Regeringens proposition om viss försöksverksamhet inom lärarutbildningen m.m. (Proposition 1975:24)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition nr 24 år 1975 Prop. 1975: 24

Nr 24

Regeringens proposition om viss försöksverksamhet inom lärarut bildningen m. m.

beslutad den 13 februari 1975.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoil.

På regeringens vägnar OLOF PALME

LENA HJELM-WALLÉN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en försöksverksamhet påbörjas läsåret 1977/78 med utbildning av lärare i dels gymnastik, dels herakunskap, kostkunskap, bostads/miljökunskap och konsumentkunskap i kombination med annat ämne. För behörighet till tjänst med avsedd ämneskombination skall krävas ämnesstudier i gymnastik jämte annat ämne resp. kostkunskap och miljö- och konsumentkunskap jämte annat ämne.

FörsöksutbUdningen i gymnastik skall enligt förslaget förläggas till Örebro och försöksutbildningen i kostkunskap och miljö- och konsumentkunskap tiU Umeå. Ämnesstudierna föreslås omfatta studiekurser motsvarande 60—80 poäng vid nuvarande filosofisk fakultet. Studierna skall bygga på tvåårig linje i gymnasieskolan. Ämnesutbildningen i gymnastik kombineras i förslaget med engelska, biologi, kemi eller matematik. Utbildningen i ämnena kostkunskap och miljö- och konsumentkunskap kombineras med biologi, kemi, materaatik eller samhällskunskap, UtbUdningen skall kunna tUlgodoräknas i nuvarande filosofie kandidatexamen.

Parallellt med ämnesstudierna i gyranastik resp. kostkunskap ra. fl. ämnen föreslås fyra veckors lärarinriktad yrkesförberedelse äga rum. Efter avslutade ämnesstudier skall de studerande genomgå praktisk-pedagogisk utbildning.

1 Riksdagen 1975.1 saml. Nr 24

Prop. 1975: 24 2

För antagning till utbildningen och urval bland de sökande föreslås de regler gälla som i proposition om reformering av högskoleutbildningen m.m. (prop. 1975:9) föreslagits att gälla första gången vid antagningen till höstterminen 1977.

I propositionen föreslås vidare att teckningslärarutbildning av det slag som bedrivs vid teckningslärarinstitutet skall byggas ut. Utbyggnaden skall enligt förslaget förläggas till Umeå. Vidare föreslås att skolöverstyrelsen undersöker behovet av att anordna en särskild utbildning av icke-behöriga lärare i teckning, som i viss omfattning tjänstgjort i skolan. Skolöverstyrelsen skall därvid undersöka om en sådan utbildning kan förläggas till Umeå.

Prop. 1975: 24

Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-02-13

Närvarande: Statsministern Palme, ordförande, och statsråden. Sträng, Andersson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Noriing, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén.

Föredragande: statsrådet Hjelra-Wallén.

Proposition om viss försöksverksamhet inom lärarutbUdningen m. m.

Föredraganden anför

1 Inledning

LärarutbUdnlngskommittén' har i december 1972 lagt fram betänkandena (SOU 1972: 92 och 93) Fortsatt reformering av lärarutbildningen (del I) och Förslag till studieplaner (del II). Betänkandena avser utbildning av lärare i barnkunskap, barn- och ungdoraskunskap, bostads/miljökunskap, dramatik, ergonomi, familjekunskap, formgivning, gymnastik, hemkunskap, konsuraentkunskap, kostkunskap, slöjd, teckning och textilkunskap samt i delar av ämnen ekonomi, konst och konsl-och musikhistoria,1 Även utbildningen av lärare i musik är delvis behandlad, I fortsättningen kommer dessa ämnen att sammanfattas under benämningen LUK-ämnen i överensstämmelse med den terminologi som utredningen har använt.

Lärarutbildningskomraittén har vidare i oktober 1973 lagt fram slutbetänkandet (SOU 1973: 42) UtbUdnmg av lärarutbildare. Slutbetänkandet avser behörighet för och utbUdning av läraratbildare som skall medverka i den av utredningen i huvudbetänkandet föreslagna ämnesutbildningen och praktlsk-pedagogiska utbUdningen av lärare i LUK-ämnen,

Efter remiss har yttranden över betänkandena avgetts av Statistiska centralbyrån (SCB), riksrevisionsverket (RRV), universitetskanslersämbetet (UKÄ), samarbetsnämnden för lokal- och utmstningsprogramkom-

1 Riksdagsledamoten Stig Alemyr, ordförande, utbildningssekreteraren Carl Tomas Edam, riksdagsledamoten Lars Gustafsson, rektorn Paul Högberg, f, d, skolrådet Bertil Junel, f. d. riksdagsledamoten Ernst Olsson, folkskolläraren Jan-Olof Olsson, sekreteraren Henry Persson samt skoldirektören Briiia Stenholm.

Prop. 1975: 24 4

mitteerna för universitet och högskolor (LUP-nämnden), skolöverstyrelsen (SÖ) efter hörande av samtliga lärarhögskolor samt seminarierna för huslig utbildning, slöjdlärarseminariet och styrelsen för konstfackskolan samt ett antal länsskolnämnder och skolstyrelser, kulturrådet, dåvarande centrala studiehjälpsnämnden (CSN), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna, dåvarande teater- och musikrådet (TMR) efter hörande av statens scenskolor och statens dansskola, dramatiska insthutet (DI), konsumentverket, länsstyrelserna i Stockholms län, Uppsala län, Östergötiands län, Kronobergs län, Kalmar län, Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län, Värmlands län, Örebro län, Västerbottens län och Norrbottens län, akademien för de fria konsterna, konstnärsutbildningssakkunniga (KUS), 1968 års barnstugeutredning, filmutredningen, organisationskommittén för högre musikutbildning (OMUS) efter hörande av musikhögskolorna, utredningen om skolans inre arbete (SIA), kompetenskommittén, 1973 års expertgrupp för konstutbildning. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Sveriges industriförbund (SIF), Sveriges riksidrottsförbund, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Kooperativa Förbundet (KF), Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd, Riksförbundet Hem och Skola, Sveriges förenade studentkårer (SFS), Elevförbundet, Sveriges elevers centralorganisation (SECO), Vuxenstuderandes riksorganisation (VRO) och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU),

TCO har till sitt yttrande bifogat yttrande från Svenska facklärarförbundet. Yttranden har även inkommit från Biologilärarnas förening, Fredrika-Bremer-Förbundet, Föreningen Sveriges vävlärare, Konstnärernas riksorganisation. Kulturarbetarnas Socialdemokratiska Förening, länsstyrelsen i Västernorrlands län. Nordisk husholdningsh0jskole. Svenska gymnastikläraresällskapet. Svenska hemslöjdsföreningars riksförbund. Teckningslärarnas och Tl-elevernas förening och Teckningslärarnas riksförbund.

I propositionen behandlas även en skrivelse från SÖ den 3 oktober 1973 med förslag till bestämmelser om lärartjänster i nya ämneskombinationer i gymnasieskolan avsedda att möjliggöra för vissa lärare i yrkesinriktat ämne att kombinera sitt huvudämne med annat undervisningsämne. Förslaget har föregåtts av remissförfarande.

2 Utbildning av lärare i LUK-ämnen 2.1 Nuvarande förhållanden

2.1.1 Organisation och förläggning

Utbildningen av lärare i LUK-ämnen äger rura vid särskilda seminarier eller högskolor, där lärare i endast ett eller några få ämnen utbUdas,

Prop. 1975: 24 5

Både ämnesutbildning och utbildning i pedagogik och metodik meddelas vid dessa läramtbildnlngsanstalter, som också svarar för de studerandes praktUctjänstgöring. De blivande teckningslärarna fullgör en stor del av sin praktiktjänstgöring vid teckningslärarinstitutets interna övningsskola.

I följande sammanställning redovisas var lärare i olika LUK-ämnen utbildas.

Seminarier och högskolor vid vilka lärare i LUK-ämnen utbildas

Ämne Lärarutbildningsanstalt

Teckning Teckningslärarinstitutet i Stockholm

Musik Musikhögskolorna i Göteborg, Malmö och Stockholm

Gymnastik Gymnastik- och idrottshögskolorna i Siockholm och

Örebro

Trä- och metallslöjd Slöjdlärarseminariet i Linköping

Konsumenlkunskap Texlillärarlinjens allmänna gren vid seminarierna för
Textilkimskap huslig utbildning i Göleborg, Stockholm, Umeå och

TextUslöjd Uppsala

Textilkunskap Texlillärarlinjens vävinriktade gren vid seminariet för

Vävning huslig utbildning i Stockholm

Bostads/miljökunskap Hushållslärarlinjen vid seminarierna för husUg utbild-

Ekonomi ning i Göteborg, Stockholm, Umeå och Uppsala

Familjekunskap

Hemkunskap

Konsumenlkunskap

Kostkunskap

Produktionsteknik

Barnkunskap Barnavårdslärarlinjen vid seminarierna för huslig ut-

Barn- och ungdoms- bildning i Göteborg, Stockholm, Umeå och Uppsala kunskap Familjekunskap

' Provisorisk ämnesulbildning i musik anordnas för närvarande i Göteborg och Malmö under särskild ledning (OMUS).

Skolöverstyrelsen har enligt sin instruktion inom sitt verksamhetsområde inseende över utbildning, fortbUdning och vidareutbUdning av lärare och andra tjänstemän. Särskild styrelse finns för konstfackskolan i Stockholm, som omfattar även teckningslärarinstitutet, samt för gymnastik- och idrottshögskolorna. Motsvarande uppgifter för musikhögskolorna åvilar för närvarande organisationskommittén för högre musikutbildning (OMUS).

Den närmaste ledningen av utbUdningen utövas av rektor. Vid gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm firms vidare en professur och två tjänster som biträdande professor samt vid musikhögskolan i Stockholm två professurer. Vid var och en av gymnastik- och idrottshögskolorna i Stockholra och Örebro finns tjänster som universitetslektor. I övrigt finns bland annat tjänster som huvudlärare, lektor, metodiklärare.

Prop. 1975: 24 6

pedagogiklärare, speciallärare och lärare i enskilda ämnen samt administrativ personal.

2.1.2 Inträdeskrav och utbildningstidens längd

För tillträde till flertalet av nämnda utbUdningar krävs inte endast grundläggande skolkunskaper utan också någon form av förutbildning.

I följande sammanställning redovisas formella inträdesfordringar och utbildningstidens längd för olika utbildningar. På grund av att antalet sökande tUl samtUga utbUdningar under de senaste åren i regel varit mycket stort har de reella inträdesfordringama oftast blivit högre än de i samraanställningen angivna formella.

För tUlträde till utbUdningen av lärare i teckning, musik och gymnastik krävs dessutom goda färdigheter i ämnet. Sökande till teckningslärarinstitutet får dokumentera dessa färdigheter genom arbetsprov. Förkunskaper och färdigheter hos sökande tUl musUclärarutblldningen prövas vid inträdesprov tiU musikhögskolorna.

Inträdeskrav och utbildningstidens längd vid olika seminarier och högskolor för utbildning av lärare i LUK-ämnen

1 är

Inträdeskrav				Utbild-

Lärarutbild-	Älder	Allmän skol-	Förutbildning	längd
ningsanstalt		underbyggnad
Teckningslärar-	18—	åk 9	1 år vid konstindu-	3 är
institutet	31 är	särskild kurs i matematik eller motsvarande	striella dagskolan vid konstfackskolan (fack VIII)
Musikhögskola	15— 25 år	äk9		4 år
Gymnastik- och	18 är	åk 9, särskild kurs i	—	2 är
idrottshögskola		matematik eller engelska, förkunskaper i vissa ämnen enligt vad som gäller för tillträde till naturvetenskaplig eller teknisk linje i gymnasieskolan samt i biologi eller naturkunskap och ell språk lägst betyget 2 på treårig linje i gymnasieskolan

20 är

3-1 år i verkstadsskola för möbelsnickare och metallarbetare*

Slöjdlärarseminariet

åk 9 med lägst betyget 2 i svenska, engelska, historia, samhällskunskap, matematik, fysik, kemi och teckning

3 år

1 termin yrkeskurs i sömnad med fackleck' ning-fl termin väv-

Seminarium för 19 år åk 9 med lägst betyget

huslig utbUd- 2 i ämnena svenska,

ning: engelska (särskild

* Tvä år av förutbildningen kan ersättas av genomgång av gymnasieskolans trätekniska eller verk-stadstekniska linje.

Prop. 1975: 24

Inträdeskrav

Lärarutbildningsanstalt

Älder

Allmän skolunderbyggnad

Förutbildning

Utbildningstidens längd

lextillärarlinjen

hushållslärarlinjen

barnavårdslärarlinjen

19 år

kurs), matematik (sär-	ning med fackteck-
skild kurs), biologi,	nmg-
fysik och kemi
»	1 termin hemleknisk skola-f 5 månaders praktik i hem-}-l månad i slorhushäll-f-1 månad inom socialt verksamhetsområde	3 år
»	1 termin hemteknisk	3 år
	skola-1-2 månaders	(därav två
	praktik i barnavård i	terminer vid
	hem4-34 veckors yr-	olika institu-
	keskurs vid bama-	tioner)
	vårdsskola*

' Den angivna förutbildningen i vävning kan ersättas av genomgång av gymnasieskolans konsumtions-linje med textil inriktning.

' Den angivna förutbildningen kan hell ersättas av genomgång av gymnasieskolans konsumlionslinje, gren med hemvårdsinriktning.

* Den angivna förutbildningen kan helt ersättas av genomgång av gymnasieskolans vårdlinje, gren för bam- och ungdomsvård.

2.1.3 Utbildningens huvudsakliga innehåll

Ämnesutbildningen för blivande lärare i LUK-ämnen sker parallellt med den praktisk-pedagogiska utbildningen. Ämnesstudierna är i stor utsträckning integrerade med ämnesmetodik och det är därför inte möjligt att ange metodUcstudiemas omfattning. Utrymmet för ämnesstudier, för studier i pedagogUc och alhnän metodik samt för praktisk lärarutbildning varierar avsevärt mellan olika LUK-ämnesutbildningar.

Tecktjing

Ulbildningen vid konstfackskolans fack VIII är en förberedande utbildning med auskultationer, och viss integrerad ämnesmetodik förekommer redan i denna utbUdning. Ämnesstudierna omfattar enligt gällande timplan 4 104 undervisningstimmar, fördelade på alla fyra utbildningsåren. Ämnesmetodiken upptar på timplanen 504 undervisningstimmar, fördelade på de tre sista utbildningsåren.

Teckningsundervisningen i grundskolan och gymnasieskolan omfattar bildframställning, bildkunskap och miljökunskap. I teckningslärarutbildningen motsvaras bildframställningen främst av ämnena färg- och formkunskap, tvådimensionell bUd och tredimensionell bild. Bildkunskapen med dess tolkning, värdering och kritiska granskning motsvaras i ämnesstudierna främst av ämnena konsthistoria och estetisk nutidsorientering. Ämnet mUjökunskap behandlar främst de kollektiva miljöernas problematik. Dessutom orafattar äranesstudiema följande ämnen: projektionsritning, skrift, reklam och utstäUning samt foto- och filmkunskap.

Prop. 1975: 24 8

PedagogikutbUdningen är uppdelad på tvä ämnen: psykologi och peda-gogUc samt konstpsykologi och konstpedagogik. Konstpsykologi och konstpedagogik behandlar översiktligt frågor som sammanhänger med konstupplevelse, bildkommunikation, bamets bUduttryck, demonstration av UtstäUningar, sammanställning av pedagogiska bUdsviter osv.

Den praktiska läraratbildningen omfattar dels undervisningsövningar i intern övningsskola, dels auskultation, övningsundervisning och betygsatta praktikserier vid grundskolor och gymnasieskolor.

Musik

UtbUdningen på musiklärarlinjen består av en treårig ämnesutbildning samt ett års praktisk-pedagogisk utbUdning, den s. k, provårskursen. Hela denna utbUdning är förlagd tUl musikhögskolorna. ÄmnesutbUd-ningen omfattar ämnena piano, sång, instrument, satslära, musiklära, gehörslära, musikhistoria, formlära, kördirigering, orkesterdirigering, körsäng, rytmik och talteknik.

Fr. o. m. läsåret 1971/72 anordnas en provisorisk utbUdning av lärare i musik och annat ämne (prop. 1971: 31, UbU 1971: 5, rskr 1971: 112), ÄmnesutbUdningen skall för båda ämnena tUlsammans omfatta tre år. Utbildningen i musik motsvarar studiekurs om 60 poäng vid filosofisk fakultet och därutöver i förekommande fall påbyggnadskurs motsvarande 20 poäng. Denna utbUdning i musik får tiUgodoräknas i filosofie kandidatexamen. Vidare ingår praktisk-pedagogisk utbildning ett år vid lärarhögskola.

Gymnastik

Timplanen för gymnastiklärarlinjen vid gymnastik- och idrottshögskolorna omfattar följande ämnen: anatomi och rörelselära, fysiologi, hälsolära och sjukdomslära, psykologi och pedagogik, kroppsövningarnas historia, röst- och talvård, kroppsövningarnas allmänna teori, gymnastik, musik, idrott samt undervisningsövningar med skolklass m. ra, och auskultationer.

På grund av ett eleverna skall utbUdas i vinter- och sommaraktiviteter utomhus raåste en periodindelning göras så att vinteridrotterna koncentreras till januari—april, soraraaridrotterna tUl september—oktober och maj—juni.

Ämnesstudierna i gymnastik och idrott är uppdelade i teori och metodik-praktik. Gränsdragningen mellan ämnesteori och metodik är svår att göra. Som exempel på vad som menas raed ämnesteori i dessa äranen kan anföras träningslära, rörelselära för olika grenar som gymnastik, fri idrott, skidor, skridsko, simning, bollspel, orientering och friluftsliv.

Den ämnespraktiska utbildningen sker alltid i kombination med undervisningen i äranesmetodik. Någon tid för övning av ren personlig färdighet blir det inte. Denna övning får ske i samband med genomgång av metoder för inlärning eller träning.

Prop. 1975: 24 9

Undervisningen i psykologi och pedagogik är fördelad på samtliga fyra terminer. Huvudvikten ligger på psykologi under första och på pedagogik under andra året. I ämnet ingår avsnitt som behandlar didaktiska problem, speciellt avseende kroppsövningarnas pedagogik, betygsättning, skolkännedom, skolans målsättning, organisation och arbetssätt.

Avsikten är att eleverna i detta ämne skall få en allmän metodikgenomgång som sedan skall utgöra granden för den speciella ämnesmetodiken. Lärarna i pedagogik blir på detta sätt tUlsammans med lärarna i metodik ansvariga för den pedagogiska utveckUngen inom ämnet.

Den praktiska lärarutbUdningen sker i form av undervisningsövningar i olika skolformer. Undervisningsövningarna pågår under tre av de fyra terminer utbildningen omfattar.

Trä- och metallslöjd

Slöjdlärarkandidaterna har som tidigare visats genomgått en fyraårig ämnesutbildning när de börjar på slöjdlärarseminariet. Utbildningstiden vid seminariet behöver därför endast i begränsad omfattning tas i anspråk för äranesutbildning i slöjd. De ämnen som har det största timtalet är slöjdmetodik, teckning och ritteknik, samt psykologi och pedagogik. Ungefär en femtedel av utbUdningstiden ägnas åt studier i ämnena svenska, samhällskunskap, matematik, fysik och kemi.

Undervisningen i metodik bedrivs på fem "stationer" som samtiiga kandidater besöker. Vid varje metodikstation undervisar en metodiklärare enligt följande fördelning:

a) specialmetodik trä

b) specialmetodik metall

c) specialmetodik i andra material (plast, emalj, skinn etc)

d) stadiemetodik låg- och mellanstadiet (trä, metall och andra material)

e) stadiemetodik högstadiet (trä, metall och andra material).

Av seminariets fem klasser har varje klass en veckodag under hela läsåret till sitt förfogande för den praktiska lärarutbildningen.

Konsumentkunskap, textilkunskap, textilslöjd

Timplanen för textillärarlinjens aUmänna gren vid seminarierna för huslig utbildning omfattar följande ämnen: psykologi och pedagogik, metodik (utom ämnesmetodik), kemi, fysik, textilkunskap, hälsolära med skolhygien, allraän konsthistoria, textil- och dräkthistoria, vävteori, ckonorai- och konsumentkunskap, samhälls- och familjekunskap, textil-värd, textilslöjd, mönsterkonstmktion och mönsterformning, klädsömnad, hemtextilier, konstsömnad, vävning, fackteckning, arbetsfysiologi med tillämpningsövningar samt föredrag, demonstrationer, auskultationer och undervisningsövningar.

I klädsömnaden utförs olika typer av klädesplagg tUl barn, ungdom och vuxna.

Prop. 1975: 24 10

Konstsömnaden skall ge allsidig färdighet i broderitekniker och i knyppling. I undervisningen i vävning tränas ohka vävtekniker. Möjligheter till fritt skapande i dessa ämnen tiUvaratas. I såväl vävning som sömnadsämnen sker nära samverkan med fackteckningen.

Kunskaper om de textUa materialen utgör grunden för såväl det fortsatta studiet i ämnet sora för arbetet med textUa material över huvudtaget. Olika fibrers strukturer och aUmänna egenskaper, bearbetning av fibrer till garn, tyg och färdig vara behandlas ingående. Undervisningen stöds av laborationer dels i form av analyser, dels undersökningar som påvisar olika fibrers och tygers lämplighet för olika ändamål. Ämnet ges en stark inriktning mot konsumentktmskap på textilområdet.

Undervisningen i textilkunskap och textUvård sker i nära samverkan med kemi- och fysikundervisningen särskilt vad gäller undersökningar av hur textUier påverkas av olika kemikalier, tvättmedel etc, I textil-vårdsundervisningen ingår även konsumentkunskapsmoment.

Allmän konsthistoria, textU- och dräkthistoria ger kunskaper om stil-arter, deras uppkomst och utbredning.

Ett flertal moment i historieämnena stöds av museibesök, besök på utställningar, konstverkstäder m. m.

Den praktiska lärarutbildningen är förlagd till grundskola, specialskola, gymnasieskola, lanthushållsskola, kommunal vuxenutbildning och kursverksamhet inom folkbildningen.

Bostads I miljökunskap, ekonomi, familjekunskap, hemkunskap, konsumentkunskap, kostkunskap, produktionsteknik

Ämnena hemkunskap, kostkunskap och konsumentkunskap förekommer inte som separata ämnen i timplanen. Ämnesutbildning för dessa ämnen ges i ämnena näringslära, livsmedelskunskap, matiagningskun-skap, bostads/miljökunskap, tvättkunskap, arbetsteknik och arbetsorganisation, ekonomi- och konsumentkunskap, samt social- och familjekunskap. Dessutom förekommer på timplanen för hushållslärarlinjen vid seminarierna för huslig utbildning följande ämnen: psykologi och pedagogik, metodik (utom ämnesmetodik), kemi, fysik, fysiologi med hälsolära, mikrobiologi, samhällskunskap, arbetsfysiologi med tiUämpnings-övningar, svenska med kontorsteknik, tekniska läromedel, demonstrationer, auskultationer och undervisningsövningar.

Integrering och samverkan sker allmänt mellan ämnena inom utbildningen. Den praktiska läramtbUdningen är förlagd till grundskola, specialskola, gymnasieskola, lanthushåUsskola och kursverksamhet inom folkbildningen.

Barnkunskap, barn- och ungdomskunskap och familjekunskap

Ämnesstudierna vid barnavårdsUnjen vid seminariema för huslig utbildning är koncentrerade tiU terminerna 1, 2, 5 och 6. Under termi-

Prop. 1975:24 11

nerna 3 och 4 sker utbildningen vid olika institutioner: barnsjukhus, barnbördsavdelning, upptagningshem, bamavårdscentral, spädbarnshem och daghem.

I ämnesstudiema ingär ett stort antal ämnen med tyngdpunkten lagd pä barn- och ungdomspsykologi samt socialmedicinsk barnavård raed närbesläktade ämnen. Lärarkandidatema bibringas en allsidig kunskap om barns och ungdomars utveckling, beteende och behov samt om relationerna meUan bam och vuxna. Dessa ämnesstudier sker även under de mellanliggande "praktikterminema", då lärarkandidaterna fördjupar sina kunskaper om bam i olika åldrar och under skilda miljöbetingelser. Ämnesstudierna under dessa praktikterminer går i timplanen under benämningen barnavård.

Den praktiska lärarutbUdningen är förlagd till grundskola (högstadiet), gymnasieskola, lanthushållsskola samt specialskolor. Kursverksamheten för vuxna utnyttjas också för lärarkandidaternas övningsundervisning.

Dessutom har lärarkandidatema — vid barnavårdsskolor i anslutning till daghem och spädbarashem — arbetsledning samt undervisningsövningar och demonstrationer, vilket innebär att lärarkandidaterna handleder barnavårdsskolomas olika elevgrupper i deras utbildning i barnavård.

2.1.4 Behörighet

För all UtbUdning av lärare i LUK-ämnen gäller att utbildningen för varje lärarkategori består av en för alla lärarkandidater gemensara kurs. De lärare som skall tjänstgöra i gmndskolan får samma utbUdning som de lärare som skall tjänstgöra på högre stadier.

I följande sammanstäUning anges de vanUgaste ämnen och skolformer för vilka utbUdningen vid olika seminarier och högskolor ger behörighet. Ämnesbenämningarna varierar från skolform tUl skolform och det är därför inte möjligt att lämna en fullständig redovisning. I sammanställningen anges endast ämnen i grundskolan och gymnasieskolan. Utbildningen ger emellertid också behörighet tUl tjänster vid bl. a, lärarutbildningsanstalter.

Ämnen och skolformer för vilka utbildningen vid olika seminarier och högskolor ger behörighet

Utbildning Skolform Undervisningsämne

Examen vid tecknings- grundskola teckning, konst

lärarinstitutet gymnasieskola teckning, konst-och

musikhisloria, dramalik, formgivning

Prop. 1975: 24

Utbildning

Skolform

Undervisningsämne

Musiklärarexamen vid musikhögskola

Gymnasliklärarexamen vid gymnastik- och idrottshögskola

Slöjdlärarexamen vid slöjdlärarseminariet

Examen vid lextillärarlinjen vid seminarium för huslig utbildning

Examen vid hushållslärarlinjen vid seminarium för huslig utbildning

Examen vid barna-värdsrärarlinjen vid seminarium för huslig utbildning

grundskola gymnasieskola

grundskola

gymnasieskola

grundskola

gymnasieskola

grundskola gymnasieskola

musik, konst

musik, konst- och musikhistoria, dramatik

gymnastik, konst

gymnastik, dramatik, ergonomi

trä- och metallslöjd, konst

trä- och metallslöjd

textilslöjd, konst

konsumentkunskap, textilkunskap textilslöjd, formgivning

hemkunskap, ekonomi

bostads/miljökunskap, familjekunskap, konsumenlkunskap, kost-kunskap, produktionsteknik

barnkunskap

bamkunskap, barn- och

ungdomskunskap,

familjekunskap

2.2 Utredningen

2.2.1 Allmänna synpunkter

I direktiven framhåller statsrådet Moberg att personlighetsutveckling är en gemensam målsättning för skilda studievägar. De s. k. övningsämnena har speciellt i grundskolan en viktig uppgift att fylla när det gäller elevernas personUghetsutveckling. Målsättningen för de enskilda ämnena måste dock ses i samband med målsättningen för skolan i dess helhet. Indelningen i läroämnen, övningsämnen och yrkesämnen speglar ett föråldrat synsätt. Dessa benämningar bör därför enligt läramtbUd-ningskoraraittén avskaffas. Kommittén anser att detta nödvändiggör en samordning av de olika slagen av ämnesläramtbUdning. Övningslärarutbildningen bör inte längre stå vid sidan av annan lärarutbUdning.

ParalleUt med förändringarna i ungdomsskolan har lärarhögskolan fått ständigt växande uppgifter inom lärarutbildningen. Uppdelningen av denna utbildning på en rad olika utbildningsenheter håller på att försvinna. Samtidigt breddas den högre utbildningen, som tidigare getts vid universitet och högskolor, tlU att omfatta i princip all utbildning som förutsätter högre skolunderbyggnad än grundskola. Utredningen har i sitt arbete också tagit intryck av den högre utbUdningens omvandling och frågat sig vilka förändringar i denna utbildnings uppbyggnad och innehåU sora den fortsatta reformeringen av lärarutbUdningen kräver.

Prop. 1975: 24 13

Kommitténs arbete är ett led 1 integreringen av de olika slagen av lärarutbildning. De nya utbildnlngsplanema för grundskola och gymnasieskola framhäver både utbUdningens vetenskapliga grand och den enskilde eleven som centram för skolans verksamhet och därmed för lärarens utveckling. I de av utredningen behandlade ämnena har den sociala inriktningen förstärkts och inslag av orientering och analys har fått ökat utrymme i de nya läroplanerna. LäraratbUdningen måste framhäva det övergripande målet och inte koncentreras i första hand på de enskilda ämnena.

De nya läroplanerna ställer stora och delvis nya krav på lärarna. Läraren skall sålunda i allt mindre grad förmedla information och detalj kontrollera elevernas arbetsresultat. Han skall i stället i högre grad ägna sig åt att organisera elevemas arbete och fungera sora handledare i deras skUda aktiviteter. Läraren skaU kunna samverka med kollegor, elever och elevemas föräldrar för att skapa förutsättningar för varje elevs personliga utveckling. Han skaU kunna stimulera eleverna till aktivt självständigt arbete, utfört i gemenskap med andra och i medvetande om det gemensamma ansvaret. Han skall kunna planera och leda arbetet för elever med mycket skiftande behov. Samtidigt skall han kritiskt granska sitt eget arbete, förkovra sig själv som lärare och medverka tUl att verksamheten i skolan ständigt utvecklas och förbättras. Kommittén framhåller betydelsen av att lärarnas grundutbildning blir tillräckligt gedigen för att de skall kunna motsvara de stora och delvis nya krav som ställs på dem enligt läroplanerna.

På senare tid har olika undersökningar gjorts för att utröna lärarnas inställning till sin utbUdning. Dessa undersökningar visar entydigt att lärarna anser sig vara otiUräckligt rustade för att medverka i elevernas sociala utveckling på det sätt som läroplanerna avser. En orsak till detta kan enligt lärarutbildningskommittén vara att lärarutbildningen, även vid lärarhögskolorna, bedrivs relativt isolerat för varje stadium och för de olika ämnesgrupperna i ämneslärarutbUdningen, En helhetssyn på lärarutbildningen måste innefatta samverkan över ämnes- och stadie-gränsema även med avseende på elevemas personliga utveckling, LUK-ämnena utgör inte heUer i detta avseende en grupp för sig. Det är väsentligt att lärare i dessa äranen genora utbildning och arbetsvillkor fär bästa möjliga förutsättningar att ingå i arbetsgemenskapen i skolan. Av de enkätundersökningar som kommittén utfört bland aktiva lärare i övningsämnen framgår att lärarna anser att de i sin utbildning fått otillräcklig förberedelse för att kunna främja elevernas personlighetsutveckling och förmåga till samverkan samt för elevvårdande uppgifter. Däremot anser de att lärarutbildningen gett i stort sett tillräcklig förberedelse för elevernas kunskapsinhämtande och färdighetsträning.

Lärarutbildningskommittén anser att de överväganden som har gjorts visar på behov av genomgripande förändringar i utbildningen av lärare i

Prop. 1975: 24 14

LUK-ämnen, Dessa förändringar berör både ämnesstudier och den praktlsk-pedagogiska utbildningen. Även tjänstgöringsvillkoren för lärarna påverkas. De blivande lärarna i LUK-ämnen måste ha samma referensram som andra studerande och övriga lärare i skolan. Det betyder att den aUmänna behörigheten för tillträde till studierna måste bli genomgången minst tvåårig linje av gymnasieskolan eller motsvarande kunskaper och färdigheter. Stor vikt måste också fästas vid kunskaper om och erfarenheter av olika områden av arbetslivet och samhället i övrigt,

2.2.2 Ettämnesutbildning — flerämnesutbildning

Tjänster i de ämnen som ingår i lärarutbUdningskommitténs uppdrag är f, n, regelmässigt konstruerade som ettämnestjänster. I utredningsdirektiven diskuteras fördelar och nackdelar med sådana tjänster. För ett bibehållande av ettämnestjänster talar de stora kraven på bäde bredd och djup i lärarnas kunskaper i ämnen där friviUig undervisning eller speciellt krävande kurser förekommer. Olägenheterna med att en lärare i här aktueUa ämnen har kompetens i bara ett ämne anses emellertid vara större. Timunderlaget i ämnet räcker ofta inte tUl heltids-tjänstgöring vid en och samma skolenhet. Lärarens möjlighet att lära känna eleverna försvåras genom att läraren har dem i bara ett ämne. Det finns vidare med ettämnestjänster risk för att LUK-ämnena kommer att stå utanför den alltmer angelägna integreringen mellan skolans olika äranen.

De sakkunniga skulle därför enligt direktiven utgå från att lärartjänst i vUken ingär övningsärane i regel skall omfatta minst två ämnen. De skulle utan hinder av nuvarande gruppering av skolans ämnen i läroämnen, övningsämnen och yrkesämnen föreslå lämpliga ämneskombinationer. Utgångspunkten skulle därvid enligt direktiven vara att de i en kombinalion ingående ämnena skall stödja varandra, dvs. närbesläktade ämnen skall i första hand kombineras. Med tanke på sådana personer som skulle vara utmärkt lämpade som lärare i ett LUK-ämne men som tvekar inför utbildning i ytterligare ett ämne borde det inte uteslutas att lärare i enbart ett ämne skall kunna utbildas vid sidan av tvåämnes-lärare.

Lärarutbildningskommittén föreslår att utbildning för ämneskombination med LUK-ämne i regel skall begränsas till två ämnen. Enligt vad som f, n. gäUer bör lärare på grundskolans högstadium ha utbildning i tre skolämnen av pedagogiska skäl och elewårdsskäl. Koraraittén menar att det i dag inte är lika säkert att treämnestjänster är den bästa tjänstetypen för grundskolans högstadium. Det har också visat sig svårt att konstruera ämneskombinationer med utgångspunkt i ämnenas inbördes samband. Utbildningens längd skall enligt direktiven hållas inom den ram av fyra år som f. n, är normal studietid för adjunkter.

Prop. 1975:24 15

Det innebär att ämnesstudiema endast får omfatta högst 120 poäng. Studier för en ireämnestjänst skulle då begränsas till 40 poäng för vart och ett av ämnena. Det skulle inte finnas utrymme för fördjupning i något av ämnena. Enligt kommitténs mening mäste en så kort utbildning begränsas till två ämnen om fullgod standard skall kunna uppnås.

I läroplanerna betonas vikten av att skolarbetet klargör sarabandet inte bara mellan skUda moment inom ett ämne utan också mellan olika äranen. Läraren skall kunna visa vägen tUl förståelse av helheten och sammanhangen i skolans samlade stoff innehåll. De flesta ämneslärare, även de som har huvudparten av sin undervisning i ett ämne, bör enligt gällande bestämmelser ha utbildning i ytterligare minst ett ämne. Kommittén anser att detta bör gälla alla ämneslärare oavsett ora de undervisar i s, k. övningsämnen eller i s. k. läroämnen. Undervisningen även i LUK-ämnena måste inriktas på att ge lärarna möjligheter att se sitt ämne som en del av skolans samlade verksamhet. Den enkät som utfördes i samband med de av kommittén utförda befattningsanalyserna visar att en klar majoritet av de lärare som besvarat enkäten anser att utbildning i mer än ett ämne är till fördel både för läraren och för elevema. En lärare som kan möta sina elever i mer än ett ämne har raöjligheter att lära känna dem från flera sidor.

Lärarutbildningskommittén menar att föränderligheten i Innehåll och arbetsmetoder gör det nödvändigt att lärarna bereds en kontinuerlig fortbildning. Grundutbildningen är endast början på den kontinuerliga UtbUdningen, Enligt kommitténs uppfattning talar detta starkt för en begränsning av tiden för grundutbildningen. En kombination av två ämnen i grundstudierna blir därmed naturlig. Kommittén räknar med en normalstudietid om sammanlagt tre år för ämnesstudiema,

I direktiven har nämnts svårigheterna att bereda lärare med utbildning i endast ett ämne full tjänst vid en och samma skola. Ett annat skäl för tvåämnesutbildning, som nämns i betänkandet, är att ämnets plats i skolan kan förändras. En ettäraneslärare blir betydligt mer sårbar för sådana förändringar än en lärare sora har två äranen i sin utbildning.

Lärarutbildningskommittén rekommenderar att studier i de utredda ämnena regelmässigt skaU kombineras med studier i ytterligare något skolämne för studerande som siktar till att skaffa sig behörighet som lärare, I undantagsfaU bör sökande med utbUdning i endast ett ämne kunna tas in vid lärarhögskola, men denna möjlighet bör erbjudas oavsett vilket ämne den studerande har i sin utbUdning, LUK-ämnena bör inle ha nägon särstäUning.

Komimittén diskuterar vissa specialfall då ettäranesutbildning kan medföra fördelar, UtbUdningen skuUe i dessa fall ta sikte på elevernas frivilliga verksamhet utanför skolan. Skolan skulle kanske kunna ha utbyte av att personer med specialbegåvning inom ett LUK-ämne bygger

Prop. 1975: 24 16

ut en ettämnesutbUdning med specialisering genom studier av påbyggnadskurs med inriktning på idrott eller vid konsthögskola, designhögskola, teaterskola, filmskola eller annan motsvarande högskola eller ämnesinstitution.

Kommittén avvisar däremot tanken på en ettämnesutbUdning 1 LUK-ämne för blivande forskare, konsulenter, läramtbUdare och andra pedagogiska experter inom ämnet. Kommittén anser att dessa experter bör ha en ingående kännedora om skolan som arbetsplats just för lärare och att de därför bör ha en fullständig lärarutbUdning.

2.2.3 Varvad ämneslärarutbildning

I betänkandet beskrivs de olika slagen av värvning, dvs, värvning av ämnesstudier, pedagogik, metodik och praktik under hela studietiden (värvning med fyra komponenter) och värvning av pedagogik, metodik och praktik i en praktisk-pedagogisk utbildning som följer efter avslutade ämnesstudier (värvning med tre komponenter). Skälen för och mot de olika slagen av värvning vägs mot varandra.

Det första skäl som brukar anföras för en fuUständigt varvad utbUdning är den stimulans i ämnesstudiema som inriktningen på det kommande yrket innebär. Utbytet av studiema blir större, när man praktiskt får erfara, hur kunskaper och färdigheter skall användas i kommande förvärvsarbete. Ett annat skäl för värvning raed fyra komponenter är att den studerande får möjlighet att på ett relativt tidigt stadium av utbildningen pröva om yrkesvalet är realistiskt. Den studerande kan få tillfälle att växa in i lärarens många skUda uppgifter och fä en klar bild av de krav som stäUs på en lärare.

Ett av de skäl som brukar anföras mot värvningen med fyra komponenter är att det krävs av de studerande att de valt yrke före studiemas början. Risken för felval är stor. En pedagogisk nackdel som anförs av Kommittén är att det enskUda ämnet riskerar att få en roll i utbildningen som det inte kan ha i den kommande lärarverksamheten. Utbildningen blir också lätt splittrad, när fyra komponenter hela tiden varvas. Enligt kommittén kan man vinna väsentliga pedagogiska fördelar genom en samordning av den praktisk-pedagogiska utbildningen för olika slag av ämneslärare. Det blir lättare att samverka med blivande lärare i andra ämnen och på andra stadier. Den pedagogiska institutionen kan få helt andra personella och materiella resurser och därmed helt andra möjligheter att låta de studerande få kontakt med försöksverksamhet och utvecklingsarbete och lära känna vetenskaplig metod. Kommittén har också diskuterat möjligheterna att varva ämnesstudier och praktisk-pedagogisk utbildning i en tvåämnesutbUdning. De båda ämnena måste då studeras parallellt. Pedagogik, metodik och praktik måste under hela studietiden kunna anknytas tUl båda ämnena. Detta förutsätter att de två ämnena kan läsas på samma ort. Decentralisering-

Prop. 1975: 24 17

en till mindre enheter gör det svårt att generellt organisera lärarutbildningen med värvning av fyra komponenter.

Efter sin prövning av olika tänkbara studieorganisationer stannar kommittén för en organisation som i huvudsak överensstämmer med nuvarande ämneslärarutbildning. KoraraUtén har emellertid funnit det angeläget att i den framtida utbUdningen infoga och vidareutveckla vissa klart positiva faktorer i nuvarande utbUdning av LUK-ämneslärare. En sådan faktor är kontakten redan under ämnesstudierna med det yrke den studerande överväger att välja. En annan är möjligheten att konkretisera stoffet genom parallelläsnlng och tillämpningsövningar.

2.2.4 Studieorganisation

Mot bakgrund av de överväganden som framförts föreslår läramtbild-ningskommittén att den nya utbildningen får följande organisation.

Förkunskapskrav. Den allmänna behörigheten för tillträde till studier i LUK-ämne skall vara fullständigt genomgången minst tvåårig linje av gymnasieskolan eller raotsvarande. De särskUda förkunskapskraven definieras som kunskaper motsvarande vad som kan inhämtas i vissa äranen inom bestämda linjer av gymnasieskolan.

Ämnesutbildning. Utbildningen i LUK-ämnen infogas i högskoleväsendet och förläggs tiU fUosofisk fakultet. Studierna skall kunna tUlgodoräknas i filosofie kandidatexamen.

Studiegång. För den som avser att bli lärare skall studierna omfatta rainst två ämnen som kan ge behörighet att undervisa i grundskola-gymnasieskola. Ämnena skall studeras efter varandra och omfatta sammanlagt minst 120 studiepoäng (sex terminer). Den praktisk-pedagogiska utbildningen (två terminer) skall i huvudsak ske efter avlagd grundexamen och bli förlagd till lärarhögskolas ämneslärarlinje. Den sammanlagda studietiden blir alltså fyra år efter gymnasieskolan. Om LUK-ämne ingår i studierna kommer examen i regel att ge behörighet för tväämneskombination. Studier för lärarbehörighet i LUK-ämnet omfattar i flertalet fall minst två år, dvs, minst hälften av den samraanlagda utbildningstiden.

Successiv yrkesinriktning. Studierna böir bli successivt alltmera direkt yrkesinriktade. Den studerande skall inte behöva ha valt yrke, då han påbörjar sina studier, I en studiegång sammansatt av flera artskilda komponenter — två eller tre olika högskoleämnen och praktisk-pedagogisk utbildning — bör yrkesvalet ske successivt. Den studerande kan börja studierna av intresse för ett ämne och behöver först småningom stanna för ett yrke inora vilket han viU utnyttja sina kunskaper och färdigheter. Han får, bl. a. med hjälp av studie- och yrkesorientering samt arbetsmarknadsorientering, söka sig fram till ett yrkesval. För att underlätta ett successivt val av yrke och bidra till att ge skolan

2 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 24

Prop. 1975:24 18

lärare med välgrundad motivering för sitt arbete skall blivande ämneslärare få, lärarinriktad yrkesförberedelse parallellt med ämnesstudierna. De ämnen i högskolan för vilka kommittén utformat förslag till ämnesstudier framgår av följande uppräkning som också anger vilka skolämnen de olika högskoleäranena kan ge behörighet för.

Utbildning i ger ämnesmässig utbildning för att undervisa i

barn- och ungdomskunskap	barnkunskap barn- och ungdomskunskap familjekunskap
bildkunskap	teckning teckning-estetisk specialisering formgivning konst- och musikhistoria
dramatik	dramatik
idrott	gymnastik
	ergonomi
kostkunskap och miljö-och konsumenlkunskap	hemkunskap koslkunskap ekonomi
miljö- och konsumentkunskap	bostads/miljökunskap konsumenlkunskap
slöjd	slöjd lexlilkunskap

Komraitténs förslag görs raed utgångspunkt i nu gäUande studieorganisation, dvs, ett systera där huvudparten av de studerande i obruten följd genomför studiema fram till grundexamen. Den studiegång man föreslår kan emellertid också infogas i ett system med återkommande utbildning. Grundutbildningen kan inhämtas i etapper.

2.2.5 Ämneskombinationer och utbildningslinjer

När lärarutbUdningskommittén upprättat sitt förslag till ämneskombinationer har följande faktorer fått påverka valet av ämnen.

1, De studerandes intresse för olika ämnen. Det har ansetts angeläget att söka tUlfredsstäUa skUda intresseinrUctningar,

2, Möjligheterna att inordna ämnet i en viss ämnessektor, den språkliga, den humanistiska, den matematisk-naturvetenskapliga. Denna faktor har varit mindre framträdande när det gäller LUK-ämnena än i fråga om flertalet andra ämnen.

3, Möjligheterna att så mycket som möjhgt begränsa de särskilda behörighetskraven inom en och samma ämneskombination. Detta har medfört restriktivitet i förslagen.

4, Möjligheterna att genom utbUdningen skapa underlag för ämnessamverkan 1 skolan.

5, Möjligheterna att genom ämneskombinationerna skapa underlag för

Prop. 1975: 24 19

tjänstgöring över stadiegränsema. Detta har medfört att man i första hand sökt utforma kombinationer av ämnen sora förekoramer på två eller flera stadier i grundskola-gymnasieskola. Ett fätal rena gymna-sieskolkombinationer förekommer dock i fråga om ämnen som har brett timunderlag i gymnasieskolan. 6, MöjUgheterna att, oavsett skolform, få ett högt timunderlag för tjänst.

Kommitténs strävan har varit att för varje LUK-ämne föreslå ett begränsat antal kombinationer. Man har emellertid i regel inte ansett sig kunna ange endast ett av de främmande språken i de kombinationer där sådana språk ingår. I fråga om LUK-ämnen som kombineras med bl, a, främmande språk blir antalet kombinationer därför relativt högt. Det övervägande antalet av föreslagna kombinationer upptar endast två ämnen. Detta sararaanhänger med att i flertalet LUK-ämnen studiekurser om sammanlagt 60 poäng krävs för behörighet att inneha lärartjänst i ämnet.

För varje LUK-ämne föresläs en ny utbildningslinje raed LUK-ämnet som första ämne. Vidare föreslås vissa utbUdningsUnjer bli koraplette-rade med LUK-ämne eller LUK-ämnen i andra avdelningen. Följande sammanställning visar förslagen till ämneskombinationer

Ämneskombinationer

Barn- och ungdomskunskap Grundskola

1. barnkunskap — ett av ämnena engelska/franska/tyska

2. barnkunskap — religionskunskap

3. barnkunskap — samhällskunskap

Gymnasieskola

1, barnkunskap/barn- och ungdomskunskap/familjekunskap — ett av ämnena engelska/franska/tyska

2, barnkunskap/bam- och ungdomskunskap/familjekunskap — religionskunskap — psykologi

3, bamkunskap/barn- och ungdomskunskap/familjekunskap — samhällskunskap — socialkunskap

Bildkunskap

1, teckning — dramalik

2, teckning — historia

3, teckning — samhällskunskap

4, teckning — slöjd

5, teckning — svenska

Dramalik

1, dramatik — ett eller tvä av ämnena engelska/franska/tyska

2, dramatik — svenska

3, dramalik — teckning

Idrott

1, gymnastik — ett av ämnena engelska/franska/tyska

2, gymnastik — biologi

3, gymnastik — kemi

4, gymnastik — matematik

5, gymnastik — musik

Prop. 1975: 24 20

Kostkunskap och miljö- och konsumentkunskap Grundskola

1. hemkunskap — biologi

2. hemkunskap — kemi

3. hemkunskap — matematik

4. hemkunskap — samhällskunskap

Gymnasieskola

1. kostkunskap — biologi'

2. kostkunskap — kemi

3. kostkunskap — matematik

4. ämnesgruppen bostads/miljökunskap/konsumentkunskap — samhällskunskap

Musik

1. musik — ett av ämnena engelska/franska/tyska

2, musik — gymnastik

3, musik — historia

4, musik — matematik

5, musik — svenska

Slöjd Gmndskola

1, slöjd — engelska

2, slöjd — fysik

3, slöjd — kemi

4, slöjd — matematik

5, slöjd — teckning

Gymnasieskola

1, slöjd/texlUkunskap"—

2, slöjd — fysik

3, slöjd/textilkunskap' —

4, slöjd/texlilkunskap° —

5, slöjd — teckning

- engelska

-kemi

- matematik

' Förutsätter att 60 poäng i kostkunskap accepteras som förkunskapskrav för tilllräde till studier i biologi.

Förutsätier studier i slöjd om 80 poäng innefattande päbyggnadskurs med inriktning pä textilkimskap.

2.2.6 Behörighetskrav för tiUträde till studier i LUK-ämnen

Riksdagens beslut våren 1972 om gymnasieskolans kompetensvärde (prop, 1972: 84, UbU 1972: 31, rskr 1972: 240) har varit vägledande för utformningen av lärarutbUdningskommitténs förslag om behörighetskrav för tillträde tUl studier i LUK-ämnen, Som allmänt behörighetskrav uppställs alltså fullständigt genomgången minst tvåårig linje av gymnasieskolan med kunskaper i svenska och engelska motsvarande två års studier i denna skola.

Enligt förslaget skall minst ett års erfarenhet av förvärvsarbete efter gymnasieskolan vara särskilt behörighetskrav för tillträde till lärarhögskolas ämneslärarlinje. Denna erfarenhet kan inhämtas mellan gymnasieskolan och högskolan eller senare, före inträdet i lärarhögskola. Utredningsledamoten Jan Olof Olsson, har reserverat sig mot majoritetens förslag och i stället tUls vidare förordat att arbetslivserfarenhet på frivillig grund skall kunna ge meritpoäng vid ansökan tUl all lärarutbildning. Vid utformningen av de särskUda behörighetskraven har kommittén

Prop. 1975: 24

utgått från att kunskaper som kan inhämtas i gymnasieskolan i princip inte skall meddelas i högskolan. För varje LUK-ämne i högskolan anges en normalväg i gymnasieskolan, där samtliga särskilda behörighetskrav kan inhämtas. De särskilda behörighetskraven definieras med utgångspunkt i linjer, grenar och kurser i äranen som förekommer i gymnasieskolan. Detta Innebär inte, att endast gymnasieskolan ger behörighet för tillträde till studier i LUK-ämne, Erforderliga förkunskaper kan inhämtas på annat sätt. Uttrycket "eller motsvarande" är ett väsentligt tiUägg till de särskilda behörighetskraven.

I det följande sammanfattas förslagen tUl dels särskilda behörighetskrav för tillträde till studier i LUK-ämnen, dels de normalvägar som tillgodoser dessa krav.

Sammanfattning av förslaget till särskilda förkunskapskrav för tillträde till studier i LUK-ämnen och förslag till normalvägar Barn- och ungdomskunskap

Särskilda förkunskapskrav: barnkunskap och barnoch ungdomskunskap barnavårdspraktik

psykologi matematik

Normalväg: 2-ärig värdlinje

Bildkunskap

Särskilda förkunskapskrav:

samhällskunskap

historia

teckning

teckning-estetisk specialisering

Normalväg: 2-årig social linje

Dramatik Normalväg: 2-årig social linje

IdroU

Särskilda förkunskapskrav:

naturkunskap

gymnastik

samhällskunskap

Normalväg: 2-ärig social linje

2-årig värdlinje eller motsvarande

2-årig 1 åk 1 praktik vid barnstuga eller mot-värdlinje Isvarande åk 2 praktik vid annan

I barnavårdsinstitution eller mot-

Jsvarande 2-årig vårdlinje eller motsvarande 2-årigl obligatoriskt tillval eller motsvarande

2-årig social linje eller molsvarande

2-ärig social linje eller motsvarande

2-årig social linje obligatoriskt tillval eller

motsvarande

2-ärig social linje eller motsvarande

2-årig social linje eller motsvarande 2-årig social linje eller motsvarande 2-ärig social linje eller molsvarande

Koslkunskap

Särskilda förkunskapskrav:

matematik 2-årigt obligatoriskt tillval eller motsvarande

naturkunskap 2-ärig social linje tillval inom ramen för 12 vli

eller molsvarande ' För tilllräde till samtliga ämnesutbildningar tillkommer dessutom krav på kunskaper i svenska och engelska från tvåårig linje i gymnasieskolan.

Prop. 1975: 24

konsumentkunskap kostkunskap

Normalväg:

2-årig konsumlionslinje

Milfö- och konsument-kunskap

Särskilda förkunskapskrav; samhällskunskap matematik konsumentkunskap bostads/miljökunskap

Normalväg:

2-årig konsumlionslinje

Slöjd

Särskilda förkunskapskrav: matematik naturkunskap teckning

slöjd

Normalväg: 2-årig social linje i

2-årig konsumlionslinje eller motsvarande konsumtionslinje gren K äk I och 2 alt i åk 2 gren S produktionsteknik eller motsvarande

2-årigl obligatoriskt tillval eller motsvarande 2-ärigt obligatoriskt tillval eller motsvarande 2-årig konsumlionslinje eller motsvarande 2-ärig konsumtionslinje gren K eller molsvarande

2-årig social linje eller motsvarande

2-årig social linje obligatoriskt tillval eller

molsvarande

2-årig social linje tillval eller motsvarande

2.2.7 Antagning och urval

Tillträdet till utbildning av lärare i LUK-ämnen är för närvarande Spärrat. Den som genomför studiema har en fullständig lärarutbildning, men studierna skall i framtiden kunna leda tUl verksamhet inom skilda oraråden. Den som börjar sina studier i avsikt att bli lärare skall veta att han har möjlighet att fuUfölja studierna fram till full lärarbehörighet.

Enligt lärarutbildningskommitténs mening bör tiUträdet tlU studier av LUK-ämnen även i framtiden av resursskäl vara spärrat. Kommittén föreslår en spärr vid intagningen till samtliga ämnesstudier i LUK-ämnen, Spärren skall emellertid bara gälla det enskilda LUK-ämnet, Krav skall inte ställas på den studerande att från början bestämma sig för en hel ämneskombination. Han behöver inte heller enligt förslaget vara beredd att inrikta sig på läraryrket. Valet av yrke bör ske successivt med ledning av erfarenhetema under studietiden. Den som från början avser att bli lärare bör emellertid reellt vara tillförsäkrad möjligheter att fullfölja utbildningen. Dimensioneringen av intagningen till studier i LUK-ämnen måste därför till en början bli restriktiv och göras på ett sådant sätt att de studerande som vill bli lärare också kan beredas plats vid lärarhögskolan.

Kommittén hänvisar i fråga om intagning och urval, liksom när det gäller behörighetskraven för tillträde till studier i LUK-ämne, till de principer som anges i riksdagsbeslutet om gymnasieskolans kompetensvärde. Vid urval av behöriga sökande skall alltså som urvalsinstrument användas betyg, studielämplighetsprov och arbetslivserfarenhet. Kom-

Prop. 1975: 24 23

mitten föreslår att, vid sidan av det aUmänna studielämplighetsprovet, försöksverksamhet inleds med specieUa studielämplighetsprov för studier inom ett visst område, i första hand vid urval bland sökande till studier i slöjd och bildkunskap. Kommittén tar i princip avstånd från inträdesprov och arbetsprov av den art som nu förekommer vid intagningen till teckningslärarinstitutet. Sådana prov kan emellertid utgöra ett kompletterande urvalsinstrument i avvaktan på ett speciellt studielämplighetsprov.

Kommittén understryker vikten av att urvalet bland sökande tUl studier 1 LUK-ämnen utforraas så att man får en bred inforraation om den siuderande. Frågan ora intagning och urval av sökande till studier i LUK-äranen måste emellertid lösas i samband med att hela frågan ora intagning och urval till högskolestudier får sin lösning.

2.2.8 Ämnesutbildningens uppbyggnad och innehåll

Som gemensamt mål för studiema i LUK-ämnen uppställs att inom en tidsram som medger studium av i regel ytterligare minst ett skolämne inom en filosofie kandidatexamen erbjuda en utbUdning som gör det möjligt för den studerande att efter avslutade studier framgångsrikt undervisa 1 ämnet i de årskurser av grtindskola och gymnasieskola där undervisningen i ämnet handhas av lärare med särskUd ämnesutbildning samt praktisk-pedagogisk utbildning.

De principer som varit vägledande för utformningen av förslagen till ämnesutbildning kan sammanfattas på följande sätt

1. Utbildning är en ständigt fortgående process, där gränserna mellan förutbildning, grundutbUdning och fortbildning kan skifta. Den högre utbildningen är yrkesinriktad.

2. Studierna organiseras så att de väcker intresse för och ger förmåga till kontinuerlig fortbildning som en integrerad del i varje människas yrkesverksamhet.

3. Studierna skall ge både fjärrförberedelse och närförberedelse, dvs. omfatta både en förhåUandevis bred basutbildning och en direkt yrkesförberedelse.

4. Studieorganisationen skall ge möjlighet tUl successiv differentiering och ett sent definitivt yrkesval. Studiema skall alltså utformas så att de kan intressera studerande med skilda preliminära yrkesplaner,

5. Studiegången byggs upp med inslag av "utbytbara studieenheter". Vissa kurser i LUK-ämnena hämtas från andra ämnen. Alternativt kan delar av nya studiekurser i LUK-ämnen infogas i studiema i andra äranen.

6. Med hänsyn tUl den begränsade tid som står till förfogande för ämnesstudierna bör en stor del av tiden användas till yrkesinriktade studier, raedan den bredare basutbUdningen i regel blir kort. Hu-

Prop. 1975: 24 24

vudparten av den direkta "närförberedelsen" för läraryrket ges efter ämnesstudierna,

7. Grundstudierna i aUa ämnen skaU ge möjlighet till viss Intressevald specialisering och fördjupning.

8. Färdighetsträningen individualiseras och ger möjlighet till inriktning på olika yrken.

9. Grundstudierna skall ge övning i att lösa enkla uppgifter med tUl-lämpning av vetenskaplig metod.

10. Studierna skall öva de studerande i att skapa kontakt, att uppnå kommunikation. De skall också ge dera förmåga att klart uttrycka sig på svenska. Till grund för den konkreta utformningen av förslagen till ämnesutbildning har — vid sidan av de prmciper som redovisats ovan — legat bl, a, två olika analyser utförda av lärarutbildningskommittén, nämligen en läroplansanalys och en befattningsanalys.

Utgångspunkt för ämnesstudiernas uppbyggnad i formellt hänseende har varit nu gällande norraalstudieplaner vid filosofisk fakultet. Studieinnehållet i varje ämne har disponerats i studiekurser om samraanlagt 80 poäng utom i dramatik där kommittén presenterar studiekurser om 60 poäng.

Kommittén har inle eftersträvat att åstadkomma likformigt uppbyggda förslag utan har ansett det vara väsentligt att de vägledande principerna ges olika tyngd i olika ämnen. Erfarenheterna från studierna i ett ämne kan komma övriga äranen tUlgodo. Den praktiska uiprövningen av de olika förslagen kommer att visa i vilken utsträckning de redovisade principerna är hållbara generellt eller i enskilda ämnen,

I regel ger ett ämne i högskolan utbildning för bland andra lärare i ett eller flera ämnen i grundskola-gymnasieskola. Undantag är ämnena kostkunskap och mUjö- och konsumentkunskap. Dessa båda ämnen tillsammans ger utbildning för hemkunskap och ekonomi i grundskolan samt kostkunskap i gymnasieskolan. Ämnet miljö- och konsumentkunskap ensamt ger dessutom utbUdning för skolämnena bostads/mUjökun-skap och konsumentkunskap. Utbildningen för de nämnda skolämnena har alltså i högskolan uppdelats på två huvudområden, det ena inriktat på kostfrågor, det andra på mUjö- och konsumentfrågor. I raUjö- och konsumentkunskap finns två paraUella studiekurser för den första terminens studier. Den ena kursen är en ren grandkurs för fortsatta studier i ämnet. Den andra utgör påbyggnadskurs för studerande som läst bildkunskap eller slöjd.

Utom förslag till normalstudieplaner för högskoleämnen som kan ge UtbUdning för de skolämnen som ingår i utredningsuppdraget framläggs också förslag om en studiekurs på 20 poäng i "kost och motion".

I flertalet ämnen föreslås altemativa påbyggnadskurser på 80-poängs-nlvån. Påbyggnadskursema ger vid sidan av fortsatta studier i ämnet

Prop. 1975: 24 25

ocksä tillfälle till viss vetenskaplig metodskolning genom intressevalda specialarbeten. Några påbyggnadskurser har också ett annat syfte, nämligen att ge direkt närförberedelse för vissa yrken eller arbetsuppgifter. Förslagen till normalstudieplaner avses — sedan de fastställts — kunna ligga till grand för de lokala studieplanerna. Kommittén förutsätter att planerna blir föremål för kontinuerlig utvärdering och bearbetning. Vetenskapliga rön och praktiska erfarenheter bör fortlöpande få påverka studieplanernas innehåll och utformning.

2.2.9 Den praktisk-pedagogiska utbildningen

I likhet med ämnesstudiema fram till grundexamen utgör den praktisk-pedagogiska grandutbUdningen endast ett led i en ständigt fortgående utbildningsprocess i vilken fortbUdningen är lika väsentlig som grundutbildningen. Lärarutbildningskommitténs förslag till utforraning av den praktisk-pedagogiska grundutbildningen utgår från detta förhållande. Förslaget innebär emellertid en utökning av denna grundutbUdning för blivande äraneslärare såväl i fråga om omfattningen i dess helhet som i fråga om de lärarledda studierna i pedagogik-metodik.

Grundläggande för utformningen av förslaget till studieplan har varit strävan att integrera de tre komponenterna pedagogik-metodik-praktik under hela utbildningen. Därigenom bör målet för skolans verksamhet — den enskilda elevens personUga utveckling — och det enskUda ämnets, den enskUda lärarens uppgift, när det gäller att uppnå målet, kunna belysas klart.

Den förstärkning koraraittén föreslår i utbildningen utgörs av arbetslivserfarenhet från annat omräde än skolan, lärarinriktad yrkesförberedelse och ökad tid för lärarledda studier. Arbetslivserfarenheten skall omfatta ett år efter gymnasieskolan men före inträdet i lärarhögskolan. Den skall ge de blivande ämneslärarna god erfarenhet av skilda sociala miljöer och gemenskaper. På längre sikt bör enligt koraraitténs uppfattning alla blivande lärare ha en tids arbetslivserfarenhet raellan gymnasieskolan och lärarutbildningen. Den lärarinriktade yrkesförberedelsen skall ske paraUellt med ämnesstudierna och ge de studerande en uppfattning om skolan som arbetsplats och om de egna förutsättningarna för läraryrket. Den skall på så sätt vara ett hjälpmedel i ett väl genomtänkt yrkesval samtidigt som den utgör en början på den egentliga lärarutbildningen. Den ökade tiden för lärarledda studier i pedagogik-metodik skall raedge en mera inträngande behandling av viktiga moment i dessa studier. Kursomfånget föreslås alltså inte öka, endast den tid som anslås till studierna.

För tillträde till studierna vid lärarhögskolan skall enligt förslaget krävas dels avlagd filosofie kandidatexamen i minst två ämnen som kan ge behörighet tUl lärartjänst, dels genomgången lärarinriktad yrkesförbe-

Prop. 1975: 24 26

redelse, dels minst ett års arbetslivserfarenhet från annat område än skolan inhämtad efter avgången från gymnasieskolan.

Den praktlsk-pedagogiska grandutbildningen för blivande lärare består av två led. Det första ledet är den lärarinriktade yrkesförberedelsen, som ges parallellt med ämnesstudiema. Den omfattar samraanlagt åtta veckor och fördelas med två veckor per termin på fyra av de fem sista terminerna av ämnesstudierna. Yrkesförberedelsen förläggs tUl grundskola-gymnasieskola och består av dels praktik inom skolans olika verksamheter, dels 50 timmar lärarledda studier i pedagogik-metodik. Undervisningen meddelas av lektorer från lärarhögskolan och rektor, lärare ra. fl. befattningshavare i praktUcskolan. Det andra ledet i den praktiskpedagogiska utbildningen är ett års studier vid lärarhögskola, uppdelade på 16 veckors studier i pedagogik-raetodik och 24 veckors praktik i skolor. De tre komponenterna varvas med varandra under hela året och integreras i behandlingen av de olika momenten i studieplanen. Studierna i pedagogik-metodik har dock större omfattning i början och praktiken under den senare delen av utbUdningen, Den lärarledda undervisningen i pedagogik-metodik omfattar 240 timmar under lärarhögskoleåret, sammanlagt i grundutbildningen alltså 290 timmar. Av praktiken fullgörs de sista 16 veckorna som praktikanttjänstgöring. Praktiken föreslås så långt möjligt bli förlagd till ett område inom pendlingsavstånd från lärarhögskolan.

2.2.10 Fortbildning och vidareutbildning

Lärarutbildningskommittén diskuterar olika slag av fortbildning för lärare dels i det dagliga arbetet, dels genom särskilda åtgärder. För lärare i LUK-ämnen är fortbUdningsmöjligheterna i regel raindre gynnsamma än för lärare i andra ämnen. En förstärkning av fortbildningen för de förstnämnda lärarna är nödvändig. Även andra än de nu vanliga formerna bör prövas.

Väsentligt är att den första tjänstgöringen efter genomgången grundutbildning utformas som en direkt fortsättning på denna utbildning. Uppgiften att föra in den nyutbUdade läraren i skolarbetet åvilar i första hand rektor, studierektor och huvudlärare men även kollegerna i ett lärarlag eller i annan form av samverkan medverkar.

Kontakt mellan grundutbUdning och fortbildning är nödvändig och bör ske genom att lärarhögskola och ämnesinstitutioner 1 högskolan engageras 1 fortbildningen. Därigenom skapas också förutsättningar för en ■äxelverkan mellan det allmänna skolväsendet och den högre utbUdningen som kan komma hela lärarutbUdningen till godo.

Vid övergången till det föreslagna utbildningssystemet för lärare i LUK-ämnen måste olika slag av kompletterade utbildning erbjudas de nu verksamma ettämneslärarna både i det egna ämnet och i andra ämnen.

Prop. 1975: 24 27

Studier i LUK-ämne bör kunna ingå i vidareutbildning för mellanstadielärare, Studiema bör omfatta studiekurser om det poängtal som krävs för behörighet till lärartjänst i resp, ämne,

2.2.11 Bedömning och betygsättning

Beträffande ämnesutbildningen anser lärarutbildningskomraittén att 1 huvudsak sarama riktlinjer skaU gälla vid bedöraning och betygsättning i LUK-äranen som beträffande studier i andra ämnen vid filosofisk fakultet. En viss modifiering av bestämraelserna om bedömning av kurser om två poäng anses emellertid motiverad med hänsyn tiU LUK-ämnenas specieUa karaktär. Kommittén understryker också vikten av integrerad bedömning eller integrerade prov och geraensarat satta "samlingsbetyg". Vidare föreslås att bestämmelserna i kungörelsen ora utbildning vid de filosofiska fakultetema i avvaktan pä en översyn av betygsystemet kompletteras med anvisningar om hur mänga procent av de studerande som bör tilldelas betygen godkänd och väl godkänd,

I och med att den praktisk-pedagogiska utbildningen för blivande lärare i LUK-ämnen förläggs till lärarhögskolornas ämneslärarlinje finner koraraittén det naturligt att bedömning och betygsättning sker på samma sätt och efter samma grander som inom denna linje i övrigt. Vid äraneslärarlinjen ges nu betyg dels i pedagogik, dels i lärarskicklig-het, Frägan om betyg i lärarutbildningen är under utredning inom SÖ. Kommittén understryker att utbildningen i pedagogik-metodik-praktik skall integreras och föreslår därför att SÖ i samband med sin översyn av betygsättningssystemet även tar upp frågan om hur många betyg som skall ges och vilka som skall delta i betygsättningen,

2.2.12 Forskning, forskarutbildning och forskningsanknytning

I fräga om forskningsanknytning, tiUträde tUl forskarutbildning och dimensionering av forskningen förutsätter lärarutbUdningskommittén att samma regler skall gälla för all högre utbildning i det framtida högskoleväsendet.

EnUgt den föreslagna utformningen av ämnesutbUdning och praktisk-pedagogisk utbildning för blivande lärare i LUK-ämnen får de studerande redan i grundstudierna tUlfäUe att öva sig i vetenskaplig metod. Studerande som inhämtat studiekurser ora 80 poäng i något av ämnena bam- och ungdomskunskap, bildkunskap, idrott, kostkunskap, miljö- och konsumentkunskap, musik och slöjd eller 60 poäng i dramatik föreslås vara behöriga att antas tUl forskarutbildning under förutsättning att de utfört ett självständigt arbete av elementär vetenskaplig art. Det skall också finnas möjUgheter för personer med hittillsvarande lärarutbildning och i övrigt lämpliga kvalifikationer att genomgå forskarutbildning.

Vid uppbyggandet av forskarutbildning i LUK-ämnena är det nödvän-

Prop. 1975: 24 28

digt att samarbeta med besläktade ämnen och ämnesinstitutioner. Kommittén anger vissa exempel på samverkansmöjligheter för de olika ämnena.

Vad gäller den undervisningsmetodiska forskningen och forskarutbildningen finner kommittén det naturligt att denna sker i samverkan mellan en eller flera ämnesinstitutioner, de pedagogiska institutionerna och det lokala skolväsendet,

2.2.13 Lärartjänst och behörighet

För behörighet tUl lärartjänst i LUK-ämne och annat ämne skall enligt läramtbildnlngskommittén krävas studiekurser i minst två ämnen om tUlsammans 120 poäng, dvs. filosofie kandidatexamen. Vidare skall krävas examen från lärarhögskolas ämneslärarlinje. Tjänstebenämningen bör vara adjunkt.

I LUK-ämnet krävs studiekurser om 80 poäng för ämnena kostkunskap och textUkunskap, 60 poäng för ämnena barnkunskap, barn- och ungdomskunskap, famUjekunskap, gymnastUc, hemkunskap, musik och teckning samt 40 poäng för ämnena bostads/mUjökunskap, dramatik och konsumentkunskap.

Förslaget till ämnesutbildning och behörighet till lärartjänst innebär i flertalet fall, att samma utbildning krävs i LUK-ämnet oavsett i vilken skolform och på vilket stadium läraren skall undervisa. Kommittén föreslår att adjunktstjänster i ämneskombination vari LUK-ämne ingår inrättas vid skolväsendet i en kommun och att tjänstgöringen tills vidare förläggs helt eller huvudsakUgen till viss skolenhet.

Kommittén föreslår vidare att en ny typ av lektorstjänst inrättas. Innehavarna av dessa tjänster skall vid sidan av egen undervisning svara för eventuellt lokalt pedagogiskt utvecklingsarbete och sköta kontakterna med den regionala ledningen av forsknings- och utvecklingsarbetet i ämnet eller ämnesgruppen i fråga. Lektorstjänster i LUK-ämne eller ämnesgrupp inrättas vid skolväsendet i kommunen utan att knytas till viss skolform.

2.2.14 Dimensionering

För närvarande är tiUträdet tUl utbildning av lärare i LUK-ämnen spärrat. Lärarutbildningskommittén föreslår att utbUdningen i LUK-ämnen även i framtiden främst av resursskäl skall vara spärrad. Spärren skall emellertid enligt förslaget bara gälla det enskilda LUK-ämnet. Krav skall inte ställas på den studerande att från början bestämma sig för en hel ämneskombination. Han behöver inte heller vara beredd att inrikta sig på läraryrket. Valet av yrke skall enligt förslaget ske successivt med ledning av erfarenheterna under studietiden. Den som från början avser att bli lärare bör emellertid vara tillförsäkrad möjligheten att fullfölja utbildningen. Dimensioneringen av intagningen till studier

Prop. 1975: 24 29

i LUK-ämnen måste därför tiU en början bli restriktiv och göras på ett sådant sätt att de studerande som vill bli lärare också kan beredas plats vid lärarhögskola.

Kommittén har vid sina ställningstaganden då det gäller dimensioneringen utgått från av SÖ gjorda beräkningar av lärarbehovet i LUK-ämnena. Eftersom dessa beräkningar bygger på nuvarande förhållanden och alltså avser ettämneslärare i LUK-ämnen har en bedömning gjorts av vilka förändringar av utbildningsbehovet som kan följa av utredningens förslag. Den största förändringen föranleds av införandet av flerämnestjänster i LUK-ämnena,

SÖ beräknade det årliga utbUdningsbehovet för uppnående av balans vid vart och ett av prognosåren 1980, 1985, 1990 och 2000,

Koraraittén anser att utbildningen bör diraensioneras så att raan snarast möjligt täcker den lärarbrlst, som nu finns i flera LUK-ämnen, Av bl, a. organisatoriska och ekonomiska skäl är det emellertid angeläget att undvika kraftiga variationer 1 Intagningen. Kommittén har därför i förslagen till dimensionering av utbildningen utgått från det beräknade utbildningsbehovet för balans år 1985, I följande sammanställning redovisas förslag tUl intagning 1 olika ämnen.

Beräknad intagning

Högskoleämne	Intagning till	Intagning till
	ämnes-	praktisk-pedago-
	utbildning	gisk UtbUdning
Barn- och ungdomskunskap	80'	40
Bildkunskap	300	270
Dramatik	300	20
Idrott	300=	200
Kostkunskap	35ff" 1 300 1	270
Miljö- och konsumentkunskap	35ff" 1 300 1	270
Musik	300	270
Slöjd	350'	315
	S:a	1385

' Inkl. utbildning för andra yrken inom det sociala området, t, ex, socialpedagoger,

- Inkl, utbildning för idrottsledare m. fl. ' Inkl, utbildning för dietister m. fl, ' Dära\' 200 i textilslöjd och 150 i trä- och metallslöjd.

2.2.15 Lokalisering

Lärarutbildningskommittén har i fråga om lokaliseringen samrått med 1968 års utbildiiingsutredning (U 68), Kommittén har varit ense om att en viss decentralisering av lärarutbildningen av flera skäl är önskvärd.

Kommittén har i sina förslag till lokalisering av LUK-ämnesutbild-ning tiU andra orter än dera som nu har sådan utbUdning låtit främst pedagogiska och utbUdningspolitiska lokaliseringssynpunkter vara väg-

Prop. 1975: 24

ledande. Kommittén anser att en viss decentralisering av flera skäl är önskvärd men har i regel inte föreslagit aweckUng av existerande utbildningsenheter. De orter dit utbildning i LUK-ämnen förläggs bör ha ett visst utbud av utbildning i andra äranen, som kan förbereda för lärarbanan. I detta utbud bör helst ingå äranen som kan kombineras med LUK-ämnena, Kommittén finner det vidare angeläget att de studerande så långt möjligt kan fullfölja hela sin lärarutbildning på samma ort. Endast på de större högskoleorterna blir det möjligt att ge ett relativt allsidigt urval av högre utbildning. På mindre orter bör utbildning i näraliggande ämnen ges på samma ort. Utbildning i ämnen sora kan leda till lärarbehörighet bör i regel erbjudas på orter som också kan ge praktisk-pedagogisk utbildning.

En samraanfattning av förslagen beträffande äranesutbildningens lokalisering lämnas i följande tabell.

Ämnesutbildningens lokalisering

Ämne	Ort	Ärlig inlagning
Barn- och ungdomskunskap	Malmö Umeä Uppsala		24 24 24
Bildkunskap	Göteborg Kalmar Siockholm		72 72 144
Dramatik	Göleborg Lund Siockholm Uppsala	ca	300
Idrott	Luleå-området Siockholm Örebro		48 120 120
Kostkunskap a) Miljö- och konsumentkunskap b)	Göleborg Umeå Uppsala	a)	144 96 96	b) 144 72 72
Musik	Göleborg Luleå-området Malmö Siockholm		96 48 72 72
Slöjd	Göteborg Linköping Umeå		120 120 96

I fråga om den praktlsk-pedagogiska utbUdningen innebär förslaget en ökning av den årliga intagningen vid lärarhögskolorna med ca 700 lärarkandidater. Denna ökning möjliggör inrättande av ämneslärarlinjer på ytterligare några orter utöver de som f. n. finns. Kommittén utgår frän att med en viss uppdelning av ämneskombinationer mellan lärarhögskolorna bör 150 intagningsplatser kunna utgöra riktpunkt vid inrättandet av nya ämneslärarllnjer. Tillskottet av studerande skulle raöjliggöra

Prop. 1975:24 31

inrättande av två eller tre sådana linjer. Utredningen föreslår att ämneslärarlinjer inrättas vid lärarhögskolorna i Kalmar, Karlslad och Luleå,

Fördelningen av intagningen i olika ämneskombinationer ankommer på den centrala verksmyndigheten och måste göras med hänsyn till ärligen reviderade detaljberäkningar av lärarbehov och utbildningsresurser.

2.2.16 Utbildningens ledning, personal m. m.

I betänkandet föreslås att ledningen och förvaltningen vid LUK-ämnenas institutioner i princip skall vara organiserad på sararaa sätt som vid övriga äranesinstitutioner vid universitet och högskolor. De uppgifter som enligt nuvarande universitetsstadga åligger prefekt och studierektor läggs enligt förslaget på en och sararaa befattningshavare, kallad institutionsföreståndare. Vidare föreslås inrättande av bl. a. tio tjänster som studievägledare vid de blivande ämnesinstitutionerna i LUK-ämnen.

I den nya organisationen för ämnesutbUdning i LUK-äranen föreslås två typer av tjänster för undervisande personal, näraligen lektorer och adjunkter. Vid ämnesinstitutionerna föreslås vidare tjänster för forskning och forskarutbUdning. Med hänsyn till studerandeantalet bör enligt förslaget finnas ca 20 docent- eller forskarassistenttjänster i LUK-ämnen, På längre sikt bör även professurer inrättas i samtliga dessa ämnen.

Lärarutbildningskommittén föreslår att lärarhögskolornas ledning förstärks med tjänster som biträdande utbildningsledare på ämneslärarlinjen. En av de främsta arbetsuppgifterna för dessa befattningshavare skall vara planering och administration av den lärarinriktade yrkesförberedelsen och praktiken under lärarhögskoleåret.

På den kommunala sidan skall enligt förslaget finnas en särskUd kontaktman som svarar för administrationen av det kommunala skolväsendets uppgifter i fråga om all lärarpraktik. Denna befattningshavare kan vara en lärare med särskUt arvode eller en befattningshavare vid skolförvaltningen.

Närmast för klasslärarlinjens behov finns vid lärarhögskolorna redan nu institutioner i bild- och formarbete, gymnastik och musik. Då praktisk-pedagogisk utbildning för ämneslärare i gymnastik, musik och teckning införs, bör dessa institutioner kunna utvecklas, så att de kan rymma utbildning i metodik även på ämneslärarlinjen. För övriga LUK-ämnen bör enligt förslaget nya institutioner i metodik inrättas. De uppgifter för institutioner i metodik m. m. som nu föreskrivs i lärarhögskolestadgan bör utvidgas till att gälla även de nyinrättade institutionerna i LUK-ämnen. Institutionerna skall närmast under rektor ledas av en institutionsföreståndare och av ett institutionskollegium.

2.2./7 Kostnader

LärarutbUdningskommittén redovisar kostnaderna för den föreslagna ämnesutbUdningen och den praktisk-pedagogiska utbildningen för lärare i LUK-ämnen, kostnaden för lärarinriktad yrkesförberedelse m. m. för andra ämneslärare, samt vissa kostnader för forskning och forskamtbildning i LUK-äranen. Kostnadema för inrättande av adjunkts- och lektorstjänster vid det kommunala skolväsendet redovisas inte, liksom inte heller kostnaderna för vidareutbildning av nu verksamraa ettämneslärare.

Kommittén beräknar att den föreslagna reformen för flertalet ämnen inte medför några kostnadsökningar. Ett undantag utgör utbildningen av lärare i idrott, som blir dyrare än raotsvarande utbildning i dag. För ämneslärarutbildningen i dess helhet innebär förslaget en kostnadsökning på ca 4 milj, kr. Kostnaden för docent- och forskarassistenttjänster i LUK-ämnen beräknas tiU ca 1,5 milj. kr.

2.2.18 Genomförande

Lärarutbildningskommittén föreslår att reformen beträffande utbildning av lärare i LUK-ämnen genomförs med början den 1 juli 1975.

En central fråga i samband med övergången tUl den nya utbildningen är vilka konsekvenser reformen kommer att få för dem som är verksamma inom det berörda området, när reformen börjar genomföras. Kommittén anser att de rektorer, lärare och andra som är anställda inom seminarier, fackhögskolor och andra enheter för utbildning av lärare i LUK-äranen så långt möjligt bör få välja om de vUl tUlträda tjänster inom den nya organisationen eller om de med bibehåUna förmåner önskar gä över tiU tjänster i det aUmänna skolväsendet. Enligt förslaget kommer nuvarande lärare i grundskola och gymnasieskola att erbjudas möjlighet tiU vidareutbUdning, om de önskar skaffa sig behörighet för de nya två- eUer treämnestjänstema. Vidare föreslås att LUK-äraneslärarna genora allmän fortbUdning skaU få ingående kunskap om reformen och innehåUet i'den nya utbUdningen.

Frågor om inrättande av nya tjänster och viUkoren för dessa samt om de anställdas kvarstående i innehavd tjänst resp, övergång på ny tjänst, fortbUdning, vidareutbUdning m, m, förutsätts bli föremål för förhandlingar.

Särskilda åtgärder bör vidtas för att under en övergångstid reglera studerandebeläggning och/eller årligt utsläpp av färdlgutbildade lärare i hemkunskap och motsvarande ämnen i gymnasieskolan, trä- och metallslöjd samt teckning.

Inrättande av nya ämnesinstitutioner och ämneslärarlinjer föreslås ske successivt.

Prop. 1975: 24 33

Omfailningen av arbetsUvserfarenhet och lärarinriktad yrkesförberedelse mäste under en övergångstid bedömas efter särskilda grunder,

I samband med övergången till den nya utbildningen måste information lämnas till organisationer, lärare och andra befattningshavare samt till studerande. Kontakter måste vidare tas med arbetsmarknadens organisationer, med arbetsmarknadsmyndigheterna och med enskilda kommuner om förverkligandet av vissa av kommitténs förslag,

2.3 Remissyttranden

2.3.1 Översikt över remissyttrandena
LärarutbUdningskommitténs förslag till reformering av lärarutbild
ningen i de av utredningen behandlade ämnena tUlstyrks helt av föl
jande myndigheter och organisationer: styrelsen för gymnastik- och
idrottshögskolorna. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet,
LO och SSU. Ett stort antal remissinstanser tillstyrker förslaget i dess
huvuddrag. Somliga av dessa anser att kommittén borde ha lämnat
större möjligheter att bibehålla ettäraneslärare i LUK-ämnena, Några
andra remissinstanser befarar att den förkortade studietiden i LUK-
ämnet kommer att medföra en försämrad kvalitet för dessa lärare.

Förslaget avvisas helt av en grupp remissinstanser som framför aUt har intresserat sig för teckningsämnet. Dessa instanser anser att den föreslagna studietiden medför en försämring av utbUdningens kvalitet sora inte kan accepteras.

2.3.2 EttämnesutbUdning — flerämnesutbildning

Förslaget att studier i något av utredningsämnena regelmässigt skall kombineras med studier 1 ytterligare något skolämne för studerande som siktar tiU att skaffa sig behörighet som lärare accepteras helt av Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, LO, TCO, styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna. Elevförbundet, SSU, länsstyrelserna i Göteborg och Bohus län, Kalmar län och Kronobergs län, Stockholms läns landsting och Stockholms skoldirektion.

Ett stort antal remissinstanser anser att man inte på en gäng bör införa endast tvåämnesutbildning och tvåämnestjänster, utan att ettämnesutbUdning och ettämnestjänster bör behållas som reguljära alternativ. Ett huvudsyfte med tvåämnesutbUdning och tvåämnestjänst är den ökade elevkännedomen. Den erhåUs naturligtvis endast om läraren undervisar sararaa elever i båda sina äranen. SÖ pekar på de organisatoriska svårigheterna att bereda tvåämnesläraren undervisning i båda ämnena i samma klass.

SÖ och SIA menar att en viss del av lärarna i LUK-ämnen bör utbildas och anställas som ettämneslärare. Dessa bör då regelmässigt erhålla utbildning även för andra aktiviteter 1 anslutning tUl skolan än

3 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 24

Prop. 1975: 24 34

undervisning, t. ex. kurativa och andra sociala uppgifter, ungdorasledar-skap och fritidsverksamhet samt viss administrativ verksarahet. Svenska facklärarförbundet anser att ettämnesutbildning för skolans behov inte kan bli aktuell om kompetensen bara avser ett ämne, utom i de faU då detta har stark anknytning till andra utbUdningsområden t. ex, kommunal musikskola.

Dramatiska institutet menar att utredningen borde ha undersökt möjligheterna att utnyttja LUK-lärarnas kompetens i det kommunala kulturlivet, fritidsverksamhet etc. Kooperativa förbundet (KF) befarar att lärare med t, ex, konstnärlig eller praktisk bakgrund i mindre grad komraer att söka till lärarutbildning om förslaget genomförs. Svenska teaterförbundet anser att den studerande själv bör kunna avgöra om han endast vill undervisa i ett ämne. Beträffande dramatikområdet menar förbundet att det med tanke på kulturrådets betänkande är rimligt att anta att den kommunala verksamheten kommer att växa i omfattning både för vuxna och barn. Detta borde medföra stora möjligheter att kombinera lärartjänst med andra uppgifter inom kommunen. Även konsumentverket anser att man bör utbUda ettämneslärare som kan kombinera tjänstgöring inom och utom skolväsendet. En lärare i konsumenlkunskap kan t. ex. samtidigt vara kommunal konsumentsekreterare. Skolans kontaktytor med de övriga samhällssektorerna skulle därigenom ökas. Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening som i princip är positiv tUl tvåämnesutbildning föreslår att en lärare med ettämnesutbUdning genora sraidig organisation kan få sitt timantal för tjänst fyllt genom timraar till förfogande, frivUlig undervisning, vuxenundervisning m, m.

Flera reraissinstanser som i princip tillstyrker utredningsförslaget befarar att tvåämnesutbildningen medför att studietiden i LUK-ämnet blir alltför kort, och att färdighetsträningen därmed riskerar att bli för begränsad. Till de remissinstanser som är tveksamma inför studietidens längd hör kulturrådet, RRV, Riksförbundet Hem och Skola, slöjd-lärarseminariei, statens dansskola i Stockholm, SAF och teater- och musikrådet.

UKÄ, SACO och SFS pekar på risken att antalet lärartjänster i kombinationer inom nuvarande ämnesområden vid de filosofiska fakulteterna kraftigt skärs ned ora förslaget genoraförs, SACO frarahåller att organisationen inte kan acceptera att en förbättring för en grupp sker tUl priset av arbetslöshet för andra lärargrupper raed ämneskombinationer som omfattar ämne/n som föreslagits ingå i LUK-kombinatloner.

Några remissinstanser och organisationer avstyrker helt förslaget om tvåämnesutbildning raed raotivering att den föreslagna studietiden medför en oacceptabel försämring av utbUdningens kvalitet. Till dessa organisationer hör Akademien för de fria konsterna och konsthögskolan, konstnärsutbildningssakkunniga. Konstnärliga och litterära yr-

Prop. 1975: 24 35

kesutövarcs samarbetsnämnd. Konstnärernas riksorganisation, statens scenskola i Stockholm, Teckningslärarnas riksförbund och Teckningslärarnas och Tl-elevernas förening.

2.3.3 Studieorganisation

UKÄ tillstyrker att utbUdningen i de av utredningen behandlade ämnena sker inom högskolans rara, att äranesstudiema byggs upp med studiekurser om 20, 40 eller 60 poäng, samt att den praktisk-pedagogiska utbildningen byggs ut tUl två terminer och förläggs till lärarhögskola, UKÄ är i prmcip positiv till den lärarinriktade yrkesförberedelsen, men anser att det f, n, inte är möjligt att överblicka de praktiska konsekvenserna av ett genomförande,

SÖ stöder utan reservationer förslaget att förlägga ämnesstudierna före och organisatoriskt skilda från den praktisk-pedagogiska utbildningen, samt att ämnesstudierna för att ge lärarbehörighet skall omfatta 120 studiepoäng, SÖ biträder i princip förslaget om en lärarinriktad yrkesförberedelse som skall vara insprängd i tiden för ämnesstudierna.

Styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna anser det värdefullt alt läramtbildnlngskommittén i den framtida utbildningen vUl infoga och vidareutveckla vissa positiva faktorer i värvningen med fyra komponenter. En avgjord fördel med den nuvarande utbUdningen vid gymnastik- och idrottshögskolorna är möjligheten att på ett mycket tidigt stadium uppleva skolan och pröva på hur det är att vara lärare. Det ger en motivation för den fortsatta utbildningen som inte nog kan uppskattas. Därtill kommer möjligheten för den som upptäcker att hon/han satsat pä fel häst att sadla om i tid. Även Landstingsförbundet, SACO och SFS tillstyrker att studier i LUK-ämnena samordnas med studier vid filosofisk fakultet. SFS anser dock att man skaU bevara fördelarna med seminarieformen genom att söka bibehålla möjligheterna till intensiv samverkan raellan ämnesteoriundervisning, metodikstudier och praktik.

TCO finner läraratbUdningskommitténs ställningstagande ändamålsenligt med hänsyn till direktiven och önskvärdheten av att lärare som skall verka i samma skolformer har en gemensam referensram. Kommittén har varit bunden av den snävt tilltagna tidsramen för utbildningen. Enligt TCO hade det varit rimligare att kommittén fått arbeta fram ett förslag tUl tjänstekonstruktion och utbildning som motsvarar skolans krav och att tidsramen för utbildningen anpassats därefter. TCO har i sitt yttrande föreslagit att en utredning tillsätts med uppgift att företa en översyn av all lärarutbildning. Möjligheten att utforma en lärarutbildning med fyra komponenter varvade bör inte uteslutas i en kommande utredning. Kommitténs förslag är i hög grad inriktat på att studierna skall genomföras i en följd. TCO fäster emellertid stor vikt vid att individen ges möjlighet att varva utbildning och yrkesverksamhet bl, a, av det skälet att tidigare yrkesverksamhet kan

ge högre motivation i studierna och att risken för felaktigt yrkesval minskar. Av samma skäl ser TCO positivt på den lärarinriktade yrkesförberedelse sora föresläs ligga parallellt med ämnesförberedelsen.

Facklärarförbundet delar i princip kommitténs uppfattning om de pedagogiska nackdelama med en värvning med fyra komponenter. Flera av dessa nackdelar skulle dock enligt förbundets mening kunna undanröjas i en reformerad läraratbUdning. En reform grandad på kommittéförslaget kan emellertid inte uppskjutas så länge att möjligheten att i en framtid utforma en för all lärare klart yrkesinriktad utbildning med fyra komponenter varvade blir föremål för utredning och beslut. Facklärarförbundet tillstyrker därför att den praktisk-pedagogiska utbildningen huvudsakUgen skall ske efter avslutade ämnesstudier. Facklärarförbundet tillstyrker också att lärarinriktad yrkesförberedelse bör ske parallellt med ämnesstudierna.

Elevförbundet, konsthögskolan, organisationskommittén för högre musikutbildning (OMUS), SAF, Svenska Teaterförbundet, Teckningslärarnas riksförbund och Teckningslärarnas och Tl-elevernas förening tar avstånd från den föreslagna studieorganisationen,

SAF ställer sig tveksam tUl kommitténs påstående att en hög procent av de studerande inom flertalet LUK-äranesutbildningar skulle vara bättre betjänta av en utbUdning med annat innehåll och annan studieorganisation. Det är, enligt SAF, rimligt att anta att en överväldigande majoritet av dem som studerar LUK-äranen planerar att bli lärare. Därför skulle en utbUdning av "seminarietyp" vara att föredra. Kommittén borde i så stor utsträckning som möjligt försöka ta till vara de kvaliteter sora finns i "seminariemodellen", I övrigt har SAF dock ingen erinran mot den principiella uppläggningen av studieorganisationen.

Konsthögskolan anser att övningslärare bör få en varvad utbildning, där de metodologiska aspektema kan läggas på själva ämnesområdet, aUtså en seminarieutbildning av den typ som nu finns på teckningslärarinstitutet. En sådan utbildning har dessutom enligt konsthögskolan karaktär av metodutveckling och forskning i motsats tlU LUK-model-lernas radbandsundervisning.

Teckningslärarnas och Tl-elevernas förening och Teckningslärarnas Riksförbund kräver att nuvarande seminariemodell får finnas kvar och att studerande och lärare ges möjlighet att fortsätta att vidareutveckla den. Teckningslärarnas riksförbund anför vidare:

De avgörande skälen till varför en varvad lärarutbildning är överlägsen den modell utredningen förordar är att inriktningen raot lärarrollen hela tiden är aktuell och detta positivt påverkar ämnesstudierna. Praktiken ger en realistisk bakgrund till ämnesstudierna och en oumbärlig möjlighet att kontinuerligt pröva de teoretiska kunskapema. Lärare och studerande kan därigenom fortlöpande förändra utbildningen mot bakgrund av de krav läraryrket stäUer.

Prop.1975: 24 37

Även Elevförbimdet anser att det vore ett misstag att lägga metodik-och pedagogikundervisningen i slutet av undervisningen i stället för att integrera den i utbildningen i de olika ämnena.

Enligt OMUS mening är det i högre grad än för andra ämnen naturligt att kombinera ämnesundervisningen i musik med information om olika slag av tillämpningar i konkreta undervisningssituationer. Svenska teaterförbundet anser att skälen för en värvning med fyra komponenter är tungt vägande, och att skälen mot en varvad utbildning inte är av intresse när det gäller dramatikutbUdningen. Då en studerande bestämmer sig för att studera dramatik har han därigenora redan gjort ett yrkesval, eftersom möjligheterna är små att utanför skolan få mer än halvtidstjänst,

2.3.4 Ämneskombinationer och utbildningslinjer

Av de remissinstanser och organisationer, som yttrat sig om detta avsnitt, instäramer somliga i utgångspunkterna för läramtbildningsköm-raitténs förslag till äraneskombinationer, även om de kan ha invändningar raot vissa kombinationer.

Styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna finner det tillfredsställande att kommittén vänt sig direkt till lärarna raed en enkät angående deras intressen i fråga om ämneskombinationer. Att man sedan av rent praktisk-organisatoriska skäl måste begränsa antalet kombinationer finner styrelsen rimligt, likaså att raan vid valet av korabinationer tagit hänsyn lill möjligheterna av samverkan meUan ämnen i skolan.

Även TCO finner det nödvändigt att man begränsar antalet kombinationer med hänsyn till möjhgheterna att få tjänst efter avslutad utbildning. Enligt TCO verkar dock vissa av de föreslagna ämneskombinationerna ha ett tämligen begränsat timunderlag. Facklärarförbundet stöder utredningens uppfattning om vilka faktorer som bör beaktas vid kombination av ämnen. Enligt förbundets mening är emeUertid de ämneskombinationer som lärarutbildningskomraittén föreslagit alltför begränsade. Kommittén har t, ex, undvikit att föreslå ämneskorabinationer raellan utredningsäranen, samt kombinationer med yrkesbetonade ämnen i gymnasieskolan,

SÖ är däremot kritisk raot koramitténs sätt att resonera och vikta de olika kriterierna för förslagen till kombinationer av ämnen i tjänster och utbildningslinjer. Det hade enligt SÖ:s bedömning varit mer naturligt att söka sig fram till förslag om ämneskombinationer efter i huvudsak följande resonemang:

För skolan finns formulerat ett mål. Läroplanerna beskriver den organisation som skolan skall använda sig av för att uppnå målet. Där anges i vilka ämnen undervisningen skall vara organiserad, och där anges också i vilka konstellationer dessa ämnen främst skall samverka för att målet skall uppnås. Självfallet är varken skolans mål eller dess läroplaner oföränderliga, men det bör ändå vara i dessa planer man

Prop. 1975: 24 38

tar sin utgångspunkt då man söker de lämpliga resurserna för skolans
verksamhet. Den främsta resursen är lärarna. Deras utbildning bör då
utformas med utgångspunkt i skolans behov . Om de stude
rande som avser att bli lärare erbjuds kombinationer av ämnen för sina
studier som överensstämmer med skolans behov, finns det anledning
att förmoda att dessa kombinationer skall tillfredsställa de studerandes
egna intressen och deras krav att med relativt stor trygghet kunna
investera i sina studier med skäUg förhoppning att senare kunna finna
användning för sin examen — Innan ämneskombinationer slutli
gen fastställs och ett utbildningssystem av den typ utredningen föreslår
genomförs, raåste undersökningar göras i syfte att fastställa de frän pe
dagogiska och administrativa synpunkter nödvändiga och tUlräckliga
villkoren för att kunna bereda lärarna tjänster. Dessa överväganden bör
då i högre grad än vad som varit fallet inom läramtbUdnlngskommittén
inrymma kombinationer av LUK-ämne plus LUK-ämne och kombina
tioner av LUK-ämne plus yrkestekniskt ämne.

Enligt utredningsdirektiven bör en allmän utgångspunkt vara att de i en kombination ingående ämnen skall stödja varandra, dvs. närbesläktade ämnen bör i första hand kombineras. UKÄ och SACO ifrågasätter att de UtbUdningsUnjer som föreslås i betänkandet tillgodoser detta krav. SACO anser det med hänsyn härtUl tveksamt om skolans mål i nämnvärd grad främjas av att LUK-lärama blir tvåämneslärare i icke"stöd-jande" ämneskombinationer. SACO anser vidare att arbetsmarknadssituationen måste tUlmätas en långt större vikt än vad som gjorts 1 utredningen. Enligt SACO:s raening får inte ett genoraförande av utredningens förslag skapa ett utbildningssystem, som medför att möjlighelerna till lärarutbildning i kombinationer med enbart teoretiska ämnen försvinner.

AMS pekar på risken för att rekryteringen till vissa LUK-äranen förändras så, att personer med konstnärhga intressen inte kommer att söka till en utbUdning som också kräver studier inom helt andra ämnesområden. I så fall kan enhgt AMS en utarmning av lärarkåren i de konstnärligt betonade ämnena ske. Kombinationen bildkunskap och slöjd kan dock tilltala många med intresse för kreativ verksamhet.

Slöjdlärarseminariet föreslår att textilslöjd och trä- och metallslöjd kombineras. Enligt seminariet uppfyller den kombinationen direktivens krav att ämnena bör stödja varandra. Vidare skulle en sådan kombination ge större möjligheter till tjänsteunderlag, elever och lärare skulle kunna följas åt termin efter termin. Kombinationen skulle vara befrämjande för en naturlig inställning tiU de båda slöjdarternas egenart och ge bättre möjligheter tlU integration meUan dessa.

KoUegiet vid gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm och statens scenskola i Göteborg föreslår bl. a. att gymnastik och dramatik skall kunna kombineras.

OMUS föreslår i sitt yttrande att den studerande skall välja sin ämneskombination redan vid äranesstudiernas början och att antalet plåt-

Prop. 1975:24 39

ser inom kombinationen vid lärarhögskolorna skall anpassas till arbetsmarknadens behov. Mot bakgrund härav anser OMUS att antalet kombinationer med musik med fördel kan utökas.

De remissinstanser som helt avslyrker förslaget om tvåämnesutbildning accepterar naturligtvis inte heller utredningens förslag till ämneskombinationer och UtbUdningsUnjer,

2.3.5 Behörighetskrav för tillträde till studier i LUK-ämnen

De flesta remissinstanser som yttrat sig om behörighetskraven instämmer i att studier i utredningsämnena liksora i andra unlversitetsäranen bör grunda sig på genomgången tvåårig gyranasieskola. Liksom i andra ämnen bör betyg i engelska och svenska från tvåårig gymnasielinje fordras.

Förslaget om att minst ett års erfarenhet av förvärvsarbete efter gymnasieskolan skall vara särskilt behörighetskrav för tUlträde till lärarhögskolas ämneslärarlinje tUlstyrks av Elevförbundet, KF, Kommunförbundet, konsumentverket. Kulturarbetarnas Socialdemokratiska Förening, LO, SEL och SSU. Följande remissinstanser raotsätter sig förslaget och förordar i slället att arbetslivserfarenhet på frivillig grund skall kunna ge meritpoäng vid ansökan tUl all lärarutbildning: kompetenskommittén, OMUS, RRV, SACO, SAF, SECO, SFS. styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna, SÖ och TCO. SACO anser vidare att man inte kan behandla frågan om arbetslivserfarenhet isolerat för just lärarutbildningen. I Ukhet med UKÄ vill därför SACO utveckla sin uppfattning i denna fråga i samband med remissbehandlingen av U 68,

Flera instanser, däribland SÖ. UKÄ, SACO och SFS anser att förslagen om behörighetskrav för de särskilda ämnena, de s, k, särskilda behörighetskraven, inte kan behandlas förtän korapetenskommittén avgivit sitt förslag.

Kritiken mot de föreslagna behörighelskraven koncentreras framför allt på två frågor. Den ena gäUer läraratbUdningskommitténs användande av begreppet "normalväg", den andra gäller längden och komplexiteten i kompletteringskraven.

Många remissinstanser anser att koraraittén begagnar begreppet nor-mahäg på ett missvisande sätt, eftersom ordet här endast avser ett LUK-ämne, inte en utbUdningslinje, trots att utredningen föreslår att alla ämnen skall studeras i kombination raed minst ett annat ämne. Kompetenskommittén anför att så länge raan raed normalväg endast avser den snabbaste vägen att få behörighet till en del av en utbUdningslinje — i detta fall ett isolerat LUK-ämne — begreppet normalväg har ett mycket begränsat och tveksamt informationsvärde. Det hade varit önskvärt med sådana förslag till behörighetsregler att normalvägen kunde garantera behörighet till två kombinerbara LUK-ämnen, När det gäller kombinationer av LUK-äranen raed sådana ämnesoraråden, för vUka

Prop. 1975: 24 40

korapetenskommittén utreder förkunskapskraven, bör de föreslagna normalvägarna i "informationssammanhang hanteras mycket försiktigt och med tillbörliga reservationer i avvaktan på resultatet av kompetenskommitténs arbete",

SÖ noterar att det som lärarutbUdningskommittén kallar normalväg inte är en sådan väg fram till en full högskoleutbildning utan normalväg endast frara till en del av denna. Om hela kombinationen beaktas kan i vissa fall alternativa normalvägar utpekas. Även TCO pekar på att för heterogena ämneskombinationer kan flera linjer i gymnasieskolan betraktas som normalvägar och att detta bör framgå i informationen till eleverna. Då utredningsuppdraget helt inriktas på utbildning av lärare som i framtiden skall kombinera ämnen i sin tjänst borde kommittén, enligt facklärarförbundets mening, ha behandlat principfrågan om normalvägar för utbUdningslinje eller ämneskombination. Facklärarförbundet anför följande:

I de fall ingen existerande gymnasielinje ger erforderliga förutsättningar för att påbörja studierna i visst högskoleämne eller utbildningslinje, kan i princip tre vägar vara tänkbara för en lösning. Nya gymnasielinjer kan tillföras skolväsendet. Inom befintliga gymnasielinjer kan arrangeras grenvalsmöjligheter förutsatt att dessa ej blir för komplicerade eller för hårt binder den studerande vid ett raycket tidigt definitivt yrkesval. Reguljära gyranasielinjer kan korapletteras med specialkurser av olika slag sora koncentrerat i tid kan ge acceplabel nivå för resterande behörighetskrav.

Facklärarförbundet hävdar därför att i de fall den nuvarande gymnasieskolan betraktas som otUlräcklig vad gäller normalvägar för högre studier, gymnasieskolan måste tillföras ytterligare linjer och/eller specialkurser av oUka slag, så att dessa i kombination med gymnasielinjer ger behövliga förkunskaper och kan utgöra normalväg för bestämd högskoleutbildning, FaststäUande av normalväg som grundar sig på tUlval av olika ämnen får därför anses orealistiskt,

LO delar lärarutbUdningskommitténs uppfattning att man skall söka jämställa behörigheten för utbUdning i LUK-ämnen med behörighet till övrig högre utbildning, raen pekar på att detta kan få negativa konsekvenser för elever i gymnasieskolans yrkesinriktade linjer. Dessa linjer kan enligt LO vara väl lämpade sora grand för studier i LUK-ämne som t, ex, slöjd, barn- och ungdomskunskap och även annan högre utbUdning. LO finner vidare i likhet med kompetenskommittén att förslagen till behörighetsregler är aUtför komplicerade i ämnena kostkunskap och miljö- och konsumentkunskap. Kommitténs förslag mnebär att ingen linje i gymnasieskolan ger fullständig behörighet för studier i dessa ämnen.

Kompetenskommittén anser att kompletteringskraven bör kunna bli av mindre omfattning än vad förslaget anger med en mindre formell syn på frågan om inom vUka ämnen de önskvärda förkunskaperna kan erhållas och efter en systematisk genomgång och bedömning av de olika gymnasieskolllnjernas ämnesinnehåll. AUtför omfattande komplet-

Prop. 1975: 24 41

teringskrav liksom svårigheter att få kompletteringskraven tillgodosedda befarar kompetenskommittén kan få negativa konsekvenser. En viktig sådan är att de kan leda tiU en ekonomisk snedrekrytering beroende på att kompletteringsstudier aUtid fordrar extra resurser i form av tid, pengar och motivation. En annan risk är att alltför omfattande kompletteringskrav kan motverka en bred rekrytering till LUK-lärarutbild-ningarna även av andra skäl än ekonomiskt-sociala.

SÖ anser att antalet föreslagna särskUda behörighetskrav bör kunna väsentligt reduceras. Enligt lärarutbildningskommitténs uppfattning skall det totala kompletteringsbehovet för särskild behörighet till studier inom en utbildningslinje med LUK-ämne och ett annat ämne inte bli större än att tiden kan begränsas tUl högst ett år. SÖ anser detta vara en optimistisk bedömning. Ora optlraala organisatoriska förhållanden rådde, skulle möjligen kompletteringsstudierna kunna begränsas till ett år eller något mera. Den som skall komplettera ett par ämnen med en tvåårig och treårig gymnasieskolkurs, kan dock inte alltid med utnyttjande av gymnasieskolans dagundervisning komprimera dessa kompletteringsstudier till ett år. Den andra huvudvägen för komplettering som kommittén anvisar, nämligen den kommunala vuxenutbUdningen, har för närvarande inle den kapacitet sora behövs för ändaraålet,

AMS framhåller liksom LO att de yrkesinriktade linjerna endast undantagsvis ger behörighet för tiUträde till utbUdning i LUK-ämne. För dem som valt sådana linjer krävs i regel omfattande kompletteringar. Även för dem som valt vissa andra linjer blir kompletteringar nödvändiga. Behörighetskraven kommer därför att förutsätta god tillgång på kompletteringskurser. Vidare påpekar AMS att inträdeskrav av den typ sora utredningen föreslår kräver betydande inforraationsinsatser. Bestämmelserna måste därför utformas så att de lätt kan förstås av allmänheten och lätt kan beskrivas både vid muntlig information och i skriftligt material.

Facklärarförbundet och konstnärsutbildningssakkunniga avvisar förslaget till kompletteringsstudier i flera av de ämnen som innehåller stora delar av färdighetstränande moment, t. ex. barnkunskap, bostads/miljökunskap, kostkunskap, slöjd och teckning. Enligt deras uppfattning kan koncentrerade ämnesstudier av det slag kommittén föreslår inte accepteras i ämnen som ställer stora krav på färdigheter.

Teckningslärarnas riksförbund och Teckningslärarnas och Tl-elevernas förening anser den undervisning som gymnasieskolan kan ge på bild- och miljöområdet otiUräcklig för tillträde till teckningslärarutbildning. Konstfackskolans fack VIII kan inte ersättas av tillval i teckning och estetisk specialisering, vilket utredningens majoritet menar. Resultatet av kommitténs förslag innebär oundvikligen att de teoretiskt och verbalt vältränade eleverna slår ut de mindre vältränade, även om deras kreativa och praktiska förmåga står på topp. Dessa studerande skulle

Prop. 1975: 24 42

utestängas från de studier de är väl lämpade för och från de yrken, som fordrar sådan begåvning och färdighet.

Ä\'en Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening befarar att en följd av förslaget kommer att bli att som lärarkandidater tUl de kreativt-estetiskt-praktiska ämnena antages sådana som i sina gymnasiestudier kan uppvisa höga betygspoäng, dvs. studiebegåvningar i teoretiska ämnen och läroämnen. Sökande med uttalad musikalisk, konstnärlig eller praktisk begåvning får svårighet att hävda sig i konkurrensen.

2.3.6 Antagning och urval

De UtbUdningar sora lärarutbildningskoraraittén behandlar föreslås ingå i högskolan. Detta fär enligt flera remissinstanser till följd att frågor såsom intagning och urval inte kan behandlas separat för dessa utbUdningar. Till dessa remissinstanser hör UKÄ, SÖ, TCO, Facklärarför-biindet och SFS.

Kommittén tar avstånd från inträdesprov och arbetsprov av den art som nu förekoraraer vid intagningen till teckningslärarinstitutet, I stället föreslås att försöksverksarahet inleds med specieUa studielämplighetsprov för studier inom ett visst område, i första hand vid urval bland sökande till studier i slöjd och bildkunskap, TCO och SAF är positiva till att intagningen grundas på de föreslagna komponenterna. Styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna och facklärarförbundet anser att det är \ikligt att SÖ snarast får i uppdrag att utpröva särskilda studielämplighetsprov av den föreslagna typen. Facklärarförbundet delar utredningens uppfattning att bedömningen av arbetsprover i regel blir mer eller mindre subjektiv, SÖ finner det angeläget att utformningen av de speciella studielämplighetsproven bUr sådan, att färdighet i berörda ämnen kommer att tillmätas stor betydelse.

Kompetenskommittén menar att det i dagens situation måste vara angelägnare att satsa tillgängliga resurser på att fullfölja konstmktion och utprovning av ett generellt användbart studielämplighetsprov. Användandet av ett studielämplighetsprov är en så komplicerad och i vårt land förhållandevis oprövad urvalsmetod att det finns all anledning att "skynda långsamt" när det gäller att tillföra antagningssystemet dessa nya komponenter. Kompetenskommittén anser sig inte ha möjlighet att bedöma om och i vad mån speciella studielämplighetsprov skulle vara överlägsna nuvarande arbets- och inträdesprov som urvalslnstruraent. Överhuvudtaget förefaller gränsen meUan de specieUa studielämplighetsproven och en mer konventionell typ av inträdes(arbets)prov vara flytande. Kompetenskoraraittén avstyrker därför tiUs vidare förslaget att SÖ fär i uppdrag att utforraa för vissa LUK-ämnen speciella studielämplighetsprov,

Slöjdlärarseminariet anser att studielämplighetsprov är alltför svåra

Prop. 1975: 24 43

att administrera. De som efter ett urval, grundat på gymnasiebetygen, kommer 1 fråga, bör genomgå ett lämplighetsprov, som utförs vid den mottagande institutionen före påbörjandet av studierna, SFS kan inte ta ställning till huruvida det är möjligt att utarbeta prov som verkligen mäter de faktorer som är väsentliga. SFS vill inte utesluta att arbetsprov skulle kunna ingå som en del 1 ett studielämplighetsprov.

Konstnärsutbildningssakkunniga (KUS) menar att erfarenheten visar alt arbetsprov är ett relativt gott urvalslnstruraent. Subjektiviteten 1 bedömningen av arbetsprover inverkar sannolikt inte mer raenligt än vid betygsättning. För att inte riskera att ännu ett utbildningsområde skall komma att prioritera teoretisk-receptiv förmåga före praktiskkreativ förmåga förordar KUS att arbetsprover skall vara ett av urvals-instrumenten vid antagning tUl teckningslärarutbUdning även vid en eventuellt ökad användning av studielämplighetsprov. Även Konstnärernas riksorganisation och Teckningslärarnas och Tl-elevernas förening anser att det är olyckligt om arbetsproven utgår.

2.3.7 Spärrad utbildning

LärarutbUdningskommittén föreslår att utbildningen i LUK-ämnen i framtiden, liksom nu, skall vara spärrad. Spärren skall emellertid enligt förslaget bara gälla det enskUda LUK-ämnet. Krav skall inte ställas på den studerande att han/hon från början bestämmer sig för en hel ämneskombination. Han behöver inte heller vara beredd att inrikta sig på läraryrket, utan yrkesvalet skall ske successivt, med ledning av erfarenheterna under studietiden. Dimensioneringen av intagningen till LUK-ämnen måste bli restriktiv för att de studerande som vill bli lärare också skall kunna beredas plats vid lärarhögskola.

Konsumentverket och SSU tillstyrker kommitténs förslag till spärrar i LUK-ämnena. UKÄ, SÖ, kompetenskommittén, TCO, facklärarförbundet och SACO uppger att de avser att återkomma till frågan om spärrad utbildning och utformningen av spärrarna i samband med sina utlåtanden över U 68:s betänkande. Kompetenskoraraittén tillägger därvid att en reell studietrygghet fordrar att man samtidigt antas till såväl de inledande ämnessudierna sora till praktisk-pedagogisk utbUdning. En sådan lösning antyds i U 68:s skiss tlU antagningssystera. Korapetenskommittén räknar med att få anledning att återkomma till frågan senare under sitt utredningsarbete. Problemet rör inte enbart här aktuella lärarkategorier utan alla blivande lärare, som i fraratiden får sin praktisk-pedagogiska utbildning vid nuvarande lärarhögskolor. En samlad lösning av hela problemet bör därför eftersträvas. I sak samma synpunkter har framförts av SÖ, TCO och facklärarförbundet. Även RRV ansluter sig till uppfattningen att övervägandena om dimensioneringen bör avse samtliga ämnen i Umnesläramtbildningen i linje raed U 68:s förslag.

Prop. 1975: 24 44

Styrelsen jör gymnastik- och idrottshögskolorna, OMUS och SAF understryker betydelsen av att den som antagits till utbUdning i LUK-ämne garanteras möjligheter både att fuUfölja en ämneskombination och att avsluta utbildningen vid lärarhögskola. SFS och Teckningslärarnas och Tl-elevernas förening raenar att spärrar inne i utbildningen inle kan accepteras.

2.3.8 Fortbildning och vidareutbildning

De flesta remissinstanserna ansluter sig till lärarutbildningskommitténs uppfattning att en förstärkning av fortbildningen för lärare i LUK-ämnen är nödvändig. TCO anser att kommittén vid beräkningen av fortbildningens dimensionering underskattat omfattningen av de erforderliga insatsförstärkningarna. SÖ påpekar att feriekursverksamheten i dag endast nått 25 % av den av kommittén föreslagna omfattningen. Styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna och SACO framhåller att en förstärkning av konsulentverksamheten är önskvärd.

SÖ har i sitt remissvar behandlat avsnittet om fortbildning och vidareutbildning mycket kortfattat, eftersom det inom SÖ pågår en utredning rörande fortbUdningens innehåll och organisation. Utredningen beräknas framlägga sina förslag inom en relativt snar framtid. SFS anser att frågoma kring fortbUdning och vidareutbUdning bör diskuteras generellt vad gäller samtiiga lärarkategorier, inte bara LUK-lärare.

Läramtbildningskommittén har i presentationen av sina förslag till grundutbildning understrukit att denna endast utgör en del av den erforderliga totala utbildningen. Efter grundutbUdningen måste följa en en systematiskt uppbyggd fortbildning i olika former. TCO framhåller att man i princip delar kommitténs uppfattning, men vUl understryka vikten av att grundutbUdningen blir i möjligaste mån yrkesinriktad. TCO menar att det är "oriktigt och orealistiskt att skjuta undan alltför stora delar av grundutbUdningen såsom objekt för framtida fortbUdning",

SACO vänder sig bestämt mot tanken att fortbildningen skall bli en ersättning för en kvalitativt mindre värd grundutbUdning, Det måste enligt SACO i stället vara så, att grundutbUdningen ger en kvalitativt god grund, på vilken fortbildningen sedan bygger vidare för att uppehålla och förnya lärarnas kunskaper.

Teckningslärarnas riksförbund kan inte acceptera förslaget, eftersom detta 1 realiteten skulle innebära att ca hälften av grundutbildningen måste förläggas till fortbildning. Dessutom anser riksförbundet att utredningens tankegångar är oreaUstiska med avseende på möjligheterna att tidsmässigt utveckla fortbildningen i en sådan omfattning som vore nödvändigt.

Förslaget ora kompletterande utbUdning för lärare i LUK-ämnen, samt vidareutbildning för mellanstadielärare tillstyrks av styrelsen för

Prop. 1975: 24 45

gymnastik- och idrottshögskolorna. TCO och facklärarförbundet. Även Landstingsförbundet anser att de nuvarande lärarna i LUK-ämnen bör erbjudas ämneskomplettering på det sätt som kommittén föreslagit.

2.3.9 Forskning, forskarutbildning och forskningsanknytning
Lärarutbildningskommitténs förslag att forskarutbildning skall an
ordnas Inom de av utredningen behandlade ämnesområdena hälsas med
tillfredsställelse av följande remissinstanser och organisationer: konsu
meniverkei, OMUS, SACO, facklärarförbundet, SÖ, Sveriges riksidrotts
förbund och UKÄ.

SÖ vänder sig dock mot kommUténs uppfattning att det 1 de flesta ämnen blir nödvändigt att börja från början, I stället bör, enligt SÖ, alla möjliga åtgärder vidtas för att länka av och föra vidare impulser, erfarenheter och personal från den forskning som redan bedrivs. Även UKÄ anser att möjUghetema tiU samverkan med övriga ämnen bör undersökas innan satsningar görs på LUK-områden.

Styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna och SÖ frarahåller vikten av att man som kommittén föreslår intar en mycket flexibel hållning vid utformningen av de enskilda forskningsprojekten och inte genom en låsning av hittills vanligen tillämpade former och metoder utesluter sådant som skulle kunna föra arbetet framåt på olika områden av det praktlskt-konstnärliga fältet.

Facklärarförbundet understryker att tfllträde till forskarutbildning under en lång övergångstid bör stå öppen för lärare med hittillsvarande lärarutbildning för att dessa inte skall åsidosättas. Dessutom bör särskild bedömning ske från fall tiU faU huravida personer med hittUlsvarande lärarutbildning kompletterad med ytterligare utbUdning utanför det svenska traditionella högskoleområdet, kan bedömas ha en forskarutbildning som ger behörighet tiU bl. a. föreslagna lektorstjänster inom skolväsendet.

OMUS ser samverkan mellan universitetet, lärarhögskola och högre musikutbUdning som mycket väsentUg.

Riksidrottsförbundet framhåller att idrotten är det enda LUK-ämne där forskning och forskaratbUdning i egentiig mening redan finns. Riksidrottsförbundet understryker behovet av en kraftigt ökad beteendevetenskaplig forskning inom idrottsområdet.

2.3.10 Lärartjänster och behörighet

De remissinstanser som tillstyrkt lärarutbUdningskommitténs förslag till studieorganisation instämmer naturligtvis också i förslagen till behörighetskrav för lärartjänst. De instanser sora anser att utbildning i endast LUK-ämnen även i framtiden skall vara ett möjligt alternativ anser i konsekvens härmed att lärartjänst skall kunna omfatta endast LUK-ämnet,

Prop. 1975: 24 46

Kommittén föreslår att adjunkttjänster i ämneskombination vari LUK-ämne ingär inrättas vid skolväsendet i en kommun och att tjänstgöringen tills vidare förläggs helt eUer huvudsakligen till viss skolenhet. Förslaget tillstyrks av styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna, kommunförbundet, TCO, facklärarförbundet och SFS. SACO avvisar förslaget. Med de nuvarande trygghetsbestämmelserna anser SACO inte att lärarna vinner mycket i fråga om trygghet, ora tjänsten inrättas i koraraunen i stället för vid en viss skolform i kommunen. Nuvarande bestämmelser garanterar, inom vissa ramar, att lärarna fär tjänstgöra vid den skolform de sökt tUl.

Kommittén föreslår vidare att en ny typ av lektorstjänst inrättas. Innehavarna av dessa tjänster skaU vid sidan av egen undervisning svara för eventuellt lokalt pedagogiskt utveckUngsarbete, Lektorstjänster i LUK-ämne eller ämnesgrupp inrättas vid skolväsendet i kommunen utan att knytas till viss skolform. Förslaget tillstyrks av SACO, facklärarför-bunäet, SFS och kommunförbundet. Landstingsförbundet anser att det är värdefullt för LUK-ämnena att tjänster med inriktning mot forskning skapas. Försöksverksamhet bör dock föregå mer definitiva ställningstaganden.

2.3.11 Dimensionering

Lärarutbildningskommittén har avgivit förslag till dimensionering och lokalisering av dels praktisk-pedagogisk utbildning, dels ämnesutbildning i de av utredningen behandlade ämnena. Vid remissförfarandet gavs raöjlighet för de rayndigheter, utredningar och organisationer som skulle komma att få U 68:s huvudbetänkande pä remiss att avge yttrande över kommitténs förslag om dimensionering och lokaUsering i yttrandet över U 68:s betänkande.

Kommitténs förslag till dimensionering av utbildningen av lärare i LUK-ämnen tillstyrks av Landstingsförbundet. Styrelsen för gymnastik-och idrottshögskolorna tillstyrker förslaget till dimensionering av idrottslärarutbildning. Länsstyrelserna i Kalmar och / Östergötlands län samt facklärarförbundet understryker nödvändigheten av en fortlöpande översyn av dimensioneringen, så att mindre justeringar kan göras efter hand,

RRV anser det med hänsyn tUl nuvarande tjänster som ämneslärare, adjunkter och lektorer samt den nuvarande och planerade dimensioneringen av den övriga ämneslärarutbUdningen tveksamt om tvåämnestjänster med LUK-äranen kan inrättas i den utsträckning som förslaget förutsätter. En bedömning av förslaget försvåras enligt RRV av att utredningen inte redovisat de organisatoriska konsekvenserna av den föreslagna LUK-utbildningen med hänsyn till förekommande två- och treämneskombinationer inom övrig lärarutbUdning och inte heller i fråga om bl, a, tjänsteunderlaget inom grund- och gymnasieskolan,

OMUS framhåller att kommitténs omräkning av det utbildningsbe-

Prop. 1975: 24 47

hov av ettämneslärare, sora presenteras i SÖ:s lärarprognos 1972, till utbildningsbehov av tvåämneslärare innehåller en rad osäkra faktorer. Man vet således inte hur lärarbenägenheten komraer att förändras eller ora undervisningsskyldigheten kommer att bibehållas vid vad som f, n, gäller. Man vet inte heller hur tjänstgöringen normalt komraer att fördelas mellan de två 1 tjänsten ingående ämnena. Dessutom måste ställning tas till på vilket sätt utbildningskapaciteten skall minska när den nu mycket stora bristen på behöriga musiklärare har blivit täckt, OMUS menar att dessa problem kräver ytterligare analys innan beslut fattas om dimensioneringen av lärarutbildningen och fördelningen på olika orter.

Med hänvisning till nuvarande arbetsmarknadssituation för ämneslärare, adjunkter och lektorer samt till SCB:s prognoser över det framtida utbildningsbehovet frarahåller SACO i sitt remissyttrande över U 68:s huvudbetänkande att den föreslagna dimensioneringen av lärarutbildningen är för hög, SACO framhåUer vidare att om lärarutbildningskommitténs förslag skall genomföras måste utbildningens kapacitet vad gäller antalet ämneslärare i andra ämneskorabinationer kraftigt reduceras och i vissa fall helt försvinna,

2.3.12 LokaUsering

SÖ anför att reduktionen av vissa ämneskombinationer till följd av utredningens förslag koraraer att bli så kraftig att SÖ inte kan tänka sig praktisk-pedagogisk utbildning förlagd till fler lärarhögskolor än de sex där sådan utbildning f, n, förekommer,

UKÄ har inte avgivit något yttrande över kommitténs förslag i de delar som avser dimensionering och lokalisering, I sitt remissvar på U 68:s betänkande anför UKÄ att det inte föreligger förutsättningar att nu fatta konkret beslut med anledning av U 68:s lokaliseringsprogram. Under dessa omständigheter anser UKÄ att det nu inte heller erfordras något ställningstagande i princip tiU förslaget. För den närmaste perioden förordar UKÄ kraftig satsning främst på nya distributionsformer, men även på utbyggnad av verksamheten på fUialorterna samt i Umeå och Linköping, Om det senare skulle föreligga studerandeunderlag och andra förutsättningar, i första hand ekonomiska, för nyetablering av ytterligare fasta enheter bör U 68:s förslag vid lämplig tidpunkt bli föremål för närmare prövning.

Kommunförbundet tiUstyrker den ytterligare decentralisering sora föreslås bl. a. genom inrättande av ämneslärarlinjer i Kalmar, Karlstad och Luleå.

Facklärarförbundet tillstyrker föreslagen lokalisering av ämnesutbildningen. Vidare tillstyrker förbundet att den praktisk-pedagogiska utbUdningen för lärare i utredningsämnena förläggs till de redan befintliga lärarhögskolorna i Göteborg, Linköping, Malmö, Stockholm, Umeå och

Prop. 1975: 24 48

Uppsala samt till två av de tre nya orter utredningen föreslagit, nämligen till Karistad och Luleå. Förbundet anser det väsentligt att lärarhögskolorna får en sådan storlek att samverkan mellan olika linjer inte förhindras eller försvåras.

Länsstyrelsen i Örebro län föreslår att tecknings- och musiklärarutbildningen ytterligare ökas med vardera 48 platser och att denna utbUdning förläggs till Örebro, Styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna uttalar starka farhågor för säväl idrottsutbildningen som all övrig högre utbildning i Örebro beträffande attraktivitet, kvalitet och standard om inte möjlighet ges tUl praktisk-pedagogisk utbUdning på orten.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att, med hänsyn till den mycket omfattande utbildningsorganisation som finns i Växjö och med hänsyn till ortens centrala läge i sydöstra Sverige, Växjö borde ha valts som lokaliseringsort för bUdkunskapsimdervisning i stället för Kalmar.

Länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår att ämnesutbildning i bildkunskap förläggs även tUl Helsingborg. Länsstyrelsen i Värmlands län föreslår med hänvisning till de utomordentliga föratsättningar som finns i länet för musikutbildning att ämnesutbildning i musik förläggs till Folkliga musikskolan i Ingesund och att ämneslärarlinje i musik förläggs till lärarhögskolan i Karlstad.

Länsstyrelsen i Västerbottens län förordar att utbildning i idrott och dramatik förläggs till Umeå. Skälen för en lokalisering av idrottsämnet till Umeå i stället för tUl Luleå-området är framför allt outnyttjade resurser på universitetet och möjUghet tUl forskning, samt tillgång till lärarhögskola med erfarenhet från ämneslärarutbildning.

2.3.13 UibUdningens ledning och personal m. m.

RRV vänder sig mot lärarutbildningskommitténs förslag till inrättande av tjänster som biträdande utbildningsledare vid ämneslärarlinjerna. Enligt RRV bör en eventuell resursförstärkning vid lärarhögskolorna i första hand avse de ekonomi-administrativa uppgiftema.

Styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna anser det ej befogat att prefektens och studierektorns arbetsuppgifter läggs på en person som kommittén föreslagU. Styrelsen förordar en förstärkning av studie- och yrkesorienteringen i enlighet med förslaget. Facklärarförbundet anser antalet föreslagna studievägledare vara för lågt med tanke på den vikt man inom utredningen tillmätt dessa befattningshavares arbete. Förbundet tillstyrker förslagen ora inrättande av tjänster som biträdande utbildningsledare vid lärarhögskolorna, samt om tillsättande av en kommunal kontaktman med uppgift att bl. a. administrera och planera den lärarinriktade yrkesförberedelsen och praktiken.

2.3.14 Kostnader

Enligt RRV.-s mening kommer kostnaden för den föreslagna omlägg-

Prop. 1975:24 49

ningen av LUK-lärarnas utbUdning att bU väsentligt högre än vad utredningen angett. RRV anför följande motivering för sitt antagande:

I sina kostnadsberäkningar utgår utredningen från den nuvarande ettämnesutbildningen och jämför den med den föreslagna förändrade UtbUdningen i endast LUK-ämnet samt beräknar utbildningskostnaden per elev. Häremot kan invändas att utredningens huvudalternativ är tvåämnesutbildning, varför även konsekvensema för kombinationsämnet måste beaktas. I kalkylema bör hänsyn även tas till dimensioneringen av övrig ämneslärarutbildning inklusive ämnesstudiema i de aktuella ämneskombinationerna. Vidare bör beaktas investeringskostnader samt kostnader för ändrad lönegradsplacering och eventuell nedsättning i undervisningsskyldigheten som kan bli en följd av LUK-lärarnas ändrade tjänsteförhållanden.

2.3.15 Genomförande

Följande remissinstanser anser att ett genomförande av läraratbUdningskommitténs förslag bör samordnas i tiden med den av U 68 föreslagna reformeringen av hela högskolan: SÖ, UKÄ, styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna, SACO och SFS.

SÖ hävdar dessutom att vid en omorganisation av den omfattning som kommittén föreslår en period på ett år mellan riksdagsbeslut och reformens påbörjande knappast är tillräckligt. Facklärarförbundet påpekar att studerande som tänker söka sig till de nya utbildningarna i god tid måste få information om vilken typ av fömtbildning som krävs för resp, utbildning. Det skulle vara olyckligt om den nya utbildningen fick starta utan kompetenta sökande till de ofika utbildningsvägama. Fack-lärarförbundet bedömer det därför som alltför optimistiskt att starta LUK-utbildningen vid högskolorna 1975, Även kompetenskommittén framhåller att ett ikraftträdande redan vid antagningen av studerande höstterminen 1975 skulle innebära att rekryteringsbasen tUl de flesta LUK-ämnena blir mycket smal.

3 Utbildning av lärarutbildare
3.1 Nuvarande förhållanden

3.1.1 Bestämmelser om behörighet

Läraratbildningskommittén redogör för behörighetsbestämraelser för lärare vid filosofisk fakultet, lärare vid lärarhögskola, rektor och lärare vid försöks- och deraonstrationsskola, rektor och handledare vid praktikskola, samt för fortbildningsledare och fortbildningskonsulent.

Här skall i korthet redogöras för kommitténs kartläggning av behörighetsbestämmelser för lärare vid enheter för utbildning av lärare i LUK-ämnen,

4 Riksdagen 1975, 1 saml. Nr 24

Prop.1975: 24 50

För behörighet tUl lektors- och adjunkttjänster i ämnen sora fysik och kemi, tjänst som lärare i teckning och musik vid andra enheter än resp. fackhögskolor och andra liknande specialtjänster gäller i princip skolstadgans bestämmelser om motsvarande tjänster i grundskola/ gymnasieskola.

Ordinarie tjänster för lärare i pedagogik

Vid gymnastik- och idrottshögskolorna och seminarierna för huslig UtbUdning gäller samma behörighetskrav för tjänst som lektor och adjunkt i pedagogik som för motsvarande tjänster vid lärarhögskola.

Vid slöjdlärarseminariet fordras för behörighet tiU tjänst i pedagogik att ha avlagt filosofisk ämbetsexamen med minst två betyg i vartdera av ämnena pedagogik och psykologi samt att ha praktisk-pedagogisk utbildning och lärarerfarenhet motsvarande vad som fordras för att vara behörig till ordinarie adjunktstjänst vid allmänt läroverk med gymnasiura. Innehavare av tjänsten skall också genom vetenskapliga insikter, pedagogisk utbildning och föregående verksamhet ha ådagalagt sin lämplighet som lärarutbildare.

Lärare i ämnesmetodik och motsvarande samt övriga lärare

För behörighet till tjänst som lärare i gymnastikens metodik och i idrottens metodik krävs dels gymnastiklärarexamen eller idrottslärarexamen, dels tjänstgöring som lärare i ämnet motsvarande minst två år med full tjänstgöring. För behörighet tUl tjänst som professor och biträdande professor gäller f, n, universitetsstadgans bestämmelser (1964: 461), För behörighet till tjänst som universitetslektor vid gymnastik- och idrottshögskolorna gäller stadgan för gymnastik- och idrottshögskolorna (1967: 273),

För behörighet tUl särskild tjänst som lärare i metodik vid seminarierna för huslig UtbUdning gäller skolstadgans bestämmelser om behörighet tUl tjänst som lärare i hemkunskap resp, textilslöjd, dvs, hushållslärarutbildning eller textillärarutbUdning,

För lärare i slöjdmetodik pä slöjdlärarseminariet gäller krav pä dels realexamen eller motsvarande kunskaper, dels sådan grundlig praktisk och pedagogisk utbildning som SÖ prövar erforderlig, dels tjänstgöring av den art och omfattning som SÖ prövar erforderlig.

Formella behörighetskrav har inte uppställts för tjänst som lärare vid teckningslärarmstitutet på annat sätt än att sökande skall äga "gmndlig insikt i det eller de ämnen, som höra tiU den sökta tjänsten". Formella behörighetskrav finns inte heller för tjänst som lärare vid musikhögskolorna.

Prop. 1975: 24 51

3.1.2 Befintlig och planerad utbildning av lärarutbildare Utbildning av lärare inom UKÄ:s ohiråde

Pedagogisk utbUdning av lärare som undervisar i högskoleutbildning har sedan 1950-talet bedrivits försöksvis i varierande omfattning, I samband med reformeringen av universitetens och högskolornas organisation och förvaltning 1964 blev en av UKÄ:s första åtgärder att se över den pedagogiska utbildningen av lärare vid universitet och högskolor. Från 1966 till 1969 har under överinseende av universitetspedagogiska utredningen (UPU) bedrivits försöksverksamhet med utbildning 1 universitetspedagogik. Sedan 1969 har ansvaret för planläggning och genorafö-rander av dessa kurser överflyttats till de lokala pedagogiska utvecklingsenheterna vid universiteten och högskolorna. Resultatet av försöksverksaraheten har varit positivt, och UPU föreslog i ett principbetänkande "Den akademiska undervisningen" att det bör vara ett tjänsteåliggande för alla nytillkomna lärare vid universiteten att genomgå en pedagogisk grundutbildning samt att det borde vara ett åliggande för lärare att delta i fortbildning inora det egna ämnesområdet.

UKÄ har i de senaste årens petita strukit under att förutsättningen för en kvalitativ upprustning av undervisningen vid universiteten är att universitetslärama får adekvat utbUdning. På grandval av UPU:s betänkande hade UKÄ i petita för 1972/73 upprättat ett handlingsprogram för pedagogiskt utvecklingsarbete. Män föreslog bland annat att före utgången av 1976/77 pedagogisk grundutbUdning och fortbildning skulle erbjudas samtliga lärare vid universiteten och högskolorna,

1973 års riksdag har anvisat medel för en i huvudsak oförändrad försöksverksamhet med pedagogisk utbUdning av lärare ra, fl, vid universitet och högskolor.

UKÄ har sedan något år tUlbaka anordnat vissa kurser i enlighet med handlingsprogrammet. Det gäller bl. a, kurser som ingår i den befatt-ningsinriktade pedagogiska utbildningen för huvudlärare ra, fl. och den pedagogisk-administrativa utbUdningen för studierektorer. Båda dessa utbildningar är uppbyggda med internatkurser varvade med tjänstgöring. Befattningsutbildningen omfattar för huvudlärare ra. fl. sammanlagt ca sex veckor och för studierektorer ytterligare fyra veckor. UKÄ diskuterar f. n. ora det i fraratiden, när ett antal lärare från varje institution genoragått befattningsutbildning, kan vara raera ändamålsenligt att förlägga grundutbildningen på lokal nivå, eventuellt i form av kurser för hela "arbetslaget" vid en institution.

Pedagogisk grundutbildning och fortbildning för olika grupper av lärarutbildare inom SÖ:s område

Obligatorisk utbUdning av lärarutbUdare för behörighet tlU tjänst eller förordnande förekommer knappast i Sverige, förutom den särskUda kurs

Prop. 1975: 24 52

om 18 veckor som utgör krav för behörighet tUl tjänst som seminarielärare vid förskoUäraratbUdningen.

I prop. 1963:111 framhöU dåvarande departementschefen att han ansåg att en föratsättning för utbyggnaden av förskoleseminariema var att lämplig personal fanns att tUlgå och att en särskild utbildning av det slag förskollärarutredningen förordade borde komma till stånd. Utbildningen anordnades första gången läsåret 1963/64. Den består till mer än hälften av pedagogUc och metodUc. Dessutom ingår ämnesstudier och praktik. Kursen utgör behörighetskrav för tjänst som seminarielärare vid förskoleseminariema.

SÖ har i de senaste årens petita framhållit vikten av en ökad satsning på gmndutbUdning och fortbUdning av lärare vid lärarutbUdningsanstal-tcr, fortbUdningskonsulenter, handledare vid försöks- och demonstrationsskolor (FoD-skolor) samt skolledare.

1973 års riksdag har beslutat om en höjning av anslagen tUl utbUdning och fortbildning av lärare och skoUedare (prop. 1973: 1 bil. 10, UbU 1973:11 och rskr 1973:114).

Under 1972 och 1973 har anordnats en grandläggande befattnings-utbUdning gemensam för olika läramtbildarkategorier.

För samtliga lärare med minst halv tjänst vid lärarutbUdningsanstalt samt för fortbildningskonsulenter anordnas sedan 1972 regionala lärar-utbUdningsdagar. Från och med 1973/74 har beviljats anslag till fem sådana dagar under läsåret. Under de senaste åren har också anordnats feriekurser av olika slag och lokala fortbUdningskurser under terminstid.

Handledarutbildning förekommer f. n. tiU största delen som feriekurser omfattande fem dagar. För lärarhögskolomas del har utbildningen anordnats i form av regionala kurser där resp. fortbildningsavdelning organiserat verksamheten i samråd med lärarhögskolorna i regionen. På liknande sätt har viss regional handledarutbUdning anordnats vid seminarierna för huslig UtbUdning och tidigare vid de yrkespedagogiska instituten. Rikskurser för t. ex. handledare inom förskoUäraratbUdningen har också anordnats av fortbUdningsavdelningarna på uppdrag av SÖ. Vid sidan av feriekurserna har även lokalt anordnad handledarutbUdning bedrivits.

SÖ avser att under 1973/74 inleda såväl en grundläggande utbildning som en kontinuerUg fortbUdning av handledare som förberedelse tiU det nya praktiktjänstgöringsåret. När den nya praktikorganisationen har trätt i kraft kommer en vecka per termin att stå till förfogande för grundutbildning och fortbUdning av handledare för praktikantiärare.

Lärare vid FoD-skolor (s. k. Up-lärare) har endast sporadiskt utbildats för de mycket kvalificerade uppgiftema inom läraratbildningen. Inom SÖ tUlsattes i december 1970 en arbetsgmpp (FODRAL-gruppen) för att utreda frågan om försöks- och demonstrationsverksamheten vid lärarhögskolorna. Vid lärarhögskolans fortbUdningsavdelning i Linköping har

Prop. 1975: 24 53

planeringsarbete påbörjats för en första befattningsutbUdning av rektorer och studierektorer vid FoD-skoloma. Fodralgmppen föreslog att denna utbildning skulle utsträckas till att omfatta även lärarhögskolornas skolledning, samt att kurserna skulle genomföras under kalenderåret 1973. Vidare föreslogs regionsvisa uppföljningsseminarier under läsåret 1973/ 74, Slutligen föreslog gruppen att lokalt anordnade kurser under läsåret 1973/74 skulle genomföras för lärare vid FoD-skolor och lärare vid lärarhögskolor.

Den hittills mest omfattande utbUdningen anordnas av SÖ sedan 1968/ 69 för skolledare i grandskolan (rektorer och studierektorer). Numera ger dessa kurser en grundläggande utbUdning omfattande två veckors grundkurs och en veckas uppföljningskurs. En liknande utbildning har bedrivits på försök fr. o, m. 1970 för motsvarande skolledare i gymnasieskolan. Denna utbildning blir reguljär fr. o. m. 1973/74. Obligatorisk fortbildning av skolledare har hittiUs inte kunnat erbjudas. I 1973 års statsverksproposition prioriteras fortbUdningen av skolledare. Enligt vad läraratbildningskommittén erfarit övervägs en utbildning med kortare teoretiska inslag och omfattande praktik vid kommunala institutioner och andra arbetsplatser som rektor i egenskap av pedagogisk och administrativ ledare bör känna tUl. Tyngdpunkten i utbildningen läggs på rektors uppgifter som ledare för skolans pedagogiska verksamhet. Man överväger också om denna utbildning skall vara obligatorisk och om kontinuerlig fortbildning bör erbjudas. Frågan om utbildning av skol-administrativ personal behandlas också.

Utbildning av lärare i LUK-ämneslärarutbildning

Mänga lärarutbUdare vid enheter för utbUdning av LUK-ämneslärare har dock breddat sina ämneskunskaper genom att läsa högskoleämnen som har anknytning till det ämne som de undervisar inom. Någon egentlig befattningsutbUdning för uppgiften vid seminariet-fackskolan har de inte fått. Undantag utgör den utbildning för lärarutbildare vid gymnastik- och idrottshögskolorna som tiUkommit i samarbete med nordiska kulturkommissionen.

Det är vanligt att lärarutbUdare vid ifrågavarande utbUdningsenheter genomgår SÖ:s fortbildningskurser i olika ämnen. Ett stort antal har också deltagit i SÖ:s handledarkurser.

3.2 Utredningen

3.2.1 Behörighet till tjänst i ämnesutbildning och praktisk-pedagogisk utbildning av lärare i LUK-ämne

LärarutbUdningskommitténs ämnesexperter har utarbetat förslag tUl tjänster och behörighetskrav för befattningshavare i ämnesutbUdningen

Prop. 1975: 24 54

för vart och ett av de ämnen för vUka kommittén tidigare lagt fram förslag till ämnesutbUdning (SOU 1972: 92 och 1972: 93). Förslagen gäller endast grandkurser.

Lärarutbildningskomraittén har genoragående räknat med tre grupper av lärare för rekrytering till varje LUK-ämnesinstitution. Grupp 1 utgör de lärare med ämnesutbUdning i ämnet filosofie kandidat- eller doktorsexamen men utan praktisk-pedagogisk utbUdning och i regel utan lärarerfarenhet från grundskola/gymnasieskola. Grupp 2 utgör lärare med ämnesutbildning och examen på samma Sätt som grupp 1 men raed praktisk-pedagogisk utbildning och lärarerfarenhet från grundskola och/ eller gymnasieskola eller annan likvärdig yrkesutbUdning och -erfarenhet. Grapp 3 utgör en grupp experter som kan anställas som timlärare eller sora heltidsanställda lektorer eller adjunkter.

Lärarutbildningskommittén föreslår att såväl lektorer som adjunkter utöver grundutbildningen i LUK-ämne skall ha påbyggnadskurs i ämnet, alltså i regel studiekurser om samraanlagt 80 poäng.

En del av lärarna vid LUK-ämnesinstitutionerna bör ha praktisk-pedagogisk UtbUdning från lärarhögskola och erfarenhet som lärare i grundskola/gymnasieskola.

De flesta tjänster har utformats som altemativt lektors- eller adjunkts-tjänster. Undantag utgör endast några lektorstjänster i idrott och ett antal adjunktstjänster i bildkunskap.

Lärare m. fl. i den praktisk-pedagogiska utbildningen

Enligt förslaget skall den praktisk-pedagogiska utbildningen för blivande ämneslärare med kombinationer omfattande även LUK-ämne förläggas till lärarhögskola. Detta medför behov av nya institutioner för ämnen som nu inte är representerade vid lärarhögskola. För de LUK-ämnen som nu ingår i klasslärarutbildningen behöver institutionerna vid vissa lärarhögskolor byggas ut för att kunna svara även för de blivande ämneslärarnas ämnesraetodiska utbildning. Kommittén räknar i framtiden med följande institutioner i LUK-ämnen för utbildningen. av klasslärare och ämneslärare vid lärarhögskola:

Institutionen för barn- och ungdomskunskap

Institutionen för bildkunskap

Dramatikinstitutionen

Idrottsinstitutionen

Institutionen för kost och miljö

Musikinstitutionen

Slöjdinstitutionen

Var och en av de uppräknade institutionerna svarar för metodikutbUd-ningen på ämneslärarlinje i de skolämnen för vilka studier i motsvarande högskoleämne ger behörighet till lärartjänst.

Utbildningen i ämnen som konst, konst- och musikhistoria, formgiv-

Prop. 1975: 24 55

ning, foto, fUm/TV, rytmik och dans handhas i saraverkan raellan två eller flera institutioner. Institutionerna för bUdkunskap, idrott och rausik svarar också för äranesutbUdning och metodikutbildning på klasslärarlinjerna 1 bUd- och formarbete, gymnastik och musik.

Tjänster som lektor i LUK-ämnes ämnesutbildning och metodik föreslås inrättade vid institutionerna för bUdkunskap, idrott och musik. Vid dessa institutioner föreslås också tjänster för adjunkter i ämnesutbildning vid sidan av tjänster för lektorer i ämnesmetodik. Vid övriga institutioner, dvs, institutionerna för bam- och ungdomskunskap, dramatik, kost och miljö samt slöjd, föreslås endast tjänster för lektorer i ämnesmetodik.

Vid tillsättningen av tjänst i LUK-ämne bör liksom vid tillsättningen av tjänster i andra ämnen vid lärarhögskola totalbedömningen av skickligheten sora lärarutbildare bli avgörande. Lärarutbildningskommittén finner att för behörighet tUl tjänst som lektor 1 gymnastikens, musikens och teckningens metodik alltid bör krävas påbyggnadskurs med inriktning på ergonomi, konstvetenskap, musikvetenskap eller motsvarande kunskaper, då undervisning i metodik i ergonomi eller konst- och musikhistoria ingår i tjänsten. Kommittén anser inte att doktorsexamen generellt bör krävas för behörighet till tjänst som lektor i LUK-ämnes metodik men finner det angeläget att någon befattningshavare vid varje LUK-ämnesinstitution har forskarutbildning i ämnet eller dess metodik. Krav på självständigt vetenskapligt arbete bör enligt utredningen uppstäUas,

För tjänst som lektor i ämnesutbUdning och metodik samt för tjänst som adjunkt i ämnesutbildning i LUK-ämne bör samma behörighetsbestämmelser gälla som för motsvarande tjänster i andra ämnen.

För att säkerställa tillräckligt omfattande och bred lärarerfarenhet hos alla läramtbUdare föreslås att i stadgan för lärarhögskolorna beträffande behörighet till tjänst som lektor i ämnesutbildning och ämnesmetodik, lektor i ämnesraetodik samt adjunkt utöver kravet på behörighet till ordinarie tjänst införs ett krav på "gedigen praktisk-pedagogisk erfarenhet". Samma behörighetskrav föreslås gälla för handledare och e. o. adjunkter i pedagogik.

3.2.2 Befattningsutbildning av medverkande i ämnesutbildningen i LUK-ämnen

De medverkande i den blivande lärarens olika utbildningsfaser kan med hänsyn tUl sina funktioner indelas i följande huvudgrupper, a) pedagogisk och pedagogisk-administrativ ledningspersonal vid filosofisk fakultet, lärarhögskola och FoD-skola, b) institutionsföreståndare, huvudlärare och motsvarande vid filosofisk fakultet och lärarhögskola, c) övriga lärare vid filosofisk fakultet och lärarhögskola, FoD-lärarc samt handledare vid lärarpraktiken och d) övriga medverkande i utbildningen.

Prop. 1975: 24 56

dvs, personal av olika slag vid högskoleenheterna, vid FoD-skoloma och i det allmänna skolväsendet.

De medverkande i ämnesutbildningen indelas i pedagogisk-administrativ ledningspersonal, dvs, prefekt, studierektor och huvudlärare, samt övriga medverkande, dvs, pedagogisk personal samt administrativ och teknisk personal.

LärarutbUdningskommittén föreslår att i princip alla lärare vid ämnesinstitutioner i LUK-ämne skall få en befattningsutbildning som består av dels introduktionsutbildning före och i början av verksaraheten som lärare vid institutionen, dels kontinuerligt återkommande fortbildning. Såväl introduktionsutbildningen som fortbildningen förläggs huvudsakligen till de enskilda institutionerna raen bör också innehålla inslag genoraförda i "tvärgrupper" och grupper raed företrädare för samma ämne från hela landet.

För den pedagogisk-administrativa ledningspersonalen räknar kommittén med en pedagogisk och pedagogisk-administrativ befattningsutbildning som anordnas gemensamt för befattningshavare med ledningsfunktioner inom olika institutioner och högskolor,

3.2.3 Befattningsutbildning av medverkande i den praktisk-pedagogiska utbildningen

Utgångspunkt för lärarutbUdningskommdtténs behandling av frågan om befattningsutbildning för de medverkande i den praktisk-pedagogiska gmndutbildningen är att de utgör ett lärarlag/arbetslag. Kärnan i lärarlaget är pedagogik- och metodiklärama samt handledarna. I arbetslaget ingår också lärarkandidaterna.

För att skapa en enhet av ämnesutbUdning och praktisk-pedagogisk utbildning bör enligt kommittén befattningsutbUdningen genomföras delvis gemensamt för ämnesutbildare och lärarutbildare. I syfte att främja kontinuitet mellan grandutbildning och fortbUdning i läraratbildningen bör befattningsutbildningen utformas så att den kan engagera även andra grupper än dem som medverkar i utbildningen vid lärarhögskolan, nämligen skolledare, huvudlärare och fortbildningskonsulenter.

Befattningsutbildning bör anordnas för följande grupper av medverkande i den blivande lärarens praktisk-pedagogiska utbUdning.

Grupp I — introduktionsutbUdning (kurs A): för nyutnämnda lärare vid lärarhögskolan och i FoD-skoloma, nyutnämnda handledare och rektorer i praktikskoloraa samt skolchefer i praktikkommunerna, nyutnämnda fortbildningsledare och -konsulenter (kurs Aa). Motsvarande utbildning ges i seminarieform åt redan verksamma lärare vid lärarhögskola (kurs Ab).

Grapp II — fortbildnmg (kurs B): för skoUedare och lärare vid lärarhögskolan och i FoD-skolpma, skolledare och handledare i praktikskoloraa, fortbUdningsledare och -konsulenter.

Prop. 1975: 24 57

Grupp III — pedagogisk utbildning (kurs Cl) och pedagogisk-administrativ utbildning (kurs C 2): gemensam för befattningshavare vid olika utbildningsenheter. Deltagare är bland andra rektorer, studierektorer (utbildningsledare) och institutionsföreståndare vid lärarhögskola, institutionsföreståndare, studierektorer och huvudlärare inora ämnesutbildningen.

Gmpp IV — skolledarutbildning (kurs D): för rektorer och studierektorer i grundskola och gymnasieskola, skolchefer i kommuner samt fortbildningsledare och -konsulenter.

Även för huvudlärare bör viss utbildning anordnas, t, ex, vid studiedagar och i konferensform.

Fortbildning föreslås också ske i andra former, bland annat genora att lärare vid lärarhögskola ges rätt att i regel vart femte år inom tjänsten vid lärarhögskolan ha fuU tjänst som lärare i gmndskola/gymnasie-skola. Vidare föreslås att metodiklektorer under vissa förutsättningar skall kunna antas till ämnesmetodisk forskarutbildning utanför kvoten.

3.2.4 Särskild befattningsutbildning m. m. för nu verksamma lärarutbildare i LUK-ämnen

För nuvarande lärarutbildare i LUK-ämnen som avser att medverka också i den nya utbildningen föreslår lärarutbildningskommittén en särskUd befattningsutbildning under året närmast före det då övergången till den nya utbildningen påbörjas. Denna särskilda utbildning omfattar tre komponenter och genoraförs i tre led.

De tre innehåUskomponenterna är a) information och diskussion av den högre utbUdningens mål, organisation och arbetsformer i syfte att ge den nya LUK-ämnesutbildningen en egen profil samtidigt som den integreras i arbetet vid filosofisk fakultet och nya utbildningslinjer utformas med LUK-ämnen och andra ämnen, b) genomgång och diskussion av de nya normalstudieplanema eller underlaget för dessa samt utarbetande av lokala studieplaner och förberedande i övrigt av reformen på den enskilda utbildningsorten, c) utarbetande av undervisningsmetoder som möjliggör en vidare yrkesinriktning än nu och som ger elementär vetenskaplig metodskolning i grundstudierna.

UtbUdningen består av en inledande regionalt anordnad kurs om en vecka öppen för alla intresserade lärare i nuvarande utbildning av LUK-ämneslärare. Därefter följer arbete med möjUghet tUl viss tjänstledighet vid den egna utbildningsenheten under året och vid slutet av året en konferens om en vecka för de lärare som redan från början skall medverka i den nya ämnesutbildningen.

När det gäller kompletteringen av ämneskunskaper föreslår kommittén, att åtgärder vidtas för att underlätta individuellt planerade sådana studier vid universitet och högskolor, i första hand inom Sverige men i vissa fall även i utlandet.

Prop. 1975: 24 58

3.2.5 Befattningsutbildningens ledning och genomförande
Huvudparten av befattningsutbUdningen planeras och genomförs en
ligt förslaget lokalt och regionalt. Den centrala samordningen, utarbe
tandet av vissa ramprogram m. m. handhas av de centrala ämbetsverken
i samverkan med varandra och med representanter för regionala och i
vissa fall lokala organ. Vidare svarar de centrala myndigheterna i sam
verkan med berörda befattningshavare för den pedagogiska och peda-
gogisk-adrainistrativa utbUdningen av högskolornas och Institutionemas
eller ulbildningsllnjemas pedagogisk-adralnistrativa ledning.

Enligt förslaget svarar regionalt utvecklingsenheterna vid universiteten och Linköpings högskola i samråd med berörda högskolor och institutioner för ämnesutbildarnas befattningsutbUdning, Motsvarande uppgifter fuUgörs lokalt av utbildningsnämriderna.

När mera genomgripande förändringar i högskoleväsendet genomförs, kommer ledningen av befattningshavarnas utbildning och fortbildning sannolikt att undergå vissa förändringar. LärarutbUdningskommittén går inte närmare in på denna fråga men understryker vikten av samverkan mellan berörda myndigheter och utbUdningsenheter och, när det gäller utbildning av medverkande i praktisk-pedagogisk utbildning, med skolväsendet i praktikkommunerna.

Befattningsutbildningen för ämnésutbildarna skall enligt förslaget börja genomföras det år då reformen påbörjas. För medverkande i praktisk-pedagogisk utbildning påbörjas den ett år senare. Den särskilda befattningsutbildningen för nu verksamma utbUdare av LUK-ämneslärare äger rum ett år före reformens början,

3.2.6 Kostnader

Aret närmast före reformens början beräknas befattningsutbUdningen kosta ungefär 1 milj, kr. Kostnaden stiger därefter fram tiU och raed det tredje året efter reformens början då den beräknas uppgå till ca 2,3 mUj. kr.

Från och med det femte året efter reformens början beräknas befattningsutbildningen få den omfattning som den sedan kontinuerligt kommer att ha. Den årliga kostnaden uppgår då tiU ca 1,8 mUj, kr. Av detta belopp går drygt en fjärdedel, 480 000 kr., till utbUdningen av ämnesutbildare och nära tre fjärdedelar, eller över 1,3 milj. kr., tiU utbUdnmgen av medverkande i den praktisk-pedagogiska utbUdningen. •

Den samlade kostnaden för den redovisade sexårsperioden uppgår tUl' ca 10,8 raUj. kr. Av detta belopp går ca 3,8 milj. kr till ämnésutbildarna och ca 7 mUj, kr till medverkande i den praktisk-pedagogiska' utbildningen.

Prop. 1975: 24 59

3.2.7 Reservation ■

Ledamötema Carl Tomas Edraan och Jan-Olof Olsson har reserverat sig raot läraratbildningskoraraitténs förslag med följande motivering.

Utredningens majoritet har inte dragit konsekvenserna av sin syn pä läramtbildama som en central grupp av stor betydelse för skolans arbete. Reservanterna anser att varje läramtbUdare redan fråri första tjänstgöringen bör vara så skickad att uppgiftema kan fuUgöras med stora krav på kvalitet i undervisningen. De föreslagna korta kuserna möjliggör Inte någon integration mellan teori och praktik under befattningsutbUdningen, Om denna integration inte kan genomföras i befattningsutbildrtmgen finns skäl att anta att läraratbildaren i sin undervisning inte naturligen kombinerar dessa komponenter. Enligt reservanternas uppfattning bör sålunda läramtbUdare själva auskultera, ha egna övningslektioner och genomgå såväl skolpraktik som samhällspraktik på olika institutioner. Detta har inte medtagits i majoritetsförslaget.

Den längre grundutbildningen för lärarutbildare som reservanterna förordar bör omfatta en terrain. En sådan utbUdning finns f, n, för seminarielärare inom förskoiläramtbildningen och förordades av 1960 års lä-rarutbUdningssakkunniga (SOU 1965:29),

En satsning på befattningsutbildning inom lärarutbildningsområdet bör begränsas tUl de personalkategorier som har störst behov av utbildning. Övriga kategoriers utbUdningsbehov bör avvägas med hänsyn till de andra arbetsuppgifter söm åligger dessa.

Lärarutbildaren bör vara väl förtrogen med barn- och ungdomsarbete inom olika verksamhetsområden för att i sin undervisning beakta kravet på lärarna i detta sammanhang. Dessa krav på skolan och därraed på lärarna leder tiU att samhällspraktik i olika former bör ingå i en befattningsutbildning för lärarutbUdare.

Lärarutbildaren bör genom specialarbete i undervisningsplanering kunna erhålla en föratsättningslös uppfattning om olika undervisningsmetoder och ifrågasätta traditionella lösningar.

3.3 Remissyttranden

3.3.1 Inledning

Denna sammanställning omfattar framför allt de synpunkter Som lagts på den föreslagna befattningsutbildningen.

3.3.2 Befattningsutbildning av medverkande i ämnesutbildningen i LUK-
ämnen

Konstfackskolan, Svenska kommunförbundet och SÖ ställer sig positiva till förslaget angående befattningsutbildningen.

Facklärarförbundet och Sveriges lärarförbund har 1 ett gemensamt yttrande starkt betonat vikten av att alla ämnesutbildare har praktlskpeda-

Prop. 1975: 24 60

gogisk utbildning. För befattningshavare som saknar sådan utbildning anser förbunden att sådan måste anordnas som en kombinerad praktisk-pedagogisk utbildning och befattningsutbildning omfattande en termin. Vidare anser man att den föreslagna studieplanen kan användas till vissa delar, men att utbUdningen bör få en störte praktisk-pedagogisk tyngdpunkt. Kursdeltagarna bör ha egna övningslektioner under ledning av en läraratbUdad högskolelärare. Man anser också att all befattningsutbildning — både grandutbUdning och fortbildnmg — skall inskrivas som en rättighet och ske på tjänstetid. Lärare som genomgår befattningsutbildning skall under tid denna pågår vara ledig från ordinarie arbetsuppgifter inom institutionen.

RRV anser att om befattningsutbUdningen har specifik betydelse för lärarutbildningsfunktionen bör man som ett alternativ kunna överväga en mer koncentrerad utbildningsinsats inplacerad så tidigt som möjligt.

Även SFS avstyrker den föreslagna befattningsutbUdningen till förmån för en enterminsutblldning. Däremot ställer man sig positiv till förslaget om fortbUdning. Det är dock enligt SFS synnerligen väsentiigt att den görs obligatorisk för aUa berörda lärarkategorier. Värdet av fortbildning i form av regelbundet återkommande tjänstgöring inom det allmänna skolväsendet viU SFS starkt poängtera. Även pedagogiklärare vid lärarhögskolan bör åläggas denna fortbildning.

OMUS anser att förslaget till befattningsutbildning för olika kategorier lärarutbildare är helt otUlräckligt för att ersätta tidigare brister på det praktisk-pedagogiska området. Den blivande lärarutbildaren bör genom befattningsutbUdningen få kännedom om utbildningens mål, innehåU och olika undervisningsmetoder vad gäller såväl själva lärarutbUdningen som det allmänna skolväsendets verksamhet. Det är nödvändigt med både teoretisk undervisning och egen praktisk erfarenhet där de teoretiska kunskapema och färdigheterna får sin tUlämpning, Auskultationer hos erfama lärare bör vara ett ofta återkommande inslag under befattningsutbUdningen, Vidare anser man att utbildningstiden måste överstiga vad som föreslås i betänkandet och sannolikt uppgå till en termin.

SACO är i princip positivt inställd till att metodiklektorer som ej genomgått forskarutbildning får tiUfälle delta i ämnesmetodisk forskarutbildning. Den forskaratbUdning som i form av försöksverksamhet bedrivs i UKÄ:s regi bör dock enhgt SACO:s uppfattning ges en annan uppläggning för att den skall ge behörighet tiU lektorstjänst inom det allmänna skolväsendet. SACO ser det vidare som positivt, att befattningsutbildning reguljärt skall ordnas för lärare inom ämnesutbildningen. I avvaktan på att befattningsutbildningen kommer till stånd bör, vid tillsättning av tjänster, lärare med praktisk-pedagogisk utbildning prioriteras.

UKÄ understryker starkt vikten av en pedagogisk utbildning också för

Prop. 1975: 24 61

lärarna inom högskolan. Man framhåller emellertid att en sådan utbildning inte kan begränsas till att omfatta endast de lärare som berörs av utredningens huvudförslag utan att en generell reform som omfattar all undervisande personal vid högskolan är angelägen.

3.3.3 Befattningsutbildning av medverkande i den praktisk-pedagogiska
UtbUdningen

Facklärarförbundet och Sveriges lärarförbund delar kommitténs åsikt att befattningsutbUdningen — både grundutbUdning och fortbildning — bör syfta till att integrera skapande verksamhet med kunskapsförmedling och insikter och träning av färdigheter. I facklärarförbundets yttrande över förslaget tUl ämnesutbildning har starkt understrukits betydelsen av att kunskaper och färdigheter varvas och integreras med varandra. Förbunden anser vidare det nödvändigt att lärarhögskolans lärare lever med i det dagliga skolarbetet i alla dess former och att detta endast är möjligt vid fuU tjänstgöring som lärare. Förbunden tillstyrker förslaget att lärare vid lärarhögskola skall ha rätt — men även skyldighet — att t. ex. vart femte år tjänstgöra med full tjänst i grandskola/ gymnasieskola.

SFS, Svenska kommunförbundet, konstfackskolan och SÖ instämmer i kommittéförslaget. SÖ avstyrker dock förslaget beträffande handledarnas fortbUdning. SÖ bedömer det mera lämpligt att de treårsförord-nade handledarna deltar i en veckas fortbUdning två till tre gånger under en förordnandeperiod.

Enligt OMUS' mening måste befattningsutbildningen av blivande lärarutbildare inora praktisk-pedagogisk utbUdning i stor utsträckning förena teori, praktik och auskultationsverksamhet. Eftersom behörighetskravet i princip omfattar undervisningserfarenhet från det allmänna skolväsendet, kan befattningsutbUdningen koncentreras tiU att ge erfarenheter av och kunskap om undervisningen på lärarutbUdningsnivån, såväl ämnesutbUdningen som den praktisk-pedagogiska utbildningen.

Som principmodeU accepterar SACO utredningens förslag till befattningsutbUdning. Denna är dock enhgt SACO:s mening ett absolut minimum för personal inom den praktisk-pedagogiska utbildningen vid de nuvarande lärarhögskolorna samt inom ämnesutbUdningen. På längre sikt bör därför introduktionsutbUdningen för dessa grupper bli mer omfattande och den återkommande fortbildningen koncentreras tidsmässigt.

3.3.4 Särskild befattningsutbildning m. m. för nu verksamma lärarutbil
dare i LUK-ämnen

SFS anser förslagen rimUga. Facklärarförbundet och Sveriges lärarförbund understryker nödvändigheten av särskUd befattningsutbildning för nu verksamma lärarutbUdare men anser att kommittén inte tagit konsekvenserna av sina uttalanden när den utformat förslaget till befall-

Prop. 1975: 24 62

ningsutbildningens omfattning varför förbunden bestämt avstyrker det-, samma. Förbunden föreslår följande utbildningsgång/innehåll: 1) Sexveckors introduktionsiitbildning med det grundinnehåll utredningen föreslagit för den inledande veckokursen. Delta innehåU raåste utvidgas. Diskussioner, seminarieövningar och planeringsarbete bör ingå. Vidare bör deltagarna få följa arbetet inom olika institutioner inom filosofisk fakultet samt den administrativa arbetsgången. 2) Deltagarna arbetar vidare med studieplaner på hemorten. Detta arbete skall ske . under tjänstledighet. I vissa fall kan det vara lämpligt att någon/några befattningshavare fullgör detta arbete medan andra uppehåller undervisningen vid lärarhögskolan. Arbetet med genomförande av reformen får ej läggas till de fortlöpande uppgiftema vid lärarhögskolan, 3) Un der läsåret innan befattningshavaren skall övergå tUl den nya utbildningsorganisationen bör centrala seminarier, konferenser etc. anordnas, då det är synnerligen väsentligt att företrädare för de olika ämnena får tillfälle att tillsararaans diskutera uppkommande problem. 4) I slutet av året anordnas en konferens om en vecka för de befattningshavare, som skall övergå till den nya organisationen. Förbunden anser det inte realistiskt att anordna den särskilda befattningsutbildningen vid ett enda tillfälle eftersora man inte kan "tömma" en skola på lärare.

SÖ ställer sig positiv tUl läraratbUdningskommitténs förslag och ansluter sig i princip till kommitténs uppfattning i fråga om den särskilda befattningsutbildningens omfattnuig. SÖ viU särskilt understryka, att tillfälle måste beredas aUa som avser övergå tUl det reformerade systemet att delta 1 utbUdnmgen utan att detta utgör ett villkor. Utbildningen bör, bl. a. på grund av det successiva tUlsättandet av tjänsterna, förläggas under arbetsåret före reformens inledande.

OMUS anser att en särskild befattningsutbildning för nu verksamma lärarutbildare i LUK-ämnen bör organiseras så, att lärarna under en längre tid kan delta i utbUdningen på deltid, eftersom musikaliska färdigheter normalt måste inhämtas under förhållandevis lång tidsperiod. Det är således inte möjligt att koncentrera en fortbildning i musUc tUl ett fåtal veckor.

Konstfackskolan anser att personalpoUtiska hänsyn måste spela en stor roll vid övergång tUl ny utbUdningsorganisation. Vidare anser man att det bör anförtros åt de berörda utbUdningsenheterna att i lokal eller regional samverkan svara för uppläggning och genomförande av reform-förberedelsema.

SACO ställer sig principiellt positiv tUl att en särskild befattningsutbildning anordnas. Beträffande den särskilda befattningsutbildningens organisation anser SACO att en punkt ytterligare bör utredas. Utredningen föreslår en regional prmcip för uttagande av deltagare till kurserna. Det bör emeUertid närmare övervägas vilken princip som är den riktiga från effektivitetssynpunkt — den regionala, där lärare från när-

Prop. 1975:24 63

liggande orter men med olika äranen träffas eUer den där konferenser anordnas och där lärare som undervisar i sararaa ämne får diskutera förändringar i utbildningen. Vidare ser SACO det som angeläget, att arbetsgivaren arrangerar övergångsåtgärder för de nu verksamma lärar-utbildarna i LUK-ämnen.

SACO avstyrker bestämt, att introduktionskursen för ämnesutbildare skall förläggas tUl ferietid, eftersom utbUdningen är föranledd av att arbetsgivaren ändrar utbUdningens organisation.

4 Tjänster i nya ämneskombinationer för lärare i yrkesinriktade ämnen i gymnasieskolan

Genom beslut den 16 juni 1972 uppdrog Kungl. Maj:t åt SÖ att närmare utreda och till Kungl. Maj:t inkomraa med förslag till bestämmelser om införande av lärartjänster i nya äraneskombinationer i gymnasieskolan för att möjliggöra för vissa lärare i yrkesinriktade ämnen att kombinera sitt huvudämne med annat undervisningsämne.

Med skrivelse den 13. oktober 1973 har skolöverstyrelsen inkommit med förslag i ärendet och därvid förordat att tjänster inrättas i ett antal nya ämneskombinationer, orafattande bl. a. förutom yrkesinriktat ämne, sådana ämnen som svenska, engelska, matematik, fysik, kemi, företagsekonomi och arbetslivsorientering. Bland de föreslagna nya ämnena finns i vissa kombinationer även teckning och formgivning samt psykologi.

SÖ har för sin del funnit att införandet av lärartjänster i nya ämneskombinationer är en konstruktiv åtgärd för att undanröja bristen på tjänstgöringsunderlag för ifrågavarande lärare även om åtgärden från vissa synpunkter kan inge någon, tveksamhet. Vidtas inte åtgärder som leder till att den partiella övertaligheten för dessa lärare undanröjs, eller i varje fall kraftigt minskas, finns det enligt SÖ:s mening risk för att det blir svårt att behålla och även att nyrekrytera de lärare som fordras för den yrkesinriktade undervisningen. SÖ framhåller att förslagets genomförande till stor del kommer att bli beroende av storleken och formerna för det ekonomiska stödet till läraren, sora skall vidareutbildas, och av den trygghet i anställningen som vederbörande kan räkna med i den nya situationen som lärare.

Enligt av SÖ inhämtade uppgifter är intresset för de nya ämneskombinationerna stort bland berörda lärare.

Länsskolnämnderna däremot har stäUt sig tveksamma inför frågan om införandet av ifrågavarande tjänster. Endast ett fåtal nämnder är positiva, helt allmänt, under sådana motiveringar som att åtgärden skapar större anstäUningstrygghet för läraren, att det är fördelaktigt för små skolor emedan läraren lättare kan placeras och att fler lärare kan få fulla tjänster. Beträffande frågan om det är sannolikt att tjänstgörings-

Prop. 1975: 24 64

underlaget kan beredas ifrågavarande lärargmpper i det nya ämnet, utan att problem uppstår för andra behöriga lärare, har ingen nämnd klart uttalat sig för att utrymme finns.

De flesta myndigheter och organisationer som av SÖ beretts tUlfälle att yttra sig i frågan är positiva till förslaget. AMS och kommunförbundet har inte haft något att invända mot föreslagna åtgärder. Facklärarförbundet tUlstyrker principen liksom lärarutbildningskommittén. Sveriges lärarförbund anser att man inte kan behandla frågan utan samband med LUK-förslaget. Skolledarförbundet tUlstyrker förslaget med begränsning av antalet ämneskombinationer. Lärarnas riksförbund anser sig från afbetsmarknadsmässiga bedömningar inte kunna tUlstyrka förslaget.

S Föredriiganden

5.1 Inledning

Utformningen av läramtbUdningen är en central fråga i samband med reformeringen av skolväsendet. Läraratbildningen är ett betydelsefullt medel för att förverkliga de mål som satts upp för skolans verksamhet. Att lärarnas roll och arbetsmetoder utvecklas och förändras är en förutsättning för en fortsatt reformering av skolan.

En omfattande diskussion i dessa frågor fördes i samband med förslaget till 1967 års riksdag om formerna för utbildningen av klasslärare och ämneslärare (prop. 1967:4, SU 1967:51, rskr 1967:143). Propositionen innehöll ställningstaganden som var giltiga för alla kategorier av lärare. Enligt dessa ställningstaganden måste målet för lärarutbildningen fastställas med utgångspunkt i de nya skolformernas målsättning, kursinnehåll och verksamhetsformer, såsom de hade angetts i läroplanerna. Samtidigt framhölls att skolan inte får vara statisk. Den måste ständigt utvecklas i takt med förändringarna i samhället. På samma gång bör skolan utveckla de nya generationernas vilja att ytterligare förbättra både skolan och samhället. I propositionen erinrades också om att de första lärarna med den nya utbildningen kommer att vara verksamraa ännu ett stycke in på 2000-talet. Mycket tyder på att lärarnas roU och forraerna för deras verksamhet under denna tid kommer att förändras i hög grad. Förändringarna kommer bl. a. att växa fram ur ett allt starkare behov att ta större hänsyn tUl den enskilde elevens behov och intressen vilket leder till krav på mer differentierade arbetsformer. I propositionen framhölls vidare att det är av största vikt, att den nya lärarutbildningen blir ett led i den fortgående skolreformen, och att den hos läraren grandlägger vUja och förmåga till omvärdering och ständig förbättring av skolans arbetssituation, kurser och lärostoff. Det fordras också att lärarna har förmåga att kritiskt be-

Prop. 1975: 24 65

döma företeelser och problem, liksom att de får goda förutsättningar att följa det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet.

Den reformering av lärarutbildningen som beslöts av 1967 års riksdag avsåg såväl utbildningens innehåll som dess organisation. I organisatoriskt avseende innebar reformen att både utbildningen av klasslärare och den praktisk-pedagogiska utbildningen av ämneslärare förlades till lärarhögskolor. Ämnesstudierna för blivande ämneslärare på grundskolans högstadium och i gymnasieskolan äger i huvudsak rum vid universitet. Studierna bygger i regel på treårig linje i gymnasieskolan. Den praktisk-pedagogiska delen av ämneslärarutbUdningen består av en förberedande, begränsad del förlagd i omedelbar anslutning till den ämnesteoretiska utbildningen och en avslutande del som omfattar ett studieår.

Ar 1973 förändrades genom ett beslut av statsmakterna utformningen av praktiken för studerande vid lärarhögskolans lågstadie-, mellanstadie-och ämneslärariinjer (prop. 1973:78, UbU 1973:34, rskr 1973:274). Även i samband med detta beslut framhölls behovet av förändringar i lärarrollen. I högre grad än tidigare betonades de elevvårdande uppgifterna, lärarens sätt att fungera i förhåUande till elevgruppen och hans beredskap att möta psykologiska och sociala problera. Sådana inslag i utbildningen som undervisning ora elewårdsproblem, barn- och utvecklingspsykologi, specialundervisning, invandrarfrågor ra, ra, liksom kontakter med samhäUet utanför skolan förstärktes. Pedagogik- och metodikundervisning skulle enUgt propositionen Integreras i större utsträckning än tidigare både i praktikdelen av utbildningen och i utbildningen i övrigt,

I samband med 1967 års beslut om reforraering av klass- och ämneslärarutbildningarna betonades också vikten av att i skolsituationen främja en kontinuerlig samverkan meUan olika lärarkategorier, I propositionen framhölls att inledningen av skolans ämnen i grupperna läroämnen, övningsämnen och yrkesämnen motverkar en sådan samverkan. Så länge denna indelning finns kvar är det svårt att undvika uppfattningen att de olika grupperna av ämnen har olika värde. I propositionen föreslogs därför att benämningarna läroämnen, övningsämnen och yrkesämnen skulle avskaffas. Riksdagen godkände detta liksom vad sora föreslogs om möjlighet att i lärartjänst kombinera läro- och övningsämne. Förslaget innebar att extra ordinarie lärartjänst skulle få omfatta båda typerna av ämnen. Åtgärden borde dock ses sora ett provisoriura av det skälet att en slutgiltig lösning ansågs kunna övervägas först sedan en mer genomgripande utredning skett beträffande utformningen av övningslärarutbildningen.

Kungl, Maj:t har genora beslut den 24 april 1970 utfärdat provisoriska bestämmelser om extra ordinarie tjänster sora lärare 1 övningsämne och läroämne. Sådana tjänster har inrättats endast i begränsad utsträckning. Särskilda bestäramelser om tjänster för lärare i musik och

5 Riksdagen 1975.1 saml. Nr 24

Prop. 1975: 24 66

annat ämne i grundskolan och gymnasieskolan m, m, meddelades den 5 raaj 1972 sedan 1971 års riksdag beslutat att en provisorisk utbildning av tvåämneslärare i musik och något av ämnena svenska, engelska, matematik eller historia — med möjlighet för dispens i fråga ora andra kombinationer — skulle få anordnas med början läsåret 1971/72 (prop. 1971: 31, UbU 1971: 5, rskr 1971: 112).

För uppgiften att se över utbildningen av de olika slags lärare som kan föras in under begreppet övningslärare tillkallades år 1968 särskUda sakkunniga, sora antog naranet lärarutbildningskoraraittén. Koraraitténs utredningsuppdrag avsåg utbUdning av lärare för gmndskola och gymnasieskola i ämnena barnkunskap, barn- och ungdomskunskap, bostads/ miljökunskap, dramatik, ergonomi, familjekunskap, formgivning, gymnastik, hemkunskap, konsumentkunskap, kostkunskap, slöjd, teckning och textilkunskap, samt delar av ämnena ekonomi, konst och konst- och musikhistoria. Uppdraget har redovisats i betänkandena (SOU 1972: 92 och 93) Fortsatt reformering av lärarutbUdningen och Förslag till studieplaner samt (SOU 1973: 42) UtbUdning av lärarutbildare. I kommitténs uppdrag ingick även vissa delar av musiklärarutbildningen. De delar av utbildningen av musiklärare som avser själva ämnesutbildningen i musik utreds tillsaramans med övriga utbUdningsfrågor på musikområdet av organisationskommittén för högre musikutbildning (OMUS).

Förändringar i lärarrollen, lärarnas sociala uppgifter och deras förmåga till samverkan tas som utgångspunkter för direktiven till de sakkunniga som jag med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 31 maj 1974 har tillkallat för att utreda lärarutbildningens mål, struktur, innehåll m. m. De sakkunniga har antagit namnet 1974 års lärarutbildningsutredning, I direktiven frarahålls bl. a. att de sakkunniga i första hand bör ta upp frågor sora rör grundutbildningen för vad som nu benämns lärare för klass på låg- och mellanstadierna samt lärare i de ämnen som tidigare kallades läroämnen för grundskola, gymnasieskola och vuxenutbUdning. I denna del får de sakkunnigas arbete också karaktär av ut-värdernig av 1967 års lärarutbildningsreform liksom av den beslutade nya praktikorganisationen. I vilken utsträckning de sakkunnigas uppdrag skall komraa att orafatta utbildningen av lärare 1 barnkunskap, dramatik, hemkunskap, gymnastik, rausik, slöjd och teckning skall enligt direktiven avgöras sedan ställning tagits till lärarutblldningskoramltténs förslag.

Skolöverstyrelsen (SÖ) har i oktober 1973 kommit in med förslag om införande av lärartjänster i nya ämneskombinationer i gymnasieskolan för att möjliggöra för lärare i yrkesinriktade ämnen att kombinera sitt huvudämne med annat undervisningsämne. SÖ anser att införandet av sådana lärartjänster är en konstruktiv åtgärd för att undanröja bristen på tjänstgöringsunderlag för ifrågavarande lärare, även om åtgärden från vissa synpunkter kan inge någon tveksamhet. Enligt av SÖ inhäm-

Prop. 1975: 24 67

tade uppgifter är intresset för de nya äraneskorabinatlonerna stort bland berörda lärare.

I frågor sora rör den högre utbUdningen och utbildningar pä kulfur-området har jag särskUt samrått med chefen för utbildningsdepartementet.

5.2 Kommittéförslaget

I enlighet med lärarutbildningskomraitténs terrainologi kommer jag i fortsättningen att använda beteckningen LUK-äranen för de ämnen sora kommittén har behandlat.

Kommittén föreslår en genomgripande förändring av utbUdningen av lärare i LUK-ämnen, I korthet innebär förslaget följande.

De blivande lärarna i LUK-ämnen måste ha samma referensram som andra studerande i högskolan och övriga lärare i skolan. Det betyder att den allmänna behörigheten för tillträde till studierna bör vara genomgång av rainst tvåårig linje av gymnasieskolan eller motsvarande kunskaper och färdigheter enligt det vid 1972 års riksdag beslutade allmänna behörighetskravet för tillträde till högre studier (prop. 1972: 84, UbU 1972: 31, rskr 1972: 240). Stor vikt bör också fästas vid kunskaper om och erfarenheter från olika områden av arbetslivet och samhället i övrigt. Därför föreslår en majoritet inom kommittén att för tillträde till den praktisk-pedagogiska utbildningen vid lärarhögskolas ämneslärarlinje skall krävas rainst ett års arbetslivserfarenhet från annat område än skolan.

F. n. är tjänsterna i de ämnen som omfattas av kommitténs uppdrag regelmässigt konstruerade som ettämnestjänster. Kommittén föreslår att studierna i LUK-ämnen för studerande som siktar till att skaffa sig behörighet som lärare skall kombineras med studier i ytterligare något skolämne. Motiveringen är följande. En bredare utbUdning är berikande för lärarens personliga utveckling i sitt yrke. Detta gäller också lärarens inställning till skolans mål och hans syn på ämnets uppgift i skolan och dess utveckling. Lärarens möjligheter att samverka med andra lärare ökar. Vidare förbättras föratsättningar att lära känna elevema. Skolarbetet underlättas för läraren om han får tUlfälle att möta eleverna under längre tid. En vidgad behörighet möjliggör för skolan att låta läraren få arbeta med elevema i mer än ett ämne. Om skolorganisationen så medger innebär detta att läraren i störte utsträckning kommer att undervisa samma elever under flera veckotimmar än f. n. Lärarutbildningskomraittén har i enlighet med direktiven vägt in lärarens möjligheter att få jämn sysselsättning i skolan oavsett tiraplaneförändringar och elevernas val. Pedagogiska och organisatoriska skäl talar enligt lärarutbildningskomraittén för en övergång från ettämnesutbildning till fler-ämnesutbUdning.

Förslaget till organisation av studierna överensstäramer i stort med det system som gäller i ämneslärarutbUdningen,

Prop. 1975: 24 68

Ämnena skall studeras efter varandra. Studierna skall omfatta sammanlagt minst 120 studiepoäng, enligt det vid de filosofiska fakulteterna tUlämpade poängsystemet, vilka får tillgodoräknas i filosofie kandidatexamen. Färdighetsträningen i LUK-ämnena kräver att tidsomfånget för studierna inte bUr alltför kort. Studierna i LUK-ämnet bör därför omfatta minst 60 studiepoäng. Den praktisk-pedagogiska utbildningen föreslås i huvudsak äga rum efter avlagd grundexamen och bli förlagd till lärarhögskolas ämneslärarlinje. Den sammanlagda studietiden blir aUtså fyra år efter gymnasieskolan. Om LUK-ämne ingår i studierna kommer examen i regel att ge behörighet för tjänst i två ämnen. För ämneslärare gäller annars att tjänst i grundskolan regelmässigt skall omfatta tre äranen.

En positiv faktor i nuvarande utbildning av LUK-ämneslärare är kontakten redan under äranesstudiema med det yrke den studerande överväger att välja. För att bibehåUa den tidiga kontakten föreslås att åtta veckors lärarinriktad yrkesförberedelse infogas i ämnesstudierna.

Kommittén föreslår av resursskäl spärr vid antagningen till samtliga LUK-ämnesstudier, Antagningsbegränsningen skall gälla det enskilda LUK-ämnet, Krav skall inte stäUas på den studerande att frän början bestamma sig för en hel ämneskombination. Inte heller behöver den studerande enligt förslaget från början vara beredd att Inrikta sig just på läraryrket. Den sora vill göra det skall emellertid vara tillförsäkrad möjlighet att fullfölja utbildningen. Dimensioneringen av antagningen till studier i LUK-äranen måste därför bli restriktiv och göras på ett sådant sätt att de studerande som vill bli lärare också kan beredas plals vid lärarhögskola,

I fråga om forskningsanknytning, tillträde till forskarutbildning och dimensionering av forskningen förutsätter kommittén att samma förutsättningar skall gälla för LUK-ämnena som för all högre utbildning i det framtida högskoleväsendet.

5.3 Ställningstaganden

5.3.1 AUmänna synpunkter

I sitt huvudbetänkande har lärarutbUdningskommittén lämnat en redogörelse för skolans och LUK-ämnenas utveckling som enligt min mening klart visar den stora betydelse som dessa ämnen har för skolans samlade verksamhet. Teori och praktik integreras inom dessa ämnen på ett sätt som främjar såväl inlärningen som träningen av kunskaper och färdigheter. Detta arbetssätt eftersträvas även inom andra ämnen, vilket bl, a, kommit till uttryck i riksdagen vid behandlingen av vissa motioner (UbU 1972: 45, rskr 1972: 287, UbU 1974: 11, rskr 1974: 120), Som kommittén framhåller finns det en ökad medvetenhet om betydelsen av aU utveckla alla uttrycksformer, inte bara det talade och skrivna ordet. Färg

Prop. 1975: 24 69

och form, ljud och rörelse övas och vidareutvecklas inom LUK-ämnena, Dessa uttrycksformer spelar också stor roll i elevens allsidiga personliga utveckling. Sådana ämnen som hemkunskap, slöjd och barnkunskap är dessulom av särskild betydelse framför aUt i grundskolan, genom att undervisningen i dessa ämnen ger eleverna praktiska kunskaper och färdigheter som är viktiga för förraägan att fungera i ett modernt samhälle.

Lärarutbildningskommittén menar att den särställning som LUK-ämnena traditionellt har haft i skolan i viss mån håUer på att försvinna. Gränserna mellan dessa ämnen och skolans övriga ämnen blir allt mindre markerade. LUK-ämnena har i nu gällande läroplaner för grundskola och gymnasieskola fått en annan ställning och struktur och ett annorlunda innehåll än tidigare. Den sociala inriktningen har förstärkts och inslag av orientering och analys har fått ökat utrymme. Samtidigt finns det enligt kommittén åtskilligt sora måste göras för att ytterligare förbättra LUK-ämnenas ställning. Jag delar denna uppfattning. Indelningen i olika kategorier av ämnen har haft negativa konsekvenser för skolans hela verksamhet. Lokaler för LUK-ämnen och yrkesinriktade ämnen har ofta förlagts tUl särskilda byggnader eUer förts samman till enheter avskilda från skolans övriga lokaler. På så sätt har saraverkan i skolarbetet försvårats och lärarna har ofta gått miste om den naturliga kontakten med kolleger, UtbUdningen av lärare i LUK-ämnen har skett vid fristående UtbUdningsenheter utan närmare kontakt raed annan lärarutbildning,

I likhet med kommittén anser jag det väsentiigt att lärare i LUK-ämnen genom utbildning och arbetsförhållanden får bästa möjliga förutsättningar att ingå i arbetsgemenskapen i skolan. Av remissyttrandena framgår att flertalet remissinstanser anser det önskvärt att lärare i LUK-ämnen i sina studier och senare i sin tjänst kombinerar LUK-ämnet med ett annat ämne. Jag instämmer i uppfattningen att en bredare utbildning och en vidgad tjänstgöring är berikande både för lärarens personliga utveckling och för hans möjligheter att samverka raed andra lärare och med eleverna. En lärare som möter sina elever i mer än ett ämne får ökad möjlighet att lära känna dem. Jag delar därför uppfattningen om värdet av kommittéförslaget i denna del.

På vissa avgörande punkter är emellertid remissinstanserna kritiska mot kommitténs förslag. Kritiken riktar sig främst mot att kommittén inte i tillräcklig omfattning har belyst effekterna för skolan och för annan lärarutbildning av att på en gång införa tvåämnesutbildning och tvåämnestjänster som enda alternativ. Vidare kritiseras kommittén för att i sitt förslag till organisation av utbUdningen i alltför hög grad ha anpassat sig till vad som gäller för ämneslärarutbUdningen. Kommittén har, framhåller flera remissinstanser, inte tagit tillräcklig hänsyn till LUK-ämnenas speciella karaktär. Även förslaget till behörighetskrav för tillträde till utbildningen har mött kritik.

Prop. 1975: 24 70

Ett stort antal remissinstanser anser att ettämnesutbildning och ettämnestjänster bör bibehållas som reguljära alternativ till vad kommittén föreslår. Flera reraissinstanser, däribland SÖ, tar upp och vidareutvecklar kommitténs resonemang att en viss del av LUK-lärarna bör utbildas och anställas sora ettäraneslärare och att de bör få utbildning för att i sin tjänst även ha andra uppgifter än undervisning, t. ex, kurativa och andra sociala uppgifter, ungdomsledarskap och fritidsverksamhet, uppgifter inom det kommunala kulturlivet, konsumentupplysning m. m. SÖ har också i sitt yttrande pekat på de organisatoriska svårigheterna att bereda en tvåämneslärare undervisning i båda ämnena i samma klass. Kooperativa Förbundet har i sitt remissvar uttalat farhågor för att lärare med t. ex. konstnärlig eller praktisk bakgrund i mindre utsträckning kommer att söka sig till lärarutbUdning om tvåämnesutbildning blir enda alternativet.

Några remissinstanser har helt avstyrkt förslaget ora tvåämnesutbildning med motivering att förslaget innebär en nedskäming av studietiden i LUK-ämnet, vilket skulle medföra en försämring av utbildningens kvalitet. Detta gäller framför allt reraissinstanser som särskilt intresserat sig för teckningsäranet. Även i den allraänna debatten och i skrivelser till utbildningsdepartementet har sådan kritik förts fram. Andra remissinstanser som i princip är positiva till tvåämnesutbildning har också framfört farhågor för att den tid som kan ägnas åt färdighetsträning blir alltför kort.

Kritiken mot behörighetskraven gäller dels de föreslagna förkunskapskraven för tillträde till studier i ett enskilt LUK-ämne, dels de kompletteringar sora krävs för studier i många av de föreslagna ämneskombinationerna, LärarutbUdningskommitténs förslag innebär, som jag redan har nämnt, att den framtida ämnesutbUdningen skall grundas på genomgången tvåårig linje i gymnasieskolan i enlighet med 1972 års principbeslut om allmän behörighet för tillträde tiU högre studier, I principbeslutet ingick också att en s. k, normalväg genom gymnasieskolan skulle säkerställas för varje eftergymnasial utbildningsväg. Med normalväg menas att för varje utbildningsväg inom högskolan de särskilda förkunskapskraven skall kunna helt uppfyUas på någon linje i gymnasieskolan,

I slöjdämnet föreligger, som kommittén framhåller, stora svårigheter att inhämta erforderliga förkunskaper inom ramen för en gymnasielinje. De studerande borde, för att uppfyUa önskvärda krav på såväl färdighetsträning som kunskaper inom det naturvetenskapliga området, helst välja moraent från olika linjer i gyranasieskolan. Färdighetsträningen tiUgodoses bäst inom någon av de mer utpräglade yrkesinriktade linjerna. På dessa linjer kan man emellertid inte inhärata de teoretiska förkunskaper som krävs, dels för studier i LUK-ämnet, dels för allmän behörighet till studier vid högskola. Kommittén har därför föreslagit tvåårig social linje som normalväg, trots att färdighetsträningen blir efter-

Prop. 1975: 24 71

satt om man jämför med nuvarande förkunskapskrav. Den föreslagna normalvägen ger således förutom allmän behörighet även behörighet för studier i slöjd. För det andra ämnet i en föreslagen kombination, kan därutöver tillkomna omfattande kompletteringskrav. Koramitténs förslag till utbildningsgång i slöjd — såväl trä- och metallslöjd som textUslöjd — har kritiserats av t. ex. Svenska facklärarförbundet.

Stora svårigheter föreligger även att genom studier i gymnasieskolan uppfylla förkunskapskraven för tillträde till den av koraraittén föreslagna UtbUdningen för blivande lärare i teckning och annat ämne.

Kompetenskommittén har i sitt betänkande (SOU 1974: 71) Om behörighet och antagning tUl högskolan inte behandlat antagnlngsbestäm-raelserna tUl de här aktuella lärarutbildningarna. Regeringen har den 6 februari 1975 beslutat proposition angående reforraering av högskoleutbildningen m. ra. (prop. 1975: 9). I propositionen berörs frågor om behörighet och antagning tiU högre utbildning. Jag avser att återkomma till regeringen i dessa frågor för de lärarutbUdningar sora behandats av lä-rarutbUdningskommittén.

Trots min positiva inställning tUl en vidgad lärarbehörighet finner jag det inte möjligt att nu föreslå ett genomförande av förslaget i dess helhet. En anledning är att jag anser att det vid remissbehandlingen av förslaget kommit fram övertygande skäl för att i varje fall f. n. bibehålla ettämnesutbildning och ettämnestjänster för lärare i LUK-ämnena. Detta berörs även under punkten 3 i direktiven till lärarutbildningskommittén. Därvid framhålls att det torde finnas personer, som skulle vara utmärkt lämpade som lärare i ett övningsämne men som tvekar inför utbildning i ytterligare ett ämne. Därför bör det inte uteslutas att det jämte tvåämneslärare skall kunna utbildas lärare i enbart ett ämne.

Ett ytterligare skäl är de förändringar på lärarnas arbetsmarknad som har skett sedan betänkandena avgavs. TUlgången på ämneslärare är numera god. Mot denna bakgrand har ämneslärarutbildningen vid lärarhögskolorna de senaste åren minskats i fråga om kapacitet, I årets budgetproposition (prop 1975: 1 bU 10 s. 380) har regeringen sålunda föreslagit att ämneslärarutbildningen skall omfatta 1 150 intagningsplatser. Därav är högst 150 platser avsedda för vidareutbildning av mellanstadielärare. Utbildningen av lärare i LUK-ämnen föreslås för samma budgetår omfatta sammanlagt 722 intagningsplatser. Med nuvarande kapacitet på lärarutbildningen skuUe — om kommittéförslaget genomfördes — redan från början ett stort antal av de sökande till lärarhögskolorna behöva ha ett LUK-ämne i sin utbildning.

Som jag tidigare har framhållit instäramer jag i de principer som ligger till grund för komraitténs förslag. Av skäl som här framförts finner jag emellertid att förslaget inte nu kan genomföras i dess helhet.

Enligt min mening bör delar av förslaget nu ligga tUl grund för en försöksverksamhet i ett begränsat antal ämnen. För försöksutbUdningen

Prop. 1975: 24 72

har jag valt de ämnen som jag, med hänsyn tlU bl. a. förkunskapskrav och utbUdningstid, anser lättast att förena raed studier i andra ämnen, nämligen gymnastik, kostkunskap samt miljö- och konsumenlkunskap. Studier i dessa ämnen förbereder för verksamhet som lärare i gymnastik resp. hemkunskap, kostkunskap, bostads- och miljökunskap samt konsumentkunskap. Jag kommer i det följande att redogöra för uppläggningen av försöksutbUdningen.

Jag avser således inte att föreslå att komraitténs förslag genoraförs beträffande utbildningen av lärare i teckning. För att råda bot på lärar-bristen i ämnet är det enligt rain mening nödvändigt att så snart som möjligt öka kapaciteten i teckningslärarutbUdningen. Jag återkommer tlU denna fråga i det följande.

Jag kommer vidare 1 särskilda avsnitt att ta upp frågor som rör lärare 1 barnkunskap, barn- och ungdomskunskap, dramatik, familjekunskap, musik, slöjd, yrkesinriktade äranen i gymnasieskolan, samt frågan om utbildning av lärarutbUdare.

Majoritetsförslaget om att minst ett års erfarenhet av förvärvsarbete efter gymnasieskolan skaU vara särskilt behörighetskrav för tUlträde tiU lärarhögskolas ämneslärarlinje har tUlstyrkts av vissa remissinstanser, bl. a. Svenska kommunförbundet, Landsorganisationen i Sverige, facklärarförbundet och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. Flera remissinstanser, däribland SÖ och Tjänstemännens centralorganisation, har emellertid avstyrkt förslaget och i stället förordat att arbetslivserfarenhet på frivUlig grund skall kunna ge meritpoäng vid ansökan tiU all lärarutbildning.

Kommittén har enligt min mening framfört tungt vägande skäl för sitt förslag, I Ukhet med kommittén anser jag att lärare genom arbetslivserfarenhet kan öka sin förståelse för bl. a. sociala förhållandens inverkan på elevernas utveckling. Jag är emellertid inte beredd att nu pröva frågan om arbetslivserfarenhet som särskilt behörighetskrav enbart för ämneslärarutbildningen. I den nyss nämnda propositionen om reformering av högskoleutbUdningen ra, m, (prop. 1975: 9) behandlas frågor angående meritvärdering av arbetslivserfarenhet vid urvalet bland sökande till högre UtbUdning. Vad som där sägs gäller även sökande till lärarutbildning. Erfarenhet från arbetslivet är emellertid enligt min mening särskilt väsentligt för lärare, eftersom dessa annars kanske aldrig får tUlfälle att lära känna andra arbetsplatser än skolan. Jag avser därför att återkomma till regeringen med förslag om att i tilläggsdirektiv uppdra åt 1974 års lärarutbUdningsutredning att pröva frågan om obligatorisk arbetslivserfarenhet som ett led i all lärarutbildning.

I direktiven tUl lärarutbildningsutredningen har jag angivit att de sakkunniga, i avvaktan på stäUningstagande tUl lärarutbUdningskommitténs förslag, inte bör behandla de utbUdningar som omfattats av koramitténs uppdrag. Mot bakgrand av den av mig i direktiven till utredningen redo-

Prop. 1975: 24 73

visade synen på lärarutbildningen bör utredningen nu naturligen även behandla de utbildningar som har utretts av lärarutbUdningskommittén, Jag avser att återkomma tUl regeringen i denna fråga.

Kommittén har framfört vissa synpunkter på raöjligheterna till fortbildning för lärare i LUK-ämnen, Det ankommer på SÖ att i det löpande arbetet beakta dessa synpunkter.

Beträffande forskning och forskarutbUdning i LUK-äranen vill jag erinra om departementschefens uttalande i prop. 1975: 9 att ett samspel mellan grandläggande utbildning och forskning/forskarutbildning bör komma tUl stånd inom all högskoleutbUdning. Som fraragår av propositionen koraraer chefen för utbildningsdepartementet att i annat sammanhang föreslå regeringen att uppdra åt den år 1974 tillkallade forskarutbildningsutredningen att utreda konsekvensema för bl. a. behörighet och urval av en vidgad rekrytering till forskarutbildning. I nämnda proposition framhålls vidare att frågor ora utarbetande av studieplaner m. m, för forskarutbUdning inom nya områden i första hand är att se som en angelägenhet för högskolemyndigheterna i deras fortlöpande planerings- och utvecklingsarbete,

5.3.2 Försöksutbildning

Försöksutbildningen bör anordnas fr. o. m. budgetåret 1977/78 i huvudsak enligt de förslag som har lagts fram av,kommittén. Ämnesutbildningen i LUK-ämnet bör motsvara 60 poäng vid nuvarande fUosofisk fakultet. För de här aktuella. utbUdningarna i gymnastik, kostkunskap och miljö- och konsuraentkunskap har närraast berörda remissinstanser tillstyrkt en sådan studieorganisation,

Sludierna i gymnastik resp, koslkunskap och miljö- och konsumentkunskap bör kunna kombineras med studiekurser inom ett ämnesområde vid nuvarande fUosofisk fakultet som ger ämnesleorelisk behörighet för lärartjänst vid grundskolan och gymnasieskolan. Studierna i LUK-ämnet bör omfatta minst 60 poäng. De bör kunna tillgodoräknas i nuvarande filosofie kandidat-examen,

I de ämnen, sora jag här har föreslagit skall ingå i försöksverksamheten, har kommittén föreslagit en rad påbyggnadskurser motsvarande 20 poäng. Det bör ingå i det fortsatta planeringsarbetet att överväga i vilken omfattning dessa kurser skall anordnas.

För att de studerande redan under ämnesstudierna skaU få kontakt med sitt kommande yrke föreslår kommittén att åtta veckors lärarinriktad yrkesförberedelse skall äga rum paraUellt med ämnesstudierna. Därav skall fyra veckor förläggas tUI den tid då studier bedrivs i LUK-. ämnet. Jag instäramer i princip i förslaget och förordar att fyra veckors yrkesförberedelse anordnas under studierna i gymnastik resp. koslkunskap och miljö- och konsumentkunskap för de studerande som deltar i försöksutbildningen. På grund av de organisatoriska svårigheterna är jag

6 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 24

Prop. 1975: 24 74

f. n. inte beredd att förorda att yrkesförberedelse anordnas även under studierna i det andra ämnet i de föreslagna ämneskombinationerna. Jag förutsätter att lärarutbildningsutredningen vid sin behandling av frågor om studiernas organisation utreder föratsättningama för att ge de studerande inom ämnesläramtbUdningen större möjlighet än de nu har att på ett tidigt stadium komma i kontakt med skolans arbete. Härvid bör beaktas de förbättrade möjligheter att organisera äranesläraratbildnlngen 1 sammanhängande, målinriktade linjer, som kommer att föreligga vid ett bifall till förslagen i propositionen om reformering av högskoleutbildningen ra, m. (prop. 1975: 9).

Praktisk-pedagogisk utbildning bör äga rum efter avslutade ämnes-studier.

I prop. 1975: 9 behandlas förslag till regler för behörighet och urval vid antagning tUl grundläggande högskoleutbUdning. Enligt förslaget skall de nya reglerna första gången tillämpas vid den antagning som avser höstterminen 1977. Jag förordar att dessa regler skall gälla även inom försöksutbildningen. För varje ämnesområde sora ingår i utbildningen bör gälla särskilda förkunskapskrav som jag återkoramer till i det följande.

Det ankommer på regeringen att meddela bestäraraelser ora utbildningen. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen beträffande frågan om dimensionering av försöksutbildningen och medelsbehov för denna.

Det är angeläget att tjänster inrättas med de ämneskorabinationer som ingår 1 försöksutbUdningen. För ämnesteoretisk behörighet till lärartjänst bör krävas studiekurser motsvarande minst 60 poäng i gyranastik resp. kostkunskap och railjö- och konsumentkunskap samt studiekurser om sammanlagt 60 poäng inom ett eller två andra ämnesområden vid nuvarande fUosofisk fakultet. Med hänsyn till att utbUdningen har karaktär av försöksutbildning bör endast extra ordinarie och extra tjänster inrättas. Beträffande avtalbara löne- och arbetsvillkor för tjänst som lärare i ämneskombination vari LUK-ämne ingår samt för de lärare som medverkar i försöksutbildningen avser jag att ge statens avtalsverk förhandlingsuppdrag. Det ankomraer på regeringen att raeddela bestämmelser om lärartjänster.

Lärarutbildningskommittén har föreslagit att adjunktstjänster i ämneskombination, vari LUK-ämne ingår, inrättas vid skolväsendet i kommunen — i stället för som nu vid viss skolform — och att tjänstgörmgen tills vidare föriäggs helt eller huvudsakligen till viss skolenhet. Lektorstjänst i LUK-ämne skall enligt förslaget inrättas vid skolväsendet i komraunen utan att knytas till viss skolforra. Jag är inte beredd att f. n. ta ställning till förslaget ora inrättande av adjunkts- och lektorstjänster i LUK-ämnen. I övrigt finner jag att förslaget, i vad avser frågan om tjänsternas anknytnmg till skolväsendet i komraunen, har nära samband med arbe-

Prop. 1975: 24 75

tet inom utredningen om skolan, staten och kommunema (SSK). Jag avser därför att i annat sammanhang föreslå att SSK får i uppdrag att pröva denna fråga.

Jag avser även att i annat sammanhang föreslå regeringen att de för utbildningen ansvariga myndighetema — i samråd med de organisationskommittéer som fömtskickats i prop. 1975: 9 och som är berörda av den här aktuella försöksutbildningen — får i uppdrag att planera för försöksutbildningen. Vidare bör berörda myndigheter följa verksamheten och efter en femårsperiod inkomma med redogörelse för denna.

Lärare i gymnastik

LärarutbUdningskommittén utgår från att gymnastik regelraässigt skall kunna kombineras med ett annat ämne. I förekommande fall kan ett tredje ämnen ingå i tjänsten. I förslaget till ämneskorabinationer raed äranet gymnastik ingår kemi som tredje ämne i kombination med biologi. Därutöver har koraraittén föreslagit att gymnastik skall kunna kombineras med ett av ämnena engelska, tyska, franska, kemi och matematik. I likhet med berörda remissinstanser har jag i princip ingenting att erinra mot kommitténs förslag. I den här föreslagna försöksverksamheten bör antalet ämnen dock begränsas och endast omfatta ett språk, nämligen engelska, samt biologi, kemi och matematik.

Ämnesutbildningen i gymnastik bör enligt min mening anordnas i Örebro med utnyttjande av tillgängliga resurser på orten.

För särskild behörighet till försöksutbUdningen har koraraittén föreslagit förkunskaper i gymnastik, naturkunskap och samhällskunskap från rainst tvåårig gyranaslelinje eller motsvarande. Det bör ankoraraa på berörd myndighet att fastställa de särskUda förkunskapskraven för tillträde till försöksutbildningen. Kommitténs förslag härvidlag förefaller väl avpassat.

Lärare i hemkunskap, kostkunskap, bostads/miljökunskap samt konsumentkunskap

Utbildningen bör avse studiekurser motsvarande 60—80 poäng i kostkunskap och miljö- och konsumentkunskap. I enlighet med kommittéförslaget bör i studiegången ämnena biologi, kemi, matematik och samhäUskunskap kuima kombineras med dessa ämnen. Detta har också tillstyrkts av berörda remissinstanser.

Ämnesutbildningen i kostkunskap och mUjö- och konsumentkunskap bör enligt min mening anordnas i Umeå med utnyttjande av tillgängliga resurser på orten.

Lärarutbildningskommitténs förslag om förkunskapskrav för studier i kostkunskap och miljö- och konsumentkunskap bör enligt min mening övervägas ytterligare med beaktande av statsmaktemas principuttalande om att det bör finnas en s. k. normalväg genom gymnasieskolan för varje

Prop. 1975:24 76

eftergymnasial utbildningsväg. Det bör ankomma på berörda myndigheter att fastställa vilka förkunskaper som skall krävas för särskild behörighet att studera kostkunskap och miljö- och konsumentkunskap inom försöksutbUdningen.

5.3.3 Lärare i barnkunskap, barn- och ungdomskunskap samt famUje
kunskap

Undervisning i bamkunskap meddelas dels på grundskolans högstadium, dels på gymnasieskolans konsumtionslinje och vårdlinje. Bam-och ungdomskimskap läses endast i årskurs 2 på vårdlinjen. Familjekunskap förekommer som eget ämne endast inom gyranasieskolan, dels i konsumentlinjens första årskurs, dels i vårdlinjens andra årskurs. Det största antalet undervisningstimmar för dessa lärare fmns inom den tvååriga vårdlinjen, grenen för barna- och imgdorasvård.

1968 års barnstugeutredning har genora tilläggsdirektiv hösten 1972 fått i uppdrag att utreda de personalutbildningsfrågor som aktualiseras av ett genomförande av utredningens förslag rörande daghem och förskola (prop. 1973: 136, SoU 1973: 30, rskr 1973: 372). I utredningsuppdraget ingår bl, a. att undersöka den utbUdning av barnskötare som anordnas på gymnasieskolans vårdlinje. Utredningen, som räknar med att avsluta sitt arbete under år 1975, avser att beröra frågan om utbildning av lärare för denna bamskötarutbUdning. Frågan om utbildning av lärare i bamkunskap med näraliggande ämnen bör bedömas i samband med prövningen av barnstugeutredningens förslag.

5.3.4 Lärare i dramatik

Dramatisk verksarahet förekommer i grundskolan inom ämnena svenska, främmande språk, musik samt framför allt som en viktig del av tillvalsämnet konst, I gymnasieskolan kan eleverna på treårig ekonomisk, humanistisk och samhällsvetenskaplig linje genom val av estetisk variant byta ut ett modernt språk i vardera årskurserna 2 och 3 mot bl. a, tre veckotiraraar dramatik. På tvåårig social och ekonomisk linje kan dramatik läsas sora tillvalsämne med tre veckotimmar i vardera årskursen. Försöksverksamhet som medger en mer omfattande specialisering förekommer på den sociala linjen. Dessutom finns viss, möjlighet till frivillig undervisning i gymnasieskolan.

Högre studier i dramatik kan bedrivas som alternativa studiekurser inom ramen för ämnesområdet litteraturvetenskap vid universUeten 1 Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm och Umeå. På alla dessa orter utom Stockholra ges altemativ studiekurs ora maximalt 40 poäng. I Stockholm ges endast studiekurs ora 20 poäng.

Enligt kommitténs förslag skulle dramatik kunna studeras som självständigt ämnesområde vid filosofisk fakultet. I de föreslagna ämneskombinationerna ingår studiekurs om 40 poäng i dramatik. För min del

Prop. 1975: 24 77

anser jag att behovet av utbUdning av lärare i dramatik tills vidare är tillgodosett genom de altemativa studiekurser inora ämnesområdet litteraturvetenskap som anordnas på flertalet universitetsorter.

Enligt gällande bestäraraelser föreligger skyldighet för lärare i gymnastik, rausik, teckning och svenska att undervisa även i ämnet dramatik. Med hänsyn till det begränsade tjänsteunderlaget i ämnet, sora förekommer endast i gymnasieskolan, är jag inte beredd att föreslå någon ändring på denna punkt.

5.3.5 Lärare i slöjd

Jag har tidigare nämnt att kritiska synpunkter har framförts av bl. a. facklärarförbundet mot lärarutbildningskomraitténs förslag till behörighetskrav för studier i vissa LUK-ämnen. Därvid har de föreslagna förkunskapskraven i bl, a. slöjdämnet — trä- och metallslöjd särat textUslöjd — ansetts otillräckliga järafört raed nuvarande förhåUanden. Enligt nu gällande inträdeskrav till slöjdlärarserainariet, där lärare i trä- och metallslöjd utbildas, skall den sökande ha betyg från nioårig grandskola eller motsvarande kunskaper, särat ha genoragått fyra års förutbildning och/eller praktik dels inom det Verkstadstekniska området, dels inom det trätekniska området.

Utbildningen vid slöjdlärarseminariet är ettårig. Ungefär halva året ägnas åt ämnesstudier, medan resten av tiden åtgår tiU studier i pedagogik/psykologi, metodik och praktik. Den sammanlagda tid sora en blivande slöjdlärare ägnar åt träning och utbUdning i ämnet är f. n, ungefär fyra och ett halvt år.

Kommittén föreslår att äranesstudiema i slöjd — såväl trä och rae-tall som textU — skall orafatta 60 poäng, motsvarande tre terminers studietid. Enligt förslaget skall normalvägen i gymnasieskolan för att inhämta förkunskaper för ämnesstudier i slöjd vara den tvååriga sociala linjen. Därvid förutsätter kommittén att slöjd läses som tillvalsämne och teckning som obligatoriskt tillval. Den tid som enligt förslaget skulle ägnas åt ämnesutbUdning i slöjd (trä och metall) blir således avsevärt kortare än nu.

Kommittén diskuterar svårigheten att inhärata erforderliga förkunskaper i slöjd (trä och metaU) inora en och sararaa Unje på gymnasieskolan. Den mest adekvata färdighetsträningen kan enligt koraraUtén erhållas inora de trätekniska och Verkstadstekniska linjerna. Dessutom behöver den studerande vissa förkunskaper i matematik och naturkunskap. Om förkunskapskrav i de yrkesinriktade ämnena skulle ställas upp tillsararaans med kraven på förkunskaper inom det naturvetenskapliga området, måste dessa hämtas från tre olika linjer på gymnasieskolan. Detta strider dock 1 alltför hög grad mot principen i riksdagsbeslutet om säkerställande av en normalväg genom gyranasieskolan för varje slag av eftergyranasiala studier.

Prop. 1975: 24 78

Förhållandena är jämförbara för tiUträde till ämnesutbildning i slöjd (textil). Även här framstår de av utredningen föreslagna förkunskapskraven som otillräckliga jämfört med nuvarande förhållanden.

Jag anser att den sammanlagda tid som enligt kommitténs förslag till UtbUdning av lärare i slöjd kan ägnas åt ämnet är alltför kort för att utbildningens kvalitet skall kunna bibehållas på en tUlfredsställande nivå. I avvaktan på det läroplansarbete med avseende på gymnasieskolan som pågår inom SÖ är jag inte beredd att nu vidta några genomgripande förändringar 1 denna skolform för att tillgodose förkunskapskraven för studier i slöjd.

Rekryteringen av studerande tUl slöjdlärarseminariet har en annan karaktär än rekryteringen till de flesta andra lärarutbildningar. Förkunskapskravens betoning på utbUdning och praktik från yrkeslivet har medfört att de sökande har förhållandevis kort teoretisk utbildning, I stället har de blivande slöjdlärarna erfarenheter från arbetslivet, I synnerhet inom grundskolan, som efter genomförandet av 1969 års läroplan inte har någon yrkesinriktad undervisning, kan slöjdlärarna tillföra värdefuUa kunskaper ora samhälle och yrkesliv. Ett genomförande av utredningsförslaget om utbildningsgång i trä- och metallslöjd skulle kunna förändra rekryteringen till slöjdlärarutbildningen, genom att de sökande enligt min mening kommer att ha alltför begränsad erfarenhet av yrkes- och arbetsliv.

Med de motiveringar sora här anförts är jag inte beredd att nu förorda att slöjdämnet tas med i en tvåämnesutbildning.

Målet för slöjdundervisningen har, liksom skolans övergripande mål, förändrats genom de skolreformer som genomförts under 1960-talet. SlöjdläramtbUdningen utformades redan i slutet av 1950-talet. Jag finner det angeläget att, inom ramen för nuvarande utbUdningstid, vidta sådana förändringar att utbildningen i högre grad motsvarar de krav som ställs på dagens skola. Som jag tidigare nämnt avser jag att i annat sammanhang återkomma till regeringen i frågor rörande behörighet och antagning bl. a. till slöjdlärarutbildningarna.

5.3.6 Lärare i teckning

Behovet av en utbyggnad av teckningslärarutbildningen, som bl. a, är klart redovisat i lärarutbildningskommitténs förslag, har jag redan nämnt. Utbyggnaden bör ske genom en ökning av antagningen till den reguljära teckningslärarutbildningen. Sådan utbildning förekommer nu endast på en ort i landet, 1 Stockholm, där den anordnas vid teckningslärarinstitutet som hör tiU konstfackskolan. Till utbUdningen antas f. n. 72 studerande årligen. I utbUdnmgen, som är treårig, integreras ämnesutbildning, pedagogik, metodik och praktik. Konstfackskolan anordnar även särskild förberedande utbildning (det s. k. fack VIII), som omfattar ett år vid konstindustriella dagskolan och som i regel ingår i ut-

Prop. 1975: 24 79

bildningen för saratliga studerande. Den nuvarande av SÖ fastställda timplanen för utbildningen har tiUämpats sedan läsåret 1968/69.

Mitt förslag innebär att ettämnesutbildningen av teckningslärare i huvudsaklig överensstämmelse med den utbUdning, som bedrivs vid teckningslärarinstitutet, bör byggas ut. Starka skäl talar för en utbyggnad av sådan utbUdning utanför Stockholm, Kommittén föreslog att teckningslärarutbildningen skuUe lokaliseras tUl tre orter, nämligen Stockholm, Göteborg och Kalmar, Förslaget beträffande Kalmar byggde på förutsättningen att även annan högre konstnärlig utbildning samtidigt skulle förlägas dit samt att tillgången på lärarutbildare skulle förbättras genom förslaget om en ämneslärarlinje vid lärarhögskolan, I fråga om valet av ort för en utbyggnad får jag för egen del anföra följande.

Kraven på förläggningsort för en utbildning av det slag som teckningslärarutbildningen utgör är stora. För det första krävs en aktiv kul-turralljö både av allmänna skäl och med hänsyn till kraven på personal. Det raåste finnas lärare i framför allt olika konstnäriiga ämnen, både praktiskt och teoretiskt inriktade, samt möjligheter att utan alltför stora kostnader anlita experter för olika specialuppgifter inom utbildningen. För det andra raåste det inom skolväsendet på orten eller på ett begränsat avstånd från denna finnas förutsättningar för att genomföra den praktiska delen av läraratbildningen.

Av naturliga skäl är det lättast att i de största städerna tillgodose de speciella krav sora teckningslärarutbildningen ställer. Vid lokaliseringen bör emellertid även andra faktorer tas med i bedömningen. Det finns t. ex. anledning att ta hänsyn till i vilken del av landet behovet av utbildade är särskilt stort. Vidare är det rimligt att eftersträva en lokalisering som bidrar tUl en geografisk spridning av UtbUdningsmöjlighelerna, motiverad från såväl regionalpolitiska som utbildningspolitiska och kulturpolitiska synpunkter. Jag hänvisar i sammanhanget till vad som sägs i fråga om lokalisering av högskoleutbildning 1 propositionen om reformering av högskoleutbildningen m, ra, (prop, 1975: 9), Jag har raed hänsyn till teckningsläraratbildningens krav funnit att det bör finnas förutsättningar att på ett godtagbart sätt genomföra sådan utbildning i Umeå och att Umeå också med hänsyn till övriga angivna faktorer är en lämplig ort för utbyggnaden.

Jag anser det angeläget att betona alt mitt val av Umeå för utbyggnad av teckningsläraratbildningen inte betyder ett ställningstagande i frågan om den lärapliga lokaliseringen av ytterligare statiig högskoleutbildning inom bildkonst, konsthantverk och design.

Det bör uppdras åt SÖ att planera för en utbildning av lärare i teckning i Umeå som kan påbörjas budgetåret 1976/77. Beträffande dimensioneringen av utbildningen avser jag att i annat sammanhang återkomma tUl regeringen. Vid riksdagens blfaU tUl prop. 1975: 9 komraer ansvaret för att genoraföra utbildningen efter den 1 juli 1977 att ligga på

Prop. 1975: 24 80

högskoleorganisationen i Umeå, Planeringen av utbildningen bör ske i samråd med berörda organisationskommittéer och i kontakt med berörda parter i Umeå, Det lokala ansvaret för genomförandet av utbildningen bör under det första året ligga på lärarhögskolan i Urneå,

TeckningslärarutbUdningen bör omfatta tre år, motsvarande studietiden vid teckningslärarinstitutet. Det bör uppdras åt SÖ atl i sin planering utgä frän vad som nu gäller beträffande utbildningen vid teckningslärarinstitutet. Detta utesluter inte enligt min raening att man i den nya utbildningen bör kunna pröva andra vägar för att nå samma utbildningsmål, SÖ bör även planera för antagningen tUl utbildningen. Jag erinrar i det sammanhanget om de uttalanden som har gjorts i nyss nämnda prop, 1975: 9 i fråga om behörighetsvUlkor och urval till utbildningarna på kulturområdet och vissa lärarutbildningar, I inledningsskedet bör bestämmelserna för tillträde till teckningslärarutbildningen i Umeå i stort motsvara dem som nu gäller för tillträde till teckningslärarinstitutet. Krav på ett års särskild förberedande utbildning, i huvudsak motsvarande fack VIII vid konstfackskolan, bör således gälla för tillträde. Förutbildningen bör dock inte, som nu är fallet vid konstfackskolan, bedrivas som en del av den egentliga lärarutbildningen. Den bör i stället kunna ske vid redan existerande skolor som anordnar förberedande utbildning med inriktning mot bildkonst och konsthantverk. Jag vill i det sammanhanget erinra om att 1973 års expertgrapp för konstutbildning gjort en kartläggning av den förberedande konstnärliga utbildningen som redovisats i betänkandet (Ds U 1974: 8) Utbildning inom bildkonst, konsthantverk och design. Bedömningen av vilken förutbildning som är godtagbar bör ske vid antagningstillfället, I övrigt bör tills vidare urval och antagning till den nya teckningslärarutbildningen kunna ske i huvudsak enligt nuvarande regler.

Budgetåren 1971/72 och 1972/73 anordnades en särskild utbildning av lärare i teckning, anpassad för icke-behöriga teckningslärare med konstnärlig utbildning, som i viss omfattning tjänstgjort i skolan. Jag avser att ge SÖ i uppdrag att undersöka behovet av att återuppta en sådan särskild utbildning, Ora det skulle visa sig erforderligt bör utbildningen påbörjas läsåret 1976/77, SÖ bör i planeringsarbetet utgå från de bestäramelser som gällde för den senast anordnade utbildningen med de förändringar som kan vara motiverade av erfarenheter som ulbildningen gett. Bl, a, bör SÖ undersöka om en eventuell särskUd utbildning helt eller delvis kan förläggas tiU Umeå,

5.3.7 Lärare i musik

Utbildningen av musiklärare behandlades av statsmakterna år 1970 i ett principbeslut om allmänna riktiinjer för en successiv reform av den högre musikutbUdningen (prop. 1970: 25, SU 1970: 108, rskr 1970: 274). Enligt dessa riktlinjer skall det finnas möjlighet både tiU utbildning tiU

Prop. 1975: 24 81

ettämneslärare och till utbildning av det slag lärarutbUdningskommittén har förordat. Som jag tidigare har nänmt anordnas sedan drygt tre år en utbildning av lärare i musik och ett annat ämne vid sidan av den ettämnesutbildning som musikhögskolorna bedriver. OMUS, som arbetar med utbildningsfrågorna på musikområdet, har nyligen fått tilläggsdirektiv för sitt arbete.

Enligt dessa direktiv skall de år 1970 beslutade allmänna riktiinjerna för arbetet med utbildningen av olika slags lärare i rausik fortfarande gälla, I fråga om lärare 1 musik för skolväsendet bör utbUdas både tvåämneslärare och ettämneslärare. Den tvåämnesutbildning av lärare i rausik och annat ämne, som nu bedrivs i Göteborg och Malmö, bör t, v, fortsätta som en försöksverksamhet. Enligt förslag i årets budgetproposition (prop, 1975: 1 bU, 10 s, 105) bör denna utbUdning ytterligare byggas ut genom att sådan särskUd ämnesulbildning i musik, som ingår i tvåämnesutbildningen, vid en ännu inte angiven tidpunkt får påbörjas i Piteå i anslutning till den musikpedagogiska utbildningen vid Framnäs folkhögskola.

Utbildningen av ettämneslärare skall enligt tilläggsdirektiven utformas på ett sätt som markerar sambandet mellan denna läramtbUdning och utbildningen av musikpedagoger, dvs, lärare i musik med uppgifter som huvudsakligen är förlagda till frivillig musikundervisning uianför skolan. Detta samband, som närandes redan i 1970 års beslut, innebär att ämnesstudierna i musik i utbUdningen av ettämneslärare i stort sett skall motsvara en allmän musikpedagogisk utbildning. Sambandet i utbildningen är viktigt bl, a, av det skälet att det bör kunna leda till att etlämneslärare i rausik på ett naturligt sätt kan kombinera uppgifier i skolans obligatoriska musikundervisning med uppgifter inom olika former av frivillig undervisning. Genom att frivillig musikundervisning förekommer i stor omfattning, bl, a. i form av kommunal musikskola, finns det möjlighet för ettämneslärare i musik att använda sin utbUdning för olika slags uppgifter,

I tilläggsdirektiven får OMUS även till uppgift att avge förslag om praktisk-pedagogisk utbildning av ettäraneslärare i musik, knuten till den institution (musikhögskola eUer motsvarande) sora anordnar ämnes-utbildningen.

Tilläggsdirektiven innehåller även en tidsplan för det återstående arbetet för OMUS, Den innebär att kommittén före den 1 mars 1976 skall lägga fram ett principförslag som orafattar hela utredningsuppdraget. Arbetet i dess helhet bör OMUS lägga upp så att det för kora-mUténs del kan vara avslutat senast i och med utgången av juni 1977,

Vad jag tidigare sagt om vikten av att lärartjänster inrättas i de ämneskombinationer, som ingår i tvåämnesutbildningen av lärare, gäUer givetvis även i fråga om tjänster för lärare i musik och annat ämne.

Prop. 1975: 24 82

5.3.8 Utbildning av lärarutbildare
Läraratbildningskommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1973: 42)

Utbildning av läraratbildare avgett förslag dels till behörighetsregler för tjänst i ämnesutbildning och praktisk-pedagogisk utbildning av lärare i LUK-ämne, dels till befattningsutbildning av medverkande i den av kommittén föreslagna utbildningen i LUK-ämnen. I slutbetänkandet har kommittén vidare avgett förslag tUl särskUd befattningsutbildning för nu verksamma läraratbildare 1 LUK-ämnen. Förslagen är av allmänt intresse för läraratbUdningen.

Jag vUl erinra om att jag i direktiven tUl 1974 års lärarutbildningsutredning anfört att de sakkunniga även bör lägga fram de förslag till ändringar av den inre organisationen för lärarutbildningarna som kan behövas för att förverkliga de sakkunnigas förslag. Jag har därvid framhållit att det i denna del av utredningsuppdraget kan visa sig behövligt för de sakkunniga att i sitt arbele inbegripa samtliga lärarutbildningar. De sakkunniga bör enligt direktiven även beakta vilka åtgärder som kan behöva vidtas för t. ex, en återkoraraande fortbildning av lärarutbildare, LärarutbUdningsutredningen bör i sitt arbete beakta de förslag tUl befattningsutbildning av lärarutbildare som lagts fram av lärarutbildningskommittén. Jag avser att ta ställning till dessa förslag i samband med behandlingen av lärarutbildningsutredningens förslag.

Det bör uppdras åt SÖ att ta hänsyn tUl behovet av fortbildning för de läraratbildare som kommer att vara verksamma inom den försöksutbildning jag här har förordat. Fortbildningsbehovet torde gälla såväl ämnesutbildningen som den praktisk-pedagogiska utbildningen.

5.3.9 Tjänster i nya ämneskombinationer för lärare i yrkesinriktade
ämnen i gymnasieskolan

Beiräffande SÖ:s förslag till bestämmelser om lärartjänster i nya ämneskombinationer i gymnasieskolan, som redovisats i det föregående, vill jag framhåUa följande.

Att införa lärartjänster i de nya ämneskombinationer som avses i SÖ:s förslag skulle självfallet underlätta för lärare i yrkesinriktade ämnen att få tillräckligt tjänstgöringsunderlag. Intresset för de nya ämneskombinationerna synes också vara stort bland berörda lärare. Med hänsyn till de förändringar på lärarnas arbetsmarknad som inträtt under senare år finner jag det emellertid inte välbetänkt att nu skapa ett nytt generellt regelsystem, innefattande åtgärder för vidareutbildning m. m., som kan komma att öka den redan hårda konkurrensen om tjänstgöringsunderlaget för adjunkter och ämneslärare. Jag är därför inte nu beredd att föreslå regeringen att förelägga riksdagen ett så vitlsyftande förslag som det SÖ har utarbetat. Jag är emellertid medveten om att det bland lärarna i yrkesinriktade ämnen alltid kommer att finnas personer som vidareutbildar sig inom sitt eget eller näralig-

Prop. 1975: 24 83

gande områden. Jag finner det naturligt att man söker ta tUl vara dessa extra resurser inom skolan och avser att föreslå regeringen att närmare överväga om bestämmelser om lärartjänst kan utfärdas, sora i enskilda fall ger förbättrade raöjligheter att tillgodose dylika situationer.

6 Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de av mig förordade riktlinjerna för försöksverksamhet med utbildning av lärare i gymnastik jämte ett eller två andra ämnen,

2. godkänna de av mig förordade riktlinjerna för försöksverksarahet med utbildning av lärare i hemkunskap, kostkunskap, bostads/miljökunskap och konsumentkunskap jämte ett eller två andra ämnen,

3. godkänna de av mig förordade riktiinjerna för en utbyggnad av teckningslärarutbildningen.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag sora föredraganden har lagt fram.

Prop. 1975: 24 84

Innehåll

1 Inledning ....................................................................... 3

2 UtbUdning av lärare i LUK-ämnen..................................... 4

2.1 Nuvarande förhällanden ............................................ 4

2.1.1 Organisation och förläggning ......................... 4

2.1.2 Inträdeskrav och utbildningstidens längd ....... 6

2.1.3 Utbildningens huvudsakUga innehåll .............. 7

2.1.4 Behörighet .................................................... 11

2.2 Utredningen ............................................................. .. 12

2.2.1 Allmänna synpunkter ........................................ 12

2.2.2 Ettämnesutbildning —• flerämnesutbildning ... .. 14

2.2.3 Varvad ämneslärarutbildning ........................ .. 16

2.2.4 Studieorganisation ....................................... 17

2.2.5 Ämneskombinationer och utbildningslinjer ..... .. 18

2.2.6 Behörighetskrav för tillträde till studier i LUK-ämnen 20

2.2.7 Antagning och urval........................................... .. 22

2.2.8 Ämnesutbildningens uppbyggnad och innehåll . .. 23

2.2.9 Den praktisk-pedagogiska utbUdningen ......... .. 25

2.2.10 FortbUdning och vidareutbildning...................... 26

2.2.11 Bedömning och betygsättning ....................... .. 27

2.2.12 Forskning, forskarutbildning och forskningsanknytning 27

2.2.13 Lärartjänst och behörighet ............................ 28

2.2.14 Dimensionering ............................................. .. 28

2.2.15 Lokalisering ..................................................... 29

2.2.16 Utbildningens ledning, personal m. m................ .. 31

2.2.17 Kostnader ....................................................... 32

2.2.18......................................................................... Genomförande 32

2.3 Remissyttranden ...................................................... 33

2.3.1 Översikt över remissyttrandena .................... .. 33

2.3.2 Ettämnesutbildning — flerämnesutbildning ..... 33

2.3.3 Studieorganisation ....................................... .. 35

2.3.4 Ämneskombinationer och utbUdningsUnjer ... 37

2.3.5 Behörighetskrav för tillträde till studier i LUK-ämnen 39

2.3.6 Antagning och urval ........................................ 42

2.3.7 Spärrad utbildning ......................................... 43

2.3.8 Fortbildning och vidareutbildning ................... . 44

2.3.9 Forskning, forskarutbildning och forskningsanknytning 45

2.3.10 Lärartjänster och behörighet ......................... 45

2.3.11 Dimensionering ............................................. 46

2.3.12 Lokalisering ..................................................... . 47

2.3.13 Utbildningens ledning och personal m, m........... . 48

2.3.14 Kostnader ................................................... 48

2.3.15......................................................................... Genomförande 49

3 Utbildning av lärarutbUdare ............................................. 49

3.1 Nuvarande förhållanden............................................. 49

3,1,1 Bestämmelser om behörighet ..................... 49

3,1.2 Befintlig och planerad utbildning av lärarutbildare 51

Prop. 1975: 24 85

3.2.................................................................. Utredningen 53

3.2.1 Behörighet tlU tjänst 1 ämnesutbildning och praktisk-pedagogisk utbildning av lärare i LUK-ämne ........................................................... 53

3.2.2 Befattningsutbildning av medverkande i ämnesutbildningen i LUK-äranen 55

3.2.3 Befattningsutbildning av medverkande i den praktiskpedagogiska UtbUdningen 56

3.2.4 SärskUd befattningsutbildning m. ra, för nu verksararaa lärarutbUdare i LUK-ämnen 57

3.2.5 Befattningsutbildningens ledning och genoraförande 58

3.2.6 Kostnader ............................................ 58

3.2.7 Reservatlon ....................................... 59

3.3.................................................................. Remissyttranden 59

3.3.1 Inledning ........................................... 59

3.3.2 Befattningsutbildning av medverkande i ämnesutbUd-

ningen i LUK-ämnen .............................. 59

3.3.3.................................................... Befattningsutbildning av medverkande i den praktisk
pedagogiska utbildningen ...................... 61

3.3.4................................................... SärskUd befattningsutbildning ra. ra. för nu verksararaa
lärarutbildare i LUK-ämnen ..................... . 61

4 Tjänsier i nya äraneskombinationer för lärare i yrkesinriktade ämnen i gyranasieskolan 63

5 Föredraganden ............................................. . 64

5.1 Inledning .................................................. . 64

5.2 Koraraittéförslaget ..................................... . 67

5.3 Ställningstaganden ..................................... . 68

5.3.1 Allmänna synpunkter ............................... 68

5.3.2 Försöksutbildning ............................... . 73

5.3.3 Lärare i bamkunskap, barn- och ungdomskunskap samt famUjekunskap 76

5.3.4 Lärare i draraatik ................................. 76

5.3.5 Lärare i slöjd ...................................... 77

5.3.6 Lärare i teckning ................................ 78

5.3.7 Lärare i musik ................................... 80

5.3.8 Utbildning av lärarutbildare ....................... 82

5.3.9 Tjänster i nya äraneskombinationer för lärare i yrkesinriktade ämnen i gymnasieskolan ........................................................... 82

6 HemstäUan ................................................... . 83

KUNGL.BOKTR. STOCKHOLM 1975 750088