proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet (Proposition 1971:172)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1971 Prop. 1971:172

Nr 172

Kungl. Majt:s proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på Inkomst och förmögenhet; given Stockholms slott den 5 november 1971.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över utrikesdepartements- och finansärenden samt med överlämnande av ett den 1 november 1971 undertecknat avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögeiUiet, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

CARL GUSTAF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett mellan Sverige och Norge ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet.

Efter ratifikation tillämpas avtalet på inkomst som förvärvas efter utgången av år 1971. Avtalet avses vidare bli tiUämpligt på förmögenhetsskatt som utgår på grund av taxering fr. o. m. år 1973.

1 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 172

Prop. 1971:172

Avtal mellan Konungariket Sverige och Konungariket Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet

Konungariket Sveriges regering och Konungariket Norges regering har, föranledda av önskan att ingå nytt avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet, överenskommit om följande bestämmelser:

Avtale mellom Kongeriket Norge og Kongeriket Sverige til unngåelse av dobbeltbeskatning med hensyn til skatter av Inntekt og formue

Kongeriket Norges regjering og Kongeriket Sveriges regjering, som 0nsker å slutte en ny avtale til unngåelse av dobbeltbeskatning med hensyn tU skatter av inntekt og formue, er blitt enige om f0l-gende bestemmelser:

Artikel 1

Personer som omfattas av avtalet Detta avtal är tUlämpligt på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda statema.

Artikkd 1

De personer som avtalen gjelder

Denne avtale får anvendelse på personer som er bosatt i en av, eller i begge, de Kontraherende Stater.

Artikel 2

Skatter som omfattas av avtalet

1 §. Detta avtal tillämpas pä skatter på inkomst och förmögenhet som uppbäres av envar av de avtalsslutande staterna eller deras regionala eller kommunala förvaltningsmyndigheter, oberoende av sättet för skatternas uttagande.

2 §. Med skatter på inkomst och förmögenhet förstås skatter som utgår på inkomst eller förmögenhet i dess helhet eller på delar av inkomst eller förmögenhet, härunder inbegripna skatter på vinst genom avyttring av lös eller fast egendom samt skatter på värdestegring.

3 §. De skatter som avses i det
ta avtal är särskUt:

a) beträffande Sverige:

1) den statiiga inkomstskatten, sjömansskatten och kupongskatten däri inbegripna.

Artikkd 2

De skatter som avtalen gjelder

1. Denne avtale får anvendelse på skatter av inntekt og formue som utskrives for regning av hver av de Kontraherende Stater eller deres régionale eller kommunale förvaltningsmyndigheter, uten hensyn til på hvilken mate de utskrives.

2. Som skatter av inntekt og formue anses skatter som utskrives av den samlede inntekt, den sam-lede formue, eller av deler av inntekten eller formuen, herunder innbefattet skatter av gevinst ved avhenddse av l0s0re eller fast eien-dom samt skatter av verdistigning.

3. De skatter som denne avtale gjelder, er saerlig:

(a) for så vidt angår Norge: (1) inntekts- og formueskatten til staten og kommuner.

Prop. 1971:172

2) ersättningsskatten,

3) utskiftningsskatten,

4) bevillningsavgiften för vissa offentliga föreställiungar,

5) skogsvårdsavgiften,

6) den kommunala inkomstskatten, samt

7) den statliga förmögenhetsskatten;

(skatt av sådant slag benämnes i det följande "svensk skatt"); b) beträffande Norge:

1) inkomst- och förmögenhetsskatten till staten och kommuner,

2) statsskatten för utveckUngs-hjälp,

3) avgiften till staten på ersättningar som uppbäres av artister bosatta i utlandet, samt

4) sjömansskatten;

(skatt av sådant slag benämnes i det följande "norsk skatt").

4 §. Detta avtal tillämpas även
på skatter av samma eller i hu
vudsak likartat slag, som framde
les uttages vid sidan av eller i
stället för de nu gäUande skat
terna.

Som skatter på inkomst eller förmögenhet enligt detta avtal anses icke sådana skatter som särskilda skatter på lotterivinster och vadhållning samt arvs- och gåvoskatter.

5 §. De behöriga myndigheterna
i de avtalsslutande staterna skall
vid slutet av varje år meddela
varandra de ändringar som skett
i respektive skattelagstiftning.

(2) statsskatten til utviklings-hjdp,

(3) statsavgiften av honorarer som tilfaUer kunstnere bosatt i utlandet, samt

(4) sj0mannsskatten

(i det f0lgende kalt "norsk skatt"); (b) for så vidt angår Sverige:

(1) inntektsskatten tU staten herunder innbefattet sj0mannsskat-ten og kupongskatten,

(2) erstatningsskatten,

(3) utddingsskatten,

(4) bevillingsavgiften for visse offentlige forestillinger,

(5) skogkulturavgiften,

(6) den kommunale inntekts-skatt samt

(7) formueskatten til staten

(i det f0lgende kalt "svensk skatt").

4. Denne avtale gjelder også
skatter av samme eller vesentlig
lignende art som senere blir ut-
skrevet i tillegg til, eller i stedet
for, de gjddende skatter.

Som skatter av inntekt eller formue etter denne avtale anses ikke slike skatter som sajrskUte skatter av gevinst ved lotterier og vedde-mål samt arve- og gaveskatter.

5. De kompetente myndigheter
i de Kontraherende Stater vil ved
utgången av hvert år gi hverandre
underretning om endringer som
er blitt foretatt i deres respektive
skattdover.

Artikel 3

Allmänna definitioner

1 §. Där icke sammanhanget föranleder annat, har i detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

a) "Sverige" åsyftar Konungariket Sverige och inbegriper varje utanför Sveriges territorialvatten beläget område, inom vilket Sverige enligt svensk lag och i över-

Artikkel 3

A Iminndige definisjoner

1. Hvis ikke en annen förståelse fremgår av sammenhengen, har f0lgende uttrykk i avtalen denne betydning:

(a) "Norge" betyr Kongeriket Norge, herunder innbefattet et-hvert område utenfor Norges sj0-territorium hvor Norge i henhold til norsk lovgivning og overens-

Prop. 1971:172

ensstämmelse med folkrättens allmänna regler äger utöva sina rättigheter med avseende på naturtillgångar på havsbottnen eller i dennas underlag;

b) "Norge" åsyftar Konungariket Norge och inbegriper varje utanför Norges territorial vätte ti beläget område, inom vilket Norge enligt norsk lag och i överensstämmelse med folkrättens allmänna regler äger utöva sina rättigheter med avseende på naturtiU-gångar på havsbottnen eller i dennas underlag; uttrycket inbegriper icke Svalbard, Jan Mayen och de norska besittningarna utanför Europa;

c) "person" inbegriper fysisk person, bolag och varje annan sammanslutning;

d) "bolag" åsyftar varje slag
av juridisk person eller varje sub
jekt, som i beskattningshänseende
behandlas som juridisk person;

e) "medborgare" åsyftar varje
fysisk person som 'år medborgare
i en avtalsslutande stat och varje
juridisk person eller annan sam
manslutning som bildats enligt gäl
lande lag i en avtalsslutande stat;

f) "företag i en avtalsslutande
stat" och "företag i den andra av
talsslutande staten" åsyftar före
tag, som bedrives av person med
hemvist i en avtalsslutande stal,
respektive företag, som bedrives
av person med hemvist i den and
ra avtalsslutande staten;

g) "internationell trafik" inbe
griper varje resa utförd av fartyg
eller luftfartyg som användes av
företag vars verkliga ledning ut
övas i en avtalsslutande stat, med
undantag för resa som är begrän
sad uteslutande till en avtalsslutan
de stat;

h) "behöriga myndigheter" åsyf-

stemmende med folkeretten kan ut0ve sine rettigheter med hensyn til naturforekomster på havbun-nen eUer i dens undergrunn; ut-trykket omfatter ikke Svalbard, Jan Mayen og de norske besit-telser utenfor Europa;

(b) "Sverige" betyr Kongeriket Sverige, herunder innbefattet et-hvert område utenfor Sveriges sj0-territorium hvor Sverige i henhold til svensk lovgivning og over-ensstemmende med folkeretten kan ut0ve sine rettigheter med hensyn tU naturforekomster på havbunnen eller i dens undergrunn;

(d) "selskap" betyr enhver juri
disk person eller enhver enhet som
i skattemessig henseende behand-
les som en juridisk person;

(e) "statsborger" betyr enhver
fysisk person som er borger av en
Kontraherende Stat og enhver ju
ridisk person, ethvert interessent-
skap eller enhver sammenslutning
som erverver sin rettslige status
fra gjddende lov i en Kontrahe
rende Stat;

(f) "foretagende i en Kontrahe
rende Stat" og "foretagende i den
annen Kontraherende Stat" betyr
henholdsvis et foretagende som
drives av en person bosatt i en
Kontraherende Stat, og et fore
tagende som drives av en person
bosatt i den annen Kontraheren
de Stat;

(g) "internasjonal fart" innbe-
fatter enhver reise utf0rt av et
skip eller luftfart0y som drives av
et foretagende hvis virkelige le-
delse ut0ves i en Kontraherende
Stat, unntatt en reise som uteluk-
kende er begrenset til en Kontra
herende Stat;

(h) "kompetente myndigheter"

Prop. 1971:172

tar i vardera avtalsslutande staten finansministern eller den myndighet åt vilken uppdragits att i finansministerns ställe handha frågor rörande detta avtal.

2 §. Då en avtalsslutande stat tillämpar bestämmelserna i detta avtal anses varje däri förekommande uttryck, vars innebörd icke angivits särskilt, ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens lagstiftning rörande sådana skatter som omfattas av avtalet.

betyr i hver av de Kontraherende Stater finansministeren eller den myndighet som har fullmakt til i finansministerens sted å behandle sp0rsmål vedr0rende denne avtale.

2. 'Ved en Kontraherende Stats anvendelse av bestemmelsene i denne avtale skal ethvert uttrykk som ikke er definert på annen mate, ha den betydning som f0l-ger av lovgivningen i vedkom-mende stat med hensyn til de skatter som går inn under avtalen.

Artikel 4 Skatterättsligt hemvist

1 §. I detta avtal förstås med uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande stat" varje person som enligt lagstiftningen i denna stat är underkastad beskattning där på grund av hemvist, bosättning, styrelses säte eller varje annan liknande omständighet. Uttrycket inbegriper icke fysisk person som är skattskyldig i denna avtalsslutande stat endast om han uppbär inkomst från källor där.

2 §. Då på grund av bestämmelserna i 1 § fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna fastställes hans hemvist enligt följande regler:

a) Han anses ha hemvist i den avtalsslutande stat, där han har ett hem som stadigvarande står till hans förfogande. Om han har ett sådant hem i båda avtalsslutande staterna, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena).

b) Om det icke kan avgöras i vilken avtalsslutande stat centrum för levnadsintressena är beläget eller om han icke i någondera staten har ett hem, som stadigvarande står till hans förfogande.

Artikkd 4 Skattemessig bopel

1. I denne avtale forstås med uttrykket "person bosatt i en Kontraherende Stat" enhver person som i henhold til lovgivningen i denne stat er undergitt beskatning der på grunnlag av domisil, bopel, sete for styre eller ethvert annet lignende kriterium. Uttrykket inn-befatter ikke noen fysisk person som er skattepliktig i den nevnte Kontraherende Stat bare hvis han erverver inntekt fra kilder i denne stat.

2. Når en fysisk person if0lge bestemmelsene i punkt 1 er bosatt i begge de Kontraherende Stater, skal hans status avgj0res etter fOl-gende regler:

(a) Han skal regnes for bosatt i den Kontraherende Stat hvor han disponerer fast bolig. Hvis han disponerer fast bolig i begge de Kontraherende Stater, skal han anses for bosatt i den Kontraherende Stat hvor han har de sterkeste personlige og 0konomiske förbindelser (sentrum for livsinteressene).

(b) Hvis det ikke kan bringes på det rene i hvilken Kontraherende Stat han har sentrum for livsinteressene, eller hvis han ikke disponerer en fast bolig i noen av de Kontraherende Stater, skal han

Prop. 1971:172

anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat, där han stadigvarande vistas.

c) Om han stadigvarande vistas
i båda avtalsslutande staterna el
ler om han icke vistas stadigva
rande i någon av dem, anses han
ha hemvist i den avtalsslutande
stat, där han är medborgare.

d) Om han är medborgare i bå
da avtalsslutande staterna eller
om han icke är medborgare i nå
gon av dem, avgör de behöriga
myndigheterna i de avtalsslutande
staterna frågan genom överens
kommelse.

3 §. Då på grund av bestämmelserna i 1 § av denna artikel person, som ej är fysisk person, har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen i fråga ha hemvist i den avtalsslutande stat, där dess verkliga ledning utövas.

anses for bosatt i den Kontraherende Stat hvor han har vanlig opphold.

(c) Hvis han har vanlig opphold
i begge de Kontraherende Stater,
eller ikke i noen av dem, skal han
anses for bosatt i den Kontrahe
rende Stat hvorav han er stats
borger.

(d) Hvis han er statsborger av
begge de Kontraherende Stater,
eller ikke av noen av dem, skal
de kompetente myndigheter i de
Kontraherende Stater avgore
sp0rsmålet ved gjensidig avtale.

3. Når en annen person enn en fysisk person if0lge bestemmelsene i punkt 1 er hjemmeh0rende i begge de Kontraherende Stater, skal den regnes for hiemmeh0-rende i den Kontraherende Stat hvor den virkelige ledelse ut0ves.

Artikel 5 Fast driftställe

1 §. Med uttrycket "fast driftställe" förstås i detta avtal en stadigvarande affärsanordning, där företagets verksamhet helt eller delvis utövas.

2 §. Uttrycket "fast driftställe" innefattar särskUt:

a) plats för företagsledning,

b) filial,

c) kontor,

d) fabrik,

e) verkstad,

f) gruva, stenbrott eller annan
plats för utnyttjande av naturtUl-
gång,

g) plats för byggnads- eller in
stallationsarbete, som varar mer
än tolv månader.

3 §. Uttrycket "fast driftställe'
innefattar icke:

a) användningen av anordningar, avsedda uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor,

b) innehavet av ett företaget

Artikkd 5 Fast driftssted

1. Uttrykket "fast driftssted" betyr i denne avtale en fast forret-ningsinnretning gjennom hvUken foretagendets virksomhet helt eller delvis blir ut0vet.

2. Uttrykket "fast driftssted" skal sterlig omfatte:

(a) et sted hvor foretagendet har sin ledelse,

(b) en filial,

(d) en fabrikk,

(e) et verksted,

(f) et bergverk, stenbrudd eller
et annet sted hvor naturforekom
ster utnyttes,

(g) stedet for et bygningsarbeid
eller monteringsarbeid hvis varig-
het överstiger tolv måneder.

3. "Fast driftssted" foreligger
ikke når:

(a) det gj0res bruk av innret-ninger utelukkende tU lagring, ut-stilling eller utlevering av varer eller ting som tilh0rer foretagendet;

(b) varer eller ting som tilhörer

Prop. 1971:172

tillhörigt varulager, avsett uteslutande för lagring, utställning eUer utlämnande,

c) innehavet av ett företaget till
hörigt varulager, avsett uteslutan
de för bearbetning eller föräd
ling genom annat företags försorg,

d) innehavet av stadigvarande
affärsordning, avsedd uteslutande
för inköp av varor eller införskaf
fande av upplysningar för företa
gets räkning,

e) innehavet av stadigvarande
affärsordning, avsedd uteslutande
för att ombesörja reklam, medde
la upplysningar, bedriva veten
skaplig forskning eller utöva lik
nande verksamhet, som är av för
beredande eller biträdande art för
företaget.

4 §. Person som är verksam i en avtalsslutande stat för ett företag i den andra avtalsslutande staten — härunder inbegripes icke sådan oberoende representant som avses i 5 § — behandlas såsom ett fast driftställe i den förstnämnda staten om han innehar och i denna förstnämnda stat regelbundet använder en fullmakt att sluta avtal i företagets namn samt verksamheten icke begränsas till inköp av varor för företagets räkning.

5 §. Företag i en avtalsslutande stat anses icke ha fast driftställe i den andra avtalsslutande staten endast på den grund att företaget uppehåller affärsförbindelser i denna andra stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att dessa personer därvid utövar sin vanliga affärsverksamhet.

6 §. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eUer av ett bolag som uppehåller affärsförbindelser i den-

foretagendet höides i opplag utelukkende for lagring, utstilling eller utlevering;

(d) en fast forretningsinnretning
blir brukt utelukkende ved inn-
kj0p av varer eller ting eUer ved
innsamling av opplysninger for
foretagendet;

(e) en fast forretningsinnretning
blir brukt utelukkende for rekla-
me, meddeldse av opplysninger,
vitenskapdig forskning eller lig
nende virksomhet som i forhold til
foretagendet er av forberedende
art eller utgj0r en hjdpevirksom-
het.

4. En person som i en Kontraherende Stat ut0ver virksomhet på vegne av et foretagende i den annen Kontraherende Stat — med unntagelse av en uavhengig representant som omhandlet i punkt 5 — skal anses for å vasre et fast driftssted i den f0rstnevnte stat. Det forutsettes at han i denne stat har fullmakt til å avslutte kontrak-ter på vegne av foretagendet og vanligvis ut0ver denne fuUmakt der, samt at hans virksomhet ikke innskrenker seg til iimkj0p av varer eller ting for foretagendet.

5. Et foretagende i en Kontraherende Stat skal ikke anses for å ha et fast driftssted i den annen Kontraherende Stat bare av den grunn at det avslutter forretninger i denne stat gjennom en megler, kommisjonaer eller en annen uavhengig mdlommann, såfremt disse personer opptrer innenfor rammen av sin ordinsere forretningsvirk-somhet.

6. Den omstendighet at et selskap hjemmeh0rende i en Kontra herende Stat, kontrollerer eller blir kontrollert av et selskap som er hjemmeh0rende i den armen Kontraherende Stat, eller som avslutter forretninger i denne stat (enten

Prop. 1971:172

na andra stat (antingen genom ett fast driftställe eller annorledes), medför icke i och för sig att någotdera bolaget betraktas såsom ett fast driftställe för det andra bolaget.

ArtUcel 6

Inkomst av fastighet

1 §. Inkomst av fastighet får beskattas i den avtalsslutande stat där fastigheten är belägen.

2 §. a) Uttrycket "fastighet" har — såvida icke punkt b) nedan föranleder annat — den betydelse som uttrycket har enligt gäUande skattelagstiftning i den avtalsslutande stat där fastigheten i fråga är belägen.

b) Uttrycket "fastighet" inbegriper dock alltid egendom som utgör tillbehör tUl fastighet, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka föreskrifterna i allm'än lag angående fastigheter är tillämpliga, nyttjanderätt till fastighet sami: rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja gruva, k'älla eller annan naturtillgång.

3 §. Bestämmelserna i 1 § till-lämpas på inkomst, som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller genom annan användning av fastighet.

4 §. Person med hemvist i en avtalsslutande stat, som uppbär inkomst av fastighet belägen i den andra avtalsslutande staten, skaU vid beskattningen av inkomsten i sistnämnda stat erhålla avdrag för kostnader för fastigheten efter samma regler som gäller för personer med hemvist i denna sistnämnda stat. Fullt avdrag skaU även medges för g'äldr'äntor för fastigheten.

5 §. Besfämmelserna i 1, 3 och 4 §§ tUlämpas även på inkomst av fastighet som tUlhör företag och på inkomst av fastighet som an-v'ändes vid utövande av fritt yrke.

gjennom et fast driftssted eller på annen mate), medf0rer i og for seg ikke at et av disse selskaper blir fast driftssted for det annet.

Artikkd 6

Inntekt av fast eiendom

1. Inntekt av fast eiendom kan skattiegges i den Kontraherende Stat hvor eiendommen ligger.

2. (a) Uttrykket "fast eiendom" skal — med forbehold av underavsnitt (b) nedenfor — defineres i overensstemmdse med gjddende skattdovgivning i den Kontraherende Stat hvor vedkommende eiendom ligger.

(b) Uttrykket "fast eiendom" skal under enhver omstendighet omfatte tilbeh0r tU fast eiendom, besetning og redskaper som anven-des i landbruks- og skogbruksbe-drifter, rettigheter som er under-gitt privatrettens forskrifter om fast gods, bruksrett til fast eiendom og rett til fäste og varieren-de ytelser som vederlag for ut-nyttdse av eller retten til å utnyt-te mineral förekomster, kUder og andre grunnherligheter.

3. Bestemmelsene i punkt 1 får anvendelse på inntekt ved direkte bruk, utleie og ved enhver annen form for utnyttelse av fast eiendom.

4. En person som er bosatt i en Kontraherende Stat og oppebasrer inntekt av fast eiendom som ligger i den annen Kontraherende Stat, skal ved beskatningen i den sistnevnte stat innr0mmes fradrag for utgifter vedr0rende eiendommen etter de samme regler som gjelder for personer bosatt i den sistnevnte stat. Likdedes skal det gis fullt fradrag for gjeldsrenter vedr0rende eiendommen.

5. Bestemmelsene i punkt 1, 3 og 4 får også anvendelse på inntekt av fast eiendom når den tUh0rer et foretagende og når den benyttes ved ut0velse av fritt yrke.

Prop. 1971:172

Artikd 7 Inkomst av rörelse

1 §. Inkomst av rörelse, som förvärvas av företag i en avtalsslutande stat, beskattas endast i denna stat, såvida icke företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från ett där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får inkomsten beskattas i den sistnämnda staten men endast så stor del därav, som är hänförlig till det fasta driftstället.

2 §. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänföres i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst av rörelse, som det kan antagas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eUer liknande slag under samma eller liknande vUlkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3 §. "Vid bestämmandet av inkomst, som är hänförlig till det fasta driftstället, medges avdrag för kostnader som uppkommit för det fasta driftställets räkning — härunder inbegripna kostnader för företagets ledning och allmänna förvaltning — antingen kostnaderna uppkommit i den avtalsslutande stat, där det fasta driftstället är beläget, eUer annorstädes. Bestämmelserna i denna paragraf medför emellertid icke rätt till avdrag för kostnader som är av sådant slag att avdrag icke skulle ha kunnat medges om det fasta driftstället hade varit ett fristående företag.

4 §. I den mån inkomst hänförlig tUl fast driftställe enligt lagstiftningen i en avtalsslutande stat brukat bestämmas på grundval av

Artikkd 7

Fortjene.ste ved forretningsvirk-

soinhet

1. Fortjeneste som oppebasres av et foretagende i en Kontraherende Stat skal bare kunne skattiegges i denne stat, med mindre foretagendet ut0ver forretnings-virksomhet i den annen Kontraherende Stat gjennom et fast driftssted der. Hvis foretagendet ut0ver slik forretningsvirksomhet, kan dets fortjeneste skattiegges i den sistnevnte stat, men bare så meget av den som kan tUskrives det fäste driftssted.

2. Når et foretagende i en Kontraherende Stat ut0ver forretningsvirksomhet i den annen Kontraherende Stat gjennom et fast driftssted der, skal det i hver av de Kontraherende Stater tUskrives vedkommende fäste driftssted den fortjeneste som det ventelig vUle ha ervervet, hvis det hadde vsert et saerskUt og sdvstendig foretagende som ut0vet samme eUer lignende virksomhet under samme eller lignende vUkår og opptrådte helt uavhengig i forhold til det foretagende hvis fäste driftssted det er.

3. "Ved beregningen av et fast driftssteds fortjeneste skal det inn-r0mmes fradrag for utgifter som foretagendet har pådratt seg i anledning av det fäste driftssted, herunder innbefattet direksjons- og al-minndige administrasjonsutgifter, uansett om de er pål0pet i den stat hvor det fäste driftssted ligger eller andre steder. Bestemmelsene i delte punkt medf0rer imid-lertid ikke rett til fradrag for utgifter som er av slik karakter at fradag ikke vUle bUtt innr0mmet hvis det fäste driftssted hadde vaert et saerskUt og sdvstendig foretagende.

4. Hvis det har VcErt vanlig praksis i en Kontraherende Stat i henhold til denne stats lovgivning å fastsette den fortjeneste

Prop. 1971:172

en fördelning av företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, skall bestämmelserna i 2 § icke hindra att i denna avtalsslutande stat den skattepliktiga inkomsten bestämmes genom ett sådant förfarande. Förfarandet skall dock vara sådant att resultatet står i överensstämmelse med de i denna artikel angivna principerna.

5 §. Inkomst anses icke hänförlig till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköpes genom det fasta driftställets försorg för företagets räkning.

6 §. "Vid tillämpningen av föregående paragrafer bestämmes inkomst, som är hänförlig tiU det fasta driftstället, genom samma förfarande år från år såvida icke särskilda förhållanden föranleder annat.

7 §. Ingår i rörelseinkomsten inkomstslag, som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, beröres bestämmelserna i dessa artiklar icke av reglerna i förevarande artikel. Det förutsattes att bestämmelserna i denna paragraf icke hindrar en avtalsslutande stat att vid bestämmandet av den inkomst som är hänförlig tiU det fasta driftstället medtaga inkomst av aktier eller andelar, fordringar, egendom eller annan rättighet som äger verkligt samband med rörelse vilken bedrives från det fasta driftstället.

8 §. Uttrycket "inkomst av rörelse" i denna artikel inbegriper ådan inkomst av rörelse som förvärvas av delägare i rördsedrivan-de personsammanslutning (handelsbolag, kommandhbolag och norska "stille selskaper").

som skal tUskrives et fast driftssted på grunnlag av en fordeling av foretagendets samlede fortjeneste på dets forskjellige deler, skal regelen i punkt 2 ikke vtere tU hinder for at denne Kontraherende Stat fastsetter den skattbare fortjeneste på denne mate. Den fremgangsmåte som anvendes, skal imidlertid vaere slik at resultatet blir overensstemmende med de prinsipper som er fastsatt i denne artikkd.

5. Ingen fortjeneste skal hen-f0res til et fast driftssted utelukkende i anledning av dets inn-kj0p av varer eller ting for foretagendet.

6. "Ved anvenddsen av de for-anstående punkter skal den fortjeneste, som tUskrives det fäste driftssted, fastsettes etter den samme fremgangsmåte hvert år, med mindre det er fyldestgj0rende grunn for noe annet.

7. Hvor fortjenesten omfatter inntekter som er saerskUt omhandlet i andre artikler i denne avtale, skal bestemmelsene i disse artikler ikke ber0res av reglene i naervas-rende artikkel. Det forutsettes at reglene i dette punkt ikke skal Vtcre til hinder for at en Kontraherende Stat ved beregningen av den fortjeneste sorn skal tilskri-ves et fast driftssted, tar med inntekt som skriver seg fra aksjer eller andeler, fordringer, eiendom eller annen rettighet som reelt er knyttet til den forretningsvirksomhet som drives gjennoiu det fäste driftssted.

8. Uttrykket "forijeneste" i denne artikkel omfatter også slike forretningsinntekter som oppebae-res av et medlem ved ddtagelse i et UEeringsdrivende interessentskap (handdssdskaper, kommandittsd-skaper og norske stUle selskaper).

Prop. 1971:172

Artikd S

Inkomst av sjö- och luftfart

1 §. Inkomst som förvärvas genom utövande av sjöfart eller luftfart i internationell trafik beskattas endast i den avtalsslutande stat där företagets verkliga ledning utövas.

2 §. Om den verkliga ledningen för sjöfartsföretag i internationell trafik utövas ombord på ett fartyg, anses ledningen utövad i den avtalsslutande stat där fartyget har sin hemmahamn, eller om någon sådan hamn icke finns, i den avtalsslutande stat d'är fartygets redare har hemvist.

3 §. Företag som bedriver sådan verksamhet som avses i 1 § anses ha sin verkliga ledning i båda avtalsslutande staterna, om

a) företaget drives av sammanslutning eller bolag med solidariskt och obegränsat ansvariga intressenter eller delägare, och

b) en eller flera av de ansvariga delägarna eller intressenterna har hemvist i en avtalsslutande stat och en eller flera i den andra avtalsslutande staten, samt

c) det icke är uppenbart att företagets ledning utövas endast i en avtalsslutande stat.

I sådant fall beskattas i vardera staten endast den andel av företagets inkomst som tillkommer delägare med hemvist där.

4 §. Inkomst som förvärvas av
konsortiet Scandinavian Airlines
System (SAS) beskattas i vardera
avtalsslutande staten i proportion
tUl den andel i konsortiet vUken
innehas av den delägare som har
hemvist i denna stat.

Artikd 9

Intressegemenskap mellan företag

I fall då

a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt delta-

Artikkel S Skipsfart og luftfart

1. Fortjeneste ved driften av skip eller luftfart0yer i internasjonal fart skal bare kunne skattiegges i den Kontraherende Stat hvor den virkelige ledelse for foretagendet ut0ves.

2. Hvis den virkelige ledelse for et skipsfartsforetagende i internasjonal fart er ombord i et skip, skal den anses ut0vet i den Kontraherende Stat hvor skipets hjem-stedshavn ligger, eller hvis noen slik hjemstedshavn ikke finnes, i den Kontraherende Stat hvor den som driver skipet er bosatt.

3. Et foretagende som ut0ver virksomhet som omhandlet under punkt 1, skal anses for å ha sin virkelige ledelse i begge Kontraherende Stater, forutsatt at

(a) foretagendet drives av en sammenslutning eller et selskap med solidarisk og ubegrenset an-svarlige interessenter eller med-lemmer, og

(b) en eller flere av de ansvar-lige medlemmer eller interessenter er bosatt i en Kontraherende Stat og en eller flere i den annen Kontraherende Stat, og

I dette tilfdle skattiegges i hver av statene bare den andel av foretagendets fortjeneste som tilfåller deltager som er bosatt der.

4. Fortjeneste som erverves av
konsortiet Scandinavian Airlines
System (SAS), skattiegges i hver av
de Kontraherende Stater i forhold
til den andel i konsortiet som in
nehas av den deltager som er hjem-
meh0rende i denne stat.

Artikkd 9

Interressefellesskap mellom fore-

tagender

I tilfdle hvor

(a) et foretagende i en Kontraherende Stat direkte eller indi-

Prop. 1971:172

ger i ledningen eller övervakningen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

b) samma personer direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital,

iakttages följande.

Om mellan företagen i fråga om handel eller andra ekonomiska förbindelser avtalas eller föreskrives villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får alla inkomster, som utan sådana viUkor skulle ha tiUkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga icke tUlkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

Då i en avtalsslutande stat uppkommer fråga som avses i denna artikel skall den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten underrättas i syfte att genomföra nödvändig justering i fråga om beräkningen av inkomsten för det företag som har hemvist i denna stat. När anledning därtill föreligger kan de behöriga myndigheterna träffa skäligt avgörande rörande inkomstens beräknini;.

rekte deltar i leddsen eller kontrollen av et foretagende i den annen Kontraherende Stat, eller innehar en andel i dette foretagendets kapital, eller

(b) samme personer direkte eller indirekte deltar i leddsen eller kontroUen av såvel et foretagende i en Kontraherende Stat som et foretagende i den annen Kontraherende Stat, eller innehar en andel i begge disse foretagenders kapital,

skal f0lgende gjelde:

Hvis det i slike tUfelle mellom to foretagender blir avtalt eller pålagt vilkår i deres innbyrdes kommersieUe eller finansielle samkvem som avviker fra dem som vUle ha vaert anvendt mellom uavhengige foretagender, skal enhver fortjeneste som uten disse vilkår ville ha tUfalt ett av de to foretagender, men i kraft av disse vUkår ikke er tilfalt dette, kunne medregnes i og skattiegges sammen med dette foretagendes fortjeneste.

Når det i en Kontraherende Stat oppstår sp0rsmål som omhandlet i denne artikkel, skal den kompetente myndighet i den annen Kontraherende Stat under-rettes med henblikk på at n0dven-dig justering skal gjennomf0res med hensyn til beregning av inntekten for det foretagende som er hjemmeh0rende i denne stat. Når det foreligger grunn tU det, kan de kompetente myndigheter treffe ri-melig avgj0relse vedr0rende inn-tektens berennins.

Artikd 10 Utdelning

1 §. Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2 §. Utdelningen får emellertid

Artikkel 10 Dividender

1. Dividender som utdeles av et selskap hjemmeh0rende i en Kontraherende Stat til en person bosatt i den annen Kontraherende Stat, kan skattiegges i den sistnevnte stat.

2. Slike dividender kan imidler-

Prop. 1971:172

beskattas även i den avtalsslutande stat, där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, i enlighet med lagstiftningen i denna stat. Där icke bestämmelserna i 3 § föranleder annat, får emellertid skattesatsen icke överstiga

a) 5 procent av utdelningens bruttobelopp om mottagaren är ett bolag (med undantag för handelsbolag och enkelt bolag) som direkt eller indirekt behärskar minst 25 procent av det utbetalande bolagets kapital,

b) 15 procent av utdelningens bruttobelopp i övriga fall.

3 §. "Vid beskattningen i Norge av utdelning från norskt bolag tUl svenskt bolag (med undantag för handelsbolag och enkelt bolag), som direkt eller indirekt behärskar minst 25 procent av det norska bolagets kapital, får skatten icke överstiga 15 procent. Denna bestämmelse gäller så länge norska bolag är berättigade till avdrag vid statsbeskattningen för all utdelad vinst.

4 §. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet för genomförandet av begränsningen enligt 2 och 3 §§.

Bestämmelserna i 2 och 3 §§ berör icke bolagets beskattning för vinst av vilken utdelningen betalas.

5 §. Med uttrycket "utdelning"
förstås inkomst av aktier eller and
ra rättigheter, fordringar ej inbe
gripna, med rätt till andel i vinst
samt inkomst av andra andelar i
bolag, som enligt skattelagstift
ningen i den stat där det utdelan
de bolaget har hemvist jämställes
med inkomst av aktier.

6 §. Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till

tid også skattiegges i den Kontraherende Stat hvor selskapet som utdeler dividendene er hjemmeh0-rende og i henhold til lovgivningen i denne stat. Med forbehold om bestemmelsene i punkt 3, skal den skattesats som anvendes dog ikke overstige

(a) 5 prosent av dividendenes bruttobel0p hvis mottageren er et selskap (unntatt interessentskap), som direkte eller indirekte kontrollerer minst 25 prosent av det utddende selskaps kapital;

(b) 15 prosent av dividendenes bruttobel0p i alle andre tilfdle.

3. "Ved skattleggingen i Norge av dividender utdelt av et norsk selskap til et svensk selskap (unntatt interessentskap) som direkte eller indirekte kontrollerer minst 25 prosent av det norske selskaps kapital, kan det anvendes en skattesats som dog ikke må overstige 15 prosent. Denne bestemmdse gjelder så lenge norske selskaper ved statsskattdigningen har rett til å kreve fradrag i overskuddet for samtlige dividender som utdeles.

4. De kompetente myndigheter i de Kontraherende Stater skal komme overens om fremgangsmå-ten ved gjennomf0ringen av skat-tebegrensningen i henhold til punkt 2 og 3.

Bestemmelsene i punkt 2 og 3 ber0rer ikke skattleggingen av selskapet for så vidt angår det over-skudd hvorav dividendene utdeles.

5. Uttrykket "dividender" betyr avkastning av aksjer eller andre rettigheter som ikke er gjddsford-ringer, med rett til andel i gevinst, så vel som avkastning av andre sdskapsrettigheter som er likestil-let med avkastning av aksjer etter skattdovgivningen i den Kontraherende Stat hvor det selskap som företar utdelingen er hjemmeh0-rende.

6. Dividender som utdeles av et selskap hjemmeh0rende i en

Prop. 1971:172

bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten skall i sistnämnda stat vara undantagen från beskattning i den mån detta skuUe ha varit fallet enligt lagstiftningen i denna andra stat om båda bolagen hade varit hemmahörande där.

7 §. Bestämmelserna i 1, 2 och 3 §§ tUlämpas icke, om mottagaren av utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och har fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, där det utbetalande bolaget har hemvist, samt den andel av vilken utdelningen i fråga härflyter äger verkligt samband med rörelse som bedrives från det fasta driftstället. I sådant fall tUl-lämpas bestämmelserna i artikel 7.

8 §. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat icke påföra någon skatt på utdelning, som bolaget betalar till person som ej har hemvist i denna andra stat, och ej heller någon skatt på bolagets icke utdelade vinst, även om utdelningen eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgöres av inkomst som uppkommit i denna stat.

Kontraherende Stat til et selskap hjemmeh0rende i den annen Kontraherende Stat, skal i den sistnevnte stat vasre unntatt fra beskatning i den utstrekning dette ville ha vaert tUfelle etter lovgivningen i denne stat, hvis begge selskaper hadde viert hjemmeh0ren-de der.

7. Bestemmelsene i punkt 1, 2 og 3 gjelder ikke når mottageren av dividendene er bosatt i en Kontraherende Stat og opprettholder et fast driftssted i den annen Kontraherende Stat hvor selskapet som utdeler dividendene er hjemmeh0-rende, og den andel hvorav dividendene utdeles, reelt er knyttet til den forretningsvirksomhet som ut0ves gjennom dette fäste driftssted. I dette tUfelle får bestemmelsene i artikkel 7 anvendelse.

8. Hvor et selskap hjemmeh0-rende i en Kontraherende Stat, op-pebaerer fortjeneste eller inntekt fra den annen Kontraherende Stat, kan den sistnevnte stat ikke skatt-legge dividender, utdelt av selskapet tU personer som ikke er bosatt i denne stat. Den sistnevnte stat kan heller ikke pålegge selskapet noen skatt av ikke-utddt overskudd. Reglene föran gjelder selv om de utdelte dividender eller det ikke-utddte overskudd helt eller delvis består av fortjeneste eller inntekt som skriver seg fra den sistnevnte stat.

Artikd 11 Ränta

1 §. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas endast i denna andra stat.

2 §. Med uttrycket "ränta" förstås inkomst av statsobligatidnei:, andra obligationer eller skuldebrev, antingen de utfärdats mot säkerhet i fastighet eller ej och an-

Artikkel 11 Renter

1. Renter som skriver seg fra en Kontraherende Stat og utbeta-les til en person bosatt i den annen Kontraherende Stat, skal bare kunne skattiegges i den sistnevnte stat.

2. Uttrykket "renter" betyr inntekt av statsobligasjoner, andre ob-ligasjoner eUer gjeldsbrev, uansett om de er sikret ved pant i fast eiendom eller om de innebaerer rett

Prop. 1971:172

tingen de medför rätt till andel i vinst eller ej. Uttrycket åsyftar även inkomst av varje annat slags fordran liksom även all annan inkomst som enligt skattelagstiftningen i den avtalsslutande stat från vilken inkomsten härrör jämställes med inkomst av försträckning.

3 §. Bestämmelserna i 1 § till-lämpas icke, om mottagaren av räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och innehar fast driftställe i den andra avtalsslutande staten från vilken räntan härrör samt den fordran av vilken räntan härflyter äger verkligt samband med rörelse som bedrives från det fasta driftstället. I sådant fall till-lämpas bestämmelserna i artikel 7.

4 §. Beträffande sådana fall då särskilda förbindelser mellan utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleder att det utbetalade räntebeloppet med hänsyn till den skuld, för vilken räntan erlägges, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser icke förelegat, gäller bestämmelserna i denna artikel endast för sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

til andel i gevinst, og gjddsford-ringer diers av enhver art, så vel som all annen inntekt som i henhold til skattdovgivningen i den Kontraherende Stat som inntekten skriver seg fra er likestillet med inntekt av utlånt kapital.

3. Bestemmelsene i punkt 1 gjelder ikke når mottageren av rentene er bosatt i en Kontraherende Stat og opprettholder i den annen Kontraherende Stat, hvor rentene skriver seg fra, et fast driftssted, såfremt den gjeldsford-ring som foranlediger rentebeta-lingen reelt er knyttet til den forretningsvirksomhet som ut0ves gjennom dette fäste driftssted. I dette tUfelle får bestemmelsene i artikkel 7 anvendelse.

4. Når det betalte rentebel0p —• på grunn av et saerUg forhold mellom betaleren og mottageren eller mellom begge og tredjemann og sett i rdasjon til den gjddsford-ring som det erlegges for — överstiger det bel0p som vUle ha vaert avtalt mellom betaleren og mottageren hvis det saerlige forhold: ikke hadde foreligget, skal bestemmelsene i denne artikkel bare få anvendelse på det sistnevnte be-l0p. I dette tUfelle skal den over-skytende del av betalingene fortsatt vasre skattbar i henhold til lovgivningen i hver av de Kontraherende Stater under hensyn til denne avtales 0vrige bestemmelser.

Artikel 12 Royaity

1 §. Royaity, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas tiU person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas endast i denna andra stat.

2 §. Med uttrycket "royaity" förstås varje slag av belopp som betalas såsom ersättning för nytt-

Artikkd 12 Royaity

1. Royaity som skriver seg fra en Kontraherende Stat og utbeta-les til en person bosatt i den annen Kontraherende Stat, skal bare kunne skattiegges i den sistnevnte stat.

2. Uttrykket "royaity" betyr be-taling av enhver art som mottas som vederlag for bruken av eller

Prop. 1971:172

jandet av eller rätten att nyttja upphovsrätt till litterära, konstnärliga eller vetenskapliga verk (kinematografisk film och filmer eller inspelade band för radio-dier televisionssändning häri inbegripna), patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller fabrikationsmetod samt för nyttjandet av eller rätten att nyttja industrieU, kommersiell eller vetenskaplig utrustning eller för upplysningar om erJ:a-renhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

3 §. Bestämmelserna i 1 § till-lämpas icke, om mottagaren av royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och innehar fast driftstäUe i den andra avtalsslutande staten från vilken royaltyn härrör samt den rättighet eUer egendom av vilken royaltyn härflyter äger verkligt samband med rörelse, som bedrives från det fasta driftstället. I sådant faU till-lämpas bestämmelserna i artikel 7.

4 §. Beträffande sådana fall, då särskUda förbindelser mellan utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleder att beloppet av utbetald royaity med hänsyn till det nyttjande, den rätt eller upplysning för vilken royaltyn erlägges, överstiger det belopp, som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser icke förelegat, gäller bestämmelserna i denna artikel endast för sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av •övriga bestämmelser i detta avtal.

retten til å bruke hvilken som helst opphavsrett til verker av litterär, kunstnerisk eller vitenskapdig karakter (herunder innbefattet kine-matografiske filmer og filmer eller band for radio- eUer fjernsyns-utsenddse), patenter, varemerker, tegninger eller modeller, planer, hemmelige formler eUer fremstU-lingsmåter, eller for bruken av eller reUen til å bruke industriell, kommersidt eller vitenskapdig utstyr eller for opplysninger om industrielle, kommersieUe eller viten-skapelige erfaringer.

3. Bestemmelsene i punkt 1 gjelder ikke når mottageren av royal-tyen er bosatt i en Kontraherende Stat og opprettholder i den annen Kontraherende Stat, hvor royal-tyen skriver seg fra, et fast driftssted, såfremt den rettighet eller eiendom som foranlediger royal-tyen reelt er knyttet til den forretningsvirksomhet som ut0ves gjennom dette fäste driftssted. I dette tilfdle får bestemmelsene i artikkel 7 anvendelse.

4. Når det betalte royalty-bel0p — på grunn av et sasrlig forhold mellom betaleren og mottageren eller mellom begge og tredjemann og sett i rdasjon til den bruk, rettighet eller opplysning som det er vederlag for — överstiger det be-l0p som ville ha vaert avtalt mellom betaleren og mottageren hvis det sasrlige forhold ikke hadde foreligget, skal bestemmelsene i denne artikkel bare få anvendelse på det sistnevnte bel0p. I dette tilfdle skal den overskytende del av vederlaget fortsatt vaere skattbar i henhold tU lovgivningen i hver av de Kontraherende Stater under hensyn til denne avtales 0vrige bestemmelser.

Artikel 13 ReaUsationsvinst

1 §. "Vinst på grund av avyttring av sådan fastighet som av-

Artikkd 13

Formuesgevinst

1. Formuesgevinst ved avhenddse av fast eiendom, som defi-

Prop. 1971:172

ses i artikel 6 § 2 får beskattas i den avtalsslutande stat där fastigheten är belägen.

2 §. Vinst på grund av avyttring av lös egendom, som är att hänföra till anläggnmgs- eller driftkapital i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom, som är att hänföra till stadigvarande anordning för utövande av fritt yrke, vilken en person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Motsvarande gäller vinst på grund av avyttring av sådant fast driftställe (för sig eUer i samband med a\'yttring av hela företaget) eller sådan stadigvarande anordning.

3 §. Vinst, på grund av avyttring av fartyg eller luftfartyg, vilka användes i internationell trafik, samt lös egendom som är hänförlig tUl användningen av sådana fartyg eller luftfartyg, beskattas — utan hinder av bestämmelserna i 2 § — endast i den avtalsslutande stat som enligt bestämmelserna i artikel 8 får beskatta inkomst av sådan verksamhet.

4 §. Vinst på grund av avyttring av annan än i 1, 2 och 3 §§ angiven egendom beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlätaren har hemvist.

5 §. Bestämmelserna i 4 § skaU icke påverka Norges rätt att enligt sin egen lagstiftning beskatta vinst på grund av avyttring av aktier i norskt bolag då aktierna tiUhör fysisk person som har hemvist i Sverige och som under någon del av de senaste fem åren före avyttringen av aktierna har haft hemvist i Norge.

6 §. Bestämmelserna i 4 § skall icke påverka Sveriges rätt att enligt sin egen lagstiftning beskatta vinst som person med hemvist i

2 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 172

nert i artikkel 6, punkt 2, kan skattiegges i den Kontraherende Stat hvor slik eiendom ligger.

2. Formuesgevinst ved, avhenddse av l0s0re som utgj0r drifts-midler knyttet til et fast driftssted som et foretagende i en Kontraherende Stat har i den aimen Kontraherende Stat, kan skattiegges i den sistnevnte stat. Dette gjelder også l0s0re som h0rer til en fast innret-ning som en person bosatt i en Kontraherende Stat har i den annen Kontraherende Stat for ut-0velse av fritt yrke. Det samme gjelder gevinst ved avhenddse av slikt fast driftssted (alene eller sammen med hele foretagendet) eller av fast innretning som nevnt.

3. Uansett bestemmelsene i punkt 2, skal formuesgevuist ved avhenddse av skip eller luftfar-t0yer drevet i internasjonal fart og I0s0re knyttet til driften av slike skip eller luftfart0yer, bare kunne skattiegges i den Kontraherende Stat som etter reglene i artikkel 8 tilkommer retten til å skattlegge fortjenesten ved ut0velse av slik virksomhet.

4. Formuesgevinst ved avhenddse av enhver annen eiendom enn omhandlet i punkt 1, 2 og 3, skal bare kunne skattiegges i den Kontraherende Stat hvor avhende-ren er bosatt.

5. Bestemmelsene i punkt 4 skal ikke ber0re Norges rett tU etter sin egen lovgivning å skattlegge gevinst ved avhenddse av aksjer i et norsk aksjesdskap når aksjene tilh0rer en fysisk person bosatt i Sverige som har vaert bosatt i Norge i l0pet av de séneste fem år f0r avhendelsen av aksjene finner sted.

6. Bestemmelsene i punkt 4 skal ikke ber0re Sveriges rett til etter sin egen lovgivning å skattlegge gevinst som en person bo-

Prop. 1971:172

Norge förvärvar vid avyttring av aktier eller andelar i bolag vars väsentiiga tillgångar utgöres av fastighet, under förutsättning att personen i fråga haft hemvist i Sverige under någon del av de senaste fem åren före avyttringen.

Artikel 14 Fritt yrke

1 §. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär genom utövande av fritt yrke eller annan därmed jämförbar självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat, om han icke i den andra avtalsslutande staten har en stadigvarande anordning, som regelmässigt står till hans förfogande för utövandet av verksamheten. Om han har en sådan stadigvarande anordning, får inkomsten beskattas i denna andra stat men endast så stor del däraiv som är hänförlig tUl denna anordning.

2 §. Uttrycket "fritt yrke" inbegriper självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som utövas s.v läkare, advokater, ingenjörer, arkitekter, tandläkare och revisorer.

Artikel 15 Enskild tjänst

1 §. Där icke bestämmelserna i artiklarna 16, 17, 19 och 20 samt artikel 21 § 2 föranleder annat, beskattas löner och liknande ersättningar, som person med hemvist i en avtalsslutande sttit uppbär genom anställning, endast i denna stat såvida icke arbetet utföres i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utföres i denna andra stat, får ersättning som uppbäres för arbetet beskattas där.

2 §. Utan hinder av bestämmd-

satt i Norge oppebaerer ved avhendelsen av aksjer eller andeler i et selskap hvis vesentlige aktiva består av fast eiendom under forut-setning av at vedkommende person har vaert bosatt i Sverige i 10-pet av de seneste fem år f0r avhendelsen finner sted.

Artikkel 14

Selvstendige personlige tjenester

(fritt yrke)

1. Inntekt som en person bosatt i en Kontraherende Stat erverver gjennom ut0velse av et fritt yrke eller ved annen sdvstendig virksomhet av lignende karakter, skal bare kunne skattiegges i denne stat, med mindre vedkommende i den annen Kontraherende Stat vanligvis råder över en fast innretning som tjener ut0velsen av hans virksomhet. Hvis han råder över slik innretning, kan inntekten skattiegges i den annen Kontraherende Stat, men bare så meget av den som kan tUskrives den fäste innretning.

2. Uttrykket "fritt yrke" omfatter saerlig sdvstendig virksomhet av vitenskapdig, litteraer, kunstnerisk, pedagogisk eller un-dervisningsmessig art — så vel som sdvstendig virksomhet som lege, advokat, ingeni0r, arkitekt, tannlege og revisor.

Artikkel 15 Privat tjeneste

1. Med forbehold av bestemmelsene i artiklene 16, 17, 19, 20 og 21, punkt 2, skal l0nn og annen lignende godtgj0relse som en person bosatt i en Kontraherende Stat, mottar i anledning av l0nns-arbeid, bare kunne skattiegges i denne stat, med mindre arbeidet er utf0rt i den annen Kontraherende Stat. Hvis arbeidet er ut-f0rt der, kan godtgj0relse som skriver seg fra dette skattiegges i den sistnevnte stat.

2. Uansett bestemmelsene i

Prop. 1971:172

serna i 1 § beskattas inkomst, vilken uppbäres av person med hemvist i en avtalsslutande stat för arbete som utförts i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, under förut-s'ättning att

a) mottagaren vistas i den andra avtalsslutande staten under tidrymd eller tidrymder, som sammanlagt icke överstiger 183 dagar under ifrågavarande beskattningsår,

b) ersättningen betalas av eller på uppdrag av arbetsgivare, som icke har hemvist i den andra staten, samt

c) ersättningen icke såsom omkostnad belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning, som arbetsgivaren har i den andra avtalsslutande staten.

3 §. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel beskattas inkomst av arbete som utförts ombord på

a) svenskt eller norskt fartyg endast i den avtalsslutande stat vars nationalitet fartyget har; vid tUlämpningen av denna bestämmelse likställes utländskt fartyg, som befraktas på så kallad bareboat basis av ett företag vars verkliga ledning utövas i Sverige eller Norge, med svenskt respektive norskt fartyg;

b) luftfartyg i internationell trafik och luftfartyg som användes av konsortiet Scandinavian Airlines System (SAS) endast i den avtalsslutande stat där den som uppbär arbetsinkomsten har hemvist;

c) fiske-, sälfångst- eller valfångstfartyg endast i den avtalsslutande stat där den som uppbär arbetsinkomsten har hemvist, även då inkomsten för arbetet utgår i form av viss lott eller andel av vinsten av fiske-, sälfångst-eller valfångstverksamheten.

punkt 1, kan godtgj0relse som en person bosatt i en Kontraherende Stat, mottar i anledning av l0nns-arbeid utf0rt i den annen Kontraherende Stat, bare skattiegges i den f0rstnevnte stat, forutsatt at:

(a) mottageren oppholder seg i den annen stat i et eller flere tidsrom som tilsammen ikke överstiger 183 dager i l0pet av vedkommende inntektsår, og

(b) godtgj0relsen er betalt av, eller på vegne av, en arbeidsgiver som ikke er bosatt i den annen stat, og

(c) godtgj0relsen ikke helastes et fast driftssted eller en fast innretning som arbeidsgiveren opprettholder i den annen stat.

3. Uansett de foranstående bestemmelser i denne artikkel, skal godtgj0relse for l0nnsarbeid ut-f0rt ombord i:

(a) norsk eller svensk skip bare kunne skattiegges i den Kontraherende Stat hvis nasjonalitet skipet har; ved anvenddsen av denne bestemmdse skal utenlandsk skip som befraktes på såkalt bareboat basis av et foretagende hvis virkelige ledelse ut0ves i Norge eUer Sverige likestilles med henholdsvis norsk eller svensk skip;

(b) luftfart0yer i internasjonal fart og luftfart0yer som drives av konsortiet Scandinavian Airlines System (SAS), bare kunne skattiegges i den Kontraherende Stat hvor den som oppebaerer godtgi0-relsen for I0nnsarbeidet er bosatt;

(c) fiske-, sdfangst- eller hval-fangstfart0yer bare kunne skattiegges i den Kontraherende Stat hvor den som oppebaerer l0nns-godtgj0relsen er bosatt, også når godtgj0relsen for l0nnsarbeidet ut-redes i form av en viss lott eller part av utbyttet av fiske-, sdfangst- eller hvalfangstvirksomhe-ten.

Prop. 1971:172

4 §. Utan hinder av bestämmel serna i 1 och 2 §§ i denna artikel beskattas inkomst, som uppbäres av person med hemvist i konunuri i en avtalsslutande stat vilken direkt gränsar tUl riksgränsen mel lan Sverige och Norge, för personligt arbete som utföres i sådan kommun i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, under föruts'ättning att ifrågavarande person regelmässigt; uppehåller sig i sin fasta bostad i denna stat.

Artikel 16

Inkomst vid uppsättning och underhåll av spärrstängsel för renar längs den svensk-norska riksgrän-

4. Uansett bestemmelsene i punkt 1 og 2 i denne artikkel, skal l0nn og annen lignende godtgj0rel-se som oppebaeres av en person bosatt i en kommune i en Kontraherende Stat som direkte gren-ser til Riksgrensen mellom Norge og Sverige, for personlig arbeid ut-f0rt i en slik kommune i den annen Kontraherende Stat, bare kunne skattiegges i den f0rstnevn-te stat, forutsatt at vedkonunende person regelmessig oppholder seg i sin fäste bolig i denne stat.

Artikkel 16

Inntekt ved oppfring og vedlike-hold av sperregjerder for rein längs den norsk-svenske Riksgren-

1 §. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 15 beskattas inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för personligt arbete som utföres i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten om arbetet avser uppsättning och underhåll av spärrstängsel för renar på sträckor längs den svensk-norska riksgränsen, vilka sträckor anges i avtal enligt 3 §.

2 §. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 7 beskattas inkomst, som uppbäres av företag i en avtal sslutande stat av verksamhet, som bedrives i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten om verksamheten avser uppsättning och. underhåll av spärrstängsel for renar på sträckor längs den svensk-norska riksgränsen, vilka sträckor anges i avtal enligt 3 §.

3 §. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutaode staterna skall träffa ömsesidigt avtal om de sträckor längs riksgränsen på vUka bestämmelserna i denna artikel skall tillämpas.

1. Uansett bestemmelsene i artikkel 15, skal l0nn og annen lignende godtgj0relse som en person bosatt i en Kontraherende Stat, mottar i anledning av personlig arbeid utf0rt i den annen Kontraherende Stat vedr0rende oppf0ring og vedlikehold av sperregjerder for rein på strekninger längs den norsk-svenske Riksgrense, hvilke angis i avtale i henhold tU punkt 3, bare kunne skattiegges i den f0rstnevnte stat.

2. Uansett bestemmelsene i artikkel 7, skal fortjeneste som oppebaeres av et foretagende i en Kontraherende Stat ved virksomhet utf0rt i den annen Kontraherende Stat i anledning av oppf0-ring og vedlikehold av spertegjer-der for rein på strekninger längs den norsk-svenske Riksgrense, hvilke angis i avtale i heiihold til punkt 3, bare kunne skattiegges i den f0rstnevnte stat.

3. De kompetente myndigheter i de Kontraherende Stater treffer gjensidig avtale om for hvilke strekninger längs Riksgrensen bestemmelsene i denne artikkel får anvendelse.

Prop. 1971:172

Artikd 17 Styrelsearvoden

1 §. Styrelsearvoden.och liknande ersättningar, som uppbäres av person med hemvist i en avtalsslutande stat i egenskap av styrelseledamot i ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2 §. Bestämmdserna i 1 § i denna artikd gäller icke beskattningen av ersättning för annat personligt arbete för bolaget än sådan verksamhet som anges i 1 §.

Artikel 18

Artister och idrottsmän

1 §. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst, som teater- eller fUm-skådespelare, radio- eller televisionsartister, musiker, professionella idrottsmän och liknande yrkesutövare förvärvar genom sin personliga verksamhet i denna egenskap, beskattas i den avtalsslutande stat där verksamheten utövas.

2 §. I de fall inkomst genom personligt arbete, som utföres av artist eller professionell idrottsman, icke tillfaller artisten eller idrottsmannen själv, utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller idrottsmannen utför arbetet.

Artikel 19

Pensioner, livräntor och utbetalningar från socialförsäkringsmyndighet

1 §. Pensioner (med undantag för pensioner som avses i artikel 20 § 1) och liknande ersättningar,

Artikkd 17 Styregodtgi0relse

1. Styregodtgj0relse og annet lignende vederlag som oppebaeres av en person bosatt i en Kontraherende Stat, i egenskap av medlem av styret eller representant-skåpet i et selskap som er hjem-meh0rende i den annen Kontraherende Stat, kan skattiegges i den sistnevnte stat.

2. Bestemmelsene i punkt 1 i denne artikkel gjelder ikke beskatningen av vederlag for annet personlig arbeid for selskapet enn slik virksomhet som omhandles i punkt 1.

Artikkel 18

Opptredende kunstnere og idretts-menn

1. Uansett bestemmelsene i artiklene 14 og 15, kan inntekt som personer, så som skuespillere, filmskuespillere, kunstnere i kring-kasting eller fjernsyn, samt musi-kere, så vel som profesjoneUe idrettsmenn, erverver med sikte på yrkesmessig opptreden til under-holdning for almenheten, skattiegges i den Kontraherende Stat hvor den nevnte virksomhet er ut0vet.

2. Når inntekt av personlig arbeid som utf0res av kunstner eller profesjonell idrettsmann, ikke tilfåller kunstneren eller idrettsman-nen selv, men en annen person, kan denne inntekt, uansett bestemmelsene i artiklene 7, 14 og 15, skattiegges i den Kontraherende Stat hvor kunstneren eller idretts-mannen ut0ver sin virksomhet.

Artikkel 19

Pensjoner, livrenter og utbetalin-ger fra offentlige trygdeinnret-ninger

1. Pensjoner (uimtatt pensjoner som er omhandlet i artikkel 20, punkt 1) og lignende vederlag som

Prop. 1971:172

som i anledning av tidigare anställning uppb'äres av person med hemvist i en avtalsslutande stat sami; livräntor som uppb'äres av sådan person, beskattas endast i denna stat.

2 §. Utan hinder av bestämmel
serna i 1 § får utbetalningar från
socialförsäkringsmyndighet i en
avtalsslutande stat, vilka uppbäres
enligt sociallagstiftningen i denna
stat av person med hemvist i den
andra avtalsslutande staten, beskat
tas i den förstnämnda staten.

3 §. Med uttrycket "livr'änta"
förstås ett fastställt belopp, som
skall utbetalas periodiskt på fast-
sfäUda tider under vederbörandes.
livstid eller under angiven eller
fastställbar tidsperiod och som ut
går på grund av förpliktelse att
verkställa dessa utbetalningar så
som ersättning för däremot fullt
svarande vederlag i penningar el
ler penningars värde.

oppebaeres i anledning av tidligere l0nnsarbeid av en person bosatt i en Kontraherende Stat, samt.livrenter som oppebaeres av slik person, skal bare kunne skattiegges i denne stat.

2. Uansett bestemmelsene i punkt 1, kan utbetalinger fra offentlige trygdeinnretninger i en Kontraherende Stat som oppebaeres i henhold til sosiallovgivningen i denne stat av en person bosatt i den annen Kontraherende Stat, skattiegges i den f0rstnevnte stat.

3. Uttrykket "livrente" betyr en fastsatt sum som er periodisk betalbar til fastsatte tider, på livstid eller i l0pet av et bestemt eller konstaterbart tidsrom, i henhold til en förpliktelse til å erlegge betalingene som vederlag for en fullt tilsvarende motytelse i penger eller pengers verdi.

Artikel 20

Allmän tjänst

1 §. Ersättningar, pensioner däri inbegripna, som utbetalas av — eller från fonder inrättade av — en avtalsslutande stat eller dess regionala eller kommunala förvaltningsmyndigheter till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten på grund av arbete som utförts i den förstnämnda statens eller dess regionala eller kommunala förvaltningsmyndigheters tjänst, får beskattas i denna stat.

2 §. Bestämmelserna i artiklarna 15, 17 och 19 tillämpas på ersättningar eller pensioner, vUka utbetalas på grund av arbete utfört i samband med rörelse som bedrives av en avtalsslutande stat eller dess regionala eller kommunala förvaltningsmyndigheter.

Artikkel 20 Offentlig tjeneste

1. Godtgj0relse, herunder innbefattet pensjoner, som utbetales direkte eller ved belastning av fond opprettet av en Kontraherende Stat eller en av dens régionale eller kommunale förvaltningsmyndigheter til en person bosatt i den annen Kontraherende Stat i anledning av tjenester som er ytet den f0rstnevnte stat eller en av dens régionale eller kommunale förvaltningsmyndigheter, kan skattiegges i denne stat.

2. Bestemmelsene i artiklene 15, 17 og 19 får anvendelse på godt-gj0relse eller pensjon som utbetales i anledning av tjenester som er utf0rt i förbindelse med forretningsvirksomhet som ut0ves av en av de Kontraherende Stater eller en av dens régionale eller kommunale förvaltningsmyndigheter.

Prop. 1971:172

Artikd 21 Studerande

1 §. Studerande eller affärs- eller hantverkspraktikant, som vistas i en avtalsslutande stat uteslutande för sin undervisning eller utbildning och som har eller omedelbart före vistelsen hade hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas icke i den förstnämnda staten för belopp som han erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller utbUdning under förutsättning att beloppen utbetalas till honom från källa utanför denna stat.

2 §. Studerande vid universitet eller annan undervisningsanstalt i en avtalsslutande stat som under högst 100 dagar under ett och samma kalenderår innehar anstäUning i den andra staten för att erhålla praktisk erfarenhet i anslutning till studierna beskattas icke i sistnämnda stat för inkomst av anställningen.

Artikkel 21 Studenter

1. En student eller forretnings-laerling som er, eller umidddbart f0r sitt opphold i en Kontraherende Stat var, bosatt i den annen Kontraherende Stat og som oppholder seg i den f0rstnevnte stat utelukkende for sin utdanndse eller opplaering, skal ikke skattiegges i denne stat av pengebel0p som han mottar til underhold, utdanndse eller opplaering. Det forutsettes at disse betalinger skriver seg fra kilder utenfor den sistnevnte stat.

2. En student ved et universitet eller annen undervisningsanstalt i en Kontraherende Stat som h0yst 100 dager i et og samme kalenderår er ansatt i en stilling i den annen stat for å få praktisk erfaring i tilslutning til studiene, skattiegges ikke i den sistnevnte stat av inntekt som oppebaeres i stillingen.

Artikel 22 Övriga inkomster

Där icke bestämmelserna i föregående artiklar i detta avtal föranleder annat, beskattas inkomst, som förvärvas av person med hemvist i en avtalsslutande stat, endast i denna stat, oavsett om inkomsten härrör från källa i en avtalsslutande stat eller ej.

Artikkel 22 Andre inntekter

Med forbehold av bestemmelsene i de foranstående artikler i denne avtale, skal inntekter som oppebaeres av en person bosatt i en Kontraherende Stat, uansett om de skriver seg fra kilder i en Kontraherende Stat, bare kunne skattiegges i den f0rstnevnte stat.

Artikd 23 Förmögenhet

1 §. Förmögenhet bestående av sådan fastighet som avses i artikel 6 § 2 får beskattas i den avtalsslutande stat där fastigheten är belägen.

2 §. Skuld, vilken är hänförlig till fastighet som person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar i den andra avtalsslutande staten, skall avdragas vid bestämman-

Artikkel 23 Formue

1. Formue som består av fast eiendom som definert i artikkel 6, punkt 2, kan skattiegges i den Kontraherende Stat hvor eiendommen ligger.

2. Gjeld som er pådratt i anledning av fast eiendom som en person bosatt i en Kontraherende Stat der i den annen Kontraherende Stat, skal fratrekkes ved

Prop. 1971:172

det av fastighetens nettovärde.

3 §. Förmögenhet, bestående av lös egendom hänförlig till anläggnings- eller driftkapital i ett företags fasta driftställe eller av lös egendom, som ingår i en stadigvarande anordning för utövande av fritt yrke, får beskattas i den avtalsslutande stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen är belägen.

4 §. Förmögenhet, bestående av fartyg eller luftfartyg som nyttjas i internationell trafik samt lös egendom som är hänförlig till nyttjandet av sådana fartyg eller luftfartyg, beskattas endast i den avtalsslutande stat som enligt bestämmelserna i artikel 8 får beskatta inkomst av sådan verksamhet.

5 §. Alla andra slag av förmögenhet, som innehas av person med hemvist i en avtalsslutande stat, beskattas endast i denna stat.

fastsettelsen av eiendommens net-toverdi.

3. Formue som består av l0s-0re som utgj0r driftsmidler knyttet til et fast driftssted for et foretagende eller av l0s0re knyttet til en fast innretning som tjener ut-0vdsen av et fritt yrke, kan skattiegges i den Kontraherende Stat hvor det fäste driftssted eUer den fäste innretning befinner seg.

4. Formue som består av skip og luftfart0yer som anvendes i internasjonal fart og l0s0re knyttet til driften av slike skip og luft-fart0yer, skal bare kunne skattiegges i den Kontraherende Stat som etter reglene i artikkel 8 tilkommer retten til å skattlegge fortjenesten ved ut0velsen av slik virksomhet.

5. Alle andre deler av formue som tilh0rer en person bosatt i en Kontraherende Stat, skal bare kunne skattiegges i denne stat.

Artikel 24

Metoder för undvikande av dubbelbeskattning

1 §. Om person med hemvist i Norge uppbär inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Sverige, skall Norge, såvida icke bestämmdserna i 2 och 3 §§ föranleder annat, undantaga sådan inkomst eller förmögenhet från beskattning. Vid bestämmandet av skatten på sådan person:; återstående inkomst eller förmögenhet får dock den skattesats till-lämpas som skulle ha varit tUl-lämplig om inkomsten eller förmögenheten i fråga icke undantagits från beskattning.

2 §. Om person med hemvist i Norge uppbär inkomst, som enligl: bestämmelserna i artikel 10 får beskattas i Sverige, skall Norge fråii: ifrågavarande persons inkomstskatt; avräkna ett belopp som motsvarar

Artikkel 24

Fremgangsmåter til unngåelse av dobbeltbeskatning

1. Når en person bosatt i Norge oppebaerer inntekt eller der formue som i samsvar med bestemmelsene i denne avtale kan skattiegges i Sverige, skal Norge, med forbehold av reglene i punkt 2 og 3, unnta slik inntekt eller formue fra beskatning, men vaere be-rettiget til ved beregningen av skatten av vedkommende persons gjenvaerende inntekt eller formue å bruke den skattesats som ville ha kommet til anvendelse, hvis den f0rstnevnte inntekt eller formue ikke var blitt unntatt fra beskatning.

2. Når en person bosatt i Norge oppebaerer inntekt som i henhold til bestemmelsene i artikkel 10 kan skattiegges i Sverige, skal Norge innr0mme som fradrag i vedkommende persons inntektsskatt et

Prop. 1971:172

den skatt som erlagts i Sverige. Avräkningsbeloppet skall emellertid icke överstiga den del av skatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst som får beskattas i Sverige.

3 §. Om person med hemvist i Sverige uppbär vinst som avses i artikel 13 § 5 och som får beskattas i Norge, skall Norge från ifrågavarande persons inkomstskatt avräkna ett belopp motsvarande den skatt som i Sverige erlagts på vinsten. Avräkningsbeloppet skall emellertid icke överstiga den del av den norska skatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på ifrågavarande vinst.

4 §. Om person med hemvist i Sverige uppbär inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Norge, skall Sverige, såvida icke bestämmelserna i 5 § föranleder annat,

a) från vederbörande persons inkomstskatt avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt som erlagts i Norge;

b) från vederbörande persons förmögenhetsskatt avräkna ett belopp motsvarande den förmögenhetsskatt som erlagts i Norge.

Avräkningsbeloppet skall emellertid icke i något fall överstiga beloppet av den del av svensk inkomstskatt eller förmögenhetsskatt, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst eller den förmögenhet som får beskattas i Norge.

5 §. Om person med hemvist i
Sverige uppbär inkomst eller inne
har förmögenhet som enligt be
stämmelserna i detta avtal beskat
tas endast i Norge, skall sådan in
komst eller förmögenhet vara un
dantagen från beskattning i Sve
rige. Sverige får dock vid besfäm-
mandet av skatten på sådan per
sons återstående inkomst eller för
mögenhet tiUämpa den skattesats

bel0p som tilsvarer den skatt som er betalt i Sverige. Slikt fradrag skal imidlertid ikke overstige den del av skatten, beregnet f0r fra-draget gis, som faller på den inntekt som kan skattiegges i Sverige.

3. Når en person bosatt i Sverige oppebaerer gevinst som omhandlet i artikkel 13, punkt 5, og som kan skattiegges i Norge, skal Norge innr0mme som fradrag i vedkommende persons inntektsskatt et bel0p som tUsvarer den skatt av gevinsten som er betalt i Sverige. Slikt fradrag skal imidlertid ikke overstige den del av den norske skatt, beregnet f0r fradra-get gis, som faller på vedkommende gevinst.

4. Når en person bosatt i Sverige oppebaerer inntekt eller eier formue som i samsvar med bestemmelsene i denne avtale kan skattiegges i Norge, skal Sverige, med forbehold av bestemmelsene i punkt 5, innr0mme:

(a) som fradrag i vedkommende persons inntektsskatt et bel0p som tilsvarer den inntektsskatt som er betalt i Norge;

(b) som fradrag i vedkommende persons formuesskatt et bel0p som tilsvarer den formuesskatt som er betalt i Norge.

Fradragsbel0pet skal imidlertid ikke i noe tilfdle overstige den del av henholdsvis den svensks inntektsskatt eller formuesskatt, beregnet f0r fradraget gis, som tilsvarer den inntekt eller den formue som kan skattiegges i Norge.

5. Når en person bosatt i Sve
rige oppebaerer inntekt eller eier
formue som i samsvar med be
stemmelsene i denne avtale bare
skal kunne skattiegges i Norge, .
skal slik inntekt eller formue vaere
unntatt fra beskatning i Sverige.
Sverige kan dog ved fastsettelsen
av skatten av slik persons gjen
vaerende inntekt eller formue bru
ke den skattesats som ville ha

Prop. 1971:172

som skulle ha varit tillämplig om inkomsten eller förmögenheten i fråga icke undantagUs från beskattning.

6 §. Om person med hemvist i Norge uppbär vinst som avses i artikd 13 § 6 och som kan beskattas i Sverige, skall Sverige från vederbörande persons inkomstskatt avräkna ett belopp motsvarande den skatt som i Norge erlagts på vinsten. Avräkningsbelo]3-pet skall emellertid icke överstiga den dd av den svenska skatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på ifrågavarande vinst.

kommet til anvendelse, hvis vedkommende inntekt eller formue ikke var blitt unntatt fra beskatning.

6. Når en person bosatt i Norge oppebaerer gevinst som omhandlet i artikkel 13, punkt 6, og som kan skattiegges i Sverige, skal Sverige innr0mme som fradrag i vedkommende persons inntektsskatt et bel0p som tilsvarer den skatt av gevinsten som er betalt i Norge. Slikt fradrag skal imidlertid ikke overstige den del av den svenske skatt, beregnet f0r fradraget gis, som faller på vedkommende gevinst.

Artikd 25

LikstäUighet mellan skattskyldiga

1 §. Medborgare i en avtals
slutande stat skall, oavsett var han
har hemvist, icke i den andra av
talsslutande staten bli föremål för
någon beskattning eller något där
med sammanhängande skattekrav
av annat slag eller mer tyngande
än medborgare i denna andra stat
under samma förhållanden är eller
kan bli underkastad. Tillämpning
en av bestämmelserna i denna pa
ragraf begränsas icke av artikel 1
i avtalet.

2 §. Beskattningen av fast drift
ställe eller stadigvarande anord
ning som företag eller person med
hemvist i en avtalsslutande stat ha.r
i den andra avtalsslutande staten,
skall i denna andra stat icke vara
mindre fördelaktig än beskattning
en av företag eller personer med
hemvist i den andra avtalsslutande
staten, som bedriver samma verk
samhet.

Denna bestämmelse skall icke anses medföra förpliktelse för en avtalsslutande stat att medge personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådana personliga avdrag vid beskattningen, skattebefrielser eller skattenedsättningar på grund av civilstånd

Artikkel 25 Ikke-diskriminering

1. Statsborgere av en Kontraherende Stat skal, uansett hvor de er bosatt, i den annen Kontraherende Stat ikke vaere undergitt noen beskatning eller förpliktelse som bar sammenheng hermed, som er annerledes eller mere tyngende enn den som den annen stats borgere er, eller måtte bli, pålagt under samme forhold. Anvendel-sen av bestemmelsene i dette punkt skal ikke begrenses av reglene i artikkd 1 i denne avtale.

2. Beskatningen av et fast driftssted eUer en fast innretning som et foretagende eller en person bosatt i en Kontraherende Stat har i den annen Kontraherende Stat, skal ikke i denne stat vaere mindre gunstig enn beskatningen av foretagender eller personer bosatt i denne stat som ut0ver samme virksomhet.

Denne bestemmdse skal ikke tolkes slik at den forplikter en Kontraherende Stat til å innr0m-me personer bosatt i den annen Kontraherende Stat slike personlige skattefradrag, fritagdser og nedsettelser på grunn av personlige forhold eller fors0rgelsesbyr-

Prop. 1971:172

eller försörjningsplikt mot familj, som medges personer med hemvist i den egna staten. Bestämmelsen medför icke heller rätt att i en avtalsslutande stat erhålla skattebefrielse för utdelning eUer andra utbetalningar tUl bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten.

Bestämmelserna i denna paragraf skall icke heller hindra en avtalsslutande stat att beskatta inkomst som uppbäres av fast driftställe enligt reglerna i denna stats egen lagstiftning, om det fasta driftstället tillhör aktiebolag eller därmed jämförligt bolag i den andra avtalsslutande staten. Beskattningen skall dock motsvara den beskattning som tillämpas för aktiebolag och därmed jämförliga bolag med hemvist i den förstnämnda staten på deras icke utdelade vinst.

3 §. Företag i en avtalsslutan
de stat, vilkas kapital helt eller del
vis äges eller kontrolleras, direkt
eller indirekt, av en eller flera
personer med hemvist i den andra
avtalsslutande staten, skall icke i
den förstnämnda avtalsslutande
staten bli föremål för någon be
skattning eller något därmed sam
manhängande skattekrav, som är
av annat slag eUer mer tyngande
än den beskattning och därmed
sammanhängande skattekrav, som
andra Uknande företag i denna
förstnämnda stat är eller kan bli
underkastade.

4 §. Bestämmelserna i denna ar
tikel skall icke anses medföra för
pliktelse för Norge att medge
svenska medborgare, som icke är
födda i Norge av norska föräld
rar, de särskUda skatteförmåner
som enligt skattelagen för landet
den 18 augusti 1911 § 22 andra
stycket och skattdagen för städer
na den 18 augusti 1911 § 17 andra
stycket medges norska medborgare
och personer födda i Norge av

de, som den innr0mmer personer bosatt på dens eget område og heller ikke gi adgang tit skattefri-tagelse i en Kontraherende Stat med hensyn til dividender eller andre utbetalinger til et selskap hjemmeh0rende i den annen Kontraherende Stat.

Bestemmelsene i dette punkt er heller ikke til hinder for at en Kontraherende Stat kan skattlegge fortjeneste som oppebaeres av ét fast driftssted etter reglene i denne stats egen lovgivning, når det fäste driftssted tUh0rer et aksjesdskap eller dermed likestillet selskap hjemmeh0rende i den annen Kontraherende Stat. Beskatningen skal dog tilsvare den beskatning som anvendes med hensyn til aksjesdskaper og dermed likestil-lede selskaper hjemmeh0rende i den f0rstnevnte stat av deres ikke-utddte overskudd.

3. Foretagender i en Kontraherende Stat hvis kapital helt eller delvis, direkte eller indirekte, eies eller kontrolleres av en eller flere personer som er bosatt i den annen Kontraherende Stat, skal ikke i den f0rstnevnte stat vaere undergitt noen beskatning eller förpliktelse som har sammenheng hermed som er annerledes eller mere tyngende enn den som lignende foretagender i den f0rstnevnte stat er eller måtte bli undergitt.

4. Bestemmelsene i denne artikkel skal ikke tolkes slik at de forplikter Norge til å innr0mme svenske statsborgere, som ikke er f0dt i Norge av norske forddre, den saerskilte skattdettdse som i henhold til skattelov for landet av 18. august 1911 § 22, 2. ledd, og skattelov for byene av 18. august 1911 § 17, 2. ledd, tilstås norske statsborgere og personer med norsk innf0dsrett.

Prop. 1971:172

norska föräldrar (personer med norsk "innfödsrett").

5 §. I denna artikel avser uttrycket "beskattning" skatter av varje slag och beskaffenhet.

Artikel 26

Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse

1 §. Om person med hemvist i en avtalsslutande stat gör gällande, att i en avtalsslutande stat eller i båda staterna vidtagits åtgärder, som för honom medför eller kotn-mer att medföra en mot detta avtal stridande beskattning, kan han — utan att detta påverkar ha.ns rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning — göra framställning i saken hos den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist.

2 §. Om denna behöriga myndighet finner framställningen grundad men ej själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika en mot detta avtal stridande beskattning.

3 §. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer rörande tolkningen eUer tUlämpningen av detta avtal. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i sådana fall som ej omfattas av detta avtal. De behöriga myndigheterna kan träffa skälig överenskommelse även beträffande frågor som — utan att vara reglerade i avtalet — på grund av olikhet i de båda staternas principer för skattens beräkning eUer av andra skäl kan uppkomma i fråga om de direkta

5. Uttrykket "beskatning" betyr i denne artikkel skatter av enhver. art og betegndse.

Artikkel 26

Fremgangsmåten ved inngåelse av gjensidige avtaler

1. Når en person bosatt i en Kontraherende Stat mener at til-tak som er truffet i den ene eller i begge Kontraherende Stater i forhold til bam medf0rer, eller vU medf0re, en beskatning som ikke er overensstemmende med denne avtale, kan han innbringe saken for den kompetente myndighet i den Kontraherende Stat hvor han er bosatt. Dette kan gj0res uansett den klagerett som måtte vaere hjemlet i de nevnte staters lovgivning.

2. Hvis den kompetente myndighet finner at innvendingen synes begrunnet, men ikke selv er i stånd til å treffe en tilfredsstillen-de avgj0relse, skal den s0ke å få saken avgjort ved gjensidig avtale med den kompetente myndighet i den annen Kontraherende Stat med sikte på å unngå beskatning som ikke er overensstemmende med denne avtale.

. 3. De kompetente myndigheter i de Kontraherende Stater skal ved gjensidig avtale s0ke å l0se enhver vanskdighet eller tvU som fortolkningen eller anvenddsen av avtalen måtte fremby. De kan også rådf0re seg med hverandre med sikte på å fjerne dobbeltbeskatning i tilfdle som ikke er omhandlet i avtalen. De kompetente myndigheter har adgang til å treffe rime-1ig avgj0relse også når det gjelder sp0rsmål, som — uten å vaere re-gulert i avtalen — på grunn av ulikhet mellom de i de to stater gjddende prinsipper for skattens beregning eller av andre grunner, kan oppstå vedr0rende de direkte

Prop. 1971:172

skatterna på inkomst och förihö-genhet.

4 §. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra för att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående paragrafer. Om muntliga överläggningar anses underlätta en överenskommelse, kan sådana överläggningar äga rum inom ramen för en kommitté bestående av representanter för de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna.

skatter av inntekt og formue.

4. De kompetente myndigheter i de Kontraherende Stater kan set-te seg i direkte förbindelse med hverandre med sikte på å treffe avtale sohi omhandlet i de foranstående punkter. Er det for å komme til enighet tilrådeUg å ha en muntlig meningsutveksling, kan denne finne sted ved en korruni-sjon bestående av representanter for de kompetente myndigheter i begge Kontraherende Stater.

Artikd 27

Diplomatiska och konsulära befattningshavare

1 §. Detta avtal påverkar icke privilegier i beskattningsh'änseen-de, som enligt folkrättens allmänna regler eller stadganden i särskilda överenskommelser tillkommer diplomatiska eller konsulära befattningshavare.

2 §. Diplomatisk eller konsulär befattningshavare (med undantag för honorärkonsul) eller befattningshavare vid avtalsslutande stats representation med stadigvarande uppdrag, vilken är belägen i den andra avtalsslutande staten eller i en tredje stat, anses — utan hinder av bestämmelserna i artikel 4 §§ 1—3 i detia avtal — vid tUlämpningen av avtalet ha hemvist i den utsändande staten om

a) han icke är medborgare i mottagarstaten, och

b) han enligt folkrättens allmänna regler icke kan beskattas i sistn'ämnda stat för inkomst från källa utanför denna stat.

Artikkel 27

Diplomatiske og konsulcere tje-nestemenn

1. Intet av det som er fastsatt i naervaerende avtale skal ber0re de skattemessige privilegier som tilkommer diplomatiske eller kon-sulaere tjenestemenn i heiUiold til folkerettens alminnelige regler eller bestemmelser i saerlige avtaler.

2. Uansett bestemmelsene i artikkel 4, punkt 1, 2 og 3 i denne avtale skal en diplomatisk eUer konsulaer tjenestemann (unntatt honoraere konsuler) eller en tjenestemann ved en fast represen-tasjon for en Kontraherende Stat som er stasjonert i den annen Kontraherende Stat eller i en tredje stat, i rdasjon til denne avtale anses for å vaere bosatt i sendersta-ten såfremt:

(a) han ikke er statsborger av mottagerstaten, og

(b) han etter folkerettens alminnelige regler ikke kan skattiegges i den sistnevnte stat av inntekt fra kilder utenfor denne stat.

Artikel 28

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

Genom detia avtal ändras icke det den 31 oktober 1962 ingångna avtalet mellan Sverige och Norge

Artikkel 28

Luossavaara-Kiirunavaara A ktie-bolag

Gjennom denne avtale skjer det ikke noen endring i den avtale som ble inngått mellom Norge

Prop. 1971:172

angående grunderna för fördelning i beskattningshänseende av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags inkomster.

Artikd 29 Territoriell utvidgning

1 §. Detta avtal kan antingen i dess helhet eller med erforderliga ändringar utvidgas till att omfatta delar av Norges territorium som har undantagits från avtalets tillämpningsområde enligt bestämmelserna i artikel 3 § 1 b), under förutsättning att där uttages skatter av i huvudsak samma slag som de som avses i detta avtal. Varje sådan utvidgning skall gälla fiån den dag och med de ändringar och villkor, häri inbegripet bestämmelser om upphörande, som kan särskilt överenskommas mellan de båda staterna genom diplomatisk noteväxling.

2 §. Om detta avtal enligt artikel 31 upphör att gälla skiUl, såvida icke annat överenskommits mellan de avtalsslutande statenia, avtalet upphöra att gälla även beträffande varje territorium, vartill avtalet utvidgats enligt denna artikel.

Artikel 30 Ikraftträdande

1 §. Detta avtal skall ratificeras och ratifikationshandlingarna skall utväxlas i Oslo snarast möjligt.

2 §. Detta avtal träder i kraft med utväxlingen av ratifikationshandlingarna och dess bestämmelser tUlämpas på inkomst som förvärvas den 1 januari 1972 eller senare samt beträffande förmögenhet för vUken skatt utgår på grund av taxering år 1973 eller senare.

3 §. Avtalet mellan Konunga-

og Sverige, undertegnet i Oslo 31. oktober 1962, om grunnlaget for fordeling i beskatningshenseende av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags inntekter.

Artikkel 29 Territorial utvidelse

1. Denne avtale kan utvides, enten i sin helhet eUer med n0d-vendige endringer, til å omfatte deler av Norges territorium som er blitt utdukket fra avtalens an-venddsesområde i henhold tU bestemmelsene i artikkel 3, punkt 1, underavsnitt (a), og hvor det utskrives skatter som i alt vesentlig har samme karakter som dem som denne avtale gjelder. Enhver slik utvidelse skal ha virkning fra det tidspunkt og vaere underkastet slike endringer og vilkår, herunder innbefattet bestemmelser om opp-h0r, som måtte bli saerskUt nevnt og avtalt mellom de Kontraherende Stater ved noter som blir å utveksle på diplomatisk vei.

2. Med mindre noe annet bhr avtalt mellom de Kontraherende Stater i tilfdle av at avtalen blir oppsagt i medhold av artikkel 31, opph0rer den å ha virkning etter bestemmelsene i den nevnte artikkel for ethvert område som den måtte vaere utvidet til å omfatte i henhold til naervaerende artikkd.

Artikkel 30 Ikrafttreddse

1. Denne avtale skal ratifiseres
og ratifikasjonsdokumentene skal
utveksles i Oslo så snart som mu-

1ig.

2. Denne avtale skal tre i kraft ved utvekslingen av ratifikasjonsdokumentene og ha virkning for inntekt som erverves 1. januar 1972 eller senere samt for formue med hensyn til skatt som utlignes i 1973 eller senere.

3. Den avtale meUom Konge-

Prop. 1971:172

riket Sverige och Konungariket Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet, som undertecknades i Stockholm den 27 september 1956, och tiUäggsavta-let, som undertecknades i Oslo den 21 maj 1959, skall upphöra att gälla från och med den tidpunkt då förevarande avtal blir tillämpligt enligt 2 §.

Artikel 31 Upphörande

Detta avtal förblu i kraft tills det uppsäges av en avtalsslutande stat.

Envar av de avtalsslutande staterna kan — senast den 30 juni under ett kalenderår, dock icke tidigare än fem år efter dagen för avtalets ikraftträdande — på diplomatisk väg skriftligen uppsäga avtalet hos den andra avtalsslutande staten. I händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att gälla:

a) beträffande inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare, samt

b) beträffande skatt på förmögenhet som utgår på grund av taxering andra kalenderåret närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare.

TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade, undertecknat detta avtal och försett detsamma med sina sigUl.

SOM SKEDDE i Stockholm den 1 november 1971 i två exemplar på svenska och norska språken, vilka båda texter har lika vitsord.

riket Norge og Kongeriket Sverige som ble undertegnet i Stockholm 27. september 1956 til unngåelse av dobbeltbeskatning for så vidt angår skatter av inntekt og formue med tilleggsavtale undertegnet i Oslo 21. mai 1959, skal opp-h0re å gjelde fra og med det tidspunkt naervaerende avtale skal ha virkning i henhold til punkt 2.

Artikkel 31 Opph0r

Denne avtale förblir i kraft inn-til den blir oppsagt av en Kontraherende Stat.

Hver av de Kontraherende Stater kan •—■ senest den 30. juni i et kalenderår, dog ikke tidligere enn fem år etter utgången av det år når avtalen trer i kraft — på diplomatisk vei og skriftlig oppsi avtalen överfor den annen Kontraherende Stat. I tilfdle av slik opp-sigelse opph0rer avtalen å gjelde:

(a) for inntekt som erverves den 1. januar i det kalenderår som f0lger naermest etter det år da opp-sigdsen ble foretatt eller senere, samt

(b) for skatt av formue som utlignes i det annet kalenderår som f0lger etter det år da oppsigelsen ble foretatt eller senere.

TIL BEKREFTELSE AV FORANSTÅENDE har de under-tegnede etter beh0rig fullmakt un-derskrevet denne avtale og försynt den med sine segl.

UTFERDIGET i Stockholm den 1. november 1971 i to eksem-plarer på norsk og svensk, slik at de to tekster har samme gyldighet.

För Konungariket Sveriges regering: Carl Lidbom

For Kongeriket Norges regjering: Henr A. Broch

Prop. 1971:172 32

Utdrag av protokollet över finansiu'enden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet på Stockholms slott den 15 oktober 1971.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, NILSSON, LUNDK"VIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om godkännande av förslag till avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet och anför.

Den 27 september 1956 slöts meUan Sverige och Norge ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet. Avtalet godkändes av riksdagen (prop. 1956:187, BeU 1956: 55, rskr 1956: 377) och tiUämpades första gången vid 1958 års taxering (SFS 1957: 26 och 27). Avtalet ändrades genom tUläggsavtal den 21 maj 1959 (SFS 1959: 592). Den 31 oktober 1962 träffades ett särskilt avtal mellan Sverige och Norge angående grundema för fördelning i beskattningshänseende av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags inkomster (SFS 1963:61).

I juiu 1969 genomfördes i Norge vittgående ändringar i skattelagstiftningen bl. a. beträffande beskattningen av bolagsvinst. Sålunda infördes med verkan fr. o. m. den 1 januari 1970 bl. a. rätt för norska aktiebolag att vid beskattningen till statlig inkomstskatt få avdrag för utdelad vinst. Med hänvisning till beskattningsreformen framfördes under hösten 1969 förslag från norsk sida till vissa ändringar av reglerna i 1956 års avtal om beskattning av utdelning. Efter preliminära över-läggiungar mellan särskUt utsedda delegationer enades man om att ersätta 1956 års avtal med ett nytt avtal vilket skulle anpassas till den nya norska lagstiftningen och tiU OECD:s mönsteravtal från år 1963 för bilaterala dubbelbeskattningsavtal. Inledande förhandlingar om ett sådant avtal ägde rum i Stockholm i oktober 1970. Förhandlingarna fort-saties i Oslo den 18—22 januari 1971, varvid enighet nåddes om ett på norska språket avfattat förslag till avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet. Genom efterföljande skriftväxling nåddes vidare överenskommelse om vissa formella ändringar av avtalsförslaget samt om en svensk avtalstext.

Prop. 1971:172 33

Avtalsförslaget har remitterats till kammarrätten och riksskatteverket. I remissvaren framfördes vissa anmärkningar av i huvudsak formell art mot förslaget. Med anledning härav ägde fortsatta förhandlingar rum i Oslo den 6 september 1971. Man enades därvid om att ändra avtalsförslaget med beaktande av vissa av de synpunkter som framförts av de båda svenska remissinstanserna. Den svenska och den norska texten till det sålunda ändrade avtalsförslaget torde få fogas som bilagor till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Från norsk sida har meddelats, att man är beredd att underteckna avtalsförslaget.

Det ankommer på ministern för utrikes ärendena att göra framställning om undertecknande av avtalet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t för sin del godkänner det föreliggande förslaget tUl avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådels övriga ledamöter hemställt bifaUer Hans Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

* BUagoma har uteslutits här. Det vid propositionen fogade avtalet överensstämmer med förslaget utom däri att i art. 30 § 1 i avtalet införts ratifikationsortens namn samt att, sedan datering och underskrift verkstäUts, uppgift härom införts.

3 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 172

Prop. 1971:172 34

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet på Stockholms slott den 15 oktober 1971.

Närvarande: statsministern PAI-ME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Föredragande: Ministern för utrikes ärendena.

I enlighet med föredragandens av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäUan behagar Hans Kungl. Höghet Regenten uti ärendena. l:o)—5:o) fatta det beslut, som vid varje ärende antecknats.

Undertecknande av nytt dubbelbeskattningsavtal med Norge

Kungl. Maj:t har denna dag på föredragning av chefen för finansdepartementet godkänt förslag till nytt avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet.

Kungl. Maj:t bemyndigar chefen för utrikesdepartementet att underteckna avtalet.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

Prop. 1971:172 35

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 5 november 1971.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om godkännande av avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet och anför.

Sedan Kungl. Maj:t den 15 oktober 1971 bemyndigat chefen för utrikesdepartementet att för Sveriges del underteckna avtalet mellan Sverige och Norge har det undertecknats den 1 november 1971.

Utöver vad jag den 15 oktober 1971 meddelat i ärendet får jag anföra följande.

Den norska inkomstbeskattningen grundas, liksom den svenska, på två allmänna inkomstskatter, en progressiv statlig inkomstskatt och en proportionell kommunal inkomstskatt. Förmögenhetsskatt tas ut i form av kommunal förmögenhetsskatt. Tidigare fanns också statlig förmögenhetsskatt. Denna slopades emellertid i samband med 1969 års skattereform.

Skattskyldighetsreglerna är i huvudsak gemensamma för de båda inkomstskatterna. Fysisk person, som är bosatt i Norge, och norsk juridisk person är i princip skattskyldiga för inkomst som förvärvas såväl i Norge som utomlands. Med bosättning i Norge likställs i skattehänseende stadigvarande vistelse där. Stadigvarande vistelse anses föreligga när vistelsen varat minst sex månader. Från den generella skattskyldigheten för i Norge hemmahörande fysisk och juridisk person gäller vissa undantag. Sålunda är mottagare av utdelning från norska aktiebolag inte skattskyldig till kommunal inkomstskatt på utdelningen. Vidare gäller beträffande inkomst av fastighet och rörelse i utlandet att endast hälften av nettointäkten i förvärvskällan behöver upptas som skattepliktig inkomst i Norge. Slutligen stadgas visst undantag för norsk medborgare och person med s. k. norsk innfödsrett, dvs. person född i Norge av norska föräldrar, som efter att ha bott utomlands bosätter sig i Norge. Sådan person åtnjuter skattefrihet i Norge för inkomst från utländsk källa vid de första två taxeringar som företas efter det att vederbörande blivit skattskyldig i Norge. Fysisk person som inte är bosatt i Norge

Prop. 1971:172 36

och utiändsk juridisk person är i princip skattskyldiga för inkomst från inkomstkällor i Norge. Ränta, royaity och hyresinkomst från norsk källa är dock skattepliktig endast om inkomsten är hänförlig till inkomst av rörelse som bedrivs vid fast driftställe i Norge. Utomlands bosatt är alltså skattskyldig i Norge exempelvis för inkomst av fast egendom i Norge och rörelse som bedrivs där vid fast driftsfälle. I motsats till person bosatt i Norge är utomlands bosatt emellertid vid inkomstberäkningen berättigad till avdrag för endast hälften av ränta på skuld som är hänförlig till den fasta egendomen eller det fasta driftstället. Arvode till utomlands bosatt ledamot av styrelse eller s. k. re-presentantskap i norskt bolag beskattas i Norge, även om verksamheten utövats utomlands. Person som tiUfälligtvis uppehåller sig i Norge och som uppbär lön eller annan ersättning från norsk källa för arbete inom landet beskattas i Norge för ersättningen. Beträffande inkomst som förvärvas av sjöman som tjänstgör på norskt fartyg och utomlands bosatt artist gäller dock särskilda regler, som jag skall återkomma tUl senare.

Den statliga inkomstskatten utgår som jag tidigare nämnt efter en progressiv skiktskala. Skattskyldiga fysiska personer bosatta i Norge indelas i två skatteklasser, klass 1 avseende ensamstående och gifta som särbeskattas samt klass 2 som omfattar gifta som sambeskattas och ensamstående med barn. Skattskyldjg som tillhör klass 1 är berättigad till grundavdrag med 18 000 n. kr. (en norsk krona f. n. = ca 74 öre) medan grundavdraget för skattskyldig enligt klass 2 uppgår till 27 000 n. kr. Skattesatsen för överskjutande belopp varierar mellan 10 "lo (t. o. m. 30 000 resp. 45 000 n. kr.) och 50 »/o (över 275 000 resp. 300 000 n. kr.). Fysisk person som inte är bosatt i Norge hänförs till en särskild skatteklass. Grundavdrag medges för sådan person med 1 500 n. kr. Överskjutande belopp beskattas efter en skattesats av lägst 10 "lo (t. o. m. 13 500 n. kr.) och högst 50 "lo (över 258 500 n. kr.).

Kommunal inkomstskatt utgår efter proportionell skattesats som årligen faststäUs av varje kommun inom en i lag angiven ram. Denna ram är f. n. 17—20 "/o. Den maximala uttagsprocenten höjdes från tidigare 19 Vo till nuvarande 20 "to i samband med beskattningsreformen år 1969. De flesta norska kommuner tar ut kommunalskatt efter maximal skattesats. I Norge bosatt fysisk person är berättigad till grundavdrag med 3 400 n. kr. om han tillhör klass 1 och med 6 800 n. kr. om han tUlhör klass 2. Klassindelningen är densajnma som för statiig inkomstskatt. Juridisk person och utomlands bosatt medges inte grundavdrag. Norska rederier och företag som exploaterar oljeförekomster på den norska delen av kontinentalsockeln betalar kommunalskatt efter 15 "lo. På samma be-skatttungsunderlag som gäller för beräkning av kommunal inkomstskatt utgår även en s. k. "avgift' till skatteförddningsfonden" med 3 "lo samt en särskild skatt för hjälp till utvecklingsländer efter en skattesats av 0,5 "to.

Prop. 1971:172 37

Vid bestämmande av beskattningsunderlaget för statUg och kommunal inkomstskatt medges person bosatt i Norge bl. a. schablonavdrag för kostnader i vissa förvärvskällor samt vissa personliga avdrag på grund av försörjningsplikt etc. Person bosatt utanför Norge är inte berättigad till sådana avdrag.

Lagstiftningen om beskattning av bolagsvinst och aktieutdelning reviderades genomgripande i samband med 1969 års reform. Tidigare norsk lagstiftning på området överensstämde i huvudsak med den som nu gäller i Sverige. Norska aktiebolag erlade 52,5—54,5 "lo skatt på sin vinst, varav 30 "to statlig inkomstskatt, högst 19 Vo kommunal inkomstskatt, 3 —5 Vo avgift tUl skatteförddningsfond och 0,5 Vo skatt till utvecklingshjälp. Utdelning från andra norska aktiebolag var skattefri i mottagarens hand. Vidare gällde viss avdragsrätt för utdelning på nyemitterade aktier enligt lagstiftning ungefärligen motsvarande den svenska s. k. AnneU-la-gens regler. Aktiebolag betalade också kommunal förmögenhetsskatt och förmögenhetsavgift till skatteförddningsfonden med sammanlagt 0,3—0,6 Vo. Aktieägare hemmahörande i Norge betalade statlig inkomstskatt för utdelning efter samma regler som för annan inkomst (aktiebolag 30 Vo, om utdelningen inte var skattefri, samt fysiska personer enUgt den progressiva skatteskalan). Kommunal inkomstskatt utgick inte på aktieutdelning och inte heller kommunal förmögenhetsskatt på aktiernas värde. Däremot utgick statlig förmögenhetsskatt, om aktierna innehades av annan än aktiebolag, samt förmögenhetsavgift till skatteförddningsfonden med i regel 0,2 "lo. Aktieägare som var bosatt utanför Norge betalade definUiv källskatt på aktieutdelning i form av kupongskatt efter en skattesats av 25 Vo, om inte lägre skattesats gällde på grund av bestämmelse i dubbelbeskattningsavtal.

Det nya norska systemet för beskattning av bolagsvinst och aktieutdelning gäller i princip inkomst som förvärvas fr. o. m. beskattningsåret 1970. Nya regler om skattskyldighet till statlig inkomstskatt för norskt bolag för utdelning från annat norskt bolag gäller dock först fr. o. m. beskattningsåret 1971. Bestämmelserna i den nya lagstiftningen kan sammanfattas på följande sätt. Avdragsrätt för utdelning gäller för norska bolag vid beräkning av beskattningsbar vinst till statlig inkomstskatt. Avdrag får ske med bdopp motsvarande hela den utdelning som utbetalas till aktieägarna eller som avsätts till en särskild fond för framtida utdelning ("utbyttereguleringsfond"). Om avsättning sker till sådan fond, gäller dock begränsningar både beträffande storleken av det belopp som får avsättas och tiden inom vilken de fonderade medlen måste utbetalas till aktieägarna för att medlen inte skall återföras till beskattning hos bolaget. Som en konsekvens av att avdragsrätt införts vid beskattningen till statlig inkomstskatt, har skattebefrielsen hos mottagaren för utdelning mellan norska bolag upph'ävts. För andra aktieägare hem-

Prop. 1971:172 38

mahörande i Norge kvarstår den redan tidigare gällande skattskyldigheten till statiig inkomstskatt för utdelning. Den beskattningsbara bolagsvinst som uppkommer efter avdrag för utdelning beskattas till statiig inkomstskatt efter en skattesats av 26,5 Vo. I fråga om den kommunala inkomstbeskattningen har inte inträtt några för'ändringar. Aktiebolag erlägger kommunal inkomstskatt för sin vinst liksom tidigare samt också avgift till skatteförddningsfonden och skatt till utvecklingshjälp, numera sammanlagt högst 23,5 Vo. Norska aktieägare är oförändrat fritagna frän kommunal inkomstskatt på utdelningen. Genom de nya reglerna har således den ekonomiska dubbelbeskattningen av bolagsvinst upphävts såvitt gäller statlig inkomstskatt. Eftersom aktieutdelning redan tidigare var fritagen från kommunal inkomstskatt innebär den nya norska lagstif-ningen att utdelning från norskt aktiebolag till inhemska aktieägare kommer att beskattas endast i ett led, i aktieägarens hand med statlig inkomstskatt och hos det utdelande bolaget i form av kommunal inkomstskatt på bolagsvinsten. I förmögenhetsskattehänseende innebär 1969 års skattereform vissa ändringar. Enligt den nya lagstiftningen är aktiebolag helt fritagna från förmögenhetsskatt. Kommunal förmögenhetsskatt tas i stället ut av aktieägare (om denne ej är norskt aktiebolag). Norska aktiebolag är dock, Uksom andra fastighetsägare, skattskyldiga tUl en särskUd kommunalskatt på fast egendom, vUken skatt utgår med visst belopp beräknat på taxeringsvärde (i stad 0,2—0,7 Vo). Den statiiga förmögenhetsskatten och förmögenhetsavgiften till skatteförddningsfonden borttogs i samband med skattereformen.

För utländsk aktieägare gäller fortfarande, att källskatt tas ut med 25 Vo på bruttoutdelningen från norska bolag, om inte dubbelbeskattningsavtal föreskriver lägre skattesats. Utdelning från utländska bolag till mottagare i Norge är enligt norsk lag skattepliktig till såväl statiig som kommunal inkomstskatt.

Som nyss nämnts tas förmögenhetsskatt ut i Norge endast av kommunerna. Den kommunala förmögenhetsskatten utgår efter en proportionell skattesats som kan variera mellan 0,4 och 1 Vo. De flesta kommuner tillämpar den maximala skattesatsen 1 Vo. Skattskyldiga till den kommunala förmögenhetsskatten är endast fysiska personer och utländska bolag. Fysiska personer bosatta i Norge är i princip skattskyldiga för förmögenhetstillgångar i;åväl inom landet som utomlands. Undantag gäller dock för vissa tUlgångar t. ex. fastighet och rörelsetillgångar i utiandet. Det tidigare redovisade undantaget från inkomstskattskyldighet för norska medborgare och personer med norsk "innfödsrett" gäller också i förmöge.nhetsskattehänseende. Sådana personer är befriade från förmögenhetsskatt på tillgångar i utlandet vid de två första taxeringar som företas efter deras bosättning i Norge. Grundavdrag medges personer bosatta i Norge med 40 000 n. kr. oavsett skatteklass. Utomlands bosatta fysiska personer och utländska juridiska per-

Prop. 1971:172 39

söner är skattskyldiga för förmögenhetstillgångar med anknytning tUl Norge, såsom fast egendom i Norge, fordringar med säkerhet av inteckning i där belägen fast egendom och rörelsetillgångar där. Grundavdrag gäller inte för sådana personer. Vidare är avdragsrätten för skuld vid beräkning av skattepliktig förmögenhet begränsad till hälften av skuldbeloppet liksom rätten tUl ränteavdrag vid inkomstbeskattningen, som jag tidigare nämnt, för sådana personer är begränsad till hälften av räntebeloppet.

Som jag tidigare antytt är beskattningen av sjömän och utomlands bosatta artister särskUt reglerad i norsk lag. Beträffande sjömän gäller en särskild sjömansskatt som påförs i stäUet för de statliga och kommunala inkomstskatterna, den särskilda skatten för utvecklingshjälp och avgiften till skatteförddningsfonden. Sjömansskatten är en definitiv källskatt som utgår på inkomst som förvärvas av sjöman genom tjänstgöring ombord på norskt fartyg. Lagstiftningen grundar sig på gemensamma nordiska principer och överensstämmer i stort sett med bestämmelserna om svensk sjömansskatt. Utomlands bosatta artister som uppträder i Norge erlägger särskild artistskatt, som liknar den svenska bevillningsavgiften och som ersätter de vanliga inkomstskatterna. Skatten utgår med 10 Vo av bruttoersättningen till artisten, om denne själv arrangerar den föreställning i vUken han deltar, och med 20 Vo i övriga fail.

Det finns inte någon generell regel i norsk lagstiftning som är avsedd att lindra internationell dubbelbeskattning. De tidigare nämnda bestämmelserna om befrielse för i Norge bosatta personer från förmögenhetsskatt på fast egendom och rörelsetillgångar i utlandet samt om nedsättning av inkomstskatt på avkastning av sådana tillgångar kan dock sägas tjäna ett sådant ändamål. Detsamma gäller de skatteförmåner som finns för norska medborgare och personer med norsk "innfödsrett" som inflyttar till Norge. Vidare medges en begränsad rätt att avräkna utländsk skatt på inkomst av personligt arbete utomlands från norsk skatt på samma inkomst. Slutligen gäller rätt att vid beskattning i Norge av inkomst eller förmögenhet som omkostnad resp. skuld avdra utländsk skatt på samma inkomst eller förmögenhet, om skattelättnad inte kan ske på grund av andra interna regler eller enligt bestämmelser i dubbelbeskattningsavtal.

Det nya avtalet med Norge har, som jag nämnde i samband med anmälan av fråga om dess godkännande, tillkommit främst i syfte att anpassa avtalsbestämmelserna till den nya norska skattelagstiftningen och till de av OECD rekommenderade reglerna för bilaterala dubbelbeskattningsavtal. De viktigaste sakliga skillnaderna i förhållande till gällande avtalsreglering avser utformningen av bestämmelserna om utdelningsbeskattningen, beskattningen av personer anställda i allmän tjänst och metoden för undvikande av dubbelbeskattning.

Prop. 1971:172 40

Som jag tidigare nämnt hade remissinstanserna, kammarrätten och riksskatteverket, riktat vissa anmärkningar mot det ursprungliga avtalsförslaget. Några av dessa anmärkningar beaktades vid fortsatta förhandlingar och föranledde ändringar i avtalstexten. Andra anmärkningar i anledning av remisserna har dock inte ansetts böra medföra ändringar i avtalstexten. Jag avser att i den följande redogörelsen behandla dessa anmärkningar i samband med redovisningen av innehållet i de artiklar till vilka de hör.

Angående det huvudsakliga innehållet i avtalet får jag anföra följande.

I art. 1 och 2 anges de personer och de skatter som omfattas av avtalet. Avtalet tillämpas på personer med skatterättsligt hemvist i Sverige eller Norge eller i båda staterna. Avtalet avses i princip skola omfatta samtliga skatter som nu eller i framtiden tas ut i de båda länderna på inkomst och förmögenhet. På svensk sida har i uppräkningen i art. 2 § 3 medtagits de skatter som särskUt angetts i nuvarande avtal jämte skogsvårdsavgiften. På norsk sida inbegrips under "inkomst- och förmögenhetsskatten till staten och kommuner" bl. a. den tidigare omnämnda avgiften till skatteförddningsfonden. Art. 3—5 innehåUer definitioner av vissa uttryck som begagnas i avtalet och har utformats i nära anslutning till OECD:s motsvarande bestämmelser. I art. 3 upptas dock även definition av uttrycket "internationell trafik". DefinUionen har betydelse för tUlämpningen av art. 8, art. 13 § 3 och art. 23 § 4. I art. 3 har vidare klargjorts att under uttryc;icen "Norge" resp. "Sverige" inbegrips vid tillämpningen av avtalet den del av kontinentalsockeln över vilken resp. stat har rättigheter enligt 1958 års konvention om kontinentalsockeln. Art. 4 och 5 'är i huvudsak likalydande med OECD:s mönsterbestämmelser men kan i förhåUande till nuvarande avtal i något fall innebära vissa sakliga skillnader. Så är t. ex. enligt art. 4 § 3 platsen för den verkliga ledningen avgörande i fall av s. k. dubbelt hemvist för juridisk person. Enligt nuvarande avtal är i sådant fall den juridiska personens nationalitet avgörande. TUlämpningen av dessa regler kan undantagsvis leda till olika resultat. Sorn ytterligare exempel kan anges, att enligt art. 6 punkt 1 i gällande avtid ett varunederlag är att anse som fast driftställe i avtalets mening, medan så icke är fallet enligt art. 5 i det nya avtalet.

I art. 6—22 återfinns regler angående beskattningen av särskilda inkomstslag.

Art. 6 föreskriver att inkomst av fastighet får beskattas i den stat där fastigheten är belägen. Denna regel avviker i princip inte från vad som gäller enligt nuvarande avtal, vari stadgas att skatt på sådan inkomst utgår endast i den stat där fastigheten ligger. Genom att för svensk del införts den s. k. credit of tax-metoden (avräkning av skatt) för undanröjande av dubbelbeskattning gäller dock generellt beträffande inkoms-

Prop. 1971:172 41

ter som enligt avtalet får beskattas i Norge att svensk skatt får tas ut om inkomsttagaren har hemvist i Sverige. Därvid skall dock från den svenska skatten på inkomsten avräknas den norska skatt som utgått på samma inkomst. Reglerna härom finns i art. 24, till vilken jag senare skall återkomma. I fråga om inkomst av fastighet medför sålunda den nya metoden att inkomst av fastighet i Norge, som uppbärs av person med hemvist i Sverige, kan beskattas i Sverige med avräkning för den skatt som utgått i Norge enligt art. 6. Det kan i övrigt anmärkas, att i art. 6 § 4 införts regler som bl. a. innebär att den tidigare berörda norska lagstiftningen om begränsning av rätten till ränteavdrag vid inkomstbeskattningen inte blir tUlämplig på person med hemvist i Sverige.

Inkomst av rörelse får enligt art. 7 beskattas i den stat där rörelsen bedrivs från fast driftställe. Vad som förstås med fast driftställe anges i art. 5. Har inkomsttagaren hemvist i Sverige, kan dock, som en följd av tillämpningen av credit of tax-metoden, inkomst av rörelse från fast driftställe i Norge beskattas också här, men avräkning skaU då ske av den norska skatten enligt bestämmelserna i art. 24 § 4.

Riksskatteverket har ansett att uttrycket "inkomstslag" i första meningen i art. 7 § 7 kan missförstås och har föreslagit, att bestämmelsen formuleras på annat sätt. Jag anser dock inte, att missförstånd skall behöva uppstå om innebörden av uttrycket inkomstslag. Jag tillstyrker därför art. 7 § 7 i den lyddse den har fått i den överenskomna avtalstexten. Den andra meningen i art. 7 § 7, som saknar motsvarighet i tidigare svenska dubbelbeskattningsavtal, har tUlkommit för att klargöra att de principer som enligt art. 7 gäller för beskattning av inkomst av rörelse hänförlig till fast driftställe även är tillämpliga beträffande exempelvis sådan utdelning på aktier med anknytning till det fasta driftstället, på vilken art. 7 skall tillämpas enligt art. 10 § 7.

Som ett undantag från bestämmelserna i art. 7 om beskattning av rörelseinkomst gäller enligt art. 8, i överensstämmelse med OECD:s modellavtal och nu gällande svensk-norska avtal, att inkomst av sjöfart eller luftfart i internationell trafik skall beskattas uteslutande i den stat där företag som driver sådan verksamhet har sin verkliga ledning. Bestämmelsen i art. 8 § 3 förutsätter, att den verkliga ledningen kan ligga i båda staterna, t. ex. i fråga om partrederier med delägare i både Sverige och Norge. I sådant fall beskattas i vardera staten den andel av partrederiets inkomst som belöper på delägare med hemvist där. Vid tUlämpning av art. 8 § 3 torde visst samråd böra äga rum mellan de båda staternas behöriga myndigheter. Art. 8 § 4 har sin motsvarighet i gällande avtal och får ses mot bakgrunden av att inkomst som förvärvas genom den verksamhet som SAS bedriver icke beskattas hos SAS utan hos de skandinaviska flygföretag som ingår som delägare i SAS.

Art. 9 innehåUer regler om omräkning av inkomst av rörelse vid obe-

4 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 172

Prop. 1971:172 42

hörig vinstöverflyttning till utlandet, exempelvis i förhållandet mellan moderföretag i den ena staten och dotterföretag i den andra staten. Artikelns första och andra stycken har sina motsvarigheter i OECD:s mönsterbestämmelser, medan bestämmelsen i tredje stycket, som innebär en obligatorisk skyldighet för en stat att underrätta den andra statens behöriga myndighet när fråga om omräkning uppkommer, har överförts i sak oförändrad från nuvarande avtal. Bestämmelserna har för Sveriges del betydelse vid tUlämpningen av 43 § 1 mom. kommunal-skaUdagen (1928: 370) (43 § 1 mom. ändrad senast 1965: 573).

Enligt nu gällande avtal besktittas utdelning på aktier endast i den stat där utdelningsmottagaren har hemvist. Enligt art. 10 § 1 i det nya avtalet har mottagarens hemviststat alltjämt beskattningsrätt. Även den stat varifrån utdelningen utbetalas (källstaten) har emellertid enhgt art. 10 §§ 2 och 3 erhållit en begränsad beskattningsrätt. Bakgrunden till de nya reglerna är följande.

Lagstiftningen i Sverige och i Norge om beskattning av bolagsvinst och aktieutdelning var i stort sett överensstämmande före 1969 års norska skattereform. Den nuvarande regeln tedde sig därför naturlig. Som jag tidigare framhållit har emellertid läget ändrats genom den nya norska lagstiftningen. Norska bolag är numera berättigade att vid beskattningen till norsk statlig inkomstskatt få avdrag för utdelad vinst. Detta innebär att utdelad bolagsvinst beskattas hos bolaget endast med kommunal inkomstskatt, avgift till skatteförddningsfond och skatt till utvecklingshjälp, eller f. n. med sammanlagt 23,5 "to. Har utdelningsmottagaren hemvist i Norge, kompletteras skatteuttaget genom att utdelningen beskattas med statlig :inkomstskatt i dennes hand. Mottages utdelningen av aktieägare med hemvist i Sverige, skulle regeln i nuvarande avtal medföra att norsk skatt inte fick tas ut hos mottagaren. Man är ense på norsk och svensk sida att i sådant fall den totala beskattningen i Norge av utdelningen skulle bli låg vid en jämförelse med förhållandet enligt tidigare norsk lagstiftning och jämfört med den skatt som belastar utdelningen när utdelningsmottagaren har hemvist i Norge. Vid jämförelse med den skattebelastning som i Sverige åvilar utdelning från svenskt bolag till mottagare i Norge framgår dessutom, att den nuvarande regeln skulle skapa viss obalans i beskattningen av utdelning från bolag i resp. stat till mottagare i den andra staten. Norge har därför genom art. 10 §§ 2 och 3 i det nya avtalet tillagts rätt att beskatta utdelning från norska bolag till mottagare med hemvist i Sverige efter en skattesats som får uppgå till högst 15 "lo av utdelningens bruttobelopp. Av art. 10 § 3 framgår dock att, om norska bolags avdragsrätt för utdelning skulle bortfalla genom lagstiftningsändring, käUskatten begränsas tUl den i art. 10 § 2 a angivna skattesatsen av högst 5 Vo, om mottagaren är ett svenskt bolag som äger minst 25 Vo av det utdelande norska bolagets kapital. De överviiganden som motiverat införande i av-

Prop. 1971:172 43

talet av rätt för Norge att ta ut källskatt på utdelning till Sverige gäller visserligen inte i samma grad i fråga om utdelning från Sverige till mottagare i Norge. Av principieUa skäl har bestämmelsen emellertid utformats reciprokt. Enligt art. 10 § 2 får Sverige alltså i fortsättningen rätt att ta ut källskatt på utdelning från svenska bolag tUl mottagare i Norge. Skatten får, liksom enligt de av OECD rekommenderade reglerna, uppgå till högst 5 "lo om mottagaren är ett norskt bolag, som äger minst 25 "to av kapitalet i det svenska bolaget och 15 Vo i övriga fall. Någon motsvarighet för svensk del till bestämmelsen i 3 § är givetvis inte påkallad..

Den skatt som utgår i källstaten avräknas enligt art. 24 från den skatt som tas ut i mottagarens hemviststat. Att i det nya avtalet införts en rätt för källstaten att ta ut skatt innebär därför i regel inte att mottagare som är skattskyldig för utdelningen i hemlandet drabbas av högre total skatt på denna än som är fallet enligt gällande avtalsbestämmelser. I den mån utdelningsmottagaren inte är skattskyldig för utdelningen i hemlandet och därför skatteavräkning infe kan ske, utgör däremot källstatens skatt givetvis en merbelastning i förhållande till nuvarande regler. Detta gäller framför allt de bolag som åtnjuter skattefrihet i hemviststaten för utdelning i enlighet med bestämmelserna i art. 10 § 6, som jag senare skaU återkomma till. Dessa bolag är regelmässigt sådana som till minst 25 "lo äger det utdelande bolaget. Utdelning från norskt bolag till sådant svenskt bolag belastas enligt art. 10 § 3 med högst 15 "lo norsk skatt medan svensk skatt på utdelning från svenskt bolag till norskt bolag enligt art. 10 § 2 a får utgå med högst 5 "k. Skillnaden motiveras, som jag tidigare framhållit, av en strävan att skapa balans mellan den totala skattebelastningen på utdelning från norskt resp. svenskt bolag. Bortsett från de reciprocitetshänsyn som jag framfört tidigare har det ansetts motiverat med en begränsad källskatt även på svensk sida mot bakgrunden av den begränsade avdragsrätt för utdelning som enligt svensk rätt tUlkommer svenska bolag och som i viss utsträckning motsvarar den avdragsrätt som nu tillskapats i Norge.

Bestämmelsen i art. 10 § 6 om skattefrihet för utdelning har till syfte att förhindra kedjebeskattning av bolagsvinst och ansluter tUl de regler om befrielse från skattskyldighet som gäller beträffande utdelning mellan svenska bolag enligt 54 § kommunalskattelagen (1928: 370) (54 § ändrad senast 1970: 915) och 7 § förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt. Bestämmelsen har i sak oförändrad överförts från nuvarande avtal. Art. 10 § 7 reglerar det fall att utdelning har verkligt samband med fast driftställe som mottagaren har i källstaten. I sådant fall gäller inte den begränsning av skattesatsen på utdelningen som källstaten är skyldig att iaktta enligt art. 10 §§ 2 och 3. I stället tillämpas reglerna i art. 7 om beskattning av rörelseinkomst.

Beskattningen av ränta är icke uttryckligt reglerad i gäUande avtal, vilket med den teknik enligt vilken avtalet är uppbyggt innebär, att

Prop. 1971:172 44

ränta beskattas endast i mottagarens hemviststat. I det nya avtalet har emellertid intagits uttryckliga bestämmelser i art. 11 om beskattning av sådan inkomst. Bestämmelserna innebär, att ränta liksom hittills beskattas endast i mottagarens hemviststat (art. 11 § 1).

I art. 12 föreslås att royaity skall beskattas endast i mottagarens hemviststat. Bestämmelsen, som är utformad i överensstämmelse med OECD:s rekommendation om beskattning av royaity, avviker inte i sak från motsvarande regel i nuvarande avtal.

Beskattningen av realisationsvUist behandlas i art. 13. Vinst genom avyttring av fastighet får beskattas i den stat där fastigheten är belägen. Om avyttringen avser lös egendom som ingår i anläggnings- eller drift-kapUalet i ett fast driftställe eller i en stadigvarande affärsanordning för utövande av fritt yrke, får beskattning av vinsten ske i den stat där driftsfäUet eller affärsanordningen ligger. Vinst genom avyttring av fartyg eller luftfartyg, som används i internationell trafik, eller av lös egendom hänförlig till sådana fartyg och luftfartyg beskattas uteslutande i den stat som enligt art. 8 har beskattningsrätten till inkomsten av verksamheten, dvs. den stat diir sjöfarts- eller luftfartsföretaget har sin verkliga ledning. Realisationsvinst av annat slag beskattas med de undantag som framgår av art. 13 §§ 5 och 6 endast i överlåtarens hemviststat. Besfämmelserna i art. 13 § 5 innebär att Norge i visst fall förbehålls rätt att tillämpa norsk lagstiftning beträffande beskattning av vinst vid aktieförsäljning. Genom art. 13 § 6 medges Sverige motsvarande rätt såvitt avser försäljning av aktier i bolag vars väsentliga tUlgång är fastighet. De svenska bestämmelser som åsyftas finns intagna i 35 § 3 mom. sista stycket, kom.munalskattelagen (1928: 370) (35 § 3 mom. ändrad senast 1968: 275). I reservation mot riksskatteverkets yttrande över avtalet har två ledamöter förklarat, att best'ämmelserna i art. 13 § 5 innebär ett avsteg från den allmänna princip om beskattning av realisationsvinst vid avyttring av aktier som upprätthålls i existerande dubbelbeskattningsavtal och som lekommenderats av OECD, nämligen att sådan beskattning skall ske endast i överlåtarens hemviststat. Man har vidare framhållit, att olika regler kommer att gälla vid avyttring av aktier i svenska och norska bolag samt att ägare av norska aktier, bosatta i Sverige, på grund av händelser i Norge kan förs'ättas i olika situationer i fråga om beskattningen utan att kunna påverka orsakerna därtill. Av anförda skäl har reservanterna förklarat, att riksskatteverket bort avstyrka införandet av art. 13 § 5.

Beskattningsregeln i art. 13 § 5 får ses mot bakgrunden av föreskrifter i norsk lagstiftning vari förs'äljning av aktier i ett norskt bolag i vissa fall jämställs med försäljning av företaget och dess tillgångar. En avtals-besfämmelse innebärande en exklusiv beskattningsrätt i överlåtarens hemviststat skulle kunna leda till att avtalet utnyttjades i syfte att undgå norsk realisationsvinstbeskattning. För att motverka ett sådant utnytt-

Prop. 1971:172 45

jande av avtalsreglerna var man på svensk sida vid förhandlingarna beredd att tillmötesgå norska önskemål om att i begränsad omfattning få tUlämpa norska skatteregler vid beskattning av vinst vid aktieförsäljning när överlåtaren har hemvist i Sverige. Av kommentaren till den aktuella OECD-bestämmelsen framgår även, att avsteg från huvudprincipen får ske i bilaterala avtal, om t. ex. en av de avtalsslutande staterna behandlar en aktieägares försäljning av samtliga eller flertalet aktier i ett bolag som överlåtelse av bolagets tiUgångar som sådana. Som exempel på stater där detta är fallet nämns f. ö. just Norge. Med hänsyn härtill bör en avtalsbestämmelse av ifrågavarande slag enligt min mening inte möta betänkligheter. Jag vill dessutom framhålla, att en bestämmelse av motsvarande innehåll finns i art. 14 § 5 i dubbelbeskattningsavtalet mdlan Sverige och Nederiänderna (SFS 1968: 771). I OECD-kommentaren har poängterats, att en undantagsbestämmelse av här antydd art inte får medföra dubbelbeskattning. I det svensk-norska avtalet har detta problem lösts efter mönster av det svensk-nederländska på så sätt att källstaten, dvs. Norge — i motsats till vad som normalt gäller — har förbundit sig att från sin skatt avräkna den skatt som erlagts i Sverige på vinsten. Bestämmelser härom finns i art. 24 § 3, som jag skall återkomma till senare. Genom detta förfarande är Sverige som hemviststat för överlåtaren alltså bibehållet sin rätt att beskatta vinsten utan att behöva medge skatteavräkning. Med hänsyn härtill och till att förbehållet för tillämpning av norsk lag är tidsbegränsat, har jag inget att erinra mot att en skatteflyktsregd av angivet slag införs i det svensk-norska dubbelbeskattningsavtalet. Jag tUlstyrker därför att art. 13 § 5 godtas i föreslagen lydelse. Jag vill också erinra om att en skatteflyktsregel i svenskt intresse har intagits i art. 13 § 6.

Art. 14 föreskriver, i likhet med OECD:s motsvarande mönsterbestämmelse, att inkomst av fritt yrke som huvudregel beskattas endast i den stat där inkomsttagaren har hemvist. Om yrket utövas från en stadigvarande affärsanordning i den andra staten, får inkomsten emellertid beskattas i denna stat till den dd inkomsten är h'änförlig till verksamhet där.

Beskattningen av inkomst av enskild tjänst regleras i art. 15. Sådan inkomst beskattas i allmänhet endast i inkomsttagarens hemviststat. Om arbetet utförs i den andra staten, får inkomsten dock enligt art. 15 § 1 beskattas där. Överstiger vistelsen i denna andra stat inte 183 dagar under beskattningsåret, beskattas inkomsten likväl i hemviststaten under förutsättningar som anges i art. 15 § 2. Beskattningen av inkomst av anställning ombord på fartyg, luftfartyg och fiske-, sälfångst- eller val-fångstfartyg behandlas särskilt i art. 15 § 3. Enligt art. 15 § 3 a skall inkomst av arbete ombord på fartyg liksom enligt gäUande avtal beskattas endast i den stat vars nationalitet fartyget har. Denna regel, som avviker från OECD:s rekommendation, är utformad med hänsyn till

Prop. 1971:172 46

de regler för skattskyldighet till sjömansskatt som gäller enligt såväl norsk som svensk lagstiftning på området. En i Norge bosatt sjöman som tjänstgör på svenskt handelsfartyg erlägger sjömansskatt enligt de regler som gäller för sjöman bosatt i Sverige (SFS 1959: 544). Inkomst av anställning ombord på luftfartyg i internationell trafik eller som används av SAS beskattas endast i den stat där inkomsttagaren har hemvist. Denna regel som intagits i art. 15 § 3 b överensstämmer i huvudsak med den bestämmelse i nuvarande avtal som reglerar beskattningen av sådan inkomst. Bestämmelsen i art. 15 § 3 c om beskattning av inkomst av arbete ombord på fiskefartyg o. d. saknar motsvarighet i gällande avtal. Personer anställda på sådana fartyg erlägger inte sjömansskatt. Inkomst av där angiven art behandlas enligt svensk skatterätt i vissa fall som inkomst av rörelse, som bedrivs utan fast driftställe. Med hänsyn h'ärtUl har särskUd överenskommelse träffats den 2 april 1962 mellan dåvarande riksskattenämnden och norska finans- og tolldepartementet av innehåll att inkomst av fiske som förvärvas på grund av s. k. båt-, redskaps- eller manslott skall beskattas endast i den stat där inkomsttagaren har hemvist (riksskattenämndens meddelande 1962 nr 4). Bestämmelsen i art. 15 § 3 c stadfäster denna princip och föreskriver att inkomst av arbete ombord på fiske-, sälfångst- och valfångstfartyg skall beskattas endast i inkomsttagarens hemviststat.

I art. 15 § 4 har införts regler om beskattning av arbetsinkomst som förvärvas av s. k. gränsgångare. E',nligt nuvarande avtal beskattas sådan inkomst efter huvudregeln, dvs. i den stat där arbetet utförs. Den nya bestämmelsen föreskriver däremot, att hemviststaten skall under de i bestämmelsen angivna förutsättningarna ha rätt att ensam beskatta inkomsten. Skälen till detta undantag från huvudregeln är att söka i de speciella förhållanden som gäUer för gränsgångare. Sådan person har oftast sin starkaste personliga anknytning till den kommun där han har sin bostad och sin famUj. Ibland kan förhållandena vara sådana att han återvänder dagligen till sin bostad efter arbetets slut. I andra fall kan det av praktiska skäl vara lämpligt att han själv har tillfäUig bostad nära arbetsplatsen i grannstaten, medan familjen kvarbor i den fasta bostaden och han reser hem vid veckoslut, semester etc. Det har hävdats, främst från norsk sida, att hemvistkommunens sociala och andra utgifter för arbetstagaren och hans familj i här avsedda fall uppgår till samma belopp som för andra personer med hemvist i kommunen. Det synes därför rimligt att arbetsinkomsten får beskattas i den stat där hemvistkommunen ligger. Jag delar denna uppfattning. I punkt 2 av slutprotokollet till art. 8 i det svensk-finska dubbelbeskattningsavtalet (SFS 1950: 198) finns i detta hänseende särregler av innebörd att gräns-gångares arbetsinkomst beskattas endast i inkomsttagarens hemviststat. I detta avtal har uppräknats namnen på de svenska resp. finska gränskommunerna. Med hänsyn till det stora antalet kommuner längs den svensk-

Prop. 1971:172 47

norska gränsen, namnbyten i samband med kommunsammanslagningar etc. har denna teknik bedömts vara opraktisk. I stället har i art. 15 § 4 införts en generell regel, som gäller för personer som har hemvist i kommun som direkt gränsar till riksgränsen mellan Sverige och Norge och som arbetar i sådan kommun i den andra staten. Det krävs inte för att bestämmelsen skall vara tUlämplig att kommunerna har gemensam gräns. Däremot förutsätts, att arbetstagaren regelmässigt uppehåller sig i sin fasta bostad i hemviststaten. Vid förhandlingarna om avtalet var förhandlingsdelegationerna ense om att begreppet "regelmässigt" i normalfallet skulle innebära, att arbetstagaren minst en gång i veckan uppehöll sig i sin fasta bostad. Man underströk emellertid också, att denna presumtion avsåg normalfallet och att undantag givetvis kunde gälla om arbetstagaren på grund av sjukdom, särskild tjänstgöring etc. vid enstaka tillfällen var förhindrad att besöka hemmet inom angiven tid. Bakgrunden till villkoret om regelmässighet är en strävan att från tillämpningen utesluta vissa fall som, i strid med bestämmelsens syfte, annars skulle komma att omfattas av denna. Detta gäller exempelvis fall där en person, som har hemvist i gränskommun i södra Norge, tar anstäUning och under lång tid arbetar i gränskommun i norra Sverige utan att förvärva hemvist där. Sådana fall skall inte omfattas av en undantagsbestämmelse, som bygger på den personliga anknytningen till den stat där den fasta bostaden ligger. Jag anser, att den uppfattning om innebörden av uttrycket "regelmässigt" som förhandlingsdelegationerna enats om medför en rimlig avgränsning av de fall på vilka bestämmelsen bör tillämpas. Mot denna bakgrund vill jag föreslå, att bestämmelsen antas i föreliggande utformning.

Art. 16 innehåller regler om beskattning av arbetsinkomst och inkomst av rörelse som uppbärs vid uppsättning och underhåll av spärrstängsel för renar på vissa sträckor längs svensk-norska gränsen. Sådan inkomst föreslås, med avvikelse från bestämmelserna i art. 15 resp. art. 7, bli beskattad endast i arbetstagarens resp. företagets hemviststat. Bestämmelsen har tillkommit i anslutning till det förslag till ny konvention meUan Sverige och Norge om renbetning m. m. med tillhörande protokoll om uppförande och underhåll av spärrstängsel för renar som paraferats den 9 juni 1971 och som överlämnats till Kungl. Maj:t den 24 juni 1971 av den svenska förhandlingsdelegationen samt till ett särskilt protokoll mellan Sverige och Norge om uppförande och underhåll av renstängsel utmed vissa delar av riksgränsen (Jämtlands län och Nord-Trönddag och Sör-Trönddag fylker). Enligt vad jag erfarit avses sistnämnda protokoU skola undertecknas inom den närmaste tiden. Enligt art. 16 § 3 skall de behöriga myndigheterna träffa överenskommelse om de sträckor på vilka artikelns bestämmelser skall tillämpas. Sådan överenskommelse kommer att träffas, sedan konventionen med tillhörande protokoll och det särskilda protokollet trätt i

Prop. 1971:172 48

kraft, och förutsätts anknyta till de däri angivna sträckorna. Konventionen och dess protokoll avses enligt uttryckliga bestämmelser i dessa träda i kraft den 1 maj 1972 medan det särskilda protokollet skall träda i kraft omedelbart efter utväxling av ratifikationshandlingarna, vilken beräknas komma att ske före nämnda datum.

Enligt art. 17 § 1 får styrelsearvoden och liknande ersättningar beskattas i den stat, där det utbetalande bolaget har hemvist. Bestämmelsen överensstämmer med OECD:s modeUavtal men innebär en ändring i förhållande till nu gällande regler, vilka föreskriver beskattning endast i mottagarens hemviststat. Art. 17 § 2 avser att klargöra att 1 § endast gäller sådana ersättningar som personen i fråga uppburit i egenskap av styrelseledamot i bolaget och inte; exempelvis lön som utbetalas till en i bolaget anställd person som samtidigt är ledamot av dess styrelse.

I art. 18 § 1 har bibehållits den nu gällande regeln att inkomst som förvärvas av artister och professionella idrottsmän får beskattas i den stat där verksambeten utövas, oavsett vad avtalet i övrigt föreskriver om beskattning av inkomst av anställning eller fritt yrke. Bestämmelsen i art. 18 § 2 saknar motsvarighet i nuvarande avtal. Den har tillkommit för att förhindra att beskattningsregeln i 1 § kringgås genom att ersättningen för artistuppträdandet etc. utbetalas inte tUl artisten S3'älv utan tUl annan person, t. ex. ett för ändamålet tillskapat s. k. artistbolag i vilket artisten har ett avgörande inflytande. Bestämmelser av i princip motsvarande innehåll finns i art. 18 i avtalet med Schweiz (SFS 1966: 554) och i art. 6 A i det genom tUläggsavtalet den 10 mars 1971 ändrade avtalet med Frankrike (prop. 1971: 112).

I nuvarande avtal finns inte någon särskild regel om beskattningen av pensioner och liknande ersättningar. Sådan inkomst beskattas i inkomsttagarens hemviststat enligt den allmänna bestämmelsen i avtalet om beskattning av inkomst som inte särskilt omnämnts i detta. Som ett led i anpassningen till OECD:s modeUavtal har särskilda bestämmelser införts i det nya avtalet om beskattning av pensioner. Art. 19 behandlar beskattning av pensioner på grund av enskUd tjänst, livräntor och utbetalningar från socialförsäkringsmyndighet. Beträffande pensioner som utgår från stat och kommun gäller reglerna i art. 20.

Enligt art. 19 § 1 beskattas eniikUda pensioner och livräntor liksom enligt gäUande avtal endast i inkomsttagarens hemviststat. Genom art. 19 § 2 har införts en rätt för utbetalarstaten att beskatta sådana utbetalningar från dess socialförs'äkringsmyndigheter, som sker enligt sociallagstiftningen i denna stat tiU person med hemvist i den andra staten. På grund av denna bestämmelse får sålunda svensk skatt tas ut på pensioner som utgår enligt lagen om allmän försäkring (1962: 381), t. ex. folkpension och tilläggspension (ATP), till person med hemvist i Norge. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot denna regel men mot riksskatteverkets yttrande har i denna del en ledamot

Prop. 1971:172 49

reserverat sig. Reservanten har avstyrkt, att regeln införs och förklarat att den strider mot OECD:s av Sverige godkända rekommendation beträffande beskattning av pensioner i enskild tjänst. I reservationen framhålls vidare, att det är önskvärt att en pensionär beskattas endast i ett land för alla sina pensioner oavsett från vilket land de utgår. Utbetalar-statens beskattningsrätt framstår enligt reservantens uppfattning som särskUt egendomlig t. ex. i fall då en person som under hela sin aktiva tid varit anställd i svenska dotterbolag utomlands efter sin pensionering bosätter sig utomlands och uppbär tilläggspension, för vilken kostnaderna burits av de utiändska bolagen.

Jag delar inte denna uppfattning. När OECD:s mönsterregel antogs år 1963 som en rekommendation, hade lagstiftning om socialförsäkringspensioner ännu inte genomförts i medlemsstaterna i större omfattning. Man hade därför inte då anledning att överväga frågan om beskattning av sådana pensioner. Jag finner därför inte att OECD-rekommendatio-nen kan åberopas som argument mot den föreslagna regeln. Denna motiveras av att förmåner enligt försäkringen för tilläggspension ansetts jämställda med statlig pension i beskattningshänseende. Regeln utgör således en motsvarighet till bestämmelser i art. 20 om beskattning av lön och pensioner i allmän tjänst. EiUigt min mening skall samma synsätt givetvis anläggas även i det fall pensionen utgår till en svensk medborgare som inträtt i tilläggspensioneringen i fråga om sin inkomst av anställning hos svenskt dotterbolag i utlandet. Jag vill i detta sammanhang även erinra om att motsvarande bestämmelse finns i flertalet av de på senare år ingångna svenska dubbelbeskattningsavtalen.

Som jag tidigare antytt har i det nya avtalet införts regler om beskattning av lön och pension i allmän tjänst som avviker från dem som gäller enligt nuvarande avtal. Nuvarande regler innebär att sådan lön beskattas på samma sätt som lön i enskUd tjänst dvs. i regel i den stat där arbetet utförs. Statiig pension beskattas enUgt gällande avtal liksom enskild pension endast i pensionstagarens hemviststat. Art. 20 i det nya avtalet har utformats i överensstämmelse med OECD:s mönsterbestämmelse för beskattning av löner och pensioner som utbetalas av stat och kommun. Enligt art. 20 § 1 får sådana löner och pensioner beskattas i den stat varifrån ersättningen utbetalas. I art. 20 § 2 stadgas undantag från denna princip för det fall att ersättningen eller pensionen utgår på grund av anstäUning utövad i samband med rörelse som den utbetalande staten resp. kommunen bedrivit.

Art. 21 innehåller regler om viss skattefrihet för inkomster som förvärvas av studerande och praktikanter med hemvist i en av staterna vid vistelse i den andra staten. Art. 21 § 1, som har sin motsvarighet i OECD-avtalet, föreskriver skattefrihet i vistelsestaten för periodiska understöd från utlandet. Art. 21 § 2 har utformats efter mönster av den bestämmelse i det svensk-finska dubbelbeskattningsavtalet som tillkom

Prop. 1971:172 50

genom noteväxling den 9 september 1968 (SFS 1968: 517). Bestämmelsen skiljer sig från en likartad bestämmelse i det gällande avtalet framför allt i två hänseenden. Kretsen av undervisningsanstalter har utvidgats att omfatta också andra sådanai anstalter än universitet och högskola. Vidare har kravet på anställningens samband med studierna mUdrats. Enligt gällande avtal skall anstäUningen innehas "för att erhålla för studierna erforderlig praktisk utbildning". Detta har i praxis tolkats så att för tillämpningen av bestämmelsen krävs att anställningen innehas som ett led i en studieplan eller på annan grund utgör en obUgatorisk praktikanttjänstgöring. Uttrycket i art. 21 § 2 "för att erhåUa praktisk erfarenhet i anslutning till studierna" har valts för att markera att sådan fast anknytning mellan anställning och studier inte Tängre erfordras. Givetvis måste dock anställningen ha klart samband med studiernas inriktning.

Inkomstslag som inte behandlats i föregående artiklar i avtalet beskattas enligt art. 22 endast i inkomsttagarens hemviststat.

Beskattningen av förmögenhetstillgångar behandlas i art. 23. Fastigheter och tillgångar nedlagda i fast driftställe eller stadigvarande affärsanordning får enligt art. 23 §§ 1 och 3 beskattas i den stat där de är belägna. På grund av bestämmelsen i art. 23 § 2 får, som ett undantag från den tidigare redovisade regeln i norsk skattelag, avdrag göras för skuld hänförlig till fast egendom i Norge, som innehas av person med hemvist i Sverige. Fartyg och luftfartyg som används i internationell trafik och lös egendom hänförlig till sådana fartyg beskattas endast i den stat, där inkomsten av sådan verksamhet enligt art. 8 får beskattas, dvs. där företagets verkliga ledning är belägen. Beskattningen av andra slag av förmögenhetstillgångar är förbehållen den stat där innehavaren har hemvist.

I gällande avtal begagnas både för Sveriges och Norges del den s. k. exemptmetoden för undvikande av dubbelbeskattning, dvs. inkomst eller förmögenhet, som enligt bestämmelse i avtalet får beskattas i den ena staten, skall vara undantagen från beskattning i den andra staten.

I art. 24 av det nya avtalet har för svenskt vidkommande liksom i andra avtal som ingåtts under senare år föreskrivits skatteavräkning (credit of tax) som huvudmetod för undvikande av dubbelbeskattning. Denna metod innebär att skattskyldig med hemvist i Sverige taxeras i vanlig ordning även för inkomst och förmögenhet som enligt avtalet får beskattas i Norge. Från den svenska skatten avräknas enligt art. 24 § 4 inkomst- resp. förmögenhetsskatt som den skattskyldige har erlagt i Norge enligt bestämmelse i avtalet. Avräkningsbeloppet får emellertid inte överstiga den svenska skatt som belöper på den inkomst resp. förmögenhet som beskattas i Norge. Från credit Of tax-förfarandet undantas enligt art. 24 § 5 inkomst eller förmögenhet som uppbärs resp. innehas av person med hemvist i Sverige och som enligt avtalet skall beskat-

Prop. 1971:172 51

tas endast i Norge. Detta gäller beträffande inkomst av sjöfart och luftfart i internationell trafik (art. 8), realisationsvinst vid försäljning av tillgångar nedlagda i sådan verksamhet (art. 13) och innehav av sådana tillgångar (art. 23). Det gäller vidare i fråga om inkomst av anställning ombord på norskt fartyg som uppbärs av person med hemvist i Sverige (art. 15 § 3 a). I dessa fall skall således alltjämt exemptmetoden tUlämpas. Jag vill i detta sammanhang erinra om bestämmelsen i art 10 § 6 enligt vilken exemptmetoden i regel skall tillämpas på utdelning från norskt till svenskt bolag. Ytterligare undantag från credit of tax-förfarandet på svensk sida gäller beträffande sådan person med hemvist i Sverige som avses i art. 13 § 5 och som uppbär vinst vid försäljning av aktier i norskt bolag. Som jag tidigare nämnt åligger det i sådant faU Norge enligt art. 24 § 3 att genom skatteavräkning förhindra dubbelbeskattning. Motsvarande skyldighet för Sverige föreskrivs i art. 24 § 6 vid beskattning här i riket av vinst som avses i art. 13 § 6 och som uppbärs av person med hemvist i Norge.

På norsk sida bibehålls enligt art. 24 § 1 i princip exemptmetoden för undvikande av dubbelbeskattning. För person med hemvist i Norge kommer således inkomst eller förmögenhet som enligt avtalet får beskattas i Sverige i regel inte att inräknas i beskattningsunderlaget för bestämmande av norsk skatt. Utöver det fall som avses i art. 24 § 6 och som jag nyss redogjort för undantas från exemptmetoden i regel även utdelning från svenskt bolag till mottagare med hemvist i Norge. Den källskatt som enligt art. 10 tas ut i Sverige avräknas enligt art. 24 § 2 från den norska skatt som belöper på utdelningen.

Art. 25 innehåller bestämmelser om likställighet mellan skattskyldiga. Bestämmelserna bygger på OECD:s rekommendation men har försetts med vissa tiUägg. I art. 25 § 2 andra stycket har sålunda som en sista mening införts ett förbehåll, som innebär att norskt bolags filial i Sverige inte kan åberopa den skattefrihet för utdelning från svenskt bolag som i regel gäller för utdelning mellan svenska bolag. Motsvarande regel finns i art. XXVI (3) i det svensk-brittiska dubbelbeskattningsavtalet (SFS 1968: 769). Även tredje stycket av art. 25 § 2 utgör ett tiUägg i förhållande till OECD-avtalet. Denna bestämmelse medför att Norge vid beskattning av ett fast driftställe som tillhör ett svenskt bolag inte behöver medge avdrag för driftställets andel av den vinst som kan ha utdelats av det svenska bolaget. För svensk del innebär regeln att norskt bolags fasta driftställe i Sverige inte kan vid beskattningen här åberopa rätt till s.k. Anndl-avdrag. Kammarrätten har i sitt remissyttrande efterlyst visst förtydligande av bestämmelserna i art. 25 § 2 andra och tredje styckena. Jag anser att denna begäran tUlgodosetts genom den förklaring som nu lämnats av innehållet i dessa bestämmelser. Genom art. 25 § 4 förbehåller sig Norge rätt att utan hinder av övriga bestämmelser i art. 25 tillämpa de norska reglerna om skatte-

Prop. 1971:172 52

förmåner för norska medborgare och personer med norsk "iimfödsrett".

Art. 26 innehåUer, förutom sedvanliga regler om förfarandet vid ömsesidig överenskommelse om avtalets tolkning och tUlämpning, i 3 § ett bemyndigande för de behöriga myndigheterna att träffa överenskommelse i frågor som på grund av olikheter i de båda staternas lagstiftningar kan uppkomma beträffande skattens beräkning. Nuvarande avtal innehåller i art. 22 en motsvarande regel som har utnyttjats för en överenskommelse angående beskattning av underhållsbidrag från frånskild make i Sverige till barn i Norge (riksskattenämndens meddelande 1961 nr 4). Sedan det nya avtalet trätt i kraft torde en ny överenskommelse, grundad på bestämmelsen i art. 26, böra träffas mellan de behöriga myndigheterna i samma ämne.

Art. 27 § 1, som innehåller en regel rörande diplomatiska och konsulära befattningshavare, har utformats enligt OECD:s rekommendation. Art. 27 § 2 avser att fastställa sådan befattningshavares hemvist vid till-lämpning av avtalet.

Avtalet innehåller i art. 28 er* regel som föreskriver att 1962 års avtal beträffande Luossavaara-Ki;irunavaara Aktiebolag inte ändras genom det nya dubbelbeskattningsavtalet. Enligt art. 29 kan det nya avtalet utsträckas att gälla även Svalbard, Jan Mayen och de norska besittningarna utanför Europa.

Avtalet skall ratificeras och träda i kraft med utväxlingen av ratifikationshandlingarna. Föreskrift härom har intagits i art. 30. Avtalet kommer efter ratifikation att tillämpas på inkomst som förvärvas fr. o. m. den 1 januari 1972 och beträffande förmögenhetsskatt som utgår på grund av taxering år 1973 eller senare år. De nya bestämmelserna träder då i stället för 1956 års avtal samt tiUäggsavtalet den 21 maj 1959. Som framgått av det. föregående innebär det nya avtalet i motsats till nuvarande avtal, att kupongskatt får tas ut för utdelning på aktier i svenskt bolag. Kupongskatt torde dock böra uttas tidigast i fråga om utdelning som blir tiUgänglig för lyftning vid den tidpunkt då, efter ratifikation av avtalet, Kungl. Maj:t meddelar bestämmelser om tillämpning av det nya avtalet. Om sådana bestämmelser inte skulle hinna meddelas före 1971 års utgång, skall sålunda kupongskatt inte tas ut fr. o. m. den 1 januari 1972 utan först fr. o. m. den senare tidpunkt som anges i tillämpningskungörelse.

Art. 31 innehåller uppsägningsbestämmelser.

Sammanfattningsvis får jag anföra följande. Gällande dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Norge daterar sig från år 1956. Utvecklingen sedan dess i de båda staterna på beskattningsområdet och framför allt den beskattningsreform som år 1969 genomfördes i Norge har inneburit, att en revision av aftalet framstått som angeVägen. Även mot bakgrunden av OECD:s modellavtal, som tUlkom år 1963, har 1956 års avtal i vissa delar framstått som föråldrat. Det nya avtalet har i

Prop. 1971:172 53

tillämpliga delar utformats med hänsyn tagen till den nya norska lagstiftningen och synes lösa dessa avtalsfrågor på ett för Sverige tUlfredsställande sätt. De mest betydelsefulla ändringarna i förhållande till gällande avtalsreglering berör utdelningsbeskattningen och metoden för undvikande av dubbelbeskattning. Reglerna om utdelningsbeskattningen får anses utgöra en skälig kompromiss mellan svenska och norska beskattningsanspråk mot bakgrund av de interna regler om beskattning av bolagsvinst som numera gäller i de båda staterna. Genom avtalet införs vidare för Sveriges del, liksom i andra på senare år ingångna avtal, credit of tax som generell metod för undvikande av dubbelbeskattning. Slutligen har det nya avtalet anpassats till de bestämmelser som av OECD rekommenderats för bUaterala dubbelbeskattningsavtal. Detta innebär bl. a. att beskattningsreglerna ändrats beträffande vissa inkomstslag, t. ex. inkomst av allmän tjänst. Jag anser att det nya avtalet även i övrigt innebär förbättringar och förtydliganden i förhållande tUl gällande avtalsreglering och får därför tillstyrka att avtalet föreläggs riksdagen för godkännande.

Under åberopande av det anförda och vad jag anfört i ärendet den 15 oktober 1971 hemstäUer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

1) godkänna avtalet mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet,

2) bemyndiga Kungl. Maj:t att, i den mån det föranleds av avtalet, meddela föreskrifter om ändring i fråga om taxeringar som rör statlig eller kommunal skatt och i fråga om andra åtgärder varigenom sådan skatt har påförts.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bUaga tUl detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 710441