Redogörelse för verksamheten inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) under år 1995
Proposition 1995/96:164
Regeringens skrivelse
1995/96:164
Redogörelse för verksamheten inom
Organisationen för säkerhet och samarbete i
Europa (OSSE) under år 1995
Skr.
1995/96:164
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 25 april 1996
Göran Persson
Lena Hjelm-Wallén
(Utrikesdepartementet)
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för verksamheten i
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) under 1995
OSSE är det enda säkerhetspolitiska samarbetsorgan där alla europeiska
länder, tillsammans med Canada och USA, deltar som jämställda
medlemmar. OSSE:s sammansatta verksamhet har de senaste åren vuxit
avsevärt. Tyngdpunkten i OSSE-arbetet har förskjutits från normbildning
och långsiktiga förhandlingar om förtroendeskapande åtgärder och annan
rustningskontroll till operativa insatser för att förebygga och hantera
konflikter. Regeringen söker bidra till att stärka OSSE:s roll i det
europeiska säkerhetssamarbetet.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 164
Innehållsförteckning
Skr.
1995/96:164
Förkortningar...................................3
1 Det nya OSSE................................ 4
1.1 Från ESK till OSSE ....................... 4
1.2 OSSE:s roll i det europeiska säkerhetssamarbetet ... 5
1.3 Skrivelsens uppläggning..................... 6
2 OSSE:s verksamhetsfält.......................... 7
2.1 OSSE som regional säkerhetsorganisation ........ 8
2.2 Mänskliga rättigheter och demokratibyggande...... 9
2.3 Minoritetskommissarien..................... 9
2.4 Stabilitetspakten .......................... 10
2.5 OSSE:s ekonomiska dimension................ 11
2.6 Förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder och
annan rustningskontroll ..................... 12
2.7 En alleuropeisk säkerhetsmodell ............... 13
3 OSSE:s konfliktförebyggande fältinsatser ............. 15
3.1 Estland................................. 15
3.2 Lettland................................ 16
3.3 OSSE-representationen och ombudsmännen i
Bosnien och Hercegovina.................... 16
3.4 Representationen i Makedonien (den tidigare
jugoslaviska republiken Makedonien)............ 18
3.5 OSSE och Jugoslavien...................... 18
3.6 Sanktionsövervåkning ...................... 19
3.7 En förestående OSSE-representation i Kroatien..... 19
3.8 Stödgruppen i Tjetjenien .................... 19
3.9 Moldova ............................... 20
3.10 Ukraina ................................ 21
3.11 Tadzjikistan ............................. 21
3.12 Georgien ............................... 22
3.13 Konflikten om Nagomo-Karabach och Minsk-
gruppen................................ 22
4 Den parlamentariska församlingen .................. 24
5 Samverkan med enskilda organisationer .............. 25
6 Ministerrådsmötet i Budapest ..................... 26
7 OSSE inför toppmötet i Lissabon................... 28
Bilaga: OSSE-länder.................................. 30
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 april 1996 .... 31
Skr.
1995/96:164
FÖRKORTNINGAR
|
CFE CPC |
Conventional Armed Forces in Europé |
|
CSBM |
Confidence- and Security-Building Measures (förtroende- |
|
CSCE |
Conference on Security and Co-operation in Europé (jfr |
|
CSO ECE |
Committee of Senior Officials (ämbetsmannakommittén) |
|
ECMM |
European Community Monitoring Mission (EU:s |
|
ER ESK |
Europarådet (jfr CoE) "Europeiska säkerhetskonferensen", Konferensen om |
|
EU FSC HCNM |
Europeiska unionen, European Union Forum for Security Co-operation (OSSE:s säkerhetsforum) High Commissioner on National Minorities (OSSE:s minoritetskommissarie) |
|
HD |
Human Dimension of the OSCE (OSSE:s mänskliga |
|
HLPG |
High Level Planning Group (militär stabsgrupp i Wien för |
|
IFOR |
Implementation Force (den NATO-ledda militära |
|
NACC NATO NGO NPMS ODIHR |
North Atlantic Co-operation Council North Atlantic Treaty Organisation Non-Governmental Organization (enskild organisation) Office for Democratic Institutions and Human Rights |
|
OSCE |
Organization for Security and Co-operation in Europé (jfr |
|
OSS OSSE |
Oberoende staters samvälde (jfr CIS) Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (jfr |
|
PC PFF PFP SC VEU WEU |
Permanent Council (permanenta rådet) |
1 Det nya OSSE
Skr.
1995/96:164
Under 1990-talet har OSSE omvandlats till både form och innehåll
Verksamheten har vuxit avsevärt och tempot ökat. Medlemsstaternas
regeringar deltar på alla nivåer.
Tyngdpunkten i OSSE-arbetet har förskjutits från normbildning och
långsiktiga förhandlingar om förtroendeskapande åtgärder och annan
rustningskontroll till operativa insatser för att förebygga och hantera
konflikter. Den organisatoriska strukturen har anpassats till den ändrade
verksamhetsinriktningen.
OSSE-toppmöten med medlemsstaternas stats- eller regeringschefer,
organisationens högsta beslutande organ, har hittills ägt rum fyra gånger
- varav de tre sista på 1990-talet. Det första hölls i Helsingfors 1975, det
andra inte förrän 1990 i Paris, det tredje 1992 på nytt i Helsingfors och
det fjärde i Budapest 1994.
OSSE:s femte toppmöte ska hållas i Lissabon i december i år.
Näst toppmötet är ministerrådet organisationens högsta beslutande
organ. Ministerrådet samlas numera mot slutet av de år då toppmöten inte
äger rum.
Därnäst i beslutshierarkin kommer höga rådet, som samlas en gång i
kvartalet. Men OSSE:s verkliga styrkebälte är nivån under höga rådet,
nämligen permanenta rådet i Wien, som sammanträder praktiskt taget
dagligen
1.1 Från ESK till OSSE
Toppmötet i Budapest i december 1994 beslutade att Konferensen för
säkerhet och samarbete i Europa (ESK) - som i 20 års tid formellt varit
en diplomatkonferens - skulle övergå till att bli en mellanstatlig
organisation under namnet Organisationen för säkerhet och samarbete i
Europa (OSSE). För enkelhets skull används fortsättningsvis i skrivelsen
genomgående termen OSSE, trots att den egentligen inte är tillämplig för
tiden före årsskiftet 1994/95.
Budapesttoppmötet fattade flera andra betydelsefulla beslut.
Ett viktigt principbeslut gällde beredskap att trygga en eventuell
fredsuppgörelse i konflikten om den av etniska armenier dominerade
enklaven Nagomo-Karabach i Azerbajdzjan med en fredsbevarande
OSSE-styrka.
Ryssland lanserade ett förslag att utarbeta en alleuropeisk
säkerhetsmodell för det tjugoförsta århundradet, ett krävande arbete som
tog sin början 1995.
Budapesttoppmötet antog vidare en militärpolitisk uppförandekod, som
mycket snabbt hamnade i rampljuset i samband med kriget i Tjetjemen,
och i synnerhet belägringen och beskjutningen av huvudstaden Groznyj.
Övergången till mellanstatlig organisation är ett uttryck för att OSSE -
ensamt bland de säkerhetspolitiska samarbetsorganen om en alleuropeisk
medlemskrets - bör ha en central roll i det europeiska säkerhets-
maskineriet. OSSE bör därvid samarbeta nära med andra europeiska och
globala organisationer. Det innebär också att större krav ställs och Skr.
kommer att ställas på OSSE i framtiden. 1995/96:164
Debatten om säkerhetsmodellen bidrar till att bredda den
säkerhetspolitiska diskussion som parallellt, om än med delvis andra
förtecken, pågått i flera europeiska och transatlantiska organisationer -
som EU, VEU och NATO. (Dessa och andra förekommande förkortningar
förklaras i förkortningslistan på sidan 3 )1 OSSE har de västeuropeiska
länderna möjlighet att föra denna diskussion i direkt dialog med
Ryssland och de central- och östeuropeiska staterna
Det står emellertid klart att tiden inte är inne för en fullödig dialog på
detta område, än mindre för klara slutsatser. EU-ländema har inte desto
mindre gjort ett ambitiöst försök att föra dialogen framåt och presenterade
ett omfattande och genomarbetat bidrag till diskussionen vid ett
OSSE-möte om säkerhetsmodellen i Wien sommaren 1995 (jämför
regeringens skrivelse 1995/1996:190, Berättelse om verksamheten i
Europeiska unionen under 1995).
När en bred fredsuppgörelse i det tidigare Jugoslavien utkristalliserades
växte också OSSE:s roll. Organisationen fick vid ministerrådsmötet i
december 1995 ett övergripande ansvar för att säkra genomförandet av
allmänna val i Bosnien och Hercegovina, delvis också för att bevaka
efterlevnaden av mänskliga rättigheter och för rustningskontroll i området.
Erfarenheterna från Bosnien och Hercegovina präglar nu i hög grad
diskussionerna om hur samarbetet på regional nivå i Europa skall drivas
vidare. Detta gäller områden där aktiv konfliktlösning krävs, såsom i
konflikten om Nagomo-Karabach. Men det gäller också andra
samarbetsprojekt på regional och inomregional nivå, bland annat den så
kallade stabilitetspakten.
Daytonavtalets olika delar åskådliggör betydelsen av ett brett
säkerhetsbegrepp. Fredsavtalet förutsatte och drev fram en
säkerhetspolitisk arbetsfördelning mellan stater och organisationer i
Europa. En nyckelroll fick den NATO-ledda, mångnationella, militära
fredsstyrkan IFOR, med vilken Ryssland samverkar.
Genomförandet av Daytonavtalet har också visat vikten av att tidigt
planera inte bara den militära sidan av en fredsöverenskommelse, utan
också den civila. Det långsiktiga demokratibyggandet - som OSSE söker
främja - har en central plats.
1.2 OSSE:s roll i det europeiska säkerhetssamarbetet
Regeringen anser att Sverige har intresse av att ta tillvara OSSE:s
möjligheter som säkerhetspolitisk organisation och - i samspel med
andra regionala organisationer och samarbetsorgan som VEU, NATO,
NACC och PFF och i samklang med EU:s gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitik - utnyttja OSSE:s fördelar:
- den vida medlemskretsen med deltagande på likaberättigad bas för alla
medlemsstater,
- det breda säkerhetsbegreppets tillämpning i OSSE:s verksamhet,
- en samarbetskultur för europeisk säkerhet som bygger på att konsensus- Skr.
beslut ger en hållbar grund för gemensam säkerhet, 1995/96:164
- OSSE-statemas rätt till insyn i varandras angelägenheter,
- godtagandet av att OSSE spelar en aktiv roll i en konflikt i ett
medlemsland i sammanhang där exempelvis en FN-roll inte vore möjlig,
Tjetjenien är till dags dato det tydligaste exemplet,
- den allt klarare definierade rollen som regional organisation i
FN-stadgans mening, ofta utövad i aktiv samverkan med FN, som i
Georgien, Tadzjikistan och Makedonien (den tidigare jugoslaviska
republiken Makedonien).
Detta innebär en tydlig strävan, som Sverige stöder inom och utom
EU-samarbetet, att stärka OSSE:s grundläggande roll i Europa för
- demokratisk utveckling, marknadsekonomi och rättssamhälle,
- konfliktförebyggande insatser,
- konflikthantering och konfliktlösning,
- återuppbyggnad, i synnerhet av det civila samhället, efter konflikt,
- europeisk rustningskontroll och nedrustning, samt
- förtroendeskapande åtgärder, militärpolitisk öppenhet och förutsägbar-
het.
1.3 Skrivelsens uppläggning
Regeringen vill i det följande orientera riksdagen om OSSE:s aktuella
verksamhet och om sin bedömning av OSSE:s roll i det säkerhetspolitiska
samarbetet i Europa.
Skrivelsen är disponerad på följande sätt. I kapitel 2 följer en
genomgång av OSSE:s verksamhetsfält, som utgår från organisationens
breda säkerhetsbegrepp, med separata avsnitt om
- OSSE som en regional säkerhetsorganisation,
- mänskliga rättigheter och demokratibyggande,
- minoritetskommissarien,
- stabilitetspakten,
- OSSE:s ekonomiska dimension,
- förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder och andra former av rust-
ningskontroll, samt
- en alleuropeisk säkerhetsmodell
Därefter kommer en redogörelse för OSSE:s konfliktförebyggande
insatser i fält: i Estland, Lettland, Bosnien och Hercegovina, Makedonien,
det tidigare Jugoslavien, Kroatien, Tjetjenien, Moldova, Ukraina,
Tadzjikistan, Georgien och Nagomo-Karabach.
Därpå följer två kapitel om den parlamentariska församlingen
respektive OSSE.s samverkan med enskilda organisationer.
Därefter kommer en redogörelse för ministerrådsmötet i Budapest i
december 1995 och de beslut ministrarna där fattade. Skrivelsen avrundas
med en framåtblickande bedömning av OSSE inför toppmötet i Lissabon
i december 1996.
Skr.
1995/96:164
2 OSSE:s verksamhetsfält
OSSE:s geografiska verksamhetsområde spänner över nästan hela norra
halvklotet. Det sträcker sig från Vancouver i väster till Vladivostok i
öster.
Verksamhetens innehåll är sammansatt och skiftande.
OSSE:s kännemärke alltsedan början av 1970-talet har varit det breda
säkerhetsbegreppet. Organisationen tolkar säkerhet så att den omspänner
såväl social och ekonomisk utveckling som mänskliga rättigheter och
militära förhållanden: förtroendeskapande åtgärder och nedrustning,
konfliktförebyggande ansträngningar och krishantering, vapenhandel och
kärnsäkerhet, mänskliga rättigheter och minoritetsfrågor, demokratiska
institutioner och ekonomiskt samarbete, miljövård och kulturarv.
Syftet med OSSE:s verksamhet är att på kort och lång sikt söka
förebygga och lösa konflikter.
Vissa insatser är direkt anpassade till en bestämd, pågående konflikt.
Andra är generella och mer långsiktiga. Somliga är militärt präglade,
andra är civilt inriktade. Men inga insatser är enbart kortsiktiga eller
enbart långsiktiga. Inga är uteslutande militära eller uteslutande civila
OSSE:s tidiga överenskommelser på det militärpolitiska området
bedömdes ofta vara banbrytande. Det är vidare en utbredd uppfattning att
åtagandena i fråga om mänskliga rättigheter hade stor betydelse för
Central- och Östeuropas demokratiseringssträvanden och det kalla krigets
slut.
Bland de nya, icke-militära risker och hot som uppstått i Europa efter
det kalla krigets slut har åtskilliga sociala och ekonomiska orsaker.
Skillnader i ekonomisk utveckling och sociala orättvisor förstärker i flera
länder etniska eller regionala motsättningar Klyftan i ekonomisk
utveckling mellan östra och västra Europa består. Förtroendeskapande
åtgärder av ekonomisk natur kan bidra till att förebygga eller lösa
konflikter.
OSSE betraktar säkerhet som odelbar, även i geografiskt avseende.
OSSE-statema skall samverka för att stärka varandras säkerhet. De
garanterar varandra ömsesidig rätt till insyn i sina säkerhetsförhållanden.
En metod att omsätta säkerhetens odelbarhet i praktisk handling är,
särskilt på det militära området och i fråga om mänskliga rättigheter,
olika former av ”granskningsdiplomati”. OSSE-staternas rätt till insyn i
varandras angelägenheter är central på båda områdena, men den är mest
långtgående vad avser mänskliga rättigheter. Det finns helt enkelt inga
rent interna angelägenheter i fråga om mänskliga rättigheter.
Länge hanterades de olika inslagen i OSSE:s säkerhetsbegrepp sida vid
sida, men åtskilt, i vad som tidigare gick under beteckningen tre
”korgar”. Tendensen på senare år har varit att framhäva helheten snarare
än delarna, det vill säga ett integrerat synsätt, där de olika delarnas
samspel och inverkan på varandra framhävs.
2.1 OSSE som regional säkerhetsorganisation
För att förstärka säkerhetspolitisk samverkan i Europa har nya
samarbetsorgan tillkommit sedan toppmötet i Paris år 1990. Samtidigt har
behovet att undvika kompetenstvister och dubbelarbete ofrånkomligen
ökat.
Skr.
1995/96:164
En viktig roll för OSSE bland dessa samverkande institutioner är att
utarbeta och slå vakt om normer för godtagbara förhållanden såväl mellan
som inom stater, och att i allt högre grad främja förvarning,
konfliktförebyggande insatser, krishantering och återuppbyggnad.
Sovjetunionens sammanbrott år 1991 och de väpnade konflikterna i det
före detta Jugoslavien har understrukit de nära sambanden mellan global
och europeisk säkerhet. OSSE:s toppmöte i Helsingfors 1992 slog fast att
OSSE är att betrakta som en regional säkerhetsorganisation enligt
FN-stadgans åttonde kapitel, med möjlighet att fatta beslut om
fredsbevarande insatser som kan genomföras med stöd av NATO, VEU
eller OSS. Denna grundsyn bekräftades av toppmötet i Budapest i
december 1994.
I uppföljningsarbetet med FN:s generalsekreterares ”Dagordning för
fred” har målsättningen att under säkerhetsrådets överinseende delegera
och decentralisera uppgifter till regionala säkerhetsorganisationer
ytterligare utvecklats. FN:s generalförsamling behandlar numera årligen
världsorganisationens samverkan med OSSE. Efter ett svenskt initiativ år
1993 sker numera regelbundna konsultationer mellan FN:s och OSSE:s
generalsekreterare. Syftet är erfarenhetsutbyte och arbetsfördelning vid
planering och genomförande av insatser i konfliktområden inom
OSSE-området och stärkande av det långsiktigt konfliktförebyggande
arbetet.
Den formel för samverkan mellan FN och OSSE, som lanserades av den
tyske utrikesministern Kinkel och hans dåvarande nederländske kollega
Koijmanns, ”OSSE först”, fick inte enhälligt stöd vid toppmötet 1994.
Enligt denna formel skulle OSSE som organisation, efter att ha
misslyckats lösa en viss konflikt, formellt och utan hänsyn till parternas
inställning, kunna hänskjuta förslag till konfliktlösning till FN:s
säkerhetsråd. Huvudmotståndama i konflikten om Nagomo-Karabach,
Azerbajdzjan och Armenien, fruktade - inte utan skäl - att bli de som i
första rummet skulle omfattas av en sådan beslutsregel, vilket föranledde
Armenien att blockera förslaget.
I anslutning till Daytonavtalet fastställde OSSE:s ministerråd i december
1995 att OSSE har en nyckelroll i uppföljningen av freds-
överenskommelsen om Bosnien och Hercegovina. Lyckas OSSE fullfölja
sina viktiga uppgifter i bland annat frågor om fria och rättvisa val,
övervakning av mänskliga rättigheter, uppbyggnad av ett rättssamhälles
institutioner och inomregional rustningskontroll, kommer detta att starkt
påverka organisationens framtida utveckling. OSSE:s insats i området
sker i nära samverkan med den höge representanten Carl Bildt, den
mångnationella fredsbevarande styrkan IFOR, flyktingkommissarien,
Internationella rödakorskommittén, Världsbanken och EU:s
övervakningsorganisation i det tidigare Jugoslavien (ECMM).
2.2 Mänskliga rättigheter och demokratibyggande
Strävan att främja respekten för mänskliga rättigheter genomsyrar hela
OSSE:s verksamhet.
Inom OSSE går numera frågor om mänskliga rättigheter och
demokratibyggande ofta under benämningen den ”mänskliga
dimensionen”. OSSE-kontoret i Warszawa för demokratiska institutioner
och mänskliga rättigheter (Office for Democratic Institutions and Human
Rights, ODIHR) har ansvar för dessa ärenden. ODIHR arrangerar
seminarier, som ofta särskilt vänder sig till OSSE:s nya medlemsstater,
samordnar internationella valövervakningsinsatser, och svarar för OSSE:s
gemensamma uppföljningsmöte för den mänskliga dimensionen som
återkommer vartannat år. Medlemsstaterna går då igenom efterlevnaden
av gjorda åtaganden på detta område.
Det andra uppföljningsmötet av detta slag ägde rum i Warszawa i
oktober 1995. Detta visade att granskningen av OSSE-statemas
efterlevnad och tillämpning av alla vitt skilda åtaganden inom den
mänskliga dimensionen inte bara är mycket resurskrävande, utan också
att formerna för denna granskning nu behöver ses över.
Samverkan mellan OSSE och Europarådet, som på detta område har
närbesläktade mål, har stor betydelse. Europarådets medlemskrets har på
senare år vuxit - senast genom invalet av Ryssland - vilket ytterligare
stärker motivet för aktivt samarbete med OSSE.
Granskningen av efterlevnad och tillämpning av gjorda åtaganden är ett
exempel på insatser där båda organisationerna och deras medlemsstater
har mycket att vinna på organiserad samverkan. Det är angeläget att
OSSE-toppmötet i Lissabon 1996 bidrar till ett effektivt samarbete på
detta område
Den militärpolitiska uppförandekod som toppmötet i Budapest antog
kan betecknas som en förtroendeskapande åtgärd av ett delvis nytt slag,
med anknytning till såväl den militära OSSE-sfären som mänskliga
rättigheter och folkrätten i övrigt. Den utgör därmed ett nytt uttryck för
OSSE:s breda säkerhetsbegrepp.
Skr.
1995/96:164
2.3 Minoritetskommissarien
Respekt för enskilda människors rättigheter är en viktig faktor för fred
och säkerhet - inom OSSE-området liksom på andra håll. Detta gäller
också efterlevnad av internationella normer vad avser nationella
minoriteter. Brott mot sådana förpliktelser riskerar att vålla misstro och
spänning, som i sin tur kan leda till nationella eller internationella
motsättningar och konflikter. Såväl Europas som andra världsdelars
historia uppvisar många exempel på detta.
Detta var motivet för OSSE:s beslut 1992 att tillsätta en kommissarie
för frågor som rör nationella minoriteter. Minoritetskommissarien är en
allmänt omvittnad framgång för OSSE under 1990-talets omvandling av
Europa.
Framgången beror inte bara på att ämbetet utgjorde ett svar på det 9
1 * Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 164
otvetydiga behovet av dialog och medling i minoritetsfrågor. Även den
förste minoritetskommissariens, holländaren Max van der Stoel,
personliga insatser har haft betydelse i sammanhanget.
Minoritetskommissariens verksamhet är ett viktigt inslag i OSSE:s
ansträngningar att förhindra konflikter eller - för att återge en distinktion
kommissarien själv framhäver - ansträngningar att hindra tvister att
utvecklas till konflikter. Det ligger i sakens natur att tyst diplomati är
hans främsta arbetsmetod.
Minoritetskommissarien har således ett tudelat uppdrag: dels att söka
mildra spänning i nationella minoritetsfrågor som riskerar att trappas upp
till en konflikt, dels att varsko permanenta rådet eller höga rådet så snart
sådan spänning hotar att trappas upp till en nivå som inte går att hantera
med de medel kommissarien har till sitt förfogande.
Max van der Stoel utsågs till minoritetskommissarie för en treårsperiod
vid OSSE:s ministerrådsmöte i Stockholm i december 1992. Hans mandat
förlängdes med ytterligare tre år vid ministerrådsmötet i Budapest i
december 1995.
Skr.
1995/96:164
2.4 Stabilitetspakten
Initiativet till den så kallade stabilitetspakten var EU:s första samfällda
aktion inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
(jämför regeringens skrivelse 1995/1996:190). Kärnan i initiativet var
önskan att minska riskerna för att tvister uppkommer inom ett framtida
EU med de central- och östeuropeiska länderna som medlemmar.
Vid en konferens i Paris den 20-21 mars 1995 överlämnades pakten till
OSSE, som därmed tog på sig rollen som förvaltare och övervakare av
eventuella avtal inom ramen för stabilitetspakten. OSSE kan komma att
bli forum för lösning av tvister förknippade med dessa avtal.
Flera försök gjordes sedan under 1995 att få till stånd nya möten vid
stabilitetspaktens två så kallade bord, det baltiska respektive det
centraleuropeiska. Efter sonderande möten med de berörda staterna
kvarstod ännu vid årets slut en betydande oklarhet om hur arbetet borde
drivas vidare. Till de viktiga frågorna hör om militärpolitiska ämnen bör
tas med i diskussionerna eller inte, EU:s roll nu när förhandlingarna
kommer att bedrivas inom OSSE:s ram samt inte minst arbetsfördelningen
med andra inomregionala fora, såsom Östersjörådet i det nordeuropeiska
området
Till bilden hör slutligen ett franskt förslag i samband med
undertecknandet av Daytonavtalet om fred i Bosnien och Hercegovina i
mitten av december 1995 att lansera ett förhandlingsbord för sydöstra
Europa. Även här hade arbetet vid årsskiftet knappt mer än börjat. Hur
detta projekt kommer att utvecklas blir inte bara beroende av
ovanstående frågor utan också av hur förhållandet till Daytonavtalets
genomförande definieras liksom av hur länderkretsen bestäms.
10
2.5 OSSE:s ekonomiska dimension
Alltsedan Helsingforsprocessens start har den så kallade ekonomiska
dimensionen utgjort en del av ESK:s helhet.
OSSE:s kompetens ligger inte primärt på det ekonomiska området.
Organisationens huvudinriktning på förvarning, konfliktförebyggande
insatser och konflikthantering innefattar dock även problem och
spänningar av ekonomisk natur som bör hanteras i ett brett,
samarbetsinriktat säkerhetsperspektiv. Stabilitetspakten - som hade sin
upprinnelse inom EU, men nu överlämnats till OSSE - och dess breda,
inomregionala samarbetsbord är ett exempel på strävan i denna riktning.
ESK:s ursprungliga så kallade andra korg utgjorde grunden för en
specialkonferens i Bonn 1990 om ekonomiskt samarbete, vetenskap,
teknik och miljö. De historiska förändringar som inträffat i Europa
återspeglas i enigheten i Bonndokumentet om att människors säkerhet
och välfärd bäst främjas genom demokrati och marknadsekonomi. Mot
denna bakgrund beslöt uppföljningsmötet i Helsingfors 1992 att
ämbetsmannakommittén (nu höga rådet) en gång om året skulle
sammanträda i en specialsession, kallad ekonomiskt forum, för att främja
dialog och samarbete om övergång till marknadsekonomi samt ökat
ansvar för social rättvisa och miljö. Toppmötet i Budapest i december
1994 bekräftade åter den ekonomiska dimensionens plats i en bredare
säkerhetssyn. Mötet slog fast att en översyn av OSSE:s ekonomiskt
inriktade arbete behöver företas och att ekonomiskt forum bör
omgestaltas för att möta en ny tids utmaningar och följa
planekonomiernas övergång till marknadsekonomi.
I OSSE:s ekonomiska forum far medlemsstaterna tillfälle till utvärdering
och till framåtblickande, övergripande analys. Det utgör ett komplement
till andra ekonomiska samarbetsformer. Forumet stimulerar till kontakter,
eftersom ett stort antal internationella organisationer och institutioner är
företrädda. Även enskilda organisationer och företrädare för näringslivet
deltar. Mellan de årliga generalmönstringarna arrangeras seminarier, ofta
i samarbete med enskilda stater eller organ som FN:s ekonomiska
kommission för Europa (Economic Commission for Europé, ECE).
Ett tredje ekonomiskt forum ägde rum i Prag i juni 1995, med
inriktning på inomregionalt, säkerhetsfrämjande samarbete. Den svenska
delegationen genomförde en omfattande presentation av samarbetet i vår
region, i första hand Östersjörådet. Det senaste forumet, som ägde rum
i Prag i mars 1996, var ägnat sambandet mellan ekonomi och säkerhet.
Huvudsakligen syftade mötet till att identifiera politiska risker med rötter
i ekonomiska förhållanden. Det uppmärksammade särskilt de sociala
problem som uppstått i övergången till marknadsekonomi i Central- och
Östeuropa och i den före detta Sovjetunionen, och som utgör
säkerhetsrisker idag.
Svenska insatser inom OSSE:s ekonomiska dimension utformas i allt
väsentligt i samråd inom Europeiska unionen. Kommissionen bidrar med
underlag för Europeiska unionens gemensamma ställningstaganden.
Skr.
1995/96:164
11
2.6 Förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder och annan skr.
rustningskontroll 1995/96:164
Ett centralt inslag i OSSE-verksamheten alltsedan begynnelsen har varit
förhandlingar om och tillämpning av en växande uppsättning
förtroendeskapande åtgärder. Dessa är väsentligen militärpolitiska till sin
natur och ett led i rustningskontroll i vid bemärkelse. De har
vidareutvecklats i flera steg sedan 1970-talet. Den senaste
överenskommelsen återfinns i Wiendokumentet 1994.
Under det gångna året har dock den viktigaste frågan inom området
rustningskontroll gällt efterlevnaden av avtalet om så kallade
konventionella stridskrafter i Europa, kallat CFE-avtalet (Treaty on
Conventional Armed Forces in Europé). Det undertecknades av staterna
i NATO och den dåvarande Warszawapakten vid toppmötet i Paris 1990
och trädde i kraft sommaren 1992.
Detta avtal fastställer maximinivåer för viss krigsmateriel - stridsvagnar,
pansarskyttefordon, artilleripjäser, attackhelikoptrar och stridsflygplan -
och regler för etappvis förstöring av denna materiel ned till
överenskomna nivåer. Avtalet innebar omfattande förstöring av
krigsmateriel: cirka 40.000 enheter krigsmateriel måste förstöras.
CFE-avtalets tillämpningsområde är indelat i fyra zoner. Varje zon har
ett ”deltak”. Den yttersta zonen, ”flankzonen”, har en speciellt hård
begränsning - detta är den så kallade flankregeln. Denna zon omfattar
bland annat Norge och Turkiet samt, särskilt viktigt, norra och södra
Ryssland (gränsområdena mot Lettland, Estland, Finland och Norge
respektive Norra Kaukasus).
Fördelningen av krigsmateriel mellan den norra och den södra delen av
flankzonen är inte avtalsreglerad - det är den totala volymen som är
reglerad.
Avtalets nedrustningsfas var i huvudsak avtalsenligt avslutad i november
1995. Ett viktigt kvarstående problem är den så kallade flankfrågan
Ryssland vill ändra och helst ta bort flankregeln, dels av allmänna
politiska skäl, dels därför att man anser sig behöva mer militär materiel
i Kaukasus än vad avtalet medger. De till avtalet anslutna staterna -
främst vissa NATO-länder och Ryssland - har dryftat problemet i ett par
års tid.
NATO-statema lade i september 1995 fram ett kompromissförslag.
Detta innebar samtycke till vissa justeringar av den militärterritoriella
indelningen i Ryssland. De ryska intressena skulle därigenom kunna
tillgodoses utan att själva avtalstexten behövde ändras med åtföljande
osäker, förnyad ratifikationsomgång. Ryssland accepterade principen men
inte detaljerna. Vid nedrustningsfasens slut i mitten av november 1995
hade man inte lyckats nå en lösning. I en kommuniké tonade partema
dock ned problemet. Man var överens om att försöka utforma en lösning
byggd på en justering av gränserna för vissa ryska militärområden, men
därutöver gick meningarna isär. Målet angavs nu vara att man skulle bli
klar i anslutning till avtalets översynskonferens som inleds i maj 1996.
CFE-avtalet har stor betydelse för säkerheten i Europa, inte minst i
Nordeuropa. Sverige är visserligen inte avtalspart, men följer avtalets
12
tillämpning noga. Skr.
Inom OSSE:s säkerhetsforum har förhandlingar inletts om ett så kallat 1995/96:164
ramverk för fortsatt rustningskontroll. Utgångspunkt för detta är ett
mandat från toppmötet i Budapest 1994. Staterna skall genom detta
ramverk lägga fast principer för det vidare arbetet med rustningskontroll.
Avsikten är att resultatet skall föreligga till toppmötet i Lissabon. Bland
annat mot bakgrund av osäkerheterna med CFE-avtalet har dock arbetet
gått långsamt framåt.
Kontrollen av hur överenskomna säkerhets- och förtroendeskapande
åtgärder tillämpas har intensifierats. Det årliga tillämpningsmötet har
kompletterats med löpande granskning av efterlevnaden i OSSE:s
säkerhetsforum i Wien. CPC ger regelbundet ut en översikt över
tillämpningsläget.
Sverige tillhör de mest aktiva staterna när det gäller att ta vara på
möjligheten att kontrollera tillämpningen av Wiendokumentets förtroende-
och säkerhetsskapande åtgärder. Under 1995 genomförde Sverige bland
annat sju så kallade utvärderingsbesök och två inspektioner i enlighet
med Wiendokumentet 1994 för att kontrollera att de uppgifter som
OSSE-länder lämnat om sina militära förband stämmer.
2.7 En alleuropeisk säkerhetsmodell
Initiativet att inom OSSE utarbeta en ”allomfattande modell för europeisk
säkerhet för det tjugoförsta århundradet” lanserade Ryssland vid
toppmötet i Budapest i december 1994.
Ryssland preciserade dock inte närmare modellens innehåll och spelade
därmed inte under 1995 den centrala roll i arbetet som förslagsställare
brukar göra. Under arbetet i permanenta rådet och höga rådet, liksom i
flera seminarier, var det i stället i första hand Europeiska unionen som
bidrog till att närmare definiera projektets karaktär (jämför regeringens
skrivelse 1995/96:190).
OSSE:s ministerråd fattade i december 1995 beslut om de principer som
bör vägleda modellarbetet. En förteckning över osäkerhetsmoment, risker
och hot mot säkerheten i Europa har utarbetats. Framträdande grunddrag
i dessa dokument är säkerhetsbegreppets breda karaktär och odelbarhet,
vidare ambitionen att utveckla säkerhetssamarbetet och skapa en
europeisk säkerhetsgemenskap, och därvid även stärka OSSE.
En övergripande fråga är dessutom hur Europas säkerhetspolitiska organ
- i första hand OSSE, NATO, NACC, PFF, EU och VEU - kan
samarbeta med och ömsesidigt stödja varandra. Arbetet med
säkerhetsmodellen berör således viktiga inslag i Sveriges Europapolitik.
Det återstår vidare att vinna förståelse för EU:s tidigare nämnda förslag
med benämningen ”OSSE först”. Om OSSE inte förmår hantera en
konflikt skall organisationen enligt detta förslag kunna formellt
överlämna den till FN:s säkerhetsråd, även om en eller flera direkt
inblandade parter motsätter sig detta. Förslaget har principiell betydelse
som uttryck för OSSE:s regionala roll i enlighet med FN-stadgans
principer. Varje konflikt kan visserligen tas upp i säkerhetsrådet av en
13
enskild stat - däribland självfallet av någon av de fyra ständiga Skr.
säkerhetsrådsmedlemmama som ingår i OSSE - men poängen med 1995/96:164
enighet inom OSSE om tillvägagångssättet är att markera metodens
legitimitet, och därmed öka pressen på partema i en konflikt att visa
samarbetsvilja om konflikten på detta sätt skulle hänskjutas till FN.
Ministerrådet bekräftade 1995 åter att varje stat har rätt att fritt välja
sina säkerhetsarrangemang - såsom alliansfrihet eller medlemskap i
allians - och betonade att europeiska och transatlantiska säkerhets-
organisationer skall utvecklas demokratiskt, öppet och förutsägbart så att
förtroende, säkerhet och stabilitet stärks. Ryssland har i diskussionerna
om en säkerhetsmodell framfört oro och motstånd mot att NATO utvidgar
sin medlemskrets. För de central- och östeuropeiska länderna har tvärtom
ett huvudtema i modelldiskussionen varit rätten att självständigt och utan
inblandning söka medlemskap och vinna inträde i främst EU och NATO.
För det fortsatta arbetet beslöt ministerrådet vidare att upprätta en
särskild kommitté i Wien som skall utarbeta mer praktiska förslag för en
säkerhetsmodell. Detta arbete skall redovisas vid toppmötet i Lissabon
i december 1996.
14
3 OSSE:s konfliktförebyggande fåltinsatser skr.
1995/96:164
Ett allt viktigare instrument i OSSE:s konfliktförebyggande verksamhet
är representationerna i fält, det vill säga utlokaliserade grupper med
uppgift att på ort och ställe söka bidra till medling i en viss konflikt eller
att försöka förhindra att meningsmotsättningar utvecklas till öppna
konflikter.
Med början 1992 har OSSE upprättat sådana fältrepresentationer från
Estland i norr till Georgien i söder, från Bosnien och Hercegovina i
väster till Tadzjikistan i öster.
OSSE engagerade sig i de baltiska ländernas självständighetssträvanden,
medan Baltikum ännu ingick i Sovjetunionen. Efter självständigheten tog
sig detta engagemang uttryck i ett toppmötesbeslut i Helsingfors 1992 om
tidtabell för tillbakadragande av de ryska trupperna från Baltikum. OSSE
upprättade 1993 en representation i vartdera Estland och Lettland, bland
annat för att bistå regeringarna och ge råd i frågor som rör de många
rysktalande i dessa länder. Representationerna samarbetar nära med
OSSE:s minoritetskommissarie.
Varje representation har sitt överenskomna mandat, anpassat till den
särskilda situationen i verksamhetsområdet. Fältrepresentationema
rapporterar regelbundet till permanenta rådet. I regel består dessa grupper
av en handfull diplomater, ibland förstärkta med militärer, jurister eller
ekonomer, men några är större. I särklass störst - och alltjämt under
uppbyggnad - är OSSE-representationen i Bosnien och Hercegovina.
Erfarenheterna från OSSE-representationema har visat att en
kontinuerlig och aktiv närvaro i fält är nödvändig för att fördjupa
förståelsen av olika motsättningar eller konflikter och försöka
åstadkomma varaktiga politiska lösningar.
OSSE:s representationer utgör flexibla instrument för att hindra
konflikter från att bryta ut eller för att bidra till att lösa redan existerande
konflikter. Med tiden har det blivit allt tydligare att OSSE:s engagemang
måste ses i ett långsiktigt perspektiv.
OSSE:s fältrepresentationer beskrivs i det följande.
3.1 Estland
OSSE-representationen i Estland upprättades 1993. Den har kontor där de
flesta av de ryskspråkiga i landet bor, i Tallinn, Narva och Kohtla-Järve.
Representationens övergripande målsättning är att uppmuntra integration
och skapa bättre förståelse mellan de olika folkgrupperna i Estland,
främst mellan estema och den ryskspråkiga befolkningsgruppen.
Representationen upprätthåller kontakt med myndigheter både nationellt
och lokalt, särskilt med de myndigheter som är ansvariga för frågor som
rör medborgarskap, migration, språk och sociala spörsmål. Dessa
kontakter inkluderar även andra organ, som politiska partier,
fackföreningar och massmedier. Representationen rapporterar regelbundet
till permanenta rådet om utvecklingen.
Arbetet under det senaste året har bland annat inriktats på
15
ansökningsprocessen för de rysktalande som önskar fa uppehållstillstånd Skr.
och estniskt medborgarskap och på de ryskspråkigas tillgång till 1995/96:164
undervisning i estniska.
I Estland finns även en OSSE-representant som arbetar med frågor som
rör de kvarvarande ryska militärpensionärema. Representanten har vidare
deltagit som observatör i den kommission som behandlat militär-
pensionärernas status, uppehållstillstånd och eventuella natural i sering
3.2 Lettland
OSSE:s representation i Lettland upprättades i november 1993. Den ligger
i Riga.
Även Lettlandsrepresentationen arbetar med frågor som rör uppe-
hållstillstånd och medborgarskap för de ryskspråkiga. Representationen
står till regeringens och myndigheternas förfogande för råd i dessa frågor.
Den ger vidare information och råd till olika institutioner och organi-
sationer, men även till individer som kontaktar representationen i dessa
frågor.
På Lettlands och Rysslands begäran har representationens mandat
utvidgats och täcker även hjälp med att genomföra de avtal och
överenskommelser dessa två länder nått om sociala frågor som rör
pensionerade ryska officerare i Lettland, samt tillämpningen av en
inspektionsregim för avveckling av den ryska, strategiska radarstationen
i Skrunda.
Representationen har under året ägnat mycket tid åt att följa och
kommentera tillämpningen av antagna lagar som rör uppehållstillstånd
och medborgarskap. Den har vidare befattat sig med frågor som rör de så
kallade ”illegala militärpensionärema”, det vill säga ryska officerare som
uppehåller sig i Lettland i strid med det bilaterala avtalet mellan Lettland
och Ryssland, samt med upprättandet av ett lettiskt kontor för mänskliga
rättigheter.
3.3 OSSE-representationen och ombudsmännen i Bosnien
och Hercegovina
OSSE har upprättat en representationen i Sarajevo och tillsatt tre
ombudsmän, som under 1995 nära samverkat med denna.
De tre ombudsmännen, som utsågs av OS SE att representera vardera en
av de olika befolkningsgrupperna i den muslimsk-kroatiska federationen,
har valt att i möjligaste mån uppträda gemensamt och på så vis bidra till
att överbrygga klyftan mellan dessa grupper. De har främst verkat
konfliktdämpande genom att ta emot och hantera klagomål, som ofta rört
egendomstvister till följd av etnisk rensning och annan ofrivillig
folkomflyttning. Ombudsmännen har arbetat med ytterst knappa resurser.
De har inte lyckats utverka det stöd de skulle ha behövt för att komma
till rätta med merparten av de klagomål de tagit emot. De har
överhuvudtaget inte haft möjlighet att verka i Republika Srpska, den
16
serbiskdominerade delen av Bosnien och Hercegovina. Skr.
OSSE fick genom Daytonavtalet centrala uppgifter i arbetet med att 1995/96:164
bygga en hållbar fred i det tidigare Jugoslavien. Det uppdrag som OSSE
fatt är att bistå parterna i Bosnien och Hercegovina med att förbereda och
genomföra fria demokratiska val och att bistå i frågor som rör mänskliga
rättigheter och demokratibyggande, samt att på det militära området
hantera förhandlingar och överenskommelser om rustningskontroll och
förtroendeskapande åtgärder.
Genom ministerrådets beslut 1995 om Daytonavtalet övergick
OSSE-representationen i Sarajevo i representationen för Bosnien och
Hercegovina. För att kunna fullgöra det uppdrag som de fredsslutande
parterna gett OSSE genom Daytonavtalet beslöt ministerrådet i december
att upprätta en avsevärt mycket större representation med huvudkontor i
Sarajevo, fem regionkontor och 30 lokala grupper.
Representationens mandat löper på ett år, med möjlighet till
förlängning. Ministerrådet betonar också i beslutet att OSSE:s roll i
fredsprocessen innebär en stor utmaning. Organisationen kommer att
bedömas efter vad den åstadkommer och inte efter vad den säger sig vilja
göra. Man betonar vidare vikten av att OSSE nära samarbetar med den
höge representanten, som har ett övergripande ansvar för genomförandet
av Daytonavtalets civila delar, och med företrädare för internationella och
enskilda organisationer.
OSSE:s roll i de planerade valen i Bosnien och Hercegovina är både
långsiktig och komplicerad. Vid utgången av år 1995 hade
förberedelserna för insatsen kommit igång, men inte mycket mer.
Regeringen har för avsikt att nästa år lämna en utförlig redogörelse för
hur uppdraget att underlätta och övervaka valen genomförts.
Sverige var i januari 1996 värd för ett internationellt expertmöte för att
förbereda de allmänna valen i Bosnien och Hercegovina Under
förberedelserna för mötet identifierades en rad frågor som
OSSE-representationen måste hantera, till exempel alla deltagande partiers
tillgång till och utrymme i medierna, frågor om yttrandefrihet, om
flyktingars möjlighet att rösta och kandidera till politiska ämbeten, om
deras tillgång till allsidig information om valen, samt frågor om valkretsar
och valsystem
Målsättningarna för expertmötet i Stockholm uppfylldes. Mötet bidrog
till att konkretisera förberedelserna för representationen samtidigt som det
gav tillfällen till kontakter mellan specialister på Balkanfrågor och
valexperter.
Daytonavtalet gav även i uppdrag till OSSE:s ordförande att tillsätta en
ombudsman för mänskliga rättigheter i Bosnien och Hercegovina. Denna
funktion utgör i praktiken en integrerad del av OSSE-representationen.
På det militära området har OSSE genom fredsavtalet fatt ansvar för
förhandlingar om regional rustningskontroll och regionala förtroende- och
säkerhetsskapande åtgärder. Förhandlingarna om förtroende- och
säkerhetsskapande åtgärder ledde i januari 1996 till en uppgörelse som
under våren 1996 börjat tillämpas. Däremot har förhandlingarna om
rustningsbegränsning gått trögt och (i april 1996) ännu inte lett till någon
överenskommelse
17
Regeringen har beslutat ställa personal till OSSE-representationens Skr.
förfogande. Av de cirka 240 personer som beräknas ingå i 1995/96:164
representationen har Sverige åtagit sig att bidra med åtta, på
representationschefens begäran företrädesvis valexperter. Om särskilda
behov skulle uppstå har regeringen beredskap att gå utöver detta antal.
Sverige har också bidragit till den särskilda valfond som OSSE inrättat för
valen i Bosnien och Hercegovina.
3.4 Representationen i Makedonien (den tidigare
jugoslaviska republiken Makedonien)
Makedonien har valts in som fullvärdig medlem i OSSE.
Sedan 1992 har OSSE en representation i Skopje vars främsta syfte varit
att förhindra en spridning av den jugoslaviska konflikten även till detta
land. Representationen har också aktivt kunnat bidra till åtgärder som
verkat dämpande på potentiella konflikter mellan de olika
befolkningsgrupperna i landet.
3.5 OSSE och Jugoslavien
Den socialistiska federativa republiken Jugoslavien (SFRJ) avstängdes
1992 från att delta i OSSE:s möten. Regeringen i Belgrad, som företräder
Serbien-Montenegro, kräver medlemskap i OSSE på Jugoslaviens
(SFRJ:s) plats medan flertalet OSSE-stater driver linjen att den får begära
inträde som ny medlem på samma sätt som de andra stater som tidigare
utgjorde Jugoslavien (SFRJ). Frågan är en oskiljaktig del av den pågående
fredsprocessen och väntas få sin lösning inom ramen för denna.
Sverige erkände i april 1996 Serbien-Montenegro som
Förbundsrepubliken Jugoslavien, som en av flera efiterfölj arstater till det
tidigare Jugoslavien. Regeringen har i olika sammanhang pekat på vikten
av att Förbundsrepubliken Jugoslavien deltar i OSSE med de förpliktelser
och åtaganden som detta innebär, till exempel i fråga om mänskliga
rättigheter och rustningskontroll.
Ett villkor för Förbundsrepubliken Jugoslaviens inträde i OSSE blir
sannolikt att en OSSE-representation kan verka i landet. Därmed skulle
OSSE åter ha förutsättningar att inte minst övervaka utvecklingen i
Koso vo, Sandjak och Vojvodina.
Under ett knappt års tid 1992-93 hade OSSE en representation i det som
idag är Förbundsrepubliken Jugoslavien. Den hade sitt högkvarter i
Belgrad och filialkontor i Kosovo, Sandjak och Vojvodina, tre områden
med betydande icke-serbisk befolkning; i provinsen Kosovo är albanema
och i Sandjak muslimerna i majoritet, i Vojvodina bor bland annat en
betydande ungersk minoritet.
Sommaren 1993 tvingade regeringen i Belgrad bort denna
OSSE-övervakning genom att inte förlänga överenskommelsen med
OSSE. OSSE svarade med att dels utvidga samarbetet mellan
OSSE-ländemas ambassader i Belgrad, i synnerhet vad avser bevakningen
18
av Kosovo, Sandjak och Vojvodina, dels inrätta en särskild samrådsgrupp Skr.
under permanenta rådet i Wien för dessa frågor. 1995/96:164
3.6 Sanktionsövervakning
OSSE och EU skapade 1992 övervakningsgrupper i sju länder i syfte att
bistå dessa länder med kontroll av efterlevnaden av FN-sanktionerna mot
Jugoslavien (Serbien-Montenegro). Grupperna har verkat i sex
grannländer till Förbundsrepubliken Jugoslavien - nämligen Albanien,
Bulgarien, Kroatien, Makedonien, Rumänien och Ungern - samt i
Ukraina.
Övervakningsgruppema bemannas företrädesvis av tullpersonal. Deras
verksamhet fortsatte under hela 1995. Ungefär 200 tulltjänstemän och
andra experter var under 1995 verksamma i övervakningsgruppema och
vid huvudkontoret i Bryssel men personalstyrkan skärs nu ned.
Sverige har kontinuerligt haft ett tiotal tulltjänstemän utsända till dessa
övervakningsgrupper, främst i Ukraina, Ungem och Makedonien.
3.7 En förestående OSSE-representation i Kroatien
Efter en utdragen förhandling med värdlandet om mandatet beslutade
OSSE i april 1996 att upprätta en representation i Kroatien. OSSE-
representationen skall erbjuda såväl kroatiska myndigheter som
intresserade individer, grupper och organisationer stöd och sakkunskap i
syfte att skapa försoning och respekt för mänskliga rättigheter, inbegripet
rättigheter för dem som tillhör nationella minoriteter, och bidra till att
konsolidera och utveckla demokratiska institutioner och ett rättssamhälle.
3.8 Stödgruppen i Tjetjenien
Sedan slutet av 1994 har OSSE arbetat för en politisk lösning av
konflikten i Tjetjenien. Efter flera kraftfullt kritiska OSSE-uttalanden och
resor till regionen av olika delegationer, nåddes en princip-
överenskommelse om att etablera permanent OSSE-närvaro i
konfliktområdet. I april 1995 kom den så kallade stödgruppen på plats i
Groznyj.
Beslutet om stödgruppen föregicks av långvariga och tidvis svåra
förhandlingar inom OSSE. Ryssland utsattes för hård kritik av övriga
OSSE-stater för urskillningslös våldsanvändning Rysslands rätt att
ingripa för att säkerställa sin territoriella integritet ifrågasattes dock inte.
Ett flertal stater - däribland Sverige, flera andra EU-stater och USA -
påtalade att Ryssland inte följt Wiendokumentets regel att föranmäla
större truppförflyttning och inte heller den i december 1994 antagna nya
militärpolitiska uppförandekodens regler för urskillning och måttfullhet
vid militära insatser. Ryssland invände att uppförandekoden rättfärdigade,
eller rentav krävde att de författningsstridiga tjetjenska utbrytarstyrkoma
måste avväpnas
19
Vid ett flertal tillfällen och genom olika kanaler har omvärlden hårt Skr.
kritiserat de ryska truppernas urskillningslösa användning av tunga vapen 1995/96:164
mot civila och tjetjenemas tagande av gisslan. Stödgruppen består av sex
diplomater och officerare. Sverige har sedan gruppen etablerades haft en
officer på plats. Gruppens övergripande uppgift är att försöka bidra till
en politisk lösning av konflikten. Den skall också följa och rapportera om
mänskliga rättigheter och överträdelser mot dessa.
Förhandlingar mellan parterna inleddes under försommaren och fördes
längs tre spår: ett militärt, ett politiskt och ett ekonomiskt. OSSE:s
stödgrupp fungerade som medlare. I juli 1995 nåddes en överens-
kommelse om militära frågor innefattande eldupphör, awäpning av
tjetjenska förband, etappvist tillbakadragande av ryska trupper och
fangutväxling.
Genomförandet av överenskommelsen inleddes omedelbart, men gick
långsamt och avbröts gång på gång. Ömsesidiga anklagelser och ökad
våldsanvändning ledde så småningom till att parterna upphörde att följa
avtalet i oktober 1995. Man hade dessutom inte lyckats komma överens
om Tjetjeniens framtida status eller om de ekonomiska frågeställningarna
som bland annat rörde återuppbyggnadsarbetet. Sedan dess har inga
regelrätta förhandlingar kommit till stånd.
På grund av fortsatta strider och bristande politisk vilja hos berörda
parter har gruppens arbete tidvis varit mycket svårt att utföra.
Förhandlingar har avbrutits, liksom genomförandet av ingångna
överenskommelser. Stödgruppens rörelsefrihet har tidvis varit begränsad.
Tjetjenska rebeller har genomfört kidnappningar och tagit gisslan. Den
ryska regeringen har intagit en allt hårdare linje gentemot Tjetjenien. Den
ökande våldsanvändningen under de senaste månaderna utgör en dålig
grund för att på nytt få igång förhandlingar.
Det är tydligt att det inte finns någon godtagbar militär lösning på
denna politiska konflikt. Därför är det viktigt att OSSE:s stödgrupp finns
kvar. Den kan tjäna som ett stöd för en politisk lösning den dag parterna
visar sig vara redo, underlätta de kontakter mellan parterna som måste
tas, erbjuda en neutral plattform för förhandlingar, underlätta humanitära
organisationers arbete samt rapportera sakligt och neutralt till det
internationella samfundet. Ytterst utgör gruppens fortsatta närvaro ett
bevis på den vikt OSSE:s medlemsstater fäster vid en politisk lösning av
konflikten.
Sverige för en aktiv politik i Tjetjenienfrågan till förmån för en lösning
med politiska och inte militära medel
Den 31 mars 1996 presenterade president Jeltsin på rysk television en
tidigare aviserad fredsplan. Den ryska regeringen förklarade sig bland
annat villig till förhandlingar med en medlare. Den tjetjenska sidan
svarade att den föredrog direktförhandlingar med president Jeltsin.
3.9 Moldova
OSSE:s representation i Moldova upprättades i april 1993. Den skall
försöka få till stånd en varaktig politisk lösning av konflikten kring
20
utbrytarregionen Transnistrien i Moldova. Skr.
Representationen söker fa parterna att skapa en politisk ram för dialog 1995/96:164
och förhandlingar. Den söker vidare bistå parterna i konflikten med
expertis i konstitutionella frågor, till exempel om regionalt självstyre, och
i frågor om återvändande av flyktingar. Den skall uppmuntra intresserade
stater att bidra till förhandlingar om Transnistriens status och
tillbakadragande av de ryska trupper som är stationerade där. Dessutom
skall representationen ge råd i frågor som rör mänskliga rättigheter,
demokratisering och återvändande flyktingar.
Även om förhandlingarna om Transnistriens framtida status gått mycket
långsamt framåt, och tidvis stått still, förefaller parterna Moldova,
Transnistrien, Ryssland och Ukraina fast beslutna att fortsätta
förhandlingarna, med OSSE som aktiv medlare, i syfte att nå en politisk
lösning.
3.10 Ukraina
Representationen i Ukraina tillkom sommaren 1994. Den har upprättat
kontor i Kiev och på Krim. Dess främsta uppgift är att följa
förhandlingarna om Krims status och dess krav på lokalt ekonomiskt
självbestämmande. Representationen skall även följa utvecklingen för de
mänskliga rättigheterna samt bevaka massmediernas frihet.
Representationens rapportering under det senaste året har bland annat
fokuserat på konstitutionella frågor, krimtataremas situation och Ukrainas
ekonomiska utveckling.
3.11 Tadzjikistan
Inbördeskriget i Tadzjikistan, som upphörde för cirka tre år sedan, krävde
närmare 50.000 dödsoffer. Ingen varaktig politisk lösning har kunnat
uppnås. Tvärtom har häftiga strider blossat upp vid flera tillfällen mellan
regeringsstyrkor och oppositionen under det senaste året. En skör
vapenvila råder, men den bryts regelbundet av både regerings- och
oppositionsstyrkor.
Sedan tidigt 1994 har OSSE en representation i Tadzjikistans huvudstad
Dusjanbe. Representationens huvuduppgifter är att befordra dialog och
förtroende mellan olika grupper, att uppmuntra respekt för mänskliga
rättigheter samt upprättandet av demokratiska institutioner. Under det
senaste året har representationen medverkat i utformningen av ett
nationellt organ för mänskliga rättigheter med ombudsmannafunktioner
När FN:s flyktingkommissariat planerade att lämna vissa områden i
Tadzjikistan fick OSSE-representationen i uppgift att följa
människorättsläget för återvändande flyktingar och tvångsförflyttade
personer i syfte att underlätta deras återkomst till det tadzjikiska
samhället. Representationen övertog då tre filialkontor från
flyktingkommissariatet i landets södra delar.
FN har medverkat till förhandlingar om att uppnå en politisk lösning på
21
konflikten. OSSE-representationen följer dessa fredssamtal Flera förslag Skr.
har presenterats för parterna, men få framsteg har gjorts, trots aktivt 1995/96:164
internationellt engagemang även från FN, Ryssland och Iran. Parterna i
konflikten har dock förklarat sig beredda att fortsätta en direkt dialog och
även förhandlingar inom en något bredare ram.
3.12 Georgien
På georgiskt territorium pågår två större konflikter. Både Abchasien och
Sydossetien har i flera år strävat efter självständighet från Georgien.
Dessa strävanden har lett till väpnade konflikter mellan Tbilisi och
utbrytarområdena. Striderna har förorsakat stora flyktingströmmar och
mycket mänskligt lidande. Även om stridshandlingama sedan ett par år
upphört är konflikterna fortfarande olösta.
Det internationella samfundet försöker aktivt utarbeta hållbara politiska
lösningar, där både Abchasien och Sydossetien ges viss autonomi men
där Georgiens territoriella integritet bevaras.
OSSE har en representation i Tbilisi sedan december 1992. Den består
av 17 diplomater och militärer. Georgien-representationen är OSSE:s näst
största efter representationen i Bosnien och Hercegovina. Det är den enda
som står i nära kontakt med och även övervakar en fredsbevarande
styrka.
Representationen söker främja förhandlingar mellan parterna i
konflikten om Sydossetien, men mandatet täcker även övriga delar av
Georgien. Under det gångna året har kontakterna mellan den sydossetiska
huvudstaden Tshkinvali och Tbilisi tidvis förbättrats, men under de
senaste månaderna har fredsprocessen åter stagnerat.
Representationen har även organiserat flera konferenser och seminarier
främst om rättsliga spörsmål. Tillsammans med ODIHR samordnade den
och deltog i den internationella övervakningen av de georgiska president-
och parlamentsvalen i december 1995. Representationen har vidare hjälpt
till att utarbeta olika lagförslag, till exempel om en ombuds-
mannainstitution. Dessutom har den med FN, som har mandat att
förhandla om konflikten rörande Abchasien, diskuterat förutsättningarna
för att upprätta ett gemensamt FN/OSSE-kontor för mänskliga rättigheter
i Suchumi.
3.13 Konflikten om Nagomo-Karabach och Minskgruppen
Sedan 1988 pågår en väpnad konflikt om enklaven Nagorno-Karabach,
som ligger i Azerbajdzjan, men har armenisk befolkningsmajoritet som
eftersträvar större självständighet. Azerbajdzjan accepterar endast
begränsad autonomi för enklaven. Konflikten har vållat stort mänskligt
lidande, med tiotusentals döda och över en miljon fördrivna och
flyktingar.
OSSE har sedan 1992 haft överläggningar med parterna inom den så
kallade Minskprocessen om en varaktig politisk lösning på konflikten
22
som skulle ge Nagomo-Karabach betydande autonomi men inom Skr.
Azerbajdzjans territorium. ESK beslöt 1992 att Minsk, Vitrysslands 1995/96:164
huvudstad, skulle bli säte för en fredskonferens för konflikten. Eftersom
förutsättningar att påbörja konferensen inte förelåg, bildades något senare
den så kallade Minskgruppen i syfte att förbereda konferensen.
Minskgruppen består av konfliktens parter och ett antal särskilt
intresserade OSSE-stater.
Sverige är medlem av Minskgruppen sedan dess tillkomst och fungerade
under ett drygt år som dess ordförande respektive samordförande. Sverige
sökte som ordförande kanalisera de parallella ryska fredsansträngningama
in i Minskprocessen. Sedan december 1994 har Minskgruppen ett
samordförandeskap. Sverige var således ordförande tillsammans med
Ryssland fram till april 1995 då Finland övertog Sveriges roll.
Samordförandeskapet har resulterat i en betydligt bättre samordning av
medl i ngsansträngni ngama.
Under förhandlingarna uttryckte parterna önskemål om att fa en
eventuell överenskommelse tryggad av verkligt internationella
fredsbevarande styrkor ledda av OSSE. Den svenske ordföranden
undersökte intresset bland OSSE-statema för en sådan operation.
Gensvaret var positivt och toppmötet i Budapest i december 1994 fattade
ett principbeslut om en fredsbevarande insats, under förutsättning av
konkreta framsteg i förhandlingsprocessen. En fredsbevarande militär
insats i Nagomo-Karabach skulle bli den första inom OSSE:s ram. En
militär stabsgrupp har etablerats av OSSE för att planera en eventuell
insats. Sverige är i princip berett att bidra med personal och/eller
finansiella resurser till en eventuell fredsbevarande insats i
N agomo-Karabach.
Trots intensiva förhandlingar och ansträngningar av både
samordförandeskapet och Minskgruppens medlemmar under det senaste
året har inget av de många förslag som förelagts partema kunnat
accepteras av samtliga. Betydelsefullt är dock att en informell vapenvila
råder i regionen sedan maj 1994, delvis framförhandlad av Ryssland och
det dåvarande svenska ordförandeskapet i Minskprocessen. Vidare har en
ramöverenskommelse om förtroendeskapande åtgärder ingåtts Armenien
och Azerbajdzjan har inlett direkta bilaterala konsultationer för att försöka
lösa de svåraste frågorna.
Samordförandeskapets ansträngningar kommer även framöver att
koncentreras på att stärka den existerande vapenvilan, att främja
förtroendeskapande åtgärder i synnerhet inom det humanitära området,
och att finna nya vägar för fortsatta förhandlingar om en fredlig
uppgörelse
23
4 Den parlamentariska församlingen Skr.
1995/96:164
OSSE:s parlamentariska församling höll i juli 1995 sitt fjärde möte i
Ottawa. Närmare 250 parlamentariker från 48 länder deltog i mötet, som
leddes av församlingens ordförande, talmannen i den belgiska senaten
Frank Swaelen.
Nästa möte med församlingen kommer att äga rum i Stockholm den 5-9
juli 1996.
Parlamentarikerförsamlingen inleds och avslutas med plenarmöten, men
huvuddelen av arbetet sker i tre utskott: för säkerhetsfrågor och andra
politiska frågor, för ekonomi samt för demokrati, mänskliga rättigheter
och humanitära frågor..
Parlamentariska församlingen behandlade bland annat situationen i
områden som Tjetjenien, Nagomo-Karabach och före detta Jugoslavien;
den ekonomiska omvandlingen i länderna i Central- och Östeuropa och
det tidigare Sovjetunionen, inbegripet frågor som rör en miljömässigt
hållbar utveckling, samt integration av nationella minoriteter i
samhällslivet.
På initiativ av de svenska parlamentarikerna gjorde mötet kritiska
uttalanden om mänskliga rättigheter i Turkiet och om Frankrikes beslut
att återuppta sina kärnvapenprov. Sveriges representanter bidrog också till
att det utvidgade säkerhetsbegreppet samt kvinnornas roll i den
ekonomiska och sociala utvecklingen i Central- och Östeuropa uppmärk-
sammades i slutdeklarationen.
Det var också ett svenskt initiativ att inför det kommande mötet i
Stockholm utreda möjligheterna till förbättrat samarbete om
flyktingmottagning, inbegripet frågor om kostnadsfördelning.
Liksom tidigare år uttalade församlingen ett önskemål om att OSSE:s
beslutsprocess förenklas genom att fler beslut fattas utan krav på
enhällighet.
24
5 Samverkan med enskilda organisationer
Skr.
1995/96:164
En konsekvens av det breda säkerhetsbegreppet är att OSSE har en öppen
inställning till samverkan med enskilda organisationer.
OSSE har valt en generös och obyråkratisk definition av enskilda
organisationer - och den enklast tänkbara, nämligen att som enskilda
organisationer betrakta alla som själva betecknar sig som sådana. Detta
kan innebära allt från udda enmansorganisationer till internationellt
anskrivna och sakkunniga rörelser.
Det är betecknande att det finns flera enskilda organisationer som redan
i sitt val av namn själva klart och tydligt markerar en anknytning till
OSSE. Eftersom OSSE:s vagga stod i Helsingfors har Helsingfors kommit
att bli ett kodord för en sådan frändskap med OSSE - som i
organisationsnamnen Internationella Helsingforsfederationen, Helsinki
Watch och den amerikanska Helsinki Commission - men OSSE:s utbyte
med enskilda organisationer omfattar givetvis många fler.
Det ligger i sakens natur att samverkan mellan ett mellanstatligt
samarbetsforum som OSSE och enskilda organisationer inte är problemfri.
Dels finns det bland OSSE:s deltagarstater vitt skilda uppfattningar om
värdet av - och riskerna med - samverkan med enskilda organisationer,
dels bildar dessa organisationer en brokig provkarta med högst varierande
intressegemenskap med OSSE.
Toppmötet i Budapest 1994 gav generalsekreteraren i uppdrag att utreda
hur OSSE:s samverkan med enskilda organisationer kunde förstärkas.
Generalsekreteraren redovisade i september 1995 ett antal praktiska
uppslag. Somliga förslag var nya, andra återgav snarare vad som varit
överenskommet ända sedan toppmötet i Helsingfors 1992 men egentligen
inte tillämpats.
På svenskt initiativ togs generalsekreterarens utredning upp till informell
diskussion i Wien inför ministerrådsmötet i december 1995, men
åsiktsskillnaderna mellan olika OSSE-stater gick inte att överbrygga på
den tid som då stod till buds.
Generalsekreterarens förslag har sålunda tills vidare inte resulterat i
några formella beslut. De kommer dock att på nytt aktualiseras inför
toppmötet i Lissabon 1996.
25
6 Ministerrådsmötet i Budapest
Ministerrådsmötet i Budapest i december 1995 var det femte i ordningen
sedan toppmötet i Paris 1990, som stadfäste Parisstadgan och lade
grunden för ett omorganiserat OSSE. Det dominerades dels av
diskussioner om situationen i det tidigare Jugoslavien i ljuset av OSSE:s
roll i de civila delarna av fredsavtalet för Bosnien och Hercegovina, dels
av frågan om en alleuropeisk säkerhetsmodell för det tjugoförsta
århundradet.
I en inledande geografisk och tematisk överblick över
OSSE-verksamheten beskrev dåvarande OSSE-ordföranden, den ungerske
utrikesministern Kovacs, det gångna året på följande sätt. OSSE:s struktur
som en övergripande, allomfattande europeisk säkerhetsorganisation hade
ytterligare befästs genom att verksamheten än mer inriktats på
konfliktförebyggande, krishantering och normalisering av det civila
samhället, däri inräknat uppbyggnad eller återuppbyggnad av
demokratiska institutioner. OSSE:s fältrepresentationers verksamhet
spänner över hela detta spektrum. Dessa har som instrument för preventiv
diplomati och medling i flera fall bidragit till att främja stabiliteten och
säkerheten där de är verksamma.
Genom att ställa medlare och sakkunskap till förfogande för parterna i
olika konflikter - i form av bland annat OSSE:s Kontor för demokratiska
institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR), minoritetskommissarien
(HCNM) och personliga representanter för ordföranden - har OSSE
medverkat till ökad insyn, bättre samarbetsklimat och fördjupad
demokratisk värdegemenskap inom och mellan OSSE-statema. De knappa
resurser OSSE förfogar över försvårar ibland verkställandet av fattade
beslut. OSSE:s reguljära budget uppgick under året till knappt 210
miljoner kronor. Till detta kommer dock avsevärda resurser som
medlemsländerna ställer till OSSE:s förfogande i form av personal och
frivilliga bidrag.
Den allmänna debatten vid ministerrådet handlade om vilken roll OSSE
kunde spela för att bringa fred, demokrati och trygghet till Bosnien och
Hercegovina liksom om behovet av att stärka existerande
säkerhetsstrukturer och ersätta institutionella revirstrider med samarbete
och långsiktigt tänkande - bland annat i form av en ny säkerhetsmodell
för det tjugoförsta århundradet
Olika OSSE-länder varnade för latenta konflikthärdar där aggressiv
nationalism och etniska motsättningar hotar att spränga existerande
statsbildningar. Flera länder - främst från Central- och Östeuropa - valde
att framhäva de ekonomiska, tekniska, kulturella och vetenskapliga
aspekterna av säkerhetspolitiskt samarbete.
Alla OSSE-stater som tog till orda under dagordningspunkten om det
tidigare Jugoslavien gav sitt stöd till fredsavtalet för Bosnien och
Hercegovina och till de uppgifter som däri tilldelats OSSE.
Organisationen befanns stå inför sin största utmaning hittills. För att
OSSE skulle kunna bemästra denna utmaning krävdes att
medlemsstaterna erbjöd nödvändigt politiskt och materiellt stöd och att
insatserna samordnades med andra internationella organ.
Skr.
1995/96:164
26
Denna samstämmighet återspeglades i ministerrådets beslut att upprätta Skr.
en representation i Bosnien och Hercegovina för att ta sig an de uppgifter 1995/96:164
som OSSE fatt i Daytonavtalet. OSSE skall underlätta och övervaka
allmänna val, övervaka parternas efterlevnad av åtaganden rörande
mänskliga fri- och rättigheter och bistå parterna i förhandlingar om och
tillämpning av förtroendeskapande åtgärder och annan rustningskontroll
Ministerrådet välkomnade ett av utrikesminister Lena Hjelm-Wallén
presenterat svenskt initiativ att sammankalla ett internationellt expertmöte
i Stockholm för att förbereda valen i Bosnien och Hercegovina.
Vad gäller konflikten om den etniskt armeniskdominerade enklaven
Nagomo-Karabach i Azerbajdzjan uppmanade ministerrådet partema att
intensifiera sina direktkontakter och beslutade att fortsätta förhandlingarna
inom OSSE:s ram - den så kallade Minskprocessen - vilka syftar till att
nå en varaktig fredlig lösning av konflikten. Konkreta framsteg i
förhandlingarna är en förutsättning för att sända en multinationell
fredsbevarande OSSE-styrka till regionen i enlighet med principbeslutet
från toppmötet i Budapest 1994.
Ministerrådet bekräftade också att Danmark övertar ordförandeskapet
för OSSE 1997 efter Schweiz, som innehar detta under 1996. Därtill
beslutade ministerrådet förlänga mandatet för Max van der Stoel som
OSSE:s minoritetskommissarie med tre år. I övrigt är det värt att notera
att det var första gången som Makedonien deltog som likaberättigad med
övriga OSSE-stater
27
7 OSSE inför toppmötet i Lissabon Skr.
1995/96:164
Toppmöten inom OSSE har sedan det nya OSSE började ta form ägt rum
vartannat år: Paris 1990, Helsingfors 1992, Budapest 1994 och, härnäst,
Lissabon 1996.
Ministerrådet har sedan 1993 mötts endast de år toppmöten inte ägt
rum. Därmed har ett mönster tagit form som innebär ett högnivåmöte mot
slutet av varje år, det vill säga mot slutet av varje ordförandeperiod.
Arbetet inom OSSE tenderar att koncentreras på förberedelser inför och
genomförande av beslut från dessa högnivåmöten, framför allt
toppmötena. Tillkomsten av permanenta rådet som navet i den löpande
verksamheten och utvidgningen av OSSE.s operativa konflikthantering
har lett till att högnivåmötena alltmer inriktas på principiella och mer
övergripande frågor.
Toppmötet i Lissabon äger rum i början av december 1996. Av allt att
döma kommer dess förlopp och resultat att huvudsakligen bestämmas av
tre centrala frågor.
A. Hur kommer OSSE:s uppdrag i Bosnien och Hercegovina att
utfalla? Hur utvecklas OSSE:s operativa roll?
Toppmötesdeltagamas syn på OSSE:s användbarhet som ett av
huvudinstrumenten i hanteringen av kriser och konflikter i Europa
kommer att starkt färgas av hur OSSE i praktiken lyckas med sitt uppdrag
i Bosnien och Hercegovina, med förberedelserna för och genomförandet
av valen i landet, med efterlevnaden av de militära överenskommelser
som Daytonavtalet förutser och med uppbyggnaden av ett rättssamhälle,
där de mänskliga rättigheterna respekteras.
OSSE:s framtida roll påverkas givetvis också av hur de militära
bestämmelserna i själva fredsavtalet tillämpas och efterlevs Toppmötet
i Lissabon infaller vid utgången av nuvarande mandat för den
mångnationella militära styrkans (IFOR) närvaro i området.
Självklart kommer också OSSE:s övriga operativa verksamhet, det vill
säga främst representationerna, att ha betydelse för hur organisationen
värderas. Speciellt intressant är därvid hur OSSE:s fortsatta roll i hur
konflikten i Tjetjenien kommer att gestalta sig. Vad gäller OSSE:s
förmåga att genomföra fredsbevarande operationer bedömer regeringen
det vara osäkert om det relativa dödläget i förberedelserna för en
fredsbevarande insats i Nagomo-Karabach kommer att kunna brytas före
Lissabon-mötet.
B. Vart leder diskussionen inom OSSE om en säkerhetsmodell för det
tjugoförsta århundradet?
Den pågående etappen i diskussionen om säkerhetsmodellen för det
tjugoförsta århundradet är tänkt att avslutas vid toppmötet i Lissabon i
december 1996.
I den mån denna diskussion leder till konkreta beslutsrekommendationer
kommer dessa att handla om att närmare definiera OSSE:s roll i den
28
europeiska säkerhetsarkitekturen och stärka dess operativa användbarhet. Skr.
Denna fråga är intimt förbunden med flertalet central- och östeuropeiska 1995/96:164
staters strävan att bli medlemmar i NATO, med NATO-ländemas
överväganden om utvidgning av alliansen och med Rysslands farhågor för
och motstånd mot en sådan utvidgning.
Ett viktigt inslag i säkerhetsmodellen blir att bygga förtroende, inte
minst för att överbrygga den förtroendeklyfta som nu uppstått mellan
NATO och Ryssland. Här är såväl själva processen som dess slutresultat
viktiga. Det är därför angeläget att den fortsatta diskussionen om
säkerhetsmodellen blir balanserad och konstruktiv. Inte minst Europeiska
unionens bidrag blir väsentligt. Sverige samverkar nära med övriga
EU-länder för att ge konkreta bidrag till säkerhetsmodellen.
Även frågan om hur OSSE:s förhållande till inomregionala organ som
Östersjörådet utvecklas kommer att ha betydelse.
C. Hur kommer problemen med CFE-avtalets genomförande att
hanteras under och efter avtalets uppfoljningskonferens i maj?
Även om tidsperspektivet kan vara osäkert, bör man räkna med
möjligheten att Lissabonmötet stadfäster mandat för en ny omgång
förhandlingar om rustningskontroll i vilken alla OSSE-stater deltar.
Förhandlingar om ett sådant mandat kan komma att inledas redan före
Lissabonmötet. Sverige, som står utanför CFE-avtalet, skulle där sannolikt
ställas inför känsliga avvägningar. Utvecklingen i denna fråga kommer
i sin tur att starkt påverka annan europeisk rustningskontroll och
nedrustning inom OSSE:s ram
Regeringen vill fästa riksdagens uppmärksamhet vid dessa tre
huvudfrågor inför toppmötet i Lissabon därför att de har uppenbar
säkerhetspolitisk betydelse för Sverige.
29
Skr
1995/96:164
OSSEs medlemsländer
Albanien
Andorra
Armenien
Azerbajdzjan
Belgien
Bosnien och Hercegovina
Bulgarien
Canada
Cypern
Danmark
Estland
Finland
Frankrike
Georgien
Grekland
Heliga Stolen
Irland
Island
Italien
Jugoslavien (den socialistiska federativa
republiken Jugoslavien)*
Kazakstan
Kirgizistan
Kroatien
Lettland
Liechtenstein
Litauen
Luxemburg
* Den socialistiska federativa republiken
Jugslavien avstängdes 1992 från att delta i
OSSE:s möten.
Makedonien (den tidigare jugoslaviska
republiken Makedonien)
Malta
Moldova
Monaco
Nederländerna
Norge
Polen
Portugal
Rumänien
Ryssland
San Marino
Schweiz
Slovenien
Slovakien
Spanien
Storbritannien
Sverige
Tadzjikistan
Tjeckien
Turkiet
Turkmenistan
Tyskland
Ukraina
Ungern
USA
Uzbekistan
Vitryssland
Österrike
30
Utrikesdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 april 1996
Skr.
1995/96:164
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink,
Blomberg, Andersson, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh,
Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros,
Messing
Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén
Regeringen beslutar skrivelse 1995/1996:164 Organisationen för
säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) år 1996.
31
OSSE:s roll i det europeiska säkerhetssamarbetet
gotab 49850, Stockholm 1996