Sjukersättning och aktivitetsersättning i stället för förtidspension Prop. 2000/01:96

Proposition 2000/01:96D1 bilaga 1

De inkomster och sociala ersättningar som ger rätt till
tilläggspension (ATP), dvs. skattepliktiga förvärvsinkomster liksom exempelvis
sjukpenning, ger också pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet.
I avvaktan på en reformering av förtidspensionssystemet gäller enligt LIP att en
förtidspensionär tillgodoräknas ålderspensionsrätt såsom ett särskilt
pensionsgrundande belopp, beräknat med utgångspunkt i den antagandepoäng som
fastställts för den försäkrade vid beräkningen av förtidspension i form av ATP
enligt 13 kap. 2 § AFL. Pensionsgrundande belopp tillgodoräknas endast den
försäkrade som fyllt högst 64 år.
På de pensionsgrundande inkomsterna betalar den enskilde allmän pensionsavgift
med 7 procent, enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift. Arbetsgivaren
betalar arbetsgivaravgift och egenföretagare betalar egenavgift enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter med 10,21 procent. För pensionsgrundande social-
och arbetslöshetsersättningar betalar staten statlig ålderspensionsavgift med
10,21 procent enligt lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift.
De pensionsgrundande beloppen finansieras enbart med statlig pensionsavgift och
tas ut med 18,5 procent.
Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall det belopp som utgör allmän
pensionsavgift avräknas från inkomst av anställning och annat förvärvsarbete.
Dessa inkomster är pensionsgrundande till den del de före avdrag för allmän
pensionsavgift inte överstiger 8,07 förhöjda prisbasbelopp, vilket i termer av
pensionsgrundande inkomst motsvarar 7,5 förhöjda prisbasbelopp. Till grund för
avräkningen skall ligga den slutligt debiterade allmänna pensionsavgiften, som
fastställts med ledning av den årliga taxeringen till statlig inkomstskatt.
13.2 Ålderspensionsrätt grundad på inkomstrelaterad sjukersättning eller
aktivitetsersättning
Regeringens förslag: Den som får hel inkomstrelaterad sjukersättning eller
aktivitetsersättning skall tillgodoräknas ålderspensionsrätt på hela
antagandeinkomsten efter avdrag för ett belopp som motsvarar allmän
pensionsavgift (reducerad antagandeinkomst). Vid partiell förmån beräknas
ålderspensionsrätten på motsvarande andel av den reducerade antagandeinkomsten.
Om rätten till ersättning inträder eller upphör under året tillgodoräknas den
försäkrade ålderspensionsrätt på en tolftedel av antagandeinkomsten för varje
månad som ersättning betalats ut under året, dvs. längst till och med månaden
före den månad då den försäkrade fyller 65 år.
Arbetsskadelivränta som samordnats med inkomstrelaterad sjukersättning eller
aktivitetsersättning är inte ålderspensionsgrundande till den del den har
samordnats med sådan ersättning.
Den utbetalda inkomstrelaterade sjukersättningen eller aktivitetsersättningen
skall utgöra pensionsgrundande inkomst för ålderspension. Skillnaden mellan den
del av den reducerade antagandeinkomsten som utgör underlag för beräkning av
ålderspensionsrätt och den del av utbetald sjukersättning eller
aktivitetsersättning som utgör pensionsgrundande inkomst tillgodoräknas som
pensionsgrundande belopp.
Promemoriornas förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Förslag om
ålderspensionsrätt vid arbetsskadelivränta har tillkommit.
Remissinstanserna: De remissinstanser som lämnat synpunkter har tillstyrkt
förslaget. Riksskatteverket förordar dock att den inkomstrelaterade ersättningen
inte räknas in i den pensionsgrundande inkomsten så länge den inte får hanteras
som vilken pensionsgrundande inkomst som helst och således även vara underlag
för allmän pensionsavgift. I stället bör hela antagandeinkomsten, minus sju
procent, anses som ett pensionsgrundande belopp vid beräkningen av
ålderspensionsrätt. Privattjänstemannakartellen (PTK) och Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO) är kritiska till att den allmänna pensionsavgiften
skall dras av innan pensionsrätten beräknas. De med inkomster över 7,5 basbelopp
får då inte pensionsrätt på hela inkomsten.
Skälen för regeringens förslag: Den som drabbas av medicinskt grundad långvarig
eller varaktig arbetsoförmåga bör inte komma i vare sig bättre eller sämre läge
i ålderspensionshänseende än vad som skulle bli fallet om han eller hon hade
fortsatt att arbeta. Regeringen anser därför att inkomstrelaterad sjukersättning
eller aktivitetsersättning skall utgöra en försäkring såväl mot
inkomstbortfallet under den tid den försäkrades arbetsförmåga är långvarigt
eller varaktigt nedsatt som mot bortfallet av möjligheten att tjäna in
ålderspensionsrätt. Av det följer att inkomstrelaterad ersättning bör grunda
ålderspensionsrätt inte enbart på den utbetalda ersättningen utan även på det
framtida antagna inkomstbortfallet (antagandeinkomsten).
Pensionsrätten i ålderspensionssystemet grundas huvudsakligen på
pensionsgrundande inkomst. Förtidspension, vård av små barn, plikttjänstgöring
och studier med studiemedel skall enligt särskilda regler också grunda
ålderspensionsrätt. Sådan ålderspensionsrätt grundas på fiktiva inkomster genom
särskilt fastställda pensionsgrundande belopp.
Enligt de nuvarande reglerna för förtidspensionärer tillgodoräknas dessa
ålderspensionsrätt vid förtidspension uteslutande genom ett pensionsgrundande
belopp. Regler om ålderspensionsrätt på den antagandeinkomst som ligger till
grund för inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning bör dock,
enligt regeringens uppfattning, ansluta så nära som möjligt till den uppbyggnad
av regelverket som gäller för ålderspensionssystemet i övrigt. Regeringen
föreslår därför att utbetald ersättning skall utgöra pensionsgrundande inkomst
och inte pensionsgrundande belopp.
Enligt LIP skall vid beräkning av pensionsgrundande inkomst göras avdrag för
debiterad allmän pensionsavgift som den försäkrade skall betala för dessa
inkomster enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift. I prop. 1997/98:151
Inkomstgrundad ålderspension m.m. (s 196) behandlas denna avdragsfråga
ingående. Regeringen konstaterade där inledningsvis att reglerna för beräkning
av pensionsgrundande inkomst inte hade anpassats med hänsyn till att det hade
införts en allmän pensionsavgift och dessförinnan allmänna egenavgifter.
Därigenom hade en skillnad uppstått mellan hur avgifter enligt lagen om
socialavgifter respektive lagen om allmän pensionsavgift påverkar beräkningen av
sådan inkomst. Som en allmän utgångspunkt borde gälla att den pensionsgrundande
inkomsten, och därmed den pensionsrätt som tillgodoräknas, skulle vara
oberoende av i vilken form olika offentliga åtaganden finansieras. Valet mellan
finansiering med arbetsgivaravgift eller med allmän pensionsavgift borde sålunda
inte påverka den pensionsförmån som tjänas in. Neutralitet mellan finansiering
med arbetsgivar- respektive allmän pensionsavgift krävde därför att den allmänna
pensionsavgiften drogs ifrån vid beräkning av pensionsgrundande inkomst.
I propositionen pekade regeringen även på principiella skäl för att varken
avgifter som den allmänna pensionsavgiften eller arbetsgivaravgifter borde
inkluderas i den inkomst som grundar ålderspensionsrätt. Det allmänna
inkomstrelaterade pensionssystemet utgör en försäkring av inkomsten, i den
meningen att ålderspensionen avser att till viss del ersätta den förvärvsinkomst
som faller bort vid pensioneringen. Allmän pensionsavgift tas ut på
förvärvsinkomster, men inte på pensionsinkomster. Ett rimligt betraktelsesätt är
därför att den inkomstnivå som försäkras i det allmänna ålderspensionssystemet
inte skall inbegripa vare sig allmän pensionsavgift eller arbetsgivaravgifter.
I fråga om beräkning av pensionsgrundande inkomst för inkomstrelaterad
sjukersättning eller aktivitetsersättning gör sig, enligt regeringens
uppfattning, samma motiv gällande för att göra avdrag för allmän pensionsavgift
vid beräkningen som de som redovisas ovan. I avsnitt 13.7 föreslås, av skäl som
närmare anges där, att allmän pensionsavgift på dessa förmåner tills vidare inte
skall tas ut. I stället skall, som en provisorisk lösning, staten betala
statlig ålderspensionsavgift även på denna del av pensionsrätten på förmånerna.
Detta innebär en avvikelse från den normala hanteringen av pensionsgrundande
inkomster, men innebär inte någon skillnad i den totala pensionsrätt på
förmånerna som den försäkrade har rätt till.
Regeringen anser vidare att hela det inkomstbortfall den försäkrade får
vidkännas på grund av sin medicinskt orsakade arbetsoförmåga bör grunda rätt
till ålderspension. Måttet för detta inkomstbortfall i dessa sammanhang är
antagandeinkomsten. I pensionsrättshänseende bör denna, för att efterlikna
verkliga förhållanden, minskas med ett belopp motsvarande allmänna
pensionsavgiften, dvs. sju procent av antagandeinkomsten.
Den pensionsgrundande inkomsten beräknas emellertid, som föreslås ovan, på den
utbetalade sjukersättningen eller aktivitetsersättningen medan inkomstbortfallet
avspeglas i den antagandeinkomst som ligger till grund för den
inkomstrelaterade ersättningen.
För att hela inkomstbortfallet skall kunna grunda ålderspensionsrätt föreslår
regeringen därför att ett belopp som motsvarar skillnaden mellan
pensionsgrundande inkomst och antagandeinkomsten, efter justering för
pensionsavgiften enligt ovan, skall tillgodoräknas den försäkrade som ett
pensionsgrundande belopp.
Vid partiell sjukersättning eller aktivitetsersättning skall
ålderspensionsrätten beräknas på motsvarande andel av antagandeinkomsten efter
avdrag för ett belopp motsvarande allmän pensionsavgift (reducerad
antagandeinkomst). Om rätt till sådan ersättning inträder eller upphör under
året bör detta på samma sätt få påverka ålderspensionsrätten. En tolftedel av
underlaget för ålderspensionsrätten skall då tillgodoräknas den försäkrade för
varje månad som ersättning utbetalats under året.
I det nuvarande systemet samordnas förtidspension med vissa livräntor. I fall då
förtidspensionen är samordnad med arbetsskadelivränta enligt lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring skall livräntan enligt LIP vara pensionsgrundande till
sitt bruttobelopp. Om förtidspensionen är helt samordnad med livräntan och
antagandeinkomsten är högre än livräntan, skall den försäkrade tillgodoräknas
den överskjutande delen som pensionsgrundande belopp. Är förtidspensionen endast
delvis samordnad med livräntan skall motsvarande gälla den samordnade delen.
Motsvarande ordning bör gälla för pensionsgrundande belopp av sjukersättning och
aktivitetsersättning.
Som nämnts ovan bör den utbetalda sjuk- och aktivitetsersättningen utgöra
pensionsgrundande inkomst. I fall av samordning av sådan förmån med
arbetsskadelivränta, som också utgör pensionsgrundande inkomst, måste därför en
samordning av pensionsrätter göras. Eftersom den pensionsgrundande inkomsten av
sjuk- eller aktivitetsersättning motsvarar en faktiskt utbetald ersättning bör
pensionsgrundande inkomst av arbetsskadelivränta, till skillnad från dagens
regler, tillgodoräknas endast till den del som den betalas ut efter samordning
med sådan ersättning.
Enligt nu gällande regler i LIP tillgodoräknas en försäkrad pensionsgrundande
belopp av förtidspension fram till och med 64 års ålder. Enligt regeringens
bedömning i prop. 1997/98:151 bör denna regel endast gälla fram till dess
reformerade regler om förtidspension träder i kraft. Regeringens utgångspunkt
var alltså att den valda lösningen var temporär och inte styrande för den
fortsatta beredningen av det framtida förtidspensionssystemet.
En naturlig följd av sjukersättningssystemets (det reformerade
förtidspensionssystemet) konstruktion är, enligt regeringens uppfattning, att
ålderspensionsrätten knyts till den tid inkomstrelaterad sjukersättning eller
aktivitetsersättning betalas ut och inte till att den försäkrade uppnår en viss
ålder. Eftersom ersättningen kan utges längst till och med månaden före den
månad då den försäkrade fyller 65 år kommer ålderspensionsrätt att som längst
kunna tillgodoräknas till och med denna tidpunkt. Om rätten till
inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning inträder eller upphör
under året bör den försäkrade tillgodoräknas ålderspensionsrätt på en tolftedel
av den reducerade antagandeinkomsten för varje månad som ersättning betalats ut
under året.
13.3 Ålderspensionsrätt grundad på garantiersättning
Frågan om garantiersättning skall grunda ålderspensionsrätt bereds för
närvarande inom Regeringskansliet och ett ställningstagande beräknas kunna
redovisas i slutet av 2001.

13.4 Ålderspensionsrätt efter omvandling av förtidspension till
inkomstrelaterad sjukersättning
Regeringens förslag: Förtidspension som omvandlats till inkomstrelaterad
sjukersättning skall ge ålderspensionsrätt på ett sätt som svarar mot vad som
gäller för nybeviljade sjukersättningar.
Ålderspensionsrätt beräknad på detta sätt tillgodoräknas för tid från och med
ikraftträdandet av de nya reglerna.

Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har haft synpunkter i denna del.
Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 12 lämnas förslag om den tekniska
omvandlingen av förtidspensioner till inkomstrelaterad sjukersättning och
garantiersättning för dem som uppbär förtidspension före ikraftträdandet av
sjukersättningssystemet. Den valda omvandlingsmodellen har utarbetats främst med
syftet att uppnå för den enskilde försäkrade i princip oförändrat nettoutfall
vid övergången från förtidspension till sjukersättning. Beträffande
ålderspensionsrätten för de omvandlade förtidspensionerna menar regeringen att
dessa i så hög grad som möjligt skall ge ålderspensionsrätt i en omfattning som
kan jämföras med sjukersättning eller aktivitetsersättningar som beviljas med
stöd av de nya reglerna.
Medelpensionspoängen i förtidspensionssystemet grundas på genomsnittet av den
försäkrades tidigare faktiska och framtida antagna inkomster. Den
antagandeinkomst som vid omvandlingen tagits fram med hjälp av
medelpensionspoängen motsvarar i princip den antagandeinkomst som kommer att
beräknas enligt de nya reglerna. Enligt regeringens uppfattning bör
ålderspensionsrätt för den omvandlade inkomstrelaterade ersättningen - i likhet
med vad som gäller för nybeviljad sjukersättning - tillgodoräknas den försäkrade
på den reducerade antagandeinkomsten. Även i övrigt bör vad som i
ålderspensionshänseende gäller för sjukersättning som beviljats efter
ikraftträdandet av det nya systemet gälla för sådan sjukersättning som trätt i
stället för förtidspension.
13.5 Ålderspensionsrätt då ersättning inte betalas ut
Regeringens förslag: Den som har en beviljad sjukersättning eller
aktivitetsersättning som inte betalas ut därför att förmånen är vilande,
tillgodoräknas inte ålderspensionsrätt på den andel av antagandeinkomsten som
svarar mot den vilande ersättningen.

Promemoriornas förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har haft synpunkter i denna del.
Skälen för regeringens förslag: De regler som gäller för vilande förtidspension
föreslås i allt väsentligt överföras till sjukersättningssystemet (avsnitt 10).
I de fall sjukersättning eller aktivitetsersättning har förklarats vilande skall
ersättning inte betalas ut för den tid som vilandeförklaringen avser.
Ersättningen skall kunna vara vilande helt, till tre fjärdedelar, halvt eller
till en fjärdedel.
Under den tid då ersättning inte betalas ut efter ett beslut om
vilandeförklaring, ersätter normalt sett en förvärvsinkomst den tidigare
ersättningen. Förvärvsinkomsten ingår då i den pensionsgrundande inkomsten.
Regeringen menar därför att det inte är motiverat att tillgodoräkna den
försäkrade pensionsgrundande inkomst även på antagandeinkomsten under tiden
sjukersättningen eller aktivitetsersättningen är vilande. Det samma bör gälla då
förvärvsinkomsten understiger den del av antagandeinkomsten som svarar mot den
vilande ersättningen.
Även i andra fall, då beviljad sjukersättning eller aktivitetsersättning inte
betalas ut, bör den försäkrade inte tillgodoräknas någon ålderspensionsrätt.
13.6 Tidpunkt för uttag av ålderspension
Regeringens förslag: Den som får sjukersättning skall i likhet med vad som
gäller för de förvärvsverksamma ha möjlighet att ta ut ålderspension från och
med 61 års ålder utan att förlora rätten till sjukersättningen.

Promemorians (Ds 2000:39) förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket tillstyrker förslaget. Statskontoret
finner förslaget principiellt fel. Det delar inte uppfattningen att det bara i
undantagsfall ligger i den enskildes intresse att lyfta ålderspension samtidigt
som sjukersättning.
Skälen för regeringens förslag: En försäkrad som uppbär hel ålderspension har
inte rätt till förtidspension. Skälet till detta är att förtidspensionen
beräknas enligt samma principer som ålderspensionen och att den i realiteten är
en tidigarelagd ålderspension. En försäkrad som uppbär tre fjärdedels, halv
eller en fjärdedels ålderspension har inte rätt till mer än en fjärdedels, halv
respektive tre fjärdedels förtidspension.
Ålderspensionssystemet bygger på livsinkomstprincipen, varför storleken på
ålderspensionen är beroende av pensionsbehållningen och delningstalet, dvs. det
förväntade antalet återstående levnadsår för den årskull som den försäkrade
tillhör. En ålderspension som tas ut vid den tidigast möjliga tidpunkten, dvs.
vid 61 års ålder, innebär en lägre behållning som skall fördelas på fler år än
den ålderspension som tas ut om den försäkrade har arbetat i fler år och är
äldre vid uttaget.
Uttag av inkomstpension och premiepension i ålderspensionssystemet får ske
tidigast från 61 års ålder. Uttag av garantipension får ske tidigast från 65 års
ålder. Det är i detta sammanhang också värt att nämna att garantipensionen
alltid beräknas som om inkomstpension börjat lyftas först vid 65-årsmånaden.
Detta innebär att den lägre inkomstpension, som blir följden av ett uttag före
65 års ålder, inte kompenseras med garantipension.
Frågan om sjukersättning helt eller delvis skall kunna utbetalas jämsides med
inkomstpension respektive premiepension från och med 61 års ålder hänger samman
med hur det skulle ha förhållit sig om den försäkrade inte hade haft
sjukersättning utan hade varit förvärvsverksam. Regeringen menar att den som
uppbär sjukersättning så långt som möjligt bör likställas med övriga grupper i
samhället. Regeringen föreslår därför att det skall vara möjligt, även för en
försäkrad som uppbär sjukersättning, att välja att ta ut ålderspension från och
med 61 års ålder, utan att han eller hon går miste om den försörjning som täcks
genom sjukersättningen. De farhågor som Statskontorets framför skall enligt
regeringens uppfattning inte överdrivas. Då konstruktionen av
ålderspensionssystemet innebär en direkt koppling mellan uttag av pension och
behållen ålderspensionsrätt, menar regeringen att det inte annat än i
undantagsfall torde vara förenligt med den enskildes intresse att börja lyfta
ålderspension vid en tidigare tidpunkt än den då rätten till sjukersättning
upphör, dvs. vid 65 års ålder.
13.7 Finansiering av ålderspensionsrätt grundad på sjukersättning eller
aktivitetsersättning
Regeringens förslag: Staten skall betala hela avgiften till
ålderspensionssystemet genom en statlig ålderspensionsavgift på 18,5 procent
beräknad på underlaget för ålderspensionsrätten, dvs. antagandeinkomsten
reducerad med ett belopp som motsvarar allmän pensionsavgift på detta underlag.

Promemoriornas (Ds 2000:39) förslag: Överensstämmer med regeringens.
Skälen för regeringens förslag: En grundprincip i ålderspensionssystemet är, som
framgår ovan (avsnitt 13.1), att den som har förvärvsinkomster själv skall
svara för en del av avgifterna för sin ålderspension. Avvikelse från den
avgiftsstruktur som gäller i det reformerade ålderspensionssystemet bör, enligt
regeringens uppfattning, i möjligaste mån undvikas. I avsnitt 13.2 föreslås att
inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning skall grunda rätt
till ålderspension. Den utbetalda ersättningen räknas därvid som
pensionsgrundande inkomst av anställning. På sådan inkomst skall allmän
pensionsavgift enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift betalas med sju
procent av inkomsten.
I 2000 års budgetproposition anvisades en metod för att på sikt ge full
kompensation för den allmänna pensionsavgiften. Metoden innebär att
pensionsavgiftens nettobelastning kompenseras för varje enskild individ. Fullt
genomförd innebär metoden att den allmänna pensionsavgiftens effekter på såväl
det genomsnittliga skatte- och avgiftsuttaget som individens marginalskatt
elimineras utan att uttaget av allmän pensionsavgift påverkas i något avseende.
Den använda tekniken innebär att den enskilde krediteras ett belopp motsvarande
beskattningsårets pensionsavgift i form av en skattereduktion som reducerar hans
eller hennes övriga skatter. Eftersom metoden inte påverkar vare sig allmän
pensionsavgift eller intjänad pensionsrätt är den väl förenlig med
pensionsuppgörelsen.
Den år 2000 inledda reformen har fortsatt och för 2001 medför den att den
enskilde ges en skattereduktion motsvarande 50 procent av den allmänna
pensionsavgiften för beskattningsåret (prop. 2000/01:1 volym 1).
Denna reform påverkar utformningen av hur pensionsrätten för sjukersättning
eller aktivitetsersättning bör finansieras. Den föreslagna ersättningsnivån för
dessa ersättningar är beräknad utifrån förutsättningen att den försäkrade skall
betala allmän pensionsavgift och samtidigt kompenseras för denna avgift fullt ut
genom en skattereduktion.
I avvaktan på att samordningen av skatte- och avgiftssystemet är helt genomförd
föreslår regeringen att staten betalar hela avgiften med 18,5 procent statlig
ålderspensionsavgift för ålderspensionsrätt på inkomstrelaterad sjuk- och
aktivitetsersättning. Den försäkrade betalar enligt denna provisoriska ordning
inte någon allmän pensionsavgift på den utbetalda ersättningen och erhåller inte
heller något däremot svarande skatteavdrag.
14 Samordning av sjukersättning eller aktivitetsersättning med andra förmåner
14.1 Inledning
Förtidspension samordnas med vissa andra förmåner, bl.a. livräntor. Skador som
inträffat den 1 juli 1977 eller senare regleras i huvudsak genom lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) och lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd. I fråga om ersättning för skador som inträffat dessförinnan
kan ersättning utges enligt ett trettiotal äldre författningar. Beträffande
ersättning för yrkes- eller arbetsskador har nämligen som en allmän princip
gällt att ersättning för skador som inträffat under en äldre författnings
giltighetstid fortfarande regleras enligt bestämmelserna i denna författning.
Till följd av detta utbetalas eller kan i framtiden komma att utbetalas
ersättningar enligt ett stort antal, i de flesta fall upphävda, författningar om
obligatorisk försäkring för yrkesskador eller motsvarande. Huvuddelen av dessa
är livräntor som utges enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL).
Samlingsbegreppet för de aktuella livräntorna har därför kommit att bli
yrkesskadelivräntor.
I det följande lämnas förslag till hur sjukersättning och aktivitetsersättning
skall samordnas med andra förmåner. Arbetsskadelivräntor är aktuella för
samordning med båda dessa ersättningar medan yrkesskadelivräntor, som utges
enligt äldre lagstiftning, endast är aktuella för samordning med sjukersättning.
14.2 Samordning med arbetsskadelivräntor
Regeringens förslag: Samordning mellan sjukersättning eller aktivitetsersättning
och arbetsskadelivräntor skall ske på motsvarande sätt som samordning mellan
förtidspension och arbetsskadelivräntor.

Promemorians (Ds 2000:39) förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Landstingsförbundet anser att samordning bör göras även i de
fall den enskilde till följd av arbetsskada har invalidiserats till mindre del
och senare efter omplacering i nytt arbete beviljas t.ex. halv sjukersättning
till följd av en icke arbetsrelaterad sjukdom. Förmånerna bör samordnas till den
del de avser att täcka samma inkomstförlust.
Skälen för regeringens förslag: Den som på grund av en arbetsskada har fått en
bestående nedsättning av sin förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete, har
enligt LAF rätt till livränta för den inkomstförlust som uppkommer. Livräntan
skall motsvara hela den inkomstförlust som orsakats av arbetsskadan. Om
inkomsten före skadan är högre än 7,5 prisbasbelopp kompenseras dock inte hela
inkomstförlusten med livränta. En förutsättning för rätt till livränta är att
den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete är nedsatt med minst
en femtondel samt att den årliga inkomstförlusten uppgår till minst en
fjärdedel av det basbelopp som gällde vid ingången av det år då livräntan skall
börja betalas. Om en försäkrad, som på grund av arbetsskada fått sin förmåga att
skaffa sig inkomst genom arbete nedsatt med mindre än en femtondel, drabbas av
ytterligare en arbetsskada skall båda skadorna vägas in vid bedömningen av om
rätt till livränta föreligger med hänsyn till femtondelsregeln.
Livränta beräknas med ledning av den försäkrades inkomst före skadan
(livränteunderlag) och utges med så stor del av livränteunderlaget som motsvarar
graden av nedsättning av den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom
arbete som förorsakats av arbetsskadan. Inkomst efter skadan skall motsvara den
inkomst av arbete som den försäkrade bedöms kunna skaffa sig trots arbetsskadan.
Årsbeloppet för egenlivränta utgör i regel skillnaden mellan årsinkomsten före
och efter skadan.
Om en försäkrad samtidigt med egenlivränta enligt LAF har rätt till
förtidspension som helt eller delvis täcker samma inkomstbortfall som livräntan,
skall förmånerna samordnas. Livräntan skall endast betalas ut i den mån den
överstiger den pension som täcker samma inkomstbortfall som livräntan.
Beviljas förtidspension för en försäkrad som sedan tidigare uppbär livränta och
är rätten till förtidspensionen till viss del avhängig den inkomstförlust som
livräntan avser, skall livräntan samordnas med denna del av förtidspensionen. Om
däremot förtidspension beviljas för en annan inkomstförlust än den som
föranlett livräntan skall samordning mellan livräntan och pensionen inte ske.
Det förhållande som Landstingsförbundet påpekar har uppmärksammats av
Socialdepartementet. Frågan kommer att aktualiseras i samband med den nu
pågående översynen av arbetsskadeförsäkringen.
Samordning mellan förtidspension och arbetsskadelivränta innebär alltså att
livräntan reduceras av den förtidspension som utges helt eller delvis i
anledning av samma inkomstförlust. Regeringen anser att denna metod bör
behållas. Samordning mellan sjuk- eller aktivitetsersättning och
arbetsskadelivränta bör alltså ske på sådant sätt att sjukersättningen eller
aktivitetsersättningen reducerar livräntan i de fall ersättningarna utges helt
eller delvis för samma inkomstbortfall.
Motsvarande kommer då också att gälla livräntor som utges enligt lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd.
14.3 Samordning med yrkesskadelivräntor
Regeringens förslag: Ersättning i form av inkomstrelaterad sjukersättning samt
sjukersättning i form av garantiersättning för den som tillsammans med
sjukersättning även får yrkesskadelivränta i form av egenlivränta eller
motsvarande ersättningar enligt äldre lagstiftning, skall minskas med ett belopp
som motsvarar tre fjärdedelar av den yrkesskadelivränta som överstiger en
sjättedels prisbasbelopp. Om den försäkrade har rätt till flera livräntor skall
sådan minskning gälla varje livränta för sig. Minskningen skall i första hand
göras på garantiersättningen och därefter på den inkomstrelaterade ersättningen.
Minskningen får dock inte leda till att den sammanlagda sjukersättningen kommer
att understiga fem procent av prisbasbeloppet per månad. Motsvarande samordning
skall ske mellan sjukersättning och livränta enligt utländsk lagstiftning om
yrkesskadeförsäkring.

Promemorians (Ds 2000:39) förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Inga remissinstanser har lämnat synpunkter i denna del.
Skälen för regeringens förslag: Yrkesskadelivränta kan endast utges för skador
som inträffat före den 1 juli 1977. Därav följer att samordningsreglerna endast
blir aktuella i förhållande till sjukersättning och inte till
aktivitetsersättning, då aktivitetsersättning endast kan beviljas försäkrade som
den 1 januari 2003 inte har fyllt 30 år.
Enligt 17 kap. 2 § AFL samordnas förtidspension med yrkesskadelivräntor. Enligt
huvudregeln skall folkpension, pensionstillskott och tilläggspension (ATP)
minskas med tre fjärdedelar av en egenlivränta. Om den pensionsberättigade
uppbär partiell förtidspension får minskningen av pensionen ske endast om skadan
inträffat före den tidpunkt från vilken pension utges. Avdrag på
tilläggspensionen får vidare endast göras om den pensionsberättigade kunnat
tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år vid den tidpunkt då skadan
inträffade. Den pensionsberättigade har alltid rätt att behålla en fjärdedel av
den folkpension som "annars skulle ha utgått". Minskning av pension skall även
ske då livräntan helt eller delvis bytts ut mot engångsbelopp.
I riktlinjepropositionen uttalas att förtidspension i det reformerade systemet
till den som tillsammans med pensionen uppbär yrkesskadelivränta i form av
egenlivränta eller annan motsvarande ersättning enligt äldre lagstiftning bör
samordnas också enligt de reformerade reglerna. Dessa bör som så långt möjligt
överensstämma med de samordningsregler som finns i dag.
Vid införandet av AFL ansågs det vara motiverat att vissa livräntetagares
minskade möjligheter att tjäna in ATP skulle påverka samordningens omfattning.
Av betydelse i sammanhanget är att yrkesskadelivräntor, till skillnad från
livräntor enligt LAF, inte grundar ålderspensionsrätt. Den som till följd av en
skada som ersätts enligt lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring fråntagits
möjligheten att genom arbete tjäna in inkomstgrundad pension kan därför komma
att få en ålderspension som är lägre än om han eller hon inte hade skadats. Den
princip som i nuvarande reglering innebär att samordningen mellan
yrkesskadelivräntor och förtidspension inte bör ske fullt ut, dvs. att en del av
livräntan undantas från samordningen med pensionen, har alltjämt giltighet.
Regeringen föreslår därför att samordningen mellan yrkesskadelivräntor och
sjukersättning skall ske med samma andel, tre fjärdedelar, som i det nuvarande
systemet.
Det är vidare rimligt att undanta den del av yrkesskadeersättningen från
samordning med sjukersättning som utifrån ett modernt synsätt kan anses
hänförlig till lyte och men, på samma sätt som gäller för ersättning för
arbetsskador. I likhet med vad som numera gäller vid samordning mellan
reformerad ålderspension och yrkesskadelivräntor bör det även i
sjukersättningssystemet finnas en regel som innebär att sjukersättningen endast
samordnas med yrkesskadelivräntor som överstiger en sjättedels prisbasbelopp.
Enligt nu gällande regler skall yrkesskadelivräntor i första hand samordnas med
ATP, i andra hand med pensionstillskott och i sista hand med folkpension. Dessa
olika pensionsformer ersätts emellertid i sjukersättningssystemet med
inkomstrelaterad sjukersättning och garantiersättning där garantiersättningen är
en grundskyddsförmån. I likhet med vad som gäller för den reformerade
ålderspensionen bör därför yrkesskadeersättningen i första hand samordnas med
garantiersättningen och i andra hand med den inkomstrelaterade sjukersättningen.
En förtidspensionär är alltid berättigad att behålla minst en fjärdedel av den
folkpension som skulle ha utgetts om inte förmånen samordnats med
yrkesskadelivränta. För att så nära som möjligt ansluta till nuvarande
samordningsregler krävs en motsvarande "golvregel" för sjukersättning. Enligt
dagens regler fritas som mest en fjärdedel av hel folkpension och helt
pensionstillskott från samordning. I det föreslagna systemet med sjukersättning
ersätts dagens grundskydd i form av folkpension, pensionstillskott och särskilt
grundavdrag för folkpensionärer med garantiersättning. Eftersom
garantiersättning endast utges till den som saknar eller har låg
inkomstrelaterad sjukersättning och inte utgör en baspension, är en "golvregel"
av motsvarande slag som gäller enligt dagens regler inte möjlig att knyta till
garantiersättningen. En "golvregel" för sjukersättning får därför bestämmas till
ett visst belopp och gälla för såväl garantiersättning som inkomstrelaterad
sjukersättning. Med utgångspunkt i den föreslagna garantinivån och med beaktande
av att ersättningen i det föreslagna systemet till ingen del är beroende av
civilstånd föreslår regeringen att fribeloppet bör motsvaras av fem procent av
prisbasbeloppet per månad.
För samordning mellan sjukersättning och yrkesskadelivränta som utgör
egenlivränta föreslås således att tre fjärdedelar av den livränta som överstiger
en sjättedels prisbasbelopp skall reducera i första hand garantiersättningen
och därefter den inkomstrelaterade sjukersättningen, dock att sjukersättningen
aldrig får minskas i sådan utsträckning att det återstående sammanlagda beloppet
av garantiersättning och inkomstrelaterad sjukersättning för en månad till
följd av samordningen kommer att understiga fem procent av prisbasbeloppet.
Enligt dagens regler får reducering av partiell förtidspension endast ske om
skadan som berättigat till yrkesskadelivränta inträffat före den tidpunkt från
vilken pensionen utges och avdrag på tilläggspension endast ske om den
pensionsberättigade kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år vid
den tidpunkt då skadan inträffat. Eftersom de skador som avses här har inträffat
senast 1977 skall av naturliga skäl inte några motsvarande regler införas i
fråga om sjukersättning, eftersom sådan ersättning, enligt det framlagda
förslaget, aldrig kan beräknas på grundval av inkomster som är hänförliga till
år som ligger mer än åtta år tillbaka.
Regeringen anser att nu gällande regler, om att samordning skall ske även i de
fall en livränta bytts ut mot ett engångsbelopp, bör gälla även i fråga om
sjukersättning. På samma sätt som sker enligt dagens regler bör vidare
sjukersättning samordnas även med livränta som utges enligt utländsk
lagstiftning om yrkesskadeförsäkring.
15 Indexering
Förslagen i denna proposition innehåller inte något slutgiltigt förslag om hur
aktivitets- och sjukersättningen skall anpassas till den ekonomiska utvecklingen
över tiden. Frågan om vilken eller vilka indexeringsmetoder som kan komma i
fråga för beräkningen av dessa förmåner och andra förmåner inom det s.k.
ohälsoområdet bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Ett förslag är att
vänta i slutet av 2001. I avvaktan härpå har enbart prisindexering som
indexeringsmetod föreslagits och tillämpats vid beräkningen av de i
propositionen redovisade uppgifterna om utvecklingen över tiden.
16 Förslagens konsekvenser
16.1 Ekonomiska konsekvenser
16.1.1 Inledning
Denna proposition innehåller förslag om nya regler för beräkning av ersättning
vid varaktig eller långvarig medicinskt orsakad arbetsoförmåga. Den framtida
ersättningen - sjukersättningen eller aktivitetsersättningen - får en helt annan
konstruktion än dagens förtidspension. Utformningen av reglerna har stor
ekonomisk betydelse för den som av medicinska skäl helt eller delvis förlorat
förmågan att försörja sig själv genom eget arbete. Även för de offentliga
finanserna har utformningen av reglerna stor ekonomisk betydelse. I detta
avsnitt redovisas de ekonomiska konsekvenserna för såväl stat och kommun som den
enskilde.
Systemet för ersättning vid långvarigt eller varaktigt nedsatt arbetsförmåga har
stor statsfinansiell betydelse. Utgifterna för förtidspensioner för 2000
uppgick till ca 47,7 miljarder kronor, varav ca 8,7 miljarder kronor avsåg
statliga ålderspensionsavgifter. För 2001 är anslaget beräknat till ca 49,7
miljarder kronor, varav ca 9,2 miljarder kronor utgör ålderspensionsavgifter.
Fr.o.m. 2003 ökar bruttoutgifterna naturligen som en följd av att det särskilda
grundavdraget för folkpensionärer (SGA) avskaffas.
Den statsfinansiella ramen för det reformerade förtidspensionssystemet
definierades i den av riksdagen godkända prop. 1997/98:111 Reformerad
förtidspension m.m. Ersättningen på individnivå i ett reformerat system skall
enligt propositionen vara i princip oförändrad i förhållande till den nivå som
uppnås i dagens system. I samband med det ekonomiska saneringsprogrammet i
mitten av 1990-talet har dock riksdagen ställt sig bakom vissa förändringar inom
nuvarande system när det gäller beräkning av den s.k. antagandepoängen.
Avsikten med dessa förändringar är att på ett riktigare sätt bedöma den
förväntade inkomstutvecklingen för en person om arbetsoförmåga inte hade
uppstått. Den av riksdagen beslutade förändringen, som innebär en viss successiv
utgiftsminskning, har beaktats i beräkningarna. I riktlinjepropositionen (prop.
1997/98:111) fastställdes inte någon exakt ekonomisk ram, eftersom
utgiftssumman är beroende av bl.a. antalet personer som beviljas ersättning och
deras tidigare förvärvsinkomster. Det angavs dock att det är av största vikt att
den framtida utgiftsutvecklingen kan hållas inom de ramar som ges av offentliga
finanser i balans för att stabilitet skall uppnås i systemet. På litet längre
sikt är regeringens ambition att en bättre hälsa och arbetsmiljö, en effektiv
rehabilitering och samverkan samt en bättre fungerande arbetsmarknad väsentligt
skall reducera behovet av sjuk- och aktivitetsersättning och därmed
försäkringens kostnader.
De viktigaste faktorerna när det gäller kostnadsutvecklingen för förmånssystemet
för ersättning vid långvarigt eller varaktigt nedsatt arbetsförmåga kan indelas
i tre grupper. Dessa faktorer påverkar antingen antalet personer som får
ersättning och/eller storleken på den ersättning som utges.
Systemets egenskaper; t.ex. utformning av kriterier för rätt till ersättning,
tillämpning av regler och praxis, insatser för att förhindra eller begränsa
långvarig nedsättning av arbetsförmågan samt reglerna om beräkning av ersättning
och indexering av utgående ersättning m.m.
Utvecklingen inom andra områden; såsom förändringen av andra näraliggande system
som ålderspensionssystemet (inkl. avtalsersättningar och privata pensioner) och
arbetslöshetsförsäkringen. Inte bara konstruktionen av systemen kan påverka
kostnaderna, utan också den allmänna utvecklingen inom dessa områden.
Strukturella faktorer; t.ex. den demografiska utvecklingen, sjuklighetens eller
ohälsans utveckling och fördelning inom befolkningen samt inkomstutvecklingen.
Hit räknas också attityder eller värderingar i samhället till systemet i sig,
vad som är att betrakta som nedsatt arbetsförmåga etc.
Föreslagna regler om beräkning av inkomstrelaterad sjuk- och
aktivitetsersättning, vilka kommer att tillämpas för dem som beviljas ersättning
efter ikraftträdandet av det nya systemet, innebär en relativt kraftig omdaning
i förhållande till nuvarande regler. Införandet av dessa regler medför i sig en
viss nettoutgiftsminskning för de offentliga finanserna. Förtidspension eller
sjukbidrag som beviljats före ikraftträdandet av det nya systemet kommer att
omvandlas till inkomstrelaterad sjukersättning. Den tekniska omvandlingen är en
engångsinsats och kommer att innebära ett i princip oförändrat nettoutfall för
dem som inte uppbär avtalsersättningar. På kort sikt innebär omvandlingen en
viss ökning av nettobelastningen för statsfinanserna, eftersom reduceringen av
SGA mot avtalsersättningar avskaffas.
Bruttoutgifterna ökar som följd av att SGA avskaffas och ersätts av en höjning
av bruttoersättningen, dvs. en skatteförmån ersätts med en beskattningsbar
bruttoförmån. För dem som beviljats förtidspension eller sjukbidrag före
ikraftträdandet innebär den tekniska omvandlingen att bruttoersättningen höjs så
mycket att nettoersättningen förblir i princip oförändrad. Även när det gäller
dem som beviljas ersättning efter ikraftträdandet kommer bruttonivån i
grundskyddet att anpassas till att SGA avskaffas.
Trots att bruttoutgifterna ökar innebär förslagen sammantaget en nettobesparing,
bl.a. på grund av att det reformerade systemet inte till alla delar övertar de
skatteffekter som SGA ger upphov till i nuvarande system. Det reformerade
systemet saknar den, i förhållande till hela ersättningar, för individen
gynnsamma beskattningen av partiella ersättningar samt det skattemässiga
gynnandet av individer med ATP som överstiger nivån för pensionstillskott.
Både effekten av förslagen och utgiftsutvecklingen för systemet i allmänhet är i
hög grad beroende av utvecklingen av övriga ovan berörda faktorer. För
flertalet av dessa faktorer är den mer långsiktiga utvecklingen mycket svår att
bedöma. Även den kortsiktiga utvecklingen är i vissa fall vansklig att
förutsäga. Detta innebär att osäkerheten när det gäller de redovisade
beräkningsresultaten är betydande.
Propositionen innehåller inte några förslag till nya regler för indexering av
förmånerna. De kostnadsjämförelser mellan nuvarande och föreslagna regler som
redovisas är därför genomgående jämförelser enligt den indexeringsmodell som
innebär enbart prisindexering Det är naturligt eftersom dagens
förtidspensionssystem är helt prisindexerat. Det bör dock understrykas att detta
inte är något slutgiltigt ställningstagande i indexeringsfrågan. Som redovisats
i avsnitt 15 är frågan om vilken indexeringsmodell som skall gälla i det nu
föreslagna förmånssystemet under beredning inom Regeringskansliet. Ett förslag
är att vänta i slutet av 2001.
Inom ramen för beredningsarbetet med departementspromemoriorna inom
Socialdepartementet utförde RFV ett omfattande beräkningsarbete. Beräkningarna
har huvudsakligen gjorts i två olika simuleringsmodeller. I en s.k. statisk
modell, har beräkningar gjorts på grundval av de inkomstförhållanden m.m. som
gällt för de individer som beviljats förtidspension eller sjukbidrag under åren
1996 och 1997, varvid jämförelser gjorts mellan utfallen på individ- och
gruppnivå enligt nuvarande respektive nya regler. Den andra modellen, en s.k.
dynamisk modell, är konstruerad för mer långsiktig analys, där den framtida
utgiftsutvecklingen m.m. över tiden uppskattas utifrån vissa antaganden rörande
huvuddelen av de faktorer som berörts ovan.
16.1.2 Konsekvenser för den offentliga sektorns finanser
Den tekniska omvandlingen av beviljade förtidspensioner till sjukersättning
innebär på kort sikt en viss ökning av nettobelastningen på statsfinanserna,
eftersom reduceringen av SGA mot avtalsersättningar slopas. Denna nettoökning
har med hjälp av SCB:s inkomstfördelningsundersökning för 1997 och genom den
statiska modellen skattats till cirka 100 miljoner kronor per år inledningsvis
för att därefter avta. I övrigt är omvandlingen kostnadseutral för de offentliga
finanserna vid omvandlingstillfället. När antalet personer med ersättning
enligt det gamla systemet minskar blir de sammanlagda utgifterna för systemet
lägre.
De beräknade effekterna på de offentliga finanserna med sjuk- och
aktivitetsersättning enligt de föreslagna reglerna har gjorts med hjälp av de
inkomstförhållanden m.m. som gällde för de personer som beviljades
förtidspension under åren 1996 och 1997 i nämnda statiska simuleringsodell. Vid
ett antagande om att 40 000 personer beviljas ersättning blir
nettoutgiftsminskningen beräknat på de nybeviljade 1996 cirka 120 miljoner
kronor per år och beräknat på nybeviljade 1997 cirka 130 miljoner per år.
Utgiftsminskningen per årskull nybeviljade ersättningar kan alltså uppskattas
till cirka 120 miljoner kronor per år. Denna minskning kommer att ligga kvar och
ackumuleras när det reformerade systemet träder i funktion.
De statsfinansiella konsekvenserna av att höja den nedre åldersgränsen för rätt
till ersättning vid långvarig medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan
från 16 till halvårsskiftet det år en person fyller 19 bedöms i princip vara
kostnadsneutrala. Den utgiftsminskning som den åtgärden i sig ger upphov till
uppvägs av att den övre gränsen för rätt till vårdbidrag höjs i motsvarande mån
samt att den nedre åldersgränsen för rätt till handikappersättning också höjs
från 16 år till halvårsskiftet det år en försäkrad fyller 19 år. Sammantaget
beräknas således dessa förändringar innebära i princip oförändrade offentliga
kostnader för berörda personer i åldersgruppen 16-9 år.
Av tabell 16.1 framgår de sammantagna effekterna i fasta priser fram till 2005
av föreslagna regeländringar vid en årlig reallönökning på två procent enligt
beräkningar i den dynamiska simuleringsmodellen, med reservation för den ovan
redovisade osäkerheten i den framtida utvecklingen.

Tabell 16.1 Offentliga finansiella effekter av reformering av systemet,
reallönetillväxt 2 %, mdkr, 1999 års priser, jämförelse av nuvarande regler med
reformerade regler.

År
2003
2004
2005
Ökning av bruttoersättning
3,2
3,0
2,7
Ökning av skatteinkomster och egenavgifter (prel)
3,0
3,0
3,0
Summa förändrad nettoersättning
+0,2
- 0,0
- 0,3
Minskade ålderspensionsavgifter
- 0,1
- 0,2
- 0,2
Summa = Effekt på offentliga finanser
+0,1
- 0,2
- 0,5

Av tabellen framgår att det uppkommer en mindre ökning av nettobelastningen på
statsfinanserna för 2003 som en följd av den tekniska omvandlingen av beviljade
förtidspensioner, men att nettobelastningen därefter successivt minskar som en
följd av att antalet personer som uppbär ersättning enligt de äldre reglerna
minskar samtidigt som de nya beräkningsreglerna innebär ett riktigare sätt att
bedöma den förväntade inkomstutvecklingen för en person som beviljas ersättning.
Långsiktiga finansiella effekter
Utgiftsutvecklingen följer av naturliga skäl utvecklingen av antalet
ersättningsberättigade personer och deras inkomstutveckling relativt väl.
Utgiftsutvecklingen i tre olika scenarier för antalsutvecklingen har beräknats
för åren 2000-2015. I ett huvudscenario har huvudsakligen de genomsnittliga
risker för män och kvinnor i olika åldrar som gällt under åren 1997-1999
tillämpats, dock med viss justering med hänvisning till den senaste utvecklingen
av långa sjukfall. Under åren 2002-2004 sänks riskerna successivt till de
nivåer som i genomsnitt gällde åren 1997-1999 vilket innebär att tillströmningen
under åren fram t.o.m. 2004 antas överstiga vad som följer av de risker som
gällt under åren 1997-2000. Med risker avses här i princip den procentuella
andelen män och kvinnor i olika åldersgrupper som beviljats förtidspension eller
sjukbidrag de aktuella åren.
Det bör framhållas att dessa risker är mycket osäkra att bedöma för de närmaste
åren, vilket innebär att de långsiktiga utgiftsberäkningarna i nedanstående
tabeller innehåller ett betydande mått av osäkerhet. Storleken på en eventuell
ökning beror bl.a. på vilka åtgärder som kan komma att vidtas för att få ner
framför allt den långa sjukfrånvaron. De långsiktiga beräkningarna belyser dock
skillnaderna mellan nu gällande och föreslagna regler i fråga om
utgiftsbelastningen för de offentliga finanserna.
De två alternativen till huvudscenariot utgörs av ett basscenario och ett
negativt scenario och bygger på antaganden om förändrade risker till följd av
varierande utveckling för några av de ovan berörda faktorerna som påverkar
riskerna. Basscenariot innebär den mest positiva utvecklingen medan det negativa
scenariot innebär den sämsta utvecklingen. I tabell 16.2 redovisas de
antaganden som görs över utvecklingen av antalet personer med
förtidspension/sjukersättning. I december 2000 fanns ca 435 000 personer med
förtidspension eller sjukbidrag. En närmare beskrivning av dessa scenarier finns
redovisad i Ds 2000:39 bilaga 2.

Tabell 16.2 Utveckling av antalet personer med förtidspension/sjukersättning
2000-2015, olika riskscenarier, tusental

År
Huvudscenario
Neg.scenario
Basscenario
2000
435
435
435
2005
453
456
453
2010
445
462
442
2015
425
453
419

I tabell 16.3 visas den beräknade utvecklingen av nettoutgifterna för
förtidspensionerna i nuvarande system (inkl. ålderspensionsavgifterna) vid en
antagen reallöneutveckling på 2 procent per år. Nettoutgiften definieras som
utbetald ersättning med avdrag för ökade skatteinkomster och egenavgifter samt
tillägg för statens utgifter för ålderspensionsavgift som utgår på
antagandeinkomsten. I beräkningarna används den genomsnittliga
kommunalskattesatsen i riket för 2000. Utgifterna förväntas öka i alla tre
scenarierna under de närmaste åren fram till omkring 2008. Därefter minskar
utgifterna i huvudalternativet och i basalternativet.

Tabell 16.3 Beräknade nettoutgifter för utvecklingen enligt nuvarande regler
(inkl. ålderspensionsavgifter) åren 2000-2015, olika scenarier för utveckling av
antalet förtidspensionärer, 2 % reallönetillväxt, mdkr, 1999 års priser.

År
Huvudscenario
Neg.scenario
Basscenario
2000
38,8
38,8
38,8
2005
40,7
40,7
40,6
2010
41,1
42,2
40,5
2015
39,4
41,6
38,4

I tabellerna 16.4-16.7 redovisas beräkningar av de finansiella effekterna för
den offentliga sektorn av de förslag om beräkning av ersättning och
ålderspensionsrätt som redovisats i departementspromemoriorna Sjukersättning i
stället för förtidspension (Ds 2000:39) och Aktivitetsersättning (Ds 2000:40) De
föreslagna reglerna i sistnämnda promemoria beträffande 16-29-åringar har
beaktats på så sätt att reglerna för beräkning av aktivitetsersättning har
tillämpats på hela gruppen trots att 16-18-åringar inte omfattas av dessa.
Härigenom blir jämförelser med nuvarande regler möjliga. Den inkomstrelaterade
aktivitetsersättningen har beräknats på grundval av de två högsta
bruttoårsinkomsterna inom en ramtid av tre år före det år försäkringsfallet
inträffade. Följande garantinivåer har använts; för åldrarna 16-20 år 2,10
prisbasbelopp, 21-22 år 2,15 prisbasbelopp, 23-24 år 2,20 prisbasbelopp, 25-26
år 2,25 prisbasbelopp, 27-28 år 2,30 prisbasbelopp och 29 år 2,35 prisbasbelopp.
Samtliga beräkningar enligt nuvarande och reformerade regler baseras på det
s.k. huvudscenariot och på en konstant årligt reallöneökning med två procent.
Andra ersättningar än förtidspension eller sjukersättning som t.ex.
bostadstillägg till pensionärer (BTP) ingår inte i beräkningarna.
De nya reglerna för beräkning av ersättning innebär att det särskilda
grundavdraget för folkpensionärer (SGA) avskaffas. De som uppbär förtidspension
vid tidpunkten då reformen träder ikraft kommer att kompenseras för detta så att
nettoersättningen blir i princip oförändrad. En följd av omvandlingen av
förtidspension till sjukersättning är emellertid att såväl bruttoersättningarna
som skatteinkomsterna kommer att öka i förhållande till vad som gäller med
nuvarande regler.
I tabellerna 16.4 och 16.5 redovisas en jämförelse av utvecklingen av brutto-
respektive nettoutgifterna, exkl. ålderspensionsavgifter, för åren 2000-2015.
En betydande del av utgiftsökningen beror på en förväntad ökning av antalet
ersättningsberättigade under de närmaste åren. Till följd av att
förvärvsinkomsterna stiger ökar även ersättningarna, eftersom dessa till största
delen grundas på tidigare förvärvsinkomster.

Tabell 16.4 Bruttoutgifter för förtidspensioner/sjukersättningar (exkl.
ålderspensionsavgifter), åren 2000-2015, huvudscenario, 2 % reallönetillväxt,
mdkr, 1999 års priser.

År
Nuvarande regler
Reformerade regler
Diff. Ref.-Nuv.
2000
38,2
38,2
0,0
2005
40,3
43,0
2,7
2010
40,9
42,0
1,1
2015
39,4
39,5
0,1
Av tabell 16.5 framgår att de reformerade reglerna successivt leder till en
något mindre nettobelastning på de offentliga finanserna i förhållande till
nuvarande regler. År 2015 förväntas nettobelastningen enligt reformerade regler
vara knappt två miljarder kronor lägre jämfört med nuvarande regler.

16.5 Nettoutgifter för förtidspensioner/sjukersättningar (exkl.
ålderspensionsavgifter), åren 2000-2015, huvudscenario, 2 % reallönetillväxt,
mdkr, 1999 års priser.

År
Nuvarande regler
Reformerade regler.
Diff. Ref-Nuv.
2000
29,9
29,9
0,0
2005
31,2
30,9
-0,3
2010
31,4
30,0
-1,4
2015
29,9
28,0
-1,9

I tabell 16.6 redovisas bruttoutgifterna för åren 2000-2015 inklusive utgifter
för ålderspensionsavgifter. Som framgår av tabellen förväntas bruttoavgifterna
minska från 2010 och framåt.

16.6 Bruttoutgifter för förtidspensioner/sjukersättningar (inkl.
ålderspensionsavgifter), åren 2000-2015, huvudscenario, 2 %
reallönetillväxt, mdkr, 1999 års priser.

År
Nuvarande regler
Reformerade regler.
Diff. Ref.-Nuv
2000
47,1
47,1
0,0
2005
49,7
52,2
2,5
2010
50,5
51,0
0,5
2015
48,8
48,1
-0,7

Av tabell 16.7 framgår dels att nettobelastningen för offentlig sektor förväntas
öka fram till 2005 för att därefter minska, dels att de reformerade reglerna
medför en mindre nettobelastning på de offentliga finanserna jämfört med
nuvarande regler. För 2015 beräknas nettoutgifterna vara knappt tre miljarder
kronor lägre än enligt nuvarande regelverk. Sammanfattningsvis innebär
propositionens förslag om nya regler för beräkning av sjukersättning att
nettoutgifterna för den offentliga sektorn successivt förväntas minska fram till
2015.

16.7 Nettoutgifter för förtidspensioner/sjukersättningar (inkl.
ålderspensionsavgifter), åren 2000-2015, huvudscenario, 2 %
reallönetillväxt, mdkr, 1999 års priser.

År
Nuvarande regler
Reformerade regler
Diff. Ref.-Nuv.
2000
38,8
38,8
0,0
2005
40,7
40,2
-0,5
2010
41,1
39,1
-2,0
2015
39,4
36,7
-2,7
16.1.3 Ekonomiska konsekvenser för den enskilde
Som tidigare redovisats kommer de ekonomiska konsekvenserna för de försäkrade
som vid övergången till det reformerade systemet uppbär förtidspension eller
sjukbidrag att bli mycket begränsade, dvs. nettoersättningen kommer att bli i
princip oförändrad. I detta avsnitt redovisas därför i första hand vad de nya
reglerna betyder i ekonomiska termer för försäkrade som beviljas ersättning
efter det att de nya reglerna trätt i kraft.
Det nya ersättningssystemet vilar på en delvis annorlunda principiell grund än
det nuvarande. En central utgångspunkt vid utformandet av de nya reglerna har
varit att de på ett mera direkt sätt än nuvarande regler skall anknyta till det
verkliga inkomstbortfall som den enskilde drabbas av som följd av långvarig
eller varaktig nedsättning av arbetsförmågan. Utifrån denna utgångspunkt bör
analysen av utfallet enligt de nya reglerna i olika individuella ersättningsfall
i första hand relateras till nivån på det inkomstbortfall den enskilde drabbats
av. Därvid är den s.k. kompensationsgraden ett centralt analysinstrument. Med
kompensationsgrad avses hur stor andel nettoersättningen utgör av en tidigare
arbetsinkomst efter skatt. Det är dock ett problem i sig att fastställa just
arbetsinkomsten, eftersom många individers arbetsinkomster varierar betydligt
under åren närmast före försäkringsfallet. Det är därför knappast lämpligt att
välja ut arbetsinkomsten under något enstaka år som mätpunkt. Dessutom saknas
ofta arbetsinkomster helt under åren närmast före försäkringsfallet eftersom
individen varit långvarigt sjukskriven. I den följande framställningen bygger
beräkningen av kompensationsgraderna på de uppmätta antagandeinkomsterna, dvs.
den tidigare arbetsinkomsten antas vara mätt på ett rättvisande sätt genom
antagandeinkomsten. Genomgående gäller dock att det är nettoinkomster, dvs.
inkomster efter skatt, som jämförs.
Samtidigt är det naturligt att utfallet av de nya reglerna jämförs med utfallet
i nuvarande system även på individnivå. De nya reglerna om beräkning av
ersättning innebär på flera sätt en kraftig omstöpning i förhållande till
nuvarande regler. Det innebär dock inte att skillnaden i nettoutfall för
individen mellan nuvarande regler och nya regler behöver bli särskilt stor. I
många fall ligger respektive utfall relativt nära varandra.
Beräkningar av effekterna vid en övergång från de nuvarande reglerna till de nya
reglerna visar således att i gruppen nybeviljade förtidspensionärer 1996 med
hel ersättning uppgår andelen individer med en maximal förändring på 5 procent
uppåt eller nedåt av nettoersättningen till 46 procent. Motsvarande andel vid en
maximal förändring på 10 procent uppåt eller nedåt ligger på 67 procent. Det är
enligt samma beräkningar 53 procent som med de nya reglerna får en högre
ersättning, 46 procent får lägre ersättning medan en procent får oförändrad
ersättning.
Av kvinnorna beräknas 60 procent få en högre ersättning vid beräkning enligt de
nya reglerna och 40 procent en lägre. För männen är motsvarande 47 respektive 52
procent, medan en procent beräknas få oförändrad ersättning.
Totalt sett innebär de nya reglerna en sänkning av den genomsnittliga
nettoersättningen för kvinnor respektive män med hel ersättning med 0,8 procent
enligt beräkningar baserade på gruppen nybeviljade förtidspensionärer 1996.
Sänkningen ligger främst på männen betraktade som grupp medan kvinnorna som
grupp i stället får en genomsnittlig höjning av ersättningen med 2,1 procent.
Naturligtvis varierar förändringarna starkt bland individerna inom grupperna
kvinnor respektive män.
I nuvarande system utgör det särskilda grundavdraget för folkpensionärer (SGA)
en viktig del av grundskyddet. En bärande utgångspunkt som gällt för förslagets
utformning är att den skatteförmån som SGA innebär skall slopas och ersättas av
en höjning av bruttoersättningen, som medför att nettoersättningen hamnar på i
princip motsvarande nivå som gäller vid folkpension och fullt pensionstillskott.
Detta för alltså med sig att bruttoersättningen, beräknad enligt de nya
reglerna, för många individer kommer att ligga på än högre nivå än vad som är
fallet i dag.
Den högsta nivån för pensionstillskott vid förtidspension motsvarar 112,9
procent av prisbasbeloppet. Reglerna om pensionstillskott innebär att ATP
reducerar pensionstillskottet krona för krona ned till 0, dvs. pensionstillskott
utges till förtidspensionärer vars medelpoäng för ATP vid beräkningen av
förtidspensionen är som högst cirka 1,9. Höjningen av bruttoersättningen i
grundskyddet som sker genom garantinivån 2,4 prisbasbelopp för försäkrade 30 år
och äldre har fastställts efter denna nivå (max 1,9) på medelpensionspoängen.
SGA har emellertid för individen gynnande effekt även vid en ATP som betydligt
överstiger nivån för pensionstillskott (vid hel förmån i vissa fall upp till
cirka 3,7 ATP-poäng och vid partiell förmån, främst halv och en fjärdedels
ersättning, ända upp till maximala 6,5 ATP-poäng). Det innebär att ett antal
individer med en inkomstrelaterad sjukersättning på motsvarande nivå får ett
lägre nettoutfall än vad som skulle varit fallet enligt nuvarande regler. Ett
antal individer som är gifta och/eller bor i kommuner med genomsnittlig eller
låg kommunalskatt kompenseras samtidigt helt eller delvis för denna effekt genom
att den enhetliga garantinivån i princip motsvarar nettoutfallet för ogifta
personer med relativt hög kommunalskatt.
En av de mest utslagsgivande förändringarna i förhållande till nuvarande system
när det gäller förändring av såväl brutto- som nettobelopp är att endast i tiden
relativt närliggande inkomster ligger till grund för beräkningen av ersättning.
Detta påverkar inte utfallet för den vars nivå på arbetsinkomsterna varit
stabil över tiden fram till försäkringsfallet. I de fall då den försäkrades
inkomster legat högre under tiden före ramtiden än under denna tid innebär de
nya reglerna naturligtvis en sänkt nivå på ersättningen. Detta ligger emellertid
i linje med att ersättningen skall anknyta till det faktiska inkomstbortfallet
och inte till tidigare inkomster som inte längre är representativa för det
inkomstbortfall som den enskilde drabbas av i anledning av arbetsoförmåga.
Ytterligare en viktig förändring är att den s.k. 30-delsberäkningen av
inkomstrelaterade ersättning slopas. Det innebär framför allt en kraftig
förbättring av ersättningen för dem, främst äldre kvinnor, som inte kan
tillgodoräkna sig 30 år med pensionspoäng i ATP-systemet.
Vidare föreslås att den nya ersättningen till skillnad från folkpensionen skall
vara oberoende av civilstånd. Detta innebär således att kompensationsgraden i
förhållande till inkomstbortfall blir enhetlig för gifta och ogifta personer. I
nuvarande system kompenserar folkpensionen för bortfallet av det första
basbeloppet i förvärvsinkomst. Eftersom folkpensionens storlek varierar beroende
på civilstånd har också kompensationsgraden varierat efter civilstånd för i
princip alla förtidspensionärer/sjukbidragstagare. De allra flesta individer som
kommer att uppbära sjukersättning kommer dock inte att omfattas av
grundskyddet, dvs. deras inkomstrelaterade sjukersättning kommer att överstiga
garantinivån.
När det gäller den inkomstrelaterade ersättningen tillämpas en enhetlig
ersättningsnivå om 64 procent av antagandeinkomsten. Nivån för den enhetliga
garantinivån som utgör grundskyddet i försäkringen motsvarar i princip
nettoutfallet för ogifta förtidspensionärer med pensionstillskott. Det innebär
att garantiersättningen enligt de nya reglerna blir högre för dem som är gifta
än vad som är fallet i nuvarande system, eftersom den högre nivån för ogifta
förtidspensionärer har använts som måttstock vid fastställande av den generella
garantinivån.
Slopandet av SGA medför relativt påtagliga skillnader i fråga om
nettoersättningen för dem som beviljas partiell ersättning enligt de föreslagna
reglerna. Detta har sin grund i att skatteförmånen SGA i nuvarande regler i
många fall över huvud taget inte påverkas av huruvida en förmån är hel eller
partiell. Vid partiell förmån uppkommer därför i många fall en mer eller mindre
kraftig överkompensation i termer av nettoersättning i förhållande till tidigare
arbetsinkomster och i förhållande till vad som gäller vid hel förmån.
Den höjning av bruttoersättningen som ersätter SGA är utformad så att hänsyn tas
till huruvida sjukersättningen är hel eller partiell och, i förekommande fall,
vilken nivå på den partiella ersättningen som är aktuell. Även för dem med
partiell förmån kommer bruttoersättningen att höjas i förhållande till nuvarande
regler, men ersättningen kommer att beskattas såsom arbetsinkomst. Detta medför
sänkta ersättningsnivåer vad avser nettoersättningen för de allra flesta
personer med partiell ersättning i förhållande till vad som skulle varit fallet
enligt nuvarande regler. En sådan effekt är dock klart motiverad utifrån
synsättet att ersättningen skall anknyta till det aktuella inkomstbortfallet. En
närmare beskrivning av problemet med SGA vid partiell förtidspension finns i
promemorian Ds 2000:9 Förtidspensionssystemet Skattereglernas effekt på
kompensationsnivåerna. I promemorian visas att SGA medför att partiell
förtidspension i förening med förvärvsarbete i vissa fall kan medföra lika hög
eller högre nettoinkomst än heltidsarbete med en inkomst motsvarande den inkomst
som pensionen beräknats utifrån.
De nya reglerna innebär att de i nuvarande system mycket höga
kompensationsgraderna vid partiell ersättning kommer att närma sig
kompensationsgraderna vid hel ersättning. En närmare uppskattning av vad de nya
reglerna innebär i termer av sänkt ersättning för individerna är emellertid
mycket svår att göra eftersom utfallet är beroende av vilka förvärvsinkomster
som individer med partiell ersättning har.
Ordningen med reducering av grundskyddet med avtalsförmåner som i nuvarande
system finns i reglerna om SGA föreslås avskaffas. För dem vars nettoersättning
skulle ha sänkts till följd av reducering av SGA med avtalsförmåner innebär
alltså de nya reglerna en högre ersättning. Detta medför vidare rimligtvis
betydligt förbättrade möjligheter för såväl individen som arbetsmarknadens
parter att överblicka behovet av ersättningar som kompletterar den allmänna
obligatoriska försäkringen.
16.2 Konsekvenser för jämställdheten
Förslagen angående beräkning och fastställande av den antagandeinkomst som läggs
till grund för inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning är i
sig könsneutrala. Kvinnor och män har emellertid genomsnittligt sett olika
mönster för förvärvsinkomster dels när det gäller nivåerna, dels hur inkomsten
utvecklar sig över livscykeln. Kvinnor har i större utsträckning perioder med
låga förvärvsinkomster eller perioder då sådana inkomster helt saknas. De
inkomstskillnader som existerar i samhället slår följaktligen igenom även
beträffande inkomstrelaterad sjukersättning. Detta förhållande kan emellertid
inte lösas inom socialförsäkringens ram.
Kvinnorna berörs såväl i dagens system som i det föreslagna i betydligt större
utsträckning av grundskyddet i försäkringen. Förslaget om en enhetlig
garantinivå på 2,4 prisbasbelopp får därför stor betydelse för gruppen kvinnor.
Denna garantinivå innebär att genomsnittet för grundskyddet höjs något i
förhållande till nuvarande regler eftersom den i princip motsvarar den högre
nivå för folkpension och SGA som i dag gäller för ogifta personer.
Ett förslag som framför allt gynnar gruppen äldre kvinnor är att den
inkomstrelaterade sjukersättningen föreslås bli oberoende av försäkringstid
vilket får till följd att denna, till skillnad från dagens ATP, inte blir
andelsberäknad (30-dels beräknad).
I avsnittet 16.1.3 Ekonomiska konsekvenser för den enskilde redovisas vilka
ekonomiska effekter de föreslagna reglerna kan få för kvinnor respektive män. Av
dessa kan utläsas att de nya reglerna medför att den relativa skillnaden mellan
kvinnors respektive mäns genomsnittliga nettoersättning minskar.
16.3 Konsekvenser för kommuner och landsting
Förslagen innebär att det särskilda grundavdraget för folkpensionärer (SGA)
avskaffas för samtliga som uppbär sjukersättning, dvs. det som i dag utgörs av
förtidspension och sjukbidrag. I stället skall bruttoersättningen höjas så att
nettoersättningen för individer med enbart folkpension och pensionstillskott
förblir i princip oförändrad. Den höjning av bruttoersättningen som blir följden
kan de första åren med det reformerade systemet uppskattas till cirka 3,0
miljarder kronor. De ökade bruttoersättningarna gör att det kommunala
skatteunderlaget ökar. Det kan dock förutsättas att ökningen av
pensionsutgifterna som övergången till ett helt beskattat grundskydd innebär
kommer att finansieras med de samtidigt ökande skatteinkomsterna. I den
ekonomiska vårpropositionen för 2001 avser regeringen att föreslå att anslagen
för förtidspensioner och det generella statsbidraget till kommuner och landsting
beräkningstekniskt justeras för detta.
När det gäller de försäkrade som fram till ikraftträdandet av det nya systemet
har beviljats eller kommer att beviljas förtidspension eller sjukbidrag är
inriktningen att någon förändring av nettoersättningen i princip inte skall ske
som följd av övergången till det nya systemet. Samtidigt innebär förslagen
totalt sett en viss minskning av nettoutgiften i de offentliga finanserna såvitt
avser dem som beviljas ersättning efter det att de nya reglerna trätt i kraft.
Den årliga nettoutgiftsminskningen kan efter ikraftträdandet av det nya
systemet, bortsett från 2003, uppskattas till cirka 0,2 miljarder kronor. De
huvudsakliga fördelningspolitiska effekterna av förslagen innebär emellertid att
individer som i nuvarande system uppbär relativt låga ersättningar
genomsnittligt sett kommer att få en viss höjning av nettoersättningen.
Utgiftsminskningen torde därför få relativt begränsade verkningar för
kommunerna. Som följd av de regler om tillhörighet till den arbetsbaserade
försäkringen för inkomstrelaterad sjukersättning som föreslås torde dock ett
mindre antal individer komma att sakna rätt till inkomstrelaterad ersättning.
Detta är en skillnad i förhållande till nuvarande regler om rätt till ATP som i
princip innebär att den individ som någon gång tjänat in pensionspoäng alltid
har rätt till viss förtidspension i form av ATP. I fråga om flertalet individer
som är bosatta i Sverige och som till följd av de nya reglerna kommer att sakna
rätt till inkomstrelaterad sjukersättning kommer dock grundskyddet i form av
garantiersättning att träda in. För kommunernas del torde effekterna av de nya
reglerna om försäkringstillhörighet endast vara marginella.
16.4 Administrativa konsekvenser
De förslag som lämnas i denna proposition medför sannolikt att det behöver göras
nya investeringar i Riksförsäkringsverkets IT-stöd. Stora förändringar
genomförs i datasystemen bl.a. med anledning av införandet av det reformerade
ålderspensionssystemet. Dessa förändringar bör också kunna utnyttjas i det
reformerade förtidspensionssystemet. Vidare föreslås omvandlingen av redan
beviljade förtidspensioner och sjukbidrag bli en engångsinsats som skall kunna
göras helt maskinellt. Någon fullständig analys av de effekter som förslagen i
denna proposition har på IT-systemen har ännu inte genomförts.
För försäkringskassornas del torde administrationskostnaderna för den löpande
handläggningen av ärenden om sjukersättning inte påverkas på något mer avgörande
sätt med anledning av de föreslagna regeländringarna. Sannolikt medför dock de
bestämmelser som innebär att inkomstrelaterad sjukersättning görs oberoende av
försäkringstid att färre ärenden kommer att prövas.
När det gäller de administrativa effekterna av att införa den nya
ersättningsformen aktivitetsersättning, som skall beviljas för högst tre år i
taget, blir dock situationen en annan. Under det första året, dvs. 2003, blir
det fråga om att utreda rätten till sådan ersättning för ca 1 600 personer i
åldrarna 16-29 i stället för förtidspension eller sjukbidrag. Året därefter
tillkommer lika många etc. Till detta kommer att nya prövningar av rätten till
ersättning skall göras åtminstone vart tredje år. Av förslaget följer dessutom
att försäkringskassan - i de fall den försäkrade så önskar - skall planera och
samordna olika aktiviteter så att möjligheterna till utveckling och
arbetsförmåga tas tillvara på bästa sätt mån. Det innebär även att kassan
kontinuerligt behöver följa utvecklingen för dessa personer. Denna nya
arbetsuppgift kräver att det finns tillräckliga resurser med hög kompetens,
vilket också framhållits av många remissinstanser. Regeringen avser att
återkomma i frågan.
Regeringen förutsätter att RFV noga följer och till regeringen fortlöpande
redovisar hur många personer som är föremål för dessa planerings- och
samordningsinsatser samt resultatet av dessa.
Avslutningsvis bör också framhållas att i samband med genomförandefasen ökar
administrationskostnaderna som en följd av såväl nödvändigheten av sedvanliga
insatser för utbildning och information som av ökningen av antalet kontakter med
allmänheten, andra myndigheter och övriga samarbetspartners.
17 Internationella förhållanden
17.1 Allmänt
Syftet med EU:s regelsystem
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (EU) medför bl.a. att EU:s regler om
samordning av social trygghet skall tillämpas i Sverige. De grundläggande
reglerna om personers fria rörlighet inom unionen finns i Romfördraget. Enligt
fördraget skall all diskriminering på grund av nationalitet vara förbjuden.
Rådet skall besluta om sådana åtgärder inom den sociala trygghetens område som
är nödvändiga för att genomföra fri rörlighet för arbetstagare och därvid
särskilt införa ett system som tillförsäkrar migrerande arbetstagare och deras
familjemedlemmar att alla perioder som beaktas enligt lagstiftningen i de olika
länderna läggs samman för förvärvande och bibehållande av rätten till förmåner.
Sådana bestämmelser finns i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen
av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras
familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen.
Genom detta regelverk kan personer som flyttar från ett land till ett annat inom
unionen för att arbeta få eller behålla ett socialförsäkringsskydd. Avsikten
med förordningen är att i största möjliga utsträckning samordna förmåner från de
olika länderna. Genom samordning kan det undvikas att personer som har tjänat
in rätt till förmåner i ett land går miste om dessa om de flyttar till ett annat
land. Med samordningsregler går det också att undvika att personer som flyttar
till ett annat medlemsland får rätt till dubbla förmåner.
Genom EES-avtalet gäller förordningens (EEG) nr 1408/71 regler även Island,
Norge och Liechtenstein. Genom ett avtal mellan EU och Schweiz kommer
förordningens regler även att gälla i förhållande till Schweiz.
Proratatemporis-principen
Principen gäller för ersättning vid ålderdom och dödsfall (pensionsförmåner)
samt vid invaliditet i vissa fall och avser beräkning av pensionens storlek när
den enskilde till följd av arbete eller bosättning i flera länder har förvärvat
rätt till förmån i mer än ett medlemsland. I ett sådant fall har den enskilde
rätt till en proportionellt beräknad förmån från vart och ett av de länder som
han eller hon tjänat in rätt till förmån i.
I praktiken innebär principen att det i varje land görs en beräkning av det
belopp som personen skulle ha haft i pensions- eller invaliditetsförmån från det
landet om försäkrings- eller bosättningstider i samtliga berörda länder hade
fullgjorts där.
Med utgångspunkt från detta teoretiska förmånsbelopp beräknas sedan det faktiska
förmånsbeloppet. Detta belopp utgör så stor del av det teoretiska beloppet som
motsvarar förhållandet mellan å ena sidan den berättigades försäkrings- eller
bosättningstid i det aktuella landet före försäkringsfallet och å andra sidan
den sammanlagda försäkrings- och/eller bosättningstiden före försäkringsfallet i
samtliga medlemsländer. Av förordningen följer att den förmånsberättigade skall
ha rätt till den högsta av den enligt nationella regler beräknade förmånen och
förmånen beräknad efter proratatemporis-principen.
I enlighet med den principen skall, vid beräkning av en förmån vars storlek inte
är beroende av försäkringstid (förmån i ett land med system enligt s.k.
A-modell), förmånen som sådan utgöra det teoretiska beloppet. Den tid som i
dessa fall används vid beräkningen är den tid personen har omfattats av detta
lands lagstiftning.
Exportabilitetsprincipen
Enligt förordningen (EEG) nr 1408/71 får kontantförmåner vid bl.a. invaliditet
inte minskas, ändras, innehållas, dras in eller konfiskeras med anledning av att
mottagaren är bosatt inom en annan medlemsstat än den som ansvarar för
betalningen. Detta betyder att kontantförmåner som någon har förvärvat i ett
medlemsland skall kunna betalas ut om den berättigade bor eller flyttar till ett
annat medlemsland.
Olika försäkringsmodeller
I förordningen (EEG) nr 1408/71 delas förmåner i samband med invaliditet in i
två huvudgrupper. Den ena gäller anställda eller egenföretagare som har
omfattats av endast sådan lagstiftning enligt vilken invaliditetsförmånernas
storlek är oberoende av försäkringsperiodens längd - s.k. A-modell eller
sjukförsäkringsmodell. Den andra modellen gäller anställda eller egenföretagare
som har omfattats antingen av lagstiftning enligt vilken invaliditetsförmånernas
storlek är beroende av försäkrings- eller bosättningsperiodernas längd, s.k. B
och/eller C-modell eller av lagstiftning av både A- och B/C-modell. För de båda
huvudgrupperna gäller olika regler i de flesta avseenden. För
invaliditetsförmåner av B/C-modell gäller samma regler som gäller för förmåner
vid ålderdom eller dödsfall, dvs. pensioner.
Det nuvarande svenska förtidspensionssystemet både i form av folkpension och
tilläggspension (ATP) och det föreslagna systemet för sjukersättning och
aktivitetsersättning i form av garantiersättning är av s.k. B/C modell, medan
det föreslagna systemet för inkomstrelaterad ersättning torde vara av s.k.
A-modell.
Invaliditetsförmån enligt modell A
Invaliditetsförmåner i denna form är snarare en del av sjukförsäkringen än en
variant av ålderspensioneringen. Detta innebär att förmånen inte är beroende av
försäkringstidens längd utan det avgörande är att personen i fråga är aktuellt
försäkrad vid den tidpunkt då risken materialiseras, dvs. vid tidpunkten för
försäkringsfallet. I vissa länder kan det dessutom krävas att försäkringen gällt
under en viss bestämd tid omedelbart före försäkringsfallet. Syftet med
förmånsordningar enligt denna modell är att ge full kompensation till personer
som omfattas av försäkringen vid tidpunkten för försäkringsfallet. De ger
däremot inget skydd för personer som inte längre omfattas av försäkringen.
Invaliditesförmåner enligt modell A finns bl.a. i Belgien, Frankrike, Spanien,
Irland, Storbritannien och Nederländerna.
Den som i en följd eller växelvis har omfattats av två eller flera
medlemsstaters lagstiftning och som har fullgjort försäkringsperioder
uteslutande enligt sådan lagstiftning där invaliditetsförmånens storlek inte är
beroende av försäkringsperiodens längd, har rätt till förmåner enbart från den
stat där han eller hon var försäkrad vid tidpunkten för försäkringsfallet. Det
innebär att om en försäkrad, utöver att vara försäkrad i Sverige även har varit
försäkrad i ett eller flera länder med system enligt A-modell (samma som det
föreslagna svenska inkomstrelaterade systemet), t.ex. Frankrike och/eller
Belgien, skall Sverige betala ut oavkortad inkomstrelaterad ersättning. Det
andra landet betalar inte något, dvs. proratatemporis-principen är inte aktuell.
Om en medlemsstats lagstiftning kräver att försäkrings- eller
bosättningsperioder har fullgjorts för att en person skall kunna förvärva,
bibehålla eller återfå en invaliditetsförmån, skall sådana perioder som
fullgjorts i andra medlemsstater beaktas. Denna sammanläggningsmöjlighet gäller
alltså även i länder med invaliditetsförmåner enligt A-modell.
Invaliditetsförmåner enligt modell A skall anges i bilaga IV A till förordningen
(EEG) nr 1408/71. För att upptas i bilagan erfordras ett enhälligt beslut av
Ministerrådet. För närvarande har Sverige ingen förmån förtecknad i denna
bilaga.
Invaliditetsförmån enligt modell B och/eller C
Utmärkande för lagstiftningen enligt system som beaktar tidigare
försäkringsperioder (modell B) är att förmånens belopp varierar med
försäkringstidens längd. I regel utges förmån, om viss kvalifikationstid är
fullgjord, oberoende av om personen i fråga är aktuellt försäkrad vid
försäkringsfallet eller inte. Syftet med förmånsordningar enligt denna modell är
att ge kompensation som mer eller mindre står i proportion till erlagda
avgifter.
Modellen med framräkning av försäkringstid (modell C) motsvarar delvis modell B
men innebär även att förmånsrätt kan tillgodoräknas för framtida försäkringstid.
Förmånens storlek är sålunda beroende av både faktiska försäkringsperioder före
tidpunkten för försäkringsfallet och av tillgodoräknade perioder för tiden
mellan försäkringsfallet och viss senare tidpunkt, t.ex. gränsen för
ålderspension.
Invaliditetsförmåner enligt modell B och/eller C finns för närvarande i bl.a.
Danmark, Finland, Grekland, Italien, Luxemburg, Portugal, Tyskland, Sverige och
Österrike.
Personer som omfattas av flera medlemsländers försäkringssystem, av vilka något
bestämmer invalidförmånens storlek efter försäkrings- eller bosättningstidens
längd, dvs. modell B eller C, skall erhålla förmåner vid invaliditet enligt
samma regler som enligt förordningen gäller för ålders- och
efterlevandepensioner. Bestämmelsen innebär alltså att ersättningen i dessa fall
skall prorata-beräknas även inom ett land med A-modell.
17.2 Inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning
Byte av regelsystem
I det nuvarande svenska förtidspensionssystemet är alla personer som har
tillgodoräknats pensionspoäng enligt AFL försäkrade för förtidspension i form av
tilläggspension (ATP). En förutsättning för rätt till ATP är att personen
tillgodoräknats minst tre år med pensionspoäng. För oavkortad ATP fordras att
den försäkrade kan tillgodoräkna sig 30 år med pensionspoäng eller 40
bosättningsår. Är antalet år färre avkortas ATP i motsvarande mån. Rätten till
ersättning är alltså beroende av försäkringstidens längd.
De föreslagna reglerna om rätt till inkomstrelaterad sjukersättning eller
aktivitetsersättning innebär att endast personer, som enligt reglerna i
socialförsäkringslagen (1999:799) är aktuellt försäkrade i Sverige för sådan
ersättning vid tidpunkten för försäkringsfallet, är berättigade till ersättning,
om medicinska och övriga förutsättningar är uppfyllda. Ersättningens storlek
skall endast vara beroende av storleken på den försäkrades antagandeinkomst och
inte av hur länge han eller hon har varit försäkrad. Försäkringsskyddet föreslås
således inte bli beroende av tillgodoräknad försäkringstid och det finns inte
några "härledda rättigheter" enligt socialförsäkringslagen. Det avgörande för
rätten till ersättning är enligt förslaget endast att personen är aktuellt
försäkrad i Sverige vid tidpunkten för försäkringsfallet. Till följd av
beräkningsreglernas konstruktion, att antagandeinkomsten beräknas som ett
genomsnitt av vissa årsinkomster, kommer storleken av utbetalad ersättning
naturligtvis bli beroende av om den försäkrade under minst tre år tjänat in
sådan inkomst som beaktas vid beräkningen. I avsnitt 6.2 behandlas
försäkringstillhörigheten mer ingående och i avsnitt 8.2 beskrivs närmare hur
antagandeinkomsten beräknas och fastställs. Regeringen föreslår vidare att
ersättningar vid invaliditet som utges enligt utländsk lagstiftning, både
inkomstrelaterade och ersättningar av grundskyddskaraktär, skall reducera den
inkomstrelaterade ersättningen.
Den föreslagna inkomstrelaterade ersättningen överensstämmer i här adekvata
hänseenden i allt väsentligt med den av Förtidspensionsutredningen föreslagna
inkomstrelaterade förtidspensionen. Utredningen ansåg att denna i EG-rättsliga
sammanhang borde bedömas som en förmån enligt den s.k. sjukförsäkringsmodellen
eller modell A, dvs. sådan förmån vars storlek är oberoende av
försäkringsperiodens längd. Samma slutsats dras i departementspromemorian
Sjukersättning istället för förtidspension (Ds 2000:39).
Regeringen delar uppfattningen att inkomstrelaterad sjukersättning eller
aktivitetsersättning i ett EG-rättsligt sammanhang torde anses vara en
invaliditetsförmån av A-modell eller sjukförsäkringsmodell.
Sammanläggning
Regeringen föreslår att antagandeinkomsten för beräkning av inkomstrelaterad
ersättning skall grundas på två eller tre bruttoårsinkomster som en person
tjänat in under en viss ramtid. Denna kan som längst sträcker sig åtta år bakåt
i tiden från det år försäkringsfallet inträffade. Under ramtiden kan det hända
att den försäkrade arbetat i ett annat land, t.ex. kan det ingå perioder då han
eller hon har omfattats av lagstiftningen i annat EU/EES-land.
En av grundprinciperna i förordning (EEG) nr 1408/71 är
sammanläggningsprincipen. Den har till syfte att personer, som flyttar till
eller får arbete i en annan medlemsstat, inte på grund av detta skall gå miste
om rättigheter som de tidigare tjänat in. Principen innebär att en viss tids
försäkring, arbete eller bosättning i en medlemsstat skall anses som om den hade
ägt rum i en annan medlemsstat, om sådan kvalifikationstid är en förutsättning
för att erhålla en viss förmån i den sistnämnda staten. Sammanläggningsprincipen
innebär att den sista delen av försäkringsperioden måste ha fullgjorts enligt
den lagstiftning enligt vilken förmånen skall utges, dvs. i Sverige.
För att sammanläggningsprincipen inte skall bli innehållslös bör, enligt
regeringens uppfattning, även den tid under ramtiden som en person omfattats av
en annan medlemsstats lagstiftning beaktas, när antagandeinkomsten skall
beräknas.
Vid tillämpning av sammanläggningsprincipen har för Sverige i bilaga VI till
förordning (EEG) nr 1408/71 angetts att för rätten till föräldrapenning skall
försäkringsperioder som har fullgjorts i annat medlemsland än Sverige anses
baserade på samma genomsnittsinkomster som de svenska försäkringsperioder med
vilka de sammanräknas.
Regeringen menar att en motsvarande regel som för närvarande gäller för
föräldrapenning i bilaga VI kan vara en lämplig lösning för
antagandeinkomstberäkning för inkomstrelaterad sjukersättning eller
aktivitetsersättning.
Samordning av inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning och
utländska invaliditetsförmåner
Enligt förordningen (EEG) nr 1408/71 gäller att när två eller flera
invaliditetsförmåner sammanträffar och samtliga är av s.k. A-modell samordnas
inte dessa utan förmånen utbetalas endast av det land vars lagstiftning personen
omfattades av när invaliditeten uppstod. Vid sammanträffande av förmåner där
minst en är av modell B eller C skall beräkningen ske enligt
proratatemporis-principen. Den ersättningsberättigade skall då få det högsta
beloppet av den nationellt beräknade och den prorata-beräknade förmånen. Den
prorataberäknade förmånen beräknas med utgångspunkt från den tid personen
omfattats av det aktuella landets försäkring i förhållande till sammanlagd
försäkringstid inom EU/EES-området.
Den som är aktuellt försäkrad i Sverige vid tidpunkten för försäkringsfallet
kommer, enligt de föreslagna svenska reglerna, att få oavkortad inkomstrelaterad
sjuk- eller aktivitetsersättning, dvs. den nationellt beräknade ersättningen
överstiger i dessa fall den prorataberäknade ersättningen. En person, som
dessförinnan även har förvärvsarbetat och varit försäkrad i ett eller flera
länder utanför EU/EES-området, kommer dessutom att kunna ha rätt till förmån
från detta eller dessa länder. För att undvika överkompensation föreslås, enligt
vad som anges i avsnitt 8.5, en avräkningsregel i den svenska lagstiftningen
som innebär att den svenska inkomstrelaterade ersättningen skall minskas med de
invaliditetsförmånsbelopp som personen är berättigad till från andra länder.
Personer som är försäkrade i ett land utanför EU/EES-området vid
försäkringsfallet
En person som är försäkrad i ett land utanför EU/EES vid tidpunkten för
försäkringsfallet kommer inte att ha rätt till någon inkomstrelaterad sjuk-
eller aktivitetsersättning från Sverige, oavsett om vederbörande tidigare
arbetat och varit försäkrad länge här i landet. Inkomstrelaterad ersättning
grundas inte på intjänade rättigheter. Ersättningen blir helt avhängig av vilka
regler som gäller i försäkringslandet (och eventuellt något tredje land om
särskilda regler finns om detta).
Export av förmåner
Endast den som är försäkrad i Sverige för de arbetsbaserade förmånerna
inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning har, enligt det i denna
proposition lagda förslaget, rätt att uppbära sådan ersättning.
Enligt 3 kap. 7 § socialförsäkringslagen (1999:799) gäller den arbetsbaserade
försäkringen så länge som en arbetsbaserad förmån utges (avsnitt 4.6). Det
medför att en försäkrad som blivit beviljad hel inkomstrelaterad sjuk- eller
aktivitetsersättning har rätt att uppbära denna förmån oberoende av var i
världen han eller hon är bosatt, eftersom försäkringen i Sverige består så länge
förmånen utbetalas.
Enligt 3 kap. 16 § socialförsäkringslagen gäller emellertid att den som, i
enlighet med förordningen (EEG) nr 1408/71, omfattas av lagstiftningen i en
annan medlemsstat inte är försäkrad för sådana förmåner i socialförsäkringslagen
som motsvaras av förordningen, t.ex. förmåner vid invaliditet. Enligt
förordningen skall en person som omfattas av denna bara vara försäkrad i den
medlemsstat där han eller hon förvärvsarbetar.
Som exempel kan nämnas att den danske medborgare som arbetar i Sverige och blir
beviljad partiell inkomstrelaterad sjukersättning, och som därefter börjar
arbeta deltid i Danmark då blir försäkrad endast i Danmark. Då han inte längre
är försäkrad i Sverige har han enligt de svenska reglerna inte rätt att uppbära
sin partiella sjukersättning. Inom EU/EES-området gäller emellertid enligt den
s.k. exportablilitetsprincipen (avsnitt 17.1) att en invaliditetsförmån som
någon som omfattas av förordningen har förvärvat i ett medlemsland skall kunna
betalas ut även om den berättigade bor eller flyttar till ett annat medlemsland.
Sammanfattningsvis gäller alltså att inkomstrelaterad sjukersättning eller
aktivitetsersättning kan utbetalas till en förmånsberättigad oavsett var i
världen han eller hon är bosatt.
17.3 Garantiersättning
Systemets uppbyggnad och internationella ställning
Regeringen föreslår att endast den som anses bosatt i Sverige enligt
socialförsäkringslagen både vid tidpunkten för försäkringsfallet och senare
skall ha rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning i form av
garantiersättning.
Garantiersättning skall enligt förslaget vara beroende av tillgodoräknad
försäkringstid. För rätt till garantiersättning fordras minst tre års
tillgodoräknad försäkringstid och för oavkortad ersättning fordras minst 40 års
försäkringstid inklusive framtida försäkringstid fram till 65 års ålder. Är
tiden kortare reduceras garantiersättningen med 1/40 för varje år som fattas.
Reglerna för beräkning av försäkringstid föreslås i allt väsentligt bli
utformade enligt de principer som i dag gäller för beräkning av bosättningstid
för rätt till folkpension i form av förtidspension.
Garantiersättningen föreslås alltså, såvitt avser kravet på försäkringstid, bli
konstruerad på i princip samma sätt som nuvarande folkpension i form av
förtidspension. Det torde medföra att garantiersättning faller in under
tillämpningsområdet för förordningen (EEG) nr 1408/71. Det gjorda antagandet
styrks även av att enligt regeringens bedömning i förarbetena till lagen
(1998:702) om garantipension, prop. 1997/98:152 Garantipension, m.m., skall
garantipension till ålderspension betraktas som en trygghetsförmån och därmed
falla under förordningens tillämpningsområde snarare än att betraktas som en
socialhjälpsförmån. Det gäller garantipension såväl till personer med som till
personer utan rätt till inkomstgrundad ålderspension. Skäl som talar för denna
bedömning är att garantipension är en lagfäst rättighet som utges enligt klart
avgränsade villkor och inte är beroende av en uppskattning av individuella
behov. Garantipensionen är uppbyggd på i princip samma sätt som folkpension i
form av ålders- eller förtidspension och den i denna proposition föreslagna
garantiersättningen.
Mot bakgrund av ovanstående och då garantiersättning föreslås bli beroende av
försäkringstid menar regeringen att garantiersättning torde komma att inordnas
bland de system i förordningen som system enligt modell B och C.
Sammanräkning av försäkringstid och export av garantiersättning
En person som anses bosatt i Sverige enligt socialförsäkringslagen och som
omfattas av förordningen (EEG) nr 1408/71 kommer med stöd av den s.k.
sammanläggningsprincipen att kunna tillgodoräkna sig försäkringstid från annat
EU/EES-land och på så sätt komma upp i erforderligt antal försäkringsår för rätt
till garantiersättning. Ett års bosättning här i landet kommer dock att fordras
för att sammanläggningsregeln skall kunna tillämpas.
Garantiersättning föreslås alltså enbart kunna utbetalas till försäkrade som
anses bosatta i Sverige. Denna regel kommer inte att kunna upprätthållas inom
EU/EES. Enligt exportabilitetsprincipen får en kontantförmån inte dras in eller
minskas med anledning av att den berättigade är bosatt i eller flyttar till ett
annat medlemsland än det land som betalar ut förmånen. Mot denna bakgrund får
garantiersättning, på samma sätt som gäller för folkpension i form av
förtidspension och garantipension till ålderspension, betalas ut även vid
bosättning inom EU/EES-området.
Om den som uppbär garantiersättning däremot flyttar från Sverige till ett land
utanför EU/EES-området och försäkringen därmed upphör att gälla eller till land
med vilket Sverige inte har tecknat socialförsäkringsavtal, upphör även rätten
till förmånen. I detta fall blir rätten till ersättning alltså helt beroende av
bosättning i Sverige.
Beräkning av garantiersättning enligt proratatemporis-principen
Personer som omfattas av flera medlemsländers försäkringssystem, av vilka något
bestämmer invaliditetsförmånens storlek efter försäkrings- eller
bosättningstidens längd (B och/eller C modell), skall erhålla förmåner vid
invaliditet enligt samma regler som enligt förordningen gäller för ålders- och
efterlevandepensioner, dvs. ersättningen skall proratatemporis-beräknas. Det
innebär att den som på grund av flyttning till ett annat medlemsland inte har
tjänat in rätt till oavkortad förmån i ett visst land skall ha rätt att erhålla
en så stor andel av förmånen som svarar mot intjänandetiden.
Samordning av garantiersättning och utländska invaliditetsförmåner
Garantiersättning är på samma sätt som garantipension till ålderspension och
vuxna efterlevande en utfyllnadsförmån och skall således avräknas mot
inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning. Enligt vad som regeringen
vidare föreslår, skall garantiersättning även avräknas mot utländska
invaliditetsförmåner som inte är av utfyllnadskaraktär, dvs. sådana som liknar
garantiersättningen. Även garantipension till ålderspension och garantipension
till vuxna efterlevande skall avräknas mot utländska pensionsförmåner. Den som
omfattas av förordningen (EEG) nr 1408/71 och som även omfattats av lagstiftning
enligt vilken invaliditetsförmånens storlek är beroende av försäkrings- eller
bosättningsperiodens längd (B och/eller C modell) skall få förmåner enligt de
bestämmelser i förordningen som gäller för pensioner. Det som sägs nedan
beträffande pensioner gäller därmed även en invaliditetsförmån med
garantiersättningens konstruktion.
Mot bakgrund av vad EG-domstolen uttalat (dom den 22 oktober 1998 i mål
C-143/97, Office national des pensions./. Francesco Conti) tolkar regeringen
förordningens bestämmelser så att avtrappning av garantiersättning med hänsyn
till svensk inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning kommer
att ske först sedan garantiersättningen prorata-beräknats utifrån garantinivån
för denna. Avkortningen av garantinivån med hänsyn till bristande försäkringstid
kommer således att, även i EU/EES-förhållanden, ske före avtrappningen med
hänsyn till inkomstrelaterad ersättning.
18 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
18.1 Ikraftträdande
Regeringens förslag: Bestämmelserna om sjukersättning och aktivitetsersättning
skall träda i kraft den 1 januari 2003.

Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket (RFV) tillstyrker förslaget. RFV anser
att den kalendertid som återstår från det att propositionen föreläggs riksdagen
till det föreslagna ikraftträdandet 2003 är mycket kort. Eventuella förseningar
äventyrar genomförandet.
Skälen för regeringens förslag: Förtidspensioneringen är den sista delen av den
allmänna pensioneringen i form av folkpension och ATP som återstår att anpassa
till det reformerade ålderspensionssystemet. Den ursprungliga utgångspunkten var
att alla reformerade försäkringssystem som ingick som delar av folk- och
tilläggspensioneringen skulle träda i kraft samtidigt som det nya
ålderspensionssystemet slutligt trädde i kraft, nämligen den 1 januari 2001.
Denna tidsplan visade sig emellertid inte vara genomförbar. De övriga delarna i
det stora reformarbetet på den allmänna pensioneringens område som har
lagreglerats men ännu inte trätt i kraft är efterlevandepensionerna och
garantipensioner för personer födda 1937 och tidigare. Bägge dessa regelverk
skall träda i kraft den 1 januari 2003. Regeringen anser att starka skäl talar
för att även det reformerade förtidspensionssystemet träder i kraft vid samma
tidpunkt. Därigenom kan all reglering som har sammanhang med folkpensioneringen
upphöra vid ett och samma tillfälle, vilket har stora administrativa fördelar.
Det är också angeläget att de som i dag har förtidspension i
ålderspensionshänseende så snart som möjligt kan övergå till en beräkning av
pensionsrätt som gäller för övriga försäkrade. Ett ikraftträdande vid den
föreslagna tidpunkten innebär samtidigt att berörda myndigheter och organ ges en
skälig förberedelsetid för systembyggande, utbildning och information.
18.2
Övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: Omvandlingen av förtidspensioner till sjukersättning
regleras i övergångsbestämmelser.
För en försäkrad som är född 1984 eller senare och som hade rätt till sjukbidrag
för december 2002 får tidsbegränsad sjukersättning beviljas även efter
ikraftträdandet, dock inte längre än till och med juni månad det år då han eller
hon fyller 19 år.
Förmåner som beviljas efter ikraftträdandet men där den beviljade ersättningen
till någon del avser tid före denna tidpunkt beräknas enligt äldre bestämmelser.
Med försäkringstid för garantiersättning skall för tid före 2003 avses
bosättningstid enligt 5 kap. AFL i lydelse före den 1 januari 2003.

Promemoriornas förslag: Överensstämmer i behandlade delar med regeringens, med
undantag för att regelverket kring omvandlingen av förtidspensioner till
sjukersättning föreslås återgivet i form av lagtext.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm invänder mot lösningen att införa
ett nytt kapitel i lagen (1962:381) om allmän försäkring när det gäller
omvandling av redan beviljad förtidspension till sjukersättning m.m. De
bestämmelser som kapitlet kommer att innehålla bör rätteligen återges i form av
övergångsbestämmelser.
Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 12 har ingående redogjorts för
principerna för en omvandling av förtidspensioner och sjukbidrag till
sjukersättning respektive tidsbegränsad sjukersättning. Den modell för
omvandlingen som presenteras där har som utgångspunkt att en försäkrads
nettoersättning så långt möjligt skall vara densamma efter som före
omvandlingen. På grund av olika faktorer vid sidan av den egentliga
förtidspensionen som i dag inverkar på den nettoersättning den försäkrade får -
däribland det särskilda grundavdraget vid beskattningen - blir reglerna till en
sådan omvandling av nödvändighet komplicerade. Av formella skäl bör emellertid,
såsom Kammarrätten i Stockholm påpekat, dessa återges i form av
övergångsbestämmelser.
För en försäkrad som vid ikraftträdandet inte har fyllt 30 år föreslås i avsnitt
12.2, att han eller hon trots sin ålder skall få sin förtidspension omvandlad
till sjukersättning och inte till aktivitetsersättning. Skälet för detta är att
en redan beviljad förmån som löper tills vidare inte bör förändras på ett sätt
som kan uppfattas som en försämring för den enskilde, vilket en omvandling till
tidsbegränsad aktivitetsersättning skulle kunna göra. När det gäller försäkrade
i den aktuella ålderskategorin, som vid ikraftträdandet uppbär sjukbidrag gör
sig inte samma resonemang gällande. Dessa bör rimligen få sjukersättning under
den period som det tidigare beviljade sjukbidraget löper, men därefter bör de
vid en ansökan om förnyad förmån beviljas aktivitetsersättning i enlighet med de
nya bestämmelserna. Den antagandeinkomst som bestämts med ledning av det
ursprungliga underlaget kommer dock att vara densamma så länge förmånen beviljas
i oavbruten följd. Att så skall vara fallet följer av att en antagandeinkomst
beräknas med utgångspunkt i pensionsfallet eller försäkringsfallet. En särskild
fråga som uppkommer i detta sammanhang är vad som skall ske med de försäkrade
som uppbär sjukbidrag och som vid omvandlingen inte har fyllt 19 år. Det kan
nämligen inträffa att den tidsbegränsade sjukersättning han eller hon fått vid
omvandlingen löper ut före den 1 juli det år han eller hon fyller 19 år. Utan
någon särskild bestämmelse skulle en sådan försäkrad, trots att de medicinska
förutsättningarna för rätt till aktivitetsersättning är uppfyllda, inte ha rätt
till aktivitetsersättning på grund av ålderskravet. En sådan konsekvens är
enligt regeringens mening inte acceptabel. Därför bör det finnas en
övergångsbestämmelse med den innebörden att en sådan försäkrad efter
ikraftträdandet skall kunna beviljas en ny period av tidsbegränsad
sjukersättning. Dock inte längre än till och med juni månad det år han eller hon
fyller 19 år. Därefter kommer vederbörande att kunna få aktivitetsersättning.
De olika beräkningsreglerna för förtidspension å ena sidan och sjukersättning
och aktivitetsersättning å den andra innebär att en och samma försäkrad kan
komma att få olika storlek på den inkomstrelaterade ersättningen beroende på
vilken beräkningsmetod som används. Det är därför viktigt av rättssäkerhetsskäl
att tydliga regler finns om vilket beräkningssätt som skall användas i de
försäkringsärenden som avgörs i nära anslutning till övergången mellan de båda
systemen. En försäkrad kan få förtidspension eller de nya förmånerna
sjukersättning och aktivitetsersättning antingen efter att själv ha ansökt om
förmånen eller genom att försäkringskassan på eget initiativ byter ut t.ex.
sjukpenning mot en sådan förmån. I princip inträder en rätt att uppbära
förtidspension eller sjukersättning och aktivitetsersättning vid pensionsfallet
eller försäkringsfallet. Enligt de bestämmelser som reglerar utbetalning av
förmåner i 16 kap. AFL kan sådana förmåner dock inte utbetalas för längre tid
tillbaka än tre månader före ansökan. I de s.k. utbytesfallen sker utbetalning
från och med månaden näst efter den då beslutet om förmånen meddelades. Av det
sagda framgår att en övergångsreglering inte lämpligen kan utgå vare sig från
ansökan eller från tidpunkten för pensionsfallet. Enligt regeringens mening bör
i stället det avgörande för vilket system som skall tillämpas vid beräkning av
förmånens storlek vara om den beviljade ersättningen till någon del hänför sig
till tid före ikraftträdandet. Om så är fallet bör de gamla bestämmelserna om
beräkning av förtidspension tillämpas oavsett om ansökan kommit in före eller
strax efter ikraftträdandet. Förmånen kommer därefter omedelbart omvandlas till
sjukersättning.
För att försäkringstid för garantiersättning skall kunna tillgodoräknas före
ikraftträdandet bör som sådan tid tillgodoräknas bosättningstid för folkpension
enligt äldre bestämmelser.

19 Författningskommentar
De lagstiftningsåtgärder som föreslås i denna proposition berör huvudsakligen de
centrala områdena inom socialförsäkringslagstiftningen. Det nya regelverket om
sjukersättning och aktivitetsersättning får emellertid konsekvenser även på
andra områden. Oftast gäller det dock så enkla lagändringar som att byta ut
ordet förtidspension mot begreppen för nämnda ersättningar. På andra områden,
som t.ex. skattelagstiftningen, krävs mer genomgripande förändringar. Regeringen
bedömer det lämpligast att sådana lagstiftningsåtgärder vidtas i ett annat
sammanhang och då gemensamt med följdändringar i anledning av det reformerade
systemet för efterlevandepensioner och systemet för övergångsvis garantipension
vilka också träder i kraft år 2003.
19.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
De nya beräkningsreglerna för ersättning vid långvarig och varaktig medicinskt
grundad nedsättning av arbetsförmågan har inarbetats i lagen (1962:381) om
allmän försäkring (AFL). I den lagen återfinns regelverket rörande
sjukförsäkringen, vilken det nya ersättningssystemet föreslås tillhöra.
Sjukförsäkringen är för övrigt den enda gren av den allmänna försäkringen som
alltjämt kommer att regleras i AFL, efter det att försäkringen för folk- och
tilläggspensionering upphör. I avvaktan på en större översyn av AFL har i detta
sammanhang vissa redaktionella förändringar gjorts för att anpassa AFL till de
nya förhållandena. Vissa rubriker i lagen har tagits bort, nämligen rubrikerna
närmast före 5, 11 och 16 kap. Dessa rubriker anger avdelningar i AFL som
behandlar folk- och tilläggspension. Genom borttagandet av dessa kommer rubriken
närmast före 2 kap. med lydelsen Andra avdelningen. Sjukförsäkring att gälla
ända fram till 17 kap. Vidare har bestämmelserna om bosättningstid för rätt till
folkpension i 5 kap. omarbetats och flyttats över till 9 kap. som behandlar
garantiersättning. Övriga bestämmelser i 5 kap. har efter år 2002 inte någon
funktion att fylla för förhållanden därefter varför kapitlet föreslås i sin
helhet upphävas. Detsamma gäller 10 kap., som till sin helhet tas bort på
Lagrådets inrådan, samt 11 och 13 kap. Borttagandet av 7 kap. 3 a § föranleds av
att någon samordning mellan sjukersättning och ålderspension inte skall göras
på det sätt som enligt denna bestämmelse görs mellan förtidspension och
ålderspension. Även bestämmelsen om utbetalning av förtidspension till kommunal
myndighet eller den försäkrades maka m.fl. i 16 kap. 12 § har, som Lagrådet
föreslagit, utgått. De allmänna förutsättningarna för rätt till sjukersättning
och aktivitetsersättning regleras i 7 kap. Det nya regelsystemet kräver
därutöver två nya kapitel med bestämmelser om inkomstrelaterad ersättning
respektive garantiersättning. Dessa bestämmelser har placerats i de återinförda
8 respektive 9 kap.

1 kap.
1 §
I denna paragraf anges den allmänna försäkringens beståndsdelar. I enlighet med
tidigare beslutade reformer på socialförsäkringsområdet och med förslagen i
denna proposition kommer sjukförsäkringen att vara den enda försäkringsgren som
regleras i AFL efter år 2002.

3 kap.
3, 5, 5 c och 7 §§
Ändringarna i dessa paragrafer innebär i sak att ordet förtidspension ersätts
med sjukersättning och aktivitetsersättning samt att, i förekommande fall,
hänvisning görs till lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om
efterlevandepension och efterlevandestöd till barn vad gäller särskild
efterlevandepension. Därtill har vissa språkliga justeringar gjorts. 3 kap. 7 §
har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

13 §
Paragrafens andra stycke innehåller i sin nuvarande lydelse en bestämmelse som
innebär att om en person inte har rätt till förtidspension endast på grund av
att han eller hon inte uppfyller kraven för rätt till folkpension enligt 5 kap.
så skall vad som sägs om förtidspension i 3 kap. 3, 5 och 8 §§ ändå gälla för
honom eller henne.
I paragrafen har hänvisningen till 8 § ändrats till 7 §. Detta utgör endast en
rättelse. I övrigt har detta stycke anpassats till sjukersättningen och
aktivitetsersättningen på så sätt att i den mån 3, 5 och 7 §§ gäller sådana
förmåner skall de paragraferna tillämpas även i de fall den försäkrade skulle
haft rätt till garantiersättning om han eller hon uppfyllt villkoren om
försäkringstid i 9 kap.

4 kap.
9 §
Ändringen i paragrafen innebär bara en följdändring med hänsyn till det nya
sjukersättnings- och aktivitetsersättningssystemet.
7 kap. Allmänna bestämmelser om sjukersättning och aktivitetsersättning
1 §
När det gäller de medicinska kvalifikationskraven för rätt till förmånerna
sjukersättning och aktivitetsersättning är någon förändring i förhållande till
vad som gäller för rätt till förtidspension i princip inte avsedd. Av
paragrafens första stycke framgår således att det krävs för rätt till
sjukersättning och aktivitetsersättning att den försäkrades arbetsförmåga skall
vara nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom eller annan nedsättning
av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan. Nedsättningen av
arbetsförmågan skall kunna antas vara minst ett år. Denna tidsgräns motsvarar
vad som enligt fast praxis anses gälla för rätt till sjukbidrag som enligt
nuvarande regler är den tidsbegränsade formen av förtidspension. I 3 § detta
kapitel anges närmare vad som gäller vid bedömningen av arbetsförmågans
nedsättning. Den paragrafen gäller i dag för förtidspension men avses framdeles
oförändrad gälla för sjukersättning och aktivitetsersättning.
Ett avsteg från kravet att arbetsförmågan skall konstateras vara nedsatt på sätt
som angetts i första stycket gäller funktionshindrade elever i de olika grund-
och gymnasieskolformerna vilka på grund av sitt funktionshinder inte kan
fullgöra sin skolgång inom ordinarie tid. Enligt paragrafens andra stycke
behöver för den aktuella gruppen försäkrade inte någon arbetsförmågebedömning
göras för att dessa skall kunna anses berättigade till aktivitetsersättning. I
avsnitt 6.4 har närmare redogjorts för de överväganden som motiverar införandet
av denna särskilda form av aktivitetsersättning. Ytterligare bestämmelser om
aktivitetsersättning i dessa fall finns i 7 §.
I paragrafens tredje stycke anges att sjukersättning kan utges tidigast från och
med den månad den försäkrade fyller 30 år. Denna tidpunkt korresponderar med
den tidpunkt då möjligheten att uppbära aktivitetsersättning upphör. Något
tidsmässigt glapp skall således inte behöva inträda mellan ersättningarna när en
försäkrad som uppbär aktivitetsersättning fyller 30 år. För att få
sjukersättning därefter fordras emellertid att ansökan görs därom. Den längsta
tid en försäkrad skall kunna uppbära sjukersättning är, liksom vid
förtidspension, till och med månaden före den då han eller hon fyller 65 år.
Sjukersättning skall, liksom förtidspension, kunna utges antingen tills vidare
eller under en viss bestämd tid. Detta följer av fjärde stycket. Avgörande för
vilken form av ersättning som beviljas en försäkrad är den prognos för
varaktigheten av nedsättningen av dennes arbetsförmåga som kan göras. Kan
arbetsförmågan anses varaktigt nedsatt skall sjukersättning beviljas tills
vidare. Om arbetsförmågan däremot kan antas vara nedsatt för en begränsad tid,
vilken enligt första stycket måste vara minst ett år, skall sjukersättningen, på
samma sätt som nuvarande sjukbidrag, i stället beviljas för viss tid. För
bedömningar av detta slag finns en väl etablerad praxis. För att i olika
sammanhang kunna skilja de till tidsomfattningen olika sjukersättningarna åt
benämns den senare tidsbegränsad sjukersättning. På samma sätt som sjukbidraget
förhåller sig till förtidspensionen, gäller i övrigt detsamma för tidsbegränsad
sjukersättning som för sjukersättning som beviljas tills vidare. Detta gäller
såväl bestämmelser i AFL som i andra författningar om inte annat särskilt anges.
Aktivitetsersättning skall enligt femte stycket tidigast kunna utges från och
med juli månad det år då den försäkrade fyller 19 år. Vid samma tidpunkt upphör
möjligheten att uppbära vårdbidrag enligt lagen (1998:703) om
handikappersättning och vårdbidrag. Skälen för den i förhållande till
förtidspensionen höjda åldersgränsen finns angivna i avsnitten 6.3 och 11.
Aktivitetsersättning kan utges längst till och med månaden före den månad då den
försäkrade fyller 30 år.
Som framgår av sjätte stycket kan aktivitetsersättning inte som sjukersättning
utges tills vidare. Den längsta period ersättningen kan beviljas för är tre år.
En följande period av aktivitetsersättning skall, utom i sådana sällsynta fall
som avses i 16 kap. 1 § tredje stycket, således föregås av en ny ansökan. På
samma sätt som gäller för sjukbidrag skall rätten till en ny period med
aktivitetsersättning i princip prövas förutsättningslöst. I fall där försäkrade
har mycket svåra sjukdomar eller funktionshinder kommer dock av naturliga skäl
denna prövning att ske på ett mer summariskt sätt än i andra fall.

2 §
På samma sätt som gäller för förtidspension skall sjukersättning och
aktivitetsersättning kunna utges som hel eller partiell förmån. Avgörande för
till vilken omfattning förmånen beviljas är graden av nedsättning av
arbetsförmågan. Sålunda kan sjukersättning och aktivitetsersättning beviljas som
hel förmån om arbetsförmågan är helt eller i det närmaste helt nedsatt, som tre
fjärdedels förmån vid lägre men minst tre fjärdedels nedsättning av
arbetsförmågan, som halv förmån om arbetsförmågan är nedsatt i mindre grad men
med minst hälften samt en fjärdedels förmån i övriga fall. I 1 § första stycket
anges att arbetsförmågan måste vara nedsatt med minst en fjärdedel för att en
försäkrad överhuvudtaget skall ha rätt till sjukersättning eller
aktivitetsersättning.

3 b §
I denna paragraf finns bestämmelser om försäkringskassans utredning inför beslut
i ärenden om förtidspension och under tid som förtidspension utges. Paragrafen
har inte ändrats i något annat avseende än att ordet förtidspension bytts ut mot
sjukersättning och aktivitetsersättning och att en mindre språklig justering
har gjorts.

4 §
I sin nuvarande lydelse anger denna paragraf bl.a. storleken av förmånen
folkpension i form av förtidspension. I den föreslagna lydelsen anges att
sjukersättning och aktivitetsersättning kan utges som inkomstrelaterad
ersättning och garantiersättning. Beräkningsregler för dessa former av
ersättning återfinns i var sitt nytt kapitel, åttonde respektive nionde
kapitlet.
Särskilda bestämmelser om aktivitetsersättning
5 §
Sjukersättningen är i allt väsentligt utformad som förtidspensionen vad gäller
de allmänna förutsättningarna för rätten att uppbära förmånen. Även den
aktivitetsersättning som förutsätter en nedsättning av arbetsförmågan hos den
försäkrade innehåller i väsentliga delar samma rekvisit. Aktivitetsersättningen
har emellertid inslag som gör den bättre anpassad för unga människor än
förtidspensionen. De överväganden som den nya aktivitetsersättningen vilar på
redovisas i avsnitt 6.3. Bestämmelserna i 5-7 §§ är nya. Dessa paragrafer
reglerar vad som gäller speciellt för aktivitetsersättningen.
Enligt första stycket i denna paragraf skall försäkringskassan i samband med
beslutet om aktivitetsersättning undersöka i vad mån den försäkrade har
förutsättningar att under ersättningstiden delta i aktiviteter. Med aktiviteter
avses sådana verksamheter som kan antas ha en positiv inverkan på den
försäkrades sjukdomstillstånd eller fysiska eller psykiska prestationsförmåga.
Aktiviteterna skall alltså kunna antas ha en gynnsam inverkan på de förhållanden
som medför att den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt. Aktiviteterna har med
andra ord till syfte att förbättra förutsättningarna för att förbättra
arbetsförmågan. Detta utgör således en skillnad mot rehabilitering vars syfte är
att åstadkomma att den försäkrade skall kunna arbeta trots nedsatt
arbetsförmåga. En närmare redogörelse för vilka aktiviteter som kan vara
aktuella lämnas i avsnitt 7.
Har kassan efter en sådan undersökning som avses i första stycket gjort den
bedömningen att förutsättningar finns för den försäkrade att delta i någon form
av aktiviteter, skall en närmare planering av vilka aktiviteter som är lämpliga
för den försäkrade inledas. Denna planering skall ske i samråd med den
försäkrade. Ett samråd syftar till att ge aktiviteterna större möjligheter att
bli framgångsrika, men även till att tillgodose kravet på respekt för individens
integritet och självbestämmande. I förekommande fall kan vid ett sådant samråd
ytterligare personer komma att behöva ingå. Det kan t.ex. röra sig om en god man
eller någon annan som har god inblick i den försäkrades förhållanden. Vid
planeringen av aktiviteter skall största möjliga hänsyn tas till den försäkrades
önskemål.
I paragrafens tredje stycke anges att försäkringskassan har ett ansvar för att
de planerade aktiviteterna kommer till stånd. Det åligger även kassan att
samordna de insatser som behövs och att se till att åtgärder vidtas för att
underlätta för den försäkrade att delta i aktiviteterna. Försäkringskassans
ansvar innebär t.ex. att samordning sker av olika aktörers insatser före och
under aktiviteterna och att nödvändiga kontakter tas med myndigheter och andra
organ.
Som inledningsvis angetts är ifrågavarande aktiviteter inte rehabilitering. I
paragrafens fjärde stycke anges att som aktiviteter enligt denna paragraf avses
inte sådana åtgärder som anges i 3 b §.

6 §
Enligt denna paragraf kan särskild ersättning utges för kostnader som uppstår
för den försäkrade i samband med deltagande i aktiviteter. Bestämmelsen har sin
motsvarighet i 22 kap. 10 § vad gäller rehabilitering. Kostnader som avses här
kan vara av liknande slag som ersätts med särskilt bidrag under rehabilitering,
dvs. resekostnader, kursavgifter, kostnader för studiematerial etc. De
aktiviteter som kan komma ifråga är emellertid av annan art än
rehabiliteringsåtgärder. Därför kan i undantagsfall även andra kostnader i
samband med aktiviteterna ersättas. Det kan t.ex. röra sig om andra typer av
anmälningsavgifter och arbetsmaterial som inte ersätts inom ramen för andra
förmånssystem.
Närmare bestämmelser om ersättning för kostnader föreslås kunna meddelas av
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.
Aktivitetsersättning vid utbildning på grundskolenivå eller gymnasial nivå
7 §
Enligt denna paragraf kan aktivitetsersättning beviljas en försäkrad som på
grund av funktionshinder ännu inte har avslutat sin skolgång, utan att någon
prövning av om dennes arbetsförmåga är nedsatt eller inte görs. Denna form för
beviljande av ersättning saknar sin motsvarighet i förtidspensionssystemet.
Ersättning skall endast kunna utges under den tid den försäkrade behöver för att
kunna avsluta sin skolgång på grundskole- eller gymnasienivå. Detta med
beaktande av att studietiden för en elev med funktionshinder ibland är längre i
förhållande till vad som är att anse som normal tid för avslutande av
ifrågavarande studieform. Förlängningen kan även komma sig av att eleven på
grund av sina funktionshinder uppskjutit påbörjandet av skolgången. Eftersom
aktivitetsersättningen kan utges tidigast från och med juli månad det år den
försäkrade fyller 19 år torde det i de allra flesta fall vara fråga om
gymnasiestudier. Rätten till denna ersättning är inte beroende av att den
försäkrade studerar vid någon särskild skolform. De skolformer som kan komma
ifråga på grundskolenivå är grundskola, särskola och specialskola. På
gymnasienivå kan det vara utbildning inom gymnasieskolan, gymnasiesärskolan
eller likvärdig utbildning inom en fristående skola. Detsamma skall gälla även i
sådant fall då t.ex. gymnasiestudierna avslutas inom den kommunala
vuxenutbildningen eller vid folkhögskola som ibland kan vara ett alternativ som
föredras av vissa funktionshindrade. I det fall ersättningen avser en elev som
genomgår sin utbildning i grundskola eller gymnasieskola torde det ofta krävas
en mer omfattande utredning om att skoltiden är längre just på grund av
funktionshindret än för en elev som studerar vid skolformer som i sig riktar sig
till elever med svåra funktionshinder.
Aktivitetsersättning enligt denna paragraf utges alltid som hel förmån. Detta är
en konsekvens av att någon bedömning av graden av nedsättningen av
arbetsförmågan inte skall göras i dessa fall. På det sätt Lagrådet förordat har
lagrådsremissens föreslagna 8 § arbetats in i förevarande paragraf.
8 kap. Om inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning
1 §
Den inkomstrelaterade ersättningen är sjukersättningens och
aktivitetsersättningens huvudförmån. Denna syftar till att ge den försäkrade ett
skydd mot det bortfall av förvärvsinkomster som blir följden av en långvarig
eller varaktig medicinskt betingad arbetsoförmåga. För att en försäkrad skall ha
rätt till inkomstrelaterad ersättning krävs, utöver att han eller hon är
aktuellt försäkrad för förmånen enligt socialförsäkringslagen och uppfyller de
allmänna rekvisiten för rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning som
anges i 7 kap., att det för honom eller henne har fastställts pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension för minst ett av
de år som närmast föregått försäkringsfallet. Den tidsperiod som närmast
föregår året då försäkringsfallet inträffar och från vilken inkomster hämtas
benämns ramtid. Begreppet försäkringsfall har i det föreslagna
ersättningssystemet samma innebörd som pensionsfall i förtidspensionssystemet.
Att även den som inom ramtiden har tillgodoräknats pensionsgrundande belopp för
förtidspension kvalificerar sig för inkomstrelaterad sjukersättning framgår av
övergångsbestämmelserna.

2 §
I denna paragraf anges hur lång ramtiden är. För den som uppnår 53 år eller mer
det år försäkringsfallet inträffar är ramtiden 5 år. Detta är den kortaste
ramtiden enligt huvudregeln. I yngre åldrar är ramtiden längre. Skälen för en
differentierad ramtid för olika åldersgrupper har angivits i avsnitt 8.3.
Sålunda är ramtiden 6 år för den som uppnår 50 men inte 53 år under
försäkringsfallsåret, 7 år för den som då uppnår 47 men inte 50 år och slutligen
8 år för den som inte uppnår 47 års ålder under försäkringsfallsåret. Denna
ramtid gäller för att fastställa om rätt till inkomstrelaterad ersättning
föreligger men också för att beräkna antagandeinkomstens storlek enligt vad som
anges i 7 §. Ett undantag gäller dock i detta avseende vid beräkning av
antagandeinkomst för inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt vad som anges
i 8 §.

3 §
Det mått som används för att uppskatta det inkomstbortfall den försäkrade får
vidkännas med anledning av försäkringsfallet benämns antagandeinkomst. I denna
paragraf anges att den inkomstrelaterade sjuk- och aktivitetsersättningen
beräknas på grundval av en sådan antagandeinkomst.
I paragrafens andra stycke anges att en beräknad antagandeinkomst skall vara
anknuten till prisbasbeloppet och omräknas vid förändringar av detta. I enlighet
med vad Lagrådet förordat har bestämmelsen förtydligats genom att det anges att
tidpunkten för när anknytningen till prisbasbeloppet skall göras är det år då
ersättningen skall börja utges.

4 §
Som komponenter vid framräkningen av en antagandeinkomst används den försäkrades
årliga förvärvsinkomster och därmed jämförliga inkomster under ramtiden. Sådana
inkomster benämns enligt förevarande paragraf bruttoårsinkomster.
Bruttoårsinkomst består närmare bestämt av dels pensionsgrundande inkomst enligt
lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension med tillägg för debiterad
allmän pensionsavgift, dels pensionsgrundande belopp som tillgodoräknats en
försäkrad som uppburit sjukersättning eller aktivitetsersättning. Dock följer av
5 § att taket för bruttoårsinkomster är 7,5 prisbasbelopp. Att
pensionsgrundande belopp av förtidspension också kan räknas som bruttoårsinkomst
framgår av övergångsbestämmelserna. Anledningen till att debiterade
pensionsavgifter återläggs till de pensionsgrundande inkomsterna är att
bruttoårsinkomster skall återspegla den försäkrades inkomstförhållanden under
dessa år före avdrag för inkomstskatter och avgifter.

5 §
I denna paragraf anges taket för hur stora bruttoårsinkomster som får användas
vid beräkningen av antagandeinkomst. Inkomster som överstiger 7,5 gånger
prisbasbeloppet skall inte medräknas. Detta tak motsvarar det som i övrig gäller
i sjukförsäkringen.

6 §
Eftersom bruttoårsinkomsterna skall användas för att räkna fram en
antagandeinkomst som ett mått för den försäkrades inkomstförlust vid
försäkringsfallet, bör dessa inkomster räknas om till aktuellt penningvärde.
Detta sker genom att bruttoårsinkomsten multipliceras med kvoten av
prisbasbeloppet för det år då sjuk- eller aktivitetsersättningen skall börja
utges och prisbasbeloppet för det år bruttoårsinkomsten hänför sig till.

7 §
Denna paragraf anger huvudregeln för hur antagandeinkomsten framräknas.
Antagandeinkomsten utgörs av genomsnittet av de tre högsta omräknade
bruttoårsinkomsterna under ramtiden. Om det vid denna beräkning endast finns en
eller två bruttoårsinkomster under ramtiden kommer resterande årsinkomst att i
beräkningen tas upp med noll kronor.

8 §
För beräkning av antagandeinkomst vid aktivitetsersättning har i denna paragraf
införts en alternativregel. Skälet härför är att yngre personer som drabbas av
arbetsoförmåga i större utsträckning än äldre saknar en sådan långvarig
etablering på arbetsmarknaden med flera års inkomster som ger det bästa utfallet
vid tillämpning av huvudregeln. Sålunda innebär denna alternativregel att
antagandeinkomsten vid aktivitetsersättning får beräknas på de två högsta
bruttoårsinkomsterna under en ramtid av tre år om detta innebär en högre
antagandeinkomst än huvudregeln skulle göra för den försäkrade. Finns bara en
bruttoårsinkomst under denna ramtid upptas det andra året med noll kronor. Som
ett komplement till denna alternativregel anges i tredje stycket att om den
försäkrade kan tillgodoräknas bruttoårsinkomst året för försäkringsfallsåret,
får den sjukpenninggrundande inkomsten denne har vid försäkringsfallet, eller
den inkomst som då skulle ha utgjort hans eller hennes sjukpenninggrundande
inkomst om försäkringskassan känt till samtliga förhållanden, i stället användas
som bruttoårsinkomst om denna inkomst är högre.

9 §
Den inkomsteralterade sjukersättningen och aktivitetsersättningen utges vid hel
förmån för år räknat med 64 procent av antagandeinkomsten. Partiell förmån
motsvarar samma andel av hel förmån som den försäkrade har rätt till enligt 7
kap. 2 § andra - fjärde styckena, dvs. tre fjärdedels, halv och en fjärdedels
förmån.

10 §
Utländska förmåner som enligt denna paragraf skall avräknas mot inkomstrelaterad
sjukersättning och aktivitetsersättning är sådana invaliditetsförmåner som
motsvarar dessa förmåner och pension vid invaliditet, såväl inkomstrelaterade
förmåner som grundskyddsförmåner.
9 kap. Om sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning
1 §
Sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning, förkortat
garantiersättning, utgör som närmare beskrivits i avsnitt 9 en utfyllnad av den
inkomstrelaterade sjuk- och aktivitetsersättningen för dem som enligt SofL är
aktuellt försäkrade för garantiersättning och som saknar eller endast har en låg
inkomstrelaterad ersättning. Den för år räknat beloppsmässiga nivå upp till
vilken garantiersättning fyller ut den inkomstrelaterade sjukersättningen
benämns garantinivå.
I likhet med vad som gäller för folkpension i form av förtidspension och
pensionstillskott skall garantiersättningen andelsberäknas i förhållande till
den försäkrades tidsmässiga anknytning till den svenska försäkringen. Avgörande
för hur stor andel av en hel garantiersättning som skall utges är den
försäkringstid som kan tillgodoräknas den försäkrade.

2 §
Nuvarande bestämmelser om andelsberäkning av folkpension finns i 5 kap. Enligt
dessa beräknas folkpension antingen i förhållande till tid för bosättning i
Sverige eller i relation till antalet år för vilka har tillgodoräknats
pensionspoäng. Garantiersättning skall enbart beräknas i förhållande till
försäkringstid dvs. i princip samma beräkningssätt som gäller för bosättningstid
i nuvarande 5 kap. Bestämmelserna om försäkringstid har överförts till
förevarande kapitel samtidigt som 5 kap. föreslagits upphävt.
I denna paragraf anges att försäkringstid skall kunna tillgodoräknas den
försäkrade från och med det år då han eller hon fyller 16 år till och med året
före det år då försäkringsfallet inträffar (faktisk försäkringstid) och för
tiden därefter till och med det år då han eller hon fyller 64 år (framtida
försäkringstid). Den faktiska försäkringstiden beräknas enligt 3-5 §§ och den
framtida försäkringstiden enligt 6 §. I de fall försäkringsfallet inträffat före
18 års ålder finns en alternativ regel för beräkning av försäkringstid i 7 §.
Såväl faktisk som framtida försäkringstid skall avrundas till närmast antal hela
månader. Den sammanlagda försäkringstiden, dvs. summan av faktisk och framtida
försäkringstid, skall sedan sättas ned till närmast antal hela år. Detta framgår
av paragrafens andra stycke och utgör ingen skillnad mot dagens bestämmelser om
beräkning av bosättningstid.

3 §
I denna paragraf anges vad som räknas som faktisk försäkringstid. Innehållet i
paragrafen motsvarar nuvarande 5 kap. 6 § a) och b). Enligt punkten 1 räknas
sådan tid då en person anses ha varit bosatt i Sverige enligt 2 kap. SofL.
Enligt huvudregeln i 1 § sistnämnda kapitel skall en person sålunda anses bosatt
i Sverige om han eller hon har sitt egentliga hemvist här. Vidare skall, om
inte synnerliga skäl talar emot det, den som kommer till Sverige och kan antas
komma att vistas här under längre tid än ett år anses bosatt här. Slutligen
gäller att den som lämnar landet skall fortfarande anses bosatt här om
utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år. Därutöver finns i 2 kap. SofL
särskilda bestämmelser för när vissa personkategorier i andra fall skall anses
bosatta i Sverige. Enligt punkten 2 får även tid då en person före bosättningen
i Sverige oavbrutet vistats här efter att ha ansökt om uppehållstillstånd
räknas.

4 §
Denna paragraf medger att den som beviljas uppehållstillstånd i Sverige som
flykting eller skyddsbehövande i övrigt som försäkringstid även får
tillgodoräkna sig del av tid från det tidigare hemlandet. Bestämmelsen motsvarar
vad som gäller för förtidspension i 5 kap. 7 § AFL.

5 §
För biståndsarbetare m.fl. gäller enligt 2 kap. 4 § SofL att de alltjämt anses
bosatta i Sverige när de lämnar landet för arbete för arbetsgivarens räkning.
Som framgår av 3 § ovan får dessa räkna denna tid som försäkringstid. Enligt den
nu aktuella paragrafen gäller dock den begränsningen att om personen i fråga
under den tid han eller hon varit utsänd tjänat in invalidpension i det andra
landet får han eller hon inte tillgodoräkna sig den tiden som försäkringstid.
Bestämmelsen motsvarar i princip 3 kap. 4 § lagen (1998:702) om garantipension i
dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 2003.

6 §
Metoden att beräkna framtida försäkringstid för garantiersättning motsvarar med
några redaktionella ändringar den som gäller för beräkning av framtida
bosättningstid för folkpension i form av förtidspension i 5 kap. 9 § i dess
nuvarande lydelse.
7 §
Faktisk försäkringstid får tillgodoräknas en försäkrad från och med 16-årsåret
till och med försäkringsfallet. Framtida försäkringstid beräknas som en andel av
den faktiska försäkringstiden. En konsekvens av detta sätt att räkna
försäkringstid vore, om ytterligare bestämmelser inte fanns, att en försäkrad
vars försäkringsfall inträffat innan försäkringstid kunnat börja räknas aldrig
skulle kunna få någon sjuk- eller aktivitetsersättning. För att förhindra en
sådan icke önskvärd konsekvens har i denna paragraf införts en bestämmelse som
innebär att om försäkringsfallet inträffat före det år en försäkrad fyllde 18 år
skall, om han eller hon är svensk medborgare, hela tiden från och med 16 till
och med 64 år räknas som försäkringstid. Hänsyn skall dock inte tas till tid då
den försäkrad efter fyllda 16 år inte har uppfyllt förutsättningarna för
tillgodoräknande av försäkringstid enligt 3-5 §§. För utländska medborgare
gäller motsvarande under förutsättning att han eller hon är bosatt i Sverige
sedan minst fem år. Paragrafen som i princip motsvarar nuvarande 5 kap. 10 § har
införts efter Lagrådets granskning. Det innebär att följande paragrafers
numrering har förskjutits i förhållande till lagrådsremissens förslag.

8 §
Garantiersättningen är konstruerad som en utfyllnad till den inkomstrelaterade
ersättningen upp till en viss garantinivå. För försäkrade som har rätt till
sjukersättning motsvarar garantinivån för år räknat 2,4 gånger prisbasbeloppet.

9 §
Garantinivån för aktivitetsersättning, till skillnad för den som gäller
sjukersättning, varierar beroende på den försäkrades ålder. Till och med månaden
före den månad den försäkrade fyller 21 år motsvarar garantinivån 2,10 gånger
prisbasbeloppet. Därefter höjs nivån med 0,05 gånger prisbasbeloppet varje
tvåårsintervall upp till 30 års ålder.

10 §
Denna bestämmelse motsvarar vad som i dag gäller för folkpension i form av
förtidspension och även för garantipension i det reformerade
ålderspensionssystemet. Den har kommit till för att undvika att andelsberäknad
ersättning ges ut med alltför små belopp. Till följd av sammanläggningsregeln i
artikel 45 i förordningen (EEG) nr 1408/71 kommer den som har försäkringstid
från andra länder inom EU/EES dock att få räkna med den tiden för att uppnå de
tre kvalifikationsåren. En förutsättning för en sådan sammanläggning är
emellertid att den försäkrade kunnat tillgodoräknas minst ett år med
försäkringstid i Sverige.

11 §
Till följd av garantiersättningens funktion som utfyllnadsförmån är
utgångspunkten för beräkning av denna ersättning sjukersättningens eller
aktivitetsersättningens huvudförmån, den inkomstrelaterade ersättningen. Denna
princip anges i första stycket av förevarande paragraf. Här anges även att det
är den inkomstrelaterade sjukersättningen före samordning med eventuell
yrkesskadelivränta som avses.
I paragrafens andra stycke anges att med inkomstrelaterad sjukersättning och
aktivitetsersättning likställs i detta sammanhang liknande utländsk ersättning
som inte är av utfyllnadskaraktär. De särskilda frågeställningar som uppkommer
vid beräkning av garantiersättning när den försäkrade har varit försäkrad enligt
flera länders lagstiftningar inom EU/EES redovisas i avsnitt 17.

12 §
I denna paragraf anges hur garantiersättningen beräknas. Garantiersättningen är
konstruerad som en utfyllnad till den inkomstrelaterade ersättningen upp till en
garantinivå. Storleken på garantiersättningen är alltså beroende av hur stor
den inkomstrelaterade ersättningen är såsom denna anges i 11 §. För den som helt
saknar inkomstrelaterad ersättning motsvarar hel garantiersättningen
garantinivån. Om den försäkrade har rätt till hel inkomstrelaterad förmån men så
låg sådan att den understiger garantinivån, utgör garantiersättningen ett
belopp motsvarande skillnaden mellan den inkomstrelaterade ersättningen och
garantinivån.
I tredje stycket anges i förtydligande syfte att en minskning av garantinivån
med inkomstrelaterad ersättning görs först sedan denna avkortats enligt 13 §.
Paragrafens andra stycke har justerats i språkligt hänseende efter Lagrådets
granskning.

13 §
Rätten till garantiersättning är beroende av försäkringstid som beräknas enligt
2 - 7 §§. I 10 § anges vidare att det krävs minst tre års tillgodoräknad
försäkringstid för att garantiersättning skall utges. För att den försäkrade
skall vara berättigad till oavkortad garantiersättning krävs att antalet år med
försäkringstid som enligt detta kapitel kan tillgodoräknas honom eller henne
uppgår till minst 40. I annat fall görs enligt denna paragraf en avkortning av
garantinivån till så stor andel som svarar mot förhållandet mellan det antal år
som kan tillgodoräknas den försäkrade och talet 40. Därefter sker som nämnts
under 12 § en reducering med hänsyn till storleken på den inkomstrelaterade
ersättningen. Som exempel kan nämnas att om den försäkrade kan tillgodoräknas 20
år med försäkringstid innebär detta att garantiersättningen beräknas genom att
garantinivån avkortas till 20/40 av 2,4 gånger prisbasbeloppet. Den på detta
sätt avkortade garantinivån minskas därefter med 100 procent av den
inkomstrelaterade ersättningen som denna anges i 11 §.

14 §
I paragrafen anges hur beräkningen av garantiersättning sker för den som har
rätt till partiell ersättning enligt 7 kap. 2 §. Beräkningen skall ske så att
det först beräknas vad hel garantiersättning skulle ha blivit om rätt till sådan
hade förelegat. Därefter sker andelsberäkningen. Om den försäkrade inte kan
tillgodoräknas en försäkringstid om 40 år för garantiersättning och
garantiersättningen därför enligt 13 § skall avkortas i förhållande till antalet
40-delar, skall sådan avkortning ske först och andelsberäkningen därefter.
16 kap. Om utbetalning av sjukersättning och aktivitetsersättning m.m.
1 §
I denna paragraf i dess nuvarande lydelse finns bestämmelser om hur en prövning
av en försäkrads rätt till förtidspension och särskild efterlevandepension
initieras. Det kan ske genom att den försäkrade ansöker om förmånen. Vidare
finns en möjlighet för försäkringskassan att på eget initiativ byta ut vissa
sjukförsäkringsförmåner mot förtidspension eller sjukbidrag. Om ett sådant
utbyte skett till sjukbidrag ankommer det därefter på den försäkrade att ansöka
om att få ytterligare perioder med sjukbidrag. I tredje stycket finns emellertid
en bestämmelse som ger försäkringskassan möjlighet att förlänga tiden för
sjukbidrag utan att någon ansökan gjorts. Avsikten med bestämmelsen är att
förhindra att det uppstår en lucka i utbetalningen till den försäkrade när denne
t.ex. på grund av han eller hon saknar sjukdomsinsikt underlåter att ansöka om
förnyat sjukbidrag. Slutligen finns i fjärde stycket en bestämmelse om
ersättning för vissa kostnader för läkarundersökning m.m.
De ändringar som gjorts i paragrafen innebär endast att den i stället för att
gälla pensionsförmåner skall gälla för sjukersättning och aktivitetsersättning.
Därutöver har bestämmelser som gäller särskild efterlevandepension tagits bort,
här liksom i flera av de följande paragraferna. Motsvarande reglering återfinns
i stället i lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om
efterlevandepension och efterlevandestöd till barn. Dessutom har några språkliga
ändringar gjorts.

2 §
I denna paragraf anges att som villkor för rätt till förtidspension och särskild
efterlevandepension får anges att den försäkrade skall underkasta sig vissa
former av medicinsk utredning m.m. Bestämmelsen kompletterar
utredningsbestämmelsen i 7 kap. 3 b §. Ändringarna som gjorts i paragrafen
innebär en begreppsmässig anpassning till sjuk- och aktivitetsersättningen som
är de enda förmåner bestämmelsen skall vara tillämplig på.

4 §
Paragrafen behandlar vissa bestämmelser om utbetalning av pensionsförmåner.
Bestämmelsen har omarbetats för att gälla sjuk- och aktivitetsersättning.

5 §
I denna paragraf finns bestämmelser om från när förtidspension och sjukbidrag
jämte vissa andra pensionsförmåner kan utges. Den grundläggande principen är att
ersättning skall utges från och med den månad då rätten till förmånen inträtt,
dvs. den månad pensionsfallet har inträffat. I de fall då en
sjukförsäkringsförmån på försäkringskassans initiativ bytts ut mot
förtidspension eller sjukbidrag utges emellertid inte ersättningen förrän
månaden näst efter den då beslutet om pension meddelades. I de fall
pensionsärendet initieras genom ansökan kan ersättning betalas ut tidigast från
tre månader före ansökningsmånaden. Dessa bestämmelser har innehållsmässigt
behållits oförändrade med endast en begreppsmässig anpassning till sjuk- och
aktivitetsersättningen som är de enda förmåner paragrafen skall omfatta. Vad som
anges i paragrafen om efterlevandepension har därför också tagits bort.

6 §
Paragrafen som reglerar vad som gäller vid ändring av pension har endast
anpassats för att gälla sjuk- och aktivitetsersättning.

7 §
Denna paragraf innehåller bestämmelser om indragning eller minskning av
förtidspension när den försäkrades arbetsförmåga förbättrats. Paragrafen har
nyligen ändrats genom tillförandet av en presumtionsregel för bedömningen av en
sådan förbättring (jmf. prop. 1999/2000:4) samt anpassats till systemet med
vilande förtidspension. Paragrafen har nu anpassats begreppsmässigt för att
gälla sjuk- och aktivitetsersättning.
Vidare har ett nytt tredje stycke införts. I detta anges att
aktivitetsersättning inte får dras in eller minskas på grund av att den
försäkrade deltar i sådan aktivitet som avses i 7 kap. 5 §. Denna bestämmelse
har införts för att inte riskera att den som deltar i sådana aktiviteter på
grund därav skall kunna anses ha större arbetsförmåga än vad som förutsatts i
beslutet om aktivitetsersättning.

7 b §
Paragrafen har kommit till i samband med systemet för vilande förtidspension, se
14-18 §§. Den har endast anpassats begreppsmässigt för att gälla sjuk- och
aktivitetsersättning.

8 §
Paragrafen reglerar skyldigheten för en försäkrad att utan oskäligt dröjsmål
anmäla till försäkringskassan om förbättring av arbetsförmågan inträtt.
Sanktionen mot underlåtenhet av sådan anmälan är indragning eller nedsättning av
förtidspensionen. Paragrafen har ändrats från att gälla förtidspension till att
gälla sjuk- och aktivitetsersättning. Vidare har vad som sägs om
efterlevandepension tagits bort.

9 §
Paragrafen har ändrats för att endast gälla för sjuk- och aktivitetsersättning.

14-18 §§
Dessa paragrafer reglerar det nyligen införda systemet för vilande
förtidspension (jmf. prop. 1999/2000:4). Detta system skall även gälla vid
sjukersättning och aktivitetsersättning. I 16 § har ett tredje stycke införts
med innebörden att aktivitetsersättning kan vilandeförklaras ända till utgången
av perioden med sådan ersättning utan att rätten till ersättning kan
ifrågasättas på grund av att den försäkrade provar på att arbeta. För
sjukersättningens del är motsvarande tidsperiod begränsad till tolv månader.
17 kap. Om sammanträffande av förmåner m.m.
1 §
Paragrafen som bl.a. handlar om samordning av förmåner vid retroaktiv
utbetalning anger i sitt tredje stycke att för minskning av förtidspension med
s.k. yrkesskadelivränta gäller 2 §. Ordet förtidspension har bytts ut mot
sjukersättning.

2 §
Bestämmelsen motsvarar genom ändringen i huvudsak nuvarande
samordningsbestämmelse som gäller när förtidspension och s.k. yrkesskadelivränta
utges samtidigt. Samordningen skall ske på så sätt att sjukersättning i form av
inkomstrelaterad ersättning och garantiersättning minskas med tre fjärdedelar
av den livränta som överstiger en sjättedels prisbasbelopp. Reduceringen skall i
första hand göras på garantiersättningen. I likhet med nuvarande regler
föreslås en bestämmelse om att den försäkrade alltid skall ha rätt till ett
visst minsta belopp av sjukersättning. Detta belopp bör för att motsvara
nuvarande nivå för månad räknat vara 5 procent av prisbasbeloppet.
Paragrafen behandlar endast samordning mellan sjukersättning och
yrkesskadelivränta. Att någon motsvarande samordning inte kommer i fråga för
aktivitetsersättning beror på att den personkrets som kan uppbära sådan
ersättning har för låg ålder för att kunna ha omfattats av reglerna i lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring. Denna lag upphörde att gälla den 1 juli
1977.
I förhållande till lagrådsremissens förslag har även, på Lagrådets inrådan,
vissa redaktionella förändringar gjorts i förtydligande syfte.
18 kap. Om allmänna försäkringskassor
17 §
I paragrafen har, förutom namnändringar, införts en bestämmelse om
garantiersättning av motsvarande innebörd som den som enligt paragrafen
inskränker socialförsäkringsnämnds beslutskompetens i förtidspensionsärenden.
Således skall nämndens beslut inte omfatta en prövning av förutsättningarna för
och storleken av garantiersättning med tillämpning av reglerna om
försäkringstid.

20 kap.
3 §
Denna paragraf innehåller en reglering av när ersättning enligt AFL får dras in
eller sättas ned. Paragrafens andra stycke behandlar denna åtgärd vid en vägran
utan giltig anledning att genomgå behandling, utredning och rehabilitering som,
för förtidspensionärer, avses i 7 kap. 3 b §. Sådan indragning eller nedsättning
av pensionen kan i dessa fall göras tills vidare. Om den försäkrade därefter
ändrar sig och påbörjar den beslutade åtgärden kan pensionen börja betalas ut
igen. Denna reglering föreslås att i stället för förtidspension gälla sjuk- och
aktivitetsersättning. Därutöver tas motsvarande bestämmelse om särskild
efterlevandepension bort.

21 kap.
1 §
Ändringen innebär endast att ordet förtidspension byts ut mot sjukersättning
eller aktivitetsersättning.
Övergångsbestämmelserna
1. I denna punkt anges tidpunkten för ikraftträdandet av de nya bestämmelserna
om sjukersättning och aktivitetsersättning. Överväganden kring
ikraftträdandetidpunkten har redovisats i avsnitt 18.1. Vidare anges att de nya
bestämmelserna även skall gälla i fall då rätten till sjukersättning eller
aktivitetsersättning grundas på pensionsfall som inträffat före ikraftträdandet,
om inte annat följer av övriga övergångsbestämmelser. Bestämmelsen har bl.a.
funktionen att säkerställa att sjuk- eller aktivitetsersättning skall kunna
beviljas när pensionsfallet inträffat före ikraftträdandet men ansökan eller
beslut kommer så sent efter ikraftträdandet att ersättning inte avser tid före
den tidpunkten.
2. Bestämmelsen innebär bl.a. att det är den tid ersättningen avser som avgör
vilka bestämmelser som skall tillämpas. Om någon del av ersättningen avser tid
före januari 2003 skall således förmånen beräknas enligt de äldre bestämmelserna
om förtidspension.
3. Genom denna bestämmelse kommer pensionsgrundande belopp av förtidspension som
beräknats för en försäkrad före ikraftträdandet kunna dels ge rätt till
inkomstrelaterad ersättning i sig, dels kunna användas vid beräkning av
bruttoårsinkomst. Bestämmelsen tar sikte på fall där en försäkrad tidigare under
ramtiden uppburit förtidspension men upphört med detta och för vilken efter
ikraftträdandet ett nytt försäkringsfall inträffar.
4. Försäkringstid för garantiersättning motsvaras av äldre bestämmelser om
bosättningstid för folkpension. Bestämmelsen anger att för tid för
ikraftträdandet skall med försäkringstid avses sådan bosättningstid.
5. Vid ikraftträdandet av de nya bestämmelserna kommer det att finnas ett stort
antal, över 400 000, personer som uppbär förtidspension eller sjukbidrag. I
avsnitt 12 har redovisats en modell för hur dessa förmåner skall omvandlas till
sjukersättning vid ikraftträdandet. I denna punkt anges den grundläggande
principen för denna omvandling. Förtidspension eller sjukbidrag som en försäkrad
hade rätt att uppbära för december 2002 och som han eller hon alltjämt i
januari 2003 skulle haft rätt att uppbära om äldre bestämmelser fortfarande hade
tillämpats, skall vid ikraftträdandet omvandlas till motsvarande grad av hel
sjukersättning respektive hel tidsbegränsad sjukersättning.
Att samma grad av ersättning skall utges efter omvandlingen som före innebär
bl.a. att de som övergångsvis har två tredjedels förtidspension får behålla den
graden tills en förändring av nedsättningen av arbetsförmågan föranleder något
annat.
Tidsbegränsad sjukersättning efter omvandling skall omfatta samma tid som
bestämts för sjukbidraget. Förtidspension skall omvandlas till sjukersättning
oavsett den försäkrades ålder. För en försäkrad som är född 1984 eller senare
och som hade rätt att uppbära sjukbidrag för december 2002 får tidsbegränsad
sjukersättning beviljas även för längre tid än vad som bestämts för
sjukbidraget, dock inte längre än till och med juni månad det år då han eller
hon fyller 19 år.
I övrigt gäller vad som föreskrivs om förtidspension i övergångsbestämmelserna
även för sjukbidrag.
6. Tilläggspension i form av förtidspension grundas på de inkomster som den
försäkrade har haft före förtidspensioneringen. I regel påverkas storleken av
tilläggspensionen i hög grad av de två högsta inkomsterna under en tidsrymd om
fyra år före pensionsfallet. Även andra inkomster som kan ligga långt tillbaka i
tiden påverkar i regel också beräkningen. Beräkningen skiljer sig därmed
avsevärt från beräkningen av antagandeinkomsten för sjuk- och
aktivitetsersättning. Tilläggspensionen utgör dock den inkomstrelaterade
ersättningen i nuvarande system och skall därför enligt denna punkt omvandlas
till inkomstrelaterad sjukersättning.
7. I denna punkt beskrivs närmare hur omvandlingen av tilläggspension i form av
förtidspension till inkomstrelaterad sjukersättning skall gå till. Den
inkomstrelaterade sjukersättningen beräknas på en antagandeinkomst. För
omvandlingen av tilläggspensionen inom förtidspensioneringen till
inkomstrelaterad sjukersättning krävs således att en antagandeinkomst
fastställs. Därefter kan de omvandlade tilläggspensionerna fortsättningsvis
behandlas på samma sätt som de nybeviljade inkomstrelaterade sjukersättningarna.
Tilläggspensionen grundas på medeltalet av de femton högsta pensionspoäng eller
- om den försäkrade tillgodoräknats endast ett lägre antal - det antal som
tillgodoräknats den försäkrade. Medelpensionspoängen grundas följaktligen på
genomsnittet av den försäkrades inkomster. Pensionspoäng fastställs dock endast
på de inkomster som överstiger ett prisbasbelopp. Det innebär att ett
prisbasbelopp måste läggas till den inkomst som kan räknas fram med hjälp av
medelpensionspoängen för att den skall kunna sägas motsvara den genomsnittliga
inkomst som bör utgöra antagandeinkomsten efter omvandlingen.
Om den försäkrade inte har tillgodoräknats 30 år med pensionspoäng skall
tilläggspensionen avkortas och utges med så stor andel som svarar mot antalet år
med pensionspoäng. För att anpassa även den inkomstrelaterade sjukersättningen
till denna avkortning måste antagandeinkomsten reduceras i motsvarande
omfattning. Antagandeinkomsten reduceras med en andel som svarar mot det antal
pensionspoängår som tillgodoräknats i förhållande till talet trettio. Genom att
på detta sätt reducera antagandeinkomsten kan denna i fortsättningen ligga till
grund för beräkningen av den nya inkomstrelaterade sjukersättningen utan
ytterligare anpassning.
8. Skillnaden i nettoutfallet mellan en inkomstrelaterad sjukersättning som
grundas på en antagandeinkomst beräknad enligt punkten 7 samt, i förekommande
fall, en garantiersättning som beräknas enligt 9 kap. och förtidspensionen
beräknad enligt dagens regler förklaras i huvudsak av effekterna av den
skatteförmån som ligger i det särskilda grundavdraget (SGA). För att de
förtidspensionärer som får sina förtidspensioner omvandlade till
inkomstrelaterad sjukersättning och garantiersättning skall få samma
nettoersättning även efter omvandlingen måste skillnaden mellan förtidspensionen
beräknad enligt dagens regler och den omvandlade sjukersättningen räknas fram
för att korrigera den sammantagna sjukersättningen efter omvandlingen. Denna
korrigering eller justering görs med hjälp av ett justeringsbelopp. Detta räknas
i princip fram som en skillnad mellan den tidigare utgivna förtidspensionen,
uppräknad med bruttovärdet av SGA för den enskilde försäkrade vid den
kommunalskatt som gäller för denne vid omvandlingstidpunkten, och den nya
sjukersättningen. Beräkningen är komplicerad och innefattar omvandling av en
skatteförmån till en bruttoförmån. Grundskyddet i det nuvarande
ersättningssystemet uppräknat med bruttovärdet av SGA utgör därvid det
omvandlade grundskyddet eller en beräkningsmässig garantiersättning. Metoden är
ingående beskriven i avsnitt 12.6. Den använda metoden medför också att
ersättningsregler som sammanhänger med utformningen av folkpension och
pensionstillskott i nuvarande system och som inte kommer att ha någon
motsvarighet i det föreslagna ersättningssystemet påverkar den totala
ersättningen även efter omvandlingen så att nettoersättningen blir densamma
såväl före som efter omvandlingen.
Ett justeringsbelopp som kommer att utgöra ett tillägg till sjukersättningen
behandlas i allt väsentligt som garantiersättning. Detta innebär bl.a. att det
blir en bosättningsbaserad förmån. Däremot kan det inte reduceras mot
yrkeskadelivräntan vid omvandlingen eftersom justeringsbeloppet utgör resultatet
av en jämförelse mellan ersättningar från respektive system.
De negativa justeringsbelopp som uppstår sammanhänger så gott som uteslutande
med dels nivån på kommunalskatten för den enskilde försäkrade, dels att den nya
enhetliga garantinivån ger högre ersättning än dagens grundskydd för gifta.
Eftersom garantiersättningen utgör en utfyllnad till den inkomstrelaterade
sjukersättningen är det naturligt att avräkningen sker i första hand på
garantiersättningen.
Ett positivt justeringsbelopps reala storlek över tiden behålls oförändrad genom
att beloppet anknyts till prisbasbeloppet och räknas om vid förändringar av
detta. Någon motsvarande indexering föreslås inte för negativa justeringsbelopp.
9-11. Till grund för framtagandet av den beräkningsmässiga garantiersättningen
ligger en bruttoersättning som består av de förmåner som påverkar SGA, dvs.
folkpension, pensionstillskott, tilläggspension (med avdrag för eventuell
yrkesskadelivränta) samt utbetald arbetsskadelivränta. Denna faktiska
bruttoersättning höjs med bruttovärdet av SGA i förhållande till värdet av det
vanliga grundavdraget vid den kommunalskatt som gäller eller skall gälla för den
försäkrade vid utgången av 2002. Denna omvandlade bruttoersättning korrigeras
därefter med avseende på skillnaderna i grundavdraget mellan den högre nivå som
SGA-kompensationen gett och den ursprungliga nivån.
Den beräkningsmässiga garantiersättningen är vad som därefter återstår sedan den
inkomstrelaterade sjukersättning som den försäkrade har rätt till i det nya
systemet och eventuellt förekommande utbetald arbetsskadelivränta dragits av.
Yrkesskadelivränta reducerar i det nuvarande systemet i första hand
tilläggspensionen. I det föreslagna systemet kommer yrkesskadelivräntan att i
första hand reducera garantiersättningen. Genom att yrkesskadelivräntan
reducerar tilläggspensionen kommer den att påverka storleken av
SGA-kompensationen, dvs. justeringsbeloppet. Yrkesskadelivräntans effekt på SGA
före omvandlingen fastställs därmed en gång för alla. Denna effekt kvarstår även
om yrkesskadelivräntan jämkas med avseende på invaliditetsgraden. Eftersom
yrkesskadelivräntan efter sådan jämkning kommer att påverka sjukersättningens
storlek enligt de föreslagna nya samordningsbestämmelser saknas det anledning
att vidta någon ändring av det vid omvandlingen fastställda justeringsbeloppet.
12. I de beräkningar som skall göras enligt punkterna 9-11 ingår
kommunalskattesatsen för inkomståret 2002 som en komponent. Därvid skall
användas den avgifts- och skattesats som följer av den skattetabell som
beslutats tillämplig för den försäkrade detta inkomstår. Har skattemyndigheten
inte fattat något beslut om tillämplig skattetabell för en försäkrad, t.ex. på
grund av att han eller hon har F-skattsedel, får man i stället simulera ett
sådant beslut genom att med ledning av folkbokföringsuppgifter för den 1
november 2001 bedöma vilken skattetabell som hade varit tillämplig för den
försäkrade.
13-14. Justeringsbeloppet i kombination med den enhetliga garantinivån utgör
SGA-kompensationen för den enskilde försäkrade. För försäkrade som är bosatta
utomlands och får förtidspension som beskattas enligt bestämmelserna i lagen om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta (SINK) kommer någon SGA-kompensation
inte ifråga. Med anledning av detta sker beräkningen av den omvandlade
bruttoersättningen på annat sätt för denna grupp försäkrade än för dem som är
obegränsat skattskyldiga enligt inkomstskattelagen. Till summan av de faktiska
ersättningarna läggs här i stället bruttovärdet av skatteförmånen, dvs.
skattebefrielsen enligt SINK på folkpensionen och en del av pensionstillskottet.
I övrigt sker beräkningen av justeringsbeloppet på samma sätt som för dem som
är obegränsat skattskyldiga i Sverige. För dem som är bosatta utomlands och på
grund av dubbelbeskattningsavtal inte skall betala skatt på sina
socialförsäkringsförmåner i Sverige innebär omvandlingsformeln att den
omvandlade bruttoersättningen är samma som bruttoersättningen. Bestämmelsen i
punkten 14 har omformulerats i enlighet med vad Lagrådet anfört.
15. Justeringen av ersättningar med anledning av omvandlingen syftar till att ge
den försäkrade en så oförändrad nettoersättning efter omvandlingen som möjligt.
Vid efterföljande händelser som innebär förändringar av grunderna för den
ersättning som den försäkrade uppbär finns inte längre skäl att justera
ersättningen. Således anges i denna punkt att sjukersättning inte längre skall
justeras om ersättningen skall utges med en annan kompensationsgrad än tidigare,
om samordning med yrkesskade- och arbetsskadelivränta skall ske i annan
omfattning och slutligen om en försäkrad som beskattas enligt SINK, eller inte
beskattas alls i Sverige, genom hemflyttning blir obegränsat skattskyldig här.
19.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1755) om särskilda insatser för
personer med tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag
Förslaget innebär att rubriken till lagen samt dess paragrafer (1-3 §§) anpassas
till det reformerad försäkringssystemet genom att orden förtidspension och
sjukbidrag byts ut mot orden sjukersättning och aktivitetsersättning.
19.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:703) om handikappersättning och
vårdbidrag
5 §
I denna paragraf anges de förutsättningar som skall vara uppfyllda för att en
försäkrad skall ha rätt till handikappersättning. I första stycket har
åldersgränsen för när handikappersättning tidigast kan uppbäras höjts från 16 år
till juli månad det år den försäkrade fyller 19 år. Detta är en konsekvens av
att vårdbidrag skall kunna utges till och med juni månad detta år. Tidpunkten
för handikappersättningen är också densamma som den från vilken
aktivitetsersättning tidigast kan uppbäras.

6 §
Bedömningen av behovet av handikappersättning sker med beaktande av bl.a. vilka
pensionsförmåner som den försäkrade har. Paragrafen har ändrats i det avseendet
att vad som enligt nuvarande regler gäller förtidspension framdeles skall gälla
för sjukersättning och aktivitetsersättning.

8 §
Vårdbidraget utgör en ersättning till en försäkrad förälder för vård av barn
under 16 år om barnet på grund av sjukdom, utvecklingsstörning eller annat
funktionshinder under minst sex månader är i behov av vård. Även merkostnader
till följd av barnets sjukdom eller funktionshinder kan ersättas. Av skäl som
utvecklats i avsnitt 11 föreslås att gränsen för hur länge vårdbidrag kan
uppbäras skall höjas till att motsvara den tidpunkt då rätten för den unge att
uppbära aktivitetsersättning inträder, dvs. vid utgången av juni månad det år då
han eller hon fyller 19 år. Även ändringen i paragrafens andra stycke är en
konsekvens av detta.

14 §
Ändringen är en följd av den höjda åldersgränsen för rätt att uppbära
vårdbidrag.

17 §
Paragrafen anger hur avrundning skall ske beträffande vissa förmåner när
ersättningsbeloppet för handikappersättning och vårdbidrag beräknas för viss
månad. Paragrafen har ändrats genom att ordet förtidspension bytts ut mot
sjukersättning och aktivitetsersättning. Vad gäller övriga förmåner som regleras
i nuvarande lydelse har de här tagits bort eftersom motsvarande
avrundningsbestämmelse finns i var och en av de för dessa förmåner aktuella
lagarna.
Övergångsbestämmelserna
1. Lagen träder i kraft den 1 januari 2003, dvs. samtidigt som de nya
bestämmelserna om sjukersättning och aktivitetsersättning.
2. Åldersgränsen för rätt att tidigast få handikappersättning har enligt 5 §
lagförslaget höjts från 16 år till juli månad det år den försäkrade fyller 19
år. Denna övergångsbestämmelse medför att de som vid ikraftträdandet har
handikappersättning men inte har uppnått det nya ålderskravet ändå får behålla
förmånen. Bestämmelsen har på inrådan av Lagrådet gjorts om i förhållande till
motsvarande bestämmelse i det till
Lagrådet remitterade förslaget.
3. Enligt denna övergångsbestämmelse kan föräldrar inte heller efter
ikraftträdandet av de nya bestämmelserna få vårdbidrag om deras barn får
förtidspension eller sjukbidrag som omvandlas till sjukersättning. Liksom
punkten 2 har bestämmelsen omformulerats i enlighet med vad Lagrådet anfört.
19.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension
Förtidspension som grundar sig på ATP-poäng ger enligt nuvarande regler
ålderspensionsrätt. Sådan pensionsrätt fastställs årligen som ett
pensionsgrundande belopp som beräknas på antagandeinkomsten. I förarbetena till
lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension anges att denna ordning utgör
ett provisorium i avvaktan på en reformering av förtidspensioneringen (prop.
1997/98:151, s. 203 ff.). De i denna proposition föreslagna reglerna för
beräkning av ålderspensionsrätt för inkomstrelaterad sjukersättning och
inkomstrelaterad aktivitetsersättning anknyter i högre grad till den reformerade
ålderspensioneringens systematik än vad nuvarande regler gör i det att den del
av ersättningen som betalas ut till den försäkrade kommer att behandlas som
andra inkomster av anställning. Det innebär att denna utbetalade del utgör
pensionsgrundande inkomst. Emellertid måste pensionsrätten på sjuk- och
aktivitetsersättning även fortsättningsvis till viss del beräknas på en fiktiv
inkomst för att den försäkrade skall erhålla en pensionsrätt som svarar mot de
inkomster som bortfallit på grund av försäkringsfallet. Denna del som framräknas
som skillnaden mellan antagandeinkomsten, reducerad med ett belopp som
motsvarar en tänkt pensionsavgift på denna, och den utbetalda ersättningen utgör
ett pensionsgrundande belopp. Till följd av det förändrade sättet att beräkna
ålderspensionsrätt på de aktuella ersättningarna har även nya regler om
samordning av pensionsrätter behövt införas för de fall då sjuk- eller
aktivitetsersättning är samordnad med livränta enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring.

2 kap.
5 §
I denna paragraf anges de socialförsäkringsersättningar m.m. som skall anses
vara pensionsgrundande inkomster av anställning. Som närmare beskrivits i
avsnitt 13 föreslås för närvarande att det endast är den inkomstrelaterade sjuk-
och aktivitetsersättningen som skall grunda ålderspensionsrätt. Sådan
ålderspensionsrätt tillgodoräknas på ett underlag som utgörs av
antagandeinkomsten efter avdrag för vad som på en sådan inkomst skulle ha
betalts som allmän pensionsavgift, dvs. sju procent av inkomsten. Den utbetalda
ersättningen, vilken motsvarar 64 procent av antagandeinkomsten, utgör
pensionsgrundande inkomst. Till paragrafens uppräkning av förmåner har således
inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning lagts. Den del av
ålderspensionsrätten som överstiger den faktiskt utbetalda ersättningen utgör en
fiktiv inkomst och behandlas som sådan som ett pensionsgrundande belopp enligt
3 kap.

17 §
I de fall sådan förtidspension som ger pensionsrätt och livränta enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring beviljas samtidigt för förfluten tid skall
det anses som om förtidspensionen betalats ut före livräntan. Denna
samordningsbestämmelse som finns i paragrafens andra stycke har endast anpassats
språkligt för att oförändrad gälla de nya inkomstrelaterade förmånerna.

17 a §
Bestämmelsen är ny och innebär att arbetsskadelivränta som är samordnad med
inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning inte skall vara
pensionsgrundande till den samordnade delen. Pensionsrätten på denna del
tillgodoräknas ju på den andra ersättningen. I 3 kap. 6 § finns en motsvarande
bestämmelse beträffande samordning av pensionsrätter av arbetsskadelivränta och
pensionsgrundande belopp av sjuk- eller aktivitetsersättning.

3 kap.
1 §
Detta kapitel innehåller bestämmelser om andra pensionsgrundande belopp än
pensionsgrundande inkomst. Som en provisorisk lösning i ålderspensionssystemet
har ålderspensionsrätt hittills tillgodoräknats på ATP-grundad förtidspension
som pensionsgrundande belopp. De nya reglerna innebär att inkomstrelaterad sjuk-
och aktivitetsersättning utgör pensionsgrundande inkomst till den del
ersättningen betalas ut. Pensionsrätt tillgodoräknas emellertid på hela
antagandeinkomsten minskad med vad som motsvarar allmän pensionsavgift. Den del
av pensionsrätten som således överstiger den utbetalda ersättningen är en fiktiv
inkomst. Som sådan hänförs den enligt systematiken för ålderspensionssystemet
till pensionsgrundande belopp enligt detta kapitel.

4 §
I sin nuvarande lydelse anges att den som för någon del av ett år har uppburit
ATP-grundad förtidspension skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp om
inte annat följer av vissa senare paragrafer. Vidare anges att detta endast
gäller för försäkrade som under det året har fyllt högst 64 år. Ändringen av
paragrafen innebär, förutom att den i stället för förtidspension skall gälla
sjuk- och aktivitetsersättning, att den åldersmässiga begränsningen för
tillgodoräknande av pensionsrätt upphör. På Lagrådets inrådan har av pedagogiska
skäl införts ett nytt andra stycke med en upplysning om att bestämmelser om
pensionsgrundande inkomst med anledning av förmånerna finns i 2 kap.

5 §
Paragrafen har ändrats så att i stället för att ange hur beräkningen av
pensionsgrundande belopp för förtidspension skall ske, ange hur en sådan
beräkning skall göras för inkomstrelaterad sjuk- och aktivitetsersättning.
Beräkningen utgår från vad som utgör den totala pensionsrätten för ersättningen,
nämligen antagandeinkomsten minskad med ett belopp motsvarande den allmänna
pensionsavgift som skulle ha belöpt på denna om den varit en pensionsgrundande
inkomst av anställning. Det pensionsgrundande beloppet utgör därefter, för varje
månad som ersättningen uppburits, skillnaden mellan en tolftedel av den på
nämnda sätt minskade antagandeinkomsten och den pensionsgrundande inkomsten av
ersättningen.
I andra stycket anges att vid partiell förmån skall antagandeinkomsten enligt
första stycket proportioneras i relation till graden av ersättning.

6 §
Tillsammans med bestämmelserna 2 kap. 17 a § har denna paragraf i sin ändrade
lydelse till funktion att förhindra att en försäkrad får för stor total
ålderspensionsrätt i situationer då livränta enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring är samordnad med inkomstrelaterad sjuk- eller
aktivitetsersättning. En princip för denna samordning av pensionsrätter är att
pensionsgrundande inkomst skall tillgodoräknas före pensionsgrundande belopp.
Sålunda innebär den samordningsregel som återges i denna paragraf att
pensionsgrundande belopp av sjuk- eller aktivitetsersättning tillgodoräknas
endast i den utsträckning det överstiger livräntan efter samordningen.

7 §
Till sin ändrade lydelse kompletterar paragrafen vad som gäller för samordning
av pensionsrätt enligt 2 kap 17 § såvitt avser pensionsgrundande belopp av sjuk-
eller aktivitetsersättning.

19 §
Paragrafen har endast ändrats så att ordet förtidspension bytts ut mot
inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning.

4 kap.
1 §
Det avsnitt i andra stycket som rör ATP-grundad förtidspension har tagits bort
då det är överflödigt i det nya systemet.

9 §
Denna paragraf innehåller i sin nuvarande lydelse bestämmelser om
tillgodoräknande av pensionspoäng i anledning av ATP-grundad förtidspension. Med
det nya systemet med sjuk- och aktivitetsersättning har bestämmelserna inte
längre någon funktion. Paragrafen har ändrats genom att i stället ange att
pensionsgrundande belopp av sjuk- och aktivitetsersättning skall likställas med
pensionsgrundande inkomst vid beräkning av pensionspoäng enligt 8 §.

5 kap.
13 §
I denna paragraf som behandlar det s.k. förvärvsvillkoret har endast ordet
förtidspension bytts ut mot sjukersättning och aktivitetsersättning.

6 kap.
16 §
Tillägget i paragrafen är betingat av att bestämmelserna om förtidspension
upphör den 1 januari 2003.

12 kap.
1 och 2 §§
Ändringarna innebär endast att ordet förtidspension byts ut mot sjukersättning
och att hänvisningen beträffande särskild efterlevandepension sker till den lag
där denna ersättning kommer att regleras fr.o.m. år 2003.
19.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift
4 §
Den som uppbär sådana inkomster som är pensionsgrundande enligt 2 kap. LIP skall
enligt bestämmelserna i denna lag betala allmän pensionsavgift med 7 procent av
inkomsten. Vid beräkning av avgiften bortses från sådana inkomster till den del
summan därav överstiger 8,07 förhöjda prisbasbelopp. Avgiften används till
finansiering av inkomst- och tilläggspension enligt LIP samt tilläggspension i
form av ålderspension enligt AFL.
I den nya försäkringen för sjukersättning och aktivitetsersättning är den
inkomstrelaterade ersättningen pensionsgrundande. Den utbetalda ersättningen
utgör därvid pensionsgrundande inkomst enligt 2 kap. 5 § 17 LIP. Som närmare
redogjorts för i avsnitt 13.7 föreslår regeringen emellertid att staten tills
vidare skall betala hela den pensionsavgift som belöper på den inkomstrelaterade
ersättningen genom statlig ålderspensionsavgift. Den här aktuella paragrafen
har därför tillförts ett andra stycke i vilket anges att allmän pensionsavgift
inte skall betalas på sådan ersättning.
19.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig
ålderspensionsavgift
5 §
Statlig ålderspensionsavgift betalas bl.a. på socialförsäkringsförmåner som är
ålderspensionsgrundande. Avgiften motsvarar för flertalet förmåner endast den
del som annars en arbetsgivare svarar för enligt socialavgiftslagen (2000:980).
På sådana ersättningar betalar den som uppbär förmånen allmän pensionsavgift på
7 procent av ersättningen. Statlig ålderspensionsavgift motsvarar även hela
avgiften om 18,5 procent på pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. LIP och sådan
del av arbetsskadelivränta som på grund av samordning med förtidspension inte
betalas ut. I det reformerade systemet med sjukersättning och
aktivitetsersättning kommer staten i enlighet med gällande ordning betala 18,5
procent av den del av den inkomstrelaterade ersättningen som utgör
pensionsgrundande belopp. Därutöver kommer staten, i enlighet med den
provisoriska ordning för avgifter som redovisas i avsnitt 13.7, att även betala
hela avgiften om 18,5 procent på den utbetalda ersättningen. Detta framgår av
det tillägg som gjorts i paragrafen.

6 §
Arbetsskadelivränta är enligt nuvarande bestämmelser i LIP pensionsgrundande
till sitt bruttobelopp. I de fall livräntan är samordnad med förtidspension
måste emellertid pensionsavgiften på den del som på grund av samordningen inte
betalas ut finansieras helt med statlig ålderspensionsavgift med 18,5 procent.
Detta beror på att förtidspensionen enligt gällande regler inte är
pensionsgrundande inkomst. I stället beräknas för den ATP-grundade
förtidspensionen ett pensionsgrundande belopp. Vid samordning med
arbetsskadelivränta tillgodoräknas ett sådant belopp emellertid endast till den
del det överstiger livräntan före samordning. I det reformerade systemet med
sjukersättning och aktivitetsersättning utgör emellertid den utbetalda
inkomstrelaterade ersättningen pensionsgrundande inkomst. Enligt en i denna
proposition föreslagen ny paragraf i LIP, 2 kap.17 a §, samordnas
pensionsgrundande inkomst av arbetsskadelivränta och sjukersättning eller
aktivitetsersättning på sådant sätt att livräntan inte är pensionsgrundande till
den del den samordnats med sådan ersättning. Någon avgift skall då inte heller
betalas för den samordnade livräntan varför bestämmelsen om avgift vid
samordning mellan livränta och förtidspension kan tas bort.
19.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
4 kap.
12 §
I paragrafens andra stycke anges i den nuvarande lydelsen att ett beslut om
vilande förtidspension också skall omfatta sådan livränta som enligt 6 kap. 1 §
är samordnad med pensionen. Ändringen i paragrafen innebär endast att
motsvarande skall gälla beträffande livränta som är samordnad med sjuk- eller
aktivitetsersättning.
19.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:465) om ändring i lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring
6 kap.
1 §
Samordning av sjuk- och aktivitetsersättning och arbetsskadelivränta finns
beskriven i avsnitt 14.2. Sådan samordning skall ske efter samma principer som
gäller beträffande samordning av förtidspension och sådan livränta. Således
skall arbetsskadelivräntan endast utges till den del den överstiger den sjuk-
eller aktivitetsersättning som helt eller delvis utges med anledning av samma
inkomstförlust som föranlett livräntan.
Övergångsbestämmelser
5. Ändringen träder i kraft den 1 januari 2003, samtidigt som de nya reglerna om
sjuk- och aktivitetsersättning i AFL. För förtidspension som avser tid före
ikraftträdandet skall äldre regler om samordning alltjämt tillämpas.
6. Förtidspension och sjukbidrag som utges vid utgången av år 2002 kommer enligt
det förslag som läggs fram i denna proposition att vid ikraftträdandet av det
nya systemet tekniskt omvandlas till sjukersättning.
Vid denna omvandling kommer det särskilda grundavdrag som förtidspensionärer har
rätt till vid inkomstbeskattningen att ersättas av en högre beskattningsbar
bruttoersättning. Detta kan vid omvandlingen i vissa fall när en försäkrad har
arbetsskadelivränta som är samordnad med förtidspensionen innebära att
nettoersättningen av livräntan blir lägre än före omvandlingen. För att komma
tillrätta med denna effekt anges i denna punkt att vid samordning mellan
sjukersättning som omvandlats från förtidspension och arbetsskadelivränta skall
utöver den livränta som överstiger sjukersättningen utges ett tillägg i form av
en bruttoförhöjning som svarar mot skillnaden mellan den utbetalda
sjukersättningen i januari 2003 och den förtidspension som skulle ha betalats ut
för samma månad om äldre bestämmelser fortfarande skulle ha varit gällande.
Denna bruttoförhöjning anknyts till prisbasbeloppet och omräknas vid
förändringar av detta och behandlas även i övrigt som garantiersättning enligt 9
kap. AFL. Om samordningsgraden mellan sjukersättningen och arbetsskadelivräntan
förändras efter omvandlingen bortfaller bruttoförhöjningen.
19.9 Förslaget till lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799)
Utöver de ändringar som föranleds av det nya systemet för sjukersättning och
aktivitetsersättning föreslås här vissa ändringar med anledning av den
reformerade efterlevandepensioneringen. Dessa sistnämna lagförslag har tidigare
ingått i den lagrådsremiss som föregick prop. 1999/2000:91 Efterlevandepensioner
och efterlevandestöd till barn.

3 kap.
1 §
Sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning tillhör, så
som närmare beskrivits i avsnitt 6.2.2, enligt systematiken i denna lag de
bosättningsbaserade förmånerna. I denna paragraf har de därför upptagits i
förteckningen över förmåner i AFL som en person som är bosatt i Sverige är
försäkrad för. Garantiersättning har placerats i punkten 3 i denna förteckning,
som i nuvarande lydelse anger folkpension i form av förtidspension och
efterlevandepension beräknad i förhållande till det antal år som har
tillgodoräknats som bosättningstid i Sverige.

2 §
I denna paragraf upptas andra bosättningsbaserade socialförsäkringsförmåner än
sådana som regleras i AFL. Sist i uppräkningen har lagts till de
bosättningsbaserade förmånerna enligt lagen (2000:461) om efterlevandepension
och efterlevandestöd till barn och lagen (2000:462) om införande av nämnda lag.
Vidare har punkten 2 i paragrafen tagits bort på grund av att lagen (1969:205)
om pensionstillskott upphävs.

4 §
Den inkomstrelaterade sjuk- eller aktivitetsersättningen är, som angetts i
avsnitt 6.2.1, till sin karaktär en arbetsbaserad förmån. Den skall därför
upptas i förteckningen i denna paragraf över sådana förmåner. Punkterna 3 och 4
i paragrafens nuvarande lydelse upptar såväl tilläggspension som ATP-beräknad
folkpension i form av förtidspension och efterlevandepension. Ingen av dessa
förmåner kommer att finnas kvar efter utgången av 2002. De nya inkomstrelaterade
förmånerna som ersätter förtidspensionen har placerats i punkten 3 och punkten
4 har utgått. Efterlevandepensionen regleras fr.o.m. 2003 i en egen lag och tas
därför upp i förteckningen i 5 §.

5 §
Till förteckningen i denna paragraf över arbetsbaserade förmåner som regleras i
annan lagstiftning än AFL har lagts de inkomstgrundade förmånerna i lagen
(2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn sedan dessa har
utgått i 4 §.

6 §
Försäkringen för arbetsbaserade förmåner upphör enligt huvudregeln att gälla tre
månader efter den dag då arbetet har upphört av någon annan anledning än
ledighet för semester, ferier eller motsvarande uppehåll. Denna tidsfrist
benämns efterskyddstid. Av skäl som närmare redovisats i avsnitt 6.2.1 bör
efterskyddstiden för inkomstrelaterad sjuk- och aktivitetsersättning i stället
vara ett år. Denna bestämmelse har tillförts paragrafens andra stycke.

8 §
Hänvisningarna i paragrafens första stycke har ändrats med anledning av att den
inkomstrelaterade sjukersättningen och aktivitetsersättningen inte som den
ATP-grundade förtidspensionen är förmåner som baseras på intjänade
pensionsrättigheter.

12 §
I paragrafens nuvarande lydelse anges att en person är försäkrad för intjänande
av ålderspensionsrätt om han eller hon har förtidspension som har beräknats
utifrån antagandepoäng. Det kan förekomma att en person som aldrig genom arbete
varit försäkrad för någon arbetsbaserad förmån, men som har
antagandepoängberäknad förtidspension baserad på pensionspoäng för t.ex.
vårdbidrag. Utan denna bestämmelse skulle han eller hon inte vara försäkrad för
intjänande av ålderspensionsrätt. I den ändrade lydelsen ger bestämmelsen samma
skydd för den som uppbär inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning som
grundar sig på motsvarande förmåner.

13 §
Ändringen i denna paragraf innebär att den som inte genom arbete är försäkrad
för arbetsbaserade förmåner vid tidpunkten för försäkringsfallet ändå skall vara
försäkrad för inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning om han eller
hon då uppbär någon av de i paragrafen uppräknade förmånerna. För
fullständighetens skull har här även lagts till att det även gäller försäkring
för inkomstrelaterad efterlevandepension.

4 kap.
2 §
I paragrafen har gjorts dels en hänvisningsändring med hänsyn till att
bosättningsbaserade efterlevandeförmåner nu regleras i 3 kap. 2 §, dels den
justeringen att ordet pensionsförmåner bytts ut mot ordet förmåner. Detta för
att paragrafen skall tillämpas även på sjuk- och aktivitetsersättning i form av
garantiersättning, vilka inte är pensionsförmåner.

6 §
Då inkomstrelaterad sjuk- och aktivitetsersättning inte är pensionsförmåner har
paragrafen justerats på samma sätt som 2 §.

8 §
I denna paragraf som är ny anges att bestämmelserna i kapitlet även gäller för
de efterlevande eftersom det är den avlidne som är den försäkrade vid
efterlevandeförmåner.
19.10 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1969:205) om pensionstillskott
Som en konsekvens av att den allmänna pensioneringen i form av folkpension och
ATP upphör vid utgången av år 2002 kommer inte längre några bestämmelser om
pensionstillskott att behövas. Lagen därom upphävs därför i sin helhet.

Sammanfattning av departementspromemorian Sjukersättning i stället för
förtidspension - Ersättning och ålderspensionsrätt vid långvarig eller varkaktig
medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan Ds 2000:39
Inledning
I departementspromemorian lämnas förslag till reformerade regler för beräkning
av ersättning till den som drabbats av medicinskt grundad långvarig (minst ett
år) eller varaktig nedsättning av arbetsförmågan. Utgångspunkten för förslagen
är de riktlinjer som riksdagen beslutade på grundval av prop. 1997/98:111
Reformerad förtidspension m.m. (bet. 1997/98:SfU11, rskr. 1997/98:237).
Propositionen bygger i sin tur på Förtidspensionsutredningens förslag i
betänkandet Ohälsoförsäkringen - Trygghet och aktivitet (SOU 1997:166).
Det reformerade förtidspensionssystemet omfattar såväl ett standardskydd enligt
inkomstbortfallsprincipen (inkomstrelaterad sjukersättning) som ett grundskydd
för dem som inte har haft några förvärvsinkomster eller endast låga inkomster
före det att den medicinskt grundade arbetsoförmågan inträffade (sjukersättning
i form av garantiersättning).
Personkrets
Sjukersättning skall kunna utges till försäkrade i åldern 30 - 64 år vilkas
arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller
psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel och där
nedsättningen kan anses varaktig eller kan antas bli bestående i minst ett år.
Det innebär att såväl en ersättning beviljad tillsvidare som en tidsbegränsad
ersättning kommer att finnas även i det reformerade systemet. För yngre
försäkrade föreslås ett nytt försäkringssystem i Ds 2000:40 Aktivitetsersättning
- Nytt försäkringsstöd för unga med långvarig medicinskt grundad nedsättning av
arbetsförmågan.
Bestämmelserna i socialförsäkringslagen (1999:799), som träder i kraft den 1
januari 2001, får konsekvenser för i vilka situationer en person skall anses
försäkrad för sjukersättning. Förslaget innebär att omfattningen av försäkringen
anknyter till försäkringsbegreppen som enligt socialförsäkringslagen gäller för
arbetsbaserade respektive bosättningsbaserade förmåner. Med hänsyn till den
inkomstrelaterade sjukersättningens särskilda karaktär föreslås en längre
efterskyddstid (ett år) än vad som gäller exempelvis för sjukpenning.
Inkomstrelaterad sjukersättning
Den inkomstrelaterade sjukersättningen skall beräknas på grundval av en
antagandeinkomst. Antagandeinkomsten föreslås bli beräknad som genomsnittet av
de tre högsta bruttoårsinkomsterna som tjänats in av den försäkrade under en
given period, som närmast föregått det år då försäkringsfallet inträffar
(ramtiden). Det högsta belopp en bruttoårsinkomst kan upptas till vid
beräkningen av antagandeinkomst skall dock vara 7,5 förhöjda prisbasbelopp.
Inkomstrelaterad sjukersättning föreslås bli beräknad som 64 procent av
antagandeinkomsten.
Bruttoårsinkomsterna utgörs av de pensionsgrundande inkomsterna enligt 2 kap.
lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension med tillägg för debiterade
allmänna pensionsavgifter för respektive år samt pensionsgrundande belopp som
tillgodoräknats vid förtidspension resp. sjukersättning.
Ramtidens längd och möjligheten att undanta fler än ett inkomstår med låga
inkomster är mycket väsentlig för nivån på sjukersättningen. Även antalet
inkomster, som direkt skall ligga till grund för beräkning av
antagandeinkomsten, har stor betydelse. Ramtiden bestämmer urvalet årsinkomster
från vilket de inkomster som skall ligga till grund för beräkningen av
antagandeinkomst skall väljas ut. Vid ramtidens utformning har bl.a. hänsyn
tagits till. intresset av att de inkomster som ligger till grund för
antagandeinkomsten skall vara så aktuella som möjligt, till de typiska
sänkningar av inkomsten som följer vid långvarig sjukdom, arbetslöshet,
barnledighet, studier, uppbyggnad av näringsverksamhet m.m. samt till den
typiska inkomstutvecklingen över livscykeln.
Mot bakgrund av det ovanstående föreslås längden på ramtiden bli beroende av den
försäkrades ålder det år då försäkringsfallet inträffar. För dem som detta år
är 53 år eller äldre är ramtiden fem år. Ramtiden är 6 år när försäkringsfallet
inträffar det år den försäkrade är 50, 51 eller 52 år, 7 år när
försäkringsfallet inträffar det år den försäkrade är 47, 48 eller 49 år och 8 år
när försäkringsfallet inträffat det år då den försäkrade är 46 år eller yngre.
En väsentlig skillnad mellan inkomstrelaterad sjukersättning och dagens
förtidspension i form av allmän tilläggspension (ATP) är att beräkningen av
inkomstrelaterad sjukersättning i högre grad kommer att anknyta till det
faktiska framtida inkomstbortfallet än vad ATP gör. Vidare kommer
inkomstrelaterad sjukersättning till skillnad från ATP att beräknas på grundval
av den försäkrades hela förvärvsinkomst upp till ett visst tak och inte enbart
på den del av inkomsten som överstiger ett förhöjt prisbasbelopp.
En annan väsentlig skillnad mellan de två systemen är att den inkomstrelaterade
sjukersättningens storlek inte blir beroende av hur länge personen varit
försäkrad (försäkringstid) och till skillnad mot ATP blir den därmed inte heller
30-dels beräknad.
Garantiersättning
Den inkomstrelaterade sjukersättningen skall kompletteras med ett grundskydd för
dem som under tiden före försäkringsfallet haft låga förvärvsinkomster eller
saknat sådana inkomster. Garantiersättning skall kunna betalas ut upp till en
garanterad nivå till den som är bosatt i Sverige och som är försäkrad för
sjukersättning i form av garantiersättning både vid tidpunkten för
försäkringsfallet och senare.
Garantinivån för hel sjukersättning föreslås för år räknat motsvara 2,4
prisbasbelopp och vara oberoende av den försäkrades civilstånd. För den som
saknar inkomstrelaterad sjukersättning föreslås den årliga garantiersättningen
vid hel arbetsoförmåga uppgå till ett belopp som motsvarar garantinivån. För den
som har rätt till inkomstrelaterad sjukersättning som understiger garantinivån
föreslås den årliga garantiersättningen uppgå till ett belopp som motsvarar
skillnaden mellan den årliga inkomstrelaterade sjukersättningen och
garantinivån. Med inkomstrelaterad sjukersättning bör även avses
invaliditetsförmån som utbetalas med stöd av utländsk lag och som inte är av
utfyllnadskaraktär. För den som har rätt till partiell sjukersättning bör
garantiersättningen motsvara den grad av hel sjukersättning som han eller hon
har rätt till.
Garantiersättning föreslås bli beroende av den tid personen har varit försäkrad
i Sverige för sjukersättning i form av garantiersättning (försäkringstiden). För
att garantiersättning skall kunna betalas ut skall den försäkrade ha
tillgodoräknats försäkringstid om sammanlagt minst tre år. För rätt till
oavkortad garantiersättning krävs att försäkringstiden uppgår till minst 40 år.
Är försäkringstiden kortare reduceras garantiersättningen med 1/40 för varje år
som saknas. Samma principer som gäller för beräkning av bosättningstid för rätt
till folkpension i form av förtidspension föreslås gälla även vid beräkningen av
försäkringstid för rätt till garantiersättning.
Omvandling av förtidspension till inkomstrelaterad sjukersättning och
garantiersättning
Personer som vid ikraftträdandet av det nya systemet uppbär ersättning i form av
förtidspension skall få denna omvandlad till inkomstrelaterad sjukersättning
respektive garantiersättning. Omvandlingen föreslås bli en engångsinsats och den
skall i princip kunna göras maskinellt med hjälp av de uppgifter som finns i
Riksförsäkringsverkets register.
Vid omvandlingen anpassas sjukersättningens bruttobelopp så att den försäkrade i
princip får oförändrad nettoersättning. Förtidspension i form av ATP görs om
till antagandeinkomst med hjälp av den medelpensionspoäng som använts vid
beräkningen av ATP. Antagandeinkomsten erhålls genom att talet ett läggs till
medelpensionspoängen och summan därefter multipliceras med det prisbasbelopp som
fastställts för år 2003. Den inkomstrelaterade sjukersättningen föreslås utgöra
64 procent av antagandeinkomsten.
För den vars inkomstrelaterade sjukersättning understiger garantinivån skall
garantiersättningen beräknas till ett belopp som motsvarar skillnaden mellan den
inkomstrelaterade sjukersättningen och garantinivån (2,4 prisbasbelopp). För
den som inte får inkomstrelaterad sjukersättning beräknas garantiersättningen
till ett belopp som svarar mot garantinivån.
Ett justeringsbelopp reglerar att ersättningen efter skatt blir i princip
oförändrad efter omvandlingen. Beräkningen av justeringsbeloppet utgår från
förhållandena under den sista månaden med ersättning enligt nuvarande regler.
Det innebär bl.a. att den kommunalskattesats och det civilstånd som gäller vid
omvandlingen läggs till grund för beräkningen och "fryses", dvs. senare
förändringar i dessa avseenden påverkar inte ersättningens storlek.
Ålderspensionsrätt vid sjukersättning
Den utbetalda inkomstrelaterade sjukersättningen skall utgöra pensionsgrundande
inkomst för ålderspension. Den som uppbär hel inkomstrelaterad sjukersättning
skall dock tillgodoräknas ålderspensionsrätt på hela antagandeinkomsten efter
avdrag för ett belopp som motsvarar allmän pensionsavgift. Vid partiell förmån
beräknas ålderspensionsrätten på motsvarande andel av antagandeinkomsten.
För att hela antagandeinkomsten skall ge rätt till ålderspension skall
skillnaden mellan den del av antagandeinkomsten som utgör underlag för beräkning
av ålderspensionsrätt och den del av utbetald ersättning som ingår i den
pensionsgrundande inkomsten utgöra pensionsgrundande belopp.
Garantiersättning skall inte grunda rätt till ålderspension. Vid en sammantagen
bedömning har det bedömts att kostnaden för ålderspensionsrätt även på
garantiersättningen inte ryms inom de ekonomiska ramarna för ett reformerat
förtidspensionssystem.
Ålderspensionsrätt tillgodoräknas den försäkrade fram till dess rätten till
sjukersättning upphör, längst till den månad då den försäkrade fyller 65 år.
Förtidspension som omvandlats till sjukersättning skall ge ålderspensionsrätt på
ett sätt som svarar mot vad som gäller för nybeviljade sjukersättningar.
Staten skall betala hela avgiften till ålderspensionssystemet genom en statliga
ålderspensionsavgift på 18,5 procent beräknad på underlaget för
ålderspensionsrätten i avvaktan på att den skattereform som syftar till en
kompensation för uttag av allmän pensionsavgift genomförs fullt ut.
Tidpunkt för uttag av ålderspension
Den som uppbär sjukersättning föreslås, i likhet med vad som gäller för de
förvärvsverksamma, ha möjlighet att ta ut ålderspension från och med 61 års
ålder utan att förlora rätten till sjukersättningen.
Indexering - anpassning till den ekonomiska utvecklingen över tid
Det lämnas inte några förslag till regler för indexering av beräkningsunderlag
eller utgående sjukersättning. Frågan om indexering är av väsentlig betydelse
även för andra socialförsäkringsförmåner och bör därför behandlas i ett
sammanhang i det fortsatta s.k. ohälsoarbetet inom regeringskansliet. En
redogörelse finns för nuvarande indexering i sjukförsäkrings- och
ålderspensionssystemen samt resonemang kring för- och nackdelar med olika
indexeringsalternativ. Vidare redovisas fem olika alternativ till indexering i
det reformerade förtidspensionssystemet och de långsiktiga ekonomiska effekterna
av de olika alternativen.
Bostadsstöd till sjukersättning
Det lämnas inga konkreta förslag utan endast vissa riktlinjer för ett framtida
bostadsstöd till personer som kommer att vara berättigade till sjukersättning.
Bostadsstödet behandlas i samband med den fortsatta beredningen av
BTP-utredningens betänkande Inkomstprövning av bostadstillägg till pensionärer
(SOU 1999:52). Enligt riktlinjerna bör en person som erhåller minst tre
fjärdedels sjukersättning vara berättigad till ett bostadsstöd av BTP-karaktär.
Sjukersättning i ett internationellt perspektiv
Grunden för rätt till inkomstrelaterad sjukersättning är att den som gör anspråk
på ersättning är försäkrad i Sverige för sådan förmån vid tidpunkten för
försäkringsfallet. Ersättningens storlek är inte beroende av hur länge
vederbörande har varit försäkrad i Sverige. Sverige betalar enligt huvudregeln
oreducerad ersättning. För den som är försäkrad i Sverige vid tidpunkten för
försäkringsfallet, och som dessförinnan varit försäkrad i ett eller flera andra
länder, gäller särskilda avräkningsregler beroende på i vilket eller vilka
länder den försäkrade tidigare varit försäkrad. Olika regler gäller dels vid
tidigare försäkring i länder utanför EU/EES-området, dels inom detta område
beroende på vilken typ av försäkringssystem respektive medlemsland har.
Om personen är försäkrad i ett annat land vid tidpunkten för försäkringsfallet,
kommer han eller hon enligt huvudregeln inte att ha rätt till någon
inkomstrelaterad sjukersättning från Sverige, oavsett om vederbörande tidigare
arbetat och varit försäkrad länge här i landet. Undantag gäller dock för
personer som tidigare varit försäkrade i vissa EU/EES-länder.
Garantiersättning är på samma sätt som folkpension och garantipension till
ålderspension beroende dels av försäkringstid dels av bosättning i Sverige. Det
innebär bl.a. att när en person flyttar från Sverige upphör rätten till
förmånen. Denna regel kan inte upprätthållas inom EU/EES i förhållande till den
som omfattas av förordningen (EEG) nr 1408/71, vilket får till följd att
garantiersättning i sådana fall kommer att prorata-beräknas och utbetalas vid
bosättning inom detta område.
Ikraftträdande
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 2003.

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över
departementspromemorian Sjukersättning i stället för förtidspension - Ersättning
och ålderspensionsrätt vid långvarig eller varaktig medicinskt grundad
nedsättning av arbetsförmågan (Ds 2000:39)
Följande remissinstanser har inkommit med yttrande: Kammarrätten i Stockholm,
Länsrätten i Jönköpings län, Integrationsverket, Riksförsäkringsverket,
Socialstyrelsen, Handikappombudsmannen, Statskontoret, Riksrevisionsverket,
Riksskatteverket, Arbetsgivarverket, Statens löne- och pensionsverk, Centrala
studiestödsnämnden, Arbetarskyddsstyrelsen, Jämställdhetsombudsmannen,
Försäkringskasseförbundet, Landsorganisationen i Sverige, Landstingsförbundet,
Privattjänstemannakartellen, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska
Kommunförbundet, Sveriges Akademikers centralorganisation, Tjänstemännens
Centralorganisation, Sveriges Försäkringsförbund, De Handikappades Riksförbund,
Handikappförbundens samarbetsorgan, Neurologiskt Handikappades Riksförbund,
Riksförbundet Cystisk Fibros, Riksförbundet för hiv-positiva, Riksförbundet för
social och mental hälsa, Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och
vuxna, Synskadades Riksförbund, Sveriges Pensionärers Riksförbund och Sveriges
pensionärsförbund.

Sammanfattning av departementspromemorian Aktivitetsersättning - Nytt
försäkringsstöd för unga med långvarig medicinskt grundad nedsättning av
arbetsförmågan Ds 2000:40
Inledning
I departementspromemorian presenteras förslag om hur systemet med ersättning
från den allmänna försäkringen till unga personer med långvarig medicinskt
grundad nedsättning av arbetsförmågan skall kunna reformeras. Förslaget syftar
till att - i högre grad än nuvarande ordning med sjukpenning, sjukbidrag och
förtidspension - tillgodose inte bara behovet av ekonomisk trygghet utan även
leda till aktivitet och självständighet och ytterst en ökad grad av
självförsörjning i denna grupp. Inom ramen för i stort sett oförändrade
försäkringskostnader föreslås därför att den nuvarande ordningen reformeras på
ett sätt som ger berörda personer ett bättre utgångsläge när de träder in i
vuxenlivet.
Den bärande tanken bakom förslagets utformning är att 16-års-gränsen för
förtidspension/sjukbidrag är otidsenlig, samtidigt som den dessutom har en
passiviserande effekt på unga personer med funktionshinder eller långvariga
sjukdomar.
Det otidsenliga består i att åldersgränsen 16 år tillkom under 1960-talet, då
skolgången för de allra flesta upphörde vid den åldern. I dag fortsätter nästan
alla ungdomar att studera på åtminstone gymnasienivå. Detta i sig talar för att
långvarig försäkringsersättning för uteblivna förvärvsinkomster, beroende på
medicinska orsaker, normalt sett skall kunna betalas ut tidigast från 19 års
ålder, dvs. när långsiktig försörjning i praktiken kan komma i fråga för
ungdomar i allmänhet.
Det passiviserande består i att nuvarande system med förtidspension från 16 års
ålder nästan helt saknar inslag som tydligt uppmuntrar till eller förutsätter
egna insatser av den ersättningsberättigade för att kunna komma ut på
arbetsmarknaden. Det innebär i praktiken att systemet har en uppenbar
inlåsningseffekt.
Ny ersättningsform, aktivitetsersättning
Mot den bakgrunden föreslås att en ny form av försäkringsstöd införs vid
långvarig medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan. Den bör benämnas
aktivitetsersättning och kunna betalas ut tidigast fr.o.m. den 1 juli det år en
person fyller 19 år. Denna ersättning skall kunna lämnas under längst tre år i
taget upp till 30 års ålder. Först därefter kan det bli fråga om sjukersättning
enligt regler som förslås i den parallellt med denna utarbetade
departementspromemorian Sjukersättning i stället för förtidspension (Ds
2000:39).
Beroende på arbetsförmågans nedsättning lämnas hel, tre fjärdedels, halv eller
en fjärdedels aktivitetsersättning.
Inkomstrelaterad aktivitetsersättning
Storleken på aktivitetsersättningen beräknas med utgångspunkt i inkomsterna
under de tre år som föregår det år då rätten till ersättningen uppkommer.
Ersättningen skall utgöra 64 procent av genomsnittet av de två inkomstmässigt
sett bästa av dessa tre år. Om det är mer fördelaktigt för den enskilde föreslås
dessutom att inkomstunderlaget för det sista av de tre åren får ersättas av den
försäkrades sjukpenninggrundande inkomst (SGI) som gäller vid beslutet.
Garantiersättning
Om en försäkrad saknar eller har en låg inkomstrelaterad aktivitetsersättning
utges ett utfyllnadsbelopp upp till en åldersrelaterad garantinivå som skall
vara densamma för gifta och ogifta. För att en person skall ha rätt till
inkomstrelaterad aktivitetsersättning krävs att han eller hon är aktuellt
försäkrad för förmånen, dvs. har påbörjat en anställning eller ha påbörjat
verksamhet som t.ex. egenföretagare. För rätt till garantiersättning krävs att
vissa villkor om försäkringstid är uppfyllda. För att någon sådan ersättning
skall kunna utges måste den försäkrade ha tillgodoräknats försäkringstid under
minst tre år.
När det nya systemet träder i kraft skall denna garantinivå vara 2,10
prisbasbelopp per år för den som inte fyllt 21 år, 2,15 prisbasbelopp för den
som är 21 eller 22 år, 2,20 prisbasbelopp för den som är 23 eller 24 år, 2,25
prisbasbelopp för den som är 25 eller 26 år, 2,30 prisbasbelopp för den som är
27 eller 28 år samt 2,35 prisbasbelopp för den som är 29 år.
Aktiviteter
Till skillnad från det gällande systemet med förtidspension/sjukbidrag, som
således har ett förhållandevis restriktivt förhållningssätt till aktivitet,
föreslår vi nu en modell med aktivitetsersättning för unga personer som skall
stimulera till aktivitet utan att den ekonomiska tryggheten påverkas. Om en
försäkrad av försäkringskassan - med hänsyn taget till personens individuella
förutsättningar - inte bedöms uppfylla vissa krav på medverkan i aktivitet, kan
rätten till ersättning upphöra.
En viktig förutsättning för att stimulera till aktivitet är att den enskilde i
största möjliga utsträckning skall få avgöra vilken/vilka slags
aktivitet/aktiviteter han eller hon vill ägna sig åt. Det föreslås dock vara en
uppgift för försäkringskassan att i samråd med den försäkrade planera och
samordna de aktiviteter som kan vara aktuella, så att den enskildes
utvecklingsmöjligheter alltid skall kunna tas tillvara. Kassan skall också ha
tillsyn över de aktiviteter som en försäkrad deltar i.
Vilande aktivitetsersättning
Om en försäkrad som får aktivitetsersättning önskar pröva att förvärvsarbeta
skall han eller hon kunna få behålla ersättningen högst tre månader under en
12-månadersperiod. Om personen fortsätter att arbeta därefter skall
aktivitetsersättningen kunna vara vilande under återstående delen av
beviljandeperioden, utan att rätten till ersättningen går förlorad.
Aktivitetsersättningen skall kunna vara helt eller delvis vilande.
Förlängd skolgång
En ung försäkrad som på grund av funktionshinder uppfyller villkoren för
aktivitetsersättning skall - utan särskild prövning av arbetsförmågan - ha rätt
till sådan ersättning på lägst garantinivå så länge förlängd skolgång bedrivs
upp t.o.m. gymnasienivå fram till 30 års ålder.
Konsekvensändringar m.m.
Höjningen av den nedre gränsen för rätt till ett långvarigt försörjningsstöd i
form av aktivitetsersättning från 16 år till halvårsskiftet det år en person
fyller 19 år innebär att övre åldersgränsen för rätt vårdbidrag höjs i
motsvarande mån. En annan konsekvens är att även nedre åldersgränsen för rätt
till handikappersättning höjs från nuvarande 16 år till halvårsskiftet det år en
ung person fyller 19 år.
Promemorian innehåller också en redovisning av hur ett framtida bostadsstöd bör
utformas för personer som kommer att erhålla aktivitetsersättning. Ett
detaljerat förslag om hur bostadstillägget till aktivitetsersättning skall
konstrueras avses behandlas i den fortsatta beredningen av betänkandet från
Utredningen för översyn av systemet för inkomstprövning av bostadstillägget till
pensionärer (BTB-utredningen) och resultatet redovisas i en lagrådsremiss om
bostadsstöd i slutet av året.

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över
departementspromemorian Aktivitetsersättning - Nytt försäkringsstöd för unga med
långvarig medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan (Ds 2000:40)
Följande remissinstanser har inkommit med yttrande: Kammarrätten i Stockholm,
Länsrätten i Jönköpings län, Integrationsverket, Riksförsäkringsverket,
Socialstyrelsen, Handikappombudsmannen, Statens institut för särskilt
utbildningsstöd, Statens institut för handikappfrågor i skolan, Statskontoret,
Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Arbetsgivarverket, Statens löne- och
pensionsverk, Centrala studiestödsnämnden, Arbetsmarknadsstyrelsen,
Arbetarskyddsstyrelsen, Jämställdhetsombudsmannen, Ungdomsstyrelsen, Institutet
för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, Försäkringskasseförbundet,
Landsorganisationen i Sverige, Landstingsförbundet, Privattjänstemannakartellen,
Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Kommunförbundet, Sveriges Akademikers
centralorganisation, Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges
Försäkringsförbund, De Handikappades Riksförbund, Handikappförbundens
samarbetsorgan, Neurologiskt Handikappades Riksförbund, Riksförbundet Cystisk
Fibros, Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn,
Riksförbundet för hiv-positiva, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och
ungdomar, Riksförbundet för social och mental hälsa, Riksförbundet för
utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna, Synskadades Riksförbund, Föreningen
JAG, Förbundet Unga funktionshindrade, Särskolans yrkesvalslärares
intresseförening (SYVI) och Sveriges Pensionärers Riksförbund.

Härledning av höjd försäkringsersättning med anledning av att det särskilda
grundavdraget slopas
I det nya förmånssystemet sker en omräkning av bruttoförmånen, som föranleds av
att det särskilda grundavdraget (SGA) slopas.

Den nya bruttoersättningen ges av följande formel:

1. Brutto2 = Brutto1 + (T/(1 - T)) * (SGA - GA1)
2. NYBRUTTO = Brutto2 + (T/(1 - T))*(GA1 - GA2)

* Brutto1 = Bruttoersättningen nuvarande förtidspensioneringssystem
* SGA = Särskilt grundavdrag vid Brutto1.
* GA1 = Allmänt grundavdrag vid Brutto1
* T=Kommunalskattesatsen uttryckt som andelstal (ett tal mellan 0 och 1 )
* Brutto2 = Preliminärt beräknad bruttoersättning, där avskaffandet av SGA har
beaktats.
* GA2 = Allmänt grundavdrag, om bruttoersättningen = Brutto2
* NYBRUTTO = Ny bruttoersättning, där den förändring av grundavdraget har
beaktats, som beror på den höjda bruttoförmånen.

I ovanstående ekvationssystem förefaller det som om Brutto2 i formel 2 kan
ersättas med formel 1 och därigenom reducera ekvationssystemet till en formel.
Detta går emellertid inte, då man måste bestämma Brutto2 innan GA2 kan beräknas.

Ovanstående formler kan härledas enligt följande:

Utgångspunkten är att inkomst efter skatt skall vara lika vare sig SGA eller
allmänt grundavdrag används.

Vid antagande att bruttoersättningen behöver höjas med X kronor för att
nettoersättningen vid allmänt grundavdrag skall vara lika stor som
nettoersättningen vid särskilt grundavdrag, kan följande likhet ställas upp.

Brutto1 + X - T*(Brutto1 + X - SG1) = Brutto1 - T*(Brutto1 - SGA)
Brutto1 bortreduceras i vänster och höger led.

X - T*Brutto1 - T*X + T*SG1 = - T*Brutto1 + T*SGA
- T*Brutto1 bortreduceras i vänster och höger led.

X*(1 - T) = T*(SGA - SG1)

X=((T/(1 - T))*(SGA - SG1)

Det vill säga: Brutto2 = Brutto1 + T/(1 - T) * (SGA - GA1)

På detta vis erhålls en preliminär beräkning av den nya bruttoförmånen.
Emellertid skiljer sig grundavdraget vid Brutto2 (SGA2) från grundavdraget vid
Brutto1 (SGA1), varför ytterligare en omräkning bör göras. På samma sätt som
ovan kan för ett tillskott på Y kronor, följande likhet ställas upp:

Brutto2 + Y - T*(Brutto2 + Y - GA2) = Brutto2 - T*(Brutto2 - GA1)

Y - T*Brutto2 - T*Y + T*GA2 = - T*Brutto2 + T*GA1

Y*(1 - T) = T*(GA1 - GA2)

Y= - (T/(1 - T))*(GA2 - GA1)

Det vill säga: NYBRUTTO = Brutto2 - (T/(1 - T))*(GA2 - GA1)

Principiellt är NYBRUTTO återigen bara en preliminärt beräknad bruttoersättning,
men det slutliga värdet ligger nu så nära det preliminära värdet att
ytterligare en omräkning är onödig.

NYBRUTTO avviker från BGE i Ds 2000:39 och propositionen genom att IRE och
arbetsskadelivränta inte dras av. Dessa komponenter dras av i prop. för att
garantiersättning och justeringsbelopp skall kunna redovisas på särskilt sätt.

Lagförslag i Lagrådsremissen
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring1
dels att 5 kap., 7 kap. 3 a §, 10 kap 1 §, 11 kap. och 13 kap. skall upphöra att
gälla,
dels att rubriken närmast före 5 kap., rubriken närmast före 11 kap. och
rubriken närmast före 16 kap. skall utgå,
dels att rubriken till 7 och 16 kap. samt 3 kap. 3, 5, 5 c, 7 och 13 §§, 4 kap.
9 §, 7 kap. 1, 2, 3 b och 4 §§, 16 kap. 1, 2, 4-7, 7 b-9, 12 och 14-18 §§, 17
kap. 1 och 2 §§, 18 kap. 17 §, 20 kap. 3 § och 21 kap. 1 § skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 7 kap. 5-8 §§, samt två
nya kapitel, 8 och 9 kap., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 kap.
3 §2
En försäkrad, som uppbär hel förtidspension eller hel särskild
efterlevandepension enligt denna lag eller uppburit sådan pension under månaden
närmast före den då han börjat uppbära hel ålderspension, har inte rätt till
sjukpenning. För tid efter ingången av den månad då den försäkrade fyllt 70 år
eller dessförinnan börjat uppbära hel ålderspension enligt denna lag får
sjukpenning utgå för högst 180 dagar.
En försäkrad, som uppbär hel sjukersättning, aktivitetsersättning eller hel
särskild efterlevandepension enligt denna lag eller uppburit sådan ersättning
eller pension under månaden närmast före den då han eller hon har börjat uppbära
hel ålderspension, har inte rätt till sjukpenning. För tid efter ingången av
den månad då den försäkrade har fyllt 70 år eller dessförinnan har börjat
uppbära hel ålderspension enligt denna lag får sjukpenning utges för högst 180
dagar.

5 §3
Den allmänna försäkringskassan skall besluta om en försäkrads tillhörighet till
sjukpenningförsäkringen och fastställa sjukpenninggrundande inkomst. För en
försäkrad som inte är bosatt i Sverige gäller detta så snart anmälan om hans
inkomstförhållanden gjorts hos kassan. Av beslutet skall framgå i vad mån den
sjukpenninggrundande inkomsten är att hänföra till anställning eller till annat
förvärvsarbete. Sjukpenningförsäkringen skall omprövas
a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden eller
andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för rätten till
sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,
b) när förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt denna lag
beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn
till ändring i den försäkrades arbetsförmåga eller, vid särskild
efterlevandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom
arbete,
b) när sjukersättning, aktivitetsersättning eller särskild efterlevandepension
enligt denna lag beviljas den försäkrade eller sådan ersättning eller pension
som redan utges ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbetsförmåga
eller, vid särskild efterlevandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig
inkomst genom arbete,
c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan
utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbets-
eller inkomstförhållanden,
d) när tjänstepension beviljas den försäkrade, samt
e) när ett beslut om vilandeförklaring av förtidspension enligt 16 kap. 16 eller
17 § upphör.
e) när ett beslut om vilandeförklaring av sjukersättning eller
aktivitetsersättning enligt 16 kap. 16 eller 17 § upphör.
Ändring som avses i första stycket skall gälla från och med den dag då
anledningen till ändringen uppkommit. Den sjukpenninggrundande inkomst som
ändrats enligt första stycket a får dock läggas till grund för ersättning
tidigast från och med första dagen i den ersättningsperiod som inträffar i
anslutning till att försäkringskassan fått kännedom om inkomständringen.
Under tid som anges under 1-6 får, om inte första stycket b, c eller d är
tillämpligt, den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten sänkas lägst till
vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om försäkringskassan då känt till
samtliga förhållanden. Detta gäller tid då den försäkrade
1. bedriver studier, för vilka hon eller han uppbär studiestöd enligt
studiestödslagen (1999:1395), bidrag enligt förordningen (1995:938) om
utbildningsbidrag för doktorander eller särskilt utbildningsbidrag,
3. är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller genomgår
arbetsmarknadsutbildning som beslutats av en arbetsmarknadsmyndighet,
4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex
månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,
5. är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn, om den
försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 §
föräldraledighetslagen (1995:584) och barnet inte har fyllt ett år. Motsvarande
gäller vid adoption av barn som ej fyllt tio år eller vid mottagande av sådant
barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har förflutit sedan den
försäkrade fick barnet i sin vård,
6. fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.
För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 eller 3 skall försäkringskassan,
vid sjukdom under utbildningstiden, beräkna sjukpenningen på en
sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den
inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid. Om
därvid den sjukpenninggrundande inkomsten helt eller delvis är att hänföra till
anställning, skall årsarbetstiden beräknas på grundval av enbart det antal
arbetstimmar som den försäkrade kan antas ha i ifrågavarande förvärvsarbete
under utbildningstiden.
För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som avses i 7 b §
eller 22 kap. 7 § och som under denna tid får livränta enligt lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt en annan
författning skall försäkringskassan, vid sjukdom under den tid då livränta
betalas ut, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande inkomst som har
fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade
kan antas få under denna tid.
För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 skall dock under
studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte uppbär
studiesocial förmån som anges i tredje stycket 1, sjukpenningen beräknas på den
sjukpenninggrundande inkomst som följer av första-tredje styckena, om
sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad på den sjukpenninggrundande
inkomsten enligt fjärde stycket.
Fjärde stycket tillämpas även för försäkrad som avses i tredje stycket 6 när den
försäkrade genomgår grundutbildning som är längre än 60 dagar.
Omprövning av sjukpenningförsäkringen enligt första stycket a skall ej omfatta
ändring av den försäkrades inkomstförhållanden på grund av sådant förvärvsarbete
som avses i 16 kap. 15 §.

5 c §4
Vid utgången av en period då en försäkrad helt eller delvis har haft
förtidspension enligt denna lag skall den sjukpenninggrundande inkomsten
motsvara den sjukpenninggrundande inkomst som den försäkrade skulle ha varit
berättigad till omedelbart före en eller flera sådana perioder eller vad som
löneutvecklingen inom yrkesområdet därefter föranleder.
Vid utgången av en period då en försäkrad helt eller delvis har haft
sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt denna lag skall den
sjukpenninggrundande inkomsten motsvara den sjukpenninggrundande inkomst som den
försäkrade skulle ha varit berättigad till omedelbart före en eller flera
sådana perioder eller vad som löneutvecklingen inom yrkesområdet därefter
föranleder
Bestämmelserna i första stycket gäller endast för tid före 65 års ålder och till
den del den försäkrade är arbetslös och beredd att anta erbjudet arbete i en
omfattning som svarar mot närmast föregående förvärvsarbete.

7 §5
Sjukpenning utges vid sjukdom som sätter ned den försäkrades arbetsförmåga med
minst en fjärdedel. Vid bedömningen av om sjukdom föreligger skall bortses från
arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och liknande förhållanden. Med
sjukdom jämställs ett tillstånd av nedsatt arbetsförmåga, som orsakats av
sjukdom för vilken sjukpenning utgetts och som fortfarande kvarstår efter det
att sjukdomen upphört.
Saknar den försäkrade arbetsförmåga utges hel sjukpenning. Om arbetsförmågan
inte saknas helt men är nedsatt med minst tre fjärdedelar utges tre fjärdedels
sjukpenning. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men med minst hälften utges
halv sjukpenning. I annat fall utges en fjärdedels sjukpenning.
Vid bedömningen av om arbetsförmågan är fullständigt nedsatt skall, om den
försäkrade kan antas kunna återgå till sitt vanliga arbete, särskilt beaktas om
den försäkrade på grund av sjukdomen är ur stånd att utföra sitt vanliga eller
annat lämpligt arbete som arbetsgivaren tillfälligt erbjuder den anställde. Om
den försäkrade på grund av sjukdomen behöver avstå från förvärvsarbete under
minst en fjärdedel av sin normala arbetstid en viss dag, skall hans
arbetsförmåga anses nedsatt i minst motsvarande mån den dagen.
Om den försäkrade inte kan antas kunna återgå till sitt vanliga arbete eller
till annat arbete hos arbetsgivaren, skall vid bedömningen av arbetsförmågans
nedsättning särskilt beaktas om den försäkrade kan försörja sig genom sådant
arbete efter åtgärd som avses i 7 b § eller 22 kap.
Om det efter prövning enligt fjärde stycket bedöms att den försäkrade inte kan
återgå till arbete hos arbetsgivaren eller försörja sig själv genom annat
förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden, skall vid
bedömningen av arbetsförmågans nedsättning särskilt beaktas om den försäkrade
efter åtgärd som avses i 7 b § eller 22 kap. kan försörja sig själv genom sådant
förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden, eller genom
annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade.
Om det finns särskilda skäl för det får vid bedömningen av arbetsförmågans
nedsättning beaktas den försäkrades ålder samt den försäkrades
bosättningsförhållanden, utbildning, tidigare verksamhet och andra liknande
omständigheter. Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning enligt fjärde och
femte styckena skall göras i förhållande till högst ett heltidsarbete.
Vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning för tid under vilken han
annars skulle ha uppburit föräldrapenning, skall arbetsförmågan anses nedsatt
endast i den utsträckning som den försäkrades förmåga att vårda barnet är
nedsatt på grund av sjukdomen.
Om den försäkrade uppbär förtidspension eller särskild efterlevandepension
enligt denna lag, skall vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning
bedömningen av hans arbetsförmåga ske med bortseende från den nedsättning av
förmågan eller möjligheten att bereda sig inkomst genom arbete som ligger till
grund för utgående pension.
Om den försäkrade har sjukersättning, aktivitetsersättning eller särskild
efterlevandepension enligt denna lag, skall vid prövning av den försäkrades rätt
till sjukpenning bedömningen av hans eller hennes arbetsförmåga ske med
bortseende från den nedsättning av förmågan eller möjligheten att bereda sig
inkomst genom arbete som ligger till grund för den sjukersättning,
aktivitetsersättning eller pension som utges.

13 §6
Frågor om förmåner enligt detta kapitel prövas av den allmänna försäkringskassa
som enligt 5 kap. socialförsäkringslagen (1999:799) skall avgöra ett ärende
avseende den försäkrade. Denna försäkringskassa får dock uppdra åt en annan
försäkringskassa att pröva sådana frågor med undantag av frågor som avses i 5 §.
Bestämmelserna i 3, 5 och 8 §§ i fråga om förtidspension tillämpas även där den
försäkrade skulle ha erhållit sådan pension, om han hade haft rätt till
folkpension enligt bestämmelserna i 5 kap.
Bestämmelserna i 3, 5 och 7 §§ i fråga om sjukersättning och
aktivitetsersättning tillämpas även där den försäkrade skulle ha erhållit sådan
ersättning i form av garantiersättning om han eller hon hade haft rätt till
sådan ersättning enligt bestämmelserna om försäkringstid i 9 kap.
Har en försäkrad, utan att bestämmelserna i 3 kap. 3 § är tillämpliga, efter
ingången av den månad då han uppnådde sextiofem års ålder, erhållit sjukpenning
under etthundraåttio dagar, får den allmänna försäkringskassan besluta att
sjukpenning inte längre skall utgå. Lag (1999:800).

4 kap.
9 §7
Villkoret om försäkring för viss sjukpenning enligt 6 § andra stycket anses
uppfyllt om föräldern inte har varit försäkrad för viss sjukpenning, men skulle
ha varit det om kassan känt till samtliga förhållanden.
När det skall bestämmas om villkoret om försäkring för viss sjukpenning enligt 6
§ andra stycket är uppfyllt för en försäkrad som avses i 3 kap. 5 b § skall
bortses från tiden för utlandsvistelsen. När det bestäms om villkoret är
uppfyllt för en förälder som uppburit förtidspension skall sjukpenninggrundande
inkomst beräknad enligt 3 kap. 5 c § anses ha gällt hela den tid som föräldern
uppburit förtidspension.
När det skall bestämmas om villkoret om försäkring för viss sjukpenning enligt 6
§ andra stycket är uppfyllt för en försäkrad som avses i 3 kap. 5 b § skall
bortses från tiden för utlandsvistelsen. När det bestäms om villkoret är
uppfyllt för en förälder som haft sjukersättning eller aktivitetsersättning
skall sjukpenninggrundande inkomst beräknad enligt 3 kap. 5 c § anses ha gällt
hela den tid som föräldern haft sådan ersättning.

7 kap. Om förtidspension
7 kap. Allmänna bestämmelser om sjukersättning och aktivitetsersättning

1 §8
Rätt till folkpension i form av förtidspension har försäkrad, som fyllt sexton
år, för tid före den månad, då han fyller sextiofem år, om hans arbetsförmåga på
grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska
prestationsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel och nedsättningen kan
anses varaktig.
Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men kan den antas bli
bestående avsevärd tid, har den försäkrade rätt till folkpension i form av
sjukbidrag. Sådant bidrag skall vara begränsat till viss tid; och skall i övrigt
vad som är föreskrivet om förtidspension enligt första stycket gälla
beträffande sjukbidrag.
En försäkrad vars arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av
sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska
prestationsförmågan har enligt bestämmelserna i detta kapitel rätt till
sjukersättning eller aktivitetsersättning, om nedsättningen kan antas bestå
under minst ett år.
En försäkrad som på grund av funktionshinder ännu inte har avslutat sin skolgång
på grundskolenivå eller gymnasial nivå har enligt vad som närmare anges i 8 och
9 §§ rätt till aktivitetsersättning oavsett om arbetsförmågan är nedsatt eller
inte.
Sjukersättning kan tidigast utges från och med den månad den försäkrade fyller
30 år och längst till och med månaden före den månad han eller hon fyller 65 år.

Kan arbetsförmågan anses varaktigt nedsatt skall sjukersättning utges tills
vidare. Kan arbetsförmågan antas nedsatt under en begränsad tid skall
sjukersättning utges för viss tid (tidsbegränsad sjukersättning). Vad som i
övrigt sägs om sjukersättning gäller även tidsbegränsad sjukersättning.
Aktivitetsersättning kan tidigast utges från och med juli månad det år den
försäkrade fyller 19 år och längst till och med månaden före den månad han eller
hon fyller 30 år.

Aktivitetsersättning utges alltid för viss tid, som inte får vara längre än tre
år.

2 §9
Försäkrad, vars arbetsförmåga är helt eller i det närmaste helt nedsatt,
erhåller hel förtidspension.
Försäkrad, vars arbetsförmåga inte är nedsatt i sådan grad men med minst tre
fjärdedelar, erhåller tre fjärdedels förtidspension.

Är den försäkrades arbetsförmåga nedsatt i mindre grad men med minst hälften,
utges halv förtidspension.

I övriga fall utges en fjärdedels förtidspension.
Försäkrad, vars arbetsförmåga är helt eller i det närmaste helt nedsatt,
erhåller hel sjukersättning eller aktivitetsersättning.
Försäkrad, vars arbetsförmåga inte är nedsatt i sådan grad men med minst tre
fjärdedelar, erhåller tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning.
Är den försäkrades arbetsförmåga nedsatt i mindre grad men med minst hälften,
utges halv sjukersättning eller aktivitetsersättning.
I övriga fall utges en fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning.

3 b §10
Försäkringskassan skall, när det kan anses nödvändigt för bedömningen av om rätt
till förtidspension föreligger, begära att den försäkrade genomgår undersökning
av viss läkare eller genomgår annan utredning såsom arbetsprövning eller
arbetsträning, för bedömning av den försäkrades medicinska tillstånd,
arbetsförmågan och behovet av och möjligheterna till rehabilitering.

När det kan anses nödvändigt för bedömning av rätt till förtidspension, skall
försäkringskassan även
1. infordra utlåtande av viss läkare eller annan sakkunnig,
2. göra förfrågan hos den försäkrade, den försäkrades arbetsgivare, läkare eller
någon annan som kan antas kunna lämna nödvändiga uppgifter,
3. besöka den försäkrade, samt
4. undersöka om den försäkrade efter sådan åtgärd som avses i 3 kap. 7 b § eller
22 kap. helt eller delvis kan försörja sig själv genom arbete.
Försäkringskassan skall i samband med beslut om förtidspension också bedöma om
förnyad utredning av arbetsförmågan skall göras efter viss tid.

Försäkringskassan kan även under tid som pension utges vidta åtgärder enligt
första och andra styckena. Innan beslut fattas om medicinsk utredning enligt
första eller andra stycket skall försäkringsläkarens bedömning inhämtas.

För kostnader som den enskilde har med anledning av sådan utredning som avses i
första och andra styckena lämnas ersättning i enlighet med vad regeringen eller,
efter regeringen bemyndigande, Riksförsäkringsverket föreskriver.
Försäkringskassan skall, när det kan anses nödvändigt för bedömningen av om rätt
till sjukersättning eller aktivitetsersättning föreligger, begära att den
försäkrade genomgår undersökning av viss läkare eller genomgår annan utredning
såsom arbetsprövning eller arbetsträning, för bedömning av den försäkrades
medicinska tillstånd, arbetsförmågan och behovet av och möjligheterna till
rehabilitering.
När det kan anses nödvändigt för bedömning av rätt till sjukersättning eller
aktivitetsersättning, skall försäkringskassan även
1. begära in utlåtande av viss läkare eller annan sakkunnig,
2. göra förfrågan hos den försäkrade, den försäkrades arbetsgivare, läkare eller
någon annan som kan antas kunna lämna nödvändiga uppgifter,
3. besöka den försäkrade, samt
4. undersöka om den försäkrade efter sådan åtgärd som avses i 3 kap. 7 b § eller
22 kap. helt eller delvis kan försörja sig själv genom arbete.
Försäkringskassan skall i samband med beslut om sjukersättning eller
aktivitetsersättning också bedöma om förnyad utredning av arbetsförmågan skall
göras efter viss tid.
Försäkringskassan kan även under tid som sjukersättning eller
aktivitetsersättning utges vidta åtgärder enligt första och andra styckena.
Innan beslut fattas om medicinsk utredning enligt första eller andra stycket
skall försäkringsläkarens bedömning inhämtas.
För kostnader som den enskilde har med anledning av sådan utredning som avses i
första och andra styckena lämnas ersättning i enlighet med vad regeringen eller,
efter regeringen bemyndigande, Riksförsäkringsverket föreskriver.

4 §11
Hel förtidspension utgör, om inte annat följer av vad i andra stycket sägs, för
år räknat 90 procent av basbeloppet eller, för gift försäkrad, 72,5 procent av
basbeloppet.
Om förtidspension utges för tid efter det att ålderspension med stöd av 12 kap.
3 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension upphört att utges, skall
förtidspensionen minskas med motsvarande tillämpning av 6 kap. 3 och 4 §§ denna
lag i paragrafernas lydelse före den 1 januari 2001.
Sjukersättning och aktivitetsersättning utges i form av
1. inkomstrelaterad ersättning enligt 8 kap. samt
2. garantiersättning enligt 9 kap.

Särskilda bestämmelser om aktivitetsersättning

5 §

Försäkringskassan skall, i samband med ett beslut om att bevilja en försäkrad
aktivitetsersättning, undersöka om han eller hon under den tid ersättningen
skall utges kan delta i aktiviteter som kan antas ha en gynnsam inverkan på hans
eller hennes sjukdomstillstånd eller fysiska eller psykiska prestationsförmåga.
Om den försäkrade bedöms kunna delta i aktiviteter skall försäkringskassan i
samråd med honom eller henne utarbeta en plan för sådana aktiviteter.
Försäkringskassan skall därvid i möjligaste mån tillgodose den försäkrades
önskemål.
Försäkringskassan skall verka för att de planerade aktiviteterna kommer till
stånd. Försäkringskassan skall också samordna de insatser som behövs och se till
att åtgärder vidtas för att underlätta för den försäkrade att delta i
aktiviteterna.
Som aktiviteter enligt denna paragraf avses inte sådana åtgärder som anges i 3 b
§.

6 §

Särskild ersättning kan utges för kostnader som uppstår för den försäkrade i
anledning av de aktiviteter som han eller hon deltar i. Ytterligare föreskrifter
om sådan ersättning meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer.

Aktivitetsersättning vid utbildning på grundskolenivå eller gymnasial nivå

7 §

En försäkrad som vid den tidpunkt som anges i 1 § femte stycket på grund av
funktionshinder ännu inte har avslutat utbildning på grundskolenivå eller
gymnasial nivå har rätt till aktivitetsersättning under den tid skolgången
varar.
Vid prövning av rätten till aktivitetsersättning enligt första stycket bortses
från vad som i detta kapitel sägs om arbetsförmågans nedsättning.

8 §

Aktivitetsersättning enligt 8 § utges alltid som hel förmån.

8 kap.12 Om inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning

1 §

Rätt till inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad
aktivitetsersättning har en försäkrad som avses i 7 kap. om det för honom eller
henne har fastställts pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension under en viss tidsperiod (ramtid) närmast före det
år då försäkringsfallet inträffat.

Om ramtid

2 §

Ramtiden är
5 år för den som uppnår 53 års eller högre ålder det år då försäkringsfallet
inträffar,
6 år för den som uppnår 50 men inte 53 års ålder det år då försäkringsfallet
inträffar,
7 år för den som uppnår 47 men inte 50 års ålder det år då försäkringsfallet
inträffar, samt
8 år för den som inte uppnår 47 års ålder det år då försäkringsfallet inträffar.

Om antagandeinkomst

3 §

Inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning
beräknas på grundval av en antagandeinkomst som beräknas enligt 4-8 §§.
Antagandeinkomsten anknyts till prisbasbeloppet och omräknas vid förändringar
av detta.

4 §

Antagandeinkomsten beräknas med ledning av den försäkrades bruttoårsinkomster
inom ramtiden.
Med bruttoårsinkomst avses, med den begränsning som anges i 5 §,
1. pensionsgrundande inkomst enligt 2 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension med tillägg för debiterade allmänna pensionsavgifter för
respektive år, samt
2. pensionsgrundande belopp som tillgodoräknats vid sjukersättning eller
aktivitetsersättning.

5 §

Vid beräkning av bruttoårsinkomst bortses från pensionsgrundande inkomster och
pensionsgrundande belopp som sammantagna överstiger 7,5 gånger det för aktuellt
år gällande prisbasbeloppet.

6 §

Bruttoårsinkomsten räknas om med hänsyn till förändringar i prisbasbeloppet
genom att bruttoårsinkomsten multipliceras med kvoten av prisbasbeloppet för det
år sjukersättningen eller aktivitetsersättningen skall börja utges och
prisbasbeloppet för det år bruttoårsinkomsten hänför sig till.

7 §

Antagandeinkomsten utgör genomsnittet av de tre högsta och enligt 6 § omräknade
bruttoårsinkomsterna inom ramtiden.
Om endast en eller två bruttoårsinkomster kan tillgodoräknas inom ramtiden
upptas vid beräkning av antagandeinkomst enligt första stycket två respektive en
bruttoårsinkomst med noll kronor.

8 §

Vid beräkning av inkomstrelaterad aktivitetsersättning får, om det medför en
högre antagandeinkomst, vid tillämpning av 7 § i stället användas de två högsta
och enligt 6 § omräknade bruttoårsinkomsterna inom en ramtid av tre år.
Om, vid tillämpning av första stycket, endast en bruttoårsinkomst kan
tillgodoräknas inom ramtiden upptas vid beräkning av antagandeinkomsten en
bruttoårsinkomst med noll kronor.
Om, vid beräkning av antagandeinkomst enligt denna paragraf, den försäkrade kan
tillgodoräknas en bruttoårsinkomst året före det år då försäkringsfallet
inträffar men denna är lägre än den sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap.
den försäkrade har vid tidpunkten för försäkringsfallet eller den inkomst som då
skulle ha utgjort hans eller hennes sjukpenninggrundande inkomst om
försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden, får den
sjukpenninggrundande inkomsten i stället utgöra bruttoårsinkomst för detta år.

Om ersättning

9 §

Hel inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning utges för år räknat
med 64 procent av den försäkrades antagandeinkomst.
Partiell inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning utges för år
räknat med så stor andel av hel sådan ersättning som motsvarar den andel av
sjukersättning eller aktivitetsersättning som den försäkrade har rätt till
enligt 7 kap. 2 § andra - fjärde styckena.

10 §

Från inkomstrelaterad sjukersättning skall avräknas sådana förmåner som utges
till den försäkrade enligt utländsk lagstiftning och som motsvarar
sjukersättning eller aktivitetsersättning eller som utgör pension vid
invaliditet.

9 kap.13 Om garantiersättning

1 §

Rätt till garantiersättning har en försäkrad som avses i 7 kap. som saknar
inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 8 kap. eller
vars inkomstrelaterade ersättning enligt samma kapitel understiger en viss nivå
(garantinivå).
Garantiersättningen är beroende av försäkringstid.

Om försäkringstid

2 §

Försäkringstid för rätt till garantiersättning tillgodoräknas en försäkrad
1. enligt 3 - 5 §§ under tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år
till och med tidpunkten för försäkringsfallet (faktisk försäkringstid) och
2. enligt 6 § för tiden därefter till och med det år då han eller hon fyller 64
år (framtida försäkringstid).
Faktisk försäkringstid och framtida försäkringstid avrundas var för sig till
närmaste antal hela månader. Den sammanlagda försäkringstiden utgör summan av
faktisk försäkringstid och framtida försäkringstid. Denna skall sättas ned till
närmaste antal hela år.

3 §

Som faktisk försäkringstid räknas
1. tid då en person anses ha varit bosatt i Sverige enligt 2 kap.
socialförsäkringslagen (1999:799),
2. tid då en person före tidpunkten för bosättning enligt 1 oavbrutet har
vistats i Sverige efter att ha ansökt om uppehållstillstånd.

4 §

Om den försäkrade har beviljats uppehållstillstånd i Sverige med stöd av 3 kap.
2 eller 3 § utlänningslagen (1989:529) skall som faktisk försäkringstid även
tillgodoräknas tid då han eller hon har varit bosatt i sitt tidigare hemland
från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till tidpunkten då han eller
hon först ankom till Sverige. Därvid skall en så stor andel av tiden i hemlandet
tillgodoräknas som svarar mot förhållandet mellan den tid under vilken den
försäkrade har varit bosatt i Sverige från den första ankomsten till landet till
och med året före försäkringsfallet och hela tidsrymden från det att den
försäkrade första gången kom till landet till och med året före
försäkringsfallet. Vid beräkning enligt detta stycke bortses från tid för vilken
den försäkrade, vid bosättning i Sverige, har rätt till sådan ersättning från
det andra landet som inte enligt 9 § andra stycket skall ligga till grund för
beräkning av garantiersättning.
Med tid för bosättning i hemlandet likställs tid då den försäkrade före den
första ankomsten till Sverige befunnit sig i annat land där han eller hon
beretts en tillfällig fristad.

5 §

Vid beräkning av faktisk försäkringstid för en person som enligt 2 kap. 4 §
socialförsäkringslagen (1999:799) anses bosatt i Sverige även under vistelse
utomlands skall bortses från tid för vilken den utsände, vid bosättning i
Sverige, har rätt till sådan ersättning från det andra landet som inte enligt 10
§ andra stycket skall ligga till grund för beräkning av garantiersättning.

6 §

Om den faktiska försäkringstiden enligt 3 - 5 §§ utgör minst fyra femtedelar av
tiden från och med det år då den försäkrade fyllde 16 år till och med året före
försäkringsfallet räknas hela tiden därefter till och med det år den försäkrade
fyller 64 år som framtida försäkringstid.
Om den faktiska försäkringstiden utgör mindre än fyra femtedelar av tiden från
och med det år då den försäkrade fyller 16 år till och med försäkringsfallet
skall som framtida försäkringstid räknas en så stor andel av tiden som motsvarar
förhållandet mellan den faktiska försäkringstiden och fyra femtedelar av tiden
från och med det år den försäkrade fyllde 16 år till och med försäkringsfallet.

Om garantinivå

7 §

Garantinivån för hel sjukersättning motsvarar för år räknat 2,40 gånger
prisbasbeloppet.

8 §

Garantinivån för hel aktivitetsersättning motsvarar för år räknat
2,10 gånger prisbasbeloppet till och med månaden före den månad den försäkrade
fyller 21 år,
2,15 gånger prisbasbeloppet från och med den månad den försäkrade fyller 21 år
till och med månaden före den månad den försäkrade fyller 23 år,
2,20 gånger prisbasbeloppet från och med den månad den försäkrade fyller 23 år
till och med månaden före den månad den försäkrade fyller 25 år,
2,25 gånger prisbasbeloppet från och med den månad den försäkrade fyller 25 år
till och med månaden före den månad den försäkrade fyller 27 år,
2,30 gånger prisbasbeloppet från och med den månad den försäkrade fyller 27 år
till och med månaden före den månad den försäkrade fyller 29 år samt
2,35 gånger prisbasbeloppet från och med den månad den försäkrade fyller 29 år
till och med månaden före den månad den försäkrade fyller 30 år.

Om beräkning

9 §

Garantiersättning utges endast till den som kan tillgodoräknas en försäkringstid
om minst tre år.

10 §

Till grund för beräkning av garantiersättning skall ligga den inkomstrelaterade
sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 8 kap. som den försäkrade har
rätt till för samma år, före reducering med livränta enligt 17 kap. 2 §.
Med inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning avses i detta
kapitel även sådana utländska förmåner som enligt 8 kap. 10 § skall avräknas
från inkomstrelaterad ersättning, dock inte om de är att likställa med
garantiersättning enligt detta kapitel.

11 §

För den som saknar inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning
utgör årlig hel garantiersättning ett belopp motsvarande garantinivån.
För den som har inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning men
för vilken denna ersättning för år räknat understiger garantinivån utgör årlig
garantiersättning ett belopp motsvarande skillnaden mellan garantinivån och den
årliga inkomstrelaterade ersättningen enligt 10 §.
Beräkning enligt andra stycket görs efter det att garantinivån avkortats enligt
12 §.

12 §

För den som inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid skall garantinivån
enligt 7 eller 8 §§ avkortas till så stor andel av denna som svarar mot
förhållandet mellan det antal år för vilka försäkringstid kan tillgodoräknas och
talet 40.

13 §

Garantiersättning till den som har rätt till partiell sjukersättning eller
aktivitetsersättning enligt 7 kap. 2 § utgör en så stor andel av hel
garantiersättning beräknad enligt 9 - 12 §§ som svarar mot den grad av
sjukersättning eller aktivitetsersättning den försäkrade har rätt till.

16 kap. Om utgivande av pension m.m.
16 kap. Om utbetalning av sjukersättning och aktivitetsersättning m.m.

1 §14
Den som önskar pension skall göra ansökan hos allmän försäkringskassa i enlighet
med vad regeringen förordnar.

Uppbär en försäkrad sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård eller
rehabiliteringspenning enligt denna lag, får försäkringskassan tillerkänna honom
förtidspension utan hinder av att han inte gjort ansökan därom. Detsamma skall
gälla då en försäkrad uppbär sjukpenning, ersättning för sjukhusvård eller
livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande
ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens
förordnande.

Uppbär en försäkrad sjukbidrag, får den tid för vilken förmånen skall utges
förlängas utan att ansökan har gjorts. Motsvarande gäller i fråga om särskild
efterlevandepension som tillerkänts en efterlevande för begränsad tid.
För kostnader för läkarundersökning och läkarutlåtande vid ansökan om
förtidspension eller särskild efterlevandepension skall ersättning lämnas i
enlighet med vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Riksförsäkringsverket föreskriver.
Den som önskar sjukersättning eller aktivitetsersättning skall göra ansökan hos
allmän försäkringskassa i enlighet med vad regeringen förordnar.
Om en försäkrad har sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård eller
rehabiliteringspenning enligt denna lag, får försäkringskassan tillerkänna honom
eller henne sjukersättning eller aktivitetsersättning utan hinder av att han
eller hon inte gjort ansökan därom. Detsamma skall gälla då en försäkrad har
sjukpenning, ersättning för sjukhusvård eller livränta enligt lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utges enligt annan
författning eller på grund av regeringens förordnande.
Om en försäkrad har tidsbegränsad sjukersättning eller aktivitetsersättning, får
den tid för vilken förmånen skall utges förlängas utan att ansökan har gjorts.

För kostnader för läkarundersökning och läkarutlåtande vid ansökan om
sjukersättning eller aktivitetsersättning skall ersättning lämnas i enlighet med
vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket
föreskriver.

2 §15
Som villkor för rätt till förtidspension får anges att den försäkrade skall
under högst 30 dagar vara intagen på visst sjukhus, vistas på vårdinrättning för
försäkringsmedicinsk utredning eller underkasta sig undersökning av viss
läkare. Motsvarande gäller i fråga om särskild efterlevandepension. För
kostnader som uppstår med anledning av ett sådant villkor skall ersättning
lämnas i enlighet med vad regeringen förordnar.
I fråga om rätt till förtidspension gäller även vissa bestämmelser om utredning
i 7 kap. 3 b §.
Som villkor för rätt till sjukersättning och aktivitetsersättning får anges att
den försäkrade skall under högst 30 dagar vara intagen på visst sjukhus, vistas
på vårdinrättning för försäkringsmedicinsk utredning eller genomgå undersökning
av viss läkare. För kostnader som uppstår med anledning av ett sådant villkor
skall ersättning lämnas i enlighet med vad regeringen förordnar.

I fråga om rätt till sjukersättning och aktivitetsersättning gäller även vissa
bestämmelser om utredning i 7 kap. 3 b §.

4 §16
Pension skall betalas ut månadsvis. Om årspensionen uppgår till högst 2 400
kronor skall dock, om det inte finns särskilda skäl, utbetalning ske i
efterskott en eller två gånger per år. Efter överenskommelse med den
pensionsberättigade får utbetalning även i annat fall ske en eller två gånger
per år.

Vid beräkning av pensionsbelopp för månad skall den årspension, som beräkningen
grundar sig på, avrundas till närmaste hela krontal som är jämnt delbart med
tolv. Är årspensionsbeloppet lägre än tolv kronor, bortfaller pensionen för den
månad som beräkningen avser. Vid tillämpning av vad nu sagts skall samtliga den
pensionsberättigade tillkommande pensionsförmåner anses som en pension.
Avrundning skall i första hand göras på folkpension enligt 7 eller 8 kap.
Sjukersättning och aktivitetsersättning skall betalas ut månadsvis. Om det
årliga beloppet av sådana förmåner uppgår till högst 2 400 kronor skall dock, om
det finns särskilda skäl, utbetalning ske i efterskott en eller två gånger per
år. Efter överenskommelse med den försäkrade får utbetalning även i annat fall
ske en eller två gånger per år.
Vid beräkning av månadsbelopp för sjukersättning och aktivitetsersättning skall
det årliga belopp, som beräkningen grundar sig på, avrundas till närmaste hela
krontal som är jämnt delbart med tolv. Är det årliga beloppet av sjukersättning
och aktivitetsersättning lägre än tolv kronor, bortfaller ersättningen för den
månad som beräkningen avser. Avrundning skall i första hand göras på
garantiersättning enligt 9 kap.
5 §17
Förtidspension utges från och med den månad då rätt till pensionen inträtt. I
fall som avses i 1 § andra stycket utges dock förtidspension från och med
månaden näst efter den då beslutet om pension meddelats.
Efterlevandepension utges från och med den månad då den försäkrade avlidit
eller, om han eller hon vid sin död uppbar förtidspension eller ålderspension
enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, från och med månaden
näst efter den då dödsfallet inträffat.
Inträder rätt till efterlevandepension vid annan tidpunkt än som avses i andra
stycket, skall pensionen betalas ut för tid från och med den månad då rätten
inträtt.
Pension får inte betalas ut för längre tid tillbaka än tre månader eller i fråga
om barnpension, två år före ansökningsmånaden.
Det belopp som först förfaller till betalning efter beslut om barnpension enligt
14 kap. 2 § skall minskas med vad som utbetalats i omställningspension enligt
14 kap. 4 § eller särskild efterlevandepension enligt 14 kap. 5 § för den tid
som barnpensionsbeloppet avser utöver vad som skulle ha utgetts om beslutet om
barnpension förelegat vid utbetalningen av omställningspensionen eller den
särskilda efterlevandepensionen.
Sjukersättning och aktivitetsersättning utges från och med den månad då rätt
till förmånen inträtt. I fall som avses i 1 § andra stycket utges dock
sjukersättning och aktivitetsersättning från och med månaden näst efter den då
beslutet om förmånen meddelats.

Sjukersättning och aktivitetsersättning får inte betalas ut för längre tid
tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden.

6 §18
Ändring av pension skall gälla från och med månaden näst efter den varunder
anledning till ändringen uppkommit.

Vad som föreskrivs i 1 § första, andra och fjärde styckena samt 2 § gäller även
i fråga om ökning av pension. I fall då ökningen kräver ansökan av den
pensionsberättigade tillämpas 5 § femte stycket.

Vad som sägs i denna paragraf skall inte tillämpas i fråga om ändring av pension
i anledning av förändring av basbeloppet.
Ändring av sjukersättning och aktivitetsersättning skall gälla från och med
månaden näst efter den under vilken anledning till ändringen uppkommit.
Vad som föreskrivs i 1 § första, andra och fjärde styckena samt 2 § gäller även
i fråga om ökning av sjukersättning och aktivitetsersättning. I fall då ökningen
kräver ansökan av den som är berättigad till sådan ersättning tillämpas 5 §
andra stycket.
Vad som sägs i denna paragraf skall inte tillämpas i fråga om ändring av
sjukersättning och aktivitetsersättning i anledning av förändring av
prisbasbeloppet.

7 §19
Om arbetsförmågan väsentligt förbättras för en försäkrad som uppbär
förtidspension, skall pensionen dras in eller minskas med hänsyn till
förbättringen. En försäkrad som regelbundet och under en längre tid har uppvisat
en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om förtidspension
fattades skall därvid, om inte annat framkommer, antas ha en väsentligt
förbättrad arbetsförmåga.

Sådan pension som omfattas av ett beslut enligt 15 § eller som har
vilandeförklarats enligt 16 § får inte dras in eller minskas på grund av att den
försäkrade under den tid och i den omfattning som anges i beslutet genom
förvärvsarbete har uppvisat en väsentligt förbättrad arbetsförmåga.
Om arbetsförmågan väsentligt förbättras för en försäkrad som uppbär
sjukersättning eller aktivitetsersättning, skall förmånen dras in eller minskas
med hänsyn till förbättringen. En försäkrad som regelbundet och under en längre
tid har uppvisat en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om
sjukersättning eller aktivitetsersättning fattades skall därvid, om inte annat
framkommer, antas ha en väsentligt förbättrad arbetsförmåga.
Sådan sjukersättning eller aktivitetsersättning som omfattas av ett beslut
enligt 15 § eller som har vilandeförklarats enligt 16 § får inte dras in eller
minskas på grund av att den försäkrade under den tid och i den omfattning som
anges i beslutet genom förvärvsarbete har uppvisat en väsentligt förbättrad
arbetsförmåga.
Aktivitetsersättning får inte dras in eller minskas på grund av att den
försäkrade deltar i sådan aktivitet som avses i 7 kap. 6 §.

7 b §20
En försäkrad som förvärvsarbetar med utnyttjande av en arbetsförmåga som han
eller hon antogs sakna när beslutet om förtidspension fattades har inte rätt att
uppbära förtidspension för samma tid och i den omfattning som förvärvsarbetet
utförs. Detta gäller dock inte sådan förtidspension som omfattas av ett beslut
enligt 15 §.
En försäkrad som förvärvsarbetar med utnyttjande av en arbetsförmåga som han
eller hon antogs sakna när beslutet om sjukersättning eller aktivitetsersättning
fattades har inte rätt att uppbära sådan ersättning för samma tid och i den
omfattning som förvärvsarbetet utförs. Detta gäller dock inte sådan
sjukersättning eller aktivitetsersättning som omfattas av ett beslut enligt 15
§.

8 §21
Den som uppbär förtidspension enligt 7 kap. 1 § eller 13 kap. 1 § är skyldig att
utan oskäligt dröjsmål anmäla till allmän försäkringskassa om han eller hon
börjar förvärvsarbeta, börjar förvärvsarbeta i större omfattning än tidigare,
fortsätter att förvärvsarbeta efter tid som avses i 15-17 §§ eller om hans eller
hennes arbetsförmåga väsentligt förbättras utan att han eller hon börjar
förvärvsarbeta, börjar förvärvsarbeta i större utsträckning än tidigare eller
fortsätter att förvärvsarbeta efter tid som avses i 15-17 §§. Motsvarande skall
gälla den som uppbär efterlevandepension, om förhållandena ändras så att rätten
till pensionen påverkas. Är den försäkrade omyndig, åvilar
anmälningsskyldigheten förmyndaren. Om den försäkrade har en god man eller
förvaltare enligt föräldrabalken, har denne motsvarande skyldighet att göra
anmälan, om det kan anses ingå i uppdraget.
Underlåts anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl, får pensionen
dras in för viss tid eller tills vidare.
Den som har sjukersättning eller aktivitetsersättning är skyldig att utan
oskäligt dröjsmål anmäla till allmän försäkringskassa om han eller hon börjar
förvärvsarbeta, börjar förvärvsarbeta i större omfattning än tidigare,
fortsätter att förvärvsarbeta efter tid som avses i 15-17 §§ eller om hans eller
hennes arbetsförmåga väsentligt förbättras utan att han eller hon börjar
förvärvsarbeta, börjar förvärvsarbeta i större utsträckning än tidigare eller
fortsätter att förvärvsarbeta efter tid som avses i 15-17 §§. Om den försäkrade
har en god man eller förvaltare enligt föräldrabalken, har denne motsvarande
skyldighet att göra anmälan, om det kan anses ingå i uppdraget.

Underlåts anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl, får
sjukersättningen eller aktivitetsersättningen dras in för viss tid eller tills
vidare.

9 §22
Pension utges, om inte något annat är särskilt föreskrivet, till och med den
månad då den pensionsberättigade avlidit eller rätten till förmånen annars
upphört.

Omställningspension och särskild efterlevandepension utges längst till och med
månaden före den då den efterlevande fyller 65 år.
Sjukersättning och aktivitetsersättning utges, om inte något annat är särskilt
föreskrivet, till och med den månad då den försäkrade avlidit eller rätten till
förmånen annars upphört.

12 §23
Är en pensionsberättigad till följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet, långvarigt
missbruk av beroendeframkallande medel eller annan därmed jämförlig orsak ur
stånd att själv ha hand om sin pension, får allmän försäkringskassa besluta att
pensionen helt eller delvis skall utbetalas till kommunal myndighet eller den
pensionsberättigades make eller annan person för att användas till den
pensionsberättigades och hans familjs nytta.
Är den som är berättigad till sjukersättning eller aktivitetsersättning till
följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet, långvarigt missbruk av
beroendeframkallande medel eller annan därmed jämförlig orsak ur stånd att själv
ha hand om sin ersättning, får allmän försäkringskassa besluta att ersättningen
helt eller delvis skall betalas ut till kommunal myndighet eller den
ersättningsberättigades make eller annan person för att användas till den
ersättningsberättigades och hans eller hennes familjs nytta.

14 §24
Försäkringskassan får efter ansökan av den försäkrade besluta att dennes
förtidspension i den omfattning som anges i 15 och 16 §§ skall betalas ut eller
förklaras vilande under tid som den försäkrade förvärvsarbetar med utnyttjande
av en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om
förtidspension fattades. Ett sådant beslut får endast fattas om den försäkrade
under minst tolv månader omedelbart dessförinnan har uppburit förtidspension.
Förtidspension som har förklarats vilande skall inte betalas ut för den tid som
vilandeförklaringen avser.
Vilandeförklaring får avse hel förtidspension eller en sådan kvotdel av pension
som anges i 7 kap. 2 §. Vid bedömning av hur stor del av pensionen som skall
vilandeförklaras skall beaktas omfattningen av det förvärvsarbete som den
försäkrade avser att utföra.
Försäkringskassan får efter ansökan av den försäkrade besluta att dennes
sjukersättning eller aktivitetsersättning i den omfattning som anges i 15 och 16
§§ skall betalas ut eller förklaras vilande under tid som den försäkrade
förvärvsarbetar med utnyttjande av en arbetsförmåga som han eller hon antogs
sakna när beslutet om förmånen fattades. Ett sådant beslut får endast fattas om
den försäkrade under minst tolv månader omedelbart dessförinnan har haft
sjukersättning eller aktivitetsersättning.
Sjukersättning och aktivitetsersättning som har förklarats vilande skall inte
betalas ut för den tid som vilandeförklaringen avser.
Vilandeförklaring får avse hel sjukersättning eller aktivitetsersättning eller
en sådan kvotdel därav som anges i 7 kap. 2 §. Vid bedömning av hur stor del av
förmånen som skall vilandeförklaras skall beaktas omfattningen av det
förvärvsarbete som den försäkrade avser att utföra.

15 §25
Försäkringskassan får besluta att den försäkrade under en period om tolv månader
får förvärvsarbeta högst tre månader utan att utbetalningen av förtidspensionen
minskas med hänsyn till förvärvsarbetet.
Försäkringskassan får besluta att den försäkrade under en period om tolv månader
får förvärvsarbeta högst tre månader utan att utbetalningen av sjukersättningen
eller aktivitetsersättningen minskas med hänsyn till förvärvsarbetet.

16 §26
Försäkringskassan får förklara förtidspensionen vilande för tid efter den period
som har bestämts i beslut enligt 15 §. Om något beslut enligt 15 § inte har
fattats får försäkringskassan i stället besluta att förtidspensionen skall
förklaras vilande från och med den månad som anges i ansökan.

Förtidspensionen får vilandeförklaras enligt första stycket under högst tolv
månader, dock längst till utgången av tolfte månaden från och med den första
månad som beslutet enligt 15 § omfattar. Om något beslut enligt 15 § inte har
fattats får förtidspensionen vilandeförklaras längst till utgången av tolfte
månaden från och med den första månad som beslutet omfattar.
Försäkringskassan får förklara sjukersättningen eller aktivitetsersättningen
vilande för tid efter den period som har bestämts i beslut enligt 15 §. Om något
beslut enligt 15 § inte har fattats får försäkringskassan i stället besluta att
sjukersättningen eller aktivitetsersättningen skall förklaras vilande från och
med den månad som anges i ansökan.
Sjukersättningen får vilandeförklaras enligt första stycket under högst tolv
månader, dock längst till utgången av tolfte månaden från och med den första
månad som beslutet enligt 15 § omfattar. Om något beslut enligt 15 § inte har
fattats får sjukersättningen vilandeförklaras längst till utgången av tolfte
månaden från och med den första månad som beslutet omfattar.

Aktivitetsersättningen får vilandeförklaras enligt första stycket längst till
utgången av den period som beslutet om aktivitetsersättning omfattar.

17 §27
För tid efter den period med vilande förtidspension som har bestämts enligt 16 §
eller för tid efter utgången av tolfte månaden från och med den första månad
som ett beslut enligt 15 § omfattar får försäkringskassan, på ansökan av den
försäkrade, förklara förtidspensionen vilande under högst 24 månader. Därvid
skall bestämmelserna i 14 § andra och tredje styckena tillämpas.
För tid efter den period med vilande sjukersättning som har bestämts enligt 16 §
eller för tid efter utgången av tolfte månaden från och med den första månad
som ett beslut enligt 15 § omfattar får försäkringskassan, på ansökan av den
försäkrade, förklara sjukersättningen vilande under högst 24 månader. Därvid
skall bestämmelserna i 14 § andra och tredje styckena tillämpas.

18 §28
Ett beslut om vilandeförklaring enligt 16 eller 17 § skall upphävas om den
försäkrade begär det.
Försäkringskassan får utan att den försäkrade har begärt det upphäva ett beslut
om vilandeförklaring om den försäkrade insjuknar och beräknas bli långvarigt
sjuk. Detsamma gäller om den försäkrade har vilande förtidspension enligt 16 §
och helt eller delvis avbryter det arbetsförsök som legat till grund för
beslutet om vilandeförklaring för att i stället uppbära föräldrapenning,
tillfällig föräldrapenning eller havandeskapspenning.
Ett beslut om vilandeförklaring enligt 16 eller 17 § skall upphävas om den
försäkrade begär det.
Försäkringskassan får utan att den försäkrade har begärt det upphäva ett beslut
om vilandeförklaring om den försäkrade insjuknar och beräknas bli långvarigt
sjuk. Detsamma gäller om den försäkrade har vilande sjukersättning eller
aktivitetsersättning enligt 16 § och helt eller delvis avbryter det arbetsförsök
som legat till grund för beslutet om vilandeförklaring för att i stället
uppbära föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning eller havandeskapspenning.

17 kap.
1 §29
Har en ersättning enligt denna lag eller enligt en annan författning betalats ut
av en allmän försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa och beviljas senare
en annan ersättning retroaktivt enligt denna lag för samma tid som den tidigare
utbetalade ersättningen skall den retroaktiva ersättningen minskas. Minskningen
skall ske med det belopp som överstiger vad som skulle ha utgetts för perioden
om beslut om båda ersättningarna hade förelegat samtidigt.
Om någon i väsentlig mån har fått sin försörjning genom ekonomiskt bistånd
enligt socialtjänstlagen (1980:620) utan villkor om återbetalning får
socialnämnden från försäkringskassan uppbära retroaktivt beviljad periodisk
ersättning enligt denna lag, till den del den motsvarar vad socialnämnden
sammanlagt har betalat ut till dennes samt hans makes och minderåriga barns
försörjning för den tid som den retroaktiva ersättningen avser.
I fråga om minskning av pension då livränta utgår enligt äldre lagstiftning om
yrkesskador gäller 2 §.
I fråga om minskning av sjukersättning då livränta utges enligt äldre
lagstiftning om yrkesskador gäller 2 §.

2 §30
Äger pensionsberättigad rätt till livränta på grund av obligatorisk försäkring
jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, lagen om försäkring för
vissa yrkessjukdomar eller lagen om yrkesskadeförsäkring eller äger han jämlikt
annan lag eller särskild författning eller enligt regeringens förordnande rätt
till livränta, som bestämmes av eller utbetalas från Riksförsäkringsverket,
minskas honom eljest tillkommande pension enligt vad nedan stadgas. Motsvarande
skall äga tillämpning i fall då livränta utgår enligt utländsk lagstiftning om
yrkesskadeförsäkring. Medför skada, för vilken livränta börjat utgivas, återigen
sjukdom som berättigar till sjukpenning, skall det anses som om livränta
utginge under sjukdomstiden. Har livränta eller del därav eller livränta för
viss tid utbytts mot ett engångsbelopp, skall anses som om livränta utginge
eller den utgående livräntan vore förhöjd med belopp som enligt de vid utbytet
tillämpade försäkringstekniska grunderna svarar mot engångsbeloppet.
Folkpension och tilläggspension i form av förtidspension minskas med tre
fjärdedelar av den livränta som den pensionsberättigade för samma tid har rätt
till såsom skadad. Avdrag på annan förtidspension än hel sådan får dock göras
endast om skadan inträffat före den tidpunkt från vilken pensionen utges. Avdrag
på tilläggspension får göras endast om den pensionsberättigade kunnat
tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år vid den tidpunkt då skadan
inträffat.
Folkpension och tilläggspension i form av efterlevandepension minskas med tre
fjärdedelar av den livränta som den pensionsberättigade för samma tid har rätt
till såsom efterlevande. Avdrag på tilläggspension får dock göras endast om den
avlidne kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år vid den tidpunkt
då skadan inträffat.
Minskning enligt denna paragraf skall i första hand göras på tilläggspension.
Utan hinder av vad som föreskrivs i paragrafen skall folkpension i form av
förtidspension eller barnpension alltid utges med minst en fjärdedel av det
belopp som annars skulle ha utgetts.
I fråga om samordning av pension med livränta som utgår enligt eller eljest
bestämmes med tillämpning av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
föreskrives i 4 kap. 4 § och 6 kap. 1 § sagda lag.
Inkomstrelaterad sjukersättning och garantiersättning skall minskas enligt vad
som sägs i andra stycket om den försäkrade har rätt till livränta på grund av
obligatorisk försäkring enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller
annan lag eller särskild författning eller enligt regeringens förordnande har
rätt till annan livränta, som bestäms av eller betalas ut av
Riksförsäkringsverket.
Motsvarande skall gälla i fall då livränta utges enligt utländsk lagstiftning om
yrkesskadeförsäkring. Minskning skall däremot inte ske på grund av livränta
enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller annan livränta som
bestäms med tillämpning av den lagen. Medför en skada för vilken livränta har
börjat utges återigen sjukdom som berättigar till sjukpenning, skall det anses
som om livränta utgavs under sjukdomstiden. Har livränta eller del därav eller
livränta för viss tid bytts ut mot ett engångsbelopp, skall det vid beräkning
enligt andra stycket anses som om den livränta som utges har höjts med ett
belopp som svarar mot engångsbeloppet enligt de försäkringstekniska grunder som
tillämpas vid utbytet.
Summan av inkomstrelaterad sjukersättning och garantiersättning skall minskas
med tre fjärdedelar av varje livränta som överstiger en sjättedel av
prisbasbeloppet och som den sjukersättningsberättigade uppbär som skadad.
Minskning skall därvid i första hand göras på garantiersättningen. Sammanlagd
sjukersättning skall dock aldrig, på grund av bestämmelserna i denna paragraf,
för månad räknat understiga 5 procent av prisbasbeloppet.

18 kap.
17 §31
En socialförsäkringsnämnd skall avgöra ärenden om rätt till förtidspension och
särskild efterlevandepension, dock inte när det gäller förutsättningarna för
rätt till pension enligt 5 kap.

Socialförsäkringsnämnden skall även avgöra ärenden om vilandeförklaring av
förtidspension enligt 16 kap. när det samtidigt med pensionen utgetts sådan
livränta som samordnats med pensionen enligt 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring. Socialförsäkringsnämnden skall dessutom avgöra ärenden om
rätt till förmåner enligt vad som föreskrivs i andra författningar.
En socialförsäkringsnämnd skall avgöra ärenden om rätt till sjukersättning och
aktivitetsersättning, dock inte när det gäller förutsättningarna för rätt till
sådan ersättning enligt bestämmelserna om försäkringstid i 9 kap.
Socialförsäkringsnämnden skall även avgöra ärenden om vilandeförklaring av
sjukersättning och aktivitesersättning enligt 16 kap. när det samtidigt med den
ersättningen utgetts sådan livränta som samordnats med ersättningen enligt 6
kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Socialförsäkringsnämnden
skall dessutom avgöra ärenden om rätt till förmåner enligt vad som föreskrivs i
andra författningar.
Om ett ärende som avgjorts av en socialförsäkringsnämnd överklagas, skall
nämnden företräda den allmänna försäkringskassan om försäkringskassan skall föra
det allmännas talan i målet. Nämnden får bemyndiga en tjänsteman vid
försäkringskassan att företräda nämnden vid domstol.

20 kap.
3 §32
Ersättning enligt denna lag får dras in eller sättas ned, om den som är
berättigad till ersättningen
a) ådragit sig sjukdomen eller skadan vid uppsåtligt brott som han har dömts för
genom dom som har vunnit laga kraft;
b) vägrar att genomgå undersökning av läkare eller att följa läkares
föreskrifter;
c) underlåter att ge in sådant läkarintyg, läkarutlåtande, försäkran eller
särskild försäkran som skall ges in till försäkringskassan enligt 3 kap. 8 §;
d) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift
angående förhållande, som är av betydelse för rätten till ersättning.
Vägrar en försäkrad utan giltig anledning att genomgå sådan behandling,
utredning eller rehabilitering som avses i 3 kap. 7 b och 8 a §§, 7 kap. 3 b §
eller 22 kap. 4, 5 och 7 §§ får sjukpenning eller förtidspension helt eller
delvis tills vidare förvägras honom, under förutsättning att han erinrats om
denna påföljd. Motsvarande skall gälla i fråga om särskild efterlevandepension,
om den efterlevande utan giltig anledning vägrar att följa ett villkor som
uppställts med stöd av 16 kap. 3 §.
Vägrar en försäkrad utan giltig anledning att genomgå sådan behandling,
utredning eller rehabilitering som avses i 3 kap. 7 b och 8 a §§, 7 kap. 3 b §
eller 22 kap. 4, 5 och 7 §§ får sjukpenning, sjukersättning eller
aktivitetsersättning helt eller delvis tills vidare förvägras honom eller henne,
under förutsättning att han eller hon erinrats om denna påföljd. Motsvarande
skall gälla i fråga om särskild efterlevandepension, om den efterlevande utan
giltig anledning vägrar att följa ett villkor som uppställts med stöd av 16 kap.
3 §.
Om någon som är berättigad till ersättning enligt denna lag i annat fall
underlåter att lämna uppgifter i enlighet med vad som anges i 8 § eller vägrar
att ta emot besök som anges där, får ersättningen dras in eller sättas ned om
omständigheterna motiverar det.

21 kap.
1 §33
Den som är bosatt här i landet, men inte är försäkrad för en sjukpenning som,
beräknad enligt 3 kap. 4 § första stycket 2, uppgår till 60 kronor, skall från
och med den månad då han eller hon fyller sexton år kunna genom frivilliga
avgifter försäkra sig för erhållande av sjukpenning eller sjukpenningtillägg.
Den som inte har rätt till sjukpenning enligt 3 kap. 1 § får försäkra sig för
sjukpenning som uppgår till lägst 20 kronor och högst 60 kronor. Den som har
rätt till sjukpenning enligt 3 kap. 1 § får försäkra sig för sjukpenningtillägg,
som tillsammans med den sjukpenning som han är berättigad till enligt 3 kap. 4
§ första stycket 2 uppgår till lägst 20 kronor och högst 60 kronor.
En frivillig försäkring påverkas inte av att den försäkrades sjukpenning enligt
3 kap., under där angivna förutsättningar, beräknas med tillämpning av 5 §
sjätte stycket eller 10 a eller 10 b § nämnda kapitel.
Försäkringen skall efter den försäkrades val gälla med en karenstid av 3 eller
30 dagar eller utan sådan karenstid.
Rätt till inträde i den frivilliga försäkringen eller förkortning av gällande
karenstid enligt fjärde stycket tillkommer endast den som är under 55 år.
Ersättning enligt denna paragraf utges inte för tid efter ingången av den månad
då den försäkrade börjar uppbära hel förtidspension enligt denna lag eller hel
ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
Ersättning enligt denna paragraf utges inte för tid efter ingången av den månad
då den försäkrade börjar uppbära hel sjukersättning eller aktivitetsersättning
enligt denna lag eller hel ålderspension enligt lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Bestämmelserna i denna lag
gäller också, om inte annat följer av punkterna 2-15, i fall då rätten till
sjukersättning eller aktivitetsersättning grundas på pensionsfall som inträffat
före ikraftträdandet.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande ersättning som avser tid
före ikraftträdandet.
3. I fråga om rätt till inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad
aktivitetsersättning enligt 8 kap 1 § och beräkning av antagandeinkomst enligt 8
kap. 4 § skall i förekommande fall pensionsgrundande belopp av förtidspension
likställas med pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp av
sjukersättning eller aktivitetsersättning.
4. Med försäkringstid för garantiersättning skall för tid före år 2003 avses
bosättningstid enligt 5 kap. i dess lydelse före den 1 januari 2003.
5. Förtidspension eller sjukbidrag som en försäkrad hade rätt till för december
månad 2002 och som han eller hon alltjämt i januari månad 2003 skulle haft rätt
till om äldre bestämmelser fortfarande hade tillämpats, skall vid
ikraftträdandet omvandlas till motsvarande grad av hel sjukersättning respektive
hel tidsbegränsad sjukersättning enligt vad som anges i punkterna 6-14.
Tidsbegränsad sjukersättning enligt första stycket skall omfatta samma tid som
bestämts för sjukbidraget. För en försäkrad som är född 1984 eller senare och
som hade rätt till sjukbidrag för december månad 2002 får tidsbegränsad
sjukersättning beviljas även för längre tid än som bestämts för sjukbidraget,
dock inte längre än till och med juni månad det år då han eller hon fyller 19
år.
Vad som i övrigt föreskrivs om förtidspension i dessa övergångsbestämmelser
skall även gälla sjukbidrag.
6. Om den försäkrade vid utgången av år 2002 har rätt till tilläggspension i
form av förtidspension utges därefter inkomstrelaterad sjukersättning enligt 8
kap. Antagandeinkomsten skall därvid i stället för vad som sägs i det kapitlet
beräknas enligt punkten 7.
7. Antagandeinkomsten utgör summan av det för år 2003 gällande prisbasbeloppet
och produkten av detta basbelopp och den medelpensionspoäng som legat till grund
för beräkningen av tilläggspensionen.
Om tilläggspensionen är avkortad på grund av att den försäkrade tillgodoräknats
pensionspoäng för mindre än 30 år skall antagandeinkomsten avkortas. Avkortning
skall ske med en trettiondel av antagandeinkomsten för varje år som antalet år
med pensionspoäng understiger 30.
8. Sjukersättning som avses i punkterna 6 och 7 och garantiersättning enligt 9
kap. skall efter omvandlingen justeras med ett belopp (justeringsbelopp) som
fastställs som skillnaden mellan det underlag som avses i punkterna 9 eller 13
(beräkningsmässig garantiersättning) och garantiersättningen, i förekommande
fall minskad enligt 17 kap. 2 §. Ett justeringsbelopp som medför avräkning på
sjukersättningen skall i första hand reducera garantiersättningen.
Vad som föreskrivs om garantiersättning skall även gälla justeringsbelopp som
medför höjning av sjukersättning. Ett sådant justeringsbelopp skall anknytas
till prisbasbeloppet och omräknas vid förändringar av detta.
9. För den som vid omvandlingen är obegränsat skattskyldig enligt
inkomstskattelagen (1999:1229) utgör den beräkningsmässiga garantiersättningen
skillnaden mellan en omvandlad bruttoersättning enligt punkten 11, minskad på
visst sätt, och summan av den inkomstrelaterade sjukersättningen, i förekommande
fall minskad enligt 17 kap. 2 §, och utbetald livränta enligt lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring, eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning
av den lagen (arbetsskadelivränta).
Minskning av den omvandlade bruttoersättningen enligt första stycket skall göras
med kvoten av kommunalskattesatsen enligt punkten 12 och talet ett minskat med
samma kommunalskattesats multiplicerad med skillnaden mellan grundavdraget
enligt 63 kap. 3 § inkomstskattelagen för den omvandlade bruttoersättningen i
förhållande till grundavdraget enligt samma paragraf för bruttoersättningen
enligt punkten 10.
10. Bruttoersättning enligt punkten 9 utgörs av folkpension i form av
förtidspension, pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott,
tilläggspension i form av förtidspension och utbetald arbetsskadelivränta,
samtliga med de belopp som skulle ha betalats ut i januari 2003 om
bestämmelserna därom fortfarande varit gällande, samt även sådan utländsk
pension som avses i 63 kap. 6 § inkomstskattelagen och som skall betalas ut i
januari 2003.
11. Den omvandlade bruttoersättningen enligt punkten 9 utgör summan av
bruttoersättningen och bruttovärdet av det särskilda grundavdraget enligt 63
kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229) i förhållande till grundavdraget enligt
3 § samma kapitel.
Bruttovärdet av det särskilda grundavdraget i förhållande till grundavdraget
utgörs av kvoten av kommunalskattesatsen enligt punkten 12 och talet ett minskat
med samma kommunalskattesats multiplicerad med skillnaden mellan det särskilda
grundavdraget och grundavdraget vid bruttoersättningen.
12. Vid beräkning enligt punkterna 10 och 11 skall med kommunalskattesats avses
den skatte- och avgiftssats som följer av den för den försäkrade under
inkomståret 2002 tillämpliga skattetabellen.
Om det för den försäkrade inte har beslutats tillämplig skattetabell enligt 11
kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483) för detta inkomstår, skall den
skattesats användas som följer av den skattetabell som hade varit tillämplig om
sådant beslut skulle ha fattats.
13. Den beräkningsmässiga garantiersättningen för den som vid omvandlingen
uppbär förtidspension som beskattas enligt lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta eller som på grund av dubbelbeskattningsavtal
inte är skattskyldig i Sverige utgör skillnaden mellan en omvandlad
bruttoersättning enligt punkten 14 och summan av den inkomstrelaterade
sjukersättningen och utbetald arbetsskadelivränta.
14. Den omvandlade bruttoersättningen utgör summan av bruttoersättningen och, om
förtidspensionen beskattas enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta, bruttovärdet av det obeskattade pensionsbelopp som avses i 5
§ 4 den lagen. Bruttovärdet av det obeskattade beloppet utgör därvid kvoten av
skattesatsen i nämnda lag och talet ett minskat med samma skattesats.
De ersättningar som ingår i bruttoersättningen utgörs av folkpension i form av
förtidspension, pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott
samt tilläggspension i form av förtidspension och utbetald livränta enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med
tillämpning av den lagen, samtliga med de belopp som skulle ha betalats ut i
januari 2003 om bestämmelserna därom fortfarande varit gällande.
15. Sjukersättning skall inte längre justeras enligt punkten 8 om
- sjukersättning efter omvandling skall utges med högre eller lägre
ersättningsgrad än tidigare,
- sjukersättning efter omvandling skall samordnas i högre eller lägre grad med
livränta som avses i 17 kap. 2 § eller arbetsskadelivränta, eller
- obegränsad skattskyldighet enligt inkomstskattelagen (1999:1229) inträder för
en försäkrad som avses i punkten 13.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1755) om särskilda insatser
för personer med tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag
Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1998:1755) om särskilda insatser
för personer med tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag samt 1-3 §§
skall ha följande lydelse.
Lag (1998:1755) om särskilda insatser för personer med tre fjärdedels
sjukersättning, tidsbegränsad sjukersättning eller aktivitetsersättning

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
För den som får tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring skall särskilda insatser göras för att han eller
hon skall kunna få en anställning motsvarande den återstående arbetsförmågan.

För den som får tre fjärdedels sjukersättning, tidsbegränsad sjukersättning
eller aktivitesersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall
särskilda insatser göras för att han eller hon skall kunna få en anställning
motsvarande den återstående arbetsförmågan.

2 §
Den allmänna försäkringskassan ansvarar för att särskilda insatser kommer till
stånd för att bereda försäkrade med tre fjärdedels förtidspension eller
sjukbidrag en anställning motsvarande den återstående arbetsförmågan.
Den allmänna försäkringskassan ansvarar för att särskilda insatser kommer till
stånd för att bereda försäkrade med tre fjärdedels sjukersättning, tidsbegränsad
sjukersättning eller aktivitesersättning en anställning motsvarande den
återstående arbetsförmågan.

3 §
För den som får tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag och som bereds en
anställning med lönebidrag eller hos Samhall Aktiebolag motsvarande den
återstående arbetsförmågan, betalas ersättning för kostnaderna för anställningen
från den allmänna försäkringen enligt grunder som regeringen bestämmer.
För den som får tre fjärdedels sjukersättning, tidsbegränsad sjukersättning
eller aktivitesersättning och som bereds en anställning med lönebidrag eller hos
Samhall Aktiebolag motsvarande den återstående arbetsförmågan, betalas
ersättning för kostnaderna för anställningen från den allmänna försäkringen
enligt grunder som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande för särskilda insatser som avser tid
före ikraftträdandet.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:703) om handikappersättning
och vårdbidrag
Härigenom föreskrivs att 5, 6, 8, 14 och 17 §§ lagen (1998:703) om
handikappersättning och vårdbidrag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

5 §34
Rätt till handikappersättning har den som har fyllt sexton år och som innan han
eller hon har fyllt 65 år för avsevärd tid har fått sin funktionsförmåga nedsatt
i sådan omfattning att han eller hon
Rätt till handikappersättning har en försäkrad från och med juli månad det år
han eller hon fyller 19 år och som innan han eller hon har fyllt 65 år för
avsevärd tid har fått sin funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han
eller hon
1. i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan,
2. för att kunna förvärvsarbeta behöver fortlöpande hjälp av annan, eller
3. i annat fall har betydande merutgifter.
Om den funktionshindrade behöver hjälp antingen i den dagliga livsföringen och
för att kunna förvärvsarbeta, eller i något av dessa båda avseenden, och
dessutom har merutgifter i anledning av funktionshindret, grundas bedömningen av
rätten till handikappersättning på det sammanlagda behovet av stöd.
Vid tillämpning av denna paragraf skall med en person som förvärvsarbetar
likställas en studerande som får studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395)
eller som endast på grund av bestämmelser om behovsprövning är utesluten från
sådan förmån.
Handikappersättning utges alltid till den som är blind, döv eller gravt
hörselskadad om blindheten, dövheten eller hörselskadan inträtt före 65 års
ålder.

6 §
Alltefter hjälpbehovets omfattning eller merutgifternas storlek utgör
handikappersättning för år räknat 69, 53 eller 36 procent av prisbasbeloppet.
Handikappersättning kan begränsas till viss tid. Behovet av handikappersättning
skall omprövas i samband med beslut om förtidspension enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring och när den som uppbär handikappersättning beviljas
ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension eller
garantipension enligt lagen (1998:702) om garantipension. Omprövning skall också
ske när förhållanden som påverkar behovet av handikappersättning har ändrats.
För tid före den månad, då hel förtidspension eller hel ålderspension börjar
utges, utgör handikappersättningen till den som är blind, för år räknat, 69
procent av prisbasbeloppet. För tid därefter utgör ersättningen till den som är
blind 36 procent av prisbasbeloppet om inte stödbehovet ger anledning till högre
ersättning.
Handikappersättning kan begränsas till viss tid. Behovet av handikappersättning
skall omprövas i samband med beslut om sjukersättning eller aktivitetsersättning
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och när den som har
handikappersättning beviljas ålderspension enligt lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension eller garantipension enligt lagen (1998:702) om
garantipension. Omprövning skall också ske när förhållanden som påverkar behovet
av handikappersättning har ändrats.
För tid före den månad, då hel sjukersättning, aktivitetsersättning eller hel
ålderspension börjar utges, utgör handikappersättningen till den som är blind,
för år räknat, 69 procent av prisbasbeloppet. För tid därefter utgör
ersättningen till den som är blind 36 procent av prisbasbeloppet om inte
stödbehovet ger anledning till högre ersättning.
Handikappersättning till den som är döv eller gravt hörselskadad utgör 36
procent av prisbasbeloppet om inte stödbehovet ger anledning till högre
ersättning.

8 §
En förälder har rätt till vårdbidrag för barn som inte har fyllt 16 år om

1. barnet på grund av sjukdom, utvecklingsstörning eller annat funktionshinder
behöver särskild tillsyn och vård under minst sex månader, eller
2. det på grund av barnets sjukdom eller funktionshinder uppkommer merkostnader.
Har föräldern flera funktionshindrade barn som inte har fyllt 16 år grundas
bedömningen av rätten till vårdbidrag på det sammanlagda behovet av tillsyn och
vård samt på hur stora merkostnaderna är.
En förälder har rätt till vårdbidrag för barn till och med juni månad det år då
barnet fyller 19 år om
1. barnet på grund av sjukdom, utvecklingsstörning eller annat funktionshinder
behöver särskild tillsyn och vård under minst sex månader, eller
2. det på grund av barnets sjukdom eller funktionshinder uppkommer merkostnader.
Har föräldern flera funktionshindrade barn som avses i första stycket grundas
bedömningen av rätten till vårdbidrag på det sammanlagda behovet av tillsyn och
vård samt på hur stora merkostnaderna är.

14 §
Handikappersättning utges till och med den månad då den ersättningsberättigade
har avlidit eller rätten till förmånen annars har upphört. Motsvarande gäller
för vårdbidrag, som dock utges längst till och med månaden före den då barnet
fyller 16 år.
Handikappersättning utges till och med den månad då den ersättningsberättigade
har avlidit eller rätten till förmånen annars har upphört. Motsvarande gäller
för vårdbidrag, som dock utges längst till och med juni månad det år då barnet
fyller 19 år.

17 §
Handikappersättning och vårdbidrag skall betalas ut månadsvis. När
ersättningsbeloppet beräknas för månad skall den ersättning för år räknat från
vilken beräkningen utgår avrundas till närmaste krontal som är jämnt delbart med
tolv. Om den ersättningsberättigade förutom handikappersättningen eller
vårdbidraget även uppbär förtidspension eller efterlevandepension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, ålderspension enligt lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension eller garantipension enligt lagen (1998:702) om
garantipension skall samtliga dessa ersättningar anses som en ersättning vid
avrundningen. Avrundning skall i första hand göras på garantipensionen, därefter
på folkpensionen och sedan på handikappersättningen eller vårdbidraget.
Handikappersättning och vårdbidrag skall betalas ut månadsvis. När
ersättningsbeloppet beräknas för månad skall den ersättning för år räknat från
vilken beräkningen utgår avrundas till närmaste krontal som är jämnt delbart med
tolv. Om den ersättningsberättigade förutom handikappersättningen eller
vårdbidraget även uppbär sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, efterlevandepension enligt lagen (2000:461) om
efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, ålderspension enligt lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension eller garantipension enligt lagen
(1998:702) om garantipension skall samtliga dessa ersättningar anses som en
ersättning vid avrundningen. Avrundning skall i första hand göras på
sjukersättning eller aktivitetsersättning i form av garantiersättning eller
garantipensionen, därefter på handikappersättningen eller vårdbidraget.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
2. Äldre föreskrifter gäller för försäkrade som före ikraftträdandet uppbär
handikappersättning och som under 2003 inte har uppnått 19 års ålder.
3. Äldre föreskrifter gäller för vårdbidrag för försäkrade föräldrar vars barn
före ikraftträdandet uppbär förtidspension eller sjukbidrag.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
dels att 1 kap. 10 § och 15 kap. 19 § skall upphöra att gälla,
dels att 2 kap. 5 och 17 §§, 3 kap. 1, 4 - 7 och 19 §§, 4 kap. 1 och 9 §§, 5
kap. 13 §, 6 kap. 16 §, 12 kap. 1 och 2 §§ samt rubriken närmast före 3 kap. 4 §
skall ha följande lydelse
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 kap. 17 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 kap.
5 §35
Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas vidare
1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller motsvarande ersättning som utgetts enligt annan författning eller på grund
av regeringens förordnande, i den utsträckning ersättningen har trätt i stället
för en försäkrads inkomst som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,
2. föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring,
3. ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,
4. ersättning som en allmän försäkringskassa har utgett enligt 20 § lagen
(1991:1047) om sjuklön,
5. livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande
livränta som bestäms med tillämpning av den lagen,
6. delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,
7. vårdbidrag enligt lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag, i
den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader,
8. dagpenning från arbetslöshetskassa,
10. aktivitetsstöd till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program,
11. utbildningsbidrag för doktorander,
13. särskilt utbildningsbidrag,
14. ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar
(TUFF),
15. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligtlagen (1994:1809)
om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som
gäller förtotalförsvarspliktiga, samt
16. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den utsträckning
som regeringen så föreskriver.
15. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligtlagen (1994:1809)
om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som
gäller förtotalförsvarspliktiga,
16. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den utsträckning
som regeringen så föreskriver samt
17. inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning
enligt 8 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring.

17 §
Om en ersättning som är pensionsgrundande eller för vilken det skall beräknas
ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § eller pensionspoäng enligt 4 kap.
9 §, har betalats ut av en allmän försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa
till en försäkrad och den försäkrade senare för samma månad har beviljats annan
ersättning som är pensionsgrundande och samordnad med den ersättning som
betalats ut tidigare, är den senare beviljade ersättningen inte
pensionsgrundande till den del den avser tid före utbetalningsmånaden.
Beviljas vid samma tidpunkt förtidspension för vilken det skall beräknas ett
pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § denna lag och arbetsskadelivränta
enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande
livränta som bestämsmed tillämpning av den lagen, skall det vid tillämpning av
första stycket anses som om förtidspensionen har betalats utföre
arbetsskadelivräntan.
Beviljas vid samma tidpunkt inkomstrelaterad sjukersättning eller
inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt 8 kap. lagen (1962:381) om allmän
försäkring och arbetsskadelivränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av
den lagen, skall det vid tillämpning av första stycket anses som om
sjukersättningen eller aktivitetsersättningen har betalats ut före
arbetsskadelivräntan.

17 a §

Utges arbetsskadelivränta enligt
4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som
bestäms med tillämpning av den lagen tillsammans med sjukersättning eller
aktivitetsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring är livräntan
inte pensionsgrundande till den del den har samordnats med inkomstrelaterad
sådan ersättning.

3 kap.
1 §36
Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst är belopp som
beräknats på visst sätt för en försäkrad som har uppburit förtidspension, för en
försäkrad som har fullgjort plikttjänstgöring, för en försäkrad förälder till
små barn samtför en försäkrad som har studerat med studiemedel.
Andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst är belopp som
beräknats på visst sätt för en försäkrad som har uppburit inkomstrelaterad
sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning, för en försäkrad som
har fullgjort plikttjänstgöring, för en försäkrad förälder till små barn
samtför en försäkrad som har studerat med studiemedel.

Förtidspension
Sjukersättning och aktivitetsersättning

4 §
En försäkrad som för någon del av ett år har uppburit förtidspension som har
beräknats enligt 13 kap. 2 § lagen(1962:381) om allmän försäkring, skall
tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för det året, om inte annat följer
av 6 eller 7 §. Detta gäller dock endast för försäkrade som under det året har
fyllt högst 64 år.
En försäkrad som för någon del av ett år har uppburit inkomstrelaterad
sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt 8 kap.
lagen(1962:381) om allmän försäkring, skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande
belopp för det året, om inte annat följer av 6 eller 7 §.

5 §
Ett pensionsgrundande belopp enligt 4 § skall, för varje månad för vilken
förtidspensionen har uppburits, motsvara en tolftedel av summan av det för året
gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkringoch produkten av detta basbelopp och det poängmedeltal som avses i 13
kap. 2 § den lagen.
Har den försäkrade för en månad uppburit en fjärdedels, halv, två tredjedels
eller tre fjärdedels förtidspension skall detpensionsgrundande beloppet enligt 4
§ för den månaden avse motsvarande andel av det belopp som anges i första
stycket idenna paragraf.
Ett pensionsgrundande belopp enligt 4 § skall för hel inkomstrelaterad
sjukersättning och hel inkomstrelaterad aktivitetsersättning beräknas enligt
följande.
Den antagandeinkomst som ligger till grund för den inkomstrelaterade
ersättningen skall minskas med ett belopp motsvarande 7 procent av
antagandeinkomsten. Det pensionsgrundande beloppet utgör för varje månad som hel
inkomstrelaterad sjukersättning eller hel inkomstrelaterad aktivitetsersättning
uppburits, skillnaden mellan en tolftedel av den minskade antagandeinkomsten
och den pensionsgrundande inkomsten av nämnda ersättning efter avdrag enligt 2
kap. 21 §.
Har den försäkrade för en månad uppburit en fjärdedels, halv, två tredjedels
eller tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning skall vid
beräkning enligt första stycket användas så stor andel av antagandeinkomsten som
svarar mot graden av sjukersättning eller aktivitetsersättning.

6 §
Om förtidspensionen med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring har varit samordnad med pensionsgrundande livränta skall
följande gälla.
Det pensionsgrundande belopp som avses i 5 § eller, om endast en del av
pensionen har varit samordnad med livräntan, en andel av det beloppet som svarar
mot den samordnade delen av pensionen, skall tillgodoräknas den försäkrade
endast om och i den utsträckning det överstiger den försäkrades livränta före
samordning.
Om sjukersättningen eller aktivitetsersättningen med tillämpning av 6 kap. 1 §
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring har varit samordnad med
pensionsgrundande livränta skall följande gälla.
Den del av antagandeinkomsten som avses i 5 § eller, om endast en del av
sjukersättningen eller aktivitetsersättningen har varit samordnad med livräntan,
en andel av det beloppet som svarar mot den samordnade delen av
sjukersättningen eller aktivitetsersättningen, skall tillgodoräknas den
försäkrade som pensionsgrundande belopp endast om och i den utsträckning det
överstiger den försäkrades livränta före samordning.

7 §
Om en pensionsgrundande ersättning har betalats ut av en allmän försäkringskassa
eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den försäkrade senare för
samma månad har beviljats förtidspension som är samordnad med den tidigare
utbetalade ersättningen, skall pensionsgrundande belopp med anledning av
förtidspensionen inte tillgodoräknas till den del förtidspensionen avser tid
före den månad då den har betalats ut.
Om en pensionsgrundande ersättning har betalats ut av en allmän försäkringskassa
eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den försäkrade senare för
samma månad har beviljats sjukersättning eller aktivitetsersättning som är
samordnad med den tidigare utbetalade ersättningen, skall pensionsgrundande
belopp med anledning av sjukersättningen eller aktivitetsersättningen inte
tillgodoräknas till den del denna ersättning avser tid före den månad då den har
betalats ut.

19 §
Vid beräkning enligt 17 § första stycket 1 skall summan av den pensionsgrundande
inkomst och det pensionsgrundande belopp för förtidspension enligt 4 § som
avser året före barnets födelse räknas om med hänsyn till förändringar av
prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Den omräknade
summan skall rundas av till närmaste lägre hundratal kronor.
Vid beräkning enligt 17 § första stycket 1 skall summan av den pensionsgrundande
inkomst och det pensionsgrundande belopp för inkomstrelaterad sjukersättning
eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt 4 § som avser året före
barnets födelse räknas om med hänsyn till förändringar av prisbasbeloppet enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring. Den omräknade summan skall rundas av
till närmaste lägre hundratal kronor.
Om den försäkrade inte inom föreskriven tid till fullo har betalat
ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift för inkomster av annat
förvärvsarbete som hänför sig till året före barnets födelse, skall det, vid
sådan beräkning som avses i första stycket, bortses från pensionsgrundande
inkomster av annat förvärvsarbete för det året till den del avgifterna inte har
betalats för inkomsterna.

4 kap.
1 §
För varje år för vilket det för en försäkrad har fastställts pensionsgrundande
inkomst eller andra pensionsgrundande belopp, skall, om inte annat följer av 4
§, pensionsrätt fastställas för den försäkrade. För det år då den försäkrade har
avlidit skall endast pensionsrätt för premiepension fastställas. Pensionsrätt
skall inte fastställas för den som är född år 1937 eller tidigare.
För varje år för vilket pensionsgrundande inkomst har fastställts eller för
vilket en försäkrad har uppburitförtidspension enligt 13 kap. 2 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring skall också, om inte annat följer av 8 och 9 §§,
pensionspoäng fastställas för den försäkrade. Pensionspoäng skall dock inte
fastställas för det år då den försäkrade har avlidit eller för år efter det då
en försäkrad har fyllt 64 år.
För varje år för vilket pensionsgrundande inkomst har fastställts skall också,
om inte annat följer av 8 och 9 §§, pensionspoäng fastställas för den
försäkrade. Pensionspoäng skall dock inte fastställas för det år då den
försäkrade haravlidit eller för år efter det då en försäkrad har fyllt 64 år.
Vårdår skall tillgodoräknas en försäkrad under de förutsättningar som anges i 12
§. Vårdår skall dock inte tillgodoräknas för år före det då den försäkrade
fyllt 16 år och inte heller för det år då han eller hon har avlidit eller för år
efter det då den försäkrade har fyllt 64 år. Vårdår skall inte heller
tillgodoräknas om den försäkrade tillgodoräknas pensionspoäng för samma år eller
om pensionspoäng för det året enligt 8 § andra stycket inte tillgodoräknats den
försäkrade på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning.

9 §
En försäkrad som för någon del av året har uppburit förtidspension enligt 13
kap. 2 § lagen (1962:381) om allmänförsäkring, skall, utöver pensionspoäng
enligt 8 §, för varje månad för vilken han eller hon har uppburit sådan
pensiontillgodoräknas en tolftedel av det poängmedeltal som avses i 13 kap. 2 §
andra stycket lagen om allmän försäkring. Har den försäkrade uppburit en
fjärdedels, halv, två tredjedels ellertre fjärdedels förtidspension skall han
eller hon tillgodoräknas motsvarande andel av detta poängmedeltal. Ompensionen
har varit samordnad med livränta med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring skall vad som föreskrivs i 3 kap. 6 § denna lag på
motsvarande sätt tillämpas på pensionspoäng enligt denna paragraf. Även 3 kap. 7
§ denna lag skall på motsvarande sätt tillämpas vidbestämmande av
pensionspoäng.
Vid tillämpning av 8 § skall med pensionsgrundande inkomst likställas
pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 §.

5 kap.
13 §37
Vid beräkning av inkomstpension skall hänsyn tas till pensionsbehållning som
härrör från pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 §,
pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 § och
pensionsgrundande belopp för studier enligt 3 kap. 24 § endast om det för den
pensionsberättigade, senast det år han eller hon fyller 70 år, har fastställts
pensionsgrundande inkomster som för vart och ett av minst fem år uppgått till
lägst två gånger det för respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet.
Pension på den pensionsbehållning som avses i första stycket skall inte utges
för tid före året efter fastställelseåret för pensionsgrundande inkomst det
sista år som avses i första stycket.
Vid bedömning enligt första och andra styckena skall bortses från
pensionsgrundande inkomst som enligt bestämmelserna om bristande eller
underlåten avgiftsbetalning i 4 kap. 4 § inte legat till grund för beräkning av
pensionsrätt. Vidare skall vid bedömning enligt första och andra styckena
medpensionsgrundande inkomst likställas pensionsgrundande belopp för
förtidspension enligt 3 kap. 4 §.
Vid bedömning enligt första och andra styckena skall bortses från
pensionsgrundande inkomst som enligt bestämmelserna om bristande eller
underlåten avgiftsbetalning i 4 kap. 4 § inte legat till grund för beräkning av
pensionsrätt. Vidare skall vid bedömning enligt första och andra styckena
medpensionsgrundande inkomst likställas pensionsgrundande belopp för
sjukersättning och aktivitetsersätning enligt 3 kap. 4 §.

6 kap.
16 §
För en pensionsberättigad som är född under något av åren 1911-1927 skall
tilläggspension beräknas som om pensionspoäng kunnat tillgodoräknas om han eller
hon hade fått rätt till förtidspension enligt 13 kap. 1 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring från och med januari månad det år han eller hon uppnått 65 års
ålder. Detta gäller dock endast om pensionen därigenom blir större.
För en pensionsberättigad som är född under något av åren 1911-1927 skall
tilläggspension beräknas som om pensionspoäng kunnat tillgodoräknas om han eller
hon hade fått rätt till förtidspension enligt 13 kap. 1 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring, i dess lydelse före den 1 januari 2003, från och med januari
månad det år han eller hon uppnått 65 års ålder. Detta gäller dock endast om
pensionen därigenom blir större.

12 kap.
1 §38
Ålderspension enligt denna lag betalas ut efter ansökan. Sådan ansökan skall
göras skriftligen hos den allmänna försäkringskassan. En pensionsberättigad som
är född under något av åren 1938-1953 och som uppbär inkomstpension utan att ha
rätt till tilläggspension skall dock, utan särskild ansökan, erhålla
tilläggspension från och med den månad då han eller hon fått rätt till
sistnämnda pension.
Om en person som har rätt till ålderspension enligt denna lag och är bosatt i
Sverige inte tre månader före ingången av den månad då han eller hon fyller 70
år har ansökt om uttag avinkomst- eller tilläggspension, skall den allmänna
försäkringskassan utreda om den pensionsberättigade vill ta utålderspension. För
den som månaden före den då han eller hon fyller 65 år har uppburit
förtidspension eller särskildefterlevandepension enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring skall motsvarande gälla, om ansökan om inkomst- eller
tilläggspension enligt denna lag inte har gjorts senast förstnämnda månad.
Om en person som har rätt till ålderspension enligt denna lag och är bosatt i
Sverige inte tre månader före ingången av den månad då han eller hon fyller 70
år har ansökt om uttag avinkomst- eller tilläggspension, skall den allmänna
försäkringskassan utreda om den pensionsberättigade vill ta utålderspension. För
den som månaden före den då han eller hon fyller 65 år har uppburit
sjukersättning eller särskildefterlevandepension enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring skall motsvarande gälla, om ansökan om inkomst- eller
tilläggspension enligt denna lag inte har gjorts senast förstnämnda månad.

2 §
Ålderspension skall utges från och med den månad som anges i ansökan, dock
tidigast från och med månaden efter det att ansökan kom in till den allmänna
försäkringskassan.

Har den pensionsberättigade uppburit förtidspension eller särskild
efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring omedelbart före
65 års ålder får inkomst- och tilläggspension beviljas för högst tre månader
före ansökningsmånaden, dock tidigast från och med den månad då den
pensionsberättigade fyllde 65 år.
Har den pensionsberättigade uppburit sjukersättning eller särskild
efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring omedelbart före
65 års ålder får inkomst- och tilläggspension beviljas för högst tre månader
före ansökningsmånaden, dock tidigast från och med den månad då den
pensionsberättigade fyllde 65 år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande pensionsrätt för tid före
ikraftträdandet.

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift skall ha
följande lydelse.

4 §39
Avgift skall inte betalas av den som har sådana inkomster som avses i 3 §, om
inkomsterna understiger 27 procent av detför året gällande prisbasbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Avgift skall inte betalas av den som har sådana inkomster som avses i 3 §, om
inkomsterna understiger 27 procent av detför året gällande prisbasbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Avgift skall inte heller betalas på sådan inkomstrelaterad sjukersättning eller
inkomstrelaterad aktivitetsersättning som anges i 2 kap. 5 § 17 lagen (1998:674)
om inkomstgrundad ålderspension.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig
ålderspensionsavgift
Härigenom föreskrivs att 5 och 6 §§ lagen (1998:676) om statlig
ålderspensionsavgift skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

5 §
Avgiften utgör 18,5 procent av sådana pensionsgrundande belopp som fastställs
enligt 3 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
Avgiften utgör 18,5 procent av sådana pensionsgrundande belopp som fastställs
enligt 3 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och sådan
inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning som
anges i 2 kap. 5 § 17 samma lag.

6 §
Om sådan livränta som avses i 2 § 5 med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring har varit samordnad med förtidspension eller
efterlevandepension utgör avgiften 18,5 procent av det belopp som på grund av
samordningen inte betalas ut.
Om sådan livränta som avses i 2 § 5 med tillämpning av 6 kap. 1 § lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring har varit samordnad med efterlevandepension
utgör avgiften 18,5 procent av det belopp som på grund av samordningen inte
betalas ut.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring40 att
4 kap.12 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 kap.
12 §41
Ett beslut om livränta skall omprövas, om ändring av betydelse har skett i de
förhållanden som var avgörande för beslutet. Livränta för förfluten tid får dock
inte minskas eller dras in.
Ett beslut om vilandeförklaring av förtidspension enligt 16 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring skall också omfatta sådan livränta som enligt 6
kap. 1 § första stycket denna lag samordnats med pensionen.
Ett beslut om vilandeförklaring av sjukersättning eller aktivitetsersättning
enligt 16 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring skall också omfatta sådan
livränta som enligt 6 kap. 1 § första stycket denna lag samordnats med
sjukersättningen eller aktivitetsersättningen.
För den tid under vilken en sådan vilandeförklaring gäller skall beslutas om
livränta beräknad utifrån dels det livränteunderlag som legat till grund för
bestämmande av livräntan före vilandeförklaringen, dels de inkomstförhållanden
som råder under tiden med vilandeförklaring. Vid bestämmande av
livränteunderlaget skall detta omräknas med hänsyn till de förändringar av
prisbasbeloppet som skett sedan livräntan senast fastställdes.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande beträffande ersättning som avser tid
före ikraftträdandet.

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:465) om ändring i lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen om ändring i lagen (2000:465) om ändring i
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring att 6 kap. 1 § skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

6 kap.
1 §42
Är någon som har rätt till livränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt berättigad
till folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring eller efterlevandepension enligt lagen
(2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn med anledning
av den inkomstförlust som har föranlett livräntan, utges livräntan endast i den
mån den överstiger pensionen.
Är någon som har rätt till livränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt berättigad
till sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring eller efterlevandepension enligt lagen (2000:461) om
efterlevandepension och efterlevandestöd till barn med anledning av den
inkomstförlust som har föranlett livräntan, utges livräntan endast i den mån den
överstiger sjukersättningen, aktivitetsersättningen eller pensionen.
Har delpension utgått till någon som tillerkänns livränta enligt 4 kap. och
avser livräntan samma inkomstförlust som delpensionen, får livränta för
förfluten tid utges endast i den mån den överstiger den delpension som utgått
för samma tid.
Första stycket gäller även i fråga om pension som enligt utländskt system för
social trygghet utgår med anledning av arbetsskadan.
Om bestämmelserna om beräkning av pensionspoäng vid underlåten eller bristande
avgiftsbetalning i 11 kap. 6 § första stycket lagen om allmän försäkring, i
detta lagrums lydelse före den 1 januari 1999, eller 4 kap. 8 § andra stycket
lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension har tillämpats för år efter det
då arbetsskadan har inträffat, skall vid tillämpning av denna paragraf hänsyn
tas till den tilläggspension som skulle ha utgivits om full avgift hade erlagts.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande beträffande ersättning som avser tid
före ikraftträdandet.
3. Vid samordning mellan sjukersättning, som enligt övergångsbestämmelserna till
lagen (2001:000) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring omvandlats
från förtidspension, och livränta enligt denna lag skall utöver den livränta som
överstiger sjukersättningen utges ett tillägg i form av en bruttoförhöjning som
svarar mot skillnaden mellan den utbetalda sjukersättningen i januari 2003 och
den förtidspension som skulle ha betalats ut för samma månad om äldre
bestämmelser fortfarande skulle ha varit gällande. Bruttoförhöjningen anknyts
till prisbasbeloppet och omräknas vid förändringar av detta. Om graden av
samordning av livräntan och sjukersättningen förändras efter omvandlingen
bortfaller bruttoförhöjningen. För bruttoförhöjning skall i övrigt gälla vad som
föreskrivs om garantiersättning i 9 kap. lagen om allmän försäkring.

2.9 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799)
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1, 2, 4 - 6, 8, 12 och 13 §§ och 4 kap. 2, 6 och
7 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 kap.
1 §
Den som är bosatt i Sverige är försäkrad för följande förmåner som anges i lagen
(1962:381) om allmän försäkring:
1. ersättning för sjukvård m.m. enligt 2 kap. i fråga om förmåner som beslutas
av de allmänna försäkringskassorna,
2. föräldrapenning på garantinivå,
3. folkpension i form av förtidspension och efterlevandepension beräknad i
förhållande till det antal år som har tillgodoräknats som bosättningstid i
Sverige, samt
4. rehabilitering och särskilt bidrag enligt 22 kap. i fråga om förmåner som
beslutas av de allmänna försäkringskassorna.
1. ersättning för sjukvård m.m. enligt 2 kap. i fråga om förmåner som beslutas
av de allmänna försäkringskassorna,
2. föräldrapenning på garantinivå,
3. sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning, samt

4. rehabilitering och särskilt bidrag enligt 22 kap. i fråga om förmåner som
beslutas av de allmänna försäkringskassorna.

2 §
Den som är bosatt i Sverige omfattas även av
1. lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
2. lagen (1969:205) om pensionstillskott,
3. lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,
4. lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade,
5. lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn,
6. lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till ålderspension för långvarig
vård av sjukt eller handikappat barn,
7. lagen (1993:389) om assistansersättning,
8. lagen (1993:737) om bostadsbidrag,
9. lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer,
10. lagen (1996:1030) om underhållsstöd,
11. lagen (1998:702) om garantipension, och
12. lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag.
11. lagen (1998:702) om garantipension,
12. lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag, och
13. lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn i
fråga om
- garantipension till omställningspension och änkepension,
- efterlevandestöd till barn, och
- pension enligt 6 kap. 5 § första stycket 2 samma lag, pension enligt 5 § andra
stycket 2 och 7 § tredje stycket 2 lagen (2000:462) om införande av lagen om
efterlevandepension och efterlevandestöd till barn beräknad i förhållande till
det antal år som har tillgodoräknats som bosättningstid i Sverige.

4 §
Den som arbetar i Sverige är försäkrad för följande förmåner enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring:
1. sjukpenning och havandeskapspenning,
2. föräldrapenning över garantinivå och tillfällig föräldrapenning,
3. tilläggspension i form av förtidspension och efterlevandepension,
4. folkpension i form av förtidspension och efterlevandepension beräknad i
förhållande till det antal år för vilka tillgodoräknats pensionspoäng för
tillläggspension, samt
5. rehabilitering och rehabiliteringsersättning enligt 22 kap. i fråga om
förmåner som beslutas av de allmänna försäkringskassorna.
1. sjukpenning och havandeskapspenning,
2. föräldrapenning över garantinivå och tillfällig föräldrapenning,
3. inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning,
samt

5. rehabilitering och rehabiliteringsersättning enligt 22 kap. i fråga om
förmåner som beslutas av de allmänna försäkringskassorna.

5 §
Den som arbetar i Sverige omfattas även av
1. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
2. lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, och
3. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
2. lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,
3. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, och
4. lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn i
fråga om inkomstgrundad efterlevandepension och änkepension med undantag av
sådan pension som avses i 2 § 13.

6 §
För arbetstagare gäller försäkringen enligt 4 och 5 §§ från och med den första
dagen av anställningstiden. För andra gäller försäkringen dock från och med den
dag då arbetet har påbörjats.

Försäkringen upphör att gälla tre månader efter den dag då arbetet har upphört
av någon annan anledning än ledighet för semester, ferier eller motsvarande
uppehåll (efterskyddstid). Försäkringen upphör tidigare än som nu sagts om den
enskilde påbörjat arbete i ett annat land och omfattas av motsvarandeförsäkring
i det landet eller om det finns andra särskilda skäl.
Försäkringen upphör att gälla tre månader, eller för sådana förmåner som anges i
4 § 3 ett år, efter den dag då arbetet har upphört av någon annan anledning än
ledighet för semester, ferier eller motsvarande uppehåll (efterskyddstid).
Försäkringen upphör tidigare än som nu sagts om den enskilde påbörjat arbete i
ett annat land och omfattas av motsvarande försäkring i det landet eller om det
finns andra särskilda skäl.

8 §
Försäkringen för pensioner eller skadeersättningar som avses i 4 § 3 och 4 samt
5 § 1 och 3 skall gälla när rättentill en förmån enligt de lagar som anges där
kan härledas från ett arbete i Sverige. Detsamma gäller försäkringen
förföräldrapenning över garantinivå enligt 4 § 2
Försäkringen för pensioner eller skadeersättningar som avses i 5 § 1, 3 och 4
skall gälla när rätten till en förmån enligt de lagar som anges där kan härledas
från ett arbete i Sverige. Detsamma gäller försäkringen för föräldrapenning
över garantinivå enligt 4 § 2.
Försäkringen för pensioner enligt första stycket skall också gälla i det fall
rätten till förmånen kan härledas från sådan ersättning som anges i 12 och 13
§§.

12 §
En person som har förtidspension som beräknats enligt 13 kap. 2 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring är försäkrad för inkomstgrundad ålderspension
enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension beräknad på denna
förtidspension.
En person som har inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad
aktivitetsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring är försäkrad
för inkomstgrundad ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension beräknad på denna sjukersättning eller aktivitetsersättning.

13 §43
Den som uppbär någon av följande förmåner är försäkrad för inkomstgrundad
ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och
tilläggspension i form av förtidspension och efterlevandepension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring:
Den som uppbär någon av följande förmåner är försäkrad för inkomstgrundad
ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,
inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring och inkomstrelaterad efterlevandepension
enligt lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn:
1. vårdbidrag, som inte enbart avser merkostnader, enligt 8 § lagen (1998:703)
om handikappersättning och vårdbidrag,
2. dagpenning från arbetslöshetskassa,
3. aktivitetsstöd till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program,
4. utbildningsbidrag för doktorander,
6. särskilt utbildningsbidrag,
7. ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar
(TUFF),
8. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809)
om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som
gäller för totalförsvarspliktiga, eller
9. stipendium som enligt 11 kap. 46 § inkomstskattelagen (1999:1229) skall tas
upp som intäkt i inkomstslaget tjänst.

4 kap.
2 §
Förmåner får utges om utlandsvistelsen kan antas vara längst sex månader.
När det gäller ersättning för sjukvård m.m. enligt 3 kap. 1 § 1 tillämpas
särskilda bestämmelser om vård som ges utomlands.
Pensionsförmåner enligt 3 kap. 1 § 3 samt 2 § 2, 6 och 11 utges så länge den
försäkrades bosättning i Sverige består enligt 2 kap.
Förmåner enligt 3 kap. 1 § 3 samt 2 § 2, 6, 11 och 13 utges så länge den
försäkrades bosättning i Sverige består enligt 2 kap.

6 §
Pensionsförmåner och skadeersättningar enligt 3 kap. 4 § 3 och 4 samt 5 § 1 och
3 utges för tid då den försäkrade vistas utomlands så länge rätten till förmånen
består. Detta gäller också i fråga om föräldrapenning över garantinivå enligt 3
kap. 4 § 2,
Förmåner och skadeersättningar enligt 3 kap. 4 § 3 samt 5 § 1, 3 och 4 utges för
tid då den försäkrade vistas utomlands så länge rätten till förmånen består.
Detta gäller också i fråga om föräldrapenning över garantinivå enligt 3 kap. 4 §
2,
1. om barnet är bosatt i Sverige, eller
2. om försäkringskassan medger det, när ett barn hämtas i samband med adoption.

7 §
För utbetalning av en förmån utomlands får krävas bevis om att rätten till
förmånen består.

Beträffande efterlevandeförmåner skall vad som sägs i detta kapitel om försäkrad
gälla den försäkrades efterlevande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

2.10 Förslag till lag om upphävande av lagen (1969:205) om pensionstillskott
Härigenom föreskrivs att lagen (1969:205) om pensionstillskott44 skall upphöra
att gälla vid utgången av år 2002. Lagen gäller fortfarande beträffande
ersättning som avser tid före upphörandet.

Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2001-02-27

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif Thorsson,
regeringsrådet Rune Lavin.

Enligt en lagrådsremiss den 8 februari 2001 (Socialdepartementet) har regeringen
beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1998:1755) om särskilda insatser för personer med tre
fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag,
3. lag om ändring i lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag,
4. lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,
5. lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,
6. lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift,
7. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
8. lag om ändring i lagen (2000:465) om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring,
9. lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799) och
10. lag om upphävande av lagen (1969:205) om pensionstillskott.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Henrik Jansson.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i lagen om allmän försäkring
Förslaget innebär bl.a. att tre hela kapitel i lagen och tre avdelningsrubriker
upphävs. Detta kan ske genom att förslaget föreslås träda i kraft den 1 januari
2003, samtidigt med åtskilliga andra ändringar i den stora pensionsreformen.
Därmed upphör behovet av att i lagen om allmän försäkring ha bestämmelser om
folkpension och tilläggspension.
Efter tidigare och nu företagna ändringar blir lagen full av luckor. Inom den
avdelning, andra avdelningen, som behandlar sjukförsäkringen kommer närmast
efter 4 kap., Om föräldraförsäkringsförmåner, först i 7-9 kap. bestämmelser om
sjukersättning och aktivitetsersättning. Därefter blir det, fortfarande inom
andra avdelningen, en ny lucka fram till 16 kap. (frånsett 10 kap. som Lagrådet
återkommer till). Sedan kommer efter andra avdelningen sjätte, sjunde och
åttonde avdelningarna, av vilka åttonde avdelningen, som innehåller bestämmelser
om rehabilitering, närmast hör hemma i andra avdelningen om sjukförsäkring.
Lagen om allmän försäkring, som inte längre kan sägas behandla den allmänna
försäkringen, framstår för den icke initierade läsaren närmast som en ruin.
Lagrådet inser svårigheten, främst med tanke på sådana hänvisningar till olika
bestämmelser i lagen som kan finnas både i lagen själv och i andra lagar, att
hinna med en välbehövlig omdisposition av lagens olika avdelningar och kapitel
under den korta tid som återstår innan förslag måste föreläggas riksdagen för
att inte förberedande arbeten för pensionsreformen skall försenas. Det framstår
emellertid som önskvärt att till den 1 januari 2003 en sådan omdisposition görs
eller, hellre, en ny lag om sjukförsäkring antas, varvid 18 kap., Om allmänna
försäkringskassor, och åtskilliga processuella bestämmelser i 20 kap. borde
kunna föras över till socialförsäkringslagen.
På vissa punkter anser Lagrådet att förenklingar borde kunna göras redan nu.
Som nämnts upphävs vissa kapitel därför att det efter den 1 januari 2003 inte
längre behövs bestämmelser om folkpension och tilläggspension i lagen om allmän
försäkring. Lagrådet inser inte varför inte detta gäller även om återstoden av
10 kap., Särskilda bestämmelser om folkpension. Behålls dessa särskilda
bestämmelser om folkpension kommer de att stå som en isolerad ö bland
bestämmelser och i en avdelning som handlar om sjukförsäkring. Ingen vanlig
läsare kommer att söka dem där. Lagrådet förordar att i det fortsatta
beredningsarbetet en noggrann analys görs av behovet av dessa bestämmelser. Om
behovet består i att det finns hänvisningar i andra lagar bör undersökas om inte
motsvarande bestämmelser kan tas in i dessa lagar. Lagrådet finner det
önskvärt att hela kapitlet upphävs.
Motsvarande gäller om vissa bestämmelser om samordning med särskild
efterlevandepension "enligt denna lag". Det finns inte någon efterlevandepension
som utges enligt lagen om allmän försäkring i dess lydelse efter den 1 januari
2003. Åsyftas efterlevandepension som utges övergångsvis bör frågan om
samordning regleras i övergångsbestämmelserna till förevarande lag.
Därjämte bör 1 kap. 1 § skrivas om så att paragrafen inte inger den felaktiga
föreställningen att lagen handlar om folkpension och tilläggspension. Första
stycket är under alla omständigheter felaktigt eftersom folkpensioneringen
avskaffas. Behålls 10 kap. bör en uttrycklig hänvisning till detta kapitel göras
i paragrafen.

3 kap. 7 §
I sista stycket föreslås vissa redaktionella ändringar. Bland annat skall ordet
"uppbär" i första satsen bytas ut mot ordet "har" med det resultat att
konstruktionen blir "att ha en ersättning". "Ha" är inte synonymt med "uppbära"
och för närmast tankarna till "äga", "besitta" eller "inneha". I vilket fall som
helst kommer den föreslagna lagtexten inte att återge den korrekta rättsliga
innebörden av bestämmelsen. Om inte ordet "uppbära" anses kunna behållas, bör
något annat alternativ väljas, såsom "få" eller "erhålla". Konstruktionen "ha en
ersättning" förekommer på flera ställen i förslaget och bör även där bytas ut
(se 4 kap. 9 §, 16 kap. 1 och 8 §§).

7 kap. 8 §
Förslaget innebär att aktivitetsersättning i samband med grundskole- och
gymnasiestudier enligt 7 kap. 7 § alltid skall utgå som hel ersättning. Detta
kan enkelt uttryckas genom att det i 7 § anges att de där avsedda försäkrade har
rätt till hel aktivitetsersättning. Därmed kan 8 § utgå. Följs Lagrådets
förslag medför det ändring dels i ingressen, dels i fråga om hänvisningen i 7
kap. 1 §.

8 kap. 3 §
Bestämmelsen i sista stycket är alltför vagt formulerad för att ge tillräcklig
ledning för rättstillämpningen. Detta gäller dels till vilken tidpunkt
anknytningen skall hänföras, dels hur omräkningen skall gå till. I förstnämnda
hänseende kan efter ordet "prisbasbeloppet" läggas till orden "för det år då
ersättningen skall börja utges".

9 kap.
Under föredragningen inför Lagrådet har blivit upplyst att en motsvarighet till
nuvarande 5 kap. 10 § inte har blivit infört i förslaget men att behov finns av
en sådan bestämmelse. Lagrådet som delar denna uppfattning förordar att ett
förslag till bestämmelse, som lämpligen bör placeras efter 6 § i kapitlet,
utarbetas under det fortsatta beredningsarbetet i Regeringskansliet.

16 kap. 12 §
I paragrafen föreslås att sjukersättning och aktivitetsersättning i vissa fall
skall kunna betalas ut till kommunal myndighet eller till den
ersättningsberättigades make eller annan. Motsvarande bestämmelse saknas i lagen
om inkomstgrundad ålderspension. Under förarbetena till den lagen uttalades
bl.a. att en sådan bestämmelse återspeglade en äldre tids förhållanden och
värderingar (prop. 1997/98:191 s. 464). Av samma skäl som anfördes i förslaget
till lagen om inkomstgrundad ålderspension bör bestämmelsen utgå även ur
förevarande lagförslag.
Rubrikerna närmast före 17 kap.
Rubrikerna lyder Sjätte avdelningen - För försäkringen gemensamma bestämmelser.
Efter de ändringar som föreslås i remissen blir avdelningen den tredje i
ordningen. I avvaktan på en större översyn av lagen eller, hellre, en ny lag kan
dock kontinuitetsskäl tala för att rubriken Sjätte avdelningen bibehålls.
Däremot kan man knappast längre tala om gemensamma bestämmelser för försäkringen
i betydelsen den allmänna försäkringen, eftersom i stort sett endast
bestämmelser om sjukförsäkring blir kvar i lagen. Lagrådet förordar att
avdelningsrubriken genom föreskrift i ingressen ges lydelsen "Gemensamma
bestämmelser".

17 kap. 2 §
Bestämmelsen i andra stycket första meningen skulle vinna i tydlighet, om den
formulerades om på följande sätt: "Summan av inkomstrelaterad sjukersättning och
garantiersättning skall minskas med tre fjärdedelar av varje livränta vars
årsbelopp överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och som den
sjukersättningsberättigade har rätt till som skadad."
Övergångsbestämmelserna
Punkten 14. Lagrådet har funnit att första stycket i det remitterade förslaget
har getts en onöjaktig formulering. Där talas om summan av ett bruttovärde och
bruttovärdet av ett närmare angivet obeskattat belopp. Det är emellertid inte
det obeskattade beloppet utan förmånen av att beloppet är obeskattat som skall
adderas till bruttovärdet. Vidare är bestämmelsen om beräkningen av
skatteförmånens värde ofullständig.
På grundval av ett i Regeringskansliet under föredragningen utarbetat utkast
förordar Lagrådet att första stycket delas på två stycken som ges följande
lydelse:

"14. Den omvandlade bruttoersättningen utgör, om förtidspensionen beskattas
enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, summan
av den faktiska bruttoersättningen och värdet av den begränsning i skatteplikten
som anges i 5 § 4 den lagen. Detta värde utgör kvoten av skattesatsen i nämnda
lag och talet ett minskat med samma skattesats, multiplicerad med det belopp
som inte är skattepliktigt.
För den som på grund av dubbelbeskattningsavtal inte är skattskyldig i Sverige
utgörs den omvandlade bruttoersättningen av den faktiska bruttoersättningen."

Det andra stycket i det remitterade förslaget blir därmed tredje stycket i
punkten.
Förslaget till lag om ändring i lagen om handikappersättning och vårdbidrag
Övergångsbestämmelserna
Punkten 2. Lagen träder i kraft den 1 januari 2003. Bestämmelser om bl.a.
samordning med sjukersättning måste då omedelbart kunna tillämpas, eftersom det
inte längre finns någon förtidspension. Bestämmelsen bör därför begränsas till
att avse rätten till handikappersättning. Avsikten med bestämmelsen är enligt
författningskommentaren att ange, att den som har handikappersättning vid
ikraftträdandet men ännu inte uppfyller det nya ålderskravet skall få behålla
ersättningen. Bestämmelsen kan förslagsvis ges följande lydelse: "Den som vid
ikraftträdandet uppbär handikappersättning har rätt till sådan ersättning utan
hinder av att kravet i 5 § första stycket nya lydelsen på viss ålder inte är
uppfyllt."
Punkten 3. Avsikten med bestämmelsen är enligt författningskommentaren att ange
att föräldrar inte heller efter ikraftträdandet kan få vårdbidrag, om deras barn
har förtidspension eller sjukbidrag som omvandlas till sjukersättning. Det går
inte att hänvisa till äldre föreskrifter eftersom rätt till vårdbidrag och rätt
till förtidspension p.g.a. ålderskraven inte enligt den äldre lydelsen kan
sammanfalla. Bestämmelsen kan förslagsvis ges följande lydelse: "Föräldrar har
inte rätt till vårdbidrag enligt 8 § nya lydelsen under tid då barnet uppbär
sjukersättning eller tidsbegränsad sjukersättning." Skulle mot förmodan inträffa
att rätt till tidsbegränsad sjukersättning upphör före den 1 juli det år då
barnet fyller 19 år, hindrar en sådan bestämmelse inte att föräldrarna då får
vårdbidrag, om förutsättningar därför eljest skulle föreligga.

Förslaget till lag om ändring i lagen om inkomstgrundad ålderspension
3 kap. 4 §
En viktig nyhet i förslaget är att en försäkrad med anledning av
inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning får
dels pensionsgrundande inkomst, dels pensionsgrundande belopp. Av pedagogiska
skäl bör detta anges i paragrafen. Så kan ske om till paragrafen läggs ett nytt
andra stycket av förslagsvis följande lydelse: "Bestämmelser om
pensionsgrundande inkomst med anledning av inkomstrelaterad sjukersättning eller
inkomstrelaterad aktivitetsersättning finns i 2 kap."
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Socialdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 2001

Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Thalén, Winberg,
Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren,
Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm

Föredragande: statsrådet Thalén

Regeringen beslutar proposition prop. 2000/01:96 Sjukersättning och
aktivitetsersättning i stället för förtidspension

1 Lagen omtryckt 1982:120.
Senaste lydelse av
5 kap. 1 § 2000:775.
5 kap. 3 § 2000:774.
5 kap. 4 § 1998:704.
5 kap. 5 § 1992:1277.
5 kap. 6 § 1999:800.
5 kap. 7 § 1998:704.
5 kap. 9 § 1992:1277.
5 kap. 10 § 1992:1277.
5 kap. 15 § 2000:774.
7 kap. 3 a § 2000:774.
10 kap. 1 § 2000:774.
11 kap. 1 § 1998:677.
13 kap. 1 § 1995:508.
13 kap. 2 § 2000:774.
13 kap. 3 § 2000:774.
13 kap. 4 § 2000:774.

2 Senaste lydelse 1988:881.
3 Senaste lydelse 1999:1397.
4 Senaste lydelse 1997:562.
5 Senaste lydelse 1996:1542.
6 Senaste lydelse 1999:800.
7 Senaste lydelse 1999:800.
8 Senaste lydelse 1992:1702.
9 Senaste lydelse 1998:283.
10 Senaste lydelse 1996:1063.
11 Senaste lydelse 2000:774.
12 Tidigare 8 kap. upphävt genom 2000:461
13 Tidigare 9 kap. upphävt genom 2000:774
14 Senaste lydelse 2000:775.
15 Senaste lydelse 2000:774.
16 Senaste lydelse 2000:774.
17 Senaste lydelse 2000:774.
18 Senaste lydelse 1988:881.
19 Senaste lydelse 1999:1363.
20 Senaste lydelse 1999:1363.
21 Senaste lydelse 2000:774.
22 Senaste lydelse 2000:774.
23 Senaste lydelse 1981:1246.
24 Senaste lydelse 1999:1363.
25 Senaste lydelse 1999:1363.
26 Senaste lydelse 1999:1363.
27 Senaste lydelse 1999:1363.
28 Senaste lydelse 1999:1363.
29 Senaste lydelse 1997:315.
30 Senaste lydelse 2000:774.
31 Senaste lydelse 2000:774.
32 Senaste lydelse 1997:275.
33 Senaste lydelse 2000:775.
34 Senaste lydelse 1999:1412.
35 Senaste lydelse 2000:1405.
36 Senaste lydelse 1999:1408.
37 Senaste lydelse 1999:1408.
38 Senaste lydelse 1999:802.
39 Senaste lydelse 2000:1007.
40 Lagen omtryckt 1993:357.
41 Senaste lydelse 1999:1364.
42 Senaste lydelse 2000:465.
43 Senaste lydelse 2000:1403.
44 Senaste lydelse av
1 § 1999:807
2 § 2000:777
2 a § 2000:777
2 b § 2000:777
2 c § 1996:1589
3 § 2000:777
4 § 1998:690
5 § 1996:1589
7 § 1974:785

Prop. 2000/01:96

144

1

Prop. 2000/01:96
Bilaga 1

148

1

Prop. 2000/01:96
Bilaga 2

144

1

Prop. 2000/01:96
Bilaga 3

146

1

Prop. 2000/01:96
Bilaga 4

144

1

Prop. 2000/01:96
Bilaga 5

145

1

Prop. 2000/01:96
Bilaga 6

160

1

Prop. 2000/01:96
Bilaga 7

203

1

Prop. 2000/01:96

204

1