Regeringens proposition
1995/96:83

Säkrare finansiering av framtida kärnavfallskost-
nader m.m.

Prop.

1995/96:83

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 19 oktober 1995

Ingvar Carlsson

Anna Lindh

(Miljödepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i lagen (1992:1537) om
finansiering av framtida utgifter for använt kärnbränsle m.m. (finansie-
ringslagen) och lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av
visst radioaktivt avfåll m.m. (Studsvikslagen).

I syfte att säkra finansieringen av de framtida avfallskostnadema
föreslås att reaktorinnehavarnas nuvarande skyldighet att betala avgifter
enligt finansieringslagen skall kompletteras med en skyldighet att ställa
säkerheter för dessa kostnader. Det kostnadsansvar som åligger reaktorin-
nehavama även för statens kostnader skall tillämpas fullt ut. Statens råd
för kämavfallsffågor (KASAM) föreslås därför finansieras genom
finansieringslagen. För att uppnå en högre avkastning på de avgifter som
inbetalas bör medlen förvaltas i en särskild fond, Kämavfallsfonden. I
stället för att placeras på konto i Riksbanken skall medlen placeras i
Riksgäldskontoret. Avgiftsmedlen som fonderas enligt Studsvikslagen bör
förvaltas på motsvarande sätt.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.

1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 83

Innehållsförteckning

Prop. 1995/96:83

1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 4

2 Lagtext ................................. 5

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1537) om

finansiering av framtida utgifter for använt kärn-
bränsle m.m. ..................... 5

2.2 Förslag till lag om ändring av lagen (1988:1597) om

finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall
m.m............................... 11

3 Ärendet och dess beredning .................... 12

4 Det nuvarande finansieringssystemet ............... 13

5 Allmänt om behovet av lagstiftningsåtgärder........... 15

6 Ett tillförlitligare finansieringssystem............... 19

6.1 Säkerheter för att säkerställa fonduppbyggnaden vid

en eventuell avstängning av en reaktor innan reak-
torns intjänandetid gått ut (säkerhetsbelopp I) .....20

6.1.1 Grundbelopp .....................20

6.2 Säkerheter för att säkerställa finansieringen av

omhändertagandet om fondbehållningen visar sig
otillräcklig efter det att samtliga reaktorer ställts av
(säkerhetsbelopp II) .................... 21

6.3 Fullgoda säkerheter .....................22

6.4 Beräkning av den årliga avgiften.............. 22

6.5 Realräntan...........................23

6.6 Återbetalning av fondmedel................. 24

7 En säkrare förvaltning av fondmedlen ..............25

8 Statens kostnader m.m........................28

9 Studsvikslagen.............................29

10 Författningskommentar........................ 30

10.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1537) om

finansiering av framtida utgifter för använt kärn-
bränsle m.m.......................... 30

10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1597) om

finansiering av hanteringen av visst radioaktivt
avfall m.m............................ 34

Bilaga 1 Sammanfattning av Kämbränslefondsutredningens
betänkande (SOU 1994:107) Säkrare finansiering

av framtida kämavfallskostnader.............. 36 Prop. 1995/96:83

Bilaga 2 Förfettningsforslag i Kämbränslefonds-
utredningens betänkande (SOU 1994:107)

Säkrare finansiering av framtida kämavfallskostnader . 48

Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden - Säkrare
finansiering av framtida kämavfallskostnader
(SOU 1994:107 och SOU 1994:108)........... 55

Bilaga 4 Sammanfattning av Riksrevisionsverkets
rapport RRV 1995:22 Kämavfallsprogrammet -
Producentansvar och statlig tillsyn............. 64

Bilaga 5 Sammanfattning av Riksrevisionsverkets rapport
F 1993:30 - Avfall - Avveckling - Avkastning
- kassahållning i kämavfallsfonden ............ 67

Bilaga 6 Protokoll fört vid sammanträde den 3 oktober 1995

om förslag till ändringar i lagen (1992:1537)

om finansiering av vissa framtida utgifter
för använt kärnbränsle m.m................68

Bilaga 7 Lagrådsremissens lagförslag ................71

Bilaga 8 Lagrådets yttrande ......................78

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den
19 oktober 1995 ................................ 79

Rättsdatablad.................................. 80

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

Prop. 1995/96:83

antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1992:1537) om finansiering av framtida
utgifter för använt kärnbränsle m.m.,

2. lag om ändring i lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen
av visst radioaktivt avfall m.m.

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Prop. 1995/96:83

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1537) om
finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1537) om finansiering av
framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.,

dels att nuvarande 7 § skall betecknas 1 a §,

dels att den nya 1 a § skall ha följande lydelse,

dels att 1, 2, 3, 4, 6, 8 och 9 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas sju nya paragrafer, 2 a, 7 - 7 b och
8a - 8 c §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Avgifter skall betalas enligt
denna lag för att finansiera dels
omhändertagande av använt
kärnbränsle och annat radioaktivt
avfall från kämkraftsreaktorer,
dels vissa kostnader som staten
har enligt denna lag och enligt
lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet.

Avgift skall betalas av den som
har tillstånd att inneha eller driva
en kämkraftsreaktor (reaktorin-
nehavaren). Avgiften skall beta-
las årligen så länge reaktorn är i
drift.

(7 § första meningen)

Avgiften skall betalas till den
myndighet som regeringen be-
stämmer.

Föreslagen lydelse

1 §

Avgifter skall betalas enligt
denna lag för att finansiera dels
omhändertagande av använt
kärnbränsle och annat radioaktivt
avfall från kämkraftsreaktorer,
dels vissa andra kostnader enligt
denna lag och enligt lagen
(1984:3) om kärnteknisk verk-
samhet.

För sådana kostnader för om-
händertagande som inte täcks av
inbetalade avgiftsmedel skall
säkerheter ställas.

Avgift skall betalas och säker-
heter ställas av den som har till-
stånd att inneha eller driva en
kämkraftsreaktor (reaktorinneha-
varen). Avgiften skall betalas
årligen så länge reaktorn är i
drift.

lal

Avgiften skall betalas till den
myndighet som regeringen be-
stämmer. Dessa avgiftsmedel
skall föras över till en fond, be-
nämnd Kämavfallsfonden.

2 §

Avgiftsskyldigheten avseende Skyldigheten att betala avgift

omhändertagande omfattar kost- och ställa säkerheter för omhän-

nader för dertagande omfattar kostnader

för

Prop. 1995/96:83

1. en säker hantering och slutförvaring av i reaktorn använt kärnbränsle
och radioaktivt avfall som härrör från detta efter det att kärnbränslet eller
avfallet har förts bort från anläggningen,

2. en säker avveckling och rivning av reaktoranläggningen,

3. den forsknings- och utvecklingsverksamhet som behövs för att vad
som avses i 1 och 2 skall kunna fullgöras.

2al

Reaktorinnehavaren skall ställa
fullgoda säkerheter till den myn-
dighet som regeringen bestäm-
mer. Säkerheterna skall motsvara
de kostnaderför omhändertagan-
de som anges i 3 § första stycket
2 och 3. Säkerheter behöver inte
ställas för belopp som täcks av
reaktorinnehavarens andel av
medlen i Kämavfallsfonden.

En fastighet på vilken det be-
drivs kärnteknisk verksamhet får
inte utgöra säkerhet.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer skall
pröva säkerheterna. Ett beslut
som rör den ställda säkerheten
får ändras när det finns anled-
ning till det.

Reaktorinnehavaren skall i
samråd med övriga reaktorin-
nehavare beräkna kostnaderna
för omhändertagandet. En sådan
beräkning skall innehålla en
uppskattning av dels kostnader-
na för samtliga de åtgärder som
kan behövas, dels kostnaderna
för de åtgärder som avses bli
vidtagna inom en tidrymd om
minst tre år.

3 §

Reaktorinnehavaren skall i
samråd med övriga reaktorin-
nehavare beräkna kostnaderna
för omhändertagandet. En sådan
beräkning skall innehålla en
uppskattning av 1. kostnaderna
för samtliga åtgärder som kan
behövas då reaktorn drivits i 25
år samt, om drifttiden för reak-
torn överstiger 25 år, kostnaden
för tillkommande åtgärder varje
är därutöver (belopp för avgifts-
underlag),

2. de kostnader enligt 1 som

kan hänföras till det kärnbränsle Prop. 1995/96:83
som har använts när beräkningen
görs (grundbelopp), om driftti-
den för reaktorn understiger 25
är,

3. skäliga kostnader för till-
kommande åtgärder som beror
på oplanerade händelser (till-
läggsbelopp).

Av beräkningen skall dessutom
framgå kostnaderna for de åt-
gärder som avses bli vidtagna
inom en tidrymd om minst tre
år.

Kostnadsberäkningen skall vaije år ses över och lämnas till regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer.

4

Utöver kostnaderna for omhän-
dertagande skall avgifterna täcka
statens kostnader för att

Utöver kostnader för omhän-
dertagande skall avgifterna täcka
statens kostnader för att

1. komplettera forsknings- och utvecklingsverksamhet som avses i 2 §

3 samt pröva frågor härom,

2. pröva frågor som avses i 5
§ första stycket och 8 § andra
stycket denna lag,

2. pröva frågor som avses i

2 a § tredje stycket, 5 § första
stycket, 8 b och 8 c §§ denna
lag,

3. pröva frågor om övervakning och kontroll av slutförvar enligt 16 §
lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

Avgiften bestäms så att de
sammanlagda avgiftsbeloppen
som betalas under reaktorns
drifttid täcker kostnaderna för

Avgifterna skall vidare täcka
kostnaderna för Kämavfalls-
fondens förvaltning samt de
kostnader som reaktorinnehavar-
na, staten eller kommunerna har
för information till allmänheten i
frågor som rör hantering och
slutförvaring av använt kärn-
bränsle och kärnavfall.

Avgiften bestäms så att de sam-
manlagda avgiftsbeloppen täcker
de kostnader för omhändertagan-
det som avses i 3 § första stycket

omhändertagandet och statens
kostnader enligt 4 §.

1 och kostnaderna enligt 4 §. Prop. 1995/96:83

Vid avgiftsberäkningen skall hänsyn tas till tidigare åtgärder för
omhändertagande av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall som härrör
från detta, reaktoranläggningens beskaffenhet och övriga omständigheter
som kan påverka avgiftens storlek.

75

Kämavfallsfonden leds av en
styrelse, som skall förvalta med-
len i fonden enligt 7 a och
7 b §§. Styrelsen skall årligen
till regeringen lämna en redovis-
ning som avser förvaltningen
under det gångna året.

Regeringen utser styrelse i
Kämavfallsfonden och förordnar
om revisorer för granskning av
styrelsens förvaltning.

(7 § andra meningen)
Myndigheten skall sätta in med-
len på räntebärande konto i
Riksbanken.

(7 § tredje meningen)

Räntan skall läggas till kapitalet

7 a §

Kämavfallsfondens medel skall
placeras på konto i Riksgälds-
kontoret.

Medlen i Kämavfallsfonden
skall förvaltas så att kraven på
en god avkastning och en
tillfredsställande betalningsbe-
redskap tillgodoses.

Avkastningen på fondens medel
skall läggas till kapitalet.

7 b §

Regeringen får meddela närma-
re föreskrifter om Kämavfalls-
fonden och om fondens förvalt-
ning.

(8 § första stycket)

De avgifter som betalats av
reaktorinnehavaren skall använ-
das för att ersätta innehavaren
för kostnader for omhänderta-
gandet samt för att täcka statens
kostnader för åtgärder enligt 4 §
hänförliga till reaktorn och
bränsle som använts i reaktorn.

Reaktorinnehavarens andel av
medlen i Kämavfallsfonden skall
användas för att ersätta inne-
havaren för kostnader för om-
händertagandet samt för att täcka
kostnader for åtgärder enligt 4 §
hänförliga till reaktorn och
bränsle som använts i reaktorn.

( 8 § andra stycket)

Frågor om användning av av-
giftsmedlen prövas av regeringen
eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer.

Reaktorinnehavaren skall på
begäran lämna de upplysningar
och tillhandahålla de handlingar
som behövs for att regeringen
eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer skall kunna

8 ai

Medel i Kämavfallsfonden som
inte behövs för det ändamål som
anges i 8 § skall återbetalas till
reaktorinnehavaren när

1. allt det kärnbränsle som an-
vänts i reaktorn och allt det
radioaktiva avfall som härrör
från detta har placerats i slutför-
var och

2. reaktoranläggningen har
avvecklats och rivits.

Medel i fonden som inte behövs
får återbetalas innan dess, om
det finns särskilda skäl för det.

8 bi

Om medlen i Kämavfallsfonden
visar sig otillräckliga och åt-
gärder för omhändertagande
som avses i 2 § inte vidtas av
reaktorinnehavaren, får rege-
ringen besluta att säkerheterna
skall utnyttjas för att finansiera
åtgärderna. Om reaktorn drivs
kortare tid än 25 år, får rege-
ringen dessutom besluta att
säkerheterna får utnyttjas för att
tillföra Kämavfallsfonden medel
som motsvarar de avgifter som
beräknas falla bort på grund av
den begränsade drifttiden.

8ci

Frågor om användning och
återbetalning av avgiftsmedlen
prövas av regeringen eller den
myndighet som regeringen be-
stämmer.

Reaktorinnehavaren skall på
begäran lämna de upplysningar
och tillhandahålla de handlingar
som behövs för att regeringen
eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer skall kunna

Prop. 1995/96:83

fastställa avgiftens storlek och
pröva frågor om användningen
av medlen. I den utsträckning
det behövs skall reaktorinnehava-
ren på begäran även lämna
tillträde till anläggningar eller
platser där använt kärnbränsle
eller radioaktivt avfall som
härrör från detta förvaras eller
hanteras.

fastställa avgiftens storlek och
behovet av säkerheter samt pröva
frågor om användningen av med-
len. I den utsträckning det be-
hövs skall reaktorinnehavaren på
begäran även lämna tillträde till
anläggningar eller platser där
använt kärnbränsle eller radio-
aktivt avfall som härrör från
detta förvaras eller hanteras.

Prop. 1995/96:83

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. Behållningen av de avgifter som inbetalats före ikraftträdandet skall
föras över till Kämavfallsfonden för förvaltning enligt denna hg.

2.2 Förslag till lag om ändring av lagen (1988:1597) om Prop. 1995/96:83
finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1988:1597) om finansiering av
hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §’

Avgiften är 0,15 öre för varje levererad kilowattimme elström.

Avgiften skall betalas till Statens kämkraftinspektion.

Avgiftsmedlen skall föras över
till Kämavfallsfonden som för-
valtar medlen särskilt. För för-
valtningen i övrigt gäller regler-
na i 7 - 7 b §§ lagen (1992:-
1537) om finansiering av fram-
tida utgifter för använt kärn-
bränsle m.m.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. Behållningen av de avgifter som inbetalats före ikraftträdandet skall
föras över till Kämavfallsfonden för förvaltning enligt denna lag.

'Senaste lydelse 1993:1667.

3 Ärendet och dess beredning

I sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1992/93 - 1994/95
framhöll dåvarande Statens kämbränslenämnd att den nuvarande
ordningen i fråga om placering av fondmedel inte ger den avkastning som
borde vara möjlig. En friare placering av fondmedlen enligt mer gängse
förvaltningsprinciper vore önskvärd enligt Statens kämbränslenämnds
uppfattning.

Regeringen bemyndigade den 6 maj 1993 miljöministern att tillkalla en
särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av kapitalförvaltningen
m.m. enligt lagen (1992:1537) om finansiering av framtida utgifter för
använt kärnbränsle m.m. (finansieringslagen). Utredningen antog namnet
Kämbränslefondsutredningen.

Kämbränslefondutredningen överlämnade till regeringen i juni 1994
betänkandet Säkrare finansiering av fiamtida kämavfallskostnader (SOU
1994:107). I betänkandet presenteras överväganden och förslag om ett
tillförlitligare finansieringssystem än det nuvarande samt förslag om
friare placering av fondmedlen.

De underlagsrapporter som legat till grund for utredningens över-
väganden har redovisats i en särskild publikation, SOU 1994:108.

En sammanfattning av utredningens betänkande återfinns i bilaga 1. De
lagförslag som läggs fram i betänkandet finns i bilaga 2.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser-
na samt en sammanställning över remissyttrandena finns i bilaga 3.

Riksrevisionsverket (RRV) har inom ramen för sin effektivitetsrevision
granskat den tillsyn som Statens kämkraftinspektion (SKI) utövar med
stöd av finansieringslagen. Resultatet av granskningen redovisas i
revisionsrapporten Producentansvar och statlig tillsyn (RRV 1995:22)
som överlämnades till regeringen den 29 maj 1995. Flera av de förslag
RRV för fram berör SKI:s roll i finansieringssystemet enligt finan-
sieringslagen. RRV:s förslag redovisas i bilaga 4. SKI har den 21 juni
1995 inkommit till departementet med en skrivelse som kommenterar
RRV:s rapport. Skrivelsen finns hos Miljödepartementet (dnr.
M95/2412/5).

RRV har i en tidigare rapport, Avfall-Avveckling-Avkastning
(Fl993:30), redovisat vissa förslag som rör kassahållningen i kämbräns-
lefondema. RRV:s förslag i den delen redovisas i bilaga 5. Rapporten
har remissbehandlats varvid Svensk Kämbränslehantering AB (SKB) och
SKI inkommit med remissyttranden. Remissyttrandena finns hos
Miljödepartementet (dnr. M93/3874/6).

SKI har i olika sammanhang, bland annat i sitt remissvar på Kämbräns-
lefondsutredningens betänkande, föreslagit att även de medel som
fonderas enligt Studsvikslagen skall ges en friare förvaltning.

Miljödepartementet har inbjudit berörda myndigheter och företag till
ett möte den 3 oktober 1995. Vid mötet har inhämtats synpunkter på
regeringens förslag på hur medlen enligt finansieringslagen och Studs-
vikslagen skall förvaltas. Vidare har vid mötet inhämtats synpunkter på
frågan hur KASAM (Statens råd för kämavfallsfrågor) och kostnaderna
för den information som ges till allmänheten i olika sammanhang skall

Prop. 1995/96:83

finansieras. Skriftliga synpunkter har inkommit efter mötet. En för- Prop. 1995/96:83
teckning över de närvarande vid mötet och en sammanställning av
remissynpunkterna finns i bilaga 6.

Regeringen beslutade den 5 oktober att inhämta lagrådets yttrande över
de lagförslag som finns i bilaga 7. Lagrådet har lämnat förslagen utan
erinran. Lagrådets yttrande har tagits in som bilaga 8. Vissa redaktionel-
la ändringar har gjorts i texten.

4 Det nuvarande finansieringssystemet

I förarbetena till finansieringslagen (prop. 1980/81:90, s. 609 f.) anges
några av de grundläggande principerna för lagstiftningen på kämener-
giområdet. Dessa innebär dels att kostnaderna för hanteringen av använt
kärnbränsle och kärnavfall skall täckas av intäkterna från den produktion
av energi som gett upphov till dem, dels att den som bedriver en
verksamhet där radioaktiva restprodukter uppkommer också skall svara
för att dessa restprodukter tas om hand på ett säkert sätt. En tredje
grundläggande princip är att staten har ett övergripande och långsiktigt
ansvar för det radioaktiva avfallet. Dessa tre grundprinciper har kommit
till uttryck i lagstiftningen på följande sätt.

Enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kämtekniklagen) är
en innehavare av tillstånd till kärnteknisk verksamhet skyldig att svara för
att allt i verksamheten uppkommet kärnavfall och använt kärnbränsle
hanteras och slutförvaras på ett säkert sätt och att den anläggning i vilken
verksamheten bedrivs avvecklas och rivs på ett säkert sätt, sedan
verksamheten har upphört (10 §). Dessa åtaganden innebär enligt
förarbetena (prop. 1983/84:60) också ett ansvar för att klarlägga vilka
åtgärder som behövs och hur dessa åtgärder skall kunna genomföras.

I det ansvar som enligt 10 § kämtekniklagen läggs på reaktorinnehava-
re och övriga innehavare av tillstånd till kärnteknisk verksamhet ingår att
svara för de faktiska kostnader som behövs för avfallshanteringen. Som
påpekades av Lagrådet i yttrandet över den tidigare finansieringslagen
(prop. 1980/81:90 s. 637) omfattar tillståndshavarens skyldigheter även
att ansvara med återstoden av sin förmögenhet för kostnader som staten
skulle kunna ådra sig för sådana åtaganden, ifall tillståndshavaren skulle
underlåta att fullgöra sina skyldigheter och staten därför nödgas vidta
åtgärderna.

Enligt finansieringslagen skall den som har tillstånd att inneha och
driva en kämkraftreaktor (reaktorinnehavaren) årligen, så länge reaktorn
är i drift, betala en avgift för att finansiera omhändertagande av använt
kärnbränsle och annat radioaktivt avfall. Med omhändertagande avses
enligt lagen en säker hantering och slutförvaring av i reaktorn använt
kärnbränsle och radioaktivt avfall som härrör från reaktorn efter det att
kärnbränslet eller kärnavfallet förts bort från anläggningen, en säker
avveckling och rivning av reaktoranläggningen samt den forsknings- och
utvecklingsverksamhet som behövs för att kunna fullgöra detta. Avgiften 13

skall också täcka de kostnader som staten i dessa avseenden har enligt

kämtekniklagen och finansieringslagen, bl.a. tillsyn och sådan forskning Prop. 1995/96:83
som behövs för att komplettera reaktorinnehavarnas forsknings- och
utvecklingsverksamhet. Medlen skall enligt lagen vara placerade på
räntebärande konto i Riksbanken. Räntan skall läggas till kapitalet.

Avgiftens storlek bestäms enligt följande ordning. Reaktorinnehavaren
beräknar i samråd med övriga reaktorinnehavare kostnaderna för
omhändertagandet. En sådan beräkning skall innehålla dels en uppskatt-
ning av kostnaderna för samtliga åtgärder fram till ca år 2060 då allt
använt kärnbränsle beräknas ha blivit placerat i slutförvar, dels en
beräkning av kostnaderna för verksamheten de närmaste tre åren.

Kostnadsberäkningen lämnas in till SKI. Med utgångspunkt i sin
granskning av beräkningen lämnar SKI den vidare till regeringen med ett
eget yttrande och ett förslag till avgifter för nästföljande kalenderår. SKI
bygger för närvarande sin beräkning av avgiftens storlek på en årspro-
duktion motsvarande ca 67 TWh kärnkraft, en 25-årig intjänandetid per
reaktor samt på att de fonderade medlen skall ge en real avkastning om
2,5 % per år. Avgiftens storlek fastställs årligen för nästföljande
kalenderår av regeringen.

Regeringen angav i sitt beslut den 22 december 1992 (M92/3665/6) om
avgifter för år 1993 för finansiering av framtida utgifter för använt
kärnbränsle m.m. att en intjänandetid på 25 år är en riktig utgångspunkt
för beräkningen av avgiften.

Vaije reaktorinnehavare skall betala en avgift som bestäms med hänsyn
till den uppskattade totala mängden energi som levereras under in-
tjänandetiden. Det innebär att avgiften beräknas per kilowattimme (kWh).
Eftersom de beräknade totalkostnaderna varierar mellan de olika
reaktorinnehavama så bestäms avgiften individuellt för varje verk. För
år 1995 beslutade regeringen om följande avgifter per kWh: Forsmark
Kraftgrupp AB, 1,9 öre, OKG AB (Oskarshamn) 1,7 öre, Vattenfall AB
(Ringhals) 1,9 öre och Barsebäck Kraft AB, 2,2 öre. Beloppen är
desamma som gällt sedan 1987. Den genomsnittliga avgiftsnivån för de
fyra kärnkraftverken, nämligen 1,9 öre/kWh, har dock varit oförändrad
sedan 1984, då den genomsnittliga avgiftsnivån höjdes från 1,7 öre/kWh.

För att uppfylla de skyldigheter som kämtekniklagen och finan-
sieringslagen föreskriver har de fyra reaktorinnehavama i Sverige bildat
ett särskilt företag, Svensk kärnbränslehantering AB, SKB. Det är alltså
SKB som är huvudaktör och ansvarig när det gäller omhändertagandet av
använt kärnbränsle och annat radioaktivt avfall liksom när det gäller att
finna en plats lämplig för slutförvar av använt kärnbränsle och för att
uppföra och så småningom driva slutförvaret. Det är också SKB som
svarar för den kostnadsberäkning som vaije år lämnas till SKI.

Avgiften skall erläggas kvartalsvis och inbetalas senast en månad efter
vaije kvartals utgång. De avgifter som betalas in av reaktorinnehavama
skall användas för att ersätta innehavaren för kostnader för omhän-
dertagandet. Det innebär att pengar går tillbaka till SKB för kostnader
som behövs för att fullgöra omhändertagandet. Utbetalning av medel sker
förskottsvis för kalenderkvartal för åtgärder som beräknas inträda under
kvartalet. SKI beslutar hur och i vilken utsträckning avgiftsmedlen får 14

användas.

Sedan år 1982, då finansieringssystemet trädde i kraft, har t.o.m. år Prop. 1995/96:83
1994 totalt 16 721 miljoner kronor betalats in via avgifter. I detta belopp
ingår den inbetalning på 2 285 miljoner kronor som kämkraftföretagen
gjorde år 1982 och som utgjordes av de interna avsättningar som
företagen tidigare gjort i sina bokslut. Under samma period har
sammanlagt 7 267 miljoner kronor i räntor tillförts de fonderade medlen.
Tillsammans med vissa andra inbetalningar innebär detta att finan-
sieringssystemet tillförts totalt 24 009 miljoner kronor.

Under samma tid har de sammanlagda utbetalningarna ur fonden varit

8 568 miljoner kronor. Behållningen var sålunda 15 441 miljoner kronor
vid utgången av år 1994.

De totala framtida kostnaderna för hantering av det använda kärnbräns-
let och kärnavfallet samt för rivning av kärnkraftverken har SKI beräknat
till 45 200 miljoner kronor.

De delar av avfallsystemet som nu är i drift och som helt bekostas av
avgiftsmedel är det centrala mellanlagret för använt kärnbränsle i
Oskarshamn, CLAB, samt transportsystemet, dvs. transportfartyget
Sigyn, transportbehållare, specialtruckar m.m.

Avgiftsmedlen används även för att bekosta en mindre del - ca 3 % -
av kostnaderna för slutförvaret för radioaktivt driftavfall, SFR. Dessa
kostnader avser omhändertagandet av driftavfallet från CLAB. Vidare har
avgiftsmedel utgått för att betala ersättning för upparbetning i Cogéma,
Frankrike och i Sellafield, Storbritannien, enligt tidigare träffande avtal.
Dessutom används avgiftsmedel för att täcka SKB:s och statens kostnader
i samband med slutförvaringsprocessen. Avgiftsmedel används även för
SKB:s informationsinsatser avseende den avgiftsfinansierade verksam-
heten.

5 Allmänt om behovet av lagstiftningsåtgärder

Regeringens bedömning och förslag: Tillförlitligheten i det
nuvarande finansieringssystemet bör förstärkas. Avgiftsmedlen bör
förvaltas på ett sådant sätt att avkastningen blir bättre. Finan-
sieringslagen kompletteras så att de grundläggande principerna för
kostnadsansvaret för använt kärnbränsle och kärnavfall tydligt
framgår.

Utredningens bedömning: Överensstämmer i allt väsentligt med
regeringens.

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig delar i stort de
överväganden som förs fram i utredningens betänkande. RRV anser dock
att utredningens överväganden innehåller vissa osäkerheter och pekar på
flera frågor som enligt RRV:s uppfattning bör belysas på ett bättre sätt.
Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Umeå universitet har i
allmänna ordalag yttrat sig negativt över utredningens förslag.

Skälen för regeringens bedömning och förslag: Som tidigare Prop. 1995/96:83
redovisats utgör den grundläggande principen bakom den nuvarande
lagstiftningen att det är intäkterna från kämkraftproduktionen som skall
täcka samtliga kostnader som har samband med hanteringen av de
restprodukter som verksamheten gett upphov till. Verksamheten kan
således sägas utgöra ett exempel på ett producentansvar genomfört i
praktiken.

Med hänsyn till den långa tid som krävs för hantering och förvaring av
kärnavfallet och övriga restprodukter måste man räkna med att utgifter
kommer att uppstå långt efter det att produktionen har upphört. Därmed
finns då inte heller några löpande inkomster att disponera för att täcka
utgifterna.

Dessa förhållanden innebär att medel för att täcka framtida utgifter för
verksamheten måste tas ut i förväg ur de löpande intäkterna från
kämkraftproduktionen och därefter hållas samlade på ett sådant sätt att
de med säkerhet kan disponeras för avsett ändamål, när behov mera
successivt uppkommer. Dispositionen av medel sker såväl under den
period produktionen pågår som under avsevärd tid därefter. Avfallshante-
ringen kan väntas behöva pågå i ca 50 år efter det att ett kärnkraftverk
stängts av. Det kan därefter finnas behov av olika former av övervakning
för dels fysiskt skydd, dels kontroll av det klyvbara material som
fortfarande finns i det använda kärnbränslet. Finansieringssystemet skall
därför garantera att ett tillräckligt stort kapital finns fonderat för att
möjliggöra alla de investeringar som uppförandet av ett slutförvar för det
långlivade och högaktiva kärnavfallet innebär. Det skall också garantera
att medel finns tillgängliga för att täcka övriga kostnader som hanteringen
for med sig, inklusive administrations- och planeringskostnader,
forskningsprogram m.m.

Det nuvarande finansieringssystemets tillförlitlighet bygger på att
regeringen kan fastställa en avgift som skall kunna täcka de framtida
kostnaderna. Om kostnaderna ändå skulle visa sig högre än väntat finns,
under förutsättning att kämkraftsproduktionen inte upphört, möjligheter
att höja avgiften. För att kontinuerligt kontrollera de antaganden som
görs i kostnadsberäkningarna prövas avgiften för ett kalenderår i taget.
Om elproduktionen från kärnkraftverken av olika skäl skulle upphöra
eller minska betydligt, försvinner eller minskar dock möjligheterna att
justera avgiften. Skulle, som ett annat exempel, kostnaderna för
rivningen av kärnkraftverken visa sig underskattade finns inga möjlig-
heter att ta ut dessa merkostnader via avgifter på kämkraftsproduktionen,
eftersom denna då har upphört.

För att minska riskerna för framtida underskott finns möjligheten för
regeringen att ta in ett större avgiftsbelopp än vad som beräknas som
nödvändigt för att täcka de kostnader reaktorinnehavama utgått ifrån. Att
ta in avgifter för kostnader som endast blir aktuella under vissa mindre
sannolika förhållanden är enligt regeringens uppfattning emellertid inte
ett tillfredsställande sätt att säkerställa att medel finns tillgängliga. En
ökad avgift leder till att kostnaderna kan komma att belasta konsumenter-
na av el vilket kan medföra negativa effekter för såväl hushållen som 16

industrin. Sådana effekter kan komma i konflikt med övergripande

ekonomisk-politiska målsättningar. Prop. 1995/96:83

Detta visar att det nuvarande finansieringssystemet under vissa
förutsättningar inte förmår att garantera finansieringen av de framtida
kostnaderna för slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall så
som lagstiftaren utgått ifrån. Det är emellertid angeläget att stärka
finansieringssystemets förmåga att fylla sitt syfte även vid oplanerade
händelser och därigenom öka systemets tillförlitlighet. I detta samman-
hang är det också viktigt att även beakta att delar av avfallshanteringen
med tiden kan bli billigare att genomföra än vad som beräknats. Detta
leder till att finansieringssystemet även bör uppfylla krav på flexibilitet
om kostnaderna skulle visa sig lägre än väntat.

Realränteantagandet spelar idag en central roll vid avgiftsberäk-
ningama. Fondmedlens realavkastning - liksom följaktligen en prognos
av densamma - blir beroende av hur medlen placeras. Mot bakgrund av
bedömningar som Kämbränslefondutredningen redovisar förefaller det
knappast rimligt att räkna med 2,5 % som en genomsnittlig rea! avkast-
ning för perioden fram till år 2060, om man inte övergår till någon annan
form av förvaltning av fondmedlen. Regeringens slutsats är att det är
nödvändigt att göra sådana kompletteringar av finansieringssystemet att
dess nuvarande beroende av ett "rätt" realränteantagande kan minskas
avsevärt.

Avgörande för tillförlitligheten i det nuvarande finansieringssystemet
är dock reaktorinnehavamas ekonomiska ställning. Reaktorinnehavamas
förmåga att uppfylla sina åtaganden vad avser kostnaderna för hantering
av kämkraftsavfall, rivning m.m. beror i realiteten bl.a. på deras
finansiella stabilitet. Den undersökning utredningen låtit göra beträffande
tillståndshavama i detta avseende visar på begränsningar hos tre av
reaktorinnehavama. Dessa saknar nämligen andra intäkter än de som
kommer från driften av kärnkrafts reaktorerna. Reaktorinnehavamas
fortlevnad och finansiella ställning är således helt beroende av kämkrafts-
reaktoremas lönsamhet.

En konsekvens av dessa förhållanden är att det inte kan uteslutas - för
det fall verksamheten vid kärnkraftverken upphört och de fonderade
medlen visar sig otillräckliga - att tillståndshavama inte kommer att ha
ekonomisk förmåga att ta sitt ansvar enligt kämtekniklagen. Om
fondbehållningen i framtiden skulle visa sig vara otillräcklig och
möjligheterna att ta ut avgifter upphört eller reducerats, kan staten och
därigenom framtida generationer under sådana förutsättningar komma att
belastas med merkostnaderna for avfallshanteringen. Syftet med avgifts-
systemet har i ett sådant fall inte uppnåtts. Det är naturligtvis angeläget
att denna risk för sårbarhet i det befintliga finansieringssystemet
undanröjs.

Osäkerheterna i avgiftsberäkningama gäller antagandena om framtida
kostnader, framtida elleveranser och, inte minst, den reala avkastningen
på fonderade medel. Dessa osäkerheter kan reduceras successivt genom
att samtliga prognosfäktorer omprövas årligen i samband med avgiftsbe-
sluten. Mot bakgrund av att merparten av kostnaderna liksom en
betydande del av ränteintäkterna uppkommer efter det att avgifts- 17

intäkterna beräknas ha upphört, kvarstår emellertid vissa osäkerheter i

2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 85

systemet. Prop. 1995/96:83

Även med ett reviderat finansieringssystem, i vilket realräntean-
tagandets roll for finansieringssystemets tillförlitlighet minskas avsevärt,
är förvaltningen av fondmedlen en central del av finansieringssystemet.
Det är en förutsättning för en god förvaltning och ekonomi att fondmed-
len kan placeras så att de ger en hög avkastning under betryggande
former. Den ränta som idag ges på fondmedlen är den s.k. statslånerän-
tan. Räntesatsen baseras därvid på den 10-åriga statsobligationsräntan,
medan räntebindningen endast är en månad. Denna form av specialinlå-
ning är allmänt sett en ofördelaktig konstruktion om man ser till
avkastningen på fondmedlen, även om avkastningen de senaste åren varit
förhållandevis god på grund av det höga ränteläget.

Vidare kan den nuvarande placeringen av fondmedlen innebära en risk
på så sätt att inflationen kan komma att överstiga avkastningen på
medlen. Kreditrisk och likviditetsrisk är emellertid mycket små.
Kämbränslefondutredningen har jämfört hur avkastningen med finan-
sieringslagens placeringsregler förhåller sig till annan statlig medelsför-
valtning. Utredningen konstaterar med de reservationer som vidlåder en
sådan jämförelse att avkastningen på de i Riksbanken inlånade medlen
varit låg jämfört med den som givits andra statliga räntebärande
placerare.

Riksbanken framhåller i sitt remissyttrande att banken inte kan erbjuda
högre ränta än vad 10-åriga statsobligationer ger och den är möjlig att
uppnå genom att köpa obligationerna på marknaden. Riksbanken
framhåller vidare att det nuvarande omhändertagandet av fondmedlen mot
bakgrund av bankens huvuduppgifter - att föra penningpolitik och verka
för ett stabilt och effektivt betalningssystem - kommit att framstå som en
udda uppgift för banken. Det är enligt vad Riksbanken redovisar inte
angeläget för banken att ha medel av nu aktuellt slag om hand.

Mot denna bakgrund bör, enligt regeringens bedömning, den nuvarande
regeln i finansieringslagen med krav på inlåning i Riksbanken ändras till
en annan placering.

6 Ett tillförlitligare finansieringssystem

Prop. 1995/96:83

Regeringens förslag: Finansieringslagen kompletteras med regler
som innebär att reaktorinnehavama skall ställa sådana säkerheter
for kostnader för omhändertagande som inte täcks av inbetalade
avgiftsmedel. Säkerheterna skall dels säkerställa fonduppbyggnaden
vid en eventuell avstängning före reaktorns intjänandetid, dels
säkerställa finansieringen vid en eventuell fondbrist efter det att alla
reaktorer stängts av. Den årliga avgiften beräknas med utgångs-
punkt från samtliga åtgärder som efter 25 års drift kan behövas för
att ta om hand det använda kärnbränsle och kärnavfall som då
genererats samt - om drifttiden överstigit 25 år - kostnaden för
tillkommande åtgärder vaije år därutöver. Medel som inte behövs
för ändamålet skall betalas tillbaka till reaktorinnehavaren.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks eller godtas i stort
sett av remissinstanserna. Samhällsvetenskapliga fekultetsnämnden vid
Umeå universitet är dock tveksam till om förslaget leder till de för-
bättringar av systemet som åsyftas.

Skälen för regeringens förslag: Avgörande för tillförlitligheten i
finansieringssystemet utgör reaktorinnehavarens förmåga att uppfylla de
ekonomiska skyldigheterna enligt kämtekniklagen och finansieringslagen.
Kämbränslefondsutredningen har i sin utredning funnit att det lämpligaste
sättet att säkerställa att denna skyldighet uppfylls är att ställa krav på
reaktorinnehavama att lämna säkerheter till staten för täckande av
framtida kostnader för avfallshanteringen om fonderingen enligt
finansieringslagen skulle visa sig otillräcklig. Man har således funnit att
denna metod är att föredra framför att höja avgifterna, av skäl som
redogjorts för i avsnitt 5. En sådan skyldighet gentemot staten konkretise-
rar också det krav på reaktorinnehavamas ekonomiska förmåga som
kämtekniklagen förutsätter. Redan den utredning som låg till grund för
finansieringslagen framhöll f.ö. i sitt betänkande Kärnkraftens avfåll -
organisation och finansiering (SOU 1980:14 s. 198) att säkerhet för att
erforderliga medel finns tillgängliga bör skapas genom olika former av
bindande åtaganden och förbindelser.

Säkerheterna syftar till att täcka de ekonomiska konsekvenserna av att
de fonderade medlen inte skulle räcka till. Genom detta kan finan-
sieringen med en högre grad av sannolikhet än för närvarande sägas vara
tryggad på förhand. Säkerheterna bör täcka två olika situationer, för vilka
redogörs i det följande.

6.1 Säkerheter för att säkerställa fonduppbyggnaden vid en
eventuell avstängning av en reaktor innan reaktorns intjänan-
detid gått ut (säkerhetsbelopp I)

För att kompensera för de avgiftsintäkter som fonden skulle förlora om
en reaktor vid ett kärnkraftverk skulle stängas av innan reaktorns
intjänandetid löpt ut, dvs. 25 års drifttid, bör reaktorinnehavaren ställa
godtagbara säkerheter (säkerhetsbelopp I). En sådan säkerhet innebär att
fonden kommer att tillföras pengar i samma takt som skulle varit fallet
om reaktorn varit i drift. Härigenom uppnås den reala avkastning på
medlen som krävs för att fondbehållningen skall kunna byggas upp som
planerat. I och med detta sker också fonduppbyggnaden som planerat,
oavsett om någon eller några reaktorer ställts av innan de varit i drift i
25 år.

I takt med att fondmedlen ökar som en följd av avgiftsinbetalningar och
realavkastning kan säkerhetsbelopp I successivt skrivas ned. Detta kan
ske med belopp som innebär att fondbehållning och säkerhetsbelopp I
sammantaget hela tiden uppgår till grundbeloppet.

6.1.1 Grundbelopp

Storleken av säkerhetsbelopp I bör bestämmas med utgångspunkt i ett för
ändamålet beräknat belopp som omfattar de beräknade kostnaderna för
alla framtida åtgärder för omhändertagandet av det använda kärnbränsle
och kärnavfall som genererats t.o.m. det år beräkningen utförs. Detta
belopp benämns grundbelopp. I grundbeloppet ingår även kostnaderna för
rivning av kärnkraftverken. Mot bakgrund av att en stor del av kost-
naderna är fasta bör de tänkta anläggningarna för omhändertagandet
dimensioneras utifrån ett rimligt antagande om produktionen. Den mängd
använt kärnbränsle och kärnavfall som genererats under den 25-åriga
intjänandetiden bör kunna ligga till grund för en dimensionering av de
tänkta anläggningarna.

Reaktorinnehavaren skall i samråd med övriga reaktorinnehavare
beräkna storleken av grundbeloppet. I praktiken torde detta komma att
ske av SKB. I beräkningen bör inte ingå kostnad spåslag för oplanerade
händelser.

Kostnadsberäkningen skall lämnas in till SKI som granskar denna. Med
utgångspunkt i sin granskning lämnar SKI kostnadsberäkningen till
regeringen med ett eget yttrande samt ett förslag till grundbelopp. I
samband därmed bör de framtida kostnaderna diskonteras på samma sätt
som gäller i samband med avgiftsberäkningen.

Beräkningen bör utföras vaije år i anslutning till beräkningen av
kostnaderna för den årliga avgiften. Grundbeloppet bör fördelas mellan
tillståndshavama på liknande sätt som nu sker i samband med att de
årliga avgifterna fastställs.

Till skillnad mot det belopp, som efter kostnadsberäkning ligger till
grund för att fastställa den årliga avgiften, omfattar grundbeloppet således
endast kostnader för det avfall som producerats t.o.m. ett visst år. Ju

1995/96:83

närmare man kommer det år en viss reaktor gått i 25 år (intjänandeti- Prop. 1995/96:83
den), desto mindre blir skillnaden mellan dessa båda belopp. Om en
reaktor går mer än 25 år är grundbeloppet och beloppet för att bestämma
den årliga avgiften lika. De omfattar alla framtida kostnader för det
avfall som producerats vid en viss aktuell tidpunkt.

6.2 Säkerheter för att säkerställa finansieringen av omhän-
dertagandet om fondbehållningen visar sig otillräcklig efter
det att samtliga reaktorer ställts av (säkerhetsbelopp II)

För att beakta riskerna för att fondbehållningen efter det att samtliga
reaktorer ställts av skulle visa sig vara otillräcklig för finansieringen av
omhändertagandet av det använda kärnbränslet och kärnavfallet m.m. bör
reaktorinnehavaren ställa godtagbara säkerheter som täcker en sådan brist
i fonden (säkerhetsbelopp II). Även om fonduppbyggnaden skett som
planerat kan en sådan brist i fonden uppstå om vissa åtgärder visar sig
vara dyrare än planerat, om delar av åtgärdsprogrammet måste vidtas
tidigare än beräknat eller om den realränta som antagits i samband med
avgiftssättningen visar sig vara en överskattning av den ränta som i
verkligheten erhållits på de fonderade medlen.

Om det skulle visa sig vara lämpligt bör en successiv uppbyggnad av
säkerhetsbelopp II kunna ske. Skälet för en successiv uppbyggnad skulle
kunna vara att den fondbrist som eventuellt kan uppkomma ligger långt
fram i tiden mot bakgrund av att vissa omfattande åtgärder inte planeras
förrän efter år 2000. Storleken av säkerhetsbelopp II bör även bestämmas
med hänsyn till i vilken takt som kärnkraftverken ställs av mot bakgrund
av att beloppets storlek i viss mån bestäms av möjligheterna till ökat
avgiftsuttag från reaktorinnehavama.

Reaktorinnehavama bör ställa säkerheter motsvarande säkerhetsbelopp

II även efter det att samtliga reaktorer vid ett kärnkraftverk ställts av.
Reaktorinnehavamas ansvar enligt kämtekniklagen för att ta om hand och
slutförvara använt kärnbränsle och kärnavfall kvarstår ju även om driften
av kärnkraftverket har upphört.

En löpande prövning av säkerhetsbelopp II innebär att omfattningen av
säkerhetsbeloppen kommer att variera med den riskbedömning som görs
vid olika tidpunkter. Säkerhetsbelopp II kan därför komma att minska om
programmet för omhändertagande av använt kärnbränsle och kärnavfall
fortskrider planenligt. Det kan också komma att öka till följd av obeak-
tade händelser. En löpande prövning gör det möjligt att säkerställa att
realvärdet av säkerhetsbelopp II bevaras över tiden.

Storleken av säkerhetsbelopp II bör bestämmas med utgångspunkt i ett
för ändamålet beräknat belopp som omfattar kostnader för tillkommande
åtgärder som beror på oplanerade händelser. Detta belopp benämns
tilläggsbelopp.

I likhet med vad som föreslagits beträffande beräkningen av grundbe-
loppet skall reaktorinnehavaren i samråd med övriga reaktorinnehavare
beräkna storleken av tilläggsbeloppet. 2j

Kostnadsberäkningen skall lämnas in till SKI som granskar denna. Med

utgångspunkt i sin granskning lämnar SKI kostnadsberäkningen till Prop. 1995/96:83
regeringen med ett eget yttrande samt ett förslag till tilläggsbelopp. I
samband därmed bör de framtida kostnaderna diskonteras på samma sätt
som gäller i samband med avgiftsberäkningen. Tilläggsbeloppet bör
fördelas mellan tillståndshavama på liknande sätt som nu sker i samband
med att de årliga avgifterna fastställs.

Beräkningen bör utföras vaije år i anslutning till beräkningen for kost-
naderna för den årliga avgiften.

6.3 Fullgoda säkerheter

Säkerheterna, säkerhetsbelopp I och II, skall prövas av regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer. Reaktorinnehavama skall
ställa säkerheterna till den myndighet som regeringen bestämmer som har
att förvalta dessa.

Säkerheter som normalt bör kunna godkännas är kreditförsäkringar,
borgensåtaganden eller fastighetsinteckningar. Även andra säkerheter som
prövas lämpliga skall kunna komma ifråga. Regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer skall ha rätt att löpande kunna ompröva
formen för säkerheten och kräva ny typ av säkerhet, t.ex. realsäkerhet
i stället for ett borgensåtagande, om detta skulle visa sig vara motiverat.
En sådan anledning till omprövning skulle kunna vara förändringar i
ägarbilden beträffande reaktorinnehavaren eller den juridiska person som
svarar för en säkerhet. Det får antas att det är ägaren som i flera fall
kommer att behöva ställa säkerheter, eftersom reaktorinnehavarens
tillgångar i flera fall består av kärnkraftverket och vad dess produktion
kan generera. Emellertid ligger det i sakens natur att verken som sådana
inte kan utgöra säkerhet i någon form för de ändamål som anges i lagen,
varför en uttrycklig regel om detta föreslås. Det sagda innebär att
pantförskrivning av den fastighet som kärnkraftverket är tillbehör till inte
kan godtas som säkerhet.

6.4 Beräkning av den årliga avgiften

Liksom vad som nu gäller enligt finansieringslagen skall reaktorinneha-
vama vaije år i samråd med övriga reaktorinnehavare beräkna kost-
naderna för att ta hand om den mängd använt kärnbränsle och kärnavfall
m.m. som genereras vid en drift av reaktorerna i 25 år ("intjänandeti-
den"), eller om reaktorn går mer än 25 år, den avfallsmängd som då
producerats. På samma sätt som nu bör kostnaderna diskonteras vid
avgiftsberäkningen. Beräkningarna skall leda fram till ett belopp, som är
avsett att ligga till grund för att fastställa den årliga avgiften till fonden.
Beloppet för avgiftsunderlaget bör anges som odiskonterade kostnader i
årets penningvärde och bör fördelas mellan tillståndshavama på
motsvarande sätt som idag.

Avgiftens storlek bör som hittills bedömas med utgångspunkt i de
framtida elleveransema samt den reala förräntningen av fondbehåll-

ningen. Summan av fondbehållningen och nuvärdet av framtida intäkter
under 25 års drift, eller om reaktorn drivits i mer än 25 år, året för
beräkningen, skall motsvara nuvärdet av framtida kostnader.

I beloppet för avgiftsunderlag bör dock inte ingå påslag för mindre
troliga händelser som kan tänkas påverka utformningen av nya an-
läggningar. Det slaget av osäkerheter hanteras i stället vid beräkningen
av tilläggsbeloppet. Den ändrade förvaltning av fondmedlen som föreslås
kan komma att medföra att variationerna i fondens marknadsvärde kan
bli större över tiden än vad som är fallet är idag. Detta är en viktig
faktor att ta hänsyn till i samband med avgiftssättningen. För att inte
skapa onödiga förändringar i avgiftsnivån bör någon form av långsiktig
bedömning av fondbehållningen läggas till grund för avgiftssättningen.

Beräkningen skall lämnas in till den myndighet som regeringen
bestämmer, (för närvarande är det SKI), som granskar den gjorda
kostnadsberäkningen. Med utgångspunkt i sin granskning lämnar SKI den
gjorda beräkningen till regeringen med ett eget yttrande samt ett förslag
till avgift för nästkommande kalenderår.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer
avgiftens storlek för nästföljande kalenderår.

Prop. 1995/96:83

6.5 Realräntan

En viktig faktor vid beräkningen av den avgift som reaktorinnehavama
skall betala in till staten, är den förväntade reala förräntningen av
fondmedlen. Med realränta avses den förräntning som erhålls sedan
hänsyn tagits till inflationstakten.

Avgifterna enligt finansieringslagen har beräknats från förutsättningen
att medel kommer att avsättas fram t.o.m. 25 år efter det att en reaktor
togs i drift och behöva utnyttjas t.o.m. 2050-talet, alltså under en
tidsrymd av sammanlagt ca 60 år. Den reala förräntning som genomsnitt-
ligt kan uppnås på avsatta medel har därför mycket stor betydelse när det
gäller bidraget till finansieringen av de framtida utbetalningarna.
Avkastningen på fonderade medel kan under olika realränteantaganden
beräknas svara för mellan en fjärdedel och ca hälften av det framtida
kapitalbehovet.

Realränteantagandet speglar ett genomsnittsvärde över en mycket lång
period framåt i tiden. Det gäller därför att på grundval av historiskt
material göra en så god prognos som möjligt på den reala avkastning
fonduppbyggnaden kan väntas medföra.

Kämbränslefondutredningen fick i uppdrag att föreslå vilka real-
räntemått som bör användas vid beräkningen av avgiften enligt finan-
sieringslagen. Utredningen kommer därvid fram till att det inte är möjligt
att fastställa något fast realräntemått.

Kämkraftinspektioncn tillämpar för närvarande antagandet att den reala
avkastningen för perioden fram till år 2050 uppgår till 2,5 % per år.
Kämbränslefondutredningen noterar i sitt betänkande att realräntans
utveckling under 1900-talet kännetecknats av stora variationer. Real-
räntan har under 1900-talet varit negativ under flera perioder. 1970-talet

är ett exempel på en sådan period. 1980-talet och början av 1990-talet Prop. 1995/96:83
utgör å andra sidan exempel på en längre period med synnerligen hög
realränta. Det är också under denna period som de aktuella medlen varit
fonderade och uppburit avkastning.

I en underlagsrapport till utredningen från kapitalförvaltningsav-
delningen vid Sparbanken Sverige anges som ett referensfall en lång real-
ränta i storleksordningen 2-2,5 % för åren fram till 2010. På ännu längre
sikt skisseras att långa realräntor skulle ligga kring 2 % per år.

I pensionsarbetsgruppens betänkande (SOU 1994:20) "Reformerat
pensionssystem" anges som ett försiktigt scenario att realräntan och den
ekonomiska tillväxten skulle vara ca 1,5 % per år i genomsnitt under
perioden 1995-2050.

Med böljan i april månad 1994 började Riksgäldskontoret ta upp lån
genom s.k. realränteobligationer på den svenska marknaden. Den
förväntade genomsnittliga realräntan under tjugoårsperioden fram till år
2014 skulle enligt detta utfall på obligationsmarknaden ligga runt 4 % per
år.

Fondmedlens realavkastning är beroende av hur medlen är placerade.
Antaganden om en långsiktig real avkastning på fondmedlen bör därför
utgå från hur medlen är placerade. I det följande kommer regeringen att
föreslå en ny organisation för förvaltningen av fondmedlen. En lämplig
ordning när det gäller att bestämma vilket realräntemått som lämpligen
bör användas är att den föreslagna nya organisationen årligen lämnar en
rekommendation till SKI om vilket realränteantagande som bör användas
vid avgiftsberäkningen.

6.6 Återbetalning av fondmedel

Sedan det använda bränslet och kärnavfallet placerats i ett slutförvar som
tillslutits och reaktoranläggningen avvecklats och rivits är det möjligt att
det faktiskt återstår fondmedel. Skulle en sådan situation inträffa föreslår
regeringen att reaktorinnehavama får rätt till återbetalning av resterande
fondmedel. Regeringen bör även ha möjlighet att medge tidigare
återbetalning om kostnaderna för åtgärderna är lägre än vad som antagits
och fondbehållningen är av sådan omfattning att en återbetalning inte
bedöms innebära någon risk för framtida brist på fondmedel.

Tillståndshavama bör få rätt till återbetalning i relation till deras andel

i fonden.

7 En säkrare förvaltning av fondmedlen

Regeringens förslag: Den nuvarande regeln i finansieringslagen
med krav på inlåning i Riksbanken slopas. Lagen kompletteras med
en regel som innebär att avgiftsmedlen skall överföras till en
särskild fond benämnd Kämavfallsfonden. Fondens medel skall
placeras i Riksgäldskontoret.

Utredningens förslag: Fonden skall ledas av en styrelse med ansvar
för att förvalta fondmedlen. Fondstyrelsen utses av regeringen. Fondsty-
relsen ges möjlighet att genom en friare förvaltning öka fondens
avkastning genom att placera medlen i aktier, obligationer och andra
finansiella instrument. Regler med särskilda restriktioner för hur
Kämavfallsfondens medel får placeras införs i finansieringslagen.

Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrktes eller godtogs i
stort sett av remissinstanserna.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen delar utredningens
bedömning att medlen som är avsatta enligt finansieringslagen inte bör
vara placerade på konto i Riksbanken. De närmare skälen för detta
ställningstagande fiamgår av kapitel 5.

Utredningen övervägde två olika alternativ som kan tillgodose högt
ställda krav på säker och real avkastning; dels inlåning till real av-
kastning i Riksgäldskontoret, dels en friare förvaltning av medlen.
Utredningen valde det senare förslaget eftersom det innebar möjligheter
till en långsiktigt hög avkastning. Den högre avkastningen skulle enligt
utredningen uppnås genom placering av medlen i skuldförbindelser med
låg kreditrisk, i aktier i Sverige och utomlands eller på konto i Riks-
banken och Riksgäldskontoret. Det andra alternativet utredningen
studerade, inflationsskyddad inlåning i Riksgäldskontoret, ansågs vara
särskilt ägnat för långsiktiga placeringar av medel av ifrågavarande slag.
Utredningen fann emellertid att Riksgäldskontorets realränteinlåning var
för ny, att villkoren inte gick att specificera och alternativet därför var
för oklart till sitt innehåll. Alternativet med inflationsskyddad och riskfri
inlåning i Riksgäldskontoret ansågs ändå kunna ha väsentliga fördelar och
man förordade därför att regeringen ytterligare lät undersöka möjlig-
heterna till detta alternativ.

En förutsättning för att Riksgäldskontoret skall kunna erbjuda en
inflationsskyddad inlåning är att kontoret kan fastställa en marknads-
mässig ränta. En sådan erhålles normalt via en väl fungerande real-
ränteobligationsmarknad. Riksgäldskontoret har hittills emitterat två
obligationslån med en återstående löptid på 9 respektive 19 år. Kontoret
uppger sig numera ha goda erfarenheter av sina emissioner. Efterfrågan
på realränteobligationer är dock fortfarande förhållandevis svag, men det
kan förklaras av att det finns trögheter i systemen och att kunskapen om
reallånens fördelar ännu inte vunnit insteg. Mot bakgrund av att
marknaden expanderar och att reala investeringar fyller en viktig
ekonomisk funktion för långsiktiga placeringar är det emellertid rimligt

Prop. 1995/96:83

att anta att Sveriges marknad utvecklas åt ett positivt håll. En marknad Prop. 1995/96:83
for realränteobligationer existerar idag och den marknaden är tillräckligt
utvecklad för att det skall vara fullt möjligt att prissätta inlåning till real
avkastning för de medel som behandlas i detta sammanhang. Priser kan
alltså ställas även för löptider som inte är noterade på marknaden. Detta
innebär att fonden får tillgång till reala placeringar i större utsträckning
än vad som kunde erbjudas när utredningen lade sitt förslag. Det kan
således konstateras att alternativet med inlåning i Riksgäldskontoret
numera blivit praktiskt genomförbart.

Både utredningens förslag och en inlåning i Riksgäldskontoret förväntas
ge en högre avkastning än den nuvarande inlåningen i Riksbanken och
möjliggör placeringar som skyddar mot inflationsrisken. Det kan hävdas
att fondaltemativet ger den högsta avkastningen på sikt genom en aktiv
förvaltning med placering i aktier och annat än statsgaranterade
obligationer. En sådan avkastning är emellertid vad placeraren får i
ersättning för att han är villig att ta en högre risk i förhållande till den
som enbart placerar i statsgaranterade värdepapper. Avkastningen i detta
alternativ kan således förväntas vara högre därför att risknivån är högre.
Vid valet av förvaltningsform måste denna risk vägas mot de åtaganden
som lagstiftningen skall garantera. I sammanhanget måste påpekas att
risken för att pengar inte finns för framtida ändamål ytterst är en risk
som staten tar. I första hand är det emellertid reaktorinnehavaren som har
att svara för de kostnader som uppstår och staten som har det omedelbara
ansvaret för att avgiftsmedlen förvaltas väl. Vidare är det allmänna
samhällsintresset mycket stort för att medlen finns tillgängliga när
tidpunkten för de stora investeringarna infäller. Dessa förhållanden talar
för att det är olämpligt att låta förvalta medlen med risk. Möjligheten till
högre avkastning är underordnad de säkerhetskrav som ställs på dessa
medel. Allmänt kan sägas att medel som skall skyddas från urholkning
av kapitalet till följd av inflation, eller som skall säkerställa en viss
framtida konsumtion som kan förväntas vara knuten till konsument-
prisernas utveckling är särskilt lämpade för reala placeringar. Investe-
ringarna för kärnavfallets slutförvar är mycket långsiktiga och passar väl
in på denna beskrivning. Det talar för att real inlåning i Riksgäldskonto-
ret är att föredra framför utredningens förslag med högre risk och en
oförutsägbar avkastning. Inlåning i Riksgäldskontoret är riskfri och kan
därjämte ge en förutsägbar real avkastning. Förutsägbarheten har
dessutom ett egenvärde vid avgiftsberäkningen och vid likviditetsplane-
ringen.

En annan, ur samhällsekonomisk synvinkel, positiv bieffekt som följer
med denna lösning är att statens upplåningsbehov kommer att minska i
motsvarande mån som inlåningen i Riksgäldskontoret ökar. Mot
bakgrund av den statsfinansiella situationen är denna verkan naturligtvis
positiv. En placering hos Riksgäldskontoret av medel som inbetalats
enligt finansieringslagen ändrar inte i något avseende de förutsättningar
för medlens användande som följer av denna lag och som riksdagen
beslutat.

Regeringen föreslår således att medlen som är avsatta enligt lagen 26

placeras hos Riksgäldskontoret. Finansieringslagen kompletteras med en

regel som innebär att avgiftsmedlen förs över till en särskild fond Prop. 1995/96:83
benämnd Kämavfallsfonden, vars medel skall placeras hos Riksgäldskon-
toret. Fonden skall ledas av en styrelse, utsedd av regeringen, med
ansvar för att förvaltningen tillgodoser kraven på långsiktigt god
avkastning och tillfredsställande betalningsberedskap. Den skall således
ta ett aktivt ansvar för förvaltningen och bestämma lämplig kombination
av inlåning i Riksgäldskontoret. Dess funktion blir främst att utgöra
förhandlingspart gentemot Riksgäldskontoret som skall "tillhandahålla
sådan utlåning som riksdagen har beslutat om och ta emot medel på
konto. Målet för denna verksamhet skall vara att ge i första hand andra
statliga myndigheter lån och placeringsmöjligheter till så goda villkor
som möjligt, utan att myndigheternas verksamheter subventioneras."
(Riksgäldskontorets instruktion 1 § andra punkten).

Styrelsen bör inte enbart vara hänvisad till real inlåning utan skall
kunna välja inlåning i nominella termer om det bedöms ge bättre
avkastning eller av andra skäl. För inlåning med kort löptid kan t. ex.
nominell inlåning vara att föredra eftersom det då är enklare att bedöma
inflationsutvecklingen.

I styrelsen bör ingå personer med god sakkunskap inom finansiell
ekonomi, det aktuella ämnesområdet och samhällslivet i övrigt. Styrelsen
bör begränsas till att bestå av högst sju ledamöter i syfte att nå en så
effektiv beslutskapacitet som möjligt.

Kämavfallsfonden, som denna nya myndighet lämpligen kan benämnas,
torde behöva endast en liten organisation till sitt förfogande för admini-
strativa tjänster. Dessa tjänster kan troligen med fördel skötas av ett
redan existerande organ.

Kämavfållsfondens uppgift bör omfatta enbart förvaltning av fondmed-
len och inte omfatta några myndighetsuppgifter i övrigt. Statens käm-
kraftinspektion bör alltså även i fortsättningen pröva frågor om avgifter
och om användningen av avgiftsmedel. SKI bör därvid ha rätt att begära
utbetalning av medel för de ändamål de är avsedda för. Samtidigt bör
emellertid Kämavfallsfonden kunna kräva att SKI regelbundet inkommer
med utbetalningsplaner på olika sikt och i övrigt lämnar de upplysningar
som är ändamålsenliga för en effektiv fondförvaltning. I sammanhanget
kan nämnas att regeringen avser att avvakta med överväganden
beträffande SKI:s tillsynsroll tills efter det att den internationella
granskningen av den svenska tillsynsverksamheten på reaktorsäkerhets -
och kämavfallsområdena lagt sitt betänkande (M 1994:02, dir. 1994:21).

8 Statens kostnader m.m.

Prop. 1995/96:83

Regeringens förslag: Statens råd för kämavfallsfrågor (KASAM)
skall finansieras genom finansieringslagen. Statens, reaktorinneha-
varnas och kommunernas kostnader för information till allmän-
heten i frågor som rör hantering och slutförvaring av använt
kärnbränsle och kärnavfall skall också finansieras genom finan-
sieringslagen.

Remissinstanserna: Närmast berörda remissinstanser har förklarat sig
inte ha några invändningar mot regeringens förslag.

Skälen för regeringens bedömning och förslag: Som redan betonats
skall intäkterna från kämkraftproduktionen täcka samtliga kostnader som
har samband med de restprodukter som verksamheten har gett upphov
till. Även statens kostnader skall täckas. Det är fråga om kostnader för
att komplettera reaktorinnehavamas forsknings- och utvecklingsarbete,
för att pröva frågor om avgiftens storlek och användning och för att
pröva frågor om övervakning och kontroll av slutförvar. Det arbete som
föranleder dessa statens kostnader utförs till stor del av SKI.

SKI är den centrala förvaltningsmyndighet som har till uppgift att
övervaka säkerheten vid kärnteknisk verksamhet på olika sätt, bland
annat genom att initiera forskning och utveckling som rör säkerhetsfrågor
inom området. Verksamheten, som till övervägande del är avgiftsfinan-
sierad, är uppdelad på olika program, varav ett rör kämavfallssäkerhet.

Den statliga organisationen på kämavfallsområdet har ändrats vid flera
tillfällen. Senast skedde det år 1992, då SKI övertog en del av Statens
Kämbränslenämnds (SKN) uppgifter. SKN upphörde samtidigt som
statlig myndighet. En annan del av SKN:s verksamhet övertogs samtidigt
av Statens råd for kämavfallsfrågor (KASAM), nämligen den att granska
den forsknings- och utvecklingsverksamhet som bedrivs av SKB och att
var tredje år avge rapport till regeringen. I den proposition som föregick
riksdagens beslut om omorganisation (prop. 1991/92:99, bet. 1991/92:-
NU22, rskr. 1991/92:226) betonades KASAM:s fristående ställning.
Vidare framhölls behovet av ett statligt organ med uppgift att övervaka
det vetenskapliga arbetet beträffande metod och plats för ett slutförvar för
det använda kärnbränslet och kärnavfallet. KASAM, som före år 1992
var knuten till SKN som ett vetenskapligt råd, organiserades som en
kommitté att finansieras via utredningsanslagen. Enligt direktiven (dir.
1992:72) har KASAM till uppgift - förutom den ovan nämnda - att som
särskild kommitté med vetenskaplig inriktning självständigt bedöma
kunskapsläget på kämavfallsområdet och att lämna råd i ärenden med
anknytning till kämavfallsområdet till Statens kämkraftinspektion och
Statens strålskyddsinstitut. I mån av behov och tillgång på medel skall
kommittén få företa utrikes resor och anordna seminarier kring över-
gripande frågor inom kämavfållshanteringen.

Ledamöterna i KASAM håller hög vetenskaplig nivå, representerar ett
flertal vetenskapliga discipliner och har anlagt ett brett samhällsveten-

skapligt perspektiv på frågor kring kärnavfall och slutförvar. Med hänsyn Prop. 1995/96:83
till innehållet i KASAM:s vetenskapliga verksamhet omfattas den i
princip av reaktorinnehavamas kostnadsansvar. Kostnaden för KASAM
utgör således en kostnad för staten enligt 4 § 1 punkten finansieringsla-
gen. Denna kostnad uppgår till ca 1,8 miljoner kronor årligen.

Det finns knappast några sakliga skäl att göra en åtskillnad mellan SKI
och KASAM vad gäller verksamheternas finansiering. Ovannämnda
principer vad avser kämkraftsproduktionens kostnadsansvar bör därför
tillämpas även beträffande KASAM:s verksamhet. Även statsfinansiella
skäl talar starkt för denna lösning. KASAM:s fristående ställning torde
garanteras inte minst genom dess unika sammansättning. Den föreslagna
ändringen i fråga om KASAM :s finansiering ändrar i sak inget övrigt
beträffande KASAM.

Som angetts under kapitel 4 används i dag avgiftsmedel för SKB:s
informationsinsatser avseende den avgiftsfinansierade verksamheten. SKI
och SSI har under en lång följd av år på olika sätt informerat allmän-
heten i frågor som rör hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle
och kärnavfall. Även KASAM:s verksamhet består till en inte obetydlig
del av information till allmänheten. Regeringen har dessutom genom
beslut den 27 januari 1994 och 18 maj 1995 gjort det möjligt att bl.a. låta
kommuner erhålla avgiftsmedel
frågor.

Frågor som rör slutförvar av
flera avseenden komplicerade

allmänheten ges insyn i och information om den verksamhet som i landet
bedrivs på kärnenergiområdet har fått förnyad aktualitet i samband med
att SKB påböijat arbetet med att finna platser lämpliga for slutförvar. Det
finns mot denna bakgrund särskilda skäl att i de kommuner där undersök-
ningsarbeteten avseende slutförvaret pågår lokalt kunna lämna in-
formation till allmänheten.

för att informera allmänheten i dessa

använt kärnbränsle och kärnavfall är i
och svårbedömbara. Vikten av att

Det bör klart komma till uttryck i lagtexten att nämnda verksamheter
omfattas av kostnadsansvaret enligt kämtekniklagen och finansieringsla-
gen. Reaktorinnehavares, statens och kommuners informationsinsatser till
allmänheten bör således finansieras genom avgiftsmedlen.

9 Studsvikslagen

Regeringens förslag: Lagen (1988:1597) om finansiering av
hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m. (Studsvikslagen)
kompletteras, i likhet med vad som föreslås om finansieringslagen,
med en regel som innebär att avgiftsmedlen skall förvaltas på
samma sätt som fonderade medel enligt finansieringslagen.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot
regeringens förslag.

Skälen för regeringens förslag: Enligt Studsvikslagen betalar de fyra Prop. 1995/96:83
reaktorinnehavama i Sverige en avgift till staten som ett bidrag till
kostnaderna för den verksamhet som bedrivits vid Studsvik AB och som
har samband med framväxten av det svenska kämkraftprogrammet.
Avgiften skall täcka kostnader för bl. a. dekontaminering och ned-
läggning av forskningsreaktorema i Studsvik, kraftvärmereaktom i
Ågesta och vissa andra kärntekniska anläggningar i Studsvik. Vidare
avser avgiften kostnader för hantering och slutförvaring av kärnavfall och
bränslerester som härrör från samarbetet med kämkraftföretagen.

Avgiften utgår enligt lagen med 0,15 öre per levererad kilowattimme
elström från kärnkraftverken. Medlen sätts enligt en regel i förordningen
till lagen in på ett räntebärande konto i Riksbanken. SKI beslutar om
utbetalningar från detta konto.

De betalningsskyldiga skall vaije år lämna in en beräkning till SKI över
kostnaderna för den verksamhet som lagen avser. SKI skall senast den
1 september vaije år anmäla till regeringen om avgiften behöver ändras.

Reaktorinnehavama har gemensamt bildat bolaget AB SVAFO för att
ansvara for hanteringen av den aktuella verksamheten.

De fonderade avgiftsmedlen (Studsviksfonden) uppgick den 1 januari
1995 till ca 81 miljoner kronor. I syfte att öka avkastningen bör dessa
medel förvaltas på samma sätt som nu föreslås beträffande de medel som
betalas in enligt finansieringslagen.

10 Författningskommentar

10.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1537) om
finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.

1 §

Paragrafen har kompletterats med en hänvisning till skyldigheten att ställa
säkerheter för de kostnader för omhändertagande som inte täcks av
inbetalade avgiftsmedel. Vad omhändertagande omfattar definieras i 2 §.
Eftersom det i 4 § föreslås att även andra kostnader än statens skall
ersättas har hänvisats till vissa kostnader. Skyldigheten att ställa säkerhet
ankommer - liksom skyldigheten att betala avgifter - på reaktorinnehava-
ren.

1 a §

Paragrafen är ny. Första stycket motsvaras av nuvarande 7 § första
meningen. Andra meningen innehåller en bestämmelse om att avgiftsmed-
len skall överföras till en särskild fond, Kämavfallsfonden.

2 §

Paragrafen har kompletterats med hänsyn till skyldigheten att ställa
säkerheter. Ramen för kostnadsansvaret för omhändertagande som
reaktorinnehavaren svarar för har inte ändrats.

2 a § Prop. 1995/96:83

Paragrafen är ny och behandlar skyldigheten att ställa säkerheter för

kostnader som inte täcks av avgiftsmedel. Enligt första stycket skall
reaktorinnehavaren till den myndighet som regeringen bestämmer ställa
fullgoda säkerheter som motsvarar de kostnader för omhändertagande
som avses i 3 § första stycket 2 och 3. Säkerheter behöver dock inte
ställas för belopp som täcks av reaktorinnehavarens andel av medlen i
Kämavfallsfonden. Således behöver säkerheter för grundbeloppet i 3 §
första stycket 2 ställas endast om kostnaderna som utgör grundbeloppet
överstiger reaktorinnehavarens andel av medlen i Kämavfallsfonden.
Tilläggsbeloppet i 3 § första stycket 3 täcks däremot inte av avgifts-
medel. De kostnader som ingår i tilläggsbeloppet måste därför alltid
motsvaras av ställda säkerheter.

Med fullgoda säkerheter avses t. ex. borgen, kreditförsäkringar och
fästighetsinteckningar. Det ligger i sakens natur att den kärntekniska
verksamheten inte bör användas som säkerhet i någon form. En uttrycklig
regel har därför tagits in i andra stycket om att en fastighet på vilken det
bedrivs kärnteknisk verksamhet inte får utgöra säkerhet. Att föreskriva
att kärnkraftverket eller någon verksamhet med sådan anknytning inte
heller får utgöra säkerhet får anses överflödigt.

I tredje stycket anges att regeringen eller den myndighet som regering-
en bestämmer skall pröva säkerheterna. I denna prövning ligger att
bedöma om säkerheterna som sådana är godtagbara, tillräckliga till
belopp och om den beräkning avseende grundbelopp och tilläggsbelopp
som lämnats av reaktorinnehavaren enligt 3 § kan godtas. Åtminstone
inledningsvis bör denna prövning utföras av regeringen, som erhåller ett
underlag för prövningen från SKI eller annan myndighet. Normalt bör
en sådan prövning äga rum vaije år sedan kostnadsberäkningen enligt 3 §
getts in. Det kan vid prövningen av säkerheter även framkomma att
säkerheterna uppgår till för högt belopp. I sådana fall får de säkerheter
som inte behövs återlämnas alternativt sättas ned. Hur säkerheternas
storlek kan komma att variera över tiden finns närmare beskrivet i avsnitt
6.1 och 6.2.

3 §

Paragrafen reglerar innehållet i den kostnadsberäkning som årligen skall
lämnas av reaktorinnehavama och som ligger till grund för avgiftsbe-
räkningen såvitt gäller kostnader för omhändertagande.

Första stycket har kompletterats så att det framgår att kostnadsbe-
räkningen skall omfatta tre olika belopp. Dessa belopp ligger till grund
för beräkningen av avgiften och for att bestämma hur stora säkerheter
som krävs. Enligt punkt 1 skall kostnaderna för samtliga åtgärder som
kan behövas då reaktorn drivits i 25 år redovisas, med tillägg för de
årliga kostnader som tillkommer om reaktorn drivs en längre tid. Detta
belopp för avgiftsunderlag omfattar samtliga de kostnader för omhän-
dertagande som anges i 2 §. Beräkningssättet med en intjänandetid på 25
år motsvarar det som i dag används i praktiken när underlaget tas fram
för beslut om avgifternas storlek. I motsats till vad som gäller i dag skall 31

dock skäliga kostnader för tillkommande åtgärder som beror på oplanera-

de händelser redovisas separat som ett tilläggsbelopp enligt punkt 3. Prop. 1995/96:83
Härmed avses inte mindre fördyringar som erfarenhetsmässigt ofta
förekommer vid genomförandet av ett planerat framtida projekt, t.ex.

normala mindre påslag för ökningar i byggkostnaderna. Sådana påslag
bör ingå i beloppet för avgiftsunderlaget. Med oplanerade händelser
menas i stället händelser som påverkar planeringen för omhändertagandet
på ett mera grundläggande sätt, exempelvis genom att en teknisk lösning
som ligger till grund för beräkningarna inte visar sig möjlig att genom-
föra i praktiken, utan måste ersättas av en annan lösning. Vissa åtgärder
måste kanske tidigareläggas. Det kan också vara fråga om att realräntan
blir lägre än vad som antagits vid avgiftsberäkningen. Tilläggsbeloppet
omfattar endast skäliga kostnader. En riktlinje för bedömningen av vilka
kostnader som bör beaktas är att händelser som visserligen är mindre
sannolika men ändå framstår som möjliga skall beaktas vid beräkningen.
Det ligger i sakens natur att en ökad säkerhet om vari dessa kostnader
och händelser består kommer att nås med tiden. Enligt punkt 2 skall ett
grundbelopp redovisas om reaktorn drivits kortare tid än 25 år. Grundbe-
loppet beräknas på samma sätt som beloppet för avgiftsunderlaget, men
bara det bränsle som har använts när beräkningen sker beaktas och
hänsyn tas inte till den framtida bränsleanvändningen. Kostnader för
avveckling och rivning av reaktoranläggningen enligt 2 § 2 och för
forsknings- och utvecklingsverksamhet enligt 2 § 3 ingår.

Grundbeloppet och tilläggsbeloppet används för att bestämma hur stora
säkerheter som krävs.

Andra stycket motsvarar det sista ledet i första stycket andra meningen

i den äldre lydelsen.

Liksom tidigare gäller enligt tredje stycket att kostnadsberäkningen
vaije år skall ses över och lämnas till regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer.

4 §

I paragrafen anges de kostnader som staten har och som skall finansieras
med avgiftsmedel. Punkt 2 har kompletterats med statens kostnader för
prövning av säkerheter och användning och återbetalning av avgiftsmedel
enligt 2 a § tredje stycket och 8 b och 8c § §.

I paragrafens andra stycke har införts en ny bestämmelse. Medlen i
fonden skall också användas för att bekosta Kämavfållsfondens för-
valtning, dvs. i huvudsak kostnaden för dess styrelse. Avgiftsmedlen
skall framdeles dessutom täcka reaktorinnehavamas, statens och
kommunernas kostnader för informationsinsatser som riktar sig till
allmänheten. Skälen för detta framgår av avsnitt 8. Bestämmelserna i
paragrafen omfattar således inte längre enbart statens kostnader. Det skall
vara fråga om information som riktar sig till allmänheten, dvs. personer
bosatta i Sverige. Avsikten är emellertid inte att t.ex. organisationer skall
kunna erhålla medel för att informera om kämavfallsfrågor. För att
kommunerna skall kunna lämna information måste de följa och bedöma
frågor om slutförvar. Även dessa kostnader omfattas av stadgandet i den
mån de är nödvändiga för att ge information till allmänheten. Frågor om 32

användningen av medlen skall fortfarande ankomma på regeringen eller

den myndighet som regeringen bestämmer.

6 §

Paragrafen anger grunderna for hur den årliga avgiften bestäms. Av
första stycket framgår att avgiften skall beräknas på grundval av beloppet
för avgiftsunderlaget i 3 § första stycket 1 och kostnaderna enligt 4 §.
Det följer av det förstnämnda lagrummet att avgiften beräknas på en
drifttid som uppgår till 25 år, med tillägg för tillkommande kostnader
vaije år om drifttiden är längre. Hänvisningen i lagrummet till reaktorns
drifttid har därför tagits bort. Syftningen på statens kostnader enligt 4 §
har ändrats eftersom andra stycket nämnda paragraf omfattar även
kommuners och reaktorinnehavares informationskostnader, liksom
kostnaderna för Kärnavfall sfonden.

7 §

Innehållet i paragrafen är nytt. Förutvarande första meningen har flyttats
till 1 a § medan motsvarigheten till andra meningen återfinns i 7 a §.
Enligt första stycket skall Kämavfallsfonden ledas av en styrelse, som
skall lämna en årlig redovisning till regeringen om förvaltningen.
Styrelsen utses enligt andra stycket av regeringen, som också förordnar
om revisorer för granskning av styrelsens förvaltning.

Den redovisning som lämnas bör förutom sedvanlig årsredovisning och
revisionsberättelse innehålla en redovisning av förvaltningen mot
bakgrund av de placeringsregler som anges i lagen och i kompletterande
föreskrifter.

7a §

Stadgandet att fondens medel skall placeras hos Riksgäldskontoret
innebär att alla de inlåningsformer som kontoret kan erbjuda omfattas av
stadgandet. Fonden kan t.ex. välja mellan real och nominell avkastning.

De grundläggande reglerna för fondförvaltningen anges i andra stycket.
Medlen i Kämavfallsfonden skall förvaltas så att kraven på en god
avkastning och en tillfredsställande betalningsberedskap tillgodoses. I
begreppet god avkastning ligger att fondens totala avkastning skall vara
real. I avsnitt 7 anges att Riksgäldskontoret är bundet av sin instruktion
och alltså har att ge andra statliga myndigheter lån och placeringsmöjlig-
heter till så goda villkor som möjligt, utan att subventionera någon
myndighet. Detta gäller naturligtvis även för kontorets förhandlingar med
Kämavfallsfonden.

Eftersom uttag förekommer från fonden för t.ex. investeringar måste
styrelsen se till att medel finns tillgängliga då de behövs. Likviditetspla-
neringen bör ske i samråd med SKI.

Sista stycket motsvaras av nuvarande 7 §, sista meningen.

7b §

Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om Kämavfallsfonden och
förvaltningen av medlen. Detalj regler om den löpande förvaltningen bör
kunna beslutas av styrelsen själv.

3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 83

Prop. 1995/96:83

8 § Prop. 1995/96:83

I paragrafen anges att det är reaktorinnehavarens andel av medlen i
Kämavfallsfonden som skall användas för att bekosta omhändertagandet
och vissa andra kostnader. Ändringen innebär ingen ändring i sak utan
är föranledd av att avgiften inte längre skall föras till fyra olika konton
i Riksbanken. Fondens bokföring och redovisning måste därför utformas
så att det alltid står klart hur stor andel av fondmedlen som belöper på
vaije reaktorinnehavare. Hänvisningen till kostnaderna enligt 4 § har
ändrats av samma skäl som anges i kommentaren till 6 §.

8 a §

Enligt denna nya bestämmelse skall medel i Kämavfallsfonden som inte
behövs för de ändamål som avses i 8 § återbetalas till reaktorinnehava-
ren. Återbetalning får dock enligt huvudregeln ske först sedan det
använda kärnbränslet och radioaktivt avfall som härrör från detta har
placerats i slutförvar samt reaktoranläggningen avvecklats och rivits, dvs.
sedan åtgärderna för omhändertagande enligt 2 § i allt väsentligt har
genomförts. Om särskilda skäl föreligger får återbetalning ske tidigare.
Härmed avses t.ex. då fondmedlen i så hög grad överstiger de verkliga
kostnaderna att en återbetalning bedöms kunna ske utan risk.

8 b §

I paragrafen anges de fall då de säkerheter som lämnats får utnyttjas av
staten. Säkerheterna får utnyttjas för att finansiera åtgärder för omhän-
dertagande om medlen i Kämavfallsfonden visar sig otillräckliga och
åtgärderna inte vidtas av reaktorinnehavaren. Med åtgärder för omhän-
dertagande avses de åtgärder som anges i 2 §. Om reaktorn drivs kortare
tid än 25 år, får säkerheterna dessutom användas för att tillföra Kämav-
fällsfonden medel som motsvarar de avgifter som kan beräknas falla bort
på grund av den begränsade drifttiden. Därigenom säkerställs att fonden
tillförs medel som motsvarar aktuellt grundbelopp i 3 § första stycket 2.

8c§

Paragrafen motsvarar delvis förutvarande andra stycket i 8 §. Dessutom
har en komplettering skett med hänsyn till de föreslagna reglerna om
återbetalning av medel i Kämavfallsfonden.

9 §

Paragrafen har kompletterats med hänsyn till den nya skyldigheten att
ställa säkerhet.

10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1597) om
finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.

3 §

Bestämmelsen kompletteras på så sätt att i lagen anges att avgiftsmedlen
skall överföras till Kämavfallsfonden och förvaltas på samma sätt som
enligt finansieringslagen. I lagen anges att förvaltningen skall ske

särskilt, eftersom det är fråga om olika medel avsedda for olika ändamål. Prop. 1995/96:83
Kämavfallsfondens konstruktion är sådan att vardera reaktorinnehavaren

har en andel av fonden (8 § finansieringslagen). Studsvikslagen är inte
konstruerad på detta sätt. I princip är det alltså firåga om två olika fonder
som styrelsen har att förvalta.

Sammanfattning av Kärnbränslefondsutredningens
betänkande (SOU 1994:107) Säkrare finansiering av
framtida kämavfallskostnader

Vi föreslår i sammandrag

* att de medel som inbetalas till staten för att finansiera kostnaderna
för hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle m.m. fr.o.m.
år 1995 placeras enligt riktlinjer som syftar till att uppnå en högre
avkastning än vad som i dag är möjligt,

* att förvaltningen enligt dessa riktlinjer uppdras åt en fristående statlig
enhet benämnd Kämavfallsfonden,

* att Statens kämkraftinspektion också i fortsättningen bl.a. skall pröva
frågor om användning av avgiftsmedlen och föreslå avgiftens storlek,
och

* att ett system med kompletterande säkerheter införs fr.o.m. år 1995
för att öka tillförlitligheten i finansieringssystemet.

Våra förslag innebär omfattande ändringar i finansieringslagen. Däremot
berörs inte de grundläggande ansvarsreglema enligt kämtekniklagen.

Nuvarande finansieringssystem

Det nuvarande systemet för finansiering av framtida utgifter för använt
kärnbränsle m.m. infördes år 1981 och grundas numera på bestämmelser
i dels den s.k. kämtekniklagen (1984:3, omtryckt 1992:1536), dels den
s.k. finansieringslagen (1992:1537).

10-14 §§ kämtekniklagen innehåller de grundläggande bestämmelserna
om tillståndshavamas ansvar, inklusive det ekonomiska, for hantering
och slutförvaring av kärnavfall. I syfte att säkerställa att medel finns
tillgängliga när de olika åtgärderna i programmet för kämavfallshantering
skall genomföras, har införts ett system med en särskild avgift till staten.
Bestämmelser om detta avgiftssystem, som alltså skall ses som ett
komplement till de grundläggande ansvarsbestämmelserna, finns i
finansieringslagen.

Den grundläggande principen är att kostnaderna för hanteringen av
kärnkraftens restprodukter skall bäras av kämkraftsproduktionen. Detta
skall åstadkommas genom att reaktorägama skall betala en avgift till
staten i förhållande till den energi som levereras från reaktoranlägg-
ningen. Beslut om avgift fattas årligen av regeringen, efter förslag av
Statens kämkraftinspektion, och uttrycks som ett visst belopp i öre per
kilowattimme el som levereras från reaktoranläggningen. Underlagsbe-

Prop. 1995/96:83

Bilaga 1

räkningen infor Kämkraftinspektionens avgiftsförslag utförs på reaktorin-
nehavamas uppdrag av Svensk kämbränslehantering AB (SKB).

Avgiften skall i huvudsak täcka kostnaderna för

* en säker hantering och slutförvaring av i reaktorn använt kärn-
bränsle,

* en säker avveckling och rivning av reaktoranläggningen, och

* den forsknings- och utvecklingsverksamhet som erfordras för detta.

Avgiften varierar mellan de olika företagen. Sedan år 1984 har den
legat på samma genomsnittliga nivå, 1,9 öre/kWh.

Avgiftsmedlen betalas in kvartalsvis till Statens kämkraftinspektion och
skall enligt finanseringslagen sättas in på räntebärande konto i Riks-
banken. Från de fonderade medlen betalar staten ut ersättningar till käm-
kraftsföretagen för de kostnader dessa har för verksamheten redan i
nuläget. Dessa kostnader omfattar f.n. främst s.k. mellanförvaring av det
använda kärnbränslet samt forskning och utveckling.

Vid slutet av år 1993 var den totala behållningen av de medel som
fonderats ca 13,3 miljarder kr. Beloppet utgör skillnaden mellan vad som
under perioden 1982-1993 har betalats in inklusive ränteavkastningen (ca
21,3 miljarder kr) och de hittillsvarande kostnaderna (ca 8 miljarder kr).

Som utgångspunkt för regeringens beslut om avgift för år 1994
bedömde SKB i mitten av år 1993 att de totala återstående kostnaderna
skulle komma att uppgå till ca 45 miljarder kr.

Utredningens frågeställningar och uppgifter

Regeringen beslutade den 6 maj 1993 om direktiv för vårt arbete, där
uppdraget anges vara "en utredning om översyn av kapitalförvaltningen
m.m." enligt finansieringslagen. Av direktiven framgår att översynen
skall omfatta tre områden.

En första uppgift gäller formerna för kapitalförvaltningen enligt
finansieringslagen och att överväga om fondmedlen kan tillåtas bli
placerade friare än vad som gäller för närvarande. Syftet med ändrade
placeringsregler skulle vara att möjliggöra en ökad avkastning.

En andra uppgift gäller vilka antaganden om den reala förräntningen
på de fonderade medlen som bör användas vid beräkningen av avgiften.

Ett tredje område för utredningen är att "på lämpligt sätt redovisa de
totala kostnaderna för elproduktionen från projektering och byggande till
rivning och slutförvaring av kärnkraftverk inklusive kämbränslecykeln".

Prop. 1995/96:83

Bilaga 1

Tillförlitligheten i finanseringssystemet

I direktiven uttalas att finanseringslagens syfte är "att garantera att
kämkraftsproduktionen finansierar samtliga kostnader som orsakas av
hantering och förvaring av det använda kärnbränslet och andra restpro-
dukter som denna produktion medför".

Vi har därför sett det som angeläget att bedöma avgiftssystemets
förmåga i stort att fylla sitt syfte. Vår bedömning görs dels utifrån en
analys av kraven på säkerhet i de viktigaste antagandena som ligger till
grund för avgiftsnivån, dels utifrån en diskussion av tillståndshavamas
finansiella situation och därmed deras förmåga att i olika situationer
uppfylla sitt ekonomiska ansvar enligt reglerna i kämtekniklagen.

Kraven på antaganden vid avgiftsberäkningarna

Merparten av kostnaderna för avfallshanteringen etc., liksom en
betydande del av ränteintäkterna, förväntas uppkomma efter det att
intäkterna från avgifterna beräknas ha upphört. Detta bidrar till en
osäkerhet om det nuvarande finansieringssystemets förmåga att fylla sitt
syfte.

Vid dagens avgiftsberäkningar ligger osäkerheterna i antagandena om
framtida kostnader, framtida elleveranser och, inte minst, den reala
avkastningen på fonderade medel fram till ca år 2050. Vid denna
tidpunkt beräknas allt kärnavfall ha placerats i slutförvar.

Vid de analyser vi låtit göra har det inte, med vissa undantag,
framkommit något som tyder på att beräkningarna av de framtida
kostnaderna kan göras mera tillförlitliga än vad som f.n. sker. Vår
övergripande slutsats om kostnadsberäkningarna är att dessa ofrånkom-
ligen måste innehålla osäkerheter. Slutförvaringen, liksom rivningen av
kärnkraftverken, kan bli både dyrare och billigare än vad som bedöms
som mest sannolikt i dag.

Bedömningar av de framtida intäkterna till avgiftssystemet måste bl.a.
bygga på antaganden om förväntad elproduktion från kärnkraftverken. En
utgångspunkt för beräkningen idag är en 25-årig intjänandetid per reaktor
samt riksdagsbeslutet om avveckling av kärnkraften år 2010. Det kan
dock inte uteslutas att en reaktor kan behöva stängas av före 25 års drift.
Vad gäller elproduktionens roll för avgiftsintäkterna konstaterar vi att de
framtida avgiftsintäkterna innehåller osäkerheter, eftersom omfattningen
av den framtida produktionen vid kärnkraftverken inte kan fastställas på
förhand.

Det kanske mest kritiska antagandet för avgiftssystemets förmåga att
generera tillräckligt stora belopp för att täcka kostnaderna är real-
rän tean tagandet.

Vi har ingående studerat den roll ett "rätt" realränteantagande har i
finansieringssystemet. Vår slutsats är att bedömningar av realräntans
framtida utveckling är behäftade med så stora svårigheter, att det är
olämpligt att använda sig av ett finansieringssystem som är väsentligt
beroende av dessa inbyggda svårigheter.

Prop. 1995/96:83

Bilaga 1

I detta perspektiv blir syftet att "garantera att kämkraftsproduktionen
finansierar samtliga kostnader" mer en strategisk fråga än en fråga om
att välja en "bästa" metod för att prognosticera t.ex. realräntan.

Vi har därför inriktat utredningsarbetet på att söka oss fram mot förslag
till sådana förändringar i finansieringssystemet som kan göra detta
mindre beroende av ett "rätt" realränteantagande. Genom sådana
förändringar bör systemets tillförlitlighet öka.

Vi konstaterar samtidigt att fondmedlens realavkastning, liksom
följaktligen en realränteprognos, blir beroende av hur medlen placeras.

Överväganden om kompletterande säkerheter

Även om man söker öka tillförlitligheten i finansieringssystemet blir det
nödvändigt att göra vissa avvägningar. Det går inte att konstruera
systemet som en garanti i absolut mening mot alla teoretiskt tänkbara
utfall vad gäller kostnader och intäkter.

En lämplig lösning är enligt vår mening att låta det nuvarande
avgiftssystemet täcka ett s.k. basscenario. Detta basscenario blir då det
som de avgiftsskyldiga - och efter bedömning av Statens kämkraftinspek-
tion och i sista hand regeringen - anser sannolikt i samband med att
avgiften bestäms. Det bör understrykas att Kämkraftinspektionen genom
en sådan bedömning inte tagit ställning till vilka tekniska och säkerhets-
mässiga krav som kommer att ställas på de aktuella anläggningarna.

För att täcka de eventuella merkostnaderna vid andra - mindre
sannolika men inte orimliga - scenarier är det enligt vår mening lämpligt
att finna andra finansieringskällor än avgifter. Grunden for detta synsätt
är redan lagd genom bestämmelserna i kämtekniklagen. Där föreskrivs
att det är tillståndshavama som skall svara for att åtgärderna genomförs.
I och med detta har de det ekonomiska ansvaret om fonderingen enligt
finansieringslagen skulle visa sig otillräcklig.

Tillståndshavamas förmåga att uppfylla sina åtaganden vad avser
kostnaderna for hantering av kämkraftsavfall, rivning etc. beror i
realiteten bl.a. på deras finansiella stabilitet. En undersökning som vi låtit
göra i denna fråga visar på begränsningar hos de tre tillståndshavare som
inte har några egentliga andra intäkter än de, som kommer från driften
av kärnkrafts reaktorerna.

En konsekvens av dessa förhållanden är att det inte kan uteslutas - för
det fall verksamheten vid kärnkraftverken upphört och/eller de fonderade
medlen visar sig otillräckliga - att tillståndshavama inte kommer att ha
tillräcklig ekonomisk förmåga att fullgöra sitt ansvar enligt kämteknikla-
gen.

En slutsats är därför att tillståndshavamas lagenliga ansvar för
kostnaderna för avfallshanteringen bör ges det reella innehåll som
sannolikt har åsyftats när nu gällande lagstiftning beslutades. Detta torde
kunna uppnås om finansieringslagen kompletteras med bestämmelser som
gör det möjligt för dem som äger kärnkraftverken, dvs. tillståndshavama,
att gentemot staten garantera dessa ekonomiska förpliktelser enligt
kämtekniklagen.

Prop. 1995/96:83

Bilaga 1

Överväganden om långsiktig realränteutveckling

Om våra förslag i det följande genomförs, minskas realränteantagandets
roll för finansieringssystemets tillförlitlighet avsevärt. Frågan kvarstår
ändå, i enlighet med direktiven, om vilket realräntemått som bör
användas vid beräkning av avgiften. F.n. tillämpar Kämkraftinspektionen
antagandet att den reala avkastningen för perioden fram till år 2050
uppgår till 2,5 % per år.

Vi har noterat att realräntans utveckling under 1900-talet kännetecknats
av stora variationer. Realräntan har under 1900-talet varit negativ under
flera perioder. 1970-talet är ett exempel på en sådan period. 1980-talet
och böijan av 1990-talet utgör å andra sidan exempel på en längre period
med synnerligen hög realränta (det är också under denna period som de
aktuella medlen varit fonderade och uppburit avkastning).

I en underlagsrapport till utredningen från kapitalforvaltningsavdel-
ningen vid Sparbanken Sverige anges som ett referensfall en lång real-
ränta i storleksordningen 2-2,5 % för åren fram till 2010. På ännu längre
sikt skisseras att långa realräntor skulle ligga kring 2 % per år.

I pensionsarbetsgruppens betänkande (SOU 1994:20) "Reformerat
pensionssystem" anges som ett försiktigt scenario att realräntan (och den
ekonomiska tillväxten) skulle vara ca 1,5 % per år i genomsnitt under
perioden 1995-2050.

Med böijan i april månad 1994 började Riksgäldskontoret ta upp lån
genom s.k. realränteobligationer på den svenska marknaden. Den
förväntade genomsnittliga realräntan under tjugoårsperioden fram till år
2014 skulle enligt detta utfall på obligationsmarknaden ligga runt 4 % per
år.

Vi har avstått från att ange någon siffra som mer trolig än någon annan
i det ganska breda osäkerhetsintervall som sålunda finns. Då vi finner att
fondmedlens realavkastning är beroende av hur medlen är placerade,
menar vi i stället att antaganden om långsiktig real avkastning på
fondmedlen måste utgå just från hur medlen är placerade.

Överväganden om fondförvaltning

Den ränta som idag ges på fondmedlen är den s.k. statslåneräntan.
Räntesatsen baseras därvid på den 10-åriga statsobligationsräntan, medan
räntebindningen endast är en månad. Denna form av specialinlåning är
enligt vår bedömning en från avkastningssynpunkt ofördelaktig konstruk-
tion.

Vidare innebär dagens placering av de fonderade medlen en inflations-
risk, medan fondmedlen är avsedda för reala åtaganden, dvs. hanteringen
av kärnavfall m.m. Kreditrisk och likviditetsrisk är emellertid minimala.

Vi har jämfört hur avkastningen med dagens placeringsregler förhåller
sig till annan statlig medelsförvaltning. Med de reservationer som
vidlåder en sådan jämförelse konstaterar vi att avkastningen på de i
Riksbanken inlånade medlen varit låg jämfört med den som givits andra
statiiga räntebärande placerare.

Prop. 1995/96:83

Bilaga 1

Vi konstaterar också att argumenten för aktier i tillgångsportföljen blir
allt starkare, ju längre placeringshorisonten är. Samtidigt finner vi det
angeläget att betona att placeringshorisonten för de här aktuella fondmed-
len, om än i utgångsläget förhållandevis lång, är ändlig och successivt
avtagande.

En viktig förutsättning för finansieringssystemets tillförlitlighet -
liksom för dess trovärdighet - är vidare att fondmedel placeras med hög
säkerhet. Vi menar därför att en möjlighet till friare placeringar måste
kombineras med strikta restriktioner avseende kreditrisk.

Med dessa utgångspunkter och nuvarande placering i Riksbanken finner
vi, att starka skäl talar för att finna andra former för förvaltning i syfte
att öka avkastningen på de fonderade medlen.

Ett av de alternativ vi undersökt är en inlåning utan inflationsrisk. En
form för inlåning utan inflationsrisk skulle vara en inlåning hos Riks-
gäldskontoret på villkor som följer av förhållandena på den eventuella
nya marknaden för realränteobligationer. Vi bedömer att ett sådant alter-
nativ har väsentliga fördelar i den mån det garanterar en god realavkast-
ning på lång sikt. Vi ser det emellertid inte som möjligt att nu förorda
detta, eftersom alternativet ännu är oklart till sitt innehåll.

I avvägningen mellan friare förvaltning och fortsatt kontoinlåning har
vi beaktat att en friare förvaltning kan ske i olika former. Det kan vara
en förvaltning helt i egen regi, i form av externa förvaltningsuppdrag
eller som någon mellanform.

Vi konstaterar bl.a. att även om endast externa förvaltare anlitas, så
behöver en intern kompetens byggas upp för åtminstone upphandling och
utvärdering av externa förvaltare, men också för analys av portföljstrategi
och makroekonomisk utveckling. Kombinationen av egen och extern
förvaltning har den fördelen att intern kompetens kan byggas upp på de
minst resurskrävande områdena, medan extern kompetens utnyttjas för
övriga placeringar genom förvaltningsuppdrag.

Policy och placeringsregler samt krav avseende rapportering för
fondens förvaltning kan anges i ett placeringsreglemente. Om externa
förvaltare anlitas, helt eller delvis, kan kontroll av hur medlen placeras
erhållas genom att placeringsreglemente fastställs i de externa för-
valtningsavtalen och genom fördelning av medlen mellan olika förvaltare.

Prop. 1995/96:83

Bilaga 1

Förslag

Kämavfallsfonden

Vi menar att såväl alternativet med en friare förvaltning som alternativet
med en inflationskyddad inlåning i Riksgäldskontoret är att föredra
framför nuvarande inlåningsform i Riksbanken.

I syfte att öka avkastningen på de fonderade medlen föreslår vi att en
fristående enhet benämnd Kämavfallsfonden inrättas. Förslaget innebär
att nuvarande system med kontoinlåning i Riksbanken avvecklas.

Kämavfallsfonden bör ha en styrelse som utses av regeringen. I
styrelsen bör ingå högst sju personer med ingående erfarenhet av
strategiska frågeställningar vid kapitalplaceringar och med sakkunskap
inom finansiell ekonomi. Mot bakgrund av det formella ansvar för
kämavfallsprogrammet som kämtekniklagen ålägger de avgiftsskyldiga
menar vi, att regeringen till en å två av styrelseplatsema bör utse
personer med anknytning till kämkraftsproducerande företag. I uppgifter-
na skall vidare ligga att ställa medel till förfogande för Statens kämkraft-
inspektion.

Till sin hjälp bör en styrelse, förutom chefen för fondförvaltningen, ha
ett expertråd som förbereder och analyserar ärenden för styrelsen. I
denna utformning blir förvaltningen en liten organisation.

Målet för Kämavfallsfonden bör vara att placera medlen så att kraven
på långsiktigt hög avkastning, tillfredsställande betalningsberedskap och
riskspridning samt betryggande säkerhet tillgodoses.

För att tillgodose dessa krav föreslår vi dels regler rörande vilka
tillgångsslag som skall vara tillåtna att placera i, dels särskilda begräns-
ningsregler för vissa av dessa tillgångsslag. Vi föreslår därvid att
Kämavfallsfonden bör kunna placera i såväl aktier som räntebärande
instrument samtidigt som inlåning hos Riksbanken och Riksgäldskontoret
bör vara möjlig. Vi föreslår även att likvida medel bör kunna hållas hos
annan bank.

Samtidigt föreslår vi emellertid särskilda begränsningsregler som i
huvudsak innebär att

* högst 40 procent av tillgångarna får vara placerade i aktier,

* högst 15 procent av tillgångarna får vara placerade i utländska
aktier,

* högst 15 procent av tillgångarna får vara placerade i utländska
skuldförbindelser,

* högst 5 procent av det sammanlagda värdet av fondens aktietill-
gångar får vara hänförligt till ett enskilt aktiebolag,

* högst 5 procent av samtliga aktier i ett bolag får innehas av
fonden.

Prop. 1995/96:83

Bilaga 1

Vårt förord for denna utformning av en fri förvaltning innebär givetvis
samtidigt att andra former väljs bort. Särskilt skall noteras att vi avfärdar
vaije form av exklusivt förvaltningsuppdrag. Detta motiveras av att vi be-
dömer att förvaltningen får förutsättningar att bedrivas effektivare om
styrelsen har handlingsutrymme och kan utnyttja konkurrensen mellan
olika penningplacerare.

Vi vill emellertid också förorda att regeringen under den fortsatta
behandlingen av vårt förslag låter ytterligare undersöka förutsättningarna
för alternativet med en inflationsskyddad inlåning i Sverige.

Samtidigt vill vi betona att styrelsen för den av oss föreslagna
Kämavfallsfonden kan, om en marknad uppstår för realränteobligationer,
komma att se placeringar i sådana som ett fördelaktigt alternativ.

Kompletterande säkerheter, m.m.

Det nuvarande avgiftssystemet fungerar väl i många avseenden. Vi
föreslår emellertid att det kompletteras. Syftet härmed är att säkerställa
att systemet kan fungera smidigt i olika situationer. Exempel på sådana
situationer kan vara både att medel för att täcka kostnaderna inte har
kunnat fonderas i avsedd omfattning, och att kostnaderna blir lägre än
enligt dagens bedömningar.

De föreslagna förändringarna innebär i huvudsak:

- Avgifter tas ut för ett s.k. basscenario och i sådan takt att fondupp-
byggnaden, inklusive den förväntade framtida avkastningen, efter 25
års drift (intjänandetiden) motsvarar de kostnader som är förknippade
med rivning av kärnkraftverken och med omhändertagandet av det
avfall som då producerats.

- Krav på säkerheter införs för att

i) säkerställa fonduppbyggnaden om kärnkraftverken stängs av
innan reaktorerna har drivits i 25 år (säkerhetsbelopp I),

ii) säkerställa finansieringen av åtgärderna om fondbehållningen
visar sig otillräcklig till följd av att kostnaderna for åtgärderna
blir högre än beräknat, kommer tidigare än beräknat och/eller
om realräntan underskattats i samband med avgiftssättningen
(säkerhetsbelopp II).

Säkerheter skall ställas av tillståndshavama, dvs. kämkraftsföretagen, for
deras ekonomiska ansvar enligt kämtekniklagen för omhändertagande av
kärnavfall. Förslaget innebär samtidigt att ägarna till kämkraftsföretagen,
då så erfordras, garanterar tillståndshavamas finansiella förmåga att
fullgöra detta ansvar. Genom detta system med säkerheter kan finan-
sieringen av kämavfallsprogrammet med en hög grad av sannolikhet
sägas vara tryggad på förhand.

Förändringarna innebär vidare att regler införs om återbetalning av
fondmedel.

Prop. 1995/96:83

Bilaga 1

Som underlag för ändringar i finansieringslagen kan våra förslag
sammanfattas i nedanstående punkter.

Definition av begreppet avgift sunderlagsbelopp som grund för
avgifts sättning.

Beloppet for avgiftsunderlaget, som baseras på en 25-årig intjänan-
detid per reaktor, fördelas mellan företagen och fastställs vaije år.

- Definition av belopp för att säkerställa fonduppbyggnaden vid en
eventuell avstängning av en reaktor. Detta belopp, baserat på
hittills uppkomna avfallskostnader, kallas grundbelopp. Detta
fördelas mellan företagen och fastställs av regeringen vaije år.

- Definition av belopp utöver grundbelopp för att säkerställa
finansieringen vid fondbrist till följd av att mindre sannolika men
inte orimliga händelser inträffar (kostnadsrisk, tidigareläggningsrisk
och realränterisk). Detta belopp kallas tilläggsbelopp. Detta
fördelas mellan företagen och fastställs av regeringen vaije år.

Avgifterna skall baseras på beloppet för avgiftsunderlaget.

- Tillståndshavama skall lämna fullgoda säkerheter för skillnaden
mellan grundbelopp och fonderat belopp (säkerhetsbelopp 7).
Tillgodogjord avkastning, liksom inbetalda avgifter leder till
nedskrivningar av säkerheterna. Vid avstängning av ett verk där en
eller flera reaktorer inte gått sin "intjänandetid", skall säkerheter
kompensera för de förlorade avgiftsintäkterna i en takt som innebär
att pengar tillförs fonden så att den planerade fonduppbyggnaden
kan genomföras.

- Tillståndshavama skall dessutom lämna fullgoda säkerheter för
tilläggsbelopp som regeringen fastställt (säkerhetsbelopp II).
Eventuellt kan som en övergångslösning säkerheter för tilläggs-
beloppet byggas upp under en viss tid.

- Tillståndshavare får rätt till återbetalning av eventuellt fondöver-
skott efter det att åtgärdsprogrammet har avslutats. Om särskilda
skäl föreligger kan regeringen medge återbetalning tidigare.

Det föreslagna systemet med säkerheter illustreras i figur 4.1 (s. 150).

Statens kämkraftinspektion

Som hittills förutsätts Statens kämkraftinspektion pröva frågor om
användning av avgiftsmedlen samt årligen lämna förslag om avgiftens
storlek.

Nya uppgifter blir att inför regeringens beslut granska och pröva SKB:s

Prop. 1995/96:83

Bilaga 1

förslag om vad det s.k. basscenariot skall innehålla och SKB:s förslag om
storleken av grundbelopp och tilläggsbelopp. Vidare kommer Statens
kämkraftinspektion att förvalta de säkerheter som tillståndshavama, efter
beslut av regeringen, kommer att lämna.

Realränteaniagande i avgiftsberäkningama

Vi vill understryka att vårt förslag enligt ovan med kompletterande
säkerheter innebär att finansieringssystemets nuvarande beroende av ett
"rätt" realränteantagande minskas avsevärt. Samtidigt kvarstår emellertid
frågan, i enlighet med direktiven, om vilket realräntemått som bör
användas vid beräkning av avgiften.

Vi menar att valet av antagande rörande real avkastning på fonderade
medel betingas av hur medlen förvaltas och är placerade. Vi föreslår
därför att Kämavfallsfonden årligen lämnar en rekommendation till
Statens kämkraftinspektion om vilket realränteantagande som bör
användas vid avgiftsberäkningen.

Om kärnkraftens totala kostnader

Frågan om elproduktion från kärnkraftverk täcker fullt ut de kostnader
den förorsakar rymmer åtskilliga frågeställningar, delvis av komplicerad
natur.

Den tid som stått till förfogande för vårt utredningsuppdrag i dess
helhet har nödvändiggjort hårda prioriteringar mellan de tre utrednings-
uppgifter som har nämnts tidigare. Som utgångspunkt för dessa priorite-
ringar har tjänat formuleringen i direktiven (s. 5) att utredningsuppdraget
är "att göra en översyn av kapitalförvaltningen enligt lagen (1981:669)
om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.”.

Mot den bakgranden har vi funnit det mest angeläget att i första hand
penetrera frågorna med direkt anknytning till finansieringssystemet. Vi
har därvid redovisat ingående bedömningar av kostnaderna för kämav-
fallshantering och rivning av kärnkraftverk (kapitel 7 och bilagorna
7-10).

Prop. 1995/96:83

Bilaga 1

Framtida kämavfallskostnader

Den redovisning och genomgång av teknik och kostnader för kämav-
fallsprogrammet som vi gjort utgår från de redovisningar som SKB
överlämnar till Statens kämkraftinspektion vaije år (enligt den s.k. Plan
93 uppgår de totala återstående kostnaderna till ca 45 miljarder kr).
Dessutom redovisas bedömningar som gjorts i andra länder av kostnader
för avfallshantering och rivning av kärnkraftverk. Vidare har vi låtit
några olika konsulter granska SKB:s beräkningsmetodik och kostnadsupp-
skattningar för olika delar i kämavfcillsprogrammet.

Resultat av dessa översiktliga granskningar är att kostnadsberäk-
ningarna för det planerade systemet kan genomföras med tämligen god
tillförlitlighet. SKB:s kostnadsuppskattningar bedöms i stort vara rimliga
och väl underbyggda.

Utgångspunkten för planeringen är tillämpning av känd teknik.
Samtidigt gäller dock att varken inkapslingsanläggning för använt
kärnbränsle eller slutförvar för detsamma, ännu så länge, har byggts
någonstans i världen. Det är möjligt att Sverige blir ett av de första
länder där sådana anläggningar byggs. Vi vill därför framhålla att
merkostnader kan uppkomma framöver till följd av nya erfarenheter från
t.ex. den inledande deponering som planeras för en mindre del av det
använda kärnbränslet. Men kostnaderna kan också bli lägre än vad som
nu beräknas.

De uppskattade svenska rivningskostnadema är vid en internationell
jämförelse låga. Olika förklaringar till detta har redovisats av SKB.
Eftersom rivningskostnader svarar för hela 30 % av de beräknade
totalkostnaderna är vår slutsats, att frågan om rivningskostnader behöver
ägnas särskild uppmärksamhet framöver.

För att bättre kunna värdera kostnadsuppskattningarna i allmänhet är
vår bedömning att delvis nya metoder behöver tillämpas vid beräkning
av kostnaderna. Exempel på sådana metoder är kostnadsberäkningar för
alternativ till de scenarier som nuvarande planering utgår ifrån. Vi menar
att det är särskilt angeläget att detta arbete kommer till stånd, då vi
grundar våra förslag om kompletterande säkerheter på att regeringen
skall kunna fastställa lämpliga omfattningar av avgiftsunderlags-, grund-
och tilläggsbelopp.

Övriga kostnader vid kärnkraft sproduktion

De prioriteringar inom utredningsarbetet som gjorts, innebär att vi inte
kunnat behandla alla aspekter på den tredje huvuduppgiften på ett sådant
sätt som uppgiftens natur egentligen kräver.

En seriöst syftande studie av samtliga de frågor som tas upp i här
aktuell del av direktiven fordrar större utredningsresurser än som stått till
vårt förfogande. Studien bör inledningsvis enligt vår uppfattning innefatta
en genomgripande och grundläggande problemanalys med diskussion av
metodfrågor. Några exempel på frågeställningar som kan behöva belysas
är följande.

Prop. 1995/96:83

Bilaga 1

Vilka typer av kostnader bör urskiljas? Vad är historiska kostnader och
vilka kostnader är möjliga att påverka i dag? Ar det lämpligt att redovisa
kostnader för kämkraftsproduktion utan att samtidigt ställa dessa
kostnader i relation till kostnader för annan elproduktion? Bör icke-
monetära kostnader mätas och redovisas och i så fall hur?

För att få en utgångspunkt för våra överväganden har vi fört dis-
kussioner på grundval av de expertpromemorior som i sina huvuddrag
återges i bilaga 2.

Det har inte visat sig möjligt att inom ramen för vårt arbete på ett
tillfredsställande sätt behandla alla de frågeställningar som aktualiseras
av de nämnda promemoriorna.

Vi har emellertid gjort vissa ansträngningar för att närmare belysa
frågan om det finns några mer betydande s.k. externa kostnader till följd
av negativa externa effekter vid den nu pågående kämkraftsproduktionen.
Med externa kostnader avser vi då kostnader som kärnkraften förorsakar
allmänheten men som inte belastar den produktionskostnad som
reaktorägaren tar med i sin verksamhetskalkyl.

Vi har valt att tillhandahålla detta arbetsmaterial som en bilaga till
betänkandet (bilaga 3). Materialet är inte så genomarbetat att det är ägnat
att i nuvarande skick läggas till grund för förslag om åtgärder.

Den slutsats som vi anser möjlig att dra av detta arbetsmaterial är, att
det bör kunna utgöra en utgångspunkt för fortsatta studier av hithörande
frågor och på så sätt utgöra ett underlag för den allmänna debatten kring
energipolitiska frågeställningar. Vi vill i detta sammanhang peka på att
det kan vara en uppgift för den parlamentariskt sammansatta energikom-
mission som riksdagen uttalat sig för i maj 1994 (jfr 1993/94:NU17 s.
19), att inom ramen för sitt uppdrag överväga frågor om externa
kostnader för olika energislag.

Prop. 1995/96:83

Bilaga 1

Författningsförslag i Kämbränslefondsutredningens Prop. 1995/96:83
betänkande (SOU 1994:107) Säkrare finansiering av Bilaga 2
framtida kämavfallskostnader

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1537) om finan-
siering av framtida utgifter for använt kärnbränsle m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1537) om finansiering av
framtida utgifter for använt kärnbränsle m.m.

dels att 1 - 4 och 6 - 9 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas sju nya paragrafer, 7 a - 7 e, 8 a och
8 b §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Avgift skall betalas av den som
har tillstånd att inneha eller driva
en kämkraftsreaktor (reaktorin-
nehavaren). Avgiften skall beta-
las årligen så länge reaktorn är i
drift.

Avgifter skall betalas enligt
denna lag for att finansiera dels
omhändertagande av använt
kärnbränsle och annat radioaktivt
avfall från kämkraftsreaktorer,
dels vissa kostnader som staten
har enligt denna lag och enligt
lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet. För kostnader för
omhändertagande som inte täcks
av hittills inbetalade avgiftsmedel
skall säkerheter ställas.

Avgift skall betalas och säker-
heter ställas av den som har till-
stånd att inneha eller driva en

kämkraftsreaktor (reaktorinneha-
varen). Avgiften skall betalas
årligen så länge reaktorn är i
drift.

Avgiftsskyldigheten avseende
omhändertagande omfattar kost-
nader för

1. en säker hantering och
slutförvaring av i reaktorn an-
vänt kärnbränsle och radioaktivt
avfall som härrör från detta efter

Skyldigheten att betala avgift
och ställa säkerheter avseende
omhändertagande omfattar kost-
nader för

1. en säker hantering och
slutförvaring av i reaktorn an-
vänt kärnbränsle och radioaktivt

det att kärnbränslet eller avfallet
har förts bort från anläggningen,

2. en säker avveckling och riv-
ning av reaktoranläggningen,

3. den forsknings- och utveck-
lingsverksamhet som behövs för
att vad som avses i 1 och 2 skall
kunna fullgöras.

avfall som härrör från detta efter Prop. 1995/96:83
det att kärnbränslet eller avfallet Bilaga 2
har förts bort från anläggningen,

2. en säker avveckling och riv-
ning av reaktoranläggningen,

3. den forsknings- och utveck-
lingsverksamhet som behövs för
att vad som avses i 1 och 2 skall
kunna fullgöras.

Reaktorinnehavaren skall i
samråd med övriga reaktorin-
nehavare beräkna kostnaderna
för omhändertagandet. En sådan
beräkning skall innehålla en
uppskattning av dels kostnaderna
för samtliga de åtgärder som kan
behövas, dels kostnaderna för de
åtgärder som avses bli vidtagna
inom en tidrymd om minst tre år.

Kostnadsberäkningen skall
varje år ses över och lämnas till
regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.

Reaktorinnehavaren skall i
samråd med övriga reaktorin-
nehavare beräkna kostnaderna
för omhändertagandet. En sådan
beräkning skall innehålla en
uppskattning av

1. kostnaderna för samtliga
åtgärder som kan behövas då
reaktorn drivits i 25 år samt, om
drifttiden för reaktorn överstiger
25 år, kostnaden för tillkom-
mande åtgärder varje år därut-
över (avgift sunderlagsbelopp),

2. om drifttiden för reaktorn
understiger 25 år, de kostnader
enligt 1 som kan hänföras till det
kärnbränsle som har använts när
beräkningen sker (grundbelopp),

3. skäliga kostnader ftjr till-
kommande åtgärder som beror
på oplanerade händelser (till-
läggsbelopp).

Av beräkningen skall dessutom
framgå kostnaderna for de åt-
gärder som avses bli vidtagna
inom en tidrymd om minst tre år.

Kostnadsberäkningen skall
varje år ses över och lämnas till
regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.

4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 83

Utöver kostnaderna for omhän-
dertagande skall avgifterna täcka
statens kostnader för att

1. komplettera forsknings- och
utvecklingsverksamhet som avses
i 2 § 3 samt pröva frågor härom,

2. pröva frågor som avses i 5
§ första stycket och 8 § andra
stycket denna lag,

3. pröva frågor om övervak-
ning och kontroll av slutförvar
enligt 16 § lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet.

Utöver kostnader för omhän-
dertagande skall avgifterna täcka
statens kostnader för att

1. komplettera forsknings- och
utvecklingsverksamhet som avses
i 2 § 3 samt pröva frågor härom,

2. pröva frågor som avses i 5 §
första stycket, 8 § andra stycket
och 8 a § andra stycket denna
lag,

3. pröva frågor om övervak-
ning och kontroll av slutförvar
enligt 16 § hgen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet.

Prop. 1995/96:83

Bilaga 2

5 §

Avgiftens storlek fastställs årligen för nästföljande kalenderår av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Vaije reaktorinnehavare skall betala avgift i förhållande till den energi
som levereras.

Avgiften bestäms så att de
sammanlagda avgiftsbeloppen
som betalas under reaktorns
drifttid täcker kostnaderna för
omhändertagandet och statens
kostnader enligt 4 §.

Avgiften bestäms så att de sam-
manlagda avgiftsbeloppen täcker
de kostnader för omhändertagan-
det som avses i 3 § första stycket
1 och statens kostnader enligt 4
§•

7§

Avgiften skall betalas till den
myndighet som regeringen be-
stämmer.

Myndigheten skall sätta in
medlen på räntebärande konto i
Riksbanken. Räntan skall läggas
till kapitalet.

Avgiften skall betalas till den
myndighet som regeringen be-
stämmer. Avgiftsmedlen skall
överföras till en fond, benämnd
Kämavfallsfonden.

7a §

Kämavfallsfonden leds av en
styrelse, som skall förvalta med-
len i fonden i enlighet med 7b-
7 d §§. Styrelsen skall årligen
till regeringen lämna en redovis-
ning som avser förvaltningen
under det gångna året.

Regeringen utser styrelse i
Kämavfallsfonden, förordnar om
revisorer för granskning av
styrelsens förvaltning och beslu-
tar om närmare föreskrifter för
fondens verksamhet.

Ledamöter i styrelsen, revi-
sorerna och de arbetstagare och
uppdragstagare hos fonden som
styrelsen bestämmer skall skrift-
ligen anmäla sitt innehav och
ändringar i innehavet av fond-
papper som anges i 2 § insider-
lagen (1990:1342).

7b§

Medlen i Kämavfallsfonden
skall placeras så att kraven på
långsiktigt hög avkastning, till-
fredsställande betalningsbered-
skap och riskspridning samt
betryggande säkerhet tillgodoses.
Förvaltningen av vissa fondmedel
får överlåtas till värdepappersin-
stitut eller annan kapitalförvalta-
re.

Avkastningen på fondens medel
skall läggas till kapitalet.

7ci

Kämavfallsfondens medel får
placeras

1. i skuldförbindelser med låg
kreditrisk,

2. i aktier eller aktiefonder som
är noterade på svensk eller ut-
ländsk börs,

3. hos Riksbanken eller Riks-
gäldskontoret,

4. hos annan bank, om det be-
hövs för att säkerställa tillräcklig

Prop. 1995/96:83

Bilaga 2

betalningsberedskap.

Fonden får förvärva optioner
eller terminskontrakt eller liknan-
de finansiella instrument, om det
behövs för att säkerställa en
effektivare fondförvaltning eller
som skydd mot valutakursför-
luster eller andra risker.

De avgifter som betalats av
reaktorinnehavaren skall använ-
das för att ersätta innehavaren
för kostnader för omhänderta-
gandet samt för att täcka statens
kostnader för åtgärder enligt 4 §
hänförliga till reaktorn och
bränsle som använts i reaktorn.

'5

Högst 40 procent av marknads-
värdet för Kämavfallsfondens
tillgångar får vara placerade i
aktier. Placeringar i utländska
aktier och utländska skuldförbin-
delser får för vardera tillgängs-
slaget uppgå till högst 15 pro-
cent av samma marknadsvärde.

Placeringar i ett aktiebolag får
högst uppgå till fem procent av
samtliga aktier i bolaget eller,
om aktierna har olika röstvärde,
högst fem procent av röstetalet
för samtliga aktier i bolaget.

Högst fem procent av mark-
nadsvärdet för fondens samtliga
aktier får vara hänförliga till ett
visst aktiebolag eller till aktiebo-
lag som ingår i samma koncern.

■ §

Regeringen fastställer ytterligare
bestämmelser om förvaltningen
av medlen i Kämavfallsfonden.

Reaktorinnehavarens andel av
medlen i Kämavfallsfonden skall
användas för att ersätta inne-
havaren för kostnader för om-
händertagandet samt för att täcka
statens kostnader för åtgärder
enligt 4 § hänförliga till reaktorn
eller bränsle som använts i reak-
torn. Medlen får också användas
för att bekosta Kämavfallsfon-

Prop. 1995/96:83

Bilaga 2

Frågor om användning av av-
giftsmedlen prövas av regeringen
eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer.

8 a

dens verksamhet.

När allt det i reaktorn använda
kärnbränslet och radioaktivt
avfall som härrör från detta har
placerats i slutförvar samt reak-
toranläggningen avvecklats och
rivits, skall medel i Kämavfalls-
fonden som inte behövs för ända-
mål som avses i första stycket
återbetalas till reaktorinnehava-
ren. Medel i fonden som inte
behövs får återbetalas dessförin-
nan, om särskilda skäl förelig-
ger.

Frågor om användning och
återbetalning av avgiftsmedlen
prövas av regeringen eller den
myndighet som regeringen be-
stämmer.

Reaktorinnehavaren skall till
den myndighet som regeringen
bestämmer ställa fullgoda säker-
heter som motsvarar de kost-
naderför omhändertagandet som
avses i 3 § första stycket 2 och
3. Säkerheter behöver inte ställas
för belopp som täcks av reaktor-
innehavarens andel av medlen i
Kämavfallsfonden.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer skall
årligen och vid behov oftare
pröva om säkerheterna är till-
räckliga.

Som säkerhet får inte godkän-
nas inteckning i kärnkraftverket.

Prop. 1995/96:83

Bilaga 2

8 b $

Säkerheter enligt 8 a § får
utnyttjas för att finansiera åt-
gärderför omhändertagande som
avses i 2 §, om medlen i Kämav-
fallsfonden visar sig otillräckliga
och åtgärderna inte vidtas av
reaktorinnehavaren. Om reaktorn
drivs kortare tid än 25 år, får

säkerheterna dessutom utnyttjas
för att tillföra Kämavfallsfonden
medel som motsvarar de avgifter
enligt 5 § som bortfaller på
grund av den begränsade drift-
tiden. Frågor om utnyttjande av
säkerheter prövas av regeringen
eller den myndighet regeringen
bestämmer.

Säkerheter som inte längre be-
hövs skall återlämnas till reak-
torinnehavaren.

Prop. 1995/96:83

Bilaga 2

Reaktorinnehavaren skall på
begäran lämna de upplysningar
och tillhandahålla de handlingar
som behövs for att regeringen
eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer skall kunna
fastställa avgiftens storlek och
pröva frågor om användningen
av medlen. I den utsträckning
det behövs skall reaktorinnehava-
ren på begäran även lämna
tillträde till anläggningar eller
platser där använt kärnbränsle
eller radioaktivt avfall som
härrör från detta förvaras eller
hanteras.

Reaktorinnehavaren skall på
begäran lämna de upplysningar
och tillhandahålla de handlingar
som behövs för att regeringen
eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer skall kunna
fastställa avgiftens storlek och
behovet av säkerheter samt pröva
frågor om användningen av med-
len. I den utsträckning det be-
hövs skall reaktorinnehavaren på
begäran även lämna tillträde till
anläggningar eller platser där
använt kärnbränsle eller radio-
aktivt avfall som härrör från
detta förvaras eller hanteras.

10 §

Den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet åsidosätter sina
skyldigheter enligt 9 § genom att lämna oriktig uppgift döms till böter,
om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken.

11 §

Ett beslut enligt 9 § att infordra uppgifter eller begära tillträde till
anläggningar eller platser får förenas med vite.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

Sammanställning av remissyttranden - Säkrare fi- Prop. 1995/96:83
nansiering av framtida kämavfallskostnader (SOU Bilaga 3
1994:107 och SOU 1994:108)

1 Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Riksbanken, Svea
Hovrätt, Kammarätten i Stockholm, Riksgäldskontoret, Statskontoret,
Finansinspektionen, Riksrevisionsverket (RRV), Boverket, Allmänna
pensionsfonden, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK),
Juridiska fakultetsstyrelsen vid universitetet i Uppsala, Lunds universitet,
Umeå universitet, Högskolan i Luleå, Handelshögskolan i Stockholm,
Kammarkollegiet, Länsstyrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen i Kalmar
län, Länsstyrelsen i Malmöhus län, Länsstyrelsen i Hallands län,
Länsstyrelsen i Västerbottens län, Statens naturvårdsverk (SNV), Statens
strålskyddsinstitut (SSI), Statens kämkraftinspektion (SKI), Lokala
säkerhetsnämnden vid Ringhals kärnkraftverk, Lokala säkerhetsnämnden
vid Forsmarks kärnkraftverk, Lokala säkerhetsnämnden vid Barsebäcks
kärnkraftverk, Statens råd för kämavfallsfrågor (KASAM), Östhammars
kommun, Varbergs kommun, Landstinget i Uppsala län, Svenska
kommunförbundet, Naturskyddsföreningen, Svenska Bankföreningen,
Barsebäck Kraft AB, Forsmarks Kraftgrupp AB, Svensk Kämbränslehan-
tering AB (SKB), OKG AB, Sydkraft AB, Vattenfall AB,

2 Allmänna och sammanfattande synpunkter

Betänkandet med underlagsrapporter har sänts för yttrande till 46
remissinstanser. Av dem har 29 haft synpunkter. 21 remissinstanser
tillstyrker i princip utredningens förslag om ändrade riktlinjer för
placering av de avgifter som tas ut för att bekosta hantering och
slutförvaring av använt kärnbränsle i syfte att uppnå en högre avkastning
än vad som är möjligt i dag. Likaså tillstyrker remissinstanserna att
förvaltningen av medlen uppdras åt ett fristående organ benämnt
Kämavfallsfonden samt att ett system med kompletterande säkerheter
införs.

Bland dem som stöder utredningens förslag i dessa delar märks
Riksgäldskontoret, Statskontoret, Finansinspektionen och NUTEK.
Vidare tillstyrks förslaget av länstyrelsema i Uppsala län, Kalmar län,
Malmöhus län, Hallands län och Västerbottens län, SKI, lokala säkerhets-
nämndema vid Ringhals och Forsmarks kärnkraftverk, KASAM, Svenska
Kommunförbundet, Svenska Bankföreningen samt kraftproducenterna.

Av de återstående remissinstanserna har flertalet begränsat sitt yttrande
till de övriga förslagen i betänkandet. Till denna kategori hör Riks-
banken, Boverket, Uppsala universitet och Statens Strålskyddsinstitut.

Principiella invändningar mot och kritik av nämnda delar av ut-

redningens förslag framförs främst av Rikrevisionsverket och sam- Prop. 1995/96:83
hällsvetenskapliga fåkultetsnämnden vid Universitetet i Umeå. Bilaga 3

3 Nya riktlinjer för placering av fondmedel

Riksbanken framhåller att den strävar efter att koncentrera verksam-
heten till sina huvuduppgifter, dvs. sådana som har samband med dess
ansvar för penningpolitiken och betalningssystemet. Mot den bakgrunden
är handhavandet av fondmedlen en udda uppgift för banken. Förslaget att
lyfta bort detta uppdrag från banken biträds därför. Utöver placeringar
i värdepapper bör enligt utredningsförslaget placeringar hos Riksbanken
och Riksgäldskontoret tillåtas om villkoren är tillfredsställande. Riks-
banken är emellertid mot bakgrunden av den nämnda policyn för
verksamheten inte angelägen att ha hand om sådana medel. Banken kan
inte erbjuda högre ränta än vad som gäller för 10-åriga statsobligationer
och den kan Kämavfallsfonden uppnå genom att låta köpa obligationerna
på marknaden.

Riksgäldskontoret avråder från att ersätta dagens inlåning i Riksbanken
med ett alternativ som innebär att avgiftsmedlen automatiskt placeras hos
Riksgäldskontoret eftersom det inte det inte finns någon väl fungerande
realräntemarknad i Sverige. Riksgäldskontoret anser att Kämavfalls-
fonden bör bildas i enlighet med utredningens förslag. Fondförvaltningen
bör inriktas på att uppnå en säker real avkastning för att på så sätt
minimera riskerna. Det är enligt Riksgäldskontoret inte lämpligt att
tvinga fondförvaltama att endast hålla reala placeringar, men eftersom
målet är en real avkastning förefaller realränteobligationer och real
inlåning att vara lämpliga placeringsformer. Via placeringsreglementen
kan kapitalförvaltama åläggas att hålla en viss andel av tillgångarna i
reala placeringar.Kontoret anser det bör övervägas om inte en viss del
andel av placeringarna , t.ex. 10 procent, alltid bör vara placerade i
tillgångar utan kreditrisk för att få till stånd en viss miniminivå på
säkerheten i placeringarna. Utifrån ovanstående ramar och riktlinjer
kommer enligt Riksgäldskontoret mening Kämavfållsfondens tillgångs-
portfölj att bestå av en viss andel obligatoriska reala placeringar. Övriga
tillgångar i portföljen kommer att placeras utifrån målet att på ett säkert
sätt uppnå minst samma avkastning som den reala delen av portföljen. På
så vis blir hela portföljen inriktad på real avkastning.

Statskontoret framhåller att förslaget om kompletterande säkerheter är
bärande för de förändringar i fråga om finansiering och förvaltning som
föreslås av utredningen. Det innebär att ett mer fullständigt ansvar för de
kostnader som följer av omhändertagandet av de synnerligen giftiga
resterna av utvinningen av kärnkraft läggs på ägarna av kämkraftföre-
tagen. Det föreslagna systemet med säkerheter höjer på ett betydande sätt
säkerheten för att ägarna av kraftverken i ett läge med otillräckliga
fondmedel kommer att kunna tillföra ytterligare medel. Statskontoret
tillstyrker därför förslaget. Statskontoret finner det rimligt att fondmedlen

i samband med införandet av de kompletterande säkerheterna får placeras
friare än i dag för att ge högre real förräntning. Konkurrens mellan olika
penningplacerare bör utnyttjas.

Finansinspektionen har intet att erinra mot att avgift som tas ut för att
finansiera utgifter för använt kärnbränsle m.m. får placeras på ett friare
sätt än som f.n. är fallet för att därmed uppnå en högre avkastning.

Inspektionen framhåller att de föreslagna placeringsmöjlighetema för
fonden liknar i stort de placeringsregler som fondbolag, vilka driver
verksamhet enligt lagen om värdepapper har att iaktta. Kämavfalls-
fondens ändamål skiljer sig emellertid på ett avgörande sätt från det som
gäller för värdepappersfonder, bl.a. genom utdebitering av avgifter och
genom att fonderade medel skall användes för på förhand bestämda
ändamål. Mot bakgrund härav anser Finansinspektionen att det regelsys-
tem som gäller för värdepappersfonder inte bör användas för den nu
aktuella fonden. Den bör således inte ställas under Finansinspektionens
tillsyn.

Riksrevisionsverket (RRV) framhåller att vid bedömning av förslaget om
en särskild organisation -Kämavfallsfonden- med friare regler för
förvaltning av fonderade medel är frågan om risk central. Vad som sägs
i betänkandet om att få en " ... långsiktigt hög real avkastning, till-
fredsställande betalningberedskap och riskspridning samt betryggande
säkerhet..." är inte användbart som vägledning för de konkreta besluten.
För att fungera som rättesnöre för Kämavfallsfonden måste orden "hög",
"tillfredsställande" och "betryggande säkerhet" definieras. I betänkandet
finns också en rad restriktioner för fondens placeringar och rutiner för
kontroll och styrning av förvaltningen. En del av bestämmelserna är
svåra att tolka. Verket anser att reglerna för Kämavfallsfondens
verksamhet kan behöva förtydligas.

Om Kämavfallsfonden bildas utgår RRV från att kostnaderna för
personal och administration finansieras med fondens avkastning, d.v.s
utan statliga anslag. Verket saknar ett resonemang om fördelen med att
organisera Kämavfallsfonden som en fristående enhet framför att låta den
bli en del av någon befintlig statlig förvaltare.

RRV tar vidare upp frågan vem som har ansvaret om fondens
förvaltning inte blir så framgångsrik som utredningen utgår från. Fonden
kan komma att bedriva sin verksamhet i mer än 50 år. Under den tiden
kan det inträffa att vissa av fondens tillgångar förlorar sitt värde och att
det leder till att pengarna inte räcker för att täcka kostnaderna för
kärnavfallet. Är det i så fall staten eller kämkraftbolagen som skall träda
in?

Uppsala universitet (Juridiska fakulteten) tillstyrker friare placerings-
regler förutsatt att inramningarna är effektiva. Fria placeringsregler
kräver god information om utfallet av gjorda placeringar. De kräver
också en ordentlig granskning (revision) av förvaltningen. Det måste
också på ett eller annat sätt bestämmas vilken avkastning som skall
uppnås för bestämda perioder.

Prop. 1995/96:83

Bilaga 3

Umeå universitet (Samhällsvetenskapliga fåkulteten) anser att ut-
redningens argument för placeringspolitiken bygger på truismer samt
innehåller motstridiga element utan någon diskussion om innebörden.

Kammarkollegiet tillstyrker utredningens förslag i dess huvuddrag vad
gäller fondförvaltning och Kämavfållsfonden. När det gäller formerna för
organisation av den föreslagna Kämavfållsfonden förordar kollegiet en
annan organisation.

Kollegiet anser att fonden inte bör ha någon anställd personal. Dessa
uppgifter bör i stället skötas av Kammarkollegiet. Härigenom skulle
verksamheten kunna drivas till lägre kostnader. En av kollegiets
verksamhetsgrenar är att svara för kanslifunktioner åt nämnder och
styrelser som är utsedda av regeringen, men som inte har någon egen
personal. En annan av kollegiets verksamheter är fond- och förmögen-
hetsförvaltning. Vid behov av statlig kapitalförvaltning bör upphandling
på marknaden ställas mot egenregi-altemativet hos Kammarkollegiet.
Kollegiet hänvisar till att det kostnadseffektivt och med gott förvaltnings-
resultat har svarat för medelsförvaltningen åt Arbetslivsfonden som i
vissa delar har likheter med Kämavfallsfonden.

Länsstyrelsen i Malmöhus län finner att utredningens förslag har stora
fördelar ur konkurrenssynpunkt och anser det särskilt positivt att
Riksbankens ensamrätt för kontoinlåning slopas. Länsstyrelsen bedömer
att de nya placeringsaltemativen på sikt kommer att innebära möjlighet
till större realränteavkastning än f.n. Det är enligt länsstyrelsen också
positivt att externa fondförvaltare kan användas för placering av fondens
medel.

Statens kärnkraftinspektion (SKI) biträder utredningens förslag till
organisation för fondförvaltning. Genom att tillåta en friare placering av
fondmedel inom ramen för ett väl preciserat placeringsreglemente bör
enligt SKLs mening utan nämnvärt ökat risktagande en förbättrad
avkastning kunna nås. Risktagandet med en friare placering kan täckas
in i de föreslagna garantiåtagandena från kraftföretagen. Kostnaderna för
den friare förvaltningen torde enligt SKI bli låga i förhållande till den
ökade avkastningen om utredningens förslag till organisation genomförs.
SKI föreslår att det övervägs om inte Studsviksfonden också skall
omfattas av de friare placeringsreglema som nu föreslås för kämavfalls-
fonden och att Studsviksfonden skall förvaltas på samma sätt.

Enligt Statens råd för kämavfallsfrågor (KASAM) innebär den låga
reala avkastningen på fondmedlen vid nuvarande bundna förvaltning av
medlen liksom exponeringen för inflations- och ränterisker skäl för
övergång till en aktiv, friare fondförvaltning. KASAM tillstyrker
utredningens förslag till förändrade regler för förvaltning av kämavfålls-
fonden. KASAM påpekar vidare att avkastningen på Riksgäldens
realränteobligationer bör kunna fungera som riktmärke för realräntan i
basscenariot och utgöra intressanta placeringsobjekt för fonden. Fonden
bör kunna utnyttja andra placeringsobjekt varvid emellertid gränsen 40

Prop. 1995/96:83

Bilaga 3

procent för placering av medel i aktier kan vara väl högt satt. Vidare
framhålls att fonden ur effektivitetssynpunkt bör ha möjlighet att
investera mer än 15 procent av tillgångarna på utländska aktiemarknader

För att säkra informationsflödet mellan fondens styrelse och dess
expertråd bör en ledamot vara gemensam. För förvaltning av medel som
investeras i utländska värdepapper behövs enligt KASAM flera konkurre-
rande externa förvaltare for att en jämförelse mellan dem skall kunna
ske.

Svenska Kommunförbundet som i princip tillstyrker utredningens
förslag till ändringar i finansieringslagen pekar på att investeringar i
infrastruktur bör utgöra en säker och inflationsskyddad placering. Inom
den kommunala sfären finns t.ex. energianläggningar och vattenverk som
kräver en långfristig finansiering. Det fiamtida placeringsreglementet bör
därför innefatta möjligheter att placera i den kommunala sektorn.

Bankföreningen som tillstyrker förslaget om inrättadet av Kämavfalls-
fonden understryker angelägenheten av att den externa förvaltningen av
medlen fördelas på flera förvaltare. Härigenom ges fondens styrelse
större handlingsutrymme och kan utnyttja konkurrensen mellan olika
penningplacerare. Enligt föreningen bör det också vara självklart att
fondens likvida medel inte bara kan placeras hos Riksbanken och
Riksgäldskontoret utan även i bank om detta ger högre avkastning.

Barsebäck Kraft AB (BKAB) instämmer i huvudsak i utredningens
bedömningar och tillstyrker uppläggningen av det nya finansieringssyste-
met. BKAB tillstyrker en friare förvaltning som ökar avkastningen på de
fonderade medlen. BKAB tillstyrker principerna för hur fondmedlen bör
placeras och de särskilda begränsningsregler som bör gälla.

BKAB anser att ytterligare förbättringar kan nås om förvaltningen av
medlen läggs på en fristående stiftelse under tillståndhavamas ansvar.
Detta skulle tydliggöra kämkraftföretagens fulla ansvar för avfall och
rivning samtidigt som samhällets krav på tillförlitlighet ändå kan
uppfyllas. Samhällets insyn i förvaltningen av medlen kan uppnås genom
representation i stiftelsens styrelse. Även OKG AB förordar en helt
fristående stiftelse for förvaltning av fondmedlen.

Om alternativet med en statlig fond väljs bör representationen från
kämkraftsföretagen i fondens styrelse utökas- utöver de 1 till 2 platser
som föreslagits- med hänsyn till det ansvar för bränslecykeln som åligger
tillståndshavama. En större representation från kämkraftforetagen i
Kämavfallsfondens styrelse önskas också av Sydkraft, OKG AB,
Vattenfall och Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB).

Forsmarks Kraftgrupp tillstyrker i huvudsak utredningens förslag om
en statlig fond men konstaterar att den realränta som skall användas vid
beräkningen av kraftbolagens avgifter därmed görs beroende av statens
skicklighet att förvalta fondmedlen. Samtidigt kräver staten garantier av
kämkraftforetagen och/eller dess ägare för den händelse medelsför-
valtningen skulle visa sig mindre lyckad. Ett förvaltningssystem som

Prop. 1995/96:83

Bilaga 3

bygger på sådana premisser är enligt Forsmarks Kraftgrupp inte Prop. 1995/96:83
invändningsfritt. Bilaga 3

Sydkraft framhåller att utredningens förslag negativt påverkar kraftindu-
strins möjligheter att agera på de finansiella marknaderna. De föreslagna
genomgripande förändringarna bör ske stegvis och med rimliga över-
gångsregler. Sker detta och tas hänsyn till Sydkrafts synpunkter i övrigt
tillstyrker Sydkraft utredningens förslag som det starkt sammanfattats på
sidan 11 i betänkandet. Sydkraft framhåller vidare att utredningen agerat
utifrån försiktighetsprincipen och baserat sina ekonomiska analyser på
mycket konservativa antaganden. En årlig förändring av realräntan med
4 procent under de närmaste 20 åren förefaller enligt Sydkraft sannolika-
re än utredningens lägre värden.

Vattenfall och SKB tillstyrker förslaget att placera avgiftsmedlen så att
en högre förräntning uppnås än f.n.

4 Kompletterande säkerheter, m.m.

Utredningens förslag om att tillståndshavama, dvs. kämkraftforetagen
skall ställa säkerheter för sitt ekonomiska ansvar enligt kämtekniklagen
för omhändertagandet av kärnavfall tillstyrks eller godtas av en mycket
stor andel av remissinstanserna. Statskontoret konstaterar att det
föreslagna systemet med säkerheter- säkerhetsbelopp I för grundbelopp
och säkerhetsbelopp för tilläggsbelopp II för tilläggsbelopp- på ett
betydande sätt höjer säkerheten för att ägarna av kärnkraftverken i ett
läge med otillräckliga fondmedel kommer att kunna tillföra ytterligare
medel. Statskontoret tillstyrker därför förslaget och även att säkerheterna
skall förvaltas av SKI.

RRV betonar vikten av att säkerheterna är fullgoda. Verket menar att
frågan om ägamas ansvar behöver redas ut och förtydligas i den blivande
lagtexten.Frågan kan också få betydelse om det så småningom blir
aktuellt att betala tillbaka pengar som inte går åt. RRV pekar även på att
värdet av säkerheterna måste bevakas. En inteckning i en fastighet kan
vara fullgod när den lämnas men ha ett betydligt sämre värde när den
skall realiseras vid senare tidpunkt. Också Uppsala universitet (Juridiska
fakultetenjtar upp frågan om betydelsen för ställda säkerheter av
förändringar i ägarskapet av kärnkraftverken.

Umeå universitet (Samhällsvetenskapliga fåkultetsnämnden) konstaterar
att kraftbolagen måste ställa säkerheter i form av borgensåtaganden eller
realsäkerhet i andra tillgångar, vilket är likvärdigt med att medel avsätts
till en fond som placeras i fastigheter, vattenkraftsaktier etc. eller
(borgensåtaganden) köper en försäkring. Krav på säkerhet innebär således
inte att fonderingskravet trollas bort utan är enbart ett uttryck för en viss
placeringspolitik. Litet talar enligt Umeå universitet för att för att denna
speciella placeringspolitik skulle vara fördelaktig. Utredningens förslag

med säkerheter innebär en minst lika stor kostnad för elkonsumenten som
ett alternativ med höjd avgift.

SKI framhåller att mer kapitalstarka ägare kan krävas om säkerheter
skall ställas med betydande belopp. Detta kan innebära ökad benägenhet
till samgående inom branschen vilket i sin tur kan minska konkurrensen
på elmarknaden. Inspektionen anser inte att myndigheten bör ha
uppgiften att förvalta säkerheterna. Det bör i stället övervägas om inte
den myndighet som utses att värdera säkerheterna också bör få till
uppgift att förvalta dem.

Beträffande utredningens förslag om återbetalning av fonderade medel
framhåller SKI att frågan om exakt när reaktorägama fullgjort sina
skyldigheter och vem som då övertar ansvaret för slutförvaret behöver
klarläggas ytterligare. Det är angeläget att detta görs i så god tid att man
kan ta hänsyn härtill vid prövningen av nödvändig storlek på avgifterna.
Frågan om återbetalning av fondmedel är således kopplad till frågan
om långsiktigt innehav, övervakning och kontroll av slutförvaret.

KASAM framhåller att basscenariot och överraskningsscenema behöver
definieras och kostnadsberäknas som underlag för festställande av
avgiftsunderlagsbelopp respektive säkerhetsbelopp II. KASAM konstate-
rar att det torde vara mycket svårt att konstruera ett system där inte
staten vid mycket stora brister i fonden kommer att tvingas gå in som den
yttersta garanten för avfallshanteringen.

SKB tillstyrker att formerna för avgiftsuttag ändras i enlighet med
utredningens förslag, vilket innebär att avgiften baseras på kostnaderna
för ett troligt "basscenario" och att osäkerheter i kostnader, drifttid och
förräntning täcks upp genom ställda säkerheter. Beträffande ställandet av
säkerheter hänvisar SKB till de synpunkter som lämnas av kraftföretagen.

Även BKAB tillstyrker förslaget med ett avgiftsgrundande basscenario
kompletterat med säkerheter för att säkerställa fonduppbyggnaden i
händelse av kortare drifttid än beräknat eller lägre realavkastning på
fondmedlen än som antagits. Systemet medger att inbetalningen av
avgifter kan baseras på realistiska beräkningar av framtida hanterings-
kostnader utan påslag för särskilda händelser och osäkerheter, eftersom
dessa tas om hand av garantisystemet. Enligt BKAB bör detta leda till ett
lägre avgiftsuttag än vad som hittills gällt.

Både BKAB och Sydkraft AB anser att SKB:s kostnadsberäkningar
som skall ligga till grund för basscenariet bör rensas från ett antal
konservativa antaganden och pålägg. Hänsyn bör vid festställande av
säkerhetsbeloppen tas till de tekniska landvinningar som görs successivt.

5 Om kärnkraftens totala kostnader

Enligt sina direktiv har utredningen haft att på lämpligt sätt redovisa de
totala kostnaderna för elproduktionen från projektering och byggande till

Prop. 1995/96:83

Bilaga 3

rivning och slutförvaring av kärnkraftverk inklusive kämbränslecykeln.
Utredningen har av tidskäl valt att i första hand behandla frågor med
direkt anknytning till finansieringssystemet och har därvid redovisat
ingående bedömningar av kostnaderna för kämavfallshantering och
rivning av kärnkraftverk. Utredningen framhåller att en seriöst syftande
studie av samtliga de frågor som aktualiseras i direktiven kräver större
utredningsresurser än som stått till utredningens förfogande.

Statskontoret anser det lämpligt att de spörsmål som utredningen själv
redovisar men även vad som anförs i de särskilda yttrandena får utgöra
utgångspunkter för det fortsatta utredande av kärnkraftens kostnader.

NUTEK anser att en utredning av såväl kostnads- som intäktssidan inom
energi- och miljöområdet bör vara en viktig uppgift för Energikommis-
sionen.

Uppsala universitet anser att utredning skulle ägnat betydligt större och
mer kritisk uppmärksamhet åt det förhållandet att SKB har förutsatt
rivningskostnader som ligger lågt jämfört med andra länder. Motsvarande
synpunkt förs fram av Lunds universitet som tillstyrker förslaget att en
fortsatt utredning genomförs, t.ex. som en uppgift för Energikommissio-
nen. Umeå universitet pekar på behovet av en bättre kartläggning av
driftens riskkostnad och finner en uppgift härom i utredningens bilaga
vara ansvarslös .

KASAM finner den prioritering utredningen gjort mycket rimlig. De
studier som gjorts om olika energislags sociala kostnader har hittills lett
till motsägande resultat. Studier av externa kostnader genomförs bl.a.
inom EU:s forskningsprogram. Fortsatt kunskapsuppbyggnad på detta
område sker lämpligast genom deltagande i denna typ av forsknings-
program.

Prop. 1995/96:83

Bilaga 3

6 Särskilda synpunkter på lagförslaget

(Finansieringslagen; 1992:1537)

Finansinspektionen anser att om möjlighet skall finnas för Kämavfells-
fonden att överlåta förvaltningen av vissa fondmedel till värdepappers-
institut eller annan kapitalförvaltare bör en närmare precisering ske i
förslaget till ändring av finansieringslagen.

RRV m.fl. konstaterar att i förslaget till lagtext står att det är reaktorin-
nehavaren som skall ställa säkerhet (1§). RRV anser att att frågan om
ägarnas ansvar bör redas ut och förtydligas i lagtexten.

7 Övriga synpunkter

RRV påminner om att verket granskat kassahållningen i den nuvarande
"kämavfallsfonden" år 1993 och därvid framhållit att behållningen i
fonden kunde öka med flera 100 milj kr om betalningarna till och från
fonden gjordes enligt modema principer för kassahållning i staten. RRV
har presenterat sina slutsatser vid ett möte med utredningen för att en
samordning skulle kunna ske av utredningens förslag med RRV:s. Enligt
verket är det anmärkningsvärt att i utredningens betänkande inte på något
ställe tas upp de förslag som verket lämnade.

Prop. 1995/96:83

Bilaga 3

Sammanfattning av Riksrevisionsverkets rapport Prop. 1995/96:83

RRV 1995:22 Kämavfallsprogrammet - Producent- Bilaga 4
ansvar och statlig tillsyn

Riksrevisionsverket (RRV) har granskat den statliga tillsynen över det s k
kämavfallsprogrammet. Sedan år 1992 är det Statens kämkraftinspektion
(SKI) som utövar tillsynen.

RRV:s slutsats av granskningen är att SKI bör sluta med sin allmänna
tillsyn över kämavfallsprogrammet. Det finns flera skäl. Ett är att den
tillsyn som bedrivits hittills knappast haft någon effekt på kämav-
fallsprogrammet.

Sedan programmet startade år 1982 har flera olika myndigheter haft
ansvar för statens tillsyn över det. Tillsynen har dock inte varit särskilt
aktiv. Med något enstaka undantag har de olika myndigheternas tillsyn
inte påverkat de åtgärder som vidtagits inom ramen för programmet. En
bidragande orsak kan vara att tillsynsmyndigheten försvagats genom de
olika förändringar som gjorts av dess organisation och inriktning.

Men den främsta orsaken till att tillsynen inte satt några tydliga spår är
att det inte varit meningen. Den svenska lagstiftningen är mycket klar när
det gäller fördelningen av ansvaret för kärnavfallet. Enligt lagen är det
ägarna till kämkraftreaktorema som har det fulla och odelade ansvaret
för att avfallet tas om hand på ett säkert sätt. För det ändamålet har reak-
torinnehavama tillsammans bildat Svensk kämbränslehantering AB
(SKB). På uppdrag av sina ägare planerar och driver SKB kämavfallspro-
grammet. Den här ansvarsfördelningen innebär att tillsynsmyndigheten
inte har några formella möjligheter att styra kämavfallsprogrammet. SKB
kan själv avgöra vilken hänsyn bolaget ska till myndighetens synpunkter.
För att kunna ta ansvar för kämavfallsprogrammet måste SKB själv få
bestämma hur det ska utformas.

Enligt RRV:s bedömning hade det alltså inte spelat någon roll om
tillsynsmyndigheten varit mer aktiv. Lagstiftningen hade ändå hindrat
myndigheten från att påverka kämavfallsprogrammet. Däremot har det
inte funnits några formella hinder för tillsynsmyndigheten att satsa mer
på att analysera och sprida den information om programmet som SKB
redovisat i olika sammanhang. Inte minst när det gäller kostnaderna för
de olika delarna av programmet har det enligt RRV funnits goda
möjligheter att bearbeta SKB:s uppgifter. På så sätt hade myndigheten
kunnat förse statsmakterna med ett bättre underlag för olika beslut. En
tänkbar förklaring till att SKI inte arbetat mer med den här typen av
analyser är att myndighetens organisationskultur är naturvetenskaplig och
teknisk snarare än ekonomisk.

Den modell som vi i Sverige valt för att organisera ansvaret för
kärnavfallet sätter således en skarp gräns för tillsynsmyndighetens möjlig-
heter att påverka. En annan viktig förklaring till att myndigheten haft litet
inflytande är karaktären på den verksamhet som tillsynen avser. Kämav-
fallsprogrammet har hittills i hög grad varit en process för att skaffa
kunskap om hur kärnavfallet ska tas om hand. Syftet är att ta fram en
metod för att slutförvara avfallet. Så länge det inte finns några formella

beslut om hur kärnavfallet ska tas om hand — eller ens något färdigt
förslag till lösning — kan inte tillsynsmyndigheten säga om SKB:s olika
åtgärder är riktiga eller felaktiga. För att kunna korrigera krävs en tydlig
norm. Statens krav på reaktorinnehavama är att kärnavfallet ska tas om
hand på ett ”säkert” sätt. Ett så allmänt krav duger inte som norm för att
styra processen.

Men det här förhållandet kommer att ändras. När SKB så småningom
söker tillstånd för att få bölja bygga anläggningar for att ta hand om
avfallet blir det SKI:s uppgift att granska ansökan. Då finns inte längre
några formella hinder för vilka krav som myndigheten kan ställa på
SKB:s arbete eller på den metod som bolaget valt för att hantera avfallet.
Tvärtom måste myndighetens granskning vara helt förutsättningslös och
utan några låsningar. Det är den andra centrala utgångspunkten for
RRV:s bedömning att SKI:s löpande tillsyn över kämavfallsprogrammet
bör tonas ned. Ju mindre myndigheten varit inblandad i det arbete som
ligger till grund för SKB:s ansökan, desto större möjligheter att göra en
förutsättningslös granskning. Och det är SKI:s viktigaste roll i kämav-
fallsprogrammet.

Ett generellt problem med tillsynsorganisationer är att de riskerar att
påverkas av tillsynsobjektets bedömningar, synsätt och värderingar. Det
försämrar förutsättningarna för en effektiv tillsyn. På kämavfallsområdet
är den risken påtaglig, anser RRV. Det finns bara en tillsynsorganisation
och ett tillsynsobjekt, som båda arbetar i en liten ”bransch”. Därför är
det naturligt att de två organisationerna får olika typer av relationer till
varandra. Det kan leda till att gränserna mellan organisationerna suddas
ut.

Därför anser RRV att rollerna bör renodlas och gränserna skärpas. Det
är en viktig förberedelse för SKI inför granskningen av SKB:s ansökan,
och ett sätt att skapa förtroende för myndigheten. För vid det tillfället är
SKI:s enda roll den granskande myndighetens. Vaije spår av rollen som
informell samtals- och samarbetspartner måste vara borta om gransk-
ningen ska ske förutsättningslöst. I rapporten pekar RRV på en rad
exempel på strategiska frågor som SKI måste ta ställning till för att
förbereda organisationen för uppgiften att granska SKB:s ansökan. Det
handlar bl a om hur den forskning som SKI själv bedriver på bästa sätt
ska stödja granskningen, om organisationens behov av kompetens, om
samarbetet med andra myndigheter. Det handlar också om mindre
konkreta — men inte mindre viktiga — frågor som att ompröva
etablerade föreställningar och skaffa en beredskap för konflikter.

I hög grad är det SKI själv som ska hantera de här frågorna. Det bör
ske inom ramen för den strategi som organisationen måste formulera
inför prövningen av ansökan. Men för att stödja SKI i det sammanhanget
lämnar RRV också en del förslag till åtgärder från statsmakternas sida.

RRV föreslår

• att SKI:s roll som prövnings- och säkerhetsmyndighet ifråga om
kärnavfall görs tydligare

• att SKI:s ansvar för kämavfallsfonden tas bort

• att ansvaret för att beräkna kärnavfållsavgiften ges till den nya

5 Riksdagen 1995/96. J saml. Nr 83

Prop. 1995/96:83

Bilaga 4

Kämavfallsfonden

• att de treåriga FoU-programmen ses över

• att initiativ tas till en strategi för att minska riskerna för ”capture of
the regulator”

• att SKI tar fram ett program med förberedelser inför sin prövning av
SKB:s ansökan om att bygga djupförvar och inkapslingsstation.

Prop. 1995/96:83

Bilaga 4

Sammanfattning av Riksrevisionsverkets rapport
F 1993:30 - Avfall - Avveckling - Avkastning
- kassahållning i kämavfallsfonden

Riksrevisionsverket (RRV) har inom ramen för förvaltningsrevisionen
granskat den s k kämavfållsfonden, som bildades 1982 enligt lagen om
finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m m. Fonden ska
finansiera omhändertagandet av utbränt kärnbränsle och annat radioaktivt
avfall från kämreaktorer, rivning av kärnkraftverken, transporter,
slutförvar samt därmed sammanhängande forskning och utvecklings-
arbete. Den finansieras genom en avgift på elproduktionen i kärnkraftver-
ken. Avgiften är cirka 2 öre per kWh.

Fonden förvaltas av Statens kämkraftinspektion (SKI) medan ersättning
betalas ut till Svensk Kämbränslehantering AB (SKB), ett av kraftföre-
tagen gemensamt ägt företag.

Sedan år 1982 har avgifter på cirka 15 miljarder kronor betalats in till
fonden och cirka 9 miljarder kronor har betalats ut för bl a mellanlagring
av uttjänt bränsle samt FoU. Fondbehållningen beräknas vara cirka 13
miljarder kronor i slutet av år 1993. De totala kostnaderna som fonden
ska täcka beräknas uppgå till 58 miljarder kronor i 1993 års penning-
värde.

RRV har granskat fonden ur ett kassahållningsperspektiv. Frågan är om
rutinerna för inbetalning av avgifter till och utbetalning av ersättning ur
fonden ligger i linje med de modema kassahållningsprinciper som
tillämpas av staten. Enligt en förordning från 1982 ska avgifter betalas
in till fonden kvartalsvis i efterskott, medan utbetalning av ersättning
görs kvartalsvis i förskott.

RRV har simulerat effekterna av ändrade betalningstidpunkter, dels för
åren 1982 till 1993, dels för åren 1994 till 2010. Simuleringen visar att
betalningstidpunkterna har stor betydelse för behållningen och därmed
tillväxten i kämavfallsfonden. En ändring av betalningstidpunkterna
skulle kunna påverka fondbehållningen med miljardbelopp. RRV:s slut-
sats är att betalningstidpunkterna således inte ligger i linje med de moder-
na kassahållningsprincipema. Dessutom har betalningsrutinernas
utformning lett till ett, ur fondens synvinkel, onödigt transaktionsflöde
mellan SKB och kraftföretagen. Dessa transaktioner sker utan statlig
insyn.

RRV föreslår bl a att SKI ska ta initiativ till en översyn av betalnings-
rutinerna. Översynen bör ha som syfte att närmare ansluta betalnings-
tiderna till gällande kassahållningsprinciper. Exempelvis bör ersättning
ur fonden inte betalas ut med förskott.

Prop. 1995/96:83

Bilaga 5

MILJÖDEPARTEMENTET

1995-10-04

Prop. 1995/96:83

Bilaga 6

Protokoll fört vid sammanträde den 3 oktober 1995 om förslag till
ändringar i lagen (1992:1537) om finansiering av vissa framtida
utgifter för använt kärnbränsle m.m.

Närvarande: Se deltagarlista

Mötesan teckningar:

1 §

Ordföranden hälsade de närvarande välkomna och förklarade mötet
öppnat.

Ordföranden informerade om att syftet med mötet var att informera om
sådana ändringar i lagen (1992:1537) om finansiering av vissa framtida
utgifter för använt kärnbränsle m.m. (finansieringslagen) och lagen
(1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall
(Studsvikslagen) som regeringen övervägde att föreslå riksdagen och som
inte hade redovisats i det tidigare remitterade betänkandet SOU 1994:-
107.

De förslag till ändringar som därvid avsågs var följande:

- förvaltningen av fondmedlen enligt finansieringslagen,

- förvaltningen av fondmedlen enligt studsvikslagen,

- frågan om information till allmänheten

- frågan om finansiering av Statens råd för kämavfallsfrågor, KASAM.

EN PM om förslaget till förvaltningen av fondmedlen enligt finan-
sieringslagen delades ut.

De närvarande uppmanades att muntligen eller skriftligen överlämna sina
synpunkter på förslaget till Miljödepartementet.

2§

Ordföranden redovisade kortfattat för innehållet i de olika förslagen till
ändringar.

Erik Utterström, Finansdepartementet, redogjorde mer detaljerat för
förslaget till förvaltning av fondmedlen enligt finansieringslagen.

3 §

Företrädare för KASAM framförde kritik beträffande förslaget till
förvaltning av fondmedlen enligt finansieringslagen. De konstaterade att
den överlämnade promemorian inte är tillräckligt uttömmande för att
kunna utgöra en grund för ett övervägt ställningstagande till förslaget.
KASAM avvisade dock inte principiellt lösningar som innebär att
fonderade medel placeras på konto hos Riksgäldskontoret. Kämbränsle-
fondutredningens förslag till en friare förvaltning av fondmedlen ansågs
dock vara ett bättre alternativ.

KASAM ansåg att det var ytterst olyckligt för trovärdigheten i den
svenska modellen för kämavfallshantering, att motiv som rör beräkningen
av den svenska statsskulden, skall styra val av modell för förvaltningen
fondmedlen.

4 §

Företrädare för Vattenfall AB, Sydkraftkoncemen och Svensk Kämbräns-
lehantering AB, SKB, konstaterade, med reservation för den kortfattade
information som lämnats, att förslaget med inlåning av fondmedlen i
Riksgäldskontoret ger fördelar beträffande ränteavkastningen jämfört med
dagens placering i Riksbanken. Hänvisningen till Riksgäldens realräntelån
inger dock inte förtroende. Det är tveksamt om det går att få tillstånd en
fungerande realräntemarknad i Sverige. Kärnbränslefondsutredningens
förslag förslag med en friare förvaltning är dock ojämförligt mycket
bättre. En diversifierad portfölj av den typ utredningen föreslog erbjuder
bästa avkastning till lägsta motsvarande risk. Genom att hänvisa
fondmedlen till Riksgäldskontoret som enda alternativ försätter dessutom
den föreslagna placeringsdelegationen i en omöjlig förhandlingssituation.
Regeringens förslag innebär en icke diversifierad portfölj med högre både
nominell och real risk än om utredningens förslag hade genomförts.

Företrädarna för SKB påminde om att medlen var "öronmärkta" enligt
lag och att eventuella brister i de uppbyggda fondema är reaktorinneha-
vama tvungna att täcka. De rigorösa arrangemangen för att säkerställa
att medel finns tillgängliga i framtiden, för att på bästa sätt ta om hand
kärnavfallet, har en mycket stor betydelse för förtroendet bland allmän-
heten. Att utnyttja fondmedlen som tillgång i annat sammanhang kan
därför leda till att förtroendet hos allmänheten urgröps. Detta kan få
mycket allvarliga konsekvenser för möjligheten att genomföra det
svenska kämavfallsprogrammet.

Prop. 1995/96:83

Bilaga 6

Det antecknas att företrädare för Forsmarks kraftgrupp, Vattenfall, SKB,
Sydkraft, KASAM och SKI inkommit med skriftliga yttranden med i
huvudsak samma inställning som antecknats ovan.

Deltagarlista:

Prop. 1995/96:83

Bilaga 6

Mårten Eriksson, SKI

Ulf Gustafson, SKI

Sören Norrby, SKI

Hans Forsström, SKB
Sten Bjurström, SKB

Stig Sandklef, Vattenfåll

Åke Hugosson, Sydkraft

A-M Thunberg, KASAM
Nils Rydell, KASAM
Lotta Wes ter häll, KASAM
Olof Söderberg, KASAM

Maria Gerholm, N-dep
Eric Utterström, Fi-dep
Vibeke Sylten, M-dep
Stefan Rubenson, M-dep
Ingvar Persson, M-dep

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1537) om finan-
siering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1537) om finansiering av
framtida utgifter for använt kärnbränsle m.m.,

dels att 7 § skall betecknas 1 a §,

dels att den nya 1 a § skall ha följande lydelse,

dels att 1, 2, 3, 4, 6, 8 och 9 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas sju nya paragrafer, 2 a, 7 - 7 b och 8
a - 8 c §§, av följande lydelse.

Prop. 1995/96:83

Bilaga 7

Nuvarande lydelse

Avgifter skall betalas enligt
denna lag för att finansiera dels
omhändertagande av använt
kärnbränsle och annat radioaktivt
avfåll från kämkraftsreaktorer,
dels vissa kostnader som staten
har enligt denna lag och enligt
lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet.

Avgift skall betalas av den som
har tillstånd att inneha eller driva
en kämkraftsreaktor (reaktorin-
nehavaren). Avgiften skall beta-
las årligen så länge reaktorn är i
drift.

(7 § första meningen)

Avgiften skall betalas till den
myndighet som regeringen be-
stämmer.

Avgifisskyldigheten avseende
omhändertagande omfattar kost-

Föreslagen lydelse

För sådana kostnader för om-
händertagande som inte täcks av
inbetalade avgiftsmedel skall
säkerheter ställas.

lai

Avgiften skall betalas till den
myndighet som regeringen be-
stämmer. Dessa avgiftsmedel
skall föras över till en fond, be-
nämnd Kämavfallsfonden.

2 §

Skyldigheten att betala avgift
och ställa säkerheter för omhän-

nader för

dertagande omfattar kostnader Prop. 1995/96:83
för Bilaga 7

1. en säker hantering och slutförvaring av i reaktorn använt kärnbränsle
och radioaktivt avfåll som härrör från detta efter det att kärnbränslet eller
avfallet har förts bort från anläggningen,

2. en säker avveckling och rivning av reaktoranläggningen,

3. den forsknings- och utvecklingsverksamhet som behövs för att vad
som avses i 1 och 2 skall kunna fullgöras.

2a 5

Reaktorinnehavaren skall ställa
Juligoda säkerheter till den myn-
dighet som regeringen bestäm-
mer. Säkerheterna skall motsvara
de kostnaderför omhändertagan-
de som anges i 3 § första stycket
2 och 3. Säkerheter behöver inte
ställas för belopp som täcks av
reaktorinnehavarens andel i
Kämavfallsfonden.

En fastighet på vilken det be-
drivs kärnteknisk verksamhet får
inte utgöra säkerhet.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer skall
pröva säkerheterna. Ett beslut
som rör den ställda säkerheten
får ändras när det finns anled-
ning till det.

3 §

2. de kostnader enligt 1 som
kan härföras till det kärnbränsle
som har använts när beräkningen
görs (grundbelopp), om driftti-

den för reaktorn understiger 25
år,

3. skäliga kostnader för till-
kommande åtgärder som beror
på oplanerade händelser (till-
läggsbelopp).

Av beräkningen skall dessutom
framgå kostnaderna för de åt-
gärder som avses bli vidtagna
inom en tidrymd om minst tre
år.

Kostnadsberäkningen skall vaije år ses över och lämnas till regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer.

4 §

Utöver kostnaderna för omhän- Utöver kostnader för omhän-

dertagande skall avgifterna täcka dertagande skall avgifterna täcka
statens kostnader för att statens kostnader för att

Prop. 1995/96:83

Bilaga 7

1. komplettera forsknings- och utvecklingsverksamhet som avses i 2 §

3 samt pröva frågor härom,

2. pröva frågor som avses i 5
§ första stycket och 8 § andra
stycket denna lag,

2. pröva frågor som avses i 5 §
första stycket, 2 a § tredje styck-
et och 8 b - 8c § § denna lag,

3. pröva frågor om övervakning och kontroll av slutförvar enligt 16 §
lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

Avgifterna skall vidare täcka de
kostnader som reaktorinnehavar-
na, staten eller kommunerna har
för information till allmänheten i
frågor som rör hantering och
slutförvaring av använt kärn-
bränsle och kärnavfall.

Avgiften bestäms så att de
sammanlagda avgiftsbeloppen
som betalas under reaktorns
drifttid täcker kostnaderna för
omhändertagandet och statens
kostnader enligt 4 §.

Avgiften bestäms så att de sam-
manlagda avgiftsbeloppen täcker
de kostnader för omhändertagan-
det som avses i 3 § första stycket
1 och kostnaderna enligt 4 §.

som kan påverka avgiftens storlek.

7§

Prop. 1995/96:83

Bilaga 7

(7 § andra meningen)
Myndigheten skall sätta in med-
len pä räntebärande konto i
Riksbanken.

(7 § tredje meningen)

Räntan skall läggas till kapitalet.

(8 § första stycket)

De avgifter som betalats av
reaktorinnehavaren skall använ-
das for att ersätta innehavaren
för kostnader för omhänderta-
gandet samt för att täcka statens
kostnader för åtgärder enligt 4 §
hänförliga till reaktorn och
bränsle som använts i reaktorn.

Kämavfallsfonden leds av en
styrelse, som skall förvalta med-
len i fonden enligt 7 a - 7 b §§.
Styrelsen skall årligen till rege-
ringen lämna en redovisning som
avser förvaltningen under det
gångna året.

Regeringen utser styrelse i
Kämavfallsfonden och förordnar
om revisorer för granskning av
styrelsens förvaltning.

7 ai

Kämavfallsfondens medel skall
placeras på konto i Riksgälds-
kontoret.

Medlen i Kämavfallsfonden
skall förvaltas så att kraven på
en god och real avkastning och
tillfredsställande betalningsbe-
redskap tillgodoses.

Avkastningen på fondens medel
skall läggas till kapitalet.

7b i

Regeringen får meddela närma-
re föreskrifter om Kämavfalls-
fonden och om fondens förvalt-
ning.

Reaktorinnehavarens andel av
medlen i Kämavfallsfonden skall
användas för att ersätta inne-
havaren för kostnader för om-
händertagandet samt för att täcka
kostnader för åtgärder enligt 4 §
hänförliga till reaktorn och
bränsle som använts i reaktorn.
Medlen skall också användas för
att bekosta Kämavfallsfondens
verksamhet.

( 8 § andra stycket)

Frågor om användning av av-
giftsmedlen prövas av regeringen
eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer.

8a §

Medel i Kämavfallsfonden som
inte behövs för det ändamål som
anges i 8 § skall återbetalas till
reaktorinnehavaren när

1. allt det kärnbränsle som an-
vänts i reaktorn och allt det
radioaktiva avfall som härrör
från detta har placerats i slutför-
var och

2. reaktoranläggningen har
avvecklats och rivits.

Medel i fonden som inte behövs
får återbetalas innan dess, om
det finns särskilda skäl för det.

8 b §

Om medlen i Kämavfallsfonden
visar sig otillräckliga och åt-
gärderna inte vidtas av reaktor-
innehavaren, får regeringen
besluta att säkerheterna skall
utnyttjas för att finansiera åt-
gärderför omhändertagande som
avses i 2 §. Om reaktorn drivs
kortare tid än 25 år, får rege-
ringen dessutom besluta att
säkerheterna får utnyttjas för att
tillföra Kämavfallsfonden medel
som motsvarar de avgifter som
beräknas falla bort på grund av
den begränsade drifttiden.

8 cl

Frågor om användning och
återbetalning av avgiftsmedlen
prövas av regeringen eller den
myndighet som regeringen be-
stämmer.

Prop. 1995/96:83

Bilaga 7

pröva frågor om användningen
av medlen. I den utsträckning
det behövs skall reaktorinnehava-
ren på begäran även lämna
tillträde till anläggningar eller
platser där använt kärnbränsle
eller radioaktivt avfåll som
härrör från detta förvaras eller
hanteras.

behovet av säkerheter samt pröva
frågor om användningen av med-
len. I den utsträckning det be-
hövs skall reaktorinnehavaren på
begäran även lämna tillträde till
anläggningar eller platser där
använt kärnbränsle eller radio-
aktivt avfall som härrör från
detta förvaras eller hanteras.

Prop. 1995/96:83

Bilaga 7

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. Behållningen av de avgifter som inbetalats före ikraftträdandet skall
föras över till Kämavfallsfonden för förvaltning enligt denna lag.

2 Förslag till lag om ändring av lagen (1988:1597) om
finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1988:1597) om finansiering av
hanteringen av visst radioaktivt avfell m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:83

Bilaga 7

Avgiften är 0,15 öre för vaije levererad kilowattimme elström.
Avgiften skall betalas till Statens kämkraftinspektion.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. Behållningen av de avgifter som inbetalats före ikraftträdandet skall
föras över till Kämavlållsfonden för förvaltning enligt denna lag.

‘Senaste lydelse 1993:1677.

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-10-12

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck
och regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.

Enligt en lagrådsremiss den 5 oktober 1995 (Miljödepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1992:1537) om finansiering av framtida
utgifter för använt kärnbränsle m.m.,

2. lag om ändring i lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av
visst radioaktivt avfall m.m.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Vibeke
Sylten.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 1995/96:83

Bilaga 8

Miljödepartementet Prop. 1995/96:83

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 oktober 1995

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden

Sahlin, Hjelm-Wallén, Hellström, Frei valds, Persson, Tham,

Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog,

Sundström, Lindh, Johansson

Föredragande: Anna Lindh

Regeringen beslutar proposition 1995/96:83 Säkrare finansiering av
framtida kämavfallskostnader m.m.

Rättsdatablad

Författningsrubrik

Bestämmelser som Celexnummer för

inför, ändrar, upp- bakomliggande EG-

häver eller upprepar regler

ett normgivningsbe-
myndigande

Lagen (1992:1537)
om finansiering av
framtida utgifter för
använt kärnbränsle m.m.

1 a §, 7 b §

gotab 49099. Stockholm 1995

Prop. 1995/96:83

Säkrare finansiering av framtida kärnavfallskostnader m.m.

Regeringens proposition1995/96:83

Säkrare finansiering av framtida kärnavfallskost-nader m.m.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut

2 Lagtext

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1537) omfinansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.

1 §

2 §

3 §

4

75

2.2 Förslag till lag om ändring av lagen (1988:1597) om Prop. 1995/96:83finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.

3 §’

3 Ärendet och dess beredning

4 Det nuvarande finansieringssystemet

5 Allmänt om behovet av lagstiftningsåtgärder

6 Ett tillförlitligare finansieringssystem

6.1 Säkerheter för att säkerställa fonduppbyggnaden vid eneventuell avstängning av en reaktor innan reaktorns intjänan-detid gått ut (säkerhetsbelopp I)

6.2 Säkerheter för att säkerställa finansieringen av omhän-dertagandet om fondbehållningen visar sig otillräcklig efterdet att samtliga reaktorer ställts av (säkerhetsbelopp II)

6.3 Fullgoda säkerheter

6.4 Beräkning av den årliga avgiften

6.5 Realräntan

6.6 Återbetalning av fondmedel

7 En säkrare förvaltning av fondmedlen

8 Statens kostnader m.m.

9 Studsvikslagen

10 Författningskommentar

10.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1537) omfinansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.

4 §

6 §

7 §

7a §

7b §

8 a §

8 b §

8c§

9 §

10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1597) omfinansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.

3 §

Sammanfattning av Kärnbränslefondsutredningensbetänkande (SOU 1994:107) Säkrare finansiering avframtida kämavfallskostnader

Nuvarande finansieringssystem

Utredningens frågeställningar och uppgifter

Tillförlitligheten i finanseringssystemet

Kraven på antaganden vid avgiftsberäkningarna

Överväganden om kompletterande säkerheter

Överväganden om långsiktig realränteutveckling

Överväganden om fondförvaltning

Förslag

Om kärnkraftens totala kostnader

Författningsförslag i Kämbränslefondsutredningens Prop. 1995/96:83betänkande (SOU 1994:107) Säkrare finansiering av Bilaga 2framtida kämavfallskostnader

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1537) om finan-siering av framtida utgifter for använt kärnbränsle m.m.

5 §

7§

7a §

'5

10 §

11 §

Sammanställning av remissyttranden - Säkrare fi- Prop. 1995/96:83nansiering av framtida kämavfallskostnader (SOU Bilaga 31994:107 och SOU 1994:108)

1 Remissinstanserna

2 Allmänna och sammanfattande synpunkter

3 Nya riktlinjer för placering av fondmedel

4 Kompletterande säkerheter, m.m.

5 Om kärnkraftens totala kostnader

6 Särskilda synpunkter på lagförslaget

7 Övriga synpunkter

Sammanfattning av Riksrevisionsverkets rapport Prop. 1995/96:83

RRV 1995:22 Kämavfallsprogrammet - Producent- Bilaga 4ansvar och statlig tillsyn

Sammanfattning av Riksrevisionsverkets rapportF 1993:30 - Avfall - Avveckling - Avkastning- kassahållning i kämavfallsfonden

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1537) om finan-siering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.

4 §

7§

2 Förslag till lag om ändring av lagen (1988:1597) omfinansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.

Lagrådet

Miljödepartementet Prop. 1995/96:83

Rättsdatablad

Regeringens proposition
1995/96:83

Säkrare finansiering av framtida kärnavfallskost-
nader m.m.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1537) om
finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.

2.2 Förslag till lag om ändring av lagen (1988:1597) om Prop. 1995/96:83
finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.

6.1 Säkerheter för att säkerställa fonduppbyggnaden vid en
eventuell avstängning av en reaktor innan reaktorns intjänan-
detid gått ut (säkerhetsbelopp I)

6.2 Säkerheter för att säkerställa finansieringen av omhän-
dertagandet om fondbehållningen visar sig otillräcklig efter
det att samtliga reaktorer ställts av (säkerhetsbelopp II)

10.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1537) om
finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.

10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1597) om
finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.

Sammanfattning av Kärnbränslefondsutredningens
betänkande (SOU 1994:107) Säkrare finansiering av
framtida kämavfallskostnader

Författningsförslag i Kämbränslefondsutredningens Prop. 1995/96:83
betänkande (SOU 1994:107) Säkrare finansiering av Bilaga 2
framtida kämavfallskostnader

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1537) om finan-
siering av framtida utgifter for använt kärnbränsle m.m.

Sammanställning av remissyttranden - Säkrare fi- Prop. 1995/96:83
nansiering av framtida kämavfallskostnader (SOU Bilaga 3
1994:107 och SOU 1994:108)

RRV 1995:22 Kämavfallsprogrammet - Producent- Bilaga 4
ansvar och statlig tillsyn

Sammanfattning av Riksrevisionsverkets rapport
F 1993:30 - Avfall - Avveckling - Avkastning
- kassahållning i kämavfallsfonden

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1537) om finan-
siering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.

2 Förslag till lag om ändring av lagen (1988:1597) om
finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.