en oproportionerlig reglering med hänsyn till konsekvenserna för det enskilda barnet.

Särskilda tidsgränser i vissa fall

Enligt förslagen i avsnitt 8.3 ska särskilda, längre tidsgränser gälla för utlänningar i säkerhetsärenden som har fyllt 18 år och som hålls i förvar inför avlägsnande. Frågan är om det även finns skäl för särskilda tids- gränser i vissa fall för barn som hålls i förvar.

Enligt statistik som utredningen redovisar utvisas barn (15–17 år) på grund av brott i en inte obetydlig omfattning. Att barn utvisas på grund av brott kan dessutom antas bli vanligare under de kommande åren. Vidare ser Säkerhetspolisen ett fortsatt hot från minderåriga som radikaliseras inom våldsbejakande högerextremism och islamism. Detta följer en längre trend där Säkerhetspolisen har noterat ett ökat inflöde av underrättelser avseende yngre individer med uttryckt avsikt att begå någon form av våldsbrott.

Enligt regeringens mening motiverar intresset av samhällsskydd längre tidsgränser för förvar när barnets ärende handläggs som ett säkerhets- ärende och när barnet har utvisats på grund av brott. Det är särskilt ange- läget att myndigheterna i dessa fall får tillräcklig tid att handlägga en ansökan om internationellt skydd eller att verkställa ett avlägsnandebeslut. Som Barnombudsmannen påpekar ska myndigheterna givetvis agera på ett sådant sätt att behovet av förvar blir så litet som möjligt, t.ex. vidta alla åtgärder som är möjliga för att förbereda ett avlägsnande under tiden som barnet avtjänar ett fängelsestraff. Det kan ändå förekomma att det krävs längre tid än tolv dagar för att genomföra utredningen eller avlägsnandet, utan att det beror på myndigheternas handläggning. Exempelvis kan det i säkerhetsärenden, trots myndigheternas ansträngningar, förekomma praktiska svårigheter med att verkställa ett avlägsnandebeslut på samma sätt som avseende vuxna.

Prop. 2025/26:265

Prop. 2025/26:265 Mot den här bakgrunden bedömer regeringen att barn som har utvisats på grund av brott och barn i säkerhetsärenden bör få hållas i förvar under som längst tre månader eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare tre månader. De särskilda tidsgränserna för barn i säkerhetsärenden bör dock inte gälla förvar som ett led i ett gränsförfarande enligt asylprocedur- förordningen och förvar enligt asyl- och migrationshanterings- förordningen. Anledningen till det är bl.a. att gränsförfarandet endast får pågå en begränsad tid och att även tidsgränserna för förvar av vuxna är kortare i motsvarande fall. Synnerliga skäl bör exempelvis kunna föreligga om längre tid i förvar är nödvändigt för att säkerställa verkställighet av ett beslut om utvisning och barnet i fråga utgör ett allvarligt hot mot allmän ordning eller säkerhet.

På samma sätt som gällande huvudregeln bör de särskilda tidsgränserna avse den sammantagna förvarstiden. Ett barn i ett säkerhetsärende bör alltså inte få hållas i förvar med stöd av angivna grunder längre samman- lagd tid än tre månader eller, om det finns synnerliga skäl, sex månader. Även om förvar som ett led i ett gränsförfarande inte omfattas av de särskilda, längre tidsfristerna för förvar av barn i säkerhetsärenden, bör sådan tid i förvar beaktas vid beräkningen av fristerna.

De föreslagna tidsgränsernas förenlighet med barnkonventionen, vilket bl.a. Barnombudsmannen, Civil Rights Defenders, Svenska Röda Korset och Sveriges advokatsamfund ifrågasätter, behandlas i avsnitt 17.

8.5Längsta tid för tvångsåtgärder vid transitering

Regeringens förslag

En tredjelandsmedborgare ska inte få vara omhändertagen eller hållas i förvar i syfte att genomföra en transitering längre tid än 48 timmar.

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget.

Skälen för regeringens förslag

I avsnitt 7.9 föreslår regeringen att en tredjelandsmedborgare ska få om- händertas eller tas i förvar av Polismyndigheten om det är nödvändigt för att en transitering enligt transiteringslagen ska kunna genomföras. Liksom utredningen anser regeringen att 48 timmar är en väl avvägd tidsgräns för ett sådant omhändertagande eller förvarstagande. Givetvis gäller, utan att det i detta sammanhang behöver anges i lag, att ett omhändertagande eller förvarstagande ska pågå under en så kort tid som möjligt.

9	Ny prövning av beslut om uppsikt och	Prop. 2025/26:265

förvar

9.1Ny prövning av beslut om förstärkt uppsikt

Regeringens förslag

Så länge en utlänning står under förstärkt uppsikt ska beslutet om förstärkt uppsikt prövas på nytt inom tre månader från den dag då beslutet fattades och därefter fortlöpande inom tre månader från den senaste prövningen.

Avser beslutet om förstärkt uppsikt ett barn ska i stället gälla att beslutet ska prövas på nytt inom en månad från den senaste prövningen.

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer i sak överens med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta av remissinstanserna är positiva till eller har inte några invänd- ningar mot förslaget. Ett par remissinstanser, som Förvaltningsrätten i Stockholm, Migrationsverket och Polismyndigheten, undrar om ändringar i uppsiktsbeslut är nya beslut som ska prövas på nytt och om de kan över- klagas. Bland annat Förvaltningsrätten i Malmö anser att begreppet muntlig förhandling bör ändras till muntlig handläggning.

Skälen för regeringens förslag

Av 10 kap. 9 § UtlL framgår att ett beslut om uppsikt omedelbart ska upp- hävas om det inte längre finns skäl för beslutet. Vidare ska ett beslut om uppsikt – oavsett om det finns anledning att anta att beslutet är felaktigt – prövas på nytt inom sex månader från beslutet. Om utlänningen fort- farande ska stå under uppsikt ska en ny prövning fortlöpande ske inom samma tid. Behöriga myndigheter har alltså ett ansvar för att löpande se över beslut om uppsikt. Ett beslut om uppsikt som inte prövas på nytt inom föreskriven tid upphör enligt 10 kap. 10 § UtlL att gälla.

Det är viktigt att beslut om uppsikt löpande prövas på nytt. Det har inte framkommit skäl som motiverar en ändring av den sexmånadersfrist som i dag gäller för ny prövning av uppsiktsbeslut. Även de nya former av upp- sikt som föreslås i avsnitt 6.2, dvs. boendeskyldighet och vistelseskyldig- het, bör prövas på nytt inom denna tidsfrist. När det gäller förstärkt upp- sikt, som innebär ett betydande integritetsintrång eftersom utlänningens rörelser övervakas elektroniskt, talar dock rättssäkerhetsskäl för en kortare prövningsfrist. Så länge en utlänning som har fyllt 18 år står under för- stärkt uppsikt får det anses rimligt att beslutet prövas på nytt inom tre månader från den dag då beslutet fattades och därefter fortlöpande inom tre månader från den senaste prövningen. När beslutet gäller ett barn bör tidsfristen för ny prövning dock vara kortare, närmare bestämt en månad.

Lagrådet föreslår att lagtexten i denna del ska utgå från att prövningen på

Prop. 2025/26:265 nytt ska ske inom en månad från den senaste prövningen. Regeringen anser dock att det blir mer stringent att låta lagtexten utgå från att det är beslutet som ska prövas på nytt inom en månad från den senaste prövningen.

Det bör vidare förtydligas att det även finns en skyldighet att upphäva en del av ett uppsiktsbeslut om det inte längre finns skäl för beslutet i den delen. Om det t.ex. inte längre finns skäl för ett beslut om förstärkt uppsikt men kvarstår skäl för uppsikt som innebär vistelseskyldighet, bör beslutet upphävas i den del som det avser villkor om elektronisk övervakning.

Bland annat Förvaltningsrätten i Stockholm, Migrationsverket och Polismyndigheten undrar om ändringar i uppsiktsbeslut medför att det blir nya beslut som ska prövas på nytt och om de kan överklagas. Något förslag som innebär ändringar av hur sådana frågor ska bedömas föreslår inte regeringen. Bedömningen av i vilka fall som ett beslut utgör ett sådant nytt beslut som ska omprövas och som får överklagas får alltså bedömas enligt samma principer som i dag.

Av 10 kap. 11 § UtlL framgår att varje ny prövning av ett beslut om uppsikt ska föregås av en muntlig förhandling, om det inte med hänsyn till utredningens art eller andra omständigheter framstår som uppenbart att en muntlig förhandling saknar betydelse. En eventuell ändring av begreppet muntlig förhandling till muntlig handläggning, som bl.a. Förvaltnings- rätten i Malmö förespråkar, bör inte övervägas inom ramen för detta lag- stiftningsärende.

9.2Ny prövning av beslut om förvar av vuxna

Regeringens förslag

Ett beslut om förvar av en utlänning som har fyllt 18 år ska prövas på nytt inom två månader från den dag då verkställigheten av beslutet påbörjades, om beslutet gäller förvar

‒på grund av att utlänningen inte har följt ett beslut om boende- skyldighet enligt mottagandelagen

‒på grund av att det är nödvändigt som ett led i ett gränsförfarande enligt asylprocedurförordningen,

‒på grund av att syftet med utlänningens ansökan om internationellt skydd kan antas vara att försena eller hindra verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning,

‒på grund av att det är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten eller för att upprätthålla allmän ordning,

‒i enlighet med asyl- och migrationshanteringsförordningen,

‒inför avlägsnande,

‒med stöd av förordningen om återvändandegränsförfarande, eller

‒trots att det saknats förutsättningar endast på grund av att utlänningens rörelsefrihet är inskränkt med stöd av annan lag.

Har beslutet föregåtts av ett interimistiskt beslut om förvar ska tids- fristen räknas från den dag då det interimistiska beslutet verkställdes.

100

Om utlänningen efter den nya prövningen är kvar i förvar ska en ny	Prop. 2025/26:265
prövning fortlöpande göras inom två månader från det senaste förvars-
beslutet.

Utredningens förslag
Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens.
Utredningen föreslår dock inte att beslut om förvar som led i ett gräns-
förfarande enligt asylprocedurförordningen, med stöd av förordningen om
återvändandegränsförfarande eller på grund av att utlänningen inte har
följt ett beslut om boendeskyldighet enligt mottagandelagen, ska prövas
på nytt.
Remissinstanserna
De flesta av remissinstanserna instämmer i utredningens förslag eller har
inga synpunkter på det. Polismyndigheten anser att ny prövning av förvars-
beslut bör ske inom tre månader i stället för två månader, med hänsyn till
att beslutande myndighet ändå kontinuerligt ska bedöma om fortsatt förvar
är motiverat. Förvaltningsrätten i Luleå anser att det vore lämpligt med en
särskild skyldighet att på nytt pröva vilande beslut om förvar.
Promemorians förslag
Promemorians förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens. I
promemorian föreslås inte att beslut om förvar på grund av att utlänningen
inte har följt ett beslut om boendeskyldighet enligt mottagandelagen ska
prövas på nytt.
Remissinstanserna
Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslaget i promemorian.
Skälen för regeringens förslag
Tidsfrister för ny prövning av beslut om förvar
Av 10 kap. 9 § UtlL framgår att ett beslut om förvar omedelbart ska upp-
hävas om det inte längre finns skäl för beslutet. Vidare finns en skyldighet
att pröva vissa beslut om förvar på nytt även om det inte finns anledning
att anta att förvarsbeslutet är felaktigt. Ett beslut om verkställighets-,
identitets- eller sannolikhetsförvar av en utlänning som har fyllt 18 år ska
prövas på nytt inom två veckor från den dag då förvarsbeslutet började
verkställas. Om det finns beslut om avvisning eller utvisning ska beslutet
om förvar prövas på nytt inom två månader från den dag då beslutet
började verkställas. Skyldigheten att pröva beslut om förvar på nytt avser
att säkerställa att den handläggande myndigheten åtminstone vid de fast-
ställda tidpunkterna prövar om det finns grund för fortsatt förvar (jfr
prop. 1988/89:86 s. 180 och rättsfallet MIG 2006:5).
I de situationer då utlänningen hålls kvar i förvar ska, enligt 10 kap. 9 §
tredje stycket UtlL, nya prövningar fortlöpande ske inom samma tider. Ett
beslut om förvar som inte prövas på nytt inom föreskriven tid upphör enligt
10 kap. 10 § UtlL att gälla.	101

Prop. 2025/26:265 Med hänsyn till att det finns krav enligt EU-rätten och Europakonven- tionen på att regelbundet ompröva beslut om förvar, bör det även fortsätt- ningsvis – som utgångspunkt – finnas fastställda tidpunkter för ny prövning. Förvar som syftar till att utreda identitet eller rätt till vistelse föreslås emellertid kunna pågå under en mycket begränsad tid, högst fyra veckor. Detsamma gäller förvar som syftar till att fastställa en sökande av internationellt skydds identitet eller nationalitet eller faktorer som ansökan grundas på. Det får därför anses tillräckligt att myndigheterna i dessa fall löpande ska beakta om det finns grund för förvar. När det gäller förvar på andra grunder föreslår regeringen att längsta tid i förvar ska vara betydligt längre än två månader (se avsnitt 8.2 och 8.3). Med beaktande av att förvar i dessa fall föreslås kunna pågå under en längre tid, och för att säkerställa att ordningen är förenlig med Europakonventionens krav på domstols- prövning av förvarsbeslut, bör sådana beslut avseende utlänningar som har fyllt 18 år prövas på nytt inom två månader från den dag då verkställig- heten av beslutet påbörjades, i stället för inom tre månader som Polis- myndigheten föreslår (jfr Europadomstolens dom i målet Abdulkhakov mot Ryssland den 2 oktober 2012). Om den behöriga myndighetens beslut har föregåtts av ett interimistiskt beslut om förvar, får det interimistiska beslutet dock anses ha ett sådant nära samband med det beslut som därefter ska fattas att tidsfristen för ny prövning bör räknas från den dag då det interimistiska beslutet verkställdes. Tillräckliga skäl att införa ett särskilt krav på ny prövning av beslut om förvar som fattats när utlänningens rörelsefrihet är inskränkt med stöd av annan lag, vilket Förvaltningsrätten i Luleå förespråkar, finns inte. Det är tillräckligt att sådana beslut prövas på nytt inom två månader från verkställighet. Av regeringens förslag om sådana beslut i avsnitt 7.8 framgår dessutom att behörig myndighet behöver bedöma om det finns förutsättningar för förvar innan ett sådant beslut verkställs.

I praxis har det utvecklats en ordning där tidigare tid i förvar i vissa situationer räknas av vid beräkningen av tidsfristen för en ny prövning (se t.ex. rättsfallen MIG 2006:5, MIG 2007:23 och MIG 2014:2). Enligt regeringen medför denna ordning att regleringen kompliceras i onödan. Något bärande skäl för den har inte heller framkommit. Fortsättningsvis bör tidigare tid i förvar inte beaktas vid beräkningen att tvåmånaders- fristen.

I de fall den nya prövningen mynnar ut i att utlänningen ska vara kvar i förvar bör, på liknande sätt som hittills, förvarsbeslutet fortlöpande prövas på nytt inom två månader från det senaste beslutet. Om ett beslut om förvar inte prövas på nytt inom föreskriven tid bör det, på samma sätt som hittills, upphöra att gälla.

9.3Ny prövning av beslut om förvar av barn

Regeringens förslag

Ett beslut om förvar av ett barn i ett säkerhetsärende eller av ett barn som har utvisats av allmän domstol på grund av brott ska prövas på nytt

inom en månad från den dag då verkställigheten av beslutet påbörjades.

102

Har beslutet föregåtts av ett interimistiskt beslut om förvar ska tids-	Prop. 2025/26:265
fristen räknas från den dag då det interimistiska beslutet verkställdes.
Om barnet efter den nya prövningen är kvar i förvar ska en ny pröv-
ning fortlöpande göras inom en månad från det senaste förvarsbeslutet.
Om ett beslut om förvar inte prövas på nytt inom föreskriven tid ska
beslutet upphöra att gälla.

Utredningens förslag
Utredningens förslag stämmer i sak överens med regeringens.
Remissinstanserna
Remissinstanserna är positiva till förslaget eller yttrar sig inte särskilt i
denna del.
Skälen för regeringens förslag
Till skillnad från beslut om förvar av vuxna finns det ingen i lag fastställd
tid för när beslut om förvar av barn ska prövas på nytt. Det har bl.a. att
göra med att barn enligt 10 kap. 5 § UtlL inte får hållas i förvar längre tid
än maximalt sex dygn.
Enligt förslaget i avsnitt 8.4 ska förvar av barn i säkerhetsärenden och
av brottsutvisade barn kunna pågå under längre tid än i dag, som längst i
sex månader. Det bör därför finnas en skyldighet för de beslutande
myndigheterna att pröva sådana förvarsbeslut på nytt. Eftersom det
handlar om en ingripande åtgärd för barn, bör förvarsbeslutet i de fallen
prövas på nytt med endast en månads intervall. Samma regler som för
vuxna bör gälla i fråga om beräkning av tidsfristen, se avsnitt 9.2. Beslutet
om förvar bör också, på samma sätt som beslut avseende vuxna, upphöra
att gälla om prövning inte sker inom föreskriven tid.
Förvar av barn i andra fall ska enligt förslaget i avsnitt 8.4 endast få pågå
under en begränsad tid, som längst tolv dygn. Det får anses tillräckligt att
myndigheterna i dessa fall löpande ska beakta att det finns grund för förvar
och omedelbart upphäva beslutet om det inte längre finns skäl för det.
Någon fast tidsfrist för ny prövning bör alltså inte införas för sådana beslut.

10Beslutande myndigheter

10.1En enklare och mer ändamålsenlig ordning

Regeringens förslag

Migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen ska inte längre ansvara för att, som första instans, besluta om uppsikt och förvar eller för ny prövning av sådana beslut.

Polismyndigheten ska få besluta om uppsikt och förvar när myndig- heten handlägger ett ärende om avvisning eller ska verkställa ett beslut

103

Prop. 2025/26:265	om avvisning eller utvisning. Säkerhetspolisen ska få besluta om upp-
	sikt och förvar när myndigheten ska verkställa ett beslut om avvisning
	eller utvisning.
	Polismyndigheten och Säkerhetspolisen ska behålla sina behörigheter
	att besluta om uppsikt och förvar i vissa fall när ett beslut om utvisning
	inte längre får verkställas på grund av att utlänningen har åberopat
	hinder mot verkställighet, till dess att Migrationsverket har beslutat i
	frågan om en prövning ska beviljas.
	Migrationsverket ska få besluta om uppsikt och förvar, om inte Polis-
	myndigheten eller Säkerhetspolisen är beslutande myndighet.

	Utredningens förslag
	Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens.
	Utredningen föreslår dock att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen ska
	behålla sin behörighet i fler fall.
	Remissinstanserna
	Remissinstanserna är positiva till eller har inga invändningar mot utred-
	ningens förslag. Som exempel välkomnar Förvaltningsrätten i Göteborg,
	Förvaltningsrätten i Luleå, Förvaltningsrätten i Malmö och Förvaltnings-
	rätten i Stockholm att migrationsdomstolarna inte längre ska ansvara för
	frågor om uppsikt och förvar som handläggande myndighet.
	Diskrimineringsombudsmannen påpekar bl.a. att beslut om att ta en ut-
	länning i förvar för närvarande inte fullt ut omfattas av diskriminerings-
	lagen (2008:567), och anser att den lagens räckvidd bör utvidgas så att
	myndigheten kan inleda tillsyn av aktuella verksamheter.
	Skälen för regeringens förslag
	Beslutsordningen behöver förenklas
	Enligt 10 kap. 12 § UtlL ska beslut om uppsikt eller förvar som huvudregel
	fattas av den myndighet eller domstol som handlägger ärendet. Med
	”ärendet” avses ett ärende om uppehållstillstånd, avvisning eller utvisning
	(jfr prop. 1988/89:86 s. 181). I 10 kap. 13–17 §§ UtlL finns särskilda
	regler om vilken myndighet eller domstol som är handläggande myndighet
	under de olika stadierna av migrationsprocessen. Ansvaret är delat mellan
	Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Migrationsverket och migrations-
	domstolarna. När det inte uttryckligen framgår vilken myndighet som är
	handläggande myndighet tillämpas huvudregeln i 10 kap. 12 § UtlL. Den
	myndighet som är behörig att besluta om uppsikt och förvar ansvarar också
	för ny prövning av ett beslut om uppsikt eller förvar samt för att beslutet
	upphävs om det inte längre finns skäl för det.
	Det inledande beslutet om uppsikt eller förvar fattas vanligen av Polis-
	myndigheten eller Migrationsverket. Om ett ärende om avvisning eller
	utvisning överklagas till en migrationsdomstol eller till Migrations-
	överdomstolen, blir i stället domstolen i fråga behörig att besluta om
	uppsikt eller förvar. Migrationsdomstolarna handlägger också frågor om
	uppsikt eller förvar efter överklagande av ett beslut om en sådan åtgärd.
104	När det handlar om att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning
104

fattas beslut i frågan om förvar normalt av Polismyndigheten, men även Prop. 2025/26:265 Säkerhetspolisen kan ha sådan behörighet.

Det är viktigt ur rättssäkerhetssynpunkt att det finns klara regler om vilken myndighet som är ansvarig för att besluta om uppsikt och förvar. Som konstaterades redan av 2009 års förvarsutredning (SOU 2011:17 s. 146–151), har det dock visat sig att nuvarande sådana regler är ofull- ständiga och oöverskådliga. Reglerna innebär exempelvis att det i vissa situationer inte är uttryckligen reglerat vilken myndighet som har ansvaret. Vidare framstår begreppet handläggande myndighet som ett otydligt sätt att beskriva att en myndighet eller domstol är behörig att fatta beslut om uppsikt och förvar. Det finns därför ett behov av att klargöra och förenkla vilka myndigheter som är ansvariga för att besluta om uppsikt och förvar under olika skeden av migrationsprocessen. Mot bakgrund av hur migra- tionsprocessen är uppbyggd bör systematiken med att flera myndigheter ansvarar för frågor om uppsikt och förvar behållas. Däremot bör behörig- heterna ändras på det sätt som framgår nedan. Dessutom bör begreppet handläggande myndighet utmönstras, till förmån för tydligare beskriv- ningar av när respektive myndighet ansvarar för beslut om uppsikt och förvar.

Diskrimineringsombudsmannens förslag om ändringar i diskriminer- ingslagen ryms inte inom ramen för detta lagstiftningsärende.

Migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen bör inte längre vara behöriga

Migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen ska enligt huvud- regeln i 10 kap. 12 § UtlL besluta om förvar och uppsikt när de handlägger ett ärende om uppehållstillstånd, avvisning eller utvisning. Det bygger på tanken att det är den myndighet som handlägger ett sådant ärende som normalt bäst kan bedöma om utlänningen bör ställas under uppsikt eller tas i förvar.

Flera skäl talar för att domstolarna inte längre bör ansvara för beslut om uppsikt och förvar. Som exempel bör domstolarnas verksamhet i första hand bestå av överprövning. Därtill får det anses främmande för förvalt- ningsdomstolarna att löpande ha ansvar för ett frihetsberövande. Om domstolarna inte längre skulle ansvara för beslut om uppsikt och förvar skulle vidare beslutsgången bli tydligare och mer lättöverskådlig. Regeringen anser därför att migrationsdomstolarna och Migrationsöver- domstolen inte längre, som första instans, bör ansvara för att fatta beslut om att ställa en utlänning under uppsikt eller ta en utlänning i förvar. Däremot bör de fortfarande pröva överklagande av sådana beslut.

Utredningen föreslår att migrationsdomstolarna och Migrationsöver- domstolen, när de efter överklagande ska besluta i en fråga om uppsikt, ska få överlåta åt Migrationsverket, Polismyndigheten eller Säkerhets- polisen att bestämma de närmare villkoren för uppsikten. Liksom utred- ningen anser regeringen att en sådan möjlighet framstår som lämplig. Regeringen anser dock att den möjligheten redan finns och följaktligen att någon sådan lagbestämmelse som utredningen föreslår inte bör införas.

105

Prop. 2025/26:265

106

Polismyndighetens behörighet bör förtydligas

Enligt 10 kap. 13 § UtlL är Polismyndigheten handläggande myndighet från det att

‒en utlänning begär att få resa in i landet, till dess att ett ärende som ska prövas av Migrationsverket tas emot av verket eller utlänningen har lämnat landet,

‒myndigheten tar emot ett beslut om avvisning eller utvisning för verk- ställighet, till dess att verkställighet har skett, och

‒en utlänning efter verkställighet har återvänt till Sverige, om beslutet ska verkställas på nytt, till dess att verkställighet har skett.

Det har inte framkommit skäl att i sak ändra på Polismyndighetens ansvar i detta avseende. Reglerna om Polismyndighetens behörighet bör dock förenklas så att Polismyndigheten får besluta om uppsikt och förvar när myndigheten handlägger ett ärende om avvisning eller ska verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning.

Polismyndigheten bör anses handlägga ett ärende om avvisning från det att myndigheten initierar en fråga om att avvisa en utlänning till dess att ärendet avgörs av myndigheten. Av 8 kap. 17 § UtlL framgår i vilka fall som Polismyndigheten får besluta om avvisning. Om Polismyndigheten överlämnar ett avvisningsärende till Migrationsverket bör Polismyndig- heten anses handlägga ärendet till dess att det kommer in till Migrations- verket. Polismyndighetens behörighet att verkställa ett beslut om avvis- ning eller utvisning regleras i 12 kap. 14 och 14 a §§ UtlL. Polismyndig- heten blir också behörig om Migrationsverket eller en migrationsdomstol

iett säkerhetsärende har bestämt att verkställigheten ska ombesörjas av Polismyndigheten. En förutsättning för det är att Säkerhetspolisen har begärt att Polismyndigheten ska verkställa beslutet.

Säkerhetspolisens behörighet bör förtydligas

Enligt 10 kap. 13 § första stycket 2 och 3 och tredje stycket UtlL kan Säkerhetspolisen vara handläggande myndighet när myndigheten ska verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning. Säkerhetspolisen ska enligt 12 kap. 14 § UtlL verkställa beslut om avvisning eller utvisning i säkerhetsärenden om inte Migrationsverket eller den domstol som avgör ärendet bestämmer att en annan myndighet ska ansvara för verkställig- heten. Säkerhetspolisen ska dock inte verkställa beslut om avvisning eller utvisning av en utlänning i ett säkerhetsärende om en allmän domstol har beslutat om utvisning av samma utlänning på grund av brott. Polismyndig- heten kan vidare, enligt 12 kap. 14 a § tredje stycket UtlL, i vissa fall över- lämna ett ärende om verkställighet till Säkerhetspolisen, om Säkerhets- polisen begär det och utlänningen är eller har varit föremål för prövning i ett säkerhetsärende.

Reglerna om när Säkerhetspolisen är behörig att besluta om uppsikt eller förvar behöver förtydligas och förenklas. Säkerhetspolisen bör få besluta om uppsikt och förvar när myndigheten ska verkställa ett beslut om av- visning eller utvisning.

Polismyndighetens och Säkerhetspolisens behörighet när	Prop. 2025/26:265
avlägsnandebeslut inte längre får verkställas

Polismyndigheten och Säkerhetspolisen är som huvudregel inte längre behöriga att besluta om uppsikt eller förvar när ett beslut om avvisning eller utvisning inte längre får verkställas. Behörigheten att fatta beslut övergår då till Migrationsverket eller en domstol. Det finns dock undantag. Av 10 kap. 13 § andra och tredje styckena UtlL framgår att Polismyndig- heten och Säkerhetspolisen får besluta om uppsikt eller förvar även om ärendet är föremål för prövning enligt 12 kap. 18–20 §§, dock inte under den tid då beslutet inte får verkställas på grund av ett beslut om inhibition eller ny prövning.

Av 12 kap. 19 b § första stycket UtlL framgår att frågan om uppehålls- tillstånd ska tas upp till prövning i vissa fall när en utlänning som har ut- visats på grund av brott har åberopat nya omständigheter. Utvisnings- beslutet får, enligt 12 kap. 19 b § tredje stycket UtlL, inte verkställas innan Migrationsverket har avgjort frågan om en prövning ska ske eller, om prövning beviljas, innan frågan om uppehållstillstånd har prövats i en instans och ansökan därvid avslagits. Om Migrationsverket inte beviljar en sådan prövning blir utvisningsbeslutet verkställbart igen.

Av utredningen framgår att handläggningstiderna hos Migrationsverket, avseende om prövning enligt 12 kap. 19 b § ska beviljas, är korta. Det får därför anses olämpligt att flytta över ansvaret från Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen till Migrationsverket under den korta handläggnings- tiden (jfr prop. 2017/18:284 s. 52). Polismyndigheten och Säkerhets- polisen bör följaktligen ha kvar sin behörighet att besluta om uppsikt eller förvar till dess att Migrationsverket har avgjort frågan om prövning ska beviljas.

Enligt 12 kap. 19 § första stycket UtlL ska frågan om uppehållstillstånd tas upp till ny prövning i vissa andra fall – än de som regleras i 12 kap. 19 b § UtlL – när en utlänning har åberopat hinder mot verkställighet. Verkställighet av ett avlägsnandebeslut får inte ske innan Migrations- verket har avgjort frågan om huruvida en ny prövning ska ske. Om en utlänning överklagar ett beslut om att inte bevilja ny prövning och frågan om ny prövning inte har avgjorts tidigare, ska enligt 12 kap. 19 a § tredje stycket UtlL den migrationsdomstol som ska att pröva överklagandet pröva om inhibition ska beslutas. Innan en sådan prövning har gjorts får beslutet om avvisning eller utvisning inte verkställas.

Utredningen föreslår att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen, i likhet med vad som gäller enligt hittillsvarande 10 kap. 13 § andra och tredje styckena, även ska behålla sin behörighet när hinder mot verkställighet har åberopats enligt 12 kap. 19 § första stycket, till dess Migrationsverket har beslutat i frågan om en prövning ska ske, och i fall som avses i 12 kap. 19 a § tredje stycket, till dess en migrationsdomstol har prövat om inhib- ition ska beslutas. Regeringen föreslår dock i propositionen Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt att 12 kap. 19 och 19 a §§ ska upphävas. Med hänsyn till dessa förslag bör utredningens förslag i denna del inte genomföras.

107

Prop. 2025/26:265

108

Migrationsverket ska vara behörigt i övriga fall

Av 10 kap. 14 § UtlL framgår att Migrationsverket är handläggande myndighet när verket handlägger ett ärende om uppehållstillstånd, av- visning eller utvisning och när verket ska verkställa ett beslut om av- visning eller utvisning.

Regeringen anser att det är lämpligt att Migrationsverket beslutar om uppsikt och förvar i de fall som varken Polismyndigheten eller Säkerhets- polisen är beslutande myndighet. Det innebär bl.a. att Migrationsverket, förutsatt att Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen inte är behörig, kommer vara behörigt att besluta i frågor om uppsikt och förvar när verket handlägger ett ärende om uppehållstillstånd, internationellt skydd, av- visning eller utvisning och när verket ska verkställa ett beslut om av- visning eller utvisning. Det innebär i sin tur att Migrationsverket kommer att bli behörigt när ett avlägsnandebeslut som Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen ska verkställa inte längre får verkställas, förutom när ett beslut om utvisning inte längre får verkställas i avvaktan på beslut i frågan om prövning enligt 12 kap. 19 b § första stycket UtlL ska beviljas.

Förslaget innebär också att Migrationsverket, till skillnad från i dag, kommer att vara ansvarigt för att besluta om uppsikt och förvar i de situationer där domstolarna i dag har ansvaret, vilket framstår som en lämplig ordning. Migrationsverket kommer alltså, förutsatt att varken Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen är behörig, vara behörigt att besluta om uppsikt och förvar även under den tid som ett avvisnings- eller utvisningsärende handläggs av en migrationsdomstol eller Migrations- överdomstolen.

Interimistiska beslut

Enligt 10 kap. 17 § första stycket UtlL får Polismyndigheten, även om den inte är handläggande myndighet, fatta beslut om att ta en utlänning i förvar eller ställa honom eller henne under uppsikt, om det inte finns tid att avvakta den handläggande myndighetens beslut. Ett sådant beslut ska skyndsamt anmälas till den myndighet som handlägger ärendet, och denna myndighet ska därefter omedelbart pröva om beslutet om förvar eller uppsikt ska fortsätta att gälla.

Det har inte framkommit skäl att i sak ändra Polismyndighetens behörig- het att fatta interimistiska beslut. Däremot bör det tydliggöras att den myndighet som är behörig att besluta om uppsikt eller förvar, efter att Polismyndigheten har anmält dess interimistiska beslut, ska pröva frågan om uppsikt eller förvar och att det interimistiska beslutet därefter upphör att gälla.

10.2

Upphävande av beslut i vissa fall

Prop. 2025/26:265

Regeringens förslag

Migrationsverket ska upphäva ett beslut om uppsikt eller förvar om verket beviljar uppehållstillstånd eller internationellt skydd. När Migrationsverket prövar en fråga om uppehållstillstånd eller inter- nationellt skydd ska Migrationsverket få besluta om inhibition av ett beslut om uppsikt eller förvar.

Detsamma ska gälla för en domstol som beslutar i sådana frågor.

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer delvis överens med regeringens. Utred- ningens förslag omfattar endast situationerna när Migrationsverket eller en domstol beviljar eller prövar en fråga om uppehållstillstånd. Vidare före- slår utredningen att beslut om uppsikt eller förvar ska ”få” upphävas när uppehållstillstånd beviljas.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanser yttrar sig inte särskilt i denna del. Förvaltnings- rätten i Malmö anser att det är otydligt om förslaget innebär en skyldighet att upphäva ett beslut om uppsikt eller förvar när uppehållstillstånd be- viljas. Därutöver anser förvaltningsrätten att det saknas behov av en möjlighet för domstol att inhibera beslut om uppsikt och förvar.

Bland annat Förvaltningsrätten i Stockholm framför att migrationsdom- stolarna behöver få upplysning om att en utlänning är föremål för uppsikt eller förvar för att de ska kunna fullgöra skyldigheten att upphäva ett beslut om uppsikt eller förvar.

Skälen för regeringens förslag

Regeringens förslag i avsnitt 10.1 innebär att Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen kan ansvara för beslut om uppsikt eller förvar när Migrationsverket prövar om uppehållstillstånd ska beviljas. Polismyndig- heten, Säkerhetspolisen eller Migrationsverket kan vidare vara beslutande myndighet när en migrationsdomstol prövar en fråga om uppehålls- tillstånd. Om Migrationsverket eller en domstol i en sådan situation finner att uppehållstillstånd bör beviljas, är det lämpligt att den samtidigt kan upphäva ett beslut om uppsikt eller förvar. I linje med Förvaltningsrätten i Malmös synpunkt bör gälla att ett sådant beslut ska upphävas om uppe- hållstillstånd beviljas.

Regeringens förslag i propositionen Utmönstring av permanent uppe- hållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asyl- pakt innebär bl.a. att uppehållstillstånd enligt asylprocedurförordningen eller skyddsgrundsförordningen inte kommer att prövas särskilt, utan i stället följa automatiskt av att internationellt skydd beviljas. Frågan om internationellt skydd kommer alltså i sådana fall, till skillnad från i dag, inte att vara en del av frågan om uppehållstillstånd. Den föreslagna

109

Prop. 2025/26:265 skyldigheten att upphäva ett beslut om uppsikt eller förvar bör följaktligen även gälla när internationellt skydd beviljas.

Som Förvaltningsrätten i Stockholm påpekar förutsätter ett upphävande- beslut att myndigheten i fråga har eller får information om att en utlänning är föremål för uppsikt eller förvar. En underrättelseskyldighet för att tillgodose det behovet kan meddelas i förordning.

Det kan redan tidigt under handläggningen – innan ett beslut om uppe- hållstillstånd eller internationellt skydd kan fattas – framstå som klart att uppehållstillstånd eller internationellt skydd ska beviljas. För att motverka att uppsikt och förvar varar längre tid än nödvändigt, bör Migrationsverket eller den domstol som prövar en fråga om uppehållstillstånd eller inter- nationellt skydd även få besluta att ett beslut om uppsikt eller förvar tills vidare inte ska gälla. Även om det, som Förvaltningsrätten i Malmö fram- för, kan hävdas att det antingen finns eller inte finns skäl för en frihets- inskränkning, anser regeringen att en befogenhet att inhibera ett beslut om uppsikt eller förvar är lämpligare än att utsträcka den föreslagna skyldig- heten att upphäva ett sådant beslut.

10.3Viss prövningsskyldighet tas bort

Regeringens förslag

Skyldigheten för förvaltningsmyndigheter och domstolar att pröva om en utlänning fortfarande ska stå under uppsikt eller hållas i förvar i samband med ett beslut om avvisning eller utvisning ska tas bort.

Utredningens bedömning

Utredningens bedömning stämmer överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna

Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslaget.

Skälen för regeringens förslag

Om en utlänning som har tagits i förvar eller står under uppsikt avvisas eller utvisas, ska enligt 10 kap. 12 § andra stycket UtlL den myndighet eller domstol som fattar beslutet pröva om utlänningen fortfarande ska hållas i förvar eller stå under uppsikt.

Enligt förslaget i avsnitt 10.1 ska domstolar inte längre ansvara för att fatta beslut om att ställa en utlänning under uppsikt eller ta en utlänning i förvar. Vidare finns det enligt 10 kap. 9 § fjärde stycket UtlL en skyldighet att upphäva ett beslut om uppsikt eller förvar när det inte längre finns skäl för beslutet. De beslutande myndigheterna ska alltså kontinuerligt över- vaka att det finns grund för uppsikt eller förvar och upphäva beslutet om det saknas grund. Kravet enligt 10 kap. 12 § andra stycket UtlL på att pröva om en utlänning fortsatt ska vara ställd under uppsikt eller hållas i förvar är därför överflödigt och bör tas bort.

110

11	Placering av förvarstagna	Prop. 2025/26:265

11.1Inledande om placering av förvarstagna

En utlänning som hålls i förvar ska enligt 11 kap. 2 § UtlL som huvudregel vistas i lokaler som har ordnats särskilt för detta ändamål. Migrations- verket har ansvaret för sådana lokaler liksom för behandlingen och tillsynen av en utlänning som hålls i förvar.

De som hålls i förvar får som utgångspunkt röra sig fritt i lokalerna. För att verksamheten ska kunna fungera har dock Migrationsverket enligt 11 kap. 6 § UtlL rätt att hindra en förvarstagen utlänning från att lämna förvarslokalen där han eller hon vistas och i övrigt begränsa utlänningens rörelsefrihet i den mån som krävs. Vidare får Migrationsverket enligt 11 kap. 7 § UtlL besluta att hålla en utlänning som hålls i förvar och har fyllt 18 år avskild från andra som tagits i förvar. Ett sådant avskiljande får ske om det är nödvändigt för ordningen eller säkerheten i lokalen eller om den som hålls i förvar utgör en allvarlig fara för sig själv eller andra. Dessutom får Migrationsverket i vissa fall besluta att en vuxen utlänning som hålls i förvar ska externplaceras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest.

11.2En placering ska inte vara mer ingripande än nödvändigt

Regeringens förslag

En utlänning som är tagen i förvar ska inte få placeras så att han eller hon utsätts för mer ingripande övervakning eller kontroll än vad som är nödvändigt för att ordning eller säkerhet ska kunna upprätthållas.

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer i sak överens med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanser har inga synpunkter på förslaget. Svenska kyrkan och Sveriges kristna råd anser att det är viktigt att ta den förvarstagnas psykiska hälsa i beaktande inom ramen för proportionalitetsbedömningen.

Skälen för regeringens förslag

I avsnitt 11.3 föreslås att en förvarstagen utlänning i vissa fall ska kunna placeras på en säkerhetsavdelning. Det innebär att det kommer finnas tre olika former av placering: placering på vanlig förvarsavdelning, placering på säkerhetsavdelning och externplacering i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest. Det är viktigt att det är tydligt hur valet mellan olika placeringsalternativ ska gå till, bl.a. eftersom de innebär olika grader av

övervakning och kontroll.

111

Prop. 2025/26:265 Beslut om placering bör ta sin utgångspunkt i behovet av att upprätthålla ordning eller säkerhet. Grundläggande för en human förvarsverksamhet är samtidigt att en förvarstagen utlänning, inom de begränsningar av friheten som följer av förvarstagandet, placeras under så öppna förhållanden som möjligt. En utlänning som är tagen i förvar bör därför inte få placeras så att han eller hon utsätts för mer ingripande övervakning eller kontroll än vad som är nödvändigt för att ordning eller säkerhet ska kunna upprätt- hållas. Det innebär t.ex. att externplacering inte bör ske om ordning och säkerhet kan upprätthållas på en säkerhetsavdelning eller en vanlig förvarsavdelning. Med ordning eller säkerhet avses i synnerhet ordning eller säkerhet på förvaren, men även ordning och säkerhet i vidare bemärkelse. Exempel på beteenden som kan störa ordning eller säkerhet på förvar är hot, våld, otillbörliga påtryckningar mot andra förvarstagna och innehav av farliga föremål. Exempel på beteenden som kan störa allmän ordning eller säkerhet är att en radikaliserad utlänning har kontakter med personer eller en organisation utanför förvaret som utgör ett säkerhetshot.

Den sagda ger endast uttryck för utgångspunkten vid ett placerings- beslut. Vid beslut om placering måste en helhetsbedömning göras. Behovet av en viss placering – särskilt risken för att ordning eller säkerhet inte kan upprätthållas – ska inom ramen för proportionalitetsbedömningen vägas mot vad en sådan placering innebär för den enskilde. I linje med vad Svenska kyrkan och Sveriges kristna råd framför kan t.ex. personliga för- hållanden som ålder och fysisk och psykisk hälsa beaktas. Om nackdelarna för utlänningen väger över statens intresse av en viss placering bör placeringen inte genomföras. För att proportionalitetsbedömningar ska bli korrekta är det av vikt att Migrationsverkets personal har kunskap om bl.a. särskilda behov och förutsättningar hos personer med funktionsnedsätt- ning.

11.3Placering på säkerhetsavdelning

Regeringens förslag

Migrationsverket ska få besluta att en utlänning som är tagen i förvar och har fyllt 18 år ska placeras på en säkerhetsavdelning om

‒utlänningen har utvisats av allmän domstol på grund av brott, eller

‒utlänningen av ordnings- eller säkerhetsskäl inte kan vistas på en vanlig förvarsavdelning.

I ett säkerhetsärende ska Migrationsverket få besluta att en utlänning som är tagen i förvar och har fyllt 18 år ska placeras på en säkerhets- avdelning om det behövs med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

Om det finns synnerliga skäl ska Migrationsverket få besluta att ett förvarstaget barn i ett säkerhetsärende eller som har utvisats av allmän domstol på grund av brott ska placeras på en säkerhetsavdelning.

112

Utredningens förslag	Prop. 2025/26:265
Utredningens förslag stämmer i sak överens med regeringens.
Remissinstanserna
De remissinstanser som yttrar sig över förslaget är positiva till det, som
Asylrättscentrum, Diskrimineringsombudsmannen, Kriminalvården,
Migrationsverket, Svenska Röda Korset och Sveriges kristna råd, bl.a.
eftersom det kan förväntas minska behovet av externplacering. Bland
annat Diskrimineringsombudsmannen, Svenska Röda Korset och Sveriges
kristna råd lyfter fram behovet av utbildningsinsatser och tydliga rutiner
för Migrationsverkets personal.
Ett antal remissinstanser, såsom Migrationsverket och Region Skåne, ser
på olika sätt behov av tydligare styrning av hur regionerna ska erbjuda
förvarstagna utlänningar den vård som de har rätt till.
Skälen för regeringens förslag
Det ska införas en möjlighet till placering på säkerhetsavdelning
Möjligheten att placera en utlänning som har fyllt 18 år i kriminalvårds-
anstalt, häkte eller polisarrest, s.k. externplacering, regleras i 10 kap. 20 §
UtlL. Externplacering får ske om utlänningen har utvisats på grund av
brott, utlänningen hålls avskild och av säkerhetsskäl inte kan vistas i en
förvarslokal, det är nödvändigt av transporttekniska skäl eller om det
annars finns synnerliga skäl.
Förhållandena för utlänningar som är externplacerade skiljer sig som
regel på ett drastiskt sätt från förhållandena för utlänningar som är plac-
erade i Migrationsverkets förvarslokaler, t.ex. i fråga om möjligheterna till
gemenskap och kontakt med omvärlden, inlåsning och materiell standard.
I många fall har de en mycket isolerad tillvaro.
JO har under lång tid riktat kritik mot externplacering av förvarstagna.
Kritiken har rört bl.a. att externplacerades rätt till kontakt med omvärlden
inte har tillgodosetts och att häkten och kriminalvårdsanstalter inte utgör
en lämplig miljö för förvarstagna som säkerhetsplacerats (se bl.a. JO
2014/15 s. 216). Enligt JO vore det bäst om Kriminalvården kunde befrias
från sitt uppdrag att ha förvarstagna som inte ska utvisas efter avtjänat
fängelsestraff placerade hos sig. Sverige har även fått kritik från Europa-
rådets kommitté till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förned-
rande behandling eller bestraffning, CPT, för externplacering av förvars-
tagna.
Regeringen anser att en ändamålsenlig åtgärd för att adressera pro-
blemen är att införa ett reellt alternativ till externplacering som Migra-
tionsverket ansvarar för. Det bör därför inrättas säkerhetsavdelningar på
Migrationsverkets förvar, som är skilda från vanliga avdelningar och har
högre säkerhet, där vissa förvarstagna kan placeras. En sådan möjlighet
bör minska antalet externplaceringar och motverka omotiverade frihets-
inskränkningar. Det bör också frigöra platser för dömda, häktade och
anhållna hos Polismyndigheten och Kriminalvården. Dessutom bör
ordningen och säkerheten förbättras på de vanliga avdelningarna och
följaktligen minska behovet av säkerhetsåtgärder där.
	113

Prop. 2025/26:265 Migrationsverket bör få placera utlänningar som har fyllt 18 år och som utvisats på grund av brott eller av ordnings- eller säkerhetsskäl inte kan vistas på en vanlig förvarsavdelning på en säkerhetsavdelning. Dessa grupper utgör i dag den största andelen av de externplacerade. Det är också främst avseende dessa grupper som externplacering kan anses omotiverat ingripande och där placering på säkerhetsavdelning kan utgöra ett reellt alternativ. Som exempel bör Migrationsverket som huvudregel kunna placera personer som dömts för våldsbrott eller andra brott av allvarlig karaktär, som sexualbrott, på säkerhetsavdelning. I dag externplaceras som regel sådana personer. Vidare bör placering av ordnings- eller säker- hetsskäl kunna ske om beteenden som stör ordningen eller säkerheten inte kan förhindras vid placering på en vanlig förvarsavdelning. Exempel på beteenden som stör ordningen eller säkerheten är hot, våld, otillbörliga påtryckningar mot andra förvarstagna eller innehav av farliga föremål. Det bör även kunna vara att någon avviker eller trots tillsägelser röker inom- hus, uppträder högljutt eller beter sig på annat olämpligt sätt.

114

När det gäller förvarstagna som i dag externplaceras på grund av trans- porttekniska eller synnerliga skäl skulle placering på säkerhetsavdelning som regel inte vara ett reellt alternativ. Externplacering på de grunderna är kortvariga och grundar sig på praktiska ställningstaganden som inte är kopplade till utlänningens agerande. Som exempel kan externplacering av transporttekniska skäl avse en utlänning som grips i norra Sverige och ska placeras på Migrationsverkets förvar i Gävle. Eftersom det inte finns några andra förvar på vägen har Migrationsverket inga andra möjligheter än att externplacera utlänningen under de pauser som måste genomföras under resan. Migrationsverket bör därför inte kunna placera utlänningar av transporttekniska eller synnerliga skäl på en säkerhetsavdelning.

En möjlighet att placera vissa förvarstagna på säkerhetsavdelning medför att fler potentiellt hotfulla och våldsamma personer kommer att vara placerade på förvaren. Som bl.a. Diskrimineringsombudsmannen, Svenska Röda Korset och Sveriges kristna råd framför är det viktigt att personalen på Migrationsverkets förvar får den vidareutbildning som krävs för att hantera de situationer som kan uppstå.

Utlänningar som placeras på säkerhetsavdelning kommer att ha mot- svarande rätt till hälso- och sjukvård som förvarstagna som är placerade på vanlig avdelning (se t.ex. 11 kap. 2 och 5 §§ UtlL samt 5 och 6 §§ lagen om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl.). Till skillnad från Migra- tionsverket och Region Skåne anser regeringen inte att det i nuläget finns anledning att förtydliga hur regionerna ska erbjuda förvarstagna den vård som de har rätt till. Migrationsverket får utforma och utveckla sin verksamhet så att förvarstagnas rätt till hälso- och sjukvård säkerställs på lämpligt sätt.

Särskild grund för placering i säkerhetsärenden

Säkerhetsärenden enligt utlänningslagen är, enligt 1 kap. 7 § UtlL, ärenden där Säkerhetspolisen av skäl som rör Sveriges säkerhet eller som annars har betydelse för allmän säkerhet förordar t.ex. att en utlänning ska avvisas eller utvisas, att en utlännings ansökan om uppehållstillstånd eller arbetstillstånd ska avslås eller att en utlännings uppehållstillstånd eller arbetstillstånd ska återkallas. Det finns i dag ingen separat grund för

externplacering av personer i säkerhetsärenden, utan de placeras med stöd av 10 kap. 20 § första stycket 2 eller 4 UtlL, dvs. av säkerhetsskäl eller på grund av att det finns synnerliga skäl. Migrationsverket har dock till utredningen, liksom i en hemställan till regeringen (Ju2019/00040), framfört att det bör införas särskilda grunder för placering i säkerhets- ärenden. Även Säkerhetspolisen har framfört ett sådant önskemål till utredningen.

Som Migrationsverket och Säkerhetspolisen framfört skiljer sig säker- hetsärenden på ett markant sätt från andra ärenden. En skillnad är att det ofta är angeläget att utlänningar i säkerhetsärenden inte vistas på Migra- tionsverkets förvar, med följden att de regelmässigt behöver externplace- ras. Omständigheterna är dock inte alltid sådana att finns skäl för extern- placering. Det bör också i vissa fall kunna vara aktuellt med placering på en säkerhetsavdelning eller en vanlig förvarsavdelning. En annan skillnad är att det kan finnas ett behov av att beakta ordningen eller säkerheten i vidare bemärkelse vid placering i säkerhetsärenden. Som exempel bör risken för att en förvarstagen radikaliseras eller radikaliserar andra eller att en förvarstagen har kopplingar till en terroristorganisation kunna beaktas vid sådan placering. Regeringen anser mot denna bakgrund att det bör in- föras särskilda grunder för placering på säkerhetsavdelning i säkerhets- ärenden, liksom för externplacering i sådana ärenden (se avsnitt 11.4).

För att alla relevanta omständigheter ska kunna beaktas vid placering i säkerhetsärenden bör en sådan placering utgå ifrån omständigheterna i det enskilda fallet. För att en vuxen utlänning i ett säkerhetsärende ska få placeras på en säkerhetsavdelning bör det krävas att det behövs med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Placering på säkerhets- avdelning bör exempelvis kunna vara lämpligt i vissa fall när utlänningen är hotfull, våldsam eller rymningsbenägen. Detsamma gäller om ut- länningen har kopplingar till andra som utgör ett säkerhetshot. Om ut- länningen är radikaliserad eller av annan anledning försöker påverka andra kan det däremot antas att placering på säkerhetsavdelning ofta inte är en tillräcklig åtgärd, eftersom en sådan placering innebär att utlänningen fort- farande kommer att kunna ha kontakt med andra förvarstagna.

Barn ska i vissa undantagsfall kunna placeras på säkerhetsavdelning

Av 10 kap. 20 § tredje stycket UtlL framgår att barn inte får extern- placeras. Någon anledning att ändra på det har inte framkommit. Migra- tionsverket och Säkerhetspolisen har dock till utredningen uppgett att det finns ett behov av att kunna placera barn som utvisats på grund av brott och barn i säkerhetsärenden på en säkerhetsavdelning.

En placering på säkerhetsavdelning är visserligen inte en lika kännbar och ingripande åtgärd som externplacering. En placering på säkerhets- avdelning är dock mer ingripande än att vara placerad på en vanlig förvars- avdelning. Som exempel innebär en sådan placering enligt förslaget i avsnitt 13.5 att utlänningen som utgångspunkt kommer att kunna avskiljas vid dygnsvila.

Med hänsyn till barns särskilda sårbarheter finns det anledning att vara särskilt restriktiv med att införa en möjlighet att placera barn på säkerhets- avdelning. Precis som vuxna kan emellertid barn i säkerhetsärenden vara radikaliserade, våldsbenägna och hotfulla. Det kan t.ex. finnas en risk för

Prop. 2025/26:265

115

Prop. 2025/26:265 att en radikaliserad ungdom försöker påverka andra förvarstagna för att radikalisera även dem, vilket kan ha en negativ påverkan på andra förvars- tagna och personalen. På motsvarande sätt kan brottsutvisade barn som dömts för allvarliga våldsbrott utgöra en fara för andra förvarstagna och personalen. Om vissa individer i dessa grupper vistas på vanliga förvars- avdelningar finns det även en risk för att de avdelningarna blir mindre öppna. En möjlighet att placera barn i säkerhetsärenden och barn som utvisats på grund av brott på säkerhetsavdelning bör alltså öka ordningen och säkerheten samt möjliggöra en mildare behandling av andra förvars- tagna. En sådan möjlighet utgör också ett mindre ingripande alternativ än att t.ex. införa en möjlighet att avskilja barn på vanliga förvarsavdelningar.

Mot att skydda barn från de inskränkningar som en möjlighet till plac- ering på säkerhetsavdelning innebär, står alltså intresset av att effektivare kunna upprätthålla ordningen och säkerheten, vilket har positiva effekter för andra barn och vuxna. Även med beaktande av den restriktivitet som är påkallad väger sistnämnda intressen över, förutsatt att möjligheten till placering på säkerhetsavdelning utformas på ett avvägt sätt. Barn i säker- hetsärenden och barn som utvisats på grund av brott bör därför kunna placeras på säkerhetsavdelning om det finns synnerliga skäl, dvs. i klara undantagsfall. Det ska framhållas att ett beslut om placering av ett barn på säkerhetsavdelning måste fattas med särskild omsorg. Åtgärden ska vara förenlig med barnkonventionen. Det betyder bl.a. att de hänsyn som enligt konventionen ska tas till barnets bästa måste beaktas vid avvägningen mot det behov som finns av åtgärden. Bland annat barnets ålder och mognad ska vara vägledande för hur dessa hänsyn vägs mot behovet. Andra, mindre ingripande åtgärder ska alltid väljas i första hand.

Förhållandena för barn på säkerhetsavdelning

I artiklarna 17.2 och 17.3 i återvändandedirektivet anges att barn som hålls i förvar ska ha möjlighet att delta i fritidsverksamhet som lämpar sig för deras ålder och att de utrymmen som barnen vistas i ska vara anpassade till behoven hos personer i deras åldersgrupp. Det finns liknande bestämm- elser i artikel 13 i det nya omarbetade mottagandedirektivet och i 11 kap. 3 § UtlL. Migrationsverket behöver därmed anpassa säkerhetsavdel- ningarna så att de är lämpliga för barn.

Av artikel 37.c i barnkonventionen framgår att varje frihetsberövat barn ska hållas åtskilt från vuxna, om det inte bedöms vara till barnets bästa att inte göra detta, och att de – utom i undantagsfall – ska ha rätt att hålla kontakt med sin familj genom brevväxling och besök. Migrationsverket bör därmed ordna verksamheten vid säkerhetsavdelningarna med detta i beaktande.

Av 11 kap. 3 § andra stycket UtlL framgår att en familj som hålls i förvar ska erbjudas eget boende. I de fall ett barn som hålls i förvar tillsammans med sin familj ska placeras på säkerhetsavdelning, bör därför familjen erbjudas eget boende på avdelningen.

116

11.4

Externplacering

Prop. 2025/26:265

Regeringens förslag

Migrationsverket ska få besluta att en utlänning som är tagen i förvar och har fyllt 18 år ska placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller i polisarrest, om det är nödvändigt för att upprätthålla ordningen eller säkerheten i en förvarslokal. Denna grund för externplacering ska ersätta de nuvarande bestämmelserna om externplacering på grund av säkerhetsskäl och av en utlänning som utvisats på grund av brott.

Migrationsverket ska även få besluta om externplacering i ett säker- hetsärende, om det behövs med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. En utlänning som har externplacerats på denna grund ska hållas avskild från övriga intagna.

Placering i polisarrest ska vara tillfällig.

Externplacering på grunden att det finns synnerliga skäl ska, liksom externplacering av transporttekniska skäl, inte få pågå längre tid än tre dygn.

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer i sak överens med regeringens.

Remissinstanserna

JO menar att den begränsning av möjligheten till externplacering som förslaget innebär är ett steg i rätt riktning men ifrågasätter om det alls ska finnas en möjlighet att externplacera andra än brottsutvisade. Asylrätts- centrum anser att förslaget innebär en utvidgning av möjligheten att externplacera en utlänning av säkerhetsskäl och att ordning är ett för oprecist begrepp. Enligt Asylrättscentrum och JO behövs ytterligare över- väganden kring hur externplacerades rättigheter, bl.a. kontakt med om- världen, ska tillvaratas.

Enligt JO och Justitiekanslern bör det finnas en tidsbegränsning för placering i polisarrest, om sådana placeringar alls ska få ske.

Stockholms universitet anser att det bör införas krav på att i ett beslut om externplacering ange om utlänningen placeras i häkte, kriminalvårds- anstalt eller polisarrest samt att domstol bör kunna ändra på i vilken in- rättning som utlänningen ska placeras.

Skälen för regeringens förslag

Möjligheten till externplacering ska finnas kvar

Som nämnts tidigare får Migrationsverket enligt 10 kap. 20 § första stycket UtlL besluta att en utlänning som hålls i förvar ska placeras i kriminal- vårdsanstalt, häkte eller polisarrest om

1.utlänningen av allmän domstol har utvisats på grund av brott,

2.utlänningen hålls avskild enligt 11 kap. 7 § UtlL och av säkerhetsskäl inte kan vistas i en sådan särskild lokal som avses i 11 kap. 2 § första stycket UtlL,

117

Prop. 2025/26:265 3. det är nödvändigt av transporttekniska skäl, dock längst i tre dygn, eller

4. det annars finns synnerliga skäl.

Av andra stycket i samma paragraf framgår att utlänningar som extern- placerats, med undantag för dem som externplacerats på grund av att de är utvisade på grund av brott, ska hållas avskilda från övriga intagna. Av tredje stycket framgår att barn inte får externplaceras.

Som anges i avsnitt 11.3 har JO kritiserat berörda myndigheter för externplacering av förvarstagna, bl.a. på grund av att förvarstagnas rätt till kontakt med omvärlden inte tillgodoses samt att kriminalvårdsanstalter och häkten inte utgör en lämplig miljö för förvarstagna som externplaceras av säkerhetsskäl. Sverige har även fått kritik från CPT.

Genom förslaget i avsnitt 11.3, om att Migrationsverket i vissa fall ska kunna placera en utlänning som är tagen i förvar på en säkerhetsavdelning, bör en stor del av dem som i dag externplaceras på grunden att de har utvisats på grund av brott eller av säkerhetsskäl i stället kunna placeras på en sådan avdelning. Tanken är dock inte att säkerhetsavdelningarna ska motsvara kriminalvårdsanstalter, häkten eller polisarrester. Säkerhets- avdelningarna ska vara öppnare och de förvarstagna ska ha bättre möjlig- heter till gemenskap och att röra sig fritt. Det kommer inte heller att finnas samma möjlighet till inlåsning på en säkerhetsavdelning som vid en externplacering. Säkerheten kommer alltså inte att vara lika hög på säkerhetsavdelningarna som i kriminalvårdsanstalter, häkten och polis- arrester. Till skillnad från JO anser regeringen därför att det även fortsätt- ningsvis behöver finnas en möjlighet för Migrationsverket att i vissa undantagsfall, när placering på säkerhetsavdelning inte är tillräcklig eller möjlig, kunna besluta om externplacering av en utlänning som har utvisats på grund av brott eller av ordnings- eller säkerhetsskäl. På så sätt kan säkerhetsavdelningar tillåtas vara öppnare än kriminalvårdsanstalter, häkten och polisarrester, vilket minskar frihetsinskränkningen för de förvarstagna som placerats där. Vidare behöver det även fortsatt finnas möjlighet att externplacera en utlänning på grund av transporttekniska och synnerliga skäl, bl.a. eftersom sådana placeringar som regel baseras på praktiska behov som i dagsläget inte kan tillgodoses på annat sätt än genom externplacering.

Ny grund för externplacering av ordnings- eller säkerhetsskäl

Möjligheten att externplacera en utlänning om utlänningen har utvisats på grund av brott eller om utlänningen hålls avskild enligt 11 kap. 7 § UtlL och av säkerhetsskäl inte kan vistas i en förvarslokal, behöver anpassas till förslaget om att Migrationsverket ska kunna placera en utlänning på en säkerhetsavdelning om han eller hon av ordnings- eller säkerhetsskäl inte kan vistas på en vanlig förvarsavdelning. Det bör ske genom att Migrationsverket i stället får externplacera en utlänning som har fyllt 18 år om det är nödvändigt för att upprätthålla ordningen eller säkerheten i en förvarslokal. Det innebär bl.a. att externplacering på denna grund inte får ske om ordningen och säkerheten kan upprätthållas genom placering på en säkerhetsavdelning. Som exempel bör externplacering kunna vara motiverad om en förvarstagen person är mycket hotfull, våldsam eller utåt-

118

agerande. Detsamma gäller om personen har en stark benägenhet att Prop. 2025/26:265 rymma eller om det finns en påtaglig risk för fritagning.

Tillräckliga skäl för att införa krav på att en förvarstagen person måste ha avskilts från andra som tagits i förvar enligt 11 kap. 7 § UtlL, på det sätt som krävs för placering av säkerhetsskäl enligt nuvarande 10 kap. 20 § 2 UtlL, innan han eller hon kan externplaceras finns inte. Som framgår av en hemställan som Migrationsverket gav in till regeringen 2017 (Ju2017/09186) kan det finnas behov av att externplacera en förvarstagen person innan han eller hon kommit till ett förvar. Det kan t.ex. röra sig om fall när det är uppenbart att utlänningen i fråga inte kan vara bland andra förvarstagna. Om Migrationsverket redan på förhand kan konstatera att en förvarstagen utlänning utgör ett sådant ordnings- eller säkerhetsproblem att han eller hon inte kan placeras på en säkerhetsavdelning, är det varken praktiskt eller ändamålsenligt med krav på att utlänningen måste tas in och avskiljas på förvaret innan externplacering kan ske. Något sådant krav bör därför inte uppställas.

Av kriminalvårdsanstalt, häkte och polisarrest är polisarrest den inrätt- ning som är mest ingripande och minst lämpad för externplacering av förvarstagna. Det har att göra med att arrester är anpassade för tillfällig förvaring. Som exempel är möjligheterna till kontakter med omvärlden i regel betydligt sämre än på häkten och i kriminalvårdsanstalter. En placering i polisarrest bör därför vara så kortvarig som möjligt. I 3 kap.

18 § lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar föreskrivs att en ut- länning endast tillfälligt får placeras i polisarrest. Motsvarande begräns- ning bör gälla för externplacering enligt utlänningslagen. Någon längsta tid för sådan placering bör enligt regeringens mening, till skillnad från vad JO och Justitiekanslern föreslår, inte införas eftersom det bör avgöras i det enskilda fallet. En tillämpning av proportionalitetsprincipen bör dock innebära att endast en kortvarig placering kan bli aktuell.

Det saknas beredningsunderlag för att i detta lagstiftningsärende behandla de frågor som Stockholms universitet tar upp, om att det i beslut om externplacering bör anges om utlänningen placeras i kriminalvårds- anstalt, häkte eller polisarrest och att domstol bör kunna ändra var ut- länningen ska externplaceras.

Förslaget innebär, till skillnad från vad Asylrättscentrum påstår, inte att externplacering kommer att få ske i fler fall än i dag. Med hänsyn till att en vuxen utlänning som är tagen i förvar enligt regeringens förslag ska kunna placeras på en säkerhetsavdelning, som är mindre ingripande än externplacering, och att en placering inte får vara mer ingripande än vad som är nödvändigt kommer externplacering på nu aktuell grund endast få ske i undantagsfall.

Med anledning av Asylrättscentrums och JO:s önskemål om förtydlig- anden, av hur externplacerades rättigheter och hur dessa ska tillgodoses, bör poängteras att rättigheterna ska respekteras. Externplacerade personer ska enligt 11 kap. 2 § tredje stycket UtlL ges möjlighet att ha kontakt med personer utanför inrättningen och även i övrigt beviljas de lättnader och förmåner som kan medges med hänsyn till ordningen och säkerheten inom inrättningen.

119

Prop. 2025/26:265

120

Särskild grund för externplacering i säkerhetsärenden

Som framgår av avsnitt 11.3 gör regeringen bedömningen att det på grund av säkerhetsärendens särart finns anledning att ha särskilda grunder för placering i sådana ärenden. För att alla relevanta omständigheter ska kunna beaktas bör externplacering i ett säkerhetsärende vara möjlig om det behövs med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Placering i polisarrest bör få vara endast tillfällig.

Precis som vid externplacering på grund av ordnings- eller säkerhetsskäl bör externplacering i säkerhetsärenden kunna vara motiverad om ut- länningen är mycket utåtagerande, våldsam eller hotfull, eller om en ut- länning förmår andra att agera i enlighet med hans eller hennes instrukt- ioner. Detsamma gäller om en förvarstagen person har en stark benägenhet att rymma eller om det finns en påtaglig risk för fritagning. Dessutom bör externplacering kunna aktualiseras om det är påkallat utifrån ordningen och säkerheten i stort – inte bara i förvarslokalerna – som att utlänningen är radikaliserad och det finns en risk för att han eller hon radikaliserar andra eller att utlänningen har kopplingar till andra personer eller en organisation som utgör ett säkerhetshot. Det är dock viktigt att placeringen sker utifrån en bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet och att den är proportionerlig.

I likhet med vad som gäller vid externplacering i andra fall bör de utlänningar som externplaceras på nu aktuell grund hållas avskilda från andra intagna.

Externplacering som sker på grunden att det finns synnerliga skäl bör få pågå i högst tre dygn

Externplacering med stöd av 10 kap. 20 § 4 UtlL, dvs. på grunden att det finns synnerliga skäl, ska ske med restriktivitet och endast i undantagsfall (rättsfallet MIG 2016:19). Grunden används främst när verkställighet av ett avlägsnandebeslut är mycket nära förestående. Precis som avseende externplacering av transporttekniska skäl är det alltså i huvudsak praktiska ställningstaganden som ligger till grund för externplacering av synnerliga skäl. Det är därför särskilt angeläget att sådana placeringar pågår så kort tid som möjligt.

En externplacering på grund av transporttekniska skäl får enligt 10 kap. 20 § första stycket 3 UtlL inte pågå längre tid än tre dygn. Eftersom det på liknande sätt är angeläget att externplacering på grund av synnerliga skäl pågår så kort tid som möjligt, bör det införas en tidsgräns om tre dygn för sådana placeringar.

11.5Tillfälliga placeringsbeslut i brådskande fall

Regeringens förslag

Säkerhetspolisen ska i ett säkerhetsärende få besluta om placering av en utlänning som är tagen i förvar om det inte finns tid att avvakta Migrationsverkets beslut. Ett sådant beslut ska så snart som möjligt anmälas till Migrationsverket, som skyndsamt ska pröva frågan om

placering. När Migrationsverket har beslutat i frågan ska Säkerhets-	Prop. 2025/26:265
polisens beslut upphöra att gälla.

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer i sak överens med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta av remissinstanserna är positiva till eller uttalar sig inte särskilt om förslaget. Säkerhetspolisen är positiv till förslaget men anser att det vore mer ändamålsenligt om Säkerhetspolisen i vissa fall fick besluta om externplacering.

Skälen för regeringens förslag

Det är i dag endast Migrationsverket som får besluta om placering. Av utredningen framgår att det finns anledning att överväga om Säkerhets- polisen bör få fatta beslut om placering i säkerhetsärenden i brådskande fall.

Säkerhetspolisen kan ha tillgång till information som gör att en ut- länning bör placeras på säkerhetsavdelning eller externplaceras i direkt an- slutning till att han eller hon tas i förvar, även om det är utanför kontorstid. Säkerhetspolisen kan även ha information som gör det angeläget med ett beslut om placering under kontorstid men snabbare än Migrationsverket kan förväntas fatta ett sådant beslut, t.ex. för att Säkerhetspolisen behöver viss tid på sig för att ta ställning till vilka uppgifter som myndigheten kan dela med Migrationsverket. Säkerhetspolisen bör därför få fatta interim- istiska placeringsbeslut i säkerhetsärenden under samma förutsättningar som Migrationsverket får fatta beslut om placering i sådana ärenden, om det inte finns tid att avvakta Migrationsverkets beslut. Regeringen anser, till skillnad från Säkerhetspolisen, att en sådan ordning är mer ändamåls- enlig än att Säkerhetspolisen får fatta slutliga beslut om placering.

Säkerhetspolisens interimistiska beslut om placering bör snarast möjligt anmälas till Migrationsverket, som därefter skyndsamt bör fatta beslut i placeringsfrågan. I de allra flesta fall bör Säkerhetspolisen kunna anmäla beslutet inom någon eller några arbetsdagar. När Migrationsverket har fattat beslut i frågan om placering bör Säkerhetspolisens beslut sluta att gälla.

11.6	Ny prövning av placeringsbeslut

Regeringens förslag
Migrationsverkets beslut om placering på säkerhetsavdelning och
beslut om externplacering på vissa grunder ska prövas på nytt senast
inom en månad från den dag då verkställigheten av beslutet påbörjades
och därefter fortlöpande inom en månad från den senaste prövningen.
Om ett beslut om placering inte prövas på nytt inom föreskriven tid ska
beslutet upphöra att gälla.		121

Prop. 2025/26:265 Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer i sak överens med regeringens.

Remissinstanserna

Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslaget.

Skälen för regeringens förslag

Migrationsverket har i dag ingen skyldighet att ompröva sina beslut om externplacering, vilket JO har varit kritisk till (JO 2011/12 s. 314).

För att införa krav på ny prövning av placeringsbeslut talar att de för- hållanden som ligger till grund för ett sådant beslut kan förändras. Ett placeringsbeslut kan inledningsvis vara proportionerligt men senare inte längre vara det. Ett krav på att placeringsbeslut ska prövas på nytt kan därför motverka onödigt ingripande placeringar. Regelbundna prövningar bör även kunna leda till att en förvarstagen person sköter sig bättre, efter- som det då kan finnas möjlighet till en placering som innebär mindre över- vakning och kontroll. Det bör därför införas en skyldighet för Migrations- verket att pröva ett beslut om placering på nytt inom fastställda tids- intervaller. Besluten bör lämpligen prövas senast inom en månad från den dag då verkställigheten av beslutet påbörjades och därefter fortlöpande inom en månad från den senaste prövningen.

Kravet på ny prövning bör omfatta beslut om placering på säkerhets- avdelning och beslut om externplacering, med undantag för beslut om externplacering på grund av transporttekniska eller synnerliga skäl. Externplacering på de grunderna får pågå under en så kort tid att det inte finns behov av ny prövning.

Ett beslut om placering som inte har prövats på nytt inom den före- skrivna tiden bör upphöra att gälla, med följden att utlänningen ska flyttas till en vanlig avdelning. Om det inte längre finns skäl för ett beslut om placering på säkerhetsavdelning eller externplacering bör beslutet omedelbart upphävas.

12Transport av förvarstagna

Regeringens förslag

Migrationsverket ska få överlämna till Kriminalvården att transportera en utlänning som hålls i förvar.

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer i sak överens med regeringens.

122

Remissinstanserna	Prop. 2025/26:265
Remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget, med ett undantag.
Kriminalvården anser att det tydligare bör framgå när Migrationsverket får
överlämna en transport till Kriminalvården.
Skälen för regeringens förslag
Av 10 kap. 19 a § UtlL framgår att Kriminalvården, om Migrationsverket
begär det, ska lämna den hjälp som behövs för att transportera en utlänning
som hålls i förvar. Migrationsverket får begära hjälp om det på grund av
särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan
Kriminalvårdens särskilda befogenheter att kroppsvisitera eller belägga
den förvarstagne med fängsel. En begäran får även göras om det annars
finns synnerliga skäl.
Sedan möjligheten för Migrationsverket att begära hjälp från Kriminal-
vården infördes, har Migrationsverkets personal fått befogenhet att enligt
11 kap. 9 och 9 a §§ UtlL utföra kroppsvisitationer. I avsnitt 13.4 föreslås
att Migrationsverkets personal ska få belägga förvarstagna personer med
fängsel under transporter. Dessa nya befogenheter innebär att möjligheten
att överlämna transporter till Kriminalvården inte längre bör kopplas till
Kriminalvårdens särskilda befogenheter att använda tvångsåtgärder. De
innebär dock inte att Migrationsverket kommer att sakna behov av hjälp
med transporter. Till skillnad från Kriminalvården har Migrationsverket
inte någon uppbyggd organisation som är specialiserad på transporter av
frihetsberövade och som har resurser fördelade över landet. Det mest
resurseffektiva och i övrigt ändamålsenliga är därför att Migrationsverket
även framöver får anförtro Kriminalvården transporter av förvarstagna.
Enligt 29 a § polislagen får Polismyndigheten och Säkerhetspolisen
överlämna till Kriminalvården att transportera någon som är berövad
friheten. Det innebär att det överlämnas till Polismyndigheten och Säker-
hetspolisen att avgöra om ett överlämnande är lämpligt. Regeringen anser
att möjligheten för Migrationsverket att få hjälp från Kriminalvården bör
utformas på motsvarande sätt, dvs. att Migrationsverket får överlämna till
Kriminalvården att transportera en utlänning som hålls i förvar.
Kriminalvården anser att det är svårt att bedöma effekterna av förslaget.
I första hand bör det vara sådana transporter som tidigare överlämnats till
Kriminalvården, såsom transporter som kan bli föremål för närmare
planering eller som är av längre slag, som även fortsättningsvis kommer
överlämnas till Kriminalvården. En viktig faktor vid bedömningen av
vilka transportuppdrag som ska överlämnas bör alltså vara avståndet.
Eftersom Kriminalvården enligt 15 kap. 4 a § fängelselagen (2010:610)
och 8 kap. 2 a § häkteslagen (2010:611) kan begära hjälp av Polismyndig-
heten med en transport om det finns risk för t.ex. fritagning eller tagande
av gisslan, bör överlämnande även kunna vara lämpligt vid sådan risk.
Kriminalvården kan då i sin tur begära hjälp av Polismyndigheten. Migra-
tionsverket bör i egen regi kunna utföra kortare transporter, som till ett
lokalt sjukhus, och transporter som inte kan planeras i förväg.
	123

Prop. 2025/26:265 13		Behandlingen av utlänningar som hålls i
		förvar
	13.1	Utbildning för barn i förvar

	Regeringens förslag
	Ett barn som hålls i förvar ska erbjudas utbildning.

	Utredningens förslag
	Utredningens förslag stämmer överens med regeringens.
	Remissinstanserna
	Remissinstanserna är positiva till eller har inga synpunkter på förslaget.
	Bland annat Barnombudsmannen, Diskrimineringsombudsmannen, Rädda
	Barnen, Socialstyrelsen och Sveriges kristna råd tillstyrker förslaget.
	Diskrimineringsombudsmannen understryker att förslaget även gäller barn
	med funktionsnedsättning och att det innebär en skyldighet att tillhanda-
	hålla anpassad utbildning på förvaren. Socialstyrelsen påtalar vikten av att
	kvaliteten på den utbildning som erbjuds säkerställs. Rädda barnen fram-
	håller att ett barn som tackat nej till utbildning måste ha möjlighet att ändra
	sig.
	Skälen för regeringens förslag
	Enligt artikel 28 i barnkonventionen ska grundskoleutbildning vara obliga-
	torisk och kostnadsfritt tillgänglig för alla. FN:s kommitté för barnets
	rättigheter har i sina allmänna kommentarer uttalat att ett ensamkommande
	barn och andra migrerande barn ska få full tillgång till utbildning i det land
	som det har anlänt till, oavsett barnets status i landet (kommitténs allmänna
	kommentar nr 6 p. 41, nr 22 p. 6a och nr 23 p. 59). Även av artikel 17.3 i
	återvändandedirektivet och artikel 13.2 i det nya omarbetade mottagande-
	direktivet framgår att förvarstagna barn ska ha rätt till utbildning. Rätten
	till utbildning enligt direktiven kan dock begränsas vid kortvariga förvar.
	I enlighet med barnkonventionens och direktivens krav har barn i förvar
	rätt till utbildning. I allmänhet tillgodoses barns rätt till utbildning genom
	skolgång enligt skollagen (2010:800). Barn i förvar erbjuds dock inte
	någon utbildning på förvaren. Anledningen till det är bl.a. att barn i dags-
	läget endast får hållas i förvar i maximalt sex dygn och att förvarstagna
	barn inte får lämna förvarslokalerna för att gå till skolan (jfr prop.
	2011/12:60 s. 84). I avsnitt 8.4 föreslås dock att den maximala tid som
	barn får hållas i förvar ska utökas. Med hänsyn till det och barns rätt till
	utbildning, enligt barnkonventionen, återvändandedirektivet och det nya
	omarbetade mottagandedirektivet, bör det i utlänningslagen införas krav
	på att Migrationsverket ska erbjuda barn som hålls i förvar utbildning i
	förvarslokalerna. För tydlighets skull bör det även införas en upplysning i
	skollagen om att det finns en bestämmelse i utlänningslagen om att ett barn
124	som hålls i förvar ska erbjudas utbildning. Som Diskrimineringsombuds-

mannen och Socialstyrelsen framför är det viktigt att undervisningen för Prop. 2025/26:265 barn i förvar är anpassad efter barnets ålder och behov, t.ex. på grund av

en funktionsnedsättning, med de begränsningar som följer av att barnet hålls i förvar.

Det kan noteras att förvarstagna barn inte har någon skolplikt (jfr 7 kap.

2 § tredje stycket och 29 kap. 2 § skollagen). Det innebär att de kan tacka nej till ett erbjudande om undervisning. Som Rädda barnen framhåller bör dock ett barn som tackat nej till utbildning ha möjlighet att ändra sig.

13.2Besöksbegränsningar

Regeringens förslag

Migrationsverket ska få besluta om besöksbegränsningar om det är nödvändigt med hänsyn till risken för överförande av smitta. Ett sådant beslut ska kunna vara generellt eller avse en viss person eller vissa personer.

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer i sak överens med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanser har inga synpunkter på förslaget. Folkhälso- myndigheten anser att det är för långtgående. Enligt Folkhälsomyndig- heten bör besöksbegränsningar inte få införas vid risk för överförande av smitta, bl.a. eftersom det inkluderar smitta av lindrigare sjukdomar och sjukdomar som inte smittar luftburet genom att man är i samma rum, utan under mer begränsande förhållanden. Vidare anser myndigheten att beslut bör fattas i samordning med den regionala smittskyddsläkaren eller Folk- hälsomyndigheten. Svenska Röda Korset framför bl.a. att det vid besöks- begränsningar bör säkerställas att frivilligorganisationer har tillträde till förvaret och att förvarstagna personer kan ha annat än fysisk kontakt med anhöriga.

Skälen för regeringens förslag

Migrationsverket ska få besluta om besöksbegränsningar

Av 11 kap. 4 § första stycket UtlL framgår att en utlänning som hålls i förvar ska ges möjlighet att ta emot besök och på annat sätt ha kontakt med personer utanför lokalen om inte besöket eller kontakten i ett särskilt fall skulle försvåra den verksamhet som rör förvaret. Av förarbetena framgår att huvudregeln är att den förvarstagne ska kunna ta emot besök, ringa, skriva och på olika sätt ha i princip obegränsad kontakt med personer, fri- villigorganisationer, samfund och myndigheter utanför lokalen. Den enda begränsning det kan vara fråga om när det gäller besök är om det av rent praktiska skäl inte går att genomföra besök i den omfattning och på de tider som önskas (prop. 1996/97:147 s. 43).

125

Prop. 2025/26:265 Av 11 kap. 4 § andra och tredje styckena UtlL framgår att huvudregeln om besök och andra kontakter får frångås om det är nödvändigt för att upprätthålla säkerheten. Ett besök får då kontrolleras genom att personal övervakar besöket eller att besöket äger rum i ett besöksrum som är ut- format så att det omöjliggör att föremål överlämnas (s.k. glasrutebesök). Besök av ett offentligt biträde eller en advokat får dock kontrolleras endast om biträdet eller advokaten själv begär det.

126

Under covid-19-pandemin klassificerades covid-19 som en allmänfarlig och samhällsfarlig sjukdom enligt smittskyddslagen. Folkhälso- myndigheten meddelade allmänna råd till bl.a. myndigheter, däribland Migrationsverket, för att myndigheterna i sina ledningssystem skulle ha rutiner för att förhindra smittspridning. Migrationsverket fattade ett administrativt beslut om att tillfälligt begränsa möjligheterna att ta emot besök på förvaren. JO riktade senare kritik mot Migrationsverkets besöks- begräsningar och framförde bl.a. att Migrationsverket saknar lagstöd för att besluta om ett allmänt besöksförbud för förvar (Rapport från Opcat- enheten 2020, Frihetsberövades situation under coronapandemin – JO:s granskning av fyra myndigheters åtgärder, s. 40 och 42).

Det går inte att bortse från att en smittspridning liknande den av covid- 19 i början av 2020-talet kan ske igen. Även med beaktande av att möjlig- heten att ta emot besök är en viktig rättighet för dem som hålls i förvar måste Migrationsverket i en sådan situation kunna vidta ändamålsenliga åtgärder för att minska smittspridning på förvaren, såsom att besluta om besöksbegränsningar. En begränsning av förvarstagna personers kontakt med personer utanför förvaren är också möjlig enligt artikel 12 i det nya omarbetade mottagandedirektivet. Av den artikeln framgår att familje- medlemmars och andras tillträde får begränsas om det enligt nationell rätt objektivt är nödvändigt av hänsyn till säkerhet, allmän ordning eller den administrativa driften av förvarsanläggningen och tillträdet inte begränsas mycket kraftigt eller omöjliggörs helt. Att begränsa tillträdet av smitt- skyddsskäl i syfte att skydda både de förvarstagna och personalen samt att säkerställa en fungerande drift av förvarsanläggningen får anses rymmas inom dessa ändamål. Regeringen anser mot denna bakgrund att det bör införas en möjlighet för Migrationsverket att besluta om besöks- begränsningar, dvs. om både besöksförbud och villkor för besök, vid risk för smittspridning.

När Migrationsverket ska få besluta om besöksbegränsningar

Möjligheten till besöksbegränsningar bör som utgångspunkt avgränsas till fall där det är nödvändigt med hänsyn till risken för överförande av smitta. En liknande avgränsning finns för besöksrestriktioner enligt 3 § lagen (1996:981) om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård. Som Folkhälso- myndigheten framför bör besöksbegränsningar införs endast när starka skäl talar för det. Kravet på att besöksbegränsningar ska vara nödvändiga bör som utgångspunkt innebära att det krävs en påtaglig risk för smitta vid fysiska besök och att riskerna för de förvarstagna och andra människors hälsa vid smittspridning är av allvarligt slag. Folkhälsomyndighetens vid tidpunkten gällande rekommendationer bör kunna tjäna som vägledning. För att kunna fatta ett väl underbyggt beslut om besöksbegränsningar är det naturligt att det sker i samråd med Folkhälsomyndigheten eller den

regionala smittskyddsläkaren. Någon reglering av samrådet behöver inte Prop. 2025/26:265 införas.

Ett beslut om besöksbegränsningar bör kunna vara generellt eller avse en viss person eller vissa personer, som vissa utpekade förvarstagna. Bedömningen av om beslutet ska vara generellt eller avse en eller flera utpekade personer bör utgå ifrån vad som är nödvändigt för att motverka smittspridning.

Om Migrationsverket beslutar om besöksförbud är det, som Svenska Röda Korset anför, viktigt att förvarstagna kan upprätthålla kontakt med anhöriga och andra på annat sätt än fysiska besök, t.ex. genom röst- och videosamtal. Det är även viktigt att kontakt med frivilligorganisationer prioriteras.

13.3Permission

Regeringens förslag

Migrationsverket ska få bevilja en utlänning som hålls i förvar tillstånd att vistas utanför förvarslokalerna en viss kort tid om det finns synnerligen ömmande skäl. Vid bedömningen av om ett sådant tillstånd bör ges ska hänsyn tas till risken för att utlänningen avviker, begår brott eller på annat sätt missköter sig.

Om det är Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen som har fattat förvarsbeslutet, ska den myndighet som fattat beslutet ges tillfälle att yttra sig innan Migrationsverket prövar frågan om tillstånd.

Utlänningen ska bevakas under den tid som han eller hon befinner sig utanför förvarslokalerna.

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens. Utredningen föreslår inte att Migrationsverket i vissa fall ska ge Polis- myndigheten eller Säkerhetspolisen tillfälle att yttra sig innan frågan om permission prövas.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanser som uttalar sig tillstyrker förslaget, som Diskrim- ineringsombudsmannen, Rädda barnen, Svenska Röda Korset och Sveriges kristna råd. Diskrimineringsombudsmannen poängterar bl.a. att en möjlighet till permission främjar förvarstagnas rätt till privat- och familjeliv.

Polismyndigheten framför att det bör övervägas om Migrationsverket ska vara skyldigt att samråda med Polismyndigheten innan permission beviljas, särskilt när förvarsbeslutet har meddelats av Polismyndigheten. Säkerhetspolisen har en liknande synpunkt och anser att det bör övervägas om Säkerhetspolisen är bäst lämpad att besluta om permission i de fall myndigheten har fattat förvarsbeslutet. Under alla förhållanden anser Säkerhetspolisen att det bör krävas att Migrationsverket inhämtar Säker-

127

Prop. 2025/26:265 hetspolisens synpunkter i de fallen och att Säkerhetspolisens synpunkter ska ges avgörande vikt.

Skälen för regeringens förslag

Det finns i dag inga möjligheter för förvarstagna på Migrationsverkets förvar att få permission, dvs. tillstånd att tillfälligt lämna förvarslokalerna.

Intagna i häkte och kriminalvårdsanstalt har viss möjlighet till permiss- ion. Enligt 10 kap. 2 § fängelselagen får en intagen i kriminalvårdsanstalt, om det finns särskilt ömmande skäl, beviljas tillstånd att vistas utanför anstalt för viss kort tid om vistelsen kan beviljas med hänsyn till den risk som finns för att den intagne kommer att begå brott, undandra sig straffets fullgörande eller på annat sätt missköta sig. Intagna i häkte får enligt 2 kap. 13 § häkteslagen beviljas permission om det föreligger särskilt ömmande skäl, om det inte finns hinder mot det av säkerhetsskäl. Eftersom häktes- lagen tillämpas på förvarstagna som är externplacerade har de alltså möjlighet att få permission i sådana situationer.

Ett skäl till att utlänningar som hålls i förvar på Migrationsverkets förvar i dag inte har möjlighet att få permission är att de, till skillnad från intagna på häkten och i kriminalvårdsanstalt, inte ska återanpassas till det svenska samhället. Samtidigt är det inte rimligt att utlänningar som hålls i förvar enligt utlänningslagen behandlas sämre än de som är misstänkta eller dömda för brott. Det är inte heller rimligt att förvarstagna som är placerade på förvar inte kan få permission när förvarstagna som är externplacerade kan det. Regeringen anser därför att det bör införas en möjlighet till permission även för de förvarstagna som inte är externplacerade, vilket ingen av remissinstanserna har haft några invändningar mot.

Permission bör endast få beviljas om det finns synnerligen ömmande skäl, dvs. i klara undantagsfall. Som exempel bör synnerligen ömmande skäl kunna handla om besök hos en närstående som är allvarligt sjuk, närvaro vid en närståendes begravning eller en viktig angelägenhet som rör en förvarstagen persons barn. Därutöver bör det krävas att permission kan beviljas med hänsyn till risken för att utlänningen avviker, begår brott eller på annat sätt missköter sig. Det innebär att det i varje enskilt fall behöver göras en avvägning mellan skälen för permission och den risk för misskötsamhet som eventuellt finns. Som exempel bör permission, trots ömmande skäl, inte beviljas om det finns en risk för att utlänningen av- viker under permissionen. Lagrådet anser att det alltid finns risk för av- vikande, med följd att permission aldrig kommer att beviljas om en sådan risk ska vara avgörande för bedömningen. Det som avses är att permission endast bör kunna beviljas i några få undantagsfall där risken kan hanteras genom bevakning eller andra säkerhetsarrangemang.

I de fall som Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen har fattat beslut om att ta en utlänning i förvar kan de ha information som är viktig för bedömningen av om utlänningen bör beviljas permission, t.ex. om risken för avvikelse eller förnyad brottslighet. Regeringen anser därför, till skillnad från utredningen, att Migrationsverket i sådana fall ska vara skyldigt att ge Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen tillfälle att yttra sig innan frågan om permission prövas. Däremot framstår det inte som ändamålsenligt att, på det sätt som Polismyndigheten och Säkerhetspolisen

128

förespråkar, dessa myndigheter då ska besluta om permission eller att Prop. 2025/26:265 permission ska förutsätta att de inblandande myndigheterna är eniga.

Eftersom förvarstagna personer som regel har mindre anknytning till samhället och mindre att riskera vid en avvikelse än de som är intagna i kriminalvårdsanstalt bör nu aktuella permissioner, till skillnad från vad som gäller vid permissioner enligt fängelselagen, bevakas av Migrations- verkets personal. Av 10 kap. 21 § UtlL framgår att bevakning även kan utföras av en förordnad väktare. Den som utför bevakningen har, enligt det som gäller om s.k. laga befogenhet i 24 kap. 2 § brottsbalken, möjlighet att tillgripa visst våld för att förhindra en rymning.

13.4Användning av fängsel

Regeringens förslag

En utlänning som hålls i förvar och har fyllt 18 år ska få beläggas med fängsel

‒vid förflyttning inom förvarslokalerna och vid transport eller annan vistelse utanför förvarslokalerna om det är motiverat av säkerhetsskäl, eller

‒om utlänningen är placerad på en säkerhetsavdelning och uppträder våldsamt och det är nödvändigt med hänsyn till utlänningens egen eller någon annans säkerhet.

En läkare ska så snart som möjligt undersöka en utlänning som är placerad på säkerhetsavdelning och som har belagts med fängsel på grund av att han eller hon uppträtt våldsamt.

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer i sak överens med regeringens.

Remissinstanserna

Asylrättscentrum ifrågasätter om förslaget är nödvändigt och proport- ionerligt, bl.a. med hänsyn till att det innebär att Migrationsverkets personal får använda bältesläggning, och avstyrker förslaget. Svenska kyrkan och Sveriges kristna råd understryker vikten av att fängsel endast används i undantagsfall och med respekt för den enskildes integritet och rättigheter.

Skälen för regeringens förslag

Migrationsverket ska i vissa fall få använda fängsel

Anställda vid Kriminalvården, Tullverket och Kustbevakningen har rätt att i vissa situationer använda fängsel. Detsamma gäller ordningsvakter och väktare. Frågan om Migrationsverkets personal ska ges rätt att belägga förvarstagna utlänningar med fängsel har utretts flera gånger men aldrig mynnat ut i en sådan rätt (se t.ex. prop. 1996/97:147 och prop. 2003/04:35).

129

Prop. 2025/26:265 Genom förslaget att den som hålls i förvar i vissa fall ska kunna placeras på säkerhetsavdelning kommer Migrationsverket att i större utsträckning handskas med personer som utgör ordnings- eller säkerhetshot. Det med- för sannolikt fler våldsamma, hotfulla och i övrigt riskfyllda situationer, även om Migrationsverket arbetar förebyggande. Som utgångspunkt är det inte rimligt att Migrationsverkets personal i en våldsam situation ska behöva hålla fast utlänningen tills han eller hon lugnat ner sig eller tills polis kommit till platsen och kan belägga utlänningen med fängsel, bl.a. eftersom det är resurskrävande och kan vara förenat med större risker för alla inblandade än att använda fängsel. Dessutom behöver Migrations- verket vid transport av en förvarstagen person begära Kriminalvårdens hjälp med transporten om bedömningen görs att personen behöver beläggas med fängsel. Det finns alltså ett behov av en möjlighet för Migrationsverkets personal att belägga förvarstagna med fängsel.

130

Mot behovet ska ställas att en möjlighet att använda fängsel innebär en begränsning i skyddet mot påtvingat kroppsligt ingrepp (jfr prop. 2016/17:57 s. 54). En sådan möjlighet innebär en ökad risk för användning av fängsel och därmed för ingrepp i enskildas integritet. I många fall när det skulle vara aktuellt för Migrationsverkets personal att använda fängsel, kan dock antas att fängsel ändå skulle användas av t.ex. en polis som kallas till platsen eller en kriminalvårdare som utför en transport.

Mot bakgrund av det betydande behovet är det enligt regeringens upp- fattning, även med beaktande av de risker det för med sig, motiverat att införa en möjlighet för Migrationsverkets personal att belägga förvars- tagna personer med fängsel. Till skillnad från Asylrättscentrum anser regeringen således att en sådan befogenhet är både nödvändig och proportionerlig, förutsatt att den avgränsas på ett väl avvägt sätt.

I vilka fall som fängsel ska få användas

Som utgångspunkt bör en befogenhet att använda fängsel avgränsas till de situationer där det finns ett betydande behov av den. Vidare behöver befogenheten, som Svenska kyrkan och Sveriges kristna råd understryker, avgränsas på ett sätt som innebär att fängsel bara får användas när starka skäl talar för det. Om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska den användas.

Migrationsverket har behov av att använda fängsel vid transporter och andra förflyttningar utanför förvarslokalerna, som är resurskrävande och kan vara riskfyllda. Förvarstagna kan tillfälligt behöva lämna förvars- lokalerna för att t.ex. besöka sjukhus, ambassad eller domstol. Det är även vanligt med transporter till flygplatser, häkten och arrester. Kriminal- vården ska enligt 10 kap. 19 a § UtlL, om Migrationsverket begär det, lämna den hjälp som behövs för att transportera en utlänning som hålls i förvar. Migrationsverket får endast begära hjälp om det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att de särskilda befogenheterna som kriminalvårdare har, att t.ex. använda fängsel, behöver tillgripas eller om det annars finns synnerliga skäl. Det vanligaste skälet till att Migrations- verket begär hjälp av Kriminalvården med en transport är att personalen har gjort bedömningen att fängsel behöver användas. Om Migrations- verket skulle få möjlighet att använda fängsel bör det alltså underlätta för både Migrationsverket och Kriminalvården, samtidigt som användningen

av fängsel vid transporter inte bör öka nämnvärt. Även vid förflyttningar Prop. 2025/26:265 inom förvarslokalerna, som vid avskiljande enligt 11 kap. 7 § UtlL och när

en förvarstagen ska flyttas till säkerhetsavdelning, kan det finnas behov av att använda fängsel för att kunna utföra förflyttningen på ett säkert sätt.

Regeringen anser mot denna bakgrund att Migrationsverkets personal bör få belägga en utlänning, som hålls i förvar och har fyllt 18 år, med fängsel vid förflyttning inom förvarslokalerna och vid transport eller annan vistelse utanför förvarslokalerna, om det är motiverat av säkerhets- skäl. Det innebär bl.a. att Migrationsverket behöver göra en individuell bedömning inför varje transport eller annan förflyttning av om utlänningen behöver beläggas med fängsel. Exempel på situationer när det kan vara motiverat att använda fängsel är när det finns risk för att utlänningen rymmer eller fritas eller om utlänningen agerat på ett aggressivt eller hotfullt sätt.

Med hänsyn till att det kan antas att det kommer uppstå fler våldsamma, hotfulla och i övrigt riskfyllda situationer på säkerhetsavdelningar än på vanliga avdelningar, bör fängsel även få användas om en utlänning som är placerad på en säkerhetsavdelning uppträder våldsamt. Det bör dock krävas att användning av fängsel är nödvändigt med hänsyn till utlänningens egen eller någon annans säkerhet. Genom en sådan avgräns- ning blir det tydligt att det rör sig om undantagsfall som inte kan lösas med mindre ingripande åtgärder. Som exempel bör det kunna finnas skäl att använda fängsel om en utlänning som är placerad på säkerhetsavdelning är så våldsam eller självdestruktiv att uppgiften inte kan lösas på något annat sätt än genom användning av fängsel.

Det finns olika former av fängsel, t.ex. handfängsel och midjefängsel. Det bör främst vara handfängsel, som är den minst ingripande formen av fängsel, som är motiverat att använda av Migrationsverkets personal. Vid bedömningen av vilken form av fängsel som ska användas bör en proport- ionalitetsbedömning göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Bedömningen bör utgå ifrån hur omfattande säkerhetsåtgärder, dvs. form av fängsel, som behövs. Bältesläggning bör i princip inte komma i fråga.

Läkarundersökning

Med hänsyn till risken för skador vid användning av fängsel är det viktigt att Migrationsverkets personal får utbildning i att använda fängsel på ett korrekt sätt. Vidare bör det krävas att en läkare så snart som möjligt under- söker en utlänning som är placerad på säkerhetsavdelning och som belagts med fängsel på grund av våldsamt uppträdande. Undersökningen bör syfta till att bedöma om utlänningen har ett vårdbehov och utföras av en oberoende läkare.

Motsvarande krav på läkarundersökning finns avseende en intagen i häkte eller kriminalvårdsanstalt som har belagts med fängsel på grund av våldsamt uppträdande, se 4 kap. 10 § andra stycket häkteslagen och 8 kap. 10 § andra stycket fängelselagen. Det bör alltså finnas erfarenhet inom sjukvården av hur en sådan undersökning genomförs på bästa sätt.

131

Prop. 2025/26:265 13.5

Avskiljande i anslutning till dygnsvila

Regeringens förslag

Utlänningar som är placerade på en säkerhetsavdelning ska få hållas avskilda från varandra i anslutning till dygnsvilan.

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

JO framhåller vikten av att Migrationsverket har fungerande rutiner för tillsyn av de förvarstagna som avskiljs nattetid. Övriga remissinstanser yttrar sig inte särskilt över förslaget.

Skälen för regeringens förslag

I avsnitt 11.3 föreslås att en utlänning som hålls i förvar i vissa fall ska kunna placeras på en säkerhetsavdelning. En säkerhetsavdelning behöver ordnas särskilt för att möjliggöra mer övervakning och kontroll än på en vanlig förvarsavdelning. Som exempel bör det vara högre personaltäthet på en säkerhetsavdelning jämfört med en vanlig förvarsavdelning. Vidare bör förvarstagna som placerats på en säkerhetsavdelning i normalfallet inte dela boenderum. För de förvarstagnas och personalens säkerhet behöver det även finns en tämligen långtgående möjlighet att begränsa de förvarstagnas gemenskap under dygnsvilan.

Enligt 11 kap. 7 § UtlL får en utlänning som hålls i förvar och har fyllt 18 år hållas avskild från andra som tagits i förvar, om det är nödvändigt för ordningen och säkerheten i lokalen eller om han eller hon utgör en allvarlig fara för sig själv eller andra. Alla förvarstagna utlänningar som är placerade på säkerhetsavdelning bör dock som utgångspunkt kunna av- skiljas från varandra, dvs. låsas in på sina rum, i samband med dygnsvila. En sådan möjlighet bör således införas. Det innebär att det kommer vara möjligt att fatta generella beslut om att de som är placerade på en säkerhetsavdelning ska låsas in på sina rum nattetid. Om det t.ex. finns en påtaglig risk för att en utlännings hälsa eller utveckling tar allvarlig skada av åtgärden kan det dock finnas anledning att göra undantag från ett sådant beslut.

Förslaget behöver kompletteras med föreskrifter, t.ex. föreskrifter om antalet timmar som de förvarstagna får hållas avskilda. Sådana föreskrifter kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. Som JO påpekar är det viktigt med tydliga rutiner för och tillsyn av de förvarstagna som avskiljs nattetid.

132

14	Överklagande	Prop. 2025/26:265

14.1Möjlighet att överklaga

Regeringens förslag

Migrationsverkets beslut om placering på säkerhetsavdelning eller permission ska få överklagas till en migrationsdomstol.

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens. Utredningen föreslår dock inte att Migrationsverkets beslut om av- skiljande i anslutning till dygnsvila ska få överklagas till en migrations- domstol.

Remissinstanserna

Remissinstanserna är positiva till förslaget eller yttrar sig inte särskilt i denna del, med undantag för Diskrimineringsombudsmannen som anser att även beslut om avskiljande i anslutning till dygnsvila bör kunna överklagas.

Skälen för regeringens förslag

Beslut om uppsikt och förvar ska även fortsättningsvis få överklagas

Av 14 kap. 9 § UtlL framgår att beslut av Polismyndigheten, Säkerhets- polisen eller Migrationsverket om uppsikt eller förvar får överklagas, särskilt och utan begränsning till viss tid, till en migrationsdomstol. Någon anledning att ändra på det har inte framkommit. Med hänsyn till att uppsikt och förvar är ingripande för den enskilde är det snarare viktigt att möjlig- heten att överklaga finns kvar.

Migrationsverkets beslut om placering ska även fortsättningsvis få överklagas

Enligt 14 kap. 10 § UtlL får Migrationsverkets beslut om externplacering överklagas till en migrationsdomstol. Någon anledning att ändra på den ordningen finns inte, utan Migrationsverkets beslut om externplacering, inklusive externplacering på de nya grunder som föreslås, bör få över- klagas till en migrationsdomstol. På motsvarande sätt bör även Migra- tionsverkets beslut om placering på säkerhetsavdelning få överklagas. Däremot bör Säkerhetspolisens tillfälliga beslut om placering på säker- hetsavdelning eller externplacering inte kunna överklagas, eftersom ett sådant beslut snarast ska överlämnas till Migrationsverket som skyndsamt ska fatta ett nytt beslut om placering som kan överklagas.

133

Prop. 2025/26:265 Migrationsverkets beslut om besöksbegränsningar, permission, fängsel och avskiljande i anslutning till dygnsvila ska få överklagas

Enligt 14 kap. 10 § UtlL får vissa av Migrationsverkets beslut om behand- lingen av en utlänning som hålls i förvar överklagas till en migrations- domstol.

Rättssäkerhetsskäl talar för att beslut om besöksbegränsningar, permis- sion, att belägga en förvarstagen utlänning med fängsel och avskiljande i anslutning till dygnsvila enligt förslagen i avsnitt 13.2–5, som aktualiserar bl.a. rätten till privat- och familjeliv och skyddet mot påtvingat kroppsligt ingrepp, bör kunna överklagas. Utgångspunkten är också att frågor som har samband med verkställighet av förvarsbeslut ska kunna överklagas till förvaltningsdomstol (prop. 1996/97:147 s. 36). Migrationsverkets beslut om besöksbegränsningar, permission, att belägga en förvarstagen utlän- ning med fängsel eller avskiljande i anslutning till dygnsvila bör därför få överklagas till en migrationsdomstol. Möjlighet att överklaga sådana beslut följer, förutom när det gäller beslut om permission, redan av 14 kap. 10 § UtlL.

	14.2	Tidsfrist för domstolsprövning i vissa fall

	Regeringens förslag
	En migrationsdomstol ska meddela ett slutligt avgörande i ett mål om
	förvar enligt bestämmelserna om förvar av sökande av internationellt
	skydd inom 15 dagar eller, om det finns särskilda skäl, 21 dagar från
	den dag då överklagandet kom in till migrationsdomstolen. Om ett
	slutligt avgörande i ett sådant mål inte meddelas inom 21 dagar från den
	dag då överklagandet kom in till migrationsdomstolen så ska det
	överklagade beslutet upphöra att gälla.

	Utredningens förslag
	Utredningens förslag stämmer i sak överens med regeringens.
	Remissinstanserna
	De flesta remissinstanser yttrar sig inte särskilt i denna del. Förvaltnings-
	rätten i Göteborg har inga invändningar mot de föreslagna tidsgränserna,
	men pekar bl.a. på att Europadomstolen i vissa fall har ansett att slutligt
	avgörande vid överprövningar behöver meddelas inom kortare tid än 21
	dagar.
	Skälen för regeringens förslag
	Av artikel 5.4 i Europakonventionen framgår att den som är arresterad eller
	på annat sätt berövad friheten har rätt att begära att en domstol snabbt
	prövar lagligheten av frihetsberövandet, och beslutar att frige personen om
	frihetsberövandet inte är lagligt. Enligt Europadomstolens praxis får det
	avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet om kravet på snabb
134	prövning har respekterats (se t.ex. Europadomstolens mål Rehbock mot

Slovenien den 28 november 2000). När det gäller prövning av överklagan- den av lägre domstolars beslut är kravet inte lika strikt (se t.ex. Europa- domstolens mål Abdulkhakov mot Ryssland den 2 oktober 2012).

I artikel 11 i det nya omarbetade mottagandedirektivet finns vissa nya krav på tidsfrister för prövningar av förvarsbeslut som gäller sökande av internationellt skydd. I artikel 11.3 ställs krav på att en prövning av ett överklagat beslut om förvar ska slutföras senast 15 dagar eller, i undan- tagsfall, senast 21 dagar efter det att det aktuella förfarandet har inletts. Om den rättsliga prövningen, när den utförs på eget initiativ, inte har slutförts inom 21 dagar efter det att sökanden tagits i förvar eller, när den utförs på begäran av sökanden, inte har slutförts inom 21 dagar från det att det aktuella förfarandet inletts, ska sökanden omedelbart friges.

Enligt 14 kap. 9 § UtlL får beslut av Polismyndigheten, Säkerhets- polisen eller Migrationsverket om uppsikt eller förvar överklagas till en migrationsdomstol. Mål om avvisning eller utvisning och mål om förvar ska enligt 16 kap. 4 § UtlL handläggas skyndsamt. Det saknas däremot fastställda tider inom vilka frågan om frihetsberövandets laglighet ska avgöras. Med hänsyn till de nya kraven i det nya omarbetade mottagande- direktivet finns det anledning att överväga om det bör införas sådana frister.

Mål om förvar avgörs generellt snabbt av domstolarna, väl inom de tids- gränser som föreskrivs i det nya omarbetade mottagandedirektivet. Det kan tala mot att det finns något egentligt behov av att fastställa längsta tider i lag för prövningen. Som Förvaltningsrätten i Göteborg påpekar talar vidare den omständigheten att Europadomstolen i ett antal avgör- anden ansett att en kortare tid än 21 dagar varit oförenlig med Europa- konventionens skyndsamhetskrav för att försiktighet är påkallad vid införandet av tidsgränser (se t.ex. Europadomstolens mål Kadem mot Malta den 9 januari 2003 och Karimov mot Ryssland den 29 juli 2010). Med hänsyn till att tidsfrister av det slag som nu övervägs inte alltid får nyttjas, anser regeringen att sådana bör införas för att säkerställa att Sverige uppfyller direktivets krav. Mål om förvar bör på samma sätt som i dag handläggas inom några dagar om det inte finns omständigheter i det enskilda fallet som motiverar en längre handläggningstid.

Tidsgränserna bör motsvara det nya omarbetade mottagandedirektivets krav. Det innebär till att börja med att det bör införas krav på att en migrationsdomstol som huvudregel ska meddela ett slutligt avgörande i ett mål om förvar enligt de föreslagna bestämmelserna om förvar av sökande av internationellt skydd (se avsnitt 7.3 och 7.4) inom 15 dagar från den dag då överklagandet kom in till migrationsdomstolen. Tiden bör i enlighet med direktivet få utsträckas med högst sex dagar om det finns särskilda skäl. Exempel på särskilda skäl bör kunna vara att det offentliga biträdet är upptaget och att utlänningen inte vill att biträdet sätter någon annan i sitt ställe eller att det är svårt att få tag på en tolk. Om ett slutligt avgörande i målet inte meddelas inom 21 dagar från den dag då överklagandet kom in till migrationsdomstolen, bör det överklagade beslutet om förvar upphöra att gälla.

Det saknas skäl att införa motsvarande tidsfrister för mål om förvar enligt bestämmelserna om förvar av utlänningar som inte är sökande av internationellt skydd.

Prop. 2025/26:265

135

Prop. 2025/26:265 14.3	Överklagande av beslut om förvar för
	transitering

Regeringens förslag

Beslut om förvar för transitering av en tredjelandsmedborgare ska få överklagas till en migrationsdomstol. En migrationsdomstols beslut ska få överklagas till Migrationsöverdomstolen.

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer i sak överens med regeringens.

Remissinstanserna

Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i denna del.

Skälen för regeringens förslag

Enligt förslaget i avsnitt 7.9 ska en tredjelandsmedborgare få omhändertas eller tas i förvar av Polismyndigheten, om det är nödvändigt för att en transitering enligt transiteringslagen ska kunna genomföras. Enligt 10 § transiteringslagen får beslut enligt den lagen inte överklagas.

Beslut om förvar för transitering av en tredjelandsmedborgare är en ingripande åtgärd som begränsar den enskilde mer än vad ett omhänder- tagande gör. Ett sådant beslut om förvar bör därför kunna överklagas till en migrationsdomstol, trots att åtgärden i de allra flesta fall kommer vara avslutad när målet prövas i domstol. En migrationsdomstols beslut bör kunna överklagas till Migrationsöverdomstolen enligt 16 kap. UtlL och bestämmelserna i det kapitlet, utom 16 kap. 10 § UtlL, bör även i övrigt gälla i nu aktuella mål. Det innebär bl.a. att det kommer att krävas pröv- ningstillstånd för att Migrationsöverdomstolen ska ta upp ett överklagande till prövning. Anledningen till att 16 kap. 10 § UtlL inte bör gälla är att det skulle innebära att det blir olika överklagandefrister för Polismyndig- hetens beslut och migrationsdomstolens beslut.

15Offentligt biträde

15.1Offentligt biträde i mål om uppsikt

Regeringens förslag

I mål och ärenden om uppsikt som gäller ett barn ska offentligt biträde förordnas för barnet, om det inte måste antas att behov av biträde saknas. Offentligt biträde ska också förordnas i mål och ärenden om förstärkt uppsikt, om det inte måste antas att behov av biträde saknas.

136

Utredningens förslag	Prop. 2025/26:265
Utredningens förslag stämmer i sak överens med regeringens.
Remissinstanserna
De remissinstanser som yttrar sig över förslaget är positiva till det, som
Civil Rights Defenders, Diskrimineringsombudsmannen, Jämställdhets-
myndigheten, Rädda barnen och Svenska Röda Korset.
Skälen för regeringens förslag
Offentligt biträde för barn i mål och ärenden om uppsikt
Rätten till offentligt biträde för barn i mål och ärenden om uppsikt framgår
av 18 kap. 1 och 1 a §§ UtlL. I propositionen Utmönstring av permanent
uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och
asylpakt föreslår regeringen vissa ändringar i rätten till offentligt biträde
för barn. Som exempel innebär förslagen att barn som är sökande av
internationellt skydd och saknar vårdnadshavare här i landet inte längre
kommer ha någon absolut rätt till offentligt biträde i frågan om uppsikt.
I avsnitt 6.2 föreslås att uppsikt, utöver anmälningsskyldighet och
skyldighet att lämna ifrån sig identitetshandlingar, ska kunna innebära
boendeskyldighet och vistelseskyldighet. Boende- och vistelseskyldighet
avseende barn kan innebära att barnet får svårare att exempelvis besöka
nära anhöriga eller delta i fritidsaktiviteter. Detsamma gäller för vuxna,
men barn har generellt sett ett större behov av biträde för att tillvarata sin
rätt än vuxna. Det bör därför säkerställas att offentligt biträde som huvud-
regel förordnas i mål och ärenden om uppsikt som gäller barn. Med hänsyn
till att uppsikt är mindre ingripande än förvar bör offentligt biträde dock
inte förordnas om det måste antas att behov av biträde saknas. Undantaget
bör exempelvis kunna aktualiseras i vissa fall när uppsikten endast innebär
en skyldighet att lämna ifrån sig pass eller annan identitetshandling.
Offentligt biträde i mål och ärenden om förstärkt uppsikt
I avsnitt 6.3 föreslås att beslut om uppsikt med vistelseskyldighet ska få
förenas med villkor om elektronisk övervakning, s.k. förstärkt uppsikt.
Förstärkt uppsikt är en mer ingripande åtgärd än övriga former av uppsikt.
Utlänningens rörelser övervakas elektroniskt och han eller hon måste
förhålla sig till instruktioner för att den elektroniska övervakningen ska
fungera. Vidare kan överträdelse av förstärkt uppsikt medföra att ut-
länningen i stället tas i förvar. Det är därför viktigt att utlänningen förstår
och vid behov kan överklaga ett beslut om förstärkt uppsikt med hjälp av
ett offentligt biträde. Ett offentligt biträde kan även bidra till ett effektivare
förfarande hos behöriga myndigheter. Regeringen anser därför att
offentligt biträde som huvudregel bör förordnas i alla mål och ärenden om
förstärkt uppsikt, oavsett om uppsikten gäller en vuxen eller ett barn.
Undantag bör gälla om det måste antas att behov av biträde saknas.

137

Prop. 2025/26:265	15.2	Offentligt biträde för den som hålls i förvar

	Regeringens förslag
	Offentligt biträde ska förordnas för en utlänning som har fyllt 18 år, om
	utlänningen har hållits i förvar sedan mer än tre dagar och det inte måste
	antas att behov av biträde saknas. Offentligt biträde ska förordnas för
	barn som hålls i förvar.

	Utredningens förslag och bedömning
	Utredningens förslag och bedömning stämmer i huvudsak överens med
	regeringens förslag. Utredningen föreslår dock inte någon ändring av
	bestämmelserna om offentligt biträde för vuxna som hålls i förvar.
	Remissinstanserna
	Remissinstanserna är positiva till eller har inga synpunkter på utred-
	ningens förslag. Som exempel tillstyrker Barnombudsmannen och Rädda
	Barnen förslaget.
	Promemorians bedömning
	Promemorians bedömning stämmer i huvudsak överens med regeringens
	förslag. Enligt promemorian bör det övervägas att införa en komplettering
	som tydliggör att ett offentligt biträde ska förordnas vid prövning av
	förvarsbeslut.
	Remissinstanserna
	Institutet för mänskliga rättigheter anser att offentligt biträde alltid ska
	förordnas vid prövning av förvarsbeslut.
	Skälen för regeringens förslag
	Offentligt biträde för vuxna som hålls i förvar
	Av 18 kap. 1 § första stycket 1 UtlL framgår att offentligt biträde ska
	förordnas i ett ärende om avvisning hos Polismyndigheten när utlänningen
	har hållits i förvar i tre dagar, om det inte måste antas att behov av biträde
	saknas. Motsvarande förutsättningar gäller enligt 18 kap. 1 § första stycket
	5 UtlL för att offentligt biträde ska kunna förordnas i samband med
	förvarstagande vid verkställighet av avlägsnandebeslut. Tanken är att den
	som har varit tagen i förvar längre tid än tre dygn bör ha rätt till offentligt
	biträde (jfr prop. 1987/88:73 s. 80, 81 och 110).
	Återvändandedirektivet och det nya omarbetade mottagandedirektivet
	innehåller vissa regler om rätt till kostnadsfritt rättsligt biträde i samband
	med förvar. En nyhet i det nya omarbetade mottagandedirektivet är att
	rätten till offentligt biträde i samband med förvar enligt artiklarna 11.5 och
	11.6 även ska omfatta processen när förvar omprövas. Utredningen be-
	dömer att kravet tillgodoses genom nuvarande regler, eftersom förord-
	nandet som offentligt biträde består så länge asylprocessen pågår. I
138	propositionen Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpass-

ning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt föreslår regeringen Prop. 2025/26:265 dock en delvis ny ordning för offentligt biträde i ärenden om internationellt

skydd. För att rätten till offentligt biträde ska vara förenlig med kraven i återvändandedirektivet och det nya omarbetade mottagandedirektivet bör det framgå av 18 kap. 1 § UtlL att offentligt biträde ska förordnas för en utlänning som fyllt 18 år i mål och ärenden om förvar, om det inte måste antas att behov av biträde saknas och utlänningen hållits i förvar sedan mer än tre dagar.

Offentligt biträde för barn i förvar

Förvarstagna barn utan vårdnadshavare i landet har alltid rätt till offentligt biträde om de hålls i förvar. För andra barn gäller samma regler som för vuxna. Det innebär t.ex. att offentligt biträde i ett ärende om avvisning hos Polismyndigheten, enligt 18 kap. 1 § första stycket 1 UtlL, ska förordnas först när barnet har hållits i förvar i tre dagar och under förutsättning att det inte måste antas att behov av biträde saknas. Motsvarande förutsätt- ningar gäller enligt 18 kap. 1 § första stycket 5 UtlL för att offentligt biträde ska kunna förordnas i samband med förvarstagande vid verkställig- het av avlägsnandebeslut.

Enligt artikel 37 d i barnkonventionen ska konventionsstaterna säker- ställa att varje frihetsberövat barn snarast får tillgång till såväl juridiskt biträde som annat lämpligt stöd. Det kan ifrågasättas om en rätt till offent- ligt biträde först efter tre dagar i förvar är förenlig med det kravet. Det är under alla omständigheter inte rimligt att ett barn ska behöva vänta tre dagar innan det kan få juridisk hjälp med att överklaga ett förvarsbeslut. Ett barn kan ha behov av offentligt biträde redan i samband med ett förvarstagande för att tillvarata sin rätt, även om barnet har en vårdnads- havare med sig på förvaret. Dessutom föreslås i avsnitt 8.4 att den maximala tid som barn får hållas i förvar ska utökas, vilket förstärker behovet av att säkerställa barns rätt till juridiskt biträde i ett tidigt skede av processen. Alla barn som hålls i förvar – även de med vårdnadshavare i landet – bör därför få ett offentligt biträde förordnat för sig.

16Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag

Merparten av de föreslagna lagändringarna ska träda i kraft den 21 juli 2026. De föreslagna ändringarna om uppsikt och förvar vid överträdelse av boendeskyldighet enligt mottagandelagen ska träda i kraft den 1 oktober 2026. De föreslagna ändringarna om förstärkt uppsikt ska träda i kraft den 1 december 2027 eller den tidigare dag som regeringen bestämmer.

I fråga om ett beslut om uppsikt eller förvar som har meddelats före ikraftträdandet ska upphävda föreskrifter om grunder för uppsikt och

139

Prop. 2025/26:265	förvar, ny prövning, och beslutande myndigheter fortfarande gälla fram
	till dess att beslutet prövas på nytt.
	Migrationsverket ska pröva ett beslut om externplacering med stöd
	av vissa upphävda föreskrifter på nytt senast en månad efter ikraft-
	trädandet.
	Vid tillämpningen av de föreslagna tidsgränserna för förvar inför
	avlägsnande ska den tid som en utlänning som fyllt 18 år har hållits i
	förvar, med stöd av grunden att det är sannolikt att han eller hon
	kommer att avvisas eller utvisas (sannolikhetsförvar) eller grunden att
	det är fråga om att förbereda eller genomföra verkställigheten av ett
	beslut om avvisning eller utvisning (verkställighetsförvar), räknas in i
	förvarstidens längd om det är fråga om samma verkställighetsärende.
	Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla vid överklagande av beslut
	som har meddelats före ikraftträdandet.

	Utredningens förslag
	Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens.
	Utredningen föreslår att upphävda bestämmelser om grunder för uppsikt
	och förvar, ny prövning och beslutande myndigheter ska gälla om ett
	beslut om uppsikt eller förvar har verkställts – inte meddelats – före ikraft-
	trädandet till dess att beslutet ska prövas på nytt. Utredningen föreslår
	vidare inte någon övergångsbestämmelse om när beslut om externplace-
	ring med stöd av upphävda bestämmelser ska prövas på nytt.
	Remissinstanserna
	Förvaltningsrätten i Luleå och Förvaltningsrätten i Stockholm anser att
	det finns behov av sådana övergångsbestämmelser som utredningen före-
	slår. Övriga remissinstanser yttrar sig inte särskilt i denna del.
	Promemorians förslag
	I promemorian föreslås att de lagändringar som bygger på utredningens
	förslag ska träda i kraft samtidigt som rättsakterna i migrations- och
	asylpakten, dvs. den 12 juni 2026.
	Remissinstanserna
	Förvaltningsrätten i Malmö och Förvaltningsrätten i Stockholm är
	positiva till promemorians förslag.
	Skälen för regeringens förslag
	Ikraftträdande
	De föreslagna lagändringarna är angelägna och bör träda i kraft så snart
	som möjligt. Merparten av lagändringarna bör därför träda i kraft den
	21 juli 2026. För vissa av de föreslagna lagändringarna är ett senare ikraft-
	trädande nödvändigt.
	Till att börja med bör de föreslagna ändringarna om uppsikt och förvar
	vid överträdelse av boendeskyldighet enligt mottagandelagen träda i kraft
140	den 1 oktober 2026 när mottagandelagen ska träda i kraft.

När det gäller lagändringarna om förstärkt uppsikt förutsätter de att Polismyndigheten, som föreslås ansvara för verkställigheten av beslut om förstärkt uppsikt, vidtar en rad förberedande åtgärder. Polismyndigheten har framfört att den exempelvis behöver anställa personal, anpassa it- system, ordna med nya lokaler och genomföra utbildningsinsatser innan den kan hantera sin nya uppgift. Enligt Polismyndigheten hinner den under inga omständigheter vidta nödvändiga åtgärder till den 21 juli 2026 eller till den 1 oktober 2026, då anpassningarna till den nya mottagandelagen bör träda i kraft. Regeringen bedömer att Polismyndigheten kommer att ha faktisk möjlighet att hantera sin uppgift som verkställande myndighet i vart fall den 1 december 2027. Regeringen bör dock kunna besluta om ett tidigare ikraftträdande om förutsättningarna finns för detta, eftersom det är viktigt att förstärkt uppsikt kan användas så snart som möjligt.

Övergångsbestämmelser

Regeringen föreslår bl.a. ändringar av grunderna för uppsikt och förvar, när ett beslut om uppsikt eller förvar ska prövas på nytt och av beslutande myndigheter. Det behöver klargöras vilka sådana bestämmelser som ska gälla för uppsikt och förvar som pågår vid ikraftträdandet. Det är lämpligt att hittillsvarande bestämmelser fortsätter att gälla för beslut om uppsikt eller förvar som har meddelats före ikraftträdandet fram till dess att en ny prövning sker, vilket bör komma till uttryck i en övergångsbestämmelse. Motsatsvis bör den första nya prövningen av uppsikts- och förvarsbeslut efter ikraftträdandet ske enligt de nya bestämmelserna. Om en migrations- domstol eller Migrationsöverdomstolen är handläggande myndighet vid den tidpunkten behöver den och den aktuella beslutande myndigheten – Migrationsverket, Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen – samarbeta så att ärendet på ett smidigt sätt kan lämnas över för den nya prövningen. Det kan antas röra sig om ett relativt begränsat antal mål i domstol där detta blir aktuellt. Huvudsakligen bör det röra sig om mål om uppehållstillstånd där utlänningen har tagits i sannolikhetsförvar.

Föreslagna bestämmelser om placering av förvarstagna och hur en utlänning som hålls i förvar ska behandlas bör tillämpas redan från ikraft- trädandet. Någon övergångsbestämmelse för att åstadkomma detta behövs inte. Förslaget i avsnitt 11.6, om att vissa placeringsbeslut ska prövas på nytt, omfattar dock inte beslut om externplacering enligt hittillsvarande 10 kap. 20 § UtlL. Kravet på ny prövning omfattar endast placeringsbeslut enligt vissa av de nya bestämmelser som föreslås. Bland annat för att förslaget om möjlighet till placering på säkerhetsavdelning ska få snabbt genomslag bör beslut om externplacering med stöd av hittillsvarande 10 kap. 20 § UtlL, med undantag för beslut om externplacering av transporttekniska eller synnerliga skäl, prövas på nytt enligt den föreslagna bestämmelsen om ny prövning av placeringsbeslut. Detta behöver komma till uttryck i en övergångsbestämmelse. Den nya prövningen bör ske senast en månad efter ikraftträdandet.

Enligt förslaget i avsnitt 7.5 ska hittillsvarande s.k. sannolikhetsförvar och verkställighetsförvar ersättas med en möjlighet att ta en utlänning i förvar inför avlägsnande. Regleringen träffar bl.a. tredjelandsmedborgare som ska avlägsnas till stater utanför EES-området och som omfattas av återvändandedirektivet. Det behöver säkerställas att återvändande-

Prop. 2025/26:265

141

Prop. 2025/26:265 direktivets tidsgränser inte överskrids, men endast när det gäller ut- länningar som har fyllt 18 år. När det gäller barn finns det ingen sådan risk. Den tid som en utlänning som fyllt 18 år har hållits i sannolikhetsförvar eller verkställighetsförvar före ikraftträdandet bör därför räknas in i förvarstidens längd vid beräkningen av den längsta tid som en utlänning får hållas i förvar inför avlägsnande, under förutsättning att det är fråga om samma verkställighetsärende. Detta behöver komma till uttryck i en över- gångsbestämmelse. Vid bedömningen av vad som är samma verkställig- hetsärende kan ledning hämtas från EU-domstolens praxis. Enligt domstolen ska den tid som en utlänning varit förvarstagen räknas samman så länge det är frågan om att verkställa samma avlägsnandebeslut (jfr EU- domstolens dom den 5 mars 2026, Aroja, C-150/24, EU:C:2026:148).

En annan fråga är vad som ska gälla vid överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. Huvudregeln inom förvaltningsrätten är att den lag som gäller vid tidpunkten för prövningen ska tillämpas om inget annat föreskrivs. En domstol som efter ikraftträdandet ska pröva ett över- klagat beslut om uppsikt eller förvar som meddelats före ikraftträdandet ska alltså enligt huvudregeln tillämpa de föreslagna bestämmelserna. En sådan ordning skulle kunna vara negativ för den utlänning det gäller, eftersom förslagen i denna proposition i vissa avseenden innebär att kraven för att besluta om uppsikt och förvar sänks. De bestämmelser som gällde när åtgärden beslutades bör därför i stället fortfarande gälla när över- klagandet prövas.

I övrigt finns det inte något behov av övergångsbestämmelser.

	17	Konsekvenser av förslagen

	Regeringens bedömning
	Förslagen innebär att utlänningar, både vuxna och barn, kan ställas
	under uppsikt och tas i förvar i fler fall och under längre tid än i dag,
	med ökad risk för intrång i den personliga integriteten och rörelse-
	friheten som följd. Samtidigt leder förslagen till en ökad rättssäkerhet
	och bättre förutsättningar att säkerställa en ordnad och effektiv migrat-
	ionsprocess.
	Sammantaget ger förslagen uttryck för en rimlig avvägning mellan
	behovet av en ordnad och effektiv migrationsprocess och enskildas rätt
	till skydd för sin personliga integritet och rörelsefrihet. Förslagen är
	förenliga med skyddet för den personliga integriteten, rörelsefriheten
	och barns rättigheter enligt regeringsformen, Europakonventionen och
	barnkonventionen.
	Förslagen medför ökade kostnader för Migrationsverket, migrations-
	domstolarna och Migrationsöverdomstolen vilka är finansierade genom
	tillskott i budgetpropositionen för 2026. De begränsade kostnader som
	förslagen ger upphov till för Polismyndigheten och Säkerhetspolisen
	ryms inom befintliga ekonomiska ramar. För andra myndigheter,
	liksom för kommuner, regioner, företag och andra enskilda, innebär
142	förslagen inte några ökade kostnader.

Utredningens bedömning	Prop. 2025/26:265
Utredningens bedömning stämmer i huvudsak överens med regeringens.
Utredningen bedömer dock att Polismyndighetens ökade kostnader inte
ryms inom myndighetens befintliga ekonomiska ramar.
Remissinstanserna
Förvaltningsrätten i Göteborg och Förvaltningsrätten i Luleå anser att
förslagen kommer att underlätta rättstillämpningen på området, bl.a.
genom att överensstämmelsen med EU-rätten ökar och att reglerna om
vilken myndighet som ansvarar för frågor om uppsikt eller förvar förtyd-
ligas.
Bland annat Myndigheten för delaktighet, Sveriges kristna råd och
Svenska Röda Korset efterfrågar en mer omfattande konsekvensanalys,
särskilt vad gäller barn och andra sårbara grupper. Flera remissinstanser,
som Asylrättscentrum, Barnombudsmannen, Rädda barnen och Sveriges
advokatsamfund, anser att förslagen om grunder för förvar av barn strider
mot barnkonventionen. Vissa av dem påpekar att FN:s barnrättskommitté
uttalat att frihetsberövande av barn på migrationsrättslig grund inte är
förenligt med barnkonventionen och har uppmanat Sverige att upphöra
med detta. Ett antal remissinstanser, som Barnombudsmannen, Civil
Rights Defenders, Svenska Röda Korset och Sveriges advokatsamfund,
menar att förslaget om utökade tidsgränser för förvar av barn strider mot
barnkonventionen.
Ett par remissinstanser, som Migrationsverket, påpekar på olika sätt
vikten av att de tillförs medel som står i proportion till deras ökade
kostnader. Polismyndigheten anser inte att myndighetens kostnader för
förstärkt uppsikt ryms inom befintliga ekonomiska ramar. Region
Stockholm och Region Sörmland anser att förslagen innebär en ökad
belastning och ökade kostnader för regionernas hälso- och sjukvård.
Promemorians bedömning
Promemorians bedömning stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna
Ett par remissinstanser, bl.a. Myndigheten för ungdoms- och civilsam-
hällesfrågor och Svenska Röda Korset, framhåller risker med förvar av
barn. Som exempel framhåller Myndigheten för ungdoms- och civilsam-
hällesfrågor att förvar av barn innebär en påtaglig risk för negativ påverkan
på barns psykiska och fysiska hälsa. Bland annat Diskrimineringsombuds-
mannen och UNHCR:s kontor för de nordiska och baltiska länderna
ifrågasätter om förslaget om förvar av barn som ett led i ett gränsförfarande
är förenligt med barnkonventionen.
Ett par remissinstanser, som Förvaltningsrätten i Göteborg och Förvalt-
ningsrätten i Luleå, påpekar på olika sätt vikten av att de tillförs medel
som står i proportion till deras ökade kostnader.
	143

Prop. 2025/26:265

144

Skälen för regeringens bedömning

Konsekvenser för migrationsprocessen och enskilda

En ordnad och effektiv migrationsprocess förutsätter bl.a. att det alltid finns en yttersta möjlighet att avlägsna den som inte har rätt att vistas i landet. Förslagen i den här propositionen innebär i stort att utlänningar kan ställas under uppsikt och tas i förvar i fler fall och under längre tid än i dag. På så sätt säkerställs nämnda yttersta möjlighet i högre grad. Förslagen innebär följaktligen bättre förutsättningar för en ordnad och effektiv migrationsprocess.

Förslagen innebär samtidigt att risken för inskränkningar i enskildas fri- och rättigheter, främst skyddet för den personliga integriteten och rörelse- friheten, ökar. Skyddet mot godtyckliga ingrepp i enskildas privat- och familjeliv kommer till uttryck i bl.a. artikel 8 i Europakonventionen och artikel 7 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Skyddet mot frihetsberövanden kommer till uttryck i bl.a. 2 kap. 8 § regeringsformen. Enligt första meningen i den paragrafen är var och en gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövanden. Ett liknande skydd mot frihetsberövanden finns i artikel 5 i Europakonventionen. Vidare gäller enligt artikel 2.1 i det fjärde tilläggsprotokollet till Europakonvent- ionen att var och en som befinner sig lagligt på en stats territorium har rätt att röra sig fritt där och själv välja sin bostadsort.

För andra än svenska medborgare får, enligt 2 kap. 25 § regerings- formen, särskilda begränsningar i skyddet mot frihetsberövanden göras genom lag. Enligt artikel 5.1 f i Europakonventionen får vidare en enskild frihetsberövas enligt lag för att förhindra att han obehörigen reser in i landet eller som ett led i ett förfarande som rör hans utvisning eller utläm- ning. Av Europadomstolens praxis framgår att lagen måste ha en viss kvalitet och vara förenlig med rättsstatsprincipen. Som exempel behöver förutsättningarna för frihetsberövandet vara klart definierade i den nationella rätten och tillämpningen förutsebar.

För sådana inskränkningar i skyddet för den personliga integriteten och rörelsefriheten som förslagen innebär krävs, enligt artikel 8 i Europa- konventionen och artikel 2.1 i det fjärde tilläggsprotokollet till den kon- ventionen, bl.a. att inskränkningen görs i syfte att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och att inskränkningen inte sträcker sig längre än vad som är nödvändigt för att uppnå dess syften. Dessutom måste regleringen utformas på ett väl avvägt och rättssäkert sätt.

Det övergripande syftet med förslagen är att i större utsträckning säker- ställa en ordnad och effektiv migrationsprocess, vilka är ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Vid bedömningen om förslagen går längre än vad som är nödvändigt bör det bl.a. beaktas att förslagen i flera avseenden innebär positiva konsekvenser för enskilda och minskar risken för omotiverade frihetsinskränkningar.

Som exempel bör förslaget om att det ska införas fler former av uppsikt innebära att uppsikt, som är en mindre ingripande åtgärd än förvar, kan beslutas i fall som det i dag inte är möjligt med hänsyn till en för hög av- vikanderisk. Förvar kommer alltså att kunna undvikas i större utsträckning än i dag.

Vidare bör förslaget om att vissa utlänningar ska kunna placeras på säkerhetsavdelning kraftigt minska behovet av att externplacera förvars-

tagna, i häkte, kriminalvårdsanstalt eller polisarrest, och följaktligen minska risken för sådana omotiverade frihetsinskränkningar som en externplacering kan innebära.

Dessutom innebär vissa förslag att rättssäkerheten stärks. Som exempel medför förslagen om förutsättningar för uppsikt och förvar att det blir tydligare när en utlänning får ställas under uppsikt eller tas i förvar. Det bör, i likhet med vad Förvaltningsrätten i Göteborg och Förvaltnings- rätten i Luleå framför, öka förutsebarheten för enskilda och underlätta handläggningen av ärenden och mål om uppsikt och förvar. Ett annat exempel är förslaget om att det ska införas krav på ny prövning av förvars- beslut i fler fall, vilket bör motverka risken för att enskilda hålls i förvar under en omotiverat lång tid. Ett ytterligare exempel är förslagen om att utlänningar som är ställda under uppsikt eller tagna i förvar ska ha rätt till offentligt biträde i fler fall.

Sammantaget bedömer regeringen att förslagen ger uttryck för en rimlig avvägning mellan behovet av en ordnad och effektiv migrationsprocess, och den enskildes rätt till skydd för sitt privatliv och sin rörelsefrihet. Med andra ord anser regeringen att förslagen inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dess syften, och att de är förenliga med skyddet för den personliga integriteten och rörelsefriheten enligt bl.a. Europa- konventionen.

Vissa remissinstanser, såsom Myndigheten för delaktighet, Sveriges kristna råd och Svenska Röda Korset, efterfrågar en mer omfattande konsekvensanalys vad gäller barn. Andra, såsom Asylrättscentrum, Barn- ombudsmannen, Civil Rights Defenders, Diskrimineringsombudsmannen, Rädda barnen, Sveriges advokatsamfund och UNHCR:s kontor för de nordiska och baltiska länderna, anser att förslagen om grunder för förvar av barn eller utökade tidsgränser för förvar av barn riskerar att strida eller strider mot barnkonventionen.

Sedan januari 2020 gäller barnkonventionen som lag i Sverige. All lag- stiftning som rör barn ska utformas i överensstämmelse med konvent- ionen. Barnkonventionen ska ses som en helhet och rättigheterna är ömse- sidigt förstärkande och ska tolkas i relation till varandra. Såvitt gäller förvar är flera artiklar i konventionen av särskild betydelse. Enligt artikel 3 ska vid alla åtgärder som rör barn i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. Vid en bedömning av barnets bästa ska barnets åsikter beaktas utifrån ålder och mognad. Av artikel 16 framgår att ett barn har rätt till lagens skydd mot godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv. Vidare ska en konventionsstat enligt artikel 37 b säkerställa att inget barn olagligt eller godtyckligt frihetsberövas. Frihets- berövande av ett barn får enligt artikeln ske endast i enlighet med lag och som en sista utväg och för kortast lämpliga tid.

Förslagen i propositionen har i stort samma konsekvenser för barn som för vuxna. De innebär alltså bl.a. att barn kan ställas under uppsikt och tas i förvar i fler fall och under längre tid än i dag. Som flera remissinstanser påpekar, däribland Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och Svenska Röda Korset, medför barns särskilda sårbarheter dock att uppsikt och förvar kan påverka barn mer än vuxna. Det har beaktats vid utformningen av förslagen, liksom barns särskilda rättigheter. Förslagen innebär följaktligen att det alltjämt ställs höga krav för uppsikt och förvar av barn. Den föreslagna regleringen ger också fortsatt uttryck för att förvar

Prop. 2025/26:265

145

Prop. 2025/26:265 av barn ska ske med stor restriktivitet och i regel undvikas. Härtill kommer att ett beslut om förvar som gäller ett barn – liksom i dag – ska fattas med särskild omsorg. Åtgärden ska vara förenlig med de rättigheter som barn har enligt barnkonventionen. Det betyder bl.a. att de hänsyn som enligt barnkonventionen ska tas till barnets bästa ska beaktas vid avvägningen mot det behov som finns av åtgärden. Bland annat barnets ålder och mognad ska vara vägledande för hur dessa hänsyn vägs mot behovet. Tillsammans med förslaget om att det ska införas nya former av uppsikt, bör förvar av ett barn och dess familjemedlemmar även framöver kunna undvikas i de allra flesta fall.

146

Regeringen anser mot denna bakgrund inte att det finns anledning att göra någon annan bedömning avseende barn än vuxna, utan förslagen ger enligt regeringen uttryck för en rimlig avvägning mellan dess syften och barnets rätt till skydd. Med hänsyn till det anser regeringen också att förslagen inte är oförenliga med barnkonventionen.

Regeringen bedömer att förslagen i propositionen inte medför några konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män.

Ekonomiska konsekvenser

Förslagen medför ökade kostnader för Migrationsverket. Till följd av förslagen om att utlänningar ska kunna hållas i förvar under längre tid och att Migrationsverkets personal i vissa fall ska kunna belägga en utlänning med fängsel, kommer Migrationsverket ha ökade kostnader för bl.a. nya prövningar av förvarsbeslut och utbildningsinsatser. Vidare förutsätter förslaget om att vissa utlänningar ska kunna placeras på säkerhets- avdelning att det inrättas sådana avdelningar på Migrationsverkets förvar. Genom budgetpropositionen för 2026 utökades därför Migrationsverkets anslag med 28 miljoner kronor för 2026. Enligt budgetpropositionen beräknas vidare anslaget öka med 9 miljoner kronor per år från och med 2027 med anledning av förslagen (prop. 2025/26:1 Utgiftsområde 8 s. 27 och 28). Regeringen bedömer därmed att de ökade kostnader som föranleds av förslagen är finansierade inom Migrationsverkets befintliga ekonomiska ramar.

Förslagen medför även att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen kan få något ökade kostnader. När det gäller Polismyndigheten handlar det främst om kostnader med anledning av förslaget om att myndigheten ska vara ansvarig för verkställigheten av beslut om förstärkt uppsikt. Samtidigt bör förslaget om att vissa utlänningar ska kunna placeras på säkerhets- avdelning innebära att färre behöver externplaceras i bl.a. polisarrest. Regeringen anser därför sammantaget, till skillnad från Polismyndigheten, att förslagen endast bör medföra mindre kostnadsökningar för Polis- myndigheten och Säkerhetspolisen. Kostnaderna ryms därmed inom myndigheternas befintliga ekonomiska ramar. Det är dock viktigt att noga följa kostnadsutvecklingen.

Förslagen medför även ett ökat antal mål om överklagade beslut om förvar och följaktligen kostnader för migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen. Migrationsdomstolarnas anslag har därför utökats med 1 miljon kronor för 2026, och från och med 2027 beräknas anslaget öka med 3 miljoner kronor per år (prop. 2025/26:1 Utgiftsområde 8 s. 32 och 33). Regeringen bedömer därmed att de ökade kostnader som

föranleds av förslagen är finansierade inom migrationsdomstolarnas Prop. 2025/26:265 befintliga ekonomiska ramar.

Förslaget om underrättelseskyldighet i vissa fall för socialnämnd, chefs- överläkare och smittskyddsläkare vid beslut om uppsikt eller förvar innefattar åliggande för kommunerna och regionerna. Den kommunala finansieringsprincipen aktualiseras när nya uppgifter som innebär ökade kostnader läggs på kommunsektorn. Regeringen bedömer att föreslagna underrättelseskyldigheter inte har någon påverkan på kommunernas kostnader, med följd att förslaget inte föranleder någon ekonomisk reglering.

För andra myndigheter och för företag och andra enskilda bedöms för- slagen inte medföra några kostnader. Till skillnad från Region Stockholm och Region Sörmland bedömer regeringen att förslagen inte heller ger upphov till ökade kostnader för regionerna.

18Författningskommentar

18.1Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

Kapitel 10 och 10 a ersätter hittillsvarande 10 kap. De nya kapitlen har en annan struktur och ett modernare språk än det hittillsvarande.

Flera paragrafer i de nya kapitlen överensstämmer i sak med de hittills- varande bestämmelserna. I dessa fall är författningskommentaren ut- formad så att det anges vilken paragraf i det hittillsvarande kapitlet som den aktuella paragrafen motsvarar. Dessutom anges hänvisningar till tidigare lagförarbeten i den mån de fortfarande är relevanta för rätts- tillämpningen.

I de fall en paragraf överensstämmer i huvudsak eller delvis med en paragraf i det hittillsvarande kapitlet anges också hänvisningar till tidigare lagförarbeten. Vidare kommenteras de sakliga skillnaderna. Språkliga eller redaktionella skillnader kommenteras däremot inte.

1 kap.

1 § I denna lag finns föreskrifter om

–lagens innehåll, vissa definitioner och allmänna bestämmelser (1 kap.),

–villkor för att en utlänning ska få resa in i samt vistas och arbeta i Sverige samt bestämmelser om främlingspass och resedokument (2 kap.),

–visering (3 kap.),

–uppehållsrätt (3 a kap.),

–uppehållsstatus, uppehållsrätt och bevis för gränsarbete som kompletterar bestämmelserna i utträdesavtalet mellan Förenade kungariket och EU (3 b kap.),

–internationellt skydd (4 kap.),

–uppehållstillstånd (5 kap.),

–ställning som varaktigt bosatt i Sverige (5 a kap.),

–uppehållstillstånd för forskning, studier inom högre utbildning, viss praktik, visst volontärarbete och au pair-arbete (5 b kap.),

–arbetstillstånd (6 kap.),

147

Prop. 2025/26:265	– EU-blåkort (6 a kap.),
	– tillstånd för företagsintern förflyttning, ICT (6 b kap.),
	– tillstånd för säsongsarbete (6 c kap.),
	– återkallelse av tillstånd (7 kap.),
	– avvisning och utvisning (8 kap.),
	– utvisning på grund av brott (8 a kap.),
	– kontroll- och tvångsåtgärder (9 kap.),
	– anmälningsskyldighet och områdesbegränsning för vissa utlänningar
	(9 a kap.),
	– uppsikt och förvar (10 kap.),
	– verkställighet av beslut om uppsikt och förvar (10 a kap.),
	– hur en utlänning som hålls i förvar ska behandlas (11 kap.),
	– verkställighet av beslut om avvisning och utvisning (12 kap.),
	– handläggningen av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna m.m. (13 kap.),
	– överklagande av förvaltningsmyndighets beslut (14 kap.),
	– nöjdförklaring (15 kap.),
	– migrationsdomstolar och Migrationsöverdomstolen (16 kap.),
	– skyldighet att lämna uppgifter (17 kap.),
	– offentligt biträde (18 kap.),
	– kostnadsansvar (19 kap.),
	– bestämmelser om straff m.m. (20 kap.),
	– tillfälligt skydd (21 kap.),
	– tribunalvittnen (22 kap.), och
	– särskilda bemyndiganden (23 kap.).
	I paragrafen finns en innehållsförteckning över lagens kapitel. Över-
	vägandena finns i avsnitt 5.
	Ändringarna är en följd av att hittillsvarande 10 kap., om förvar och
	uppsikt avseende utlänningar, ersätts av två nya kapitel om uppsikt och
	förvar (10 kap.) samt om verkställighet av beslut om uppsikt och förvar
	(10 a kap.).
	9 kap.
	11 § En utlänning är skyldig att stanna kvar för utredning i samband med in- eller
	utresekontroll enligt kodexen om Schengengränserna eller i samband med kallelse,
	medtagande eller hämtning enligt 9 §, dock inte längre än nödvändigt och inte i
	något fall längre än sex timmar. Detta gäller inte om ett beslut har meddelats om
	förvar enligt 10 kap.
	En polisman får hålla kvar en utlänning som vägrar att stanna kvar för utredning.
	Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet för en utlänning att
	stanna kvar för utredning i samband med in- eller utresekontroll. Över-
	vägandena finns i avsnitt 5.
	Ändringen i första stycket är en följd av att det införs nya grunder för
	förvar i 10 kap.
	10 kap. Uppsikt och förvar
	Vad uppsikt får innebära

1 § Uppsikt innebär att en utlänning är skyldig att

1.anmäla sig på vissa tider hos Polismyndigheten eller Migrationsverket på viss

ort,

2.lämna ifrån sig sitt pass eller annan identitetshandling,

148

3.bo på en viss plats, eller

4.vistas inom ett visst område.

Paragrafen, som utformas enligt Lagrådets förslag, innehåller bestämmel- ser om vad uppsikt får innebära för skyldigheter för en utlänning. Över- vägandena finns i avsnitt 6.2.

Punkterna 1 och 2 motsvarar hittillsvarande 8 § första och tredje meningarna (prop. 1988/89:86 s. 177–179 och prop. 2004/05:170 s. 293).

Enligt punkt 3 får uppsikt innebära att utlänningen är skyldig att bo på en viss plats (boendeskyldighet). Platsen kan t.ex. vara en lägenhet, ett hus eller ett av Migrationsverkets boenden. Boendeskyldighet innebär som utgångspunkt att utlänningen ska vistas på angiven plats under en samman- hängande vilotid varje dygn. Utlänningen kan dock vara borta något eller några dygn och fortfarande anses uppfylla boendeskyldigheten (jfr prop. 2024/25:49 s. 32, 82 och 83).

Av punkt 4 framgår att uppsikt kan innebära en skyldighet att vistas inom ett visst område (vistelseskyldighet). Området ska bestämmas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet, med hänsyn till vad som krävs för att utöva tillräcklig kontroll över utlänningen. Samtidigt ska det beaktas att vistelseskyldigheten inte får utgöra ett frihetsberövande. Området måste därför vara tillräckligt stort för att utlänningen ska kunna upprätt- hålla sociala kontakter. Utlänningen måste vidare ha möjlighet att ta sig till och från en eventuell arbetsplats och ha tillgång till nödvändig offentlig infrastruktur, t.ex. sjukhus och andra vårdinrättningar. Ett område bestående av en kommun eller ett län kan normalt sett tillgodose dessa intressen. I kommuner med större städer kan en eller flera stadsdelar vara ett tillräckligt stort område. I vissa fall kan dock en vistelseskyldighet behöva omfatta flera kommuner, eller ett län och en eller flera angränsande kommuner, t.ex. när utlänningen bor i en kommun men arbetar eller har vårdnaden om ett barn som bor i en annan kommun.

Skyldigheterna som anges i paragrafen får förenas. En utlänning kan alltså exempelvis åläggas både en skyldighet att anmäla sig till en myndig- het på vissa tider och en vistelseskyldighet. I ett sådant fall måste beslutet utformas så att skyldigheterna inte kommer i konflikt med varandra. Till exempel måste en anmälningsskyldighet kunna fullgöras inom det område som en vistelseskyldighet omfattar.

Vid såväl beslut om att ställa en utlänning under uppsikt som vid val av uppsiktsform gäller kraven på nödvändighet och proportionalitet, vilka kommer till uttryck i 1 kap. 8 §. Vid valet av uppsiktsform innefattar prövningen av nödvändigheten en bedömning av vilken eller vilka av de olika uppsiktsformerna som krävs i det enskilda fallet. Om exempelvis anmälningsskyldighet bedöms tillräcklig, ska den uppsiktsformen användas i stället för uppsiktsformer som innefattar större frihets- inskränkningar, såsom boendeskyldighet.

Vid bedömningen av om en uppsiktsform är proportionerlig ska hänsyn tas till hur den påverkar utlänningen utifrån hans eller hennes personliga förhållanden såsom ålder, kön, levnadsförhållanden och eventuella funktionsnedsättningar. Det innebär exempelvis att uppsikt som innebär en omfattande anmälningsskyldighet inte ska beslutas om utlänningen på grund av funktionsnedsättning har stora svårigheter att ta sig till en myndighet för anmälan. När det gäller uppsikt av ett barn ska barnets bästa

Prop. 2025/26:265

149

Prop. 2025/26:265 och övriga rättigheter enligt Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) beaktas vid avvägningen mot det behov av uppsikt som finns. Uppsikten bör utformas på ett sätt som innebär att eventuella ingrepp i barnets rättigheter begränsas till vad som är strikt nödvändigt.

Valet mellan uppsikt och förvar

2 § En utlänning får tas i förvar endast om syftet med åtgärden inte kan uppnås genom att utlänningen ställs under uppsikt.

I paragrafen anges en utgångspunkt för valet mellan att ställa en utlänning under uppsikt eller att ta henne eller honom i förvar. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

Paragrafen anger den grundläggande utgångspunkten att en utlänning får tas i förvar endast om syftet med åtgärden inte kan uppnås genom att utlänningen ställs under uppsikt. När det finns grund för uppsikt eller förvar ska den behöriga myndigheten alltså i varje enskilt fall bedöma om förvar är nödvändigt eller om det ändamål som ska tillgodoses kan uppnås genom sådana mindre ingripande åtgärder som kan användas inom ramen för uppsikt. Vad uppsikt kan innebära framgår av 1 §.

Vid valet av åtgärd ska även en proportionalitetsbedömning göras i enlighet med 1 kap. 8 § andra stycket. Om syftet med åtgärden, exempel- vis att ett beslut om avvisning eller utvisning ska kunna verkställas, inte står i rimlig proportion till det frihetsberövande som ett förvarstagande innebär för den enskilde, ska uppsikt väljas om det i sig är en proportion- erlig åtgärd.

Uppsikt över och förvar av en utlänning som är sökande av internationellt skydd

3 § En utlänning som har fyllt 18 år får ställas under uppsikt eller tas i förvar under den tid som utlänningen har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd

1.om det är nödvändigt för att bestämma eller bekräfta utlänningens identitet eller nationalitet,

2.om det är nödvändigt för att utreda de omständigheter som ansökan om internationellt skydd grundas på,

3.om det är nödvändigt som ett led i ett gränsförfarande enligt artikel 43 i asylprocedurförordningen för att avgöra om utlänningen har rätt att resa in i Sverige,

5.om det är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten eller för att upprätthålla allmän ordning, eller

6.i enlighet med artikel 44 i asyl- och migrationshanteringsförordningen. Första stycket 1, 2, 4 och 5 gäller även en medborgare i en annan EU-stat som

har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av flyktingförklaring enligt 5 kap. 1 b § första stycket.

I fråga om en utlänning som av allmän domstol har utvisats på grund av brott gäller 5 § i stället för denna paragraf.

150

I paragrafen anges grunderna för uppsikt och förvar av utlänningar som har fyllt 18 år och är sökande av internationellt skydd eller flykting- förklaring. Paragrafen genomför delvis artikel 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1346 av den 14 maj 2024 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (det nya omarbetade mottagandedirektivet). Övervägandena finns i avsnitt 7.3.

I paragrafen finns en uppräkning av de grunder på vilka en utlänning som har fyllt 18 år får ställas under uppsikt eller tas i förvar under den tid som han eller hon har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd. Samma regler gäller sökande av internationellt skydd som ska genomgå screening enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1356 av den 14 maj 2024 om införande av screening av tredjelandsmedborgare vid de yttre gränserna och om ändring av förordningarna (EG) nr 767/2008, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240 och (EU) 2019/817.

En utlänning anses söka internationellt skydd från det att han eller hon uttrycker en önskan inför en behörig myndighet om att få internationellt skydd. Sökandens rätt att stanna kvar under det administrativa förfarandet regleras av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1348 av den 14 maj 2024 om upprättande av ett gemensamt förfarande för inter- nationellt skydd i unionen och om upphävande av direktiv 2013/32/EU (asylprocedurförordningen). Enligt artikel 10 i förordningen har sökande, med vissa undantag, rätt att stanna kvar till dess att den behöriga myndig- heten har fattat beslut med anledning av ansökan. Av artikeln framgår även att vissa undantag från rätten att stanna kvar under det administrativa förfarandet kan införas i svensk rätt. När rätten till vistelse som sökande av internationellt skydd har upphört kan utlänningen ställas under uppsikt eller tas i förvar under de förutsättningar som anges i 5 §.

Vid bedömningen av om det finns grund för uppsikt eller förvar enligt första stycket 1 ska det beaktas om det finns en risk för att utlänningen avviker. Därutöver ska det beaktas bl.a. om utlänningen saknar handlingar eller har falska handlingar utan att lämna någon rimlig förklaring till varför så är fallet. Hänsyn ska även tas till i vilken utsträckning utlänningen med- verkar i identifieringsprocessen.

Vid bedömningen av om det finns grund för uppsikt eller förvar enligt första stycket 2 ska det beaktas om det finns en risk för att utlänningen avviker. Därutöver behöver det beaktas om det finns andra sätt att utreda de omständigheter som ansökan om internationellt skydd grundas på än att ställa utlänningen under uppsikt eller ta honom eller henne i förvar. Om uppgifterna med rimliga ansträngningar kan inhämtas på annat sätt ska uppsikt eller förvar inte användas.

Asylprocedurförordningen som nämns i första stycket 3 definieras i

1kap. 3 c § enligt förslag i propositionen Utmönstring av permanent uppe- hållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt (prop. 2025/26:262). Även andra punkter i första stycket kan aktualiseras inom ramen för ett gränsförfarande, såsom punkterna 1 och 5.

När syftet med ansökan om skydd prövas enligt första stycket 4 ska ut- länningens beteende före och i samband med ansökan beaktas. Det är då av betydelse bl.a. vilka uppgifter utlänningen själv lämnar om sin vistelse och anledningen till ansökan om internationellt skydd. Hänsyn kan också tas till om utlänningen vistats i Sverige under lång tid utan att legalisera

Prop. 2025/26:265

151

Prop. 2025/26:265 sin vistelse. Om så är fallet kan det tala för att syftet med ansökan om internationellt skydd är att försena eller hindra verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning.

Grund för uppsikt eller förvar enligt första stycket 5 för att upprätthålla allmän ordning kan föreligga när en utlänning är misstänkt eller dömd för brott. Om uppsikt eller förvar är motiverat i ett sådant fall beror bl.a. på gärningens art och svårhetsgrad samt den tid som förflutit sedan gärningen begicks (jfr rättsfallen MIG 2021:20 och MIG 2024:9). Uppsikt eller för- var kan vara nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten om en utlännings ärende uppfyller kraven för att handläggas som ett säkerhets- ärende enligt 1 kap. 7 §.

Asyl- och migrationshanteringsförordningen som nämns i första stycket 6 definieras i 1 kap. 3 c § enligt förslag i propositionen Utmönst- ring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt. Grund för uppsikt framgår av artikel 44.2 i förordningen (jfr rättsfallet MIG 2018:23).

Av andra stycket framgår att vissa av grunderna för uppsikt och förvar i första stycket gäller även medborgare i en annan EU-medlemsstat som har fyllt 18 år och har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av flyktingförklaring enligt 5 kap. 1 b § första stycket.

Av tredje stycket framgår att grunderna för uppsikt och förvar i para- grafen inte gäller en utlänning som har utvisats på grund av brott, även om han eller hon har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av inter- nationellt skydd. För en sådan utlänning gäller i stället 5 §.

4 § Ett barn får ställas under uppsikt eller tas i förvar under den tid som barnet har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd

1.om det är nödvändigt som ett led i ett gränsförfarande enligt artikel 43 i asylprocedurförordningen för att avgöra om barnet har rätt att resa in i Sverige,

3.om det är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten eller för att upprätthålla allmän ordning, eller

4.i enlighet med artikel 44 i asyl- och migrationshanteringsförordningen. Första stycket 2 och 3 gäller även ett barn som är medborgare i en annan EU-

stat och som har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av flyktingförklaring enligt 5 kap. 1 b § första stycket.

I fråga om ett barn som av allmän domstol har utvisats på grund av brott gäller

6 § i stället för denna paragraf.

	I paragrafen anges grunderna för uppsikt och förvar av barn som är
	sökande av internationellt skydd eller flyktingförklaring. Paragrafen
	genomför delvis artikel 10 i det nya omarbetade mottagandedirektivet.
	Övervägandena finns i avsnitt 7.4.
	Grunderna för uppsikt och förvar av barn i första stycket motsvarar
	grunderna för uppsikt och förvar i 3 § första stycket 3–6, se kommentaren
	till den paragrafen. Avseende första stycket 2 kan, utöver det som anges i
	kommentaren till 3 § första stycket 4, föräldrarnas skäl för att ansöka om
	internationellt skydd beaktas vid bedömningen av om syftet med barnets
	ansökan är att försena eller hindra verkställigheten av ett beslut om
152	avvisning eller utvisning. När det gäller uppsikt och förvar av barn får
152

kravet på proportionalitet särskild betydelse. Ju yngre barnet är, desto Prop. 2025/26:265 starkare skäl behövs för att uppsikt eller förvar ska vara proportionerligt.

Även andra sårbarheter än låg ålder ska beaktas, exempelvis sen mognad. Andra och tredje styckena har motsvarande innebörd som 3 § andra och

tredje styckena, se kommentaren till de styckena.

Uppsikt över och förvar av en utlänning som inte är sökande av internationellt skydd

5 § I andra fall än som avses i 3 § får en utlänning som har fyllt 18 år ställas under uppsikt eller tas i förvar

1.om det är nödvändigt för att en utredning av utlänningens identitet eller rätt att resa in i eller stanna i Sverige ska kunna genomföras, eller

I artikel 5 i förordningen om återvändandegränsförfarande finns det ytterligare bestämmelser som ger möjlighet att besluta om uppsikt eller förvar.

I paragrafen regleras grunder för uppsikt och förvar av utlänningar som har fyllt 18 år och som inte omfattas av grunderna för uppsikt och förvar av sökande av internationellt skydd eller flyktingförklaring. Över- vägandena finns i avsnitt 7.5.

Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 1 och 6 §§ (jfr prop. 1975/76:18 s. 165 och 166, prop. 1988/89:86 s. 173–175, 177 och 178, prop. 2004/05:170 s. 292 och 293 och prop. 2011/12:60 s. 91 och 92). Skillnaderna är i stort att paragrafen inte avser utlänningar som har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd och inte har utvisats på grund av brott, jfr 3 §. Vidare ändras grunderna för uppsikt och förvar på det sätt som framgår nedan.

Av första stycket 1 framgår att en utlänning, som har fyllt 18 år och inte är sökande av internationellt skydd, får ställas under uppsikt eller tas i förvar om det är nödvändigt för att en utredning av utlänningens identitet eller rätt att resa in i eller stanna i Sverige ska kunna genomföras. Det motsvarar förutsättningarna för uppsikt och förvar enligt hittillsvarande

1 § andra stycket 1 och 6 § med bl.a. den skillnaden att det i punkten uttryckligen anges att uppsikt eller förvar kan beslutas även för att utreda en utlännings rätt att resa in i Sverige. En annan skillnad i förhållande till hittillsvarande 1 § andra stycket 1 och 6 § är att det, avseende användandet av uppsikt eller förvar för att utreda utlänningens identitet, uttryckligen krävs att åtgärden är nödvändig för att en identitetsutredning ska kunna genomföras. Kravet på nödvändighet innebär att uppsikt eller förvar får beslutas endast om en identitetsutredning annars inte kan genomföras på ett ändamålsenligt sätt. Som exempel kan det vara motiverat med uppsikt eller förvar om utlänningen trots myndigheternas ansträngningar inte har velat medverka till att frågan om hans eller hennes identitet blir utredd. Detsamma gäller om det finns omständigheter som indikerar att ut- länningen undanhåller handlingar eller har lämnat oriktiga uppgifter om sin identitet.

Första stycket 2 reglerar uppsikt och förvar i syfte att verkställa ett

kommande eller verkställbart beslut om avvisning eller utvisning. Det kan

153

Prop. 2025/26:265 även vara fråga om ett beslut som har fattats men som ännu inte är verk- ställbart, t.ex. för att det har överklagats. Punkten motsvarar i huvudsak hittillsvarande 1 § andra stycket 2 och 3 och tredje stycket samt 6 §, med den skillnaden att förutsättningarna för uppsikt och förvar i syfte att verkställa ett kommande avlägsnandebeslut är större än enligt hittills- varande ordning. För det första kan uppsikt eller förvar som utgångspunkt beslutas oavsett på vilken grund som utlänningen kan antas komma att avvisas eller utvisas. Det innebär att uppsikt och förvar är möjligt även för att säkerställa verkställighet av ett kommande beslut om t.ex. utvisning på grund av brott enligt 8 a kap. eller utvisning med hänsyn till allmän ordning och säkerhet enligt 8 kap. 11 § andra stycket. För det andra avses att kravet ”kan antas” ska vara lägre än enligt hittillsvarande ordning, där kravet varit att det skulle vara sannolikt att utlänningen skulle komma att avvisas eller utvisas. Bedömningen av om kravet är uppfyllt får göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Det krävs åtminstone någon konkret omständighet som talar för att utlänningen kommer att avvisas eller utvisas.

Förordningen om återvändandegränsförfarande, som nämns i andra stycket, definieras i 1 kap. 3 c § enligt förslag i propositionen Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt. Grund för uppsikt framgår av artikel 5.1 i förordningen (jfr rättsfallet MIG 2018:23).

Av 3 § tredje stycket framgår att grunderna för uppsikt och förvar i paragrafen även gäller sökande av internationellt skydd som har fyllt 18 år och som har utvisats på grund av brott.

6 § I andra fall än som avses i 4 § får ett barn ställas under uppsikt eller tas i förvar

1.om det är sannolikt att barnet kommer att avvisas av Polismyndigheten eller avvisas med omedelbar verkställighet av Migrationsverket, eller

2.om det är fråga om att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning.

I artikel 5 i förordningen om återvändandegränsförfarande finns det ytterligare bestämmelser som ger möjlighet att besluta om uppsikt eller förvar.

I paragrafen regleras grunder för uppsikt och förvar av barn som inte
omfattas av grunderna för uppsikt och förvar av sökande av internationellt
skydd eller flyktingförklaring. Övervägandena finns i avsnitt 7.6.
Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 2 och 7 §§			(se
prop. 1991/92:138,	bet. 1992/93:SfU03,	rskr. 1992/93:68	och

	prop. 2004/05:170 s. 292). Skillnaderna är i stort att paragrafen inte avser
	barn som har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av inter-
	nationellt skydd och inte har utvisats på grund av brott, jfr 4 §. Vidare
	ändras grunderna för uppsikt och förvar på det sätt som framgår nedan.
	Första stycket 1 motsvarar hittillsvarande 2 § första stycket 1.
	Första stycket 2 motsvarar hittillsvarande 2 § andra stycket 1 med den
	skillnaden att barn som utgångspunkt kan ställas under uppsikt eller tas i
	förvar oavsett på vilken grund som barnet ska avvisas eller utvisas. Det
154	innebär exempelvis att uppsikt eller förvar kan beslutas även i syfte att
154

verkställa ett beslut om utvisning som har fattats av hänsyn till allmän Prop. 2025/26:265 ordning och säkerhet enligt 8 kap. 11 § andra stycket.

I andra stycket anges de ytterligare förutsättningar som ska vara upp- fyllda för att ett barn ska få ställas under uppsikt eller tas i förvar enligt första stycket. Det krävs att det annars, dvs. om barnet inte ställs under uppsikt eller tas i förvar, finns en uppenbar risk för att barnet bedriver brottslig verksamhet i Sverige, avviker, håller sig undan eller på annat sätt försvårar verkställigheten. Motsvarande krav gäller enligt 5 § första stycket 2 för utlänningar som har fyllt 18 år, se kommentaren till den punkten. Till skillnad från vad som gäller för vuxna krävs dock att det rör sig om en uppenbar risk. Det innebär att omständigheterna i det enskilda fallet, såsom barnets eller dess vårdnadshavares tidigare beteenden, måste tala mycket starkt för att barnet bedriver brottslig verksamhet, avviker, håller sig undan eller på annat sätt försvårar verkställigheten. Som exempel kan det finnas en uppenbar risk för att barnet bedriver brottslig verksamhet om barnet har utvisats på grund av allvarligt brott, såsom mord eller dråp eller försök till sådant brott, och omständigheterna talar för att barnet och eventuella vårdnadshavare inte kommer att medverka till verk- ställighet av utvisningsbeslutet.

Förordningen om återvändandegränsförfarande, som nämns i tredje stycket, definieras i 1 kap. 3 c § enligt förslag i propositionen Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt. Grund för uppsikt framgår av artikel 5.1 i för- ordningen (jfr rättsfallet MIG 2018:23).

Av 4 § tredje stycket framgår att grunderna för uppsikt och förvar i paragrafen även gäller i fråga om barn som är sökande av internationellt skydd och som har utvisats på grund av brott.

Ytterligare krav för förvar som rör barn

I paragrafen regleras övergripande förutsättningar för att ett barn ska få skiljas från dess vårdnadshavare genom ett förvarstagande. Över- vägandena finns i avsnitt 7.7.

Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 3 § (jfr prop. 1991/92:138, bet. 1992/93:SfU3, rskr. 1992/93:68 och prop. 2004/05:170 s. 292) med den skillnaden att paragrafen inte reglerar förutsättningar för att ta ensam- kommande barn i förvar. Sådana förutsättningar regleras i stället i 8 §. Till skillnad från hittillsvarande 3 § gäller vidare inte totalförbud mot att skilja ett barn från dess vårdnadshavare genom ett förvarstagande. Av paragrafen framgår att barn som inte har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd kan separeras från samtliga vårdnadshavare genom att barnet eller en vårdnadshavare tas i förvar, förutsatt att det finns synnerliga skäl. Kravet på synnerliga skäl innebär att tillämpningen ska vara mycket restriktiv. Exempelvis kan det vara motiverat att ta ett barn i övre tonåren som har utvisats på grund av brott i förvar, om det finns risk

155

Prop. 2025/26:265 för allvarlig brottslighet och ett förvarstagande krävs för att barnet ska kunna avlägsnas tillsammans med sin familj.

156

Utöver synnerliga skäl krävs att åtgärden inte strider mot barnets bästa och övriga rättigheter som barn har enligt barnkonventionen. Det torde ytterst sällan finnas tillräckliga skäl för att separera ett yngre barn från sina vårdnadshavare genom ett förvarstagande.

8 § Ett barn som inte har någon vårdnadshavare i Sverige får tas i förvar endast om det finns synnerliga skäl.

I paragrafen anges att ett barn utan vårdnadshavare i Sverige får tas i förvar endast om det finns synnerliga skäl. Övervägandena finns i avsnitt 5.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 § andra meningen (jfr prop. 1991/92:138, bet. 1992/93:SfU3, rskr. 1992/93:68).

Uppsikt och förvar när utlänningens rörelsefrihet är inskränkt med stöd av annan lag

9 § Ett beslut om uppsikt eller förvar får fattas trots att det saknas förutsättningar för det enligt 3–6 §§ om skälet för att förutsättningarna brister endast är att utlänningens rörelsefrihet är inskränkt med stöd av annan lag. Verkställighet av beslutet får ske när förutsättningarna för uppsikten eller förvarstagandet är uppfyllda.

I paragrafen regleras möjligheten till beslut om uppsikt eller förvar när utlänningens rörelsefrihet är inskränkt med stöd av annan lag. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.8.

Första meningen innebär att beslut om uppsikt eller förvar får fattas även om det saknas risk för att utlänningen bedriver brottslig verksamhet i Sverige, avviker eller på annat sätt försvårar verkställigheten, eller om någon annan förutsättning i 3–6 §§ brister, endast på grund av att utlänningens rörelsefrihet är inskränkt med stöd av annan lag. Det kan vara fråga om att utlänningen är omhändertagen eller bereds vård enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, lagen (1991:1129) om rätts- psykiatrisk vård eller lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall. Det kan även vara fråga om att utlänningen hålls i isolering enligt smittskyddslagen (2004:168) eller är anhållen, eller häktad eller avtjänar en påföljd som innefattar frihetsberövande.

Enligt andra meningen får verkställighet av beslutet ske när förut- sättningarna för uppsikten eller förvarstagandet fullt ut är uppfyllda.

Om en smittskyddsläkare har underrättats om ett beslut enligt 9 § som avser en utlänning som hålls isolerad enligt smittskyddslagen (2004:168), ska smittskydds-

läkaren omedelbart underrätta den myndighet som fattat beslutet när isoleringen Prop. 2025/26:265 upphör.

I paragrafen regleras underrättelseskyldighet för socialnämnder, chefs- överläkare och smittskyddsläkare i vissa fall. Övervägandena finns i avsnitt 7.8.

Av första stycket framgår att en socialnämnd som har underrättats om att en utlänning, som är omedelbart omhändertagen eller bereds vård enligt lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga eller lagen om vård av missbrukare i vissa fall, omfattas av ett beslut enligt 9 § omedelbart ska underrätta den myndighet som har fattat beslutet när omhändertagandet eller vården upphör. Den information som ska lämnas är att det omedel- bara omhändertagandet eller vården har upphört.

Av andra och tredje styckena framgår att chefsöverläkare och smitt- skyddsläkare har motsvarande underrättelseskyldighet när vården eller isoleringen av en utlänning, som ges psykiatrisk tvångsvård eller rätts- psykiatrisk vård respektive hålls isolerad enligt smittskyddslagen, upphör.

Längsta tid för förvar

11 § En utlänning får inte hållas i förvar längre tid än

1.fyra veckor om det sker med stöd av 3 § första stycket 1 eller 2 eller 5 § första stycket 1,

2.tolv veckor om det sker med stöd av 3 § första stycket 3, och

3.tolv månader om det sker med stöd av 3 § första stycket 4 eller 5.

Paragrafen reglerar tillsammans med 12 § hur länge utlänningar som har fyllt 18 år får hållas i förvar. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet. Övervägandena finns i avsnitt 8.2 och 8.3.

De tider som anges i paragrafen avser längsta tid i förvar med stöd av en
viss förvarsgrund. Den omständigheten att en utlänning har hållits i förvar
under den maximala tid som gäller för en viss förvarsgrund hindrar alltså
inte att utlänningen senare tas i förvar med stöd av någon annan grund.
Den tidsbegränsning som gäller för den andra grunden gäller då och
tidigare tid i förvar ska inte beaktas. Om utlänningen har hållits i förvar på
motsvarande grund enligt reglerna om förvar av barn ska dock tiden
beaktas. Vidare är de angivna tiderna maximala tider som inte alltid får
nyttjas.
Om det inte längre finns skäl för ett beslut om förvar eller åtgärden inte
längre är proportionerlig, ska beslutet enligt 14 § omedelbart upphävas och
utlänningen friges.
12 § En utlänning får, i andra fall än som avses i andra och tredje styckena, inte
hållas i förvar med stöd av 5 § första stycket 2 längre tid än sex månader. Om
bristande samarbete från utlänningens sida eller tidsåtgången för införskaffande av
nödvändiga handlingar medför att det är sannolikt att verkställigheten av ett beslut
om avvisning eller utvisning kommer att dröja längre än sex månader, får
utlänningen dock hållas i förvar i ytterligare högst tolv månader. Dessa tidsgränser
gäller inte i fråga om en utlänning som av allmän domstol har utvisats på grund av
brott.
En utlänning får, i andra fall än som avses i tredje stycket, inte hållas i förvar
med stöd av 5 § första stycket 2 inför avvisning eller utvisning till en EES-stat
längre tid än sex månader eller, om det finns särskilda skäl, tolv månader.	157

Prop. 2025/26:265 I ett säkerhetsärende får en utlänning inte hållas i förvar med stöd av 5 § första stycket 2 längre tid än tolv månader. Om bristande samarbete från utlänningens sida eller tidsåtgången för införskaffande av nödvändiga handlingar eller om något annat väsentligt skäl som hänför sig till verkställigheten medför att det är sannolikt att verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning kommer att dröja längre än tolv månader får utlänningen dock hållas i förvar i ytterligare högst tolv månader.

Paragrafen reglerar tillsammans med 11 § hur länge utlänningar som har fyllt 18 år får hållas i förvar. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.

Av första stycket framgår huvudregeln att förvar med stöd av 5 § första stycket 2, dvs. förvar inför avlägsnande av en utlänning som inte omfattas av reglerna om sökande av internationellt skydd, som längst får pågå i tolv månader. Förvarstiden får dock utsträckas till maximalt 18 månader, om bristande samarbete från utlänningens sida eller tidsåtgången för inför- skaffande av nödvändiga handlingar medför att det är sannolikt att verk- ställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut kommer att dröja längre. Ett exempel på bristande samarbete är att utlänningen vägrar att besöka en ambassad eller ett konsulat trots att personlig närvaro är en förutsättning för att resedokument ska kunna utfärdas. Ett annat är att utlänningen vägrar att underteckna ett resedokument. De angivna tiderna i stycket gäller inte i fråga om en utlänning som har utvisats på grund av brott.

Av andra stycket framgår att förvar inför avlägsnande till en EES-stat, vilket förutsätter att det är klarlagt att verkställighet kommer att ske till en sådan stat, får pågå som längst sex månader. Det gäller även om ut- länningen har utvisats på grund av brott. Om det finns särskilda skäl får utlänningen hållas i förvar i ytterligare sex månader. Exempel på särskilda skäl är att verkställigheten tar längre tid på grund av bristande samarbete från utlänningen eller för att det tar tid att införskaffa nödvändiga handlingar.

Enligt tredje stycket gäller särskilda tidsfrister för förvar med stöd av 5 § första stycket 2 i säkerhetsärenden (se 1 kap. 7 §). En utlänning vars ärende handläggs som ett säkerhetsärende får som utgångspunkt inte hållas i förvar längre tid än tolv månader. Tiden får utsträckas till maximalt två år om bristande samarbete från utlänningens sida eller tidsåtgången för införskaffande av nödvändiga handlingar medför att det är sannolikt att verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut kommer att dröja längre. Dessa förutsättningar motsvarar vad som krävs för att tiden ska få utsträckas enligt första stycket. Tiden får utsträckas även av annat väsentligt skäl som hänför sig till verkställigheten. Det kan exempelvis vara fråga om att verkställighet tar längre tid på grund av att kommunikationen med det land som utlänningen ska utvisas till är särskilt komplicerad.

13 § Ett barn får, i andra fall än som avses i andra stycket, inte hållas i förvar längre sammanlagd tid än sex dygn eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare sex dygn. Om barnet inte har hållits i förvar under en tolvmånadersperiod ska tidigare tid i förvar inte beaktas vid fastställande av förvarstiden.

I ett säkerhetsärende får ett barn inte hållas i förvar med stöd av 4 § första stycket

2 eller 3 eller 6 § längre sammanlagd tid än tre månader eller, om det finns

158

synnerliga skäl, sex månader. Dessa tidsgränser gäller även i fråga om ett barn som Prop. 2025/26:265 av allmän domstol har utvisats på grund av brott.

I paragrafen regleras hur länge ett barn får hållas i förvar. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.

Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 5 § (se prop. 1991/92:138, bet. 1992/93:SfU03, rskr. 1992/93:68), med de skillnaderna att tiderna förlängs och differentieras samt att tidigare tid i förvar fortsättningsvis inte ska beaktas i vissa fall.

Enligt första stycket får ett barn som huvudregel, och oavsett med stöd av vilken eller vilka grunder som barnet har hållits i förvar, inte hållas i förvar längre tid än sammanlagt sex dygn eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare sex dygn. Kravet på synnerliga skäl innebär bl.a. att stor restriktivitet är påkallad. Ett exempel på synnerliga skäl är att det, trots rimliga ansträngningar från myndigheterna, krävs längre tid för att få fram nödvändiga resehandlingar. Ett annat är att en planerad verkställighetsresa måste ställas in med kort varsel på grund av omständigheter utanför myndigheternas kontroll.

Av stycket framgår också att tidigare tid i förvar inte ska beaktas om det har gått tolv månader sedan barnet senast hölls i förvar. Det innebär exempelvis att ett barn som tidigare varit förvarstaget under tolv dygn men sedan varit avviket under ett år, kan tas i förvar på nytt och då under maximalt tolv dygn.

Av andra stycket framgår att särskilda, längre tider gäller för förvar av barn som har utvisats på grund av brott och barn i säkerhetsärenden, med undantag för förvar med stöd av 4 § första stycket 1 och 4 i säkerhets- ärenden. Ett barn får dock i sådana fall inte hållas i förvar längre än i sammanlagt tre månader eller, om det finns synnerliga skäl, i ytterligare tre månader. Vid fastställandet av förvarstiden ska den tid som barnet tidigare har hållits i förvar beaktas, oavsett på vilken grund det har skett. Utöver vad som avses med synnerliga skäl i första stycket, kan det finnas synnerliga skäl för ett längre förvarstagande om ett barn utgör ett allvarligt hot mot allmän ordning eller säkerhet.

De tider som anges i paragrafen utgör maximala tider som inte alltid får nyttjas. Om det inte längre finns tillräckliga skäl för förvar eller om åtgärden inte längre är proportionerlig, ska beslutet enligt 14 § omedelbart upphävas och barnet friges.

Upphörande av uppsikt och förvar

14 § Ett beslut om uppsikt eller förvar ska omedelbart upphävas om det inte längre finns skäl för beslutet. Ett beslut om uppsikt kan upphävas helt eller delvis.

I paragrafen regleras skyldigheten att upphäva ett beslut om uppsikt eller förvar om det inte längre finns skäl för beslutet. Övervägandena finns i avsnitt 9.1–9.3.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 9 § fjärde stycket (jfr prop. 1975/76:18 s. 166 och prop. 1988/89:86 s. 180), med den skillnaden att det tydliggörs att det även finns en skyldighet att upphäva en del av ett uppsiktsbeslut om det inte längre finns skäl för beslutet i den delen.

159

Prop. 2025/26:265 Ny prövning

I paragrafen regleras när beslut om uppsikt ska bli föremål för en ny prövning. Paragrafen utformas i allt väsentligt enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 9.1.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 9 § andra och tredje styckena (jfr prop. 1979/80:96 s. 103 och prop. 1988/89:86 s. 179 och 180).

Om utlänningen efter den nya prövningen är kvar i förvar ska en ny prövning fortlöpande göras inom två månader från det senaste förvarsbeslutet.

I paragrafen regleras när beslut om förvar av en utlänning som har fyllt 18 år ska prövas på nytt. Övervägandena finns i avsnitt 9.2.

Enligt första stycket ska vissa förvarsbeslut prövas på nytt inom två månader från den dag då beslutet började verkställas. Det motsvarar delvis hittillsvarande 9 § första stycket (jfr prop. 1988/89:86 s. 179 och 180), med bl.a. de skillnaderna att kravet på ny prövning omfattar beslut även på andra grunder för förvar än tidigare och att samtliga dessa beslut nu ska prövas på nytt inom två månader. Av första stycket framgår också att om beslutet har föregåtts av ett interimistiskt beslut om förvar, så ska tids- fristen räknas från den dag då det interimistiska beslutet verkställdes. Vidare innebär stycket, till skillnad från vad som gäller enligt Migrations- överdomstolens hittillsvarande praxis (se t.ex. rättsfallen MIG 2006:5 och MIG 2014:2), att den tid som utlänningen tidigare har hållits i förvar inte ska räknas av vid fastställande av tidsfristen.

Av andra stycket framgår att om en utlänning är kvar i förvar efter det att den första nya prövningen enligt första stycket har gjorts, ska en ny prövning därefter fortlöpande ske inom två månader från det senaste för- varsbeslutet. Stycket motsvarar i huvudsak hittillsvarande 9 § tredje stycket (jfr prop. 1988/89:86 s. 179 och 180), med den skillnaden att ny prövning alltid ska ske inom två månader från det senaste förvarsbeslutet. En ny prövning förutsätter att utlänningen rent fysiskt är kvar i förvar.

Det framgår av 18 § att ny prövning ska föregås av en muntlig förhand- ling.

Om barnet efter den nya prövningen är kvar i förvar ska en ny prövning fortlöpande göras inom en månad från det senaste förvarsbeslutet.

160

I paragrafen regleras när beslut om förvar av barn i säkerhetsärenden och Prop. 2025/26:265 av barn som har utvisats på grund av brott ska prövas på nytt. Över-

vägandena finns i avsnitt 9.3.

Kraven på ny prövning enligt paragrafen motsvarar det som gäller för ny prövning av beslut om förvar av utlänningar som har fyllt 18 år enligt 16 §, se kommentaren till den paragrafen, med den skillnaden att förvars- besluten ska bli föremål för ny prövning inom en månad från påbörjandet av verkställigheten av det första beslutet om förvar och därefter löpande inom en månad från det senaste förvarsbeslutet.

18 § Varje ny prövning av ett beslut om förvar ska föregås av en muntlig för- handling. Detsamma gäller för en ny prövning av ett beslut om uppsikt, om det inte är uppenbart att en muntlig förhandling skulle sakna betydelse.

Bestämmelser om muntlig förhandling finns i 13 kap. 2–8 §§.

Paragrafen innehåller bestämmelser om muntlig förhandling i samband med ny prövning av beslut om uppsikt eller förvar. Övervägandena finns i avsnitt 5 och 9.1.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 11 § första stycket och andra stycket första meningen (jfr prop. 1988/89:86 s. 180 och prop. 2004/05:170 s. 293 och 294).

19 § Om ett beslut om uppsikt eller förvar inte prövas på nytt inom föreskriven tid så upphör beslutet att gälla.

I paragrafen anges att ett beslut om uppsikt eller förvar upphör att gälla om det inte prövas på nytt inom föreskriven tid. Övervägandena finns i avsnitt 9.1–9.3.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 10 § (jfr prop. 1975/76:18 s. 166 och prop. 1988/89:86 s. 179 och 180).

Beslutande myndigheter

20 § Polismyndigheten beslutar om uppsikt och förvar när myndigheten

1.handlägger ett ärende om avvisning, eller

2.ska verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning.

Polismyndigheten behåller sin behörighet att fatta beslut enligt första stycket 2 när hinder mot verkställighet har åberopats enligt 12 kap. 19 b § första stycket till dess Migrationsverket har beslutat i frågan, om en prövning ska beviljas.

I paragrafen regleras när Polismyndigheten är behörig att besluta om uppsikt och förvar. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.

Paragrafen motsvarar i huvudsak hittillsvarande 12 och 13 §§ (jfr prop. 1975/76:18 s. 165 och 166, prop. 1979/80:96 s. 102, prop. 1988/89:86 s. 181–183, prop. 2004/05:170 s. 294, prop. 2009/10:31 s. 276 och prop. 2016/17:191 s. 41). I förhållande till de paragraferna formuleras behörigheten dock på ett annat sätt. Vidare ändras i vilka fall som Polismyndigheten behåller sin behörighet trots att ett beslut om förvar inte längre får verkställas.

Enligt första stycket 1 är det Polismyndigheten som beslutar om uppsikt eller förvar när myndigheten handlägger ett ärende om avvisning. Polis-

myndigheten handlägger ett ärende om avvisning från det att myndigheten

161

Prop. 2025/26:265 initierar en fråga om att avvisa en utlänning till dess att ärendet avgörs av myndigheten. Det framgår av 8 kap. 17 § i vilka fall som Polismyndig- heten får besluta om avvisning. Om Polismyndigheten enligt 8 kap. 17 § tredje stycket överlämnar ett avvisningsärende till Migrationsverket handlägger Polismyndigheten avvisningsärendet till dess ärendet kommer in till Migrationsverket.

Enligt första stycket 2 beslutar Polismyndigheten om uppsikt och förvar också när myndigheten ska verkställa ett beslut om avvisning eller ut- visning. Polismyndighetens behörighet att verkställa ett beslut om av- visning eller utvisning regleras i 12 kap. 14 och 14 a §§. Polismyndigheten blir också behörig om Migrationsverket eller en migrationsdomstol i ett säkerhetsärende, på begäran av Säkerhetspolisen, har bestämt att verk- ställigheten ska ombesörjas av Polismyndigheten. Att Polismyndigheten ska verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning förutsätter att det finns ett beslut som får verkställas. Det innebär att myndigheten som huvudregel inte är behörig under den tid som ett beslut om avvisning eller utvisning inte får verkställas.

Av andra stycket framgår dock att Polismyndigheten behåller sin be- hörighet att fatta beslut enligt första stycket 2, dvs. att besluta om uppsikt eller förvar vid verkställighet, när ett beslut om utvisning inte får verk- ställas på grund av att hinder mot verkställighet har åberopats enligt 12 kap. 19 b § första stycket. Det innebär, i förhållande till hittillsvarande

13§ andra stycket, att Polismyndigheten på detta sätt behåller sin behörig- het i färre fall.

Polismyndigheten behåller sin behörighet till dess att Migrationsverket har tagit ställning till om en prövning ska ske. Beviljas inte en prövning är Polismyndigheten fortsatt behörig enligt första stycket 2. Beviljas en prövning övergår behörigheten till Migrationsverket.

När Polismyndigheten är behörig att besluta om uppsikt eller förvar ansvarar myndigheten också för att det sker en ny prövning av ett beslut om uppsikt eller förvar när så krävs samt för att beslutet upphävs om det inte längre finns skäl för det.

21 § Säkerhetspolisen beslutar om uppsikt och förvar när myndigheten ska verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning.

Säkerhetspolisen behåller sin behörighet att fatta beslut när hinder mot verk- ställighet har åberopats enligt 12 kap. 19 b § första stycket till dess Migrations-

	verket har beslutat i frågan, om en prövning ska beviljas.
	I paragrafen regleras när Säkerhetspolisen är behörig att besluta om upp-
	sikt och förvar. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.
	Paragrafen motsvarar i huvudsak hittillsvarande 12 och 13 §§ (jfr
	prop. 2013/14:110 s. 626 och prop. 2016/17:191 s. 41). I förhållande till
	de paragraferna formuleras behörigheten på ett annat sätt. Vidare ändras i
	vilka fall som Säkerhetspolisen behåller sin behörighet trots att ett beslut
	om förvar inte längre får verkställas.
	Enligt första stycket är det Säkerhetspolisen som beslutar om uppsikt
	och förvar när myndigheten ska verkställa ett beslut om avvisning eller
	utvisning. Det framgår av 12 kap. 14 och 14 a §§ i vilka fall som
	Säkerhetspolisen ska verkställa ett sådant beslut. Att Säkerhetspolisen ska
162	verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning förutsätter att det finns
162

ett verkställbart avlägsnandebeslut. Det innebär att Säkerhetspolisen som Prop. 2025/26:265 huvudregel inte är behörig under den tid som ett beslut om avvisning eller

utvisning inte får verkställas.

Av andra stycket framgår dock att Säkerhetspolisen behåller sin behörighet när ett beslut om utvisning inte får verkställas på grund av att hinder mot verkställighet har åberopats enligt 12 kap. 19 b § första stycket, till dess att Migrationsverket har tagit ställning till om prövning ska beviljas. Det innebär, i förhållande till hittillsvarande 13 § andra stycket, att Säkerhetspolisen på detta sätt behåller sin behörighet i färre fall.

När Säkerhetspolisen är behörig att besluta om uppsikt eller förvar ansvarar myndigheten också för att det sker en ny prövning av ett beslut om uppsikt eller förvar när så krävs samt för att beslutet upphävs om det inte längre finns skäl för det.

22 § Migrationsverket beslutar om uppsikt och förvar, om inte Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen är beslutande myndighet enligt 20 eller 21 §.

I paragrafen regleras när Migrationsverket är behörigt att besluta om uppsikt och förvar. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.

Paragrafen motsvarar delvis vad som gäller enligt hittillsvarande 12 och 14 §§ (jfr prop. 1975/76:18 s. 165 och 166, prop. 1979/80:96 s. 102 och 103, prop. 1988/89:86 s. 181 och 183, prop. 2004/05:170 s. 294 och prop. 2009/10:31 s. 276). I förhållande till de paragraferna formuleras be- hörigheten på ett annat sätt. Vidare utökas Migrationsverkets behörighet.

Enligt paragrafen är det Migrationsverket som beslutar om uppsikt och förvar om inte Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen är behöriga att fatta sådana beslut. När de myndigheterna är behöriga framgår av 20 och 21 §§. Det innebär till att börja med att Migrationsverket är behörig beslutsfattare när verket handlägger ett ärende om uppehållstillstånd, internationellt skydd, avvisning eller utvisning eller är ansvarigt för att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning, förutsatt att Polis- myndigheten eller Säkerhetspolisen inte är behörig. Migrationsverkets behörighet att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning regleras i 12 kap. 14 och 14 a §§. I vissa situationer övergår behörigheten att besluta om uppsikt eller förvar från Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen till Migrationsverket. Om exempelvis Polismyndigheten är ansvarig för att verkställa ett beslut om utvisning och utlänningen åberopar hinder enligt 12 kap. 19 b § första stycket, övergår behörigheten till Migrationsverket om verket beviljar prövning.

Paragrafen innebär också, till skillnad från vad som gällt enligt hittills- varande 12 och 14 §§, att Migrationsverket är behörigt att besluta om upp- sikt eller förvar under den tid som ett avvisnings- eller utvisningsärende handläggs av en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen, förutsatt att Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen inte är behörig. Migrationsverket ansvarar då också för att det sker en ny prövning av ett beslut om uppsikt eller förvar när en sådan behövs samt för att beslutet upphävs om det inte längre finns skäl för det.

163

Prop. 2025/26:265 23 § Migrationsverket ska upphäva ett beslut om uppsikt eller förvar om verket beviljar uppehållstillstånd eller internationellt skydd.

När Migrationsverket prövar en fråga om uppehållstillstånd eller internationellt skydd får verket besluta om inhibition av ett beslut om uppsikt eller förvar.

Är det en domstol som beslutar i frågor som avses i första eller andra stycket gäller vad som där sägs i stället domstolen.

I paragrafen regleras befogenheter för Migrationsverket och migrations- domstolarna att bl.a. upphäva ett beslut om uppsikt eller förvar. Över- vägandena finns i avsnitt 10.2.

Enligt första stycket har Migrationsverket en behörighet och skyldighet att upphäva ett beslut om uppsikt eller förvar när ett uppehållstillstånd eller internationellt skydd beviljas.

Av andra stycket framgår att när Migrationsverket prövar en fråga om uppehållstillstånd eller internationellt skydd får verket besluta om inhibition av ett beslut om uppsikt eller förvar. Om Migrationsverket under handläggningen bedömer att uppehållstillstånd eller internationellt skydd kommer att beviljas, kan myndigheten alltså besluta att utlänningen tills vidare inte ska stå under uppsikt eller vara tagen i förvar.

Av tredje stycket framgår att när en domstol beslutar i frågor som avses i första eller andra stycket gäller vad som där sägs i stället domstolen. Med domstol avses en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen. Stycket kan tillämpas exempelvis om frågan om uppehållstillstånd eller internationellt skydd aktualiseras vid en migrationsdomstols eller Migrationsöverdomstolens prövning av ett överklagat beslut om avvisning eller utvisning.

24 § Polismyndigheten får, trots att myndigheten inte är beslutande myndighet enligt 20 §, besluta att en utlänning ska ställas under uppsikt eller tas i förvar, om det inte finns tid att avvakta den behöriga myndighetens beslut. Ett sådant beslut ska skyndsamt anmälas till den myndighet som är behörig. Den myndigheten ska därefter omedelbart pröva frågan om uppsikt eller förvar. När den behöriga myndigheten har beslutat i frågan upphör Polismyndighetens beslut att gälla.

En polisman får med tillämpning av 11 § polislagen (1984:387) i vissa fall omhänderta en utlänning i avvaktan på Polismyndighetens beslut om förvar.

Om kontroll av en utlänning sker under medverkan av Tullverket, Kustbevak- ningen eller med hjälp av en särskilt förordnad passkontrollant, har tulltjänste- mannen, tjänstemannen vid Kustbevakningen eller passkontrollanten samma rätt att omhänderta utlänningen som en polisman har enligt andra stycket. Omhänder- tagandet ska så skyndsamt som möjligt anmälas till en polisman för prövning av om åtgärden ska bestå.

I paragrafen finns bestämmelser om bl.a. Polismyndighetens möjlighet att fatta interimistiska beslut om uppsikt och förvar. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.

Paragrafen motsvarar i huvudsak hittillsvarande 17 § (jfr prop. 1975/76:18 s. 166, prop. 1979/80:96 s. 103, prop. 1988/89:86 s. 181, 183 och 184 och prop. 2013/14:110 s. 626). Skillnaden är att det i första stycket anges att Polismyndighetens interimistiska beslut upphör att gälla när den behöriga myndigheten har prövat frågan om uppsikt eller förvar. Det innebär att prövningen av den behöriga myndigheten utmynnar i ett

nytt beslut som ersätter det interimistiska beslutet.

164

10 a kap. Verkställighet av beslut om uppsikt och förvar	Prop. 2025/26:265
Ansvar för verkställighet

1 § Migrationsverket ansvarar för verkställigheten av beslut om förvar.

Paragrafen reglerar ansvaret för verkställighet av beslut om förvar. Över- vägandena finns i avsnitt 5.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 10 kap. 18 § (jfr prop. 1996/97:147 s. 39).

Hjälp vid verkställighet

2 § Polismyndigheten ska på begäran lämna den hjälp som behövs för att verkställa ett beslut om förvar som har fattats av Migrationsverket eller Säkerhets- polisen.

I paragrafen regleras Polismyndighetens skyldighet att lämna handräck- ning vid verkställighet av beslut om förvar som har fattats av Migrations- verket eller Säkerhetspolisen. Övervägandena finns i avsnitt 5.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 10 kap. 19 § (jfr prop. 1996/97:147 s. 39 och 40 och prop. 2016/17:57 s. 85), dock med en ändring som föran- leds av att migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen inte längre som första instans ska besluta i frågor om uppsikt eller förvar.

3 § Migrationsverket får överlämna till Kriminalvården att transportera en utlänning som hålls i förvar.

I paragrafen regleras möjligheten för Migrationsverket att överlämna till Kriminalvården att transportera en utlänning som hålls i förvar. Över- vägandena finns i avsnitt 12.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 10 kap. 19 a § (jfr prop. 2016/17:57 s. 86), med den skillnaden att det inte längre finns någon begränsning av vilka transporter av förvarstagna som kan överlämnas. Det är alltså Migrationsverket som avgör i vilka enskilda fall det är lämpligt att överlämna till Kriminalvården att transportera en förvarstagen utlänning. Det handlar i första hand om sådana transportuppdrag som tidigare överlämnats till Kriminalvården, såsom längre transporter och transporter som kan planeras i förväg. Om det finns risk för fritagning eller tagande av gisslan kan det vara motiverat att överlämna även en kortare transport till Kriminalvården, som i sin tur kan begära hjälp av Polismyndigheten. För att möjliggöra framförhållning förutsätts att ett överlämnande i andra än rena rutinfall föregås av kontakter mellan Migrationsverket och Kriminalvården.

Ett transportuppdrag till Kriminalvården innefattar även bevaknings- uppgifter i samband med transporten. Exempelvis omfattas bevakning under domstolsförhandling samt vid läkarbesök och andra uppehåll under transporten, såsom matpauser (jfr prop. 2016/17:57 s. 72 och 73).

165

Prop. 2025/26:265 4 § Vid en transport enligt 3 § gäller följande bestämmelser i häkteslagen (2010:611):

166

–4 kap. 4 § om kroppsvisitation,

–4 kap. 10 § första stycket om användning av fängsel, och

–8 kap. 2 a § om möjligheten att i vissa fall begära hjälp av Polismyndigheten.

I paragrafen regleras rätten för Kriminalvården att vid transport enligt 3 § utföra kroppsvisitation, använda fängsel och begära hjälp av Polismyndig-

heten. Övervägandena finns i avsnitt 5.
Paragrafen	motsvarar	hittillsvarande	10 kap. 19 b §	(jfr
prop. 2016/17:57 s. 86).

5 § Den myndighet som begär hjälp enligt 2 eller 3 § ska lämna Polismyndig- heten respektive Kriminalvården de uppgifter om utlänningen som behövs för planeringen och genomförandet av åtgärden.

I paragrafen regleras uppgiftsskyldighet i samband med begäran om hjälp enligt 2 eller 3 §. Övervägandena finns i avsnitt 5.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 10 kap. 19 c § (jfr prop. 2016/17:57 s. 86).

6 § Migrationsverket får förordna en väktare i ett auktoriserat bevakningsföretag att, inom ramen för sin anställning i företaget, utföra vissa bevakningsuppdrag när en utlänning som hålls i förvar ska vistas utanför en förvarslokal.

I förordnandet ska uppdragets art och omfattning anges. Förordnandet får återkallas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om befogenhet för Migrationsverket att förordna väktare för att utföra vissa bevakningsuppdrag. Över- vägandena finns i avsnitt 5.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 10 kap. 21 § (jfr prop. 2024/25:161 s. 67 och 68).

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Paragrafen innehåller bestämmelser om tystnadsplikt för en väktare som har förordnats enligt 6 §. Övervägandena finns i avsnitt 5.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 10 kap. 22 § (jfr prop. 2024/25:161 s. 68).

Valet mellan olika former av placering

I paragrafen finns en allmän bestämmelse om placering av förvarstagna. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.

Paragrafen gäller vid bedömningen av om en förvarstagen ska vara Prop. 2025/26:265 placerad på en vanlig förvarsavdelning, på en säkerhetsavdelning eller i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest. En vanlig förvarsavdelning är

en avdelning som inte är en säkerhetsavdelning. En säkerhetsavdelning är en avdelning som har ordnats särskilt för att möjliggöra mer övervakning och kontroll än på en vanlig förvarsavdelning och där särskilda befogenheter gäller, såsom möjlighet till avskiljande vid dygnsvila enligt 11 kap. 7 b §.

Den proportionalitetsbedömning som i varje enskilt fall ska föregå ett beslut om placering, ska grundas på omständigheterna vid tidpunkten för beslutet. Paragrafen innebär att en förvarstagen ska placeras så att han eller hon inte underkastas mer ingripande övervakning eller kontroll än vad som är nödvändigt för att ordning eller säkerhet ska kunna upprätthållas. Som exempel kan externplacering i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest inte komma i fråga om ordning och säkerhet kan upprätthållas genom placering på en vanlig förvarsavdelning eller på en säkerhetsavdelning.

Med ordning eller säkerhet avses i synnerhet ordning eller säkerhet på förvaren, men även allmän ordning eller säkerhet. Exempel på beteenden som kan störa ordning eller säkerhet på ett förvar är hot, våld och otill- börliga påtryckningar mot andra som är tagna i förvar. Exempel på beteen- den som kan störa allmän ordning eller säkerhet är att en radikaliserad utlänning som hålls i förvar har kontakter med personer eller en organ- isation utanför förvaret som utgör ett säkerhetshot. Placering i syfte att motverka det sistnämnda beteendet kan aktualiseras i säkerhetsärenden.

Placering av förvarstagna på säkerhetsavdelning

9 § Om inte annat föreskrivs i 12 § får Migrationsverket besluta att en utlänning som är tagen i förvar och har fyllt 18 år ska placeras på en säkerhetsavdelning om

1.utlänningen av allmän domstol har utvisats på grund av brott, eller

2.utlänningen av ordnings- eller säkerhetsskäl inte kan vistas på en vanlig förvarsavdelning.

Paragrafen reglerar tillsammans med 12 § när en utlänning som är tagen i förvar och har fyllt 18 år får placeras på en säkerhetsavdelning. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.

Av punkt 1 framgår att en förvarstagen utlänning som har fyllt 18 år och utvisats på grund av brott får placeras på en säkerhetsavdelning i avvaktan på verkställighet av beslutet.

Vid beslut om placering ska, förutom det som anges i punkten, beaktas att en förvarstagen utlänning enligt 8 § inte får placeras så att han eller hon utsätts för mer ingripande övervakning eller kontroll än vad som är nöd- vändigt för att ordning eller säkerhet ska kunna upprätthållas. En placering på en vanlig förvarsavdelning ska väljas om det är tillräckligt. En utlänning som har dömts för våldsbrott eller annat brott av allvarlig karaktär, såsom sexualbrott, kan ofta behöva placeras på säkerhetsavdelning. I vissa fall kan däremot en utlänning som har avtjänat ett längre fängelsestraff för grövre brottslighet ha genomgått en sådan positiv förändring att det inte finns tillräckliga skäl för sådan placering. I andra fall kan externplacering vara nödvändig (se 11 §).

167

Prop. 2025/26:265 Placering på en säkerhetsavdelning enligt punkt 2 förutsätter att ordning eller säkerhet inte kan upprätthållas vid placering på en vanlig förvars- avdelning. Om beteenden som stör ordning eller säkerhet inte kan förhindras vid placering på en vanlig förvarsavdelning kan alltså placering på en säkerhetsavdelning vara motiverad. Exempel på beteenden som stör ordning eller säkerhet är hot, våld, otillbörliga påtryckningar mot andra förvarstagna eller innehav av farliga föremål. Andra exempel är att någon avviker eller trots tillsägelser röker inomhus, uppträder högljutt eller beter sig på annat olämpligt sätt.

För placering på en säkerhetsavdelning krävs – liksom för placering på andra grunder – inte att utlänningen i fråga först har varit placerad på en vanlig förvarsavdelning.

Paragrafen reglerar tillsammans med 13 § när ett barn som är taget i förvar får placeras på en säkerhetsavdelning. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.

Av paragrafen framgår att ett barn som har utvisats på grund av brott får placeras på en säkerhetsavdelning om det finns synnerliga skäl. Kravet på synnerliga skäl innebär att stor restriktivitet är påkallad. Det ska röra sig om undantagsfall där situationen är så allvarlig att barnet med hänsyn till andras säkerhet inte kan vistas på en vanlig förvarsavdelning.

Ett beslut om placering som rör barn måste vara förenligt med de rättig- heter som barn har enligt barnkonventionen. Det betyder bl.a. att den hänsyn som enligt barnkonventionen ska tas till barnets bästa måste beaktas vid avvägningen mot det behov som finns av åtgärden. Andra mindre ingripande åtgärder ska väljas i första hand. Om påverkan på ordningen och säkerheten är stor får placering på en säkerhetsavdelning ofta anses proportionerlig. Som exempel kan det vara motiverat att placera ett barn på säkerhetsavdelning om barnet är mycket hotfullt eller aggressivt. Detsamma gäller om barnet utövar otillbörliga påtryckningar mot andra förvarstagna eller personalen.

Externplacering av förvarstagna

11 § Om inte annat föreskrivs i 14 § får Migrationsverket besluta att en utlänning som är tagen i förvar och har fyllt 18 år ska placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest endast om det finns synnerliga skäl eller om det är nödvändigt

1.för att upprätthålla ordningen eller säkerheten i en förvarslokal, eller

2.av transporttekniska skäl.

Placering i polisarrest får vara endast tillfällig.

En utlänning som har placerats med stöd av första stycket och som inte av allmän domstol har utvisats på grund av brott ska hållas avskild från övriga intagna.

En placering enligt första stycket av annat skäl än som anges i 1 får inte pågå längre än tre dygn.

Paragrafen reglerar tillsammans med 14 § när en utlänning som är tagen i förvar och har fyllt 18 år får externplaceras. Ett barn får aldrig bli föremål för externplacering. Övervägandena finns i avsnitt 11.4.

168

Paragrafen motsvarar i huvudsak hittillsvarande 10 kap. 20 §. En över- gripande skillnad är att en förvarstagen utlänning endast tillfälligt, dvs. kortvarigt, får placeras i polisarrest. Tillfällig placering i polisarrest kan exempelvis vara aktuell i avvaktan på vidare transport eller på att Kriminalvården anvisar en häktesplats. Detsamma gäller om det på grund av att utlänningen utgör en akut säkerhetsrisk brådskar att placera utlänningen samtidigt som det inte finns tillgång till någon plats på kriminalvårdsanstalt eller häkte i närheten. Hur länge den tillfälliga placeringen i polisarrest är tillåten får avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Det förutsätts dock att placering i polisarrest är kortvarig, se andra stycket.

Av första stycket framgår att en utlänning som hålls i förvar och har fyllt 18 år får externplaceras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest om det finns synnerliga skäl. Det motsvarar i huvudsak hittillsvarande 10 kap. 20 § första stycket 4 (jfr prop. 1996/97:147 s. 21 och 41 och prop. 2016/17:191 s. 41 och 42).

Av första stycket 1 framgår att externplacering får ske om det är nöd- vändigt för att upprätthålla ordningen eller säkerheten i en förvarslokal. Detta motsvarar till viss del hittillsvarande 10 kap. 20 § första stycket 2 (jfr prop. 1996/97:147 s. 21, 31, 41 och 42). Externplacering får inte ske om det utifrån omständigheterna i det enskilda fallet är tillräckligt med placering på säkerhetsavdelning. Som exempel kan externplacering vara motiverad om en förvarstagen utlänning är mycket hotfull, våldsam eller utåtagerande. Detsamma gäller om utlänningen utövar otillbörliga på- tryckningar mot andra förvarstagna, har en stark benägenhet att rymma eller om det finns en påtaglig risk för fritagning. Till skillnad från hittills- varande 10 kap. 20 § första stycket 2 krävs det inte att utlänningen först placeras och avskiljs på ett av Migrationsverkets förvar för att en extern- placering ska få beslutas.

Första stycket 2 motsvarar i huvudsak hittillsvarande 10 kap. 20 § första stycket 3(jfr prop. 1996/97:147 s. 21 och 41 och prop. 2016/17:191 s. 41 och 42), med den skillnaden att punkten 2 inte reglerar någon tids- begränsning för externplacering. Tidsbegränsningen regleras i stället i fjärde stycket.

Att placering i en polisarrest ska vara tillfällig framgår av andra stycket. Av tredje stycket framgår att en utlänning som har externplacerats med stöd av första stycket, om utlänningen inte har utvisats på grund av brott, ska hållas avskild från övriga intagna. Detta motsvarar hittillsvarande

10 kap. 20 § andra stycket (jfr prop. 2011/12:60 s. 94).

Av fjärde stycket framgår att externplacering på grund av transport- tekniska eller synnerliga skäl inte får pågå längre tid än tre dygn. Det motsvarar delvis tidsbegränsningen enligt hittillsvarande 10 kap. 20 § första stycket 3 (prop. 2016/17:191 s. 41 och 42), med den skillnaden att tidsbegränsning nu även gäller vid externplacering av synnerliga skäl (första stycket).

Placering av förvarstagna i säkerhetsärenden

12 § I ett säkerhetsärende får Migrationsverket besluta att en utlänning som är tagen i förvar och har fyllt 18 år ska placeras på en säkerhetsavdelning om det behövs med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

Prop. 2025/26:265

169

Prop. 2025/26:265 Paragrafen reglerar tillsammans med 9 § när en utlänning som är tagen i förvar och har fyllt 18 år får placeras på en säkerhetsavdelning. Över- vägandena finns i avsnitt 11.3.

Av paragrafen framgår att Migrationsverket i ett säkerhetsärende (se

1 kap. 7 §) får besluta att en utlänning som har fyllt 18 år ska placeras på en säkerhetsavdelning om det behövs med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

En helhetsbedömning utifrån samtliga relevanta omständigheter ska göras. Placering på säkerhetsavdelning med stöd av paragrafen kan motiveras av sådana skäl som kan motivera placering på säkerhetsav- delning enligt 9 § 2, såsom att utlänningen är hotfull, våldsam eller rymningsbenägen. Se vidare kommentaren till den paragrafen. Dessutom kan andra omständigheter, t.ex. med bäring på ordningen eller säkerheten i stort, beaktas vid placering i säkerhetsärenden. Det innebär att placering på säkerhetsavdelning kan vara motiverad om utlänningen har kopplingar till andra personer eller en organisation som utgör ett säkerhetshot, med följden att utlänningen inte bör vara på en vanlig förvarsavdelning. Detsamma kan gälla om utlänningen otillbörligt utövar påtryckningar mot andra förvarstagna.

Vid beslut om placering ska, förutom det som anges i paragrafen, beaktas att en förvarstagen utlänning enligt 8 § aldrig får placeras så att han eller hon utsätts för mer ingripande övervakning eller kontroll än vad som är nödvändigt för att ordning eller säkerhet ska kunna upprätthållas.

13 § I ett säkerhetsärende får Migrationsverket besluta att ett barn som är taget i förvar ska placeras på en säkerhetsavdelning om det finns synnerliga skäl.

Paragrafen reglerar tillsammans med 10 § när ett barn som är taget i förvar får placeras på en säkerhetsavdelning. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.

Av paragrafen framgår att barn i säkerhetsärenden (se 1 kap. 7 §) får placeras på en säkerhetsavdelning om det finns synnerliga skäl. Det som anges om kravet på synnerliga skäl och proportionalitet i kommentaren till 10 § gäller även här. Vidare måste 8 § beaktas.

Placering i polisarrest får vara endast tillfällig.

En utlänning som har placerats med stöd av första stycket ska hållas avskild från övriga intagna.

Paragrafen reglerar tillsammans med 11 § när en utlänning som är tagen i förvar och har fyllt 18 år får externplaceras. Övervägandena finns i avsnitt 11.4.

Enligt första stycket får Migrationsverket i ett säkerhetsärende (se 1 kap.

7 §) besluta om externplacering i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest om det behövs med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

Angående vad som avses i andra stycket med att en placering i polisarrest ska vara tillfällig, se kommentaren till 11 §.

170

Externplacering med stöd av paragrafen kan motiveras av sådana skäl Prop. 2025/26:265 som kan motivera externplacering enligt 11 §, se kommentaren till den

paragrafen. Vidare kan andra omständigheter, såsom omständigheter med bäring på ordningen eller säkerheten i stort, beaktas vid externplacering i säkerhetsärenden. Som exempel kan sådan placering beslutas om utlän- ningen har kopplingar till andra personer eller en organisation som gör att utlänningen inte bör vistas på ett av Migrationsverkets förvar. Detsamma gäller om utlänningen är radikaliserad och därmed otillbörligt påverkar eller utövar påtryckningar mot andra. Vidare måste 8 § beaktas.

Tredje stycket innebär att en utlänning som har placerats med stöd av första stycket ska hållas avskild från andra intagna.

15 § Säkerhetspolisen får i ett säkerhetsärende besluta om placering enligt 12– 14 §§, om det inte finns tid att avvakta Migrationsverkets beslut. Ett sådant beslut ska så snart som möjligt anmälas till Migrationsverket, som skyndsamt ska pröva frågan om placering. När Migrationsverket har beslutat i frågan upphör Säkerhets- polisens beslut att gälla.

I paragrafen regleras när Säkerhetspolisen får fatta interimistiskt beslut om placering av en utlänning som är tagen i förvar. Övervägandena finns i avsnitt 11.5.

Av första meningen framgår att Säkerhetspolisen i vissa fall, trots att det är Migrationsverket som enligt 12–14 §§ är behörigt att fatta placerings- beslut i ett säkerhetsärende, får fatta ett interimistiskt beslut om placering i ett sådant ärende under de förutsättningar som anges i nämnda paragrafer. För att Säkerhetspolisen ska få fatta ett interimistiskt beslut krävs att åtgärden är brådskande och att det därför inte finns tid att invänta Migrationsverkets beslut.

Säkerhetspolisen ska enligt andra meningen så snart som möjligt anmäla sitt interimistiska beslut till Migrationsverket. Det innebär att anmälan ska ske så snart praktiska förutsättningar föreligger. När Säkerhetspolisen har anmält beslutet till Migrationsverket, ska Migrationsverket skyndsamt pröva om åtgärden ska bestå.

Enligt tredje meningen upphör Säkerhetspolisens beslut att gälla när Migrationsverket har beslutat i frågan. Migrationsverkets beslut ersätter alltså det tillfälliga placeringsbeslut som Säkerhetspolisen har fattat.

Ny prövning av placeringsbeslut

16 § Migrationsverkets beslut om placering enligt 9, 10 eller 11 § första stycket 1 eller någon av 12–14 §§ ska prövas på nytt senast inom en månad från den dag då verkställigheten av beslutet påbörjades och därefter fortlöpande inom en månad från den senaste prövningen.

Om ett beslut om placering inte prövas på nytt inom föreskriven tid så upphör beslutet att gälla.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ny prövning av placeringsbeslut. Övervägandena finns i avsnitt 11.6.

Enligt första stycket ska Migrationsverket pröva vissa angivna placeringsbeslut på nytt senast inom en månad från den dag då verkställig- heten av beslutet påbörjades och därefter fortlöpande inom en månad från

den senaste prövningen. Prövningen ska baseras på de omständigheter som

171

Prop. 2025/26:265 föreligger vid tidpunkten för prövningen och syfta till att avgöra om det fortfarande finns skäl för placeringsbeslutet. Vid sidan av den ovillkorliga återkommande prövning som ska ske enligt stycket så ska naturligtvis ett placeringsbeslut prövas på nytt så snart det finns anledning till det.

Av andra stycket framgår att ett beslut om placering upphör att gälla om det inte prövas på nytt inom den tid som föreskrivs i första stycket, med följden att utlänningen ska flyttas till en vanlig förvarsavdelning.

11 kap.

2 § En utlänning som hålls i förvar enligt denna lag ska, i annat fall än som avses i 10 a kap. 11 eller 14 §, vistas i lokaler som har ordnats särskilt för detta ändamål. Migrationsverket har ansvaret för sådana lokaler.

Migrationsverket har ansvaret för behandlingen och tillsynen av en utlänning som hålls i förvar. Ansvaret gäller även när utlänningen med tillåtelse vistas utanför förvarslokalen.

För behandlingen av en utlänning som enligt 10 a kap. 11 eller 14 § placerats i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest gäller häkteslagen (2010:611) i tillämpliga delar. Utlänningen ska, utöver vad som följer av nämnda lag, ges möjlighet att ha kontakt med personer utanför inrättningen och även i övrigt beviljas de lättnader och förmåner som kan medges med hänsyn till ordningen och säkerheten inom inrättningen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om bl.a. de lokaler där utlänningar hålls i förvar. Övervägandena finns i avsnitt 5.

Ändringarna är en följd av att bestämmelser om externplacering flyttas till nya 10 a kap. och utgör ingen ändring i sak.

3 § En utlänning som hålls i förvar ska ges tillfälle till aktiviteter, förströelse, fysisk träning och vistelse utomhus. Ett barn som hålls i förvar ska erbjudas utbildning och ges möjlighet till lek och aktiviteter som är lämpliga för barnets ålder.

En familj som hålls i förvar ska erbjudas eget boende.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vissa rättigheter för utlänningar som hålls i förvar. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.

Tillägget i första stycket innebär att Migrationsverket ska erbjuda ett barn som hålls i förvar utbildning på förvaret. Utbildningen bör vara adekvat för barnets ålder och behov, med de begränsningar som följer av att barnet hålls i förvar. I praktiken har rätten att erbjudas utbildning betydelse främst för barn som är förvarstagna i säkerhetsärenden och barn som har utvisats på grund av brott, vilka kan hållas i förvar under längre tid än andra barn.

	4 § En utlänning som hålls i förvar ska ges möjlighet att ta emot besök och på
	annat sätt ha kontakt med personer utanför lokalen om inte besöket eller kontakten
	i ett särskilt fall skulle försvåra den verksamhet som rör förvaret.
	Om det är nödvändigt för att upprätthålla säkerheten, får ett besök kontrolleras
	genom att
	1. personal övervakar besöket, eller
	2. besöket äger rum i ett besöksrum som är utformat så att det omöjliggör att
	föremål överlämnas.
	Ett besök av ett offentligt biträde eller en advokat får kontrolleras endast om
172	biträdet eller advokaten själv begär det.

Migrationsverket får	besluta om besöksbegränsningar om det är nödvändigt	Prop. 2025/26:265
med hänsyn till risken	för överförande av smitta. Ett sådant beslut kan vara

generellt eller avse en viss person eller vissa personer.

Paragrafen innehåller bestämmelser om bl.a. möjligheten för en utlänning som hålls i förvar att ta emot besök. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.

Enligt fjärde stycket, som är nytt, får Migrationsverket under vissa förut-
sättningar besluta om besöksbegränsningar vid risk för överförande av
smitta. Besöksbegränsningar kan innebära förbud mot besök eller att
besök endast får ske under vissa villkor, såsom att besökare måste vara
vaccinerade mot den aktuella sjukdomen.
Ett beslut om besöksbegränsningar måste vara nödvändigt med hänsyn
till risken för överförande av smitta. Kravet på nödvändighet innebär att
det som utgångspunkt krävs en påtaglig risk för smitta vid fysiska besök
och att riskerna för de förvarstagnas och andra människors hälsa vid smitt-
spridning är av allvarligt slag. Folkhälsomyndighetens rekommendationer
kan tjäna som vägledning. Besöksbegränsningar i form av förbud mot
besök är inte motiverade om villkor för besök är en tillräcklig åtgärd.
Ett beslut om besöksbegränsningar kan vara både generellt, dvs. omfatta
en eller flera förvarsanläggningar, eller avse en viss person eller vissa pers-
oner. Bedömningen av om beslutet ska vara generellt eller avse en eller
flera utpekade personer får utgå från vad som är nödvändigt för att mot-
verka smittspridning.
4 b § Migrationsverket får bevilja en utlänning som hålls i förvar tillstånd att
vistas utanför förvarslokalerna en viss kort tid om det finns synnerligen ömmande
skäl. Vid bedömningen av om ett sådant tillstånd bör ges ska hänsyn tas till risken
för att utlänningen avviker, begår brott eller på annat sätt missköter sig.
Om det är Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen som har fattat förvars-
beslutet, ska den myndighet som fattat beslutet ges tillfälle att yttra sig innan
Migrationsverket prövar frågan om tillstånd.
Utlänningen ska bevakas under den tid som han eller hon befinner sig utanför
förvarslokalerna.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om tillstånd för en
utlänning som hålls i förvar att vistas utanför förvarslokalerna en viss kort
tid (permission). Övervägandena finns i avsnitt 13.3.
Av första stycket framgår att en utlänning som hålls i förvar, om det
finns synnerligen ömmande skäl, får beviljas permission. Kravet på
synnerligen ömmande skäl innebär att tillämpningen ska vara mycket
restriktiv. Som exempel kan synnerligen ömmande skäl vara att utlän-
ningen vill besöka en närstående som är allvarligt sjuk eller som ska föda
barn. Andra exempel är att utlänningen vill närvara vid en närståendes
begravning eller en viktig angelägenhet som rör utlänningens barn. Utöver
synnerligen ömmande skäl krävs det att vistelsen utanför förvarslokalerna
kan beviljas med hänsyn till den risk som finns för att utlänningen avviker,
begår brott eller på annat sätt missköter sig. Det innebär att det i varje
enskilt fall måste göras en avvägning mellan skälen för permission och den
risk för misskötsamhet som eventuellt finns. Som exempel bör permission,
trots synnerligen ömmande skäl, inte beviljas om det bedöms finnas en risk
för att utlänningen, trots bevakning och eventuella andra säkerhets-
arrangemang, avviker under permissionen.	173
	173

Prop. 2025/26:265 Permission får beviljas endast för viss kort tid. Syftet med permissionen får styra hur länge den får pågå, men det ska vara fråga om en kort tid. Som utgångspunkt bör permission beviljas för ett fåtal timmar. I undan- tagsfall, såsom permission för en förlossning, bör dock en längre tid kunna vara motiverad.

Om det är Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen som har fattat beslut om att ta utlänningen i förvar, ska Migrationsverket enligt andra stycket ge den myndighet som har fattat beslutet en möjlighet att yttra sig innan frågan om permission prövas.

Utlänningen ska enligt tredje stycket bevakas under permissionen. Det innebär att anställda vid Migrationsverket ska närvara under hela vistelsen utanför förvarslokalerna. I många fall torde omständigheterna vara sådana att det är lämpligt att låta en väktare, som har förordnats enligt 10 a kap. 6 §, biträda vid bevakningen.

7 a § En utlänning som hålls i förvar och har fyllt 18 år får beläggas med fängsel

1.vid förflyttning inom förvarslokalerna och vid transport eller annan vistelse utanför förvarslokalerna, om det är motiverat av säkerhetsskäl, eller

2.om utlänningen är placerad på en säkerhetsavdelning och uppträder våldsamt och det är nödvändigt med hänsyn till utlänningens eller någon annans säkerhet.

En läkare ska så snart som möjligt undersöka en utlänning som har belagts med fängsel enligt första stycket 2.

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om bl.a. när en utlänning som hålls i förvar får beläggas med fängsel. Övervägandena finns i avsnitt 13.4.

Paragrafen tar sin utgångspunkt i att fängsel är en så ingripande åtgärd att den får användas endast när starka skäl talar för det. Om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig, ska den användas i stället. Paragrafen omfattar endast utlänningar som har fyllt 18 år, vilket innebär att barn inte får beläggas med fängsel.

Enligt första stycket 1 får fängsel användas vid förflyttning inom en förvarslokal och vid transport eller annan vistelse utanför en förvarslokal, om det är motiverat av säkerhetsskäl. Det innebär bl.a. att en individuell bedömning måste göras inför varje transport eller annan förflyttning om det finns skäl att belägga den förvarstagna utlänningen med fängsel. Exempel på situationer där det kan vara motiverat att använda fängsel är när det finns en risk för att utlänningen kommer att bli våldsam eller för att han eller hon rymmer eller fritas.

Av första stycket 2 framgår att fängsel också får användas när en utlänning som är placerad på en säkerhetsavdelning uppträder våldsamt. Fängsel får dock användas endast om det är nödvändigt med hänsyn till utlänningens eller någon annans säkerhet. Som exempel kan det vara nödvändigt att använda fängsel om en förvarstagen utlänning är så våldsam eller självdestruktiv att uppgiften inte kan lösas på något annat sätt.

Av andra stycket framgår att en utlänning som har belagts med fängsel med stöd av första stycket 2, dvs. på grund av att han eller hon uppträtt våldsamt, så snart som möjligt ska undersökas av läkare. Läkarens uppgift är att bedöma om utlänningen har ett vårdbehov med anledning av använd-

ningen av fängsel.

174

7 b § Utlänningar som är placerade på en säkerhetsavdelning får hållas avskilda	Prop. 2025/26:265
från varandra i anslutning till dygnsvilan.
I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om en möjlighet att hålla
utlänningar som har placerats på säkerhetsavdelning avskilda från
varandra i anslutning till dygnsvilan. Övervägandena finns i avsnitt 13.5.
Paragrafen medger att Migrationsverket nattetid låser in utlänningar,
såväl vuxna som barn, som är placerade på en säkerhetsavdelning i deras
rum. Förvarstagna som har placerats på säkerhetsavdelning bör i normal-
fallet inte dela boenderum. Om flera utlänningar ändå delar ett boenderum,
kan de låsas in tillsammans i rummet. Ett barn som har placerats på en
säkerhetsavdelning med sin familj bör som utgångspunkt avskiljas till-
sammans med familjen. Vid rumsdelning är det viktigt att de förvarstagnas
säkerhet är tryggad.
I normalfallet torde ett beslut om avskiljande omfatta alla som är
placerade på en viss säkerhetsavdelning. Om det t.ex. finns en påtaglig risk
för att ett barns hälsa eller utveckling tar allvarlig skada av ett avskiljande,
kan det dock innebära att ett sådant beslut är oproportionerligt med följd
att barnet bör undantas.
13 kap.
4 § Vid muntlig förhandling ska utlänningen höras. Myndigheten får bestämma
att även andra personer än utlänningen ska höras vid förhandlingen.
I 10 kap. 18 § finns särskilda bestämmelser om när muntlig förhandling ska
hållas i vissa fall.
I paragrafen regleras bl.a. vilka som ska eller får höras vid en muntlig
förhandling. Övervägandena finns i avsnitt 5.
Hänvisningen i andra stycket till var det finns särskilda bestämmelser
om när muntlig förhandling ska hållas ändras till följd av ändringar i
10 kap.
14 kap.
10 § Migrationsverkets beslut i särskilda fall i frågor om behandlingen eller
placeringen av utlänningar som hålls i förvar enligt någon av 10 a kap. 9–14 §§,
11 kap. 3, 4, 4 b, 5–9 eller 9 b–13 §§ får överklagas till en migrationsdomstol.
Paragrafen reglerar vilka beslut om behandlingen eller placeringen av
förvarstagna utlänningar som får överklagas till en migrationsdomstol.
Övervägandena finns i avsnitt 14.1.
Ändringarna innebär i huvudsak att även Migrationsverkets beslut om
placering på en säkerhetsavdelning och permission får överklagas till en
migrationsdomstol.
16 kap.
4 § Mål om avvisning eller utvisning och mål om förvar ska handläggas skynd-
samt.
En migrationsdomstol ska meddela ett slutligt avgörande i ett mål om förvar
enligt 10 kap. 3 eller 4 § inom 15 dagar eller, om det finns särskilda skäl, 21 dagar
från den dag då överklagandet kom in till migrationsdomstolen. Om ett slutligt	175

Prop. 2025/26:265 avgörande i ett sådant mål inte meddelas inom 21 dagar från den dag då över- klagandet kom in till migrationsdomstolen så upphör det överklagade beslutet att gälla.

I paragrafen anges bl.a. att vissa mål ska handläggas skyndsamt. Över- vägandena finns i avsnitt 14.2.

Enligt andra stycket, som är nytt och genomför artikel 11.3 i det nya omarbetade mottagandedirektivet, ska en migrationsdomstol meddela ett slutligt avgörande i ett mål som gäller förvar enligt 10 kap. 3 eller 4 § inom 15 dagar eller, om det finns särskilda skäl, 21 dagar från den dag då överklagandet kom in till migrationsdomstolen. Särskilda skäl kan utgöras av t.ex. att det offentliga biträdet är upptaget och utlänningen vägrar att biträdet sätter någon annan i sitt ställe. Även svårigheter att ordna med tolk kan medföra att det finns särskilda skäl att utsträcka tiden för målets avgörande.

Stycket gäller endast vid handläggningen hos migrationsdomstolarna, inte hos Migrationsöverdomstolen. Ett slutligt avgörande ska meddelas av migrationsdomstolen inom den angivna tiden. Det är inte tillräckligt att en förhandling har inletts eller att en föredragning har avslutats inom tids- fristen. Handläggningen i sin helhet får alltså inte ta längre tid än 15 eller 21 dagar. Av första stycket följer att målet ska avgöras tidigare om det inte finns omständigheter i det enskilda fallet som motiverar en längre hand- läggningstid.

Ett sådant överklagat beslut som avses i stycket upphör att gälla om ett slutligt avgörande inte meddelas i målet inom 21 dagar från den dag då överklagandet kom in till migrationsdomstolen.

9 § En migrationsdomstols beslut överklagas till Migrationsöverdomstolen. En migrationsdomstols beslut i mål om avvisning som i första instans prövats av Polismyndigheten får dock inte överklagas i andra fall än de som avses i 14 kap. 2 § andra meningen.

Migrationsöverdomstolens beslut får inte överklagas.

I paragrafen regleras bl.a. överklagande av en migrationsdomstols beslut. Ändringen innebär att hittillsvarande andra stycket tas bort med anled- ning av att migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen inte längre är behöriga att fatta beslut om förvar som första instans. Andra stycket motsvarar alltså hittillsvarande tredje stycket och tredje stycket

motsvarar hittillsvarande fjärde stycket.

11 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande av en migrationsdomstols beslut till Migrationsöverdomstolen.

Prövningstillstånd krävs dock inte vid överklagande av en migrationsdomstols beslut i fråga om

1.internationellt skydd efter överlämnande enligt 4 kap. 8 §, eller

2.inhibition av verkställigheten enligt 12 kap. 16 e § första stycket. Prövningstillstånd krävs inte heller om migrationsdomstolen i ett överklagat mål

upphäver ett beslut om inhibition av verkställigheten som har meddelats med stöd av 12 kap. 17 a § första stycket.

176

I paragrafen finns bestämmelser om prövningstillstånd vid överklagande Prop. 2025/26:265 till Migrationsöverdomstolen.

Ändringen innebär att första meningen i andra stycket, om att det inte krävs prövningstillstånd vid överklagande av en migrationsdomstols beslut om förvar som första instans, tas bort. Det är en följd av att migra- tionsdomstolarna inte längre är behöriga att fatta beslut om förvar som första instans.

18 kap.

1 § Offentligt biträde ska förordnas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas, i mål och ärenden om

1.avvisning, dock inte hos Polismyndigheten om inte utlänningen enligt någon av 10 kap. 3–6 §§ har hållits i förvar sedan mer än tre dagar,

2.utvisning enligt 8 kap. 6 eller 10 § eller 11 § andra stycket,

3.verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning enligt denna lag, om beslut om inhibition meddelats av Migrationsverket, en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen,

4.anmälningsskyldighet enligt 9 a kap.,

5.förvar enligt 10 kap. 3 eller 5 § om utlänningen har hållits i förvar sedan mer än tre dagar,

6.hemsändande enligt 23 kap. 2 §, och

7.uppsikt enligt 10 kap. 4 eller 6 §.

Offentligt biträde ska alltid förordnas för barn som hålls i förvar enligt denna lag.

I mål och ärenden enligt asylprocedurförordningen eller asyl- och migrations- hanteringsförordningen, med undantag för mål och ärenden om förvar enligt artikel 44 i asyl- och migrationshanteringsförordningen, gäller i stället 1 a–2 a §§.

I paragrafen finns bestämmelser om rätten till offentligt biträde. Över- vägandena finns i avsnitt 15.1 och 15.2.

I första stycket 1 ändras hänvisningarna till följd av ändringar i 10 kap. Ändringen i första stycket 5 innebär att det finns en presumtion för att offentligt biträde ska förordnas för en utlänning som har fyllt 18 år i mål och ärenden om förvar enligt 10 kap. 3 eller 5 §, om utlänningen har hållits i förvar i mer än tre dagar. En situation där behov av biträde normalt saknas är då utlänningen redan har fått ett offentligt biträde förordnat för sig i ett pågående ärende om avvisning eller utvisning och biträdets förordnande omfattar även frågan om förvar. Ändringen genomför delvis artikel 11.6 i

det nya omarbetade mottagandedirektivet.

Av första stycket 7, som är ny, framgår att det finns en presumtion för att offentligt biträde ska förordnas för barn i mål och ärenden om uppsikt enligt 10 kap. 4 eller 6 §. En situation där det kan antas att behov av biträde saknas är om uppsikten endast innebär en skyldighet att lämna ifrån sig pass eller annan identitetshandling.

Ändringen i andra stycket innebär att offentligt biträde alltid ska förordnas för ett barn som hålls i förvar enligt denna lag, inte bara – som hittills – för barn som saknar vårdnadshavare här i landet.

177

Prop. 2025/26:265 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den 21 juli 2026.

2.I fråga om ett beslut om uppsikt eller förvar som har meddelats före ikraftträdandet gäller upphävda 10 kap. 1–17 §§ fortfarande fram till dess att beslutet prövas på nytt.

5.Äldre föreskrifter gäller fortfarande vid överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

Övervägandena finns i avsnitt 16.

I punkt 1 anges att lagen träder i kraft den 21 juli 2026.

Enligt punkt 2 gäller upphävda 10 kap. 1–17 §§, om grunder för uppsikt och förvar, ny prövning och beslutande myndigheter, även efter den 21 juli 2026 för beslut om uppsikt och förvar som har meddelats före ikraft- trädandet. De upphävda bestämmelserna gäller dock bara fram till dess att beslutet i fråga prövas på nytt. Det innebär bl.a. att den första nya pröv- ningen av ett uppsikts- eller förvarsbeslut som har meddelats före ikraft- trädandet ska ske inom de tidsfrister som gäller enligt upphävda bestäm- melser. Vid den första nya prövningen ska däremot de nya bestämmelserna tillämpas. Vilken myndighet som är behörig att göra den nya prövningen ska alltså avgöras med ledning av de nya bestämmelserna i 10 kap. 20– 23 §§, och den behöriga myndigheten ska tillämpa de nya bestämmelserna om uppsikt och förvar vid prövningen. Om en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen är handläggande myndighet inför den nya prövningen, behöver domstolen och den aktuella behöriga myndigheten – Migrationsverket, Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen – samarbeta så att ärendet på ett smidigt sätt kan lämnas över för den nya prövningen.

Av punkt 3 framgår att ett beslut om externplacering med stöd av upphävda 10 kap. 20 § första stycket 1 eller 2, dvs. på den grunden att utlänningen har utvisats på grund av brott eller att utlänningen av säker- hetsskäl inte kan vistas i en förvarslokal, ska prövas på nytt enligt 10 a kap. 16 § inom en månad från ikraftträdandet. Efter den första nya prövningen följer krav på ny prövning direkt av 10 a kap. 16 §.

Vid tillämpningen av 10 kap. 12 §, som innehåller tidsgränser för förvar inför avlägsnande av utlänningar som fyllt 18 år, ska enligt punkt 4 den tid som utlänningen har hållits i förvar med stöd av de upphävda bestämm- elserna om sannolikhetsförvar och verkställighetsförvar (10 kap. 1 § andra stycket 2 och 3) räknas in i förvarstidens längd. En sådan avräkning ska dock bara ske om det är fråga om att verkställa samma avlägsnandebeslut (jfr EU-domstolens dom den 5 mars 2026, Aroja, C-150/24, EU:C:2026:148).

Av punkt 5 framgår att en migrationsdomstol eller Migrationsöver- domstolen ska tillämpa äldre bestämmelser vid prövningen av ett över- klagat beslut som har meddelats före ikraftträdandet. Domstolen ska i dessa fall alltså tillämpa de regler om uppsikt och förvar som gällde när det överklagade beslutet meddelades.

178

18.2	Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen	Prop. 2025/26:265
	(2005:716)

10 kap.

3 § En utlänning som har fyllt 18 år får ställas under uppsikt eller tas i förvar under den tid som utlänningen har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd

1.om det är nödvändigt för att bestämma eller bekräfta utlänningens identitet eller nationalitet,

2.om det är nödvändigt för att utreda de omständigheter som ansökan om internationellt skydd grundas på,

3.om utlänningen inte har följt ett beslut om boende på en bestämd plats enligt 3 kap. 3 § första stycket mottagandelagen (2026:000) och det finns en risk för att utlänningen avviker,

4.om det är nödvändigt som ett led i ett gränsförfarande enligt artikel 43 i asylprocedurförordningen för att avgöra om utlänningen har rätt att resa in i Sverige,

6.om det är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten eller för att upprätthålla allmän ordning, eller

7.i enlighet med artikel 44 i asyl- och migrationshanteringsförordningen. Första stycket 1, 2, 3, 5 och 6 gäller även en medborgare i en annan EU-stat som

har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av flyktingförklaring enligt 5 kap. 1 b § första stycket.

I fråga om en utlänning som av allmän domstol har utvisats på grund av brott gäller 5 § i stället för denna paragraf.

I paragrafen anges grunderna för uppsikt och förvar av utlänningar som har fyllt 18 år och är sökande av internationellt skydd eller flykting- förklaring. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.

Det införs en ny grund för uppsikt och förvar i första stycket 3. Den innebär att en utlänning som inte har följt ett beslut enligt 3 kap. 3 § första stycket mottagandelagen (2026:000) om boende på en bestämd plats får ställas under uppsikt eller tas i förvar om det finns en risk för att utlän- ningen avviker. Enligt 1 kap. 15 § får endast de omständigheter som räknas upp i den paragrafen beaktas vid bedömningen av risken för att utlänningen avviker. Den nya grunden genomför delvis artikel 10 i det nya omarbetade mottagandedirektivet.

Enligt ändringen i andra stycket gäller den nya grunden även en EU- medborgare som har fyllt 18 år och har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av flyktingförklaring.

Övriga ändringar är endast redaktionella.

4 § Ett barn får ställas under uppsikt eller tas i förvar under den tid som barnet har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd

1. om barnet inte har följt ett beslut om boende på en bestämd plats enligt 3 kap.

3 § första stycket mottagandelagen (2026:000) och det finns en uppenbar risk för att barnet avviker,

2. om det är nödvändigt som ett led i ett gränsförfarande enligt artikel 43 i asylprocedurförordningen för att avgöra om barnet har rätt att resa in i Sverige,

179

Prop. 2025/26:265 3. om barnet vid tidpunkten för ansökan om internationellt skydd hålls i förvar enligt 6 § och det finns anledning att anta att syftet med ansökan är att försena eller hindra verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning,

180

4.om det är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten eller för att upprätthålla allmän ordning, eller

5.i enlighet med artikel 44 i asyl- och migrationshanteringsförordningen. Första stycket 1, 3 och 4 gäller även ett barn som är medborgare i en annan EU-

stat och som har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av flyktingförklaring enligt 5 kap. 1 b § första stycket.

I fråga om ett barn som av allmän domstol har utvisats på grund av brott gäller

6 § i stället för denna paragraf.

I paragrafen anges grunderna för uppsikt och förvar av barn som är sökande av internationellt skydd eller flyktingförklaring. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.

Det införs en ny grund för uppsikt och förvar i första stycket 1. Vid bedömningen av om det finns en sådan risk för att barnet avviker som anges i punkten får enligt 1 kap. 15 § endast de omständigheter som räknas upp i den paragrafen beaktas. Den nya grunden genomför delvis artikel 10 i det nya omarbetade mottagandedirektivet.

Enligt ändringen i andra stycket gäller den nya grunden även ett barn som är EU-medborgare och har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av flyktingförklaring.

Övriga ändringar är endast redaktionella.

11 § En utlänning får inte hållas i förvar längre tid än

1.fyra veckor om det sker med stöd av 3 § första stycket 1 eller 2 eller 5 § första stycket 1,

2.tolv veckor om det sker med stöd av 3 § första stycket 4, och

3.tolv månader om det sker med stöd av 3 § första stycket 3, 5 eller 6.

Paragrafen reglerar tillsammans med 12 § hur länge er en utlänning som har fyllt 18 år får hållas i förvar. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet. Övervägandena finns i avsnitt 8.2 och 8.3.

Genom ändringen i punkt 3 införs en längsta tid om tolv månader för förvar med stöd av 3 § första stycket 3, som avser förvar på grund av att utlänningen inte har följt ett beslut om boendeskyldighet enligt mot- tagandelagen (2026:000).

Övriga ändringar är endast redaktionella.

13 § Ett barn får, i andra fall än som avses i andra stycket, inte hållas i förvar längre sammanlagd tid än sex dygn eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare sex dygn. Om barnet inte har hållits i förvar under en tolvmånadersperiod ska tidigare tid i förvar inte beaktas vid fastställandet av förvarstiden.

I paragrafen regleras hur länge ett barn får hållas i förvar. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.

Genom ändringen i andra stycket omfattar de särskilda tider som enligt stycket gäller för förvar av barn i säkerhetsärenden även förvar med stöd

av 4 § första stycket 1, som avser förvar på grund av att barnet inte har Prop. 2025/26:265 följt ett beslut om boendeskyldighet enligt mottagandelagen.

Övriga ändringar är endast redaktionella.

16 § Ett beslut om förvar enligt 3 § första stycket 3–7, 5 § första stycket 2 eller andra stycket eller 9 § ska prövas på nytt inom två månader från den dag då verkställigheten av beslutet påbörjades. Har beslutet föregåtts av ett interimistiskt beslut om förvar enligt 24 § ska tidsfristen räknas från den dag då det interimistiska beslutet verkställdes.

Om utlänningen efter den nya prövningen är kvar i förvar ska en ny prövning fortlöpande göras inom två månader från det senaste förvarsbeslutet.

I paragrafen regleras när beslut om förvar av en utlänning som har fyllt 18 år ska prövas på nytt. Övervägandena finns i avsnitt 9.2.

Ändringen i första stycket innebär att även ett beslut om förvar med stöd av 3 § första stycket 3, som avser förvar på grund av att utlänningen inte har följt ett beslut om boendeskyldighet enligt mottagandelagen, ska prövas på nytt under de förutsättningar som framgår av paragrafen.

18.3Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

Lagförslaget innebär i huvudsak att det införs fyra nya paragrafer, varav tre i 10 kap. och en i 10 a kap. Efterföljande paragrafer i respektive kapitel får ändrade beteckningar och de paragrafer i lagen som i sina hittills- varande lydelser hänvisar till sådana paragrafer ändras till följd av det. I det följande kommenteras endast andra ändringar än sådana som avser ändrade beteckningar och hänvisningar.

10 kap.

2 § Uppsikt som innebär att utlänningen är skyldig att vistas inom ett visst område får förenas med villkor om elektronisk övervakning om det behövs för kontroll av att skyldigheten följs (förstärkt uppsikt).

I paragrafen, som är ny, regleras möjligheten att förena uppsikt som
innebär vistelseskyldighet med villkor om elektronisk övervakning.
Övervägandena finns i avsnitt 6.3.
Enligt paragrafen får uppsikt som innebär vistelseskyldighet i vissa fall
förenas med ett villkor om elektronisk övervakning, vilket sammantaget
benämns förstärkt uppsikt.
För att få förena en vistelseskyldighet med ett villkor om elektronisk
övervakning krävs att det behövs för att kontrollera att skyldigheten följs.
Bedömningen av om det finns ett sådant behov får göras utifrån om-
ständigheterna i det enskilda fallet. Avvikanderisken bör särskilt beaktas.
Förstärkt uppsikt, som är den mest ingripande formen av uppsikt, bör vara
nödvändig endast i de fall då inga andra former av uppsikt kan användas
för att undvika ett förvarstagande. Om vistelseskyldighet utan elektronisk
övervakning är tillräcklig ska förstärkt uppsikt inte beslutas.
När det gäller barn krävs en noggrann utredning av barnets personliga
förhållanden för att förstärkt uppsikt ska kunna komma i fråga. De hänsyn	181

Prop. 2025/26:265 som enligt barnkonventionen ska tas till bl.a. barnets bästa måste inom ramen för den proportionalitetsbedömningen som ska göras enligt 1 kap. 8 § vägas mot det behov som finns av åtgärden. Bland annat barnets ålder och mognad ska vara vägledande för hur dessa hänsyn vägs mot behovet. Förstärkt uppsikt avseende ett barn bör beslutas endast om intresset, exempelvis av att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning, väger tyngre än de särskilda hänsyn som måste tas när det gäller ingripanden mot barn. I många fall kan uppsikt utan elektronisk övervakning antas vara en tillräcklig åtgärd för barn. Det bör endast i undantagsfall vara motiverat att besluta om förstärkt uppsikt avseende ett barn under 15 år.

3 § Uppgifter om utlänningens position vid förstärkt uppsikt får registreras och tas fram endast i samband med att

1.utlänningen träder ur eller vistas utanför det anvisade området, eller

2.den elektroniska övervakningen hindras.

I paragrafen, som är ny, regleras när uppgifter om utlänningens position får registreras och tas fram vid förstärkt uppsikt. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

Av paragrafen framgår att uppgifter om utlänningens position får registreras och tas fram i två situationer. Den första situationen är i samband med att utlänningen träder ur eller vistas utanför det område som han eller hon ska vistas inom. Den andra situationen är när en pågående elektronisk övervakning hindras. Det kan exempelvis handla om fall där utlänningen har manipulerat den elektroniska utrustningen, tagit av sig utrustningen eller låtit bli att ladda batterierna. Det kan även handla om fall där övervakningen hindras på annat sätt, t.ex. av rent tekniska orsaker, som utlänningen inte kan lastas för.

I övrigt får uppgifter om utlänningens position inte tas fram vid förstärkt uppsikt.

Längsta tid för förstärkt uppsikt av barn samt för förvar

13 § Ett barn får, i andra fall än som avses i andra stycket, inte vara ställt under förstärkt uppsikt längre tid än tre månader eller, om det finns synnerliga skäl, sex månader.

I ett säkerhetsärende får ett barn inte vara ställt under förstärkt uppsikt längre tid än tolv månader eller, om det finns synnerliga skäl, 18 månader. Dessa tidsgränser gäller även i fråga om ett barn som av allmän domstol har utvisats på grund av brott.

I paragrafen, som är ny, regleras bortre tidsgränser för förstärkt uppsikt som gäller ett barn. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.

Av första stycket framgår att ett barn som huvudregel inte får vara ställt under förstärkt uppsikt längre tid än tre månader eller, om det finns synner- liga skäl, ytterligare högst tre månader. Kravet på synnerliga skäl innebär bl.a. att stor restriktivitet är påkallad. Som exempel kan synnerliga skäl föreligga om det, trots rimliga ansträngningar från myndigheterna, krävs längre tid för att få fram nödvändiga resehandlingar. Detsamma gäller om en planerad verkställighetsresa måste ställas in med kort varsel på grund av omständigheter utanför myndigheternas kontroll.

182

Av andra stycket framgår att särskilda, längre tidsgränser gäller för ett Prop. 2025/26:265 barn vars ärende handläggs som ett säkerhetsärende enligt 1 kap. 7 § eller

som har utvisats på grund av brott. Ett barn får i sådana fall inte vara ställt under förstärkt uppsikt längre tid än tolv månader eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare sex månader. Utöver vad som anges om synner- liga skäl i första stycket, kan det finnas synnerliga skäl om längre tid under förstärkt uppsikt krävs för att ett beslut om utvisning på grund av mycket allvarlig brottslighet ska kunna verkställas. Detsamma gäller om ett barn utgör ett allvarligt hot mot allmän ordning eller säkerhet.

De tidsgränser som anges i paragrafen anger endast hur länge ett barn
som längst får vara ställt under förstärkt uppsikt. Allmänt gäller enligt 17 §
att ett beslut om uppsikt omedelbart ska upphävas om det inte längre finns
skäl för beslutet. I vissa fall kan fortsatt uppsikt, med beaktande av
exempelvis utlänningens ålder, inte längre anses vara proportionerlig.
För andra beslut om uppsikt än de som omfattas av paragrafen saknas en
bestämd bortre tidsgräns.
18 § Så länge en utlänning står under uppsikt ska beslutet om uppsikt prövas på
nytt inom sex månader eller, vid förstärkt uppsikt, tre månader från den dag då
beslutet fattades och därefter fortlöpande inom sex respektive tre månader från den
senaste prövningen.
Avser beslutet om förstärkt uppsikt ett barn gäller i stället att beslutet ska prövas
på nytt inom en månad från den senaste prövningen.
I paragrafen, som i hittillsvarande lydelse betecknas 15 §, regleras när
beslut om uppsikt ska bli föremål för en ny prövning. Paragrafen utformas
i huvudsak enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 9.1.
Ändringen i första stycket innebär att beslut om förstärkt uppsikt ska
prövas på nytt inom tre månader från den dag då beslutet fattades och
därefter fortlöpande inom tre månader från den senaste prövningen, så
länge utlänningen står under uppsikt.
Av andra stycket, som är nytt, framgår dock att ett beslut om förstärkt
uppsikt som gäller ett barn ska prövas på nytt inom en månad från den
senaste prövningen så länge barnet står under uppsikt.
Det framgår av 21 § att en ny prövning av ett beslut om uppsikt som
huvudregel ska ske efter en muntlig förhandling.
10 a kap.
2 § Polismyndigheten ansvarar för verkställigheten av beslut om förstärkt
uppsikt.
I paragrafen, som är ny, regleras ansvaret för verkställighet av beslut om
förstärkt uppsikt. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.
Av paragrafen framgår att Polismyndigheten är ansvarig för verk-
ställighet av beslut om förstärkt uppsikt. Ansvaret omfattar alla de åtgärder
som krävs för att den elektroniska övervakningen ska kunna komma till
stånd och fortgå enligt beslutet. Det handlar exempelvis om att installera
och montera övervakningsutrustningen och se till att övervakningen
inleds. Ansvaret omfattar även att övervaka larm från utrustningen och
hantera larmsituationer samt att utföra nödvändiga praktiska åtgärder när
övervakningen ska avslutas.	183
	183

Prop. 2025/26:265 18 kap.

1 § Offentligt biträde ska förordnas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas, i mål och ärenden om

1.avvisning, dock inte hos Polismyndigheten om inte utlänningen enligt någon av 10 kap. 5–8 §§ har hållits i förvar sedan mer än tre dagar,

2.utvisning enligt 8 kap. 6 eller 10 § eller 11 § andra stycket,

3.verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning enligt denna lag, om beslut om inhibition meddelats av Migrationsverket, en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen,

4.anmälningsskyldighet enligt 9 a kap.,

5.förvar enligt 10 kap. 5 eller 7 § om utlänningen har hållits i förvar sedan mer än tre dagar,

6.hemsändande enligt 23 kap. 2 §, och

7.förstärkt uppsikt eller uppsikt enligt 10 kap. 6 eller 8 §.

Offentligt biträde ska alltid förordnas för barn som hålls i förvar enligt denna lag.

I paragrafen finns bestämmelser om rätten till offentligt biträde. Över- vägandena finns i avsnitt 15.1.

Ändringen i första stycket 7 innebär att det finns en presumtion för att offentligt biträde ska förordnas i mål och ärenden om förstärkt uppsikt enligt 10 kap. 2 § för den som åtgärden avser.

Övriga ändringar är endast redaktionella.

18.4Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:754) om transitering av tredjelandsmedborgare

10 § En tredjelandsmedborgare får omhändertas eller tas i förvar av Polismyn- digheten om det är nödvändigt för att en transitering ska kunna genomföras. En tredjelandsmedborgare får inte vara omhändertagen eller hållas i förvar längre tid än 48 timmar.

Paragrafen, som är ny, behandlar förutsättningarna för omhändertagande och förvar av en tredjelandsmedborgare som är föremål för transitering enligt lagen. Övervägandena finns i avsnitt 7.9 och 8.5.

Av paragrafen framgår att en tredjelandsmedborgare får omhändertas eller tas i förvar om det är nödvändigt för att en transitering ska kunna genomföras. Kravet på nödvändighet innebär bl.a. att en tredjelands- medborgare som inte försöker avvika eller sätta sig till motvärn inte ska omhändertas eller tas i förvar. Det innebär också att omhändertagande ska väljas framför förvar om det är tillräckligt.

Ett omhändertagande eller förvarstagande enligt paragrafen får inte pågå längre tid än 48 timmar. Vid sidan av denna begränsning gäller den generella principen om att en tvångsåtgärd ska pågå under en så kort tid som möjligt.

184

Vid åtgärder som vidtas enligt paragrafen gäller reglerna för polis- Prop. 2025/26:265 ingripanden, såsom polislagen (1984:387). Utlänningslagens (2005:716)

regler om förvar är inte tillämpliga.

11 § Beslut om förvar enligt 10 § får överklagas till en migrationsdomstol. Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas.

En migrationsdomstols beslut får överklagas till Migrationsöverdomstolen enligt 16 kap. utlänningslagen (2005:716). Det kapitlet, utom 16 kap. 10 §, gäller även i övrigt i tillämpliga delar i mål om förvar enligt 10 §.

I paragrafen, som i hittillsvarande lydelse betecknas 10 §, regleras över- klagande av beslut enligt lagen. Övervägandena finns i avsnitt 14.3.

Genom ändringarna i första stycket får beslut om förvar enligt 10 § överklagas till en migrationsdomstol. Övriga beslut enligt lagen får inte överklagas.

Av andra stycket, som är nytt, framgår att en migrationsdomstols beslut får överklagas till Migrationsöverdomstolen och att 16 kap. utlännings- lagen, utom 16 kap. 10 § utlänningslagen, gäller i tillämpliga delar i ett mål om förvar. Som exempel krävs prövningstillstånd enligt 16 kap. 11 § utlänningslagen för att Migrationsöverdomstolen ska ta upp ett över- klagande till prövning.

18.5Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl.

4 § Denna lag omfattar utlänningar som

2.har ansökt om eller beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd eller uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd med stöd av bestämmelserna i 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 § utlänningslagen (2005:716) och som inte är folkbokförda här i landet,

3.hålls i förvar enligt 10 kap. utlänningslagen och som inte har placerats i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest,

4.vistas här med stöd av tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 eller 15 d § utlänningslagen, eller

5.har meddelats ett beslut om inhibition av verkställigheten enligt 12 kap. 16 e § första stycket eller 17 a § första stycket utlänningslagen.

I paragrafen finns bestämmelser om vilka utlänningar som omfattas av lagen. Övervägandena finns i avsnitt 5.

Hänvisningen i första stycket 3 ändras till följd av ändringar i 10 kap. utlänningslagen (2005:716).

185

Prop. 2025/26:265

186

18.6Förslaget till lag om ändring i skollagen (2010:800)

29 kap.

4 § I 11 kap. 3 § utlänningslagen (2005:716) finns en bestämmelse om att ett barn som hålls i förvar ska erbjudas utbildning.

I paragrafen, som är ny, finns en upplysning om att det i utlänningslagen (2005:716) finns en bestämmelse om att ett barn som hålls i förvar ska erbjudas utbildning. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.

Sammanfattning av betänkandet Ett nytt regelverk för uppsikt och förvar (SOU 2025:16)

En förbättrad EU-rättslig anpassning av grunderna för uppsikt och förvar

Vi har haft i uppdrag att analysera hur det svenska regelverket bör anpassas för att överensstämma med EU-rätten och ta ställning till hur grunderna för förvar bör ändras. Enligt utredningsdirektiven ska inriktningen vara att svensk rätt fullt ut ska motsvara de möjligheter till förvarstagande som EU-rätten medger.

Grunderna för förvar av asylsökande, som regleras i mottagande- direktivet1 , framgår inte av utlänningslagen. Enligt rättspraxis från Migrationsöverdomstolen ska dock dessa grunder tillämpas av myndig- heterna. I syfte att öka förutsebarheten och överensstämmelsen med EU- rätten föreslår vi därför att det i utlänningslagen införs särskilda förutsättningar för att ta asylsökande i förvar. Samma grunder ska gälla för uppsikt av asylsökande. Grunderna motsvarar i princip de tillåtna grunderna för förvar av asylsökande enligt mottagandedirektivet.

Enligt våra förslag ska även i fortsättningen gälla särskilda, mer restrik- tiva förutsättningar, för att ställa barn under uppsikt eller att ta barn i förvar. Asylsökande barn ska därför få ställas under uppsikt eller tas i för- var endast på vissa av de grunder som gäller för vuxna.

De särskilda bestämmelserna om uppsikt och förvar av asylsökande ska dock inte tillämpas när det gäller utlänningar som har utvisats av allmän domstol på grund av brott (s.k. brottsutvisade).

När utlänningen inte har rätt att vistas i Sverige i egenskap av asy- lsökande ska andra förutsättningar gälla för uppsikt och förvar. De förut- sättningarna motsvarar i huvudsak vad som gäller enligt dagens lag- stiftning för att ställa en utlänning under uppsikt eller ta en utlänning i förvar för att utreda identitet eller rätt till vistelse i landet och för att kunna verkställa avlägsnandebeslut. Regleringen har dock anpassats för att tillgodose kraven i återvändandedirektivet.

Prop. 2025/26:265 Bilaga 1

Vilande beslut om uppsikt och förvar

Bland myndigheter och domstolar tillämpas i dag bestämmelserna om förvar på så sätt att det kan beslutas om förvar trots att utlänningen är frihetsberövad i annan ordning. Eftersom en avvikanderisk normalt sett saknas i ett sådant fall, finns inte heller vid tidpunkten för beslutet grund för ett beslut om uppsikt eller förvar. Även om grunderna är uppfyllda när beslutet verkställs innebär denna tillämpning ett avsteg från vad som normalt gäller, dvs. att grunderna för uppsikt och förvar ska vara uppfyllda vid tiden för beslutet. Förfarandet är dock motiverat bl.a. av att det är nödvändigt att kunna undvika avbrott i förvarskedjan när utlänningar som är ställda under uppsikt eller hålls i förvar blir föremål för administrativa

1Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för

mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (omarbetning).

187

Prop. 2025/26:265 Bilaga 1

tvångsåtgärder en tid och sedan ska fortsätta att vara ställda under uppsikt eller vara förvarstagna. Vi föreslår att nuvarande tillämpning kodifieras i lag och kompletteras med bestämmelser om underrättelseskyldighet mellan ansvariga myndigheter för att underlätta tillämpningen.

Nya tidsgränser för förvar

Inom ramen för översynen av utlänningslagens regler om förvar ska vi enligt utredningsdirektiven ta ställning till hur en ordning kan utformas som innebär att den bortre tidsgränsen för verkställighetsförvar som EU- rätten medger utnyttjas fullt ut. Vi ska också ta ställning till om regleringen om tiden i förvar i övrigt bör ändras.

Vi föreslår att de bortre tidsgränserna för hur länge en utlänning får hållas i förvar förlängs i syfte att möjliggöra en mer effektiv återvändande- process. Med längre lagreglerade tidsfrister blir en proportionalitets- bedömning i det enskilda fallet allt viktigare. Det ska därför tydliggöras att förvar alltid ska pågå under en så kort tid som möjligt.

Förvar inför avlägsnande av vuxna utlänningar till en annan stat än en EES-stat2 , dvs. förvar som omfattas av återvändandedirektivet3 , ska få pågå i maximalt 18 månader vilket är längsta tillåtna tid enligt direktivet. Vid förvar inför avlägsnande av vuxna utlänningar till en EES-stat får för- varstagandet inte pågå längre tid än högst tolv månader. Några tidsgränser ska dock inte gälla för förvar av brottsutvisade vuxna utlänningar som ska avvisas eller utvisas till en annan stat än en EES-stat. Även vuxna utlän- ningar i säkerhetsärenden ska omfattas av särskilda tidsgränser. Förvar inför avlägsnande får i de fallen pågå maximalt 24 månader oberoende av till vilket land utlänningen ska avlägsnas till.

Särskilda tidsgränser ska gälla för förvar av asylsökande vuxna. För vissa förvarsgrunder ska gälla en maximal tid om en månad och för andra en maximal tid om tolv månader.

För barn ska de bortre tidsgränserna för förvar vara väsentligt kortare än för vuxna. Ett barn föreslås som huvudregel inte få hållas i förvar längre tid än sex dygn eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare sex dygn. När tolv månader har gått från det att ett förvarsbeslut har upphört, ska den tidigare förvarstiden emellertid inte beaktas vid beräkningen av tidsfristen. Förvar av barn i ett säkerhetsärende eller förvar som gäller brottsutvisade barn får inte pågå längre tid än tre månader eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare tre månader. Med anledning av dessa längre förvarstider och för att tillgodose barns rätt till utbildning enligt artikel 28 i Barn- konventionen föreslås att barn som hålls i förvar ska erbjudas utbildning.

	2	EES-stater inkluderar EU:s medlemsstater, Island, Liechtenstein och Norge.
	3	Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om
188	gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas
	olagligt i medlemsstaterna.

Uppsikt eller förvar måste vara proportionerligt

I vårt delbetänkande har vi föreslagit att den s.k. behovsprincipen i 1 kap. 8 § UtlL kompletteras med en uttrycklig proportionalitetsregel som anger att en ingripande åtgärd får användas endast om den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Är en mindre ingripande åtgärd tillräcklig, ska den användas. Av detta följer att de tillämpande myndigheterna alltid måste beakta om alternativa kontrollåtgärder kan användas för att uppnå det eftersträvade målet. Den åtgärd som innebär minsta möjliga intrång i den enskildes fri- och rättigheter ska väljas. Kravet på proportionalitet innebär att det allmännas skäl för frihetsberövandet måste ställas i proportion till vad frihetsberövandet innebär för den enskilde. Om det intrång eller men som ett förvar innebär för utlänningen väger över det allmännas intresse som motiverar förvarstagandet ska förvar inte beslutas. Även om förvar bedöms vara nödvändigt för att kunna utreda en utlännings identitet eller verkställa ett utvisningsbeslut, kan alltså tillämpningen av proportionali- tetsprincipen leda till att en utlänning inte tas i förvar eller friges efter en viss tid i förvar. Tillämpningen av proportionalitetsprincipen kan i det enskilda fallet också leda till att en utlänning ställs under uppsikt i stället för att tas i förvar.

Prop. 2025/26:265 Bilaga 1

Tidsfrister för ny prövning av uppsikts- och förvarsbeslut

Ivårt uppdrag ingår att ta ställning till om bestämmelserna om ny prövning av beslut om förvar bör ändras eller förtydligas.

Bestämmelserna om ny prövning innebär att den myndighet som är ansvarig för frågan om uppsikt eller förvar regelbundet inom vissa tids- frister prövar om det fortfarande finns laglig grund för åtgärden. Pröv- ningen ska göras även om det inte finns anledning att anta att beslutet är oriktigt och måste göras för att beslutet ska bevara sin giltighet.

Vi föreslår att det fortsatt ska finnas bestämmelserna om ny prövning av uppsikts- och förvarsbeslut. Dessa bestämmelser ändras för att anpassas till de nya förvarsgrunderna och regleringen om längsta tillåtna tider för förvar.

Ändamålsenliga alternativ till förvar

Enligt våra utredningsdirektiv ska vi ta ställning till om det finns åtgärder som kan vidtas för att uppsikt ska utgöra ett så ändamålsenligt alternativ till förvar som möjligt. I uppdraget ingår även att undersöka om elektro- nisk övervakning skulle kunna utgöra ett ändamålsenligt komplement till förvar och, om så är fallet, ta ställning till hur en sådan ordning skulle kunna utformas.

189

Prop. 2025/26:265 Bilaga 1

Två nya former av uppsikt ska införas

Uppsikt utgör alternativ till förvar som begränsar utlänningens rörelse- frihet men inte i sådan omfattning att de innefattar ett frihetsberövande. De alternativ till förvar som finns i dagens lagstiftning är skyldighet att på vissa tider anmäla sig hos Polismyndigheten på orten eller hos Migrations- verket eller att lämna ifrån sig sitt pass eller en annan legitimations- handling.

Vi föreslår att det ska införas ytterligare två uppsiktsformer: skyldighet att bo på en anvisad plats (boendeskyldighet) och skyldighet att vistas inom ett anvisat geografiskt område (vistelseskyldighet). I regleringen tydliggörs också att en utlänning får tas i förvar endast om uppsikt inte är en tillräcklig åtgärd.

Reglerna om uppsikt förtydligas också, bl.a. genom bestämmelser om vad uppsikt innebär och vilken information som ska framgå av ett beslut om uppsikt. Fastställda tidsgränser ska inte gälla för uppsiktsbeslut, om de inte har förenats med villkor om elektronisk övervakning (se nedan).

Elektronisk övervakning ska få användas vid uppsikt som gäller vistelseskyldighet

Vistelseskyldigheten ska kunna förenas med elektronisk övervakning i form av s.k. fotboja om det behövs för att kontrollera att villkoren följs (förstärkt uppsikt). Uppgifter om utlänningens position vid elektronisk övervakning får registreras och tas fram endast när utlänningen lämnar det geografiska område som denne är skyldig att vistas inom eller en beslutad elektronisk övervakning hindras. Detta möjliggör att systemet kan larma om utlänningen antingen lämnar området eller hindrar övervakningen. När ett beslut om förstärkt uppsikt har meddelats är utlänningen skyldig att medverka till att den elektroniska övervakningen kommer till stånd och kan fortgå. Polismyndigheten ska vara ansvarig för verkställigheten av den elektroniska övervakningen vid beslut om förstärkt uppsikt. Genom föreskrifter om underrättelseskyldighet säkerställs att Polismyndigheten kan utföra sina uppgifter som verkställande myndighet och att Migrations- verket och Säkerhetspolisen kan kontrollera och följa upp efterlevnaden av vistelseskyldigheten.

För vuxna utlänningar ska det inte gälla några fastställda tidsgränser för hur länge förstärkt uppsikt får pågå.

När förstärkt uppsikt beslutas för barn får åtgärden inte pågå under längre tid än maximalt sex månader. Ett brottsutvisat barn eller ett barn i ett säkerhetsärende får dock vara ställt under förstärkt uppsikt i samman- lagt högst 18 månader. Förstärkt uppsikt när det gäller barn bedöms främst vara ändamålsenlig och effektiv i åldrarna 15–17 år. I de få undantagsfall där det skulle kunna bli aktuellt med förstärkt uppsikt för ett barn som är yngre än så bör en tillämpning av proportionalitetsprincipen leda till betydligt kortare tider för förstärkt uppsikt. Tidsgränserna för förvar bör då kunna användas som riktmärke.

190

Reglerna om vilka myndigheter som ansvarar för frågor om uppsikt eller förvar förtydligas

Inom ramen för översynen av utlänningslagen ska vi se över reglerna om handläggande myndighet och ta ställning till hur domstolarnas roll som handläggande myndighet kan upphöra.

Vi föreslår att bestämmelserna ändras i syfte att tydliggöra vilken myndighet som är ansvarig för uppsikts- eller förvarsfrågan under olika skeden i migrationsprocessen.

Begreppet handläggande myndighet ska inte längre användas eftersom det bl.a. är svårförståeligt och delvis missvisande. Behörigheten att besluta om uppsikt eller förvar ska regleras på så sätt att det av lagen uttömmande framgår i vilka situationer som Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen är behöriga att pröva frågor och fatta beslut, medan Migrationsverket är behörig i övriga fall.

Migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen ska inte längre ansvara för att ställa en utlänning under uppsikt eller besluta om att ta en utlänning i förvar eller ansvara för att det sker en ny prövning av sådana beslut. Domstolen ska dock vara behörig att upphäva ett uppsikts- eller förvarsbeslut när den beviljar ett uppehållstillstånd, även om domstolen egentligen inte är behörig. Motsvarande behörighet ska gälla för Migra- tionsverket när verket beviljar uppehållstillstånd.

Även i fortsättningen ska det framgå av lagen att beslut om uppsikt eller förvar omedelbart ska upphävas om det inte längre finns skäl för beslutet, vilket det åligger den behöriga myndigheten att kontinuerligt bevaka under handläggningen.

Prop. 2025/26:265 Bilaga 1

Rätten till offentligt biträde stärks

Vi föreslår att rätt till offentligt biträde införs vid förstärkt uppsikt och att rätten utvidgas för barn i vissa fall.

Offentligt biträde ska förordnas för en utlänning i mål och ärenden om förstärkt uppsikt om det inte måste antas att behov av biträde saknas. Det innebär att både vuxna utlänningar och barn får möjlighet att erhålla rättsligt stöd vid handläggningen hos de beslutande myndigheterna och i en eventuell domstolsprocess vid överklagande av sådana beslut. Vi föreslår även att offentligt biträde ska förordnas för barn i mål och ärenden om uppsikt om det inte måste antas att behov av biträde saknas och att offentligt biträde alltid ska förordnas för barn som tagits i förvar. I jämförelse med dagens reglering stärks barns rättsställning i processen genom förslagen.

191

Prop. 2025/26:265 Bilaga 1

Snabb rättslig prövning av försvarsbeslutets laglighet vid förvar av asylsökande

Vi föreslår – i enlighet med vad som sägs i det nya omarbetade mot- tagandedirektivet4 – att en migrationsdomstol ska meddela ett slutligt avgörande i mål om förvar av asylsökande inom 15 dagar från den dag då överklagandet kom in till migrationsdomstolen. Om det finns särskilda skäl får tiden för domstolens prövning förlängas med högst sex dagar. Om ett slutligt avgörande inte meddelas inom 21 dagar från den dag överklagandet kom in till migrationsdomstolen upphör det överklagade beslutet om förvar att gälla.

Placering av förvarstagna

Vi ska enligt utredningsdirektiven ta ställning till om förutsättningarna för placering i kriminalvårdsanstalt, häkte och polisarrest (s.k. extern- placering) av en förvarstagen utlänning bör ändras och ta ställning till vilka åtgärder som behöver vidtas för att förvarstagna i större utsträckning ska kunna vistas på Migrationsverkets förvar i stället för att extern- placeras.

Förvarstagna ska som huvudregel vistas i lokaler som är särskilt framtagna för ändamålet, dvs. i Migrationsverkets förvarslokaler. Det förekommer dock att förvarstagna av olika anledningar inte kan vistas i Migrationsverkets lokaler utan i stället externplaceras.

JO har under en lång tid riktat kritik mot externplacering eftersom det i de allra flesta fall utgör en mer kännbar frihetsinskränkning för den förvarstagne i jämförelse med att placeras i förvarslokaler.

Vi föreslår att Migrationsverket ska inrätta särskilda säkerhets- avdelningar där bl.a. utlänningar i säkerhetsärenden, brottsutvisade och utlänningar som av säkerhetsskäl inte kan vistas på en vanlig förvars- avdelning kan placeras. Säkerhetsavdelningarna ska vara öppnare än kriminalvårdsanstalter, häkten och polisarrester med bättre möjligheter till gemenskap och kontakter med omvärlden. Även i fortsättningen bedöms det dock finnas ett behov av externplacering i vissa fall om det är nödvändigt för att upprätthålla ordningen eller säkerheten i en förvars- lokal.

Om det finns synnerliga skäl ska barn i säkerhetsärenden och brottsutvisade barn kunna placeras på säkerhetsavdelningar. För barn ska dock de ingripande åtgärderna på en sådan avdelning vara mer begränsade.

Hälso- och sjukvård

I vårt uppdrag ingår att ta ställning till om det finns åtgärder som kan för- bättra organisationen av vården på förvaren och tillgången till vård för förvarstagna.

192	4 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1346 av den 14 maj 2024 om normer
	för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (omarbetning).

Förvarstagnas rätt till hälso- och sjukvård regleras i 11 kap. 5 § andra	Prop. 2025/26:265
stycket UtlL och innebär att förvarstagna ska ha tillgång till hälso- och	Bilaga 1
sjukvård i samma omfattning som den som ansökt om uppehållstillstånd.
Det är regionen där förvarsanläggningen ligger som ska erbjuda hälso- och
sjukvården och inte Migrationsverket.
Det har historiskt uppstått organisatoriska och praktiska problem
eftersom det inte finns någon reglering kring hur regionerna ska erbjuda
förvarstagna hälso- och sjukvård. I syfte att kunna upprätthålla en god
hälso- och sjukvård vid förvaren föreslår vi att Migrationsverket i
planeringen och utvecklingen av hälso- och sjukvården vid förvaren ska
samverka med regionerna i fråga om hur hälso- och sjukvården ska
bedrivas. Vi rekommenderar också Migrationsverket att skärpa sina
rutiner i vissa avseenden.

Besöksbegränsningar på grund av smittskyddshänsyn

I vårt uppdrag ingår att ta ställning till om det finns ett behov av att ändra eller förtydliga reglerna om begränsning av besök på förvaren av smitt- skyddshänsyn.

Möjligheten att ta emot besökare regleras i 11 kap. 4 § UtlL och är en viktig rättighet för de förvarstagna. Denna rättighet kan dock behöva begränsas vid smittspridning, t.ex. som vid spridningen av covid-19.

Vi föreslår att det ska införas en möjlighet att begränsa besök vid smittspridning. Ett sådant beslut kan vara generellt eller avse besök av en viss person eller vissa personer.

Möjligheter att tillfälligt få lämna förvarslokalerna

Det förekommer att förvarstagna har ett behov av att tillfälligt få lämna förvarslokalerna för att kunna närvara t.ex. vid en anhörigs begravning eller vid närståendes sjukhusvistelse. Det finns i dag inga sådana möjlig- heter. Vi menar att det av humanitära skäl bör vara möjligt för förvarstagna att kunna beviljas tillstånd att för viss kort tid vistas utanför förvars- lokalerna om det finns särskilt ömmande skäl. Alla sådana permissioner ska bevakas av Migrationsverkets personal. Vid prövningen av om tillstånd ska beviljas ska risken för att den förvarstagne avviker, begår brott eller annars missköter sig bedömas.

Förvar vid transitering av tredjelandsmedborgare

Vi ska enligt utredningsdirektiven ta ställning till om det bör införas en möjlighet att ta en tredjelandsmedborgare i förvar i samband med att en transitering genomförs.

När en utlänning som har utvisats eller avvisats ska återsändas till sitt hemland sker resan i stor utsträckning med flyg. Om det inte finns direkt- flyg till hemlandet måste utlänningen passera, transitera, genom ett annat

land. Transiteringar av tredjelandsmedborgare regleras i transiterings-

193

Prop. 2025/26:265 Bilaga 1

direktivet5 som har införlivats i lagen (2005:754) om transitering av tredje- landsmedborgare.

Vi föreslår att en tredjelandsmedborgare ska få omhändertas eller tas i förvar av Polismyndigheten om det är nödvändigt för att transiteringen ska genomföras. Åtgärden ska få pågå som längst i 48 timmar.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Vi föreslår att författningsändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2026. Vi föreslår även vissa övergångsbestämmelser. I fråga om ett uppsikts- eller förvarsbeslut som har meddelats och verkställts före den 1 juli 2026 föreslås som huvudregel gälla att de upphävda föreskrifterna ska tillämpas fram till den första prövningen av beslutet. Detta ska dock inte gälla för de upphävda bestämmelserna om verkställighet av beslut om förvar och transport av förvarstagna.

Vad gäller tidsgränserna för förvar inför avlägsnande föreslås att den tid som en utlänning har hållits i förvar med stöd av de upphävda före- skrifterna om s.k. sannolikhetsförvar och verkställighetsförvar räknas in i förvarstidens längd om det är fråga om samma verkställighetsärende.

Slutligen föreslås att de upphävda föreskrifterna fortfarande ska gälla vid prövningen av ett överklagande av ett beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

Konsekvenser av förslagen

Bakom våra förslag finns en övergripande tanke om att förslagen ska leda till effektivare och mer ändamålsenliga regler för uppsikt och förvar. Vi bedömer att förslagen kommer att effektivisera återvändandeprocessen, förbättra beslutsprocessen och ge bättre förutsättningar för individ- anpassade och proportionerliga åtgärder. Förslagen kommer också att leda till en förbättrad situation vid förvaren för de förvarstagna och de anställda. Förslagen leder också till att lagstiftningen bättre harmoniserar med EU- rätten.

De som främst kommer påverkas av våra förslag är förvarstagna samt Migrationsverket, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Förslagen kommer i viss mån påverka anhöriga till förvarstagna, domstolarna och Kriminalvården.

Förvaltningsmyndigheternas och domstolarnas handläggning av ären- den och mål om uppsikt och förvar underlättas och blir mer förutsebar genom ett tydligare regelverk. Detta stärker också rättssäkerheten för utlänningar som kan ställas under uppsikt eller tas i förvar. Vi bedömer att våra förslag kommer att leda till att andelen beslut om uppsikt kommer att öka. Beslut om uppsikt ger utlänningen en större frihet än ett beslut om förvar. Andra positiva effekter är att förslaget om särskilda säkerhets- avdelningar kommer att leda till att färre förvarstagna externplaceras.

194	5 Rådets direktiv 2003/110/EG av den 25 november 2003 om bistånd vid transitering i
	samband med återsändande med flyg.

Förvarstagna kommer också i vissa ömmande fall kunna meddelas till- stånd att tillfälligt lämna förvarslokalerna vilket kan ha stor betydelse för dessa.

Våra förslag kan leda till att fler utlänningar ställs under uppsikt eller tas i förvar och till att utlänningar hålls i förvar längre tid än vad som är möjligt enligt dagens lagstiftning. Detta begränsar utlänningarnas rörelse- frihet, men är motiverat för att upprätthålla en effektiv återvändande- process.

Att fler utlänningar ställs under uppsikt eller tas i förvar innebär att Migrationsverket, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen måste använda mer resurser för att handlägga ärendena. Även domstolarnas arbets- belastning ökar i viss mån. För Migrationsverkets del handlar det också om att det måste finnas tillräckligt med personal på förvaren. Förslagen om placering och om att inrätta särskilda säkerhetsavdelningar innebär också särskilda kostnader för inrättandet av dessa.

Förslagen kommer att medföra ökade kostnader för Migrationsverket med uppskattningsvis 262,9 miljoner kronor.

Förslaget om förstärkt uppsikt innebär ökade kostnader om upp- skattningsvis 7,3 miljoner kronor för Polismyndigheten genom uppgiften att verkställa den elektroniska övervakningen.

För Kriminalvården bedöms dock våra förslag innebära minskade kostnader med cirka 5,4 miljoner kronor per år till följd av förslagen om inrättande av säkerhetsavdelningar vid förvaren.

En konsekvens av att det kommer att meddelas fler beslut om uppsikt och förvar är även att fler sådana beslut kommer att överklagas till migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen. Den ökade måltill- strömningen beräknas innebära ökade kostnader för rättsväsendet med uppskattningsvis 4,9 miljoner kronor.

Prop. 2025/26:265 Bilaga 1

195

Prop. 2025/26:265 Bilaga 2

Betänkandets lagförslag

Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (2005:716)

dels att 10 kap. och 16 kap. 9 § andra stycket ska upphöra att gälla, dels att 16 kap. 9 § tredje stycket ska betecknas 16 kap. 9 § andra

stycket,

dels att 1 kap. 1 och 2 §§, 11 kap. 2–4 §§, 13 kap. 4 §, 14 kap. 10 § och 16 kap. 4, 9 och 11 §§, 18 kap. 1 § och rubriken närmast före 1 kap. 2 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas två nya kapitel, 10 och 10 a kap. och tre nya paragrafer, 11 kap. 4 c, 7 a och 7 b §§ av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §1

I denna lag finns föreskrifter om

– lagens innehåll, vissa definitioner och allmänna bestämmelser (1 kap.),

–villkor för att en utlänning ska få resa in i samt vistas och arbeta i Sverige (2 kap.),

–visering (3 kap.),

–uppehållsrätt (3 a kap.),

–uppehållsstatus, uppehållsrätt och bevis för gränsarbetare som kompletterar bestämmelserna i utträdesavtalet mellan Förenade kungariket och EU (3 b kap.),

–flyktingar och andra skyddsbehövande (4 kap.),

–uppehållstillstånd (5 kap.),

–ställning som varaktigt bosatt i Sverige (5 a kap.),

–uppehållstillstånd för forskning, studier inom högre utbildning, viss praktik, visst volontärarbete och au pair-arbete (5 b kap.),

–arbetstillstånd (6 kap.),

–EU-blåkort (6 a kap.),

–tillstånd för företagsintern förflyttning, ICT (6 b kap.),

–tillstånd för säsongsarbete (6 c kap.),

–återkallelse av tillstånd (7 kap.),

–avvisning och utvisning (8 kap.),

–utvisning på grund av brott (8 a kap.),

–kontroll- och tvångsåtgärder (9 kap.),

– förvar och uppsikt avseende	– uppsikt och förvar (10 kap.),
utlänningar (10 kap.),
	– Verkställighet av	beslut om
	uppsikt och förvar samt transport
	och placering av	förvarstagna
	(10 a kap.),

–hur en utlänning som hålls i förvar ska behandlas (11 kap.),

196	1 Senaste lydelse 2020:939.

– verkställighet av beslut om avvisning och utvisning (12 kap.),

Prop. 2025/26:265

–handläggningen av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna m.m. Bilaga 2

(13 kap.),

–överklagande av förvaltningsmyndighets beslut (14 kap.),

–nöjdförklaring (15 kap.),

–migrationsdomstolar och Migrationsöverdomstolen (16 kap.),

–skyldighet att lämna uppgifter (17 kap.),

–offentligt biträde (18 kap.),

–kostnadsansvar (19 kap.),

–bestämmelser om straff m.m. (20 kap.),

–tillfälligt skydd (21 kap.),

–tribunalvittnen (22 kap.), och

–särskilda bemyndiganden (23 kap.).

Barn	Barn och vuxna

2 §

Med barn avses i denna lag en person som är under 18 år.

I denna lag avses med barn en person som är under 18 år och med vuxen en person som är minst 18 år.

10 kap. Uppsikt och förvar

Förutsättningar för uppsikt och förvar av vuxna

Allmänna förutsättningar

1 § En vuxen utlänning får tas i förvar endast om uppsikt inte är en tillräcklig åtgärd.

Vuxna som inte är asylsökande

2 § En vuxen utlänning, som inte har rätt att vistas i Sverige i egenskap av asylsökande, får ställas under uppsikt eller tas i förvar

1.om det är nödvändigt för att en utredning av utlänningens identitet eller rätt att resa in i eller stanna i Sverige ska kunna genomföras, eller

2.om det kan antas att han eller hon kommer att avvisas eller utvisas enligt 8 kap. eller det är fråga om att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning och det annars finns en risk för att utlänningen bedriver brottslig verksamhet i Sverige, avviker, håller sig undan eller på annat sätt försvårar myndighetens handläggning.

Vuxna som är asylsökande

3 § En vuxen utlänning får ställas under uppsikt eller tas i förvar under den tid han eller hon har rätt att vistas i Sverige i egenskap av asylsökande endast om

1.det är nödvändigt för att bestämma eller bekräfta utlänningens identitet eller nationalitet,

2.det är nödvändigt för att utreda de omständigheter som ansökan om asyl grundas på,

197

Prop. 2025/26:265 Bilaga 2

3.utlänningen vid tidpunkten för ansökan om asyl hålls i förvar enligt 2 § 2 och det finns anledning att anta att syftet med ansökan är att försena eller hindra verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning,

4.det är nödvändigt för att skydda nationell säkerhet eller allmän ordning, eller

5.förvarstagandet grundar sig på artikel 28 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning).

I fråga om vuxna utlänningar som är utvisade på grund av brott tillämpas

2 § i stället för första stycket, även i de fall den vuxne har rätt att vistas i Sverige i egenskap av asylsökande.

Förutsättningar för uppsikt och förvar av barn

Allmänna förutsättningar

4 § Ett barn får tas i förvar endast om uppsikt inte är en tillräcklig åtgärd. Ett barn får skiljas från samtliga sina vårdnadshavare genom att barnet eller vårdnadshavaren tas i förvar endast om det finns synnerliga skäl. Ett barn som inte har någon vårdnadshavare i Sverige får tas i förvar endast om det

finns synnerliga skäl.

Barn som inte är asylsökande

5 § Ett barn, som inte har rätt att vistas i Sverige i egenskap av asyl- sökande, får ställas under uppsikt eller tas i förvar om

1.det är sannolikt att barnet kommer att avvisas av Polismyndigheten eller avvisas med omedelbar verkställighet av Migrationsverket, eller

2.det är fråga om att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning. Beslut om uppsikt eller förvar får meddelas endast om det annars finns

en uppenbar risk för att barnet bedriver brottslig verksamhet i Sverige, avviker, håller sig undan eller på annat sätt försvårar myndighetens handläggning.

	Barn som är asylsökande
	6 § Ett barn får ställas under uppsikt eller tas i förvar under den tid han
	eller hon har rätt att vistas i Sverige i egenskap av asylsökande endast om
	1. barnet vid tidpunkten för ansökan om asyl hålls i förvar enligt 5 § och
	det finns anledning att anta att syftet med ansökan är att försena eller hindra
	verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning,
	2. det är nödvändigt för att skydda nationell säkerhet eller allmän
	ordning, eller
	3. förvarstagandet grundar sig på artikel 28 i Europaparlamentets och
	rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och
	mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva
	en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en
	statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning).
	I fråga om barn som är utvisade på grund av brott tillämpas 5 § i stället
	för första stycket, även i de fall barnet har rätt att vistas i Sverige i egenskap
198	av asylsökande.
198

Vilande beslut om uppsikt eller förvar

7 § En utlänning får ställas under uppsikt eller tas i förvar även om det vid beslutstidpunkten saknas en avvikanderisk på grund av att hans eller hennes rörelsefrihet är inskränkt med stöd av annan lag.

Ett sådant beslut får dock bara verkställas om förutsättningarna i 1–6 §§ är uppfyllda.

8 § Om utlänningen är omedelbart omhändertagen eller bereds vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall och socialnämnden har underrättats om ett beslut enligt 7 §, ska nämnden omedelbart underrätta den myndighet som har beslutat om uppsikt eller förvar om vården upphör.

Om utlänningen ges vård enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller rättspsykiatrisk vård enligt lagen (1991:1129) om rätts- psykiatrisk vård och chefsöverläkaren har underrättats om ett beslut enligt 7 §, ska chefsöverläkaren omedelbart underrätta den myndighet som har beslutat om uppsikt eller förvar om vården upphör.

Om utlänningen hålls isolerad enligt smittskyddslagen (2004:168) och smittskyddsläkaren har underrättats om ett beslut enligt 7 §, ska smittskyddsläkaren omedelbart underrätta den myndighet som har beslutat om uppsikt eller förvar om isoleringen upphör.

Myndigheter som är behöriga att besluta om uppsikt eller förvar

9 § Migrationsverket får besluta om uppsikt eller förvar, om inte någon annan myndighet är behörig enligt 10 eller 11 §§.

10 § Polismyndigheten får besluta om uppsikt eller förvar när myndig- heten

1.handlägger ett ärende om avvisning, eller

2.ska verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning. Polismyndigheten behåller sin behörighet enligt första stycket 2 även

när hinder mot verkställighet har åberopats enligt 12 kap. 19 § första stycket eller 19 b § första stycket så länge Migrationsverket inte har beslutat i frågan om en prövning ska ske eller, i fall som avses i 12 kap. 19 a § tredje stycket, en migrationsdomstol inte har prövat om inhibition ska beslutas.

11 § Säkerhetspolisen får besluta om uppsikt eller förvar när myndig- heten ska verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning.

Säkerhetspolisen behåller sin behörighet även när hinder mot verk- ställighet har åberopats enligt 12 kap. 19 § första stycket eller 19 b § första stycket så länge Migrationsverket inte har beslutat i frågan om en prövning ska ske eller, i fall som avses i 12 kap. 19 a § tredje stycket, en migrations- domstol inte har prövat om inhibition ska beslutas.

12 § Migrationsverket eller en domstol som beviljar ett uppehållstill- stånd får upphäva ett beslut om uppsikt eller förvar även om de inte annars är behöriga att pröva frågor om uppsikt eller förvar.

Prop. 2025/26:265 Bilaga 2

199

Prop. 2025/26:265 Bilaga 2

200

Migrationsverket eller en domstol som prövar en fråga om uppehålls- tillstånd får besluta att ett beslut om uppsikt eller förvar tills vidare inte ska gälla.

Interimistiska beslut om uppsikt och förvar

13 § Polismyndigheten får, även om den inte är behörig enligt 10 §, besluta att ställa en utlänning under uppsikt eller ta en utlänning i förvar, om det inte finns tid att avvakta den behöriga myndighetens beslut. Ett sådant beslut ska skyndsamt anmälas till den myndighet som är behörig och denna myndighet ska därefter omedelbart pröva frågan om uppsikt eller förvar. När den behöriga myndigheten beslutar i frågan upphör Polismyndighetens beslut att gälla.

En polisman får i vissa fall omhänderta en utlänning i avvaktan på Polis- myndighetens beslut om förvar i enlighet med 11 § polislagen (1984:387).

Om kontroll av en utlänning sker under medverkan av Tullverket, Kust- bevakningen eller med hjälp av en särskilt förordnad passkontrollant, har tulltjänstemannen, tjänstemannen vid Kustbevakningen eller passkontrol- lanten samma rätt att omhänderta utlänningen som en polisman har enligt andra stycket. Omhändertagandet ska så skyndsamt som möjligt anmälas till en polisman för prövning av om åtgärden ska bestå.

Beslut om uppsikt

Vad ett beslut om uppsikt innebär

14 § Ett beslut om uppsikt får innebära att en utlänning är skyldig att

1.på vissa tider anmäla sig hos Polismyndigheten eller hos Migra- tionsverket,

2.lämna ifrån sig sitt pass eller en annan identitetshandling,

3.bo på en anvisad plats, eller

4.vistas inom ett anvisat geografiskt område.

Uppsikt ska pågå under en så kort tid som möjligt.

Beslut om förstärkt uppsikt

15 § Ett beslut om uppsikt enligt 14 § 4 får förenas med villkor om elektronisk övervakning om det behövs för att kontrollera att skyldigheten följs (förstärkt uppsikt).

16 § När ett beslut om förstärkt uppsikt har meddelats är utlänningen skyldig att medverka till att den elektroniska övervakningen kommer till stånd och kan fortgå.

17 § Uppgifter om utlänningens position vid elektronisk övervakning får registreras och tas fram endast när utlänningen lämnar det geografiska område som avses i 14 § 4 eller en beslutad elektronisk övervakning hindras.

18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om elektronisk övervakning.

Innehållet i ett beslut om uppsikt

19 § I ett beslut om uppsikt ska det anges vilka skyldigheter som uppsikten innebär och, i den utsträckning som det är relevant,

1.när utlänningen ska anmäla sig hos Migrationsverket eller Polis- myndigheten och på vilken ort skyldigheten ska fullgöras,

2.vilka pass eller andra identitetshandlingar som utlänningen ska lämna till Migrationsverket, Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen,

3.på vilken adress utlänningen ska bo, eller

4.vilket geografiskt område som utlänningen får vistas inom.

I ett beslut om förstärkt uppsikt ska det anges

1.när den elektroniska övervakningen ska inledas och hur det ska ske,

och

2.på vilket sätt den som beslutet gäller är skyldig att medverka till att övervakningen kommer till stånd och kan fortgå.

En migrationsdomstol och Migrationsöverdomstolen får överlåta åt Migrationsverket, Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen att bestämma villkoren för uppsikten.

20 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om innehållet i ett beslut om uppsikt.

Ny prövning av ett beslut om uppsikt

21 § Ett beslut om uppsikt ska prövas på nytt var sjätte månad, så länge utlänningen står under uppsikt.

Ett beslut om förstärkt uppsikt som gäller en vuxen utlänning ska prövas på nytt var tredje månad, så länge utlänningen står under uppsikt.

Ett beslut om förstärkt uppsikt som gäller ett barn ska prövas på nytt minst en gång i månaden, så länge barnet står under uppsikt.

Om ett beslut om uppsikt inte prövas på nytt inom föreskriven tid upphör beslutet att gälla.

Begränsad uppsiktstid för barn vid förstärkt uppsikt

22 § Ett barn får, om inte annat följer av 23 eller 24 §§, inte vara ställt under förstärkt uppsikt längre tid än tre månader eller, om det finns synner- liga skäl, ytterligare tre månader.

23 § Ett barn som av allmän domstol har utvisats på grund av brott får inte vara ställt under förstärkt uppsikt längre tid än tolv månader eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare sex månader.

24 § I ett säkerhetsärende får ett barn inte vara ställt under förstärkt uppsikt längre tid än tolv månader eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare sex månader.

Prop. 2025/26:265 Bilaga 2

Skyldighet att upphäva ett beslut om uppsikt

25 § Ett beslut om uppsikt ska omedelbart upphävas om det inte längre finns skäl för beslutet.

201

Prop. 2025/26:265 Bilaga 2

Muntlig förhandling

26 § Varje ny prövning av ett beslut om uppsikt ska föregås av muntlig handläggning i form av en muntlig förhandling om det inte är uppenbart att en muntlig förhandling saknar betydelse.

Bestämmelser som gäller för sådan handläggning finns i 13 kap. 1–8 §§.

Ett beslut om uppsikt upphör efter utresa

27 § Ett beslut om uppsikt upphör att gälla när utlänningen lämnar Sverige.

Beslut om förvar

Allmänna bestämmelser om förvarstidens längd

28 § Förvar ska pågå under en så kort tid som möjligt.

Förvarstidens längd vid förvar av vuxna

29 § En vuxen utlänning får inte hållas i förvar med stöd av 2 § 1 eller 3 § första stycket 1 eller 2 längre tid än en månad.

En vuxen utlänning får inte hållas i förvar med stöd av 3 § första stycket 3 eller 4 längre tid än tolv månader.

En vuxen utlänning som ska avvisas eller utvisas till en annan stat än en EES-stat får inte hållas i förvar med stöd av 2 § 2 längre tid än sex månader. Om det är sannolikt att verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisnings- beslut kommer att ta längre tid på grund av bristande samarbete från utlänningen eller för att det tar tid att införskaffa nödvändiga handlingar, får utlänningen hållas i förvar i ytterligare högst tolv månader. Tidsgränserna om sex och 18 månader gäller dock inte i säkerhetsärenden eller en utlänning som av allmän domstol har utvisats på grund av brott.

30 § En vuxen utlänning som ska avvisas eller utvisas till en EES-stat får inte hållas i förvar med stöd av 2 § 2 längre tid än sex månader eller, om det finns särskilda skäl, ytterligare sex månader.

Tidsgränserna i första stycket gäller dock inte i säkerhetsärenden.

31 § I ett säkerhetsärende får en vuxen utlänning inte hållas i förvar med stöd av 2 § 2 längre tid än tolv månader. Om det är sannolikt att verkstäl- ligheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut kommer att ta längre tid på grund av bristande samarbete från utlänningen, för att det tar tid att skaffa nödvändiga handlingar eller av något annat väsentligt skäl som hän- för sig till verkställigheten, får dock utlänningen hållas i förvar i ytterligare tolv månader.

Förvarstidens längd vid förvar av barn

32 § Ett barn får, om inte annat följer av 33 eller 34 §§, inte hållas i förvar längre tid än sex dygn eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare högst sex dygn.

När tolv månader har gått från det att ett förvarsbeslut har upphört, ska den tidigare förvarstiden inte beaktas vid beräkningen av tidsfristen enligt första stycket.

202

33 § Ett barn som av allmän domstol har utvisats på grund av brott får inte hållas i förvar längre tid än tre månader eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare tre månader.

34 § I ett säkerhetsärende får ett barn inte hållas i förvar längre tid än tre månader eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare tre månader.

Ny prövning av beslut om förvar av vuxna utlänningar

35 § Ett beslut om förvar enligt 2 § 2, 3 § första stycket 3–5 och 7 § ska prövas på nytt inom två månader från den dag då beslutet om förvar verkställdes. Har förvarsbeslutet föregåtts av ett interimistiskt beslut om förvar ska tidsfristen räknas från den dag det beslutet verkställdes. Vid fastställande av tidsfristen ska tid som utlänningen tidigare har hållits i förvar inte räknas av.

Om utlänningen därefter är kvar i förvar ska en ny prövning fortlöpande ske inom två månader från det senaste beslutet om förvar.

Om frågan om förvar inte prövas på nytt inom föreskriven tid upphör beslutet att gälla.

Ny prövning av beslut om förvar av barn

36 § Ett beslut om förvar av barn i ett säkerhetsärende eller ett beslut om förvar som gäller ett barn som av allmän domstol har utvisats på grund av brott ska prövas på nytt inom en månad från den dag då beslutet om förvar verkställdes. Har förvarsbeslutet föregåtts av ett interimistiskt beslut om förvar ska tidsfristen räknas från den dag det beslutet verkställdes. Vid fastställande av tidsfristen ska tid som barnet tidigare har hållits i förvar inte räknas av.

Om barnet därefter är kvar i förvar ska en ny prövning fortlöpande ske inom en månad från det senaste beslutet om förvar.

Om frågan om förvar inte prövas på nytt inom föreskriven tid upphör beslutet att gälla.

Skyldighet att upphäva ett beslut om förvar

37 § Ett beslut om förvar ska omedelbart upphävas om det inte längre finns skäl för beslutet.

Muntlig förhandling

38 § Varje ny prövning av ett beslut om förvar ska föregås av muntlig handläggning i form av en muntlig förhandling.

Bestämmelser som gäller för sådan handläggning finns i 13 kap. 1–8 §§.

Ett beslut om förvar upphör efter utresa

39 § Ett beslut om förvar upphör att gälla när utlänningen lämnar Sverige.

Prop. 2025/26:265 Bilaga 2

203

Prop. 2025/26:265 Bilaga 2

204

10 a kap. Verkställighet av beslut om uppsikt

och förvar samt transport och placering av förvarstagna

Beslut om verkställighet

1 § Migrationsverket ansvarar för att beslut om förvar verkställs.

2 § Polismyndigheten ansvarar för att beslut om förstärkt uppsikt verk- ställs.

3 § På begäran av den myndighet som har fattat ett beslut om förvar ska Polismyndigheten lämna den hjälp som behövs för att verkställa beslutet.

Transporter av förvarstagna

4 § Migrationsverket får i ett enskilt fall överlämna till Kriminalvården att transportera en utlänning som hålls i förvar.

5 § Vid en transport enligt 4 § tillämpas följande bestämmelser i häktes- lagen (2010:611):

–4 kap. 4 § om kroppsvisitation,

–4 kap. 10 § första stycket om användning av fängsel, och

–8 kap. 2 a § om möjligheten att i vissa fall begära hjälp av Polis- myndigheten.

Lämnande av uppgifter

6 § Den som begär hjälp enligt 3 eller 4 §§ ska utan hinder av sekretess lämna den verkställande myndigheten de uppgifter om utlänningen som behövs för planeringen och genomförandet av åtgärden.

Placering av förvarstagna

Generella bestämmelser

7 § En utlänning som hålls i förvar får inte placeras så att han eller hon utsätts för mer ingripande övervakning och kontroll än vad som är nödvändigt för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas.

8 § Barn som hålls i förvar får inte placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest.

Barn får inte heller, utöver i sådana fall som anges i 14 §, placeras på säkerhetsavdelning.

Placering på en särskild säkerhetsavdelning

9 § Migrationsverket får besluta att en vuxen utlänning som hålls i förvar ska placeras på en särskild säkerhetsavdelning om

1.utlänningen av allmän domstol har utvisats på grund av brott, eller

2.utlänningen av ordnings- eller säkerhetsskäl inte kan vistas i en förvarslokal.

10 § I ett säkerhetsärende får Migrationsverket besluta att en vuxen utlänning som hålls i förvar ska placeras på en särskild säkerhetsavdelning om det är påkallat utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

Placering utanför förvarslokalerna i vissa fall

11 § Om det är nödvändigt för att upprätthålla ordningen eller säkerheten i en förvarslokal får Migrationsverket besluta att en vuxen utlänning ska placeras i kriminalvårdsanstalt eller häkte eller tillfälligt i en polisarrest.

En utlänning som har placerats i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest och som inte har utvisats av allmän domstol grund av brott ska hållas avskild från övriga intagna.

12 § Migrationsverket får besluta att en vuxen utlänning som hålls i förvar ska placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest om

1.det är nödvändigt av transporttekniska skäl, eller

2.det annars finns synnerliga skäl.

Placeringen får inte pågå längre tid än tre dygn.

En utlänning som har placerats i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest med stöd av första stycket ska hållas avskild från övriga intagna.

13 § Om det behövs med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet får Migrationsverket besluta att en vuxen utlänning i ett säkerhets- ärende ska placeras i kriminalvårdsanstalt eller häkte eller tillfälligt i en polisarrest.

En utlänning som har placerats i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polis- arrest med stöd av första stycket ska hållas avskild från övriga intagna.

Placering av barn på en särskild säkerhetsavdelning

14 § I ett säkerhetsärende får Migrationsverket besluta att ett barn ska placeras på en särskild säkerhetsavdelning om det finns synnerliga skäl. Detsamma gäller vid placering av ett barn som av allmän domstol har utvisats på grund av brott.

Ny prövning av beslut om placering

15 § Migrationsverkets beslut enligt 9–11, 13 och 14 §§ ska prövas på nytt, minst en gång i månaden.

Om ett beslut om placering inte prövas på nytt inom föreskriven tid upphör beslutet att gälla.

Interimistiska beslut om placering i säkerhetsärenden

16 § Säkerhetspolisen får i ett säkerhetsärende, även om den inte är behörig enligt 10 eller 13–14 §§, tillfälligt besluta om placering av en utlänning som hålls i förvar om det kan befaras att det skulle medföra en fördröjning av väsentlig betydelse att avvakta Migrationsverkets beslut. Beslutet ska snarast möjligt anmälas till Migrationsverket som skyndsamt ska besluta i frågan. När Migrationsverket beslutar i frågan upphör Säkerhetspolisens beslut att gälla.

Prop. 2025/26:265 Bilaga 2

205

Prop. 2025/26:265 Bilaga 2

11kap. 2 §2

En utlänning som hålls i förvar	En utlänning som hålls i förvar
enligt denna lag ska, i annat fall än	enligt denna lag ska, i annat fall än
som avses i 10 kap. 20 §, vistas i	som avses i 10 a kap. 11–13 §§,
lokaler som har ordnats särskilt för	vistas i lokaler som har ordnats
detta ändamål. Migrationsverket har	särskilt för detta ändamål. Migra-
ansvaret för sådana lokaler.	tionsverket har ansvaret för sådana
	lokaler.

Migrationsverket har ansvaret för behandlingen och tillsynen av en utlänning som hålls i förvar. Ansvaret gäller även när utlänningen får

befinna sig utanför förvarslokalerna.
För behandlingen av en utlänning				För behandlingen av en utlänning
som enligt 10 kap. 20 § placerats i				som enligt		10 a kap. 11–13 §§
kriminalvårdsanstalt,		häkte	eller	placerats	i	kriminalvårdsanstalt,
polisarrest	gäller	häkteslagen		häkte eller polisarrest gäller häktes-
(2010:611) i tillämpliga delar. Ut-				lagen (2010:611) i tillämpliga delar.
länningen ska, utöver vad som				Utlänningen ska, utöver vad som
följer av nämnda lag, ges möjlighet				följer av nämnda lag, ges möjlighet
att ha kontakt med personer utanför				att ha kontakt med personer utanför
inrättningen och även i övrigt				inrättningen och även i övrigt
beviljas de lättnader och förmåner				beviljas de lättnader och förmåner
som kan medges med hänsyn till				som kan medges med hänsyn till
ordningen	och säkerheten		inom	ordningen	och säkerheten inom
inrättningen.				inrättningen.
			3 §3
En utlänning som hålls i förvar				En utlänning som hålls i förvar
ska ges tillfälle till aktiviteter,				ska ges tillfälle till aktiviteter,
förströelse, fysisk träning och vistelse				förströelse, fysisk träning och vistelse
utomhus. Ett barn som hålls i förvar				utomhus. Ett barn som hålls i förvar
ska ges möjlighet till lek och				ska erbjudas utbildning och ges
aktiviteter som är lämpliga för				möjlighet till lek och aktiviteter
barnets ålder.				som är lämpliga för barnets ålder.

En familj som hålls i förvar ska erbjudas eget boende.

4 §4

En utlänning som hålls i förvar ska ges möjlighet att ta emot besök och på annat sätt ha kontakt med personer utanför lokalen utom om besöket eller kontakten i ett särskilt fall skulle försvåra den verksamhet som rör förvaret.

Om det är nödvändigt med hänsyn till ordningen eller säkerheten, får ett besök övervakas genom att

1.personal övervakar besöket, eller

2.besöket äger rum i ett besöksrum som är så utformat att det omöjliggör att föremål överlämnas.

	2	Lydelse enligt utredningens förslag i delbetänkandet Förbättrad ordning och säkerhet vid
	förvar, SOU 2024:5.
	3	Senaste lydelse 2012:129.
206	4	Lydelse enligt utredningens förslag i delbetänkandet Förbättrad ordning och säkerhet vid
206	förvar, SOU 2024:5.

Ett besök av ett offentligt biträde eller en advokat får övervakas endast om biträdet eller advokaten själv begär det.

Migrationsverket får besluta om besöksbegränsningar om det är nödvändigt med hänsyn till risken för överförande av smitta. Ett så- dant beslut kan vara generellt eller avse besök av en viss person eller vissa personer.

4 c §

En utlänning som hålls i förvar får, om det finns särskilt ömmande skäl, beviljas tillstånd att tillfälligt vistas utanför förvarslokalerna för viss kort tid om vistelsen utanför förvarslokalerna kan beviljas med hänsyn till risken för att utlänningen avviker, begår brott eller på annat sätt missköter sig.

Utlänningen ska bevakas under den tid denne med tillåtelse be- finner sig utanför lokalerna.

7 a §

En vuxen utlänning som hålls i förvar får beläggas med fängsel

1. vid förflyttning inom för- varslokalerna och vid transport eller annan vistelse utanför för- varslokalerna, om det är nödvän- digt av säkerhetsskäl, eller

2. om utlänningen är placerad på säkerhetsavdelning och uppträder våldsamt och det är absolut nödvändigt med hänsyn till utlän- ningens egen eller någon annans säkerhet.

En läkare ska så snart som möjligt undersöka en utlänning som belagts med fängsel enligt första stycket 2.

7 b §

En utlänning som är placerad på en särskild säkerhetsavdelning får hållas avskild från andra i an- slutning till dygnsvilan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regerings-

Prop. 2025/26:265 Bilaga 2

207

Mål om avvisning eller utvisning och mål om förvar ska handläggas skyndsamt. En migrationsdomstol ska meddela ett slutligt avgörande i ett mål om förvar enligt 10 kap. 3 och 6 §§ inom 15 dagar från den dag då överklagandet kom in till migra- tionsdomstolen. Om det finns sär- skilda skäl får tiden förlängas med högst sex dagar. Om ett slutligt avgörande i målet inte meddelas inom 21 dagar från den dag överklagandet kom in till migrationsdomstolen upphör det överklagade beslutet om förvar att gälla. Migrationsverkets beslut i särskilda fall i frågor om behandlingen eller placeringen av utlänningar som hålls i förvar enligt 10 a kap. 9– 14 §§ eller 11 kap. 3, 4, 4 c, 5–7 a, 8–9 och 9 b–13 §§ får överklagas till en migrationsdomstol.

Prop. 2025/26:265 Bilaga 2

208

formen meddela närmare före- skrifter om sådant avskiljande.

13kap. 4 §

Vid muntlig förhandling skall		Vid muntlig förhandling ska
utlänningen höras.	Myndigheten	utlänningen höras. Myndigheten
får bestämma att även andra per-		får bestämma att även andra per-
soner än utlänningen skall höras vid		soner än utlänningen ska höras vid
förhandlingen.		förhandlingen.
I 10 kap. 11 § finns	särskilda be-	I 10 kap. 26 och 38 §§ finns sär-
stämmelser om när muntlig för-		skilda bestämmelser om när muntlig
handling skall hållas i vissa fall.		förhandling ska hållas i vissa fall.

14kap.

10 §5

Migrationsverkets beslut i sär- skilda fall i frågor om behandlingen eller placeringen av utlänningar som hålls i förvar enligt 10 kap. 20 § eller 11 kap. 3, 4, 5–8, 9 och 9 b–13 §§ får överklagas till en migrationsdomstol.

16kap. 4 §

Mål om avvisning eller utvisning och mål om förvar skall handläggas skyndsamt.

5Lydelse enligt utredningens förslag i delbetänkandet Förbättrad ordning och säkerhet vid förvar, SOU 2024:5.

9 §6	Prop. 2025/26:265
En migrationsdomstols beslut överklagas till Migrationsöverdomstolen.	Bilaga 2
En migrationsdomstols beslut i mål om avvisning som i första instans
prövats av Polismyndigheten får dock inte överklagas i andra fall än de

som avses i 14 kap. 2 § andra meningen.
En migrationsdomstols beslut om	Migrationsöverdomstolens
förvar i annat fall än efter över-	beslut får inte överklagas.
klagande i förvarsfrågan får över-
klagas särskilt till Migrationsöver-
domstolen.
Migrationsöverdomstolens beslut
får inte överklagas.

11 §7

Prövningstillstånd krävs vid överklagande av en migrationsdomstols

beslut till Migrationsöverdomstolen.
Vid överklagande av en migra-						Prövningstillstånd krävs inte vid
tionsdomstols beslut enligt 9 § andra						överklagande av en migrations-
stycket krävs dock inte prövnings-						domstols beslut i fråga om status-
tillstånd. Prövningstillstånd					krävs	förklaring eller	uppehållstillstånd
inte heller vid överklagande av en						som flykting enligt 4 kap. 1 § eller
migrationsdomstols beslut i					fråga	som alternativt	skyddsbehövande
om statusförklaring eller uppe-						enligt 4 kap. 2 § efter överlämnande
hållstillstånd		som flykting			enligt	enligt 4 kap. 6 § andra stycket eller
4 kap.	1 §	eller	som	alternativt		5 kap. 20 § andra stycket.
skyddsbehövande			enligt	4 kap. 2 §
efter	överlämnande enligt				4 kap.
6 § andra stycket eller 5 kap. 20 §
andra stycket.

18kap. 1 §8

Offentligt biträde ska förordnas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas, i mål och ärenden om

1. avvisning, dock inte hos Polis-	1. avvisning, dock inte hos Polis-
myndigheten om inte utlänningen	myndigheten om inte utlänningen
enligt 10 kap. 1 eller 2 § hållits i	enligt 10 kap. 2–3 eller 5–6 §§ hål-
förvar sedan mer än tre dagar,	lits i förvar sedan mer än tre dagar,

2.utvisning enligt 8 kap. 6 eller 10 § eller 11 § andra stycket,

3.verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning enligt denna lag, om beslut om inhibition meddelats av Migrationsverket, en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen eller om ny prövning beviljats,

	4. verkställighet	av beslut om	4. verkställighet av beslut om
avvisning eller		utvisning enligt	avvisning eller utvisning enligt denna
denna lag, dock endast när det gäller			lag, dock endast när det gäller fråga om
fråga om förvar enligt 10 kap. 1 eller			förvar enligt 10 kap. 2–3 eller 5–6 §§
6	Senaste lydelse 2015:91.
7	Senaste lydelse 2021:765.		209
8	Senaste lydelse 2021:765.

Prop. 2025/26:265 Bilaga 2

210

2 § och utlänningen hållits i förvar	och utlänningen hållits i förvar sedan
sedan mer än tre dagar, och	mer än tre dagar,
5. hemsändande enligt 23 kap. 2 §.
	6. uppsikt enligt 10 kap. 5–6 §§,
	och
	7. förstärkt uppsikt.

Offentligt biträde ska alltid förordnas i mål och ärenden enligt första stycket 1 och 2 för barn som har ansökt om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som alternativt skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 §, om barnet saknar vårdnadshavare här i landet. Offentligt biträde ska också förordnas för ett barn som saknar vårdnadshavare här i landet om ny

prövning har beviljats barnet.
Offentligt biträde ska alltid		Offentligt biträde ska alltid
förordnas för barn som hålls i förvar		förordnas för barn som hålls i förvar
enligt 10 kap. 2 §, om barnet saknar		enligt 10 kap. 5–6 §§.
vårdnadshavare här i landet.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

2.Om ett beslut om uppsikt eller förvar har meddelats och verkställts före ikraftträdandet ska äldre föreskrifter i 10 kap. 1–17 §§ fortfarande tillämpas fram till den första nya prövningen av frågan om uppsikt eller förvar.

3.Den tid som en vuxen utlänning har hållits i förvar med stöd av äldre föreskrifter i 10 kap. 1 § andra stycket 2 och 3 ska vid tillämpningen av 10 kap. 29 § tredje stycket och 30 § räknas in i förvarstidens längd om det är fråga om samma verkställighetsärende.

4.Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla vid prövningen av ett över- klagande av ett beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

En tredjelandsmedborgare får omhändertas eller tas i förvar av Polismyndigheten om det är nöd- vändigt för att en transitering ska kunna genomföras. En tredjelands- medborgare får inte omhändertas eller hållas i förvar längre tid än 48 timmar. 11 § Beslut enligt 1–9 §§ får inte överklagas. Beslut om förvar enligt 10 § får överklagas till en migra- tionsdomstol. En migrationsdomstols beslut överklagas hos Migrationsöverdom- stolen i enlighet med bestämmel- serna i 16 kap. utlänningslagen (2005:716). Bestämmelserna i detta kapitel gäller även i övrigt i till- lämpliga delar i mål enligt denna lag.

Förslag till lag om ändring i lagen (2005:754) om transitering av tredjelandsmedborgare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2005:754) om transitering av tredjelandsmedborgare,

dels att 10 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 11 §, av följande lydelse.

Prop. 2025/26:265 Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 §

Beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

211

Prop. 2025/26:265 Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i utlänningsdatalagen (2016:27)

Härigenom föreskrivs att det i utlänningsdatalagen (2016:27) ska införas en ny paragraf, 20 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	20 a §
	Polismyndigheten ska på be-
	gäran av Migrationsverket eller
	Säkerhetspolisen, eller på eget ini-
	tiativ, lämna ut personuppgifter
	som myndigheten behandlar i sam-
	band med verkställigheten av för-
	stärkt uppsikt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

212

Förteckning över remissinstanserna

Prop. 2025/26:265 Bilaga 3

Efter remiss har yttrande över betänkandet lämnats av Asylrättscentrum, Barnombudsmannen, Civil Rights Defenders, Diskrimineringsombuds- mannen, Domstolsverket, Folkhälsomyndigheten, Förvaltningsrätten i Göteborg (migrationsdomstolen), Förvaltningsrätten i Luleå (migrations- domstolen), Förvaltningsrätten i Malmö (migrationsdomstolen), Förvaltningsrätten i Stockholm (migrationsdomstolen), Institutet för mänskliga rättigheter, Integritetsskyddsmyndigheten, Justitiekanslern, Jämställdhetsmyndigheten, Kammarrätten i Stockholm (Migrations- överdomstolen), Klippans kommun, Kriminalvården, Kustbevakningen, Migrationsverket, Myndigheten för delaktighet, Polismyndigheten, Region Skåne, Region Stockholm, Region Sörmland, Riksdagens ombudsmän, Rädda barnen, Sigtuna kommun, Socialstyrelsen, Stats- kontoret, Stockholms universitet (juridiska fakulteten), Svenska Röda Korset, Sverige för UNHCR, Sveriges advokatsamfund, Sveriges kristna råd, Säkerhetspolisen, Tullverket och Umeå universitet (juridiska institutionen).

Yttrande har också inkommit från Svenska kyrkan.

SmåKom, Statens skolverk, Sveriges akademikers centralorganisation och Sveriges Kommuner och Regioner har avstått från att yttra sig.

Följande remissinstanser har inte inkommit med något yttrande: Bodens kommun, Borgholms kommun, Bräcke kommun, Centrum för rättvisa, Dorotea kommun, Fackförbundet ST, Faluns kommun, Flens kommun, Gävle kommun, Göteborgs kommun, Independent Living Institute, Karlsborgs kommun, Mölndals kommun, Region Gävleborg, Swedavia, Umeå kommun, Västra Götalandsregionen, Ystads kommun och Åstorps kommun.

213

Prop. 2025/26:265 Bilaga 4

Sammanfattning av departementspromemorian Migrations- och asylpakten (Ds 2025:30) i relevanta delar

Nedan följer ett utdrag ur sammanfattningen av för propositionen rele- vanta förslag.

Migrations- och asylpakten

EU:s migrations- och asylpakt är ett omfattande regelverk antaget 2024 som syftar till att etablera ett gemensamt och harmoniserat system för asyl och migration inom EU. Regelverket bygger på fyra huvudsakliga områden: säkra yttre gränser, snabba och effektiva förfaranden, solidaritet och ansvarsfördelning mellan medlemsstater samt ett fördjupat samarbete med länder utanför EU. Pakten trädde i kraft den 11 juni 2024 och börjar tillämpas fullt ut efter en övergångsperiod på två år.

I promemorian lämnas förslag om anpassning av svensk rätt utifrån följande förordningar:

•Asylprocedurförordningen.

•Skyddsgrundsförordningen.

•Screeningförordningen.

•Förordningen om ändringar för enhetlighet i samband med screening.

•Eurodacförordningen.

•Asyl- och migrationshanteringsförordningen.

•Förordningen om återvändandegränsförfarande.

•Vidarebosättningsförordningen.

•Krishanteringsförordningen.

Vidare lämnas förslag till genomförande av det nya omarbetade mot- tagandedirektivet.

Asylprocedurförordningen

Asylprocedurförordningen syftar till att effektivisera, förenkla och har- monisera medlemsstaternas förfaranden genom att inrätta ett gemensamt förfarande för internationellt skydd i unionen. Asylprocedurförordningen ersätter det omarbetade asylprocedurdirektivet som har genomförts i svensk rätt.

I vissa delar kräver förordningen dock kompletterande nationella bestämmelser, och i andra delar ger förordningen medlemsstaterna möjlig- het att införa nationella bestämmelser. För att möjliggöra en effektiv och rättssäker tillämpning av asylprocedurförordningen, samtidigt som ett ansvarsfullt och restriktivt regelverk säkerställs i enlighet med EU-rättens miniminivå, föreslås en rad författningsåtgärder.

Asylprocedurförordningens direkta effekt innebär för svensk del en förändrad systematik i asylförfarandet. För att systematiken i det svenska asylförfarandet fullt ut ska följa EU:s systematik föreslås att prövnings- ramen i ett ärende om internationellt skydd ska begränsas till frågan om

214

internationellt skydd, dvs. om sökande kan beviljas flyktingstatus eller			Prop. 2025/26:265
status som subsidiärt skyddsbehövande			Bilaga 4
En stor del av författningsförslagen innebär en utmönstring av bestämm-
elser om internationellt skydd i svensk rätt, eftersom det regleras med
direkt effekt i asylprocedurförordningen. Detta gäller till exempel svenska
bestämmelser som definierar begreppen asyl, flyktingstatus och status som
subsidiärt skyddsbehövande samt säkra ursprungsländer. Andra exempel
på svenska bestämmelser som utmönstras gäller bestämmelser om muntlig
handläggning i ärenden om internationellt skydd, när en ansökan om
uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov får betraktas som återkallad
eller när en sådan ansökan ska beviljas ny prövning samt i vilka fall ett
beslut om internationellt skydd är överklagbart.
Författningsändringarna föreslås träda i kraft den dag som asylprocedur-
förordningen börjar tillämpas, den 12 juni 2026.
Skyddsgrundsförordningen
Skyddsgrundsförordningen syftar till att säkerställa att medlemsstaterna
tillämpar gemensamma kriterier för att fastställa vilka personer som har
ett verkligt behov av internationellt skydd och att säkerställa att en gemen-
sam uppsättning rättigheter är tillgänglig för personer som beviljats inter-
nationellt skydd i samtliga medlemsstater. Förordningen ersätter det
omarbetade skyddsgrundsdirektivet som har genomförts i svensk rätt.
I vissa delar kräver förordningen	dock	kompletterande nationella
bestämmelser, och i andra delar ger förordningen medlemsstaterna möjlig-
het att införa nationella bestämmelser. För att möjliggöra en effektiv och
rättssäker tillämpning av skyddsgrundsförordningen, samtidigt som ett
ansvarsfullt och restriktivt regelverk säkerställs i enlighet med EU-rättens
miniminivå, föreslås en rad författningsåtgärder.
En stor del av författningsförslagen innebär en utmönstring av bestämm-
elser om internationellt skydd i svensk rätt, eftersom det regleras med
direkt effekt i skyddsgrundsförordningen. Detta gäller till exempel
bestämmelser som definierar begreppen asyl, flyktingstatus och status som
subsidiärt skyddsbehövande.
Författningsändringarna föreslås träda i kraft den 12 juni 2026.
Screeningförordningen
Screeningförordningen introducerar ett förfarande kallat screening för
samtliga tredjelandsmedborgare som påträffas i samband med att de
illegalt korsat yttre gräns, inne på en medlemsstats territorium men inte
har uppfyllt inresevillkoren eller efter att ha landsatts i samband med en
efterforskning och räddningstjänst till havs, oavsett om de söker inter-
nationellt skydd eller inte. Dessutom omfattas personer som söker inter-
nationellt skydd vid gränsen men där personen inte uppfyller inrese-
villkoren. Däremot omfattas inte personer som rest in med giltiga tillstånd,
men vars giltighet löpt ut under deras vistelse.
Polismyndigheten föreslås vara huvudansvarig myndighet för
screeningförfarandet. Polismyndigheten och Migrationsverket föreslås ha
ett gemensamt ansvar för utförandet av momenten identifiering och veri-
fiering av identitet, sårbarhetskontroll, registrering av biometriska upp-			215

Prop. 2025/26:265 Bilaga 4

gifter och ifyllande av screeningformulär och avslutande av screeningen. Polismyndigheten ska ansvara ensam för säkerhetskontrollen. Regionerna ska ansvara för utförandet av hälsokontrollen. Tullverket och Kust- bevakningen ska hjälpa Polismyndigheten vid kontrollmomenten identi- fiering eller verifiering av identitet samt säkerhetskontroll samt Migrationsverket vid identifiering eller verifiering av identitet.

Medlemsstaterna ska säkerställa att personer som ska genomgå screening hålls tillgängliga för myndigheterna under processen. Möjlig- heten att kvarhålla personer enligt 9 kap. 11 § UtlL ska utvidgas till att omfatta skyldighet att stanna kvar för screening, både vid yttre gräns och inom landet. Om screeningen inte kan avslutas inom 24 timmar ska personen kunna hållas tillgänglig genom uppsikt eller förvar tills processen är avslutad.

Det ska införas en ny grund för uppsikt och förvar för de tredjelands- medborgare – både vuxna och barn – som inte ansöker om internationellt skydd och som ska genomgå screening. Detta görs genom en komplet- tering av Förvarsutredningens förslag om uppsikt och förvar för vuxna respektive barn som inte ansöker om internationellt skydd. I 1 kap. 15 § UtlL föreslås det i detta sammanhang införas en ny bestämmelse enligt vilken det vid risk för avvikande hänsyn även får tas till om utlänningen påträffas vid yttre gräns eller inom landet och ska genomgå screening.

Tredjelandsmedborgare som ansöker om internationellt skydd och som ska genomgå screening kan enligt Förvarsutredningens förslag, med hänsyn till skyddet för nationell säkerhet eller allmän ordning, ställas under uppsikt eller tas i förvar.

Författningsändringarna föreslås träda i kraft den 12 juni 2026, med undantag för bestämmelserna om förvar som utgör en komplettering till Förvarsutredningens förslag. Dessa ska enligt Förvarsutredningens förslag träda i kraft den 1 juli 2026.

216

Asyl- och migrationshanteringsförordningen

Asyl- och migrationshanteringsförordningen ersätter Dublinförordningen. Den nya förordningen har ett vidare syfte och fastställer en gemensam ram för hantering av asyl och migration inom unionen. Förordningen bygger på principerna i Dublinförordningen men inför även en obligatorisk solidaritetsmekanism som möjliggör ansvarsfördelning mellan medlems- staterna.

Författningsändringarna föreslås träda i kraft den dag som asyl- och migrationshanteringsförordningen börjar tillämpas, den 12 juni 2026.

Det nya omarbetade mottagandedirektivet

I promemorian lämnas förslag till genomförande av det nya omarbetade mottagandedirektivet. Syftet med det nya direktivet är att harmonisera strukturerna för mottagandet inom EU genom att säkerställa adekvat levnadsstandard, garantera rättigheter och främja en effektiv integrations- process. Det nya direktivet ersätter 2013 års direktiv. Förslagen från Mottagandeutredningen är utgångspunkten för de förslag som lämnas i de delar förslagen genomför direktivet. Detsamma gäller förslagen från Förvarsutredningen.

Utifrån Mottagandeutredningens förslag om närvarokontroll på asyl-	Prop. 2025/26:265
boende, områdesbegränsning, boende- och anmälningsskyldighet i vissa	Bilaga 4
situationer, samt utökad möjligt för nedsättning av dagersättning om
föreslagna skyldigheter inte följs föreslås ytterligare författningsändringar.
I utlänningslagen föreslås särskilda förutsättningar för att ta en vuxen
eller ett barn som ansöker om internationellt skydd i förvar om det är
nödvändigt som ett led i ett gränsförfarande för att avgöra om utlänningen
har rätt att stanna i Sverige. För ett sådant förvar av en vuxen ska gälla en
maximal tidsgräns om tolv veckor. För ett barn ska den bortre tidsgränsen
vara väsentligt kortare, som huvudregel sex dygn, eller om det finns
synnerliga skäl, ytterligare sex dygn. För vuxna ska beslut om förvar om-
prövas inom två månader från den dag då beslutet om förvar verkställdes.
Ett barn som ansöker om internationellt skydd ska inte få skiljas från båda
sina vårdnadshavare genom att barnet eller vårdnadshavaren tas i förvar.
Ändringarna i den ännu inte ikraftträdda mottagandelagen ska träda i
kraft i samband med att lagen träder i kraft, det vill säga den 1 oktober
2026. I fråga om förvar ska ändringarna träda i kraft den 1 juli 2026.
Förordningen om återvändandegränsförfarande
Förordningen om återvändandegränsförfarande syftar till att skapa ett
gemensamt och obligatoriskt återvändandeförfarande för tredjelands-
medborgare och statslösa personer vars ansökan om internationellt skydd
har avslagits inom ramen för asylgränsförfarandet.
Personer som hålls i förvar under asylgränsförfarandet kan enligt förord-
ningen fortsätta hållas i förvar under återvändandeprocessen för att
förhindra inresa, förbereda återvändandet eller genomföra avlägsnandet.
Personer som inte varit förvarstagna tidigare kan tas i förvar om det finns
risk för avvikande, om de hindrar återvändandet eller om de utgör en risk
för allmän ordning eller säkerhet. Förvarsgrunderna följer således av
förordningen och bedöms vara direkt tillämpliga. Personer som omfattas
av förordningen kan därmed tas i förvar med stöd av förordningens
bestämmelser.
I nationell rätt ska det införas en bestämmelse om att personer som om-
fattas av förvarsbestämmelserna i stället ska kunna ställas under uppsikt.
Denna möjlighet ska införas i utlänningslagen genom ett tillägg till de
regler om uppsikt och förvar som föreslagits av Förvarsutredningen.
Uppsikt ska kunna beslutas på samma grunder som förvar kan beslutas om
enligt förordningen.
Författningsändringarna föreslås träda i kraft den 12 juni 2026, med
undantag för bestämmelserna om förvar som utgör en komplettering till
Förvarsutredningens förslag. Dessa ska enligt Förvarsutredningens förslag
träda i kraft den 1 juli 2026.

217

Prop. 2025/26:265 Bilaga 5

Promemorians lagförslag i relevanta delar

Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 2–6, 29 och 35 §§ utlänningslagen (2005:716)1 ska ha följande lydelse.

	10 kap.
Lydelse enligt SOU 2025:16	Föreslagen lydelse

2 §

En vuxen utlänning, som inte har rätt att vistas i Sverige i egenskap av asylsökande, får ställas under uppsikt eller tas i förvar

1.om det är nödvändigt för att en utredning av utlänningens identitet eller rätt att resa in i eller stanna i Sverige ska kunna genomföras, eller

2. om det kan antas att han eller	2. om det kan antas att han eller
hon kommer att avvisas eller	hon kommer att avvisas eller
utvisas enligt 8 kap. eller det är	utvisas enligt 8 kap. eller det är
fråga om att verkställa ett beslut om	fråga om att verkställa ett beslut om
avvisning eller utvisning och det	avvisning eller utvisning eller om
annars finns en risk för att utlän-	han eller hon ska genomgå
ningen bedriver brottslig verksam-	screening enligt artikel 5.1, 5.2
het i Sverige, avviker, håller sig	eller 7.1 i screeningförordningen
undan eller på annat sätt försvårar	och det annars finns en risk för att
myndighetens handläggning.	utlänningen bedriver brottslig verk-
	samhet i Sverige, avviker, håller sig
	undan eller på annat sätt försvårar
	myndighetens handläggning.

1Senaste lydelse av
1 kap. 3 § 2009:1542	12 kap. 8 b § 2016:1243
1 kap. 6 a § 2021:223	12 kap. 19 a § 2016:1243
4 kap. 1 § 2014:1400	13 kap. 1 § 2016:1243
4 kap. 2 § 2014:1400	13 kap. 19 § 2025:58
4 kap. 2 b § 2009:1542	14 kap. 5 § 2016:1243
4 kap. 2 c § 2021:765	14 kap. 14 a § 2009:1542
4 kap. 3 § 2009:1542	rubriken till 4 kap. 2009:1542
4 kap. 3 a § 2021:765	rubriken närmast före 1 kap. 6 a §
4 kap. 3 b § 2009:1542	2021:223
4 kap. 3 c § 2009:1542	rubriken närmast före 4 kap. 3 §
4 kap. 5 § 2014:1400	2009:1542
4 kap. 5 a § 2021:765	rubriken närmast före 4 kap. 5 § 2021:765
4 kap. 5 b § 2009:1542	rubriken närmast före 4 kap. 5 b §
4 kap. 5 c § 2021:765	2009:1542
4 kap. 6 § 2009:1542	rubriken närmast före 4 kap. 5 d §
5 kap. 1 c § 2011:1209	2014:198
12 kap. 3 § 2021:765	rubriken närmast före 4 kap. 6 §
	2009:1542
	rubriken närmast före 13 kap. 19 §
	2025:58
	rubriken närmast före 14 kap. 14 a §
	2009:1542.

218

I artiklarna 5.2 och 5.3 i förordningen om återvändande- gränsförfarande finns bestäm- melser om förvar för den utlänning som avses i första stycket och som befinner sig i ett återvändande- gränsförfarande. I stället för att utlänningen tas i förvar enligt de bestämmelserna får han eller hon ställas under uppsikt enligt de för- utsättningar som anges i artiklarna 5.2 och 5.3 i förordningen.

3 §

En vuxen utlänning får ställas under uppsikt eller tas i förvar under den tid han eller hon har rätt att vistas i Sverige i egenskap av asylsökande endast om

1.det är nödvändigt för att bestämma eller bekräfta utlänningens identitet eller nationalitet,

2.det är nödvändigt för att utreda de omständigheter som ansökan om asyl grundas på,

3.utlänningen vid tidpunkten för ansökan om asyl hålls i förvar enligt 2

§2 och det finns anledning att anta att syftet med ansökan är att försena eller hindra verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning,


4. det	är	nödvändigt		för	att	4. det	är nödvändigt för	att
skydda	nationell		säkerhet eller			skydda	nationell säkerhet	eller
allmän ordning, eller						allmän ordning,
5. förvarstagandet grundar sig på						5. förvarstagandet grundar sig på
artikel	28	i Europaparlamentets				artikel 44 i asyl- och migra-
och rådets		förordning		(EU)nr		tionshanteringsförordningen, eller
604/2013 av den 26 juni 2013 om
kriterier och mekanismer för att
avgöra vilken medlemsstat som är
ansvarig för att pröva en ansökan
om internationellt			skydd	som	en
tredjelandsmedborgare eller					en
statslös person har lämnat in i
någon medlemsstat (omarbetning).

6. det är nödvändigt som ett led i ett gränsförfarande i enlighet med artikel 43 i asylprocedur- förordningen för att avgöra om utlänningen har rätt att resa in i Sverige.

I fråga om vuxna utlänningar som är utvisade på grund av brott tillämpas

2 § i stället för första stycket, även i de fall den vuxne har rätt att vistas i Sverige i egenskap av asylsökande.

Prop. 2025/26:265 Bilaga 5

219

Prop. 2025/26:265 Bilaga 5

220

4 §

Ett barn får tas i förvar endast om uppsikt inte är en tillräcklig åtgärd.

Ett barn får skiljas från samtliga	Ett barn som tas i förvar med stöd
sina vårdnadshavare genom att	av 5 § får skiljas från samtliga sina
barnet eller vårdnadshavaren tas i	vårdnadshavare genom att barnet
förvar endast om det finns synner-	eller vårdnadshavaren tas i förvar
liga skäl. Ett barn som inte har	endast om det finns synnerliga skäl.
någon vårdnadshavare i Sverige får	Ett barn som tas i förvar med stöd
tas i förvar endast om det finns	av 6 § får inte skiljas från båda sina
synnerliga skäl.	vårdnadshavare genom att barnet
	eller vårdnadshavaren tas i förvar.
	Ett barn som inte har någon
	vårdnadshavare i Sverige får tas i
	förvar endast om det finns synner-
	liga skäl.

5 §

Ett barn, som inte har rätt att vistas i Sverige i egenskap av asylsökande, får ställas under uppsikt eller tas i förvar om

1.det är sannolikt att barnet kommer att avvisas av Polismyndigheten eller avvisas med omedelbar verkställighet av Migrationsverket, eller

2. det är fråga om att verkställa ett	2. det är fråga om att verkställa ett
beslut om avvisning eller utvisning.	beslut om avvisning eller utvisning
	eller om barnet ska genomgå
	screening enligt artikel 5.1, 5.2
	eller 7.1 i screeningförordningen.

Beslut om uppsikt eller förvar får meddelas endast om det annars finns en uppenbar risk för att barnet bedriver brottslig verksamhet i Sverige, avviker, håller sig undan eller på annat sätt försvårar myndig- hetens handläggning.

I artiklarna 5.2 och 5.3 i förordningen om återvändande- gränsförfarande finns bestämmel- ser om förvar för barn som avses i första stycket och som befinner sig i ett återvändandegränsförfarande. I stället för att barnet tas i förvar enligt de bestämmelserna får han eller hon ställas under uppsikt enligt de förutsättningar som anges i artiklarna 5.2 och 5.3 i förord- ningen.

6 §

Ett barn får ställas under uppsikt eller tas i förvar under den tid han eller hon har rätt att vistas i Sverige i egenskap av asylsökande endast om

1. barnet vid tidpunkten för ansökan om asyl hålls i förvar enligt

5 § och det finns anledning att anta att syftet med ansökan är att försena eller hindra verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning,

2.det är nödvändigt för att skydda nationell säkerhet eller allmän ordning, eller

3.förvarstagandet grundar sig på artikel 28 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning).

2.det är nödvändigt för att skydda nationell säkerhet eller allmän ordning,

3.förvarstagandet grundar sig på artikel 44 i asyl- och migrations- hanteringsförordningen, eller

Prop. 2025/26:265 Bilaga 5

4. det är nödvändigt som ett led i ett gränsförfarande i enlighet med artikel 43 i asylprocedurför- ordningen för att avgöra om barnet har rätt att resa in i Sverige.

I fråga om barn som är utvisade på grund av brott tillämpas 5 § i stället för första stycket, även i de fall barnet har rätt att vistas i Sverige i egenskap av asylsökande.

29 §

En vuxen utlänning får inte hållas i förvar med stöd av 2 § 1 eller 3 § första stycket 1 eller 2 längre tid än en månad.

En vuxen utlänning får inte hållas i förvar med stöd av 3 § första stycket

3 eller 4 längre tid än tolv månader.

En vuxen utlänning får inte hållas i förvar med stöd av 3 § första stycket 6 längre tid än tolv veckor.

En vuxen utlänning som ska avvisas eller utvisas till en annan stat än en EES-stat får inte hållas i förvar med stöd av 2 § 2 längre tid än sex månader. Om det är sannolikt att verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut kommer att ta längre tid på grund av bristande samarbete från utlänningen eller för att det tar tid att införskaffa nödvändiga handlingar, får utlänningen hållas i förvar i ytterligare högst tolv månader. Tidsgränserna om sex och 18 månader gäller dock inte i säkerhetsärenden eller en utlänning som av allmän domstol har utvisats på grund av brott.

	35 §
Ett beslut om förvar enligt 2 § 2,		Ett beslut om förvar enligt 2 § 2,
3 § första stycket 3–5 och 7 § ska		3 § första stycket 3–6 och 7 § ska
prövas på nytt inom två månader		prövas på nytt inom två månader
från den dag då beslutet om förvar		från den dag då beslutet om förvar
verkställdes. Har	förvarsbeslutet	verkställdes. Har	förvarsbeslutet
föregåtts av ett interimistiskt beslut		föregåtts av ett interimistiskt beslut
om förvar ska tidsfristen räknas		om förvar ska tidsfristen räknas
från den dag det beslutet		från den dag det beslutet
verkställdes. Vid	fastställande av	verkställdes. Vid	fastställande av
tidsfristen ska tid som utlänningen		tidsfristen ska tid som utlänningen

221

Prop. 2025/26:265 Bilaga 5

222

tidigare har hållits i förvar inte	tidigare har hållits i förvar inte
räknas av.	räknas av.

Om utlänningen därefter är kvar i förvar ska en ny prövning fortlöpande ske inom två månader från det senaste beslutet om förvar.

Om frågan om förvar inte prövas på nytt inom föreskriven tid upphör beslutet att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

Förteckning över remissinstanserna

Prop. 2025/26:265 Bilaga 6

Efter remiss har yttranden kommit in från Arbetsförmedlingen, Asylrätts- centrum, Bodens kommun, Burlövs kommun, Centrala studiestödsnämnd- en, Diskrimineringsombudsmannen, Domstolsverket, Flens kommun, Folkhälsomyndigheten, Föreningen Sveriges Överför-myndare, För- säkringskassan, Förvaltningsrätten i Falun, Förvaltnings-rätten i Göteborg (migrationsdomstolen), Förvaltningsrätten i Luleå (migrationsdomstolen), Förvaltningsrätten i Malmö (migrations-domstolen), Förvaltningsrätten i Stockholm (migrationsdomstolen), Härnösands kommun, Institutet för mänskliga rättigheter, Integritets-skyddsmyndigheten, Justitiekanslern, Jämställdhetsmyndigheten, Kalix kommun, Kammarrätten i Jönköping, Kammarrätten i Stockholm (Migrationsöverdomstolen), Kriminalvården, Kustbevakningen, Lunds universitet (Juridiska fakulteten), Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Väster- norrlands län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Malmö kommun, Migrationsverket, Myndigheten för delaktighet, Myndigheten för familjerätt och föräldra- skapsstöd, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Mölndals kommun, Pensionsmyndigheten, Polismyndigheten, Region Norrbotten, Region Skåne, Region Stockholm, Region Västernorrland, Riksdagens ombudsmän, Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, trans- personers, queeras och intersexpersoners rättigheter, Rädda barnen, Rätts- medicinalverket, Rättviks kommun, Sigtuna kommun, Skatteverket, Socialstyrelsen, Statens servicecenter, Statens skolverk, Stockholms kommun, Svenska Röda Korset, Sveriges advokatsamfund, Sveriges ambassad i Addis Ababa, Sveriges ambassad i Teheran, Sveriges generalkonsulat i Istanbul, Sveriges Kommuner och Regioner, Sveriges kristna råd, Säkerhetspolisen, Tullverket, UNHCR:s kontor för de nordiska och baltiska länderna, Uppsala universitet (juridiska fakulteten), Vänersborgs kommun, Västerås kommun och Åklagarmyndigheten.

Därutöver har yttranden inkommit från Civil Rights Defenders, Equmeniakyrkan och RFSL Ungdom.

Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: Askersunds kommun, Barnombudsmannen, Halmstads kommun, Landsrådet för Sveriges barn- och ungdoms- organisationer, Länsstyrelsen i Norrbottens län, SmåKom, UNICEF, Västerviks kommun och Västra Götalandsregionen.

223

Prop. 2025/26:265 Bilaga 7

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (2005:716)1 dels att 10 kap. ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 1 §, 11 kap. 2–4 §§, 13 kap. 4 §, 14 kap. 10 §, 16 kap. 4,

9 och 11 §§ och 18 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas två nya kapitel, 10 och 10 a kap., och tre nya paragrafer, 11 kap. 4 b, 7 a och 7 b §§, av följande lydelse.

Lydelse enligt lagrådsremissen	Föreslagen lydelse
Utmönstring av permanent uppe-
hållstillstånd och anpassning av
svensk rätt till EU:s migrations-
och asylpakt

1kap.

1§2

I denna lag finns föreskrifter om

– lagens innehåll, vissa definitioner och allmänna bestämmelser (1 kap.),

–villkor för att en utlänning ska få resa in i samt vistas och arbeta i Sverige samt bestämmelser om främlingspass och resedokument (2 kap.),

–visering (3 kap.),

–uppehållsrätt (3 a kap.),

–uppehållsstatus, uppehållsrätt och bevis för gränsarbete som komplet- terar bestämmelserna i utträdesavtalet mellan Förenade kungariket och EU (3 b kap.),

–internationellt skydd (4 kap.),

–uppehållstillstånd (5 kap.),

–ställning som varaktigt bosatt i Sverige (5 a kap.),

–uppehållstillstånd för forskning, studier inom högre utbildning, viss praktik, visst volontärarbete och au pair-arbete (5 b kap.),

–arbetstillstånd (6 kap.),

–EU-blåkort (6 a kap.),

–tillstånd för företagsintern förflyttning, ICT (6 b kap.),

–tillstånd för säsongsarbete (6 c kap.),

	1 Senaste lydelse av
	10 kap. 1 § 2014:198		10 kap. 19 § 2017:123
	10 kap. 2 § 2022:1015		10 kap. 19 a § 2017:123
	10 kap. 4	§ 2012:129	10 kap. 19 b § 2017:123
	10 kap. 7	§ 2022:1015	10 kap. 19 c § 2017:123
	10 kap. 8	§ 2014:655	10 kap. 20 § 2017:906
	10 kap. 9	§ 2012:129	10 kap. 21 § 2025:793
	10 kap. 11 § 2013:648		10 kap. 22 § 2025:793
	10 kap. 13 § 2017:906		rubriken närmast före 10 kap. 18 §
	10 kap. 14 § 2014:655		2017:123
	10 kap. 16 § 2013:648		rubriken närmast före 10 kap. 21 §
224	10 kap. 17 § 2014:655		2025:793.
224	2 Senaste lydelse 2026:000.

– återkallelse av tillstånd (7 kap.),	Prop. 2025/26:265
– avvisning och utvisning (8 kap.),	Bilaga 7

–utvisning på grund av brott (8 a kap.),

–kontroll- och tvångsåtgärder (9 kap.),

–anmälningsskyldighet och områdesbegränsning för vissa utlänningar (9 a kap.),

– förvar och uppsikt avseende	– uppsikt och förvar (10 kap.),
utlänningar (10 kap.),

–verkställighet av beslut om uppsikt och förvar (10 a kap.),

–hur en utlänning som hålls i förvar ska behandlas (11 kap.),

–verkställighet av beslut om avvisning och utvisning (12 kap.),

–handläggningen av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna m.m.

(13 kap.),

–överklagande av förvaltningsmyndighets beslut (14 kap.),

–nöjdförklaring (15 kap.),

–migrationsdomstolar och Migrationsöverdomstolen (16 kap.),

–skyldighet att lämna uppgifter (17 kap.),

–offentligt biträde (18 kap.),

–kostnadsansvar (19 kap.),

–bestämmelser om straff m.m. (20 kap.),

–tillfälligt skydd (21 kap.),

–tribunalvittnen (22 kap.), och

–särskilda bemyndiganden (23 kap.).

10 kap. Uppsikt och förvar Innebörden av uppsikt

1 § Uppsikt får innebära att en utlänning är skyldig att

1.anmäla sig på vissa tider hos Polismyndigheten eller Migrationsverket på viss ort,

2.lämna ifrån sig sitt pass eller annan identitetshandling,

3.bo på en viss plats, eller

4.vistas inom ett visst område.

Valet mellan uppsikt och förvar

2 § En utlänning får tas i förvar endast om syftet med åtgärden inte kan uppnås genom att utlänningen ställs under uppsikt.

Uppsikt över och förvar av en utlänning som är sökande av internationellt skydd

3 § En utlänning som har fyllt 18 år får ställas under uppsikt eller tas i förvar under den tid som utlänningen har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd

1.om det är nödvändigt för att bestämma eller bekräfta utlänningens identitet eller nationalitet,

2.om det är nödvändigt för att utreda de omständigheter som ansökan om internationellt skydd grundas på,

225

Prop. 2025/26:265 Bilaga 7

226

3.om det är nödvändigt som ett led i ett gränsförfarande enligt artikel 43

iasylprocedurförordningen för att avgöra om utlänningen har rätt att resa in i Sverige,

4.om utlänningen vid tidpunkten för ansökan hålls i förvar enligt 5 § 2 och det finns anledning att anta att syftet med ansökan är att försena eller hindra verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning,

5.om det är nödvändigt för att skydda nationell säkerhet eller allmän ordning, eller

6.i enlighet med artikel 44 i asyl- och migrationshanteringsförord- ningen.

Första stycket 1, 2, 4 och 5 gäller även en medborgare i en annan EU- stat som har fyllt 18 år och som har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av flyktingförklaring enligt 5 kap. 1 b § första stycket.

I fråga om en utlänning som av allmän domstol har utvisats på grund av brott gäller 5 § i stället för denna paragraf.

4 § Ett barn får ställas under uppsikt eller tas i förvar under den tid som barnet har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd

1.om det är nödvändigt som ett led i ett gränsförfarande enligt artikel 43

iasylprocedurförordningen för att avgöra om barnet har rätt att resa in i Sverige,

2.om barnet vid tidpunkten för ansökan hålls i förvar enligt 6 § och det finns anledning att anta att syftet med ansökan är att försena eller hindra verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning,

3.om det är nödvändigt för att skydda nationell säkerhet eller allmän ordning, eller

4.i enlighet med artikel 44 i asyl- och migrationshanteringsförord- ningen.

I fråga om ett barn som av allmän domstol har utvisats på grund av brott gäller 6 § i stället för denna paragraf.

Uppsikt över och förvar av en utlänning som inte är sökande av internationellt skydd

5 § En utlänning som har fyllt 18 år och inte har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd får ställas under uppsikt eller tas i förvar

1.om det är nödvändigt för att en utredning av utlänningens identitet eller rätt att resa in i eller stanna i Sverige ska kunna genomföras,

2.om det kan antas att utlänningen kommer att avvisas eller utvisas eller det är fråga om att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning och det annars finns en risk för att utlänningen bedriver brottslig verksamhet i Sverige, avviker, håller sig undan eller på annat sätt försvårar verkställig- heten, eller

3.med stöd av artikel 5 i förordningen om återvändandegränsförfarande.

6 § Ett barn som inte har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande	Prop. 2025/26:265
av internationellt skydd får ställas under uppsikt eller tas i förvar	Bilaga 7

1.om det är sannolikt att barnet kommer att avvisas av Polismyndig- heten eller avvisas med omedelbar verkställighet av Migrationsverket,

2.om det är fråga om att verkställa ett beslut om avvisning eller utvis- ning, eller

3.med stöd av artikel 5 i förordningen om återvändandegränsförfarande. I fall som avses i första stycket 1 och 2 får barnet ställas under uppsikt

eller tas i förvar endast om det annars finns en uppenbar risk för att barnet bedriver brottslig verksamhet i Sverige, avviker, håller sig undan eller på annat sätt försvårar verkställigheten.

Ytterligare krav för förvar som rör barn

7 § Ett barn får skiljas från samtliga sina vårdnadshavare genom att barnet eller en vårdnadshavare tas i förvar endast om

1.barnet inte har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av inter- nationellt skydd, och

2.det finns synnerliga skäl.

8 § Ett barn som inte har någon vårdnadshavare i Sverige får tas i förvar endast om det finns synnerliga skäl.

Vilande beslut

9 § Ett beslut om uppsikt eller förvar får fattas även om någon förut- sättning i 3–6 §§ inte är uppfylld på grund av att utlänningens rörelsefrihet är inskränkt med stöd av annan lag.

Ett sådant beslut får verkställas när förutsättningarna för uppsikten eller förvarstagandet är uppfyllda.

10 § Om en socialnämnd har underrättats om ett beslut om uppsikt eller förvar enligt 9 § som avser en utlänning som är omedelbart omhändertagen eller bereds vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, ska nämnden omedelbart underrätta den myndighet som fattat beslutet när omhändertagandet eller vården upphör.

Om en chefsöverläkare har underrättats om ett beslut om uppsikt eller förvar enligt 9 § som avser en utlänning som ges tvångsvård enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller rättspsykiatrisk vård enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, ska chefsöverläkaren omedel- bart underrätta den myndighet som fattat beslutet när vården upphör.

Om en smittskyddsläkare har underrättats om ett beslut om uppsikt eller förvar enligt 9 § som avser en utlänning som hålls isolerad enligt smitt- skyddslagen (2004:168), ska smittskyddsläkaren omedelbart underrätta den myndighet som har fattat beslutet när isoleringen upphör.

227

Prop. 2025/26:265 Bilaga 7

228

Längsta tid för förvar

11 § En utlänning får inte hållas i förvar längre tid än

1.en månad med stöd av 3 § första stycket 1 eller 2 eller 5 § 1,

2.tolv veckor med stöd av 3 § första stycket 3, och

3.tolv månader med stöd av 3 § första stycket 4 eller 5.

12 § En utlänning får, i andra fall än som avses i andra och tredje styckena, inte hållas i förvar med stöd av 5 § 2 längre tid än sex månader. Om det är sannolikt att verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning kommer att ta längre tid på grund av bristande samarbete från utlänningen eller för att det tar tid att införskaffa nödvändiga handlingar, får utlänningen hållas i förvar i ytterligare högst tolv månader. Dessa tidsgränser gäller inte i fråga om en utlänning som av allmän domstol har utvisats på grund av brott.

En utlänning får, i andra fall än som avses i tredje stycket, inte hållas i förvar med stöd av 5 § 2 inför avvisning eller utvisning till en EES-stat längre tid än sex månader eller, om det finns särskilda skäl, tolv månader.

I ett säkerhetsärende får en utlänning inte hållas i förvar med stöd av

5 § 2 längre tid än tolv månader. Om det är sannolikt att verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning kommer att ta längre tid på grund av bristande samarbete från utlänningen, för att det tar tid att införskaffa nödvändiga handlingar eller av något annat väsentligt skäl som hänför sig till verkställigheten, får utlänningen hållas i förvar i ytterligare högst tolv månader.

I ett säkerhetsärende får ett barn inte hållas i förvar med stöd av 4 § första stycket 2 eller 3 eller 6 § första stycket längre sammanlagd tid än tre månader eller, om det finns synnerliga skäl, sex månader. Dessa tids- gränser gäller även i fråga om ett barn som av allmän domstol har utvisats på grund av brott.

Ny prövning

14 § Ett beslut om uppsikt eller förvar ska omedelbart upphävas om det inte längre finns skäl för beslutet. Ett beslut om uppsikt kan upphävas helt eller delvis.

15 § Ett beslut om uppsikt ska prövas på nytt inom sex månader från beslutet om utlänningen fortfarande står under uppsikt.

16 § Ett beslut om förvar enligt 3 § första stycket 3–6, 5 § 2 eller 3 eller 9 § ska prövas på nytt inom två månader från den dag då beslutet verk- ställdes. Har beslutet föregåtts av ett interimistiskt beslut om förvar ska tidsfristen räknas från den dag då det interimistiska beslutet verkställdes.

Om utlänningen efter den nya prövningen är kvar i förvar ska en ny prövning fortlöpande göras inom två månader från det senaste förvars- beslutet.

17 § Ett beslut om förvar av ett barn i ett säkerhetsärende eller ett beslut om förvar som gäller ett barn som av allmän domstol har utvisats på grund av brott ska prövas på nytt inom en månad från den dag då beslutet om förvar verkställdes. Har beslutet föregåtts av ett interimistiskt beslut om förvar ska tidsfristen räknas från den dag då det interimistiska beslutet verkställdes.

Om barnet efter den nya prövningen är kvar i förvar ska en ny prövning fortlöpande göras inom en månad från det senaste förvarsbeslutet.

Bestämmelser om muntlig förhandling finns i 13 kap. 2–8 §§.

19 § Om ett beslut om uppsikt eller förvar inte prövas på nytt inom föreskriven tid så upphör beslutet att gälla.

Beslutande myndigheter

20 § Polismyndigheten får besluta om uppsikt och förvar när myndig- heten

1.handlägger ett ärende om avvisning, eller

2.ska verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning. Polismyndigheten behåller sin behörighet att fatta beslut enligt första

stycket 2 när hinder mot verkställighet har åberopats enligt 12 kap. 19 b § första stycket till dess Migrationsverket har beslutat i frågan om huruvida en prövning ska göras.

21 § Säkerhetspolisen får besluta om uppsikt och förvar när myndig- heten ska verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning.

22 § Migrationsverket får besluta om uppsikt och förvar, om inte Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen är beslutande myndighet enligt 20 eller 21 §.

23 § Migrationsverket ska upphäva ett beslut om uppsikt eller förvar om verket beviljar uppehållstillstånd eller internationellt skydd. Detsamma gäller för en domstol som beviljar uppehållstillstånd eller internationellt skydd.

När Migrationsverket prövar en fråga om uppehållstillstånd eller inter- nationellt skydd får verket besluta om inhibition av ett beslut om uppsikt eller förvar. Detsamma gäller för en domstol som prövar en fråga om uppehållstillstånd eller internationellt skydd.

Prop. 2025/26:265 Bilaga 7

229

Prop. 2025/26:265 Bilaga 7

24 § Polismyndigheten får, även om myndigheten inte är beslutande myndighet enligt 20 §, besluta att ställa en utlänning under uppsikt eller ta en utlänning i förvar, om det inte finns tid att avvakta den behöriga myndighetens beslut. Ett sådant beslut ska skyndsamt anmälas till den myndighet som är behörig. Den myndigheten ska därefter omedelbart pröva frågan om uppsikt eller förvar. När den behöriga myndigheten har beslutat i frågan upphör Polismyndighetens beslut att gälla.

En polisman får enligt 11 § polislagen (1984:387) i vissa fall omhänder- ta en utlänning i avvaktan på Polismyndighetens beslut om förvar.

10 a kap. Verkställighet av beslut om uppsikt och förvar Ansvar för verkställighet

1 § Migrationsverket ansvarar för att beslut om förvar verkställs.

Hjälp vid verkställighet

2 § Polismyndigheten ska på begäran lämna den hjälp som behövs för att verkställa ett beslut om förvar som har fattats av Migrationsverket eller Säkerhetspolisen.

3 § Migrationsverket får överlämna till Kriminalvården att transportera en utlänning som hålls i förvar.

4 § Vid en transport enligt 3 § gäller följande bestämmelser i häktes- lagen (2010:611):

–4 kap. 4 § om kroppsvisitation,

–4 kap. 10 § första stycket om användning av fängsel, och

–8 kap. 2 a § om möjligheten att i vissa fall begära hjälp av Polismyn- digheten.

I förordnandet ska uppdragets art och omfattning anges. Förordnandet får återkallas.

230

7 § En väktare med ett förordnande enligt 6 § får inte obehörigen röja	Prop. 2025/26:265
eller utnyttja vad han eller hon på grund av sitt uppdrag har fått veta om	Bilaga 7
en enskilds personliga förhållanden eller om förhållanden av betydelse för
Sveriges säkerhet eller för att utreda och lagföra brott.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400).
Valet mellan olika former av placering
8 § En utlänning som hålls i förvar får inte placeras så att han eller hon
utsätts för mer ingripande övervakning och kontroll än vad som är
nödvändigt för att ordning eller säkerhet ska kunna upprätthållas.
Placering av förvarstagna på särskild säkerhetsavdelning
9 § Migrationsverket får besluta att en utlänning som hålls i förvar och
har fyllt 18 år ska placeras på en särskild säkerhetsavdelning om

1.utlänningen av allmän domstol har utvisats på grund av brott, eller

2.utlänningen av ordnings- eller säkerhetsskäl inte kan vistas på en vanlig förvarsavdelning.

10 § Migrationsverket får besluta att ett barn som hålls i förvar ska placeras på en särskild säkerhetsavdelning om barnet av allmän domstol har utvisats på grund av brott och det finns synnerliga skäl.

Externplacering av förvarstagna

11 § Migrationsverket får besluta att en utlänning som hålls i förvar och har fyllt 18 år ska placeras i kriminalvårdsanstalt eller häkte eller tillfälligt i en polisarrest om

1.det är nödvändigt för att upprätthålla ordningen eller säkerheten i en förvarslokal,

2.det är nödvändigt av transporttekniska skäl, eller

3.det annars finns synnerliga skäl.

En utlänning som har placerats med stöd av första stycket och som inte av allmän domstol har utvisats på grund av brott ska hållas avskild från övriga intagna. En placering enligt första stycket 2 eller 3 får inte pågå längre tid än tre dygn.

Placering av förvarstagna i säkerhetsärenden

12 § I ett säkerhetsärende får Migrationsverket besluta att en utlänning som hålls i förvar och har fyllt 18 år ska placeras på en särskild säkerhets- avdelning om det behövs med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

13 § I ett säkerhetsärende får Migrationsverket besluta att ett barn som hålls i förvar ska placeras på en särskild säkerhetsavdelning om det finns synnerliga skäl.

231

Prop. 2025/26:265 Bilaga 7

14 § I ett säkerhetsärende får Migrationsverket besluta att en utlänning som hålls i förvar och har fyllt 18 år ska placeras i kriminalvårdsanstalt eller häkte eller tillfälligt i en polisarrest om det behövs med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

En utlänning som har placerats med stöd av första stycket ska hållas avskild från övriga intagna.

Ny prövning av placeringsbeslut

16 § Migrationsverkets beslut om placering enligt 9, 10 eller 11 § första stycket 1 eller någon av 12–14 §§ ska prövas på nytt senast inom en månad från den dag då beslutet verkställdes och därefter fortlöpande inom en månad från den senaste prövningen.

Om ett beslut om placering inte prövas på nytt inom föreskriven tid så upphör beslutet att gälla.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

11 kap.

2 §3

En utlänning som hålls i förvar	En utlänning som hålls i förvar
enligt denna lag ska, i annat fall än	enligt denna lag ska, i annat fall än
som avses i 10 kap. 20 §, vistas i	som avses i 10 a kap. 11 eller 14 §,
lokaler som har ordnats särskilt för	vistas i lokaler som har ordnats
detta ändamål. Migrationsverket	särskilt för detta ändamål. Migra-
har ansvaret för sådana lokaler.	tionsverket har ansvaret för sådana
	lokaler.

Migrationsverket har ansvaret för behandlingen och tillsynen av en utlänning som hålls i förvar. Ansvaret gäller även när utlänningen med

tillåtelse vistas utanför förvarslokalen.
För behandlingen av en utlänning				För behandlingen av en utlänning
som enligt 10 kap. 20 § placerats i				som enligt 10 a kap. 11 eller 14 §
kriminalvårdsanstalt,		häkte	eller	placerats	i kriminalvårdsanstalt,
polisarrest	gäller	häkteslagen		häkte eller polisarrest gäller häktes-
(2010:611)	i tillämpliga		delar.	lagen (2010:611) i tillämpliga
Utlänningen ska, utöver vad som				delar. Utlänningen ska, utöver vad
följer av nämnda lag, ges möjlighet				som följer av nämnda lag, ges
att ha kontakt med personer utanför				möjlighet att ha kontakt med
inrättningen och även i övrigt				personer	utanför inrättningen och
beviljas de lättnader och förmåner				även i övrigt beviljas de lättnader
som kan medges med hänsyn till				och förmåner som kan medges med

232	3 Senaste lydelse 2025:793.

ordningen och säkerheten inom	hänsyn till ordningen och säker-	Prop. 2025/26:265
inrättningen.	heten inom inrättningen.	Bilaga 7
3 §4
En utlänning som hålls i förvar	En utlänning som hålls i förvar
ska ges tillfälle till aktiviteter, för-	ska ges tillfälle till aktiviteter, för-
ströelse, fysisk träning och vistelse	ströelse, fysisk träning och vistelse
utomhus. Ett barn som hålls i förvar	utomhus. Ett barn som hålls i förvar
ska ges möjlighet till lek och aktivi-	ska erbjudas utbildning och ges
teter som är lämpliga för barnets	möjlighet till lek och aktiviteter
ålder.	som är lämpliga för barnets ålder.
En familj som hålls i förvar ska erbjudas eget boende.
4 §5
En utlänning som hålls i förvar	En utlänning som hålls i förvar
ska ges möjlighet att ta emot besök	ska ges möjlighet att ta emot besök
och på annat sätt ha kontakt med	och på annat sätt ha kontakt med
personer utanför lokalen utom om	personer utanför lokalen om inte
besöket eller kontakten i ett särskilt	besöket eller kontakten i ett särskilt
fall skulle försvåra den verksamhet	fall skulle försvåra den verksamhet
som rör förvaret.	som rör förvaret.

Om det är nödvändigt för att upprätthålla säkerheten, får ett besök kontrolleras genom att

1.personal övervakar besöket, eller

2.besöket äger rum i ett besöksrum som är utformat så att det omöjliggör att föremål överlämnas.

Ett besök av ett offentligt biträde eller en advokat får kontrolleras endast om biträdet eller advokaten själv begär det.

Migrationsverket får besluta om besöksbegränsningar om det är absolut nödvändigt med hänsyn till risken för överförande av smitta. Ett sådant beslut kan vara generellt eller avse en viss person eller vissa personer.

4 b §

Migrationsverket får bevilja en utlänning som hålls i förvar till- stånd att vistas utanför förvars- lokalerna en viss kort tid om det finns synnerligen ömmande skäl. Vid bedömningen av om ett sådant tillstånd bör ges ska hänsyn tas till risken för att utlänningen avviker, begår brott eller på annat sätt missköter sig.

4	Senaste lydelse 2012:129.	233
5	Senaste lydelse 2025:793.	233

Prop. 2025/26:265 Bilaga 7

234

Om det är Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen som har fattat förvarsbeslutet, ska den myn- dighet som fattat beslutet ges till- fälle att yttra sig innan Migrations- verket prövar frågan om tillstånd.

Utlänningen ska bevakas under den tid som han eller hon befinner sig utanför förvarslokalerna.

7 a §

En utlänning som hålls i förvar och har fyllt 18 år får beläggas med fängsel

1. vid förflyttning inom förvars- lokalerna och vid transport eller annan vistelse utanför förvars- lokalerna, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl, eller

2. om utlänningen är placerad på en särskild säkerhetsavdelning och uppträder våldsamt och det är absolut nödvändigt med hänsyn till utlänningens eller någon annans säkerhet.

En läkare ska så snart som möjligt undersöka en utlänning som har belagts med fängsel enligt första stycket 2.

7 b §

Utlänningar som är placerade på en särskild säkerhetsavdelning får hållas avskilda från varandra i anslutning till dygnsvilan.

13kap. 4 §


Vid muntlig förhandling skall				Vid muntlig		förhandling ska
utlänningen	höras.	Myndigheten		utlänningen	höras.		Myndigheten
får bestämma att även andra				får bestämma att även andra
personer än utlänningen skall höras				personer än utlänningen ska höras
vid förhandlingen.				vid förhandlingen.
I 10 kap. 11 § finns			särskilda	I 10 kap. 18 §		finns		särskilda
bestämmelser	om	när	muntlig	bestämmelser	om		när	muntlig
förhandling skall hållas i vissa fall.				förhandling ska hållas i vissa fall.

14kap.

10 §6

Migrationsverkets beslut i sär-			Migrationsverkets beslut i sär-
skilda fall i frågor om behandlingen			skilda fall i frågor om behandlingen
eller	placeringen	av utlänningar	eller placeringen av utlänningar
som	hålls i förvar	enligt 10 kap.	som hålls i förvar enligt någon av
20 § eller 11 kap. 3, 4, 5–9 och 9 b–			10 a kap. 9–14 §§, 11 kap. 3, 4, 4 b,
13 §§ får överklagas till en migra-			5–9 eller 9 b–13 §§ får överklagas
tionsdomstol.			till en migrationsdomstol.

16kap. 4 §

Prop. 2025/26:265 Bilaga 7

Mål om avvisning eller utvisning och mål om förvar skall handläggas skyndsamt.

Mål om avvisning eller utvisning och mål om förvar ska handläggas skyndsamt.

En migrationsdomstol ska med- dela ett slutligt avgörande i ett mål om förvar enligt 10 kap. 3 eller 4 § inom 15 dagar eller, om det finns särskilda skäl, 21 dagar från den dag då överklagandet kom in till migrationsdomstolen. Om ett slut- ligt avgörande i ett sådant mål inte meddelas inom 21 dagar från den dag då överklagandet kom in till migrationsdomstolen så upphör det överklagade beslutet att gälla.

Lydelse enligt lagrådsremissen	Föreslagen lydelse
Utmönstring av permanent uppe-
hållstillstånd och anpassning av
svensk rätt till EU:s migrations-
och asylpakt

9 §7

En migrationsdomstols beslut om förvar i annat fall än efter över- klagande i förvarsfrågan får över- klagas särskilt till Migrations- överdomstolen.

En migrationsdomstols beslut att inte förordna ett offentligt biträde enligt 18 kap. 2 eller 2 a § får inte överklagas. Detsamma gäller en

6Senaste lydelse 2025:793.

7Senaste lydelse 2026:000. Ändringen innebär att andra stycket tas bort.

235

Prop. 2025/26:265 Bilaga 7

236

migrationsdomstols beslut att entlediga ett offentligt biträde enligt 18 kap. 2 §.

Migrationsöverdomstolens beslut får inte överklagas.

11 §8

Prövningstillstånd krävs vid överklagande av en migrationsdomstols

beslut till Migrationsöverdomstolen.
Vid överklagande av en migra-		Prövningstillstånd krävs dock
tionsdomstols	beslut enligt 9 §	inte vid överklagande av en migra-
andra stycket krävs dock inte pröv-		tionsdomstols beslut i fråga om
ningstillstånd.	Prövningstillstånd
krävs inte heller vid överklagande
av en migrationsdomstols beslut i
fråga om

1.internationellt skydd efter överlämnande enligt 4 kap. 7 § andra stycket, eller

2.inhibition av verkställigheten enligt 12 kap. 16 e § första stycket. Prövningstillstånd krävs inte heller om migrationsdomstolen i ett

överklagat mål upphäver ett beslut om inhibition av verkställigheten som har meddelats med stöd av 12 kap. 17 a § första stycket.

18kap. 1 §9

Offentligt biträde ska förordnas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas, i mål och ärenden om

1. avvisning, dock inte hos Polis-	1. avvisning, dock inte hos Polis-
myndigheten om inte utlänningen	myndigheten om inte utlänningen
enligt 10 kap. 1 eller 2 § hållits i	enligt någon av 10 kap. 3–6 §§ har
förvar sedan mer än tre dagar,	hållits i förvar sedan mer än tre
	dagar,

2.utvisning enligt 8 kap. 6 eller 10 § eller 11 § andra stycket,

3.verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning enligt denna lag, om beslut om inhibition meddelats av Migrationsverket, en migrations- domstol eller Migrationsöverdomstolen,

4.anmälningsskyldighet enligt 9 a kap.,

5. verkställighet av beslut om av-		5. förvar enligt 10 kap. 3 eller
visning eller utvisning enligt denna	5	§ om utlänningen har hållits i
lag, dock endast när det gäller	förvar sedan mer än tre dagar,
fråga om förvar enligt 10 kap. 1
eller 2 § och utlänningen hållits i
förvar sedan mer än tre dagar, och
6. hemsändande enligt 23 kap.		6. hemsändande	enligt	23 kap.
2 §.	2	§, och
		7. uppsikt enligt	10 kap.	4 eller
	6	§.

8Senaste lydelse 2026:000.

9Senaste lydelse 2026:000.

Offentligt biträde ska alltid för-	Offentligt biträde ska alltid för-
ordnas för barn som hålls i förvar	ordnas för barn som hålls i förvar
enligt 10 kap. 2 §, om barnet sak-	enligt denna lag.
nar vårdnadshavare här i landet.

I mål och ärenden enligt asylprocedurförordningen eller asyl- och migrationshanteringsförordningen, med undantag för mål och ärenden om förvar enligt artikel 44 i den förordningen, gäller i stället 1 a–2 a §§.

1.Denna lag träder i kraft den 21 juli 2026.

2.I fråga om ett beslut om uppsikt eller förvar som har meddelats före ikraftträdandet gäller upphävda 10 kap. 1–17 §§ fortfarande fram till dess att beslutet prövas på nytt.

5.Äldre föreskrifter gäller fortfarande vid överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

Prop. 2025/26:265 Bilaga 7

237

Prop. 2025/26:265	Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)
Bilaga 7
	Härigenom föreskrivs att 10 kap. 3, 4, 11, 13 och 16 §§ utlänningslagen
	(2005:716) ska ha följande lydelse.
	Lydelse enligt förslaget i avsnitt 2.1 Föreslagen lydelse
	10 kap.
	3 §1
	En utlänning som har fyllt 18 år får ställas under uppsikt eller tas i förvar
	under den tid som utlänningen har rätt att vistas i Sverige i egenskap av
	sökande av internationellt skydd
	1. om det är nödvändigt för att bestämma eller bekräfta utlänningens
	identitet eller nationalitet,
	2. om det är nödvändigt för att utreda de omständigheter som ansökan
	om internationellt skydd grundas på,

3.om det är nödvändigt som ett led i ett gränsförfarande enligt artikel 43 i asylprocedurförord- ningen för att avgöra om utlän- ningen har rätt att resa in i Sverige,

5.om det är nödvändigt för att skydda nationell säkerhet eller allmän ordning, eller

6.i enlighet med artikel 44 i asyl-

ochmigrationshanterings- förordningen.

3.om utlänningen inte har följt ett beslut om boende på en bestämd plats enligt 3 kap. 3 § första stycket mottagandelagen (2026:000) och det finns en risk för att utlänningen avviker,

4.om det är nödvändigt som ett led i ett gränsförfarande enligt artikel 43 i asylprocedurförord- ningen för att avgöra om utlän- ningen har rätt att resa in i Sverige,

5.om utlänningen vid tidpunkten för ansökan hålls i förvar enligt 5 § 2 och det finns anledning att anta att syftet med ansökan är att försena eller hindra verkställig- heten av ett beslut om avvisning eller utvisning,

6.om det är nödvändigt för att skydda nationell säkerhet eller allmän ordning, eller

7.i enlighet med artikel 44 i asyl-

och migrationshanterings- förordningen.

Första stycket 1, 2, 3, 5 och 6 gäller även en medborgare i en annan EU-stat som har fyllt 18 år och som har rätt att vistas i Sverige

iegenskap av sökande av flykting- förklaring enligt 5 kap. 1 b § första stycket.

238	1 Senaste lydelse 2026:000.

I fråga om en utlänning som av allmän domstol har utvisats på grund av brott gäller 5 § i stället för denna paragraf.

4 §2

Ett barn får ställas under uppsikt eller tas i förvar under den tid som barnet har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd

		1. om barnet inte har följt ett
		beslut om boende på en bestämd
		plats enligt 3 kap. 3 § första stycket
		mottagandelagen		(2026:000)	och
		det finns en uppenbar risk för att
		barnet avviker,
1. om det är nödvändigt som ett		2. om det är nödvändigt som ett
led i ett gränsförfarande enligt		led i ett gränsförfarande enligt
artikel 43 i asylprocedurförord-		artikel 43 i asylprocedurförord-
ningen för att avgöra om barnet har		ningen för att avgöra om barnet har
rätt att resa in i Sverige,		rätt att resa in i Sverige,
2. om barnet vid tidpunkten för		3. om barnet vid tidpunkten för
ansökan hålls i förvar enligt 6 § och		ansökan hålls i förvar enligt 6 § och
det finns anledning att anta att		det finns anledning att anta att
syftet med ansökan är att försena		syftet med ansökan är att försena
eller hindra verkställigheten av ett		eller hindra verkställigheten av ett
beslut om avvisning eller utvisning,		beslut om avvisning eller utvisning,
3. om det är nödvändigt för att		4. om det är nödvändigt för att
skydda	nationell säkerhet eller	skydda	nationell	säkerhet	eller
allmän ordning, eller		allmän ordning, eller
4. i enlighet med artikel 44 i asyl-		5. i enlighet med artikel 44 i asyl-
och migrationshanteringsförord-		och migrationshanteringsförord-
ningen.		ningen.
Första stycket 2 och 3 gäller även		Första stycket 1, 3 och 4 gäller
ett barn som är medborgare i en		även ett barn som är medborgare i
annan EU-stat och som har rätt att		en annan EU-stat och som har rätt
vistas i Sverige i egenskap av		att vistas i Sverige i egenskap av
sökande	av flyktingförklaring	sökande	av flyktingförklaring
enligt 5 kap. 1 b § första stycket.		enligt 5 kap. 1 b § första stycket.

I fråga om ett barn som av allmän domstol har utvisats på grund av brott gäller 6 § i stället för denna paragraf.

11 §3

En utlänning får inte hållas i förvar längre tid än

1. en månad med stöd av 3 § första stycket 1 eller 2 eller 5 § 1,

2. tolv veckor med stöd av 3 §	2. tolv veckor med stöd av 3 §
första stycket 3, och	första stycket 4, och
3. tolv månader med stöd av 3 §	3. tolv månader med stöd av 3 §
första stycket 4 eller 5.	första stycket 3, 5 eller 6.

2Senaste lydelse 2026:000.

3Senaste lydelse 2026:000.

Prop. 2025/26:265 Bilaga 7

239

I ett säkerhetsärende får ett barn inte hållas i förvar med stöd av 4 § första stycket 1, 3 eller 4 eller 6 § första stycket längre sammanlagd tid än tre månader eller, om det finns synnerliga skäl, sex månader. Dessa tidsgränser gäller även i fråga om ett barn som av allmän domstol har utvisats på grund av brott.

Prop. 2025/26:265 Bilaga 7

240

13 §4

I ett säkerhetsärende får ett barn inte hållas i förvar med stöd av 4 § första stycket 2 eller 3 eller 6 § första stycket längre sammanlagd tid än tre månader eller, om det finns synnerliga skäl, sex månader. Dessa tidsgränser gäller även i fråga om ett barn som av allmän domstol har utvisats på grund av brott.

16 §5

Ett beslut om förvar enligt 3 §	Ett beslut om förvar enligt 3 §
första stycket 3–6, 5 § 2 eller 3 eller	första stycket 3–7, 5 § 2 eller 3 eller
9 § ska prövas på nytt inom två	9 § ska prövas på nytt inom två
månader från den dag då beslutet	månader från den dag då beslutet
verkställdes. Har beslutet föregåtts	verkställdes. Har beslutet föregåtts
av ett interimistiskt beslut om	av ett interimistiskt beslut om
förvar ska tidsfristen räknas från	förvar ska tidsfristen räknas från
den dag då det interimistiska	den dag då det interimistiska
beslutet verkställdes.	beslutet verkställdes.

Om utlänningen efter den nya prövningen är kvar i förvar ska en ny prövning fortlöpande göras inom två månader från det senaste förvars- beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2026.

4Senaste lydelse 2026:000.

5Senaste lydelse 2026:000.

Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (2005:716)1

dels att nuvarande 10 kap. 2–10 och 11–24 §§ och 10 a kap. 2–16 §§ ska betecknas 10 kap. 4–12 och 14–27 §§ och 10 a kap. 3–17 §§,

dels att de nya 10 kap. 5, 6, 11, 12, 14–16, 18, 19, 25 och 27 §§ och 10 a kap. 5, 6, 8, 16 och 17 §§, 11 kap. 2 §, 13 kap. 4 §, 14 kap. 10 §, 16 kap. 4 §, 18 kap. 1 § och rubriken närmast före 10 kap. 11 § ska ha följande lydelse,

dels att punkt 4 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2026:000) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse,

dels att rubrikerna närmast före 10 kap. 2, 3, 5, 7, 9, 11, 14 och 20 §§ och 10 a kap. 2, 8, 9, 11, 12 och 16 §§ ska sättas närmast före 10 kap. 4, 5, 7, 9, 11, 13, 17 respektive 23 § och 10 a kap. 3, 9, 10, 12, 13 respektive 17 §,

dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 10 kap. 2, 3 och 13 §§ och 10 a kap. 2 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10kap. 2 §

Uppsikt som innebär att utlän- ningen är skyldig att vistas inom ett visst område får förenas med vill- kor om elektronisk övervakning om det behövs för att kontrollera att skyldigheten följs (förstärkt upp- sikt).

Prop. 2025/26:265 Bilaga 7

1 Senaste lydelse av
10 kap. 2 § 2026:000	rubriken närmast före 10 kap. 2 § 2026:000
10 kap. 5 § 2026:000	rubriken närmast före 10 kap. 3 § 2026:000
10 kap. 6 § 2026:000	rubriken närmast före 10 kap. 5 § 2026:000
10 kap. 7 § 2026:000	rubriken närmast före 10 kap. 7 § 2026:000
10 kap. 8 § 2026:000	rubriken närmast före 10 kap. 9 § 2026:000
10 kap. 14 § 2026:000	rubriken närmast före 10 kap. 14 §
10 kap. 17 § 2026:000	2026:000
10 kap. 18 § 2026:000	rubriken närmast före 10 kap. 20 §
10 kap. 19 § 2026:000	2026:000
10 kap. 20 § 2026:000	rubriken närmast före 10 a kap. 2 §
10 kap. 21 § 2026:000	2026:000
10 kap. 23 § 2026:000	rubriken närmast före 10 a kap. 8 §
10 a kap. 2 § 2026:000	2026:000
10 a kap. 3 § 2026:000	rubriken närmast före 10 a kap. 9 §
10 a kap. 6 § 2026:000	2026:000
10 a kap. 8 § 2026:000	rubriken närmast före 10 a kap. 11 §
10 a kap. 9 § 2026:000	2026:000
10 a kap. 10 § 2026:000	rubriken närmast före 10 a kap. 12 §
10 a kap. 11 § 2026:000	2026:000
10 a kap. 12 § 2026:000	rubriken närmast före 10 a kap. 16 §
10 a kap. 13 § 2026:000	2026:000.
10 a kap. 14 § 2026:000

241

Prop. 2025/26:265 Bilaga 7

3 §

Uppgifter om utlänningens position vid förstärkt uppsikt får registreras och tas fram endast i samband med att

1. utlänningen träder ur eller vistas utanför det anvisade om- rådet, eller

2. den elektroniska övervak- ningen hindras.

Lydelse enligt förslaget i avsnitt 2.2 Föreslagen lydelse

3 §5 §2

En utlänning som har fyllt 18 år får ställas under uppsikt eller tas i förvar under den tid som utlänningen har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd

1.om det är nödvändigt för att bestämma eller bekräfta utlänningens identitet eller nationalitet,

2.om det är nödvändigt för att utreda de omständigheter som ansökan om internationellt skydd grundas på,

3.om utlänningen inte har följt ett beslut om boende på en bestämd plats enligt 3 kap. 3 § första stycket mottagandelagen (2026:000) och det finns en risk för att utlänningen avviker,

4.om det är nödvändigt som ett led i ett gränsförfarande enligt artikel 43 i asylprocedurförordningen för att avgöra om utlänningen har rätt att resa in i Sverige,

5. om utlänningen vid tidpunkten		5. om utlänningen vid tidpunkten
för ansökan hålls i	förvar enligt	för ansökan hålls i förvar enligt
5 § 2 och det finns	anledning att	7 § 2 och det finns anledning att
anta att syftet med ansökan är att		anta att syftet med ansökan är att
försena eller hindra verkställigheten		försena eller hindra verkställig-
av ett beslut om avvisning eller		heten av ett beslut om avvisning
utvisning,		eller utvisning,

6.om det är nödvändigt för att skydda nationell säkerhet eller allmän ordning, eller

7.i enlighet med artikel 44 i asyl- och migrationshanteringsförord- ningen.

Första stycket 1, 2, 3, 5 och 6 gäller även en medborgare i en annan EU- stat som har fyllt 18 år och som har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av flyktingförklaring enligt 5 kap. 1 b § första stycket.

I fråga om en utlänning som av	I fråga om en utlänning som av
allmän domstol har utvisats på	allmän domstol har utvisats på
grund av brott gäller 5 § i stället för	grund av brott gäller 7 § i stället för
denna paragraf.	denna paragraf.

242	2 Senaste lydelse av tidigare 10 kap. 3 § 2026:000.

4 §	6 §3	Prop. 2025/26:265
Ett barn får ställas under uppsikt eller tas i förvar under den tid som		Bilaga 7
barnet har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt
skydd

1.om barnet inte har följt ett beslut om boende på en bestämd plats enligt 3 kap. 3 § första stycket mottagandelagen (2026:000) och det finns en uppenbar risk för att barnet avviker,

2.om det är nödvändigt som ett led i ett gränsförfarande enligt artikel 43

iasylprocedurförordningen för att avgöra om barnet har rätt att resa in i Sverige,

3. om barnet vid tidpunkten för	3. om barnet vid tidpunkten för
ansökan hålls i förvar enligt 6 § och	ansökan hålls i förvar enligt 8 § och
det finns anledning att anta att	det finns anledning att anta att
syftet med ansökan är att försena	syftet med ansökan är att försena
eller hindra verkställigheten av ett	eller hindra verkställigheten av ett
beslut om avvisning eller utvisning,	beslut om avvisning eller utvisning,

4.om det är nödvändigt för att skydda nationell säkerhet eller allmän ordning, eller

5.i enlighet med artikel 44 i asyl- och migrationshanteringsförord- ningen.

I fråga om ett barn som av allmän	I fråga om ett barn som av allmän
domstol har utvisats på grund av	domstol har utvisats på grund av
brott gäller 6 § i stället för denna	brott gäller 8 § i stället för denna
paragraf.	paragraf.
Lydelse enligt förslaget i avsnitt 2.1	Föreslagen lydelse
9 §	11 §4
Ett beslut om uppsikt eller förvar	Ett beslut om uppsikt eller förvar
får fattas även om någon förut-	får fattas även om någon förut-
sättning i 3–6 §§ inte är uppfylld på	sättning i 5–8 §§ inte är uppfylld på
grund av att utlänningens rörelse-	grund av att utlänningens rörelse-
frihet är inskränkt med stöd av	frihet är inskränkt med stöd av
annan lag.	annan lag.

Ett sådant beslut får verkställas när förutsättningarna för uppsikten eller

förvarstagandet är uppfyllda.
10 §	12 §5
Om en socialnämnd har under-	Om en socialnämnd har under-
rättats om ett beslut om uppsikt	rättats om ett beslut om uppsikt
eller förvar enligt 9 § som avser en	eller förvar enligt 11 § som avser en
utlänning som är omedelbart om-	utlänning som är omedelbart om-
händertagen eller bereds vård enligt	händertagen eller bereds vård enligt

3	Senaste lydelse av tidigare 10 kap. 4 § 2026:000.
4	Senaste lydelse av tidigare 10 kap. 9 § 2026:000.	243
5	Senaste lydelse av tidigare 10 kap. 10 § 2026:000.	243

Prop. 2025/26:265 Bilaga 7

lagen

(1990:52)

med

särskilda

lagen

(1990:52)

med

särskilda

bestämmelser om vård av unga

eller lagen (1988:870) om vård av

missbrukare i vissa fall, ska

nämnden

omedelbart

underrätta

nämnden

omedelbart

underrätta

den myndighet som fattat beslutet

när omhändertagandet eller vården

upphör.

chefsöverläkare

har

chefsöverläkare

har

underrättats om ett beslut om

uppsikt eller förvar enligt 9 § som

uppsikt eller förvar enligt 11 § som

avser en utlänning som ges tvångs-

vård enligt lagen (1991:1128) om

psykiatrisk tvångsvård eller rätts-

psykiatrisk

vård

enligt lagen

psykiatrisk

vård

enligt lagen

(1991:1129)

rättspsykiatrisk

(1991:1129)

rättspsykiatrisk

vård, ska chefsöverläkaren omedel-

bart underrätta den myndighet som

fattat beslutet när vården upphör.

smittskyddsläkare

har

smittskyddsläkare

har

underrättats om ett beslut om

uppsikt eller förvar enligt 9 § som

uppsikt eller förvar enligt 11 § som

avser en utlänning som hålls

isolerad enligt smittskyddslagen

(2004:168),

ska

smittskydds-

(2004:168),

ska

smittskydds-

läkaren omedelbart underrätta den

myndighet som har fattat beslutet

när isoleringen upphör.

Längsta tid för förvar	Längsta tid för uppsikt och
	förvar
	13 §
	Ett barn får, i andra fall än som
	avses i andra stycket, inte vara
	ställt under förstärkt uppsikt längre
	tid än tre månader eller, om det
	finns synnerliga skäl, sex månader.
	I ett säkerhetsärende får ett barn
	inte vara ställt under förstärkt
	uppsikt längre tid än tolv månader
	eller, om det finns synnerliga skäl,
	18 månader. Detsamma gäller för
	ett barn som av allmän domstol har
	utvisats på grund av brott.

244

Lydelse enligt förslaget i avsnitt 2.2		Föreslagen lydelse		Prop. 2025/26:265
				Bilaga 7
11 §		14 §6
En utlänning får inte hållas i förvar längre tid än
1. en månad med stöd av 3 §		1. en månad med stöd		av 5 §
första stycket 1 eller 2 eller 5 § 1,		första stycket 1 eller 2 eller 7 § 1,
2. tolv veckor med stöd av 3 §		2. tolv veckor med stöd av 5 §
första stycket 4, och		första stycket 4, och
3. tolv månader med stöd av 3 §		3. tolv månader med stöd av 5 §
första stycket 3, 5 eller 6.		första stycket 3, 5 eller 6.
Lydelse enligt förslaget i avsnitt 2.1		Föreslagen lydelse
12 §		15 §7
En utlänning får, i andra fall än		En utlänning får, i andra fall än
som avses i andra och tredje		som avses i andra och tredje
styckena, inte hållas i förvar med		styckena, inte hållas i förvar med
stöd av 5 § 2 längre	tid än sex	stöd av 7 § 2 längre	tid	än sex
månader. Om det är sannolikt att		månader. Om det är sannolikt att
verkställigheten av ett beslut om		verkställigheten av ett beslut om
avvisning eller utvisning kommer		avvisning eller utvisning kommer
att ta längre tid på grund av		att ta längre tid på grund av
bristande samarbete från utlän-		bristande samarbete från utlän-
ningen eller för att det tar tid att		ningen eller för att det tar tid att
införskaffa nödvändiga handlingar,		införskaffa nödvändiga handlingar,
får utlänningen hållas i förvar i		får utlänningen hållas i förvar i
ytterligare högst tolv	månader.	ytterligare högst tolv	månader.
Dessa tidsgränser gäller inte i fråga		Dessa tidsgränser gäller inte i fråga
om en utlänning som av allmän		om en utlänning som av allmän
domstol har utvisats på grund av		domstol har utvisats på grund av
brott.		brott.
En utlänning får, i andra fall än		En utlänning får, i andra fall än
som avses i tredje stycket, inte		som avses i tredje stycket, inte
hållas i förvar med stöd av 5 § 2		hållas i förvar med stöd av 7 § 2
inför avvisning eller utvisning till		inför avvisning eller utvisning till
en EES-stat längre tid än sex måna-		en EES-stat längre tid än sex måna-
der eller, om det finns särskilda		der eller, om det finns särskilda
skäl, tolv månader.		skäl, tolv månader.
I ett säkerhetsärende får en utlän-		I ett säkerhetsärende får en utlän-
ning inte hållas i förvar med stöd av		ning inte hållas i förvar med stöd av
5 § 2 längre tid än tolv månader.		7 § 2 längre tid än tolv månader.
Om det är sannolikt att verkställig-		Om det är sannolikt att verkställig-
heten av ett beslut om avvisning		heten av ett beslut om avvisning
eller utvisning kommer att ta längre		eller utvisning kommer att ta längre
tid på grund av bristande samarbete		tid på grund av bristande samarbete
från utlänningen, för att det tar tid		från utlänningen, för att det tar tid
att införskaffa nödvändiga hand-		att införskaffa nödvändiga hand-
6 Senaste lydelse av tidigare 10 kap. 11 § 2026:000.				245
7 Senaste lydelse av tidigare 10 kap. 12 § 2026:000.

I ett säkerhetsärende får ett barn inte hållas i förvar med stöd av 6 § första stycket 1, 3 eller 4 eller 8 § första stycket längre sammanlagd tid än tre månader eller, om det finns synnerliga skäl, sex månader. Dessa tidsgränser gäller även i fråga om ett barn som av allmän domstol har utvisats på grund av brott. Föreslagen lydelse 18 §9 Ett beslut om uppsikt ska prövas på nytt inom sex månader eller, vid förstärkt uppsikt, inom tre månader från beslutet, om utlänningen fort- farande står under uppsikt. Ett beslut om förstärkt uppsikt som gäller ett barn ska prövas på nytt inom en månad från beslutet, om barnet fortfarande står under uppsikt. Föreslagen lydelse 19 §10 Ett beslut om förvar enligt 5 § första stycket 3–7, 7 § 2 eller 3 eller 11 § ska prövas på nytt inom två månader från den dag då beslutet

Prop. 2025/26:265 Bilaga 7

lingar eller av något annat väsent- ligt skäl som hänför sig till verk- ställigheten, får utlänningen hållas i förvar i ytterligare högst tolv månader.

Lydelse enligt förslaget i avsnitt 2.2	Föreslagen lydelse
13 §	16 §8

Ett barn får, i andra fall än som avses i andra stycket, inte hållas i förvar längre sammanlagd tid än sex dygn eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare sex dygn. Om barnet inte har hållits i förvar under en tolv- månadersperiod ska tidigare tid i förvar inte beaktas vid fastställande av förvarstiden.

Lydelse enligt förslaget i avsnitt 2.1

15 §

Ett beslut om uppsikt ska prövas på nytt inom sex månader från beslutet om utlänningen fortfarande står under uppsikt.

Lydelse enligt förslaget i avsnitt 2.2

16 §

Ett beslut om förvar enligt 3 § första stycket 3–7, 5 § 2 eller 3 eller 9 § ska prövas på nytt inom två månader från den dag då beslutet

	8	Senaste lydelse av tidigare 10 kap. 13 § 2026:000.
246	9	Senaste lydelse av tidigare 10 kap. 15 § 2026:000.
246	10 Senaste lydelse av tidigare 10 kap. 16 § 2026:000.

verkställdes. Har beslutet föregåtts

Prop. 2025/26:265

av ett interimistiskt beslut om

av ett interimistiskt beslut om för-

Bilaga 7

förvar ska tidsfristen räknas från

var ska tidsfristen räknas från den

den dag det interimistiska beslutet

dag det

interimistiska

beslutet

verkställdes.

Om utlänningen efter den nya prövningen är kvar i förvar ska en ny

prövning fortlöpande göras inom två månader från det senaste förvars-

beslutet.

Lydelse enligt förslaget i avsnitt 2.1

Föreslagen lydelse

22 §

25 §11

Migrationsverket får besluta om

uppsikt och förvar, om inte Polis-

myndigheten

eller Säkerhetspolis-

myndigheten

eller Säkerhetspolis-

en är beslutande myndighet enligt

20 eller 21 §.

23 eller 24 §.

24 §

27 §12

Polismyndigheten

får, även

Polismyndigheten

får, även

myndigheten

inte

är

beslutande

myndigheten

inte

är

beslutande

myndighet enligt 20 §, besluta att

myndighet enligt 23 §, besluta att

ställa en utlänning under uppsikt

eller ta en utlänning i förvar, om det

inte finns tid att avvakta den

behöriga myndighetens beslut. Ett

sådant

beslut

ska

skyndsamt

sådant

beslut

ska

skyndsamt

anmälas till den myndighet som är

behörig.

Den

myndigheten

ska

behörig.

Den

myndigheten

ska

därefter

omedelbart

pröva frågan

därefter

omedelbart

pröva

frågan

om uppsikt eller förvar. När den

behöriga myndigheten har beslutat

i frågan upphör Polismyndighetens

beslut att gälla.

En polisman får enligt 11 § polislagen (1984:387) i vissa fall omhänder- ta en utlänning i avvaktan på Polismyndighetens beslut om förvar.

11	Senaste lydelse av tidigare 10 kap. 22 § 2026:000.	247
12	Senaste lydelse av tidigare 10 kap. 24 § 2026:000.	247

5 §13 Vid en transport enligt 4 § gäller följande bestämmelser i häktes- lagen (2010:611):

Prop. 2025/26:265 Bilaga 7

10 a kap.

2 §

Polismyndigheten ansvarar för att beslut om förstärkt uppsikt verk- ställs.

4 §

Vid en transport enligt 3 § gäller följande bestämmelser i häktes- lagen (2010:611):

–4 kap. 4 § om kroppsvisitation,

–4 kap. 10 § första stycket om användning av fängsel, och

–8 kap. 2 a § om möjligheten att i vissa fall begära hjälp av Polis- myndigheten.

5 §

6§14

7 §	8 §15
En väktare med ett förordnande	En väktare med ett förordnande
enligt 6 § får inte obehörigen röja	enligt 7 § får inte obehörigen röja
eller utnyttja vad han eller hon på	eller utnyttja vad han eller hon på
grund av sitt uppdrag har fått veta	grund av sitt uppdrag har fått veta
om en enskilds personliga för-	om en enskilds personliga för-
hållanden eller om förhållanden av	hållanden eller om förhållanden av
betydelse för Sveriges säkerhet	betydelse för Sveriges säkerhet
eller för att utreda och lagföra brott.	eller för att utreda och lagföra brott.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

15 §

16§16

	13	Senaste lydelse av tidigare 10 a kap. 4 § 2026:000.
	14	Senaste lydelse av tidigare 10 a kap, 5 § 2026:000.
248	15	Senaste lydelse av tidigare 10 a kap. 7 § 2026:000.
248	16	Senaste lydelse av tidigare 10 a kap. 15 § 2026:000.

frågan	upphör Säkerhetspolisens		frågan	upphör Säkerhetspolisens		Prop. 2025/26:265
beslut att gälla.			beslut att gälla.			Bilaga 7
16 §			17 §17
Migrationsverkets		beslut om	Migrationsverkets		beslut om
placering enligt 9, 10 eller 11 §			placering enligt 10, 11 eller 12 §
första stycket 1 eller någon av 12–			första stycket 1 eller någon av 13–
14 §§ ska prövas på nytt senast			15 §§ ska prövas på nytt senast
inom en månad från den dag då			inom en månad från den dag då
beslutet	verkställdes	och därefter	beslutet	verkställdes	och därefter
fortlöpande inom en månad från			fortlöpande inom en månad från
den senaste prövningen.			den senaste prövningen.
Om ett beslut om placering inte prövas på nytt inom föreskriven tid så
upphör beslutet att gälla.

11kap.

2 §18

En utlänning som hålls i förvar	En utlänning som hålls i förvar
enligt denna lag ska, i annat fall än	enligt denna lag ska, i annat fall än
som avses i 10 a kap. 11 eller 14 §,	som avses i 10 a kap. 12 eller 15 §,
vistas i lokaler som har ordnats	vistas i lokaler som har ordnats
särskilt för detta ändamål. Migra-	särskilt för detta ändamål. Migra-
tionsverket har ansvaret för sådana	tionsverket har ansvaret för sådana
lokaler.	lokaler.

Migrationsverket har ansvaret för behandlingen och tillsynen av en utlänning som hålls i förvar. Ansvaret gäller även när utlänningen med

tillåtelse vistas utanför förvarslokalen.
För behandlingen av en utlänning	För behandlingen av en utlänning
som enligt 10 a kap. 11 eller 14 §	som enligt 10 a kap. 12 eller 15 §
placerats i kriminalvårdsanstalt,	placerats i kriminalvårdsanstalt,
häkte eller polisarrest gäller häktes-	häkte eller polisarrest gäller häktes-
lagen (2010:611) i tillämpliga	lagen (2010:611) i tillämpliga
delar. Utlänningen ska, utöver vad	delar. Utlänningen ska, utöver vad
som följer av nämnda lag, ges möj-	som följer av nämnda lag, ges möj-
lighet att ha kontakt med personer	lighet att ha kontakt med personer
utanför inrättningen och även i	utanför inrättningen och även i
övrigt beviljas de lättnader och för-	övrigt beviljas de lättnader och för-
måner som kan medges med hän-	måner som kan medges med hän-
syn till ordningen och säkerheten	syn till ordningen och säkerheten
inom inrättningen.	inom inrättningen.

17Senaste lydelse av tidigare 10 a kap. 16 § 2026:000.

18 Senaste lydelse 2026:000.

249

Prop. 2025/26:265 Bilaga 7

250

13kap.

4 §19

Vid muntlig förhandling ska utlänningen höras. Myndigheten får bestämma att även andra personer än utlänningen ska höras vid förhand-

lingen.
I 10 kap. 18 § finns särskilda	I 10 kap. 21 § finns särskilda
bestämmelser om när muntlig för-	bestämmelser om när muntlig för-
handling ska hållas i vissa fall.	handling ska hållas i vissa fall.

14kap. 10 §20

Migrationsverkets beslut i sär-	Migrationsverkets beslut i sär-
skilda fall i frågor om behandlingen	skilda fall i frågor om behandlingen
eller placeringen av utlänningar	eller placeringen av utlänningar
som hålls i förvar enligt någon av	som hålls i förvar enligt någon av
10 a kap. 9–14 §§, 11 kap. 3, 4, 4 b,	10 a kap. 10–15 §§, 11 kap. 3, 4,
5–9 eller 9 b–13 §§ får överklagas	4 b, 5–9 eller 9 b–13 §§ får över-
till en migrationsdomstol.	klagas till en migrationsdomstol.

16kap.

4 §21

Mål om avvisning eller utvisning och mål om förvar ska handläggas

skyndsamt.
En migrationsdomstol ska med-	En migrationsdomstol ska med-
dela ett slutligt avgörande i ett mål	dela ett slutligt avgörande i ett mål
om förvar enligt 10 kap. 3 eller 4 §	om förvar enligt 10 kap. 5 eller 6 §
inom 15 dagar eller, om det finns	inom 15 dagar eller, om det finns
särskilda skäl, 21 dagar från den	särskilda skäl, 21 dagar från den
dag då överklagandet kom in till	dag då överklagandet kom in till
migrationsdomstolen. Om ett slut-	migrationsdomstolen. Om ett slut-
ligt avgörande i ett sådant mål inte	ligt avgörande i ett sådant mål inte
meddelas inom 21 dagar från den	meddelas inom 21 dagar från den
dag då överklagandet kom in till	dag då överklagandet kom in till
migrationsdomstolen så upphör det	migrationsdomstolen så upphör det
överklagade beslutet att gälla.	överklagade beslutet att gälla.

18kap.

1 §22

Offentligt biträde ska förordnas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas, i mål och ärenden om

1. avvisning, dock inte hos Polis-	1. avvisning, dock inte hos Polis-
myndigheten om inte utlänningen	myndigheten om inte utlänningen
enligt någon av 10 kap. 3–6 §§ har	enligt någon av 10 kap. 5–8 §§ har
hållits i förvar sedan mer än	hållits i förvar sedan mer än
tre dagar,	tre dagar,

19Senaste lydelse 2026:000.

20Senaste lydelse 2026:000.

21Senaste lydelse 2026:000.

22Senaste lydelse 2026:000.

2. utvisning enligt 8 kap. 6 eller 10 § eller 11 § andra stycket,		Prop. 2025/26:265
3. verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning enligt denna lag,		Bilaga 7
om beslut om inhibition meddelats av Migrationsverket, en migrations-
domstol eller Migrationsöverdomstolen,
4. anmälningsskyldighet enligt 9 a kap.,
5. förvar enligt 10 kap. 3 eller	5. förvar enligt 10 kap. 5 eller
5 § om utlänningen har hållits i	7 § om utlänningen har hållits i
förvar sedan mer än tre dagar,	förvar sedan mer än tre dagar,
6. hemsändande enligt 23 kap. 2 §, och
7. uppsikt enligt 10 kap. 4 eller	7. förstärkt uppsikt eller uppsikt
6 §.	enligt 10 kap. 6 eller 8 §.

Offentligt biträde ska alltid förordnas för barn som hålls i förvar enligt denna lag.

Imål och ärenden enligt asylprocedurförordningen eller asyl- och migra- tionshanteringsförordningen, med undantag för mål och ärenden om förvar enligt artikel 44 i den förordningen, gäller i stället 1 a–2 a §§.

4.Den tid som en utlänning har hållits i förvar med stöd av den upphävda 10 kap. 1 § andra stycket 2 eller 3 ska vid tillämpningen av 10 kap. 12 § räknas in i förvars- tidens längd om det är fråga om samma verkställighetsärende.

4.Den tid som en utlänning har hållits i förvar med stöd av den upphävda 10 kap. 1 § andra stycket 2 eller 3 ska vid tillämpningen av 10 kap. 15 § räknas in i förvars- tidens längd om det är fråga om samma verkställighetsärende.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2027 eller den tidigare dag som regeringen bestämmer.

251

Prop. 2025/26:265 Bilaga 7

Förslag till lag om ändring i lagen (2005:754) om transitering av tredjelandsmedborgare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2005:754) om transitering av tredjelandsmedborgare

dels att nuvarande 10 § ska betecknas 11 §, dels att den nya 11 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 10 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	10 §
	En tredjelandsmedborgare får
	omhändertas eller tas i förvar av
	Polismyndigheten om det är nöd-
	vändigt för att en transitering ska
	kunna genomföras. En tredjelands-
	medborgare får inte vara omhän-
	dertagen eller hållas i förvar
	längre tid än 48 timmar.

10 §

Beslut enligt denna lag får inte överklagas.

11 §

Beslut om förvar enligt 10 § får överklagas till en migrationsdom- stol. Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 21 juli 2026.

252

Förslag till lag om ändring i lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl.

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. ska ha följande lydelse.

Prop. 2025/26:265 Bilaga 7

Lydelse enligt lagrådsremissen	Föreslagen lydelse
Utmönstring av permanent uppe-
hållstillstånd och anpassning av
svensk rätt till EU:s migrations-
och asylpakt

4§1 Denna lag omfattar utlänningar som

2.har ansökt om eller beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd eller uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd med stöd av bestämmelserna

i21 kap. 2, 3, 4 eller 6 § utlänningslagen (2005:716) och som inte är folkbokförda här i landet,

3. hålls i förvar enligt 10 kap. 1	3. hålls	i	förvar enligt 10 kap.
eller 2 § utlänningslagen och som	utlänningslagen och som inte har
inte har placerats i kriminalvårds-	placerats	i	kriminalvårdsanstalt,
anstalt, häkte eller polisarrest,	häkte eller polisarrest,

4.vistas här med stöd av tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 eller 15 d § utlänningslagen, eller

5.har meddelats ett beslut om inhibition av verkställigheten enligt 12 kap. 16 e § första stycket eller 17 a § första stycket utlänningslagen.

Denna lag träder i kraft den 21 juli 2026.

1 Senaste lydelse 2026:000.

253

Prop. 2025/26:265	Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)
Bilaga 7
	Härigenom föreskrivs att det i skollagen (2010:800) ska införas en ny
	paragraf, 29 kap. 4 §, av följande lydelse.
	Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
		29 kap.
		4 §1
		I 11 kap.	3 §	utlänningslagen
		(2005:716)	finns	en bestämmelse
		om utbildning för ett barn som hålls
		i förvar.

Denna lag träder i kraft den 21 juli 2026.

254	1 Tidigare 29 kap. 4 § upphävd genom 2017:1115.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2026-04-24

Närvarande: F.d. justitieråden Mats Melin och Martin Borgeke samt justitierådet Magnus Medin

Skärpta regler om uppsikt och förvar

Enligt en lagrådsremiss den 23 mars 2026 har regeringen (Justitiedeparte- mentet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1.lag om ändring i utlänningslagen (2005:716),

2.lag om ändring i utlänningslagen (2005:716),

3.lag om ändring i utlänningslagen (2005:716),

4.lag om ändring i lagen (2005:754) om transitering av tredjelands- medborgare,

5.lag om ändring i lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asyls- ökande m.fl.,

6.lag om ändring i skollagen (2010:800).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Carolina Wiger och rättssakkunniga Peggy Gustavsson.

Förslagen föranleder följande yttrande.

Allmänt

Denna remiss omfattar som framgått bl.a. tre lagförslag som innebär ändringar i utlänningslagen. De föreslås träda i kraft vid olika tidpunkter: det första förslaget den 21 juli 2026, det andra den 1 oktober 2026 och det tredje den 1 december 2027 eller den tidigare dag som regeringen bestäm- mer.

Lagstiftningsprocessen

Lagrådet har behandlat, behandlar just nu och kommer att få behandla ett antal olika remisser med förslag till ändringar i utlänningslagen. Det gör lagstiftningsprocessen svår att överblicka, något som Lagrådet har fram- hållit tidigare (se t.ex. yttrandet över remissen Skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd).

Till svårigheterna med granskningen av förslagen i lagrådsremissen bidrar det samtidigt pågående arbetet med att anpassa svensk rätt till EU:s s.k. migrations- och asylpakt som innefattar en rad förordningar och direktiv

Prop. 2025/26:265 Bilaga 8

255

Prop. 2025/26:265 Bilaga 8

256

på området, vilka kan antas föranleda ett flertal ändringar i utlännings- lagen. En omfattande remiss om Utmönstring av permanent uppehålls- tillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt behandlas för närvarande av en avdelning av Lagrådet samtidigt med den nu föreliggande remissen. Dessa olika men delvis sammanhängande lagstiftningsprojekt har bl.a. hanterats så, att en del av de lagförslag som lämnas i denna och vissa andra remisser inte ställs i relation till gällande rätt utan till de förslag som lämnas i remissen om anpassning till migrations- och asylpakten.

Detta komplicerar självfallet ytterligare Lagrådets granskning exempelvis i fråga om lagreglers inbördes sammanhang och konsistens och deras förhållande till EU-rätten. Det innebär också att Lagrådet tvingas yttra sig över förslag till bestämmelser i relation till paragrafer som även de är just förslag. Det medför, som har påpekats i yttrandet över remissen Stärkt återvändande-verksamhet, att Lagrådets bedömning möjligen skulle kunna bli en annan om de förslag som nu får vara utgångspunkten för bedöm- ningen sedermera inte genomförs eller ges ett annat innehåll.

Remissens övergripande syfte

Förslagen i den föreliggande remissen sägs bidra till en välordnad och effektiv migrationsprocess genom skärpta regler om uppsikt och förvar av utlänningar.

Förutsättningarna för att ställa en utlänning under uppsikt eller att ta honom eller henne i förvar tydliggörs och utvidgas.

De föreslagna skärpningarna i fråga om uppsikt innebär i huvudsak att en utlänning kan vara skyldig att bo på en viss plats och/eller att vistas inom ett visst område. En vistelseskyldighet ska kunna övervakas elektroniskt. Uppsikt i den formen betecknas förstärkt uppsikt.

I fråga om förvar införs s.k. ”särskilda” säkerhetsavdelningar där mer övervakning och kontroll möjliggörs. Där ska utlänningar som dömts till utvisning eller som av ordnings- och säkerhetsskäl inte kan vistas på en vanlig avdelning kunna placeras.

Det görs vidare tydligt när Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller Migrationsverket fattar beslut om uppsikt och förvar. Migrationsdom- stolarna och Migrationsöverdomstolen ska inte längre, som första instans, fatta sådana beslut.

Särskilt om barn i förvar

I remissen görs genomgående skillnad mellan möjligheterna att ta såväl vuxna som barn i förvar beroende på om de är sökande av internationellt skydd eller inte. Rent allmänt kan sägas att för sökande av internationellt skydd, dvs. utlänningar som med nuvarande terminologi ansöker om asyl och gör gällande att de är flyktingar eller alternativt skyddsbehövande, gäller ett internationellt och inte minst EU-rättsligt regelverk som staterna

måste följa eller åtminstone förhålla sig till. För andra utlänningar har staterna – inom ramen för vad respekten för grundläggande fri- och rättigheter kräver – ett större utrymme att utforma sin lagstiftning på migrationsområdet efter egna politiska överväganden. Det finns alltså inte något principiellt hinder mot att införa regler för sökande av internationellt skydd som skiljer sig från vad som gäller för utlänningar som vistas här på annan grund.

När det särskilt gäller barn medför FN:s konvention om barnets rättigheter, som gäller som svensk lag, vissa ytterligare begränsningar i staternas handlingsutrymme.

Enligt barnkonventionen gäller bl.a. att frihetsberövande av ett barn ska ske i enlighet med lag och endast får användas som en sista utväg och för kortast lämpliga tid (artikel 37).

Vidare ska barn inte skiljas från sina föräldrar, utom när det är nödvändigt för barnets bästa. Ett sådant beslut kan vara nödvändigt i ett särskilt fall, t.ex. vid övergrepp mot eller vanvård av barnet från föräldrarnas sida eller då föräldrarna lever åtskilda och ett beslut måste fattas om var barnet ska bo (artikel 9).

FN:s kommitté för barnets rättigheter har rekommenderat Sverige att för- bjuda och förhindra att barn placeras i förvar på grund av barnens eller deras föräldrars migrationsstatus och att bedöma barnets bästa och rätt till familjeliv i alla beslut som fattas som kan resultera i att deras föräldrar placeras i förvar eller utvisas (CRC/C/SWE/CO/6-7p. 43(c)).

Av vad som nu sagts följer att det inte finns skäl att anmärka på att de föreslagna reglerna behandlar vuxna sökande av internationellt skydd och andra vuxna utlänningar olika. När det gäller barn ställer sig saken emellertid något annorlunda.

Barnkonventionen kan sägas utgå från att barn är mer sårbara än vuxna och därför lider större skada av ett frihetsberövande än vad som generellt gäller för vuxna. Barn kan i särskilt hög grad påverkas negativt bl.a. vad gäller deras fysiska och psykiska hälsa och framtida utveckling.

Lagrådet anmärker att den särskilda hänsyn till barn som konventionen således kräver knappast kan ge olika utfall beroende på barnets eller dess föräldrars migrationsrättsliga status. De skador som kan följa när ett barn frihetsberövas får antas vara desamma oavsett om barnet eller dess föräldrar söker internationellt skydd eller vistas här på annan grund.

Remissens lagförslag innebär att barn som inte söker internationellt skydd kan tas i förvar på andra och vidare grunder än de som söker sådant skydd (se 10 kap. 4 § jämförd med 10 kap. 6 §). Det införs också, till skillnad mot vad som nu gäller, en möjlighet att skilja ett barn som inte söker internationellt skydd från sina vårdnadshavare genom att barnet eller vårdnadshavarna tas i förvar (10 kap. 7 §).

Prop. 2025/26:265 Bilaga 8

257

Prop. 2025/26:265 Bilaga 8

Regeringen anför visserligen på ett mera generellt plan att den föreslagna regleringen även fortsatt ger uttryck för att förvar av barn ska ske med stor restriktivitet och i regel undvikas (s. 143). Av 10 kap. 7 § framgår också att ett åtskiljande kräver synnerliga skäl. Ett sådant skäl som anges i författningskommentaren kan vara att ett barn i övre tonåren har utvisats på grund av brott, om det finns risk för allvarlig brottslighet och ett förvars- tagande krävs för att barnet ska kunna avlägsnas tillsammans med sin familj. Det sägs också att det ytterst sällan torde finnas tillräckliga skäl att separera ett yngre barn från sina vårdnadshavare (s. 152).

Enligt Lagrådets mening bör likväl barnkonventionens föreskrifter, liksom den restriktiva syn på att ta barn i förvar som präglar EU-rätten, tillämpas på alla barn oavsett på vilken grund de vistas här.

Lagrådet förordar således starkt en likabehandling av barn vad gäller möjligheterna att ta ett barn i förvar. Om så inte sker bör i vart fall de regler som avser förvar av barn som inte söker internationellt skydd ges en än mer restriktiv utformning. Det skulle t.ex. kunna ske genom att möjlig- heten i 10 kap. 7 § att skilja ett barn från sina föräldrar endast och uttryc- kligen begränsas till fall då barnet av domstol har utvisats på grund av brott. Med en sådan avgränsning kan avskiljande komma i fråga endast för straffmyndiga barn.

Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (lagförslag 2.1)

10 kap.

Kapitlet inleds med överskriften Uppsikt och förvar. Omedelbart därefter följer en underrubrik före 1 § som lyder Innebörden av uppsikt. Den paragrafen behandlar helt följdriktigt vad uppsikt kan innebära för utlän- ningen. Någon motsvarande bestämmelse om vad förvar innebär finns emellertid inte. Lagrådet föreslår att en sådan införs (se under 2 §).

1 §

Före 1 § föreslås alltså underrubriken Innebörden av uppsikt. Lagrådet föreslår den mera träffande rubriktexten Vad uppsikt får innebära.

Som lagtexten är skriven får uppsikt innebära något av det som anges i fyra olika punkter i paragrafen, t.ex. anmälningsskyldighet hos polisen eller en skyldighet att bo på en viss plats. Men rent språkligt finns det i den föreslagna lagtexten inget krav på att ens någon av de angivna skyldig- heterna ska gälla för utlänningen. Det inses naturligtvis att paragrafen inte ska läsas så. Men det bör tydligt framgå att åtminstone någon av skyldig- heterna ska gälla för den som står under uppsikt.

258

Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.

Uppsikt innebär att en utlänning är skyldig att

1.anmäla sig på vissa tider hos Polismyndigheten eller Migrationsverket på viss ort,

2.lämna ifrån sig sitt pass eller annan identitetshandling,

3.bo på en viss plats, eller

4.vistas inom ett visst område.

Prop. 2025/26:265 Bilaga 8

2 §

Lagrådet ser det alltså som en brist att det saknas en definition av vad förvar innebär. Denna skulle kunna vara i stil med följande.

Förvar enligt denna lag innebär att en utlänning är fråntagen sin rörelsefrihet i lokaler som har ordnats särskilt för detta ändamål eller, under vissa förutsättningar, i ett häkte, en kriminalvårdsanstalt eller en polisarrest.

Men en definition av detta slag bör det före paragrafen införas en rubrik med lydelsen Vad förvar innebär.

9 §

Enligt paragrafen får ett beslut om uppsikt eller förvar fattas fastän utlän- ningens rörelsefrihet är inskränkt med stöd av annan lag. Beslutet får sedan verkställas när förutsättningarna för uppsikten eller förvarstagandet är uppfyllda.

Förslaget i remissen innebär att rubriken Vilande beslut ska finnas före paragrafen. Lagrådet anser att en bättre och dessutom mera informativ rubrik vore Uppsikt och förvar när utlänningens rörelsefrihet är inskränkt med stöd av annan lag.

Lagtexten bör kunna ges följande lydelse.

Ett beslut om uppsikt eller förvar får fattas trots att det saknas förutsätt- ningar för det enligt 3–6 §§ om skälet för att förutsättningarna brister endast är att utlänningens rörelsefrihet är inskränkt med stöd av annan lag. Verkställighet av beslutet får ske när förutsättningarna för uppsikten eller förvarstagandet är uppfyllda.

11 §
I paragrafen finns föreskrifter om hur länge en utlänning får hållas i förvar.
Det rör sig om en månad om förvarsbeslutet har grundats på vissa bestäm-
melser (p. 1), tolv veckor om det är grundat på en del andra bestämmelser
(p. 2) och tolv månader om åter andra regler ligger till grund för beslutet
om förvar (p. 3).
Det framstår för Lagrådet som oförklarligt att den maximala förvarstiden
enligt punkten 1 anges vara ”en månad” när motsvarande tid enligt
punkten 2 uttrycks som ”tolv veckor”.Eftersom en månad kan vara allt från	259

Prop. 2025/26:265 Bilaga 8

260

28 till 31 dagar (se 1 § lagen, 1930:173, om beräkning av lagstadgad tid) är det lämpligare att i punkten 1 ange tidsgränsen som antingen fyra veckor eller 30 dagar. Beträffande det sistnämnda förslaget kan jämföras med hur tiden för en månads fängelse ska beräknas, se 18 § strafftidslagen (2018:1251).

14 §

Rubriken före 14 § bör lyda Upphörande av uppsikt och förvar.

I paragrafen sägs bl.a. att ett beslut om uppsikt kan upphävas helt eller delvis. Vad som avses är att innebörden av uppsikten kan förändras, t.ex. så att utlänningen inte längre måste bo på en viss plats. Det är då mindre adekvat att tala om att beslutet upphävs delvis; utlänningen står ju fortfarande under uppsikt. Lämpligare hade varit att ange att ett beslut om uppsikt kan upphävas eller ändras i fråga om dess innebörd. Eftersom uttryckssättet ”upphävas delvis” finns med avseende på anmälningsskyl- dighet i nya 9 a kap. 5 § utlänningslagen, som enligt prop. 2025/26:145 ska träda i kraft den 1 juni 2026, låter Lagrådet emellertid det bero med detta påpekande.

15 §

Före 15 § bör rubriken vara Ny prövning.

För att innebörden av 15 § ska bli något tydligare kan paragrafen lämpligen ges följande lydelse.

Så länge en utlänning står under uppsikt ska beslutet om uppsikt prövas på nytt inom sex månader från den dag beslutet fattades och därefter fortlöpande inom sex månader från den senaste prövningen.

11 kap. 4 b §

Enligt paragrafens första stycke får Migrationsverket bevilja en utlänning som hålls i förvar tillstånd att vistas utanför förvarslokalerna en viss kort tid om det finns synnerligen ömmande skäl. Vid bedömningen av om ett sådant tillstånd bör ges ska hänsyn tas till risken för att utlänningen avviker, begår brott eller på annat sätt missköter sig. Enligt tredje stycket ska utlänningen bevakas under den tid som han eller hon befinner sig utanför förvarslokalerna.

Lagrådet har inga invändningar mot lagtextens utformning. I författnings- kommentaren finns dock ett uttalande som bör ändras. Det kan inte gärna vara rimligt att skriva ”Som exempel bör permission, trots synnerligen ömmande skäl, inte beviljas om det bedöms finnas en risk för att utlän- ningen avviker under permissionen.” En så strikt tillämpning skulle inne- bära att permission – med ytterst få undantag – aldrig skulle få beviljas. Lagrådet, som alltså inte anser att den föreslagna lagtexten ger uttryck för en så stark restriktivitet, vill framhålla att risken för att den förvarstagne avviker givetvis kan hanteras genom säkerhetsarrangemang av olika slag.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser	Prop. 2025/26:265
	Bilaga 8
Lagen föreslås träda i kraft redan den 21 juli 2026.
I remissen sägs inte något om de mera praktiska förutsättningarna för
hanteringen av den ökning av antalet förvarstagna som förslagen kan leda
till. Lagrådet förutsätter emellertid att denna aspekt tas i beaktande när
tidpunkten för ikraftträdande bestäms.
Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (lagförslag 2.2)
10 kap. 11 §
Lagrådet hänvisar här till vad som har sagts beträffande denna paragraf
under lagförslag 2.1.
Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (lagförslag 2.3)
10 kap.
2 §
Paragrafen reglerar förstärkt uppsikt. Sådan uppsikt innebär att elektronisk
övervakning används för kontroll av att skyldigheten för en utlänning att
vistas inom ett visst område följs.
I författningskommentaren sägs bl.a. att förstärkt uppsikt avseende ett barn
bör beslutas endast om ”statens intresse” väger tyngre än ”barnets intresse
av att inte övervakas elektroniskt”. Lagrådet vill i det sammanhanget
påminna om att det allmänna inte bara har intresse av att beslut kan
verkställas effektivt utan också av att ingripanden mot barn sker med
försiktighet och omtanke samt med hänsynstagande till bl.a. barnets
rättigheter enligt barnkonventionen. Det framstår därför som felaktigt att
här väga det allmännas intresse mot det intresse som barnet kan ha.
18 §
I linje med förslaget avseende 10 kap. 15 § i lagförslag 2.1 föreslår
Lagrådet följande lagtext.
Så länge en utlänning står under uppsikt ska beslutet om uppsikt prövas
på nytt inom sex månader eller, vid förstärkt uppsikt, tre månader från
den dag beslutet fattades och därefter fortlöpande inom sex respektive
tre månader från den senaste prövningen.
Avser beslutet om förstärkt uppsikt ett barn gäller i stället att pröv-
ningen på nytt ska ske inom en månad från den senaste prövningen.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
	261

Prop. 2025/26:265 Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 april 2026

Närvarande: statsrådet Edholm, ordförande, och statsråden Waltersson Grönvall, Jonson, Strömmer, Forssmed, Tenje, Forssell, Slottner, Wykman, Kullgren, Liljestrand, Bohlin, Carlson, Rosencrantz, Dousa, Larsson, Britz, Lann

Föredragande: statsrådet Forssell

Regeringen beslutar proposition Skärpta regler om uppsikt och förvar

262

Prop. 2025/26:265	16 kap.
	4 §26
	Mål om avvisning eller utvisning och mål om förvar ska handläggas
	skyndsamt.
	En migrationsdomstol ska med-	En migrationsdomstol ska med-
	dela ett slutligt avgörande i ett mål	dela ett slutligt avgörande i ett mål
	om förvar enligt 10 kap. 3 eller 4 §	om förvar enligt 10 kap. 5 eller 6 §
	inom 15 dagar eller, om det finns	inom 15 dagar eller, om det finns
	särskilda skäl, 21 dagar från den	särskilda skäl, 21 dagar från den
	dag då överklagandet kom in till	dag då överklagandet kom in till
	migrationsdomstolen. Om ett slut-	migrationsdomstolen. Om ett slut-
	ligt avgörande i ett sådant mål inte	ligt avgörande i ett sådant mål inte
	meddelas inom 21 dagar från den	meddelas inom 21 dagar från den
	dag då överklagandet kom in till	dag då överklagandet kom in till
	migrationsdomstolen så upphör det	migrationsdomstolen så upphör det
	överklagade beslutet att gälla.	överklagade beslutet att gälla.