Regeringens proposition

1995/96:59

Sjukvårdssamverkan mellan landsting

Prop.

1995/96:59

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 5 oktober 1995

Ingvar Carlsson

Göran Persson
(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs ftam förslag till en ny lag om försöksverksamhet
med gemensam nämnd för flera landsting.

Förslaget till ny lag om försöksverksamhet med gemensam
nämnd för flera landsting innebär att två eller flera landsting får tillsätta
en gemensam nämnd för att enligt 10 § hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) fullgöra ledningsuppgifter inom hälso- och sjukvården. Den
föreslagna lagstiftningen innebär inte att någon ny juridisk person bildas
utan de samverkande landstingen kommer även fortsättningsvis att vara
huvudmän för den bedrivna sjukvården inom respektive landsting. Till
grund för förslaget ligger kommunallagen samt hälso- och sjukvårds-
lagen. Det föreslås att regeringen får besluta om deltagande i försöks-
verksamheten. Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari
1996 och gälla till utgången av 2000.

1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 59

Innehållsförteckning

Prop. 1995/96:59

1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 3

2 Förslag till lag om försöksverksamhet med gemensam

nämnd för flera landsting...................... 4

3 Ärendet och dess beredning .................... 9

4 Gemensam nämnd för flera landsting för samverkan inom

hälso- och sjukvården ........................ 10

4.1 Ny modell för samverkan inom hälso- och

sjukvård............................ 10

4.2 Överenskommelse om samverkan........... 15

4.3 De förtroendevalda..................... 17

4.3.1 Valbarhet....................... 17

4.3.2 Ansvar och revision................ 18

4.3.3 Uppdragets upphörande ............. 18

4.4 Medborgarnas ställning.................. 19

4.4.1 Allmänhetens insyn................ 19

4.4.2 Laglighetsprövning ................ 20

4.4.3 Kungörelse och anslag.............. 21

4.5 Särskilda frågor....................... 22

4.5.1 Förtroendenämnd.......... 22

4.5.2 Civilt försvar .................... 23

4.5.3 Arkivfrågor...................... 24

4.5.4 Datalagen....................... 24

4.6 Ansökan och uppföljning ................ 25

5 Ikraftträdande och kostnadskonsekvenser ........... 27

6 Författningskommentarer: Förslag till lag om försöks-

verksamhet med gemensam nämnd för flera landsting . . 28

Bilaga 1 Utredningens sammanfattning av betänkandet Sjuk-
vårdssamverkan mellan landsting (Ds 1995:26) . 36

Bilaga 2 Utredningens lagförslag (Ds 1995:26)........ 37

Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna (Ds 1995:26) 41

Utdrag ur protokoll vid regeringens sammanträde

den 5 oktober 1995 ............................... 42

1 Förslag till riksdagsbeslut Pr°P- 1995/96:59

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om försöksverksamhet med gemensam nämnd för flera landsting.

1 * Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 59

2 Förslag till lag om försöksverksamhet Prop 1995/96:59

med gemensam nämnd för flera landsting

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Förslag till lag om försöksverksamhet med gemensam nämnd för
flera landsting

Härigenom föreskrivs följande.

Grunder för försöksverksamheten

1 § Två eller flera landsting får tillsätta en gemensam nämnd för att
fullgöra den ledning av hälso- och sjukvården som anges i 10 § hälso-
och sjukvårdslagen (1982:763).

Respektive landstingsstyrelse ansvarar dock för att beredskapsförbere-
delsema får en enhetlig inriktning och genomförs på ett ändamålsenligt
sätt enligt 2 kap. 1 § lagen (1994:1720) om civilt försvar. Under höjd
beredskap ansvarar respektive landstingsstyrelse för ledningen av hälso-
och sjukvården enligt 3 kap. 2 § samma lag.

Med landsting avses även de kommuner som inte tillhör något lands-
ting.

2 § Det ankommer på fullmäktige i vart och ett av de samverkande
landstingen att utfärda reglemente för den gemensamma nämnden samt
i övrigt besluta om nämndens uppgifter. Av reglementet skall det framgå
var nämnden har sitt säte.

Nämnden får besluta i frågor som

- rör förvaltningen

- den enligt lag eller annan författning skall ha hand om samt

- delegerats till den av respektive landstingsfullmäktige.

Vad som anges i 3 kap. 10, 14 och 15 §§ samt 6 kap. 7 och 8 §§
kommunallagen (1991:900) om fullmäktiges möjligheter till delegering
samt om nämndernas uppgifter och nämndernas ansvar för verksamheten
skall gälla för den gemensamma nämnden.

3 § Vad som anges i 2 kap. 1-3, 7 och 8 §§ kommunallagen (1991:900)
om landstingens befogenheter och om näringsverksamhet skall gälla för
den gemensamma nämnden.

4 § Regeringen beslutar på de samverkande landstingens gemensamma
ansökan om deltagande i försöksverksamheten.

Mandattid

Prop. 1995/96:59

5 § Fullmäktige i de samverkande landstingen bestämmer mandattiden
för den gemensamma nämnden.

De förtroendevalda och nämndens arbetsformer

6 § Valbara till den gemensamma nämnden är de som enligt 4 kap. 5 §
kommunallagen (1991:900) är valbara i något av de samveikande lands-
tingen.

I övrigt skall bestämmelsen i 4 kap. 6 § kommunallagen om valbarhet
tillämpas.

7 § Ledamöter, ersättare, ordförande och en eller två vice ordförande i
den gemensamma nämnden väljs av fullmäktige i de samverkande lands-
tingen till det antal och på det sätt som fullmäktige bestämmer.

Fullmäktige i de samveikande landstingen skall meddela föreskrifter
om vem som skall fullgöra ordförandens uppgifter när varken ordföran-
den eller en vice ordförande kan tjänstgöra. Fullmäktige skall besluta om
ersättarnas tjänstgöring i den gemensamma nämnden.

8 § Återkallande av uppdrag för förtroendevald enligt 4 kap. 10 §
kommunallagen (1991:900) skall göras av fullmäktige i det landsting
som förrättat valet av den förtroendevalde.

Fullmäktige i det landsting som förrättat valet av förtroendevalda kan
enligt 4 kap. 10 a § kommunallagen besluta om återkallelse av uppdrag
för förtroendevalda i den gemensamma nämnden.

9 § Bestämmelserna i 4 kap. 7-9 och 11-15 §§ kommunallagen
(1991:900) om uppdragets upphörande, ledighet och ekonomiska för-
måner skall gälla för den gemensamma nämnden.

Vad som anges i 4 kap. 17 §, 18 § första stycket och 19-22 §§ kom-
munallagen om initiativrätt, omröstning och beslut samt reservation skall
gälla för den gemensamma nämnden.

Fullmäktige i vart och ett av de samverkande landstingen far enligt 4
kap. 23 § kommunallagen besluta om närvarorätt.

10 § Vad som anges i 6 kap. 11, 14 och 18-27 §§ kommunallagen
(1991:900) om ledamöter och ersättare, närvarorätt för utomstående, jäv
m.m. skall gälla för den gemensamma nämnden.

I fråga om förfarandet när den gemensamma nämnden fattar beslut
skall 5 kap. 41-44 §§ samt 6 kap. 29 § kommunallagen tillämpas.

Protokoll

Prop. 1995/96:59

11 § Vid sammanträde med den gemensamma nämnden skall protokoll
föras på ordförandens ansvar.

I fråga om protokollens förande, innehåll och justering skall 5 kap.
58-62 §§ kommunallagen (1991:900) tillämpas. Tillkännagivandet att
den gemensamma nämndens, fullmäktiges och andra nämnders protokoll
inom vart och ett av de samveikande landstingen justerats skall samma
dag hos vart och ett av landstingen anslås på anslagstavlan. Tillkännagi-
vandet av att den gemensamma nämndens protokoll justerats behöver
inte införas i någon tidning.

Delgivning

12 § För delgivning med den gemensamma nämnden skall 6 kap. 31 §
kommunallagen (1991:900) gälla.

Delegering

13 § Den gemensamma nämnden får uppdra åt ett utskott, åt en ledamot
eller ersättare eller åt en anställd i något av de samverkande landstingen
att besluta på nämndens vägnar i ett visst ärende eller en grupp av ären-
den, dock inte i de fall som avses i 6 kap. 34 § kommunallagen
(1991:900). I övrigt gäller 6 kap. 35-38 §§ kommunallagen för
delegering av ärenden inom den gemensamma nämnden.

Personalföreträdare

14 § Företrädare för anställda i de samverkande landstingen får i den
omfattning som anges i 7 kap. 9-13 §§ kommunallagen (1991:900) när-
vara vid sammanträden med den gemensamma nämnden.

Vad som anges i 7 kap. 14-17 §§ kommunallagen om personalföre-
trädare skall gälla för den gemensamma nämnden.

Ekonomisk förvaltning

15 § Samvakande landsting skall gemensamt upprätta en budget för den
gemensamma nämnden.

Styrelsen i de samverkande landstingen bestämmer när den gemen-

samma nämnden senast skall redovisa sin medelsförvaltning avseende ProP 1995/96:59
föregående budgetår.

Vad som anges i 8 kap. 1, 2, 3 a, 3 b och 14 §§ kommunallagen
(1991:900) om medelsförvaltning, självkostnaden och om räkenskaper
m.m. skall gälla för den gemensamma nämnden.

Revisorer

16 § Fullmäktige i de samverkande landstingen skall för revision av den
gemensamma nämnden utse revisorer och ersättare på sätt som anges i
reglementet.

Bestämmelserna i 9 kap. 4-8, 10 och 14-18 §§ kommunallagen
(1991:900) skall gälla i fråga om revisionen.

Frågan om ansvarsfrihet och om skadestånd enligt 9 kap. 16 och 17 §§
kommunallagen skall prövas av fullmäktige i respektive landsting.

Förtroendenämnd

17 § Fullmäktige får ge en förtroendenämnd i ett av de samverkande
landstingen i uppdrag att vara förtroendenämnd för den hälso- och sjuk-
vård som omfattas av försöksverksamheten. Det skall framgå av regle-
mentet hur frågan reglerats.

Kungörelse av fullmäktiges sammanträden

18 § Kungörelse om fullmäktiges sammanträden i de samverkande
landstingen skall anslås på anslagstavlan hos dessa minst en vecka före
sammanträdesdagen.

Uppgift om tid och plats för fullmäktiges sammanträden i de sam-
verkande landstingen skall minst en vecka före sammanträdesdagen
införas i den eller de ortstidningar som fullmäktige i vart och ett av de
samverkande landstingen bestämmer.

Laglighetsprövning

19 § Den som är medlem i något av de samverkande landstingen har rätt
att få lagligheten prövad även av beslut fattade av de övriga i försöket
ingående landsting.

1** Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 59

Bestämmelserna i 10 kap. kommunallagen (1991:900) skall gälla vid Prop. 1995/96:59
laglighetsprövning enligt denna lag.

Återkallelse och upphörande

20 § Regeringen får återkalla ett beslut om deltagande i försöks-
verksamheten om ändrade förhållanden kräver det eller om det finns
andra särskilda skäl för det. Försöksverksamheten skall därvid upphöra
att gälla den dag som regeringen bestämmer.

21 § Om de samverkande landstingen har kommit överens om att sam-
verkan skall upphöra, skall de genast underrätta regeringen om det.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och gäller intill utgången av
år 2000.

3 Ärendet och dess beredning

Prop. 1995/96:59

Landstingen i Kristianstads och Malmöhus län har i en gemensam
skrivelse den 16 augusti 1994 (dnr Fi 95/580) anhållit om att möjlighe-
ter skapas att ha en för båda landstingen gemensam nämnd för ledning
av hälso- och sjukvården inom nuvarande Österlens och Ystads sjuk-
vårdsdistrikt. Landstingen angav som skäl härför att en sådan konstruk-
tion skulle ge befolkningen i sydöstra Skåne ett bättre vårdutbud och
fortsatt hög kvalitet samtidigt som verksamheten skulle kunna göras mer
kostnadseffektiv. Inom Finansdepartementet har framtagits förslag till en
ny lagstiftning om försöksverksamhet med gemensam nämnd för flera
landsting. Arbetet har resulterat i betänkandet Sjukvårdssamverkan
mellan landsting (Ds 1995:26). Sammanfattning av betänkandet finns i
bilaga 1 och lagförslaget framgår av bilaga 2. Betänkandet har remiss-
behandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En
sammanställning över remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepar-
tementet (dnr Fi 95/3357).

4 Gemensam nämnd för flera landsting för Prop. 1995/96:59

samverkan inom hälso- och sjukvården

4.1 Förslag till ny modell för samverkan inom hälso-och sjukvården

Regeringens förslag: Två eller flera landsting far tillsätta en gemen-
sam nämnd för att utöva ledning av hälso- och sjukvården på sätt
som anges i 10 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av remissinstanserna
tillstyrker eller har inget att erinra mot förslaget i princip. Många av
instanserna har framhållit värdet av att en ny form av samverkan till-
skapas. Landstingsförbundet och Gävleborgs läns landsting ställer sig i
och för sig positiv till förslaget men anser att förslaget bör utökas och
gälla generellt utan begränsning till vissa områden. Svenska Kommunför-
bundet tillstyrker i och för sig förslaget men förordar i första hand att
försöksverksamheten blir generell för kommuner och landsting utan
begränsning till vissa områden samt i andra hand att försöket utvidgas
till i vart fall vissa kommunala områden, t.ex. gymnasieskolan och rädd-
ningstjänsten.

Några remissinstanser avstyrker förslaget. Kammarrätten i Sundsvall
anger att förslaget är alltför allmänt hållet och i vissa centrala delar
oklart. Kammarrätten efterlyser bl.a. ett klargörande av nämndens ställ-
ning i den landstingskommunala organisationen samt av nämndens upp-
gifter. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anger att en gemensam nämnd
som är en myndighet men inte huvudman kan innebära brister i helhets-
syn och huvudansvar samt att informellt samarbete inte utgör hinder för
politisk påverkan.

Skälen för regeringens bedömning

Behov av samverkan

Svensk hälso- och sjukvård har under senare år genomgått stora föränd-
ringar. Nya diagnostiska och terapeutiska metoder har utvecklats som
gjort det möjligt att behandla sjukdomar som tidigare inte kunnat be-
handlas med framgång. För patienten har det blivit säkrare och skonsam-
mare. En följd av utvecklingen är att det ibland krävs stora investeringar
i medicinsk utrustning. Kravet på att snabbt ta till sig ny kunskap och
sprida den har ökat väsentligt. Det krävs också i vissa fall större patient-
underlag för att kunna vidmakthålla och utveckla specialkunskaper.

Förändringar har också gjorts i vårdens struktur. Klinikorganisationen
har i viss mån upplösts. Sjukhus eller delar av sjukhus har lagts ner.
Genom samverkan mellan sjukhus och sjukvårdsdistrikt har också nya

strukturer skapats. Detta kan förhållandevis lätt göras om sjukhusen och
sjukvårdsdistrikten har samma huvudman. När så inte är fallet är emel-
lertid möjligheterna betydligt mera begränsade. Den enda egentliga möj-
ligheten man har idag är att bilda ett kommunalförbund.

Kristianstads läns landsting och Malmöhus läns landsting har i en till
regeringen gemensam skrivelse anhållit om att möjligheter skapas att ha
en för båda landstingen gemensam nämnd för ledningen av hälso- och
sjukvården i nuvarande Österlens och Ystads sjukvårdsdistrikt. Avsikten
är att genom en sådan konstruktion ge befolkningen i sydöstra Skåne ett
bättre vårdutbud och en fortsatt hög kvalitet, samtidigt som verksam-
heten blir kostnadseffektivare. Det pågår diskussioner mellan andra
landsting om liknande samarbete.

Ändrade förutsättningar har under senare år lett till ett ökat behov av
samarbete mellan kommuner och mellan landsting samt mellan kom-
muner och landsting. Samverkan kan ske i olika former. Det finns dock
bara en offentligrättslig form, nämligen kommunalförbund. Övrig sam-
verkan får ske genom avtal eller i privaträttsliga associationsformer.
Samverkan kan också ske genom olika former av samråd.

Regeringen beslutade den 17 augusti 1995 om tilläggsdirektiv (dir.
1995:113) till Kommunala förnyelsekommittén. Enligt dessa tilläggs-
direktiv har kommittén bl.a. att göra en översyn av kommunalför-
bundslagen (1985:894). Den har även att överväga behovet av alternativa
offcntligrättsliga former för samverkan. En utgångspunkt för detta arbete
bör, enligt direktiven, vara att kommuner och landsting ges stor frihet att
välja enkla och ändamålsenliga lösningar som fyller de krav som ställs
ur offentligrättslig synvinkel.

Mot bakgrund av de behov som finns vill regeringen skapa ytterligare
möjligheter för kommuner och landsting att välja den samverkansform
som de finner lämpligast. Den nu föreslagna lösningen ska ses som
ytterligare ett alternativ för landsting att välja för sitt samarbete med
annat landsting.

Prop. 1995/96:59

Kommunalförbund och andra samverkansformer

I kommunal- och landstingsverksamhet som gemensamt bedrivs med en-
bart avtal som grund finns inget gemensamt beslutsorgan. Parterna sluter
ett avtal, som sedan verkställs genom beslut och andra åtgärder hos
vardera avtalsparten. I 9 § hälso- och sjukvårdslagen anges att Sverige
får indelas i regioner för hälso- och sjukvård som berör flera landsting
och att landstingen skall samverka i frågor som rör sådan sjukvård.
Landet är sålunda för viss högspecialiserad vård indelat i sex regioner.
Mellan landstingen i en region finns civilrättsliga samaibetsavtal. För
den praktiska samverkan finns olika kommittéer och andra
samverkansorgan inrättade och även ett politiskt forum, något oegentligt
benämnd ”regionsjukvårdsnämnd”. Nämnden har dock ingen
kommunalrättslig status utan vardera parten måste som ovan sagts i sin
egen organisation fatta de beslut som krävs. Nämnden är således i själva

verket ett samrådsorgan. Vid sidan av regionsjukvården finns mellan Prop. 1995/96:59
landsting även annan mer eller mindre formaliserad samverkan som
grundar sig på avtal. Den för kommuner och landsting gällande
lokaliseringsprincipen begränsar möjligheten till tjänsteköp mellan
landsting.

Kommunalförbund kan enligt kommunalförbundslagen bildas av flera
kommuner eller flera landsting eller av kommuner och landsting. Kom-
munalförbund kan ges både frivilliga och specialreglerade uppgifter.
Förbundet kan också ha myndighetsutövning. Kommunalförbundets
uppgift kan omfatta en hel verksamhetsgren, exempelvis hälso- och
sjukvård eller delar av den. Uppgiften måste emellertid vara gemensam
för alla förbundsmedlemmar d.v.s det måste vara en uppgift för var och
en av dem.

I och med att kommunalförbundet är bildat upphör förbundets verk-
samhet att vara en angelägenhet för medlemmarna. Förbundet blir
huvudman för verksamheten. Förbundet kan organiseras som ett förbund
med fullmäktige och nämnder eller som ett förbund med direktion. Kvar
för medlemmarna finns dock en skyldighet att finansiera verksamheten
enligt förbundsordningens bestämmelser. Revision görs i förbund med
fullmäktige av revisorer som förbundsfullmäktige väljer. I förbund med
förbundsdirektion utser däremot varje förbundsmedlems fullmäktige
revisorer. Förbundsmedlemmamas fullmäktige prövar var och en för sig
frågan om ansvarsfrihet för förbundsdirektionen, dess ledamöter och
ersättare.

Medlemmarnas inflytande garanteras genom kommunalförbundslagen
och den obligatoriska förbundsordningen. Varje ledamot skall dessutom
vara representerad i förbundsfullmäktige eller, i förbund utan
fullmäktige, i förbundsdirektionen. För medborgarna finns klagorätt
genom laglighetsprövning på samma sätt som hos förbundsmedlemmar-
na. Förvaltningsbesvär kan anföras över förbundets beslut på samma sätt
som över en kommuns eller ett landstings beslut.

Enligt 3 kap. 16 § kommunallagen får kommun och landsting efter be-
slut av fullmäktige lämna över vården av en kommunal angelägenhet till
aktiebolag, handelsbolag, ekonomisk eller ideell förening, stiftelse eller
enskild individ. Vård av en angelägenhet som innefattar
myndighetsutövning får dock inte överlämnas om det inte finns stöd för
det i lag. Enligt 17 § samma kapitel skall fullmäktige innan kommun
eller landsting lämnar över vården av en angelägenhet till ett aktiebolag
där man äger samtliga aktier fastställa det kommunala ändamålet med
vaksamheten, utse samtliga styrelseledamöter och minst en revisor samt
säkerställa att fullmäktige får yttra sig innan sådana beslut i den
överlämnade vaksamheten fattas som är av principiell beskaffenhet eller
annars av större vikt.

Skall verksamhet lämnas över till bolag, förening eller stiftelse där
kommun eller landsting bestämmer tillsammans med någon annan skall
fullmäktige se till att den juridiska personen blir bunden av de tidigare
nämnda villkoren för helägda aktiebolag i den omfattning som är rimlig
med hänsyn till andelsförhållandena.

I företag där kommun eller landsting har ett bestämmande inflytande Prop. 1995/96:59
gäller tryckfrihetsförordningens rätt att ta del av allmänna handlingar.
Sådana företag jämställs i detta hänseende med myndighet. Härav följer
också att registrering och diarieföring skall ske enligt sekretesslagen,
liksom att meddelarfrihet råder. Även vissa av arkivlagens regler blir
tillämpliga. Det finns således vissa möjligheter för kommun eller lands-
ting att samverka med annan kommun eller annat landsting genom del-
ägarskap e.d. Förutsättningen är dock att den verksamhet som skall be-
drivas faller inom delägarnas kompetens och inte innefattar myndighets-
utövning om det inte finns särskilt lagstöd för det.

I övergångsbestämmelserna till 1968 års omsorgslag angavs bl.a. att
”landstingskommuner som vid ikraftträdandet har gemensam central-
styrelse får ha gemensam styrelse för omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda och gemensam beslutsnämnd för psykiskt
utvecklingsstörda.” I den till lagen anslutande stadgan föreskrevs bl.a. att
”Särskild styrelse för inrättning som drivs av landstingskommuner
gemensamt utses på sätt landstingskommunerna överenskommer. Kan
överenskommelse ej träffas underställs frågan Kungl. Maj ris prövning.”

I den tidigare lagregleringen av undervisning och vård av vissa
psykiskt efterblivna, fanns möjlighet till gemensam centralstyrelse för
flera landsting där dessa hade gemensamma särskolor och vårdanstalter.
Någon ytterligare reglering av frågan om gemensam styrelse fanns inte
utan det överlämnades till de samverkande landstingen att komma
överens om detta.

I Finland har man bl.a på grund av kommunernas genomsnittligt ringa
storlek utfört kommunala uppgifter genom kommunalförbund i betydligt
större utsträckning än vad man gjort i Sverige. Det bör noteras att
Finland inte har landsting utan hälso- och sjukvård är huvudsakligen en
primärkommunal angelägenhet. År 1993 ersattes den finska
lagstiftningen om kommunalförbund av regler om samkommuner.
Kommunerna har därigenom fått möjlighet att på ett enklare och mindre
detaljerat sätt än tidigare organisera sin samverkan. Kommunerna har
fått stor frihet att i grundavtal ange förutsättningarna för samarbetet.
Samkommunen utgör en egen juridisk person. Vid sidan av samarbete
genom samkommun kan samarbete mellan kommuner ske genom avtal
där verksamheten leds genom en gemensam nämnd. Därigenom ges alla
samarbetande kommuner större insyn och större inflytande på
verksamheten. Den gemensamma nämnden inrättas i den kommun som
skall ha hand om den gemensamma uppgiften. Någon ny juridisk person
bildas inte.

För- och nackdelar med olika samverkansformer

Samverkan i kommunalförbund erbjuder fasta och kända former för
politisk ledning och kontroll. Medborgarnas rätt till insyn och prövning
är garanterad. Det ger upphov till en ny huvudman för den verksamhet
som anförtros kommunalförbundet. Skapandet av en ny

sjukvårdshuvudman har av landstingen i Skåne avsetts utgöra en Prop. 1995/96:59
nackdel. I det utvecklingsskede som hälso- och sjukvården nu genomgår
med stora medicinska och strukturella förändringar kan möjligheten till
effektivisering för ett landsting i sin helhet försvåras genom att ett
område av landstinget genom ett bildande av ett kommunalförbund
kommer tillhöra en annan sjukvårdshuvudman. Även integrationen och
samverkan med landstingets övriga verksamheter kan försvåras.
Möjligheterna till en effektivare förvaltning kan också marginellt vara
sämre i ett kommunalförbund än i en kommun eller ett landsting på
grund av de olika reglerna för delegation.

De privaträttsliga formerna erbjuder å sin sida inslag som kan
uppfattas främja effektivitet och bättre anpassningsmöjligheter till
verksamhetens art och skiftande behov. Medborgarnas möjligheter till
insyn är däremot sämre än i den offentligrättsliga formen och
möjligheterna till prövning mycket begränsade. Samarbetsavtal medför
att en huvudman utför tjänster till en arman. Denna form kan bäst
användas när det gäller tjänster av mera begränsat slag, exempelvis en
viss specialistvård eller förrådshållning. När det däremot gäller något så
vittomfattande som den totala hälso- och sjukvården för befolkningen
inom ett geografiskt område kan den formen upplevas som inte särskilt
lämplig. Insynen och påverkansmöjlighetema är begränsade och ett
direkt deltagande i det säljande landstingets nämndverksamhet utesluten.

Vissa vaksamhet som är specialreglerad kan inte överföras till privat-
rättsliga subjekt. Inte heller kan uppgifter som innefattar myndighetsut-
övning överföras. Tillämpat på hälso- och sjukvården som både är
specialreglerad och innefattar myndighetsutövning innebär det, att endast
kommunalförbund eller samarbetsavtal kan komma ifråga.

Samverkans omfattning och nämndens uppgift

Det nu framlagda förslaget om gemensam nämnd avser att skapa
ytterligare möjligheter för landsting att välja den samverkansform som
de finner lämpligast. Förslaget om gemensam nämnd har begränsats till
att avse enbart hälso- och sjukvårdsområdet. Regeringen anser att det
kan i och för sig finnas skäl att bedriva samverkan av detta slag även på
andra områden men frågan om ytterligare områden för samverkan eller
en generell rätt till samverkan far anstå i avvaktan på de förslag som
Kommunala Förnyelsekommittén lägger fram.

Med landsting avses här även de kommuner som står utanför lands-
tingen. Samverkan kan bedrivas så att exempelvis all hälso- och
sjukvård inom två distrikt far gemensam ledning. Det kan också
organiseras på det sättet att all lasarettssjukvård från huvudmännen ges
en gemensam ledning. Det har i förslaget inte gjorts någon begränsning
av vad försöket får omfatta, förutom att det måste innefattas av
landstingens hälso- och sjukvård.

Enligt 10 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skall ledningen av
hälso- och sjukvården utövas av en eller flera nämnder. Regeringens för-

slag är således att en sådan nämnd skall kunna vara gemensam för flera
landsting. Den gemensamma nämnden föreslås utgöra en myndighet men
inte huvudman för hälso- och sjukvården. Någon ny juridisk person bil-
das inte utan huvudmannaskapet kvarstår hos de enskilda landstingen.

Den gemensamma nämnden föreslås få en ställning som en nämnd
inom landstingets organisation. Den kan i likhet med övriga nämnder
tilldelas uppgifter och erhålla delegation från fullmäktige. I detta fallet
kommer den att få uppgifter från sina två huvudmän och kan också
binda dessa inom de områden fullmäktige i vart och ett av de
samverkande landstingen bestämt. Den gemensamma nämnden kommer
på så sätt att fa ansvar gentemot samtliga huvudmän.

Den gemensamma nämnden har i enlighet med 6 kap. 7 §
kommunallagen inom sitt område att se till att verksamheten bedrivs i
enlighet med de mål och riktlinjer som fullmäktige bestämt samt de
föreskrifter som gäller för verksamheten. Den har också att se till att
vaksamheten bedrivs på ett i övrigt tillfredsställande sätt. Den har också
att på sätt som anges i 8 § samma kapitel att verka för att samråd sker
med dem som utnyttjar verksamheten.

4.2 Överenskommelse om samverkan

Regeringens förslag: Överenskommelse mellan parterna är en förut-
sättning för den gemensamma nämndens bildande och deltagande i
försöksverksamheten. Brister denna förutsättning finns inte längre
grund för den gemensamma nämnden.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i princip inte haft
erinringar mot förslaget. Riksrevisionsverket anger att överväganden bör
göras bl.a. finansiering och arbetsgivarfrågorna. Landsorganisationen i
Sverige (LO) anger bl.a att personalfrågornas hantering och
arbetsgivaransvaret bör preciseras. Tjänstemännens Centralorganisation
(TCO) anger att utformningen av den fackliga representationen bör
utvecklas.

Skälen för regeringens förslag: Samverkan med gemensam nämnd
bygga på frivillighet. Genom denna lagstiftning regleras huvudsakligen
förändringar som måste göras i kommunallagen vad gäller särskilda
regler för valbarhet, laglighetsprövning m.m. Strävan är att kommunal-
lagens regler så långt möjligt skall gälla. Förhållandena mellan
samverkande landsting berörs däremot inte av lagstiftningen. Här har
parterna full avtalsfrihet men det finns anledning att delar av dessa
överenskommelser kan återfinnas i reglemente för den gemensamma
nämnden.

Enligt 6 kap. 32 § kommunallagen skall fullmäktige utfärda
reglemente med närmare föreskrifter om nämndernas verksamhet och

1*** Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 59

Prop. 1995/96:59

arbetsformer. Motsvarande bör gälla för den gemensamma nämnden. Det Prop. 1995/96:59
ankommer därför på fullmäktige i de samverkande landstingen att
utfärda ett reglemente för den gemensamma nämnden. Huvudmännen
har att komma överens om det antal ledamöter och ersättare vardera
landstinget har att utse, hur ordförande och vice ordförande skall utses
bland nämndens ledamöter, hur revision skall verkställas etc. Vidare
bestämmer huvudmännen mandattiden för den gemensamma nämnden.

Hur dessa frågor reglerats mellan landstingen kan framgå av reglemente
eller av annat särskilt beslut. Den gemensamma nämndens uppgifter
skall framgå av reglementet. Nämnden kan också från vart och ett
fullmäktige erhålla delegation i skilda frågor. Fullmäktige i de
samvakande landstingen bör även här vara överens om vilka frågor som
delegeras till nämnden.

Avtalet mellan huvudmännen bör också reglera hur var och en av
dessa skall bidra till finansieringen av nämndens verksamhet och hur
kraven på verksamheten skall fastställas.

En annan viktig fråga för samverkande landsting att lösa är vem eller
vilka som skall vara arbetsgivare för de anställda. En lösning kan enligt
regeringens uppfattning vara att ett av landstingen är arbetsgivare för
personal som arbetar för den gemensamma nämnden. Det kan underlätta
vid löneförhandlingar och annan facklig verksamhet.

Den gemensamma nämnden är inte en egen juridisk person. Den kan
därför t.ex. inte äga fastighet eller annan egendom och inte heller ta upp
lån eller gå i borgen. Nämnden företräder däremot sina huvudmän
gentemot andra. Genom att ingå avtal av olika slag binder nämnden sina
huvudmän. Detta förhållande bör föranleda huvudmännen att sinsemellan
i avtal reglera dylika frågor. Administrativt och medicinskt måste de
samverkande landstingen vara överens om vad som i olika hänseenden
skall gälla.

I frågor där den kommunala likställighetsprincipen gör sig gällande
räcker det inte med överenskommelser som bara berör den gemensamma
nämndens verksamhet. Landstingen måste i sådana fall fatta samstäm-
miga beslut för varje landstings hela hälso- och sjukvård. Detta gäller
exempelvis för taxor. Även i många andra fall bygger hela konstruktion-
en på samstämmiga beslut i vart och ett av de samverkande landstingen.

Det är alltså en omfattande överenskommelse som måste ligga till
grund för samarbetet. I lagstiftningen föreslås inget regelverk för kon-
fliktlösning mellan parterna. Som inledningsvis konstaterats är
försöksverksamheten frivillig och bygger på att parterna är överens och
kan lösa eventuella konflikter inbördes. Partema måste således även vara
överens om hur konflikter skall lösas. Skulle tvister mellan partema inte
kunna lösas får man konstatera att förutsättningar för försöket inte längre
föreligger.

4.3 De förtroendevalda

Prop. 1995/96:59

Regeringens förslag: Kommunallagens regler om förtroendevalda,
deras tjänstgöring, ekonomiska förmåner m.m. skall gälla för den
gemensamma nämnden.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft något att erinra i
denna del.

Skälen för regeringens förslag: Den gemensamma nämnden är ett
nytt inslag i den kommunalrättsliga regleringen. Den bygger på att kom-
munallagens regler skall tillämpas i möjligaste mån om inte konstruktio-
nen med en gemensam nämnd kräver en speciell reglering. I förslaget
till lagreglering har särskild vikt lagts vid att de förtroendevaldas rättig-
heter samt att möjligheter till medverkan och insyn inte skall vara sämre
än vad den är när verksamheten drivs av vaqe huvudman för sig. Detta
har även varit ledstjärnan när det gäller medborgarnas insyn och möjlig-
het att klaga över beslut.

Regeringens avsikt är att hälso- och sjukvårdslagen och kommunal-
lagen skall styra den gemensamma nämndens arbete.

4.3.1 Valbarhet

Regeringens förslag: Valbara till den gemensamma nämnden är alla
som är valbara till fullmäktige i något av de samverkande landsting-
en.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har haft något att
erina mot förslaget i denna del.

Skälen för regeringens förslag. Regeln om valbarhet finns reglerat i
4 kap. 5 § kommunallagen. För såväl fullmäktige- som nämndledamöter
och ersättare till dem gäller att de skall väljas bland dem som har röst-
rätt till val av ledamöter och ersättare i landstingsfullmäktige. Regering-
en anser att valbarheten inte bör begränsas till de som är bosatta i områ-
det för den gemensamma nämnden utan i stället utökas till områdena för
de samverkande landstingen. Valbara till den gemensamma nämnden
föreslås därför vara alla som är valbara till fullmäktige i något i försöket
ingående landsting. En som är valbar i ett landsting kan således väljas
till ledamot eller ersättare i den gemensamma nämnden av ett annat av
de samverkande landstingen. Antalet ledamöter i den gemensamma
nämnden liksom fördelningen landstingen emellan får överenskommas
mellan landstingen. Hur landstingen kommit överens i denna fråga bör
framgå av reglementet. I övrigt är det vår uppfattning att 4 kap. 6 §

kommunallagai om valbarhet skall gälla för den gemensamma nämnden. Prop. 1995/96:59

4.3.2 Ansvar och revision

Regeringens förslag: Frågan om ansvarsfrihet och skadestånd prövas
av fullmäktige i respektive landsting.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft något att erinra
mot förslagen.

Skälen för regeringens förslag: Revisionsansvaret är enligt kommu-
nallagen dels kollektivt dels individuellt. Enligt 3 kap. 11 § kommunal-
föibundslagen skall i kommunalförbund med direktion förbundsmedlem-
mama var för sig pröva frågan om ansvarsfrihet för förbundsdirektionen.
Den gemensamma nämnden föreslås få ett ansvar mot nämndens samtli-
ga huvudmän. Frågan om ansvarsfrihet bör därför enligt regeringens
mening prövas av fullmäktige i alla de samverkande landstingen. Detta
stämmer väl överens med det sätt på vilket denna fråga reglerats för
kommunalförbund med direktion.

Formerna för revision får bestämmas genom överenskommelse mellan
landstingen. I övrigt föreslås 9 kap. kommunallagen gälla för revision av
den gemensamma nämndens verksamhet.

4.3.3 Uppdragets upphörande

Regeringens förslag: Det fullmäktige som utsett en ledamot eller er-
sättare kan återkalla den förtroendevaldes uppdrag i den gemensamma
nämnden.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft något att erinra
mot förslagen.

Skälen för regeringens förslag: Uppdrag i kommunal nämnd upphör
enligt 4 kap. 8 § kommunallagen när den förtroendevalde inte längre är
valbar. En förtroendevald skall vidare enligt samma kap. 9 § befrias från
sitt uppdrag om den förtroendevalde själv begär det, om det inte finns
särskilda skäl mot det.

Enligt 10 § får fullmäktige återkalla uppdrag för en förtroendevald
som vägrats ansvarsfrihet eller om den förtroendevalde genom en dom
som vunnit laga kraft har dömts för ett brott för vilket det är föreskrivet
fängelse i två år eller därutöver.

Återkallande av förtroendevalds uppdrag i den gemensamma nämnden
bör enligt regeringens uppfattning endast göras av det fullmäktige som

förrättat valet av den förtroendevalda.

På motsvarande sätt bör även 4 kap. 10 a § kommunallagen gälla för
den gemensamma nämnden där det fullmäktige som utsett förtroendeval-
da kan återkalla uppdrag när den politiska majoriteten i nämnden inte
längre är densamma som i fullmäktige och vid förändringar i nämndor-
ganisationen.

Prop. 1995/96:59

4.4 Medborgarnas ställning

4.4.1 Allmänhetens insyn

Regeringens förslag: Tryckfrihetsförordningens regler gäller för den
enskilde som vill ta del av den gemensamma nämndens handlingar
med de begränsningar som följer av sekretesslagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna har inte haft
något att erinra mot förslaget. Göteborgs och Bohus läns landsting anger
att frågan om sekretess bör utvecklas ytterligare.

Skälen för regeringens förslag: Den gemensamma nämnden utgör
ingen ny juridisk person. Huvudmannaskapet kvarstår enligt regeringens
förslag hos de enskilda landstingen.

Sekretesslagen (1980:100) gäller för verksamhet som bedrivs av statli-
ga och kommunala myndigheter. Vid tillämpning av lagen jämställs bl.a.
kommunala beslutande församlingar jämställas med myndigheter. Sekre-
tess gäller inte bara i förhållande till enskilda (1 kap. 2 §) utan också
mellan olika myndigheter (1 kap. 3 §). I en kommunal nämndorganisa-
tion är vaije nämnd med underlydande förvaltningskontor att anse som
en myndighet i sekretesslagens mening och sekretess gäller mellan
nämnderna enligt 1 kap. 3 §.

Sekretess kan också gälla inom en myndighet om den är uppdelad i
olika verksamhetsgrenar som är att betrakta som självständiga gentemot
varandra (1 kap. 3 § andra stycket). Det hindrar inte att uppgifter lämnas
till en annan myndighet om uppgiftsskyldigheten följer av lag eller för-
ordning. Vad som avses med självständiga verksamhetsgrenar inom en
myndighet har inte definierats i lagen.

I likhet med de kommunala nämnderna far den gemensamma nämnden
anses utgöra en myndighet.

På samma sätt som gäller mellan de olika myndigheterna i en
kommun är huvudregeln att sekretess gäller mellan den gemensamma
nämnden och övriga nämnder och styrelser i de samverkande landsting-
en. Inom hälso- och sjukvården uppkommer ofta frågan om att definiera
vad som i detta sammanhang är självständiga verksamhetsgrenar. Denna
fråga uppkommer också inom den gemensamma nämnden men den är
inte av annan art än vad som gäller för hälso- och sjukvården i övrigt.

Enligt tryckfrihetsförordningens bestämmelser har den enskilde rätt att Prop. 1995/96:59
ta del av en myndighets handlingar såvitt informationen inte är sekre-
tessbelagd. Inom hälso- och sjukvården råder en omfattande sekretess för
uppgifter om enskilds personliga förhållanden. Den gemensamma nämn-
dens dokumentation är till stor del patientjournaler och annan sekretess-
belagd medicinsk information. Nämnden har emellertid dessutom en stor
mängd administrativ och annan information, för vilken sekretess normalt
inte råder.

Den gemensamma nämnden är en myndighet också i tryckfrihetsför-
ordningens mening och besvär över vägran att lämna ut en handling får
enligt 2 kap. 15 § tryckfrihetsförordningen föras hos domstol. Domsto-
len utgörs i detta fall av kammarrätten.

4.4.2 Laglighetsprövning

Regeringens förslag: Varje medlem i vart och ett av de samverkande
landstingen har enligt 10 kap. kommunallagen rätt att få lagligheten
prövad av alla överklagningsbara beslut i de samverkande landsting-
en.

Utredningens förslag: Överensstämmer med utredningens förslag.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna har inte haft
något att erinra mot förslaget. Kammarrätten i Sundsvall avstyrker för-
slaget och anger att rätten till laglighetsprövning är alltför vid och att
den därför inger betänkligheter. Länsstyrelsen i Kopparbergs län avstyr-
ker förslaget och anger att svårigheter kan uppstå vid laglighetsprövning-
en. Länsstyrelsen i Kristianstad anger att om samverkan begränsas til en
mindre del av respektive landstingsområden blir besvärsrätten alltför vid-
sträckt och omfattande.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 10 kap. 1 § kommunallagen
har vaije medlem av ett landsting att få lagligheten av landstingets be-
slut prövad genom att överklaga dem. Från och med den 1 april 1995
sker prövningen i första instans av länsrätten.

Beslut som rör den gemensamma nämndens verksamhet fattas till stor
del av den gemensamma nämnden själv. Åtskilliga beslut av väsentlig
betydelse kommer dock att fattas i de samverkande landstingens full-
mäktige, landstingsstyrelser och andra nämnder med övergripande verk-
samhet såsom t. ex. personalnämnder, fastighetsnämnder, inköpsnämnder.

Regeringens utgångspunkt för förslaget till denna lagstiftning är att
demokratiffågoma är viktiga och att någon begränsning inte skall ske för
medborgarnas del vare sig i insynen eller vad gäller rätten till laglighets-
prövning. Med hänvisning till att någon inskränkning inte bör ske av
medborgarnas rätt till laglighetsprövning är regeringens förslag att alla
medlemmar i de samverkande landstingen ges rätt att få lagligheten av
den gemensamma nämndens beslut prövad. Det kan vidare övervägas om

inte även beslut i fullmäktige och nämnder som påverkar den gemen-
samma nämnden borde innefattas i den utvidgade rätten till laglighets-
prövning. Svårigheten som därvid skulle uppstå är att göra en tydlig av-
gränsning mellan vilka beslut som skulle ge en utvidgad överklaganerätt
och vilka som inte skulle ge det. Med en mycket vid tolkning kan nära
nog alla beslut sägas ha någon form av åtminstone indirekt påverkan.
Det är därför enligt vår uppfattning svårt att göra en bra avgränsning till
beslut hänförliga till den gemensamma nämnden. Den utvidgade rätten
till laglighetsprövning föreslås därför omfatta alla överklagbara beslut i
samtliga av de samverkande landstingen.

Enligt regeringens uppfattning är det inte något stort antal beslut av
landstingen som i dag är föremål för laglighetsprövning. Det finns enligt
vår uppfattning inte något som tyder på att det skulle bli någon ökning
av antalet överklaganden.

Såsom antytts överklagas beslut av kommun eller landsting hos läns-
rätten. Enhgt 14 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
överklagas ett beslut till den länsrätt inom vars län ärendet först prövats.
Forumfiågan bör därmed enligt regeringens uppfattning inte vara proble-
matisk. Den gemensamma nämndens beslut överklagas i enlighet med
angivet lagrum vid den länsrätt inom vars län den gemensamma nämn-
den har sitt säte. Vid besvär över beslut av fullmäktige eller nämnd
gäller samma forumregel. Det kan emellertid inträffa att likadana eller
likartade beslut av t. ex. flera fullmäktige överklagas hos olika länsrätter.
Förekommer det vid mer än en länsrätt flera mål som har nära samband
med varandra får målen enligt 14 § tredje stycket lagen om allmänna
förvaltningsdomstolar handläggas vid en och samma länsrätt, om det kan
göras utan avsevärd olägenhet för någon enskild.

Prop. 1995/96:59

4.4.3 Kungörelse och anslag

Regeringens förslag: Kungörelse om fullmäktiges sammanträden i
vart och ett av de samverkande landstingen skall anslås på vart och
ett av de samverkande landstingens anslagstavla.

Uppgift om tid och plats för fullmäktiges sammanträden i vart och
ett av de samverkande landstingen skall införas i den eller de ortstid-
ningar som respektive fullmäktige i de samverkande landstingen be-
stämmer.

Anslag om att protokoll justerats anslås samma dag hos vart och
ett av de samverkande landstingen.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft något att erina
mot förslaget. Kammarrätten i Sundsvall har angett att det i samman-
hanget bör beaktas att tillkännagivandet på anslagstavlan är utgångspunkt

for överklagandetid, vilket talar for att det bör ske samtidigt på de olika Prop. 1995/96:59
anslagstavlorna.

Skälen för regeringens förslag: För att ge medborgarna möjlighet att
följa fullmäktiges förhandlingar har i 5 kap. 9 och 10 §§ kommunalla-
gen föreskrivits att uppgifter om tid och plats för fullmäktiges samman-
träden skall kungöras på kommunens eller landstingets anslagstavla och
införas i de ortstidningar som fullmäktige beslutar. Till grund för rege-
ringens förslag till motsvarande bestämmelser för denna lagstiftning
ligger 5 kap. 9 och 10 §§ kommunallagen.

Med hänsyn till det resonemang som här förts om insyn och lag-
lighetsprövning föreslås att kungörelse om fullmäktiges sammanträden i
vart och ett av de samverkande landstingen skall anslås på den officiella
anslagstavlan. Likaså skall ett sådant tillkännagivande göras i de ortstid-
ningar som vart och ett av fullmäktige i de samverkande landstingen
fattat beslut om.

Likaså föreslås att anslag om justering av fullmäktiges, nämnders och
den gemensamma nämndens protokoll skall göras på vart och ett av de
samverkande landstings anslagstavlor. Detta bör enligt regeringens me-
ning ske på samma dag på de olika anslagstavlorna. En sådan samord-
ning är viktig då tillkännagivandet på anslagstavla är utgångspunkt för
överklagandetid.

4.5 Särskilda frågor

4.5.1 Förtroendenämnd

Regeringens förslag: Fullmäktige kan besluta att förtroendenämnd i
ett av de samverkande landstingen ges i uppdrag att vara förtroende-
nämnd för verksamheten inom den gemensamma nämnden.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har haft något att
erinra mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: I vaije landsting skall enligt lagen
(1992:563) om förtroendenämndsverksamhet m.m. finnas en eller flera
förtroendenämnder. Nämnden har till uppgift att främja kontakterna mel-
lan patienterna och hälso- och sjukvårdspersonalen samt att åt patienter-
na förmedla den hjälp som förhållandena kräver. Förtroendenämnden får
enligt lagstiftningen åta sig uppdraget att vara förtroendenämnd även för
kommuns hälso- och sjukvård. Nämnden handlägger dessutom ärenden
om stödpersoner vid den psykiatriska vård som bedrivs enligt lagen
(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och lagen (1991:1129) om rätts-
psykiatrisk vård.

Förtroendenämndens verksamhet är delvis av policyskapande karaktär.
Det skulle därför kunna innebära att om två eller flera förtroendenämn-

der verkar inom den gemensamma nämndens område, skulle dessa kunna Prop. 1995/96:59
tänkas agera på olika sätt och därmed skapa förvirring. Det skulle dess-
utom administrativt vara opraktiskt, leda till flera kontakter och ge mer-
aibete utan motsvarande nytta. Regeringen föreslår därför att fullmäktige
i de samveikande landstingen får besluta att en redan befintlig förtroen-
denämnd i ett av de samverkande landstingen får ges i uppdrag att vara
förtroendenämnd för verksamheten inom den gemensamma nämnden.

4.5.2 Civilt försvar

Regeringens förslag: De uppgifter som enligt lagen om civilt försvar
åvilar landstingsstyrelsen tas inte över av den gemensamma nämnden.

Utredningens förslag: Utredningen har ansett att lagen om civilt
försvar inte utgör hinder mot den gemensamma nämnden.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har haft något att
erinra.

Skälen för regeringens förslag: Lagen (1994:1720) om civilt försvar,
som trädde i kraft den 1 juli 1995, reglerar bl.a ansvaret för beredskaps-
förberedelsema och ledningen av verksamheten vid höjd beredskap i
kommuner och landsting. Enligt 2 kap. 1 § skall landstingen vidta de
beredskapsförberedelser som behövs för deras verksamhet under höjd
beredskap. Landstingsstyrelsen ansvarar inom landstinget för att bered-
skapsförberedelsema får en enhetlig inriktning och genomförs på ett
ändamålsenligt sätt. I 3 kap. 2 § stadgas att det är landstingssyrelsen
som under höjd beredskap ansvarar för ledningen av den civila hälso-
och sjukvården samt den övriga verksamhet för det civila försvaret som
landstinget skall bedriva.

Det är viktigt att det högsta förvaltande organet behåller sitt ansvar
enligt lagen om civilt försvar. Landstingssyrelsens uppgifter enligt den
lagen skall därför inte övertas av den gemensamma nämnden. Den verk-
samhet som den gemensamma nämnden ansvarar för skall därför när det
gäller landstingssyrelsens uppgifter enligt lagen om civilt försvar hänfö-
ras till ett av landstingen eller delas upp mellan de berörda landstingen.
Regeringen bedömer att detta kan göras utan praktiska olägenheter men
vill betona att det förutsätter ett nära samarbete mellan de berörda lan-
stingsstyrelsema och den gemensamma nämnden om beredskapsförbere-
delsema. Denna ordning innebär också att man undviker att två eller
flera landstingssyrelser inriktar och leder samma verksamhet.

4.5.3 Arkivfrågor

Prop. 1995/96:59

Regeringens bedömning: Arkivlagen utgör inte hinder mot den fö-
reslagna försöksverksamheten.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inte haft
något att erinra mot bedömningarna. Socialstyrelsen har anfört att arkiv-
lagen och dennas tillämpning behöver analyseras ytterligare samt frågor
om sekretess vid överlämnande av handlingar till den nya nämnden.

Skälen för regeringens bedömning: Arkivlagen (1990:782) gäller för
alla myndigheter samt vissa andra organ. Den nu föreslagna gemensam-
ma nämnden kommer enligt förslaget att utgöra en myndighet och följ-
aktligen gäller arkivlagen för nämnden. En myndighet svarar enligt ar-
kivlagen för vården av sitt arkiv.

För tillsynen av myndigheternas arkivvård skall det finnas en arkiv-
myndighet. Enligt arkivlagen är normalt landstingsstyrelsen arkivmyn-
dighet for ett landstings myndigheter om inte landstingsfullmäktige utser
annan nämnd eller styrelse att vara arkivmyndighet. Med hänsyn till
torde särskild lagstiftning enligt regeringens mening inte krävas för att
reglera hur arkivmyndighet i det aktuella fallet skall fastställas. De sam-
verkande landstingen måste dock reglera frågan mellan sig.

Om en gemensamma nämnd inrättas och andra nämnders verksamhet
uppgår i denna nämnd kan det bli frågan om överförande av arkiv till
den gemensamma nämnden. Bestämmelser om sådant överlämnande
finns i 14-16 §§ arkivlagen. Någon ytterligare reglering är enligt rege-
ringens uppfattning inte nödvändig.

Vad gäller sekretessfrågor vid överlämnade av handlingar till den nya
nämnden kan ledning sökas i Socialstyrelsens och Riksarkivets allmänna
råd om handhavande av patientjournaler i vissa fall (SOSFS 1991:22),
vilket avsåg kommunernas övertagande av landstingens sjukvård vid
ÄDEL-reformen.

4.5.4 Datalagen

Regeringens bedömning: Datalagen utgör inte hinder mot den
föreslagna försöksverksamheten.

Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens bedömning.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har haft något att
erinra mot bedömning. Datainspektionen anger att omorganisationen i
kommunal verksamhet medför att konsekvenserna för den personr-
egistrering som avses ske i verksamheten behöver analyseras.

Skälen för regeringens bedömning: Inom hälso- och sjukvården förs Prop. 1995/96:59
många och delvis omfattande personregister med hjälp av automatisk
databehandling. Patientregistren innehåller personuppgifter av nästan
uteslutande sekretessbelagd natur.

Registren kräver enligt datalagen (1973:289) licens och i vissa fall till-
stånd. Registeransvarig inom den offentliga hälso- och sjukvården är an-
tingen den centrala hälso- och sjukvårdsnämnden eller annan nämnd.
Hälso- och sjukvårdens administrativa register, exempelvis över an-
ställda, kan ha annan central nämnd som registeransvarig.

Den gemensamma nämnden har i förslaget givits samma ställning som
övriga nämnder. Nämnden utgör enligt regeringens förslag en myndig-
het. Nämnden blir en myndighet som enligt datalagen blir register-
ansvarig för de personregister som förs i verksamheten.

Det är inte möjligt för den nya nämnden att utan vidare använda sig
av bestående personregister hos de samverkande landstingen. Om ett be-
stående personregister eller delar därav skall “övertas” av den nya
nämnden kan det vara nödvändigt att tillstånd inhämtas från Datainspek-
tionen. Inspektionen kan i sådant fall meddela föreskrifter.
Komplikationer kan, enligt Datainspektionen, uppkomma när flera
myndigheter skall ha gemensamma personregister och en gemensam
nämnd avser att utnyttja personregister som förs även för verksamhet
under annan nämnd. En sådan ordning aktualiserar bl.a. frågor om
sekretess mellan myndigheter. Berärda huvudmän bör därför ta upp en
dialog med inspektionen om lösningen av frågorna.

4.6 Ansökan och uppföljning

Regeringens förslag: Regeringen beslutar efter gemensam ansökan
av de samverkande landstingen om deltagande i försöksverksamheten
samt om återkallande av ett sådant beslut.

Regeringen kan meddela föreskrifter om uppföljning av verksam-
heten.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har haft något att
erinra mot förslaget. Kammarrätten i Sundsvall som avstyrker förslaget
i dess helhet anser att beslut av regeringen om återkallelse av ett beslut
om deltagande i försöksverksamheten behöver klarläggas. Riksrevisions-
verket som i princip tillstyrker förslaget anger att det bör ankomma på
Socialstyrelsen att yttra sig över ansökningar om deltagande i försöks-
verksamheten samt att svara för utvärdering av försöksverksamheten.

Skälen för regeringens förslag: Det bör ankomma på regeringen att
besluta om deltagande i försöksverksamheten. Ett sådant beslut far
meddelas efter gemensam ansökan från samverkande landsting.

Enligt 3 kap. 9 § kommunallagen ankommer det på fullmäktige att be-

sluta i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för Prop. 1995/96:59
kommunen eller landstingen. Frågan om organisationen av landsting hör
till dessa frågor. Det ankommer således på fullmäktige att besluta om ett
deltagande i försöksverksamheten. Själva ansökan kan ske av styrelsen
med fullmäktiges beslut som grund för ansökan. Fullmäktige måste ha
tagit ställning till den gemensamma nämndens uppgifter, organisation,
finansiering, avtal m.m. Av ansökan till regeringen bör framgå fullmäk-
tiges ställningstagande i de olika frågorna om den gemensamma nämn-
den.

I samband med beslut om deltagande i försöksverksamhet kan rege-
ringen ställa krav på uppföljning av den bedrivna försöksverksamheten.
I ansökan bör därför anges hur uppföljningen är tänkt att genomföras
och vad den skall omfatta.

Grunden för försöksverksamheten är samverkan mellan de deltagande
landstingen om förutsättningarna brister i detta avseende far försöksverk-
samheten upphöra. Det kan ske genom att landstingen meddelar rege-
ringen härom. Regeringen kan också återkalla ett beslut om deltagande i
försöksverksamheten om det finns särskilda skäl härför. Sådana särskilda
skäl kan vara att förutsättningarna för försökslagstiftningen har förän-
drats.

Försökslagstiftningen föreslås gälla under tiden den 1 januari 1996 och
intill utgången av 2000.

5 Ikraftträdande och kostnadskonsekvenser

Prop. 1995/96:59

Lagen om försöksverksamhet med gemensam nämnd för flera landsting
föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.

Genomförandet av föreslaget bedöms inte föranleda några ökade kost-
nader för landstingen eller staten. Försöksverksamheten med gemensam
nämnd baseras på frivilligt deltagande från landsting. Kostnader som
föranleds av att den gemensamma nämnden inrättas får vägas mot de
effektivitets- och kvalitetsvinster som kan uppnås. Möjligheterna till
samverkan mellan flera landsting genom en gemensam nämnd torde
innebära kostnadsbesparingar för i försöket deltagande landsting.

6 Författningskommentar

Prop. 1995/96:59

Förslaget till lag om försöksverksamhet för gemensam nämnd för flera land-
sting

Grunder för försöksverksamheten

1 § Två eller flera landsting får tillsätta en gemensam nämnd för att
fullgöra den ledning av hälso- och sjukvården som anges i 10 § hälso-
ochsjukvårdslagen (1982:763).

Respektive landstingsstyrelse ansvarar dock för att beredskapsförbe-
redelsema får en enhetlig inriktning och genomförs på ett ändamålsen-
ligt sätt enligt 2 kap. 1 § lagen (1994:1720) om civilt försvar. Under
höjd beredskap ansvarar respektive landstingsstyrelse för ledningen av
hälso- och sjukvården enligt 3 kap. 2 § samma lag.

Med landsting avses även de kommuner som inte tillhör något lands-
ting.

Förslaget behandlas i avsnitt 4.1. och 4.5.2. Den innehåller en allmän
bestämmelse om försöksverksamhetens omfattning. Enligt 10 § hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) skall ledningen av hälso- och sjukvården utövas
av en eller flera nämnder. Den gemensamma nämnden avses således att ut-
öva ledning av hälso- och sjukvårdsfrågor. Paragrafen innehåller inte någon
begränsning till antalet landsting som får samverka enligt lagen. Den inne-
bär inte heller någon geografisk begränsning. Landstingsfria kommuner kan
även ingå i föreslaget samarbete.

Nämnden får besluta i frågor som

- rör förvaltningen

- den enligt lag eller annan författning skall ha hand om samt

- delegerats till den av respektive landstingsfullmäktige.

Vad som anges i 3 kap. 10, 14 och 15 §§ samt 6 kap. 7 och 8 §§ kom-
munallagen (1991:900) om fullmäktiges möjligheter till delegering samt
nämndernas uppgifter och nämndernas ansvar för verksamheten skall
gälla för den gemensamma nämnden.

3 § Vadsom anges i 2 kap. 1-3, 7 och 8 §§ kommunallagen (1991:900)
om landstingens befogenhet och om näringsverksamhet skall gälla för

den gemensamma nämnden.

Prop. 1995/96:59

4 £ Regeringen beslutar på de samverkande landstingens gemensamma
ansökan om deltagande i försöksverksamheten.

Förslaget behandlas i avsnitt 4.2 och 4.6. Kommunallagen (1991:900)
ligger till grund för föreslagen lagstiftning. De olika principerna såsom
lokaliseringsprincipen, likställighetsprincipen, självkostnadsprincipen m.m.
samt landstingens befogenheter m.m. skall gälla för den gemensamma
nämnden. Kommunmedlemmarnas rätt föreslås inte bli inskränkt genom
denna lagstiftning.

De samverkande landstingen skall genom reglemente för den
gemensamma nämnden reglera nämndens uppgifter och härigenom besluta
om nämndens uppgifter. Nämnden kan av fullmäktige erhålla delegation i
skilda frågor. De samverkande landstingen förutsätts vara överens om vilka
frågor som den gemensamma nämnden ska ha hand om. Av reglementet
skall även framgå den gemensamma nämndens säte. Det underlättar både
för enskilda och domstolarna vid en laglighetsprövning att ta reda på vilken
länsrätt som är rätt forum.

Det ankommer på fullmäktige att besluta om ett deltagande i
försöksverksamhet med en gemensam nämnd för flera landsting. Det är
dock inte nödvändigt att det är fullmäktige som ansöker hos regeringen om
ett sådant deltagande utan det kan vara styrelsen som med fullmäktiges
beslut som grund ansöker om ett deltagande.

Mandattid

5 § Fullmäktige i de samverkande landstingen bestämmer mandattiden
för den gemensamma nämnden.

I likhet med kommunallagens bestämmelser om mandattiden för
kommunala nämnder får fullmäktige i de samverkande landstingen
bestämma mandattiden för den gemensamma nämnden. Nämndens
mandattid kan således helt fritt bestämmas av fullmäktige. Såsom många
andra beslut rörande den gemensamma nämnden får de samverkande
landstingen komma överens om längden på mandattiden.

De förtroendedevalda och nämndens arbetsformer

6 § Valbara till den gemensamma nämnden är de som enligt 4 kap. 5 §
kommunallagen (1991:900) är valbara i någon av de samverkande
landstingen.

I övrigt skall bestämmelsen i 4 kap. 6 § kommunallagen om valbarhet
tillämpas.

Prop. 1995/96:59

Förslaget behandlas i avsnitt 4.3. Valbarheten till den gemensamma
nämnden utsträcks till att gälla alla de som enligt 4 kap 5 § kommunallagen
är valbara i något av de samverkande landstingen. Det blir således möjligt
att från ett landsting utse representanter som är medlem i annat samverkande
landsting. I övrigt gäller kommunallagens bestämmelser om vem som är
valbar till den gemensamma nämnden.

7 £ Ledamöter, ersättare, ordförande och en eller två vice ordförande
i den gemensamma nämnden väljs av fullmäktige i de samverkande
landstingen till det antal och på det sätt som fullmäktige bestämmer.

Fullmäktige i de samverkande landstingen skall meddela föreskrifter
om vem som skall fullgöra ordförandens uppgifter när varken
ordföranden eller en vice ordföranden kan tjänstgöra. Fullmäktige i de
samverkande landstingen skall besluta om ersättarnas tjänstgöring i den
gemensamma nämnden.

8 § Återkallande av uppdrag för förtroendevald enligt 4 kap. 10 §
kommunallagen (1991:900) skall ske av fullmäktige i det landsting som
förrättat valet av den förtroendevalde.

Fullmäktige i det landsting som förrättat valet av förtroendevalda kan
enligt 4 kap. 10 a § kommunallagen besluta om återkallelse av uppdrag
för förtroendevalda i den gemensamma nämnden.

9 § Bestämmelserna i 4 kap. 7-9 och 11-15 §§ kommunallagen
(1991:900) om uppdragets upphörande, ledighet och ekonomiska
förmåner skall gälla för den gemensamma nämnden.

Vad som anges i 4 kap. 17 §, 18 § första stycket och 19-22 §§ kom-
munallagen om initiativrätt, omröstning och beslut samt reservation
skall gälla för den gemensamma nämnden.

Fullmäktige i vart och ett av de samverkande landstingen får enligt 4
kap. 23 § kommunallagen besluta om närvarorätt.

10§ Vad som anges i 6 kap. 11, 14 och 18-27 §§ kommunallagen
(1991:900) om ledamöter, ersättare, närvarorätt för utomstående, jäv
m.m. skall gälla för den gemensamma nämnden.

/ fråga om förfarandet när den gemensamma nämnden fattar beslut
skall 5 kap. 41-44 §§ samt 6 kap. 29 § kommunallagen tillämpas.

Prop. 1995/96:59

Förslaget återfinns i avsnitt 4.3. Kommunallagens regler om
förtroendevalda, deras tjänstgöring, ekonomiska förmåner m.m. ligger till
grund för förslagna stadganden. Det ankommer på fullmäktige i respektive
landsting att nominera och utse ledamöter och ersättare i den gemensamma
nämnden. Antalet ledamöter och ersättare far bestämmas av fullmäktige i de
samverkande landstingen. De samverkande landstingen skall överenskomma
om det antalet ledamöter och ersättare som var och en skall utse, vem som
ska fullgöra uppgiften som ordförande m.m. Med hänsyn till att det
ankommer på fullmäktige i respektive landsting att utse ledamöter och
ersättare i nämnden ankommer det på respektive fullmäktige att besluta om
återkallelse av uppdraget enligt 4 kap. 10 § kommunallagen för de
ledamöter och ersättare de själva utsett. Motsvarande gäller även för
återkallelse av uppdrag enligt 4 kap. 10 § kommunallagen.

Protokoll

11 § Vid sammanträde med den gemensamma nämnden skall

protokoll föras på ordförandens ansvar.

I fråga om protokollens förande, innehåll och justering skall 5 kap.
58-62 §§ kommunallagen (1991:900) tillämpas. Tillkännagivandet att
den gemensamma nämndens, fullmäktiges och andra nämnders
protokoll inom vart och ett av de samverkande landstingen justerats
skall samma dag hos vart och ett av landstingen anslås på anslags-
tavlan. Tillkännagivandet av att den gemensamma nämndens protokoll
justerats behöver dock inte införas i någon tidning.

Förslaget behandlas i avsnitt 4.4. Kommunallagens regler om förande av
protokoll, innehåll och justering föreslås gälla även för den gemensamma
nämnden. Tillkännagivandet att protokoll justerats måste dock anslås på
anslagstavlan hos samtliga de landsting som ingår i samverkan. Det måste
även ske beträffande andra protokoll såsom fullmäktiges och andra
nämnders protokoll då det är möjligt för medlem i något av de samverkande
landstingen att klaga även på andra beslut än de som den gemensamma
nämnden fattat. Tillkännagivandet om justering ska ske på den officiella
anslagstavla hos landstingen. Det är inte tillräckligt att det anslås hos endast
en av de samverkande landstingens anslagstavla. Det räcker inte heller att
den gemensamma nämnden anslår tillkännagivandet på någon annan
anslagstavla än den officiella i respektive landsting. Anslag om justering av
fullmäktiges, andra nämnders och den gemensamma nämndens protokoll
ska ske samma dag på olika anslagstavlorna med hänsyn taget till att tiden
för anslåendet utgör utgångspunkt för beräkning av klagotid vid
laglighetsprövning.

Delgivning

Prop. 1995/96:59

12 § För delgivning med den gemensamma nämnden skall 6 kap. 31 §
kommunallagen gälla.

Delegering

13 § Den gemensamma nämnden får uppdra åt ett utskott, åt en
ledamot eller ersättare eller åt en anställd i något av de samverkande
landstingen att besluta på nämndens vägnar i ett visst ärende eller en
grupp av ärenden, dock inte i fall som avses 6 kap. 34 § kommunallagen
(1991:900). I övrigt gäller 6 kap. 35-28 §§ kommunallagen för
delegering av ärenden inom den gemensamma nämnden.

Vad som anges i kommunallagen om delgivning föreslås även gälla
för den gemensamma nämnden. Beträffande delgering föreslås denna
kunna ske till anställd i de samverkande landsting. Det är med
konstruktionen med gemensam nämnd inte nödvändigt att nämnden har
egen personal anställd utan det kan vara en av huvudmännen som utgör
arbetsgivare såsom framgår avse avsnitt 4.2.

Personalföreträdare

14 § Företrädare för anställda i de samverkande landstingen får i den
omfattning som anges i 7 kap. 9-13 §§ kommunallagen (1991:900)
närvara vid sammanträden med den gemensamma nämnden.

Vad som anges i 7 kap. 14-17 §§ kommunallagen om personal-
företrädare skall gälla för den gemensamma nämnden.

Förslaget avser att ge personalföreträdare i de samverkande landstingen en
motsvarande rätt som kommunallagen ger personalföreträdare vid en
kommunal nämnd.

Ekonomisk förvaltning

15 § Samverkande landsting skall gemensamt upprätta en budget för
den gemensamma nämnden.

Styrelsen i de samverkande landstingen bestämmer när den

gemensamma nämnden senast skall redovisa sin medelsförvaltning
avseende föregående budgetår.

Vad som anges i 8 kap. 1, 2, 3 a, 3 b, och 14 §§ kommunallagen
(1991:900) om medelsförvaltning, självkostnadsprincip och om
räkenskaper m.m. skall gälla för den gemensamma nämnden.

Prop. 1995/96:59

Förslaget behandlas i avsnitt 4.2. De samverkande landstingen har ett
gemensamt ekonomiskt ansvar för finansiering av den gemensamma nämn-
dens verksamhet. En budget för den gemensamma nämnden skall därför
upprättas av de samverkande landstingen i samråd. Fördelningen av det
ekonomiska ansvaret får ankomma på landstingen att själv ta ställning till
genom avtal e.d. Likaså får överenskommelse träffas om fördelning av
eventuellt uppkommande underskott eller vinst.

Revisorer

16 § Fullmäktige i de samverkande landstingen skall för revision av
den gemensamma nämnden utse revisorer och ersättare på sätt som
anges i reglementet.

Bestämmelserna i 9 kap. 4-8, 10 och 14-18 §§ kommunallagen
(1991:900) skall gälla i fråga om revisionen.

Fråga om ansvarsfrihet och om skadestånd enligt 9 kap. 16 och 17
§§ kommunallagen skall prövas av fullmäktige i respektive landsting.

Förslaget behandlas i avsnitt 4.3. Formerna för revision far bestämmas av de
samverkande landstingen. Den kan ske genom att särskilda revisorer utses
eller genom att revision av den gemensamma nämnden sker av de av
landstinget utsedda revisorerna. Hur de utses skall komma till uttryck i
reglementet. För revisionen gäller kommunallagens bestämmelser. Frågan
om ansvarsfrihet far prövas av fullmäktige i de samverkande landstingen.
Detta överensstämmer med hur frågan regleras i kommunalförbundslagen
för kommunalförbund med direktion.

Förtroendenämnd

17 § Fullmäktige får ge en förtroendenämnd i ett av de samverkande
landstingen i uppdrag att vara förtroendenämnd för den hälso- och
sjukvård som omfattas av försöksverksamheten. Det skall framgå av
reglementet hur frågan reglerats.

Prop. 1995/96:59

Förslaget behandlas i avsnitt 4.5. De samverkande landstingen ges möjlighet
att besluta att en redan befintlig förtroendenämnd i ett av de samverkande
landstingen far ges i uppdrag att vara förtroendenämnd för verksamhet inom
den gemensamma nämnden. Det är även möjligt att redan befintliga
förtroendenämnder även fortsättningsvis har hand om dessa uppgifter inom
den gemensamma nämndens område.

Kungörelse av fullmäktiges sammanträden

18 § Kungörelse om fullmäktiges sammanträden i de samverkande
landstingen skall anslås på anslagstavlan hos dessa minst en vecka före
sammanträdesdagen.

Uppgift om tid och plats för fullmäktiges sammanträden i de
samverkande landstingen skall minst en vecka före sammanträdesdagen
införas i den eller de ortstidningar som fullmäktige i vart och ett av de
samverkande landstingen bestämmer.

Förslaget behandlas i avsnitt 4.4. Till grund för bestämmelsen ligger
kommunallagens regler om kungörelse om sammanträden och om
införandet i en eller flera ortstidningar. Kungörelse om fullmäktiges
sammanträden i de samverkande landstingen skall anslås på den officiella
anslagstavlan hos samtliga samverkande landsting. Kungörelse skall således
ske även av annat samverkande landstings fullmäktige sammanträden än det
egna fullmäktige. Fullmäktige i annat samverkande landsting kan fatta beslut
som berör den gemensamma nämnden. Det är därför viktigt att
medlemmarna i de samverkande landstingen ges möjlighet att erhålla
kännedom om vilka ärenden som skall behandlas av fullmäktige.
Motsvarande gäller de meddelanden om fullmäktiges sammanträden som
skall införas i ortstidningar inom området för de samverkande landstingen.
Avsikten är att den tillämpningen som uttrycket “ortstidning” fatt i
rättspraxis skall gälla.

Laglighetsprövning

19 § Den som är medlem i något av de samverkande landsting har
rätt att få lagligheten prövad även av beslut fattade av övriga i försöket
ingående landsting.

Bestämmelserna i 10 kap. kommunallagen (1991:900) skall gälla
vid laglighetsprövning enligt denna lag.

Förslaget behandlas i avsnitt 4.4. Varje medlem i de samverkande
landstingen har rätt att överklaga beslut som fattas av såväl den
gemensamma nämnden som av fullmäktige i de samverkande landstingen.
De har även rätt att överklaga beslut fattade av annan nämnd inom de
samverkande landstingen. En utvidgning av rätten att överklaga har således
tillskapats genom bestämmelsen.

Enligt 14 § andra stycket lagen (1971:289) om allmänna

förvaltningsdomstolar skall ett beslut överklagas till den länsrätt inom vars
län ärendet först prövats, om inte regeringen för ett visst slag av mål
föreskriver något annat. Besvär över beslut fattade av den gemensamma
nämnden skall ske till den länsrätt inom vars län den gemensamma nämnden
har sitt säte. I övrigt överklagas beslut fattade av fullmäktige eller nämnd till
den länsrätt inom vars län fullmäktige eller nämnden har sitt säte.

Prop. 1995/96:59

Återkallelse och upphörande

20 § Regeringen får återkalla ett beslut om deltagande i
försöksverksamheten om ändrade förhållanden kräver det eller om det
finns andra särskilda skäl för det. Försöksverksamheten skall därvid
upphöra att gälla den dag som regeringen bestämmer.

21 § Om de samverkande landstingen har kommit överens om att
samverkan skall upphöra skall de genast underrätta regeringen om det.

Förslaget behandlas i avsnitt 4.6. Grunden för försöksverksamheten är
samverkan mellan de deltagande landstingen. Om förutsättningarna brister i
detta avseende skall försöksverksamheten upphöra. Det kan ske genom att
landstingen underrättar regeringen härom. Regeringen kan också återkalla
ett förordnande om deltagande i försöksverksamheten när det finns särskilda
skäl härför. I samband med regeringens beslut om ett deltagande i försöks-
verksamheten kan regeringen ställa krav på om uppföljning av den be-
skrivna försöksverksamheten.

Försökslagstiftningen föreslås gälla intill utgången av 2000.

1 Sammanfattning

Prop. 1995/96:59

Bilaga 1

I denna promemoria föreslås en ny lag om försöksverksamhet med
nämnd gemensamt for fler landsting. Den förslagna lagen innebär att två
eller flera landsting får tillsätta en gemensam nämnd för att fullgöra
uppgifter enligt 10 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Enligt 10 §
angiven lag skall ledningen av häslo- och sjukvården utövas av en eller
flera nämnder. Den gemensamma nämnden föreslås ha till uppgift att
utöva ledningen av hälso- och sjukvården. Någon geografisk begränsning
av nämndens område har inte föreslagits utan det står samverkande
landsting fritt att bestämma den gemensamma nämndens område. Genom
den föreslagna lagstiftningen tillskapas inte någon ny juridisk person
utan de samverkande landstingen kommer även fortsättningsvis att vara
huvudmän för den bedrivna sjukvården inom respektive landsting. Till
grund för förslaget ligger reglerna i kommunallagen.

För ett deltagande i försöksverksamheten krävs beslut av regeringen.
Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1996 och gälla
till utgången av december 2000.

Förslaget till ny lagstiftning har tagits fram inom Finansdepartemen-
tet. F.d. landstingsdirektören vid Malmöhus läns landsting Göran Fors-
blad har utrett förutsättningarna för en ny lagstiftning och i övrigt me-
dverkat i arbetet med att ta fram förslaget.

2 Författningsförslag

Förslag till lag om försöksverksamhet med nämnd gemen-
sam för flera landsting

Inledning

1 § Två eller flera landsting får tillsätta en gemensam nämnd för att
fullgöra uppgifter enligt 10 § hälso-och sjukvårdslagen (1982:763).

Med landsting avses även de kommuner som inte tillhör något lands-
ting.

2 § Det ankommer på fullmäktige i de samverkande landstingen att anta
reglemente för den gemensamma nämnden samt i övrigt besluta om
nämndens uppgifter.

Nämnden får besluta i frågor som rör förvaltningen och i frågor som
delegerats till den av respektive landstingsfullmäktige.

3 § Vad som anges i 1 kap. 4 § samt 2 kap. 1-3, 7 och 8 §§ kommunal-
lagen (1991:900) om medlemsskap, landstingens befogenheter och om
näringsverksamhet skall gälla för den gemensamma nämnden.

Mandattid

4 § Fullmäktige i de i försöket samverkande landstingen bestämmer
mandattiden för den gemensamma nämnden.

De förtroendevalda och nämndens arbetsformer

5 § Valbara till den gemensamma nämnden är de som enligt 4 kap. 5 §
kommunallagen är valbara i de samverkande landstingen.

I övrigt skall bestämmelserna i 4 kap. 1-4 och 6 §§ kommunallagen
om rösträtt och valbarhet tillämpas.

6 § Ledamöter, ersättare, ordförande och en eller två vice ordförande i
den gemensamma nämnden väljs av fullmäktige i de samverkande land-
stingen till det antal och på det sätt som anges i reglementet. Fullmäkti-
ge bestämmer tiden för uppdraget.

Fullmäktige i de samverkande landstingen skall meddela föreskrifter
om vem som skall fullgöra ordförandens uppgifter när varken ordföran-
den eller en vice ordförande kan tjänstgöra.

Likaledes skall fullmäktige i landstingen besluta om ersättarnas tjänst-
göring i den gemensamma nämnden.

Vad som anges om proportionellt valsätt i 5 kap. 46 § kommunallagen
skall gälla for utseende av ledamöter m.fl. i den gemensamma nämnden.

Prop. 1995/96:59

Bilaga 2

7 § Återkallande av uppdrag enligt 4 kap. 10 § kommunallagen skall ske
av fullmäktige i det landsting som förrättat valet av ledamöter och ersät-
tare.

8 § Bestämmelserna i 4 kap. 7-9 och 11-15 §§ kommunallagen om upp-
dragets upphörande, ledighet och ekonomiska förmåner skall gälla för
den gemensamma nämnden.

Vad som anges i 4 kap. 17-23 §§ kommunallagen om initiativrätt,
omröstning och beslut, reservation och om närvarorätt skall gälla för den
gemensamma nämnden.

9 § Vad som anges i 6 kap. 11, 14, 18-27 §§ kommunallagen om leda-
möter och ersättare, närvarorätt för utomstående, jäv m.m. skall gälla för
den gemensamma nämnden.

I fråga om förfarandet när den gemensamma nämnden fattar beslut
skall 5 kap. 41-44 §§ samt 6 kap. 29 § kommunallagen tillämpas.

Prop. 1995/96:59

Bilaga 2

Protokoll

10 § Vid sammanträde med den gemensamma nämnden skall protokoll-
föras.

I fråga om protokollens förande, innehåll och justering skall 5 kap.
57-62 §§ kommunallagen tillämpas. Tillkännagivandet att nämndens
protokoll justerats skall ske på anslagstavlan hos de samverkande land-
stingen. Tillkännagivandet behöver inte införas i någon tidning.

Delgivning och delegering

11 § För delgivning med den gemensamma nämnden skall 6 kap. 31 §
kommunallagen gälla.

För delegering av ärenden inom den gemensamma nämnden skall 6
kap. 33-38 §§ kommunallagen gälla.

Personalföreträdare

12 § Företrädare för anställda får i den omfattning som anges i 7 kap. 9-

13 §§ kommunallagen närvara vid sammanträden med den gemensamma
nämnden. Närvarorätt saknas dock i förtroendenämnd.

Vad som anges i 7 kap. 14-17 §§ kommunallagen om personalföre-
trädare skall gälla för den gemensamma nämnden.

Ekonomisk förvaltning

13 § Samverkande landsting skall gemensamt upprätta en budget för den
gemensamma nämnden.

Styrelsen i landstingen bestämmer när den gemensamma nämnden
senast skall redovisa sin medelsförvaltning avseende föregående budge-
tår.

Vad som anges i 8 kap. 1, 2 , 3a, 3b och 14 §§ kommunallagen om
medelsförvaltning, självkostnaden och om räkenskaper m.m. skall gälla
för den gemensamma nämnden.

Prop. 1995/96:59

Bilaga 2

Revisorer

14 § Fullmäktige i de samverkande landstingen skall för revision av den
gemensamma nämnden utse revisorer och ersättare på sätt som närmare
bestäms av fullmäktige.

Bestämmelserna i 9 kap. 4-8, 10, 14-18 §§ kommunallagen skall gälla
i fråga om revisionen.

Frågan om ansvarsfrihet och om skadestånd enligt 9 kap. 16 och 17 §§
kommunallagen skall prövas av fullmäktige i respektive landsting.

Förtroendenämnd

15 § Förtroendenämnd i ett av de samverkande landstingen får av full-
mäktige ges i uppdrag att vara förtroendenämnd för den med försöket
avsedda hälso- och sjukvården.

Kungörelse av fullmäktiges sammanträden

16 § Kungörelse om fullmäktiges sammanträden i de samverkande
landstingen skall anslås på anslagstavlan hos de samverkande landstingen
minst en vecka före sammanträdesdagen.

Uppgift om tid och plats för fullmäktiges sammanträden i de samver-
kande landstingen skall minst en vecka före sammanträdesdagen införas
i den eller de ortstidningar som fullmäktige i de samverkande landsting-
en bestämmer.

Laglighetsprövning

17 § Medlem i samverkande landsting har rätt att få lagligheten prövad

även av beslut fattade av de övriga i försöket ingående landstingen.
Bestämmelserna i 10 kap. kommunallagen skall gälla vid
laglighetsprövning enligt denna lag.

Prop. 1995/96:59

Bilaga 2

Ansökan m.m.

18 § De samverkande landstingen skall gemensamt hos regeringen an-
söka om deltagande i försöksverksamheten.

Regeringen får återkalla ett beslut om deltagande i försöksverksamhe-
ten om ändrade förhållanden kräver det eller om det finns andra
särskilda skäl för det. Försöksverksamheten skall därvid upphöra att
gälla den dag som regeringen bestämmer.

19 § Om de samverkande landstingen har kommit överens om att sam-
verkan skall upphöra skall de genast underrätta regeringen om det.

20 § Regeringen får meddela föreskrifter om uppföljning av försöks-
verksamheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och gäller intill utgången av
december 2000.

Förteckning över remissinstanserna (Ds 1995:26)

Remissinstanser:

Kammarrätterna i Jönköping och Sundsvall, Socialstyrelsen, Datainspek-
tionen, Riksrevisionsverket (RRV), Statskontoret, Statistiska centralbyrån
(SCB), Länsstyrelserna i Kristianstads, Malmöhus och Kopparbergs län,
Simrishamns kommun, Malmöhus län, Kristianstads län, Göteborgs och
Bohus län, Älvsborgs län, Gävleborgs läns landsting, Landstingsförbun-
det, Svenska Kommunförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO),
Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) samt Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO).

Prop. 1995/96:59

Bilaga 3

Finansdepartementet Prop. 1995/96:59

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträden den 5 oktober 1995

Närvarande: Statsminister Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Hellström, Pettersson, Thalén, Freivalds, Wallström,
Persson, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg,
Uusman, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson

Föredragande: Statsrådet Persson

Regeringen beslutar propositonen 1995/96:59 Sjukvårdssamverkan
mellan landsting.

gotab 49068, Stockholm 1995

Sjukvårdssamverkan mellan landsting

Regeringens proposition

1995/96:59

Sjukvårdssamverkan mellan landsting

Propositionens huvudsakliga innehåll

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut Pr°P- 1995/96:59

2 Förslag till lag om försöksverksamhet Prop 1995/96:59

med gemensam nämnd för flera landsting

Förslag till lag om försöksverksamhet med gemensam nämnd förflera landsting

Grunder för försöksverksamheten

Mandattid

De förtroendevalda och nämndens arbetsformer

Protokoll

Delgivning

Delegering

Personalföreträdare

Ekonomisk förvaltning

Revisorer

Förtroendenämnd

Kungörelse av fullmäktiges sammanträden

Laglighetsprövning

Återkallelse och upphörande

3 Ärendet och dess beredning

4 Gemensam nämnd för flera landsting för Prop. 1995/96:59

samverkan inom hälso- och sjukvården

4.1 Förslag till ny modell för samverkan inom hälso-och sjukvården

Skälen för regeringens bedömning

4.2 Överenskommelse om samverkan

4.3 De förtroendevalda

4.3.1 Valbarhet

4.3.2 Ansvar och revision

4.3.3 Uppdragets upphörande

4.4.1 Allmänhetens insyn

4.4.2 Laglighetsprövning

4.4.3 Kungörelse och anslag

4.5.1 Förtroendenämnd

4.5.2 Civilt försvar

4.5.3 Arkivfrågor

4.5.4 Datalagen

4.6 Ansökan och uppföljning

5 Ikraftträdande och kostnadskonsekvenser

6 Författningskommentar

Grunder för försöksverksamheten

Mandattid

De förtroendedevalda och nämndens arbetsformer

Protokoll

Delgivning

Delegering

Personalföreträdare

Ekonomisk förvaltning

Revisorer

Förtroendenämnd

Kungörelse av fullmäktiges sammanträden

Laglighetsprövning

Återkallelse och upphörande

1 Sammanfattning

2 Författningsförslag

Inledning

Mandattid

De förtroendevalda och nämndens arbetsformer

Protokoll

Delgivning och delegering

Personalföreträdare

Ekonomisk förvaltning

Revisorer

Förtroendenämnd

Kungörelse av fullmäktiges sammanträden

Laglighetsprövning

Ansökan m.m.

Förteckning över remissinstanserna (Ds 1995:26)

Finansdepartementet Prop. 1995/96:59

Förslag till lag om försöksverksamhet med gemensam nämnd för
flera landsting