Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40 (Proposition 1909:40)

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

N:o 40.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
ecklesiastik boställsordning; gifven Stockholms slott den
19 februari 1909.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden och af ett i högsta domstolen fördt protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag
till ecklesiastik boställsordning.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hammarskjöld.

Bih. till Riked. Proi. 1,90,9. 1 Sami. 1 Afd. 21 Haft, (N:o 40).

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

Förslag

till

Ecklesiastik boställsordning.

Med ändring af hvad lag eller författning innehåller häremot stridande
förordnas som följer:

I Kap.

Om. hvad med boställen förstås och särskilda slag af desamma.

1 §•

1. Såsom boställen anses i denna boställsordning alla de hemman
och lägenheter, som äro anslagna till bostad eller aflöning åt biskopar,
kyrkoherdar, komministrar, kapellpredikanter och pastoratsadjunkter eller
till prästänkesäten, äfvensom de hemman och lägenheter, hvilkas afkomst
ingår till prästerlig löneregleringsfond.

2. Boställen, som äro af sedda till löntagares bostad, kallas i denna
författning bostadsboställen; och må för hvarje prästerlig befattning endast
ett boställe såsom bostadsboställe anses, öfriga boställen kallas löningsboställen.

2 §.

Bostadsboställen indelas i tre klasser; och omfattar
första klassen: bostadsboställen för biskopar;
andra klassen: bostadsboställen för kyrkoherdar;

tredje klassen: bostadsboställen för komministrar, kapellpredikanter och
pastoratsadj unkter.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

II Kap.

Om laga hus.

3 §•

Å bostadsboställen, förenade med jordbruk, på landet och i stad skola,
där ej synerätt enligt 5 § medgifver undantag, finnas följande laga hus:
1) sätesbyggning, 2) visthus, 3) hushållskällare, 4) brygghus, 5) vedbod,
6) hemlighus, 7) drängstuga, 8) vagnshus, 9) spannmålsbod, 10) redskapshus,
11) stall, 12) fähus, 13) fårhus eller, å mindre boställen, i fähuset
anbringad särskild fårkätte, 14) svinhus och 15) en eller flera lador samt
loge eller logar efter behofvet, hvarjämte af synerätt må, där sådant pröfvas
nödigt, å dessa boställen såsom laga hus föreskrifvas ytterligare en
källare samt brunn.

4 §•

Bostadsboställen utan jordbruk på landet och i stad skola, där ej
synerätt enligt 5 § medgifver undantag, vara försedda med dessa laga
hus: 1) sätesbyggning, 2) visthus, 3) hushållskällare, 4) brygghus, 5)
vedbod och 6) hemlighus, äfvensom 7) drängstuga, 8) stall och 9) vagnshus,
de tre sist nämnda husen dock å andra och tredje klassernas bostadsboställen
endast i det fall, att boställshafvaren för tjänsteresor behöfver hålla
häst och åkdon. Erfordras å bostadsboställe utan jordbruk flera hus än
nu år sagdt, må efter omständigheterna af synerätt föreskrifvas ytterligare
något eller några af de i 3 § omförmälda hus.

5 §•

1. Där, i följd af ortens förhållanden eller något med jordbruk
förenadt bostadsboställes särskilda beskaffenhet, skötsel af får eller svin ej
lämpligen kan äga rum, må fårhus eller svinhus kunna uteslutas.

2. Å bostadsboställe af tredje klassen må jämväl följande hus: visthus,
brygghus, drängstuga, vagnshus och spannmålsbod, ett eller flera, uteslutas,
när de kunna undvaras.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 40.

6 §.

Löningsboställen bebyggas efter hvad för kronohemman är stadgadt,
där ej dessa boställen antingen, såsom icke afsedda för jordbruk, erfordra
hus af särskild beskaffenhet, eller ock, såsom brukade gemensamt med
bostadsboställen eller af annan anledning, af synerätt pröfvas kunna undvara
alla eller vissa af de för kronohemman föreskrift^ hus.

7 §•

Sätesbyggning jämte hushållskällare, om sådan anordnas under sätesbyggningen,
uppföres, där läget så medgifver, på lämpligt afstånd från
annan åbyggnad, öfriga laga hus, som för hvart boställe föreskrifvas,
skola sammanbyggas, i den mån sådant pröfvas lämpligt. I allmänhet
bör dock undvikas sådant sammanförande af hus, att därigenom sammanblandning
af boställshafvares och annans nybyggnads- och underhållsskyldighet
uppstår.

Alla hus skola läggas och inrättas så, att eldfara, så vidt möjligt,
undvikes samt brandförsäkring af desamma ej förhindras eller fördyras.

8 §•

1. Sätesbyggning å bostadsboställe af första klassen bygges efter
ritning, som för hvarje fall fastställes af Kungl. Maj:t.

2. För sätesbyggning å bostadsboställe af andra klassen må föreskrifvas
minst sex, högst nio boningsrum, af hvilka ett tillika skall vara
expeditionsrum, jämte kök, skafferi, erforderliga kontor samt en eller två
förstugor. Där det finnes vara af behofvet påkalladt, inrättas ett brandfritt
hvalf.

3. För sätesbyggning å bostadsboställe af tredje klassen må föreskrifvas
minst fyra, högst sex boningsrum jämte kök, »skafferi, erforderliga
kontor och en eller två förstugor.

9 §•

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o -10.

användas de ämnen, som finnas lämpliga och öfverensstämma med ortens
sed. Boningsrummen göras så stora, som behofvet i hvarje fall fordrar,
omkring tre meter höga, och skola vara försedda med nödiga och lämpliga
anordningar för uppvärmning och luftväxling. Alla boningsrum förses
med dubbelfönster, gipsade, boaserade eller spända tak, oljemålning å
panel, dörrar, dörr- och fönsterinfattningar samt tapeter eller lämplig
målning å väggarna.

2. Ofriga laga hus å bostadsboställe uppföras af ändamålsenliga
byggnadsämnen efter ortens sed till den storlek, behofvet i hvarje fall
fordrar.

3. Brygghus skall innehålla anordningar för tvätt och, där så erfordras,
äfven för brygd och bakning.

4* Stall, fähus och fårhus förses med skullar eller andra foderrum.

10 §.

Sätesbyggning af trä skall inom tid, som för hvarje särskildt fall af
synerätt bestämmes, förses med brädfodring eller annan tjänlig beklädnad
samt anstrykas med rödfärg eller annan färg. För sätesbyggning af annat
ämne äfvensom för andra laga hus å bostadsboställen må efter behofvet
och ortens sed tjänlig beklädnad och anstrykning föreskrifvas.

11 §.

Där vid husesyn eller ekonomisk besiktning föreskrift meddelas om
storleken, inredningen och öfriga beskaffenheten af laga hus å bostadsboställe,
iakttages, å ena sidan, att byggnadens varaktighet och boställshafvarens
skäliga behof tillgodoses samt, å andra sidan, att de med byggnadsskyldighetens
fullgörande förenade kostnader ej varda mer än nödigt
betungande.

Ill Kap.

Om nybyggnads- och underhållskyldigheten å de laga husen.

12 §.

För bostadsboställe af första klassen galle hvad särskildt är förordnadt
i fråga om hvem skyldigheten att nybygga och underhålla därtill
hörande laga hus åligger.

Kutig,/. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

13 §.

A bostadsboställen af andra och tredje klasserna på landet skola
sätesbyggning, visthus, hushållskällare, brygghus, vedbod, hemlighus och
brunn, för så vidt de dar böra enligt denna författning såsom laga hus
finnas, nybyggas och underhållas af pastoratet. Öfriga laga hus å sådana
boställen nybyggas och underhållas af boställshafvaren.

14 §.

A bostadsboställen af andra och tredje klasserna i stad nybyggas och
underhållas alla laga hus af pastoratet.

15 §.

A löningsboställen åligger nybyggnads- och underhållsskyldigheten
boställshafvaren.

16 §.

Uppkommande brister å boställes insynade hus skola afhjälpas, i den
mån sådant föreskrifves eller eljest blifver nödigt.

17 §•

Nybyggnad af sätesbyggning eller visthus, brygghus, drängstuga,
spannmålsbod, stall, fähus, loge med lada å bostadsboställe eller därmed i
sambruk förenad! löningsboställe må icke företagas, utan att synerätt därom
beslutar; och må på bostadsboställe af andra eller tredje klassen å landet
eller med dylikt boställe i sambruk förenad! löningsboställe nybyggnad af
annat laga hus eller åtgärd, som i 20 § 2 moln. omförmäles, ej heller
vidtagas af boställshafvare, utan att föreskrift därom meddelats af synerätt
eller vid ekonomisk besiktning.

18 §.

Boställshafvare vare skyldig väl vårda sådana till hans begagnande
upplåtna hus, som af annan nybyggas och underhållas. Brister, som å
dylika eller andra å boställe insynade hus uppkomma genom boställshafvarens
vanvård, skola af honom på egen bekostnad afhjälpas.

Kutigl. Majds Nåd. Proposition N:o 40.

19 §.

1. I afseende på boställshafvares och församlings rätt att till nybyggnad
och förbättring af boställes hus samt boställshafvares rätt att i öfrigt
till husbehof använda boställes skogstillgång lände till efterrättelse hvad
särskildt är stadgadt.

I Ö ^ ^

2. Andra å boställe tillgängliga byggnadsämnen, som icke äro att
hänföra till den boställshafvaren ensam tillkommande afkastningen af bostället,
må, där sådant kan ske utan men för bostället eller boställshafvaren,
jämväl af annan nybyggnads- och underhållsskyldig användas till nybyggnad
och förbättring å bostället. Förslår tillgången ej till både boställshafvares
och annan byggnadsskyldigs behof, hafve boställshafvare
bästa rätten.

20 §.

1. Vid nybyggnad af boställshafvares laga hus å bostadsboställe af
andra eller tredje klassen på landet eller med sådant boställe i sambruk
förenadt löningsboställe skall, där ej annat föranledes af bestämmelserna i
18 och 27 §§, den af synerätt vid arbetets godkännande fastställda kostnad
godtgöras boställshafvaren af de medel, som enligt lagen om reglering
af prästerskapets aflöning skola för sådant ändamål årligen afsättas och af
vederbörande kyrkoråd förvaltas; dock att vid nybyggnad i följd af brandskada
dylik godtgörelse icke må utgå för den kostnad, som motsvarar uppburen
brandskadeersättning.

Omedelbart efter byggnadsarbetets godkännande skall godtgörelsen
till boställshafvaren utbetalas af de på sätt ofvan blifvit nämndt uppsamlade
medlen. Hvad därvid tilläfventyrs brister skall jämte ränta därå
efter fem för hundra, allt efter som för ändamålet afsedda medel inflyta,
tillhandahållas boställshafvaren, äfven om han frånträder bostället, innan
nybyggnadskostnaden blifvit på angifvet sätt till fullo godtgjord.

2. Hvad sålunda stadgats om nybyggnadskostnad galle ock om kostnad
för förbättring af boställshafvares laga hus å de i 1 mom. omförmälda
boställen, när tak med tillhörande sparrvcrk ånyo uppföres, eller
hus, med bibehållande af gammalt sparrverk, förses med ny taktäckning,
eller yttervägg i sin helhet eller till större delen ombygges, eller å gammalt
hus anbringas ny brädfodring med anstrykning därå eller annan ändamålsenlig
beklädnad.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

3. Sedan nybyggnad eller förbättring, hvarom i denna § sägs, blifvit
i behörig ordning beslutad, må boställshafvaren, till bestridande af kostnad,
för hvilken han enligt bestämmelserna i denna § äger att undfå godtgörelse,
erhålla förskott af de medel, som redan blifvit uppsamlade, därest
han ställer fullgod säkerhet för det förskotterade beloppet.

4. Innan kostnad för nybyggnad eller förbättring blifvit förutvarande
boställshafvare till fullo godtgjord, vare efterträdande boställshafvare
ej berättigad att af medel, som i denna § afses, erhålla godtgörelse
för eller förskott å kostnad för honom åliggande nybyggnads- eller
förbättringsarbeten.

21 §.

Kostnaden för underhåll af boställshafvares laga hus å bostadsboställe
af andra eller tredje klassen på landet eller med sådant boställe i sambruk
förenad! löningsboställe skall, där ej annat föranledes af bestämmelserna i
18 och 27 §§, boställshafvaren, på sätt här nedan sägs, godtgöras af de
medel, som enligt lagen om reglering af prästerskapets aflöning skola för
detta ändamål årligen afsättas och af vederbörande kyrkoråd förvaltas.

Då boställshafvaren visar sig hafva gjort utgift för underhållsarbete,
som blifvit af synerätt eller vid ekonomisk besiktning föreskrifvet, skall
godtgörelse för utgiften, i den mån densamma icke öfverstiger den enligt
vederbörligt syne- eller besiktningsinstrument för arbetet beräknade kostnad,
omedelbarligen till boställshafvaren utbetalas af omförmälda medel.
Har för arbete, som nu är sagdt, den beräknade kostnaden öfver skridits,
eller har boställshafvaren gjort utgift för underhållsarbete, som ej blifvit
honom ålagdt, äge han jämväl af ifrågavarande medel bekomma godtgörelse
för sådan utgift, så vidt densamma af synerätt eller vid ekonomisk besiktning
pröfvas hafva varit af behofvet påkallad. I händelse underhållsarbete
föranledts af brandskada, skall hvad i 20 § sägs i fråga om godtgörelse
för sålunda orsakad kostnad äga motsvarande tillämpning.

Därest i förekommande fall de uppsamlade medlen icke förslå till
godtgörelsens gäldande, skall bristen jämte ränta därå efter fem för hundra
till boställshafvaren, ehvad han fortfarande innehar eller afträdt bostället,
utbetalas efter hand som medel härför blifva tillgängliga, och skall alltid
förutvarande boställshafvares fordran äga företräde till betalning framför
efterträdande boställshafvares.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

IV Kap.

Om andra byggnader än de laga husen.

22 §.

1. Finner synerätt, att på bostaclsboställe eller därmed i sambruk förenadt
Iöningsboställe insynadt torp eller fäbodeställe bör bibehållas eller
nytt sådant bör insynas eller insynad kvarn bör kvarblifva, skall boställshafvare
där uppföra och underhålla de byggnader, som af synerätten föreskrifvas.

2. Hvad i 1 mom. stadgas om torphus galle ock om hus på nyodling,
som efter frihetsår återgår till boställe.

23 §.

Alla andra byggnader än de i 3, 4, 6 och 22 §§ omförmälda äro öfverloppshus,
hvilka tillträdaren äger att från afträdaren lösa till det värde,
som, i brist af åsämjande, synerätten därå sätter. Har tillträdaren vid afoch
tillträdessynen tillkännagifvit sin afsikt att ej lösa öfverloppshus, eller
underlåter han att inom en månad efter synen förklara sig villig därtill,
må afträdaren bortföra huset inom tid, som vid synen föreskrifves. År
till huset byggnadsvirke hämtadt från boställets skog och har icke virket
utgjorts af sådan andel i skogens afkastning, som, enligt hvad särskildt
är stadgadt, i vissa fall kan, utöfver husbehofvet, tillkomma boställshafvaren,
må huset ej bortföras, innan afträdaren för virket utgifvit ersättning
till belopp, som synerätten bestämmer; skolande ersättningen användas till
boställets nytta enligt de närmare föreskrifter synerätten meddelar.

Har ej afträdaren inom den bestämda tiden bortfört öfverloppshus,
som han berättigats borttaga, tillfälle huset tillträdaren med den rätt,
med hvilken afträdaren innehaft detsamma.

Bill. till liihd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 A JA. 21 Käft. (N:o 40.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

V Kap.

Om brandförsäkring.

24 §.

Alla hus, hvilkas nybyggnad åligger boställshafvare, vare han pliktig
att uti allmänt brandförsäkringsverk eller brandstodsförening med reglemente
fastställdt af Kungl. Maj:t eller uti brandstodsförening för härad
eller län med reglemente fastställdt af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
■brandförsäkra för domkapitlets räkning till husens fulla, i behörig ordning
uppskattade värde; och skall sådan försäkring af honom behörigen
vidmakthållas.

25 §.

Brandskadeersättning uppbäres af domkapitlet, som tillhandahåller boställshafvaren
ersättningsbeloppet, hvarvid domkapitlet äger förordna, huruvida,
innan lyftning får ske, säkerhet hos domkapitlet skall ställas för
medlens användande till återställande af hvad genom branden blifvit förstördt.

26 §.

Bx*andskadeei''sättning, soin boställshafvare lvftat, skall redovisas vid
nästa ekonomiska besiktning eller husesyn.

27 §.

Boställshafvare, som försummat sin skyldighet att taga eller vidmakthålla
brandförsäkring, svare själf för brandskada och bygge nytt upp för
hvad som brunnit, utan rätt till godtgörelse för byggnadskostnaden i hvad
den motsvarar värdet af det brunna.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

VI Kap.

Om ägornas vård och bruk samt om fördelning till godtgörande på
vissa år af kostnad eller förlust, som boställshafvare
kan få vidkännas.

28 §.

Boställshafvare skall väl häfda samt i god växtkraft hålla boställes
åker och äng, gräfva och vidmakthålla nödiga diken, efter hvad därom är
stadgadt, samt, i öfverensstämmelse med den särskilda plan, som angående
befintliga hagmarkers ändamålsenliga skötsel må vara fastställd, röja och
vårda sådana marker.

29 §.

1. Boställshafvare skall väl vårda och vidmakthålla trädgård. Om å
bostadsboställe trädgård är otillräcklig eller alldeles saknas, bör, där det
kan ske med fördel, den gamla utvidgas eller ny anläggas efter hvad
synerätt pröfvar skäligt. Vid nästpåföljande af- och tillträdessyn må, om
synerätt finner afträdare!! icke hafva innehaft bostället så länge, att afkastningen
därunder kan anses hafva ersatt utvidgnings- eller anläggningskostnaden,
denna kostnad till belopp af högst femhundra kronor fördelas
af synerätt till godtgörande på viss tid, beräknad från den dag, utvidgningen
eller anläggningen börjats, och till högst tio år efter dåvarande
boställshafvares afträde.

2. I afseende på skogens skötsel och vård lände till efterrättelse
hvad därom särskild! är stadgadt.

3. Torfmosse skall ändamålsenligt begagnas.

30 §.

1. Om hägnad i ägoskillnad mot annans jord gälle hvad därom är
stadgadt. Den hägnad, boställshafvare åligger i ägoskillnad hålla, skall
vid boställes afträdande aflämnas i fredgillt stånd.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

2. Om på yrkande af granne boställshafvare måst deltaga i uppförande
af nytt stängsel, och synerätt finner kostnaden för boställshafvarens
andel däri uppgå till högre belopp, än han anses böra vidkännas, må hägnadskostnaden
af synerätten fördelas till godtgörelse på det antal år, som
pröfvas skäligt, dock icke öfverstigande tjugu, räknadt från den tid, då
stängslet blifvit fullbordadt.

3. Inom boställes ägoområde vare boställshafvare ej förbunden att
hålla hägnad; dock att hägnad, som vid hans tillträde funnits, skall fortfarande
underhållas, intill dess vid syn eller ekonomisk besiktning annorlunda
förordnas.

31 §.

1. I fråga om nyodling eller uppröjning af beteshage å boställes
skogsmark galle hvad därom särskild! är stadgadt.

2. Vill boställshafvare för tillämnad odling af kärr, mosse eller annan
oländig mark, däraf i dess närvarande skick föga eller ingen afkomst kan
erhållas, tillförsäkra sig rätt till frihetsår, enligt hvad därom särskildt är
stadgadt, göre anmälan om företaget hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
som därefter iakttager hvad gällande författningar i sådant fall föreskrifva.
När frihetsår beviljas, bestämme Kungl. Maj:ts befallningshafvande, om
och hvilka byggnader å den odlade lägenheten böra finnas. Virke till
dessa byggnader äfvensom till de för odlingen nödiga hägnader jämte erforderligt
bränsle äger boställshafvaren under den tid, han innehar äfven
själfva bostället, hämta från dess skogsafkastning; men sedan han afträdt
bostället, åtnjuter han icke annan rätt till afkastning af skogen, än att
därifrån, så vidt dåvarande innehafvare af bostället ändock kan från skogen
få sitt virkesbehof fylldt, virke till hägnad i odlingslägenhetens yttergränser
må tagas efter utsyning af vederbörande skogstjänsteman.

3. Vid frihetsårens slut skall den odlade lägenheten, till åker och
äng behörigen häfdad, jämte erforderliga hägnader och byggnader i försvarligt
skick till bostället afträdas utan ersättning; och skall i fråga om
utrönandet af lägenhetens beskaffenhet tillämpas hvad angående syn mellan
jordägare och arrendator är i allmänhet stadgadt.

32 §.

Odling genom flåhackning och bränning af torf må icke verkställas
utan särskildt därtill af Kungl. Majtts befallningshafvande gifvet tillstånd.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

33 §.

1. Om fördelning till godtgörande på vissa år af den kostnad, boställshafvare
kan hafva under sin besinningstid fått vidkännas med anledning
af laga skifte, skogsindelning, deltagande i vattenafledningsföretag för samfällig
jords odling eller förbättring, nybyggnad af kyrka eller andra allmänna
hus, uppförande af broar eller anläggning af vägar, galle hvad
därom särskild! är stadgadt; och vare efterträdare ej skyldig att annorlunda
än på grund af sådan fördelning vidkännas de kostnader, som i
dessa afseenden bort utgå före hans tillträde af bostället.

2. Därest boställshafvare för all framtid brandförsäkra! in synad t hus
genom inbetalning, på en gång eller i särskilda poster, af hela den för
sådan försäkring bestämda afgift, må denna vid nästföljande af- och tillträdessyn
till godtgörande fördelas på vissa, högst tjugu år, räknade från
den tid, då första inbetalningen skedde.

3. Har nybyggnad eller förbättring eller annan åtgärd, därför boställshafvare
förklarats skyldig svara, blifvit af efterträdande boställshafvare
verkställd, och kan det visas, att denne, utan egen försummelse, varit urståndsatt
att hos företrädaren utfå den härför bestämda kostnadsersättning,
må den förlust, hvilken sålunda uppstått för efterträdaren, efter synerätt^
pröfning fördelas till godtgörande på vissa, högst tjugu år, räknade från
denne boställshafvares tillträde.

4. Finnes vid af- och tillträdessyn, att afträdaren måst för nybyggnad
af laga hus å första klassens bostadsboställe eller å löningsboställe,
som innehafves af biskop, eller för sådan förbättring af dessa hus, som
afses i 20 § 2 inom., eller för uppförande af byggnader, hvarom i 22 §
sägs, vidkännas större kostnad, än synerätt pröfvar motsvara för afträdarens
besittningstid skälig utgift i berörda hänseende, må, där ej sådant fall,
som i 3 mom. afses, är för handen, den Överskjutande kostnaden, såsom
syncrätten iinner skäligt, fördelas till godtgörande på vissa, högst tjugu
år från nämnde boställshafvares frånträdande af bostället.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

VII Kap.

Om öfverträdelse af nyttjanderätt till boställe.

34 §.

Hvad boställe tillhörer eller från dess ägor är hämtadt och icke kan
räknas till dess årliga afkastning, må ej athändas bostället, utan att sådant
är särskilt tillåtet, ej heller torf eller skogseffekter, äfven om de kunna
anses tillhöra boställets årliga afkastning. Gödsel må icke bortföras från
boställe, förenadt med jordbruk.

Stråfoder må boställshafvaren icke förr än vid afträdestiden från
sådant boställe, som sist är sagdt, bortföra utan särskildt tillstånd. Detta
sökes hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande och må för hvarje gång icke
medgifvas för längre tid än ett år. Vid pröfning af ärendet tages i noggrant
öfvervägande, huruvida och under hvilka villkor det begärda tillståndet,
utan skada för bostället, kan, med hänsyn till där befintliga
förhållanden, meddelas. Innan dylikt ärende afgöres, skall domkapitlets
yttrande inhämtas. Har boställshafvaren, när han skall afträda bostället,
foder öfver, hembjude det efterträdaren till pris motsvarande hälften af
det i orten för dylikt foder gångbara. Vill efterträdaren det lösa, skall, där ej
öfverenskommelse träffas om den ersättning, hvilken sålunda bör utgå,
denna bestämmas af tre gode män, utsedde i den ordning, lagen om
skiljemän den 28 oktober 1887 angående val af sådana stadgar; ägande
part, som ej nöjes med gode männens beslut, att draga tvisten under
rättens pröfning, så framt han sin talan instämmer inom nittio dagar från
det beslutet honom tillställdes; och skall i beslutet lämnas tydlig hänvisning
om hvad den missnöjde har att iakttaga för tvistens dragande
under rättens pröfning. Beslutet skall, änskönt någondera parten vill
söka domaren, gå i verkställighet, där ej domaren eller öfverexekutor
annorlunda förordnar. Vill efterträdaren ej lösa fodret, må afträdaren
det bortföra.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

35 §.

Gör boställshafvare åverkan å bostället, eller öfverträder han eljest
sin nyttjanderätt, galle hvad i fråga om sådana förseelser, begångna af
brukare af legd jord, är i strafflagen stadgadt.

VIII Kap.

Om af* och tillträde.

36 §.

Boställe afträdes såsom hittills den 1 maj; dock att tillträdaren äger
att den 14 mars öfvertaga brukningen af boställets jord och få åt sig
upplåten hälften i husen, med undantag af sätesbyggning, visthus, hushållskällare
och brygghus.

37 §.

Aret före boställes afträdande skall afträdare!!, med bibehållande af
förut tillämpad växtföljd, låta åt tillträdaren verkställa trädesbruk, höstplöjning,
gräsfrö- och höstsädessådd mot ersättning, som, i brist af åsämjande,
bestämmes af tre gode män, utsedde i den ordning, lagen om skiljemän
den 28 oktober 1887 i fråga om val af sådana föreskrifver; ägande part,
som ej nöjes med gode männens beslut, att draga tvisten under rättens
pröfning, så framt lian sin talan instämmer inom nittio dagar från det
beslutet honom tillställdes. Om meddelande i beslutet af hänvisning för
den missnöjde och om beslutets verkställighet skall hvad i 34 § är för där
afsedt fall stadgadt äga motsvarande tillämpning.

38 §.

År vid tiden för boställes afträdande icke bestämdt, hvem som kommer
att tillträda bostället, skall domkapitlet föranstalta, att bostället emellertid
varder behörigen brukadt och vårdadt, intill dess detsammas skötsel
och vård kan af tillträdare öfvertagas.

Kungl. Majds Nåd. Proposition iS:o 40.

39 §.

A alla med jordbruk förenade boställen vare afträdaren skyldig att,
så vida icke sådant förhindras af omständigheter, till Indika han icke varit
vållande, utan ersättning tillhandahålla efterträdaren den efter vanliga förhållanden
nödiga gödsel till första vår- och höstutsädet eller däremot i
värde svarande myckenhet foder.

IX Kap.

Om tillsyn å boställen samt om ekonomiska besiktningar och

husesyner.

40 §.

Domkapitlet bör tillse, att inom stiftet belägna boställen varda till
hus och ägor behörigen vidmakthållna samt att boställshafvare ej genom
sådan försummelse af nybyggnad eller underhåll, som kan förnärma boställets
och efterträdares rätt, ådrager bostället husröta. Anser domkapitlet
boställes rätt vara genom något af domstol eller annan myndighet meddeladt
beslut förnärmad, eller att vid sådant beslut icke iakttagits hvad i
11 § föreskrifves, skall domkapitlet i behörig ordning öfverklaga beslutet.

öfver fullgörandet af boställshafvaren enligt 24 § åliggande brandförsäkringsplikt
hålle domkapitlet noggrann tillsyn.

41 §•

A alla boställen skola för tillsyn å deras häfd till hus och jord hållas
ekonomiska besiktningar så ofta sådana finnas nödiga och sist å femte
året efter det, då syn å häfden eller ekonomisk besiktning näst förut å
bostället förrättats.

42 §.

Domkapitlet skall före utgången af februari månad hvarje år till
Kungl. Maj:ts befallningshafvande insända uppgift på de boställen, å hvilka
ekonomiska besiktningar höra under året hållas; ägande domkapitlet att i

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

händelse af särskild! behof äfven å annan tid hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande
äska ekonomisk besiktning å visst boställe.

43 §.

Ekonomisk besiktning förrättas, efter Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
förordnade, på landet af kronofogden i orten såsom ordförande
jämte två nämndemän, och i stad af magistratsperson såsom ordförande
jämte två utaf magistraten utsedda sakkunniga män. Biträdande besiktningsmännen
kallas af ordföranden.

År kronofogden hindrad, förordne Kungl. 4lapis befallningshafvande
annan kronobetjänt såsom ordförande.

Stanna besiktningsmännen i olika meningar, galle hvad de flesta säga.
Har hvar sin särskilda mening, galle ordförandens.

o'' O

44 §.

1. Såsom jäf mot besiktningsman galle: om han är med boställshafvare
eller annan part uti den skyldskap eller det svågerlag, som i
13 kap. 1 § rättegångsbalken om jäf mot domare sägs; eller om besiktningsman
är boställshafvares eller annan parts vederdeloman eller uppenbare
ovän; eller om besigtningsman eller den, som står till honom i sådan
skyldskap eller svågerlag, som nämndt är, äger i målet del eller eljest kan
af förrättningen vänta synnerlig nytta eller skada, därvid dock den omständighet,
att besiktningsmännens ordförande eller hans bemälde skyldeman,
såsom medlem af församlingen, är pliktig deltaga i kostnad för nybyggnad
och underhåll å boställe, ej må såsom jäf räknas. Har besiktningsman
å tjänstens vägnar rättegång med boställshafvare, eller söker
någon sak med besiktningsman eller tillfogar honom något med ord eller
gärning i uppsåt att honom därmed jäfvig gorå, det må ej heller för jäf
räknas.

2. Vet besiktningsmännens ordförande, att sådant jäf mot honom
är, anmäle det genast och utan att utsätta dag till förrättningen hos
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som förordnar annan ordförande. Förekommer
dylikt jäf mot biträdande besiktningsman, göra därom omedelbart
anmälan hos ordföranden, hvilken ombesörjer inkallande af annan
besiktningsman.

Bill. till. Jliktd. Prof. WOQ. 1 Sami 1 Afd. 27 Höft.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

45 §.

Besiktningsmännens ordförande utsatte tid för de åt honom uppdragna
ekonomiska besiktningar, med iakttagande, att de hållas å tjänlig
årstid och att, där så kan ske, besiktningar i samma ort förrättas omedelbart
efter hvarandra.

46 §.

Minst sex veckor före besiktningen skall ordföranden om tiden därför
underrätta domkapitlet, hvilket förordnar vederbörande kontraktsprost
eller annat ombud att å domkapitlets vägnar närvara vid besiktningen.
Inom lika tid åligger det ordföranden att, när församlings rätt ifrågakommer,
hos vederbörande kyrkostämmoordförande påkalla kyrkostämma
för utseende af ombud för församlingen att vid besiktningen bevaka dess
rätt. Om mottagandet af underrättelse, hvarom nu är sagdt, skall bevis
genast af vederbörande tillställas ordföranden, öfriga parter skola minst
fjorton dagar före besiktningen af ordföranden kallas till densamma.

47 §.

När ordföranden bevisligen iakttagit hvad enligt nästföregående §
åligger honom, må parts eller ombuds uteblifvande ej utgöra hinder för
besiktningens företagande.

48 §.

Anmäles vid förrättningen jäf mot ordföranden, och finna besiktningsmännen
det vara lagligen grundadt, inställes förrättningen, och göre ordföranden
anmälan om förhållandet hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
som förordnar annan ordförande. Förekommer mot biträdande besiktningsman
jäf, som af besiktningsmännen godkännes, ombesörje ordföranden
inkallande af annan besiktningsman i hans ställe. Ogillas jäfvet, skall förrättningen
fortgå; vederbörande obetaget att i sammanhang med hufvudsaken
klaga öfver beslut, hvarigenom jäfsanmärkning ogillats.

49 §.

Vid förrättningen hafva besiktningsmännen att iakttaga hvad här
nedan sägs:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

1. Tillses, huruvida instrument öfver förut å bostället hållna ekonomiska
besiktningar och husesyner samt andra bostället rörande handlingar
fortfarande finnas i behåll, äfvensom huruvida de hus, hvilka det åligger
boställshafvarcn att nybygga, äro vederbörligen brandförsäkrade och försedda
med nödig brandredskap, hvarjämte boställshafvaren affordras redovisning
för husröte- eller brandskadeersättning eller andra medel, hvilka
böra för boställets räkning redovisas.

2. Boställets hus och ägor besiktigas, hvarvid, när fråga uppstår om
nybyggnad eller underhåll af hus, efter noggrann pröfning meddelas yttrande,
huruvida behofvet af nybyggnads- eller underhållsai''bete kan anses
hafva uppkommit genom boställshafvarens vanvård; och anmärkes hvad i öfrigt
enligt denna boställsordning finnes utgöra föremål för uppmärksamhet.

3. Om beträffande hus, som må nybyggas utan synerätts beslut, anmärkta
bristfälligheter finnas vara sådana, att fråga om nybyggnad uppstår,
undersökes, huruvida bristfälligheterna lämpligen kunna genom endast
bättrande afhjälpas eller nybyggnad skall anses nödig.

4. Föreskrifves enligt 3 mom. byggande af nytt hus, utse besiktningsmännen
därtill plats, hvilken, såvida utan skada för bostället eller
oskälig tillökning i byggnadskostnad^! kan ske, lämpas efter boställshafvarens
önskan, och bestämma besiktningsmännen storleken, inredningen och öfriga
beskaffenheten af det nya huset samt uppgöra kostnadsförslag, hvarvid för
de byggnadsämnen, som erhållas från bostället, icke må beräknas annat
värde än som pröfvas motsvara erforderlig arbets- och forslin gskostnad
jämte andra utgifter för byggnadsämnenas beredning.

5. Nödiga förbättringar å hus, som anses böra bibehållas, föreskrifvas,
med utsättande af därför erforderlig kostnad.

6. I fråga om öfriga bristers af hjälpande meddelas nödiga föreskrifter.
Bristerna uppskattas i penningar.

7. Förordnande, som afses i 30 § 3 inom., gifves, när skäl därtill finnes.

8. Tid utsättes, inom hvilken föreskrifven nybyggnad, förbättring
eller annan" åtgärd bör genom vederbörande vara verkställd.

9. Har efter senast å bostället hållna ekonomiska besiktning eller
husesyn boställshafvaren för underhåll af laga hus gjort sådan utgift, för
hvilken han endast efter förutgången pröfning må erhålla godtgörelse såsom
i 21 § sägs, undersökes, huruvida och i hvad mån utgiften varit af
behofvet påkallad, samt meddelas beslut därom.

10. Beslut i fråga om gäldandet af kostnaderna för förrättningen
meddelas.

11. Vid förrättningens afslutande tillkännagifves och i instrumentet
antecknas, att den med förrättningen missnöjde äger att, vid förlust af rätt
till vidare talan, inom trettio dagar efter förrättningens afslutande anmäla

Kungl. Maj ds 1Säd. Proposition N;o 40.

sig å landet hos domaren och i stad hos rådstufvurättens ordförande med
begäran om laga syn.

Omedelbart efter förrättningens afsilande skall ordföranden skriftligen
underrätta vederbörande kontraktsprost om tiden, inom hvilken vid förrättningen
föreskrift^ arbeten skola vara verkställda.

50 §.

Senast inom fjorton dagar efter utgången af tid, som vid ekonomisk
besiktning blifvit bestämd för verkställande af föreskrifna arbeten, skall
den byggnadsskyldige till kontraktsprosten ingifva anmälan, att hvad vid
besiktningen föreskrifvits blifvit till alla delar fullgjordt, eller ock visa,
att förrättningen öfverklagats. Sådan anmälan skall vara vitsordad, för
annan byggnadsskyldig än boställshafvare, af denne, och, beträffande boställshafvaren
åliggande arbeten, af två utaf församlingen för sådant ändamål
å kyrkostämma utsedda ombud. Har förrättningen vunnit laga kraft,
men anmälan, hvarom här är sagdt, ej inom bestämd tid inkommit, anmäle
kontraktsprosten genast förhållandet hos domkapitlet, som har att
inom lämplig tid vidtaga åtgärder till bevarande af boställets och efterträdares
bästa antingen medelst begäran hos öfverexekutor, att hvad den
försumlige eftersatt må genom öfverexekutors ämbetsåtgärd varda för lega
på hans. bekostnad verkställdt, eller genom beredande af erforderlig säkerhet
hos honom för husrötebeloppet.

51 §.

1. Kronobetjänt och nämndeman samt konsistorieombud, när annan
än vederbörande kontraktsprost därtill förordnats, erhålla för ekonomiska
besiktningar ersättning efter hvad särskilt är stadgadt. Af magistrat utsedda
biträdande besiktningsmän njuta ersättning lika med nämndemän.

2. Dessa ersättningar äfvensom lösen för det exemplar af -instrumentet,
som i 67 § omförmäles, skola gäldas å första klassens bostadsboställen
och de löningsboställen, som innehafvas af biskopar eller skola vara i författningsenlig
ordning utarrenderade, af boställshafvaren, men å hvarje
annat boställe, där icke på grund af särskildt stadgande för visst fall
annorlunda medgifves, af pastoratet; dock att, där besiktning i följd af
någon vederbörandes tredska eller försummelse särskildt påkallats, den
tredskande eller försumlige skall vara skyldig att enligt besiktningsmännens
bestämmande godtgöra boställshafvaren eller annan hvad för sådan besiktning
bör utgifvas.

Kung!. Mctj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

52 §.

Husesyn förrättas å tjänlig årstid, på landet af domare jämte minst
två, högst sex nämndemän, allt efter som domaren pröfvar nödigt, samt
i stad af rådstufvurätt; ägande å landet domaren och i stad rådstufvurätten
att till rättens biträde vid synen, där så tinnes behöfligt, tillkalla
byggnadskunnig person.

53 §.

Husesyn är antingen laga syn eller af- och tillträdessyn.

54 §.

Laga syn hålles, då missnöje mot ekonomisk besiktning blifvit anmäldt,
äfvensom eljest då laga syn af domkapitlet eller byggnadsskyldig begäres.

55 §.

1. Af- och tillträdessyn hålles på begäran af domkapitlet i anledning
af ombyta utaf boställskafvare.

2. A boställe, förenadt med jordbruk, skall sådan syn hållas året
näst före afträde!, när så tidigt blifvit bestämdt, hvem som efter afträdaren
skall öfvertaga bostället. Kan syn ej det året hållas, må den äga rum
under aftyädesåret, sist inom sex månader efter afträdet.

3. Ä boställe utan jordbruk vare af- och tillträdessyn ej nödig, där
ej nybyggnads- eller underhållsskyldighet åligger boställshafvaren, eller
denne eller vederbörande byggnadsskyldig senast vid afträdestiden hos domkapitlet
äskar sådan syn, eller domkapitlet eljest finner sy7n böra hållas.
Af- och tillträdessyn bör äfven i dessa fall förrättas, där så kan ske, året
för afträdet eller sist inom sex månader efter detsamma.

4.1 1 Då boställe för allmän kassas räkning stått under domkapitlets
förvaltning, vare vid boställets afträdande af- och tillträdessyn ej nödig,
med mindre sådan syn å någondera sidan äskas; börande efterträdande
boställshafvare, om han påyrkar syn, sist en månad efter tillträdet göra
framställning därom hos domkapitlet. Mottager boställshafvare boställe af
domkapitlet utan af- och tillträdessyn, svare sedan för allt hvad domkapitlet
under dess besittningstid i afseende på boställets bebyggande,
underhåll och vård ålegat.

Kungl. Haj ds Nåd. Proposition X:o 40.

56 §.

Husesyn begäres å landet hos domaren samt i stad hos rådst ufvurättens
ordförande; och skola, när af- och tillträdessyn äskas, därvid tillika
insändas instrument öfver sista af- och tillträdessyn och därefter hållna
laga syner äfvensom sista ekonomiska besiktning, om sådan senare än
husesyn hållits, samt gällande hushållningsplan för bostället tillhörig skog.

57 §.

1. Uå syn är begärd, skall domaren eller rätten ej mindre utsätta
tid för densamma och därom underrätta Kungl. Maj:ts befallningshafvande
med begäran vid af- och tillträdessyn, att, om till bostället hör skog,
för hvilken hushållningsplan är fastställd, samt andel i skogens afkastning
utöfver husbehofvet är boställshafvaren tillerkänd, skogstjänsteman
måtte förordnas att vid synen biträda, än äfven om tiden därför, minst
två månader förut, underrätta domkapitlet, hvilket förordnar vederbörande
kontraktsprost eller annat ombud att å dess vägnar vid synen bevaka boställets
rätt och bästa. Inom lika tid åligger domaren eller rätten att,
när församlings rätt ifrågakommer, hos vederbörande kyrkostämmoordförande
påkalla kyrkostämma för utväljande af ombud till bevakande af
församlingens talan. Om mottagandet af underrättelse, hvarom! nu är
sagdt, skall bevis genast af vederbörande öfversändas till domaren eller
rätten. Domaren eller rätten föranstalte ock, att öfriga parter varda minst
fjorton dagar, om de bo inom pastoratet, eljest en månad före synen till
densamma kallade; börande domaren till synen kalla nämnd.

2. Skall vid afträdandet boställe öfvertagas af domkapitlet för allmän
kassas räkning, och är den löntagare utnämnd, som efter domkapitlet
kommer att tillträda bostället, då bör jämväl sådan löntagare genom domkapitlets
försorg kallas till synen och bevis därom insändas till domaren
eller rätten.

58 §.

När domaren eller rätten bevisligen iakttagit hvad enligt nästföregående
§ åligger dem, må parts eller ombuds uteblifvande ej utgöra hinder
för synens företagande.

Kungl. Maj.ds Nåd. Proposition N:o 40.

59 §.

Vid laga syn behandlas de ämnen, som blifvit enligt denna boställsordning
eller annan författning till sådan syn hänskjutna.

År, då missnöje mot ekonomisk besiktning blifvit anmäldt, klagan
tillika förd öfver beslut, hvarigenom mot besiktningsman gjordt jäf ogillats
och finner synerätten jäf sanmärkningen vara lagligen grundad, skall ny
besiktning verkställas af synerätten, som därvid meddelar de föreskrifter,
hvilka af omständigheterna finnas påkallade.

60 §.

Hvad i 49 § 1 mom. stadgas för ekonomisk besiktning galle äfven
för af- och tillträdessyn, och iakttages därvid tillika af synerätten följande:

1. Efterses och antecknas i hvad mån förut föreskrifna nybyggnader,
förbättringar och andra åtgärder blifvit verkställda.

2. År sedan sista ekonomiska besiktning eller husesyn hus, som bör
finnas vid bostället, nybyggdt, tillses, huruvida det är i öfverensstämmelse
med gifna föreskrifter samt i öfrigt ändamålsenligt och med omsorg uppfördt.
Synerätten meddelar därefter beslut, huruvida huset må, i befintligt
skick eller sedan därå anmärkta felaktigheter och brister blifvit afhulpna,
insynas, eller om det skall utdömas.

3. Hvarje bostället i öfrigt tillhörande hus besiktigas, hvarvid, när
fråga uppstår om nybyggnad eller underhåll, efter noggrann pröfning meddelas
yttrande, huruvida behofvet af nybyggnads- eller underhållsarbete kan
anses hafva uppkommit genom boställshafvarens vanvård. Finnas anmärkta
bristfälliglieter sådana, att fråga om nybyggnad uppstår, undersöker synerätten,
huruvida bristfälligheterna lämpligen kunna genom endast bättrande
afhjälpas eller nybyggnad skall anses nödig, hvarom synerätten då förordnar.
Föreskrifves byggande af nytt hus, utser synerätten därtill plats,
hvilken, såvida utan skada för bostället eller oskälig tillökning i byggnadskostnaden
kan ske, lämpas efter tillträdarens önskan. Utdömes eller felas
sätesbyggning å bostadsboställe af första klassen, hänvisas vederbörande
att föranstalta om ritning och hos Kung]. Maj:t söka fastställelse därå.
Utdömes eller felas annat hus, bestämmer synerätten storleken, inredningen
och öfriga beskaffenheten af det nya.

Kungl. Maj:t.s Nåd. Proposition N:o 40.

nerätten pröfva!’ motsvara erforderlig arbets- och forslingskostnad jämte
andra utgifter för byggnadsämnenas beredning.

5. Nödiga förbättringar å hus, som anses böra bibehållas, föreskrifvas,
med utsättande af därför erforderlig kostnad.

6. Boställets ägor besiktigas. De brister, afträdaren låtit komma
sig till last i afseende på åkerns häfdande, öfriga ägors skötsel och vård,
hägnaders och dikens anbringande och underhåll samt torfmosses begagnande,
allt efter hvad för hvarje fall är stadgadt, antecknas, de åtgärder
och förbättringar, som i följd däraf erfordras, föreskrifvas och kostnaden
för desamma utsättes. Finnes antaget brukningssätt uppenbart leda till
skada för bostället, föreskrifves nödig rättelse.

7. Vinnes utredning därom, att åkerjordens behöriga gödning försummats,
ålägges afträdaren att tillföra bostället gödningsämnen efter som
behofvet fordrar eller därför lämna ersättning.

8. Om till bostället hör skog, för hvilken hushållningsplan är fastställd,
samt andel i skogens afkastning utöfver husbehofvet är boställshafvaren
tillerkänd, skall synerätten dels undersöka huruvida kvarstående
del af den skog, som enligt hushållningsplanen varit till afverkning före
afträdestiden afsedd, lämnar tillgång till behöflig! virke för utförande af
de vid synen i afseende å boställets hus och hägnader föreskrifna arbeten,
för hvilka afträdaren har att svara utan rätt till godtgörelse, hvarom i 20
eller 21 § förmäles, dels ock bestämma om och i hvilken omfattning virke,
som erfordras för fullgörande af de nybyggnads- och underhållsarbeten, hvilka
pastoratet eller därtill hörande församling förpliktas verkställa, skall uttagas
af den enligt nämnda plan till afverkning före afträdestiden afsedda skog.

Förekommer i först omförmälda hänseende brist, förpliktas afträdaren
att i godtgörelse därför deltaga i förhållande till den andel, han fått af behållen
skogsafkastning tillgodonjuta. På lika sätt förfares i fråga om
kostnad för afhjälpande af anmärkt brist i afseende å skogsodlings- och
andra arbeten för skogsskötselns främjande.

9. Vid godkännande af byggnadsarbete, därför godtgörelse skall till
boställshafvaren utgå på sätt i 20 § finnes stadgadt, fastställer synerätten
det belopp, som pröfvas hafva utgjort skälig kostnad för berörda arbete.

10. Har efter senast å bostället hållna ekonomiska besiktning eller
husesyn boställshafvaren för underhåll af laga hus gjort sådan utgift, för
hvilken han endast efter förutgången pröfning må erhålla godtgörelse såsom
i 21 § sägs, undersökes huruvida och i hvad mån utgiften varit af
behofvet påkallad samt meddelas beslut därom.

11. Äger afträdaren jämlikt bestämmelserna i 20 och 21 §§ bekomma
ersättning för nybyggnad eller underhåll af boställets laga hus, lämnas
erforderlig föreskrift därom.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

12. Beslut meddelas om fördelning på vissa år af kostnad eller förlust
i de fall, då sådan fördelning enligt denna författning är medgifven.

13. Tid utsättes, inom hvilken af synerätten föreskrifna arbeten
skola vara verkställda.

14. I allt annat, hvartill denna boställsordning föranleder, anställes
.undersökning och meddelas föreskrift.

61 §.

1. På grund af hvad vid af- och tillträdessyn af rätten blifvit bestämdt,
skall, där så erfordras, emellan afträdare och tillträdare upprättas
och i synerättens utslag införas likvid, fullständigt upptagande å ena sidan
alla de belopp, hvilka påförts afträdaren, och å andra sidan allt hvad
honom tillgodoförts.

Likviden, som inrättas efter hvad behofvet i hvarje fall fordrar, skall -tydligt utvisa hvad afträdaren eller tillträdaren blifver skyldig eller får
till godo.

2. Har af- och tillträdessyn hållits före afträdet, må afträdaren vid
uppgörelse med tillträdaren tillgodoräkna sig kostnaden för de afträdaren
ålagda arbeten, som han före afträdet verkställt.

62 §.

Sedan bostället afträdts, må afträdaren ej befatta sig med några arbeten
å bostället, utan skall hvad då brister af det, som på honom ankommer,
verkställas af tillträdaren mot rätt till därför upptaget kostnadsbelopp.

63 §.

I det fall, som i 57 § 2 mom. afses, äge den domkapitlet efterträdande
löntagaren att vid synen göra de anmärkningar i afseende å befintliga
brister, hvartill han finner anledning. Rättsförhållandet mellan
domkapitlet och honom må vid denna syn komma under bedömande allenast
där båda därom åsämjas, och vare efterträdande löntagaren endast i sådant
all behörig att fullfölja talan mot synerättens beslut.

Bih. till llilcsd. IYot. 1009. 1 Sami. 1 Afd. 27 lläft.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 40.

64 §.

Vid handläggning af ärenden, som förekomma vid laga syn, skola de
för af- och tillträdessyn meddelade föreskrifter i tillämpliga delar lända
till efterrättelse.

65 §.

1. För husesyner njuta synerätt äfvensom konsistorieombud ersättning
efter hvad särskildt är stadgadt. Skogstjänsteman erhåller reseersättning
och dagtraktamente enligt gällande resereglemente och biträdande
byggnadskunnig person godtgörelse efter synerättens bestämmande. Till
kostnad för husesyn räknas jämväl lösen för det exemplar af syneinstrumentet,
som i 67 § omförmäles.

2. Kostnaden för laga syn skall gäldas för bostadsboställen af första
klassen samt de löningsboställen, som innehafvas af biskopar eller skola
vara i författningsenlig ordning utarrenderade, af vederbörande boställshafvare
och för hvarje annat boställe af pastoratet; dock att, där synerätten
finner, att synen blifvit utan giltig orsak påkallad eller att, när synen ägt
rum efter anmälan om vanvård, anmärkningen varit befogad, den skyldige
skall vara pliktig att, i den mån synerätten pröfver skäligt, godtgöra boställshafvarcn
eller pastoratet, hvad för sådan laga syn bör utgifvas.

3. Kostnaden för af- och tillträdessyn skall gäldas:

för bostadsboställe af första klassen samt de löningsboställen, som
innehafvas af biskopar eller skola vara i författningsenlig ordning utarrenderade,
utaf afträdare och tillträdare till hälften hvardera;

för bostadsboställen af andra klassen och de löningsboställen, som
af kyrkoherdar innehafvas, af pastoratet, afträdare och tillträdare till eu
tredjedel hvardera; samt

för hvarje annat boställe af pastoratet.

66 §.

Vederbörande nybyggnads- och underhållsskyldig skall inom en månad
efter förloppet af den tid, då, enligt hvad honom genom synerätts laga
kraft ägande beslut blifvit förelagdt, anmärkta brister och felaktigheter
bort vara afhulpna eller föreskrifven nybyggnad verkställd, om fullgörandet
till domkapitlet ingifva anmälan, vitsordad, för annan nybyggnads- och
underhållsskyldig än boställshafvare, af denne, och, beträffande boställshafvaren
åliggande arbeten, af två utaf församlingen för sådant ändamål å

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

kyrkostämma utsedda ombud. Försummar nybyggnads- och underhållsskyldig
hvad nu är sagdt, skall öfverexekutor, på anmälan härom af domkapitlet,
vidtaga erforderliga åtgärder för verkställighet på den försumliges
bekostnad af hvad eftersatt blifvit. Skulle hvad domkapitlet såsom boställshafvare
blifvit ålagdt ej fullgöras, äger församlingen eller efterträdande
boställshafvare hos öfverexekutor påkalla verkställighet.

67 §.

Instrument öfver ekonomiska besiktningar och husesyner samt andra
bostället rörande handlingar skola, jämte förteckning å desamma, af boställshafvare
väl vårdas och förvaras, vid besiktningar och syner tillhandahållas
samt vid afträdandet till efterträdaren öfverlämnas.

X Kap.

Allmänna bestämmelser och öfvergångsstadganden.

68 §.

Hvad för boställshafvare i denna boställsordning är föreskrifvet skall
gälla ej mindre, i tillämpliga delar, för domkapitlet för den tid domkapitlet
för allmän kassas räkning innehar boställe, än äfven för arrendator eller
brukare, som är i författningsenlig ordning antagen; dock att med afträdande
af i dylik ordning utarrenderadt boställe eller utarrenderad del
af boställe skall förhållas oi’ter ty stadgas i 2 kap. 5 § i lagen om nyttjanderätt
till fast egendom, samt att, utan hinder af hvad här ofvan i
34 § är stadgadt, andra föreskrifter i afseende å gödsel och foder å sålunda
utarrenderad jord må i arrendekontrakt meddelas, när sådant pröfvas
nödigt eller lämpligt.

I fråga om löningsboställe, som är i författningsenlig ordning utarrenderadt,
skall, där ej bostället är med bostadsboställe i sambruk förenad^
beträffande de ämnen, som i 33 § 4 mom. afses, gälla hvad i arrendekontraktet
därutinnan må varda stadgadt.

I öfrigt skall i fråga om arrende, som i denna § afses, lända till
efterrättelse hvad i allmänhet gäller angående arrende af jord.

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

69 §.

Finner synerätt till boställe hörande jordbruk vara af så obetydlig
omfattning, att för boställen med jordbruk gifna bestämmelser till större
eller mindre del synas icke därå tillämpliga, äge synerätten förordna, om
och i hvilken mån beträffande sådant boställe skola tillämpas förjboställen
utan jordbruk i denna boställsordning meddelade stadganden.

70 §.

Utan hinder af beslut, som meddelats i fråga om Indika hus å boställe
skola finnas, eller af sådant förordnande, som i 69 § sägs, må synerätt,
på grund af sedermera inträffade förändrade förhållanden, i dessa
afseenden annorlunda förordna.

71 §•

I pastorat, bestående af både lands- och stadsförsamling, skall den
pastoratet åliggande nybyggnads- och underhållsskyldighet utgöras af de
särskilda församlingarna så, som i lag är stadgadt i fråga om afgifter,
hvarom för lands- och stadsförsamlingar gemensam kyrkostämma beslutar,
dock att, äfven om bostadsboställe är beläget i stad, landsförsamling icke
må påföras andel i mer än som motsvarar den pastorat åliggande nybyggnads-
och underhållsskyldighet å bostadsboställe af samma klass å landet.

72 §.

Då löntagare, som saknar visst boställe, är berättigad till fri bostad,
skall bostadens beskaffenhet lämpas efter hvad därom för bostadsboställe
af motsvarande klass är i denna boställsordning- stadgadt.

o o

73 §.

1. Denna boställsordning afser icke de bostadsboställen, hvilkas inne*
häfvare äro delägare i skånska prästerskapets byggnadskassa.

2. Där eljest i fråga om visst boställe, i följd af särskildt stadgande,
öfverenskommelse eller annan giltig grund, nybyggnads- eller underhållsskyldigheten
helt eller delvis åligger annan än pastoratet, till pastoratet
hörande församling eller boställshafvaren, skall hvad sålunda hittills varit
gällande fortfarande tillämpas, intill dess annorlunda kan varda i laga.
ordning bestämdt.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 40.

74 §.

1. Denna boställsordning skall, med iakttagande åt hvad här nedan
sägs, tillämpas från och med den 1 maj 1910.

2. Biskop, som utnämnts före den 1 januari 1910, vare ej mot sitt
bestridande underkastad andra än de före denna boställsordnings utfärdande
gällande föreskrifter i afseende på nybyggnad och underhåll af laga
hus å boställe, som han innehar.

3. Beträffande nybyggnad och underhåll af de laga husen å boställen,
som äro anslagna till bostad eller aflöning åt andra prästmän än
biskopar, skola för hvarje särskilt boställe, intill dess lönereglering, fastställd
på grund af lagen om reglering af prästerskapets aflöning, trädt i
kraft inom det pastorat, där boställshafvaren är anställd, hittills gällande
föreskrifter tillämpas, såvida icke genom öfverenskommelse, som af Kungl.
Maj: t fastställes, pastoratet och boställshafvaren förenas därom, att med
nybyggnads- och underhållsskyldighet i afseende å bostadsboställe af andra
eller tredje klassen på landet skall förhållas enligt de i 13 § angifna grunder.
Har öfverenskommelsen blifvit af Kungl. Maj:t stadfäst, skall densamma
vara bindande äfven för boställshafvare, som, innan lönereglering fastställd
på grund af förordningen den 11 juli 1862 upphör att gälla, efterträder
den boställshafvare, med hvilken öfverenskommelsen träffats.

4. Den rätt, som i följd af särskildt stadgande eller landssed på vissa
orter hittills tillkommit afträdande boställshafvare att efter sitt afträde njuta
skörden af den näst förut å bostället utsådda höstsäden, vare fortfarande
gällande till förmån för löntagare, som nämnts före den 1 januari 1910.

5. Hvad för vissa stift är i fråga om ersättning för odlingsarbeten
å prästboställen genom särskilda kungl. bref stadgadt skall fortfarande tilllämpas
beträffande de odlingar, hvilka äro påbörjade före år 1910.

6. De laga hus, som blifvit uppförda innan denna boställsordning,
efter hvad nu är sagdt, skall tillämpas, må ej, där de enligt förut gällande
stadganden äro godkända eller antagliga, utdömas därföre, att de ej öfverensstämma
med boställsordningen.

75 §.

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 40.

trädaren, dels ock, så vidt stadgandet i 74 § 2 mom. medgifver, med tillämpning
af denna boställsordning bestämma, hvilka laga hus böra å
bostadsbostället Unnas.

2. Önskar biskop, som utnämnts före den 1 januari 1910, att boställsordningen
må för boställe, som han innehar, redan under hans besittningstid
vinna fullständig tillämpning, göre anmälan därom vid husesyn; och
meddele då synerätten i afseende å bostadsboställes laga hus sådan bestämmelse,
som här ofvan i 1 mom. omförmäles.

3. Dylik bestämmelse skall i afseende å de laga husen på hvarje bostadsboställe
af andra eller tredje klassen och med sådant boställe i sambruk
förenad! löningsboställe meddelas af synerätt vid den husesyn, som
enligt lagen om reglering af prästerskapets aflöning bör af domkapitlet
påkallas, då lönereglering enligt samma lag är i ordningen att företagas
beträffande det pastorat, där bostället finnes.

När sådan syn första gången förrättas, skall synerätten tillika meddela
de föreskrifter, som finnas erforderliga för att befintliga laga hus må
varda före den nya löneregleringens tillämpning försatta i fullgodt stånd
af den, sådant enligt dittills gällande bestämmelser åligger. Synerätten
pröfve ock, om och i hvad mån den nybyggnad af laga hus, hvilken
boställshafvaren i enlighet med dittills gällande bestämmelser verkställt
eller fått sig ålagd, bör anses vid tiden för den nya löneregleringens inträdande
öfverskjuta hvad honom ålegat att bygga. För därvid befunnen
öfverbyggnad njute boställshafvaren ersättning af pastoratet.

Kung!. Maj: Is Nåd. Proposition N:o 40.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 oktober 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolig,
Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

Swartz,

grefve Hamilton,
grefve EiirensvArd,

Malm.

Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för justitiedepartementet
anförde chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet
Hammarskjöld:

När genom Eders Kungl. Maj:ts nådiga proposition den 6 mars 1908,
n:o 88, grunder för reglering af prästerskapets aflöning m. m. underställdes
Riksdagens pröfning, blef samtidigt därmed, i följd af frågornas inbördes
sammanhang, förslag till ecklesiastik boställsordning genom särskild proposition,
n:o 84, framlagdt för Riksdagen. Båda propositionerna, hvilkas förberedande
behandling af kamrarna öfverlämnades åt ett särskildt utskott,
och som af detta granskades i två olika utlåtanden, blefvo, med vissa
ändringar, af utskottet tillstyrkta.

Sådana de i propositionerna innefattade författningsförslagen förelågo
efter de af utskottet företagna jämkningarna, godkändes de i hvarje punkt

Kungl. Maj ds JVåtf. Proposition N:o 40.

af Första Kammaren, under det att Andra Kammaren beträffande några
lagparagrafer fattade afvikande beslut. Ett af utskottet med anledning
häraf uppgjordt, i ett gemensamt memorial framlagdt sammanjämkningsförslag
— hyllande på den förutsättningen, att icke något af de i memorialet
omförmälda författningsförslagen kunde vinna gällande kraft, utan att
jämväl de öfriga förslagen blefve godkända — antogs utan omröstning af
Första Kammaren, men blef af Andra Kammaren efter votering förkastadt
med 105 röster mot 88. 1 följd häraf hade, på sätt Riksdagen i särskilda
skrivelser af den 1 juni 1908 gaf till känna, de i förenämnda propositioner
behandlade frågorna för då pågående riksdag förfallit.

Till denna utgång torde i väsentlig mån den omständigheten hafva
bidragit, att i utskottets sammanjämkningsförslag de af Eders Kungl. Maj:t
framlagda författningsförslagens antagande gjorts beroende däraf, att tillika
antoges ett af enskilda motionärer framlagdt, af utskottet modi Gerad!
förslag till lag angående tillämpning i vissa fall af prästerskapets privilegier,
åsyftande att trygga den prästerskapet genom samma privilegier
tillförsäkrade rätten att varda bibehållet vid vissa aflöningsmedel, ett förslag,
som allt från början afvisats af Andra Kammaren. Denna kammares
beslut synes emellertid, att döma af öfverläggningarna därstädes, hafva
påverkats jämväl af eu inom kammaren uttalad, från utskottets afvikande
uppfattning beträffande ordnandet af nybyggnads- och underhållsskyldigheten
vid kyrkoherdars och komministrars bostadsboställen på landet.

Af högsta vikt är enligt min mening, att frågan om fastställandet af
nya grunder för prästerskapets aflöning med det snaraste finner sin lösning.
De tidigast uppgjorda af nu gällande löneregleringar för prästerskapet i
de territoriella församlingarna förfalla nämligen med utgången af april
månad 1914, och dessförinnan måste icke blott ett vidlyftigt författningsarbete
utöfver de lagar, för hvilkas tillkomst kräfves medverkan af Riksdagen
och i vissa delar jämväl af kyrkomötet, vara afslutadt, utan äfven
åtskilliga på verkställandet af löneregleringarna för de särskilda tjänstebefattningarna
syftande åtgärder hafva vidtagits. Jag utbedjer mig därför
att å sådan tid ånyo få för Eders Kungl. Maj:t anmäla detta ärende, att
proposition däri må hinna aflåtas till nästinstundande riksdag.

För närvarande tillåter jag mig påkalla Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
allenast för den med löneregleringsspörsmålet förbundna frågan
om en ecklesiastik boställsordning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

Regleringen af byggnadsskyldigheten vid kyrkoherdars och komministrars
bostadshoställen på landet har visat sig innefatta den största
svårighet, lagstiftningen på hithörande område har att öfvervinna. Då
uppgiften nu åter föreligger, har jag ansett mig höra lämna en redogörelse
för de viktigare försök till problemets lösning, som sedan mer än
ett hälft århundrade blifvit gjorda. En dylik historisk återblick torde i
förevarande fall hafva desto större betydelse och intresse, som det förslag
till byggnadsskyldighetens ordnande, hvilket jag har för afsikt att hänskjuta
till Eders Kungl. Maj:ts pröfning, i sig upptager moment hämtade från föregående
förslag af såväl äldre som yngre datum.

Enligt 26 köp. 2 § byggningabalken skall i prästgård vara stufva
med två kamrar, kök, brygghus med bakugn, bod med dubbel botten och
loft, visthus, lada med tu golf och loga, samt fähus och stall, alla till
den storlek och beskaffenhet, som blifvit bestämdt i kungl. resolutionen
den 1 augusti 1727. Dessa hus, kallade socknemännens sju laga hus,
skola socknernännen antvarda kyrkoherden färdiga med tak och innanrede,
och han är sedan skyldig att hålla dem vid makt med egen kostnad.
När husen af ålder och bruk och ej af prästens vanrykt förfalla, skola
socknernännen dem bygga och bättra på sin kostnad. Men om prästgård
efter dess ägor och lägenheter tarfva!* flera hus, skall prästen bygga och
uppehålla dem själf eller gälda det som brister. Finnes vid husesyn, att
präst byggt mer, än lian i årlig byggnad bort, skall han därför njuta betalning
af den, som efterkommer; dock må hus, som i 27 kap. 3 § stå
för tre års byggnad, räknas å prästbol för fem års byggnad, och de mindre
därefter. Bygger präst flera hus, än prästgård t ärfva r, till sin bekvämlighet,
och vill ej den, som sedan i hans ställe kommer, behålla dem
efter laga matning, må han, som byggt, dem bortföra.

Dessa föreskrifter — hvilka gälla endast å landet belägna kyrkoherdeboställen
— hafva, i hvad prästens egen byggnadsskyldighet angår,
närmare bestämts genom kungl. resolutionen på prästerskapets besvär
den 10 augusti 1762. Däri erinrades, att Kungl. Maj:t uppå allmogens
besvär år 1727 resolverat, till förekommande af egenvillighet å bägge sidor,
huru många hus icke allenast till antalet utan ock till ett visst mått eller
alntal församlingen ålåge bygga, och på det att vid den öfriga byggnaden,
som af prästerna själfva borde besörjas, i lika måtto lag och icke domarens
godtycke måtte äga rum, meddelades föreskrift om storleken och beskaffenheten
af vissa hus, som prästerna hade att bygga i mangården, och
vissa hus, som borde finnas i ladugården.

Stadgandet i 26 kap. 2 § byggningabalken om kyrkoherdes och

Bill. till Ril:sd. Prat. 100!), 1 Sami. 1 Afcl. 27 llilft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

socknemännens gemensamma underhållsskyldighet beträffande socknemännens
sju laga hus har ofta gifvit anledning till tvister mellan präst och
församling, i det man än velat ålägga boställshafvaren all underhållsskyldighet,
utom när husen tarfvat ansenlig förbättring, såsom t. ex. anbringande
af nytt tak, än åter velat anse boställshafvaren pliktig att afhjälpa
endast sådana brister, som genom hans vanvård uppkommit. Försök
vid riksdagarna åren 1834—35, 1850—51, 1853—54 och 1856—58
att åstadkomma förändring eller förklaring af detta stadgande hafva alla
strandat.

Äfven chefen för ecklesiastikdepartementet uttalade i en den 18 november
1861 aflåten skrifvelse till den kommitté, som hade att uppgöra förslagtill
allmänt ordnande af prästerskapets aflöning, att tydligare bestämmelser
rörande underhållsskyldigheten af de sju laga husen utan tvifvel vore behöfiiga.
Departementschefen ifrågasatte, om icke ämnets svårigheter skulle
kunna lösas därigenom, att byggnads- och underhållsskyldigheten af alla
laga husen å prästgårdar delades så, att pastor finge vissa och församlingen
vissa hus att ensam både bygga och underhålla, och om det icke
skulle vara ändamålsenligt, att alla hus, som för en passande bostad åt
pastor erfordrades, af församlingen på landet liksom i stad byggdes och
underhölles, men att däremot pastor liksom andra boställshafvare själf
byggde och underhölle de hus, som erfordrades för boställets skötsel, därigenom
ock boställenas utarrenderande kunde underlättas.

Att den bostad, församling för närvarande har skyldighet att bygga
åt pastor, ej motsvarar nutidens måttligaste fordringar på utrymme och bekvämlighet,
uttalades äfven i nämnda skrifvelse. Riksdagen har för sin del
bekräfrat detta. I skrifvelse den 28 januari 1863, däri Rikets Ständer anhöllo,
att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och för ständerna framlägga förslag
till ecklesiastik boställsordning, erinrades, att gällande stadganden om de
ecklesiastika boställenas bebyggande och häfd vore föråldrade och ofta
otillämpliga, att med* hänsyn till förändrade lefnadsvanor och behof samt
ett alldeles omgestabadt jordbrukssätt ej blott de föreskrifna boställshusen
vore ömsom otillräckliga ömsom öfverflödiga, utan äfven åtskilliga bestämmelser
om villkoren för tillgodogörande af boställes afkastning måste förefalla
onyttiga och föråldrade, om ej till och med menliga, samt att det
på dessa och andra anförda skäl vore uppenbart, att en ny byggnadsordning
vore ett trängande behof lika mycket för de byggnadsskyldiga
som för boställshafvarna.

De förslag i ämnet, som åren 1861—1879 utarbetades, utgingo alla
från den af chefen för ecklesiastikdepartementet uttalade grundsatsen om
fördelning af nybyggnads- och underhållsskyldigheten mellan pastor och

Kungl. Maj:ts Niid. Proposition N:o 40.

församling. Denna fördelning utfördes i det af kommitterade den 28 mars
1879 framlagda förslaget så, att till de så kallade mangårdshusen hänfördes
sätesbyggning, visthus, hushållskällare, brygghus, vedbod, hemlighus,
drängstuga, vagnshus och brunn för hushållet, hvilka samtliga hus skulle
af pastoratet nybyggas och underhållas, hvaremot till så kallade ladugårdshus
räknades spannmålsbod, redskapshus, stall, fähus, fårhus, svinhus, lador
och logar, badstuga och mälthus, källare för rotfrukter och brunn för
ladugården, hvilka skulle nybyggas och underhållas af boställshafvaren.

Detta förslag blef i hufvudsak upptaget i den nådiga proposition, som,
efter det kyrkomötet år 1888 afgifvit infordradt yttrande, framlades för 1889
års riksdag. Utan att ingå i granskning af förslagets detaljer afslog dock
Andra Kammaren den nådiga propositionen, och af sådan anledning förlöll
frågan vid denna riksdag. Förslaget framlades ånyo i proposition till
1894 års riksdag, men blef ej heller då antaget, hufvudsakligen till följd
af meningsskiljaktighet beträffande fördelningen af nybyggnads- och underhållsskyldigheten.
Dock blef förslaget denna gång föremål för fullständigare
pröfning, särskilt inom Första Kammaren.

Frågans fall vid 1894 års riksdag synes förnämligast hafva föranledts
af den förändring, som propositionen afsåg att genomföra i afseende å en
viss klass af boställen, nämligen komministrars och öfriga tredje klassens
bostadsboställen på landet.

Den för socknemännen i lag stadgade skyldigheten att nybygga och
underhålla särskilda hus å prästgårdar på landet har icke någon motsvarighet
beträffande komministers-, kapellpredikants-och pastoratsadjunkters
boställen därstädes. Om socknemännen å dylika boställen hafva nybyggnads-
och underhållsskyldighet, beror sådant på särskilda undantagsstadganden
eller medgifvanden.

I ett inom prästeståndet vid 1862 — 63 årens riksdag uppgjordt förslag
till ny boställsordning uttalades den önskan och förhoppning, att i afseende
på de laga husen å komministersboställen måtte införas samma fördelning
af nybyggnads- och underhållsskyldigheten, som föreslagits i fråga
om kyrkoherdeboställena. Kammarkollegium upptog i sina förslag åren 1865
och 1867 samma grundsats om komministrarnas m. fl. likställande med kyrkoherdarna,
och såsom skäl härför åberopades, att den byggnadsskyldighet,
som i allmänhet vidlådde komministersboställenas ganska ofta svagt aflönade
innehafvare, vore för dem högst tryckande.

De kommitterade åter, som år 1879 afgäfvo förslag till förordning om
prästerskapets boställen, hänvisade till att församlingarnas förpliktande att
utgöra nybyggnads- och underhållsskyldighet haft ett allt annat än välgörande
inflytande på förhållandet mellan präst och församling. Kommitté -

Kung1. Mctj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

rade kunde därför icke tillstyrka några stadganden, genom hvilka enahanda
olägenheter skulle framkallas äfven å de hittills därifrån förskonade
bostadsboställena af tredje klassen på landet, utan hemställde, att nybyggnads-
och underhållsskyldigheten å dessa boställen fortfarande såsom hittills
måtte åläggas boställshafvarna.

En af de kommiiterade var härutinnan af annan mening. Han framhöll,
att de reglerade komrninisterslönerna vore otillräckliga för anständig
bärgning, och yrkade, att för.-amlingarna måtte förpliktas att åt sina
komministrar och kapelipredikanter, på enahanda sätt som åt sina kyrkoherdar,
nybygga och underhålla bostadshus jämte alla därtill hörande byggnader.
Denna mening omfattades äfven vid förslagets granskning i högsta
domstolen af dess samtliga i granskningen deltagande ledamöter, och i det
förslag till ecklesiastik boställsordning, som år 1888 öfverlämnades till
kyrkomötet för inhämtande af dess yttrande, var, i 14 §, bestämmelsen
om det antal boställets hus, som skulle af pastoratet nybyggas och
underhållas, afsedd att gälla för såväl tredje klassens (komministrars
m. fl.) som andra klassens (kyrkoherdars) boställen på landet. Kyrkomötet
fann de i denna paragraf intagna bestämmelserna om fördelning
af nybyggnads- och underhållsskyldigheten å kyrkoherdeboställena vara i
och för sig ändamålsenliga och hade, under visst förbehåll, icke något att
erinra mot att sådan ändring i allmänna lagen vidtoges.

Samma stadgande angående nybyggnads- och underhållsskyldigheten,
som sålunda förelädes kyrkomötet, upptogs i den nådiga proposition, som
afgafs till 1889 års riksdag, och likaså, sedan kyrkomötet än en gång
blifvit hördt och därvid gjort enahanda förbehåll som förut, i den förnyade
proposition, som aflämnades till 1894 års riksdag.

Sistnämnda riksdags lagutskott, som fann sig icke kunna tillstyrka
antagande af 14 §, sådan den lydde i propositionen, anförde såsom skäl
härför,- att en förändring i bestämmelserna om nybyggnads- och underhållsskyldigheten
icke borde medföra ökad tunga för församlingarna, utan den
nybyggnads- och underhållsskyldighet å komministersboställena, som församlingen
skulle öfvertaga, borde motsvaras af lättnad i samma skyldighet å
prästgårdarna. Utskottet ansåg, att en sådan jämvikt ej skulle vinnas, om
propositionen antoges, utan församlingarna komme att få vidkännas eu
väsentligen ökad nybyggnads- och underhållsskyldighet. Härtill komme, att
de föreslagna bestämmelserna skulle verka synnerligen ojämnt, då väl
någon lättnad skulle beredas församlingar med endast kyrkoherde, men
tungan skulle blifva särdeles stor i församlingar, där flera komministrar,
kapellpredikanter eller pastoratsadjunkter funnes.

Första Kammaren antog emellertid en 14 § af innehåll, att sätesbygg -

Klingl. Majds Nåd. Proposition N:o 40.

ning, visthus och hushållskällare skulle å såväl prästgårdar som tredje
klassens bostadsboställen på landet nybyggas och underhållas af pastoratet,
men öfriga laga hus af boställshafvaren. Och i öfrig! antog Första Kammaren
det nådiga förslaget med allenast ett par smärre förändringar.
Andra Kammaren åter biföll lagutskottets hemställan, att propositionen
icke måtte bifallas.

På grund af motioner vid 1897 års riksdag anhöll i skrifvelse den 5
maj samma år Riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte, bland annat, till Riksdagens
godkännande framlägga förslag till de grunder,som ansåges böra blifva
bestämmande vid i''eglerandet af pi''ästerskapets aflöning, sedan tiden för
nu gällande löneregleringar utlupit. I motiveringen till denna skrifvelse
erinrades, att vid utredning för uppgörande af förslag till ny lönereglering
borde äfven frågan om ändrade bestämmelser angående prästerskapets
skyldighet att nybygga och underhålla vissa hus å prästgårdar och komministersboställen
blifva föremål för undersökning. Enligt beslut den 22
oktober 1897 tillsatte Kungl. Maj:t en särskild kommitté, den s. k. prästlöneregleringskommittén,
för beredande af de i nämnda skrifvelse ifrågasatta
författningarna.

Med underdånig skrifvelse den 17 augusti 1900 aflämnade denna
kommitté betänkande jämte förslag dels till ecklesiastik boställsordning,
dels till förordning om ecklesiastika byggnadslånekassor, hvilka författningsförslag
afsågo att, utan rubbning af byggnadsskyldighetens nuvarande fördelning
mellan prästerskapet och socknemännen, åvägabringa en jämn fördelning
af denna skyldighet mellan boställshafvaren och hans efterträdare.
För vinnande af detta mål hade kommittén i främsta rummet föreslagit
inrättandet af byggnadslånekassor. Dessa skulle hafva till uppgift
hufvudsakligen att anskaffa och till vederbörande byggnadsskyldiga
präster utlåna penningar till bestridande af kostnaderna för nybyggnad
och vissa större förbättringar af laga hus vid de ecklesiastika bostadsboställena
inom stiftet äfvensom att öfvervaka vård och underhåll af
sådana hus samt tillse, att nybyggnad eller förbättring, för hvilken
lån ifrågakomme, utfördes på ändamålsenligt och för hvarje särskild! boställe
lämpligt sätt. Äfven byggnadsskyldiga pastorat och församlingar
skulle emellertid, om de så önskade, kunna för bekostande af dem åliggande
nybyggnad erhålla lån ur dessa kassor. Kommitténs förslag till
ecklesiastik boställsordning innehöll icke några bestämmelser om antalet,
storleken och beskaffenheten af socknemännens laga hus eller om deras
och boställshafvarnas inbördes förhållande; den nya boställsordningen
skulle icke medföra någon ändring i hvad därutinnan gällde enligt lag
eller häfd. Men i öfrigt upptog förslaget de stadganden rörande boställs -

KungL Maj.is Nåd. Proposition N:o 40.

husen, ägornas häfd, boställshafvarnas skyldigheter, husesyners förrättande
in. m., som kommittén ansett behöfliga och hvilka till stor del öfverensstämde
med det af Kungl. Maj:t genom 1889 och 1894 årens propositioner
för Riksdagen framlagda förslaget till ecklesiastik boställsordning.
Af kommittén vidtagna ändringar åsyftade hufvudsakligen att lämpa boställsordningens
bestämmelser efter de med byggnadslånekassorna inträdande
förhållanden. Beträffande kommitténs underlåtenhet att föreslå nya lagbestämmelser
rörande församlingarnas nybyggnads- och underhållsskyldighet
anförde kommittén, att denna underlåtenhet berott dels därpå att
bestående förhållanden svårligen kunde rubbas under nu löpande löneregleringsperiod,
dels därpå att kommittén ansett ordnandet af församlingarnas
och prästerskapets byggnadsskyldighet för nästa löneregleringsperiod kunna
och böra ske vid och genom lönereglelingen; och sade sig kommittén
hafva för afsikt att i sitt förslag om grunderna för de nya löneregleringarna
intaga för detta ändamål erforderliga bestämmelser.

Ifrågavarande båda författnings förslag anmäldes inför Kungl. Maj:t
den 31 december 1902. Dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
tillstyrkte därvid antagande af förslaget om inrättande af byggaadslånekassor
såsom enligt hans mening innebärande en god utväg till afhjälpande
eller lindrande af de olägenheter, soin följde af ny byggnadskostnad!^
ojämna fördelning mellan de särskilda innehafvarna af ett boställe. Däremot
kunde departementschefen icke dela kommitténs åsikt, att för befordrande
af förslagets framgång andra viktiga frågor, som länge väntat på sin
lösning, skulle skjutas å sido till en del därför, att det dittills visat sig
svårt att beträffande dem åstadkomma enighet. Sålunda ansåg departementschefen
nödvändigheten bjuda, att i boställsordningen intoges nya,
tidsenliga stadgande!! om de laga husens storlek och beskaffenhet. Äfven
en ny fördelning mellan församling och kyrkoherde af nybyggnads- och
underhållsskyldigheten å prästgårdar på landet fann departementschefen
vara af behofvet påkallad. Den bestämmelse, som i sistnämnda afseende
fanns intagen i 1894 års förslag till boställsordning och gick därpå ut,
att pastoratet skulle nybygga och underhålla alla hus, som erfordrades
för en passande bostad åt kyrkoherden, eller de s. k. bostadshusen, men
att de hus, som behöfdes för boställets skötsel, de s. k. ladugårds- eller
jordbrukshusen, borde nybyggas och underhållas af boställshafvaren, innefattade
enligt departementschefens tanke en ändamålsenlig reglering af
ifrågavarande skyldighet och syntes desto hellre böra inflyta i den nya
boställsordningen, som densamma otvifvelaktigt skulle underlätta boställenas
utarrendering, hvarom särskild! förslag framlagts af prästlöneregleringskommittén.
I öfverensstämmelse med de af föredragande departe -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

mentschefen sålunda uttalade åsikterna hade h;in låtit verkställa eu omarbetning
af kommitténs förslag till ecklesiastik boställsordning; och beslöt
Kungl. Magt, ej mindre att detta förslag skulle föreläggas 1903 års riksdag
till antagande, än äfven att Riksdagens yttrande skulle inhämtas öfver
ett likaledes omarbetadt förslag till förordning om ecklesiastika byggnadslånekassor.

De sålunda aflåtna propositionerna undergingo vid riksdagen förberedande
behandling af ett särskildt utskott.

Beträffande förslaget om inrättande af byggnadslånekassor ansåg sig
utskottet icke kunna, åtminstone under dåvarande förhållanden och i den
form, dessa låneinrättningar i det framlagda förslaget erhållit, förorda
införande af detta system för bestridande af byggnadskostnaderna vid
prästernas boställen, utan hemställde, att Riksdagen måtte i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anmäla, att Riksdagen ansett de föreslagna bestämmelserna
angående dylika kassor icke böra utfärdas. Vidkommande den föreslagna
nya boställsordningen hade utskottet icke något hufvudsakligt att anmärka
mot de i densamma intagna stadgandena om boställshusens antal,
storlek och beskaffenhet. I fråga om skyldigheten att nybygga och
underhålla de laga husen å kyrkoherdars och komministrars bostadsboställen
uttalade utskottet den uppfattningen, att i nuvarande ordning
för denna skyldighets utgörande icke kunde, så länge nu gällande
löneregleringar för prästerskapet ägde tillämpning, vidtagas någon mera
genomgripande förändring, hvarigenom de vid löneregleringen fastställda
förhållandena mellan präst och församling i ekonomiskt hänseende
afsevärdt rubbades. Skulle någon sådan förändring genomföras, borde
enligt utskottets uppfattning detta ske först i sammanhang med nya
löneregleringar för prästerskapet. Då i det af Kungl. Maj:t framlagda
förslaget förhållandena vid de i stad belägna boställena och tredje klassens
(komministrarnas) boställen på landet lämnats oförändrade, samt med den
föreslagna regleringen å andra klassens boställen på landet allenast åsyftats
att utan väsentlig rubbning i den proportion, i hvilken byggnadsskyldigheten
vid dessa boställen i verkligheten utgjordes af boställshafvare och
församlingar, dels upphäfva den till missförstånd och tvister ledande gemensamheten
mellan pastor och socknemän i underhålls-kyldigheten för
vissa hus å ifrågavarande boställen dels införa en lämpligare fördelning
af de laga husen mellan pastor och församling, anslöt sig utskottet till
Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

Vid den slutliga behandlingen af de nådiga propositionerna stannade
Riksdagens båda kamrar i skiljaktiga beslut. 1 fråga om förslaget till
förordning om ecklesiastika byggnadslånekassor godkände Första Kamma -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

ren en inom det särskilda utskottet afgifven reservation, åsyftande en anmälan
för Kung!. Maj:t därom, att Riksdagen vid granskning af berörda
förslag endast funnit skäl till vissa angifna erinringar. Andra Kammaren
däremot biföll särskilda utskottets hemställan i denna fråga. Hvad angår
boställsordnirigen, biföll Första Kammaren det yrkande, som två ledamöter
af särskilda utskottet i afgifven reservation framställt därom, att på det någon
rubbning af bestående ordning för nybyggnads- och underhållsskyldighetens
utgörande vid prästgårdarna på landet icke måtte ske, så länge nuvarande
löneregleringar för prästerskapet vore gällande, 13 § 1 mom. i boställsordningen
måtte erhålla en af reservanterna föreslagen lydelse, hvarmed
de velat utmärkt, att nuvarande fördelning mellan prästerskap och församlingar
af nybyggnads- och underhållsskyldigheten vid nämnda boställen
skulle bibehållas. I öfrigt antog Första Kammaren Kungl. Maj:ts förslag
till boställsordning, allenast med de af utskottet föreslagna ändringar,
Indika ej ägde sammanhang med frågan om inrättande af byggnadslånekassor.
Andra Kammaren åter afslog hela det framlagda lagförslaget.

Kort efter det Riksdagen för Kungl. Maj:t tillkännagifvit, att kamrarna
beträffande omhandlade frågor stannat i skiljaktiga beslut, aflämnade prästlöneregleringskommittén
med underdånig skrifvelse den 19 juni 1903 till
Kungl. Maj:t betänkande jämte förslag till särskilda författningar angående
reglering af prästerskapets aflöning och därmed sammanhängande frågor.

Enligt kommitténs förslag skulle vid beräkning af bostadsboställes
afkastning den nämnd, som uppgör förslag till lönereglering, icke lå
-— såsom uti 4 § af förordningen angående allmänt ordnande af prästerskapets
inkomster den 11 juli 1862 förutsättes — afdraga boställshafvarens
kostnad för byggnadsskyldighetens fullgörande å boställets laga hus.
Kommittén framhåller i sitt betänkande (s. 120). hurusom afdraget för byggnadskostnaden
sällan kunnat rätt beräknas, samt att för öfrigt en boställshafvare
sällan torde visa den förtänk samhet, att han uppsparar hvad af
boställsafkastningen beräknats utgöra ersättning för berörda kostnad, och
att i allt fall en tillträdande boställshafvare icke äger räkna sig till godo
hvad företrädaren, som undsluppit nybyggnad, kan hafva sålunda inbesparat.
För af hjälpande af de olägenheter, som följa af nu gällande
ordning för byggnadsskyldighetens utgörande vid prästerskapets boställen,
har kommittén i 25—29 $§ af förslaget till lag angående reglering af
prästerskapets aflöning intagit bestämmelser af, bland annat, följande
innehåll.

Då lönereglering är i ordningen att företagas beträffande pastorat,
där bostadsboställe finnes, bör domkapitlet påkalla laga syn å sådant bo -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

ställe för utrönande af den kostnad, snm af byggnadsskyldighetens fullgörande
därstädes föranledes. Synerätten skall, ehvad denna skyldighet
åligger boställshafvaren, pastorat eller enskild församling, i fråga om
hvarje laga hus å bostället noggrant uppskatta den kostnad för nybyggnad
och underhåll, som med tillämpning af föreskrifterna i ecklesiastik
boställsordning kan antagas böra utgå under de 20 år, för hvilka löneregleringen
skall gälla. På grund af sålunda verkställd uppskattning afgifver
synerätten utlåtande angående årliga medelbeloppet under löneregleringspeiioden
af ej mindre den kostnad för nybyggnad och underhåll,
som hör för hvarje byggnadsskyldig beräknas, än äfven de bygcnadsskyldighetsafgifter,
hvilka må antagas komma att utgå. Beträdande laga
hus, som det tillkommer boställshafvare att nybygga och underhålla,
fastställer Kungl. Maj:t i sammanhang med pröfning af förslaget till lönereglering
ej mindre det ersättningsbelopp, som under löneregler ingsperioden
skall hvarje år från pastoratet utgå för verkställande af nybyggnad
och därmed likställd förbättring samt till gäldande af byggnadsskyldiglietsafgifter,
än äfven hvad pastoratet har att under samma tid årligen
utgöra såsom ersättning för bestridande af underhållskostnad. Ersättningsbelopp,
som blifvit bestämdt till gäldande af kostnad för nybyggnad å bostadsboställe,
skall af kyrkorådet för hvarje år inlevereras till stiftets byggnadslånekassa.
Om summan af de ersättningsbelopp, som under löneregleringsperioden
sålunda inflyta till byggnadslånekassan, öfverskjuter eller understiger summan
af de annuiteter och byggnadsskyldighetsafgifter, hvilka fastställts att
under samma tid utgå för boställets laga hus, skall öfverskottet eller bristen
utjämnas därigenom, att ersättningen för byggnadsskyldighetens fullgörande
under näst§, löneregleringsperiod bestämmes med hänsyn till angifna
förhållande. Arliga beloppet af den ersättning, som till bestridande
af underhållskostnad blifvit fastställd, skall af kyrkorådet tillhandahållas
boställshafvaren, i den mån han visar sig hafva gjort utgift för honom
åliggande underhåll af laga hus. Hafva de till bestridande af underhållskostnad
afsedda ärliga ersättningsbeloppen ej till fullo tagits i anspråk af
boställshafvaren under lönereglerngsperiodcn, äger pastoratet att fritt
förfoga öfver återstoden. Skulle åter ersättningsbeloppen understiga hvad
boställshafvaren måst för underhållet under löneregleringsperioden utgifva,
är han icke berättigad till godtgörelse för bristen.

När jag inför Kungl. Maj:t den 6 september 1907 föredrog ett på
grundvalen af prästlöneregleringskommitténs deri 17 augusti 1900 och den
19 juni 1903 afgifna betänkanden utarbetadt förslag till ecklesiastik boställsordning,
hvilket, efter granskning inom högsta domstolen, skulle framläggas
lör 1908 års riksdag, tillät jag mig anföra, bland annat, följande:

Bill. iitl Riksd. Prof. 1009. 1 Sami. 1 Afd. 21 Höft. Ii

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

»Beträffande frågan, i hvilken omfattning nybyggnads- och underhållsskyldighet
skall åligga kyrkoherdar och komministrar vid deras bostadsboställen,
kan man väl säga, att kommittén syftat därhän, att för framtiden
alla laga hus vid dessa boställen skola nybyggas och underhållas
af boställshafvarna. Kommittén bär ju föreslagit, att pastorat och församlingar
skulle berättigas att efter därom anmäld önskan fa fullgörandet
af deras nybyggnads- och underhållsskyldighet vid dylika boställen,
sedan ny lönereglering trädt i tillämpning, öfverflyttadt på vederbörande
boställshafvare. Att kyrkoherdar och komministrar på landet hafva att
ansvara för hela byggnadsskyldigheten vid sina boställen, innebär enligt
min uppfattning i och för sig icke något oegentligt eller olämpligt. Tvärtom
medför en sådan anordning åtskilliga fördelar framför de förhallanden,
som råda, då pastoratet bygger. Sålunda kunna vid förekommande byggnadsföretag
boställshafvarens önskningar och smak i många stycken lättare
tillgodoses, misshälligheter och tvister mellan boställshafvaren och pastoratsborna
undvikas och, om bostället utarrenderas, behöfver ej pastoratet
inblandas i arrendeförhållandet. Det gäller blott att tillse det boställshafvaren
af pastoratet erhåller tillbörlig godtgörelse för de kostnader,
som äro förenade med byggnadsskyldighetens fullgörande.»

»Med denna uppfattning har jag ansett lämpligast, att byggnadsskyldigheten
vid såväl kyrkoherdars som komministrars boställen på landet
för kommande löneregleringsperioder ordnas på det sätt, att boställshafvaren
i regeln direkt ålägges att nybygga och underhålla alla laga hus
men tillika tillförsäkras att af pastoratet erhålla godtgörelse för byggnadskostnaden.
Detta sätt att reglera förhållandet har synts mig vara
att föredraga framför det af prästlöneregleringskommittén föreslagna villkorliga
förfarandet.»

»Att, på sätt kommittén velat, på boställshafvarna öfverflytta pastoratens
och församlingarnas byggnadsskyldighet jämväl vid de i städerna
belägna boställena, därtill finner jag ej skäl. Enligt min mening lämpar
sig den nuvarande ordningen i afseende å dessa boställens bebyggande
bättre för de förhållanden, som äro rådande i städerna; och mig
veterligen har sättet för byggnadsskyldighetens fullgörande vid dessa boställen
ej gifvit anledning till klagomål.»

»I den 10 november 1905 afgifvet underdånigt utlåtande öfver kommitténs
förslag till lag angående reglering af prästerskapets aflöning har
kammarkollegium antydt huruledes, älven om anordningen med byggnadslånekassor
ej skulle komma till stånd, en reglering af byggnadskostnaderna
vid de ecklesiastika bostad sbostälffna i hufvudsaklig öfverensstämmelse

Kungl. Majils Nåd. Proposition N:o 40.

med kommitténs förslag i allt fall kunde ske, om nämligen ett särskild!
anslag för bestridande af boställshafvarnas nybyggnadskostnader, i likhet
med hvad kommittén i fråga om underhållskostnader föreslagit, årligen afsattes
och ställdes under vederbörande kyrkoråds förvaltning. Med anslutning
härtill har jag tänkt mig. att saken skulle kunna ordnas på följande sätt.»

»I enlighet med hvad kommittén föreslagit, bestämmas, vid fast-tällandet
af lönereglering för visst pastorat, de belopp, hvdka skola af pastoratet
årligen under löneregleringsperioden utgifvas till godtgörande af
vederbörande boställshafvares kostnader dels för nybyggnad och därmed
likställd förbättring, dels för underhäll af de laga husen å hvarje
inom pastoratet beläget boställe af det slag, som nu är i fråga. Dessa medel
hora af vederbörande kyrkoråd förvaltas och göras räntebärande samt
få icke användas för andra ändamål än dem, för hvilka de äro af-edda.
Det torde därför blifva nödigt, att kyrkorådet för hvarje boställe bokför
särskild! de medel, som anslagits till gäldande af kostnader för nybyggnad
och därmed '' likställda förbättringar, och särskild! hvad som afsetts
till bestridande af underhållskostnader. Då nybyggnad eller större förbättring
af boställshafvares laga hus förekommer, äger boställshafvaren
att för den å byggnadsarbetet nedlagda kostnad, såvidt densamma af synerätt
vid arbetets godkännande pröfvas skälig, erhålla godtgörelse af de
medel, som för sådant ändamål finnas uppsamlade. Skulle i något fall
tillräckliga medel för kostnadens fulla godtgörande ej finnas samlade,
skall hvad som brister jämte ränta — hvilken synes mig lämpligen kunna
bestämmas att utgå efter fem för hundra — tillhandahållas boställshafvaren
allt efter som för ändamålet afsedda medel inflyta. Om boställshafvaren afträder
bostället, innan kostnad, hvarom nu är fråga, blifvit till fullo godtgjord,
bör det felande beloppet med ränta till boställshafvaren erläggas af
efterträdaren, som därefter inträder i sin företrädares rätt i förhållande
till pastoratet. När byggnadsarbete af nu ifrågavarande slag blifvit i behörig
ordning beslutadt, må boställshafvare, som det åligger att utföra arbetet,
kunna till byggnadskostnadens bestridande erhålla förskott af de
medel, som för ändamålet finnas tillgängliga, därest lian ställer säkerhet
för det förskotterade beloppet. Beträffande kostnaden för underhållet af
de laga husen förfares sålunda, att då boställshafvaren inför kyrkorådet
visar sig hafva gjort utgift för underhållsarbete, som blifvit åt synerätt
eller vid ekonomisk besiktning föreskrifvet, godtgörelse för denna utgift,
i den mån densamma icke öfverstiger den enligt vederbörligt syne- eller
besiktningsinstrument för arbetet beräknade kostnad, ssall till boställshafvaren
omedelbarligen utbetalas af de till godtgörande af underhållskostnader
afsedda medel, som finnas under kyrkorådets förvaltning, samt

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

att, därest den beräknade kostnaden för sådant arbete, som nyss är sagdt,
öfverskridits eller boställshafvaren gjort utgift för underhållsarbete, som ej
blifvit honom ålagdt, lian jämväl skall äga att af ifrågavarande ersättningsmedel
bekomma godtgörelse för dylika utgifter, så vidt de af synerätt
eller vid ekonomisk besiktning pröfvas hafva varit af behofvet påkallade.
I händelse af influtna medels otillräcklighet äfvensom vid inträffande
ombyte af boställshafvare förhålles på enahanda sätt som i fråga
om godtgörelse för nybyggnad .--ko s t n a d.»

»Till förebyggande däraf, att de ersättningsmedel, som inom pastoraten
uppsamlas, blifva använda till bekostande af onödiga eller olämpligt utförda
byggnadsarbeten eller till godtgörande af större kostnader, än som
för hvarje särskildt arbete kunna anses skäliga, har jag ansett lämpligen
kunna i fråga om nybyggnad eller därmed likställd förbättring föreskrifvas,
att dylikt arbete icke må företagas utan att beslut därom meddelats af
synerätt eller —i fråga om mindre byggnadsföretag — vid ekonomisk besiktning,
samt att verkställdt arbete af nu omförmäldt slag skall, innan boställshafvaren
må uppbära godtgörelse därför, godkännas af synerätt, som
i sammanhang därmed bär att pröfva, huruvida den af boställshafvaren
å arbetet nedlagda kostnad må anses skälig, och till godtgörande fastställa
det belopp, som pröfvas hafva utgjort skälig kostnad för arbetet. Hvad
angår egentliga underhållsarbeten torde, jämte stadganden af det innehåll
jag i fråga om dessa arbeten nyss angifvit, i förevarande afseende icke
eriordras andra bestämmelser, än att vid husesyner och ekonomiska besiktningar
skall — därest boställshafvare efter nästföregående syn eller
besiktning antingen för underhållsarbete, som blifvit i behörig ordning
föreskrifvet, utgifvit högre belopp än som för arbetet beräknats eller ock
gjort utgift för underhållsarbete, som ej blifvit honom ålagdt — undersökning
anställas, huruvida och i hvad mån dylika utgifter varit af behofvet
påkallade samt beslut härom meddelas. Såsom villkor för att boställshafvare
må kunna lyfta godtgörelse för verkställda underhållsarbeten
kommer sålunda att gälla, att boställshafvarens utgifter för arbetet antingen
ej öfverstigit den vid ekonomisk besiktning eller af synerätt vid meddelande
af beslut om arbetets verkställande därför beräknade kostnad eller
ock —- därest nyssnämnda kostnad öfverskridits eller arbetet företagits
utan föregånget åläggande — vid husesyn eller ekonomisk besiktning särskildt
pröfvats och befunnits nödiga.»

»Den beräkning, som i sammanhang med uppgörande af förslag till
lönereglering skall af synerätt verkställas rörande boställshafvares blifvande
byggnadskostnad^’ under löneregiering-perioden, bör naturligtvis
ske med stöi’sta noggrannhet. Och i jämförelse med förhållandena vid

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

uppgörandet af de nu gällande femtioåriga löneregleringarna torde ifrågavarande
beräkning för de kommande, blott tjuguåriga löneregleringsperioderna
kunna blifva ganska tillförlitlig. Dock förefinnes ju alltid den möjligheten,
att det vid den tjuguåriga periodens slut skall visa sig, att beräkningen
icke fullt motsvarat verkligheten och att således summan af de
ersättningsbelopp, hvilka vid löneregleringens fastställande ålagts pastoratet
att årligen utgifva, antingen öfverskjuter eller understiger summan af
boställshafvarens faktiska byggnadskostnader. I sådant fall bör hänsyn
till detta förhållande tagas vid nästföljande lönereglering, så att, om öfverskott
finnes, detta tages i beräkning såsom en tillgång vid bestämmandet
af pastoratets afgifter för den kommande lönereglcringsperioden och, därest
brist föreligger, pastoratets afgifter för sistnämnda period bestämmas så
mycket högre. Prästlöneregleringskommittén har beträffande de till bestridande
af underhållskostnader afsedda ersättningsmedlen föreslagit,
att öfverskott å dem vid slutet af en löneregleringsperiod skulle få af
pastoratet fritt disponeras och att, därest å andra sidan dessa medel befunnes
understiga hvad boställshafvaren måst för underhåll under perioden
utgifva, han ej skulle vara berättigad till godtgörelse för bristen. För
min del finner jag intet skäl, hvarför ej öfverskott å sistnämnda slags
medel skulle lika väl som öfverskott i fråga om nybyggnadsersättning
tagas i anspråk för den kommande löneregleringen; och då enligt den af
mig föreslagna anordningen boställshafvares anspråk på godtgörelse för
underhållsarbeten endast kunna afse kostnader, som åt synerätt eller vid
ekonomisk besiktning pröfvats och befunnits nödiga, skulle det enligt min
mening vara obilligt att, därest ersättningsmedlen under en löneregleringsperiod
ej skulle förslå till betäckande af de så beskaffade underhållskostnader,
boställshafvaren under samma period fått vidkännas, därför afklippa
hans rätt till godtgörelse.»

»Om förhållandena regleras så, som jag nu angifvit, torde de ifrågasatta
byggnadslånekassorna i vanliga fall ej blifva behöfliga, sedan de nya löneregleringarna
»trädt i tillämpning. Val kan det inträffa, att en boställshafvare
får sig ålagclt att utföra ett större byggnadsföretag i början af en
löneregleringsperiod, innan för byggnadskostnadens bestridande afsedda
medel hunnit inom pastoratet samlas till något betydligare belopp; och
då kunde det ju vara godt att hafva en byggnadslånekassa att tillita.
Men att blott för sädana, såsom man väl får antaga, mera sällan inträffande
undantagsfall organisera dylika kassor torde desto mindre kunna
ifrågakomma, som vetskapen därom, att medel till godtgörande af hela
byggnadskostnad^! alltid i sinom tid komma att af pastoratet tillhanda -

46 Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 40.

hållas, bur för bostilllshafvaren väsentligt underlätta anskaffandet af nödigt
byggnadskapital.»

Det särskilda utskott, som, enligt hvad jag förut omförmält, behandlade
Eders Kungl. Maj:ts till 1908 års riksdag aflåtna proposition med
förslag till ecklesiastik boställsordning, framhöll i sitt betänkande n:o 2
(s. 38), hurusom flera skäl visserligen talade för att byggnadsskyldigheten
borde i enlighet med Eders Kungl. Maj ds förslag åläggas boställshafvaren
mot ersättning för kostnaden, men att det syntes utskottet som vore de
skäl mera vägande, hvilka kunde åberopas till förmån för skyldighetens
öfverflyttande på pastoratet. Det torde nämligen, yttrade utskottet, ej
kunna förnekas, att sysslandet med byggnadsgöromål vore — särskildt då
det gällde under prästens eget bruk varande jordbruksboställe, där det
alltså funnes ej blott bostads- utan äfven jordbrukshus — en för prästen
främmande verksamhet. Önskvärd! vore gifvetvis, att prästen i största
möjliga utsträckning befriades från sådant, som loge tid och krafter från
hans egentliga kall. Med prästens byggnadsskyldighet vore nu förenad
den stora olägenheten, att han ofta för denna skyldighets fullgörande
tvingades till skuldsättning, som stundom och särskildt för den händelse, att
han hörde till det svagast aflönade prästerskapet, kunde verka ruinerande för
hans ekonomi. Dbn föreslagna anordningen med uppsamlandet af byggnadsfonder
skulle väl, enligt utskottets åsikt, för prästen underlätta fullgörandet
af hans ifrågavarande skyldighet; men äfven efter anordningens
genomförande torde olägenheter af berörda slag icke sällan komma att göra
sig gällande, nämligen i de fall att ett större byggnadsföretag skulle finnas
nödigt, innan tillräcklig fond hunnit uppsamlas. A andra sidan erinrade
utskottet, att sällan inom ett pastorat saknades praktiska och byggnadskunniga
män; i mången större kommun torde tvärtom, till följd af den nästan ständiga
byggnadsverksamhet, som nu måste för menigheternas räkning bedrifvas,
stadigvarande byggnadskommitterade icke saknas. Ett billigare och ändamålsenligare
arbete vore därför ock att förvänta, om det finge genom pastoratet
ombesörjas. Äfven om tvister och slitningar mellan präst och pastorat
icke alltid kunde undvikas i händelse af byggnadsskyldighetens läggande
å pastoratet, skulle, enligt utskottets öfvertygelse, anledningarna till sådana
icke blifva mindre, om skyldigheten ålades prästen. Såsom ett öfvertygande
skäl för att pastoraten kunde antagas i regeln komma att tillmötesgå rimliga
anspråk, då det gällde fullgörande af deras byggnadsskyldighet, hänvisade
utskottet till det kända förhållandet, att prästgårdarna i allmänhet vore
bebyggda ansenligare än hvad författningarna föranledde.

Vidare yttrade utskottet, att de betänkligheter, som förut yppat sig i
fråga om att till komministersboställen utsträcka tillämpligheten af hvad

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 40.

som föreslagits i afseende å byggnadsskyldigheten vid kyrkoherdeboställen,
numera ej mötte, då man ju borde vara oförhindrad att vid fastställande
af nya grunder för prästerskapets aflöning göra de ändringar i afseende å
boställsförmånens åtnjutande, Indika funnes lämpliga, och kunde därefter
afpassa boställsordningens bestämmelser.

På grund af det anförda hemställde utskottet om den ändringen i Eders
Kungl. Maj:ts förslag till ecklesiastik boställsordning, att nybyggnads- och
underhållsskyldigheten vid bostadsboställen af andra och tredje klasserna
— d.v. s. kyrkoherdars och komministrars boställen — å landet måtte
åläggas pastoratet.

Utskottets förslag till ecklesiastik boställsordning godkändes oförändradt
af Första Kammaren, hvaremot Andra Kammaren däri vidtog, bland annat,
den ändringen, att å bostadsboställen af andra och tredje klasserna på landet
allenast sätesbyggningen skulle nybyggas och underhållas af pastoratet,
men öfriga laga hus af boställshafvaren.

I sitt med anledning af ski jaktigheterna i kamrarnas beslut afgifna
sammanjämkningsförslag, memorial n:o 8, tillstyrkte utskottet en sådan
fördelning af byggnadsskyldigheten vid nyssnämnda boställen, att sätesbyggning,
visthus, hushållskällare, brygghus, vedbod, hemlighus och brunn,
för så vidt de enligt boställsordningen borde finnas såsom laga hus å bostället,
skulle nybyggas och underhållas af pastoratet, samt att jämväl
öfriga laga hus å ifrågavarande boställen skulle nybyggas och underhållas
af pastoratet, men kostnaderna därför gäldas af pastoratet och boställshafvaren
till hälften hvardera.

Såsom jag strax i början af min framställning meddelat, biföll Första
Kammaren hvad ufskottet i detta memorial hemställt, under det att Andra
Kammaren afslog berörda hemställan.

Den förmån af fri bostad, som enligt'' prästlöneregleringskommitténs aAU™*™a .
den 19 juni 1903 afgifna — i denna del af såväl Eders Kungl. Maj:t som ZTseendTa
kamrarna vid 1908 års riksdag godkända — förslag bör tillkomma hvarje Jy^n^nt
innehafvare af ordinarie prästerlig beställning, kan, såsom naturligt är och, "''reglering''!''
enligt hvad jag i det föregående meddelat, äfven ifrågasatt blifvit, på olika
sätt beredas tjänsteinnehafvaren, helst de förändrade bestämmelser i fråga
om byggnadsskyldigheten, som kunna varda meddelade, skulle afse förhållandena
först under en kommande löneregleringsperiod.

Eders Kungl. Maj:ts vid omförmälda riksdag framlagda förslag härutinnan,
såvidt nämligen fråga är om innehafvare af ecklesiastikt liostadsboställe
på landet, gick sålunda ut därpå, att boställshafvaren skulle ny -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

bygga och underhålla boställets alla laga hus, men för den därmed förenade
kostnaden erhålla särskild godtgörelse af pastoratet. I motsats
häremot föreslog i sitt först afgifna utlåtande det för löneregleringsfrågans
behandling vid riksdagen tillsatta särskilda utskottet, att nybyggnads- och
underhållsskyldigheten beträffande nämnda slag af boställen borde öfverflyttas
på pastoratet. Sedermera tillstyrkte utskottet i ett sammanjämkningsförslag
den modifikationen i sitt första förslag, att boställshafvaren
skulle förpliktas att till hälften med pastoratet deltaga i pastoratets kostnad
för fullgörande af nybyggnads- och underhållsskyldigheten i afseende å
vissa, af utskottet uppräknade hus, som icke ansågos erforderliga för att
bereda boställshafvaren fri bostad; i sammanhang hvarmed utskottet emellertid,
på det att icke boställshafvarens inkomster skulle nedbringas under
det belopp, som eljest borde tillkomma honom, föreslog ett tillägg till 6 §
i förslaget till lag om reglering af prästerskapets aflöning, åsyftande att
bereda boställshafvaren ersättning för hans andel af byggnadskostnaden
genom afräkning å boställets uppskattade afkastning.

Af de anförda förslagen synes mig ej något äga afgjordt företräde
framför de andra, och olägenheter kunna påvisas hos dem alla. Den
fria bostadsförmånen skulle väl enklast beredas tjänsteinnehafvaren därigenom,
att nybyggnads- och underhållsskyldigheten vid vederbörande boställe
i sin helhet ålades antingen boställshafvaren mot ersättning eller
ock pastoratet; men det af särskilda utskottet i dess sammanjämkningsförslag
förordade sättet torde icke heller medföra någon svårighet.

Med hänsyn till de omständigheter, jag nu går att beröra, anser jag
mig dock icke böra tillstyrka, att en reglering af skyldigheten att nybygga
och underhålla de laga husen å kyrkoherdars och komministrars bostadsboställen
på landet verkställes i full öfverensstämmelse med något af
de nämnda förslagen.

Då jag den 6 mars 1908 inför Eders Kungl. Maj:t utvecklade grunderna
för reglering af prästerskapets aflöning, sedan tiden för nu gällande
löneregleringar utlupit, yttrade jag mig tillika om sättet för det ecklesiastika
boställsväsendets ordnande, såsom framgår af det statsrådsprotokoll,
hvilket fogats vid den till 1908 års riksdag afgifna, förut omförmälda
propositionen i löneregleringsfrågan (s. 171—206).

Jag framhöll därvid, bland annat, hurusom tjänstemäns aflönande
medelst jordbruksboställen vore en löneform, hvilken i vårt land kunde
sägas halva blifvit i princip utdömd re<lan med indragningen på 1870- och
1880-talen af flertalet utaf de till civil- och militiestaterna anslagna boställena,
och jag erinrade tillika om de skäl, som anförts till stöd för den

Kungl. Maj:ts Säd. Proposition X:o 40.

åsikten, att jordbruksboställen i regeln icke borde ingå bland tjänstemäns
löneförmåner. Hvad i allmänhet anmärkts mot jordbruks förenande med
tjänstebefattning ägde enligt min mening tillämplighet jämväl i fråga om
det ecklesiastika boställsväsendet, utom då i följd af särskilda omständigheter
— såsom svårighet för tjänsteinnehafvaren att utan eget jordbruk i
vissa trakter af vårt land få behofven af lifsförnödenheter och vissa tjänstbarheter
tillgodosedda — jordbruk understundom måste bedrifvas för
tjänsteinnehafvarens egen räkning.

Rörande dispositionen af de med jordbruk förenade bostadsboställen,
som ej måste af antydda skäl brukas af prästerna själfva, ansåg jag visserligen,
att afkastningen af dem fortfarande borde bibehållas såsom löneförmån
för de präster, till hvilkas bostad de vore afsedda, men att jordbruket
å samma boställen borde, äfven mot innehafvarnas bestridandeutarrenderas,
hvarje gång under högst 20 år. I fråga om bostadsboställe,
hvithet ej blefve föremål för dylik obligatorisk utarrendering, syntes mig
böra åt innehafvaren af bostället inrymmas större frihet vid utarrendering
af jordbruket därå, i syfte att nyttjanderättsupplåtelsen skulle kunna på
förhand bestämmas till viss tid, äfven i detta fall högst 20 år, och ej såsom
nu vara inskränkt till boställshafvarens ovissa besittningstid. De principiella
bestämmelserna rörande dessa olika slag af utarrendering.— obligatorisk
och frivillig — inrymdes i 6, 12 och 30 §§ af förslaget till lag om
reglering af prästerskapets aflöning.

I sitt yttrande angående grunderna för ordnande af det ecklesiastika
boställsväsendet förklarade sig särskilda utskottet (utlåtande n:o 2, s. 129)
vilja på det kraftigaste understödja förslaget om obligatorisk utarrendering
af prästerskapets bostadsboställen, en form för utarrendering, som enligt
utskottets åsikt borde i största möjliga omfattning tillämpas. Ehuru° den
frivilliga utarrenderingen syntes utskottet icke kunna komma till någon
större användning, ansåg dock utskottet, att denna form borde upptagas
vid sidan af den obligatoriska, helst utskottet antog, att en del mindre
boställen bäst lämpade sig för frivillig upplåtelse. Hvad i förslaget till
lag om reglering af prästerskapets aflöning stadgats angående utarrendering
af prästerskapets med jordbruk förenade bostadsboställen godkändes jämväl
af båda kamrarna. •

Det synes vid angifna förhållanden påtagligt, att i en snar framtid
— vare sig vid de först infallande löneregleringarna eller i samband med
dem som efter 20 år ånyo måste företagas — flertalet af kyrkoherdars
och komministrars med jordbruk förenade bostadsboställen kommer att
upplåtas på arrende under en längre, på förhand bestämd tid.

De ecklesiastika tjänsteinnehafvarna skulle följaktligen, utom i sär Bih.

till Ttiksd. Prot. 1.900. 1 Sami. 1 Afd. 21 Höft, 7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

skilda undantagsfall, småningom varda befriade från allt bestyr med jordbruk.
Men blir det regel, att skötseln af prästerskapets jordbruksboställen icke
omhänderhafves af tjänsteinnehafvarna själfva, utan öfverlämnas åt personer,
som ej äro anställda för uppehållande af religionsvården inom pastoraten,
vore det uppenbarligen mindre lämpligt att pålägga pastoraten eller
bibehålla dem vid skyldigheten att, ensamma eller i förening med någon
annan, nybygga och underhålla de för jordbrukets behof erforderliga
husen å dessa boställen. Med en sådan anordning skulle nämligen i de
flesta fall svårligen kunna undvikas förvecklingar mellan pastoratet och
den som brukar bostället, enär i mellanhafvandet mellan pastoratet och eu
arrendator icke lärer kunna förväntas den hänsynsfullhet, som väl oftast
utmärker det inbördes förhållandet mellan församlingsborna och deras
själasörjare.

Under öfverläggningarna inom Andra Kammaren rörande särskilda
utskottets förslag till lag om reglering af prästerskapets aflöning och
till ecklesiastik boställsordning framhölls också med styrka af flera talare,
hurusom det, till undvikande af trakasserier och obehag samt ökade kostnader
för pastoraten, vore af högsta vikt, att, vid regleringen af byggnadsskyldigheten
beträffande prästerskapets med jordbruk förenade bostadsboställen
på landet,pastoraten—hvilka visserligen borde tillhandahålla prästen
bostad med tillhörande ekonomihus — dock blefve ställda utom hvarje
befattning med nybyggnad och underhåll af de hus, som kunde förväntas
varda upplåtna åt en arrendator af boställsjorden.

En dylik lösning af frågan om fördelning af byggnadsskyldigheten
vid de laga husen å nämnda boställen innebär icke någon nyhet. Denna
fördelningsgrund uppställdes ju, såsom den meddelade historiken utvisar,
redan i en af chefen för ecklesiastikdepartementet till kommittén för ordnande
af px*ästerskapets aflöning den 18 november 1861 afbiten skrifvelse,
däri till öfvervägande framställdes, huruvida icke församling på landet,
liksom i stad, borde bekosta byggnad och underhåll af passande bostad
åt sin präst, men denne däremot förpliktas att hålla sitt boställe försedt
med alla de åbyggnader, som vore nödiga för boställets skötsel. Samma
princip upptogs jämväl i flertalet af de förslag till ecklesiastik boställsordning,
som under årens lopp blifvit afgifna.

På grund af det anförda och då de förslag till byggnadsskyldighetens
reglering, hvilka utgått från den grundsatsen, att berörda skyldighet
bordö odelad åläggas endera af de nu byggnadsskyldiga parterna — enligt
1908 års proposition boställshafvaren, enligt särskilda utskottets första
förslag pastoratet -— ej vunnit Riksdagens gillande, anser jag mig böra
såsom mest ändamålsenlig och lämplig tillstyrka en sådan fördelning af

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

ifrågavarande börda, att å kyrkoherdars samt komministrars och med
dem likställda prästers bostadsboställen på landet själfva bostadshusen
skola uppbyggas och underhållas af pastoratet, men ladugårds- eller jordbrukshusen
uppbyggas och underhållas af boställshafvaren. Om, såsom
ju är förutsatt, boställets jordbruk i regeln kommer att utarrenderas, lärer
boställshafvaren endast undantagsvis komma att besväras med fullgörandet
af den honom åliggande nybyggnads- och underhållsskyldigheten. Det
ligger nämligen så godt som i sakens natur, att omsorgen därom bör
öfverflyttas på arrendatorn.

Den närmare fördelningen af de laga hus, för Indika de byggnadsskyldiga
intressenterna skola hafva att ansvara, torde, med anslutning
till särskilda utskottets sammanjämkningsförslag, böra utföras på det sättet,
att sätesbyggning, visthus, hushållskällare, brygghus, vedbod, hemlighus
och brunn skola nybyggas och underhållas af pastoratet, öfriga laga hus
af boställshafvaren.

Hvad sålunda föreslagits afser, såsom af det föregående torde vara
tydligt, endast förhållandena på landet. Beträffande byggnadsskyldigheten
vid de laga husen å kyrkoherdars och komministrars bostadsboställen i
städerna, torde dessa boställens innehafvare, hvilka ju för närvarande ej
äro betungade med någon sådan skyldighet, jämväl för framtiden böra
helt och hållet fritagas därifrån.

Varder byggnadsskyldigheten vid jordbruksboställena fördelad enligt
angifna grunder, måste naturligtvis tillses, att de kostnader, som drabba
boställshafvarna på landet i följd af deras ansvarighet för nybyggnad och
underhåll af jordbrukshusen, i en eller annan form ersättas dem. Detta har
heller icke förbisetts af särskilda utskottet, enligt hvars sammanjämkningsförslag
skulle vid uppskattning af bostadsboställes afkastning tagas hänsyn
till boställshafvaren åliggande nybyggnads- och underhållsskyldighet beträffande
vissa af boställets laga hus. Dessutom skulle årsberäkning för nybyggnad
enligt synerätts bestämmande äga rum. Men denna senare anordning,
hvars uppgift allenast är att fördela byggnadsskyldighetens börda
på olika boställshafvare, så att den ej enbart drabbar föregångaren,
under det att efterträdaren skonas, bereder eljest icke någon fördel såsom
motvikt mot boställshafvarnas byggnadskostnad i det hela.

Erforderligt byggnadskapital skulle alltså enligt utskottstörslagets
innebörd — såsom ock i öfverensstämmelse med gällande lagstiftnings
syfte — beredas boställshafvaren därigenom, att han af sitt boställes afkastning
inbesparar hvad som anses motsvara kostnaderna för fullgörande
af hans byggnadsskyldighet vid detsamma. Erfarenheten visar emellertid,

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

att dylika besparingar sällan göras, och att vid förefallande behof läsvägen
måste anlitas. Skulle ock ett kapital hafva blifvit på angifvet sätt
hopsparadt af en boställshafvare och denne undslipper nybyggnad, äger
ju, såsom af prästlöneregleringskommittén äfven anmärkts, efterträdaren,
som måste bygga, ej tillgodogöra sig detta kapital.

Till af hjälpande af svårigheterna för en boställshafvare vid byggnadsskyldighetens
fullgörande har kommittén med anledning häraf föreslagit,
att den del af boställshafvarens aflöning, som är afsedd till betäckande af
hans byggnadskostnader vid bostället, skall af pastoratet ntgöras i form
af ett särskilt årligt anslag, hvilket ej får användas för andra ändamål.

Kärnpunkten i berörda förslag är uppenbarligen den däri inneslutna
principen om ett alltjämt fortgående uppsamlande af medel till ett byggnadskapital
af den storlek, som för hvarje särskildt boställe erfordras.
Detta uppslag, hvilket tillgodogjordes i 1908 års förslag till lag om reglering
af prästerskapets aflöning och till ecklesiastik boställsordning, bör
enligt min mening ej släppas, ty på den anvisade vägen gifves säker utsikt
att komma från den nuvarande, allt annat än tillfredsställande ordningen
med ytterst ojämn fördelning mellan olika boställshafvare af byggnadsskyldighetens
börda och med en vanligen betungande skuldsättning för den
boställshafvare, som måste tillhandahålla de för fullgörande af samma
skyldighet nödiga penningmedlen.

Den anordning, jag till byggnadskostnadernas reglering ämnar föreslå,
öfverensstämmer också i allt hufvudsakligt med hvad i samma syfte af mig
blifvit vid föregående behandling af detta ärende tillstyrkt, och hvarom
de förut återgifna delarna af mitt anförande till statsrådsprotokollet för
den 6 september 1907 närmare förmäla.

I ett viktigt afseende skilja sig emellertid de båda förslagen från
hvarandra. Jag anser nämligen numera, med hänsyn till de inom Andra
Kammaren uttalade önskemålen om byggnadsskyldighetens fördelning,
att några direkta bidrag från pastoratets sida till den åsyftade byggnadsfonden
ej böra utkräfvas. De belopp, som enligt bestämmelse vid löneregleringen
årligen skola afsättas till godtgörande af boställshafvarens kostnader
dels för nybyggnad och därmed likställd förbättring dels för underhåll
af de laga hus å bostadsboställe på landet, för hvilka boställshafvaren
skall ansvara, torde i stället böra tillvägabringas på det sättet, att kyrkorådet
af de församlingsafgifter, som äro afsedda till kontant lön åt tjänsteinnehafvaren
och hvilka skola af kyrkorådet kvartalsvis till honom utbetalas,
innehåller så stor andel, som motsvarar samma belopp. Skulle i något
sällsynt undantagsfall — såsom då boställets afkastning är synnerligen
betydande — pastoratets skatteplikt ej behöfva tagas i anspråk för lönens

Kung1. Maj:ts Kårt. Proposition K:o 40.

uppbringande till erforderlig höjd, bör naturligtvis boställsliafvaren af egna
medel tillskjuta byggnadsbidraget och inleverera detsamma till kyrkorådet.

Hvad boställshafvaren, i följd af sin bidragsskyldigliet till -byggnadsfonden,
bekommer mindre i församlingsafgifter eller måhända nödgas
direkt utgifva, varder honom ersatt på den omvägen, att — såsom jämväl
särskilda utskottet föreslagit — vid uppskattningen af boställets afkastning
göres ett mot den beräknade byggnadskostnaden svarande afdrag.
Boställsafkastningen får därigenom, sedan brukningskostnaderna blifvit
frånräknade, karaktären af en verklig nettobehållning, som med fullt
skäl kan ställas till boställshafvarens fria förfogande eller åtminstone icke behöfver
till någon del reserveras för att bereda medel till boställets bebyggande.

Då det kan hända, att vid boställshafvares frånträdande af bostället
kostnad, som drabbat honom för nybyggnad eller underhåll af jordbrukshusen,
ej blifvit till fullo gulden, emedan tillräckliga medel ännu icke hunnit
för ändamålet uppsamlas, torde det vara lämpligast, att afträdaren bibehålies
vid rätten till godtgörelse ur de för bestridande af nybyggnads- och
underhållskostnaderna inom pastoratet afsedda medlen, i den mån sådana
blifva tillgängliga. Om det nämligen ålades tillträdaren att gälda afträdarens
fordran, mot det att tillträdaren i sin tur tillförsäkrades rätt till
ersättning af omförmälda medel, är det fallet icke uteslutet, att afträdaren
ej utfår sin fordran. Dessutom torde det medföra mindre svårighet för
afträdaren att, när han behöft upplåna något af byggnadskapitalet, förränta
och amortera en gammal skuld, än för tillträdaren att ikläda sig
nya förbindelser för att kunna tillhandahålla det mot afträdare^ fordran
svarande beloppet,

Arsberäkning efter en eller annan grund för de laga hus, boställshafvaren
får sig ålagdt att nybygga och underhålla, kan uppenbarligen icke
för framtiden ifrågakomma. Med de nya löneregleringarnas tillämpning
skulle nämligen byggnadskostnaderna drabba föregående och efterföljande
boställshafvare med ungefärligen samma tyngd, därest, på sätt jag föreslagit,
för en löneregleringsperiod i sänder bestämmes, med hvilket fast
belopp hvarje innehafvare af ett boställe skall, oberoende af byggnadsarbetenas
omfattning under hans besittningstid, för hvarje år åt löneregleringsperiodcn,
genom afstående af en del af den kontanta lönen, bidraga
till kostnaderna för fullgörande af byggnadsskyldigheten vid dessa
laga hus.

I detta sammanhang tillåter jag mig erinra därom, att vid förra riks -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 40.

De särtlcilda
lagbestämmelserna.

dagen väcktes inom Andra Kammaren en motion, n:o 313, däri påyrkades
en sådan fördelning af byggnadsskyldigheten vid andra och tredje klassernas
bostadsboställen på landet, att pastoratet skulle nybygga och underhålla
bostadshusen samt boställshafvaren jordbrukshusen. Motionären yttrade i
afseende härå: »För denna boställshafvaren beträffande jordbrukshusen

åliggande byggnads- och underhållsskyldighet vore det dock synnerligen
lämpligt, att Kungl. Maj:ts förslag om årliga kostnadernas beräkning för
hela löneregleringsperioden, beloppets inbetalande till och medlens tillhandahållande
genom kyrkorådet gjordes gällande, dock att inbetalningen icke
skulle göras af pastoratet, utan af boställshafvaren eller arrendator!!. Sålunda
skulle de hittills vanliga ojämnheterna i byggnadskostnadernas fördelning
mellan olika boställshafvare såvidt möjligt utjämnas. Och genom
dessa kostnaders redovisning inför kyrkorådet skulle erfarenheter vinnas,
som efter hand skulle vid löneregleringens uppgörande medföra större
säkerhet beträffande beräkningen af såväl byggnadskostnaden för jordbrukshusen
som ock därmed det afdrag, som borde göras vid uppskattningen
af boställets afkastning». ’

Motionen afstyrktes emellertid af särskilda utskottet, som ansåg (s. 38),
att då det nu vore fråga om en boställsordning, hvilken, såvidt anginge
stadgandena i afseende å nybyggnads- och underhållsskyldighet vore
afsedd att •—• utom för det fall att öfverenskommelse om annat förhållande
kunde ernås — lända till efterrättelse först samtidigt med ikraftträdandet
af ny lönereglering, och man sålunda vore obunden af de i
ekonomiskt hänseende mellan präst och församling för närvarande gällande
förhållandena, tillräckliga skäl saknades för en sådan fördelning af byggnadsskyldigheten,
som af motionären föreslagits, utan borde den föreliggande
frågan om nybyggnads- och underhållsskyldigheten lösas på sådant sätt,
att berörda skyldighet helt och hållet ålades endera af de båda nu byggnadsskyldiga
parterna.

Att denna åsikt icke delades af Andra Kammaren, har jag redan
nämnt.

Om stadganden angående reglering af byggnadsskyldigheten vid de
laga husen å kyrkoherdars samt komministrars och med de senare likställda
prästers bostadsboställen på landet varda meddelade i enlighet med
de grunder, jag i det föregående utvecklat, torde det förslag till ecklesiastik
boställsordning, hvilket af Eders Kungl. Maj:t framlades för nästförflutna
riksdag, kunna i öfriga delar, utan väsentliga ändringar, ånyo

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

föreläggas Riksdagen. Dock lärer, vid förslagets förnyade granskning, all
möjlig hänsyn böra tagas jämväl till de ändringsyrkanden, som framställdes
af särskilda utskottet vid 1908 års riksdag.

Efter att — i den mån sådant icke redan skett — hafva lämnat en
redogörelse för innehållet i de af nämnda utskott afgifna utlåtanden rörande
då föreliggande förslag till ecklesiastik boställsordning, anförde
departementschefen vidare:

Från de synpunkter, jag nyss framhållit, har jag låtit inom ecklesiastikdepartementet
öfverse omförmälda förslag till boställsordning, och
torde det tillåtas mig att nu redogöra för de ändringar, förslaget vid denna
bearbetning undergått.

I enlighet med särskilda utskottets sammanjämkningsförslag har det i
3 § lämnade medgifvandet för synerätt att, där sådant pröfvas nödigt,
utöfver de särskildt uppräknade femton laga husen å jordbruksboställen
föreskrifva ytterligare en del sådana hus, inskränkts därhän, att ökningen
får omfatta allenast en källare samt brunn.

Antalet boningsrum i sätesbyggningen å bostadsboställe af andra
klassen (kyrkoherdeboställe), hvarom bestämmelser äro meddelade i 8 §
2 mom., har, till öfverensstämmelse med hvad utskottet i sitt utlåtande
n:o 2 därutinnan föreslagit, blifvit nedsatt i anseende till såväl minimum
som maximum, i det att latituden bestämts till minst sex, högst nio rum.
Vidare har, jämväl i enlighet med utskottets förslag, det villkorliga medgifvandet
till ytterligare nedsättning af rummens antal uteslutits, så ock
de ord — »vid eller i expeditionsrummet» — som angifva, hvarest det i
momentet omförmälda brandfria hvalfvet bör anordnas.

Bestämmelserna i 9 § rörande beskaffenheten af de laga husen å
bostadsboställen hafva, på sätt utskottet tillstyrkt, gjorts mindre detaljerade,
men äfven fullständigats därhän, att boningsrummen skola vara försedda
jämväl med nödiga och lämpliga anordningar för luftväxling.

Angående fördelning mellan pastoratet och boställshafvaren af nybyggnads-
och underhållsskyldigheten vid de laga husen å bostadsboställen
af andra och tredje klasserna på landet äfvensom med sådant boställe i
sambruk förenadt löningsboställe hafva uti 13 § inrymts bestämmelser af
det innehåll, jag i min föregående framställning förordat.

Till denna framställning torde jag få hänvisa äfven rörande förändringarna
i 20 och 21 §§, hvilka lagrum angifva sättet för godtgörande
af boställshafvarens byggnadskostnad er beträffande de laga hus å nyssnämnda
boställen, för hvilka han har att ansvara.

Kung1*, Maj:ts Kadi. Proposition N:o 40.

I likhet med hvad utskottet vid 33 § af sitt förslag till boställsordning
anmärkt, finner jag anledning saknas att i 20 § 2 mom. bibehålla bestämmelsen
därom, att användandet allenast af vissa slag af taktäckningsämnen
skall medföra den i momentet åsyftade förmånen.

Ur 24 § har, med afseende å hvad utskottet (21 § af dess förslag)
därutinnan anfört, uteslutits sista punkten, i hvilken uppdragits åt domkapitlet
att hålla tillsyn öfver, att boställshafvaren fullgör sin skyldighet
att brandförsäkra de hus, hvilkas nybyggnad åligger honom.

Tiden, för hvilken tillstånd till bortförande af stråfoder från boställe
kan enligt 34 § medgifvas, har, såsom utskottet föreslagit, nedsatts från
fem till ett år.

Hvad 36 § innehåller om af- och tillträde T af prästboställe har, med
några jämkningar i redaktionen, ändrats i enlighet med utskottets sammanjämkningsförslag
beträffande denna paragraf.

Uå jag, lika med utskottet, anser, att jämväl åt de vid ekonomiska
besiktningar biträdande besiktningsmännen — å landet nämndemän och i
stad af magistraten utsedda sakkunniga — bör tillerkännas rösträtt, hafva
häraf föranledda ändringar, hufvudsakligen af redaktionell beskaffenhet,
vidtagits i 43, 44, 45, 46, 47, 48, 49, 51 och 59 §§.

Föreskrifterna i 51 § 1 mom. och 65 § 1 mom. om ersättning åt
förrättningsmän jämte ombud och sakkunniga biträden vid ekonomiska
besiktningar och syner hafva utbytts mot de bestämmelser, som innehållas
i omförmälda lagrum af utskottets sammanjämkningsförslag, dock icke
såvidt angår godtgörelse åt skogstjänsteman och biträdande byggnadskunnig
person vid syn (65 § 1 mom.).

I syfte att vid af- och tillträdessyn synemännen skola i fråga om
reparations- eller ny byggnadsarbeten, som åläggas socknemännen att utföra,
efter omständigheterna pröfva, huruvida virke härtill — därest skogsafkastningen
medgifver utsyning däraf — skall påföras skogsafkastningen
för afträdarens eller tillträdarens besinningstid, har, pa sätt utskottet föreslagit,
gjorts ett tillägg till 60 § 8 mom.

Den i viss mån förändrade lydelsen af 20 och 21 §§ har föranledt
en mindre jämkning af 60 § 11 mom.

Med hänsyn till de olika reglerna för byggnadsskyldighetens utgörande
vid bostadsboställe i stad och på landet har till 71 § tillagts en
bestämmelse af innehåll att, äfven om bostadsboställe är beläget i stad,
landsförsamling icke får påföras andel i mer än som motsvarar den pastorat
åliggande nybyggnads- och underhållsskyldigheten å bostadsboställe
af samma klass å landet.

Ändring af 73 § 2 mom. har af utskottet föreslagits och från min

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 40.

sida vunnit efterföljd, af skäl att •— med undantag endast för de boställen,
hvilkas innehafvare äro delägare i skånska prästerskapets byggnadskassa —
alla hittills beträffande byggnadsskyldigheten gällande undantag, såvidt
de ej röra enskilds rätt, böra upphöra att gälla.

öfvergångsstadgandena i 74 och 75 ,§§ hafva, med iakttagande af
nödiga ändringar i afseende å citationer och årtal m. m., bragts till öfverensstämmelse
med utskottets sammanjämkningsförslag i denna del.

Några obetydliga redaktionsändringar hafva vidtagits i 5 och 15 §§
samt i 55 § 4 mom.

Föredragande departementschefen uppläste härefter ett i enlighet med
det afgifna yttrandet affattadt, såsom bilaga vid detta protokoll fogadt
förslag till ecklesiastik boställsordning och hemställde, att högsta domstolens
utlåtande öfver förslaget måtte genom utdrag ur protokollet
inhämtas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt
bifall.

Ur protokollet:

Seth Floclin.

Bill. till Rilcsd. Prot. 190.9. 1 Sami. 1 Afd. 27 Häft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

Förslag

till

Ecklesiastik boställsordning.

Med upphäfvande af 26 kap. 2 § bvggningabalken och ändring af
hvad särskilda författningar innehålla häremot stridande förordnas som
följer:

I Kap.

Om hvad med boställen förstås och särskilda slag af desamma.

1 §•

2. Boställen, som äro afsedda till löntagares bostad, kallas i denna
författning bostadsboställen; och må för hvarje prästerlig befattning endast
ett boställe såsom bostadsboställe anses. Öfriga boställen kallas löningsboställen.

2 §-

Bostadsboställen indelas i tre klasser; och omfattar
första klassen: bostadsboställen för biskopar;
andra klassen: bostadsboställen för kyrkoherdar;

tredje klassen: bostadsboställen för komministrar, kapellpredikanter och
pastoratsadj unkter.

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 40.

II Kap.

Om laga lins.

3 §.

A bostadsboställen, förenade med jordbruk, på landet och i stad skola,
där ej synerätt enligt 5 § inedgifver undantag, finnas följande laga hus:
1) sätesbyggning, 2) visthus, 3) hushållskällare, 4) brygghus, 5) vedbod,
fi) hemlighus, 7) drängstuga, 8) vagnshus, 9) spannmålsbod, 10) redskapshus,
11) stall, 12) fähus, 13) fårhus eller, å mindre boställen, i fähuset
anbringad särskild fårkätte, 14) svinhus och 15) en eller flera lador samt
loge eller logar efter behofvet, hvarjämte af synerätt må, där sådant pröfvas
nödigt, å dessa boställen såsom laga hus föreskrifvas ytterligare eu
källare samt brunn.

4 §•

Bostadsboställen utan jordbruk på landet och i stad skola, där ej
synerätt enligt 5 § medgifver undantag, vara försedda med dessa laga
hus: 1) sätesbyggning, 2) visthus, 3) hushållskällare, 4) brygghus, 5)
vedbod och 6) hemlighus, äfvensom 7) drängstuga, 8) stall och 9) vagnshus,
de tre sist nämnda husen dock å andra och tredje klassernas bostadsboställen
endast i det fall, att boställshafvaren för tjänsteresor behöfver hålla
häst och åkdon. Erfordras å bostadsboställe utan jordbruk flera hus än
nu är sagdt, må efter omständigheterna af synerätt föreskrifvas ytterligare
något eller några af de i 3 § omförmälda hus.

5 §.

1. Där, i följd af ortens förhållanden eller något med jordbruk
förenadt bostadsboställes särskilda beskaffenhet, skötsel af får eller svin
ej lämpligen kan äga rum, må fårhus eller svinhus kunna uteslutas.

2. A bostadsboställe af tredje klassen må jämväl följande hus: visthus,
brygghus, drängstuga, vagnshus och spannmålsbod, ett eller flera, uteslutas,
när de kunna undvaras.

Kim </l. Maj ds Nåd. Proposition N:o 40.

6 §•

7 §•

Alla hus skola läggas och inrättas så, att eldfara, så vidt möjligt,
undvikes samt brandförsäkring af desamma ej förhindras eller fördyras.

8 §•

1. Sätesbyggning å bostadsboställe af första klassen bygges efter
ritning, som för hvarje fall fastställes af Kungl. Maj:t.

3. För sätesbyggning å bostadsboställe af tredje klassen må föreskrifvas
minst fyra, högst sex boningsrum jämte kök, skafferi, erforderliga
kontor och en eller två förstugor.

9 §•

1. Sätesbyggning å bostadsboställe uppföres på stenfot af minst
fem decimeters höjd ofvan jord, med väggar företrädesvis af tegel eller timmer,
men äfven, där något af dessa ämnen ej lämpligen kan föreskrifvas,
af annat ändamålsenligt byggnadsämne. Till byggnaden i öfrigt användas
de ämnen, som finnas lämpliga och öfverensstämma med ortens
sed. Boningsrummen göras så stora, som behofvet i hvaije fall

Kun yl. Maj:ls Nåd. Proposition K:o 40.

fordrar, omkring tre meter höga, och skola vara försedda med nödiga
och lämpliga anordningar för uppvärmning och luftväxling. Alla boningsrum
förses med dubbelfönster, gipsade, boaserade eller spända tak,
oljemålning å panel, dörrar, dörr- och fönsterinfattningar samt tapeter
eller lämplig målning å väggarna.

2. Ofriga laga hus å bostadsboställe uppföras af ändamålsenliga
byggnadsämnen efter ortens sed till den storlek, behofvet i hvarje fall
fordrar.

3. Brygghus skall innehålla anordningar för brygd och tvätt och,
där så erfordras, äfven för bakning.

4. Stall, fähus och fårhus förses med skullar eller andra foderrum.

10 §.

11 §.

III Kap.

Om nybyggnads- och underhållsskyldigheten.

12 §.

För bostadsboställe af första klassen gälle hvad särskildt är förordnadt
i fråga om hvem skyldigheten att nybygga och underhålla därtill
hörande laga hus åligger.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 40.

13 §.

o •

A bostadsboställen af andra och tredje klasserna på landet äfvensom
med sådant boställe i sambruk förenadt löningsboställe skola sätesbyggning,
visthus, hushållskällare, brygghus, vedbod, hemlighus och brunn,
för så vidt de där höra enligt denna författning såsom laga hus finnas,
nybyggas och underhållas af pastoratet, öfriga laga hus å sådana boställen
nybyggas och underhållas af boställshafvaren.

14 §.

A bostadsboställen af andra och tredje klasserna i stad nybyggas och
underhållas alla laga hus af pastoratet.

15 §.

A andra löningsboställen än i 13 § sagdt är åligger nybyggnads- och
underhållsskyldigheten boställshafvaren.

16 §.

Uppkommande brister å boställes insynade hus skola afhjälpas, i
den mån sådant föreskrifves eller eljest blifver nödigt.

17 §.

Nybyggnad af sätesbyggning eller visthus, brygghus, drängstuga,
spannmålsbod, stall, fähus, loge med lada å bostadsboställe eller därmed i
sambruk förenadt löningsboställe må icke företagas, utan att synerätt därom
beslutar; och må på bostadsboställe af andra eller tredje klassen å landet
eller med dylikt boställe i sambruk förenadt löningsboställe nybyggnad af
annat laga hus eller åtgärd, som i 20 § 2 mom. omförmäles, ej heller
vidtagas af boställshafvare, utan att föreskrift därom meddelats af synerätt
eller vid ekonomisk besiktning.

18 §.

Boställshafvare vare skyldig väl vårda sådana till hans begagnande
upplåtna hus, som af annan nybyggas och underhållas. Brister, som å

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 40. 6

dylika eller andra å boställe insynade hus uppkomma genom boställshafvarens
vanvård, skola af honom på egen bekostnad afhjälpas.

19 §.

20 §.

1. Vid nybyggnad af boställshafvares laga hus å bostadsboställe af
andra eller tredje klassen på landet eller med sådant boställe i sambruk
förenadt löningsboställe skall den af synerätt vid arbetets godkännande
fastställda kostnad godtgöras boställshafvaren af de medel, som enligt
lagen om reglering af prästerskapets aflöning skola för sådant ändamål
årligen afsättas och af vederbörande kyrkoråd förvaltas; dock att vid nybyggnad
i följd af brandskada dylik godtgörelse icke må utgå för den
kostnad, som motsvarar uppburen brandskadeersättning eller, där sådan
ej erhållits till fullt det belopp, hvartill det brända uppskattas, värdet af
det brunna.

Omedelbart efter byggnadsarbetets godkännande skall godtgörelsen
till boställshafvaren utbetalas af de på sätt ofvan blifvit nämndt uppsamlade
medlen. Hvad därvid tilläfventyrs brister skall jämte ränta därå
efter fem för hundra, allt efter som för ändamålet afsedda medel inflyta,
tillhandahållas boställshafvaren, äfven om han frånträder bostället, innan nybyggnadskostnaden
blifvit på angifvet sätt till fullo godtgjord.

2. Hvad sålunda stadgats om ^byggnadskostnad galle ock om kostnad
för förbättring af boställshafvares laga hus å de i 1 mom. omförmäkla
boställen, när tak med tillhörande sparrverk ånyo uppföres, eller
hus, med bibehållande af gammalt sparrverk, förses med ny taktäckning,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

eller yttervägg i sin helhet eller till större delen ombygges, eller å gammalt
hus anbringas ny brädfodring med anstrykning därå eller annan ändamålsenlig
beklädnad.

3. Sedan nybyggnad eller förbättring, hvarom i denna § sägs, blifvit
i behörig ordning beslutad, må boställshafvaren, till bestridande af kostnaden
därför, erhålla förskott af de medel, som redan blifvit uppsamlade,
därest han ställer fullgod säkerhet för det förskotterade beloppet.

21 §.

Kostnaden för underhåll af boställshafvares laga hus å bostadsboställe
af andra eller tredje klassen på landet eller med sådant boställe i sambruk
förenadt löningsboställe skall, på sätt här nedan sägs, boställshafvaren
godtgöras af de medel, som enligt lagen om reglering af prästerskapets
aflöning skola för detta ändamål årligen afsättas och af vederbörande
kyrkoråd förvaltas.

Då boställshafvaren visar sig hafva gjort utgift för underhållsarbete,
som blifvit af synerätt eller vid ekonomisk besiktning föreskrifvet, skall
godtgörelsc för utgiften, i den mån densamma icke öfverstiger den enligt
vederbörligt syne- eller besiktningsinstrument för arbetet beräknade kostnad,
omedelbarligen till boställshafvaren utbetalas af omförmälda medel.
Har för arbete, som nu är sagdt, den beräknade kostnaden öfverskridits,
eller har boställshafvaren gjort utgift för underhållsarbete, som ej blifvit
honom ålagdt, äge han jämväl af ifrågavarande medel bekomma godtgörelse
för sådan utgift, så vidt densamma af synerätt eller vid ekonomisk besiktning
pröfvas hafva varit af behofvet påkallad. I händelse underhållsarbete
föranledts af brandskada, skall hvad i 20 § sägs i fråga om godtgörelse
för sålunda orsakad kostnad äga motsvarande tillämpning.

Kwigl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

IY Kap.

Om andra byggnader än de laga hnsen.

22 §.

1. Finner synerätt, att på bostadsboställe eller därmed i sambruk förenadt
löningsboställe insynadt torp eller fäbodeställe bör bibehållas eller
nytt sådant bör insynas eller insynad kvarn bör kvarblifva, skall boställshafvare
där uppföra och underhålla de byggnader, som af synerätten föreskrifvas.

2. Hvad i 1 mom. stadgas om torpbus galle ock om hus på nyodling,
som efter frihetsår återgår till boställe.

23 §.

Alla andra byggnader än de i 3, 4, 6 och 22 §§ omförmälda äro öfverloppshus,
hvilka, där ej tillträdaren vill behålla dem till det värde,
som, i brist af åsämjande, synerätten därå sätter, afträdaren äger rätt att
bortföra inom tid, som vid af- och tillträdessyn föreskrifves; vare dock
pliktig att för byggnadsvirke, som hämtats från boställets skog och icke
utgjorts af sådan andel i densammas afkastning, som, enligt hvad särskilt
år stadgadt, i vissa fall kan, utöfver husbehofvet, tillkomma boställshafvaren,
utgifva ersättning till belopp, som synerätt bestämmer; skolande
ersättningen användas till boställets nytta enligt de närmare föreskrifter
synerätten meddelar.

Bill. till Riksd. Vrål. 1909. 7 Sami. 1 Afd. 27 Höft.

.66

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

V Kap.

Om brandförsäkring.

24 §.

Alla hus, hvilkas nybyggnad åligger boställshafvare, vare han pliktigatt
uti allmänt brandförsäkringsverk eller brandstodsförening med reglemente
fastställdt af Kungl. Maj:t eller uti brandstodsförening för härad
eller län med reglemente fastställdt af Ivungl. Maj:ts befallningshafvande
brandförsäkra för domkapitlets räkning till husens fulla, i behörig ordning
uppskattade värde; och skall sådan försäkring af honom behörigen
vidmakthållas.

25 §.

26 §.

Brandskadeersättning, som boställshafvare lvftat, skall redovisas vid
nästa ekonomiska besiktning eller husesyn.

27 §.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

VI Kap.

Om ägornas vård och bruk samt om fördelning till godtgörande på
vissa år af kostnad eller förlust, som boställshafvare
kan få vidkännas.

28 §.

29 §.

1. Boställshafvare skall väl vårda och vidmakthålla trädgård. Om
å bostadsboställe trädgård är otillräcklig eller alldeles saknas, bör, där det
kan ske med fördel, den gamla utvidgas eller ny anläggas efter hvad
synerätt pröfvar skäligt. Vid nästpåföljande af- och tillträdessyn må,
om sjmerätt finner afträdaren icke hafva innehaft bostället så länge, att
afkastningen därunder kan anses hafva ersatt utvidgnings- eller anläggningskostnaden,
denna kostnad till belopp af högst femhundra kronor fördelas
af synerätt till godtgörande på viss tid, beräknad från den dag, utvidgningen
eller anläggningen börjats, och till högst tio år efter dåvarande
boställshafvares afträde.

2. I afseende på skogens skötsel och vard lände till efterrättelse
hvad därom särskildt är stadgadt.

3. Torfmosse skall ändamålsenligt begagnas.

SO §.

1. Om hägnad i ägoskillnad mot annans jord galle hvad därom äi
stadgadt. Den hägnad, boställshafvare åligger i ägoskillnad halla, skall
vid boställes afträdande aflämnas i fredgillt stånd.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

31 §.

1. 1 fråga om nyodling eller uppröjning af beteshage å boställes
skogsmark galle hvad därom särskild! är stadgadt.

2. Vill boställshafvare för tillämnad odling af kärr, mosse eller annan
oländig mark, däraf i dess närvarande skick föga eller ingen afkomst kan
erhållas, tillförsäkra sig rätt till frihetsår, enligt hvad därom särskild!
är stadgadt, göre anmälan om företaget hos Kungl. Majrts befallningshafvande,
som därefter iakttager hvad gällande författningar i sådant fall
föreskrifva. När frihetsår beviljas, bestämmer Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
om och hvilka byggnader å den odlade lägenheten böra finnas.
Virke till dessa byggnader äfvensom till de för odlingen nödiga hägnader
jämte erforderligt bränsle äger boställshafvaren under den tid, han innehar
äfven själfva bostället, hämta från dess skogsafkastning; men sedan han
afträdt bostället, åtnjuter han icke annan rätt till afkastning af skogen,
än att därifrån, så vidt dåvarande innehafvare af bostället ändock kan från
skogen få sitt virkesbehof fylldt, virke till hägnad i odlingslägenhetens
yttergränser må tagas efter utsyning af vederbörande skogstjänstemän.

32 §.

Odling genom flåhackning och bränning af torf må icke verkställas
utan särskildt därtill af Kungl. Maj:ts befallningshafvande gifvet tillstånd.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

33 §.

1. Om fördelning till godtgörande på vissa år af den kostnad, bostållshafvare
kan hafva under sin besittningstid fått vidkännas med anledning
af laga skifte, skogsindelning, deltagande i vattenafledningsföretag
för samfällig jords odling eller förbättring, nybyggnad af kyrka eller
andra allmänna hus, uppförande af broar eller anläggning af vägar, galle
hvad därom särskildt är stadgadt; och vare efterträdare ej skyldig att
annorlunda än på grund af sådan fördelning vidkännas de kostnader,
som i dessa afseenden bort utgå före hans tillträde af bostället.

2. Därest boställshafvare för all framtid brandförsäkrat insynadt hus
genom inbetalning, på en gång eller i särskilda poster, af hela den för
sådan försäkring bestämda afgift, må denna vid nästföljande af- och tillträdessyn
till godtgörande fördelas på vissa, högst tjugu år, räknade från
den tid, då första inbetalningen skedde.

3. Har nybyggnad eller förbättring eller annan åtgärd, därför boställshafvare
förklarats skyldig svara, blifvit af efterträdande boställshafvare
verkställd, och kan det visas, att denne, utan egen försummelse, varit
urståndsatt att hos företrädaren utfå den härför bestämda kostnadsersättning,
må den förlust, hvilken sålunda uppstått för efterträdaren, efter synerätts
pröfning fördelas till godtgörande på vissa, högst tjugu år, räknade
från denne boställshafvares tillträde.

4. Finnes vid af- och tillträdessyn, att afträdaren måst för nybyggnad
af laga hus å första klassens bostadsboställe eller å löningsboställe,
som innehafves af biskop, eller för sådan förbättring af dessa hus, som afses
i 20 § 2 mom., eller för uppförande af byggnader, hvarom i 22 §
sägs, vidkännas större kostnad, än synerätt pröfvar motsvara för afträdare^
besittningstid skälig utgift i berörda hänseende, må, där ej sådant
fall, som i 3 mom. afses, är för handen, den Överskjutande kostnaden,
såsom synerätten finner skäligt, fördelas till godtgörande på
vissa, högst tjugu år från nämnde boställshafvares frånträdande af bostället.

I fråga om löningsboställe, som är i författningsenlig ordning utarrenderadt,
galle hvad i arrendekontraktet härutinnan må vara stadgadt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

VII Kap.

Om öfverträdelse af nyttjanderätt till boställe.

34 §.

Hvad boställe tillhörer eller från dess ägor är hämtadt och icke kan
räknas till dess årliga afkastning, må ej afhändas bostället, utan att sådant
är särskilt tillåtet, ej heller torf eller skogseffekter, äfven om de kunna
anses tillhöra boställets årliga afkastning. Gödsel må icke bortföras från
boställe, förenadt med jordbruk.

Stråfoder må boställshafvaren icke förr än vid afträdestiden från sådant
boställe, som sist är sagdt, bortföra utan särskildt tillstånd. Detta sökes
hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande och må för hvarje gång icke medgifvas
för längre tid än ett år. Vid pröfning af ärendet tages i noggrant
öfvervägande, huruvida och under hvilka villkor det begärda tillståndet,
utan skada för bostället, kan, med hänsyn till där befintliga förhållanden,
meddelas. Innan dylikt ärende afgöres, skall domkapitlets yttrande inhämtas.
Har boställshafvaren, när han skall afträda bostället, foder öfver,
hembjude det efterträdaren. Vill han det lösa, skall, där ej öfverenskommelse
träffats, priset bestämmas af tre gode män, utsedde i den ordning,
lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 angående val af sådana stadgar;
ägande part, som ej nöjes med gode männens beslut, att draga tvisten
under rättens pröfning, så framt han sin talan instämmer inom nittio
dagar från det beslutet honom tillställdes; och skall i beslutet lämnas
tydlig hänvisning om hvad den missnöjde har att iakttaga för tvistens
dragande under rättens pröfning. Beslutet skall, änskönt någondera parten
vill söka domaren, gå i verkställighet, där ej domaren eller öfverexekutor
annorlunda förordnar. Vill efterträdaren ej lösa fodret, må afträdaren
det bortföra.

Utan hinder af hvad nu är sagdt må andra föreskrifter i afseende å
gödsel och foder å boställe meddelas, när vid boställets utarrendering i
författningsenlig ordning sådant pröfvas nödigt och lämpligt.

Kung1. Maj ds Nåd. Proposition N:o 40.

35 §.

Gör boställshafvare åverkan å bostället, eller öfverträder lian eljest
sin nyttjanderätt, galle hvad i fråga om sådana förseelser, begångna af
brukare af legd jord, är i strafflagen stadgadt.

.Vill Kap.

Om af- och tillträde.

36 §.

Är boställe i sin helhet eller till en del utarrenderadt i författningsenlig
ordning, skall med afträdande af sådant boställe eller del som utarrenderats
förhållas efter allmän lag.

Eljest afträdes boställe såsom hittills den 1 maj; dock att tillträdaren
äger att den 14 mars öfvertaga brukningen af boställets jord och få åt
sig upplåten hälften i husen, med undantag af sätesbyggning, visthus,
hushållskällare och brygghus.

37 §.

Året före boställes afträdande skall afträdaren, med bibehållande af
förut tillämpad växtföljd, låta åt tillträdaren verkställa trädesbruk, höstplöjning,
gräsfrö- och höstsädessådd mot ersättning, som, i brist af åsämjande,
bestämmes af tre gode män, utsedde i den ordning, lagen om skiljemän
den 28 oktober 1887 i fråga om val af sådana föreskrifver; ägande part,
som ej nöjes med gode männens beslut, att draga tvisten under rättens
pröfning, så framt han sin talan instämmer inom nittio dagar från det
beslutet honom tillställdes. Om meddelande i beslutet af hänvisning för
den missnöjde och om beslutets verkställighet skall hvad i 34 § är för där
afsedt fall stadgadt äga motsvarande tillämpning.

38 §.

Är vid tiden för boställes afträdande icke bestämdt, hvem som kommer
att tillträda bostället, skall domkapitlet föranstalta, att bostället emellertid

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

varder behörigen brukadt och vårdadt, intill dess detsammas skötsel och
vård kan af tillträdare öfvertagas.

39 §.

Å alla med jordbruk förenade boställen vare afträdaren skyldig att,
såvida icke sådant förhindras af omständigheter, till hvilka han icke varit
vållande, utan ersättning tillhandahålla efterträdaren den efter vanliga förhållanden
nödiga gödsel till första vår- och höstutsädet eller däremot i
värde svarande myckenhet foder.

IX Kap.

Om tillsyn å boställen samt om ekonomiska besiktningar och

hnsesyner.

40 §.

41 §.

A alla boställen skola för tillsyn å deras häfd till hus och jord hållas
ekonomiska besiktningar så ofta sådana finnas nödiga och sist å femte året
efter det, då syn å häfden eller ekonomisk besiktning näst förut å bostället
förrättats.

42 §.

Domkapitlet skall före utgången af februari månad hvarje år till
Kungl. Maj:ts befallningshafvande insända uppgift på de boställen, å hvilka

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

ekonomiska besiktningar böra under året hållas; ägande domkapitlet att i
händelse af särskildt behof äfven å annan tid hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande
äska ekonomisk besiktning å visst boställe.

43 §.

Dessa besiktningar förrättas, efter Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
förordnande, på landet af kronofogden i orten såsom ordförande jämte
två nämndemän, och i stad af magistratsperson såsom ordförande med biträde
af två utaf magistraten utsedde sakkunnige män. Biträdande besiktningsmännen
kallas af ordföranden.

År kronofogden hindrad, förordne Kungl. Maj:ts befallningshafvande
annan krön obetjänt såsom ordförande.

Stanna besiktningsmännen i olika meningar, gälle hvad de flesta säga.
Har hvar sin särskilda mening, gälle ordförandens.

44 §.

1. Såsom jäf mot besiktningsman gälle: om han är med boställshafvare
eller annan part uti den skyldskap eller det svågerlag, som i
13 kap. 1 § rättegångsbalken om jäf mot domare sägs; eller om besiktningsman
är boställshafvares eller annan parts vederdeloman eller uppenbare
ovän; eller om besiktningsman eller den, som står till honom i sådan
skyldskap eller svågerlag, som nämndt är, äger i målet del eller eljest kan
af förrättningen vänta synnerlig nytta eller skada, därvid dock den omständighet,
att besiktningsman eller hans bemälde skyldeman, såsom medlem
af församlingen, är pliktig deltaga i kostnad för nybyggnad och
underhåll å boställe, ej må såsom jäf räknas. Har besiktningsman å
tjänstens vägnar rättegång med boställshafvare, eller söker någon sak
med besiktningsmannen eller tillfogar honom något med ord eller gärning
i uppsåt att honom därmed jäfvig göra, det må ej heller för jäf räknas.

2. Vet besiktningsmännens ordförande, att sådant jäf mot honom
är, anmäle det genast och utan att utsätta dag till förrättningen hos
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som förordnar annan ordförande. Förekommer
dylikt jäf mot biträdande besiktningsman, göre därom omedelbart
anmälan hos ordföranden, hvilken ombesörjer inkallande af annan
besiktningsman.

Bill. till Riked. Prof. 190.9. 1 Sami. 1 Afd. 27 Haft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

45 §.

46 §.

Minst sex veckor före besiktningen skall ordföranden om tiden därför
underrätta domkapitlet, hvilket förordnar vederbörande kontraktsprost
eller annat ombud att å domkapitlets vägnar närvara vid besiktningen.
Inom lika tid åligger det ordföranden att, när församlings rätt
ifrågakommer, hos vederbörande kyrkostämmoordförande påkalla kyrkostämma
för utseende af ombud för församlingen att vid besiktningen
bevaka dess rätt. Om mottagandet af underrättelse, hvarom nu
är sagdt, skall bevis genast af vederbörande tillställas ordföranden, öfriga
parter skola minst fjorton dagar före besiktningen af ordföranden kallas
•till densamma.

47 §.

När ordföranden bevisligen iakttagit hvad enligt nästföregående §
åligger honom, må parts eller ombuds uteblifvande ej utgöra hinder för
besiktningens företagande.

48 §.

Anmäles vid förrättningen jäf mot ordföranden, och finna besiktningsmännen
det vara lagligen grundadt, inställes förrättningen, och göre ordföranden
anmälan om förhållandet hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
som förordnar annan ordförande. Förekommer mot biträdande besiktningsman
dylikt jäf, som af besiktningsmännen godkännes, ombesörje ordföranden
inkallande af annan besiktningsman i hans ställe. Ogillas jäfvet, skall
förrättningen fortgå; vederbörande obetaget att i sammanhang med hufvudsaken
klaga öfver beslut, hvarigenom jäfsanmärkning ogillats.

49 §.

Vid förrättningen hafva besiktningsmännen att iakttaga hvad här
nedan sägs:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition iV:o 40.

1. Tillses, huruvida instrument öfver förut å bostället kallna ekonomiska
besiktningar och husesyner samt andra bostället rörande handlingar
fortfarande finnas i behåll, äfvensom huruvida de hus, hvilka det åligger
boställshafvaren att nybygga, äro vederbörligen brandförsäkrade och försedda
med nödig brandredskap, hvarjämte boställshafvaren affordras redovisning
för husröte- eller brand skadeersättning eller andra medel, hvilka
böra för boställets räkning redovisas.

2. Boställets hus och ägor besiktigas; och anmärkes hvad därvid enligt
denna boställsordning finnes utgöra föremål för uppmärksamhet.

3. Om beträffande hus, som må nybyggas utan synerätts beslut, anmärkta
bristfälligheter finnas vara sådana, att fråga om nybyggnad uppstår,
undersökes, huruvida bristfälligheterna lämpligen kunna endast genom
bättrande afhjälpas eller nybyggnad skall anses nödig.

4. Föreskrifves enligt 3 mom. byggande af nytt hus, utse besiktningsmännen
därtill plats, hvilken, såvida utan skada för bostället
eller oskälig tillökning i byggnadskostnaden kan ske, efter boställshafvarens
önskan lämpas, och bestämma besiktningsmännen storleken, inredningen
och öfriga beskaffenheten af det nya huset samt uppgöra kostnadsförslag,
hvarvid för de byggnadsämnen, som erhållas från bostället,
icke må beräknas annat värde än som pröfvas motsvara erforderlig arbetsoch
forsiingskostnad jämte andra utgifter för byggnadsämnenas beredning.

5. Nödiga förbättringar å hus, som anses böra bibehållas, föreskrifvas,
med utsättande af därför erforderlig kostnad.

6. I fråga om öfriga bristers afhjälpande meddelas nödiga föreskrifter.
Bristerna uppskattas i penningar.

7. Förordnande, som afses i 30 § 3 mom., gifves, när skäl därtill finnes.

8. Tid utsätfes, inom hvilken föreskrifven nybyggnad, förbättring
eller annan åtgärd bör genom vederbörande vara verkställd.

10. Beslut i fråga om gäldandet af kostnaderna för förrättningen
meddelas.

11. Vid förrättningens afsilande tillkännagifves och i instrumentet antecknas,
att den med förrättningen missnöjde äger att, vid förlust af rätt
till vidare talan, inom trettio dagar efter förrättningens afsilande anmäla
sig å landet hos domaren och i stad hos rådstufvurättens ordförande
med begäran om laga syn.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

Omedelbart efter förrättningens afsittande skall ordföranden skriftligen
underrätta vederbörande kontraktsprost om tiden, inom hvilken vid förrättningen
föreskrifna arbeten skola vara verkställda.

50 §.

Senast inom fjorton dagar efter utgången af tid, som vid ekonomisk
besiktning blifvit bestämd för verkställande af föreskrifna arbeten, skall
den byggnad§kkyldige till kontraktsprosten ingifva anmälan, att hvad vid
besiktningen föreskrifvits blifvit till alla delar fullgjordt, eller ock visa,
att förrättningen öfverklagats. Sådan anmälan skall vara vitsordad, för
annan byggnadsskyldig än boställ-hafvare, af denne, och, beträffande boställshafvaren
åliggande arbeten, af två utaf församlingen för sådant ändamål
å kyrkostämma utsedda ombud. Har förrättningen vunnit laga kraft,
men anmälan, hvarom här är sagdt, ej inom bestämd tid inkommit, anmäle
kontraktsprosten genast förhållandet hos domkapitlet, som har att inom
lämplig tid vidtaga åtgärder till bevarande af boställets och efterträdares
bästa antingen medelst begäran hos öfverexekutor, att hvad den försumlige
eftersatt må genom öfverexekutors ämbetsåtgärd varda för lega på hans
bekostnad verkställdt, eller genom beredande af erforderlig säkerhet hos
honom för husrötebeloppet.

Öl §.

1. Kronobetjent och nämndeman samt särskildt förordnadt konsistorieombud
erhålla för ekonomiska besiktningar ersättning efter hvad särskildt
är stadgadt.

2. Dessa ersättningar äfvensom lösen för det exemplar af instrumentet,
som i 67 § omförmäles, skola gäldas å första klassens bostadsboställen
och de löningsboställen, som innehafvas af biskopar eller skola vara i författningsenlig
ordning utarrenderade, af boställshafvaren, men å hvarje
annat boställe, där icke på grund af särskildt stadgande för visst fall
annorlunda medgifves, af pastoratet; dock att, där besiktning i följd af
någon vederbörandes tredska eller försummelse särskildt påkallats, den
tredskande eller försumlige skall vara skyldig att enligt besiktningsmännens
bestämmande godtgöra boställshafvaren eller annan hvad för sådan besiktning
bör utgifvas.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

52 §.

Husesyn förrättas å tjänlig årstid, på landet af domare jämte minst
två, högst sex nämndemän, allt efter som domaren pröfvar nödigt, samt
i stad af rådstufvurätt; ägande å landet domaren och i stad rådstufvurätten
att till rättens biträde vid synen, där så finnes behöfligt, tillkalla
byggnadskunnig person.

53 §.

Husesyn är antingen laga syn eller af- och tillträdessyn.

54 §.

Laga syn hålles, dä missnöje mot ekonomisk besiktning blifvit anmäldt,
äfvensom eljest då laga syn af domkapitlet eller byggnadsskyldig begäres.

55 §.

1. Af- och tillträdessyn hålles på begäran af domkapitlet i anledning
af ombyte utaf boställshafvarc.

2. A boställe, förenadt med jordbruk, skall sådan syn hållas året
näst före afträdet, når så tidigt blifvit bestämdt, hvem som efter afträdaren
skall öfvertaga bostället. Kan syn ej det året- hållas, må den äga rum
under afträdesåret, sist inom sex månader efter afträdet.

3. A boställe utan jordbruk vare af- och tillträdessyn ej nödig, där
ej nybyggnads- eller underhållsskyldighet åligger boställshafvaren, eller
denne eller vederbörande byggnadsskyldig senast vid afträdestiden hos domkapitlet
äskar sådan syn, eller domkapitlet eljest finner syn böra hållas.
Af- och tillträdessyn bör äfven i dessa fåll förrättas, där så kan ske, året
före afträdet eller sist inom sex månader efter detsamma.

4. Då boställe för allmän kassas räkning stått under domkapitlets
förvaltning, vare vid boställets afträdande af- och tillträdessyn ej nödig,
med mindre sådan syn å någondera sidan äskas; börande efterträdande
boställshafvarc, om han påyrkar syn, sist en månad efter tillträdet göra
framställning därom hos domkapitlet. Mottager boställshafvare boställe af
domkapitlet utan af- och tillträdessyn, svare sedan för allt hvad domkapitlet
under dess besinningstid i afseende på boställets bebyggande,
underhåll ocli vård ålegat.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
56 §.

Husesyn begäres å landet hos domaren samt i stad hos rådstufvurättens
ordförande; och skola, när af- och tillträdessyn äskas, därvid tillika
insändas instrument öfver sista af- och tillträdessyn och därefter hållna
laga syner äfvensom sista ekonomiska besiktning, om sådan senare än
husesyn hållits, samt gällande hushållningsplan för bostället tillhörig skog.

57 §.

1. Då syn är begärd, skall domaren eller rätten ej mindre utsätta
tid för densamma och därom underrätta Kungl. Maj:ts befallningshafvande
med begäran vid af- och tillträdessyn, att, om till bostället hör skog,
för hvilken hushållningsplan är fastställd, samt andel i skogens afkastning
utöfver husbehofvet är boställshafvaren tillerkänd, skogstjänsteman
måtte förordnas att vid synen biträda, än äfven om tiden därför,
minst två månader förut, underrätta domkapitlet, hvilket förordnar vederbörande
kontraktsprost eller annat ombud att å dess vägnar vid
synen bevaka boställets rätt och bästa. Inom lika tid åligger domaren
eller rätten att, när församlings rätt ifrågakommer, hos vederbörande
kyrkostämmoordförande påkalla kyrkostämma för utväljande af ombud
till bevakande af församlingens talan. Om mottagandet af underrättelse,
hvarom nu är sagdt, skall bevis genast af vederbörande öfversändas
till domaren eller rätten. Domaren eller rätten föranstalte ock, att öfriga
parter varda minst fjorton dagar, om de bo inom pastoratet, eljest en
månad före synen till densamma kallade; börande domaren till synen kalla
nämnd.

2. Skall vid afträdande! boställe öfvertagas af domkapitlet för allmän
kassas räkning, och är den löntagare utnämnd, som efter domkapitlet
kommer att tillträda bostället, då bör jämväl sådan löntagare genom domkapitlets
försorg kallas till synen och bevis därom insändas till domaren
eller rätten.

58 §.

När domaren eller rätten bevisligen iakttagit hvad enligt nästföregående
§ dem åligger, må parts eller ombuds uteblifvande ej utgöra hinder
ör synens företagande.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
59 §.

Vid laga syn bohandlas de ämnen, som blifvit enligt denna boställsordning
eller annan författning till sådan syn hänskjuta.

År, då missnöje mot ekonomisk besiktning blifvit anmäldt, klagan
tillika förd öfver beslut, hvarigenom mot besiktningsman gjordt jäf ogillats
och finner synerätten jäfsanmärkningen vara lagligen grundad, skall ny
besiktning verkställas af synerätten, som därvid meddelar de föreskrifter,
hvilka af omständigheterna finnas påkallade.

60 §.

Hvad i 49 § 1 inom. stadgas för ekonomisk besiktning galle äfven
för af- och tillträdessyn, och iakttages därvid tillika af synerätten följande:

1. Efterses och antecknas i hvad mån förut föreskrifna nybyggnader,
förbättringar och andra åtgärder blifvit verkställda.

2. Är sedan sista ekonomiska besiktning eller husesyn hus, som bör
finnas vid bostället, nybyggdt, tillses, huruvida det är i öfverensstämmelse
med gifna föreskrifter samt i öfrigt ändamålsenligt och med omsorg uppfördt.
Synerätten meddelar därefter beslut, huruvida huset må, i befintligt
skick eller sedan därå anmärkta felaktigheter och brister blifvit afhulpna,
insynas, eller om det skall utdömas.

3. Hvarje bostället i öfrigt tillhörande hus besiktigas. Finnas därvid
anmärkta bristfälligheter sådana, att fråga om nybyggnad uppstår, undersöker
synerätten, huruvida bristfälligheterna lämpligen kunna genom endast
bättrande afhjälpas eller nybyggnad skall anses nödig, hvarom synerätten
då förordnar. Föreskrifves byggande af nytt hus, utser synerätten därtill
plats, hvilken, såvida utan skada för bostället eller oskälig tillökning i
bvggnadskostnaden kan ske, efter tillträdarens önskan lämpas. Utdömes
eller felas sätesbyggning å bostadsboställe af första klassen, hänvisas
vederböi-ande att föranstalta om ritning och hos Kungl. Maj:t söka fastställelse
därå. Utdömes eller felas annat hus, bestämmer synerätten storleken,
inredningen och öfriga beskaffenheten af det nya.

4. För den nybyggnad, hvars omfattning och beskaffenhet synerätt
bestämmer, uppgör synerätten kostnadsförslag, hvarvid för de byggnadsämnen,
som erhållas från bostället, icke må beräknas annat värde, än synerätten
pröfvar motsvara erforderlig arbets- och forslingskostnad jämte
andra utgifter för byggnadsämnenas beredning.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

5. Nödiga förbättringar å hus, som anses böra bibehållas, föreskrifvas,
med utsättande af därför erforderlig kostnad.

6. Boställets ägor besiktigas. De brister, afträdare!! låtit komma
sig till last i afseende på åkerns häfdande, öfriga ägors skötsel och vård,
hägnaders och dikens anbringande och underhåll samt torfmosses begagnande,
allt efter hvad för hvarje fall är stadgadt, antecknas, de åtgärder
och förbättringar, som i följd däraf erfordras, föreskrifvas och kostnaden
för desamma utsättes. Finnes antaget brukningssätt uppenbart leda till
skada för bostället, föreskrifves nödig rättelse.

8. Om till bostället hör skog, för hvilken hushållningsplan är fastställd,
samt andel i skogens afkastning utöfver husbehofvet är boställshafvaren
tillerkänd, skall synerätten dels undersöka huruvida kvarstående
del af den skog, som enligt hushållningsplanen varit till af verkning före
afträdestiden afsedd, lämnar tillgång till behöfligt virke för utförande af
de vid synen i afseende å boställets hus och hägnader föreskrifna arbeten,
hvilka det åligger afträdaren att bekosta, dels ock bestämma om och i
hvilken omfattning virke, som erfordras för fullgörande af de nybyggnadsoch
underhållsarbeten, hvilka pastoratet förpliktas verkställa, skall uttagas
af den enligt nämnda plan till afverkning före afträdestiden afsedda skog.

Förekommer i först omförmälda hänseende brist, förpliktas afträdaren
att i godtgörelse därför deltaga i förhållande till den andel, han fått af behållen
skogsafkastning tillgodonjuta. På lika sätt förfares i fråga om
kostnad för afkjälpande af anmärkt brist i afseende å skogsodlings- och
andra arbeten för skogsskötselns främjande.

11. Äger afträdaren jämlikt bestämmelserna i 20 och 21 §§ bekomma
ersättning för nybyggnad eller underhåll af boställets laga hus, lämnas
erforderlig föreskrift därom.

12. Beslut meddelas om fördelning på vissa år af kostnad eller förlust
i de fall, då sådan fördelning enligt denna författning är medgifven..

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 40.

13. Tid utsattes, inom hvilken åt synerätten föreskrifna arbeten
skola vara verkställda.

14. I allt annat, hvartill denna boställsordning föranleder, anställes
undersökning och meddelas föreskrift.

61 §.

1. På grund af hvad vid af- och tillträdessyn af rätten blifvit bestämdt,
skall” där så erfordras, emellan afträdare och tillträdare upprättas
och i synerättens utslag införas likvid, fullständigt upptagande å ena sidan
alla de belopp, hvilka påförts afträdaren, och å andra sidan allt hvad
honom tillgodoförts.

2. Likviden, som inrättas efter hvad behofvet i hvarje fall fordrar,
skall tydligt utvisa hvad afträdaren eller tillträdaren blifver skyldig eller
får till godo.

62 §.

Har af- och tillträdessyn hållits före afträdet, må afträdaren vid uppgörelse
med tillträdaren tillgodoräkna sig kostnaden för de afträdaren ålagda
arbeten, som han före afträdet verkställt. Efter afträdet må han ej befatta
sig med några arbeten å bostället, utan skall hvad då brister af
det, som på honom ankommer, verkställas af tillträdaren mot rätt till
därför upptaget kostnadsbelopp.

63 §.

I det fall, som i 57 § 2 mom. afses, äge den domkapitlet efterträdande
löntagaren att vid synen göra de anmärkningar i afseende å befintliga
brister, hvartill han finner anledning. Rättsförhållandet mellan
'' domlmpitlet och honom må vid denna syn komma under bedömande allenast
där båda därom åsämjas, och vare efterträdande löntagaren endast i sådant
fäll behörig att fullfölja talan mot synerättens beslut.

64 §.

Vid handläggning af ärenden, som förekomma vid laga syn, skola de
för af- och tillträdessyn meddelade föreskrifter i tillämpliga delar lända
till efterrättelse.

Bih. till Rikta. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 21 Häft. U

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

65 §.

i l''j F’c, hus.es>7ner nJuter synerätt ersättning efter hvad särskildt är
stadgadt, okogstjänsteman erhåller reseersättning och dagtraktamente enigt
gällande resereglemente och biträdande byggnadskunnig person «T>dt^öre
se efter synerättens bestämmande. Till kostnad för husesyn räknas
jämväl lösen för det exemplar af syneinstrumentet, som i 67 § omförmäles.

2. Kostnaden för laga syn skall gäldas för bostadsboställen af första
klassen samt de löningsboställen, som innehafvas af biskopar eller skola
vara i författningsenlig ordning utarrenderade, af vederbörande boställshafvare
och för hvarje annat boställe af pastoratet; dock att, där svnerätten
hnner, att synen blifvit utan giltig orsak påkallad eller att, när synen äyt
-m efter anmälan om vanvård, anmärkningen varit befogad, den skyldige
8 ~ii ,V;i<ra P^ktig att, i den man svnerätten pröfvar skäligt, godtgöra boställshafvaren
eller pastoratet hvad för sådan laga syn bör ut°ifvas.

3. Kostnaden för af- och tillträdessyn skall gäldas:

^ostadsboställe af första klassen samt de löningsboställen, som

innehafvas af biskopar eller skola vara i författningsenlig ordning utarrenderade,
utaf afträdare och tillträdare till hälften hvardera;

för bostadsboställen af andra klassen och de löningsboställen, som
af kyrkoherdar innehafvas, af pastoratet, afträdare och tillträdare till en
tredjedel hvardera; samt

för hvarje annat boställe af pastoratet.

66 §.

Vederbörande nybyggnads- och underhållsskyldig skall inom en månad
e tei förloppet af den tid, då, enligt hvad honom genom synerätts la^a
kraft ägande beslut blifvit förelagdt, anmärkta brister och felaktigheter
bort vara afhulpna eller föreskrifven nybyggnad verkställd, om fullgörandet''
till domkapitlet ingifva anmälan, vitsordad, för annan nvbygomads- och
underhållsskyldig än boställshafvare, af denne, och, beträffande boställshafvaren
åliggande arbeten, af två utaf församlingen för sådant ändamål å
kyrkostämma utsedda ombud. Försummar nybyggnads- och underhållsskyfdig
hvad nu är sagdt, skall öfverexekutor, på anmälan härom af domkapitlet,
vidtaga erforderliga åtgärder för verkställighet på den försumliges
bekostnad af hvad eftersatt blifvit. Skulle hvad domkapitlet såsom boställshafvare
blifvit ålagdt ej fullgöras, äger församlingen eller efterträdande
boställshafvare hos öfverexekutor påkalla verkställighet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition X:o 40.

67 §.

Instrument öfver ekonomiska besiktningar och husesyner samt andra
bostället rörande handlingar skola, jämte förteckning å desamma, af boställshafvare
väl vårdas och förvaras, vid besiktningar och svner tillhandahållas
samt vid afträdandet till efterträdaren öfverlämnas.

X Kap.

Allmänna bestämmelser och öfvergångsstadganden.

68 §.

Hvad för boställshafvare i denna boställsordning är föreskrifvet galle
äfven, där ej annorlunda är stadgadt, för arrendator eller brukare, som
är i författningsenlig ordning antagen, samt, i tillämpliga delar, äfven
för domkapitlet för den tid, domkapitlet för allmän kassas räkning innehafver
boställe.

69 §.

Finner synerätt till boställe hörande jordbruk vara af så obetydlig
omfattning, att för boställen med jordbruk gifna bestämmelser till större
eller mindre del synas icke därå tillämpliga, äge synerätten förordna, om
och i hvilken mån beträffande sådant boställe skola tillämpas för boställen
utan jordbruk i denna boställsordning meddelade stadganden.

70 §.

Utan hinder af beslut, som meddelats i fråga om hvilka hus å boställe
skola finnas, eller af sådant förordnande, som i 69 § sägs, må synerätt,
på grund af sedermera inträffade förändrade förhållanden, i dessa
afseenden annorlunda förordna.

71 §•

1 pastorat, bestående af både lands- och stadsförsamling, skall den
pastoratet åliggande nybyggnads- och underhållsskyldighet utgöras af de

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

särskilda församlingarna så, som i lag är stadgadt i fråga om afgifter,
hvarom för lands- och stadsförsamlingar gemensam kyrkostämma beslutar,
dock att, äfven om bostadsboställe är beläget i stad, landsförsamling icke
må påföras andel i mer än som motsvarar den pastorat åliggande nybyggnads-
och underhållsskyldighet å bostadsboställe af samma klass å landet.

72 §.

73 §.

1. Denna boställsordning afser icke de bostadsboställen, hvilkas innehafvare
äro delägare i skånska prästerskapets byggnadskassa.

74 §.

1. Denna boställsordning skall, med iakttagande af hvad här nedan
sägs, tillämpas från och med den 1 maj 1910.

3. Beträffande nybyggnad och underhåll af de laga husen å boställen,
som äro anslagna till bostad eller aflöning åt andra prästmän än
biskopar, skola för hvarje särskildt boställe, intill dess lönereglering, fastställd
på grund af lagen om reglering af prästerskapets aflöning, trädt i
kraft inom det pastorat, där boställshafvaren är anställd, hittills gällande
föreskrifter tillämpas, såvida icke genom öfverenskommelse, som af Kungl.
Maj: t fastställes, pastoratet och boställshafvaren förenas därom, att med

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

nybyggnads- och underhållsskyldighet i afseende å bostadsboställe af andra
eller tredje klassen på landet skall förhållas enligt hvad i 13 § stadgas.
Har öfverenskommelsen blifvit af Kungl. Maj:t stadfäst, skola i
fråga om nybyggnads- och underhållsskyldigheten bestämmelserna i 17, 49
och 60 §§ af denna boställsordning tillämpas.

4. Hvad om boställes afträdande är stadgadt i 36 § 1 mom. gäller
ej löntagare, som utnämnts före den 1 januari 1910.

5. Den rätt, som i följd af särskild! stadgande eller landssed på vissa
orter hittills tillkommit afträdande boställshafvare att efter sitt afträde njuta
skörden af den näst förut å bostället utsådda höstsäden, vare fortfarande
gällande till förmån för löntagare, som utnämnts före den 1 januari 1910.

6. Hvad för vissa stift är i fråga om ersättning för odlingsarbeten å
prästboställen genom särskilda kungl. bref stadgadt skall fortfarande tilllämpas
beträffande de odlingar, hvilka äro påbörjade före år 1910.

7. De laga hus, som blifvit uppförda innan denna boställsordning,
efter hvad nu är sagdt, skall tillämpas, må ej, där de enligt förut gällande
stadganden äro godkända eller antagliga, utdömas därföre, att de ej öfverensstämma
med boställsordningen.

75 §.

1. Vid den af- och tillträdessyn, hvilken å bostadsboställe af första
klassen eller löningsboställe, som innehafves af biskop, hålles närmast efter
den 30 april 1910, skall synerätten dels, i den mån förhållandena sådant
påkalla, enligt förut gällande stadganden bedöma afträdarens nybyggnadsoch
underhållsskyldighet samt rättsförhållandet mellan honom och tillträdaren,
dels ock, så vidt stadgandet i 74 § 2 mom. medgifver, med tilllämpning
af denna boställsordning bestämma, hvilka laga hus böra å
bostadsbostället finnas.

2. önskar biskop, som utnämnts före den 1 januari 1910, att boställsordningen
må för boställe, som han innehar, redan under hans besittningstid
vinna fullständig tillämpning, göre anmälan därom vid husesyn; och
meddele då synerätten i afseende å bostadsboställes laga hus sådan bestämmelse,
som här ofvan i 1 mom. omförmäles.

3. Dylik bestämmelse skall i afseende å de laga husen på hvarje bostadsboställe
af andra eller tredje klassen och med sådant boställe i sambruk
förenadt löningsboställe meddelas af synerätt vid den husesyn, som
enligt lagen om reglering af prästerskapets aflöning bör af domkapitlet

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

påkallas, då lönereglering enligt samma lag är i ordningen att företagas
beträffande det pastorat, där bostället finnes.

När sådan syn första gången förrättas, skall synerätten tillika meddela de
föreskrifter, som finnas erforderliga för att befintliga laga hus må varda före
den nya löneregleringens tillämpning försatta i fullgodt stånd af den, sådant
enligt dittills gällande bestämmelser åligger. Synerätten pröfve ock, om och i
hvad mån efter dittills gällande grunder och med ^beräkning af den
boställshafvaren vid synen ålagda nybyggnad af laga hus boställshafvaren
bör anses hafva vid tiden för den nya löneregleringens inträdande byggt
mer, ån honom alegat. För därvid befunnen öfverbyggnad njute boställshafvaren
ersättning af pastoratet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet i Kungl. Maj:ts högsta
domstol tisdagen den 26 januari 1909.

Första rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Lilienberg,

Lindbäck,

Cassel,

Silverstolpe,

Skarstedt.

Sedan, jämlikt högsta domstolens beslut den 11 november 1908, handlingarna
rörande det till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande öfverlämnade
förslag till ecklesiastik boställsordning cirkulerat emellan högsta
domstolens ofvanbemälda ledamöter, företogs nu detta ärende till slutlig
behandling; varande förslaget bilagdt detta protokoll.

I anledning af förslaget framställdes följande anmärkningar:

11 kap.

9 §•

Justitierådet Skarstedt, med hvilken j ustitierådet Silverstolpe instämde,
yttrade:

»Då boningsrummens höjd i sätesbygguing å bostad sboställe synes i
allmänhet ej böra understiga tre meter, hemställes, att det i 1 inom. införda
stadgandet, att sådana boningsrum skola göras omkring tre meter

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

höga, måtte utbytas mot den i Kungl. Maj:ts för 1908 års Riksdag
framlagda förslag till ecklesiastik boställsordning intagna bestämmelsen,
enligt hvilken ifrågavarande boningsrum skulle göras minst tre meter höga,
dock med den modifikation att å andra och tredje klassernas bostadsboställen
rum å vinden finge göras tre decimeter lägre.»

Justitieråden Lilienberg, Cassel, Silverstolpe och Skarstedt ansågo den
i 3 mom. meddelade ovillkorliga föreskriften, att brygghus skall innehålla
anordningar för brygd, vara mindre tidsenlig och därför böra, om den ej
ansåges kunna alldeles uteslutas, åtminstone inskränkas till att gälla allenast
för sådana fall, där anordning för ifrågavarande ändamål pröfvades vara
erforderlig.

111 kap.

Beträffande rubriken yttrade justitierådet Skarstedt, med hvilken justitieråden
Cassel och Silverstolpe instämde, att då de i detta kap. upptagna
bestämmelserna angående nybyggnads- och underhållsskyldighet hänförde
sig allenast till de i II kap. omförmålda laga husen, samt beträffande
vissa andra byggnader än de laga husen föreskrifter i enahanda hänseende
vore meddelade i IV kap., rubriken till förevarande kap. syntes vara för
vidsträckt och därför böra ändras till »Om nybyggnads- och underhållsskyldigheten
å de laga husen.»

13 och 15 §§.

Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande, af justitierådet
Skarstedt afgifna yttrande:

»Enligt förslaget skall det åligga boställshafvaren att nybygga och
underhålla alla laga hus å löningsboställe. Härifrån göres dock i 13 §
så till vida undantag, att, om löningsboställe är i sambruk förenadt med
bostadsboställe af andra eller tredje klassen på landet, det skall åligga
pastoratet och icke boställshafvaren att nybygga och underhålla å löningsbostället
såsom laga hus erforderliga »sätesbyggning, visthus, hushållskällare,
brygghus, vedbod, hemlighus och brunn». Detta synes emellertid
stå i strid mot den allmänna grundsats, hvarå, såvidt angår landsbygden,
förslaget hvilar i fråga om byggnadsskyldighetens ordnande, eller att
pastoratet skall vara befriadt från nybyggnads- och underhållsskyldighet
beträffande alla andra hus än dem, som erfordras för beredande af passande
bostad åt boställshafvaren. Förhållandet år nämligen, att, äfven för
den händelse löningsboställe och bostadsboställe brukas gemensamt, det
lärer få antagas, att de för beredande af dylik bostad nödiga hus alltid

Ktmgl. Maj:td Råd, Proposition N:o 40.

komma att vara belägna å själfva bostadsbostället, hvaraf följer, att de
laga hus, som skola finnas å löningsbostället, icke enligt förslagets syftning
kunna, af hvad beskaffenhet husen än äro, vara afsedda för annat
ändamål än boställets brukande och skötsel. Dessa hus torde därför så
mycket hellre, i enlighet med nyss angifva grundsats, böra utan undantag
nybyggas och underhållas af boställshafvaren, som det eljest, med tillämpning
af stadgandet i 68 § af förslaget, kan komma att inträffa att, när
bostadsbostället jämte löningsbostället är i författningsenlig ordning utarrenderadt,
pastoratet blir skyldigt att nybygga och underhålla hus, som
uteslutande äro afsedda att användas för arrendator^ På grund af hvad nu
anförts hemställes, att orden »äfvensom med sådant boställe i sambruk förenadt
löningsboställe» — hvilka synas vara till förslaget öfverflyttade från särskilda
utskottets n:r 1 vid" 1908 års riksdag förslag, där de emellertid
upptagits med hänsyn till samma förslags bestämmelse, att alla laga hus
å bostadsboställe af andra eller tredje klassen å landet skulle byggas och
underhållas af pastoratet — måtte ur 13 § uteslutas, samt att i följd
häraf stadgandet i 15 § måtte utsträckas till att gälla alla löningsboställen
utan undantag.»

20 och 21 §§.

Justitierådet Skarsledt, med hvilken justitieråden Gassel och Silverstolpe
instämde, anförde:

»Det är naturligtvis förslagets mening, att de i förevarande lagrum
meddelade bestämmelserna angående rätt för boställshafvaren till godtgörelse
ur särskild! afsätta medel för nybyggnads- och underhållskostnad
skola lända till efterrättelse allenast under förutsättning, att icke i det
särskilda fallet behofvet af nybyggnaden eller underhållsarbetet yppats
till följd af vanvård från boställshafvarens sida. Eljest skulle ifrågavarande
bestämmelser komma att stå i uppenbar strid mot det i 18 § af
förslaget upptagna stadgandet om skyldighet för boställshafvaren att på
egen bekostnad afhjälpa brist, som uppkommit genom hans vanvård. Med
hänsyn till eu speciell art af vanvård — nämligen försummelse att taga
eller vidmakthålla brandförsäkring — har också denna förslagets mening
i viss mån kommit till uttryck i nu förevarande lagrum. Förslaget innehåller
nämligen här — på samma gång som i förslaget helt naturligt
uttalas den grundsatsen, att godtgörelse på föreslaget sätt icke skall utgå
för kostnad, som motsvarar beloppet af uppburen brandskadeersättning —
tillika stadgande därom att, för den händelse hvad boställshafvaren fått
uppbära i brandstod understiger värdet af det brunna, boställshafvaren
icke heller är berättigad att ur de afsätta medlen undfå godtgörelse för
Bill. till ltiksd. Prat. 1909. 1 Samt. 1 Afd. 27 luft. 12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

den del af byggnads- eller underhållskostnaden, som motsvarar skillnaden
mellan den uppburna brandstoden och det brunnas totalvärde. Att i detta
fall boställshafvaren sålunda skall vara utesluten från rätt till godtgörelse
af pastoratsmedel lärer emellertid utan vidare följa af stadgandet i förslagets
27 §. Det kan därför, enligt min mening, i fråga om nu förevarande
lagrum anmärkas såsom en oegentlighet, att dessa, å ena sidan,
uttryckligen innehålla ett stadgande, hvilket, såsom innefattadt i 27 §,
icke behöft eller ens bort upptagas i förevarande lagrum, men, å andra
sidan, äro så affattade, att däri icke antydts de modifikationer i samma
lagrums tillämpning, som äro åsyftade ej mindre för det i 27 § jämväl
förutsatta fall, att boställshafvaren helt och hållet eftersatt sin brandförsäkringsskyldighet,
än äfven för de händelser, då jämlikt 18 § boställshafvaren
eljest har att på egen bekostnad bota brist. I syfte, att den anmärkta
oegentligheten — hvilken måhända äfven skulle kunna föranleda
missförstånd vid lagtillämpningen — må varda aflägsnad, förordar jag
någon omarbetning af 20 och 21 §§; och torde denna lämpligen kunna
ske, exempelvis, på det sätt, att i första stycket af 1 mom. i 20 § efter
ordet »skall» å tredje raden inskjutes satsen »där ej annat föranledes af
bestämmelserna i 18 och 27 §§>; att i samma stycke slutorden »eller,

där--— det brunna» uteslutas; att de i 20 § 3 mom. förekommande

orden »kostnaden därför» utbytas mot »kostnad, för hvilken han enligt
bestämmelserna i denna § äger att undfå godtgörelse»; samt att första

stycket af 21 § erhåller följande ändrade lydelse: »Kostnaden —--

skall, där ej annat föranledes af bestämmelserna i 18 och 27 §§, boställshafvaren,
på sätt här nedan sägs, godtgöras af---förvaltas».

Det kan lätt inträffa, att, innan kostnaden för nybyggnads- eller
underhållsarbete blifvit boställshafvaren godtgjord af pastoratsmedlen, ny
boställshafvare i sin ordning förvärfvat anspråk på godtgörelse af samma
medel eller är berättigad att ur dessa erhålla förskott. Då emellertid
ifrågavarande medel icke böra få till någon del eller under någon form
användas för den nye boställshafvarens räkning förr än den äldre boställshafvaren
blifvit till fullo godtgjord, torde, till förebyggande af osäkerhet
härutinnan, i förevarande §§ höra införas uttryckligt stadgande i sådant
syfte.»

Justitieråden Lilienberg och Lindbäck biträdde den anmärkning, som
framställts i sista stycket af justitierådet Skarstedts anförande, hvarjämte
den förstnämnde medgaf lämpligheten af en erinran i dessa §§ om 18 §:s
stadgande, att brister, som uppkomme genom boställshafvarens vanvård,
skulle af honom på egen bekostnad afhjälpas.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

IV kap.

23 §.

Justitierådet Skår stelt, med hvilken j ustitieråden Cassel och Silverstolpe
instämde, yttrade:

»Ehuru förevarande § är likalydande med motsvarande § i det till
1908 års riksdag aflåtna och i denna del af båda kamrarna godkända förslag,
synes det likväl kunna ifrågasättas, huruvida icke bestämmelserna angående
här ifrågavarande, s. k. öfverloppshus bort lämpas efter de regler,
som i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom äro i
samma hänseende meddelade i fråga om rättsförhållandet mellan arrendator
och jordägare. Väl lärer ingen olägenhet uppkomma däraf att, såsom
förslaget i olikhet med nämnda lag (18 §) föreskrifver, såväl lösen för öfverloppshusen
som ock tiden, inom hvilken, där husen ej skola lösas, afträdaren
äger att bortföra dem, bestämmes vid af- och tillträdessynen. Men
däremot vill det synas, som om i förslaget — hvilket är något dunkelt därutinnan,
huruvida tillträdaren skall vara pliktig att genast vid synen förklara,
om han vill lösa eller icke — afträdarens rätt att bortföra husen
borde, till förekommande af tvister, i öfverensstämmelse med nämnda lag
uttryckligen göras beroende däraf, att tillträdaren antingen genast vid synen"
förklarar sig icke vilja lösa eller ock underlåter att inom viss tid,
t. ex. en månad, efter synen förklara sig därtill villig. Vidare torde icke
heller i boställsordningen böra saknas uttryckligt stadgande därom, att afträdare^
fastän tillträdaren vägrat begagna sin lösningsrätt, likväl icke i
det fall, att afträdaren är, på sätt förslaget stadgar, ersättningsskyldig för
byggnadsvirke, får under några förhållanden bortföra öfverloppshus, förr
än han utgifvit den honom åliggande ersättningen; hvarjämte i förslaget
synes böra tydligt uttalas, att, därest afträdaren underlåter att inom den
bestämda tiden bortföra hus, som han berättigats att borttaga, huset skall
tillfalla tillträdaren med den rätt, med hvilken afträdaren innehaft detsamma.
»

Justitierådet Lindbäck var ense med justitierådet Skarstedt därutinnan,
att i boställsordningen borde upptagas uttrycklig föreskrift dels om förbud
för afträdare, som på sätt förslaget stadgade vore ersättningsskyldig för
virke, användt till öfverloppshus, att bortföra dylikt hus, innan han guldit
ersättningen för virket, dels ock att afträdarens underlåtenhet att inom bestämd
tid bortföra öfverloppshus, som han berättigats borttaga, skulle med -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

fora den påföljd, att huset tillfälle tillträdaren med den rätt, med hvilken
afträdaren innehaft detsamma.

V kap.

24 §.

Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande, af justitierådet
Skarstedt afgifna yttrande:

»I det vid 1908 års riksdag framlagda förslaget till ecklesiastik boställsordning
innehöll 24 § — förutom samma bestämmelse som förevarande
§ — tillika det stadgande, att domkapitlet hade att hålla tillsyn öfver
fullgörandet af boställshafvares brandförsäkringsplikt, och att för detta
ändamål bostäUshafvare skulle, såvida icke brandförsäkringsafgift vore erlagd
för all framtid, före början af hvarje försäkringsår till domkapitlet öfverlämna
bevis, att meddelad försäkring vore för det året gällande. Detta
stadgande uteslöts visserligen af det särskilda utskott, som hade att behandla
förslaget, och häremot anmärktes intet inom riksdagens kamrar;
men det väsentliga skälet till uteslutandet synes hafva varit den af utskottet
angifna omständigheten, att med den af utskottet förordade byggnadsskyldigheten
— hvilken, såvidt angick bostadsboställe och med sådant boställe
i sambruk förenadt löningsboställe, skulle uteslutande åligga pastoratet —
stadgandet ifråga förlorat sin hufvudsakliga betydelse. Då livad till stöd
för uteslutandet sålunda anförts icke numera äger tillämpning, och då det
måste anses vara af synnerlig vikt, att försummelse med afseende å brandförsäkringspliktens
fullgörande ej äger rum, kali det ifrågasättas, huruvida
icke stadgandet borde åter upptagas. Skulle det emellertid icke anses behöfligt
eller lämpligt att införa stadgandet i dess helhet, torde dock i hvarje
fall icke böra i förslaget saknas bestämmelse därom, att det åligger domkapitlet
att hålla noggrann tillsyn öfver försäkringspliktens behöriga fullgörande.
En dylik allmän bestämmelse — hvilken skulle lämna domkapitlet
öppet att efter bästa skön anordna sättet för tillsynens utöfvande —
har emellertid sin rätta plats i 40 § af förslaget.»

VI kap.

31 § 3 mom.

Justitierådet Skarstedt, med hvilken justitieråden Lilienberg, Lindbäck
och Silverstolpe instämde, yttrade:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition. N:o 40.

»De stadgan den angående syn, till hvilka här hänvisas, äro de, som
finnas upptagna i 2 kap. af lagen om nyttjanderätt till fast egendom den
14 juni 1907. Då emellertid dessa stadgande!! icke äro afsedda att tillämpas
allenast i fråga om enskild jordägares utarrenderade jord, torde det i
förevarande moment använda ordet »enskild» böra såsom vilseledande ur
momentet uteslutas. Vill man för all säkerhets skull utmärka, att här icke
är fråga om sådan husesyn, som enligt reglerna i förevarande förslag skall
hållas å i författningsenlig ordning utarrenderadt boställe, torde detta
lämpligen kunna ske genom inskjutande mellan orden »är» och »stadgadt»
af orden »i allmänhet»».

33 § 4 mom.

Då de i 20 § i fråga om godtgörelse för byggnadskostnad meddelade
bestämmelserna skulle lända till efterrättelse beträffande löningsboställe,
som vore i sambruk förenadt med bostadsboställe af andra eller tredje
klassen å landet, ansåg högsta domstolen med hänsyn därtill, att jämväl
sådant boställe kunde komma att i författningsenlig ordning utarrenderas,
i andra stycket af förevarande moment undantag böra göras för sådant
löningsställe.

VII köp.

34 §.

Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande, af justitierådet
Skarstedt afgifna yttrande:

»Då ej annat sagts, är det tydligt, att det lösningspris, som af skiljemän
skall åsättas öfverblifvet stråfoder, skall af dessa bestämmas till fulla
gångbara värdet af så beskaffadt foder som det ifrågavarande. Det synes
emellertid saknas hvarje anledning att här tillämpa en annan ordning, än
som sedan lång tid tillbaka tillämpats beträffande kronans utarrenderade
jordbruksdomäner, eller att afträdare!! är pliktig att till tillträdaren öfverlåta
öfverblifvet stråfoder mot ersättning, motsvarande allenast hälften af
det i orten gångbara priset. Denna anordning — hvarmed tydligen åsyftats
att bereda afträdaren en ersättning, som å ena sidan är tillräcklig att
förekomma onödigt slöseri med foder under arrendetiden men å andra sidan
ej är nog hög att därunder fresta till alltför knapp utfodring — har
också ansetts lämplig att i nya’nyttja.nderättslagen af år 1907 införas såsom
allmän regel vid jordbruksarrenden. Jag hemställer därför, att förevarande
lagrum i nu omförmälda hänseende omarbetas till öfverensstäm -

94'' Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

melse med hvad sålunda gäller för andra fall af nyttjanderätt till jordbruksfastighet.
»

IX kap.

40 §.

Högsta domstolen hänvisade till hvad vid 24 § blifvit erinradt.

44 §.

Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:

»I förevarande förslag har, i olikhet med det vid 1908 års riksdag
framlagda, rösträtt vid ekonomisk besiktning tillagts de nämndemän eller
af magistrat utsedde sakkunnige personer, som biträda vid förrättningen;
och hafva i följd häraf bestämmelserna om jäf förklarats skola gälla jämväl
i fråga om de biträdande besiktningsmännen. Härvid har likställigheten
gjorts fullständig, så att enligt förslaget det icke skall räknas som
jäf, att biträdande besiktningsman eller hans skyldeman är såsom medlem
af församlingen pliktig att deltaga i kostnad för nybyggnad och underhåll
å det boställe, besiktningen afser. Då det emellertid synes vara förenadt
med vissa betänkligheter att utsträcka detta stadgande till att gälla äfven
de biträdande besiktningsmännen, hemställes, att förslaget ändras därhän,
att nämnda stadgande kommer att hänföra sig allenast till besiktningsmännens
ordförande».

49 §.

Justi tierådet Skar stelt, med hvilken j ustitieradet Silverstolpe instämde,
anförde:

»Med den nu gällande lagstiftningen angående byggnads- och underhållsskyldigheten
å prästboställe finnes, såvidt angår boställhafvarens laga
hus, ingen egentlig anledning att vid ekonomisk besiktning eller husesyn
å bostället ingå i skärskådan, huruvida därvid befunnen brist är att anse
såsom tillkommen af — för att begagna byggningabalkens i fråga om
socknemännens laga hus använda uttryck — »ålder och bruk» eller
»prästens vanrykt»; i hvilket fall som helst är ju boställshafvaren skyldig
att svara för bristen utan rätt till godtgörelse af någon för kostnaden för
dess afhjälpande. Med lagförslagets härutinnan från gällande lag afvikande
ståndpunkt kommer saken att ställa sig väsentligen annorlunda. Enligt
förslaget skall nämligen boställshafvaren visserligen i båda de angifna

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

fallen athjälpa bristen — efter omständigheterna genom nybyggnad eller
därmed enligt 20 § 2 mom. likställd förbättring eller genom vanligt underhållsarbete
—, men huruvida också kostnaden härför skall stanna å boställshafvaren,
eller han blir berättigad till godtgörelse uti den i 20 och 21 §§
stadgade ordning är, såsom jag redan vid sistnämnda §§ närmare erinrat,
beroende af, huruvida bristen uppkommit genom hans vanvård eller icke.
Med hänsyn härtill är det naturligtvis af stor vikt att, när boställshafvaren
vänder sig till kyrkorådet med begäran om godtgörelse för nedlagd kostnad
eller, jämlikt 20 § 3 mom., förskott å blifvande godtgörelse, det då
också skall vara fullt klart, att vanvård icke förelegat. Enligt min mening
kan från denna synpunkt förslaget icke frånkännas en viss ofullständighet
i fråga om de föreskrifter, hvilka äro upptagna i de lagrum, där förfarandet
vid ekonomisk besiktning och husesyn bestämmes, nämligen
förevarande § samt 60 §, den senare jämförd med 64 §.

Hvad först beträffar nybyggnad — hvarunder i detta sammanhang
inbegripes jämväl sådan större förbättring, som afses i 20 § 2 mom. —
innehåller förslaget, dels att nybyggnad ej må företagas, förr än vid husesyn
eller, där fråga är om vissa mindre hus, vid ekonomisk besiktning
härom meddelats beslut, och dels att, innan boställshafvaren äger utfå
godtgörelse för byggnadskostnaden, arbetet skall vara af synerätt godkändt;
dock skall boställshafvaren, efter det nybyggnaden blifvit i behörig ordning
beslutad, vara berättigad till förskott mot säkerhet. Då nu i 60 §
9 mom. stadgats, att vid godkännande af byggnadsarbete, hvarför godtgörelse
skall utgå enligt 20 §, synerätten skall fastställa det skäliga kostnadsbeloppet
för samma arbete, och i 60 § 11 mom. föreskrifvits, att, där
boställshafvaren jämlikt 20 § äger bekomma dylik godtgörelse, synerätten
skall meddela erforderlig föreskrift därom, har uppenbarligen förutsatts,
att synerätten också äger tillgång till sådana upplysningar angående orsaken
till nybyggnadsbehofvet, att synerätten på grund däraf kan utgå
från, att nämnda behof icke härleder sig från vanvård från boställshafvarens
sida. Det är väl också i förslaget förutsatt, att sådana upplysningar
skola stå synerätten till buds till följd af utredning, som vunnits
vid den föregående syn eller den ekonomiska besiktning, vid hvilken beslutet
om nybyggnadens företagande meddelats. Så som 4 och 5 mom.
i 49 § samt 3—5 mom. i 60 — hvilka lagrum innehålla de närmare

föreskrifterna i fråga om meddelande af dylikt beslut — enligt förslaget
äro affattade, lärer dock icke af dessa lagrum kunna hämtas stöd för, att
det skulle åligga besiktningsmännen eller synerätten såsom en skyldighet
att verkställa närmare undersökning därom, huruvida vanvård föreligger
eller icke, samt till protokollet anteckna resultatet af sådan undersökning;

96 Kung!. Majits Nåd. Proposition N:o 40.

ej heller synes eu dylik skyldighet kunna bestämdt utläsas af annat lagrum
i förslaget. Sådan skyldighet torde dock desto hellre böra åligga
vederbörande, som man eljest måhända icke skulle kunna förmena pastoratet
och boställshafvaren befogenhet att, i händelse af olika meningar
angående det sätt, hvarpå bostället skötts, i vanlig rättegångsväg tvista
angående rätt för boställshafvaren att undfå godtgörelse enligt 20 § —
något som dock hvarken kan anses lämpligt eller antagas öfverensstämma
med grunderna för förslaget, Särskildt må påpekas, att boställshafvare,
som jämlikt 20 § 3 mom. begär förskott af pastoratsmedel, därvid lätteligen
skulle kunna komma i en vansklig ställning gent emot pastoratet,
därest protokollet öfver den ekonomiska besiktningen eller synen icke i
förevarande ämne innehölle annat än att beslut fattats om en nybyggnad,
som under alla förhållanden — vare sig boställshafvaren vållat behofvet
eller icke — måste äga rum.

Det bör visserligen — särskildt med hänsyn till den korta tiden
emellan de ekonomiska besiktningarna — erkännas, att de händelser säkerligen
skola vara ganska sällsynta, då på grund af vanvård från boställshafvarens
sida nybyggnad visar sig vara af nöden. Men detsamma lärer
icke kunna sägas beträffande uppkommande behof af sådant underhållsarbete,
hvarom i 21 § förmäles; och äfven i fråga om dylika arbeten
saknas uttryckliga bestämmelser angående skyldighet för vederbörande att
vid ekonomisk besiktning eller syn ingå i undersökning rörande anledningen
till det erforderliga underhållsarbetet. Att bär, likasom i fråga
om nybyggnad, låta boställshafvarens rätt till godtgörelse vara i första
hand ''beroende däraf, att synerätt eller ekonomisk besiktning konstaterat
icke blott behofvet af underhållsarbetet utan äfven, att boställshafvaren är
utan skuld i detta, möter gifvetvis ingen svårighet, när fråga är om underhållsarbete,
som boställshafvaren låtit utföra på grund af beslut vid husesyn
eller ekonomisk besiktning. Men det kan vara mera tvifvelaktigt,
huru saken bör ordnas för det i 21 § andra stycket förutsatta fall, att
boställshafvaren visar sig hafva gjort utgift för underhållsarbete, som icke
blifvit honom af synerätt eller vid ekonomisk besiktning ålagd t. För
sådant fall stadgar förslaget, att boställshafvaren skall för kostnaden erhålla
godtgörelse, såvidt kostnaden af synerätt eller vid ekonomisk besiktning
pröfvas hafva varit af behofvet påkallad. Vid den pröfning, som
för konstaterande häraf skall jämlikt stadganden i 49 § 9 mom. och 60 §
10 mom. äga rum, kan det emellertid vara svårt nog, stundom väl alldeles
omöjligt för besiktningsmännen eller synerätten att bedöma, huruvida
den af hjälpta bristen uppkommit genom boställshafvarens vanvård eller
icke. Huru ställer det sig då, om besiktningsmännen eller synemännen

jKung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

se sig ur stånd att afgifva något utlåtande härom? För min del kan jag
icke finna det vara annat än i sin ordning, att i slikt fall boställskafvaren
får själf stå kostnaden, då han ju kunnat, om vanvård icke ligger honom
till last, förebygga nämnda påföljd genom att pa förhand åstadkomma
erforderlig utredning att föreläggas den blifvande^ekonomiska besiktningen

eller synerätten. ^

Hvad jag nu "anfört föranleder mig, så ”"vi dt angår nu förevarande
lagrum, att hemställa, att på lämpligt ställe i samma lagrum införes stadgande
därom, att, när vid ekonomisk besiktning uppkommer fråga om
nybyggnad eller förbättringsarbete å hus, besiktningsmännen skola efter
noggrann pröfning meddela yttrande, huruvida boställshafvaren gjort sig
skyldig till vanvård eller icke».

Justitierådet Cassel yttrade:

»På hufvudsakligen de skäl, justitierådet Skarstedt anfört, anser jag
det vara af synnerlig vikt, att när vid ekonomisk besiktning (eller svn)
fråga uppstår om nybyggnad eller underhåll af hus, vare sig de skola
nybyggas eller underhållas af boställshafvaren eller annan, det skall åligga
besiktningsmännen (synerätten) att, där fråga därom väckes, meddela yttrande,
huruvida behofvet af nybyggnad eller underhåll kan anses hafva
uppkommit genom boställshafvarens vanvård; och hemställer jag förty, att
förevarande § måtte undergå jämkning i detta hänseende».

51 § 1 mom.

Höqsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:
»Jämlikt kungl. kungörelsen den 22 september 1899 angående kostnadsersättning
till landsstats- och ecklesiastika tjänstemän för en del resor
inom tjänstgöringsdistrikten äger ecklesiastik tjänsteman, som till följd af
särskildt förordnande är såsom konsistorieombud närvarande vid ekonomisk
besiktning å ecklesiastikt boställe, att därför erhålla viss, i kungörelsen
angifven ersättning. Enligt 46 § i föreliggande förslag till boställsordning
skall domkapitlet förordna vederbörande kontraktsprost eller annat ombud
att å domkapitlets vägnar närvara vid ekonomisk besiktning å boställe,
som i förslaget afses. Om förslaget upphöjes till lag, ager alltså äfven
vederbörande kontraktsprost allenast på grund af särskildt förordnande
närvara vid ekonomisk besiktning såsom konsistorieombud. Häraf lärer
då följa, att äfven kontraktsprost skulle blifva berättigad att uppbära den
i ofvannämnda kungörelse bestämda ersättning.

Att döma af förhandlingarna i Andra kammaren vid 1908 års riksdag
hade emellertid det särskilda utskott, som till förberedande behändig.
till Ritad. Prot. 1.90.9. 1 Sami. 1 Afd. 27 Höft. 13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

ling föreliaft Kungl. Maj:ts för nämnda riksdag framlagda förslag till ecklesiastik
boställsordning och åt 1 mom. i förslagets 51 § gifvit den lydelse,
som i föreliggande förslag bibehållits, därvid afsett, att endast då annan
prästman än vederbörande kontraktsprost förordnats till konsistorieombud
vid ekonomisk besiktning ersättning för sådant uppdrag skulle utgå. Därest
meningen nu är, att kontraktsprost, som mottagit förordnande af ifrågavarande
beskaffenhet, ej skall erhålla ersättning för uppdraget, torde
genom förändrad affattning af förevarande moment — och i sammanhang
därmed äfven af ofvannämnda kungörelse — sådant böra tydligt utmärkas.
År åter meningen, att kontraktsprost lika väl som annat konsistorieombud
skall njuta ersättning, synas till undvikande af missförstånd orden
5 särskild! förordnadt» böra, såsom i själfva verket öfverflödiga, ur momentet
uteslutas.

Åt de af vederbörande magistrat utsedda sakkunniga män, som enligt
43 § skola biträda vid ekonomisk besiktning å boställe i stad, har i
förslaget icke tillerkänts ersättning för detta bestyr. Då det icke kan
åläggas någon att utan ersättning fullgöra uppdrag af ifrågavarande beskaffenhet,
samt frågan om det belopp, som skäligen må uppbäras för bestyret,
icke bör öfverlämnas åt besiktningsmännens eget afgörande, hemställes,
att i förevarande moment införes bestämmelse därom, att af magistrat
utsedda biträdande besiktningsmän må, på sätt Kungl. Maj:ts proposition
till 1908 års Riksdag innehöll, njuta ersättning lika med nämndemän.
»

60 §.

Justitieråden Silx er stolpe och Skarstedt hemställde af skäl, som
anförts vid 49 §, att på lämpligt ställe i förevarande § infördes stadgande
därom, att när vid af- och tillträdessyn uppkommer fråga om nybyggnad
eller förbättringsarbete å hus, synerätten skulle efter noggrann
pröfning meddela yttrande, huruvida boställshafvaren gjort sig skyldig till
vanvård eller icke.

Justitierådet Cassel hemställde, under åberopande af hvad justitierådet
vid 49 § anfört, om införande på lämpligt ställe i förevarande §
af stadgande därom, att, där fråga därom väcktes, det skulle åligga
synerätten att meddela yttrande, huruvida behofvet af nybyggnad eller
underhåll kunde anses hafva uppkommit genom boställshafvarens vanvård.

Vidare anförde justitierådet Skarstedt, med hvilken högsta domstolens
öfriga ledamöter instämde:

»Den i 8 mom. af förevarande § upptagna bestämmelsen, att syne -

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

rätten skall undersöka, huruvida kvarstående del af den skog, som enligt
hushållningsplanen varit till afverkning före afträdestiden afsedd, lämnar
tillgång till behöflig! virke för utförande af de vid synen i afseende
å boställets hus och hägnader föreskrift^ arbeten, hvilka det åligger afträdare
att bekosta, synes, såvidt angår boställets hus, kräfva ett förtydligande,
så att det klart framgår, att här åsyftas sådana i afseende å boställets
hus föreskrifna arbeten, för hvilka afträdaren har att svara utan
rätt till godtgörelse, hvarom i 20 eller 21 § förmäles.

Det likaledes i 8 mom. införda stadgandet, att synerätten skall bestämma,
om och i hvilken omfattning virke, som erfordras för fullgörande
af de nybyggnads- och underhållsarbeten, som pastoratet förpliktas att
verkställa, skall uttagas af den enligt hushållningsplanen till afverkning
före afträdestiden afsedda skog, innebär — hvilket väl också är åsyftadt —,
att boställshafvai’ens rätt till andel i boställsskogens afkastning kan
komma att stå tillbaka för pastoratets rätt att från boställsskogen erhålla
virke till pastoratet åliggande byggnadsarbeten vid bostället. Detta strider
emellertid mot den tydliga lydelsen af 29 § första stycket i förordningen
den 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna skogarna
i riket, i hvilket lagrum — att döma af bestämmelsen i 19 § första stycket
af förevarande förslag — ändring icke synes vara åsyftad genom ingressen
till samma förslag. Följaktligen torde, om nu ifrågavarande stadgande
godkännes, nyssberörda lagrum i 1894 års förordning böra undergå
erforderlig ändring; hvarjämte, då stadgandet är afsedt att träda i kraft
redan den 1 maj 1910 och således innan boställsordningens nya bestämmelser
om byggnadsskyldigheten skola i allmänhet träda i tillämpning,
efter ordet »pastoratet» synas böra tilläggas orden »eller därtill hörande
församling»».

61 och 62 §§.

Justitierådet Skarstedt, med hvilken justitieråden Cassel och Silverstolpe
instämde, yttrade:

»Bestämmelserna i 61 § hänföra sig uppenbarligen icke till sådana
vid af- och tillträdessyn föreskrifna eller godkända arbeten, för hvilka
godtgörelse skall utgå enligt föreskrifterna i 20 och 21 §§, utan afse tydligen
allenast rättsförhållandet mellan afträdaren och tillträdaren, det vill
säga frågan, om och i hvad mån den ene skall hafva eu personlig fordran
hos den andre. Jämväl hvad i första punkten af 62 § stadgas har afseende
allenast å likvidationsförhållandet mellan afträdaren och tillträdaren.
Däremot är bestämmelsen i andra punkten af 62 § af större räckvidd,

100

Kun/ji. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

i ty att med densamma åsyftas, att afträdare!! skall efter afträdet afhålla
sig från hvarje förbättringsarbete å bostället, äfven sådant, för hvilket godtgörelse
utgår uti den i 20 eller 21 § stadgade ordning. Vid nu angifna
förhållande vore det för vinnande af en tydligare och lättfattligare uppställning
af ifrågavarande lagbud önskligt, om första punkten af 62 § blefve
inarbetad i 61 § och återstoden af 62 § komme att utgöra en fristående
paragraf. >

Justitierådet Lindhäck anförde:

»Ehuru knappast torde förefinnas giltig anledning till farhåga, att
den uppställning, ifrågavarande §§ erhållit i förslaget, skulle föranleda
misstag vid lagtillämpningen, kan dock icke förnekas, att genom
den af justitierådet Skarstedt förordade omarbetning af §§:na, deras innebörd
komme att framstå på ett tydligare sätt, än om förslaget i denna
del bibehålies i oförändradt skick.»

65 § 1 mom.

Högsta domstolen artsåg, att enär jämlikt kungörelsen den 22 september
1899 angående kostnadsersättning till landsstats- och ecklesiastika
tjänstemän för en del resor inom tjänstgöringsdistrikten ecklesiastik tjänsteman,
hvilken förordnats att såsom konsistorieombud närvara vid syn å
ecklesiastikt boställe, vore berättigad att härför erhålla viss, i kungörelsen
angifven ersättning, samt någon ändring härutinnan icke torde vara åsyftad,
i förevarande moment borde upptagas en hänvisning till hvad sålunda
särskildt vore stadgadt.»

X kap.

68 §.

Justitierådet Skarstedt anförde:

»Enligt vunna upplysningar lärer det vara åsyftadt, att under kommande
löneregleringsperioder den ecklesiastika boställsj orden skall i betydligt
större utsträckning än som för närvarande är fallet vara utarrenderad
i, såsom det heter, »författningsenlig ordning» på viss utaf ombyte af boställshafvare
helt och hållet oberoende tid. Därest icke annat bestämdes
genom speciallag, skulle uppenbarligen äfven å det genom dylik utarrendering
uppkomna rättsförhållandet mellan upplåtaren och arrendatorn komma
att i allo tillämpas de i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast
egendom — speciellt 2 kap. af samma lag — för arrende meddelade be -

101

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

stämmelser, i den mån icke dessa, där sådant lagligen får ske, blifvit i
arrendeaftalet ersatta med andra. Emellertid är det nu meningen, att vissa
föreskrifter i den föreslagna boställsordningen skola träda helt och hållet
i stället för motsvarande i den allmänna nyttjanderättslagen fastställda
rättsregler. Boställsordningen är väl i första hand och omedelbart afsedd
att ordna boställshafvares rättigheter och skyldigheter med afseende å bostället,
men nyssnämnda karaktär af speciallagstiftning i förhållande till
allmänna nyttjanderättslagen har boställsordningen erhållit genom det i
68 § af förslaget införda stadgandet, att hvad för boställshafvare är i boställsordningen
föreskrifvet skall — med vissa undantag — gälla för arrendator,
som är i författningsenlig ordning antagen (äfvensom för »brukare»,
hvarmed emellertid numera icke lärer kunna förstås annan än i
nya arrendelagen icke afsedd s. k. hälftenbrukare); och har därjämte genom
ingressen till förslaget utmärkts, att allmänna nyttjanderättslagen i
de delar, i hvilka den innehåller mot boställsordningen stridande bestämmelser,
icke skall lända till efterrättelse. De ämnen, beträffande hvilka
sålunda för en i författningsenlig ordning antagen arrendator skall gälla
annat än för arrendator^’ i allmänhet, äro främst byggnads- och underhållsskyldigheten,
skyldigheterna med afseende å ägornas bruk och vård
samt syneförrättningarna, och vidare hushållningen med stråfoder; dessutom
skola i boställsordningen upptagna föreskrifter angående brandförsäkring
äga tillämpning jämväl i fråga om arrendator. Det kan tilläggas,
att hvad boställsordningen sålunda innehåller afvikande från allmänna nyttjanderättslagen
är i allmänhet afsedt att erhålla karaktären af s. k. tvingande
lagbud; detta bestyrkes däraf, att beträffande vissa särskilda ämnen
— nämligen de i 33 § 4 mom. omförmälda samt vissa af de i 34 § angifna
— det uttryckligen angifvits, att i kontrakt angående författningsenligt
arrende få" införas bestämmelser af annan innebörd än som enligt
nämnda båda lagrum skola gälla, därest bostället är under boställshafvarens
eget bruk.

Då det måste anses vara af synnerlig vikt, att förhållandet mellan
den allmänna nyttjanderättslagen och speciallagstiftningen på ett klart ocli
åskådligt sätt angifves i själfva boställsordningen, så att vederbörande
kontrahenter — upplåtaren och arrendatorn — icke skola behöfva i någon
punkt stanna i tvifvelsmål angående hvad de hafva att rätta sig efter,
men denna fordran synes mig icke vara på ett tillfredsställande sätt uppfylld,
föranlåtes jag att hemställa om vissa — hufvudsakligen redaktionella
— jämkningar i förslaget. Först och främst vill jag framhålla den
oegentlighet, som enligt min mening ligger däri, att redan innan i boställsordningen
(i 68 §) uttalats den allmänna bestämmelsen, att arrendatorn

102

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

skall med afssende å vissa rättigheter och skyldigheter följa boställshafvarens
villkor och följaktligen i dessa hänseenden betraktas, såsom om
han vore hoställshafvare, man i 33 § 4 mom. andra stycket och 34 §
sista stycket genom där lämnad hänvisning till kontrakt angående i författningsenlig
ordning utarrenderade boställen anteciperat nyssnämnda bestämmelse.
Vidare lärer det icke vara uteslutet, att den omständigheten,
att, såsom i 36 § första stycket skett, allmänna nvttjanderättslagen förklarats
skola i vissa hänseenden — nämligen de i 2 kap. 5 § af sagda
lag angifna — tillämpas beträffande i författningsenlig ordning helt eller
delvis utarrenderadt boställe, är i viss mån ägnad att undanskymma
det förhållandet, att allmänna ny ttj ander ättslagen i så många andra hänseenden
skall äfven beträffande sådana arrenden lända till efterrättelse
mellan upplåtaren och arrendatorn (särskildt märkes: förbud för upplåtaren
att i större utsträckning än nyttjanderättslagen angifver göra förbehåll
om arrenderättens förverkande eller eljest om arrendets frånträdande före
arrendetidens slut; sättet för uppsägnings verkställande; preskriptionstid
för talan angående fordringsanspråk på grund af arrendeaftalet; retentionsrätt
i arrendatorns lösören för vissa arrendefordringar). Enligt mitt förmenande
skulle det vara från alla synpunkter lämpligast, om på ett enda
ställe i den föreslagna boställsordningen, nämligen just i 68 §, på ett fullständigt
sätt — antingen direkt eller genom hänvisning — angåfves den
rättsliga ställning, som skall tillkomma en i författningsenlig ordning antagen
arrendator med afseende å det arrenderade bostället. I enlighet
härmed skulle 33 § 4 mom. andra stycket, 34 § sista stycket och 36 §
första stycket utgå ur förslaget samt 68 § komma att innehålla den däri
nu upptagna allmänna bestämmelsen och därjämte dels, såsom modifikationer
i samma bestämmelse, föreskrifter motsvarande de nu i 34 § sista
stycket och 36 § första stycket upptagna, dels ett stadgande af hufvudsakligen
enahanda innehåll som det för närvarande i 33 § 4 mom. andra
stycket innefattade, och dels en hänvisning till allmänna nyttjanderättslagen.
Såsom en följd häraf blefve en mindre jämkning i 36 § andra
stycket af nöden.

En efter nu angifna grunder omarbeted 68 § skulle, förslagsvis, kunna
erhålla följande lydelse:

»Hvad för hoställshafvare i denna boställsordning är föreskrifvet skall
gälla ej mindre, i tillämpliga delar, för domkapitlet för den tid domkapitlet
för allmän kassas räkning innehar boställe, än äfven för arrendator eller
brukare, som är i författningsenlig ordning antagen; dock att med afträdande
af i dylik ordning utarrenderadt boställe eller utarrenderad del

103

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

af boställe skall förhållas efter ty stadgas i 2 kap. o § i lagen om nyttjanderätt
till fast egendom, samt att i afseende å gödsel och foder å utarrenderad
jord, som nu sagts, utan hinder af hvad bär ofvan i 34 § är
stadgadt andra föreskrifter må i arrendekontrakt meddelas, när sådant
pröfvas nödigt eller lämpligt.

I fråga om löningsboställe, som är i författningsenlig ordning utarrenderadt,
skall, där ej bostället är med bostad sboställe i sambruk förenad^
beträffande de ämnen, som i 33 § 4 mom. afses, gälla hvad i arrendekontraktet
därutinnan må varda stadgadt.

I öfrigt skall i fråga om arrende, som i denna § afses, lända till
efterrättelse hvad i allmänhet gäller angående arrende af jord.»

För den händelse det skulle finnas obehöfligt att omarbeta förslaget
i nu angifven syftning, kan mot lydelsen af 68 § anmärkas, att uttrycket
»där ej annorlunda är stadgadt» bör ändras till »där ej annorlunda är
här i boställsordningen stadgadt»».

Justitieråden Lindbäck, Cassel och Silverstolpe ansågo, i likhet med
justitierådet Skarstedt, det vara lämpligt och önskvärdt, att i boställsordningen
fullt klart och tydligt angåfves den rättsliga ställning, som
skulle tillkomma en i författningsenlig ordning antagen arrendator med
afseende å det arrenderade bostället, och syntes detta, enligt justitierådens
förmenande, kunna vinnas, om förslaget underginge ändring i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad justitierådet Skarstedt hemställt.

Justitierådet Lilienberg ville icke bestrida, att det kunde vara fördelaktigt,
om förslaget blefve i angifna afseendena omarbetadt, och biträdde
den af justitierådet Skarstedt sist framställda anmärkning angående en
ändring i 68 §.

74 § 3 och 4 mom.

Justitierådet Skarstedt, med hvilken justitierådet Silverstolpe instämde,
yttrade:

»Enligt hvad som framgår af förarbetena till förslaget har till grund
för bestämmelsen angående sådan särskild öfverenskommelse, hvarom i
74 § 3 mom. förmäles, legat allenast önskvärdheten att så snart som
möjligt, d. v. s. redan under nu löpande löneregleringsperiod, komma ifrån
de olägenheter, som följa af den nu lagstadgade, olämpliga fördelningen
mellan pastor och socknemän af de laga husen å bostadsboställe och af
den rådande gemensamheten i underhållet af socknemånnens laga hus. På
grund häraf är också i sagda moment angifvet, att överenskommelser!

104 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

icke har annat ändamål än att bereda möjlighet för att redan innan
boställsordningen i sin helhet kan komma att med afseende å visst boställe
tillämpas få nybyggnads- och underhållsskyldigheten å bostadsboställe
ordnad efter de i 13 § af förslaget bestämda grunder i stället för enligt
bestämmelserna i byggningabalken. Det lärer således icke vara afsedt att
genom öfverenskommelse bereda tillfälle att på förhand tillämpa boställsordningens
föreskrifter angående t. ex. antalet och beskaffenheten af de
laga husen och angående rätt för präst till godtgörelse enligt 20 och 21
§§. Vid sådant förhållande synes hvarje grund saknas för den i förevarande
moment tillika intagna bestämmelsen att, i händelse öfverenskommelse
kommer till stånd, föreskrifterna i 17, 49 och 60 §§ skola genast
lända till efterrättelse; och hemställes därför, aftysta punkten af förevarande
moment måtte ur förslaget uteslutas. A andra sidan synes i
detta moment böra tydligt utmärkas, att, där öfverenskommelse kommer
till stånd, densamma skall vara bindande äfven för boställshafvare, som,
innan nu löpande löneregleringsperiod utgår, efterträder den boställshafvare,
med hvilken öfverenskommelsen träffats.»

Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande anmärkningar:

»För den händelse den vid 13 och 15 §§ gjorda hemställan ej vinner
bifall, utan nämnda §§ bibehållas oförändrade, torde sådan öfverenskommelse,
som i 3 mom. af förevarande § omförmäles, böra få afse
äfven löningsboställe, som är i sambruk förenadt med bostadsboställe af
andra eller tredje klassen på landet.

Af de i 36 § upptagna bestämmelserna lärer löntagares rätt icke
kunna beröras i annan mån än såvidt i andra stycket af sagda § medgifvits
rätt för tillträdare att redan från den 14 mars delvis. disponera
öfver boställe, som eljest icke skall afträdas förr än den 1 maj; men då
det knappast torde kunna anses behöfligt att med afseende å tillämpningen
af nämnda stadgande göra undantag till förmån för en före den 1 januari
1910 utnämnd löntagare, hemställes, att 4 mom. i förevarande § måtte
ur förslaget uteslutas.»

75 § 3 mom.

Högsta domstolen anmärkte, att vid den i andra stycket af förevarande
moment omförmälda pröfning för bestämmande af boställshafvare tillkommande
öfverbyggnadsersättning synerätten torde hafva. att taga hänsyn
allenast till sådan nybyggnad, som boställshafvaren i enlighet med dittills
o-ällande bestämmelser verkställt eller fått sig ålagd, men ej till sådan

105

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

nybyggiiäd, som på grund af boställsordningens nya bestämmelser må
hafva blifvit boställshafvaren vid synen ålagd. Till förekommande af annan
tolkning i detta afseende torde ifrågavarande bestämmelser böra
något förtydligas.

Ur protokollet
Carl Stålhammar.

Bill. tiU Rikad. Prot. 1909. 1 Samt. 1 Afd. 21 Höft.

106

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Ma]:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19
februari 1909.

Närvarande:

Hans excellens statsministern herr Lindman,

Hans excellens ministern för utrikes ärendena herr Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld.

Roos,

Swartz,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,

Malm.

Justitieråden: Silverstolpe,

Bergman.

Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för justitiedepartementet
anmälde chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet
Hammarskjöld, i underdånighet högsta domstolens genom utdrag ur protokollet
för den 2 oktober 1908 inhämtade utlåtande öfver det vid samma
protokoll fogade förslaget till ecklesiastik boställsordning.

Sedan föredragande departementschefen erinrat om innehållet i berörda
förslag samt redogjort för högsta domstolens utlåtande, anförde departementschefen: -

107

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

»Med anledning af de anmärkningar, som blifvit inom högsta domstolen
framställda mot förslaget, har jag ansett, att i vissa detaljbestämmelser
förtydliganden och jämkningar borde vidtagas. Jag har därför
låtit uppgöra förslag till sådana förändringar, och torde det tillåtas mig
att nu redogöra för desamma.

Den i 9 § 3 mom. meddelade ovillkorliga föreskriften, att brygghus
skall innehålla anordningar för brygd, har, såsom flertalet ledamöter i
högsta domstolen alternativt tillstyi’kt, inskränkts till att gälla allenast för
sådana fall, där anordning för ifrågavarande ändamål pröfvas vara
erforderlig.

Rubriken till III kap. har ändrats i öfverensstämmelse med tre justitieråds
uttalade mening.

Enligt högsta domstolens hemställan hafva orden »äfvensom med
sådant boställe i sambruk förenadt löningsboställe» uteslutits ur 13 §,
hvarjämte stadgandet i 15 § utsträckts till att afse alla löningsboställen
utan undantag.

Inom högsta domstolen har i fråga om 20 och 21 §§ anmärkts såsom
en oegentlighet, att dessa paragrafer uttryckligen innehålla ett stadgande,
hvilket, såsom innefattadt i 27 §, icke behöft eller ens bort upptagas i
omförmälda paragrafer — nämligen stadgandet att om hvad boställshalvaren
fått uppbära i brandstod understiger värdet af det brunna, boställshafvaren
icke är berättigad att ur de inom pastoratet afsätta medlen undfå godtgörelse
för den del af nybyggnads- eller underhållskostnaden, som motsvarar
skillnaden mellan den uppburna brandstoden och det brunnas totalvärde
—, hvaremot däri icke antydts de modifikationer i samma lagrums
tillämpning, som äro åsyftade ej mindre för det i 27 § jämväl förutsatta
fallet, att boställshafvaren helt och hållet eftersatt sin brandförsäkringsskyldighet,
än äfven för den händelse, dä han i följd af vanvård jämlikt
18 § eljest har att på egen bekostnad bota brist. Genom en mindre omarbetning
af 20 och 21 §§, i enlighet med ett inom högsta domstolen afgifvet
förslag, har den anmärkta oegentligheten blifvit undanröjd.

Dessutom hafva ifrågavarande 20 och 21 §§, med anslutning till hvad
högsta domstolens samtliga ledamöter förordat, kompletterats med ett stadgande
i syfte, att äldre boställshafvare må erhålla godtgörelse för eller
förskott å nybyggnads- och underhållskostnader framför senare innehafvare
af bostället.

Bestämmelserna angående öfverloppshus i 23 § hafva enligt^de inom
högsta domstolen därutinnan gifna anvisningarna bragts till närmare öfverensstämmelse
med de regler, som i sådant hänseende meddelats i lagen
af den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom.

108

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

Hvad 34 § andra stycket innehåller om sättet att bestämma ersättning
för öfverblifvet stråfoder har ändrats på sätt högsta domstolen föreslagit.

Uti 40 § har i enlighet med högsta domstolens därom gjorda alternativa
hemställan intagits ett stadgande om skyldighet för domkapitlet att
''hålla noggrann tillsyn öfver, att boställshafvaren fullgör honom åliggande
brandförsäkringsplikt.

Stadgandet i 44 § att den omständigheten, att besiktningsman eller
hans skyldeman är såsom medlem af församlingen pliktig deltaga i kostnad
för nybyggnad och underhåll å det boställe, besiktningen afser, ej må
räknas såsom jäf, har på grund af anmärkning, som högsta domstolen
framställt mot berörda stadgande, inskränkts till att gälla allenast besiktningsmännens
ordförande.

I anslutning till uttalanden inom högsta domstolen har i 49 § 2 mom.
införts stadgande därom, att när vid ekonomisk besiktning uppstår fråga
om nybyggnad eller underhåll af hus, besiktningsmännen skola afgifva
yttrande, huruvida behofvet af nybyggnads- eller underhållsarbete kan anses
hafva uppkommit genom boställshafvarens vanvård.

Till förtydligande af 51 § 1 mom. har, med anledning af hvad i ämnet
anförts af högsta domstolen, uttryckligen i momentet angifvits, att
endast när annan präst än vederbörande kontraktsprost förordnats till konsistorieombud
vid ekonomisk besiktning, ersättning för uppdraget utgår
till ombudet. Häraf föranledes, såsom högsta domstolen erinrat, förändrad
affattning af nådiga kungörelsen den 22 september 1899 angående kostnadsersättning
till landsstats- och ecklesiastika tjänstemän för en del resor
inom tjänstgöringsdistrikten.

Nämnda moment i 51 § har, jämväl på föranledande af högsta domstolen,
fullständigats med en bestämmelse därom, att af magistrat utsedda
biträdande besiktningsmän må njuta ersättning lika med nämndemän.

Ett stadgande af liknande lydelse som det, hvilket beträffande ekonomisk
besiktning införts i 49 § 2 mom., har med afseende å af- och tillträdessyn
upptagits i 60 § 3 mom.

Jämlikt hemställan, af högsta domstolens ledamöter har hvad 60 § 8
mom. innehåller därom, att synerätten skall undersöka, huruvida kvarstående
del af den skog, som enligt hushållningsplanen varit till afverkning
före afträdestiden afsedd, lämnar tillgång till behöflig! virke för utförande
af de vid synen i afseende å boställets hus och hägnader föreskrifna arbeten,
hvilka det åligger afträdaren att bekosta, uttryckligen angifvits åsyfta
sådana i afseende å boställets hus föreskrifna arbeten, för hvilka afträdaren
har att svara utan rätt till godtgörelse, hvarom i 20 eller 21 §
förmäles.

109

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

Vid nyssnämnda moment af 60 § hafva högsta domstolens ledamöter
vidare framhållit, hurusom det i momentet införda stadgandet, att synerätten
skall bestämma, om och i hvilken omfattning virke, som erfordras
för fullgörande af de nybyggnads- och underhållsarbeten, som pastoratet
förpliktas att verkställa, skall uttagas af den enligt hushållningsplanen till
afverkning före afträdestiden afsedda skog, innebär — hvilket också antages
vara åsyftadt —, att boställshafvarens rätt till andel i boställsskogens
afkastning kan komma att stå tillbaka för pastoratets rätt att från boställsskogen
erhålla virke till pastoratet åliggande byggnadsarbeten vid bostället;
och hafva högsta domstolens ledamöter, då detta strede mot den tydliga
lydelsen af 29 § första stycket i förordningen den 26 januari 1894 angående
hushållningen med de allmänna skogarna i riket, i hvilket lagrum
— att döma af bestämmelsen i 19 § första stycket af förevarande förslag —
ändring icke syntes vara åsyftad genom ingressen till samma förslag, gjort
det uttalandet, att om nu ifrågavarande stadgande godkändes, nyssberörda
lagrum i 1904 års förordning borde undergå erforderlig ändring.

Innan jag yttrar mig med anledning af hvad högsta domstolens ledamöter
sålunda anfört, torde det tillåtas mig att återgifva hufvuddragen
af lagstiftningens utveckling såvidt angår rätten att tillgodonjuta af kastningen
af skog å sådana boställen, som äro upplåtna åt prästerskapet i
territoriella församlingar.

Enligt de äldre skogsförfattningarna från 1600- och 1700-talen ägde
kyrkoherden att fritt nyttja prästgårds eller stomhemmans skog till husbehof,
dock så att bostället icke försämrades, vid äfventyr af skadeersättning
och ansvar. Allmänna lagen i 26 kap. 2 § byggningabalken medgifver
socknemän rätt att för de hus å prästgård, hvilka det åligger dem
att bygga och bättra, taga virke å prästebolets ägor, om där tillräcklig
skog är; och var denna socknemännens rätt förvarad jämväl i nådiga förordningen
om skogarne i riket den 1 augusti 1805, hvars § 24 stadgade,
att när socknemän skulle prästgård bygga och bättra, de ägde å prästboställes
ägor taga därtill nödigt timmer och virke, såvida där tillgång
fanns, utan att skogen till prästboställets öfriga behof för mycket medtogs.
Boställshafvaren ägde enligt § 28 i 1805 års skogsordning nyttja den skog,
som tillhörde bostället, till husbehof, men ej till afsalu, utom att under
vissa förhållanden kolning till afsalu kunde medgifvas. Men med ledning af
föreskrifterna i § 38 af militieboställsordningen den 23 januari 1836 tillläto
understundom vederbörande myndigheter äfven innehafvare af andra
än militieboställen att i vidsträcktare mån än till husbehof åtnjuta skogens
afkastning.

Sedan en skogsstyrelse den 21 januari 1859 blifvit inrättad och i
samband därmed åt styrelsens chef uppdragits att utarbeta förslag till

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

förordning om skogarna, afgaf styrelsen den 2G april 18G2 underdånigt
förslag till förordning rörande skogarna i riket. I detta förslag yttrade
skogsstyrelsen beträffande boställshafvarens rätt till skogens afkastning,
att enär det icke vore lämpligt, att frågor därom lämnades beroende af
särskild pröfning i hvarje fall, boställshafvaren borde, i anseende därtill
att kostnaden för den af skogstjänstemånnen utöfvade tillsynen sannolikt
blefve fullt jämförlig med boställshafvarens uppoffringar för skogens skötsel,
bekomma hälften af afkastningen utöfver husbehofvet, därest icke vid
hushållningsplanens pröfning högre andel ansåges böra tilldelas honom
och sådant på därom gjord underdånig ansökning medgåfves af Kungl.
Maj:t; och ansåg skogsstyrelsen, i fråga om församlingens rätt till prästboställes
skog, att socknemän, när de skulle prästgård bygga eller bättra,
borde äga att för berörda behof från boställets eller annat därtill hörande
hemmans eller lägenhets skog, efter utsyning af behörig skogsjänsteman,
taga nödigt timmer och virke, såvidt med bevarande af skogens bestånd
efter antagen hushållningsplan utsyningen kunde äga rum utan inskränkning
i den tillgång på skogsalster till husbehof, som eljest erfordrades,
eller i den rätt till afkastningen, som enligt förslaget, på sätt nyss blifvit
nämdt, skulle tillkomma boställshafvaren, i hvilket fall kronan ansåges
icke böra göra anspråk på någon andel i afkastningen.

Det af skogsstyrelsen afgifna förslaget upptogs till granskning vid
1862—63 årens riksdag af sammansatta stats-, lag- samt allmänna besvärsoch
ekonomiutskottet, hvilket till behandling mottagit åtskilliga motioner
om förändrade föreskrifter i afseende å skogshushållningen i riket, däribland
särskild! en motion om rätt för församling att för erhållande af
virke till kyrkbyggnad anlita prästboställes skog. I afgifvet betänkande,
n:o 50, yttrade utskottet beräffånde omförmälda motion, att kommunerna
redan hade den rätt till prästbolens skogar, att de därstädes åtnjöte utsyning
för de byggnader å prästbolen, hvilka det ålåge socknemännen att
uppföra och bättra, hvarför det synts billigt, att denna utsyningsrätt
medgåfves äfven för kyrkbyggnader, och funne sig utskottet desto hellre
böra tillstyrka en sådan förändring, som den väl sammanhängde med de
ecklesiastiska boställenas egenskap att vara anslagna »till kyrkans gagn.
Med anledning af såväl nämnda som andra motioner angående hushållningen
å boställsskogarna framställde utskottet till Rikets Ständers granskning
följande förslag till reglerande af samma hushållning, nämligen:

att skogar å boställen skulle, såvidt de ej läge i samfällighet med
enskild egendom eller annat hinder mötte, till regelbunden hushållning
indelas;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

att därest, vid indelning af boställes skog, densamma funnes i betydligare
mån öfverstiga boställets behof af skogsfång, skogen i dess helhet
eller lämplig del däraf skulle ställas under vård och förvaltning af skogsstyrelsen,
med iakttagande att af skogens behållna afkastning i första
rummet måtte tilldelas boställshafvaren hvad honom med afseende på
dittills åtnjuten rätt eller för handen varande förhållanden skäligen borde
tillkomma, samt återstoden tillfalla Kungl. Maj:t och Kronan, men vid
militieboställen disponeras af vederbörande boställsdirektion och vid ecklesiastika
boställen användas till bidrag vid reglerande af prästerskapets
inkomster;

att, där boställes skog ej toges under vård och förvaltning af skogsstyrelsen,
den borde under nämnda styrelses uppsikt vårdas af innehafvare^
som i detta fall och, så framt den vid indelningen föreskrifna
hushållning af honom iakttoges, finge, där bättre rätt ej dessförinnan
blifvit honom särskildt medgifven, åtnjuta utöfver sitt husbehof högst
halfva behållna afkastningen af skogen, hvilken, till dess sådan indelning
skett, finge af boställshafvaren, såvida honom icke för hans tjänstetid
bättre rätt blifvit tillerkänd, endast till husbehof begagnas; dock att, på
sätt ofvan förmäldes, den del af afkastningen, som icke tillkomme boställshafvaren,
antingen skulle tillfalla Kungl. Maj:t och Kronan eller disponeras
af regementenas boställsdirektioner eller användas till prästerskapets
aflönande; samt

att, när socknemän skulle kyrka eller prästgård bygga eller bättra,
de måtte från prästebolets eller annat därtill hörande hemmans skog, efter
utsyning af vederbörande skogstjänsteman, njuta nödigt timmer och virke,
såvidt, med skogens bestånd efter antagen hushållningsplan, utsyningen
kunde äga rum utan inskränkning i den rätt till afkastningen, som blifvit
boställshafvaren tillerkänd.

Hvad utskottet sålunda föreslagit blef af ridderskapet och adeln samt
borgareståndet bifallet. Prästeståndet däremot afslog utskottets hemställan
samt antog för sin del ett så lydande stadgande: »A boställen af
alla slag, hvilka icke äro till Kronan indragna, skall, såvidt de ej ligga
i samfällighet med enskild egendom, eller annat hinder möter, sedan från
skogsmarken afskildt blifvit hvad till inägor och rätter beteshage räknas
må, genom skogsstyrelsens försorg införas en efter sig företeende ortförhållanden
lämpad regelbunden hushållning, samt, sedan detta skett, boställsinnehafvaren
vara berättigad, mot skyldighet att skogen vårda och nyttja
i öfverensstämmelse med fastställd plan och särskilda föreskrifter för afverkningen
och befordrande af återväxt, att använda hvad skogen afkastar».

112

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

Bondeståndet åter antog af de fyra momenten endast det första, men
afslog de öfriga utan att i deras ställe antaga några andra stadganden.

Då utskottets åtgärd härefter påkallades för sammanjämkning af ståndens
skiljaktiga beslut, anförde utskottet (betänkande n:o 57), hvad beträffar
frågan om användandet af prästbolens skogstillgångar till prästgårds- och
kyrkbyggnad, att enär prästeståndets afslag i denna del uppenbarligen
varit en följd af dess beslut, att hela af kastningen skulle tillfalla boställshafvarna,
hvarmed det icke kunde stå väl tillsammans, att någon del däraf
afstodes till allmänna behof, och den enskilde boställshafvaren sålunda
finge under vissa omständigheter till kommunernas förmån vidkännas
minskning i sin lagbestämda rätt, men denna betänklighet försvunne, i
och med detsamma prästeståndet antoge utskottets förslag i andra och
tredje momenten, enligt hvilka i alla fall en del af afkastningen skulle
gå till allmänna ändamål, hvaraf församlingarna kunde, utan intrång i boställshafvarens
rätt, få sina behof för ifrågavarande ändamål fyllda, torde
prästeståndet tillika godkänna sista momentet af detsamma, som i själfva
verket icke innebure någon annan nyhet, än att den i alla fall icke för
boställshafvarna disponibla skogstillgången måtte få användas till kyrkors
byggande och bättrande; samt att, om bondeståndet till fullständig pröfning
företoge frågan om användandet af boställsskogarnas afkastning,
äfven detta stånd antagligen skulle finna billigheten af det förslag, som, i
samma moment framställdt, i det föregående vore till sin närmare beskaffenhet
angifvet; och framlade utskottet ånyo för stånden sitt förslag, endast med
angifvande af den grund, efter hvilken boställshafvare icke tillkommande
afkastning af eclesiastikt beställe borde användas såsom bidrag till reglerande
af prästerskapets aflöning, i hvilket afseende åberopades hvad till
regleringen af prästerskapets inkomster i allmänhet blifvit genom nådiga
förordningen den 11 juli 1862 fastställdt.

Efter denna obetydliga förändring antogs utskottets förslag af Rikets
Ständer och ingick i den skrifvelse till Kungl. Maj:t angående förändrade
föreskrifter i afseende på* skogshushållningen den 30 november 1863, som
åberopas uti ingressen till nådiga förordningen angående hushållningen
med de allmänna skogarne i riket den 29 juni 1866. I nämnda förordning
har § 26 följande lydelse: »När socknemän skola kyrka eller prästgård
bygga eller bättra, må de från prästebolets eller annat därtill hörande
hemmans skog njuta nödigt timmer och virke, såvidt utsyning kan, efter
antagen hushållningsplan, äga rum utan inskränkning i den rätt till afkastningen,
som blifvit boställsinnehafvaren tillerkänd». Af samma lydelse
år § 29 första stykcet i 1894 års skogsförordning.

I det af vederbörande utskott vid 1862—63 årens riksdag afgifna be -

113

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

tänkande i ämnet såväl som i nyss åberopade lagrum har alltså, att
döma af ordalagen, församlingens rätt att för den nybyggnad och reparation
af husen å prästboställe, som skall verkställas af församlingen, taga det
för ändamålet erforderliga virket från boställets skog, blifvit ställd tillbaka
ej mindre för boställshafvarens rätt till husbehofsvirke — hvilket ju
är riktigt — än äfven för honom i hushållningsplanen möjligen tillerkänd
rätt att utöfver husbehofvet åtnjuta skogens afkastning.

En så långt gående inskränkning i församlingens rätt, som den sist
omförmälda, har måhända icke varit åsyftad. Åtminstone anmärker
kammarkollegium i ett den 16 april 1892 afgifvet underdånigt utlåtande
öfver förslag till förordning angående hushållningen med de allmänna skogarna
i riket, att den uppfattning, som ligger till grund för berörda inskränkning,
icke, i strid mot 26 kap. 2 § byggningabalken, torde kunna
godkännas, utan att församlingens behof af virke för prästgårdsbyggnad bör
äga företräde framför boställshafvarens anspråk på att erhålla andel i den
boställets husbehof öfverskj utande virkesafka&tningen. Hvad däremot beträffar
tillgodoseendet af församlingens behof af virke för kyrkbyggnad,
anser kollegium meningen hafva varit, att boställshafvaren icke af sådan
anledning skulle lida någon minskning i sin inkomst af skogen. Med
bortseende från den afkastning af prästboställets skog, som tillfaller de
ecklesiastika boställenas skogsfond, angifver kollegium förmånsrättsordningen
mellan rättsägare beträffande afkastning från skog å boställe,
hvilket icke af menighet inköpts eller af enskild för ändamålet donerats,
sålunda: i första rummet boställshafvaren för hans husbehof, i andra församlingen
för hennes behof af virke för prästgårdsbyggnad, i tredje boställshafvaren
för honom genom hushållningsplan eller eljest möjligen
tillerkänd andel i husbehofvet öfverskj utande afkastning, i fjärde församlingen
för hennes behof af virke för kyrkbyggnad och i femte prästerskapets
löneregleringsfond för densamma genom hushållningsplan möjligen
tillagd andel i boställshafvarens husbehof öfverskj utande afkastning.

Då jag är böjd för att ansluta mig till kammarkollegii i detta ämne
uttalade och, såvidt jag kunnat utröna, med gällande administrativ praxis
öfverensstämmande uppfattning, synes mig omhandlade stadgande i 60 §
8 mom. böra lämnas i det hela orubbadt. I enlighet härmed torde 2 §
i 26 kapitlet byggningabalken, såvidt socknemännen därigenom fått sig
tillerkänd rätt att till prästgårdsbyggnad taga virke å prästebolets ägor,
»om där tillräcklig skog är», jämväl böra bibehållas oförändrad; och har
af sådan anledning åt ingressen till förevarande författningsförslag, enligt
hvilken 26 kap. 2 § byggningabalken skulle upphäfvas, gifvits ny formulering.

Bill. till Jliksd. Prof. 1009. 1 Sami. 1 Afd. ‘27 Höft.

114

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

Dessutom har jämlikt hemställan, som därom gjorts af högsta domstolens
ledamöter, efter ordet »pastoratet» i 60 § 8 mom. tillagts orden
»eller därtill hörande församling».

Att, såsom högsta domstolens ledamöter framhållit, 29 § första stycket
i 1894 års skogsförordning bör undergå erforderlig ändring med hänsyn
till innehållet i förevarande mom. 8 af 60 §, finner äfven jag vara af behofvet
påkalladt. En dylik revision torde ock lämpligen kunna företagas
i samband med den granskning af skogsförfattningarna, hvilken lärer påkallas
af ett godkännande utaf de grunder för ändringar i lagstiftningen
om ecklesiastika boställsskogar, som jag förut i dag berört vid föredragning
af frågan om reglering af prästerskapets aflöning.

Beträffande ersättning åt konsistorieombud vid syn har i 65 § 1
mom., liksom i 51 § 1 mom. med afseende å ekonomisk besiktning, upptagits
en hänvisning till hvad därutinnan särskild! är stadgadt.

Till vinnande af klarhet och tydlighet i fråga om den rättsliga ställning,
som skall tillkomma en i författningsenlig ordning antagen arrendator
med afseende å det arrenderade bostället, har 68 § omarbetats i
enlighet med de inom högsta domstolen för ändamålet gifna anvisningarna.
I sammanhang härmed hafva 33 § 4 mom. andra stycket, 34 § sista stycket
och 36 § första stycket uteslutits, hvarförutom en mindre jämkning i 36 §
andra stycket vidtagits.

På sätt två justitieråd hemställt, har den i 74 § 3 mom. inrymda
bestämmelsen, att för den händelse sådan särskild öfverenskommelse, hvarom
uti momentet förmäles, kommer till stånd, föreskrifterna i 17, 49 och
och 60 §§ skola tillämpas, blifvit ur momentet utesluten. A andra sidan
har tillägg gjorts därom, att öfverenskommelse skall vara bindande äfven
för boställshafvare, som, innan nu löpande löneregleringsperiod utgår,
efterträder den boställshafvare, med hvilken öfverenskommelsen träffats.

Vidare har med afseende å 74 § den ändringen på förslag af högsta
domstolen vidtagits, att 4 mom. uteslutits, och hafva i anledning häraf de
följande momentens ordningsnummer blifvit ändrade.

Genom omredigering af 75 § 3 mom. andra stycket har innehållet förtydligats
i den riktning högsta domstolen angifvit.

De inom högsta domstolen framställda förslagen till ändring af 31 §
3 mom. samt 61 och 62 §§ hafva iakttagits.

För en del mindre ändringar af endast redaktionell art torde redogörelse
ej erfordras.

115

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nio 40.

Departementschefen uppläste härefter i enlighet med det afgifna yttrandet
affattadt förslag till ecklesiastik boställsordning och hemställde, att
detta förslag måtte föreläggas Riksdagen till antagande.

Statsrådets öfriga ledamöter tillstyrkte bifall till denna hemställan.

Hvad departementschefen sålunda hemställt behagade
Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla; och skulle
proposition af den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:
Gustaf Tottie.